Socionomprogrammet SQ4613 Examensarbete 15 högskolepoäng Ht 2008

Socialbidragstagare och konsument

Fyra unga vuxna socialbidragstagare berättar om sitt förhållande till konsumtion

Handledare: Mikael Sandgren

Examinator: Norma Montesino Författare: Andréa Freidenvall Anna Osbäck

________________________________________________________________

Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete Georg Lückligs väg 8, 351 95 Växjö, Telefon: 0470-70 80 00. Fax: 0470-363 10

Titel: Socialbidragstagare och konsument Fyra unga vuxna socialbidragstagare berättar om sitt förhållande till

konsumtion

Författare: Andréa Freidenvall och Anna Osbäck Utbildningsprogram: Examensarbete, 15 poäng, Socionomprogrammet, Växjö universitet

Handledare: Mikael Sandgren Växjö universitet Examinator: Norma Montesino

Universitetslektor i socialt arbete vid Institutionen för Vårdvetenskap och Socialt arbete

Växjö universitet Nyckelord: Unga vuxna, socialbidrag, konsumtion, behov och begär, social

identitet, social exklusion

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till

konsumtion. Utvecklingen från industrisamhället till ett samhälle med konsumtion av de varor

och tjänster som produceras i centrum, har påverkat hur vi integreras, eller inte integreras, in i

den sociala ordningen. Det påverkar hur vi genom tillhörighet till olika grupper skapar vår

sociala identitet. Konsumtionsnormen idag säger inte bara att vi ska konsumera utan är också

knuten till förväntningar kring vad vi väljer att konsumera. Uppsatsen intresserar sig för unga

vuxna socialbidragstagares sätt att förhålla sig till konsumtion då de begränsas i sin valfrihet

på grund av bristande ekonomiska resurser. En begränsning som riskerar att verka socialt

exkluderande. Studien har en hermeneutisk ansats och vi valde en kvalitativ metod som

utfördes i form av informella intervjuer med fyra respondenter. Resultatet visar att

socialbidragstagandet är förknippat med känslor av skam och oro för vad andra ska tycka och

att det inom gruppen socialbidragstagare finns tankar om vi och dem. Stil är på olika sätt ett

medel för våra respondenter att uttrycka sin sociala identitet och konsumtion avsedd att skapa

önskad stil ses av respondenterna som något självklart. Ingen av respondenterna ser sig som

socialbidragstagare i framtiden utan beskriver framtiden i form av möjligheter att välja fritt i

sin konsumtion. Vi valde att analysera vårt resultat med Zygmunt Baumans teori om

konsumtionssamhället och dess två sociala typer turist och vagabond. Dessa har vi sedan

kopplat till begreppen social identitet och social exklusion.

Innehållsförteckning

1 Inledande problematisering………………………… 1

Problemformulering…………………………………………........... 2

Syfte och frågeställningar………………………………………….. 3

Centrala begrepp…………………………………………………… 3

Unga vuxna………………………………………………………….. 3

Socialbidrag…………………………………………………….......... 4

Konsumtion………………………………………………………….. 4

Behov och begär………………………………………………………………...4

Social identitet……………………………………………………….. 4

Social exklusion……………………………………………………… 4

Fortsatt framställan………………………………………………… 5

2 Metod……………………………………................. 5

Vetenskapsteoretisk ansats………………………………………… 5

Urval……………………………………………………………….. 6

Genomförande……………………………………………………... 7

Etiska överväganden……………………………………………….. 8

Metoddiskussion…………………………………………………… 10

Studiens trovärdighet och tillförlitlighet………………………………… 10

Källkritik…………………………………………………………… 11

3 Socialtjänstens uppdrag……………………………. 12

Socialtjänstlagen…………………………………………………… 13

Riksnormen………………………………………………………… 14

4 Tidigare forskning………………………………….. 14

Konsumtion och socialbidragstagande…………………………… 14

Arbete och konsumtion……………………………………………. 16

Ungdomskultur……………………………………………………. 16

5 Teoretiska perspektiv………………………………. 17

Konsumtionssamhället…………………………………………….. 18

Social identitet…………………………………………………….. 18

Social exklusion…………………………………………………… 19

Turist och vagabond – två sociala typer…………………………... 21

6 Resultat och analys………………………………… 23

Respondenterna…………………………………………………… 23

Socialbidrag………………………………………………………. 24

Att få socialbidrag…………………………………………………… 24

Syn på socialbidrag…………………………………………………...25

Analys................................................................................................ 25

Den egna konsumtionen…………………………………………... 27

Strategier............................................................................................ 27

Stil som uttryck för social identitet.......................................................... 28

Reklam……………………………………………………………... 29

Analys................................................................................................ 30

Framtiden…………………………………………………………. 31

Analys................................................................................................ 33

7 Diskussion…………………………………………. 34

Sammanfattning…………………………………………………… 34

Slutdiskussion……………………………………………………... 35

Referenslista

Bilagor

Bilaga 1 Informationsbrev

Bilaga 2 Intervjuguide

1

1 Inledande problematisering

Det pratas ofta om att vi idag lever i ett konsumtionssamhälle, men vad menas med det?

Människan har i alla tider och i alla samhällen konsumerat på ett eller annat sätt. Idag är dock

konsumtionen norm som inte bara säger att vi ska konsumera, utan som också är knuten till

förväntningar på hur vi ska konsumera. Konsumtion som norm har bl.a. Sociologen Zygmunt

Bauman diskuterat i flera av sina böcker. I boken Arbete, konsumtion och den nya

fattigdomen (1998 1a) diskuterar Bauman konsumtionssamhällets framväxt vars yttringar han

förhåller sig mycket kritisk till då han menar att det likt det traditionella produktionssamhället

bl.a. innebär ökande klyftor mellan samhällsskikten. Författaren menar att det inte enbart

handlar om att konsumera en vara eller ej, utan också om att konsumera rätt vara baserat på

de signaler individen vill skicka till sin omgivning kopplat till hur denna vill uppfattas av

andra. Bauman (1998 1b) pekar vidare på att våra sociala identiteter påverkas av denna norm

och har utifrån detta perspektiv utvecklat en teori om två sociala typer – turist och vagabond.

Turisten har i detta sammanhang ekonomiska resurser, som ger rörelse- och handlingsfrihet,

samt möjlighet att påverka och många gånger tolkningsföreträde. Vagabonden är i och med

sin avsaknad av ekonomiska resurser mer platsbunden. Rörelse- och handlingsfriheten är lika

begränsad och inskränkt som de ekonomiska resurserna och vagabonden har därför svårt att

leva upp till samhällets konsumtionsnorm.

Torbjörn Hjort (2004) diskuterar konsumtionens betydelse och menar att det idag finns en

socialt nödvändig konsumtion såsom märkeskläder, hemelektronik och nöjen, vilka har fått en

allt viktigare symbolisk innebörd för vilka vi är och hur vi vill uppfattas. Att ha en bil är en

sak. Att välja rätt bil är en annan. Valet kan signalera att man har gott om pengar eller visa på

miljömedvetenhet, vilket också kan visas genom valet att helt avstå från bil och istället åka

kommunalt, gå eller cykla. En individ kan också önska att omgivningen ska uppfatta att

avsaknaden av bil beror på ett miljömedvetet ställningstagande, medan denne i själva verket

går eller åker kommunalt för att hon/han inte har råd med någon bil.

Konsumtionsnormen är numera starkt integrerad i vår samhällsstruktur och skapar

förväntningar som inte alla kan leva upp till, bland annat på grund av begränsade ekonomiska

resurser. Saknar man inkomst och inte har rätt till ersättning via andra socialförsäkringar har

man enligt socialtjänstlagen (SoL) rätt att söka socialbidrag i sin kommun för att få hjälp med

sin försörjning. Socialbidraget ska enligt riksnormen (Socialstyrelsen, 2008) täcka individens

2

behov för att garantera en skälig levnadsnivå. Genom riksnormen definieras därmed vad som

kan anses vara behov. På så sätt verkar socialtjänsten, genom lagstiftaren, normerande i

samhället, då man avgör vad som allmängiltigt och för alla individer, skall anses vara behov

nödvändiga att tillgodose. Det som faller utanför socialtjänstens definition är således att anse

som icke nödvändigt för att uppnå en skälig levnadsnivå.

2006 var 40 % av alla socialbidragstagare i åldern 18-29 år (Ungdomsstyrelsen 2008:5).

Sociologen Ove Sernhede (1984) skriver att ungdomar inte blev en egen social kategori förrän

under 1950-talen, då sedd som en problematisk grupp ofta associerad med sociala problem av

olika slag. Idag är denna kategori en av de grupper långtidsarbetslösa som växer allt mer och

därmed i allt högre grad blir tvingade att leva på socialbidrag. Ungdomars konsumtion är

enligt Sociologerna Jan Carle och Per Sjöstrand (1995) av betydelse för deras

identitetsutveckling och stil är ett sätt för unga människor att uttrycka social tillhörighet. En

ung socialbidragstagare, med begränsade ekonomiska resurser, kan ur den aspekten få mycket

svårt att leva upp till samhällets konsumtionsnorm.

Fortsättningsvis följer problemformulering, där vi beskriver grundidén för vår studie. Därefter

presenteras syfte, frågeställningar och centrala begrepp. Vi avslutar kapitlet med fortsatt

framställan.

Problemformulering

Det finns förväntningar på hur gruppen unga vuxna bör konsumera. Valfrihet är idag ofta ett

ledord för unga som förväntas ta beslut om sin framtid och göra kloka informerade val, inte

bara för att kunna försörja sig utan också för att ge sin identitet uttryck genom diverse

konsumtionsval, vilket också diskuteras av Sernhede (1984) och Carle och Sjöstrand (1995).

Sernhede (1984) menar att ju mer osäker framtiden ter sig för ungdomar desto mer knyter de

upp sin identitet till olika subkulturer och stilar. Sociologen Henri Tajfel lade i slutet av 1970-

talet fram en teori som på liknande sätt beskriver att tillhörighet har stor betydelse för en

individs identitet. Tajfels (1982) teori om den sociala identiteten framställer den som

bestående av två delar – en social och en personlig. Genom tillhörighet och inkludering i

grupper bekräftas vi och därigenom stärker den sociala identiteten den personliga. Att tillhöra

gruppen socialbidragstagare kan i vissa sammanhang verka socialt exkluderande då

självförsörjning är norm och man riskerar därför att från det etablerade samhället ses som en

3

av ”dem” (vagabond) i stället för en av ”oss” (turist). Risken finns att några av de unga vuxna

som idag tvingas leva på socialbidrag även i framtiden fastnar i arbetslöshet, vilket kan leda

till olika former av utanförskap och social exkludering.

Resonemanget om konsumtion som samhällsnorm ger motiv till konsumtion i sig som är

intressant utifrån vårt syfte – konsumtion som beständigt och självklart, en samhällsstruktur

som alla tvingas förhålla sig till. Intressant är därför att förstå hur unga vuxna

socialbidragstagare förhåller sig till att ha begränsade möjligheter att konsumera som

förväntat.

Syfte och frågeställningar Syftet är att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till konsumtion.

1. Hur ser unga vuxna socialbidragstagare på socialbidrag och konsumtion?

2. Vilka konsumtionsstrategier använder unga vuxna socialbidragstagare?

3. Vad betyder konsumtion för unga vuxna socialbidragstagare i fråga om social

identitet?

Centrala begrepp

Vårt examensarbete avgränsas till att endast beakta de aspekter av de unga vuxnas upplevelser

av själva socialbidragstagandet som rör följande teman: att vara socialbidragstagare och

konsument, den egna konsumtionen samt synen på framtiden i förhållande till

självförsörjning. Nyckelbegreppen i uppsatsen är unga vuxna, socialbidrag, konsumtion,

behov och begär, social identitet samt social exklusion. Nedan följer definitioner av valda

begrepp.

Unga vuxna

Vi har valt att benämna våra respondenter unga vuxna. Det med anledning av att även då de

tillhör en socialtjänsts ungdomsavdelning, som tar emot socialbidragsansökningar från

ungdomar mellan 18-24 år, så är de också vuxna i den bemärkelsen att de är myndiga enligt

lagens mening.

4

Socialbidrag

Vi har i vår studie valt den allmänna benämningen socialbidrag vid beskrivning av det bidrag

som man kan söka hos socialtjänsten för sin försörjning och livsföring i övrigt. Detta för att

det är ett, av såväl allmänheten som yrkesverksamma inom socialtjänsten, väl använt uttryck.

Tillika användes det under intervjuerna av våra respondenter.

Konsumtion

Nationalencyklopedin (2008) definierar konsumtion som ”förbrukning, förtäring; slutlig

användning av varor och tjänster”. Vi har valt att komplettera denna definition med Baumans

(1998 1a) resonemang om konsumtion. Enligt honom innebär konsumtion att man använder

olika saker eller upplevelser för att genom dem tillfredsställa de behov (mat, boende etc.) och

begär (önskningar och lust) man har.

Behov och begär

Enligt nationalencyklopedin (2008) är behov ett begrepp som används för att beskriva

människors (och djurs) målinriktade beteende, biologiska behov så som hunger och törst,

samt sociala och psykologiska behov som exempelvis behov av trygghet. Vi har valt att

komplettera denna definition med socialtjänstlagens definition (se rubrik riksnorm) som anger

vilka behov som skall tillgodoses för att uppnå en skälig levnadsnivå. Konsumtion och

kostnader som för individen tillkommer utöver detta får i denna uppsats räknas till sådant man

önskar utifrån begär.

Social identitet

Vi har hämtat vår definition av begreppet social identitet från Henri Tajfels (1982) teori som

menar att den sociala identiteten består av två delar – en social och en personlig. Den sociala

skapas utifrån de grupper vi är del utav och den stärker i sin tur den personliga.

Social exklusion

Social exklusion är ett vitt begrepp som kan tolkas på olika sätt beroende på valt perspektiv.

Maud Edgren Schori (2000) skriver i sin kunskapsöversikt och begreppsanalys att social

exklusion semantiskt betyder att utestänga från kamratskapen. Det innebär i förlängningen att

det också finns ett kamratskap som den utestängda individen vill och kan delta i, men inte får

eller på olika sätt hindras från att delta i. Författaren beskriver att Lars Svedberg, fil dr i

5

socialt arbete vid Stockholms universitet, har ett ekonomiskt perspektiv på den sociala

exklusionen. Svedberg menar att utestängningen blir till som ett resultat av en avsaknad av

förankring på arbetsmarknaden, som i sin tur lett fram till ekonomisk fattigdom. Den sociala

exklusionen bör ses som både ett tillstånd och en process. Tillståndet likställs med

slutpunkten på en eller flera processer som resulterat i ett mer definitivt, men för den skull

inte irreversibelt, tillstånd av utestängning.

Fortsatt framställan

I kapitel två redogör vi för vårt metodval. Vi beskriver vår vetenskapsteoretiska ansats, vårt

urval, genomförande, etiska överväganden samt metoddiskussion och uppsatsens trovärdighet

och tillförlitlighet. Kapitlet avslutas med källkritiska kommentarer. Det tredje kapitlet ägnas åt

socialtjänstens uppdrag och Socialtjänstlagens funktion. Vi redovisar även den lagtext som

specifikt rör socialtjänstlagens mål samt rätten till socialbidrag. Detta följs av en kort

beskrivning av riksnormen. Kapitel fyra innehåller tidigare forskning av relevans för vårt

syfte och våra frågeställningar. Forskningen rör konsumtion och socialbidragstagande, arbete

och konsumtion samt ungdomskultur. Det femte kapitlet avhandlar de teoretiska perspektiv vi

använt oss utav för att analysera respondenternas berättelser om sitt förhållande till

konsumtion. Kapitel sex innehåller framställning av resultat samt analys av vårt empiriska

material kopplat till valda teoretiska perspektiv. I det sjunde och sista kapitlet sammanfattas

slutsatserna från kapitel sex och en återkoppling görs till våra inledande frågeställningar. Vi

resonerar även kring för framtiden relevant forskning.

2 Metod

Vetenskapsteoretisk ansats

Då syftet var att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till konsumtion är vår

studie baserad på kvalitativa data och uppsatsen tar därför stöd i den hermeneutiska

vetenskapsteorin. Även då det är de unga vuxnas egna berättelser som utgör studiens data, är

det också vår tolkning av dessa utifrån valda teoretiska perspektiv som tillsammans bildar

underlag för vår förståelse. Den hermeneutiska analysen förutsätter att förståelsen bygger på

olika typer av förförståelse, och att inga fenomen eller förhållanden kan förstås oberoende av

den helhet de ingår i (Grönmo 2004). De unga vuxnas berättelser om sitt sätt att förhålla sig

6

till konsumtion skall därför ses som en del av något större – den rådande konsumtionsnormen

i dagens samhälle.

Vi har valt en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av informella intervjuer, för att nå en

helhetsförståelse för speciella omständigheter, vilket i detta fall är hur unga vuxna

socialbidragstagare förhåller sig till konsumtion. För att uppnå denna helhetsförståelse har vi

avgränsat omständigheterna (Grönmo, 2004) vilket gjordes genom att fokusera på vissa

aspekter av de unga vuxnas förhållande till konsumtion. Vi valde därför att utföra de

informella intervjuerna kring ett antal för syftet relevanta teman. Det är den subjektiva

mening som de unga vuxna själva tillskriver sitt förhållningssätt som står i fokus (Lantz

1993). Grönmo (2004) anser att fördelarna med informella intervjuer är att metoden är

flexibel eftersom forskaren utgår från övergripanden teman. På så sätt utvecklas varje samtal

utifrån vad respondenten förmedlar under intervjun. Vidare menar författaren att även

kontakten mellan forskare och respondent har avgörande betydelse för hur intervjutillfället

utvecklas. Eftersom datainsamlingen och analysen pågick fortlöpande påverkades såväl den

pågående intervjun som vår analys kontinuerligt. Detta gav oss möjlighet att förbättra

intervjuns upplägg under datainsamlingens gång, då ny information gav upphov till olika

följdfrågor. En svårighet med den informella intervjun vi dock var uppmärksamma på var att

vi och respondenten kunde ha olika lätt för att kommunicera (Grönmo 2004).

Urval

Vi önskade samtala med unga vuxna socialbidragstagare som av egen fri vilja tyckte det var

både intressant och roligt att delta i studien. Detta då dessa unga arbetslösa, på grund av sin

avsaknad av arbete och det faktum att de lever på socialbidrag, har reell erfarenhet av att som

ung med begränsade ekonomiska resurser leva i en tid där konsumtion tycks allt viktigare. Vi

utgick ifrån vilka arenor eller grupper som var möjliga för oss att få tillgång till. Valet av

kommun och socialtjänsten där föll sig därför naturligt då Anna gjort sin praktik på

Socialförvaltningen i Karlskrona kommun och den ungdomsavdelning, JobbIntro, där unga

mellan 18-24 år kan ansöka om socialbidrag. Detta utgjorde således grund till ett pragmatiskt

urval genom självselektion, där självselektion innebär att individerna efter information om

studiens syfte frivilligt anmälde sitt intresse av att delta (Grönmo, 2004). Precis som Grönmo

resonerar har vi dock haft i åtanke att urvalet möjligen påverkades av att det kanske just bara

7

var de mest kontaktsökande och utåtriktade personerna som anmälde sitt intresse av att delta i

studien. Även vår egen möjlighet att påverka urvalet hämmades genom självselektion.

Vi har valt att benämna deltagarna i studien för respondenter då vi intresserar oss för vad de

berättar om sina egna upplevelser och erfarenheter (Grönmo 2004). Vi har intervjuat fyra

unga vuxna, mellan 18-24 år, som samtliga beviljats socialbidrag och som vid

intervjutillfällena, var aktuella på JobbIntro i ovan nämnda kommun. Socialbidrag är tänkt att

vara ett tillfälligt stöd när alla andra möjligheter till försörjning är uttömda. Bidraget

behovsprövas individuellt och är inte menat som en långvarig lösning på individens

försörjningsproblem. Det visade sig att respondenterna, under sammanhängande perioder,

uppburit socialbidrag under allt från 11 månader till 5 år. Enligt Socialstyrelsens (2006)

definition är dessa därmed att betrakta som långvarigt socialbidragsberoende då samtliga fått

socialbidrag i minst tio av årets tolv månader.

Genomförande

Vi sökte kontakt med unga vuxna socialbidragstagare genom att kontakta 1:e socialsekrete-

rare på JobbIntro. Då vi förklarade syftet med vår studie, fick vi mycket positiv respons. 1:e

socialsekreterare bad sedan sina handläggare att tillfråga unga vuxna om deras intresse av att

delta i studien. Vi valde att inte styra fördelningen av kön eller exakt ålder då det endast är

relevant för studiens syfte att deltagarna de facto är unga socialbidragstagare och i och med

detta har erfarenhet av att som ung leva med begränsade ekonomiska resurser i dagens

konsumtionssamhälle. Detta beslut grundar sig även på att studiens resultat inte är

generaliserbart och därför inte kan ge grund för en jämförande analys, vilket inte heller är

dess syfte. Det gav handläggarna frihet att, utifrån sin egen uppfattning om dels de unga och

dels vårt syfte, bestämma vilka de ansåg lämpliga att tillfråga.

Efter några veckor fick vi per brev en lista med namn på åtta intressenter och vi bestämde oss

för att börja med att kontakta hälften av dessa. Slumpen fick då avgöra vilka fyra, beroende på

vilka fyra vi först fick kontakt med. Fördelen med detta andra urval är att det bidrog till att

skydda respondenternas anonymitet inför de socialsekreterare som gett oss kontaktuppgifterna

på de ursprungliga åtta. Vi skickade sedan ett informationsbrev till dessa fyra, där vi

presenterade oss, vårt syfte med studien tillsammans med information om deras roll i

sammanhanget samt frivillighets- och anonymitetsprincipen (se bilaga 1). I brevet fanns

8

också kontaktuppgifter till oss som erbjöd möjlighet att avböja deltagande både via mail och

via telefon (mobilnummer gav möjlighet till sms). Vi kontaktade sedan dessa fyra per telefon,

för att boka tid för intervju. Vid denna kontakt kontrollerade vi att de hade läst brevet och

klargjorde igen vårt syfte för att undvika eller klargöra eventuella missförstånd som kan

tänkas uppstå när inledande kontakt tas via mellanhand. Det visade sig efter fyra intervjuer att

dessa, utifrån vårt syfte, gett oss ett tillräckligt rikt material varför det ej ansågs nödvändigt att

kontakta socialtjänsten för medling av fler kontakter.

Samtliga intervjuer genomfördes på ett aktivitetshus i Karlskrona den 26 november 2008, där

vi ostört och avskilt kunde samtala. Intervjuerna tog i snitt 40-45 minuter att genomföra. Vi

såg till att det fanns utrymme i tid att genomföra varje intervju, vi hade avsatt 1.5 timmar för

varje intervju med paus emellan, så att frågorna och svaren kunde utvecklas naturligt och inte

pressas fram av tidsbrist. Varje intervju genomfördes enligt en intervjuguide (se bilaga 2) som

gav oss möjlighet att kontrollera att alla teman och delar togs upp utan att i onödan störa

samspelet. Vi kunde förhålla oss flexibla och låta respondenten tala utifrån våra valda teman i

sin egen takt och med sin egen tolkning. Som inledning på varje intervjutillfälle definierades

ramar såsom tidsrymd, ömsesidiga roller etc., för att på så sätt säkerställa att varje respondent

var medveten om villkoren under själva intervjun (Lantz, 1993).

Samtliga intervjuer spelades öppet in på en Mp3-spelare för att säkra att ingen information

gick förlorad. Vi som forskare valde att inta olika roller under själva intervjutillfällena. En av

oss var den som aktivt intervjuade medan den andra antecknade samt observerade samspelet.

Observationen syftade dels till att på bästa sätt synliggöra det subtila i det som skedde mellan

parterna för att sedan dra lärdom av det inför nästa intervju, och dels öka vår förståelse för

vad som sades under intervjuerna vid analys av resultatet. Det bidrog dessutom till att den

som intervjuade ostört kunde koncentrera sig på samtalet utan att behöva tänka på att göra

noteringar eller sköta inspelningen. Vi valde att göra så då den hermeneutiska analysen

förutsätter att förståelsen bygger på olika typer av förförståelse, och att inga fenomen eller

förhållanden kan förstås oberoende av den helhet de ingår i. Det innebar för oss att försöka

medvetandegöra vår, som forskare, egen inverkan på respondenternas svar. Grönmo (2004)

har exemplifierat detta med att forskaren ställer ledande frågor eller att respondenten kan

påverkas av forskarens utseende och personlighet. Grönmo (a.a.), menar att kvalitativa data

och kvalitativa analyser ger möjlighet till närhet, inlevelse och insikt i speciella

omständigheter, vilket vi ville uppnå.

9

Etiska överväganden

Kvalitativa studier medför särskilda etikproblem då metodreglerna kan vara oklara och

forskarens självkännedom, tidigare erfarenheter och inställning till problemet har stor

betydelse. En viktig etikregel är att inte skada eller lämna ut en informant (Patel & Davidson,

2003). Det fanns därför för oss anledning att överväga lämpligheten i att be en mellanhand

välja ut respondenter att tillfråga, då handläggaren alltså har kännedom om vilka som visat

intresse att delta. Vi valde ändå detta tillvägagångssätt då vi bedömer att vi, genom att

benämna samtliga respondenter som unga kvinnor (med fingerade namn), kan försäkra

respondenterna att man i uppsatsen inte kan identifiera vem som sagt vad. Vi har dock varit

medvetna om genusaspekten kring detta val då risken finns att vi, genom att tala om ”unga

kvinnor” som beroende av socialbidrag och samhället för sin försörjning, befäster antaganden

om denna grupp som i högre grad i behov av stöd och hjälp än exempelvis ”unga män”. Vi har,

trots detta, av rent tekniska skäl, valt att benämna alla våra respondenter för unga kvinnor då en

del utsagor är av rent könsspecifik karaktär.

Det faktum att vi gjorde ytterligare ett urval med fyra av de åtta intressenterna borgar för att

ingen förutom vi och respondenten själv ifråga kommer att kunna utläsa hans eller hennes rätta

identitet. Utöver dessa försiktighetsåtgärder har vi även valt att i uppsatsen utesluta vissa

utsagor av alltför specifik karaktär. Det fanns även en överhängande etisk risk med att en

person i maktposition, i detta fall handläggaren, agerar mellanhand då den unge står i

beroendeposition till denne och av den anledningen kan känna sig tvingad att delta. Beslutet att

trots de ovanstående etiska dilemman använda oss av handläggarna som mellanhand grundar

sig på, tillsammans med nämnda åtgärder som bedömts tillräckliga, att vi ändå ser en etisk

fördel då handläggaren kan avgöra om det är direkt olämpligt att intervjua en viss person, t.ex.

på grund av dennes personliga bekymmer som handläggaren genom sin relation med den unge

har kännedom om. Det fanns för oss också en pragmatisk grund till detta beslut då vi ville

försäkra oss om att snabbt få kontakt med för syftet relevanta respondenter, samt att undvika

att få felriktade kontakter.

Inför intervjuerna med respondenterna har vi gjort ytterligare ett antal etiska överväganden.

Vi har bland annat beaktat det som Rosmari Eliasson (1995) skriver om. Hon menar att

forskaren måste fråga sig hur han/hon kan skapa tillräcklig närhet och samtidigt nödvändig

distans till respondenten. Kvalitativa metoder gör det möjligt att komma nära, men innebär

10

också en risk att komma alltför nära respondenten. Med att komma nära menar vi att skapa

förtroende så att intervjun känns bekväm och avslappnad för alla parter. Med distans menas i

detta fall att undvika en alltför privat ton till följd av den uppnådda närheten. Författaren talar

också om maktaspekten i kvalitativ forskning och menar att relationen mellan forskare och

respondent bör ses som en utbytesrelation med inslag av olika typer av förhandlingar. Vi var

”två mot en” under själva intervjun och för att få dessa förhandlingar att fungera var det

viktigt för oss att klargöra våra respektive roller under intervjun. Ur denna aspekt är ramen (se

rubrik genomförande ovan) viktig. Vi hade också i åtanke att våra respondenter är aktuella

hos ekonomisektionen för att de befinner sig i en svår ekonomisk situation och att deras

berättelser därför kan behöva behandlas med varsamhet. Då vi under vår utbildning tränas i att

möta människor i denna typ av situation fanns en risk att vi uppehöll oss vid oväsentliga delar

av berättelsen som inte hör till vår studie. Vi fokuserade därför på ämnet och den uppgift vi

var där för att genomföra.

Metoddiskussion

Utifrån syftet med vår studie, att förstå hur unga vuxna förhåller sig till konsumtion, bedömer

vi även efter studiens genomförande den valda metoden med informella intervjuer som

lämpligast. Den tillät oss att genom flexibla samtal med respondenterna få ta del av deras

egna berättelser kring våra teman. En kvantitativ studie hade förvisso gett ett rikare material

och en generaliserbarhet som studien saknar i sin nuvarande utformning. Dock hade vår

möjlighet att få ta del av respondenternas egna berättelser varit mer begränsad och vi hade

inte haft möjlighet att utforma följdfrågor utifrån vad respondenterna själva valde att fokusera

på. Vi hade då riskerat att gå miste om viktiga nyanser av den information som gavs. Vi hade

heller inte haft möjlighet att läsa respondentens kroppsspråk, val av ord, tonfall etc. som

bidrog till förståelsen, vilket i detta fall kunde ha begränsat resultatet.

Studiens trovärdighet och tillförlitlighet

Vår studies trovärdighet stärks genom att vi, innan vi använde utsagorna, lät respondenterna

läsa de utskrivna intervjuerna för att sedan godkänna innehållet. För att stärka trovärdigheten i

en studie talar Grönmo (2004) om att det finns både fördelar och nackdelar med att låta

respondenterna läsa sina intervjuer. Fördelen är att respondenten då får möjlighet att korrigera

intervjumaterialet och nackdelen är att respondenten kan ha svårt att inta forskarens

perspektiv och därför framför onyanserade synpunkter. Även det faktum att vi namnger vald

11

kommun torde stärka trovärdigheten. Detta var dock inget självklart beslut då det för oss

fanns vissa betänkligheter kring respondenternas anonymitet i samband med detta. Vi anser

dock att vi ändå kan garantera respondenternas anonymitet och att fördelen, studiens

genomskinlighet, och dess positiva effekter i detta fall överväger.

För att stärka materialets tillförlitlighet talar Grönmo (2004) om att bedömning ska göras

angående mätinstrumentens pålitlighet. I en kvalitativ studie är det de tekniska instrumenten,

såsom intervjuguide och bandspelare samt forskaren själv, som utgör mätinstrumenten. Mp3-

spelaren vi använde var i liten storlek med inbyggd mikrofon och störde inte alls samspelet

där den låg mellan oss på bordet. Enligt författaren påverkas materialets tillförlitlighet av hur

van intervjuaren är vid att göra intervjuer. Vi upplevde inga problem kring att ställa frågorna

till respondenterna. Kommunikationen mellan intervjuaren och respondenterna fungerade i

samtliga fall väl. Respondenterna relaterade enkelt till våra teman och få klargöranden kring

frågorna behövdes under intervjuernas gång. Sammantaget var stämningen god under

intervjuerna och samtliga respondenter var pratglada. Detta ökar tillförlitligheten i utsagorna

då, som vi uppfattade det, respondenterna kände tillit till oss och därför lätt öppnade sig. Den

av oss som observerade samt antecknade upplevde att stämningen överlag var god och att

respondenterna med såväl tonfall, kroppsspråk som ordval tycktes avslappnade.

Något som också kan sägas bidra till vårt materials tillförlitlighet är att vi var två forskare och

utarbetade såväl intervjuguide som genomförde samtliga intervjuer tillsammans. Detta gjorde

att vi kunde föra ett kontinuerligt resonemang kring studiens totala upplägg.

Källkritik

I val av källor för uppsatsen har vi beaktat följande källkritiska bedömningar som även

Grönmo (2004) berör: tillgänglighet, relevans för syftet, autenticitet och trovärdighet.

Vi har valt litteratur av relevans för vårt syfte och som funnit tillgänglig för oss via bibliotek

samt via Internet. Det har inte varit svårt att finna sådana källor, vare sig tryckta eller

Internetbaserade. Som vi nämnt finns mycket litteratur att hämta från tidigare forskning med

olika perspektiv gällande bl.a. konsumtion och socialbidragstagande. Visst material har vi

hämtat från Internet men då detta material inte genomgår samma kvalitetsgranskning som

tryckta källor har vi använt oss av denna informationskanal i så liten utsträckning som

möjligt. Respondenterna är i detta fall en viktig källa och valet att gå genom socialsekreterare

12

för att få kontakt med unga vuxna socialbidragstagare skänker källan en autenticitet som hade

kunnat ifrågasättas om urvalet skett på annat sätt som t.ex. genom intresseförfrågningar via

uppsatta lappar. Studiens syfte är att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig

till konsumtion och i våra intervjuer har vi också bett respondenterna att berätta om sina

subjektiva upplevelser. Vi har, efter en bedömning av rimligheten i deras utsagor, funnit deras

berättelser trovärdiga.

När det kommer till vald litteratur har vi haft vissa betänkligheter kring Bauman som källa då

författaren i sina teoriframställningar kan uppfattas som något onyanserad. Han syn på

konsumtionssamhället är genomgående mycket negativ och författaren tenderar att endast

lyfta just de problematiska aspekterna av konsumtionssamhällets framväxt. Samtidigt har vi

återfunnit just Bauman och de böcker av honom som vi har valt, som referens i många av de

andra källor vi har tagit del av, varför vi ändå måste se hans perspektiv och teorier som

erkända. Till sist motsvarar Baumans teorier om konsumtionssamhället också vårt syfte.

3 Socialtjänstens uppdrag

Nedan beskrivs socialtjänstens funktion i samhället, den lag som styr socialtjänstens arbete

samt en kort beskrivning av riksnormen för ekonomiskt bistånd. Ekonomiskt bistånd är i detta

fall den benämning som Socialstyrelsen och socialtjänsten själva använder varför vi har valt

att också ha kvar den benämningen i följande kapitel. Det ska dock läsas synonymt med vår

valda benämning socialbidrag.

Socialtjänsten utgör en del av det svenska välfärdssystemet. Varje kommun har ansvar för

socialtjänsten i sin kommun och att se till att dess uppgifter uppfylls av den eller de nämnder

som enligt beslut i fullmäktige är ansvarig för dessa uppgifter. Enligt Socialtjänstlagen (SoL)

är kommunen ansvarig för invånare som inte klarar sin egen försörjning. Saknar man inkomst

och inte har rätt till ersättning via arbetslöshetsförsäkring (a-kassa) eller försäkringskassa, har

man alltså rätt att söka socialbidrag hos socialtjänsten i den kommun man är bosatt i. Enligt

Ungdomsstyrelsens rapport, Ung idag 2008, har antalet unga arbetslösa totalt minskat

samtidigt som antalet unga långtidsarbetslösa har ökat. Ju fler långtidsarbetslösa desto fler

riskerar att under längre perioder blir beroende av ekonomiskt bistånd. Samma rapport visar

att 40 procent av alla biståndsmottagare 2006 var i åldern 18-29 år.

13

I Karlskrona kommuns (2008) riktlinjer för ekonomiskt bistånd står att hemmavarande

ungdomar under 25 år inte beviljas egen boendekostnad, om inte särskilda skäl föreligger.

Särskilda skäl till att bevilja egen boendekostnad för att möjliggöra flytt till eget boende kan

bl.a. vara problem i hemmet av allvarlig karaktär eller att ungdomen har egna barn.

Socialtjänstlagen

Socialtjänstlagen är en målinriktad ramlag. Det innebär att kommunerna relativt fritt har

möjlighet att utforma socialtjänstens insatser efter sina egna förutsättningar. De rättigheter

man som kommuninvånare har till ekonomiskt och socialt stöd regleras i Socialtjänstlagen

(SoL). Här regleras också kommunens skyldigheter mot dem som vistas där. Kommunen är

ytterst ansvarig för att de som vistas i kommunen får stöd och hjälp när de behöver det (SOU

2005:34).

Socialtjänstlagens bestämmelser utgår från alla människors lika värde och lika rätt till social

och ekonomisk trygghet, vård och omsorg. Insatserna bygger på frivillighet och

självbestämmande och meningen är att de ska utformas för att på bästa sätt tillvarata den

enskildes möjligheter och vilja att förändra sin livssituation. Rätten till bistånd har den som

behöver det för sin försörjning och sin livsföring i övrigt om behovet inte kan tillgodoses på

annat sätt. Det framgår av SOU-rapport (2005:34) att den enskilde inte har rätt till ekonomiskt

bistånd enligt socialtjänstlagen om denne inte efter sin förmåga bidrar till sin egen

försörjning. Kan den enskilde arbeta är han/hon också skyldig att söka arbete. Detta

inbegriper även en skyldighet att delta i verksamhet som anordnas för arbetslösa inom ramen

för arbetsmarknadspolitiken.

Socialtjänstens övergripande mål formuleras i socialtjänstlagens första paragraf, den så

kallade portalparagrafen:

1 kap. Socialtjänstens mål 1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas - ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet (SFS, Socialtjänstlagen 2001:453).

14

Den lag som ligger till grund för socialtjänstens beslut vid ansökan om bistånd har formen av

en rättighetsparagraf för den enskilde:

4 kap. Rätten till bistånd 1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv (SFS, Socialtjänstlagen 2001:453).

Riksnormen

1998 infördes riksnormen, en obligatorisk lägsta nivå för kommunernas försörjningsstöd, i

socialtjänstlagen. Riksnormen fastställs genom att Konsumentverket, Socialstyrelsen,

Statistiska Centralbyrån och Konjunkturinstitutet i samarbete utför analyser, prismätningar,

konsumtionsundersökningar och prognoser (Socialstyrelsen 2008). Riksnormen består dels av

personliga kostnader – livsmedel, kläder och skor, fritid och lek samt hygien – dels av

gemensamma hushållskostnader, det vill säga förbrukningsvaror samt avgifter för

dagstidning, telefon och TV-licens. De personliga kostnaderna varierar för barn och

ungdomar i olika åldersgrupper och för vuxna ensamstående respektive sambor. Utöver dessa

ingår i försörjningsstödet också skäliga kostnader för boende, hushållsel, arbetsresor,

hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa (a.a.).

4 Tidigare forskning

Vi kommer i detta kapitel att redovisa tidigare forskning som rör konsumtion och

socialbidragstagande, arbete och konsumtion samt ungdomskultur.

Konsumtion och socialbidragstagande

Tidigare forskning har berört flera perspektiv på fenomenet fattigdom och konsumtion, t.ex.

socialbidragets funktion i välfärdssamhället (Salonen, 1993), aktivering av arbetslösa

socialbidragstagare (Salonen & Ulmestig, 2004; Giertz, 2004), arbetsmarknadspolitik och

socialbidrag (Ulmestig, 2007) samt konsumtion och otillräcklig försörjning bland barnfamiljer

(Hjort, 2004; Hjort & Salonen, 2000). Andra aspekter som också diskuteras i ovanstående

studier är nivån på socialbidragsnormen, reklamens inverkan på våra konsumtionsmönster,

utanförskap och marginalisering, makt samt stigmatisering. Teoretiska perspektiv som

använts är bland annat välfärdsteori, konsumtionsteori, organisationsteori samt teorier om

15

fördelningspolitik, bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och social inklusion/social

exklusion.

Torbjörn Hjort (2004) diskuterar konsumtionens betydelse och dess symboliska innebörd.

Han menar att forskning visar på att den praktiska nytta en vara har idag innebär ett mindre

värde jämfört med varans förmåga att visa omgivningen, och oss själva, hur vi vill uppfattas.

Den socialt nödvändiga konsumtionen, som märkeskläder, hemelektronik och nöjen, har

blivit allt viktigare. Hjort (a.a.) menar vidare att hushåll med knapp ekonomi ställs inför en

mängd försvårande omständigheter, som innebär att de i vissa situationer utestängs från

konsumtion och att konsumtionen ofta blir dyrare. Bland annat kanske det ekonomiska läget

gör att man inte har möjlighet att ta del av realisationer eller kan köpa storpack som ger ett

lägre styckpris, vilket i förlängningen gör konsumtionen dyrare. Man kan också vara tvungen

att låna pengar för att få ihop sin vardag. De förväntningar som ställs på hushållen kommer

inte bara från familjemedlemmar, då främst barn och tonåringar, utan också från det

omgivande samhället. Det handlar om vad media och marknadsföring ger för signaler kring

vad som bör konsumeras. Medlemmarna i hushåll med knapp ekonomi måste ofta säga nej till

önskemål som av andra anses vara normal konsumtion.

I Hjorts (2004) avhandling framgår att många av dessa hushåll upplever en stor rädsla för att

avvika i förhållande till vad som anses normalt. På olika sätt försöker man därför upprätthålla

en fasad. Många upplever känslor av skam och fokus läggs på hur omgivningen uppfattar

belägenheten. Författarens undersökning visar att skammen över att inte kunna leva upp till

dessa förväntningar hanteras av hushåll med knapp ekonomi genom olika förhållningssätt som

präglar vardagen. Dessa förhållningssätt skall ses som prioriteringar av olika slag, dels utifrån

vad man kan eller inte kan köpa, dels utifrån de olika familjemedlemmarnas perspektiv.

Föräldrar kan t.ex. avstå något till förmån för barnen för att inte framstå som dåliga föräldrar,

för att signalera till omvärlden att de hyser omtanke och kärlek till sina nära. Hushållen

hamnar därmed i en komplex situation där konsumtion för att inte avvika, kan uppfattas som

om de inte kan prioritera, handla rationellt eller där prioriteringar utifrån ekonomi uppfattas

som att de inte ser till familjemedlemmarnas bästa. I flera fall visade det sig, enligt Hjort

(2004), att hushåll med knapp ekonomi undvek situationer där deras situation blev tydlig.

Undvikandet är ett sätt att minska risken för exponering som fattig.

16

Professor Tapio Salonen (1993) pekar på att det skett en stor förändring av vem som är

socialbidragstagare. I början av 1900-talet var de vanligaste socialbidragstagarna äldre

ensamstående kvinnor och understödda barn. Mot slutet av århundradet var det i stället yngre,

arbetsföra personer som inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden, vilket Salonen menar

återigen visar det starka sambandet mellan bristen på arbete och socialbidrag.

Att ha begränsade konsumtionsmöjligheter, att vara t.ex. socialbidragstagare innebär

minskade valmöjligheter. Att vara socialbidragstagare innebär enligt forskning dessutom lägre

självkänsla och mindre makt (Blomberg & Petersson, 2000). Forskning visar vidare att

socialbidragstagare ofta möts av en negativ attityd från omgivningen och att

socialbidragstagare själva tror att människor i allmänhet har en negativ inställning till dem

(Starrin & Jönsson, 2000).

Arbete och konsumtion

Arbete är fortfarande grunden i det svenska välfärdssamhället men i det sociala livet betonas

konsumtion mer än produktion. I arbetslivet idag hyllas, enligt Bauman (1998 1a), flexibilitet

och förnyelse. Beständiga jobb är sällsynta. Arbetet har i sig inget värde om det inte erbjuder

tillfredsställelse. Monotona arbeten anses trista medan varierande arbeten ses som intressanta.

Linjen mellan arbete och fritid raderas och roliga, tillfredsställande arbeten upphöjs till ett

nöje. I dagens ekonomi behövs mindre arbetskraft, vilket betyder att medlemmarna främst

engageras som konsumenter. Bauman (a.a.) menar att de fattiga ses som otillräckliga

konsumenter som är till besvär och inte har något att erbjuda i utbyte mot skattebetalarnas

utgifter. Vidare pekar han på tendensen att man i konsumtionssamhället ser på välfärdsstaten

som ett förmyndarsamhälle som daltar med de lata. De fattiga anses inte organisera sig och de

förvisas utom synhåll bort från samhällsgemenskapen.

Ungdomskultur

Just ungdomstiden är kanske extra känslig för påverkan utifrån i avseendet att skapa eller

förstärka identiteten med yttre ting och därför en intressant kategori att titta närmare på i detta

sammanhang. Sernhede (1984) skriver att ungdomstiden inte blev en egen social kategori

förrän under 1950-talet. Det var då de moderna ungdomskulturerna växte fram och man

började visa intresse för ungdomars livsvillkor. Forskning kring ungdomar växte, mycket på

grund av att man upplevde ungdomar som en svår och problematisk kategori – en riskgrupp

17

och därmed ofta ett socialt problem. Då man förlängde skoltiden menar Sernhede att man

utestängde ungdomarna från arbetslivet. Ungdomsgrupper bildade subkulturer för att visa

tillhörighet och ståndpunkt, ofta som uttryck för ett motstånd mot de samhälleliga

förändringarna som t.ex. utestängningen från arbetslivet. Stil var ett sätt för individen att visa

vilken subkultur man sympatiserade med och kunde visas upp genom val av kläder, frisyrer,

uppträdande, musik och intressen samt språkliga uttryck. Man hittade nya sätt att kombinera

och omforma etablerade varor så att de fick en ny innebörd, ett slags symboliskt

teckensystem. Unga blev därför en viktig konsumentgrupp och modevärlden var då inte sena

att börja producera varor utifrån samma teckensystem. Sernhede (1984) menar att trenden är

densamma idag och att ju mer osäker framtiden ter sig desto mer knyter man som ung upp sin

identitet kring olika subkulturer.

Carle och Sjöstrand (1995) har genomfört en studie om ungdomars ekonomi och konsumtion

ur ett välfärdsperspektiv. De menar likt Sernhede (1984) att ungdomars konsumtion är en del

av deras identitetsutveckling och ett uttrycksmedel för social tillhörighet. Genom sina

konsumtionsval och sin skapade stil uttrycker man vem man är och vart man är på väg. De

menar vidare att ungdomars livssituation, det vill säga deras boendesituation, civilstånd, ålder,

sysselsättning etc., är grundläggande för deras ekonomi och konsumtion. Carle och Sjöstrand

(a.a.) menar att många av de insatser som ingår i det sociala skyddsnätet är knutna till

situationer som anses tillhöra vuxenlivet, såsom föräldrapenning, socialbidrag och a-kassa. Då

det blir allt svårare att etablera sig som vuxen, att ta sig in på arbetsmarknaden, att skaffa eget

boende etc. får man inte heller tillgång till insatserna ovan.

5 Teoretiska perspektiv

I uppsatsen utgår vi ifrån konsumtion som norm i dagens samhälle och kommer att analysera

vårt material utifrån Baumans teoretiska perspektiv på konsumtionssamhället (1998 1a) och

de två sociala typerna turist och vagabond (1998 1b). Dessa perspektiv har vi kopplat till

begreppen social identitet (Tajfel 1982) och social exklusion (Edgren Schori 2000). Social

identitet är i denna bemärkelse en vid definition. De sociala typerna ska förstås som delar av

en social identitet, delar som handlar om försörjning, ekonomi och konsumtion. Nedan följer

en beskrivning av Baumans ovanstående teoretiska perspektiv samt definition av och

redogörelse för begreppen social identitet och social exklusion.

18

Konsumtionssamhället

I Baumans (1998 1a) sätt att se på konsumtionssamhället förlorar arbetet sin centrala position

och betydelse som främsta identitetsskapare, och i högre grad är det i rollen som konsument

identiteten skapas. En roll som ger individen en position i samhället. Som tidigare nämnts

beskriver Bauman att samhällets övergång från det tidiga 1900-talets industrisamhälle med

produktion i centrum, till dagens konsumtionssamhälle har fört med sig stora och

genomgripande förändringar. Bauman förhåller sig mycket kritisk till konsumtionssamhällets

yttringar som han menar, likt det traditionella produktionssamhället, bl.a. innebär ökande

klyftor mellan samhällsskikten. Han menar vidare att själva idealet i konsumtionssamhället

säger att du ska konsumera. Med andra ord är det inget fritt val att konsumera eftersom man

också förväntas att utnyttja den ”valfrihet” som man erbjuds i sin konsumtion. Ju mer

valfrihet man har, och framförallt ju mer man utövar sin frihet att välja samt ju högre upp man

är placerad i den sociala hierarkin, desto större allmän aktning och självkänsla kan man också

räkna med. Enligt Baumans perspektiv kommer man på så sätt närmare

konsumtionssamhällets ideal. Författaren påpekar dock att pengar står mellan begäret och

tillfredsställelsen, varpå man tillägnar sig saker/upplevelser på olika sätt. Man köper dem,

betalar för dem och gör dem på så sätt till sin exklusiva egendom. Dessa saker förbrukas

dock, antingen genom att de mer eller mindre förstörs under användandet, slits ut eller äts upp

men även genom att de efter en tid inte längre har förmågan att tillfredsställa de begär eller

lockelser som från början fanns. Bauman menar att de som inte lever upp till förväntningarna

på konsumtion av andra anses sakna kompetens att göra rätt konsumtionsval, vilket enligt

författaren bidrar till ökande klyftor mellan de olika samhällsskikten.

Social identitet

Som tidigare nämnts beskriver Bauman (1998 1a) att övergången från industrisamhället till

dagens konsumtionssamhälle har fört med sig stora och betydelsefulla förändringar. Han

menar att våra sociala identiteter, dvs. hur vi integreras, eller inte integreras, in i den sociala

ordningen, på grund av denna övergång har genomgått något av en metamorfos. Detta genom

att det idag är färre människor som befinner sig i den industriella produktionen. Det krävs inte

lika många människor för att ändå producera mer. Arbete är inte längre ett självändamål och

en dygd i sig. Istället drivs vi av ”moroten”, det vi lovas att uppnå/uppleva när vi konsumerar.

Att arbeta och tjäna pengar innebär att få möjlighet att konsumera och på så vis kunna uppnå

drömmen om ett vackert hem, en perfekt kropp och en passande social identitet. Bauman

19

(1998 1a) menar vidare utifrån sin syn på konsumtionssamhället att identitet kan ses som en

process där individen prövar sig fram och själv formar sin identitet. Samtidigt liknar han

identitet vid ett porträtt, som kan ses av alla. Porträttet skapas inte enbart av individen själv,

utan också av andra, vilket gör det till en process som kräver livslångt arbete. Han menar att

identiteten är utbytbar, man provar ut den, förbättrar den för att kanske förkasta den för någon

annan.

På 1970-talet lade Tajfel fram en teori om just social identitet (Tajfel, 1982). Teorin innebär

att vår upplevelse av vilka vi är består av två delar: en social och en personlig. I vår identitet

ingår också vår jagbild och vår självkänsla. Självkänslan är i detta fall vår värdering utav

jagbilden. Den sociala identiteten har sitt ursprung från de grupper vi är en del utav. Ju högre

status gruppen har desto högre status får även vi som ingår i gruppen, varför vi också tenderar

att trycka ner andra grupper i jämförelse med vår egen. Skulle vår personliga identitet hotas

eller ifrågasättas försöker vi enligt teorin att övervärdera den egna gruppens status för att

stärka den sociala identiteten. Den sociala identiteten stärker i sin tur den personliga. Vi har

valt att använda oss av begreppet social identitet och låna definitionen ur teorin ovan för

analysen av vårt resultat då den ger ett relevant perspektiv på vikten av tillhörighet.

Social exklusion

Social exklusion är ett brett begrepp som kan tolkas på olika sätt beroende på valt perspektiv.

Edgren Schori (2000) har skrivit en kunskapsöversikt och begreppsanalys rörande social

exklusion som social utestängning. I den refererar hon bl.a. till Salonen (1993) som menar att

människors förmåga att försörja sig bör ses som en process. Salonen lyfter förändringar i de

olika försörjningssystemen som har en negativ inverkan på förmågan att försörja sig själv.

Ekonomisk sårbarhet och utanförskap kännetecknas av svaga eller icke-existerande band till

arbetsmarknaden, otillräckligt skydd av socialförsäkringssystemet samt bristande stöd av ett

socialt nätverk. Författaren menar att problem som rör människors försörjningsvillkor i ett

modernt kapitalistiskt välfärdssamhälle som Sverige, handlar om grundläggande frågor om

makt, fördelning och rättvisa. Detta resonemang är intressant som ingång för oss i vår uppsats

då man som socialbidragstagare per definition är socialt exkluderad, bl.a. då bidraget är

partikulärt, d.v.s. behovsprövat från fall till fall.

20

Enligt Peter Beresford & Anne Wilson (1998) är begreppet social exklusion problematiskt,

eftersom idén om att människor står utanför samhället gör dem till objekt. Författarna hävdar

att debatten har stängt brukarna ute och förstärkt den negativa synen på deras kapacitet genom

att spegla dem i negativa ordalag. Författarna har flera argument för att engagera

marginaliserade människor i debatten om social exklusion och menar bland annat att debatten

då blir mer saklig, att diskussionen får större genomslag och att deltagandet blir en bekräftelse

på att de har något att bidra med, vilket minskar risken för objektifiering.

Hjort (2004) tar i sin avhandling upp ett antal krav som ställs på individer för att de ska anses

vara inkluderade i samhällsapparaten. Han menar att de villkor som handlar om tillgänglighet

och tillträde visar individens möjlighet att ta del av konsumtion eller finansiering av denna,

samt hur lätt eller svårt detta är. En del av tillgängligheten utgörs av transporter och då

framförallt av tillgången till bil. Författaren menar att för att kunna ta del av prisjämförelser

och dra nytta av erbjudanden behöver man kunna ta sig till de större varuhusen som oftast är

belägna utanför stadskärnan. Enligt författaren försvåras möjligheterna för dem som lever på

socialbidrag att handla så billigt som möjligt av att ett utav kraven för att bli beviljad

socialbidrag är att du inte äger några egna tillgångar, såsom exempelvis en bil. I samband med

detta diskuterar författaren nätverkets betydelse. Människor i svåra ekonomiska situationer

kanske inte själva kan äga en bil men finns ett nätverk kring personen kan en lånad bil öka

möjligheten att konsumera billigt. Informationsflödet i vårt samhälle är stort och vi får

dagligen ta del av reklam och olika erbjudanden via diverse media. Hushåll med knapp

ekonomi får enligt Hjort (a.a.) begränsad information eftersom de oftast inte kan prioritera

dagstidning eller tillgång till Internet. Den information i form av reklam de automatiskt får ta

del av är direktreklam från producenter och försäljare som inte ger någon större möjlighet till

prisjämförelser.

Vi har valt att använda oss av en något snävare definition av begreppet social exklusion ur

Edgren Schoris (2000) kunskapsöversikt, gjord av Svedberg, som utgångspunkt. Svedberg har

enligt Edgren Schori ett ekonomiskt perspektiv på den sociala exklusionen. Utestängningen

blir till som ett resultat av en avsaknad av förankring på arbetsmarknaden, som i sin tur lett

eller leder fram till ekonomisk fattigdom. För våra respondenter yttrar sig detta genom

behovet av stöd från socialtjänsten i form av socialbidrag för att klara sin försörjning. Viktigt

är att notera att man kan vara socialt exkluderad utan att vara fattig eller socialbidragstagare,

men att vi här har valt att göra avgränsningen för vår uppsats.

21

Svedbergs definition av social exklusion är utgångspunkten för appliceringen av begreppet i

analysen av vårt material. Respondenterna i vår studie är samtliga arbetslösa och får idag

socialbidrag av socialtjänsten. Olika processer i våra respondenters liv har gjort att de idag

saknar förankring på arbetsmarknaden. Det har lett till en ekonomisk fattigdom som gjort att

de nu behöver stöd av socialtjänsten för sin försörjning. Utifrån detta kan våra respondenter

per definition ses som socialt exkluderade. Samtidigt ger analysen av våra respondenters

utsagor, definitionen en annan dimension som visar att även då social exkludering existerar

för respondenterna så yttrar den sig på olika individuella sätt och i olika grad. För att återgå

till definitionen av begreppet att vara utestängd från en kamratskap som man vill och kan,

men inte får delta i, så kan våra respondenter ses som socialt exkluderade i viss mening och i

vissa sammanhang, men också tydligt inkluderade i andra. Till exempel kan en praktikplats ge

känslan av att vara inkluderad i ett arbetslag, en anställd som många andra, utan en faktisk

anställning.

Turist och vagabond – två sociala typer

För analysen av vårt material har vi bland annat valt att använda oss av Baumans (1998 1b)

sociala typer turist och vagabond vilka i detta sammanhang ska förstås som två ytterligheter

med grader emellan. En individ kan ha drag av båda typerna i olika sammanhang men också i

en och samma situation.

I boken Globalisering (1998 1b) definierar Bauman de två typerna som vinnare och förlorare,

som delar av en ny tids – det postmoderna samhällets – klassuppdelning med ökad

globalisering, rörelsefrihet och större tilltro till konsumtion som kännetecken. Bauman menar

att globaliseringen är en sida av processen att omfördela makt och handlingsfrihet men det

finns enligt honom också en annan sida som har en särskiljande tendens. Den ökade

rörelsefriheten bidrar till en ny sociokulturell hierarki där bara vissa har möjlighet att ta del av

friheten medan det fortfarande finns till exempel platsbunden fattigdom där man inte omfattas

av den ökade rörelsefriheten. Bauman beskriver ett klassamhälle där vi som individer, eller

grupper, delas in i ”de där uppe” och ”de där nere” utifrån graden av rörlighet - möjligheten

att välja vart man vill vara, bo, arbeta, resa på semester etc., - och möjlighet till konsumtion.

Han beskriver turisten som vinnare. Det ligger i turistens identitet att den ska vara föränderlig

och rörlig och därmed kan turisten ta vara på den värdefulla tiden. Vagabonden beskrivs å sin

sida som bunden till en plats och som ofria på det sätt att de inte har något annat val än att

22

stanna, alternativt ta den plats de blir tilldelade. Turisten finns i alla länder men återfinns

främst i västvärlden medan vagabonden främst, även om denne också finns i västvärlden, har

sin hemvist i de fattigare delarna av världen. Bauman (1998 1b) exemplifierar detta med

siffror från en rapport framtagen av Förenta Nationerna (FN) som visar att de sammanlagda

tillgångarna hos de 358 rikaste personerna i världen är lika stora som de sammanlagda

inkomsterna hos de 2,3 miljarder mest fattiga människorna i världen.

Utifrån Baumans (1998 1b) sätt att se på maktfördelningen i konsumtionssamhället tenderar

lagar och regler att formas av turisternas inflytande och tolkningsföreträde och därför trycka

ned och hålla vagabonderna på plats. Man bannlyser t.ex. tiggaren och den hemlöse från gatan

och förpassar honom till en plats utom synhåll. Turistens utopi är en värld utan vagabonder

och detta menar Bauman hänger samman med människans tendens att föredra det som liknar

henne själv, samt det faktum att vagabonden är turistens alter ego, en skrämmande bild av vad

turisten också kan förvandlas till. Tajfel (1982) beskriver att tillhörighet till olika grupper

bygger vår sociala identitet. Turisten och vagabonden kan i detta fall ses som exempel på en

gruppindelning, som vi och dem. Vilken grupp som är vi och vilken som är dem avgörs av

vilken grupp betraktaren själv tillhör. Även om vagabonden ser upp till turisten för dennes

rörelsefrihet och förmåga att konsumera, tillhör turisten i vagabondens ögon fortfarande dem.

De flesta av oss är, menar Bauman, konsumenter som inte kan vara säkra på var vi står idag

eller vart vi är på väg imorgon då alla jobb är tillfälliga, aktiekurser antingen rasar eller

skjuter i höjden, äktenskap bryts och kompetens omvärderas. Sett ur detta perspektiv är

turisten precis lika fången i den struktur som konsumtionssamhället står för som vagabonden.

Turisten och vagabonden är båda vår tids konsumenter – sensationssökare som samlar på

upplevelser. Utifrån konsumtionssamhällets norm ses vagabonderna, enligt Bauman, dock

som ”defekta och misslyckade” konsumenter då de inte har råd att konsumera som turistens

norm säger. Deras konsumtionsval är lika begränsade som deras ekonomiska resurser. Detta

gör vagabondens ställning i samhället osäker, då de anses bryta mot normen och undergräva

ordningen. Bauman (1998 1b) menar att de är oönskade och blir stigmatiserade för att de inte

bidrar med ”rätt” konsumtion.

23

6 Resultat och analys

Det här kapitlet inleds med att vi i korthet presenterar våra respondenter. Under varje tema

redogör vi sedan för det resultat som utgör empirin i vår studie, samt för analysen. Valda

teman återfinns i intervjumallen, vi har dock renodlat dem utifrån vad som sedan kom att bli

de huvudsakliga och mest intressanta utifrån vårt syfte. Underrubriker till dessa är strategier,

stil och reklam. I uppsatsen utgår vi ifrån konsumtion som norm i dagens samhälle och

kommer att analysera vårt material utifrån Baumans teoretiska perspektiv på

konsumtionssamhället (1998 1a) och de två sociala typerna turist och vagabond (1998 1b).

Dessa teoretiska perspektiv har vi kopplat till begreppen social identitet (Tajfel 1982) och

social exklusion (Edgren Schori 2000).

Respondenterna

Våra fyra respondenter är alla arbetslösa socialbidragstagare från Karlskrona kommun. De är

därmed knutna till samma socialtjänsts ekonomisektion för unga mellan 18-24 år. Båda könen

finns representerade och respondenterna är i varierande ålder, men vi har valt att presentera

dem alla som unga kvinnor med fingerade namn, med hänsyn till deras anonymitet. Samtliga

respondenter deltar i sysselsättningsåtgärder via socialtjänst och arbetsförmedling. Josefin har

utöver detta praktik på heltid.

Frida är uppvuxen i kommunen och har påbörjat en gymnasieutbildning men har inte

fullständigt betyg. Hon har idag egen lägenhet i stan och har fått socialbidrag under totalt två

år, delat i två perioder. Hon menar själv att hon har förtroende för socialtjänsten och att

samarbetet med dem fungerar mycket bra.

Kajsa är också uppvuxen i kommunen och bor med en av sina föräldrar i en lägenhet i

utkanten av stan. Hon har fullständigt betyg från gymnasiet och har fått socialbidrag sedan

elva månader tillbaka.

Sara är ensamstående mamma och bor i egen lägenhet utanför stan. Hon är uppvuxen på

landet i kommunen med båda sina föräldrar och äldre syskon. Hon har fått socialbidrag sedan

två år tillbaka. Sara avbröt sin gymnasieutbildning. Sara uttrycker att hon är tacksam för

socialtjänstens hjälp.

24

Josefin bor sedan ca ett halvår i egen lägenhet. Hon har flyttat mycket under sin uppväxt och

när föräldrarna skilde sig bodde hon först hos mamma och flyttade för ca nio år sedan till

pappa i denna kommun. Hon började gymnasiet men då hon inte kom in på önskad linje

hoppade hon av när hon blev 18 år och har sedan dess fått socialbidrag. Josefin har

praktikplats på heltid.

Socialbidrag

Att få socialbidrag

Samtidigt som våra respondenter uttrycker tacksamhet för att hjälp finns att få hos

socialtjänsten så lyfter de två sidor av hur det inför andra känns att få socialbidrag. Frida

menar att hon inte alls bryr sig vad andra tycker då hon ser socialbidrag som ett bidrag som så

många andra, och menar att allt är skattepengar, bara med olika namn. De andra uttrycker i

olika grad att det är pinsamt och något man helst inte pratar om. Respondenterna berättar att

om någon i början av deras tid med socialbidrag frågade vart de fick sina pengar ifrån, undvek

de att svara. Samtidigt uppger de att vänner och familj nu vet att de får socialbidrag, även om

man inte pratar om det öppet.

Sara uttrycker att socialbidraget ger henne väldigt lite pengar att röra sig med, men att

alternativen till att få socialbidrag är begränsade. Hon menar att hon nu när hon har ett litet

barn att försörja förväntas klara sig utan alltför mycket hjälp från sina föräldrar. Hade hon inte

fått socialbidrag tror hon att hon hade tvingats bo kvar hos sina föräldrar. Hon vill komma

bort från socialbidragstagandet så fort som möjligt. En av de konsekvenser Saras begränsade

ekonomi har är att hon inte har möjlighet att åka till kompisar som vill att hon kommer och

hälsar på då hon menar att hon inte att råd att åka någonstans överhuvudtaget.

För Kajsa tog det först emot att söka socialbidrag då hon in i det längsta ville försöka hitta ett

jobb på egen hand. Men tiden gick och efter flera samtal med sin mamma tog hon ändå

beslutet att kontakta socialtjänsten. Hon tycker att det känns ”sådär” och hon uppger att hon

försöker att undvika att svara om hon får frågan om vart hon får pengar ifrån, även om de

flesta i hennes närhet nu vet. Kajsa berättar att hon genom sin kontakt på socialtjänsten nu kan

minska sitt socialbidrag genom ett aktivitetsstöd från försäkringskassan. Hon berättar vidare

att det kommer sig av ett nytt samarbete mellan arbetsförmedlingen och försäkringskassan där

hon är inskriven på ett arbetsmarknadspolitiskt program som ger henne möjlighet att söka sina

25

pengar via försäkringskassan. Hon behöver därför bara komplettera med pengar via

socialtjänsten vilket hon tycker känns bra. Även om det är samma summa pengar är det för

Kajsa förknippat med en känsla av tillfredsställelse att få sina pengar från försäkringskassan

och inte från socialtjänsten.

Syn på socialbidrag

Även i respondenternas syn på andra socialbidragstagare visar sig två sidor. Frida och Josefin

ger uttryck för den ena sidan och hur de tänker kring vad man får och inte får göra som

socialbidragstagare. Frida och Josefin visar här på egna moraliska gränsdragningar för vilka

som de menar förtjänar socialbidraget och vilka som egentligen inte borde få det. Enligt dem

finns det vissa som inte gör rätt för sig och för bidraget, som sitter i soffan och inte anstränger

sig eller som lägger bidragspengarna på fel saker.

/… till exempel lägger du pengar på knark, det är ju väldigt många… eller alkohol. Visst,

en bärs ute är ju skit samma för att ha kul men är du nere i skiten om man säger, är det helt

fel. /… Kläder är inte skit, men droger till exempel är ju många som går på soc, vad jag vet,

håller på med droger. (Frida.)

Sara ger uttryck för den andra sidan och beskriver hur hon ser mer på andra

socialbidragstagare som på sig själv. Hon menar att det inte finns så många jobb vilket är en

självklar anledning till att andra, liksom hon, får socialbidrag. Hon känner många som får

socialbidrag och säger därför att hon vet hur andra i samma situation känner. Sara säger också

att hon trots allt kan känna sig ganska rik när hon ser hur de i t.ex. Afrika har det, men att

hennes situation känns tuff när hon jämför med andra här i Sverige som har andra

konsumtionsmöjligheter.

Analys

Som tidigare nämnts är socialbidragstagande förknippat med känslor av skam och att man

som socialbidragstagare tenderar att lägga fokus på hur omgivningen uppfattar ens situation.

Att denna känsla existerar bekräftas av respondenterna i vår studie, som menar att de undvikit

att tala om för omgivningen att de får socialbidrag med motivering att det känns pinsamt.

Även om de flesta i deras närhet numera vet att de får socialbidrag är det fortfarande inget

man talar öppet om. Sara är tydlig med att hon inte vill lasta sina föräldrar nu när hon har

egen familj och att det är viktigt för henne att komma bort från socialbidragstagandet så fort

26

som möjligt, eftersom hon vill stå på egna ben och inte vara beroende av någon annans hjälp.

Saras berättelse om att inte kunna åka till sina kompisar visar också på hennes platsbundenhet

och hennes, i denna situation, sociala identitet som vagabond. Detta kan vidare innebära att

hon riskerar att bli socialt exkluderad ur vissa bekantskapskretsar.

Kajsa som väntade länge med att söka socialbidrag berättar att hon nu tycker att det känns bra

att söka pengar via försäkringskassan i stället för hos socialtjänsten. Även om hon måste

komplettera sitt aktivitetsstöd med socialbidrag, så blir det inte i samma utsträckning. Kajsas

lite motvilliga attityd mot att söka och få socialbidrag antyder att det även för henne är

förknippat med känslor av skam och oro för vad andra ska tycka. Det tycks vara så att Kajsa

inte vill förknippas med socialbidragstagare och har tankar kring hur hon tror att andra ser på

henne och andra i hennes situation.

Våra respondenters resonemang om att få socialbidrag står i samklang med det Bauman

skriver om social identitet som process, något som förhandlas och omskapas. Utsagorna ovan

antyder att socialbidragstagandet för våra respondenter från början var, och i viss mån

fortfarande är, något främmande och svårt att identifiera sig med. Samtidigt uppger

respondenterna att de ser sig som en av många som på grund av rådande omständigheter på

bl.a. arbetsmarknaden behöver stöd för att klara sin försörjning. Resonemanget om att få

socialbidrag står även i samklang med synen på social exklusion som både ett tillstånd och en

process. Våra respondenter har gett uttryck för att ta emot socialbidrag är förknippat med

skamkänslor och oro för vad andra ska tycka. Motvilligheten mot att få socialbidrag kan

tolkas som grundad på en oro för att bli utanför och socialt exkluderad, och tilldelad en social

identitet man själv inte känner sig hemma i.

Respondenterna resonerar lite olika kring hur de själva ser på andra socialbidragstagare.

Några menar att det känns fel när en del inte gör rätt för sig, eller inte använder sitt

socialbidrag på rätt sätt och ger exempel på var de själva sätter gränsen för vad som är rätt och

fel. Detta kan ses som en uppdelning, en känsla av vi och dem – turister och vagabonder, även

inom gruppen socialbidragstagare. Vagabonden kan ses som turistens alter ego, något som

turisten är rädd för att bli och därför vill hålla ifrån sig. Vi tenderar att nedvärdera andra

grupper i förhållande till vår egen för att kunna stärka gruppens status och vår sociala

identitet. Tidigare forskning visar att socialbidragstagare tror att människor i allmänhet har en

negativ attityd gentemot dem som grupp och socialbidragstagare blir ofta nedvärderade av

27

andra grupper som kan ha en stereotypisk uppfattning av socialbidragstagare. De är alla

vagabonder, något vi inte är och inte vill bli. Våra respondenters resonemang kan vara ett sätt

att försöka skilja sin egen sociala identitet från den negativa bild omvärlden har av gruppen

socialbidragstagare. Att skilja på undergrupper – vi som gör rätt för oss och för vårt bidrag,

och de som inte anstränger sig eller lägger bidraget på fel saker, kan vara ett sätt att visa att

jag inte är en av dem, utan egentligen en av er. Resultatet visar att det alltså även inom

gruppen finns föreställningar om andra socialbidragstagare – dem - som fuskare och knarkare.

Den egna konsumtionen

Saras och Josefins beskrivningar av den egna konsumtionen tyder på att de anpassat sin

konsumtion efter ekonomin, mättat mun efter matsäck, medan Frida och Kajsa beskriver sin

egen konsumtion som mer tillåtande och de låter i större utsträckning sin konsumtion styras

av begär. Respondenternas olika prioriteringar styrs också av vad de själva anser vara

nödvändig respektive icke nödvändig konsumtion.

Strategier

För att få socialbidraget att räcka till har våra respondenter olika strategier. Josefin säger: ”Det

går ju inte att handla allt det bästa, du får ju handla det billigaste.” Hon säger också att hon

undviker att gå till affären varje dag och att ha lösa pengar eftersom ”… en tjuga blir lätt en

hundring.” Det händer också att samtliga respondenter lånar pengar av t.ex. föräldrar för att

klara sig till nästa utbetalning eftersom det finns saker som socialtjänsten inte betalar. En

annan strategi för att få pengarna att räcka till är att gå igenom reklamutskicken på jakt efter

intressanta erbjudanden. Att handla på avbetalning är en annan strategi som flera av våra

respondenter använder sig utav för att trots sina begränsade ekonomiska resurser kunna

konsumera som ”alla andra”.

Sara och Josefin anser att nödvändig konsumtion i stort innebär hyra, mat och hygienartiklar.

De gör budgetar och planerar sina inköp för att kanske ha pengar över till något nöje. Sara

uttrycker en ledsamhet över att inte kunna köpa det bästa till sitt barn och hon avstår själv

saker till förmån för barnet. Hon ber andra att hellre köpa kläder än leksaker till barnet,

eftersom hon kan hitta leksaker bättre begagnat på second hand. ”Det är ju tufft att se reklam

för leksaker som man vet att man får avstå… Jag visar morsan den reklamen och hoppas att

hon ska köpa.”(Sara). Sara säger också att hon önskar att hon hade råd att köpa

28

föräldratidningar för att som förstagångsmamma kunna läsa och ta del av hur andra upplever

sitt föräldraskap och sina barns utveckling. Josefin menar att hon är mycket begränsad i sin

konsumtion och att hon hela tiden måste tänka på vad hon köper.

Frida och Kajsa menar att mobil, dator, kläder, smink och nöjen är att betrakta som nödvändig

konsumtion och lever därför över sina tillgångar (socialbidraget). Det gör att de också ofta får

hitta sätt att dryga ut kassan, så som att låna pengar av familjemedlemmar eller att handla på

avbetalning. Kajsa säger att hon tittar i dyrare klädbutiker för att få inspiration och att hon

sedan går till en billigare affär för att hitta något snarlikt till en billigare peng för att på så sätt

kunna köpa fler plagg för samma summa. På liknande sätt hämtar hon inspiration från TV-

serier och modetidningar och försöker sedan att skapa sig samma stil. Hon ser till att följa det

rådande modet genom dessa strategier. Kajsa uttrycker själv en oro över sin konsumtion och

sina prioriteringar när det gäller pengar. Hon bekymrar sig för hur dessa prioriteringar

kommer att påverka hennes framtid när det kommer till eget boende och självförsörjning.

Stil som uttryck för social identitet

Vi bad respondenterna att beskriva och motivera sin stil. Josefin menar att hon inte har någon

uttalad stil och att det inte heller känns viktigt att ha en egen stil, då hon under dagarna på

praktikplatsen bär arbetskläder. Hon beskriver hur hon borstar av sig så gott det går innan hon

stiger på bussen hem, eftersom hon tänker att andra säkert undrar varför hon är så smutsig.

Förövrigt reflekterar hon inte särskilt kring val av stil eller kläder utan säger att hon har en

ganska bekväm stil, om någon alls. Övriga menar däremot att de medvetet har valt en stil som

säger något om deras intressen och grupptillhörighet.

Kajsa säger att hon älskar kläder, väskor, smink och skor och att hon är en riktig ”tjej”. Hon

beskriver hur hon planerar vad hon ska ha på sig beroende på platsen och de personer som

hon ska träffa. Det innebär också att hon anpassar sitt utseende till den stil som de hon ska

träffa har. Hon berättar samtidigt att hon medvetet en gång helt bytt stil för att visa att hon

numera har ett gott självförtroende och därför kan klä sig som hon vill utan att bry sig om vad

andra tycker. När vi frågar henne vad hon nu vill att andra ska tänka eller tycka när de ser

henne svarar hon:

29

Gud så fin stil hon har, så skulle jag också vilja kunna klä mig. Och det vet jag två till som

skulle vilja, kunna klä sig som mig. Jag har till och med blivit stoppad ute av en tjej som

tyckte att jag var så fin och som undrade var jag köpt mina kläder. (Kajsa.)

Sara beskriver att då hon började umgås med den grupp hon idag tillhör fann hon ny styrka

och ett bättre självförtroende. Gruppen står för en tuffare framtoning vilket tillåter även

henne, som tidigare varit mobbad, att säga ifrån. Hennes nuvarande ekonomiska situation

hindrar henne dock från att fullt ut anamma gruppen stil i form av kläder. Frida å sin sida

anser att om man klär sig utifrån en viss musikstil så ska man också veta vad musiken står för.

Hon menar att när klädkedjor tar influenser från olika musikstilar till sitt mode och stilen

därmed blir tillgänglig för vem som helst, så riskerar den att förlora sin ursprungliga

symboliska innebörd. Då är det inte längre bara de som faktiskt lyssnar på musiken och delar

dess värderingar, som använder sig av kläderna.

/… då känns det som att de försöker göra det till en modegrej. Så kan du se någon på stan…

det retar mig att folk bara tycker den är snygg men man har ingen aning om bandet…//…

det har verkligen blivit en modegrej. Man ska ju i alla fall veta något om det man

representerar. (Frida.)

Frida opponerar sig också mot priserna på märkeskläder och anser att de som bär dyra

märkeskläder ofta ser sig som bättre än andra. Hon tror att hon själv värdesätter pengar mer än

om hon under uppväxten haft rika föräldrar och fått allt hon velat. Hon menar att hon då

säkert hade varit bortskämd.

Reklam

Respondenterna förhåller sig på liknande sätt till reklam och menar att deras konsumtionsval i

relativt liten utsträckning påverkas av den reklam de exponeras för. Frida uttrycker sig negativ

till framförallt TV-reklamens trovärdighet då hon menar att allt som sägs är lögn och endast

syftar till att sälja produkten ifråga till vilket pris som helst. Kajsa framhåller dock

modemagasin och TV-serier som, för henne, viktiga inspirationskällor vad gäller mode och

stil. Josefin läser reklamblad för att kolla eventuella erbjudanden eller extrapriser och anser att

dessa utskick underlättar för henne att handla ekonomiskt.

30

Analys

Den socialt nödvändiga konsumtionen så som märkeskläder, hemelektronik och nöjen har

blivit allt viktigare. För Frida och Kajsa är dessa saker just att betrakta som nödvändig

konsumtion och de uttrycker tydligt att det i dagens samhälle inte är någon lyx att ha en dator,

Internet, mobil, smink, kläder eller att gå på nöjen. De låter sin konsumtion styras av begär

snarare än av behov. Människor med begränsade ekonomiska resurser utvecklar olika

förhållningssätt, eller strategier, för att ändå efter rådande norm kunna tillskansa sig saker, så

som ovanstående, och för att kunna konsumera som de vill, efter begär. Resultaten från vår

studie visar en skiljelinje mellan två typer av strategier. Den ena typen går ut på att hushålla

med de pengar man har och i första hand tillgodose sina behov, för att på sikt kanske kunna

unna sig något utifrån begär. Man har på något sätt funnit sig i sin situation och accepterat sin

roll som ”defekt” konsument. Den andra typen av strategi innebär att konsumera efter begär

för att, inte sällan i efterhand, skaffa pengar för att klara ekonomin och tillgodose sina behov.

Detta förhållningssätt vittnar om en motsträvighet, att inte acceptera sin belägenhet som fattig

utan att till varje pris konsumera som normen säger. Som tidigare nämnt lånar man t.ex.

pengar av familjemedlemmar eller handlar på avbetalning vilket dock i längden blir dyrare

och leder till en ökad ekonomisk utsatthet.

Social identitet baseras på vår tillhörighet till och medlemskap i olika grupper. Stil kan i sin

tur vara ett sätt för unga att visa sin tillhörighet till olika subkulturer och kan uttryckas genom

kläder, musik, intressen etc. Den sociala identiteten kan alltså uttryckas genom stil, och stil

kan köpas. Konsumtion kan därmed vara ett sätt att visa på en grupptillhörighet och på så sätt

upprätthålla den sociala identiteten. Det man köper och gör kan vara ett sätt att visa, både sig

själv och andra, vilken grupp man tillhör och därmed vem man är. Våra respondenter har

beskrivit hur de på olika sätt använder sin stil för att uttrycka vilka de är. De har också berättat

hur deras stil är förknippad med tillhörighet till en viss grupp, eller en önskan om att bli

inkluderad i en viss grupp. Frida säger dock att man också måste veta något om det man

representerar och för henne är det ett problem när hon inte kan se på en person om denne

verkligen tillhör den invigda gruppen eller inte. Hon antyder att hon ser dessa personer som

falska, de utger sig för att vara något de inte är. Det är alltså inte säkert att man tas upp i

gemenskapen eller blir inkluderad och sedd av andra som en i gruppen enbart baserat på stilen

man köpt sig.

31

De två sociala typerna turist och vagabond kan ses som åtskilda då den första har en rörelse-

och handlingsfrihet som för den andra är mycket begränsad. Vagabonden anses bryta mot

konsumtionssamhällets norm då han/hon på grund av bristande ekonomiska resurser inte kan

konsumera som förväntat. Vagabonden riskerar därför att bli stigmatiserad som just vagabond

och någon att se ner på. En socialbidragstagare med mycket begränsade ekonomiska resurser

kan utifrån detta anses vara av den sociala typen vagabond, låst i ett läge med små möjligheter

att förändra och påverka. Utsagorna av de respondenter som hushåller med sina pengar för att

i första hand tillgodose behov, antyder också det. De uttrycker många önskningar som även de

baseras mer på behov än på begär, även om begär också finns närvarande. Den turist som

däremot utnyttjar sin frihet och konsumerar enligt normen, inte bara efter behov utan också

efter begäret att med olika medel uttrycka sin stil och sin sociala identitet, befäster också den

sociala identiteten som just turist. De respondenter som uppgett att de trots sin mycket

begränsade ekonomi hittar sätt att låta sin konsumtion styras snarare av begär än av behov,

kan anses leva mer som turist än som vagabond i detta avseende.

Sara som är ensamstående förälder bekräftar också att föräldrar har en tendens att själva avstå

från saker till förmån för sina barn. Hon beskriver hur hon visar sin mamma reklam för

åldersadekvata barnleksaker i hopp om att mamman ska kunna köpa till barnet det hon inte

själv har råd med. Detta skulle kunna ses som ett sätt att upprätthålla en konsumtion som av

omgivningen anses normal och därmed undvika att hon och/eller dottern exponeras som fattig

och därmed exkluderas socialt. Trots att respondenten menar att hon är inkluderad i en grupp

som får henne att må bra, så uttrycker hon att det känns jobbigt att inte kunna köpa leksaker

och kläder till sitt barn i samma utsträckning som hon upplever att andra föräldrar gör till sina.

Som förstagångsmamma säger hon att hon saknar en kommunikation om hur andra upplever

sitt föräldraskap och talar om en önskan att kunna prenumerera på en föräldratidning för att få

bekräftelse att allt är som det ska. I detta avseende uttrycker hon själv en form av social

exklusion.

Framtiden

Överlag tänker våra respondenter på självförsörjning genom ett arbete och en annan

boendeform, ja helt enkelt ett mer självständigt, och friare liv, när de för oss beskriver sina

framtidsplaner. Respondenterna drömmer om att kunna konsumera det de vill och inte bara

det de behöver. Samtliga verkar se ganska ljust på framtiden och menar att de om ett par år

32

inte kan se sig själva ta emot socialbidrag. Ändå upplever de möjligheterna till att flytta och få

ett jobb som begränsade. De menar att detta dels beror på rådande lågkonjunktur men även på

det faktum att de får socialbidrag. Frida vill gärna flytta till en storstad men säger att detta är

omöjligt eftersom kommuner inte gärna övertar varandras socialbidragstagare. Alltså hänger

hennes platsbundenhet ihop med det faktum att hon står utanför arbetsmarknaden och därför

är tvingad att leva på socialbidrag.

Kajsa var tidigare i tonåren helt säker på att hon vid 20-års ålder skulle ha både jobb och eget

boende. Idag befinner hon sig dock i den situationen att hon inte kan flytta hemifrån då

riktlinjerna i kommunen säger att man inte beviljar socialbidrag i form av egen boendekostnad

för hemmavarande ungdomar under 25 år om inte särskilda skäl föreligger. För att kunna

flytta hemifrån måste hon alltså först bli självförsörjande. Även för Kajsa visar sig en

platsbundenhet i form utav att hon, som vuxen ung kvinna, tvingas bo hos sin mamma. Hon

beskriver tydligt var gränsen går för hur långt utanför stan hon i framtiden kan tänka sig att

bo. Hon säger att det är viktigt för henne att få en lägenhet inne i stan, även om utkanten av

stan är acceptabelt. Kajsa säger själv att hon oroar sig för hur hon i framtiden skall få

ekonomin att gå ihop med tanke på hur hon konsumerar idag. Drömmen på längre sikt baseras

på de tre V: na; Villa, Volvo och Vovve.

Sara oroar sig för sin psykiska ohälsa och träffar regelbundet en psykolog. Hon tycker att hon

mår bättre idag än för några år sedan, men att det utöver bristen på pengar är hälsan som står

emellan henne och möjligheterna att uppnå de drömmar hon har om ett hus, hästar och en

husvagn. Hon menar också att hennes situation nog hade varit annorlunda om hon inte fått

barn så tidigt i och med att hon inte har någon utbildning. Hon säger att om hon hade skaffat

en utbildning och sedan barn så hade hon idag haft en helt annan grund att stå på.

Josefin säger att hon ibland kan känna sig avundsjuk på dem som har jobb, men att hon

tidigare inte riktigt velat ha ett jobb. Hon nämner också att hon tror att både situationen nu

och framtiden hade sett annorlunda ut om hon inför gymnasievalet vetat vad hon ville arbeta

med. Hon har tidigare nöjt sig med sitt socialbidrag, och med att hanka sig fram på

praktikplatser, så länge hon bodde hos pappan. Idag är det dock annorlunda, då hon fått

erbjudande om ett arbete som hon verkligen vill ha. Josefin betonar att hon tack vare

socialtjänstens stöd har förändrat sin livssyn under det senaste halvåret. ”/… och sen bara

ändras tänket helt plötsligt och man vill jobba och tjäna sina pengar och göra rätt för sig.

33

Analys

Våra valda definitioner av social exklusion och social identitet i koppling till de sociala

typerna turist och vagabond, visar i detta sammanhang en dimension av begreppet som är

viktig att lyfta fram. I första ledet kan det tyckas självklart att man som socialbidragstagare får

sin sociala identitet från tillhörigheten till gruppen vagabonder och att man i och med detta

kan ses som socialt exkluderade. I vår applicering av begreppen är det dock inte givet, utan

snarare föränderligt från situation till situation. Frida är en av de respondenter som menar att

mobil, dator, Internet och kläder idag är (socialt) nödvändig konsumtion till för att tillgodose

behov. Hon har dessutom strategier för att få pengarna att räcka till denna, som hon menar,

nödvändiga konsumtion och ser till ytan (boende, fritidsintressen, utseende) ut att vara mer av

typen turist. Samtidigt har Frida som mål att flytta till en storstad, inreda en lägenhet helt i sin

egen stil och köpa mycket skivor, men kan inte det så länge hon får socialbidrag. Hon vet att

hon i så fall först måste hitta ett jobb att försörja sig genom. I verkligheten är Fridas rörelse-

och handlingsfrihet därför begränsad i detta avseende. Ur den aspekten av hennes liv är hon

på grund av sitt socialbidragstagande en vagabond och socialt exkluderad från det

sammanhang hon önskar ingå i.

Kajsa kan som hennes situation ser ut nu inte flytta hemifrån ur den aspekten att hon är

socialbidragstagare och hon blir därmed en vagabond som måste anpassa sitt liv till rådande

omständigheter. Samtidigt uttrycker hon en önskan om att få en egen lägenhet och i framtiden

bilda familj och alltså byta social identitet från vagabond till turist som kan välja i sin

konsumtion och sitt val av boende. Genom att anpassa stilen på sitt yttre (kläder) efter de

personer hon ska träffa, undviker hon att sticka ut eller bli exkluderad från gruppen. Genom

denna strategi försöker hon, trots sina begränsade konsumtionsmöjligheter, leva upp till den

sociala identiteten som turist.

Josefin har praktik sedan ca två år tillbaka på en och samma arbetsplats. Hon känner sig som

en arbetskamrat i arbetslaget och hoppas nu på en riktig anställning. I det avseendet att Josefin

har en arbetsplats att gå till för att få sina pengar, som hon dessutom trivs mycket bra med, är

hon på intet sätt socialt exkluderad. Hon identifierar sig som en arbetare. Att hon samtidigt

hoppas att praktikplatsen nu ska övergå i en anställning för att på så sätt få sina pengar direkt

av arbetsgivaren i stället för av socialtjänsten i form av socialbidrag till sin försörjning, visar

på att det ändå har en symbolisk betydelse för henne vart pengarna kommer ifrån. Dessutom

34

innebär lön en högre inkomst än det hon får i form av socialbidrag vilket också leder till en

annan frihet i fråga om konsumtion. Ur denna aspekt kan det i sin tur ge Josefin möjlighet att

förflytta sin sociala identitet från vagabond till turist. Josefin uttrycker att det är viktigt för

henne att göra rätt för sig och ett av hennes mål är att inte längre behöva socialtjänstens stöd.

Att inte ha en riktig anställning, att inte riktigt tillhöra gruppen på samma villkor som de

andra, kan verka socialt exkluderande och anställningen i sig kan ses som ett sista steg mellan

henne och verklig inkludering i den grupp hon önskar tillhöra.

Socialbidragstagare kan i allmänhet anses vara socialt exkluderade på grund av sin avsaknad

av förankring på arbetsmarknaden. Våra respondenters utsagor visar dock att de inte kan

sägas vara helt socialt exkluderade då en individ kan ses som båda de sociala typerna,

vagabond/turist, i olika situationer och av olika grad. Man skulle också kunna tolka våra

resultat som ett bidrag till en teoriutveckling där vi inte längre endast urskiljer ytterligheter av

två typer utan rent av identifierar en eller flera nya sociala typer. Vi återkommer till detta i vår

slutdiskussion i nästa kapitel.

7 Diskussion

Sammanfattning

Syftet med studien var att förstå hur unga vuxna socialbidragstagare förhåller sig till

konsumtion. Denna förståelse ville vi uppnå genom att söka svar på hur de själva ser på

socialbidrag och konsumtion, vilka konsumtionsstrategier de använder sig utav samt vad

konsumtion betyder för dem ifråga om social identitet.

Resultatet av studien visar att även då respondenterna är tacksamma för att de fått hjälp av

socialtjänsten för att klara sig ekonomiskt, så är socialbidraget ändå kopplat till känslor av

skam och oro för vad andra ska tycka. Det är något man helst inte talar öppet om. Resultatet

visar också att respondenterna har olika sätt att se på andra socialbidragstagare. En del ser på

andra som på sig själv, men det finns också tankar om vi och dem, där det tycks viktigt betona

på vilken sida av gränsen man själv befinner sig. Här visar resultatet prov på det som är ett

känt fenomen i vårt sätt att förhålla oss till social identitet – tendensen att nedvärdera andra

grupper för att stärka den egna gruppens status. Det kan i sin tur ses som en önskan att inte bli

sedd som del av en grupp man själv inte kan eller vill identifiera sig med. En önskan att inte

35

bli tilldelad en social identitet som en sån där socialbidragstagare, en vagabond som är

utestängd från de möjligheter och den rörelsefrihet man helst av allt önskar att äga. Vad gäller

den egna konsumtionen så visar studiens resultat att det även som socialbidragstagare, alltså

för en person med mycket begränsade ekonomiska resurser, finns möjlighet att konsumera

även utifrån begär och inte bara behov. Våra respondenter har berättat om de olika strategier

de använder sig utav för att kunna konsumera som de vill och på så sätt i viss mån också

kunna leva upp till samhällets konsumtionsnorm. Trots deras begränsade ekonomi tycks ingen

av respondenterna egentligen hämmas av den när det kommer till att uttrycka sin stil och sin

tillhörighet genom denna stil. Att få ge uttryck för sin sociala identitet och vem man är genom

olika konsumtionsval tycks vara något helt självklart och naturligt. Våra respondenter är i

detta hänseende mer att betrakta som typen turist än vagabond även om det återfinns

skillnader i grader dem emellan.

Slutdiskussion

Att socialbidragstagande är förknippat med känslor av skam och oro för vad andra ska tycka

är inte något nytt fenomen. Våra respondenters utsagor kring temat socialbidrag har i denna

studie snarare bekräftat det man redan vet. Intressant var dock att se hur våra respondenter

resonerar kring sina egna moraliska gränsdragningar för vilka som förtjänar socialbidraget

och hur de skiljer på vi och dem även inom gruppen socialbidragstagare. På så sätt bidrar de

själva till de negativa attityder som allmänt finns kring socialbidragstagare. Detta leder till en

ond cirkel som förstärker behovet av att skilja på vi och dem.

Våra respondenter talar om stil som ett uttryck för social identitet, och om den egna

konsumtionen som en naturlig del i skapandet av stilen. Stilen skulle kunna vara en strategi

avsedd att motverka eller förebygga omvärldens försök att tilldela respondenterna en social

identitet som de själva inte önskar att ha. Respondenterna ser en framtid utan socialbidrag,

dels för att de tycker att det är pinsamt att gå på socialbidrag, men också för att de drömmer

om att kunna skapa sig ett liv som alla andra. Ett liv som enligt deras egna beskrivningar inte

sällan bygger på att kunna konsumera och göra fria val i sin konsumtion. Det är kanske ur

detta perspektiv som våra respondenter i nuvarande situation tydligast framstår som

vagabonder, platsbundna individer med begränsade möjligheter att påverka sin situation.

36

I slutet av vårt kapitel om resultat och analys nämner vi att vår studie kan ses som ett bidrag

till en teoriutveckling av Baumans (1998 1b) sociala typer turist och vagabond. Medan

Bauman genom ett mer övergripande samhällsperspektiv kategoriskt uppehåller sig vid dessa

typer som vinnare och förlorare, de där uppe och de där nere, ger våra respondenter uttryck

för att det också finns grupperingar inom gruppen socialbidragstagare, eller till och med inom

gruppen unga vuxna socialbidragstagare. I vår analys har vi valt att lägga fram Baumans

sociala typer som två ytterligheter med grader emellan just för att öppna för att det kan finnas

individer med drag av båda typerna även inom en grupp. I en teoriutveckling skulle dock

resonemanget tjäna på att i stället utöka antalet typer för att lättare illustrera att en enskild

individ kan vara något annat, något emellan turist och vagabond, snarare än både/och eller

antingen/eller.

Även då den sociala identiteten byggs på grupptillhörighet så ska tendensen att nedvärdera

andra grupper för att stärka statusen för den egna inte förväxlas med konkurrens om att vara

den bästa eller högsta gruppen i alla situationer. Det är egentligen normen att konsumera vi

förhåller oss till snarare än till varandra, även om jämförelsen med varandra blir ett mått för

hur väl vi lever upp till normen. Gruppen socialbidragstagare är i verkligheten dessutom långt

ifrån en homogen grupp, utan byggd av individer och därmed bestående av många olika

sociala identiteter eller typer. Intressant vore därför att vidare undersöka vilka

gruppindelningar det kan finnas inom gruppen socialbidragstagare, och på vilket sätt dessa

grupper förhåller sig till varandra. Viktigt är att lyfta den relativa aspekten i sammanhanget

vilket en av våra respondenter själv satte ord på genom att reflektera över att det alltid finns

de som har det sämre, respektive bättre, än henne själv. Det finns fattiga som svälter och på

grund av rådande omständigheter är helt oförmögna att påverka sin situation. De är i allra

högsta grad vagabonder, platsbundna med obefintliga ekonomiska resurser. Det finns också

rika som är fria att göra, och köpa, vad de vill vilket i allra högsta grad gör dem till turister.

Att utgå från endast två sociala typer för att illustrera en social ordning riskerar att begreppen

förlorar sin innebörd. Det finns människor som vistas däremellan, däribland våra respondenter

som får ekonomisk hjälp av socialtjänsten för att klara boende, mat och livsföring i övrigt. De

har kanske inte utrymme att helt fritt välja i sin konsumtion men behöver inte heller oroa sig

för sin överlevnad. Att endast använda typerna turist och vagabond, för att förstå deras

rörelse- och handlingsfrihet, kan ses som att likställa våra respondenter med dem som svälter

och inte har tak över huvudet eller med dem som är ekonomiskt oberoende, vilket inte åt

något håll kan anses vara rimligt. Efter applicering av teorin i vår egen studie anser vi att

37

teorin skulle vinna på att identifiera fler sociala typer vilka mer rättvist skulle kunna spegla

verkligheten.

Tidigare redovisad forskning pekar på att människor med begränsade ekonomiska resurser i

förlängningen riskerar att drabbas av negativa konsekvenser. Exempelvis kan konsumtion av

mat bli dyrare i längden då man inte har möjlighet att storhandla eller på grund av avsaknad

av bil ej kan ta sig till stormarknader belägna utanför staden. En av våra respondenter, Josefin,

menar att hon inte kan prioritera kvalitet framför pris i sin matkonsumtion. Det har fått oss att

fundera över en annan möjlig negativ konsekvens, nämligen den för hälsan som rimligtvis kan

påverkas av att man inte har råd att köpa mat med hög kvalitet. På samma sätt finns säkert fler

negativa konsekvenser, som vid våra samtal med respondenterna av olika anledningar inte

kommit upp till ytan. Intressant vore att få en mer kartlagd bild över möjliga negativa

konsekvenser som just unga vuxna socialbidragstagare riskerar att möta samt att försöka

identifiera hur dessa i förlängningen påverkar dessa ungas framtidsutveckling. Denna

kartläggning skulle kunna ligga till grund för socialt förebyggande arbete på såväl individ-

som samhällsnivå.

Det svenska samhället präglades under år 2008 av en tilltagande lågkonjunktur, varför vi

ställer oss frågan vad det kan få för konsekvenser för socialtjänstens framtida arbete. Den

försämrade samhällsekonomin får konsekvenser för individen vad gäller möjlighet till arbete

och självförsörjning, vilket också torde få konsekvenser för socialtjänstens arbete och

målsättning att kunna stödja socialbidragstagare till etablering eller återföring på

arbetsmarknaden. Kanske kommer detta också att få konsekvenser för utformandet av

riksnormen som idag anger samma behov för alla individer. En generalisering som antyder att

dessa individer tillhör en homogen grupp, och därför kan anses ha samma behov, vilket inte

stämmer överens med verkligheten. Utifrån denna samhällsstruktur definieras människors

behov och begär utifrån rådande normer. Vi har velat lyfta fram de unga vuxnas egna

definitioner av, och tankar kring, sina behov och begär för att också se hur framtiden kan

komma att se ut ifråga om självförsörjning och konsumtionsmönster.

Att prata om människor, i detta fall unga vuxna som tvingas leva på socialbidrag, som socialt

exkluderade kan vara mycket problematiskt då individen riskerar att enbart reduceras till ett

objekt och utsattheten framstår som något statiskt eller allmängiltigt. Vi har under

uppsatsskrivandets gång varit väl medvetna om att vi, i och med denna studie, mycket väl kan

38

bidra till synen på socialbidragstagare som en kategori – och därigenom befästa fördomar och

antaganden. Viktigt är därför att lyfta fram individens egen berättelse om sitt sätt att, med

begränsade ekonomiska medel, förhålla sig till konsumtion i en tid då konsumtion upphöjts

till norm. Genom vår studie har vi fått ta del av hur våra respondenter själva upplever sig

begränsade och socialt exkluderade i vissa sammanhang, men likväl fria och socialt

inkluderade i andra. Vi anser därmed att vi uppnått vårt syfte och besvarat våra

frågeställningar.

Referenser

Bauman, Z. (1998 1a) Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen. Göteborg: Daidalos

Bauman, Z. (1998 1b) Globalisering. Lund: Studentlitteratur

Beresford, P. & Wilson, A. (1998) ”Social Exclusion and Social Work: Challenging the Contradictions of Exclusive Debate” i Barry, M. & Hallett, C. (red) Social Exclusion and Social Work. Issues of Theory, Policy and Practice. Lyme Regis: Russell House Publishing Limited

Blomberg, S. & Petersson, J. (2000) ”Socialpolitik och socialt arbete” i Meuwisse, A.,

Sunesson, S. & Swärd, H. (red) Socialt arbete. En grundbok. Stockholm: Natur och Kultur

Carle, J. & Sjöstrand, P. (1995) Från diskotek till hypotek. Stockholm: Ungdomsstyrelsen

Edgren-Schori, M. (2000) Social exklusion – En kunskapsöversikt och begreppsanalys.

Stockholm: Socialhögskolan Stockholms Universitet

Eliasson, R. (1995) Forskningsetik och perspektivval. Malmö: Studentlitteratur

Grönmo, S. (2004) Metoder i samhällsvetenskap. Malmö: Liber

Hjort, T. & Salonen. T. (2000) Knapphetens boningar. Om fattiga barnfamiljers boende och ekonomi. Lund: Meddelanden från Socialhögskolan, 2000:8 Hjort, T. (2004) Nödvändighetens pris. Konsumtion och knapphet bland barnfamiljer. Lund:

Lunds Universitet, Socialhögskolan

Karlskrona Kommun (2008) Riktlinjer för ekonomiskt bistånd. Karlskrona Kommun

Lantz, A. (1993) Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.

NE.se (2008) “Nationalencyklopedins internettjänst” Nationalencyklopedins officiella

hemsida<http://www.ne.se/jsp/search/search.jsp?h_search_mode=simple&

h_advanced_search=false&t_word=identitet> (2008-11-18) NE.se (2008) “Nationalencyklopedins internettjänst” Nationalencyklopedins officiella

hemsida<http://www.ne.se/jsp/search/search.jsp?h_search_mode=simple&

h_advanced_search=false&t_word=behov> (2009-01-15)

Norström, C. & Thunved, A. (2006) Nya sociallagarna. Stockholm: Norstedts Juridik

Patel, R. & Davidson, B. (2003) Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Salonen, T. (1993) Margins of Welfare. A Study of Modern Functions of Social Assistance. Torna Hällestad: Hällestad Press Salonen, T. & Ulmestig, R. (2004) Nedersta trappsteget. En studie om kommunal aktivering. Växjö: Växjö Universitet, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete Socialstyrelsen (2006) http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/6BA28164-0E48-4F40-951B-181A84A2E74A/0/20061111.pdf (2008-12-22) Socialstyrelsen (2008) http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/ekonomiskt_bistand/normer/riksnorm.htm (2009-01-02) SOU 2005:34 http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/37/43/df6b54c3.pdf (2008-12-06)

Starrin, B. & Jönsson, L. R. (2000) ”Socialtjänsten och klienterna” i Meuwisse, A., Sunesson,

S. & Swärd, H. (red) Socialt arbete. En grundbok. Stockholm: Natur och Kultur

Tajfel, H. (1982) Social identity and intergroup relations. Cambridge: Cambridge University

Press

Ulmestig, R. (2007) På gränsen till fattigvård? En studie om arbetsmarknadspolitik och socialbidrag. Lund: Lunds Universitet, Socialhögskolan Ungdomsstyrelsen (2008:5) Ung idag. En beskrivning av ungdomars villkor. Stockholm:

Ungdomsstyrelsen

Bilaga 1

Hej! Vi heter Andréa Freidenvall och Anna Osbäck. Vi studerar näst sista terminen på Socionomprogrammet vid Växjö universitet. Vi vill med detta brev be Dig medverka i vår studie som ska ingå i vårt examensarbete. Vi beräknar att vara klara med examensarbetet i Januari 2009. Målet med studien är att få en ökad förståelse för hur det är att leva med begränsade ekonomiska resurser, så som att få socialbidrag, när det gäller konsumtion och vi vill därför ta del av dina upplevelser och erfarenheter. Vi har förberett en del frågor men hoppas att intervjun ska få formen av ett samtal kring konsumtion och pengar. Vi kommer att träffas på Militärhemmet där vi kan samtala ostört. Vi bjuder på fika och räknar med att intervjun tar ca en timme. Om det går bra för din del vill vi gärna spela in samtalet på band för att på så sätt garantera att vi förstår dig rätt. Vi försäkrar dig att du kommer att vara anonym, att ingen annan än vi kommer att ta del av det inspelade materialet och att vi kommer att se till att man i studien inte kan se vad just du har sagt. Materialet kommer bara att användas i denna studie och förstörs därefter. Om du vill får du läsa vår utskrift av intervjun samt den färdiga studien. Väljer du att delta har du självklart rätt att ändra dig när som helst. Har du några frågor kring vår studie eller om intervjun, är du välkommen att ringa eller maila oss. I annat fall kommer vi att höra av oss till dig inom de närmsta dagarna för att boka en intervjutid som passar. Tack för din medverkan! Med vänliga hälsningar Andréa Freidenvall Anna Osbäck 0735-10 28 11 0768-19 67 04 afrso05@student.vxu.se aveso05@student.vxu.se Vår handledare vid Växjö universitet är Mikael Sandgren, mikael.sandgren@vxu.se

Bilaga 2

Intervjuguide Bakgrund

- Ålder, uppväxtförhållanden, boende, civilstånd, utbildningsbakgrund, tid med socialbidrag.

Socialbidrag - Vad innebär det för dig att ta emot socialbidrag? För-nackdelar. - Hur tycker du att du blivit bemött av socialtjänsten? - Berättar du för omgivningen att du har socialbidrag, vad blir i så fall reaktionen? Om du väljer att inte berätta, varför gör du inte det?

- Vad är din erfarenhet av människors syn på socialbidragstagare? Kan du ge något exempel? - Hur ser du själv på socialbidragstagare?

Konsumtion i allmänhet - Vad har du för tankar om konsumtion?

(att ha/äga saker, göra saker – aktiviteter/upplevelser (resa, bio, musik, film) köpa saker, nödvändig/icke nödvändig konsumtion)

- Hur ser du på det faktum att det i samhället finns stora skillnader i möjlighet att konsumera?

Stil (identitet) - Är det viktigt att ha en stil? Varför? - Hur skulle du beskriva din stil? - Varför har du valt den/inte valt någon speciell stil? - Vad har influerat/inspirerat dig till det? (musik, etnicitet, sport, mode, politik etc.) - Hur vill du att andra ska uppfatta dig? Vad vill du att andra ska se/tänka när de ser

dig? Den egna konsumtionen

- Hur ser du på din dina möjligheter till nödvändig/icke nödvändig konsumtion? Vilka strategier har du för att hantera detta?

- Vad gör du på din fritid? - Vad avgör vad du lägger dina pengar på? (ekonomi, lust/begär, etik & moral, socialt

sammanhang etc.). - Skulle ditt liv se annorlunda ut om du hade gott om pengar? Varför? - Hur ser du på reklam? Påverkar reklam dina konsumtionsval? Varför?

Framtiden - Hur ser du på din framtida försörjning? - Vilka hinder/möjligheter ser du? - Vilken hjälp skulle du eventuellt behöva för att bli självförsörjande? - Om du skulle önska, skulle något då vara annorlunda i ditt liv i framtiden? - Vad behövs för att du skall uppnå dina drömmar/önskningar?

Bilaga 2