samverkansarbetet mot prostitution i...
TRANSCRIPT
Ersta Sköndal Bräcke högskola
Institutionen för socialvetenskap
Socionomprogrammet 210 hp
Samverkansarbetet mot prostitution i Stockholm
En kvalitativ studie
Jennifer Bäck
Examensarbete i socialt arbete, 15hp
SOC 63, VT 2020
Kandidatexamen
Handledare: Pelle Åberg
Examinator: Maria Eriksson
Abstract
Despite the prohibition against buying sexual services, it happens all year round and around the clock.
In most instances of purchase of sexual services, in Sweden, it is mainly men around Stockholm who
buy sexual services from women, children and men who they seek out on the street or through the
internet (Mujaj & Netscher, 2015). Police and social services work closely together to map out sex
trafficking and intervene (Bill, 2017). Previous research shows that organizations through their various
competencies and knowledge should work together to meet the needs of service users affected by
complex societal problems. Concerned organizations should work together to achieve a common goal
(Mallander in Denvall & Jacobsen, 1998). Against this background, the purpose of the study is to
contribute to an increased understanding of collaboration between different actors working on the
issue of prostitution in Stockholm. In order to achieve the purpose of the study, interviews have taken
place with actors within the relevant organizations in Stockholm who work with the issue of
prostitution. The collected material has been analyzed based on theory of collaboration and new
institutional organization theory. The chosen theories complement each other because the study
focuses on human-treating organizations in collaboration with each other. These organizations are
studied from a collaboration perspective and an organizational perspective. The results of the study
show that there is a close collaboration between the selected organizations. The organizations
cooperate primarily through the exchange of knowledge and efforts. Based on the selected themes, the
actors have described the promoting factors, the hindering factors and the development areas for their
collaboration work. One of the conclusions of the study is that there is a lack of resources and staff
with knowledge and skills working with a large field such as prostitution in Stockholm and this affects
the collaboration work. There is a need for knowledge about how it is to live in prostitution. The
prerequisites for successful collaboration in the work against prostitution are more resources and more
staff with knowledge. Prostitution is a societal problem that is multifaceted and requires efforts of
various collaborating organizations. For future research and social work, it is relevant to see how
theory of collaboration and new institutional organization theory can be applied together in practice
for organizations to collaborate against prostitution.
Keywords
Collaboration, prostitution, human trafficking, promoting collaboration, hindering collaboration,
development areas for collaboration.
Sammanfattning
Trots förbudet av att köpa sexuella tjänster så sker det året runt och dygnet runt. I Sverige är det främst
män runt om i Stockholm som köper sexuella tjänster av kvinnor, barn och män som de söker upp ute
på gatan eller genom internet (Mujaj & Netscher, 2015). Polis och socialtjänst samverkar nära kring
att kartlägga sexhandeln och ingripa (Bill, 2017). Den tidigare forskningen pekar på att organisationer,
genom sina olika kompetenser samt kunskap, bör samverka för att täcka behoven kopplade till
komplexa samhällsproblem. Berörda organisationer ska samverka för att nå ett gemensamt mål
(Mallander i Denvall & Jacobsen, 1998). Mot bakgrund av detta blir syftet med studien att bidra till en
ökad förståelse av hur samverkan ter sig mellan olika aktörer som arbetar med prostitutionsfrågan i
Stockholm. För att uppnå syftet med studien har aktörer intervjuats inom berörda organisationer i
Stockholm som arbetar med prostitutionsfrågan. Det inhämtade materialet har analyserats utifrån
samverkansteori och nyinstitutionell organisationsteori. De valda teorierna kompletterar varandra
eftersom studien fokuserar på människobehandlande organisationer i samverkan med varandra. Dessa
organisationer har studerats utifrån ett samverkansperspektiv och ett organisatoriskt perspektiv.
Resultatet av studien pekar på att det finns en nära samverkan mellan de valda organisationerna.
Organisationerna samverkar genom främst utbyte av kunskap och insatser. Utifrån de valda temana
har aktörerna beskrivit de främjande faktorerna, hindrande faktorerna och utvecklingsområdena för
deras samverkansarbete. En av slutsatserna i studien är att det är brist på resurser och personal med
kunskap och kompetens som arbetar med ett stort fält som prostitution i Stockholm och detta påverkar
samverkansarbetet. Det råder ett behov av kunskap om hur det är att leva i prostitution.
Förutsättningarna för en framgångsrik samverkan i arbetet mot prostitution är mer resurser och mer
personal med kunskap. Prostitution är ett samhällsproblem som är mångfacetterat som kräver insatser
från olika samverkande organisationer. För framtida forskning och socialt arbete är det relevant att se
hur samverkansteorin och nyinstitutionell organisationsteori tillsammans kan appliceras i praktiken för
att organisationer ska samverka mot prostitution.
Nyckelord
Samverkan, prostitution, människohandel, främjande samverkan, hindrande samverkan,
utvecklingsområden för samverkan.
1
Innehållsförteckning 1. Inledning ...................................................................................................................................................... 3
1.1 Problemformulering ...................................................................................................................................... 4
1.2 Syfte .............................................................................................................................................................. 4
1.3 Frågeställningar ............................................................................................................................................ 5
1.4 Disposition .................................................................................................................................................... 5
1.5 Centrala begrepp .......................................................................................................................................... 5
2. Bakgrund ...................................................................................................................................................... 6
2.1 Prostitutionens utveckling i Sverige .............................................................................................................. 7
2.1.1 Prostitution ur ett historiskt perspektiv ................................................................................................. 7
2.1.2 Målgrupper som lever i prostitution ...................................................................................................... 8
2.1.3 Prostitution från gatan till internet ....................................................................................................... 8
2.2 Lagstiftning ................................................................................................................................................... 8
2.2.1 Förbud mot köp av sexuella tjänster- en unik lagstiftning ..................................................................... 9
2.2.2 Myndigheters skyldigheter enligt lag och mot invånare ....................................................................... 9
2.3 Myndigheters förenade arbete mot prostitution ........................................................................................ 10
2.3.1 Regeringens handlingsplan för att förstärka myndigheters arbete mot prostitution ......................... 10
2.3.2 Länsstyrelsens omfattningskartläggning av prostitution .................................................................... 10
2.3.3 Socialstyrelsens rapport gällande prostitutionens utveckling ............................................................. 11
2.4 Verksamheter med specialiserat arbete mot prostitution .......................................................................... 11
2.4.1 Mikamottagningen .............................................................................................................................. 11
2.4.2 Prostitutionsgruppen ........................................................................................................................... 12
2.5 Studiens relevans för socialt arbete ............................................................................................................ 12
3. Tidigare forskning ....................................................................................................................................... 13
3.1 Främjande faktoret för samverkan ............................................................................................................. 13
3.2 Hindrande faktorer för samverkan ............................................................................................................. 13
3.3 Kunskap om prostitution för bästa möjliga samverkan .............................................................................. 14
3.3.1 Att börja ett liv i prostitution ............................................................................................................... 16
3.3.2 Att leva i prostitution ........................................................................................................................... 17
3.3.3 Att ta sig ur ett liv i prostitution .......................................................................................................... 17
3.3.4 En reflektion och samverkansvision ..................................................................................................... 18
4. Teorier ........................................................................................................................................................ 18
4.1 Samverkansteori ......................................................................................................................................... 19
4.2 Nyinstitutionell organisationsteori ............................................................................................................. 20
5. Metod och material .................................................................................................................................... 21
5.1 Metod ......................................................................................................................................................... 21
5.2 Urval och avgränsning ................................................................................................................................ 22
5.3 Material ...................................................................................................................................................... 23
2
5.3.1 Deltagare ............................................................................................................................................. 23
5.4 Forskningsetiska överväganden .................................................................................................................. 23
5.5 Alternativa kriterier .................................................................................................................................... 24
6. Resultat ...................................................................................................................................................... 25
6.1 Samverkan .................................................................................................................................................. 25
6.2 Främjande samverkan ................................................................................................................................ 27
6.3 Hinder för samverkan ................................................................................................................................. 28
6.4 Utvecklingsområden för samverkan ........................................................................................................... 29
7. Analys ........................................................................................................................................................ 30
7.1 Analys av de främjande faktorerna för samverkan .................................................................................... 30
7.2 Analys av de hindrande faktorerna för samverkan .................................................................................... 32
7.3 Analys av utvecklingsmöjligheterna för samverkan ................................................................................... 34
8. Diskussion och slutsatser ............................................................................................................................ 34
8.1 Diskussion och slutsatser kring studien ...................................................................................................... 34
8.2 Kritisk granskning ....................................................................................................................................... 36
8.3 Studiens implikationer för framtida socialt arbete och framtida forskning ................................................ 37
9. Referenslista .............................................................................................................................................. 39
10. Bilagor ...................................................................................................................................................... 46
11.1 Bilaga 1 - Informationsbrev ...................................................................................................................... 42
11.2 Bilaga 2 - Intervjuguide ............................................................................................................................. 43
3
1. Inledning
Denna studie avser att undersöka samverkansarbetet mot prostitution mellan stödmottagning,
myndighetsutövande socialtjänst och polis. För att förstå den konkreta nivån som kommer att hållas i
denna undersökning, behöver en generell bakgrundsbild ges. För att kunna ge sig in på den konkreta
nivån, kan det inledningsvis vara nödvändigt att undersöka definitionen på prostitution.
Justitiedepartementet (2016) definierar prostitution som ett problemområde, då livet i prostitution
kan leda till allvarliga konsekvenser på både individ- och samhällsnivå. På individnivå kan den som
lever i prostitution utsättas för både psykisk och fysiskt lidande (Justitiedepartementet, 2016). Oftast är
samhällsfenomenet prostitution sammankopplat med organiserad brottslighet och människohandel,
något som vidare målar en bild av prostitution som ett komplext problem för samhället. På
samhällsnivå kan man märka prostitutionens allvarliga konsekvenser, med en mångfacetterad
problematik som är nationsöverskridande (Krüsi, Kerr, Taylor, Rhodes & Shannon, (2014).
Idag är prostitution fortfarande ett väldigt aktuellt och omdiskuterat samhällsproblem där utbudet av
sexuella tjänster och efterfrågan från diverse individer bygger på icke jämställda strukturer där främst
män är kunderna. Köp av sexuella tjänster kan anses vara en del av mäns våld gentemot kvinnor
(Justitiedepartementet, 2016).
Sverige införde år 1999 den så kallade sexköpslagen, något som placerade Sverige i framkant i
arbetet att förhindra den ökade prostitutionen då landet var först med en liknande lag i hela världen
(Mujaj & Netscher, 2015). Lagen om förbud mot köp av sexuell tjänst kriminaliserar köp av sexuella
tjänster och har som mål att minska efterfrågan på sexuella tjänster. Riksförbundet för sexuell
upplysning även kallad RFSU, har tidigare uppgett att det finns en liten evidens om att sexköpslagen
har minskat sexsäljarverksamheten och att stora delar av denna verksamhet idag har blivit ett dolt
samhällsfenomen på grund av sexköpslagen (Holmström, 2015). Personer som idag lever i prostitution
lever mer oskyddade och osynliga (Knutagård, 2016).
I statens offentliga utredning (SOU 2010:49) framkommer det att det länge funnits ett aktivt arbete
mot prostitution genom olika instanser. I de nationella riktlinjerna framkommer det att samverkan
mellan berörda myndigheter är en grundläggande förutsättning i arbetet mot prostitution. Syftet bakom
detta är att kunna tillgodose dessa brottsutsatta personers behov och på så sätt effektivisera
brottsutredningar. I stora drag har varje enskild myndighet ansvar för sitt område, däremot kan de
brottsutsatta ha behov av flera insatser och därför är det viktigt att myndigheter samverkar kring
insatserna och uppföljningarna (Cederlöf, Stenberg Ribeiro & Lyckner, 2011).
Lindberg (2009) menar att många samhällsproblem är komplexa processer som kräver insatser från
flera olika organisationer och därför har behovet samt kravet på samverkan mellan organisationer ökat
genom tiden. Detta kunskapsutbyte mellan organisationer är tänkt att kunna resultera i en gemensam
lösning och den samverkan som då uppstår blir ett slags “universallösning”.
4
1.1 Problemformulering
Prostitution är ett komplext problemområde som påverkar individen och samhället i stort. Därför
behöver flera aktörer vara involverade i arbetet mot prostitution och samverkan mellan berörda aktörer
blir viktig i ett tidigt skede. Personer som har sex mot ersättning är ofta i behov av insatser från både
socialtjänst och polis och detta förutsätter att dessa aktörer samverkar. Syftet med samverkan är att
personer som lever i prostitution ska få hjälp och stöd från samhället utifrån ett helhetsperspektiv
(Socialstyrelsen, 2015). Socialstyrelsen (2015) belyser vikten av samverkan utifrån
myndighetsutövande socialtjänst och en stödmottagning vid namn Mikamottagning som är en
stödmottagning i Stockholm som arbetar med personer som har sex mot ersättning. Socialstyrelsen
(2015) belyser samverkan utifrån myndighetsutövande socialtjänst och stödmottagning i relation till
andra myndigheter och frivilligorganisationer, då samverkan är en förutsättning inom det sociala
arbetet för att kunna arbeta med komplex samhällsproblematik (Socialstyrelsen, 2015).
I praktiken samverkar polis och socialtjänst nära kring prostitution då polisen kartlägger var
sexhandeln äger rum och griper gärningspersonerna som köper sex medan socialtjänsten erbjuder och
motiverar de utsatta personerna som säljer sexuella tjänster att ta emot det stöd samt den hjälp som
socialtjänsten erbjuder. En förutsättning för att kunna arbeta mot prostitution är att berörda
organisationer samverkar då det är ett mångfacetterat samhällsproblem (Bill, 2015).
Det finns flera fall av samverkan att belysa i Sverige och det kan komma att belysas i syfte att visa
på hur samverkan skulle kunna utökas, utvecklas och förbättras. Undersökningen kommer att
genomföras på konkret nivå, vilket ger en viss begränsning i hur samverkan blir belyst. Fördelen med
det är att det går att fördjupa sig i ett begränsat område.
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur myndighetsutövande socialtjänst, polis och
stödmottagning bedriver sin samverkan i arbetet mot prostitution i Stockholm. I denna studie ligger
fokus på samverkan mellan polis, socialtjänstens myndighetsutövande del och stödmottagning när de
samverkar kring prostitution och sexköp. Dessa aktörer har valts för att de har en utbredd samverkan,
vilket också blir relevant för studiens syfte. För att kunna förhindra och minska framväxten av
människohandel och prostitution torde det vara av stor vikt att samverkan mellan berörda instanser blir
belysta. Studien har därmed även som syfte att undersöka samt belysa vilka främjande respektive
hindrande faktorer och utvecklingsområden som finns i samverkan mellan de tidigare nämnda
organisationerna. I samband med det kommer därför även samverkan ur ett internationellt perspektiv
samt förekommande samverkan i hela Sverige att belysas i bakgrund och teoretiska resonemang.
5
3. Frågeställningar
Hur beskriver företrädare för stödmottagning, myndighetsutövande socialtjänst och polis sin
samverkan i arbetet mot prostitution?
Vilka främjande respektive hindrande faktorer och utvecklingsområden finns det i samverkan mellan
stödmottagning, myndighetsutövande socialtjänst och polis?
1.4 Disposition
I detta avsnitt presenteras studiens upplägg. Efter det första kapitlet som är inledning presenteras
kapitel två som handlar om bakgrund. I detta kapitel beskrivs fältet kring prostitution, relevant
lagstiftning och berörda verksamheter för att kunna bygga en grund för kommande delar i uppsatsen.
Vidare i detta kapitel beskrivs de organisatoriska och politiska förutsättningarna för samverkan. I
kapitel tre beskrivs den tidigare forskningen i förhållande till ämnet som studeras, den tidigare
forskningen handlar om samverkan gällande prostitution på nationell och internationell nivå. I det
fjärde kapitlet beskrivs de valda teorierna som är samverkansteori och nyinstitutionell
organisationsteori. Vidare i kapitel fem presenteras och diskuteras den valda metoden, urval,
avgränsning, material och forskningsetiska överväganden. I metoden nämns även de alternativa
kriterier gällande studiens tillförlitlighet och äkthet. I det sjätte kapitlet beskrivs en sammanfattning av
resultatet från de semistrukturerade intervjuerna. Fem semistrukturerade intervjuer utifrån olika teman
har gjorts med tre poliser och två socionomer från olika instanser. Vidare i kapitel sju analyseras
materialet i förhållande till den valda teorin. I kapitel åtta upprättas en diskussion och slutsatser kring
studien. Vidare i kapitlet upprättas en metod kritiskdiskussion. I denna del diskuteras även förslag på
framtida forskning där den tidigare forskning vävs in.
1.5 Centrala begrepp
I denna studie återkommer en del begrepp och nedan presenteras de centrala begrepp för studien.
Samverkan- Lindberg (2009) beskriver begreppet samverkan som gränsöverskridande aktiviteter,
vilket innebär att samverkan berör ett område med ett syfte. Det finns också tre olika tillvägagångssätt
att förklara vad samverkan är: ett praktiskt fenomen, en teoretisk utgångspunkt eller utifrån ordets
betydelse i ordböcker. Att förklara samverkan som ett praktiskt fenomen innebär att samverkan utövas
som ett samverkansprojekt där berörda personer definierar ett syfte och mål samt en metod (Grape,
2015). Att förklara samverkan utifrån en teoretisk utgångspunkt innebär att samverkan definieras ur ett
socialt perspektiv. I ett socialt perspektiv finns det ett medvetet samspel mellan personer (Danermark,
2000; Lindberg, 2009).
Prostitution- Begreppet prostitution innebär att det måste finnas två parter, en part som köper och en
part som säljer sexuella tjänster mot ersättning. Ersättningen är en förutsättning för den sexuella
6
tjänsten (Mujaj & Netscher, 2015). Ersättningen kan vara i form av bland annat pengar och droger. Att
kvinnor säljer sexuella tjänster till män är den mest förekommande formen av prostitution i Sverige
(Socialstyrelsen, 2015). Prostitution är även en form av människohandel. Människohandel innebär att
personer rekryteras och förflyttas inom ett land eller mellan andra länder. Syftet med människohandel
är att dessa personer ska exploateras på olika vis, så som sexuellt utnyttjande (Socialdepartementet,
2018). I denna studie kommer begreppen sex mot ersättning samt prostitution att användas liktydigt.
Vidare kommer prostitution att användas som ett paraplybegrepp för prostitution och människohandel
för sexuella ändamål.
Mikamottagningen- Mikamottagningen beskrivs kortfattat i denna del, en fördjupning av
mottagningen upprättas i kapitlet bakgrund. Mikamottagningen är en stödmottagning på uppdrag av
socialtjänsten som arbetar med personer som har sex mot ersättning, skadar sig med sex eller är utsatt
för människohandel för sexuella ändamål. Mikamottagningen erbjuder samtalskontakt och medicinsk
rådgivning. Mottagningen arbetar även uppsökande på gatan (https://start.stockholm/).
Prostitutionsgruppen- Även prostitutionsgruppen beskrivas kortfattat för att sedan ge en fördjupning i
kapitlet bakgrund. Prostitutionsgruppen arbetar på uppdrag av polismyndigheten med att ingripa mot
köp av sexuella tjänster och identifiera barn som utnyttjas sexuellt mot ersättning (Polismyndigheten,
2018).
2. Bakgrund
Detta kapitel inleds med en presentation av prostitution där fältet beskrivs överskådligt för att läsaren
ska få en kunskapsöversikt om fältet innan fördjupningen sker. Vidare nämns relevant lagstiftning, för
att belysa det som är föreskrivet i lag om prostitution och samverkan. Samverkan utifrån olika
perspektiv beskrivs även, för att få en inblick i hur samverkan kan gå till. De perspektiv som
undersöks är rättsliga, politiska och organisatoriska. Dessa delar redogör för helhetsbilden av hur
samverkan kring prostitution ser ut och därmed presenteras denna helhet i avsnittet. Som exempel på
verksamheter med specialiserat arbete mot prostitution har stödmottagningen Mikamottagningen och
prostitutionsgruppen valts. Kapitlet avslutas med en del om studiens relevans för socialt arbete.
Studien är på en konkret nivå då fokus är på två olika instanser inom polisväsendet, vilka är
citypolisen och polisens prostitutionsgrupp. Förutom det ligger fokus även på två instanser inom
socialtjänsten som är socialtjänstens myndighetsutövande del och Mikamottagningen som
stödmottagning på uppdrag av socialtjänsten. För att få en lämplig bakgrund till studiens konkreta
nivå, är en generell nivå belyst i kommande avsnitt av bakgrunden.
7
2.1 Prostitutionens utveckling i Sverige
Nedan förklaras prostitutionen i Sverige. De viktiga delarna av prostitutionen förklaras nedan för att
läsaren ska kunna bilda en helhetsbild av fenomenet prostitution. Ett historiskt perspektiv och ett
nutida perspektiv på prostitution i Sverige blir belysta. De målgrupper som lever i prostitution och de
största arenorna för prostitution kommer även att belysas. Prostitution sker idag på gatan men har i
stor omfattning förflyttats till en relativt ny arena, vilket är på internet (Mujaj & Netscher, 2015).
2.1.1 Prostitution ur ett historiskt perspektiv
Prostitution har genom åren skett på olika arenor och bland olika människor. På 1970-talet skedde
stora förändringar gällande synen på prostitution. I detta samhällsklimat aktualiserades frågan om
prostitution skulle kriminaliseras. Prostitution började ses som en företeelse som strider mot
individens frihet och jämställdhet mellan män och kvinnor. Sexköparnas efterfrågan på sexuella
tjänster ansågs som en viktig orsak till prostitution. Det förelåg ett behov av satsning på sociala
åtgärder för säljare och köpare, samt ett förebyggande arbete mot prostitution (SOU 2010:49).
År 1993 kom ett förslag från prostitutionsutredningen att prostitutionen skulle kriminaliseras genom
att ett förbud mot köp och försäljning av sexuella tjänster skulle införas i brottsbalken. Detta förslag
möttes av mycket kritik om att det inte var rimligt att straffa den prostituerade. Några år senare
beslutade riksdagen att införa det föreslagna förbudet mot köp av sexuella tjänster dock valde man att
inte kriminalisera försäljning av sexuella tjänster (SOU 2010:49).
Trots förbudet av att köpa sexuella tjänster så sker det året runt och dygnet runt i hela Sverige (Mujaj
& Netscher, 2015). Många av personerna som säljer sexuella tjänster har tvingats in i det, på grund av
bland annat fattigdom som exploateras av människohandlare. En av de allvarligaste formerna av
organiserad brottslighet är att handla med människor, vilket innebär ett cyniskt utnyttjande av andra
människor. Människohandel i form av prostitution kränker människors rätt att få bestämma över sin
kropp och sitt liv (Socialdepartementet, 2018). Än idag arbetar Sverige aktivt med att motverka
prostitution och människohandel både nationellt och globalt. Sverige har tillsammans med flera andra
länder antagit lagar som gör köp, men inte försäljning av sexuella tjänster, olagligt. I Sverige har lagen
om förbud mot köp av sexuella tjänster funnits i cirka 20 år (Le Drian & Wallström, 2019). Denna lagstiftning har visat sig vara effektiv för att minska efterfrågan på prostitution och underlättat arbetet
att hjälpa offer att lämna prostitution (Le Drian & Wallström, 2019). Sverige har länge haft ett
specialiserat mottagande av människor som lever i prostitution. I takt med kriminaliseringen av sexköp
upprättades prostitutionsenheter runt om i landet och som idag går under namnet Mikamottagningen.
Idag är Mikamottagningarna kända över hela världen då de har utvecklat en unik spetskompetens
gällande behandling och stöd för personer som lever i prostitution. Organisationen är idag en förebild
för sitt framgångsrika arbete (Holmström, 2008).
8
2.1.2 Målgrupper som lever i prostitution
Prostitution har i allmänheten fått ett stigmatiserande uttryck av att prostitution handlar om kvinnor
som säljer sexuella tjänster till män. Vilket inte är fallet, personer som lever i prostitution har varierad
könsidentitet, ålder, etnicitet, ekonomisk bakgrund och sexuell läggning. Personer som säljer sex gör
det av olika anledningar. Till exempel prostituerade som migrerar till Sverige kan vara offer för
trafficking, kommer till Sverige på grund av stor efterfrågan eller säljer sex i Sverige då de andra
alternativen till att migrera är stängda. Majoriteten av individerna som säljer sex i Sverige är av annan
nationalitet än svensk. Rumänska och nigerianska kvinnor är överrepresenterade bland kvinnor som
lever i gatuprostitution. De personer som säljer sex är främst i åldrarna 18–30 år och ålder på de
personer som köper sex är varierat. Inom det sociala arbetets praktik har transpersoner, män som säljer
sex och lesbiska kvinnor som säljer sex till män osynliggjorts. Kvinnor som köper sex av kvinnor och
män som köper sex av män har även osynliggjorts. En grupp som är förbisedd i både forskning och i
det sociala arbetets praktik är de sexuella minoritetspersonerna, HBTQ personer (Knutagård, 2016;
Mujaj & Netscher, 2015).
2.1.3 Prostitution från gatan till internet
Gatuprostitutionen har minskat och anledningen till det kan förklaras på olika sätt (Mujaj & Netscher,
2015). I utredningen av sexköpslagen (SOU 2010:49) framkommer det att minskningen är en
konsekvens av kriminaliseringen av köp av sexuella tjänster. Det framkommer även att minskningen
av gatuprostitution skett i takt med ikraftträdandet av lagen om förbud att köpa sexuella tjänster. När
lagen trädde i kraft fanns det dock en farhåga kring att gatuprostitutionen istället skulle ske på ett
undangömt sätt, vilket senare visade sig inte bli sant. Denna minskning anses å andra sidan inte vara
en konsekvens av lagen utan för att användningen av internet ökade i allmänhet, vilket ledde till att
stora delar av gatuprostitutionen flyttades till internet annonser (Justitiedepartementet, 2016).
Minskningen av gatuprostitution ses som en konsekvens av digitaliseringen och teknikutvecklingen.
Prostitution på internet har blivit en större och mer betydelsefull arena (Mujaj & Netscher, 2015). En
ökning av internetprostitution har skett de senaste 20 åren och detta har skett världen över. Däremot
sker gatuprostitutionen fortfarande i stor utsträckning i länder där sexköp är legaliserat. Detta kan ses
som ett kryphål i lagstiftningen (Mujaj & Netscher, 2015). Köp av sexuella tjänster via internet har lett
till att köparen och säljaren av sexuella tjänster inte fysiskt behöver befinna sig på samma plats, tid
eller land. Med hjälp av internet finns det idag flera möjligheter att köpa sexuella tjänster (Knutagård,
2016).
2.2 Lagstiftning
I detta avsnitt kommer relevant lagstiftning att presenteras för att läsaren ska få en förståelse om vad
som är föreskrivet i lag kring prostitution och samverkan. Först kommer stora delar av lagen förbud
mot köp av sexuella tjänster att presenteras för att belysa vad lagstiftningen säger om prostitution och
9
varför den lagstiftningen har uppkommit i Sverige. Vidare kommer relevanta delar av socialtjänstlagen
och polislagen att nämnas som socialtjänsten och polismyndigheten måste förhålla sig till i sitt arbete
gällande samverkan och myndigheters skyldighet gentemot sina invånare.
2.2.1 Förbud mot köp av sexuella tjänster- en unik lagstiftning
Att förebygga och bekämpa efterfrågan av köp av sexuella tjänster är en mycket prioriterad fråga för
regeringen. Sverige har varit mycket engagerat kring arbetet mot prostitution. Sverige var det första
landet i världen som införde en lagstiftning med ett ensidigt förbud mot köp av sexuella tjänster som
trädde i kraft 1 januari år 1999. Sveriges förbud mot sexköp markerade landets ställning gentemot
prostitution och sexköp för andra länder. Lagens ikraftträdande ledde till ett större uppmärksammande
av prostitution från politiker och civilsamhället. Förbudet mot att köpa sexuella tjänster har även väckt
ett internationellt engagemang. Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster innebär ett
förbud att genom ersättning upprätthålla en tillfällig sexuell förbindelse med någon individ. Syftet
bakom lagstiftningen är att om man kriminaliserar prostitution och människohandel kan det potentiellt
leda till att övrig kriminalitet och samhällsproblem motverkas. Det ensidiga förbudet i lagen fokuserar
på efterfrågan av sexuella tjänster, om ingen köper sexuella tjänster så finns det ingen prostitution.
Målet med lagstiftningen är att avskräcka presumtiva sexköpare och att minska intresset för enskilda
eller olika grupper i utlandet att upprätta en omfattande organiserad prostitutionsverksamhet i Sverige.
Lagstiftningen är tänkt att ha en hindrande effekt på prostitutionens utbredning i Sverige. Med hjälp av
denna lag skulle prostitution och dess konsekvenser kunna bekämpas effektivare (SOU 2010:49;
Justitiedepartementet, 2016)
2.2.2 Myndigheters skyldigheter enligt lag och mot invånare
I både socialtjänstlagen (2001:453) även förkortat SoL och polislagen (1984:387) även förkortat PL
återfinns relevant lagstiftning för studien och beskrivs nedan.
Enligt 3 kap 1 § SoL återfinns ett lagstadgat krav på samverkan, myndigheter ska samverka med
varandra gällande gemensamma klienter. Enligt 6 § PL ska polismyndigheten kontinuerligt samverka
med myndigheter så som socialtjänsten och ge information om förhållanden som kan kräva åtgärder
från socialtjänsten. Enligt 6 § PL framgår det även att polismyndigheten ska även samverka med andra
myndigheter vars verksamhet berör polisverksamheten. Enligt 1 kap. 1 § SoL ska socialnämnden
tillsammans med den enskilde utforma och utföra insatser som personen är i behov av. Samverkan
med andra samhällsorgan kan behöva tillämpas för att kunna tillgodose den enskilde insatser och
hjälp. Det finns inget specifikt om prostitution i socialtjänstlagen, däremot framgår det enligt 2 kap. 1
§ SoL att kommunen har det yttersta ansvaret för att personerna som vistas i kommunen ska få det stöd
och hjälp den är i behov av. Enligt 1 kap 1 § SoL och enligt 2 § PL ställer lagstiftningen krav på
myndigheterna att de ska tillgodose invånares trygghet, skydd och stöd.
10
2.3 Myndigheters förenade arbete mot prostitution
Nedan beskrivs samverkan utifrån olika perspektiv i samhället. Dessa perspektiv är rättsliga, politiska
och organisatoriska. Dessa delar redogör för helhetsbilden av hur samverkansarbetet mot prostitution
ser ut, vilka kunskapsluckor och utvecklingsområden som råder.
2.3.1 Regeringens handlingsplan för att förstärka myndigheters arbete mot prostitution
Regeringen har upprättat en nationell handlingsplan år 2018 gällande prostitution och
människohandel. Målet med regeringens nationella handlingsplan från 2018 är att förebygga,
motverka och effektivisera arbetet mot prostitution samt att bidra med ett bättre stöd och skydd för
personer som varit utsatta. Utifrån handlingsplanen har det framgått ett behov av en närmare
samverkan mellan myndigheter kring arbetet mot prostitution. Arbetet behöver bland annat
effektiviseras. Två av åtgärderna som nämns i handlingsplanen är en förstärkt samverkan mellan
myndigheter samt en ökad internationell samverkan. Detta för att fall om människohandel i form av
bland annat prostitution är komplicerade och det innebär att det krävs att myndigheter har en nära
samverkan sinsemellan. Då flera myndigheter och andra aktörer möter samma offer i olika roller är
samverkan avgörande för att arbetet mot bland annat prostitution ska vara framgångsrikt. Detta leder
till en ökad samordning, förståelse och kunskapsutbyte mellan myndigheterna och andra aktörer
(Socialdepartementet, 2018).
2.3.2 Länsstyrelsens omfattningskartläggning om prostitution
Länsstyrelsen i Stockholm har gjort en omfattningskartläggning gällande prostitution i Sverige år
2014. Länsstyrelsen ska tillsammans med Socialstyrelsen utifrån myndigheternas regeringsuppdrag
kontinuerligt undersöka utvecklingstendenser inom prostitutionen. I kartläggningen framgår det oklara
siffror om omfattningen i Sverige på grund av att denna population i viss bemärkelse utgör en dold
population. Man vet inte säkert populationens storlek och vilka som ingår. Det framkommer att det
råder stor okunskap om prostitutionens omfattning och trender. För att kunna erbjuda stöd och hjälp
till brottsoffer för prostitution och för att kunna rikta dessa insatser rätt är det viktigt att följa
prostitutionens omfattning och utveckling runt om i Sverige.
Det finns personer som lever i prostitution som inte har uppsökt hjälp eller har kunskap om vart de
kan söka om hjälp hos myndigheterna. Myndigheter behöver nå ut till personer som lever i prostitution
och detta kan möjliggöra att de får ett tillfälle att berätta om sina problem eller bli hänvisad dit de kan
få hjälp. Detta skulle kunna upplevas som något positivt bland personerna som lever i prostitution då
deras livsproblem kan adresseras och vidare utforskas för att skapa större kunskap om målgruppens
behov av stöd- och hjälpinsatser (Mujaj & Netscher, 2015).
11
2.3.3 Socialstyrelsens rapport gällande prostitutionens utveckling
I Socialstyrelsens rapport om prostitutionens utveckling framgår det en brist i kunskap inom
socialtjänsten och polisen om bland annat män i prostitution. Det saknas kunskap om mörkertalet av
barn och ungdomar med erfarenhet av prostitution. Det framgår att både polis och socialtjänst
efterlyser mer kunskap om hur man ska arbeta mot prostitution och kring stödinsatser (Socialstyrelsen,
2007). Att prostitution är ett mångfacetterat problemområde påverkar samtidigt insatserna, behovet av
stöd och det förebyggande arbetet blir komplext. Majoriteten av insatserna görs av socialtjänsten.
Socialtjänsten kommer i kontakt med personer som lever i prostitution på olika sätt. Dock sker detta
oftast på grund av andra anledningar än prostitution, som till exempel i samband med missbruk eller
våld. Det är vanligt att kvinnor i prostitution har en kontinuerlig kontakt med myndigheter över tid
utan att myndigheterna vet om att kvinnorna lever i prostitution. Känsla av skam och rädsla för
myndigheterna gör att dessa personer inte självmant berättar om sina erfarenheter. Därav behöver
myndigheter driva frågan med dessa personer och kunna identifiera och följa upp prostitutionen.
Denna skam leder till ett hinder för att söka hjälp och försvårar för personer att uttrycka ett
hjälpbehov. Det föreligger ett behov av förebyggande arbete mot prostitution för att hindra
nyrekrytering till prostitution och att informera politiker, beslutsfattare och organisationer om den
rådande situationen. Insatserna för unga är mycket viktiga (Socialstyrelsen, 2003).
2.4 Verksamheter med specialiserat arbete mot prostitution
Utifrån studiens frågeställningar har en stödmottagning på uppdrag av socialtjänsten och en
prostitutionsgrupp från polismyndigheten valts. Den valda stödmottagningen är Mikamottagningen
och prostitutionsgruppen från polismyndigheten som ska studeras. Nedan kommer Mikamottagningens
och prostitutionsgruppens organisation beskrivas för att ge läsaren en djupare förståelse av hur
Mikamottagningen och prostitutionsgruppen arbetar.
2.4.1 Mikamottagningen
Mikamottagningen i Stockholm är en specialistverksamhet som arbetar under socialförvaltningen i
Stockholms stad och drivs av kommunernas socialtjänst. Mottagningen arbetar inte med
myndighetsutövning utan fungerar som en stödmottagning. Mikamottagningen är öppen för personer
som är 18 år eller äldre som är bosatta i Stockholm och har sex mot ersättning, skadar sig med sex
eller är utsatt för människohandel för sexuella ändamål. Mottagningen är öppen för alla personer
oavsett kön, könsidentitet eller sexuell identitet. Mikamottagningen har en mycket nära samverkan
med Mikahälsan, på mottagningen kan personer både få samtalskontakt och medicinsk rådgivning
(https://start.stockholm/). Förutom samtalsstöd och medicinsk rådgivning arbetar även
Mikamottagningen uppsökande på gatan. Där kommer Mikamottagningen i kontakt med personer som
lever i prostitution, endast ett fåtal personer som lever i gatuprostitution tar emot stöd och insatser.
Enligt Mikamottagningen har majoriteten av personerna som besöker deras mottagning svenskt
12
medborgarskap. Förutom de som besöker mottagningen har även mottagningen kontakt med personer
som de söker upp på olika sätt. Dessa människor har inte svenskt medborgarskap. Mottagningen
träffar personer med olika könsidentiteter, sexuell läggning, ålder och nationalitet och denna grupp av
personer är mycket heterogen. Cirka 30 till 40 procent av personerna som har kontakt med
mottagningen identifierar sig som något annat än heterosexuella (Mujaj & Netscher, 2015).
2.4.2 Prostitutionsgruppen
I region Stockholm finns det en särskild prostitutionsgrupp på uppdrag av polismyndigheten som ingår
i IGOB, sektionen för internationell grov organiserad brottslighet. Prostitutionsgruppen består av flera
poliser på uppdrag av polismyndigheten och en socialsekreterare som är på uppdrag av socialtjänsten.
Gruppens huvudsyfte är att ingripa mot köp av sexuella tjänster och att identifiera barn som utnyttjas
sexuellt mot ersättning. Prostitutionsgruppen arbetar både med spaning och utredning. I de flesta
polisregionerna finns det specialiserade grupper som arbetar mot människohandel och det ska finnas
utredare med specialistkompetens inom människohandelsgrupperna i de flesta polisregionerna. Slutet
på år 2019 kom polismyndigheten fram till att lägga ner prostitutionsgruppen (Polismyndigheten,
2018). Detta har mötts av hård kritik bland många berörda organisationer, enskilda och nyhetssidor
(Edblom, Mohlin & Aschberg, 2019, 13 november).
2.5 Studiens relevans för socialt arbete
Knutagård (2016) menar att sexualitet sedan 1800-talet har varit en del av det sociala arbetet. Under
sexualitet i socialt arbete innefattas arbetet kring prostitution och trafficking. Det sociala arbetet
handlar om att arbeta med brukarens rättigheter och behov. Socialarbetaren har i praktiken fungerat
som ett slags gränsvakt för samhället för att verkställa juridiska och moraliska regleringar av
människors beteende som ett resultat av sexualitet. Sexualitet är ett fält som många olika
organisationer arbetar kring. Healy (2014) pratar om att det sociala arbetet besitter ett uppdrag att
influera och utveckla många nivåer i praktiken och öka kunskap gällande varierad
samhällsproblematik och detta påverkar de sociala strukturerna i samhället. Det torde vara relevant i
högsta grad för socialt arbete att öka förståelsen kring hur samverkansarbetet mot prostitution kan
möjliggöra utvecklingen av det sociala arbetet. Detta kan även bidra till ett tillägg i samhällsdebatten.
Måhända kan även en ökad inblick resultera i att det sociala arbetet kring detta också leder till att det
sociala arbetet kan medverka som en part i att motarbeta det lidande som människor som lever i
prostitution utsätts för. Det sociala arbetet i denna studie handlar om myndighetsutövande socialtjänst
och stödmottagningen, och dess samverkansarbete gentemot ett socialt och samhälleligt problem som
prostitution (Healy, 2014).
Det är nödvändigt med ett fortsatt socialt arbete. Kriminaliseringen kan aldrig utgöra annat än ett
komplement i arbetet med att bekämpa prostitutionen. Det är därför nödvändigt med ett fortsatt och
uthålligt socialt arbete för att förebygga och bekämpa prostitution och människohandel för sexuella
13
ändamål. Det är viktigt att öka de insatser som riktas mot sexköparna. Här behövs det en fortsatt
forskning om vilka personer som köper sexuella tjänster liksom om lämpliga behandlingsmetoder. Det
är också angeläget att ge stöd till barn och ungdomar som riskerar att hamna i prostitution och att
fortsätta med informationsinsatser för att påverka allmänhetens attityder inom detta område. De
yrkesgrupper som arbetar med dessa frågor måste tillförsäkras ökad kunskap för att kunna erbjuda
utsatta personer adekvat hjälp och stöd. Utredningen lägger inte fram några konkreta förslag i denna
del men framhåller – och betonar särskilt – värdet och nödvändigheten av fortsatta och uthålliga
sociala insatser (SOU 2010:49).
3. Tidigare forskning
Syftet med detta kapitel är att ge en större inblick i forskningen kring samverkan och prostitution.
Genom denna inblick ges en förståelse för de främjande och hindrande faktorerna för samverkan.
Förutom det ges även en inblick i forskning kring prostituerades liv för att kunna förstå de insatser och
behov av samverkan som föreligger. När en inblick i såväl nationell som internationell forskning har
givits kommer även en egen reflektion att ges kring hur detta forskningsläge kan ge en samlad bild
kring hur samverkan kring prostitution går till och kanske även borde gå till. Den internationella
forskningen och nationella forskningen kommer, som tidigare nämnt, att beröra samverkan och
prostitution, bland annat för att visa hur det kan bedrivas samverkan på andra ställen än i Stockholm
och för att få en förståelse för vad som eventuellt saknas i Stockholm.
För att få tag på aktuell forskning användes databaser via Ersta Sköndal Bräcke högskola, som till
exempel SocINDEX och SwePub. Jag har även använt mig av Google scholar. Sökord jag har använt
har varit till exempel ”prostitution”, ”collaboration”, “inter angency” och ”social work”. För att utöka
sökträffar genomfördes även en ren Google sökning på samverkan kring prostitution, bland annat.
Förutom det gjordes även sökningar på aktuell forskning gällande prostitution och samverkan.
Danemark och Kullberg (1999) belyser dock att det finns relativt lite utforskat i området, men det kan
ha förändrats med tiden och att det nu finns ett betydligt mer utforskat forskningsfält. Forskningsfältet
som presenteras nedan är aningen fragmenterat, men ska förhoppningsvis ändå ge ett relativt bra
forskningsläge.
3.1 Främjande faktorer för samverkan
Arbetet mot prostitution kräver delaktighet och samverkan mellan flera offentliga och privata sektorer.
I Sverige har regeringen ansvar för arbetet mot prostitution. Arbetet mot prostitution sker av bland
annat svenska myndigheter men även andra icke-statliga organisationer (Ekberg, 2004). Genom en
nära samverkan mellan polismyndigheten och sociala myndigheter kan man bekämpa människohandel
och prostitution. Samverkansarbetet bör vila på ett förhållningssätt som är centrerat kring offret
(Knowles Wirsing, 2012).
14
Laanemets (2008) nämner i sin rapport att ett framgångsrikt arbete mot prostitution måste även vila
på ett helhetsperspektiv och måste ske i samverkan mellan myndigheter. Vidare måste detta arbete
bygga på långsiktighet och en strävan efter att utveckla kunskap om prostitution och metoder för att
arbeta med att stödja dessa personer. I rapporten framgår det även att det måste finnas en vilja mellan
organisationer att samverka med varandra, både lokalt och nationellt. Prostitutionsmarknaden är idag
nationsöverskridande och sker i stora delar av Sverige. Det krävs mer gränsöverskridande lösningar i
form av samverkansprojekt för att arbetet mot prostitution ska ha en bärkraftighet och ge resultat. Här
spelar det pågående samverkansarbetet mellan bland annat socialtjänst och polismyndighet en viktig
roll (Laanemets, 2008).
Baker och Grover (2013) uppger i sin forskningsrapport att en stark myndighetsgemensam
samverkan möjliggör ett arbetssätt att arbeta med människohandel och prostitution utifrån många
vinklar, genom att arbeta förebyggande mot människohandel, förhöra förövare och skydda brottsoffer.
Denna samverkan är viktig då medvetenheten om prostitution och människohandel ökar i takt med att
behovet av insatser från olika myndigheter för brottsoffer ökar. Även behovet av specialiserade
verksamheter gällande prostitution och människohandel ökar. Gemensamma insatser som syftar till att
hjälpa utestängda individer är mer effektiva i samhället när organisationer samverkar. Socialarbetare
måste fortsätta kommunicera och samverka med andra samhällsorganisationer för att tillgodose offren
för prostitution och människohandel de insatser de är i behov av.
Aktörer inom organisationer med olika kompetens och kunskap bör samverka för att kunna täcka
behoven inom ett visst problemområde. Vissa problem som organisationer möter kan de inte lösa
själva och det leder till ett behov av samverkan med organisationer. Problemsituationer kan i många
fall påverka samhället negativt, vilket gör att det är viktigt för aktörerna att komma till en lösning.
Samverkan är både nödvändig och möjliggörande för människobehandlande organisationer. I ett
samverkansarbete mellan organisationer kompletterar de varandras kunskap och kompetens
(Mallander i Denvall & Jacobsen,1998). Det finns en rad grundläggande faktorer som aktörerna måste
uppfylla, dessa faktorer är avgörande för att få ett lyckat resultat genom samverkan. Några
grundläggande faktorer för främjandet av samverkan är att det ska finnas ett gemensamt mål, åtgärder
och beslut som tillsammans bildar en förenad vision. För att kunna fullfölja dessa mål, åtgärder och
beslut blir samverkan ett verktyg (Danermark & Kullberg, 1999; Mallander i Denvall & Jacobsen,
1998).
3.2 Hindrande faktorer för samverkan
I Laanemets (2008) rapport framgår det en rad svårigheter i socialt arbete specifikt vad gäller
prostitution. Det råder svårigheter i synliggörandet, kunskapen och insatserna gällande prostitution. De
verksamheter som arbetar mot prostitution kommer från olika organisationer med samhälleliga
uppdrag, kulturer, lagstiftning och ansvar. Laanemets (2008) menar att dessa olikheter skulle kunna
utgöra en grogrund för samverkansproblem mellan verksamheterna. I Socialstyrelsens (2007) rapport
15
om kännedom om prostitution framgår det att polis och socialtjänst efterlyser mer kunskap om hur
man gemensamt ska arbeta mot prostitution och behovet av stödinsatser från de olika verksamheterna.
I rapporten framgår det att få personer inom dessa myndigheter har direkta erfarenheter av prostitution.
I Socialstyrelsens (Socialstyrelsen, 2015) utbildningsmaterial framgår det att kunskapsområdet sex
mot ersättning ständigt utvecklas och det tillkommer kontinuerligt ny kunskap om bland annat
omfattning, arenor och vem som säljer samt köper sex. Det föreligger ett behov av denna kunskap
bland yrkesverksamma. Om de yrkesverksamma får den kunskapen kan de bidra till att personer som
säljer sex kan få stöd och hjälp i en ökad utsträckning.
Detta är något som även framgår i en forskningsrapport av Sinnema (2018), författaren talar om en
okunskap på federal och statlig nivå gällande den inhemska människohandeln i USA. Bland berörda
verksamheter råder det en brist på kunskap gällande bland annat identifieringen av offer för
människohandel och prostitution. Förutom ovan nämnda problem finns även ytterligare en svårighet,
vilket är svårigheten för berörda verksamheter att få finansiering gällande denna målgrupp. Detta
resulterar i att offren för människohandel ges begränsade resurser. Offren för människohandel får
därav inte sina behov tillräckligt tillgodosedda av serviceorganisationer och rättsväsendet. Samverkan
mellan berörda organisationer är mycket viktig för att kunna säkerställa att offrens behov tillgodoses i
större utsträckning och att alla berörda parter strävar mot samma mål. Förutom detta är även
sekretesslagar en utmaning i och med att dessa lagar kan försvåra för en organisation att diskutera en
specifik klient med andra organisationer och detta försvårar samverkan. Polismyndigheten är ofta den
första kontakten mellan offer och serviceorganisationer. Polisernas utbildning och samverkansarbete är
därav väldigt viktig utifrån klientens välbefinnande (Sinnema, 2018).
Baker och Grover (2013) nämner i sin forskningsrapport att bland de verksamheter som arbetar med
offer för prostitution och människohandel är det få verksamheter som har kunskap om varandra. Det
råder brist på forskning gällande antalet verksamheter som arbetar med människohandel och vilka
typer av tjänster de tillhandahåller. Brist på forskning inom området lämnar en kunskapslucka om
behovet av vård och insatser, speciellt gällande personer som fallit offer för människohandel utanför
sina ursprungsländer. Det måste föreligga en strävan att söka efter de mest effektiva insatserna för
offer för människohandel. Många professionella som arbetar med människohandel och prostitution är
överens om att det råder brist i produktiv forskning om ämnet.
Danermark och Kullberg (1999) identifierar en rad faktorer som hindrar samverkan. I möten mellan
organisationer som besitter till exempel olika synsätt, maktintressen, kulturer och beroenden kan det
uppstå svårigheter när samverkan ska realiseras. Detta dilemma förekommer ofta i
människobehandlande organisationer (Denvall & Jacobsen, 1998). En annan faktor som hindrar
samverkan är när organisationerna brister i tydliga ansvarsområden, när de har en bristande
samordning och en för hög arbetsbelastning och personalomsättning. Det som även kan hindra en
framgångsrik samverkan är olikheter i organisationers strukturer, ekonomiska intressen,
kunskapstraditioner och professionella mål (Danermark & Kullberg, 1999).
16
Axelsson och Bihari Axelsson (2013) nämner en rad hinder för ett framgångsrikt samverkansarbete.
Två av de nämnda hindren är kulturella hinder och strukturella hinder. Båda dessa hinder handlar om
olikheter mellan organisationer. Kulturella hinder innebär att organisationer har skilda värderingar och
förhållningssätt och när dessa hinder kolliderar med varandra försvårar det informationsutbytet mellan
organisationerna. Kulturella hinder är i allmänheten den mest komplicerade. Dessa hinder resulterar i
bristande förtroende och bristande kommunikation mellan organisationerna. Strukturella hinder
handlar om skillnader i politiska riktlinjer, uppgifter och ekonomiska begränsningar inom
organisationerna. Ytterligare faktorer som hindrar samverkan är olika arbetssystem, utbildningar och
professionernas skilda synsätt på klienterna. En risk med samverkan är att samverkan blir ett
självändamål, detta innebär att samverkan kan ta tid i anspråk och detta kan påverka arbetet med
klienterna (Axelsson & Bihar Axelsson, 2013).
3.3 Kunskap om prostitution för bästa möjliga samverkan
Det är vida känt att de prostituerades livssituation är att jämföra med att vara livegen. Den som en
gång har hamnat i prostitutionens värld, har svårt att ta sig ur denna värld, vilket bland annat beskrivs
av Beegan och Moran (2017). Genom att förstå varför personer hamnar i prostitution, hur
prostituerades livssituation ser ut, vad det innebär att befinna sig i denna värld och hur processen ser ut
för att ta sig ur ett liv i prostitution, går det även att få en inblick i vilka behov som finns av olika
insatser och samverkan.
3.3.1 Att börja ett liv i prostitution
Anledningarna till att personerna börjar ha sex mot ersättning är väldigt individuella och kan se
mycket olika ut. En persons första kliv in i prostitution kan hända i samband med till exempel en
kaotisk livssituation med inslag av bland annat droger. Det kan även handla om en traumatisk kris i
samband med ett sexuellt övergrepp. Själva starten förklaras i forskning som en konsekvens av
tillfälligheter (Socialstyrelsen, 2015). Forskarna Hedin och Månsson (1998) talar om en ganska
allmänt förekommande förklaring till att börja sälja sig. Sexuella övergrepp i barndomen är den mest
avgörande faktorn för att ha sex mot ersättning senare i livet. En annan förklaring kan vara att
prostitution är ett resultat av flera samverkande faktorer. I detta fall ligger inte orsakerna till att ha sex
mot ersättning hos individen, utan i samhälleliga faktorer som till exempel efterfrågan och marknad
för prostitution. Enligt denna förklaring bygger steget in i sex mot ersättningen på en rad erfarenheter
och händelser som stärker känslan av utanförskap. Behovet av pengar för försörjning och droger är
även förklaringar till varför individer säljer sex. I en doktorsavhandling skriven av Fredlund,
Dahlström, Svedin, Wadsby, Jonsson och Priebe (2018) framgår det att det finns ett samband mellan
sex och självskadebeteende. Att som ung sälja sexuella tjänster kan vara ett sätt att medvetet skada sig
själv, jämförbart med att till exempel skära sig. Att använda sex som självskadebeteende är ett sätt att
kunna handskas med svåra känslor.
17
För att dessa personer ska få rätt insatser och rätt behandling är det viktigt att förstå att personer
säljer sex av olika anledningar. Om fallet är att en person lider av psykisk ohälsa krävs det insatser i
form av psykoterapi. Om fallet är att en person har ett missbruk och behöver pengar så krävs det
insatser mot missbruk i form av avgiftning och gruppboende. Att använda sex som självskada
resulterar i att många av dessa personer söker vård för många besvär och det råder ett stort behov av
behandling samt stöd för dessa personer. Många upplever sitt beteende som skamligt och inom
organisationer frågar man inte alltid om prostitution. Om organisationer får mer kunskap om
mekanismerna som leder beteendet kan dessa organisationer tillgodose personerna som skadar sig med
sex en mer effektiv hjälp. Kunskapen om sex som självskadebeteende måste uppmärksammas inom.
Det föreligger inom rättsväsendet ett behov av kunskap om de psykologiska mekanismerna som
anledning till ett sexuellt riskfyllt handlande för att på så sätt kan rättsväsendet göra en rättssäker
bedömning av enskilda fall (Fredlund, Dahlström, Svedin, Wadsby, Jonsson & Priebe, 2018).
3.3.2 Att leva i prostitution
Det framhålls att prostitution medför allvarliga skador såväl för individen som för samhället och att
det kring prostitution i regel förekommer en omfattande kriminalitet, som till exempel
koppleriverksamhet och misshandel (SOU 2010:49). Goffman (1963) talar om prostituerade som ett
exempel på en stigmatiserad population. I befintlig forskning framgår det att prostituerade upplever
mycket socialt stigma vilket yttrar sig på varierande sätt. Individer blir stigmatiserade eftersom de
uppvisar socialt oönskade attributer, personen anses som onormal eller bristfällig och därav
underlägsen de människor som stigmatiserar personen. Den stigmatiserade individen kan samtidigt
anses som farlig och bör undvikas som leder till att personen avvisas av samhället. Den stigmatiserade
individen blir därav marginaliserad och resulterar i att personen blir socialt utstött. Den sociala
stigmatiseringen påverkar de prostituerade negativt och leder till effekter på dessa individers
välbefinnande. Ofta upplever den prostituerade känslor som skam och en rädsla för exponering av sin
identitet (Miyuki, 2009).
3.3.3 Att ta sig ur ett liv i prostitution
Att ta beslutet att sluta sälja sex påverkas av många olika ställningstaganden och genomgripande
förändringar av personens liv och försörjning. Personen som väljer att sluta sälja sex kan stöta på
utmaningar under och efter uppbrottet från att sälja sex, utmaningar i form av att bearbeta erfarenheter
emotionellt och kognitivt, samt hantera skammen som är kopplad till rollen som prostituerad. En
annan utmaning för individen som väljer att sluta sälja sex är att leva i en marginaliserad situation
mellan två skilda livsmönster. Personen som väljer att sluta sälja sex måste hitta en kraft och resurser
både inom och utanför sig själv för att kunna bygga upp ett nytt liv. De nämnda utmaningarna kan leda
till att personen upplever en viss tveksamhet till att sluta sälja sex och detta försvårar processen. Det är
främst flera samverkande omständigheter som resulterar i ett beslut om att sluta sälja sex. Behovet av
18
professionella stödinsatser är som störst vid uppbrottet och tiden precis efteråt, detta då krisreaktioner
som skamkänslor och självförakt kan uppstå. Under denna period kan individen som går genom
uppbrottet behöva stöd med att bearbeta sina erfarenheter av prostitutionen hen levt i. Behovet av
professionella samtal kan finnas i många år efter uppbrottet. Personer som lämnat sitt liv i prostitution
kan finna svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden. Socialtjänsten kan här hjälpa personen i
kontakter med andra myndigheter som till exempel polis och arbetsförmedlingen. Personen som sålt
sex och lämnat situationen behöver alltså hitta andra möjligheter till försörjning och inkomst
(Månsson & Hedin, 1999).
3.4 En reflektion och samverkansvision
Som det inledningsvis skrevs i detta kapitel återges en aning fragmenterad bild av tidigare forskning.
För att få en helhetsbild av denna fragmenterade bild görs här en reflektion där en samverkansvision
presenteras om man kunde få en samlad bild av all den tidigare forskning som presenterats i kapitlet. I
den rådande forskningen forskar man inom begränsade och avgränsade områden. Även om det finns
en ambition att ge en helhetsbild, kan det hända att ambitionen inte införlivas, men det ska ändå göras
ett försök.
En samverkansvision bör innehålla främjande, hindrande och utvecklingsområden för samverkan,
samtidigt som det finns god kunskap om hur de prostituerades livssituation ser ut. Det är därmed
viktigt att känna till såväl livssituationen för prostituerade som hur det är att ta sig ur prostitution. Utan
den kunskapen, är det svårt att få en insikt i hur de prostituerade kan stöttas på bästa möjliga sätt. För
det måste vara det som är målet med samverkan, att möjliggöra en stödorganisation som stöttar
prostituerade i deras livsutmaningar. Det kan exempelvis vara att man måste sätta in insatser vid vissa
skeden i en prostituerads liv, men för att detta ska kunna lyckas måste alla eventuella hinder
undanröjas. Dessa hinder är exempelvis kulturella skillnader, olika befogenheter och professionernas
olika syn på klienterna (Axelsson & Bihari Axelsson, 2013). I och med dessa problem blir det givetvis
svårt att få en samsyn, även om man känner till de svårigheter som klienterna - alltså de prostituerade i
det här fallet - exempelvis har i samband med att de ska lämna prostitutionen, vilket givetvis måste
vara det som är önskvärt. Dessa tankar och denna insikt kan vara användbara att ha med sig i den
kommande läsningen av denna uppsats.
4. Teorier
I detta kapitel presenteras samverkansteori och nyinstitutionell organisationsteori. Att valet har fallit
på dessa teorier beror på att dessa teorier på bästa sätt kan bidra till att uppnå undersökningens syfte.
Syftet med undersökningen är att undersöka samverkan kring prostitution inom de valda
samverkansaktörerna såsom stödmottagning, myndighetsutövande socialtjänst och polis. De valda
teorierna kompletterar varandra eftersom studien fokuserar på människobehandlande organisationer i
19
samverkan med varandra. Dessa organisationer studeras utifrån ett samverkansperspektiv och ett
organisatoriskt perspektiv. Det här leder till en så bra och tydlig analys som möjligt.
4.1 Samverkansteori
Samverkan är en social företeelse som förutsätter att det sker en interaktion mellan människor, det
innebär målinriktade handlingar som utförs tillsammans i en avgränsad grupp rörande ett definierat
problem för att nå ett gemensamt syfte (Danermark, 2000). I det dagliga arbetslivet finns det en rad
situationer som kräver att människor måste ha kontakt och interagera med personer i andra
organisationer för att kunna uppnå sådant som man inte kan uppnå själv. Det kan handla om att man
inom en organisation inte hittar en lösning till ett problem och är därav i behov av kunskap utifrån från
andra organisationer. Tillsammans kan organisationerna genom ett kunskapsutbyte komma till en
lösning. Behovet och kravet på samverkan mellan organisationer har ökat genom tiden, detta för att
idag är många samhällsproblem komplexa processer som behöver insatser från många olika
organisationer, som till exempel prostitution. Dessa samhällsproblem faller inte inom ramen för en
enskild organisationsgräns. I dagens samhälle ställs det krav på att organisationer ska vara tydligt
avgränsade enheter. Detta leder till att organisationer idag gör snävare bedömningar kring vad som
faller inom ramarna för deras uppgifter och tar då hjälp av andra organisationer. I den offentliga
sektorn har man beskrivit samverkan som en ”universallösning” kring hur organisationer ska arbeta
och samverka. Det man menar är att offentliga organisationer måste samverka för att kunna fullgöra
sina uppgifter gentemot invånarna. Många myndigheter måste till och med enligt lag samverka, till
exempel polis och socialtjänst (Lindberg, 2009).
Vidare berättar Danermark (2000) att det finns tre grundläggande förutsättningarna för en
fungerande samverkan; kunskaps- och förklaringsmässiga faktorer, regelverk och organisatoriska
faktorer. För att samverkan ska ha förutsättningar att fungera krävs det att dessa tre faktorer
identifieras, lyfts upp och diskuteras. Kunskaps- och förklaringsmässiga faktorer innebär att
människor som arbetar inom olika organisationer och samverkar ofta har olika utbildningar. Detta
leder till att det råder olika synsätt, kunskap, angreppssätt, förklaringar och åtgärder på gemensamma
samhällsproblem. Dessa skillnader i arbetet kan både underlätta och försvåra samverkansarbetet.
Gränser mellan samverkande professionerna får varken vara för skarpa för att inte motverka syftet
med samverkan och det får samtidigt inte vara för tunna gränser för att man ska kunna urskilja
professionerna.
Den andra faktorn som är regelverk innebär att både individer och organisationer måste underkasta
sig regelverk i form av lagar och förordningar. Lagar och förordningar kan ange hos vilken
verksamhet ansvaret ligger rörande vissa samhällsfrågor, en konsekvens av detta är att det kan råda
ojämlikhet mellan rollerna i de olika verksamheterna vid samverkan. Regelsystemet ger olika
involverade verksamheter i samverkan större makt över beslut än andra som kan resultera i
maktmissbruk. En lösning till detta kan vara att de involverade verksamheterna i början av
20
samverkansprocessen visar vilka lagar som styr arbetet. De olika förhållningssätten kan bero på
okunskap kring vad regelverk tillåter och inte samt bero på en ovilja att bryta invanda. Därför är det
viktigt att i början av samverkansprocessen få kunskap kring skillnaderna i formella och informella
regelverk. Den tredje faktorn är de organisatoriska förhållandena och avser beslutsbefogenhet. I
samverkansprocessen har personer olika professioner och verksamheter med olika beslutsbefogenheter
och det kan leda till svårigheter att ta ett gemensamt beslut. En obalans om vem som får ta beslut i en
samverkansprocess kan skapa problem som i sin tur resulterar i ineffektivitet. Lösningen är att i ett
tidigt skede i samverkansprocessen ta reda på vem som har rätt att besluta om vad och vart besluten
fattas. De organisatoriska förhållandena innefattar även tilldelning av resurser i form av personal och
material. En begränsad resursfördelning kan även hämma ett samverkansarbete (Danermark, 2000).
Danermark och Kullberg (1999) beskriver olika kategorier av samverkan. De relevanta kategorierna
för studien är kollaboration och koordination. Kollaboration innebär att olika myndigheter samverkar
runt specifika frågor dock finns det en distinkt avgränsning gällande ansvars- och
verksamhetsområden för myndigheterna. Koordination eller samordning innebär att flera myndigheter
slår ihop sina insatser för att tillsammans uppnå bästa möjliga resultat.
4.2 Nyinstitutionell organisationsteori
Laanemets, Johansson och Svensson (2008) menar att den nyinstitutionella organisationsteorin går ut
på att beskriva och uppfatta företeelser i samhället. Ett exempel på detta är enligt Johansson (2006)
uppfattningen om hur en arbetsplats ska vara uppbyggd. Organisationer är inte stängda system som är
självständiga från omvärlden. De institutionella reglerna bildas genom medmänsklig samverkan samt
gemensamma uppfattningar av verkligheten. De institutionella reglerna formar i sin tur olika
organisationer (Johansson, 2006). En institutionaliserad organisation leder till en mer enig arbetsgrupp
då de delar samma föreställning om organisationen (Laanemets, Johnsson & Svensson, 2008).
Organisationernas struktur påverkas samtidigt av de institutionella reglerna då reglerna beskriver hur
man agerar rätt och fel. Därav råder det en strävan av strukturella likheter med omvärldens
institutionella regler. En sådan strävan är viktig då organisationen kan gynnas av att vara flexibel och
villig att samverka och detta kan belönas genom att organisationen erhåller legitimitet. (Johansson,
2006).
Grape, Blom och Johansson (2006) talar om organisatoriska fält som innebär att ett flertal
organisationer arbetar inom liknande område. Det organisatoriska fältet gäller ett verksamhetsområde
för organisationer med liknande mål och snarlika målgrupper för sina arbeten och dessa organisationer
har en beroendeställning gentemot varandra och sin omgivning. Inom de organisatoriska fälten finns
institutionella logiker som är olika utgångspunkter, såsom symboliska, kulturella och materiella
utgångspunkter. De institutionella logikerna vägleder en organisation i vad som ska göras. Samtidigt
som de institutionella logikerna styr organisationen. Institutionella logiker handlar i detta sammanhang
om att organisatoriska fält influeras av organisationer med olika logiker. Ett exempel är när aktörer
21
från olika organisationer ska samverka för att motverka och förebygga prostitution så görs detta utifrån
bland annat skilda målsättningar, syften, kunskap och regelverk, alltså utifrån olika institutionella
logiker. Grape (2006) använder begreppen domänkonflikt och domänkonsensus för att förklara vad
som kan bli ett resultat av olika samverkansprocesser. Om verksamheter inte kommer överens om
bland annat arbetsfördelning och avgränsningar så bildas domänkonflikter och verksamheterna löser
problematiken och blir eniga skapas det domänkonsensus. Otydligheter i ansvars- och arbetsfördelning
hämmar samverkan inom en organisation och med andra organisationer (Grape, Blom & Johansson,
2006).
5. Metod och material
I denna studie har den kvalitativa metoden applicerats för att kunna inhämta aktuell kunskap från de
berörda organisationerna i deras samverkansarbete mot prostitution. Intresset i denna studie ligger
alltså i att utifrån intervjupersonernas berättelser och tolkningar förstå hur de uppfattar sin samverkan
gentemot de andra organisationerna. Studien har haft en abduktiv ansats, där information har
inhämtats från intervjupersonerna för att skapa en djupare förståelse kring ett fenomen (Kvale &
Brinkmann, 2014). I detta kapitel beskrivs den valda metoden, urval, avgränsning, material och
forskningsetiska överväganden och alternativa kriterierna.
5.1 Metod
För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar är den kvalitativa forskningsmetoden den mest
lämpliga. Detta för att kvalitativ forskningsmetod är djupgående där saker och ting utifrån dess
kontext och sammanhang tolkas, beskrivs och förklaras (Bryman, 2018). I en kvalitativ undersökning
utgår man från att verkligheten kan tolkas på en rad olika sätt samt att det inte råder en absolut och
objektiv sanning (Ahrne & Svensson, 2011). Frågorna i studiens intervjuguide handlar framförallt om
människors upplevelse och deras syn på verkligheten. I detta sammanhang vill jag ta reda på de valda
organisationernas upplevelser om deras samverkan kring prostitution (Bryman, 2018).
Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer med två socionomer och tre poliser.
Semistrukturerade intervjuer innebär att jag har specifika teman jag vill beröra som är prostitution och
samverkan, dock så hade intervjupersonerna friheten att formulera svaren på eget vis för att få så
uttömmande och mångfacetterade svar som möjligt. För att jag skulle kunna genomföra de
semistrukturerade intervjuer behövdes en intervjuguide som är de teman som jag formulerade frågor
kring inför intervjuerna. Frågor utanför intervjuguiden kan ställas när intervjupersonerna nämner något
som är relevant för studiens syfte och detta kräver en öppenhet (Bryman, 2018).
Vid val av metod var det viktigt att ta hänsyn till kritiken gällande kvalitativa undersökningar. Den
första kritiken gäller subjektiviteten. Subjektiviteten handlar om att kvalitativa resultat grundar sig på
forskarens enskilda och osystematiska föreställningar om vad som är viktigt. En annan kritik berör
22
svårigheten att upprepa en kvalitativ studie. Anledningen är att kvalitativa studier är ostrukturerade
och forskaren blir verktyget vid datainsamling. Utifrån forskarens intresse styrs det vad som ska
observeras. En annan kritiserad punkt handlar om att det är svårt att generalisera forskningsresultaten
förutom situationen den konstruerades i. Alltså de kvalitativa forskarna upprättar ostrukturerade
intervjuer med ett antal individer inom ett mindre område och kritiken riktas mot att det är svårt att
generalisera detta resultat till någon annan kontext. Däremot kan forskarna i en kvalitativ studie göra
ett visst antal generaliseringar (Bryman, 2018).
De semistrukturerade intervjuerna spelades in på en mobiltelefon och transkriberades. Vid
datainsamlingen var jag öppen för information och reflektioner som kan påverka hela processen. Det
material som jag inhämtat från de semistrukturerade intervjuerna har jag analyserat med hjälp av en
abduktiv ansats. En abduktiv ansats kan ses som ett växelspel mellan deduktiv samt induktiv ansats.
Abduktion utgår från empirin och under forskningsprocessen beviljas en inspiration från tidigare
forskning. Det sker alltså en variation mellan teori och empiri, båda kan tolkas utifrån varandra
(Bryman, 2018). Det datamaterial som inhämtats utifrån intervjuerna struktureras utifrån de
gemensamma teman som uppstått mellan intervjupersonerna. Under analysen av datamaterialet
delades materialet in i fyra teman; samverkan, främjande samverkan, hindrande samverkan och
utvecklingsområden. Dessa teman valdes ut utifrån dess relevans för studiens syfte och
frågeställningar. Det inhämtade materialet från intervjuerna sammanfattades under sina respektive
teman. De valda teman sammanställdes sedan som en del av resultatet (Kvale & Brinkmann, 2014).
5.2 Urval och avgränsning
Denna studie bygger på ett målinriktat urval där intervjupersoner valts utifrån att de besitter relevanta
erfarenheter och kunskap för att kunna besvara intervjufrågorna om samverkan kring prostitution. Ett
målinriktat urval innebär att strategiskt utse intervjupersoner som har rätt verktyg för att kunna besvara
intervjufrågorna (Bryman, 2018). För att få kunskap om hur samverkan kring prostitution ser ut mellan
stödmottagningen, polisen och myndighetsutövande socialtjänsten har intervjupersoner valts från
respektive instans. Då studien har till syfte att fokusera på samverkansarbetet mot prostitution så har
endast organisationer som arbetar med prostitution intervjuats medan personer som lever i prostitution
inte har intervjuats. Det valet har gjorts eftersom det är känsligt att upprätthålla intervjuer med
personer som lever i prostitution. Utifrån ett etiskt perspektiv och utifrån syftet med studien var det
bättre att det endast skedde intervjuer med berörda organisationer. Urvalet begränsades till Stockholm
för att kunna se hur samverkansarbetet ser ut kring personer som lever i prostitution. Stockholm har
valts med bakgrund av att mycket prostitution sker i den regionen, 75% av alla annonser gällande sex
mot ersättning gäller Stockholm (Mujaj & Netscher, 2015). Stockholm blev därav särskilt intressant
att studera utifrån studiens frågeställningar.
23
5.3 Material
Det insamlade materialet för denna studie är från semistrukturerade intervjuer med stödmottagning,
myndighetsutövande socialtjänst och polis. Det insamlade materialet transkriberades och relevant
information för att besvara studiens syfte och frågeställningar har förts in i studien. Anledningen till att
intervjuer med organisationer upprättades var för att få en större förståelse för samverkansarbetet kring
prostitution i Stockholm från aktörer som arbetar inom olika fält mot prostitution.
5.3.1 Deltagare
För att kunna samla in material för studien kontaktades Mikamottagningen, socialtjänsten i Stockholm,
polisen och prostitutionsgruppen i Stockholm. Jag har valt att intervjua Mikamottagningen som ett
exempel på en stödmottagning som erbjuder stödinsatser för personer som säljer sexuella tjänster samt
polisens prostitutionsgrupp, Citypolisen och socialtjänsten som myndighetsutövare. Alltså intervjuades
verksamheter med olika funktioner kring denna målgrupp. Dessa verksamheter beskrivs under kapitlet
bakgrund för att läsaren lättare ska förstå organisationerna i tidigt skede innan vidare läsning. Jag har
intervjuat två Citypoliser med olika erfarenheter, Citypolis 1 har arbetat som polis i 5 år och Citypolis
2 har arbetat som polis i 25 år. Jag har även intervjuat en polis från Polisens prostitutionsgrupp.
Vidare har jag intervjuat en socionom från den myndighetsutövande socialtjänsten som har arbetat
som socionom i 7 år. Samt en socionom från Mikamottagningen. Vissa delar av intervjuerna med
polisens prostitutionsgrupp och Mikamottagningen har jag valt att inte återge på grund av sekretesskäl.
Anledningen till det är att det då skulle röja för mycket information, och det skulle då inte ha skyddat
informanternas integritet.
5.4 Forskningsetiska överväganden
Vid utförandet av intervjuerna har jag förhållit mig till och informerat respondenterna om de
forskningsetiska principerna som är föreskrivet i lag om etikprövning av forskning (2003:460). De
forskningsetiska principerna delas upp i allmänna huvudkrav på forskningen: Informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialiterskravet och nyttjandekravet. Gällande Informationskravet har jag
innan genomförandet av studien informerat respondenterna om deras roll i studien samt vilka villkor
som gäller vid deltagandet i studien. Jag har följt samtyckeskravet som innebär att jag inhämtade ett
samtycke från varje intervjuperson som valt att medverka i studien. Vidare har jag informerat
deltagarna om att medverkandet är frivilligt, att de har rätt att själva bestämma över sin medverkan och
att de när som helst under studien har rätt att avbryta sin medverkan. Jag har även följt
konfidentliatetskravet som handlar om att deltagarnas personuppgifter har anonymiserats och har
förvarats på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Därför uppger jag endast deltagarnas
arbetsplatser. Det sista kravet är nyttjandekravet som innebär att informationen som jag inhämtat från
de deltagande endast brukas för ett forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2017).
24
Ett dilemma som jag stött på är att det var brist på information från informanterna. Det etiska
dilemmat uppstår i och med att jag som forskare inom detta fält inte kan påtvinga informanten att dela
med sig mer information än det hen vill uppge och hen har rätten att tala fritt under intervjun. Däremot
försökte jag lösa denna problematik genom att ställa andra för att komma åt det jag eftersträvade. En
av informanterna krävde att få ta del av sin medverkande del i studien då informationen hen utgav kan
anses som vara av känslig natur. Den medverkande delen fick informanten ta del av, jag skickade den
delen till hen och hen godkände det med få ändringar.
5.5 Alternativa kriterier
Det råder en nödvändighet kring att specificera termer och metoder för att bedöma kvaliteten i
kvalitativ forskning som utgör ett alternativ för validitet och reliabilitet. De alternativa grundläggande
kriterierna för bedömning av en kvalitativ undersökning blir således tillförlitlighet och äkthet
(Bryman, 2018). Tillförlitlighet består av fyra delkriterier: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och
en möjlighet att styrka och konfirmera. Trovärdighet i denna studie har handlat om informanterna
beskrivningar under intervjuerna. Jag skapade trovärdighet i resultats kapitel som innebär att jag
behövde säkerställa att forskningen utfördes i överensstämmelse med de aktuella regler som finns. Jag
behövde även redogöra resultaten för respondenterna som är en betydande del av den sociala
verkligheten som studerades för att de skulle kunna bekräfta om jag uppfattade den verkligheten rätt
(Bryman, 2018). Den inhämtade informationen från intervjupersonerna har behandlats och tolkats.
Överförbarhet handlar i denna studie om mina omfattande och detaljerade beskrivningar av kulturen
som studerades inom den sociala verkligheten. De omfattande redogörelserna har därefter används för
att kunna bedöma hur pass överförbara resultaten är i en annan kontext (Bryman, 2018). I denna
undersökning beskrevs alla delar grundligt för att tillämpningen av undersökningen i en annan kontext
ska vara möjlig. Pålitlighet i min studie innebär att jag tillförsäkrade att det bildades en fullständig
redogörelse för alla delar i studiens processer (Bryman, 2018). I metodkapitlet har en redogörelse
gjorts av den valda metoden som har nyttjats i studien. I kapitlet bilagor finns intervjuguiden och
informationsbrevet som använts i undersökningen för att förstå studiens processer. Möjlighet att styrka
och konfirmera i denna studie handlar om att jag har försökt garantera att jag handlat i god tro. Det
innebär att jag medvetet har undvikit att låta mina värderingar och annan teoretisk inriktning påverkat
utförandet av och slutsatserna från undersökningen. I undersökningen har empirin styrt utformandet av
slutsatserna detta som en möjlighet att konfirmera empirin.
Det andra alternativa grundläggande kriteriet är äkthet. Äkthet kan delas in i fem delkriterier: rättvis
bild, ontologisk autenticitet, pedagogisk autenticitet, katalytisk autenticitet och taktisk autenticitet.
Rättvis bild handlar i denna studie om huruvida denna undersökning har gett en tillräckligt rättvis bild
av de olika åsikter och tolkningar som fanns bland de personerna som studerades. Detta har
eftersträvats på så sätt att inga personliga åsikter och tolkningar finns med i den inhämtade
informationen från intervjupersonerna, empirin har transkriberats och förts in i resultatkapitlet.
25
Ontologisk autenticitet handlar i denna studie om huruvida undersökningen hjälpt personerna som
studeras att förstå sin sociala situation och den sociala miljön som de befinner sig i. Denna studie har
bidragit till att belysa den samverkan som sker mellan de berörda aktörerna kring prostitution.
Samtidigt bidrar denna studie till den pedagogiska autenticiteten som betyder att studien har bidragit
till en bättre bild kring hur personer i den aktuella miljön upplever saker och ting, detta har skett
genom att intervjupersonerna har fått ta del av studien och att de har fått besvara frågor utifrån deras
samverkansarbete inom verksamheten. Med detta menar jag att intervjupersonerna både för
möjligheten att läsa studien och medverka i studien i form av att de är informanter. Katalytisk
autenticitet innebär i min studie om huruvida studien bidragit till att de som deltar i studien kan
förändra den nuvarande situationen. Taktisk autenticitet handlar i denna kontext om huruvida studien
har gett de medverkande bättre möjligheter att vidta de åtgärder som krävs. De sistnämnda kriterierna
har uppfyllts genom att studien har belyst de olika sidorna av samverkan och detta ger de
yrkesverksamma bättre möjligheter för att kunna sträva efter en närmare samverkan mellan varandra
(Bryman, 2018).
6. Resultat
Under detta avsnitt presenteras resultatet på ett så beskrivande sätt som möjligt, alltså ett icke-tolkande
sätt från min sida som författare. Personliga åsikter från informanter beskrivs. Endast relevant
information presenteras, detta för att resultatkapitlet inte ska uppfattas som spretig och därav
koncentreras resultatet till samverkan. För att få fram resultatet har semistrukturerade intervjuer
använts. Informanterna kommer från en stödmottagning, myndighetsutövande socialtjänst,
prostitutionsgruppen och Citypolisen. Intervjuguiden finns bifogad som bilaga i slutet av uppsatsen (se
bilaga 2). För att göra resultatet mer överskådligt kommer det att presenteras i fyra olika teman och
dessa teman har jag ställt specifika frågor kring som besvarats av informanterna och de har lyfts i detta
kapitel (se bilaga 2).
6.1 Samverkan
Informanten från den stödmottagningen Mikamottagningen i Stockholm berättar att hen är socionom
och har studerat socionomprogrammet. Vidare uttrycker socionomen vid Mikamottagningen ”att
samverka inom denna organisation är en förutsättning för vårt arbete”. Informanten från
Mikamottagningen säger att de samverkar nära med polisens prostitutionsgrupp och socialtjänst.
Informanten från Mikamottagningen nämner att de främst samverkar med polisens
prostitutionsgrupp som är en del av polismyndigheten. Vidare berättar hen att samverkan med polisen
som inte tillhör prostitutionsgruppen kan ske vid andra former av brottslighet som till exempel
utpressning. ”Vi på Mikamottagningen är socionomer som arbetar med personer som har erfarenhet av
att leva i prostitution och polisens prostitutionsgrupp arbetar både med personer som lever i
26
prostitution och personer som köper sexuella tjänster”. Informanten från Mikamottagningen förklarar
samverkan mellan Mikamottagningen och polisens prostitutionsgrupp blir främst kring personer som
lever i prostitution, ”vi samverkar genom att Mikamottagningen och polisens prostitutionsgrupp träffas
vid behov och vi har en kontinuerlig kontakt, samt att vi även gör polisanmälningar vid behov i
samråd med klienten”. Informanten från Mikamottagningen uppger att de har en anmälningsplikt till
socialtjänsten då Mikamottagningen lyder under socialtjänstlagen som anställda. Vidare berättar hen
att samverkan med socialtjänsten kan vara väldigt varierad. Informanten vid Mikamottagningen
berättar att de ibland kan följa med socialtjänsten på besök, hjälpa till med att skriva en överklagan
och närvara vid samordnad individuell plan. Socionomen vid Mikamottagningen uttrycker att deras
delaktighet hänger på vad klienten önskar.
Polisen vid Polisens prostitutionsgrupp beskriver att de har en mycket nära samverkan med
Mikamottagningen och socialtjänsten. Hen uppger vidare att samverka är en förutsättning i deras
arbete för att kunna arbeta inom området prostitution och få framgångsrika resultat.. ”Vi samverkar
utifrån våra egna professioner för att motverka prostitution, som är vårt gemensamma mål”.
Informanten från prostitutionsgruppen berättar att i prostitutionsgruppen finns det poliser och en
socialsekreterare som är anställd av socialtjänsten som leder till en nära samverkan. Informanten från
prostitutionsgruppen beskriver att poliserna och socialsekreteraren i prostitutionsgruppen tillsammans
åker på tillslag till bland annat hotell, massagesalonger och lägenheter. I detta samverkansarbete
berättar hen att poliserna griper sexköparen och socialsekreteraren för en dialog med personen som
lever i prostitution, socialsekreteraren informerar personen som lever i prostitution om vilket stöd hen
kan få hos Mikamottagningen.
Poliserna vid Citypolisen berättar att de båda gått polisutbildningen. Poliserna vid Citypolisen
berättar vidare att de har en liten samverkan med Mikamottagningen. ”Vår främsta arbetsuppgift som
citypoliser är att jobba med akuta ärenden och dessa ärenden berör tyvärr sällan prostitution”. Dem
nämner att de ett fåtal gånger blivit utdelade arbetsuppgifter som rör prostitution och arbetar främst
med andra former av myndighetsutövning som framgår i deras riktlinjer. När de väl blir tilldelade att
arbeta med prostitution så har dessa arbetsuppgifter inneburit att poliserna åker på tillslag till
lägenheter där prostitution äger rum. Vidare berättar informanterna från citypolisen att vid dessa
tillslag har de samverkat med Mikamottagningen. Innan dessa tillslag har citypoliserna och
Mikamottagningen behövt diskutera möjliga tillvägagångssätt och beslut kopplade till fallen.
Informanterna från citypolisen säger att när de väl stöter på gatuprostitution kontaktar de
Mikamottagningen för att rådgöra. Poliserna vid citypolisen förklarar att det är i lag reglerat att de
samverka kring gemensamma ärenden.
Socionomen vid socialtjänsten förklarar att de samverkar nära med Mikamottagningen och polisens
prostitutionsgrupp. Hen förklarar att en anledning till att de samverkar mycket med Mikamottagningen
är för att de ryms under socialförvaltningen och den lagstiftningen. ”När en klient är aktuell hos oss
och hos Mikamottagningen behöver vi samverka med Mikamottagningen genom att ha möten
27
tillsammans med klienter och eventuellt andra berörda verksamheter”. Socionomen vid socialtjänsten
berättar att de informerar och hänvisar klienter som lever i prostitution till Mikamottagningen som är i
behov av deras specialistkompetens. I vissa frågor menar informanten från socialtjänsten att de och
Mikamottagningen kan behöva rådfråga varandra. Vidare berättar hen att deras samverkan med
polisens prostitutionsgrupp främst sker med socialsekreteraren som arbetar inom prostitutionsgruppen
”Vi har en kontinuerlig och fungerande kontakt med polisens prostitutionsgrupp”. Informanten från
socialtjänsten säger att socialsekreteraren inom prostitutionsgruppen kan behöva råd i vissa fall.
Informanten från socialtjänsten hävdar att det är Mikamottagningen och prostitutionsgruppen som har
spetskompetens kring prostitutionsfrågan. Hen berättar att deras riktlinjer och arbetsuppgifter berör
främst andra frågor som till exempel våld i nära relationer och missbruk. ”Det är inte ovanligt att
personer som har någon form av missbruk även lever i prostitution”. Hen berättar att socialtjänsten och
polisen samverkar nära i och med att det är föreskrivet i lag att myndigheterna ska samverka med
varandra. Socionomen vid socialtjänsten nämner att samverkan mellan myndigheterna rör främst
polisanmälningar och omhändertaganden.
6.2 Främjande samverkan
Socionomen vid Mikamottagningen berättar att en styrka i samverkan med socialtjänst och polisens
prostitutionsgrupp är när samverkan fungerar mellan organisationerna. Socionomen vid
Mikamottagningen berättar att de samverkar mycket och nära med prostitutionsgruppen. ”En
fungerande samverkan är när polisens prostitutionsgrupp informerar personer som lever i prostitution
om att vi finns samt vilket stöd och hjälp vi på Mikamottagningen erbjuder”. Hen säger att det är
mycket viktigt att Mikamottagningen och polisens prostitutionsgrupp samverkar då det är en oerhört
stor efterfrågan på sex mot ersättning i Stockholm. Informanten från Mikamottagningen nämner att en
styrka i samverkan mellan Mikamottagningen och socialtjänsten är att det finns en dialog mellan
organisationerna, socialtjänsten brukar kontakta Mikamottagningen och rådfråga om vissa ärenden.
Informanterna från Polisens prostitutionsgrupp förklarar att samverkan till Mikamottagningen och
socialtjänsten är extremt bra. ”Styrkorna i vår samverkan är att vi i prostitutionsgruppen,
Mikamottagningen och socialtjänsten pratar och ses kontinuerligt”. Polisen vid prostitutionsgruppen
berättar att eftersom prostitutionsgruppen har en socialsekreterare med sig vid tillslag underlättas
arbetet och en nära samverkan med socialtjänsten och Mikamottagningen främjas.
Vårt arbete är beroende av att det både finns poliser och en socionom vid tillslag, anledningen
till detta är att prostitution berör två parter, en part som kan vara i behov av hjälp från
socialtjänsten och en part som begår ett brott och behöver gripas av polisen. Det som är viktigt i
samverkansarbetet mot prostitution är att vi är enade om att poliserna har sin roll och
socialtjänsten har sin roll då de olika professionerna har sin spetskompetens och sitt
28
ansvarsområde, på så sätt kommer vi överens om gemensamma beslut (polis vid
prostitutionsgruppen).
Poliserna vid Citypolisen berättar att de har en liten samverkan och den samverkan är när de väl
arbetar mot prostitution så fungerar kontakten och stödet mellan Citypoliserna, Mikamottagningen och
socialtjänsten. Informanterna från Citypolisen menar att deras samverkan med socialtjänsten alltid är
fungerande och en faktor som främjar en fungerande samverkan är enligt informanterna från
citypoliserna att myndigheterna dagligen samverkar kring alla möjliga ärenden.
Socionomen vid Socialtjänsten berättar att det som främjar deras samverkan med Mikamottagningen
och polisens prostitutionsgrupp är att de har en kontinuerlig och fungerande kontakt som underlättar
när de ska samverka med varandra. ”Vår yttersta kontakt med prostitutionsgruppen är via deras
socialsekreterare”, berättar informanten från socialtjänsten.
6.3 Hindrande samverkan
Informanten från Mikamottagningen nämner att det som kan hindra samverka mellan organisationerna
är okunskap. ”Det råder ett stigma kring denna målgrupp och yrkesverksamma vet inte hur de ska göra
bedömningar kring dessa ärenden”. En annan faktor som kan hindra samverkan enligt informanten
från Mikamottagningen är att denna målgrupp kräver att det finns mer personal och resurser från de
olika verksamheterna. Hen säger att det krävs mer personal till deras mottagning för att kunna stärka
samverkan till andra organisationer samt att prostitution är ett brett område i Stockholm.
Informanten från Polisens prostitutionsgrupp anser inte att det finns brister i deras samverkan med
Mikamottagningen och socialtjänsten. Polisen vid prostitutionsgruppen menar på att det finns en stor
brist på resurser och personal som arbetar med prostitution i Stockholm. Polisen vid
prostitutionsgruppen nämner att Mikamottagningen och socialtjänsten även delar denna åsikt. ”Det
finns även en brist om okunskap bland yrkesverksamma om denna målgrupp och detta leder till att det
blir svårare att samverka med yrkesverksamma som inte har tillräckligt med kunskap om prostitution”,
nämner informanten från prostitutionsgruppen.
Poliserna från Citypolisen nämner att de har lite kunskap om fältet prostitution och att de sällan
arbetar med det och detta resulterar i att det blir svårt att samverka med organisationer som har
spetskompetens inom området.
Vi tilldelas ofta andra ärenden än prostitution, trots att prostitution sker i stora delar av
Stockholm och egentligen hela landet. För att vi ska få arbeta och samverka mot prostitution
krävs det sådana direktiv från våra chefer inom polismyndigheter och politiker (polis vid
Citypolisen).
Poliserna säger att det krävs mer satsningar från polismyndigheten för att Citypoliser ska få uppdrag
att arbeta med prostitution och kunna samverka med berörda organisationer.
29
Informanten från Socialtjänsten uttrycker att det inte råder några brister i samverkan med
Mikamottagningen och polisens prostitutionsgrupp, däremot råder det en brist på okunskap och
resurser från socialtjänsten som begränsar samverkan.
Inom socialtjänsten arbetar vi med mycket olika målgrupper och därav berörs området
prostitution övergripligt, om vi på socialtjänsten hade fått mer kunskap om prostitution hade vi
kunnat samverkat närmare Mikamottagningen (socionom vid socialtjänsten).
Vidare berättar socionomen vid socialtjänsten att deras främsta arbetsuppgifter inom socialtjänsten är
myndighetsutövning där fokus ligger på bland annat personer med missbruk och våldsutsatta personer.
Hen berättar att det krävs att fler inom socialtjänsten har kunskap om prostitution för att avlasta
Mikamottagningen.
6.4 Utvecklingsområden för samverkan
Socionomen vid Mikamottagningen talar om ett behov av kunskap bland andra, bland annat om hur
det är att leva i prostitution. Vidare berättar hen att Mikamottagningen föreläser för att upplysa
allmänheten och samverkande verksamheter. Informationen från Mikamottagningen berättar att de gör
detta för att öka samverkan, för att folk ska veta om mottagningen och dess arbete. ”Vi och de nämnda
verksamheterna samverkar mycket genom att vi är Stockholms stad verksamheter”, nämner
socionomen vid Mikamottagningen.
Polisen vid Polisens prostitutionsgrupp anser att samverkan är mycket bra men att de är för få som
arbetar inom ett så stort fält som prostitution och att det därför krävs mer resurser och kunskap. ”För
att kunna nå ut till de som lever i prostitution krävs det mer personal inom polisen och socialtjänsten
som samverkar, det är ju lagstadgat att vi ska samverka”, menar polisen vid prostitutionsgruppen.
Vidare säger polisen vid prostitutionsgruppen att det behövs fler Mikamottagningar i städer där det
inte finns, anledningen till detta är för att prostitution sker i landet samt för att man ska kunna arbeta
mot prostitution tillsammans över hela landet.
Informanterna från Citypolisen uttrycker en vilja och behov av att få mer kunskap om fältet
prostitution samt verktyg, detta för att de cirkulerar mycket på gatorna i Stockholm. Poliserna från
Citypolisen nämner att trots förbudet mot att köpa sexuella tjänster så sker det i Stockholm och därför
vill Citypoliserna kunna samverka med deras prostitutionsgrupp i deras arbete. ”Med mer kunskap och
verktyg kan även en närmare samverkan ske”. Dem menar att kunskap om fältet prostitution är en
förutsättning för att organisationer ska kunna upprätthålla en fungerande samverkan.
Även socionomen vid Socialtjänsten uttrycker en vilja och behov inom socialtjänsten av mer
kunskaps- och utbildningshöljande insatser kring prostitution i hela landet. ”Mikamottagningarna
behöver inrättas på mycket fler platser i landet för att sedan kunna tillhandahålla dem mandat att
30
arbeta regionalt då prostitution är ett högst aktuellt och utbrett problem”. Hen hävdar att med mer
kunskap och resurser kan socialtjänsten samverka och arbeta mer effektivt mot prostitution.
Att samverka kring prostitution är viktigt då det är ett komplext samhällsproblem som kräver
insatser från olika organisationer. Vi socionomer arbetar utifrån socialtjänstlagen och poliserna
arbetar utifrån polislagen, däremot när det kommer till prostitution arbetar båda professioner
även utifrån sexköpslagen och ett sådant arbete anser jag bör involvera fler socionomer och
poliser (socionom vid socialtjänst).
7. Analys
I detta kapitel analyseras resultatet med utifrån studiens teoretiska ramverk. Teorierna har använts som
verktyg för att förstå det insamlade materialet. I analysen blir ett antal teman belysta. Dessa är
främjande faktorer, hindrande faktorer och utvecklingsmöjligheter för samverkan. I detta kapitel
analyseras frågeställningarna tillsammans med materialet utifrån studiens syfte. Båda teorierna från
det teoretiska ramverket används i varje tema. I början av varje tema presenteras samverkansteorin i
relation till resultatet och i slutet av varje tema presenteras nyinstitutionell organisationsteori i
förhållande till resultatet.
7.1 Analys av de främjande faktorerna för samverkan
I förhållande till samverkansteorin kan man utifrån informanternas utsagor utläsa att det sker en nära
och fungerande samverkan mellan de valda organisationerna. Däremot är det av tonvikt att återigen
nämna att i denna studie framgår att polismyndigheten har upprättat en grupp vid namn
prostitutionsgruppen. Denna del av polismyndigheten samverkar främst med stödmottagningen och
myndighetsutövande socialtjänst. Citypoliserna samverkar till viss del med stödmottagningen och
socialtjänsten kring prostitution bland annat då de sällan blir tilldelade arbetsuppgifter om prostitution
menar informanterna.
De nämnda organisationerna belyser vikten av att samverka som en viktig faktor i deras arbete kring
prostitution. Varje organisation arbetar inom sin profession i strävan mot det gemensamma målet, att
motverka prostitution. Som presenterats i kapitlet om samverkansteori menar Lindberg (2009) att
behovet och kravet på samverkan mellan organisationer har ökat genom tiden. Samhällsproblem som
prostitution är komplexa processer som kräver insatser från olika organisationer, som i detta fall är
stödmottagning, myndighetsutövande socialtjänst och polisen. Prostitution faller inte inom ramen för
en organisationsgräns utan berör alla de valda organisationerna. Även Danermark (2000) nämner att i
arbetet mot detta samhällsproblem föreligger ett behov av samverkan.
Den främsta formen av samverkan mellan dessa organisationer är kunskapsutbyte, något som
uttryckts av samtliga informanter. Organisationerna delar med sig av den kunskap de besitter för att
31
tillsammans komma till en lösning, något som kan kopplas till samverkansteorin enligt Lindberg
(2009). En analys av beskrivningen av samverkan utifrån samverkansteoretiska begrepp visar tecken
på att rådande samverkansformer mellan myndighetsutövande socialtjänst, polisens prostitutionsgrupp
och stödmottagningen kan karaktäriseras genom en kombination av begreppen koordination och
kollaboration enligt Danermarks och Kullbergs (1999) definition. Utifrån resultatet framgår det att det
är gynnsamt att samverka med socionomen inom prostitutionsgruppen där respektive part besitter till
exempel olika beslutsbefogenheter, oavsett om det gäller i enlighet med polislagen eller
socialtjänstlagen. Med det sagt framgår det i resultatet att två myndigheter, en del av polismyndigheten
och en del av socialförvaltningen arbetar inom den gemensamma prostitutionsgruppen. Detta faller
inom begreppet koordination som definierats tidigare, där myndigheter slår ihop sina insatser för att
tillsammans uppnå bästa möjliga resultat.
Vidare framgår det i resultatet att idén med samverkan mellan poliser och socionomer är att de
besitter olika ansvarsområden och verksamhetsområden där respektive part arbetar inom sitt område
men för ett gemensamt mål, och detta betecknas med begreppet kollaboration. I resultatet framkommer
det även att stödmottagningen inte har någon myndighetsutövning som socialtjänsten och polisen har,
därav har de också olika ansvarsområden och verksamhetsområden samtidigt som de samverkar, detta
betecknas också med begreppet kollaboration (Danermark & Kullberg, 1999).
Som det nämns i det teoretiska ramverket är de tre grundläggande förutsättningarna för en
fungerande samverkan kunskaps- och förklaringsmässiga faktorer, regelverk och organisatoriska
faktorer, enligt Danermark (2000) och det ökar även förståelsen för vilka de främjande faktorerna för
samverkan är. I resultatet framkommer det att informanterna har två olika utbildningar,
socionomutbildning och polisutbildning. Vidare framgår det i resultatet att i arbetet mot prostitution
finns det två parter. Den ena parten kännetecknas av socionomerna där de ansvarar för de utsatta
personer som lever i prostitution. Den andra parten kännetecknas av poliserna där denna part ansvarar
för personer som utför brottet när de köper sexuella tjänster. Detta betecknas under den första
förutsättningen kunskaps- och förklaringsmässiga faktorer som Danermark (2000) talar om, där dessa
skilda utbildningar leder aktörerna till att genomföra samverkansarbetet utifrån deras professioner.
I resultatet framkommer det att informanterna förhåller sig till olika lagstiftning. Socionomerna
förhåller sig till socialtjänstlagen och poliserna förhåller sig till polislagen. Det framgår även att i
arbetet mot prostitution förhåller sig både socionomerna och poliserna sig till lagen om förbud mot
köp av sexuella tjänster. Detta hamnar under Danermarks (2000) andra faktor om regelverk. Där
regelverk i form av lagstiftning tvingar både individer och organisationer att efterleva dem. De olika
lagarna anger även hos vilken verksamhet ansvaret ligger hos gällande vissa samhällsfrågor. Som
framkommer i resultatet så måste både socialtjänsten och polisen enligt lag samverka om frågor som
berör de båda organisationerna. Danermark menar således att de olika lagstiftningarna urskiljer de
olika organisationernas ansvarsområden (Danermark, 2000).
Det framkommer även av resultatet att de olika organisationerna har olika beslutsbefogenheter
32
gällande varierande beslut och handlingar. Polisen har beslutsbefogenhet gällande lagöverträdelser och
den myndighetsutövande socialtjänsten har beslutsbefogenhet gällande insatser och hjälp. Detta
betecknas under Danermarks (2000) tredje faktor om organisatoriska förhållanden som avser
beslutsbefogenhet. Danermark (2000) menar att i samverkansprocessen, mellan olika professioner och
verksamheter med olika beslutsbefogenheter, kan beslutstagandet gällande gemensamma beslut
försvåras. Detta är något som inte framgår i resultatet, det som däremot framgår i resultatet är att de
olika professionerna är enade om sina respektive roller i samverkansarbetet mot prostitution och det
leder till att professionerna är överens om gemensamma beslut.
Vad gäller nyinstitutionell organisationsteori talar Grape (2006) om olika organisatoriska fält. Ett
organisatoriskt fält innebär att organisationer arbetar inom liknande områden. Det organisatoriska
fältet gäller ett verksamhetsområde för organisationer med liknande mål och målgrupper för sina
arbeten. Inom de organisatoriska fälten finns institutionella logiker som är olika utgångspunkter som
symboliska, kulturella och materiella utgångspunkter. De institutionella logikerna vägleder en
organisation i vad som ska göras samtidigt som de styr organisationen. Detta bekräftas i
resultatavsnittet där aktörerna från de olika organisationerna samverkar utifrån sina olika professioner.
Vidare framgår det i resultatet att aktörerna från de olika organisationerna samverkar utifrån sina olika
regelverk, kunskap, syften och mål som deras professioner kräver. Enligt Grapes (2006) förklaring är
detta således institutionella logiker, i och med att organisationerna samverkar utifrån olika
institutionella logiker. Ett exempel på olika institutionella logiker som framgått i resultatet är att
socialtjänsten och Mikamottagningen bedriver sitt arbete utifrån socialtjänstlagen och polisen bedriver
sitt arbete utifrån polislagen. I resultatet framgår det även att Mikamottagningen arbetar med
stödsamtal för att bemöta offer för prostitution och polisen arbetar med gripande av lagöverträdare vad
gäller köp av sexuella tjänster, de olika organisationerna arbetar utifrån olika syften, även detta är ett
exempel på institutionella logiker.
I resultatet framgår vikten av att polisen och socialtjänsten är enade kring sina roller i
samverkansarbetet mot prostitution, då de har olika professioner med olika spetskompetens och skilda
ansvarsområden. Det innebär rent konkret att denna information hamnar under Grapes (2006) begrepp
om domänkonsensus, som innebär att aktörerna är eniga i ansvars- och arbetsfördelning (Grape, 2006).
Johansson (2006) menar på att denna vilja av att samverka kan gynna en organisation på så sätt att en
organisation kan erhålla legitimitet.
7.2 Analys av de hindrande faktorerna för samverkan
Vad gäller samverkansteorin talar Danermark (2000) om de grundläggande förutsättningarna för en
fungerande samverkan. Den första grundläggande förutsättning om kunskaps- och förklaringsmässiga
faktorer handlar om att det finnas svårigheter mellan aktörer med olika utbildningar att samverka på
grund av att aktörerna utgår från olika angreppssätt och synsätt på problematiken. Dock uppger
informanterna i resultatet att det inte råder några svårigheter gällande detta i samverkan mellan
33
aktörerna. Däremot framgår det i resultatet att det rådet en skillnad i kunskap bland organisationerna
vilket försvårar en fungerande samverkan. Detta beskriver Danermark (2000) utifrån kunskaps- och
förklaringsmässiga faktorer som en konsekvens av olika utbildningar i samverkansarbete. Att olika
utbildningar leder till att det råder olika kunskap gällande det gemensamma samhällsproblemet. Det
framgår även i resultatet att det råder brist på personal och resurser. Detta faller under Danermarks
(2000) beskrivning av den grundläggande förutsättningen om organisatoriska faktorer. Om denna
grundläggande förutsättning inte uppfylls så kan det hindra ett samverkansarbete (Danermark, 2000)
och detta bekräftas i resultatet, att bristen på personal och resurser begränsar samverkan mellan
verksamheterna.
För att utveckla resonemanget om brist på kunskap om prostitution som informanterna talar om kan
det kopplas till nyinstitutionell organisationsteori. Utifrån informanterna så skapar bristen på kunskap
avgränsning i det praktiska arbetet mot prostitution och de olika verksamheterna besitter olika mycket
kunskap om prostitution. Denna avgränsning blir därmed avgörande för att arbetet ska fungera. För att
ge ett exempel på avgränsningar utifrån vad som framkommit i resultatet så ansvarar polisens
prostitutionsgrupp för det brottsförebyggande och brottsbekämpande medan Mikamottagningen har
ansvaret för att upprätthålla stödsamtal. Detta är enligt Grape (2006) en domänkonsensus, där dessa
organisationer är överens om arbetsfördelning och ansvarsfördelning. Om det istället hade framgått i
resultatet att organisationerna inte kom överens om arbetsfördelning och ansvarsfördelning så hade
detta skapat en domänkonflikt mellan organisationerna och detta hade resulterat i att bli en hindrande
faktor för samverkansarbetet. Med detta sagt så menar informanterna på att det råder en brist på
kunskap, denna brist skapar en avgränsning i det praktiska arbetet mot prostitution
I resultatet framgår det att informanterna menar att när de väl blir tilldelade uppdrag gällande
prostitution så uppstår en otydlig ansvarsfördelning. Anledningen till detta är enligt informanterna att
de blir tilldelade arbetsuppgifter kopplade till prostitution, medan det finns en specialistgrupp,
prostitutionsgruppen. Denna grupp arbetar redan med detta och då upplever exempelvis citypoliserna
en otydlighet i vad de ska göra. I relation till nyinstitutionell organisationsteori talar Grape (2006) om
att en otydlig ansvarsfördelning är hämmande för samverkan och detta beror på att dessa
organisationer har olika institutionella logiker, vilka tankeramar som styr organisationen. I detta
samverkansarbete mellan olika organisationer innefattas olika professioner, socialsekreterare inom
stödmottagning, socialsekreterare inom socialtjänst, polis inom citypolis och polis inom
specialistgrupp, som har olika förhållningssätt till prostitution.
Nyinstitutionell organisationsteoretikern Laanemets et. al (2008) nämner att handlingsutrymme
handlar om i vilken utsträckning aktörerna kontrolleras av lagstiftning och organisationens riktlinjer. I
resultatet framgår det att informanterna nämner vikten av ett stöd från högre instanser för att främja
samverkansarbetet mot prostitution. De menar att det är en chefs- och politikerfråga hur och när
citypoliserna ska samverka och arbeta mot prostitution i sitt arbete. Det krävs satsningar från
polismyndigheten för att citypoliserna ska få uppdrag att arbeta med prostitutionsfrågan. Då dessa
34
myndigheter arbetar utifrån bland annat lagstiftning, organisatoriska riktlinjer och regeringens
handlingsplaner är de styrda i sitt arbete och har ett begränsat handlingsutrymme som påverkar
myndigheternas möjlighet att samverka (Laanemets, Johansson & Svensson, 2008). På så vis är detta
en utvecklingsmöjlighet som en hindrande faktor.
7.3 Analys av utvecklingsmöjligheterna för samverkan
Utifrån informanternas svar råder det en bristfällig kunskap och en brist på resurser vad gäller
prostitution. Detta innebär i praktiken att det finns ett behov av en utvecklingsstrategi för att motverka
denna brist. Detta talar Danermark (2000) om inom samverkansteorin där han nämner att
organisationer hamnar i vissa situationer där de inte kommer till en lösning själv. Detta resulterar
således att det uppstår behov av kunskap från andra organisationer. Detta leder till att organisationerna
tillsammans genom ett kunskapsutbyte kan komma fram till en lösning. Komplexa processer i
samhället såsom prostitution behöver insatser från många olika organisationer menar Danermark
(2000). Informanterna styrker detta genom att de nämner att det föreligger ett behov av samverkan i
arbetet mot prostitution för att uppnå bästa möjliga resultat. Då informanterna talar om att samverkan
är en förutsättning för deras arbete så kan detta kopplas till det Johansson (2006) inom den
nyinstitutionella organisationsteorin talar om, att organisationer kan gynnas av att vara villiga att
samverka och organisationer kan belönas genom att erhålla legitimitet.
8. Diskussion och slutsatser
I detta kapitel presenteras diskussioner och slutsatser gällande samverkan och prostitution av denna
studie. En diskussion och slutsatser gällande studien upprättas samt studiens frågeställningar besvaras.
Vidare förs en kritisk metoddiskussion, här förs även reflektioner kring studiens generaliserbarhet.
Kapitlet avslutas med diskussioner gällande framtida forskning och här förs den tidigare forskningen
in.
8.1 Diskussion och slutsatser kring studien
I avsnittet om resultat kan man utläsa att informanterna uppger att det råder en samverkan mellan
polismyndigheten, myndighetsutövande socialtjänst samt stödmottagning i arbetet mot
prostitution. Informanterna menar att samverkan är en förutsättning för arbetet mot prostitution för att
kunna uppnå framgångsrika resultat i arbetet. Informanterna uppger att i dagsläget bedriver de
samverkan genom att de har en kontakt med varandra och att de träffas kontinuerligt. I denna kontakt
sker det ett informationsutbyte mellan organisationerna. Organisationerna kan även samverka vid
ingripanden där de går tillsammans och arbetar utifrån sina professioner och uppdrag.
Det som fungerar i dagsläget och främjar samverkan i samverkansarbetet mellan organisationerna,
som informanterna berättar, är att organisationerna har en fungerande kontakt sinsemellan.
35
Informanterna uppger att de kan vända sig till varandra för råd och kunskap. Det som inte fungerar i
dagsläget och som hindrar samverkan i samverkansarbetet mellan de valda organisationerna är att
informanterna talar om en brist på kunskap och resurser inom prostitution. Informanterna talar dels om
en brist av kunskap från allmänheten dels en brist av kunskap från yrkesverksamma aktörer. Det råder
brist i kunskap om hur det är att leva i prostitution. Det som informanterna uppger behöver utvecklas
gällande samverkansarbetet mot prostitution är att det krävs mer satsningar i form av resurser såsom
personal med kunskap om prostitution. Det föreligger ett behov av en utvecklingsstrategi för att
motverka denna brist.
Genom intervjuerna kan det utläsas att Citypolisens och den myndighetsutövande socialtjänstens
riktlinjer och arbetsuppgifter behöver utvecklas för att de ska få i uppdrag att arbeta med prostitution.
De menar att deras huvudsakliga uppdrag är annan myndighetsutövning än prostitution. De rådande
riktlinjer och arbetsuppgifter som myndighetsutövande socialtjänst främst arbetar utifrån är i dagsläget
inriktade på bland annat våldsutsatthet, ekonomiskt bistånd och missbruksproblematik då det framgår
av intervjuerna att det inte finns framarbetade riktlinjer inom deras organisation att förhålla sig till i
ärenden gällande prostitution. Detta gäller även Citypolisen, de menar att politiker och
polismyndigheten bestämmer riktlinjerna och arbetsuppgifterna samt om de ska arbeta med
prostitution. Informanterna nämner att det krävs kunskaps- och utbildningshöjande insatser.
Informanterna menar även att fler Mikamottagningar behöver upprättas i landet för att på så sätt
tillhandahålla de mandat att arbeta regionalt. Detta menar informanterna vara nödvändigt då
prostitution sker i hela landet och att det är för få yrkesverksamma som arbetar med prostitution. Med
detta sagt blir det tydligt att det föreligger ett behov av ett regionalt arbete mot prostitution.
Jag menar att fler Mikamottagningar i landet skulle resultera i ett större kunskapsutbyte mellan
organisationerna och inom Mikamottagningar samtidigt som det skulle leda till ett större skydd för
personer som lever i prostitution. Myndighetsutövande socialtjänst och Citypolis är i behov av
kunskap och därav behöver utöka kunskapsutbyten för att lära sig av varandra. Att göra arbetet mot
prostitution mer aktuellt för myndighetsutövande socialtjänst och polis krävs sådana prioriteringar från
politiker. Detta krävs då detta kan utveckla deras arbetsuppdrag och riktlinjer. Detta för att individer, i
hela Sverige, ska ha rätt att få hjälpinsatser av organisationer som har kunskap och resurser inom
området. Jag menar, om organisationerna skulle tillgodoses med kunskap och resurser hade gett goda
resultat kring arbetet mot prostitution i hela landet. Denna kunskap och dessa resurser behöver då
organisationerna applicera i sitt vardagliga arbete när de ska arbeta mot prostitution. Ett exempel på
detta kan vara att den myndighetsutövande socialtjänsten gör det till rutin att ställa frågor till klienter
om prostitution som ett led i att minimera riskerna att problematiken gällande prostitution faller bort.
Sammanfattningsvis behöver man enligt min mening belysa vilka styrkor och brister det finns i
dagsläget gällande arbetet mot prostitution organisationerna. Detta behövs göras för att kunna utveckla
samverkansarbetet som syftar till att minska prostitutionens utbredning och för att ta vara på de
prostituerade i den livssituation de befinner sig i.
36
8.2 Kritisk granskning
I metodavsnittet presenterar att jag har valt att göra en kvalitativ studie med semistrukturerade
intervjuer. Jag har använt denna metod för att jag ville få fram relevant information som besvarar
studiens frågeställningar samtidigt som jag ville tillåta informanten att tala fritt kring för att på så sätt
kunde jag få fram information som kunde vara relevant för studien och som inte framgick i
intervjuguiden. Ett exempel på något relevant som framgick under intervjun som jag inte ställde frågor
kring var att informanten från Mikamottagningen berättade att mottagningen inte har någon
myndighetsutövning, denna information gjorde att Mikamottagningen blev en stödmottagning i
studiens kontext i förhållande till de andra myndigheterna. Nackdelen med den valda metoden är att
mycket av den inhämtade informationen berörde annat än samverkan. Mycket av den inhämtade
informationen berörde själva verksamheternas arbete. Jag tänker att om jag istället använde mig av en
kvantitativ metod genom en enkätstudie hade resulterat i mer konkreta. Svaren från informanterna
hade blivit tvungna att koncentreras till samverkan då enkätens frågor hade berört samverkan.
Däremot hade denna metod inte gett möjligheter för informanterna att nämna saker som inte
efterfrågas som kan vara relevant för studiens ändamål. Det fanns brister i den valda metoden, däremot
hade någon annan metod lett till fler brister.
Jag har använt mig av det empiriska materialet genom att titta på intervjuerna som ”fönster”. På så
sätt har jag fått reda på hur verksamheternas verklighet kring samverkansarbetet mot prostitutions ser
ut utifrån informanternas utsagor. Resultatet presenteras utifrån vad informanterna har sagt, detta har
jag valt att göra utifrån ämnets känsliga natur och att det därför är viktigt att framföra vad
informanterna sagt under intervjuerna. Vissa delar av empirin har jag medvetet valt att inte ha med då
de inte är relevanta, dessa delar har jag tolkat som någon form av ”publicitet” för verksamheten för att
genom min studie bli uppmärksammad i forskningsvärlden. Detta kan vara intressant att ha med om
man skulle undersöka hur verksamheterna arbetar och att dessa verksamheters arbete eventuellt skulle
behöva mer uppmärksamhet, då min studie handlar om samverkan blir denna information inte
relevant.
Denna studie har mätt och bedömt kvaliteten i studien utifrån alternativa kriterier. De alternativa
kriterierna som diskuterats är tillförlitlighet och äkthet. I studien har deltagarna beskrivit sina åsikter
och uppfattningar gällande samverkan kring prostitution. Deltagarna har beskrivit den sociala
verkligheten och inga personliga ställningstaganden från mig har lagts till i resultatet. Studien har
genomförts i enlighet med vetenskapsrådets forskningsetiska principer och metodlitteraturen för att
öka studiens tillförlitlighet och äkthet.
Som nämnt i metodavsnittet har den valda metoden mötts av kritik då det anses vara svårt att
generalisera forskningsresultatet från de semistrukturerade intervjuerna förutom den situationen i
vilken den framställdes. Med detta sagt får jag uppfattningen av att studien kan till viss del
generaliseras, det finns delar i denna studie som inte är generaliserbara, studien generaliseras i det mån
37
det är möjligt. Jag menar att i det inhämtade material finns det vissa teman som skulle kunna finnas i
andra kontexter förutom i Stockholm. Dessa kontexter skulle vara städer där stödmottagningen
Mikamottagningen och polisens prostitutionsgrupp finns. Då studien fokuserar specifikt på dessa
organisationer tänker jag att det är svårt att applicera denna studie i andra länder, då
Mikamottagningen, som det framgår i den tidigare forskningen, är unik i hela världen.
Jag menar att det är sannolikt att utgå från att både samverkan och prostitution sker i stora delar av
landet inom den offentliga sektorn och gällande flera områden i samhället. Med denna studie kan man
undersöka hur samverkan och prostitution samt samverkansarbetet mot prostitution ser ut i andra
städer och inom andra organisationer, med detta sagt kan studien generaliseras delvis. Dock begränsas
tillförlitligheten i denna generalisering på grund av bristen på informanter. Om antalet informanter
skulle vara fler skulle det vara större sannolikhet att tillförlitligheten ökar. Det som jag hade kunnat
göra annorlunda är att dra ett urval ur en större population för att kunna generalisera ur ett större
perspektiv.
8.3 Studiens implikationer för framtida socialt arbete och framtida forskning
I avsnittet om den tidigare forskningen kan man utläsa att forskarna belyser vikten av att samverka.
Forskarna menar att genom en nära samverkan kan man bekämpa människohandel och prostitution.
De faktorerna som träder fram i den tidigare forskningen handlar om hur och vad organisationer
behöver göra i sin samverkan med varandra. Det organisationerna som ska samverka måste ha bland
annat ett helhetsperspektiv, kunskap, kommunikation, resurser samt gränsöverskridande lösningar
mellan organisationerna. Det krävs att organisationerna har en bred samverkan på lokal, regional,
nationell, och internationell nivå. Organisationerna behöver ha ett förhållningssätt som är centrerat till
offret och därmed föreligger det ett behov av insatser från flera organisationer. Ett sådant arbete kräver
specialiserade verksamheter. Dessa faktorer i samspel med varandra leder till att samverkansarbetet får
en bärkraftighet.
Vidare i den tidigare forskningen kan man utläsa en rad faktorer som försvårar och hindrar ett
samverkansarbete mot prostitution. Det råder brist i synliggörandet, kunskapen och insatserna vad
gäller prostitution. Olikheter som att organisationer har skilda uppdrag, lagstiftning, professionella
mål, och utbildningar kan utgöra en grogrund för samverkansproblem mellan organisationer.
Lagstiftning i form av sekretessregler är en stor utmaning då organisationer inte kan diskutera en
gemensam klient med andra organisationer. Det föreligger även en svårighet med finansiering gällande
denna målgrupp. Vad gäller prostitution föreligger det en brist på forskning om området.
Den tidigare forskningen som lyfts om kunskap gällande prostitution för bästa möjliga samverkan är
kunskap om hur det är att börja ett liv i prostitution, hur det är att leva ett liv i prostitution och hur det
är att sluta ett liv i prostitution. Det finns en rad olika anledningar till att personer börjar ett liv i
prostitution och steget in i ett liv i prostitution kan se olika ut. Att leva i prostitution leder till allvarliga
skador för både individen och för samhället.
38
Vidare i den tidigare forskningen framgår det att ta sig ur ett liv i prostitution handlar om en rad olika
utmaningar och förändringar av personens liv och försörjning. Det råder ett starkt socialt stigma kring
denna målgrupp. Detta stigma leder till att individerna blir marginaliserade och socialt utstötta. Med
detta sagt menar jag det är av vikt att sprida kunskap om prostitution bland yrkesverksamma och
allmänheten för att kunna arbeta mot prostitution på ett framgångsrikt sätt. Om kunskap gällande
prostitution sprids kan det resultera i att personer som lever i prostitution vågar träda fram för att få
den hjälp de är i behov av. Samtidigt som de samverkande aktörerna kan tillgodose dessa individer
med den insatser de är i behov av från respektive organisation.
På grund av sekretess och ämnets känsliga natur har det resulterat i att det inte givits tillräckligt med
information som förväntats vad gäller undersökningsområdet. På grund av detta har jag inte kunnat
bygga vidare på studien och därför råder det en viss brist i empirin som är inhämtat från
organisationerna. Att undersöka samverkansarbeten inom andra samhällsfrågor kan möjligtvis utge en
större mängd empiri. Genom denna studie kan möjlighet för ökad kunskap kring samverkansarbetet
mot prostitution i Stockholm sägs ha ökat. Med det menar jag att denna studie kan ses som ett
komplement till den rådande forskningen vad gäller samverkansarbetet mot prostitution. Denna studie
har bidragit till att ge kunskap om de ovanstående vad gäller myndighetsutövande socialtjänst, polis
och stödmottagning i Stockholm. Framtidens forskning torde därför kunna utvecklas i denna riktning.
Utifrån studien och den tidigare forskningen kan man utläsa att det föreligger ett behov av mer
forskning inom detta område. Inför framtida forskning, det krävs mer forskning hur det är att leva i
prostitution. En sådan studie skulle med fördel kunna genomföras med hjälp av deltagande
observation, samt ostrukturerade intervjuer, där man intervjuar på ett informellt sätt. Informanterna
kommer troligtvis aldrig öppna sig vid mera formellt genomförda intervjuer, men självklart ska
studien genomföras enligt etiska riktlinjer, och informanterna ska därmed även vara informerade om
studien. Vidare krävs det mer forskning i hur man ska minska prostitutionen och arbeta förebyggande
mot prostitution. Det föreligger ett behov av forskning gällande kunskap och resurser för
organisationer som berörs av prostitutionsproblematiken. Det föreligger även ett behov av mer
forskning kring kunskap och resurser gällande att få ett ännu bättre och framgångsrikt
samverkansarbete mot prostitution. Det krävs mer forskning om hur andra städer arbetar mot
prostitution i Sverige. Om en forskning skulle göras på detta redan utforskade området skulle den
forskningen kunna ha fokus på andra sociala aktörer och samverkan mellan de. Ett exempel skulle
kunna vara att undersöka de prostituerade. En sådan forskning kan bidra till att öka förståelsen hur
socialtjänsten sedan kan ta hand om de prostituerade och leda dem till en nystart i livet.
Sammanfattningsvis menar jag att en ökad inblick i ämnet prostitution kan resultera i att det sociala
arbetet kan medverka som en part i att motarbeta det lidande som människor som lever i prostitution
utsätts för. En fungerande samverkan är nyckeln till arbetet mot prostitution.
39
10. Referenslista
Ahrne, G., & Svensson, P. (2011). Handbok i kvalitativa metoder. Malmö: Liber.
Axelsson, R., & Bihari Axelsson, S. (red.) (2013). Om samverkan: för utveckling av hälsa och välfärd.
Lund: Studentlitteratur.
Baker, D., & Grover, E. (2013). Responding to victims of human trafficking: interagency awareness,
housing services, and spiritual care. (Vol. 40 issue 3). North American Association of
Christians in Social Work. Från https://web-b-ebscohost-
com.esh.idm.oclc.org/ehost/detail/detail?vid=9&sid=61ddbb4b-a081-4776-9a2e-
e10b07eb41da%40pdc-v-
sessmgr05&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZQ%3d%3d#db=a9h&AN=90416842
Beegan, R., & Moran, J. (2017). Prostitution and Sex Work: Situating Ireland's New Law on
Prostitution in the Radical and Liberal Feminist Paradigms. (Vol. 17 issue 1). Irish journal of
applied social studies. Från
https://arrow.tudublin.ie/cgi/viewcontent.cgi?article=1305&context=ijass
Bill, P. (2017). Regional samverkansplan för arbetet mot prostitution och människohandel.
Gävleborg: Länsstyrelsen i Gävleborg.
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. (Upplaga 3). Stockholm: Liber.
Cederlöf, P., Stenberg Ribeiro, E., & Lyckner, C. (2011). Nationella riktlinjer för arbetet mot
prostitution och människohandel för sexuella ändamål (Länsstyrelsen i Stockholms län)
Stockholm: Länsstyrelsen i Stockholms län.
Danermark, B. (2000). Samverkan - himmel eller helvete?. Stockholm: Gothia.
Danermark, B., & Kullberg, C. (1999). Samverkan: välfärdsstatens nya arbetsform. Lund:
Studentlitteratur.
Edblom, K., Mohlin, L., & Aschberg R. (2019, 13 november). Skarp kritik mot polisen: Torskarna kan
härja fritt. Aftonbladet. Hämtad från https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/1ne9ne/skarp-kritik-
mot-polisen-torskarna-kan-harja-
Ekberg, G. (2004). The Swedish law that prohibits the purchase of sexual services. (Vol. 10). Från
http://www.prostitutionresearch.com/pdf/EkbergVAW.pdf
Fredlund, C., Dahlström, Ö., Svedin, C., Wadsby, M., Jonsson, L., & Priebe, G. (2018) Adolescents’
motives for selling sex in a welfare state – A Swedish national study. (Vol. 81). International
journal of child abuse & neglect. Från https://web-b-ebscohost-
com.esh.idm.oclc.org/ehost/detail/detail?vid=5&sid=06273b83-d4c6-4a76-81c5-
d15c8b35bd4f%40pdc-v-
sessmgr05&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZQ%3d%3d#AN=129995386&db=sih
40
Goffman, E. (1963). Stigma: Notes on the Management of Spoiled Identity. New York: Simon &
Schuster.
Grape, O. (2015). Samverkan inom och mellan människobehandlande organisationer. I S. Johansson,
P. Dellgran & S. Höjer. (Red.), Människobehandlande organisationer: villkor för ledning,
styrning och professionellt välfärdsarbete. Stockholm: Natur och Kultur.
Grape, O., Blom, B., & Johansson, R. (red.) (2006). Organisation och omvärld: nyinstitutionell analys
av människobehandlande organisationer. Lund: Studentlitteratur.
Healy, K. (2014). Social work theories in context: creating frameworks for practice. (Second ed.)
Houndmills, Basingstoke, Hampshire: Palgrave Macmillan.
Hedin, U., & Månsson, S. (1998). Vägen ut! Om kvinnors uppbrott ur
prostitutionen. Stockholm: Carlssons bokförlag.
Holmström, C. (2008). Prostitution och människohandel för sexuella ändamål i Sverige: Omfattning,
förekomst och kunskapsproduktion. I C. Holmström & M-L. Skilbrei. Prostitution i Norden:
forskningsrapport (s 303–326). Köpenhamn: Nordiska Ministerrådet.
Holmström, C. (2015). Förbud mot köp av sexuell tjänst i Sverige- en kunskapsöversikt om avsedda
effekter och oavsedda konsekvenser. Stockholm: RSFU.
Justitiedepartementet (2016). Den svenska sexköpslagen har varit framgångsrik. Stockholm:
Justitiedepartementet. Från https://www.regeringen.se/artiklar/2016/10/den-svenska-
sexkopslagen-har-varit-framgangsrik/
Knowles Wirsing, E. (2012). Outreach, collaboration and services to survivors of human trafficking:
the salvation army STOP-IT program´s work in Chicago, Illinois. (Vol. 39 issue 4). North
American Association of Christians in Social Work. Från https://web-a-ebscohost-
com.esh.idm.oclc.org/ehost/detail/detail?vid=0&sid=d14aa2e1-e86e-4dd9-91fe-
d277c225bdb5%40sessionmgr4006&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZQ%3d%3d#AN=8
3406597&db=a9h
Knutagård, H. (2016). Sexualitet och socialt arbete. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Krüsi A, Kerr T, Taylor C, Rhodes T & Shannon K, (2016). ´They won’t change it back in their heads
that we’re trash´: the intersection of sex work-related stigma and evolving policing strategies.
Sociology of health & illness. Från https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5012919/
Kvale, S Brinkman, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Laanemets, L. (2008). Från policy till verksamhet: implementering av Malmös strategi mot
prostitution. Malmö: Hälsa och samhälle, Malmö högskola.
Laanemets, L., Johnsson, E., Svensson, K. (2008). Handlingsutrymme: utmaningar i socialt arbete. (1.
utg.) Stockholm: Natur & kultur.
Lindberg, K. (2009). Samverkan. Malmö: Liber.
41
Mallander, O. (1998). Samverkan. I V. Denvall & T. Jacobsen (Red.) Vardagsbegrepp i socialt arbete.
Göteborg: Norstedts Juridik.
Miyuki, T. (2009). A Prostitute’s Lived Experiences of Stigma. Saybrook Graduate School and
Research Centre. Från
https://pdfs.semanticscholar.org/8078/642cc0d51ab30ce3e42fb31284bae9f269b0.pdf
Mujaj, E., & Netscher, A. (2015). Prostitutionen i Sverige 2014. En omfattningskartläggning
(Länsstyrelsen i Stockholms län, r 2015:10). Stockholm: Länsstyrelsen i Stockholms län.
Polismyndigheten. (2018). Region mitt har ökat sin kunskap om människohandel. Från
https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2018/juni/region-mitt-har-okat-sin-kunskap-om-
manniskohandel/
Le Drian, J-Y., & Wallström, M. (2019). Vi tar kampen mot prostitution. Stockholm:
Utrikesdepartementet. Från
https://www.regeringen.se/debattartiklar/2019/03/vi-tar-kampen-mot-prostitution/
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Från
https://open.karnovgroup.se/utbildning/SFS2003-0460
SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Från http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=2001:453
SFS 1998:408. Förbud mot köp av sexuell tjänst. Från http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1998:408
SFS 1984:387. Polislagen. Från http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1984:387
Sinnema, A. (2018). Successes and challenges in services for victims of sex trafficking: an
organizational analysis. South Dakota State University. Från
https://openprairie.sdstate.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=3708&context=etd
Socialdepartementet (2018). Handlingsplan mot prostitution och människohandel. Bilaga till
regeringsbeslut. 2018-02-08 nr II:1. Från
https://www.regeringen.se/4a7d0d/contentassets/24797d74f0bf447998138bc6b18aadb9/handli
ngsplan_prostitution-manniskohandel_aug-2018.pdf
Socialstyrelsen. (2015). Sex mot ersättning: utbildningsmaterial om stöd och hjälpt till vuxna.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2007). Kännedom om prostitution. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
file:///C:/Users/kevin.koyuncu/Downloads/kannedom%20om%20prost%202007%20(2).pdf
Socialstyrelsen. (2003). Kännedom om prostitution. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
file:///C:/Users/kevin.koyuncu/Downloads/kannedom%20om%20prostitution%202003%20-
%20socialstyrelsen.pdf
SOU 2010:49. Förbud mot köp av sexuell tjänst En utvärdering 1999–2008. Stockholm.
Stockholms stad (2019). Mikamottagningen. Från https://www.stockholm.se/mikamottagningen
42
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Från https://www.vr.se/analys-och-uppdrag/vi -
analyserar-och-utvarderar/alla-publikationer/publikationer/2017-08-29-godforskningssed.html
11. Bilagor
11.1 Bilaga 1 - Informationsbrev
Med detta brev samtycker jag till att medverka i en intervjustudie om samverkan mellan
Mikamottagningen, socialtjänsten och polisen gällande prostitution i Stockholm.
Jag har informerats om studiens syfte och min medverkan. Jag har meddelats om att min medverkan är
frivillig och att jag när som helst under intervjun får avsluta mitt deltagande. Jag har rätt att vara
anonym, anonymiteten gäller både mig som individ och arbetsplatsen jag arbetar på. Jag har även
blivit informerad om att intervjun kommer att spelas in och transkriberas, den transkriberade intervjun
kommer att förvaras oåtkomligt för oberättigade. Om du är intresserad kommer du kunna ha tillgång
till transkriberingen. Allt material som samlas i forskningssyfte kommer att raderas när studien
genomförts.
Jag samtycker till att medverka i ovanstående studie.
Deltagarens namn:
Deltagarens namnförtydligande:
Datum:
Kontaktuppgifter:
Student: Jennifer bäck [email protected]
Handledare: Pelle Åberg [email protected]
43
11.2 Bilaga 2 - Intervjuguide
Intervju med Mikamottagningen/Polisen/Socialtjänsten
Hur ser ert arbete ut kring prostitution? Hur ser er roll ut?
I vilken utsträckning stöter ni på prostitution? Vart? Vilka situationer? Vad gör ni då?
Vad är svårigheterna med arbetet?
Hur samverkar ni med polisen/socialtjänsten/Mikamottagningen?
Vilka brister och styrkor möter ni i samverkan med polisen/socialtjänsten/Mikamottagningen?
Vad skulle kunna förbättras?
Vad fattas i arbetet?
Är det organiserat på något särskilt sätt för att främja samverkan?
Hur tror du att en bristande samverkan påverkar denna målgrupp?
Finns det några riktlinjer för samverkan mellan instanserna?
Ser ni något i er organisation som försvårar samverkan?
Hur påverkar lagstiftningen och riktlinjerna er samverkan? Sekretess?
Finns det något i lagstiftningen/riktlinjerna som behöver förändras? Vad?
Finns det något som du kan göra för att påverka samverkan med
polisen/socialtjänsten/Mikamottagningen?
Har du något du vill tillägga som du känner att jag har missat eller som du vill få nämnt?