2 Klassiska Lastbilar nr 8 2017 Klassiska Lastbilar nr 8 2017 3

D

jupt inne i Ringeste-naskogen inte långt från Svenljunga och Sexdrega med siktet inställt på Billy

Billy Hedström, 80 år, är en levande legend i veterankretsar. Med såväl sin imponerande samling fordon som sitt flitiga deltagande på landets träffar och rally har nog fåtalet undgått Billy och hans bilar. Dessutom har han ett eget museum hemma i Brittelund utanför Svenljunga.

Av Bo Norvinge (text & foto)

Storsamlande åkarveteran

Hedström och hans samlingar är det lätt att tveka om gps:en verk-ligen visar rätt, men till slut efter slingriga grusvägar så står det ändå klart. Den täta gröna skogen

öppnar upp sig, en gammal engelsk röd telefonhytt uppenbarar sig, och det lyser upp av blå, vita och röda inslag mellan grenverken.

Det är Billys veteranlastbilar som placerats ut på markerna runt det gula boningshuset och den röda verkstaden på Brittelund.

Billy och hans sambo Inge (Inger) Fredricsson är redo att ta emot när Klassiska Lastbilar avta-lat ett besök. Paret behöver kanske ingen närmare presentation utan är välkända i veterankretsar efter mångårigt deltagande på rallyn och träffar med flertalet veteran-fordon.

Billy kan luta sig mot en gedi-gen erfarenhet av lastbilar. Inge är minst lika engagerad, i alla fall på alla träffar och rallyn som paret besöker.

Lastbilserfarenhet har hon också efter att bland annat varit chaufför på åkeriet, och det var där de träf-fades för 35 år sedan.

Billy, född 1936, växte upp i en åkarfamilj och var redan som yng-ling inne i verksamheten. Det var bara Billy som pappa Ernst tyckte skulle hålla på med lastbilar bland den övriga syskonskaran med åtta döttrar.

Redan som nioåring fick Billy hugga ved till gengasaggregaten

och sköta bensinpumpen på går-den Kvarngärde i Roasjö.

– Man pumpade upp fem liter åt gången upp i de två behållarna, förklarar Billy vid pumpen som står inne i det stora garaget som vi just tagit oss in i för att skydda oss för regnet.

– En gång vaknade jag på natten när någon försökte sno bensin. Men jag tog fram mitt salongsge-vär och satte två skott, berättar Billy och pekar på två kulhål högst uppe på Tor-pumpen.

Punkteringar tillhörde också var-dagen då däck var en bristvara och i dåligt skick.

– En morgon var det luft bara i ett av framhjulen på en av bilarna som hade P-boggi (med personbilshjul, reds anm) under kriget, minns Billy och fortsätter:

– Då fick pappa ringa till lärarin-nan så jag kunde vara hemma och laga punkteringarna. Jag höll på hela dagen.

Vid just detta skrivbordet satt Billy och skötte åkeriet efter att de flyttat till Sven-ljunga 1967. Då fanns kontoret nere i källaren i bostadshuset.

Under renovering är denna Ford AA Last från 1929. Den har gått för bryggeriet i Falkenberg. Det återstår bara elsyste-met innan den ska vara redo att rulla på landets träffar.

Två av Billys senaste tillskott. Scania LBS140 från 1972 respektive 1976, självfallet i hans egen färgsättning. Båda kom in i samlingen för ett par, tre år sedan.

4 Klassiska Lastbilar nr 8 2017 Klassiska Lastbilar nr 8 2017 5

Framför den gamla bensinpum-pen står Billys senaste projekt, en 40-hästars Ford AA Last från 1929 som ägts av Emil Thornberg och gått för Falkenbergs bryggeri. Bilen är i det närmaste klar. När Billy tog hand om den låg den i pallkra-gar. Hytten har han byggt själv, så också flaket vars framstam består av liggbrädor från slutet av 1800-talet. Dessa har funnits i ett av SJ:s mobförråd sedan 40-talet.

– Nu ska jag bara koppla elen, sedan ska jag ut och köra. Det ska nog bli bra när det blir färdigt, säger Billy samtidigt som åkeriets chauf-för Fredrik Hultman kommer till undsättning för att bistå Billy under vårt besök.

– Fredrik har kört för mig sedan 1997 men praktiserade och tvättade lastbilar från 1994. Han ska ha allt beröm. Han hjälper mig med allt

och håller reda på hela Norrlands-biten på åkeriet med åtta, tio bilar varje vecka.

Vi tar en lov runt i garaget förbi

en batterilös elbil som gått på Sahl-grenska i Göteborg och idag fung-erar som lagerplats för en mängd reservdelar. Överallt på väggarna

hänger grejer; skyltar, rattar, affi-scher, foto, tidningsartiklar, delta-garskyltar från rallyn och nummer-lappar från träffar.

Billy stannar upp vid bussen som han tog hand om. Den renoverades av Gudhemsgården, en vårdanstalt för missbrukare utanför Falköping, där den under tre år användes för utflykter.

Billy förklarar att det är en Volvo LV85 BD från 1936 för nio

passagerare och 386 kilos last, men att även en LV70 från 1934 kommit renoveringen till pass. 5.000 tim-mar tog renoveringen på anstalten och Billy har lagt 800 timmar på att bland annat göra om golvet. Lite fix finns även om den är fullt körbar, den går som en klocka och var ute på tur två veckor tidigare.

– Det ska vara 12 säkringar men det är 48. Det är också för grova

kablar för 6-voltssystemet. De hade till och med säkrat jordledningen till generatorn, säger Billy uppgivet och drar i några elkablar i motor-rummet.

Utomhus står en del av sam-lingen parkerad och efter regnsku-ren tar vi oss ut ur verkstaden där lastbilarna restaureras.

– Jag köpte den första Scania V8:an som kom till Borås. Jag hade två stycken samtidigt, berättar Billy

och går över grusvägen till de två senaste renoveringarna.

Långtradarbilen, en Scania LBS140 årsmodell 1972, förvärva-des för två år sedan och ska enligt Billy komma från närbelägna Läng-hem. Ett passande släp i form av ett treaxligt Härryda H200 N från 1970 sitter i draget, en så kallad baklänga (boggi fram och en axel bak). Den andra, också en Scania LBS140

Jag köpte den första Scania V8:an som kom

till Borås. Jag hade två stycken samtidigt.

Scania-Vabis L36 från 1965 och med stor sannolikhet en gammal kronbil som tjänstgjort på Cirkus Max-imum i Älvsered. Volvo LV79:an från 1939 var den tredje lastbilen Billy renoverade.

Billy Hed-ström, chauf-fören Fredrik Hultman och dennes son William, 5 år, i en av åkeri-ets Scanior.

Billy har själv inrett

alla lastbils-hytterna.

Bara det ett jättejobb

i sig.

6 Klassiska Lastbilar nr 8 2017 Klassiska Lastbilar nr 8 2017 7

men från 1976 och försedd med lastväxlare, tillkom till samlingen 2014.

– Den kördes i daglig trafik tills för tre år sedan. En resa om dagen från Strömsund till Sundsvall med skrot, men den var i rätt så dåligt skick när vi hämtade den, berättar Fredrik.

Bredvid står också den första lastbilen Billy renoverade, den väl-bekanta Volvo LV154 XLF från 1948 som blev färdig 1997, men som nu också försetts med takräcke. På fla-ket står ett tillhörande tvåaxligt släp från Korp & Söners Verkstäder med tillverkningsnummer 154.

– Jag upptäckte att denna gått i åkeriet. Den körde jag på Stock-holm. Vi hade Volvo men det blev sedan mest Scania. Jag hade otur med min Volvo Titan som jag köpte på 50-talet. Efter 1.500 mil fick jag byta toppackning så jag tröttnade på den och köpte min första Sca-nia-Vabis 75, förklarar Billy.

Han fortsätter med att berätta om när han med nya bilen demonstre-rade diffspärren för pappa Ernst.

– Jag körde ner bilen i en grus-håla, slog i spärren och körde upp. Pappa var rejält imponerad.

Sådana här hade jag fem, sex av, säger Billy och vänder sig mot sin Scania-Vabis LS76 från 1966 med

Briabsläp från 1974 som står upp-ställd vid skogsbrynet.

Bilen har gått på sågen i Vass-molösa och tog 3.230 timmar att renovera. Billy pekar sedan på släpljusskylten som sitter på pejl-stången.

– Jag uppfann släpvagnsskyltarna med ljus i. Jag använde länsbokstä-verna från registreringsskyltarna till

SLÄP-texten. Tillverkningen överlät jag till en i Uppsala.

Billy har med andra ord gjort mycket under sina 71 år i åke-ribranschen. Ett stort engage-mang har han också visat bland annat genom olika förtroendeupp-drag i SÅ:s Fjärrsektion, DSV och LBC Svenljunga Tranemo. Han var även först i området med att förse bilarna med telefoner.

– Då kallade de mig idiot. Det tog några månader, men sedan hade de biltelefoner på lastbilscentralen också, förklarar Billy när vi fortsät-ter till en annan av hans välbekanta renoveringar.

Det är en Volvo LV79 DT av års-modell 1939. Den levererades 1940 till en grosshandlare och kunglig hovleverantör i Gnesta.

Billy hittade den 1986 i en ladu-gård i Linköping, isärskruvad på pallar. Efter 1.926 timmar och en bättre motor från en brandspruta blev den klar som nummer tre i raden av lastbilsrenoveringar. Bakom hänger ett Wuco-släp från

Wulff & Co i Vänersborg.Vi passerar hans Scania-Vabis

L36 från 1965. På taket sitter en Fraktarna-skylt som minner om Billys forna uppdragsgivare.

Mycket av Billys transporthis-toria kan annars betraktas på väg-garna, bland annat i form av tak-skyltar från de olika fraktföretagen han kört och fortfarande kör för. SLAB, ASG, Samtransport, Bilspe-dition, Fraktarna och LBC Sven-ljunga-Tranemo.

En kortare period under mit-ten av 70-talet hade han också två Scania LBS110 som gick på Saudi-arabien och Iran för Samtransport och Swetrail efter att åkeriet blivit

Jag uppfann släpvagnsskyltarna med ljus i. Jag använde läns-

bokstäverna från registrerings-skyltarna till SLÄP-texten.

Den första lastbilen Billy renoverade var denna Volvo LV154 XLF från 1948. Den blev klar 1997 och det framkom efteråt att den en gång i tiden rullat på åkeriet där pappa Ernst ska ha köpt den ny.

Televerket köpte denna Volvo L233 ny 1953. Den gick på järnvägsvagn upp till Skellefteå. 2007, efter två år under renovering, var den redo för att rulla på veteranträffar.

Tre gene-rationer

motorer; en Hesselman,

en VDA förkammar-diesel och en tändku-

lemotor står uppställda i plåthallen.

Den röda Volvo Titanen från 1953 var i gott skick när Billy tog hand om den 2009. Den hade rullat på bruket i Avesta där den gått med malm.

Billy Hedström med sin sambo Inge Fredricsson har en omfat-tande samling av det mesta från dockor, leksaker och böcker till motorfordon i alla storlekar.

Det som finns kvar av Ernst Hed-ströms första lastbil från 1925,

en Ford TT, är dörren som hänger på väggen i Billys garage.

8 Klassiska Lastbilar nr 8 2017 Klassiska Lastbilar nr 8 2017 9

l

av med körningen för ASG på Fin-land. I modernare tid var det DSV som gällde, men efter att de före-slagit att Billy skulle skaffa utländsk arbetskraft för att få ner kostna-derna avbröts samarbetet.

Det är ett omfångsrikt område med förutom Billys och Inges boningshus, verkstad och hall, även ett stort antal uthus och bodar.

Alla numrerade med siffror och med god ordning och sorterat innehåll av den ansenliga mängd delar som Billy samlat på sig sedan 17-årsåldern.

Här finns också en liten gäststuga om någon kommer på besök, även den tydligt numrerad så ingen ska riskera att gå fel bland byggna-derna. Den stora plåthallen upp-fördes relativt nyligen och var ett måste för att kunna hysa in alla renoverade fordon även om tiota-let i flertalet fall unika veterancyk-lar, mopeder och motorcyklar finns i boningshusets garage.

Även hallen innehåller väggar fulla av bilder från åkeriverksam-heten och renoveringarna tillsam-mans med modellbilar, verkstads-utrustning, en hästvagn och Billys

gamla skrivbord komplett med alle-handa kontorsattiraljer.

Kvar under tak står bredvid Billys Scania-Vabis LS75 från 1962 som en gång varit militärbil i Boden, hans andra lastbilsrenovering, en Scania-Vabis LS71, 1955, som vanligtvis brukar dra ett tvåaxligt Bröderna Forss-släp från 1959. Regenten inköptes 2000 från Bernt Fridlund i Österbymo. 2.873 tim-mar tog det i anspråk att få den i sin nuvarande färg och form.

– Hytten såg inte så rolig ut. Kan-ten var borta på rutan så jag fick svetsa och dona, säger Billy och visar pärmen med alla ingående arbetstidsnoteringarna som teck-nats ner under projektets gång.

Inne i hallen står också tre av Bil-lys Volvolastbilar som tillkommit under andra halvan av 2000-talet. Den grå Rundnosen är från 1952, en L294X med dekaler från Lastbilcen-tralen Örnsköldsvik som har synts på många träffar.

Första ägare var Johan Larsson i Arnäs och bilen verkade under alla år i Örnsköldsvikstrakten. Det unika med bilen är att den är utrus-tad med Lappo lastapparat, enligt

uppgift en av två som finns kvar i landet. Hytten är en Hudiksvalls-hytt.

Den andra Rundnosen, en L233Z från 1953 med bensinmotor, kom-mer också från de norra delarna av landet. Televerket beställde den och den kom till Skellefteå på järnvägs-vagn.Billys röda Volvo L397 Titan har nog heller inte många undgått. Det är en bil av årsmodellen 1953 som slitit med malmkörning för bruket i Avesta.

– Den var bra i ordning när den kom hit. Egentligen är det bara fla-ket som vi gjort något med, förkla-rar Fredrik.

Lämmarna är uppbyggda av ligg-brädorna från SJ:s mobförråd. Pas-sande nog har Billy i lastutrymmet en liten utställning och har riggat upp hur brädorna satt monterade i järnvägsvagnarna där soldaterna

transporterades tillsammans med en SJ-märkt braskamin som aldrig varit eldad i.

Om det inte vore nog för Billy att pyssla med så finns det flera pro-jekt. Dels en Volvo LV78 epatraktor som varit buss på sträckan Roa sjö-Borås och som Billy åkte med som liten.

I värsta fall kan han också sätta tänderna i ett Scania-chassi från 1934. Dessutom pågår förhand-lingar kring övertagande av en 76:a Bulldog. Men med hela sin samling är han väl värd att ibland kunna sitta och njuta i uterummet bland alla vindruverankor eller ta upp-drag att reparera någon av Inges alla 520 dockor.

Vintertid har Billy dessutom som hobby att bygga och installera el i dockskåp, så ingen kan säga att han slår dank, ens nu på ålderns höst.

Även hallen inne håller väggar fulla av bilder

från åkeriverksamheten och renoveringarna.

Historik Hedströms ÅkeriErnst Hedström, född 1907, började åkeriverksamheten med häst och vagn 1923 på Kvarngärde Roasjö. Han tyckte det gick allt för sakta så 1925 investerade han i en Ford TT Last och blev således den första med bil för gods- och personbefordran i området, bland annat med mjölk på linjen Roasjö-Svenljunga. Med tiden växte åkeriet och längre fram höll man fem lastbilar rullande på åkeriet.

1962 tog Billy Hedström ensam över driften. En stor åkerian-läggning byggdes 1983 på Spolaregatan i Svenljunga och 1986 kom Billys son Joakim Hedström in i verksamheten på allvar och är idag vd för företaget.

B Hedströms Åkeri AB har omkring 15 lastbilar och närmare 20 släpvagnar vilka till stora delar rullar på Norrland. Till termi-nalen kommer mycket virke in från Erlandsbro för omlastning. Verkstaden med fyra man och en hjälpreda tar hand om den egna flottan och har till det omkring 100 externa kunder.

Billy framför sin Volvo L395 Titan från 1955. Bilen drogs med pro-blem så Billy gick därefter över till Scania-Vabis.

Ernst Hed-ström vid sin Volvo från 1932 med Texaco-märke på dörrarna. Året är 1938.

Döttrarna Monica, Lotta och Mia till-

sammans med Billy vid hans Scania-Vabis

LS76. Året är 1966.

Lastbilscentralen tvingade Billy växla om från blått, vitt och rött till centralens vitt, grönt och rött.

Kvarngärde 1939. Far-far Rickard längst till vänster, Ernst längst till höger och hans syskon däremellan.

Scania-Vabis LS75:an från 1962 har varit militärbil i Boden och Regenten från 1955, den andra renoverade lastbilen, har ett förflutet som långtradare och har även gått med tank men slutade åren som avkortad med kran.