aeSMALLbig �5en tidning från printbutiken.nu i samarbete med centraltryckeriet i linköping för lustfylld och färgrik inspiration

futur2050

Afrika eller Asien?

– Himmelska Fridens Torg, Taj Mahaloch sushi. Smaka på det!

Kilimanjaro eller Himalaya?

– Small, big.

Gorilla eller Tiger?

– Vacker, snabb och graciös. Ränderna går aldrig ur.

Tre snabba frågor till Lasse Nordh AD på Verkstan Communikation

aeSMALLbig �5en tidning från printbutiken.nu i samarbete med centraltryckeriet i linköping för lustfylld och färgrik inspiration

futur2050

REDAKTÖR ANSVARIG UTGIVARE

SUSANNE OLSSON-DURLIND

TEXT FOTO SUSANNE OLSSON-DURLIND

BILDBYRÅBILDER

ART DIRECTOR LASSE NORDH

IDÉ FORM VERKSTAN COMMUNIKATION

PRODUKTION PRINTBUTIKEN

REPRO PER WALLER

TRYCK CENTRALTRYCKERIET

TIDNINGEN SMALLBIG 6 NR PER ÅR

UPPLAGA 1000 EX

TYPSNITT CLARENDON FUTURA HELVETICA

RAILROAD

PAPPER OMSLAG MAGNO STAR GLOSS 250 G

PAPPER INLAGA MAGNO STAR GLOSS 115 G

POSTADRESS BOX 14 581 02 LINKÖPING

BESÖKSADRESS G:A TANNEFORSVÄGEN 39

TELEFON 013-47 47 100

SUSANNE OLSSON-DURLIND 0708-16 22 10

SANNA@ARTWORK.NU

SMALLbigFramtiden börjar i Bangladesh!

I juni 2010 stängs 700 textilfabriker i Bangladesh efter fackliga masspro-

tester mot låga löner.

I Bangladesh står textilindustrin för 80 % av landets export. Merparten

av de tre miljoner textilarbetarna är kvinnor. Månadslönen för arbets-

veckor på 60-70 timmar är ca 300 kr. Det är vad de flesta människor i Sve-

rige har intjänat före frukost på en arbetsdag.

De fackliga organisationernas krav var drygt 500 kr i månaden. FN:s

lägsta överlevnadsnivå ligger på 300 kr. Ändå kunde inte kraven tillgodoses.

Vad berör detta dig och mig? Jag tror vi börjar nå ”vägs ände”! H&M

– liksom andra internationella varumärken – har en omfattande produktion

i Bangladesh och levererar textilier till oss konsumenter. Vi tror oss göra

fynd i klädbutiken och frågar inte efter ”uppförandekoden”. Hade det varit

samma krav på tillverkning av kläder som motsvarigheten till att yrkes-

fiska torsken i Östersjön skulle två T-shirts kostat 999 kr istället för 99 kr.

Men Vem ska tillverka dina kläder i framtiden – till det pris som du

tycker vara ett ”klipp” – när de underbetalda textilarbetarna i Bangladesh

lyckats tillkämpa sig grundläggande rättigheter?

De som finns kvar är ursprungsbefolkningen i Australien och Nya Gu-

innea. Det är högst tveksamt att vi kan få dessa befolkningar att ”servera”

oss billiga butiken! Cirkeln är därmed sluten där vinstutveckling genom

tillväxt når sin absoluta gräns.

Bokmässan i Göteborg hade i år en inriktning mot Afrika. För den som

vill bli lite klokare ska googla på ”ubuntu”? För övrigt anser jag att vi ska

handla LOKALT om det är gångbart och GLOBALT om det är hållbart.

Linköping 27 september 2010Roger Durlind

3200 tigrar behöver en fadder!Gå in på wwf.se och anmäl dig.

OstindieI DE TRÅNGA GRÄNDERNA HÖR MAN TRAMPET AV FÖTTERSOM SKYNDAR FRAM. UNGA ILAR FÖRBI PÅ CYKEL OCHBARNFAMILJER SMÅSPRINGER. PARKERINGSPLATSERNA IDEN LILLA STADEN ÄR FÖR LÄNGE SEDAN FULLA OCH ALLAHAR DE SAMMA MÅL FÖR ÖGONEN: HAMNEN I YSTAD.

DET ÄR DEN 29 AUGUSTI 2008 och ute på redden siktas ett

fartyg med gammeldags segel. Min son och jag ser dem

innan vi tränger oss in i folkmassan vid kajen.

– Kom ihåg detta ögonblicket! Det är sällan man får

uppleva en sådan kollektiv känsla av upprymdhet.

Känna en sådan förväntan ligga i luften.

Jag berättar för honom om Stockholmsutställningen

1896 där de som var med då förmodligen kände nåt lik-

nande som vi gör nu. Alla ilade och småsprang åt samma

håll. Alla i staden pratade om utställningen och alla

kände en förtröstan för framtiden. Idag är ingen vanlig

långlördag på stan. Det är Ostindiefararen Götheborg

(version två) som är på väg in i hamnen och alla vi som

samlats för att ta emot henne fylls av en stark känsla.

Av hopp, kanske? När hon seglar in i hamnen drömmer

vi samma dröm som de som födde och levde detta pro-

jekt fram till sitt förverkligande, gjorde. Men låt oss

börja från början.

JAG SITTER HEMMA HOS BENGT-GÖRAN NILSSON, på landet i

Snårestad och försöker få grepp om detta gigantiska

projekt som Ostindiefaren ”Götheborg” är.

B-G är ”chiefen” på skeppet. Hans officiella titel är:

tekniskt ansvarig rederi inspektör. Men när han sätter

på sig 1700tals kostymen med krås på bröstet och tre-

kantshatten på huvudet blir han: Superkargören, den

man som representerade rederiet ute på sjön. Han som

skulle sköta affärerna och hålla koll på kredit och debit.

Ostindiska kompaniet hade tillkämpat sig oktroj på

Kina. En Oktroj var ett tillstånd att bedriva handel som

löpte över ett visst antal år. Ett avtal som var mycket

fördelaktigt för den som hade tillståndet. Svenska

Ostindiska Companiet var ett av Sveriges genom tiderna

mest lönsamma företag som genererade otroliga förmö-

genheter.

Många av direktörerna blev stora mecenater och

skänkte kopiösa summor till sjukhus och utbildningar.

Som t ex direktör Sahlgren och direktör Chalmers, vil-

kas namn vi ju numera mest förknippar med just vård

och skola. Ostindiska kompaniets storhetstid varade i

80 år och när man nu läser om den häpnar man över

med vilken beslutsamhet uppdragen utfördes och med

vilken skicklighet instrument tillverkades och vilken

båtbyggarkunskap man besatte. ”Götheborg” var Ostin-

diska kompaniets största båt och det var den som gick

på grund strax innan den skulle anlöpa hamn i septem-

ber 1745. Götheborgs förlisning var slutet av första

Oktrojen och med den femte Oktrojen, 1806-1813,

fararen OKTROJ PÅ KINA

5

kom även slutet på denna glimrande sjöfartsepok och

monopolen avvecklades. Men vad de lämnade efter sig

var den båtbyggarskicklighet som lade grunden för

varven och för staden Göteborgs fortsatta utveckling.

Hur tusan kommer man på en sådan ide att bygga

en replik av ett 1700tals skepp (ursprungligen dispone-

rat för 30 kanoner och 120 man) i en avancerad bygg-

teknik som vi nästan glömt bort, numera?

– För det första är det ingen replik, säger B-G med

ett finurligt leende. Det är ett gigantiskt restaureings-

projekt! Du förstår att nere på kanondäck har vi en halv-

metersbjälke från det ursprungliga skeppet inbyggt. Vi

har byggt upp den nya Ostindiefararen runt detta.

Ja, så kan man ju också se det…

DET VAR PÅ HÖSTEN 1745 SOM ORIGINALET ”Götheborg” gick

på grund bara 900 meter från land. Förvåningen var

stor när Skeppet siktats ute på redden för det hade varit

borta i två och ett halvt år, vilket var ett år längre än vad

som var brukligt så man trodde sedan länge att det var

förlorat. Sen hände det som inte får hända – som man bru-

kar säga, fartyget gick rakt på ett grund kantrade och

sjönk. Varför? Sikten var god och grundet var välkänt.

Det bildades och finns än idag tre teorier kring

detta. 1. Att det var försäkringsbedrägeri. Skeppet hade

varit borta så länge att kanske delar av lasten börjat

ruttna. 2. Besättningen var fulla och styrde fel. Ombord

fanns 8000 liter brännvin på färden, för att spä ut dricks-

vattnet som till slut annars var en ogenomtränglig

sörja. Kanske satte man sprätt på det sista litrarna i

ren glädje över att äntligen vara hemma igen. 3. En kast-

vind fick tag i skeppet och slängde upp det på grundet.

Hur det än var med den saken så lyckades man

bärga så pass mycket av lasten att skeppet gav14 % av-

kastning, trots förlisningen. Båten sjönk med 7-800

ton last och där låg det sen till slutet av 80-talet när Gö-

teborgs stad bestämde sig för att utvidga hamnen och

i den vevan tänkte spränga bort resterna av vraket.

Det var då ett amatördykarsällskap tog på sig upp-

giften att kartlägga vraket mot att de fick ett super-

spännande objekt att undersöka. De undersökte, kartlade

och fick upp sex ton porslinsskärvor!

REDAN DÅ SKAPADES ELDSJÄLAR, berättar B-G. Sportdyka-

ren Joakim Severinsson,som fortfarande är med i pro-

jektet, väckte tidigt tanken på att återskapa skeppet.

– BESÄTTNINGEN VAR FULLA OCH STYRDE FEL...

Vilket ju inte var någon lätt historia. Det fanns inga

förlagor att gå efter, t ex. Först i slutet av 1700talet bör-

jade man med att spara ritningar av fartyg så man

måste söka runt världen för att hitta modeller för byg-

get. I en torrdocka i Portsmouths hamn ligger Nelsons

”Victory” (som han vann slaget vid Trafalgar 1807 med)

och det studerades ivrigt. Tidigt skapade man ett nät-

verk av kunniga människor runt hela världen. Ändå

tog det 10 år att bygga nya Ostindiefararen! (På 1700-

talet tog samma arbete 16-18 månader). Ett skepp gjorde

i snitt tre resor och de tog ett och halvt år på sig till

Kina, tur och retur, så det byggdes ständigt nya skepp

på den tiden. Båtbyggarskickligheten var stor!

Man började bygga den nya båten1995 och B-G kom

in i bilden år 2000 när maskineriet anlades.

– Den nya ”Götheborg” är en minutiös kopia av den

gamla. Rigg och skrov är byggt helt efter original och

vi har bara använt oss av naturfiber,trä och smide. Spi-

ken är smidda i egen smedja!

B-G berättar att repet till rodret är gjort av älghud.

Det finns kvinnor i Finland som fortfarande vet att till-

verka, det som på den tiden var, världens starkaste rep.

Och det är gjort av älghud!

MEN GÖTHEBORG ÄR OCKSÅ ETT HÖGTEKNOLOGISKT skepp i ett

1700tals skal, så högteknologiskt att man kan köra

obemannat maskinrum. T ex så kan man starta och

stoppa från bryggan – för det var helt nödvändigt att

spara in på arbetskraft. Längst ner i skeppet finns da-

torer och maskineri i den modernaste formen av drift

när det gäller fartyg. Så modern när den gjordes att

Sjöfartverket och Klassningssällskapet sa: Det här går

inte (fartyget är klassat som ett special purpouse ship-

ett specialfartyg). Men det gick!

– Och man sätter säkerheten högt. Inte minst för att

man, förutom de 25 profesionella yrkesmännen om-

bord, medför 50 ungdomar från hela världen. De är vo-

lontärer med brinnande intresse för segling ”the old

school” som ansöker om att få följa med på sitt livs resa.

Fem ungdomar från varje hamn man planerar besöka

får också chansen att följa med. B-G berättar om den

– SOM HAN VANN SLAGET VID TRAFALGAR 1807 MED

– LÄNGST NER I SKEPPETFINNS DATORER

Bengt-Göran NilssonSuperkargören på Ostindienfaren.

7

900 miljoner kineser såg vilka vi var!

stimulerande kontakten med ungdomarna, om fester

vid ekvatorn, möten med Kung Neptun och om nyårs-

dopp i isvatten.

Och jag tänker att det måste varit en fantastisk tid

ombord för alla inblandade. En ovanlig möjlighet för in-

tresserade ungdomar att tillägna sig erfarenheter från

ett äldre vist garde. Jag blir nästan avundsjuk när jag

hör värmen i B-Gs röst. Tänk att få vara med (även om

kanske just jag inte är så lämplig jag som mår illa så

fort jag inte har landkänning). Det måste ju finnas en

oerhörd potential i detta projekt! Om det nu är så att vi

verkligen förstår att uppskatta det, i vårt lilla kalla land,

långt bort. För hur möjliggörs egentligen projektet?

B-G berättar att det behövs 100 miljoner för att

kunna göra en resa till Kina. Till detta har man spon-

sorer från viktiga svenska företag till största delen ba-

serade i Göteborg. Volvo, SKF, Stena Line, Sweedbank,

Göteborgs stad och Västra Götaland regionen. (En av

bankdirektörerna var så besjälad av projektet att han

gick i personlig borgen för det).

Första resan okt 2005- juli 2007 gick från Göteborg

till Cadiz, ner längs med Sydamerikas kust till Sydafrika,

över till Australien och via Indonesien Djakarta fram till

Canton. Hem tog man vägen över Indien och bordade

London i 14 dagar (under triumfatiska former) för spon-

sorernas skull. Vad är då egentligen syftet med resan?

SKEPPET HAR TVÅ FUNKTIONER, säger B-G. Det ena är att ut-

göra ett forskningsprojekt. Är detta ens möjligt? Kan

man hantera ett 1700 -tals skepp i nutid? Och det andra

är ett handelsprojekt. Man vill knyta (återknyta) kon-

takter med kinesiska affärsmän och på köpet skapa

goodwill för Sverige. (Vilket man ännu inte riktigt in-

sett vidden av i Sverige, tror jag framför allt inte i hu-

vudstaden). Svenska Kungaparet har dock till fullo

förstått betydelsen av detta projekt. Drottning Silvia är

skeppets gudmor och kungaparet har generöst bidragit

med sin närvaro och uppmärksamhet för att ytterligare

höja projektets status. Ibland är det förvånande att upp-

täcka hur omedvetna svenska politiker är om vad som

händer ute i världen och om hur varumärket Sverige

bör förvaltas. Kungaparet däremot är väl införstådda

med detta och gör ett jättejobb för synen på Sverige i

sitt arbete utomlands, både i sitt engagemang för mil-

jön och i sitt välgörenhets arbete. Det här betyder

mycket mer än vad gemene man bland oss svenskar

tror. Vår resa har betytt enorm publicitet och goodwill

för Sverige utomlands. Vi hade en kinesisk fotograf och

en journalist med oss hela resan som rapporterade från

båten varje vecka under ett års tid. 900 miljoner kine-

ser såg vilka vi var, vad vi gjorde ombord, hur vi arbe-

tade och hur vi umgicks på båten så när vi kom till

Canton var vi superkändisar! Det var en mycket märk-

lig och surrealistisk upplevelse att möta sig själv på

över 5 meter höga reklampelare i staden. Var vi än be-

fann oss samlades folkklungor och vi fick skriva auto-

grafer för glatta livet. Under vårt besök i Beijing var en

stor bild av fartyget uppsatt på Himmelska fridens

torg. Tittade man åt ena hållet såg man Mao och åt

andra såg man fartyget. Det var nog första gången

något sådant hänt där, berättar B-G med ett leende.

– Det var ju två väldigt olika världar vi levde i. Å ena

sidan arbetet och disciplinen på sjön och å andra sidan

kontakten med besökare, press och representation. Vid

vårt första besök i Brasilien fick vi ta hand om 25 000

personer på fem dar! Först var vi inte förberedda på

denna uppmärksamhet men efter hand lärde vi oss han-

tera situationen. När vi kom till Kapstaden var det ett

jättestort uppbåd där också men då hade vi ett team som

åkte före med tält och utställningsmaterial. Ärligt talat

hade vi ingen aning om att det skulle bli så här stort.

Kanske är det för att ni säljer en vision? säger jag.

Visst handlar det om handel, kanske inte direkt utbyte

av varor längre men om affärsmässiga relationer- im-

port och export men det ni i första hand säljer är visio-

nen om nåt större än det, tror jag. Det handlar om

drömmen att möjliggöra det man tror på. Det är därför

man blir så rörd när man ser skeppet stäva in i hamn.

Ni levandegör människors dröm.

– Kanske det, säger B-G. I Canton tog vi emot 5000

personer om dagen i en och en halv månad. I Shanghai

var det likadant. Där stannade vi i två månader. Vi bru-

kade ta emot allmänhet på förmiddagar och affärsbesök

på eftermiddagar. Bara runt Canton finns 40 svenska

företag etablerade. En dag kom det ombord en tjusig

medelålders kvinna med en check i handen. Det visade

sig att hon ägde tre av Kinas största dagstidningar och

hon överlämnade en miljon kronor till oss med orden:

”I like you!” Så du förstår att detta har varit ett osan-

nolikt äventyr.

– TITTADE MAN ÅT ENA HÅLLET SÅG MAN MAO OCH ÅT ANDRA SÅG MAN FARTYGET

Ursprunget till Tekaka var en rund pressad och torkad"kaka" av te, som handelsmännen sålde på sina resor.

9

– KINESERNA SA: ”NI ÄR DE ENDA HANDELSMÄN SOM KOMMER TILLBAKA EFTER 260 ÅR OCH KAN GÖRA DET MED ÄRAN I BEHÅLL!”

�Hade ni någon last med er på det nya skeppet?

– Vi hade en enda last och den bestod av två tunnor

konjak! Det var en svensk tillverkare som enbart säljer

på den amerikanska marknaden som betalade bra för

att vi skulle ta med dessa tunnor jorden runt. De såldes

sedan på auktion, i Canton, för 10 000 kronor halvlitern.

Jag fick en flaska som jag rullade in ordentligt i hand-

dukar för hemfärden men tyvärr doftade det alltför

starkt och gott när jag packade upp. Flaskan hade gått

sönder i frakten. Det var synd på så dyra droppar säger

B-G skämtsamt.

– Nu väntar man på oss i Shanghai igen inför världs-

utställningen 2010.Tyvärr kommer det inte att hända

för vi saknar 20 miljoner i vår budget för att detta ska

kunna bli en realitet. Och förresten är det ändå försent.

Vi behöver sex månaders förberedelsetid för att rigga

båten. Vi har agerat ambassadörer för Sverige i hela värl-

den och skapat oerhört mycket goodwill för landet som

den svenska staten inte behövt betala en krona för. Men

de vill ändå inte skjuta till det kapital vi saknar.

– Kineserna sa: ”Ni är de enda handelsmän som kom-

mer tillbaka efter 260 år och kan göra det med äran i be-

håll!” Det tycker jag var ett fint betyg. Engelsmännen

t ex klampade ju in på typiskt kolonialmaner och an-

vände gärna våld och vapen för att få sin vilja igenom.

Vi, å andra sidan, är stolta över att kunna återknyta till

en anständig och fredlig handelstradition.

– När vi angjorde hamnen i Canton hade vi kungen

och drottningen med oss ombord. Kineserna hade byggt

om hamnen för 250 miljoner kronor för att kunna ta

emot oss på bästa sätt. Det kanske ger en vink om re-

sans betydelse därnere. Och när vi anlöpte hemmaham-

nen hade Kinas president flugit till Göteborg enkom för

att ta emot oss där också.

– På hemfärden hade vi ett underbart självförtroende.

Vi hade lärt oss segla båten och vi seglade fullt ut! Vi klöv

det kalla Atlantvattnet i expressfart och kände att vi be-

härskade det projekt som hade tett sig omöjligt för mån-

ga, kanske även oss själva, ett och ett halvt år tidigare.

– När vi seglade in i London öppnade man upp Tower

Bridge för oss och vi sköt salut med våra tio kanoner i

så mäktig klang att deras svarssalut från slagskeppet

Belfast bara lät: ”Puff”

B-G ser mycket nöjd ut när han tänker på detta.

– Vi stannade i London i 14 dar och träffade hela sjö-

fartseliten och när vi kom hem till Göteborg var det 1000-

tals båtar som mötte oss. Vi sköt salut vid grundet där

originalet gått i kvav 250 år tidigare. Där stannade sen

alla andra båtar så vi fick segla in till kaj i ensamt ma-

jestät. Det var ett stort ögonblick,vill jag lova. Och sym-

boliskt! Kinas president och Sveriges monark tog emot

oss som ett tecken på att vi hade återupprättat en good-

will i handelsvägen mellan Sverige och Kina.

Hur ser framtiden ut nu när ni inte kommer iväg till Världsut-

ställningen i Canton? Ni glömmer väl inte av all den kunskap

ni arbetat upp?

– Vi uppvaktade vid Kronprinsessans bröllop den 19

juni och vi är bjudna till USA 2011 så då får vi i alla fall

ut och segla igen.

B-G avslutar med att visa mig bokslutet från den

stora resan. Det är ett bokslut med enbart mjuka vär-

den. Han säger:

– På 1700-talet gjorde Superkargören ett bokslut

över resan när man nått hemmahamnen igen. Där

fanns nedtecknat vad man köpt och sålt och tjänat på

det hela. Superkargören delade ut av vinsten och sen

brände han böckerna. När vi kom hem hade vi ”Hönsa-

fest” (som är en sorts traditionellt knytkalas) precis

som man hade på 1700-talet för de sammanlagt 800 in-

blandade i projektet. Där presenterade jag det bokslut

jag gjort över vår resa och jag beskrev den vinst vårt

projekt givit i form av det stora förtroendekapital som

vi skapat. Jag konstaterade att detta var den största och

mest framgångsrika Oktrojen någonsin! Och sen brände

jag böckerna.

Bengt-Göran Nilsson är utbildad sjöingenjör och har bl.a varit anställd i Bro-strömkoncernen på 60-talet och i Färjetrafik på 80-talet.Han har varit lärare påSjöbefälsskolan och haft många konsultuppdrag runt om i världen samt arbetatmed rysk och lettisk sjöfart.

Läs gärna; ”Det stora svenska äventyret” av Robert Hermansson och besökOstindiefararens hemsida: www.soic.se samt Bengt-Göran Nilssons egen:www.bgn.se

Götheborg

Anders Ljungstedt, en viktig del av handeln med Ostindien. Anders Ljungstedt föddes 1759 strax utanför Linköping. År 1781 tog han examen vid Linköpings gymnasium och fortsatte sedan studierna vid Uppsalauniversitet. 1798 anställdes han av det Svenska Ostindiska Kompaniet och med titeln Superkargör placerades han i Guangzhou i södra Kina. Han varframgångsrik och fortsatte att organisera handel med Sverige också efter det att Kompaniet upphört med sin verksamhet. Han bosatte sig permanenti Macao. Anders Ljungstedt begravdes där år 1835.

En del av sin förmögenhet lät han gå tillbaka till Linköping genom att låta starta en skola för ”flitiga men fattiga gossar.” Skolan bär än idag hans namn.Anders Ljungstedts namn lever också vidare på grund av sitt ställningstagande för kineserna i konflikten om vem som ägde överhögheten över Macao.Macao påstods ha avträtts till Portugal under Mingdynastin, men Anders Ljungstedt kunde med stöd av historiska dokument visa att detta var fel. Hansinsats kan ses som en förklaring till de fortfarande mycket goda relationerna mellan Macao och Linköping, idag manifesterade av ett systerortsskap.

11

Sven Miller Yooba

MED RASKA KLIV RAKT IN I DEN VIRTUELLA FRAMTIDEN. Sven

Miller är säljare på innovations- och mjukvaruföre-

taget: Yooba. Här har man tagit fram ett alldeles nytt

och unikt Touchscreen-koncept.

Vad är detta Sven?

– Ja, vi gör mjukvaran till denna skärm som du ser

framför dig. Det nya är att det är ett program som är

mycket enkelt för kunden att använda och du behöver

ingen programmerare. Allt styrs via datorn. Man kan

själv styra hela processen över internet. Man jobbar

nästan som med powerpoint.

Har ni kommit på detta?

– Det finns liknande system men vi är ensamma om

denna, för kunden väldigt, arbetsbesparande metod.

Hur fungerar det?

– Sven pekar med fingret på skärmen som genast

byter ikon och ändrar upplägg. Hela skärmen är tryck-

känslig. Var som helst på skärmen kan det dyka upp

ikoner som man kan interagera med. Det kan vara in-

formation om resor och det kan finnas genvägar till

rabatter. Det kan t ex dyka upp ett tangentbord där du

kan trycka in ditt mobilnummer för att få en personlig

rabattkod via sms. I vårt samarbete med tryckerier har

vi haft en ikon där kunden, medels en knapptryckning,

kan få ett personligt vykort hemskickat dagen därpå.

Med lite egna praktiska övningar på skärmen kon-

staterar jag att det här är mycket mer spännande än

att sitta och söka information på en dator.

– Vi har nu ett samarbete med Hurtigrutten där vi

utvecklat ett paket som ska hamna på ca 80 resebyråer

efter jul. Där ska man, utöver att få information om

resan, kunna boka in sig, välja väg och få rabatter.

Var säljer ni detta system?

– Utanför Sverige har vi nu kunder i England, Öster-

rike och Finland. Vi är inte ensamma i världen om att

kunna leverera slutprodukten men vi är ganska ensam-

ma om att inte behöva någon programmerare för vårt

system. Därför tycker Samsung om oss, säger Sven och

ler. De vill att vi ska köra vårt system i deras demorum.

Är ni inte rädda för konkurrens?

– Än så länge är ingen ikapp. Och marknaden är

gigantisk iphonefortfarande ganska omogen. De flesta vet inte ens att

detta går att göra. Men de som vet att det går att göra

så här då är det inget snack.

Hur får du ut informationen?

– Jag är på väldigt mycket mässor. Och så har vi

samarbete med många reklambyråer. Produkten är det

verkligen inget fel på. Det är att få folk att förstå attden

finns, som är problemet. Kunderna kommer inte ännu,

jag hämtar dem! Säger Sven bestämt.

Är det dyrt?

– Nä,det är det faktiskt inte. Den skärm som du ser

här kostar ungefär 1000:- i månaden inklusive syste-

met. Och då har du allt för att kunna komma igång!

Var används det mer än på resebyråer?

– Ja, du kan använda skärmar i marknadsföring, på

turistbyråer i informationssyfte och som tvåvägs kom-

munikation. I butiksmiljö fungerar systemet väldigt

bra.Skärmarna kan ersätta personal och du kan visa

hela sortimentet via skärmen. (Ingen orkar gå fram till

en dator längre och klicka sig fram mellan olika alter-

nativ). Jag har ett case, som jag jobbar med just nu, där

man vill visualisera flöden. På ett fabriksgolv t ex ska

man kunna gå till en skärm och klicka var i processen

jobbet befinner sig samtidigt som man kan sitta och se

detta på kontoret i en annan del av fabriken. Sådant här

finns det ett växande behov av, speciellt för företag som

huserar över stora ytor, säger Sven.

Personligen ser jag framför mig en skärm i Mars-

vinsholms skulpturpark där man snabbt kan få en

blick över årets utställning. Vilka konstnärer deltar?

Hur många verk finns det? Finns min favoritskulptör

med? Har han några andra utställningar i år – i så fall

var? Horden av utskrifter med c v:n och annan informa-

tion känns plötsligt som mycket gammaldags. Och så

skulle man kunna ”toucha” slottet och få fram histori-

ken. Vad hände på 1800-talet? 1764? Vilka familjer har

bott här sedan 1644? Och hur ser den där vackra arse-

niktapeten ut i rummet på andra våningen som är pri-

vat och man inte får besöka. Möjligheterna är oändliga.

Det här, tycker jag, är ett mycket spännande framtida

scenario för alla som vill sprida information.

unik touchscreen! Ser ut som en

13

yThomas Lantz känner jag som en visionernas man. Så fort något viktigt hänt i Ystad så nog har Thomas haft ett finger med i spelet. (Det är i alla fall min upplevelse efter tio år i kommunen). Nu senast var det den bejublade jazzfestivalen.

Vi sitter på Saltans restaurang (Ystads Saltsjöbad) och blickar ut

över havet.

– Naturen har vi! Men om vi ska titta framåt i tiden så behöver

verkligen Ystad utvecklas. Vi behöver mer folk som bor här perma-

nent. Och då behöver vi fler jobb! Vi har en stor besöksnäring, utan

turister vore Ystad ganska dött (det ska vi inte sticka under stol

med) och den kommer att öka ännu mer. Sommaren är fantastisk

här när staden fylls av folk! Ja, en del klagar väl på att de inte kan

parkera lika lätt som annars, säger Thomas och ler. Men det får man

stå ut med om man vill ha en levande stad.

– Besöksnäringen omsätter 700 miljoner per år. Det är 700 jobb,

alltså största arbetsgivaren i Ystad- även om jobben är utspridda på

många olika arbetsplatser. Men den kommer att bli mycket större. I

destinationsbolaget som jag jobbar med, Destination Ystad Österlen,

arbetar vi för att kommunerna Tomelilla, Simrishamn och Ystad

skall gå samman med företag och ideella föreningar för att mark-

nadsföra regionen. Vi vill ha en struktur där näringslivet går in

med kapital och kanske 4-5000 medlemmar. Meningen är att de ska

så ordentligt för att sedan kunna få skörda bra – sammanfattar Tho-

mas den satsningen.

– Jag är en f d officer som kom till Ystad när LV 4 flyttade hitfrån Malmö 1982. Jag var Kommunstyrelsens ordförande99-2002 och 2007-09, däremellan var jag oppositionsråd,berättar Thomas.

Foto Eber Ohlsson

Foto Dick Lindstrom

15

Här kan det vara på sin plats att inflika att Thomas

också sitter i Filmberedningen som arbetar för att skapa

resurser för filmindustrin i staden. Det har väl knap-

past undgått någon, vid det här laget, att Ystad är en

filmstad på frammarsch?

– Vi är en kreativ verkstad. Ett groddföretag.

Han är också vice ordförande för regionfullmäktige

i Region Skåne. Han är initiativtagare till och ordfö-

rande för CETC- Central Europeiska Transportkorrido-

ren, som arbetar för att förbättra kommunikationerna

mellan Skåne och Adriatiska havet. Alltså göra E 65:an

riktigt låååång! I organisationen CETC är 6 länder och

14 regioner representerade. Och nu har han just rott

iland den första upplagan av Ystad jazzfestival, tillsam-

mans med jazzpianisten Jan Lundgren. (Som han träf-

fade på ett tåg för två år sen när Jan kom från en

jazzfestival på Sardinien och berättade lyriskt om sina

upplevelse där).

– Nåt sånt skulle vi ha i Ystad, sa Thomas.

En händelse som gett staden en vita-mininjektion och gett återklang ändabort till Staterna

En händelse som gett staden en vitamininjektion och

gett återklang ända bort till Staterna.

2050?

– Ja, du. Då får man först backa 40 år tillbaka i tiden

och se hur det såg ut då. Jag var precis nybliven officer

och i Sverige på den tiden sa man inte ens du till va-

randra. Datorer fanns inte och telefonen satt fast i en

sladd i väggen. Vi hade två kanaler att titta på ( det var

mycket på den tiden) en dansk och en svensk. Du ser,

vilken enorm skillnad det blir på 40 år. Om man tittar

framåt tror jag att de svenska kommunerna måste

stärka sig om de ska klara sig. Jag tror att det kommer

att komma en reform som tvingar kommuner att gå

samman. Tomelilla, Simrishamn och Ystad kommer att

vara en kommun, här i sydöstra Skåne, med 100 000 in-

vånare. Besöksnäringen är ännu större och vi kommer

att vara profilerade på konst, kultur, teater och film.

– De bra kommunikationerna med 20 minuter mel-

lan varje tåg till Malmö och Köpenhamn kommer att

göra det riktigt attraktivt att bo i Ystad. Bebyggelsen

kommer att växa ihop med Svarte. Bostäder, i vad vi

FotoD

ickLindstrom

kallar Västra Hamnen, började jag visionera om redan

år 2000. Det som idag är industriområde kommer att

fyllas med bostäder. Människor vill bo nära havet men

som det är nu har vi ett industriområde mellan stan och

vattnet. Det känns väl ganska onödigt…

– Och det skulle inte förvåna mig om de gamla fa-

miljebildningarna får en renässans. På ett nytt sätt. I

den globala värld vi lever i kommer familjen att bestå av

människor från olika kulturer som blandar sina olika

levnadssätt med varandra. Så var det verkligen inte

förr! Jag har precis börjat släktforska och tagit mig ner

till 1600-talet och hela tiden har mina förfäder bott i

Skåne! Ja, en-min morfars mor-hon kom från Småland

och tog sig den långa vägen ner till Landskrona. Förr

var det ju så att man gifte sig med flickan i granngår-

den. På 1900-talet när cykeln kom hittade man sin till

kommande i grannbyn – men nu åker ungdomar och

studerar över hela världen och kanske träffar de sin

partner långt hemifrån.

– Det roliga var att jag kom på att jag var släkt med

Edvard Persson. (Det är ju alltid kul att hitta nåt udda

när man forskar). Min farfar och Edvard Persson var

samma generation och det visade sig att deras respektive

farfars fäder var bröder. Och så hittade jag den 17 gene-

ralen i Frälsningsarmen- av samma dignitet som grun-

daren Booth han var min farmor fars systers sonson.

Tillbaks till 2050.

– Ja, miljön blir det överskuggande problemet. Frågan

är: kan vi behålla vårt välstånd och ändå bruka jordens

resurser på ett rätt sätt? Och alla utvecklingsländer

som vill uppnå det välstånd vi har nu. Vi måste hitta en

lösning på detta.

Går det?

– Ja, jag tycker det finns ljus i tunneln. All forsk-

ning med återvinning och med energi prioriteras. Däri

ligger den stora utmaningen för framtidens politiker-

och dagens. Politiker kan påverka människors köpbe-

teenden genom att ge incitament.

– När det gavs miljöbilspremie, även om den inte var

stor, tog miljöbilsförsäljningen fart, t ex.

Topp tre! Vad ska finnas i Ystad 2050?

– En permanent jazzfestival, säger Thomas och ler.

Med härlig musik i hela staden. Man skulle kunna

borga för en sådan genom att skapa utbildning och

– Det roliga var att jag kom på att jag var släkt med Edvard Persson återväxt. Vi har en jättefin musikskola i Ystad, där

skulle man aktivt kunna intressera ungdomar för jazz.

– En ishall finns det absolut. Vintersport är viktigt

och ungdomar ska kunna idka det även i vårt klimat.

(Ja, Thomas sitter naturligtvis som ordförande i Is-

hallsstiftelsen, vad trodde du? En stiftelse som fått

5 miljoner från en privatperson för att kunna sörja för

en framtida ishall. Inte illa)!

– Det jag verkligen skulle vilja att vi hade år 2050 är

ett samhälle där människor inte är rädda för varandra.

Det kommer absolut först på listan. Ett samhälle där

människor accepterar varandra för vad de är. Jag har

ju den åsikten att alla människor har lika värde och att

man blir behandlad som man behandlar andra. Och en

sak har jag lärt mig genom åren, säger Thomas och ler,

det är att man ska vara generös!

Och det kan jag verkligen inte annat än att hålla

med om…

Ystad, ligger vid havet. Staden var dansk till slutet av 1600- talet. och har kvarsin medeltida tradition med Tornväktare, Han sitter i kyrktornet och tutar i sinlur varje hel och halvtimme till turisternas förtjusning. Ystad har 2 miljonerturister per år. De permanent boende i staden räknas till ca 17 000. Det finns hamn och plastindustri. Ystad blev Årets stadskärna 2007 och fick storaTurismpriset 2009. Det finns professionella filmstudios där bl a svenska ochengelska Wallanderfilmerna spelats in. Det finns två handbollslag och ett oräk-neligt antal konstnärer.

– Det jag verkligen skulle vilja att vi hade år 2050...

Änglahuset

17

�Gör din egen

Almanacka

En julklapp till till släkt och vänner eller en julhälsning till dina kunder.

Ring Magnus 013-47 47 118 eller gå in på printbutiken.nu

20112011

PRINTbutiken.nu

�

”unikt mäss-erbjudande”

small7.400:-

mässpaket

�big7.400:-

FÖRTAGSpaket

”det behöver intekosta skjortan”

�6.400:-bröllopspaket

”troget bröllops-erbjudande”

�2.400:-festpaket

”hipp hipp hurra för festpaketet”

Ring Magnus 013-47 47 118 eller gå in på printbutiken.nu och se våra prisvärda erbjudanden.

f

ramtidensmyger sig naturligt in i vardagen

Arkitekturen speglar samtiden och framtiden. Och i allra högsta grad historien. Det är främst genom byggnader som samhällsliv, tro och vetande kan avslöjas mer än tre tusen år bakåt i tiden och det inte bara genom utgrävningar.Många står fortfarande kvar i landskapet och stadsbilden, konkreta vittnesbörd om hur livet levdes. AV ANDERS LINDKVIST

PLANTAGON

21

En utställning som pågår på Arkitekturmuseum i Stockholm försöker fånga samtiden med ett 60-tal redovisningar av ny-byggnationer och inredningar. Ett exempel, från Vällingby, visar också hur man kan förnya en redan klassisk stadsbild utanatt ge avkall på de ursprungliga intentionerna. Om Vällingby från 50-talet visar sig värt att bevara har man tagit ett ännudjärvare steg bakåt i tiden i Hjärup i Skåne. Bostadsområdet Jakriborg kan inte betraktas annat än som en rekonstruktionav den medeltida Hansans sätt att bygga. Här finns vindlande gator och trånga gränder, här finns småskaligheten ochhus med spetsiga tak, färgglad puts och gavlar vända mot gatan.

Kalmar konstmuseum, Halmstad bibliotek och Avalon hotell i Göteborg är samtida exempel, värda att uppmärk-samma och för alltid förankrade i det tidiga 2000-talets estetik. Ett annat exempel från vår tid, där naturen fått influera utformningen och där byggnaden själv så litet som möjligt ska påverka den omgivande miljön är restaurang Tusen påRamunderberget i Härjedalen. Restaurangen tar sitt vatten från en borrad brunn och värms med bergvärme. Avloppsvattnettas omhand i ett eget reningsverk.

KALMAR KONSTMUSEUMFoto Åke E:son Lindman

RESTAURANG TUSENFoto Jocke Lagercrantz 23

VÄLLINGBY CENTRUMFoto Patrik Gunnar Helin

25

TENSTA KONSTHALLFoto Anna Lönnerstam

Det finns annars påfallande gott om exempel på nybyggda eller ombyggda parkmiljöer. Den anrika Vasaparken i Stockholmhar fått ett tillskott i form av ett stort rött lekberg i gummi. Den nyanlagda Värdens park i Backa utanför Göteborg har utrustatsmed ett jättelikt solur i centrum och på en gräsmatta tycks en val, med endast stjärtfenan synlig, dyka ned i gräshavet.

Parklandskap med en tydlig ekologisk funktion kan man hitta i ekostaden Augustenborg. Kravet på öppen dagvat-tenhantering har resulterat i kanaler, dammar och våtmarker som integrerats i stadsbilden och bidrar med grönska ochvattenspeglar.

Interiörmässigt är det Tensta konsthall som drar blickarna till sig. Designgruppen Front har med rätta hyllats för attinföra en ny syn på rummet och de vardagsföremål vi omger oss med. Så här skriver de själva i sin programförklaring tillkonsthallens interiör; ”Design påverkas av tiden, ytor blir gamla och repiga, föremål flyttas runt och saker byts ut. Dettaanvände vi som utgångspunkt. Alla besökare bidrar med förändring, då deras fotsteg gradvis sliter bort allt grått och av-slöjar ett mönstrat gyllene golv.”

Framtiden kan i viss mån sägas redan vara här. Dagens nybyggen har en livslängd på minst 50 år. Bostadsområdenförändras visserligen över tid, men det mesta består. Vällingby är som nämnts ett sådant exempel, en framtidssatsning sombehållit sin attraktionskraft in i vår tid.

Konsthallen i Virserum har under sommaren haft en utställning om framtidens arkitektur kallad Nödark. Fyra arki-tektkontor hade bjudits in särskilt. Ett av dem Nyréns. Uppgiften var att beskriva förutsättningarna för framtidens arkitektur.Nyréns skriver i anslutning till sin installation: ”Arkitekturens omedelbara framtid kommer sannolikt att präglas av pris ochtillgång på resurser som energi, arbetskraft, material och transporter samt inflyttning till storstäder. Längre fram, när världenhar lämnat sitt beroende av fossila bränslen bakom sig, kan frågor som rent vatten och mat åt alla bli än mer utmanande.”

Som vi konstaterar byggs morgondagens samhälle delvis redan nu och en anpassning av våra städer har redanpåbörjats. Ett futuristiskt exempel på vad som är möjligt och snart kanske också nödvändigt är företaget Plantagons verti-kala växthus. Det är tänkt att placeras i stadsmiljö. Mitt i huset löper ett spiralformat transportband som sakta förflyttar od-lingslådor uppåt i takt med att grödorna gror. Från en plattform under taket tas lådorna emot när det är dags för skörd.På samma sätt som historien lever parallellt med det moderna, smyger sig framtiden naturligt in i vardagen.

AUGUSTENBORG

27

”Skulle jagdö underandra him-lar”

Den unge poeten JohannesAnyuru beskriver sin nyut-komna roman ”Skulle jag döunder andra himlar” som ett försvar för naivitet och oskuld. Den handlar om atthungra efter barnasinne i en cynisk tid.

HUR KOMMER FRAMTIDENS SKOLA ATT SE UT, TROR NI? Ja, inte

kommer det att vara montessori/waldorf/muslim eller

vegan skolor. Det är jag säker på. Inte heller skolor som

säger sig företräda KUNSKAP men som lämnar ele-

verna ensamma med ett gäng datorer. (All världens

kunskap framför ögonen, det är väl bra)?

Tiden med friskolor för ungar klämda mellan fot-

boll/handboll/ishockey träning och sina föräldrars

rädsla för allt som finns i de utrymmen de inte kan

kontrollera, är över.

Den unge poeten Johannes Anyuru beskriver sin

nyutkomna roman ”Skulle jag dö under andra himlar”

som ett försvar för naivitet och oskuld. Den handlar

om att hungra efter barnasinne i en cynisk tid. Hans

dom över föräldragenerationen (oss) är förödande: ”Det

Anyuru lyckas gestalta är en av samtidens största svek

mot senare generationer. Vi har tagit från dem framti-

den. Och ännu värre: Vi har berövat dem framtidstron!

Det enda som finns kvar är ett samhälle som domineras

av konsumism och jakten på status och högre lön. En

förlamande känsla, en ny sorts desperation sprider sig.

(Skriver Christer Enander i Ystads Allehanda).

Tänk om det är dit vi tagit våra ungdomar? Alla vi

självupptagna we-re-worth-it vuxna. Vilken hemsk tanke.

Och vart för den oss vidare? På helt nya hjul i gamla

spår – skulle man vilja hoppas! Segregering är ute. In-

tegrering är ordet. Respekt är numera ett ord som bara

Bandidos använder. Vi andra pratar om hänsyn.

– Ja, jag erkänner. Jag har också varit en ängslig

mamma som i de första friskoleårens förvirring sökte

undergörande recept – för just MITT barn. Jag sökte

högt och lågt. Både montessori och waldorf var på tape-

ten. Vittra och Kunskap, musik och fotbolls linjer fanns

det att välja på men alltid kändes det som om något

unket låg och lurade bak kulisserna. Som om det man

förespråkade mest – var det som det fanns minst av.

– Lite sektaktigt, sådär.

– Kanske var jag bara för misstänksam. Ironiskt

nog fann jag mitt i röran den bästa av skolor: Den kom-

munala, alldeles hemmavid. Men kanske hade det inte

så mycket med läget att göra – jo, såtillvida att den

blandade verkligen alla typer av människor och hud-

färger, det var bra – utan mer att den var begåvad med

fantastiska pedagoger!

– Skolan är som vilken arbetsplats som helst, en del

fungerar bra, andra uselt. Har du en bra chef har du

tydligare medarbetare. Lyckas du få en RIKTIG lärare

får du en fantastisk framåtrörelse för ditt barn OCH

– för just MITT barn...

alla andra barn och ungdomar – det är viktigt. Att alla

är med. Vi lever inte allena. Det krävs en hel by för att

uppfostra ett barn. En RIKTIG lärare är en som är in-

tresserad av sina elever och deras utveckling. Facit har

hon/han slängt för längesen. Framtiden finns det inget

facit för. Inte ens det förflutna finns det något absolut

facit för. Det man trodde med säkerhet var fakta kan

förändras genom att nya dokument framläggs eller att

forskningen förfinas. Det är bara den dåliga pedagogen

som håller facit som en sköld framför sig. Den bra pe-

dagogen vågar tillsammans med eleverna ta reda på

och ifrågasätta.

– En god pedagog skriker inte på sina elever, som

ett tjurigt Bandidosbarn, och kräver RESPEKT. En god

pedagog skapar trygghet (i den grupp eleven tvingas

tillbringa sin tid) så att eleven utan rädsla, för vare sig

överordnade eller kolleger, kan koncentrera sig på sina

uppgifter.

– Man talar mycket om mobbing i skolan. Tyvärr är

det så att the-biggest-bully kan vara läraren. En dålig

lärare använder sig av sina elever, som är honom un-

derlägsna i makt och anseende, till att förstärka sitt

eget jag och sin egen status. Lärare lik den i ”Hets”

finns närmre än du tror. En dålig lärare märker ut

vissa elever och bringar oro i gruppen. Och det är ju

vad mobbing handlar om, att märka ut: Titta på den

– vilket fult hår/ful cykel/fel hudfärg etc. Spydiga kom-

mentarer från en lärare mot en elev märker ut eleven

och fjärmar honom lite grand från den övriga gruppen.

Ges det spydiga kommentarer varje dag kan läraren

till slut ha skilt eleven från sin grupp. Denna enkla

lektion i psykologi måste de väl ha lärt sig på lärar-

utbildningen?

– ALLT kan bli fel - om man beskriver det så - lika

väl som allt kan bli rätt, om man beskriver tillvaron på

DET sättet. Den dålige pedagogen som pekar ut elever

inför andra elever startar mobbingen. Det skulle vara

väldigt intressant att undersöka strukturen i klass-

rummet i de fall där mobbing verkligen anmälts. Det

är alltid vi vuxna som bär ansvaret för mobbing. Alltid.

– Och nu kan jag inte låta bli att berätta om den lilla

rödhåriga ängel som sändes från skolstyrelsen till en

klass som kapsejsat. (Eller egentligen var det inte alls

så. Hon sökte sig själv nya utmaningar. Tumregel: En

bra lärare rör på sig. Se upp med de där som tillbringat

alltför lång tid på samma ställe)! Det här var tio år

sedan och min dotter hade haft ett år i en nysamman-

slagen klass med en katastrof till lärare som inte ofta

– en god pedagog...

29

nog kunde påpeka för barnen hur värdelösa de var.

Detta på en skola med musikprofil vilket i praktiken in-

nebar att de klasser som inte var musikklasser kom i

andra hand (se: institutionell mobbing). De fick inte ens

lussa till jul. I denna lärares regi vibrerade klassrum-

met av negativ energi. Pojkarna gruffade och slogs

med varann, flickorna snackade skit och mobbing fö-

rekom. Vårt område var en skön mix av vita välbär-

gade, white trasch, advokater/journalister från det

forna Jugoslavien och bergsturkar med elva barn. En

krutdurk som blev en parfymflaska med hjälp av RIK-

TIGA pedagoger. För om du kan få en grupp olika män-

niskor att arbeta och skratta tillsammans utan rädsla

så överbryggas skillnader och blir till styrka.

– Och så jobbade Madde!

– Hon var intresserad av ungdomar och hon tyckte

det var spännande att guida dem mot framtiden. Det

tog henne två sekunder att se vilket skick klassen var

i. Hennes strategi var att boosta gruppen med värme

och kärlek innan hon tog itu med själva inlärnings pro-

cessen. Ibland kunde det hända att hon hoppade fram

och hade kramterapi med ett par tre stycken elever

samtidigt. ”Men Madde”, ojade sig killarna generat. De

kom liksom av sig i sin tuffhet. Och hon la alltid en

varm hand om ryggen på den hon pratade med. ”Det

gäller och ladda dem positivt”, sa hon till mig med ett

leende och jag tackade Gud för denna kvinna.

– Ibland stod hon uppe på en av bänkarna, när man

kom och hälsade på i klassen. Hon gestikulerade vilt med

händerna och svängde sitt röda hår, i full färd med att

berätta något viktigt. Barnen uppskattade den där lätt

respektlösa hållningen med inslag av överraskning och

sög i sig varje ord hon sa. Sakta men säkert fick hon

gruppen lugn och fin, samkörd och trimmad för större

uppgifter. (Till och med den sura elevassistenten klev

ombord). Läraren de hade tidigare hade ofta kickat igång

dagen (och adrenalinet) genom att råskälla på ungarna

för något fel som blivit begånget dagen innan. Madde,

däremot, tände ljus och spelade skön musik när ung-

arna kom in i klassrummet på morgonen. Det var plöts-

ligt tillåtet att vara tyst och sjunka in i sig själv en stund

innan dagen började. (Det var inget hon påpekade, det bara

blev så). Enkla grejer – som gjorde all skillnad i världen.

– Hon var intresserad av ungdomar...

– Men Madde var ute efter mer än så! Hon var ute

efter en kollektiv statushöjning av hela klassen. Vi för-

äldrar fick tips om att nåt var i görningen och så små-

ningom damp det ner en inbjudan till en uppvisning i

aulan. Madde hade bokat scenen. Lite udda, för våra

barn fick ju som sagt inte sjunga. Skulle de göra det

ändå? (Kunde de)? Det tisslades och tasslades och ny-

fikenheten var stor, inte minst bland musikklassbarnen

som såg fram mot en rejäl dissnings fest. Maddes grupp

tränade i smyg, ingen information läckte ut men så en

dag var det dags:

Aulan är full. 25 vitklädda elever står i halvcirkel på scenen

med Madde framför sig som dirigent. Ur högtalarna svingar

sig tonerna av bröderna Olsens: Fly on the wings of love. Vack-

ert och kraftfullt. Men vad gör barnen. Sjunger de? Inte en ton.

I total koncentration och perfekt synkroniserat framför de

sången på teckenspråk. Harmoniska rörelser som blir till en

oemotståndlig stillastående dans. Med en innerlighet jag inte

tror de själva var medvetna om följde de den pedagog de hade

fullt förtroende för. Det var så vackert och känslomässigt att

jag blir rörd fortfarande när jag tänker på det.

– Så skapar man en grupp! Så bygger man för fram-

tiden! Det blev jubel förstås. Barn är inte långsinta.

(Dessutom var det inte de andra klassernas mobbing

utan den kom uppifrån). Den här klassen mådde fram-

ledes, under hela sin skoltid, väldigt bra. Men alla har

inte turen att få en Madde.

– Skolan är livsfarlig! (Det är inte speciellt konstigt att

de som inte känner sig sedda eller de som mobbas spar-

kar sönder en papperskorg. Eller en och annan ruta).

– Skolan kan också vara fantastisk när den fungerar

som det står i läroplanen att den ska göra. Då kan den

stimulera till framåtrörelse och öppna upp nya världen

för eleverna. Visa på möjligheter. Skapa framtidstro.

– Allt hänger på pedagogerna. Lärarna. Vi vuxna.

Att segregera är bara dumt. Du kan aldrig vara säker

på var framtidsbärarna befinner sig. Det behöver inte

vara i välordnande villaområde. Eller bland Mvg ele-

verna. Det kan vara i stökiga förorter eller i romernas

tält. Det kan vara bland ungar som drar omkring allde-

les för sent ute på gatorna eller bland spelnördarna i

den lokala it-butiken.

– Men det måste alltid finnas en lärare värd namnet

att kunna luta sig mot och det måste alltid, från lära-

rens sida, finnas en vilja att visa ungdomar vägar mot

framtiden.

– skolan kan också vara fantastisk...

– sög i sig varje ord...

Who killed Laura Palmer?Det filmades faktiskt fyra olika versioner på vem som skulle kunna tänkas vara mördaren. Skådisen vars karaktär blev utvald sägs ha blivit lite putt över att behöva lämna serien. Men, som sagt, del två var ingen konstnärlighöjdpunkt i tevehistorien men Pilotavsnittet var det- skådespelarinsatserna, det berättartekniska och det udda filmspråket. Se den!

I David Lynch och Mark Frosts kultförklarade såpa: Twin Peaks har kreatörerna lyckats skapa enprototyp för framtiden! De var verkligen före sin tid och bildade skola för alla som kommaskulle. På den tiden var man ovan vid de övernaturliga inslagen och det underliggande var-dags-våldet kändes lite bisarrt. När jag nu ser om hela serien (två säsonger) konstaterar jag attdet gör det inte längre. Vi är numera vana vid stilen. Den genomsyrar det mesta från Harry Potter till Lost. Det unika med Twin Peaks är humorn och de- i alla fall till en början- väl utveck-lade karaktärerna.

Första avsnittet-piloten-är genialisk och det klart bästa avsnittet i hela serien. Sanningenatt säga så gick det sedan bara utför. I säsong två har man fullständigt tappat hjulen under

vagnen och avslutningen känns som en nödlösning. Det här är första serien som manskrev samtidigt som man spelade in den. Skådespelarna visste inte hur deras karaktärer skulleutvecklas, inte ens kreatörerna gjorde det (och det märks) Men det är vi vana vid nu. Att det

liksom inte riktigt hänger ihop. I serier som: 24, Desperate Housewifes, Ugly Betty, Lost,Heroes-man skriver efter tittarsiffror och fortsätter till ingen vill ha en längre.

Jag läste i en intervju med David Lynch, en gång, att han varit på väg att gå i terapi föratt få bukt med alla fobier, demoner och allmänt kaos han bar men hörde att det kunde påverkahans kreativitet och egenartade fantasi. Då valde han att avstå från terapin. Han behöll hellresina demoner än förlorade sin kreativitet.

31

Foto Jonas Sällberg

Lasse MortensenDream Team Taranto

Bene accetto

LASSE!

Dream Team Taranto

Vad var det som hände?

– Jag fick en förfrågan från den italienska ligan i rullstols-basket om att spela som proffs i Italien.Wow! Tryckare, säljare, basketproffs. Hur kom det sig

att de frågade just dig?

– Det var genom svenska landslagets tränare. Han kännermig och förmedlade mina kontaktuppgifter till italienarna.Hur känns det, tycker du?

– En dröm gick i uppfyllelse, säger Lasse med eftertryck.Vilket lag är det vi ska heja på?

– Dream Team Taranto. Staden Taranto ligger i södra Italienprecis vid klacken.När börjar du där?

– Ja, de börjar träna idag, faktiskt, men jag åker på torsdagoch första matchen blir den 23 oktober. Hur länge har du spelat basket?

– Började när jag var 14. Sen har jag spelat fotboll i mångaår och varit tränare för flera fotbollslag. Det var när jag kom till

Sverige för fyra år sen som jag började satsa mer på basketen.Vilken klubb?

– Jag har spelat i Norrköping Dolphins. Vi har vunnit mäster-skapet i tre år i rad nu. Förra året vann vi europa-cupen också.Challenge cup. Det känns förstås tråkigt att lämna sina lagkam-rater samtidigt är ju detta en jättechans som man måste ta. Nästasommar är det EM och jag kommer verkligen att göra vad jagkan för att få en plats i truppen.Slutar du på CT nu?

– Nej, jag har tjänstledigt i nio månader. Sen får vi se.Hur blir det med Mårtensson och Mortensens fiskeklubb?

– Ja, vi får väl lösa det så att Christian tar hand om det härhemma så står jag för den internationella delen, säger Lassemed ett skratt. Jag har i alla fall lovat att komma hem när gädd-säsongen börjar.

Vi kan bara önska Lasse all lycka och vi kommer här på re-daktionen med spänning att följa hans öden och äventyr i detvackra landet med den goda maten. (Lätt avundsjukt, men dock).

Lasse Mortensen började på Centraltryckeriet/Linköping i september 2006. Han hade då precis flyttatfrån Aalborg i Danmark p g a kärleken till svenska Madelene. Han startade i firman som tryckare mensedan oktober 2008 arbetar han som säljare. Numera som proffs i rullstolsbasket.Lasse Mortensen och (Printbutikens säljare) Christian Mårtenssons fiskeblogg kan ni hitta påwww.momfiske.wordpress.com

33

UNDER FYRA DAGAR HÅLLS DET 10 SEMINARIER i timman, hund-

ratals författare utför ”readings”, över 600 utställare

saluför sina produkter och mer än 100 000 besökare

kommer hit och tar del av allt detta. 25 000 pers om dan

– det är mycket! (Mer än Ystads hela folkmängd). Tors-

dagen är det dock framkomligt i gångarna och hörbart

på uppläsningarna. Det är branschdag och lite dyrare

inträde. Jag flyter runt och försöker ta in vart vindarna

blåser och kan konstatera att det är SKOLA och AFRIKA

som gäller! Jag hamnar på ett seminarium som heter:

Lärande, skola, bildning – efter boken de tre författarna:

Roger Säljö (professor i pedagogisk psykologi) Caroline

Liberg (professor i utbildningsvetenskap och chef för

Uppsala universitet) och Ulf P Lundgren (professor i pe-

dagogik) skrivit som en handledning och väg till fram-

tidens skola. Man sugs bakåt i stolen direkt. Författartrion

är inte nådiga mot dagens skola – vinstbärande lärar-

lösa utbildningar har de inget till övers för och betyg

verkar de inte vara speciellt förtjust i.

– Nationella prov skapades till stöd för lärarens be-

dömning inte som betygsättare, säger Ulf P Lundgren.

Eleven presterar varje dag under läsåret, om han skulle

råka vara förkyld eller ha en dålig dag under nationella

provet ska det inte påverka omdömet om honom. Be-

dömningen är inte så viktig egentligen utan vad som är

viktigt är innehållet i utbildningen. (Yey! Go Uffe)!

Alla tre pratar de om att läraren måste ta ansvar för

sin lärarroll och leda sina elever framåt. De pratar om

gränsöverskridande undervisning – att framtida lärare

måste samarbeta på ett annat sätt än vad de gör nu och

de pratar om livslångt lärande. De menar att det livs-

långa lärandet är viktigt (och lönsamt i längden) för

samhället. Caroline Liberg säger:

– Vill man ha ett segregerat samhälle så är det nog

dit vi är på väg nu. Alla är överens om att skolan måste

tillsammans med politikerna prata om vilken sorts män-

niska man vill ha. Vilken typ av samhälle man vill forma.

– Det finns ingen diskussion om bildningen. Det har

inte funnits någon diskussion om innehållet i bild-

ningen sedan 1838, säger Roger Säljö och som lekman

tappar man hakan ända ner till knäskålarna.

Alla tre tycker att skolans uppgift är att göra eleven

nyfiken på samhället och världen. De tycker skolans roll

är att utmana och introducera elever i sådant som kan

upplevas främmande för dem. Visioner är viktigt, menar

de. I framtiden kommer skolan mer att handla om elevi-

nitierade projekt och gränsöverskridande arbeten.

Eja vore vi där! Tänker jag och känner mig lite om-

tumlad när jag lämnar lokalen för bruset i mässhallen.

PÅ DET INTERNATIONELLA TORGET PÅGÅR diskussioner om

Sudan, Tchad, Kenya med inriktningar på ”descent

work for descent pay” könsförtryck av kvinnor och

västvärldens brott mot miljön i fattiga länder. Brian

James från Sierra Leone läser högt ur sin bok ”Free-

town” om ungdomens situation i landet just nu. En

ungdomens revolution har stagnerat till ”hustling”.

Man lever ur hand i mun och hoppas, precis som väst-

världens mtv generation gör, att någon ska GE dem en

start till ett bättre liv alternativt en musikkarriär med

tillhörande bling-bling. Inte så uppmuntrande kanske

men Afrika är inte bara en röst utan en hel kontinent

av röster där man t ex kan gosa sig i Alexander Mc Call

Smiths naivt vackra språk och den hyllade författarin-

nan Petina Gappahs nyöversatta ord. Med osentimental

uppriktighet men med allomfattande värme skriver

hon om sitt Zimbabwe. Nobelpris anyone? Det är lite så

man känner här på mässan – Afrika nästa!

Mer än Ystads helafolkmängd, om dan!Rapport från årets Bok och biblioteksmässa, 23-26 september i Göteborg. Festligt, fartfyllt, fullsatt. Vilken cirkus!

”Kära Invandrare och flyktingar.Stanna! Lämna mig inte ensam med dessa svenskar”.

Johan Ehrenberg

35

�1

2050Lincopia

JAG TRÄFFAR PAUL HÅKANSSON i Östgötatrafikens lokaler

på Kungsgatan i Linköping. Paul var ordförande i

Landstingsstyrelsen i Östergötland 1989-2006. Från

2007 jobbade han halvtid för Östgötatrafiken för att bli

dess Vd 2009. Paul är en man som tidigare formulerat

visioner för staden.

– Ja, det du pratar om är en publikation jag gjorde

1996 där jag, för en tioårs period, försökte se bortanför

alla budgetar och vara konkret med hur jag ville att

Linköping skulle utvecklas.

Hur stämde visionen med verkligheten?

– Jag kommer ihåg att jag ville att Linköping skulle

ha åtminstone en restaurang med en stjärna i Miche-

linguiden, säger Paul och ler. Det har väl inte hänt

ännu men jag måste säga att restaurangvärlden i stan

har utvecklats enormt på dessa femton år! Jag önskade

mig också mer utmanande byggnader och vi har ju fak-

tiskt fått Tornet, t ex. Stångån skrev jag om. Jag öns-

kade att det skulle bli ett levande område. Själv är jag

uppuxen i Norrköping där mycket kretsat kring Ström-

men. Den har alltid varit pulsen i stan. Här i Linköping

har man vänt rumpan åt vattnet, tycker jag. När jag

och min hustru Birgitta letade hus i mitten av nittiota-

let kunde man få stora, fina villor i Hejdegården runt

JAG KOMMER IHÅG ATT JAG VILLE ATT LINKÖPINGSKULLE HA ÅTMINSTONE EN RESTAURANG MED ENSTJÄRNA I MICHELINGUIDEN...

en miljon. Närheten till vattnet värderades inte på det

sätt det görs idag. Jag ville upprusta området runt

Stångs magasin och där har det verkligen hänt grejer!

Från att ha varit en risig bit av stan (Linköping slutade

vid Stångebro för 15 år sen: min anmärkning) är detta

område nu en liten pärla med sandstrand utanför hotel-

let, restaurang, båtplatser och Drämmarnas bro.

– En annan sak som jag pratade om var internatio-

naliseringen. Och jag måste säga att internationalise-

ringen i bl a utbildningssektorn har verkligen ökat.

Samtidigt har ju de nationalistiska motreaktionerna

ökat. Främlingsfientligheten har expanderat de senaste

femton åren-ändå är Linköping väldigt förskonat jäm-

förelsevis – men för femton år sen fanns nästan ingen-

ting av detta.

– Vissa områden har utvecklats snabbare än jag

kunde tänka mig. Information och kommunikations-

teknologin är ett sådant. Snabbare och med större djup,

Paul tystnar och funderar. År 2050 är omöjlig att före-

ställa sig på ett plan. Men att vi kommer att få drivme-

delsbrist det är väl ett som är säkert. Att resa kommer

att bli dyrt. Flygtrafiken kanske kommer att reserveras

för längre resor. Vi kommer att röra oss mer lokalt och

tänka småskaligt. År 2050 kan man ju ifrågasätta om

37

vi ens pratar svenska? Jag tror definitivt att kommer

att ha ett arbetsspråk som vi delar med de flesta andra

i världen. Min dotter som är tretton år nu behärskar

engelskan på ett helt annat sätt än jag gjorde i den ål-

dern. I en familj vi känner, med tre underbara ungar,

där pappan är turkisk flykting och mamman kommer

från Argentina pratar man tre språk obehindrat!

– Livslångt lärande, vet jag att jag pratade om -96.

Jag tror att gränsen mellan arbete och utbildning kom-

mer att vara mer flytande. Den gamla modellen med

sovstäder och kontorkomplex kommer att utplånas.

Varför ska folk sova på ett ställe och släpa sig längs

motorleder för att jobba på kontor någon annanstans?

– I byn kan det komma att finnas ett kontorshotell.

Att flera företag hyr in sig i gemensamma arbets-

lokaler. Säljare likaväl som Speciallackerare. Och man

kommer att arbeta mer hemifrån och nätbaserat. Paul

funderar ett tag.

– Men jag är inte säker på att universiteten kommer

att hänga med i det här. Kanske kommer de att få en

kris eftersom de är för introverta. Nu pratar man Cam-

pus – det är ganska slutna världar. I USA ligger ju

forskningen ute i samhället på ett annat sätt i kontakt

med företag. Om man vill att arbete och utbildning ska

integreras måste universiteten öppna upp sig.

– Jag tror att vi kommer att få mer efterfrågan på

naturnära boende.

Tillbaka till naturen menar du?

– Nä, inte riktigt så. Jag tror inte lanthandeln kom-

mer tillbaka men kanske bykrogen. Människor har ett

behov av att träffas. Men jag tror inte något återupp-

står utan att något nytt skapas! Nu har vi ju övnings-

området i Linköping, Djurgården. Mina förhoppningar

för det området är att det ska bli något av en protoyp

– Jag tror att vi kommeratt få mer efterfrågan pånaturnära boende

– I USA ligger ju forskningenute i samhället

för boende. Något Linköping kan visa upp och vara

stolt över. Det finns en underliggande positiv grön

trend i samhället. Man kan inte bygga nu utan att ta

hänsyn till miljöaspekterna. Jag önskar också att man

tar tillvara de tankar om integration av boende och ar-

bete som jag pratade om. Vi behöver ett mer robust och

hållbart samhälle och där underlättar ju den moderna

tekniken så att du kan röra dig energisnålare och kom-

municera på avstånd.

Vi funderar lite på detta, båda två…

– Om man tänker sig Östergötland 2030/40 tror jag

att det är mer av ett nätverk som hålls ihop. Gränserna

mellan arbete och utbildning flyter och vi kommer att

ha ett arbetsspråk och kanske flera privatspråk. Vi kan-

ske skickar prover till Korea när labben stänger här för

dagen och – tack vare tidskillnaderna – får tillbaks dem

analyserade och klara på morgonen, när vi börjar jobba

igen. Om man går 15-20 år tillbaka i tiden fick man

ställa om klockan för att kunna kommunicera med

USA. Idag går kommunikationen snabbt och lätt via in-

ternet och man kan använda tidskillnaderna på ett ef-

fektivt sätt. Boende och kommunikationer intresserar

mig, som du förstår och det jag skissat upp kanske mer

är en närtidsdröm än en vision för 2050. Men det är ju

så det är med visioner. Man måste tro att de är möjliga!

Linköping, är en inlandskommun. Dess betydelse i svensk historia kanske viminns mest med Linköpingsblodbad där biskop Brask stoppade in sin lilla lapptill eftervärlden. Staden har en fantastisk domkyrka från 1100 -talet och ca 140000 invånare (färre på sommaren) som utökas under vinterhalvåret med 25 000studenter och doktorander verksamma vid Linköpings Universitet. Linköping är,tack vare SAAB och Malmen, känd som ”Flygstaden”. På senare tid finns enuppmärksammad biogas tillverkning som t.ex försörjer alla bussar. Linköpingblev årets cykelstad 2002 och har kollektiva konstmärsverkstäder och kom-munala replokaler för ungdomar.

– Går man 15-20 år tillbaka, fick man ställa om klockan...

Joanne Posluzny-Hoffstens Paviljong i Trädgårdsföreningen.

39

julklapp till mormor

canvastavla från 296:-PRINTbutiken.nu

Flera olika storlekar. Ring Magnus 013-47 47 118eller gå in på printbutiken.nu och se våra prisvärda erbjudanden från Canvastavlor till Posters.

Exklusiv spadefrån Vandalorum

Gäller så långt lagret räcker!

Bli Pionjär!Genom att bli Pionjär är man delaktig i att garantera Vandalorums drift. Som Pionjärerhåller man ett reklam- och upplevelsepaket innehållande:

Omnämnande i projektets Bulletin, som utkommer med totalt 11 nummer framtill öppningen. Upplagan är i nuläget 2000 ex som går ut till ett nationellt såväl sominternationellt adressregister.

Företagsnamn med logotyp på Vandalorums hemsida under särskilda länkar.Speciell tillgång till Vandalorums program och faciliteter och stora möjligheter

till annan exponering, som skylt på byggplatsen och senare i huset.Samtliga Pionjärer får en mycket speciell spade, formgiven av Jonas Bohlin,

enbart för Vandalorums räkning. Reklam- och upplevelsepaketet kostar 100 000 kronor fördelat på två år.

Du även bli medlem i Vandalorums Vänner och betalar 250 kronor/år. Gå in och läs mer på vår hemsida vandalorum.se

VANDALORUM är ett internationellt konst- och designcentrum med ett nationellt uppdragoch stark regional förankring.

100000:-

Foto Niclas A

lbinsson

NI HAR VÄL UPPTÄCKT ÖSTGÖTAMJÖLK? (Så bedårande svenskt

med massor med prickar över alla bokstäver).

Östgötamjölk är ett samarbete mellan sju stora gårdar i

Östergötland och norra Småland. Kättestad, Gammalstorp,

Marås, Flytthem, Karlslund, Odensviholm och Ogestad. Det

gemensamma med dessa gårdar är att de alla har frigående

kor, året runt! Detta är en ny (eller verkligen gammal) typ av

satsning där också bonden och bondgården genomlyser sig

själv. Något som känns attraktivt och hederligt i en tid som

annars präglats av rovdrift och vanskötsel. Hanteringen av

Östgötamjölk är kvalitetscertifierad av: Sigill. Man värnar

om djurmiljö såväl som arbetsmiljö och den yttre miljön i

form av så korta transporter som möjligt. Man använder sig

av ett mejeri i Hultsfred och kan därmed erbjuda dygnsfärsk

mjölk till alla sina kunder. På förpackningarna kan man se

vilken gård mjölken kommer ifrån (kanske snart också vilken

kossa) och man levererar nu även grädde, fil och ost. Kon-

sumenterna är välkomna att besöka gårdarna och delta i

aktiviteter som ordnas där.

På hemsidan: ostgotamjolk.se (där försvann alla prick-

arna) kan man läsa om produkter, aktiviteter och även se

bilder på gårdarna och ägarna. Förvånande mycket bröder

riktiga hot babes – huruvida singlar förtäljs icke. (Skulle

dock inte tro de behövt leta efter fru så värst länge). Med

detta sagt off-the-record frågar jag Åsa Guldstrand på Öst-

götamjölks informationskontor.

När startade projektet?

– Vi påbörjade arbetet 2008 och i februari 2009 levere-

rades den första mjölken ut i butik.

Blev det efterfrågan?

– Ja, vi växte fort, på en gång. Nu har vi ungefär 120 bu-

tiker i Östergötland. Det har gått mycket bra och andra har

börjat kopiera vårt koncept. Och alldeles nyligen har vi fått

in Skånemejerier som vår åttonde aktieägare!

Oj, då har ni väl verkligen blivit någon att räkna med?

– Ja, det är ju en stark partner som gör det möjligt att

utvecklas i samarbetet.

Även de stora elefanterna har alltså uppfattat spräng-

kraften i det lilla fröet som såddes i den östgötska myllan.

Och att vi här på redaktionen uppfattar detta som FRAMTI-

DEN-det behöver vi väl inte ens säga?

Dygnsfärsk Östgötamjölk!

43

JA, det gör vi! För då har vi slutat med processed food.Vi äter inte vitt mjöl, vitt socker eller vitt ris. Vi förståratt kropp och psyke hänger ihop och att själen behövernäring. Soul-food, som består av musik, dans, teater,konst, kärlek och gud. Vi har lärt oss att ta hänsyn tillvarann – snarare än att kräva respekt. Och vi vördarvåra barn och våra äldre. Vi har återgått till att berättahistorierna om anfäderna för avkommorna. Det finnsinga politiska partier som käbblar med varann. Allahjälps åt i sann demokratisk anda. Man lyssnar till ettstyrande råd bestående av människor från alla jordensursprungsbefolkningar. De visar oss hur vi kan vårdaoch bruka moder jord på ett vettigt sätt och de lär oss

de gamla danserna och sångerna som de flesta av ossförlänge sedan glömt.

Varje år gör vi långa vandringar för att bryta våraarbetsmönster. (Ordet semester känns förlegat). Deleds av det mest kompetenta folket till detta – Aborigi-nerna. Masajerna sköter om den boskapshjord somvår relativt lilla köttkonsumtion utgör och Indianer tarhand om bostadsmarknaden. Stjärnkockar gör kulina-riska underverk av linser och sjögräs (krispigt sprödamed himmelsk havtornssås..) Cancerogena korvar ärdet ingen som vill ha längre. Städerna sjuder av liv ochföretagsexperiment. New York är fortfarande STADENmed stora bokstäver men husen är inte så höga längreoch alla drivs med solkraft. Dkny och Prada har tillsam-mans uppfunnit fjäderlätta tyger av ogräs och insekts-spill och smoothiebarerna duggar nu lika tätt som Mc Donaldskioskerna fordom gjorde.

Brott finns. Ekonomiska mest. Det finns allltid desom vill ha mer än andra och de som inte orkar jobbaför att uppnå vad de vill ha. Eller de som omedvetethamnat i röran av skatteregler för tyvärr har dessa intelättats utan snarare förstärkts. (Det är många som skaleva av den offentliga sektorn). Det nya är att ävenstora företag synas i sömmarna – inte bara de små.Kränkningar av allehanda slag är dock ovanligt!

Det bor tjugo miljoner människor i Sverige men dethar vi plats för! Äntligen blir det lite fart på orter somMjölby och Löderup. Den nationella känslan är stark.Känslan av att allas nationella ursprung är viktig – ärstark! Alla människor är lika mycket värda oavsett kön,hudfärg, utseende eller handikapp (man pratar inte omhandikapp längre – inte ens i golf). Det finns ingenmänniskosmuggling för alla som vill arbeta är väl-komna dit de beger sig. Trafficking är i stort sett utro-tad i och med att synen på människan förändrats. Detär nu väldigt få som anser att människor ska kunnasäljas eller köpas.

Naturligtvis finns det en subkultur. Det finns detalltid och har alltid funnits i alla kulturer. 2050 sitter detett antal Frossare och tar för sig i dolda rum innanförslutna dörrar. De försöker få aktiemarknaden att upp-stå i sin forna glans och de letar bortglömda platser deskulle kunna kränga en hamburgare till. De äter gele-råttor de lyckats framställa i eget labb och de väser motvarann. Men de är ännu så länge få och deras destruk-tiva tankar och negativa energi försvinner i strömmen avall positivism. Så kan det vara 2050.

2050ÄR DEN STORA FRÅGAN. LEVER VI?

– Det mest kompetenta folket till detta – Aboriginerna!

y jazzfestival

Under tre heta augustidagar, på tre scener runt om i den lilla staden, kunde man njuta av världsartister som: Viktoria Tolstoy,

Toots Thielemanns, Benny Golson och Jan Lundgren. Femton konserter med över 60 musiker borgade för en succeartad jazzfestsom till allas glädje kommer att återupprepas nästa år. Då utökad med två dagars gratiskonserter.

Så boka 3-7 augusti 2011 för ystad jazzfestival! www.ystadjazz.se

Foto: Dick Lindstrom

YstadSwedenJazzFestival

1:a pris för Bästa koncept och bästa mat/vinlista i hotell- och restaurangbranchens prestigefyllda Oskarstävling. Idé och formgivning Lasse Nordh Art Director på Verkstan Communikation.

På Verkstan lägger vi stor vikt vid att ge våra kunder

ett grafiskt uttryck som speglar varumärket och

hjälper till att få maximalt genomslag. Folk ska lägga

varumärket på minnet.

Vår styrka är att vi kan både konsument-, butiks-

reklam och business to business. Vi har en rad

kriterier för vad vi tycker bra reklam ska uppfylla.

Den ska vara enkel att förstå, den ska vara ärlig och

den ska beröra. Reklamen ska bygga ditt varumärke

starkare och i förlängningen öka försäljningen.

Den ska vara en investering och hjälpa dig till ökad

lönsamhet.

Beroende på uppdragets storlek, karaktär och

budget sammanställer vi det team som bäst matchar

uppdraget. Ibland är det fullt tillräckligt att möta en

av oss, ibland behöver vi vara fler.

Ring eller maila Lasse Nordh 0722-35 47 11,

lasse@verkstan.com

Det är vi på Verkstan Communikation som står för idé och utformning av tidningen SMALLbig i samarbete med PRINTbutiken.

Sätt lite piff på tillvaron!

Designa dina egna tapeter269:-/m2

PRINTbutiken.nuRing Magnus 013-47 47 118 eller gå in på printbutiken.nu