svenska folkets hälsa i historiskt perspektiv208051/...ett etablerat begrepp,...

Hur blev folkhälsan i Sverige bland de bästa i världen? Beror detmest på ökad välfärd eller mest på god sjukvård? Hur fördes kampen mot alkohol- och tobaksskadorna? Har folkhälsoinsatsernavarit okontroversiella?

Folkhälsa, folkhälsopolitik och samhällsutveckling från mitten av1700-talet och framåt – kring dessa begrepp och samspelet mellandem kretsar beskrivningen och analysen i denna antologi. I bokenlämnas en översikt över hälso- och samhällsutvecklingen i Sverigefrån 1750 och framåt. En fördjupad analys görs inom ett antal betydelsefulla områden – alkoholfrågan, barnens hälsa, tobaks-rökningen, vaccinationsfrågan och arbetarskyddets utveckling.

Antologin är ett resultat av ett nära samarbete mellan en grupp historiker vid Linköpings universitet och Statens folkhälsoinstitut.Målgruppen för denna skrift är personer aktiva inom forskning,utredning och planering på folkhälsoområdet, studenter på hög-skoleutbildningar med inriktning mot vård-, folkhälso- och social-vetenskap samt, inte minst, den nyfikna allmänheten.

Svenska folkets hälsai historiskt perspektivJan Sundin, Christer Hogstedt,

Jakob Lindberg, Henrik Moberg (red)

Statens folkhälsoinstitutDistributionstjänst 120 88 Stockholm

www.fhi.sestatens folkhälsoinstitutR 2005:8issn 1651-8624isbn 91-7257-335-x

Fax 08-449 88 11E-post [email protected] www.fhi.se

Svenska folkets hälsa i historiskt perspektiv

Statens folkhälsoinstitut R 2005:8

ISBN: 91-7257-335-x

ISSN: 1651-8624

Grafisk form och produktion: AB Typoform

Omslagsfoto från vänster: IBL Bildbyrå, ImageState/IBL Bildbyrå, Per Plåtare/Pressens Bild, Nordiska Muséet och Karl Sander/IBL Bildbyrå

Tryck: Edita 2005

6. Arbetarskydd och samhällsförändring i

Sverige 1850–2005annette thörnquist

Inledning

Att förebygga olycksfall och ohälsa i arbetslivet är en viktig del i folk-hälsoarbetet. I Sverige har arbetarskyddet historiskt sett utvecklats ochreglerats längs två huvudlinjer: dels genom lagstiftning och statlig kon-troll, dels genom frivilliga överenskommelser och avtal mellan arbets-marknadens parter. Det statliga arbetarskyddet började växa fram isamband med den industriella samhällsomvandlingen under andrahälften av 1800-talet. Genom utvecklingen av en fri arbetsmarknadupplöstes efterhand de traditionella sociala trygghetssystemen som varinbyggda i husbondeväldets regelverk. De nya kapitalistiska produk-tionsförhållandena innebar en intensivare exploatering av arbetarna.Med mekaniseringen och fabrikssystemets genombrott ökade riskernaför olycksfall och yrkessjukdomar. Bland farorna kan nämnas oskyd-dade drivremmar och drivhjul, ångpannor som kunde explodera, ökadutveckling av damm, rök och gaser samt stor smittorisk i osunda ochöverfyllda fabrikslokaler. Fabrikssystemet bidrog även till att proble-men med arbetsskador blev mer koncentrerade och synliga.

Det organiserade samarbetet mellan arbetsmarknadens parterutvecklades under mellankrigstiden. Arbetarskyddet blev en av kärn-frågorna i den så kallade svenska modellen, som fick sitt stora genom-brott efter andra världskriget. En grundtanke i denna modell var attfrågor rörande arbetsmarknaden företrädesvis skulle hanteras genomförhandlingar och avtal. Riktlinjerna för partssamarbetet i arbetar-skyddet och regelverket för den lokala säkerhetstjänsten fastställdesdärför i ett centralt arbetarskyddsavtal 1942 mellan Landsorganisatio-nen, LO, och Svenska arbetsgivareföreningen, SAF. Detta avtal var ettav flera följdavtal till huvudavtalet, det så kallade Saltsjöbadsavtalet(1938). Samtidigt inrättades Arbetarskyddsnämnden som centralt sam-arbetsorgan. Såväl reglerna rörande säkerhetstjänsten som partssamar-betet i sig kodifierades senare i 1949 års förstärkta arbetarskyddslag.Efterhand slöts särskilda överenskommelser mellan parterna om före-tagshälsovård och utbildning. Denna modell för arbetarskyddets regle-ring och hantering bestod i sina grunddrag till början av 1990-talet,även om lagstiftningen generellt sett fick en mer framträdande rollunder 1970-talet.

224 • a r b e t a r s k y d d o c h s a m h ä l l s f ö r ä n d r i n g i s v e r i g e

Bilder på föregående

uppslag. Byggnads-arbetare i Stockholm,1957. Höger sida:Skyddsutrustning,1980.

Foto: Karl Sandels/IBL Bildbyrå respektive Kjell Gustafsson/SVTBild

Debatten kring arbetsmiljö, arbetarskydd och folkhälsa är i dag kanskemer aktuell än någonsin i Sverige på grund av den dramatiska ökning-en av sjukfallen sedan slutet av 1990-talet. Därför får en återblick påde senaste årtiondenas utveckling bilda upptakten till detta kapitel omarbetarskyddets historiska utveckling.

Orsakerna bakom den kraftiga ökningen av antalet sjukskrivnaunder senare delen av 1990-talet är en komplex och omdiskuteradfråga. Att utvecklingen har samband med förändringar i arbetslivet,och då inte endast variationer i sysselsättningen, har dock betonats imånga forskningsrapporter och utredningar.1 Bland annat har manpekat på att andelen äldre i arbetslivet har ökat, särskilt kvinnor inomden offentliga sektorn, samtidigt som stressen har trappats upp tillföljd av stora nedskärningar, personalminskningar och återkommandeomorganiseringar. Ökade krav på kompetens, produktivitet och effek-tivitet har dessutom bidragit till att människor med begränsad arbets-förmåga i högre grad slås ut på arbetsmarknaden. Långtidssjukfrånvarooch förtidspensioneringar har efterhand kommit att omfatta allt flergrupper i samhället (1–3).

a r b e t a r s k y d d o c h s a m h ä l l s f ö r ä n d r i n g i s v e r i g e • 225

Figur 6.1 Pågåendesjukfall och arbets-löshet.

Källa: Arbetslivsfakta2/2004. RFV, SCB/AKU

1976

1980

1985

1990

1995

200

0

200

3

50 000

0

100 000

150 000

200 000Antal sjukskrivna Procent arbetslösa

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Kvinnor minst 30 dagarMän minst 30 dagarKvinnor minst 1 årMän minst 1 årArbetslöshet

1. Sjukskrivningar, liksom anmälningar om arbetsskador, brukar minska i tider av recessionoch arbetslöshet och öka i högkonjunktur. Detta har delvis samband med att fler är i arbetei högkonjunktur, men har också förklarats med att folk drar sig för att sjukskriva sig elleranmäla missförhållanden i arbetslivet när det är risk för arbetslöshet. I förlängningen kandetta leda till långtidssjukskrivningar.

De senaste årtiondena har arbetslivet präglats av stora strukturellaoch organisatoriska förändringar i produktionen relaterade främst tillden snabba utvecklingen av informationsteknologin och globalisering-en. Utvecklingen har gått mot ökad konkurrens inom i stort sett allafält: mellan företag och företagsenheter nationellt och internationellt,mellan underleverantörer samt även mellan de anställda. Likaså harden offentliga sektorn delvis konkurrensutsatts. Det ökade konkurrens-trycket har lett till slimmade organisationer med ökad arbetsbelastning,ökad arbetslöshet samt lösare anställningsförhållanden och minskadtrygghet i arbetet för många grupper på arbetsmarknaden, medanandra grupper har fått det bättre. Många verksamheter som tidigaresköttes med fast anställd arbetskraft har lagts ut på uppdrags- ellerentreprenadkontrakt inom eller utom landet (ibland i flera led). Där-med kan arbetsgivarrollen bli oklar, vilket inte är oväsentligt i arbets-miljösammanhang, eftersom arbetsgivaren är huvudansvarig förarbetsmiljön. Systemet ökar dessutom risken för underbudskonkurrensoch social dumpning av bland annat arbetsmiljön (4–5).

I denna utveckling har även samarbetsmönstret mellan parterna påarbetsmarknaden förändrats. Den klassiska centraliserade svenskamodellen har upplösts och Sverige har följt en internationell trend motökad decentralisering och individualisering av arbetsmarknadsrelatio-nerna, även om den fackliga organisationsgraden fortfarande är myckethög, liksom kollektivavtalens täckning. Nya former för samverkan,som inte bygger på organiserade partsintressen, har dock vunnit mark.Begreppet medarbetare, som fångar essensen i denna utveckling, skajämföras med den svenska modellens organiserade motparter, vilkaerkände varandras i grunden skilda ekonomiska intressen. På dennagrund vilade den svenska modellens samarbets- och konfliktlösnings-strategi. I början av 1990-talet lämnade SAF de samordnade löneför-handlingarna, vilket utgjorde kulmen på en utveckling som börjadeunder 1980-talet. Kort därefter sade SAF även upp de centrala arbets-miljöavtalen för gott, vilka alltså hade varit normerande för arbetsmil-jöarbetet på lokal nivå. Samtidigt avvecklades med några undantag denså kallade förvaltningskorporativismen sedan SAF dragit sig ur arbets-marknadsparternas representation i statliga myndighetsstyrelser, tillexempel Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS.Upplösningen av den klassiska svenska modellen följdes av stora ned-skärningar i de statliga anslagen till arbetsmiljöutbildningen och före-


tagshälsovården, som privatiserades. Detta förstärkte ytterligareutvecklingen mot decentralisering av arbetsmiljöarbetets organisering,ansvar och kontroll (6).

Hur växte då detta institutionaliserade system för arbetarskyddetfram och hur har det utvecklats sett i ett vidare samhällsperspektiv?Kapitlet fokuserar på arbetarskyddets två huvudformer; det vill sägastatsreglering med lagstiftning och statlig kontroll på området samtsjälvreglering med kollektiva förhandlingar och avtal mellan arbets-marknadens parter. En övergripande fråga är hur den dominerandepreventionspolicyn har utvecklats över tid och vad som har varit defrämsta drivkrafterna i denna utveckling. Med preventionspolicy avseshär den policy som styrde preventionens inriktning, karaktär och mål-sättning i fråga om arbetarskyddet. Dispositionsprevention och exposi-

tionsprevention är begrepp som har använts främst i fråga om den all-männa folkhälsopreventionen (7–8). Dessa begrepp är också användbaraför att analysera preventionspolicyns utveckling på arbetarskyddetsområde. Dispositionsprevention bygger på uppfattningen att männi-skans fysiska och psykiska disposition och beteende är avgörande förom hon drabbas av olyckor och ohälsa. Preventionen fokuseras dåfrämst på att skapa ”säkra personer”. Expositionsprevention baserasdäremot på antagandet att riskerna och problemen huvudsakligenfinns i själva miljön. Följaktligen ska preventiva åtgärder främst inrik-tas på att skapa ”säkra platser”, det vill säga arbetsmiljön ska anpassastill människan så att risker för olycksfall och ohälsa i möjligaste månundanröjs.2

Kapitlet koncentreras främst på arbetarskyddets utveckling. Frågorsom rör yrkesskadeförsäkringssystemet berörs där sammanhanget såkräver, liksom frågor om arbetstid och rehabilitering. Huvudaktörernaär staten och arbetsmarknadens huvudparter, och utvecklingen av densvenska modellen och dess samarbetspolitik har en central roll i fram-ställningen.


2. Uttrycken ”safe persons” och ”safe places” används inte sällan i den internationella littera-turen rörande strategier för arbetsmiljöarbetet.


periodiseringen I den vetenskapliga litteraturen om arbetarskyddets historiska utveck-ling har Kaj Frick, John Wren, Tom Dwyer med flera forskare diskute-rat kring tre stora internationella reformvågor. Den första startadeunder förra hälften av 1800-talet som en reaktion mot den ekonomiskaliberalismen och den hårda exploateringen av arbetarna i det tidigaindustrisamhället. Denna reformvåg pågick i stort sett ända fram tillslutet av 1960-talet men nådde sin kulmen under åren efter förstavärldskriget. Omkring 1920 hade de flesta industriländerna infört ettgrundläggande statligt arbetarskydd med yrkesinspektion, olycksfalls-försäkring och åtta timmars arbetsdag. Perioden från 1920 till 1960-talets slut, har beskrivits som något av en mognadsfas eller mellan-period, som karakteriserades av konsolidering och fredlig utveckling avarbetarskyddet på den fackliga såväl som den politiska arenan, ävenom det fanns skillnader länderna emellan (9–10).

Den andra stora internationella reformvågen inleddes med den poli-tiskt radikala opinion, som växte fram vid slutet av 1960-talet i protestmot den snabba tekniska utvecklingen, rationaliseringen och struktu-romvandlingen efter andra världskriget samt dess följder för arbetsmil-jön och den yttre miljön. Denna reaktion ledde till omfattande arbets-miljöreformer och andra arbetsmarknadsreformer under 1970-talet ide flesta industriländerna. För svenska förhållanden innebar detta att

Bild 6.1 Skyltar förarbetarskydd vid Statens Järnvägar,1947.

Foto: IBL Bildbyrå


de anställdas formella rätt till inflytande väsentligt stärktes och attarbetarskyddsmyndigheterna förstärktes och fick större maktbefogen-heter. Vidare vidgades fältet för arbetarskyddet och ”arbetsmiljö” blevett etablerat begrepp, företagshälsovården inriktades mer på förebyg-gande åtgärder och stora satsningar gjordes på forskning, informationoch utbildning. Ambitionen var att anpassa arbetsmiljön till männi-skans förutsättningar, det vill säga att skapa ”säkra platser” i bådefysisk och psykosocial bemärkelse. Preventionspolicyn omorienteradessåledes mot expositionsprevention.

Den tredje internationella reformvågen, slutligen, startade under1980-talet, men fick sitt genombrott under 1990-talets första hälft.Den kännetecknas av att arbetsmiljöpolitiken och lagstiftningen ändratfokus från teknisk detaljreglering till reglering av procedurer och sys-tem för hur arbetsgivarna ska uppfylla arbetsmiljökraven. Samtidigtökade kraven på egenkontroll i företagen, i många länder genom lag-stadgade krav. Genom en ändring av den svenska arbetsmiljölagen1991 föreskrevs obligatorisk internkontroll, det vill säga att arbetsgiva-ren ska systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten så attkraven i arbetsmiljölagens och Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifteruppfylls.3 Arbetsgivaren har enligt lagen alltid haft huvudansvaret förarbetsmiljön. Lagen har också föreskrivit vad som skall göras. Nuutsträcktes bestämmelserna till att precisera hur detta skulle gå till.Denna utveckling har i praktiken inneburit mer decentraliserade ochföretagsbaserade strategier för arbetarskyddets hantering.

Bakgrunden till denna omreglering var att 1970-talets arbetsmiljö-reformer inte hade givit de goda resultat man hade väntat sig. Mångaindustriländer, inklusive Sverige, hade stora kostnader för olycksfalloch yrkessjukdomar, särskilt belastningsskador. Avsikten var att bättreintegrera arbetarskyddet i produktionen och anpassa dess organisationtill de stora strukturella förändringarna i produktionen i det ”post-for-distiska” samhället. Till detta kom besparingsmotiv i en tid av allmän-na nedskärningar i de offentliga utgifterna. Förebilden togs blandannat från riskhanteringen av den yttre miljön. Kärnkraftsindustrin,rymdforskningen och flera svåra miljökatastrofer under 1970- och1980-talen hade lett till ökade krav på systematisk riskbedömning, pla-nering och ledning av miljöfrågor inom företagen och utvecklingen

3. Arbetsmiljölagen 1991, kapitel 3 § 2a; Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter, AF 1992:6 och1996:6.

gick mot ökad process- eller systemreglering från myndigheternas sida.Inom större internationella företag hade man även på frivillig vägutvecklat ledningssystem för hanteringen av arbetsmiljöfrågorna enligtprinciper som användes i kvalitetssäkringsarbetet (10).

Occupational health and safety management, OHS-management,som denna företagsbaserade strategi för arbetsmiljöfrågornas hanteringoch kontroll kallas i den internationella litteraturen, har sina historiskarötter i den amerikanska rörelsen the Safety Movement. Denna rörelse,som var en ”tayloristisk” managementmodell för att bekämpa olycks-fall i arbetet, utvecklades under 1910-talet på frivillig väg inom storfö-retag i USA. Bakgrunden var det stora problemet med olycksfall inomden snabbt växande storindustrin, vilket främst ansågs bero på arbetar-nas egenskaper och beteende. En annan viktig drivkraft var spridning-en av lagar om olycksfallsförsäkring. Modellen, som integrerades i dentayloristiska arbetsorganisationen, byggde följaktligen på strikt hierar-kiska ledningsprinciper och facket ställdes utanför i skyddskommittéer-na. Arbetarskyddet fokuserades främst på att disciplinera och förändraarbetarnas beteende (11). Den preventionspolicy som genomsyrade theSafety Movement karakteriserades således i hög grad av dispositions-prevention. Modern OHS-management omfattar olika preventionspoli-tiska perspektiv och olika typer av deltagande från de anställdas sidaberoende på arbetsmarknadsrelationernas traditioner i de berörda län-derna. Eftersom OHS-management så småningom kom att regleras ilag i allt fler länder, bland annat efter direktiv från EU, har de anställ-das rätt till deltagande bland annat genom sina fackliga organisationerförstärkts.

Denna periodisering av arbetsskyddets långsiktiga utvecklingutifrån tre reformvågor ska här sättas in i ett större sammanhanggenom att relateras till tre faser i industrisamhällets historia (12). Indel-ningen bygger på Lars Magnussons periodisering av utvecklingen i treindustriella revolutioner, som markerar grundläggande strukturella för-ändringar av hur man bedriver och organiserar produktion, försäljningoch andra ekonomiska aktiviteter. Den första, som startade under1700-talets senare del, innebar det industriella genombrottet i indust-rialismens kärnländer under perioden 1820–1870. Utmärkande för denförsta fasen eller revolutionen, som för svenska förhållanden börjadevid mitten av 1800-talet, var att tillverkningen av konsumtionsvaroroch produktionsmedel började mekaniseras med hjälp av ångkraftensom energikälla. Produktionen skedde i industriell skala och fabriks-


systemet fick sitt genombrott. En förutsättning för den industriellautvecklingen var marknadsorienteringen av jordbruket, lönearbetetsutveckling samt avvecklingen av förkapitalistiska regleringar avnärings- och arbetslivet. En industriell infrastruktur med kommunika-tionssystem började nu byggas upp delvis i samarbete med staten.

Den andra industriella utvecklingsfasen eller revolutionen, som star-tat mot slutet av 1800-talet och pågick fram till slutet av 1960-taletkarakteriserades bland annat av en kraftigt växande industriell pro-duktion med större produktionsenheter, större inriktning på tungindustri och ökad mekanisering med hjälp av elektriciteten, oljan ochförbränningsmotorn. Kapitalismen organiserades nu i högre gradgenom ökat samarbete mellan banker och storföretag. Vetenskapentogs i industrins tjänst inte bara genom tekniska innovationer utanäven för företagsledningsprinciper. Det dominerande produktionsorga-nisatoriska konceptet under perioden från 1930-talet till 1970-taletblev standardiserad ”fordistisk” massproduktion samt tilltaganderationalisering med ”tayloristisk” arbetsdelning och kontroll av arbe-tarna efter amerikansk modell med syfte att sänka styckekostnadernaoch höja produktiviteten. Massproduktionen motsvarades av masskon-sumtion av bilar, bostäder, hushållsmaskiner. Kring sekelskiftet 1900hade parterna på arbetsmarknaden börjat organisera sig i stor skalaoch under mellankrigstiden växte samarbetsmodeller mellan dem ochstaten fram. Fackföreningsrörelsen accepterade efterhand rationalise-ringar, eftersom de gav utrymme för ökade löner och sociala reformer,medan arbetsgivarna å sin sida gick med på en statlig välfärdspolitikgenom fördelningspolitiska åtgärder. De värsta konjunktursvängning-arna skulle utjämnas genom keynesiansk stabiliseringspolitik.

Ett grundläggande statligt arbetarskydd med olycksfallsförsäkringoch arbetstidslagstiftning var således infört i Sverige och de flesta andraindustriländer ett par decennier in på 1900-talet. Mognadsfasen i denförsta internationella reformvågen i arbetarskyddet under periodenfrån 1920-talets början och fram till slutet av 1960-talet inträffadeunder den andra stora industriella revolutionens kulmen, som alltsåbrukar karaktäriseras av storskalig industriell produktion, rationalise-ring och långt driven arbetsdelning. Studentrevolten och den bredarevänsterorienterade kritik som bröt ut i slutet av 1960-talet riktade sigytterst mot det ”fordistiska” produktionssystemets politiska överbygg-nad, det vill säga den rationaliseringsvänliga och tillväxtorienteradesamarbetspolitiken mellan stat, arbete och kapital. Kritiken gjorde gäl-



lande att denna regim, som i Sverige bars upp av den så kallade svenskamodellen, i alltför hög grad stödde arbetsgivarnas intressen. Arbetsmil-jön blev en av huvudfrågorna inom denna breda opinion, som alltsåstarkt bidrog till att driva fram den andra stora internationella reform-vågen i arbetarskyddets historia. Denna pågick samtidigt som den ”for-dismen” kom in i en internationell kris, vilken karakteriserades avsjunkande industriell produktion inom basindustrierna med omfattan-de företagsnedläggningar och kraftigt ökad arbetslöshet i de drabbaderegionerna. Bakgrunden var främst industriell överkapacitet, oljekriser-na samt ökad internationell konkurrens från låglöneländerna. Samti-digt blev det allt svårare att driva en nationell ekonomisk politik, vilketgjorde att den keynesianska stabiliseringspolitiken bröt samman ochföljden blev i många fall stagflation, det vill säga både hög inflationoch hög arbetslöshet.

Ur denna kris under 1970-talet utvecklades en tredje utvecklingsfas iindustrialismens historia, den tredje industriella revolution, vilken kän-netecknades av en kraftig tillbakagång av den traditionella industriellaproduktionen till förmån för industriell och annan tjänsteproduktion.Kommunistregimernas fall i början av 1990-talet bidrog till kapitalis-mens globalisering med en tilltagande internationell arbetsfördelning,vilket möjliggjordes av den digitala informations- och kommunika-

Bild 6.2 Tidsstudie-man på Volvo.

Foto: Bengt O Nordin/SVT Bild

tionsteknologins snabba utveckling. Den nya tekniken skapade ocksåförutsättningar för en mer kundstyrd produktion, som inriktades påmångfald och flexibilitet i korta serier i stället för standardiserad mass-produktion och lagerhållning. Den ökade konkurrensen innebar somredan nämnts slimmade organisationer med inriktning på kärnverk-samheten och därmed ökad utkontraktering till underleverantörer.Arbetsorganisatoriska förändringar mot platta organisationer och själv-styrande grupper innebar dessutom ökade kompetenskrav och ansvarför stora grupper av anställda. Den tayloristiska arbetsorganisationenbehölls dock inom andra delar av en alltmer segmenterad arbetsmark-nad, där skillnader i löner, anställnings- och arbetsvillkor ökade. På detpolitiska planet karakteriserades den utvecklingen av nyliberala ström-ningar med avregleringar av marknader samt en ekonomisk politik, somprioriterade kampen mot inflationen och därmed accepterade högrearbetslöshet. Samtidigt decentraliserades och individualiserades arbets-marknadsrelationerna och facket försvagades, vilket för svenska förhål-landen innebar en nedmontering av den klassiska centraliserade svenskamodellen (5, 6, 12). Det är i detta större sammanhang som utvecklingenav den tredje internationella reformvågen i arbetarskyddets historia skases, det vill säga den som ledde till en omreglering och decentraliseringav arbetsmiljöfrågornas hantering mot mer branschanpassade och före-tagsbaserade lösningar och internkontroll.

Före det moderna arbetarskyddets utveckling

Innan utvecklingen av det moderna arbetarskyddet behandlas börnågot sägas om hanteringen av faror i arbetet i det förindustriella sam-hället. Risker för olycksfall och ohälsa i arbetet har i någon mening all-tid varit kända genom människors egna erfarenheter. Att utifrån dessaerfarenheter undvika skador var också en del av det yrkeskunnandesom reproducerades till nya generationer hantverkare och arbetareinom skrån, arbetslag och hushåll. Liksom när det gällde andra pro-blem i vardagen fick arbetarna också i hög grad lita till sina sinnen.


Gruvarbetarna kunde till exempel lyssna sig till eller på andra sättkänna av när det var risk för ras. Länge förklarades olyckor och sjuk-dom som Guds straff för synder eller utifrån folktron. Det är helleringen slump att fångar och socialt marginaliserade grupper i samhälletunder årtusenden ofta fått utföra de tyngsta, smutsigaste och farligasteoch socialt sett lägst rankade arbetena. Även för kroppsarbetare igemen var arbetet i allmänhet förenat med stora faror.

Det var också de mest spektakulära och dramatiska arbetsmiljöernasom först blev föremål för vetenskapsmännens och myndigheternasiakttagelser. Vid mitten av 1500-talet beskrev den tyske metallurgen ochläkaren Georgius Agricola hur gruvarbetare i Karpaterna ofta dog iunga år på grund av lungsjukdomar orsakade av stendamm, gaser ochandra luftföroreningar i gruvorna. Enligt Agricola hade vissa kvinnor iregionen haft upp till sju äkta män som alla dött i lungsjukdomar. Hanssamtida kollega, Olaus Magnus, berättade i sina skildringar av detsvenska arbetslivet bland annat om de oerhörda olycksfalls- och hälso-riskerna i gruvorna (13–15).

Under 1600-talet började den rationella, empiriskt grundade natur-vetenskapen att utvecklas i Europa, men det stora genombrottet ochuppgörelsen med kyrkans världsbild kom med upplysningen under1700-talet. År 1700 publicerade den italienske läkaren BernadinoRamazzini boken De Morbis Artificum (Om arbetets sjukdomar), därhan utifrån sina besök i olika arbetsmiljöer beskrev arbetsrelateradesjukdomar inom ett femtiotal yrken och även föreslog åtgärder för

deras bekämpning (16). Ramazzini inde-lade orsakerna till yrkessjukdomarna itvå kategorier: ”den vådliga karaktären”av de ämnen som arbetarna hanterade och”våldsamma och oregelbundna rörelser ionaturliga kroppsställningar”. Det är enkategorisering som fortfarande är använd-bar, och Ramazzini har också kallats denvästerländska yrkesmedicinens fader.Ramazzini var å ena sidan flera sekel föresin tid och förebådade modern ergonomi,dermatologi och epidemiologi. Å andrasidan var han fortfarande präglad av anti-kens tänkande kring osunda kroppsandaroch nervbundna vätskor som orsak till


Bild 6.3 Illustrationfrån Georgius Agricolasverk De Re Metallica,som utkom år 1556.Bilden föreställer gruvarbete.

Illustration: De Re Metallica


sjukdom (17). Vid mitten av 1760-talet presenterades en kortfattad sam-manfattning av boken vid Carl von Linnés seminarium i Uppsala. Linnésjälv hade sedan länge gjort viktiga iakttagelser av arbetet och arbetsför-hållandena under sina studieresor. Under sin resa i Dalarna år 1934skildrade han arbetsförhållandena i Falu koppargruva som ett helvetepå jorden. Han skrev bland annat följande om de ”fördömda” (damnati)gruvarbetare, som vistades i denna svavelstinkande, dammiga och i alltriskabla miljö:

De här varande damnati gingo nakne till medianen, havandes för

munnen en ullen lapp, att rök och damb alltför hopetals ej måtte

insupas. Här gavs icke rådrum få taga ett rent andräkt, svetten rann

ur deras kroppar som vatten ur en påse. Hur snart var icke här att

gå felt ett steg, neder i de underliggande oändeliga hål, hur snart

kunne icke en liten sten nedfalla på ditt huuvud, hur snart kunde

icke en svimning komma över en, då man gungade på de sviktande

stegar, som 2 à 3 voro fästade i varandra. Men huru svårt och fase-

ligt det är, fattas aldrig arbetare, utan människorna söka med force

och med största iver få arbete här, på de det kära brödet må vinnas

och få dock ej mer än omtalat är (18).

Bild 6.4 Stora Stöten,malmgruva. Koloreratkopparstick av JohanFredrik Martin. I bak-grunden Stora Koppar-berg. J F Martin levde1755–1816.

Foto: Nordiska Muséet

Under denna resa uppmärksammade han också den lungsjukdom somgick under namnet Orsasjukan, men som egentligen var vad som långtsenare kom att benämnas silikos (stendammslunga). Sjukdomen drab-bade bönder i Orsatrakten, som vintertid tillverkade slipstenar sombisyssla. Liksom Agricola noterade Linné att det endast var männen somblev sjuka och dog vid tidig ålder. Han drog därför slutsatsen att deraslungskador måste ha orsakats i arbetet. Det farligaste momentet var,menade han, när stenarna slipades och putsades, vilket gjordes i småstängda skjul och fähus, där den enda ventilationen gick genom skorste-nen (15). Enligt en annan samtida källa ledde Linnés slutsatser till att delokala myndigheterna sedermera förbjöd bearbetning av slipstenar i desmå uthusen. Verksamheten flyttades till större övertäckta skjul (19).Därmed minskade riskerna, men de undanröjdes naturligtvis inte. Trotsallt är dessa uppgifter intressanta, eftersom det ännu var sällsynt att myn-digheterna över huvud taget ingrep för att värna om arbetarnas liv ochhälsa i arbetet, i synnerhet inte vad gällde förebyggande åtgärder.

Det fanns dock vissa bestämmelser rörande åldersgränsen för barn iarbete i det förindustriella samhället. Enligt 1621 och 1720 års skrå-ordningar var omkring 14 år en lämplig nedre gräns för lärlingar. I dettraditionella hantverkssystemet var barnarbetet ett led i utbildningenoch reproduktionen av yrkesmän, som ombesörjdes av mästarna. Fördetta kunde föräldrarna betala en avgift kontant (lärpengar), men van-ligtvis kompenserades mästarna genom pojkarnas arbete. Systemetinnebar att de kunde exploateras hårt. Pojkarna, som hade mat ochlogi hos mästarna, var skyldiga att arbeta för dem även utanför verk-staden. Hantverket var strikt patriarkalt organiserat och arbetsförhål-landena i de förindustriella verkstäderna berodde mycket på mästarensgodtycke. Denne hade full husbonderätt över lärlingarna, vilket inne-bar att de även kunde utsättas för ”skälig husaga”. I de fall där mästar-na överlät bestraffningarna till gesällerna, ökade risken för pennalism.Att en del mästare grovt försummade sina skyldigheter mot lärlingarnaoch även utsatte dem för misshandel är känt från domstolsprotokoll.Sannolikt kom de flesta övergrepp, som hade god grogrund i detta hierarkiska system, aldrig till myndigheternas eller ämbetenas känne-dom och de ingrep heller normalt inte annat än om lärlingen eller den-nes anhöriga förde rättslig talan mot mästaren (20).

Enligt 1739 och 1770 års hallordningar, som avspeglade en merkan-tilistisk ekonomisk politik och som avsåg fabriker och manufakturer,sattes minimiåldern för ”lärobarn” lägre, nämligen 10–12 år. Barn



Bild 6.5 Sotarpojke, ca 1890–1900.

Foto: Ateljé Gustav Dahl-ström/Nordiska Muséet

användes i viss mån i manufakturerna, främst i tobaksspinnerierna.Vanligare var dock att kvinnor, ofta straffade eller fattighushjon,användes i textil- och tobaksmanufakturerna och fick ibland arbetautan lön. Enligt den merkantilistiska politiken skulle landet producerainhemska industrivaror så billigt som möjligt. Detta medförde attarbetskraften utnyttjandes hårdare, även om denna exploatering intedrevs så långt i Sverige som i till exempel i de franska manufakturerna.De flesta svenska manufakturerna var också relativt små. I 1846 årssvenska fabriks- och hantverksordning och 1864 års näringsfrihetsför-ordning, som kodifierade de kapitalistiska relationernas framväxt, sat-tes minimiåldern till 12 år (21). Användningen av minderårig arbets-kraft ökade i det tidiga fabrikssystemet, vilket var uttryck för ett hårda-re utnyttjande av arbetarna i allmänhet. Barnarbetet var därför inte iförsta hand en praktisk skolning in i yrket, såsom traditionellt inomjordbruket, hantverket och järnbruksindustrin. Barnen användesfrämst inom tobaks-, glasbruks-, tändsticks-, sågverks- och textil-industrierna och de rekryterades ofta från de allra fattigaste gruppernai städerna, de som man ansåg låg samhället till last (22). Liksom iandra industriländer kom också de tidigaste arbetarskyddsreformerna iSverige att inriktas på barnarbetet.

Det statliga arbetarskyddet växer fram 1850–1920

de tidiga arbetarskyddsreformerna Hur växte då det statliga arbetarskyddet fram i Sverige? Vilka var dedrivande krafterna bakom utvecklingen och vad karakteriserade denpolitik som fördes i frågan?

Ett statligt arbetarskydd stod i principiell motsättning till de traditio-nella patriarkala relationerna i samhället. Patriarkalismen som maktre-lation och mönster för arbetets sociala organisering baserade sig påindividuella uppgörelser mellan anställd och husbonde. Dess regelverkfanns både i lagstiftningen (legostadgan) samt i hävd och sedvana, och



som maktrelation var systemet ytterst förankrat i religionen (23). Efter-som det ålåg husbonden att ha en viss social omsorg om den anställdebetraktades arbetarskyddslagstiftningen som ett onödigt ingrepp i hus-bondeväldets autonomi. Sociala reformer var i princip inte heller fören-liga med den klassiska ekonomiska liberalismens grundidéer om attstaten skulle hålla sig utanför näringslivet och arbetsmarknaden. Ipraktiken kunde dock de tidiga filantropiskt färgade reformerna för-enas med både patriarkalism och liberalism, eftersom de ofta hade flera

bakomliggande motiv, till exempel skydd mot epidemier, främjande avskolundervisningen och begränsning av fattigvårdskostnaderna. Sveri-ge påverkades i hög grad av utvecklingen i tidigare industrialiseradeländer, främst England och Tyskland. Den omedelbara anledningen tillden första verksamma arbetarskyddslagen i England, Health and

Morals of Apprentices Act 1802, som gällde fattigvårdsbarn inomtextilindustrin och som bland annat avsåg en begränsning av arbets-dagen till 12 timmar per dygn samt förbud om nattarbete, var att epi-demier hade spridit sig i städerna från barnens överbefolkade och elän-diga förläggningar. I Tyskland syftade Bismarcks sociala reformpolitikunder 1880-talet, som bland annat innehöll en lag om olycksfallsför-säkring, även till att motverka arbetarrörelsens utveckling. I Belgien,som var det land där de manchesterliberala idéerna fick ett mer långva-rigt fotfäste, saknades därför länge ett statligt arbetarskydd.

Enligt Hjalmar Sellberg inleddes det moderna statliga arbetarskyd-det i Sverige med 1852 års förordning om förbud mot minderårigasnattarbete inom industri och hantverk. Vid denna tid levde ännu endastomkring 10 procent av befolkningen av industri och bergsbruk. Försla-get kom från Göteborgs fabriks- och hantverksförening, som menadeatt ett statsingripande var nödvändigt eftersom konkurrensen hindradearbetsgivarna från att skydda barnen. Liksom i England handlade denfilantropiskt präglade reformen inte bara om barnens hälsa utan ävenom deras moraliska fostran och om deras skolgång. Det hade visat sigvara svårt att genomföra 1842 års folkskolestadga på grund av attmånga barn arbetade. Reformen anknöt också till en annan av tidensstora politiska frågor, nämligen fattigvårdsfrågan. Om de minderårigashälsa skadades, skulle de komma att ligga fattigvården till last och närsamhället inte kunde försörja dem skulle de bli brottslingar, menademan. Förslaget kunde därmed vinna gehör inom betydligt vidare kretsarän folkskollärare, präster och socialliberaler. Förordningen efterlevdesdock dåligt och statlig övervakning låg ännu långt fram i tiden (13).

De tidiga arbetarskyddsreformerna omfattade också några av demest uppseendeväckande riskabla arbetena inom industrin. Ett sådantvar arbetet med vit fosfor, som användes främst inom tändsticksindu-strin. Fosfornekros (kronisk fosforförgiftning) var en fruktansvärdyrkessjukdom, som orsakades av inandning av fosforhaltiga ångor. Demest riskabla momenten var när den giftiga tändmassan för stickornaständsats tillreddes och när stickorna doppades i denna. Förgiftningenledde till okontrollerad tillväxt av benvävnad, främst i käkarna. Sjuk-domen förvärrades av kariesangripna tänder med svåra infektionersom följd. Småningom vittrade benet sönder, framför allt i underkäken.Vid mitten av 1800-talet var riskerna kända i Sverige genom åtskilligasjukdomsfall och genom den medicinska litteraturen. Vid 1862–1863års riksdag föreslogs vissa skyddsåtgärder i fabrikerna mot fosfornek-ros. Barn, ungdomar och kvinnor utgjorde större delen av arbetsstyr-kan inom tändsticksindustrin och reformförslaget, som hade initieratsav den kände liberale publicisten och författaren Carl Fredrik Ridders-tad, var tydligt motiverad utifrån folkhälsoskäl.

Förordningen, som kom först år 1870, föreskrev ventilation i arbets-lokalerna, en minimiålder av 15 år och arbetstidens begränsning till sexmånader i sträck i de farligaste delarna av produktionen samt regel-bunden läkarkontroll. Stor vikt lades också vid arbetarnas beteendeoch egen hygien. De skulle ha tillgång till tvättmöjligheter i fabrikerna,bland annat för att regelbundet kunna skölja munnen. Fram till 1896,då föreskrifterna skärptes och minimiåldern höjdes till 18 år, kundedock arbetsgivarna själva utse läkare och på många håll respekteradesinte reglerna (24). Mot slutet av 1800-talet förbjöds tillverkningen avfosforstickorna i flera länder. I Sverige förbjöds försäljningen inom lan-det år 1901. Det starkaste motivet torde emellertid ha varit att stickornamissbrukades för att framkalla aborter. Tillverkningen för export fort-satte vid sidan av tillverkningen av de giftfria säkerhetsstickorna, somvar den dominerade produkten för den framgångsrika svenska tänd-sticksindustrin. De yrkesrelaterade fallen av fosforförgiftningar ansågsminska och riskerna bedömdes som små om föreskrifterna följdes.Därmed gick Sverige mot en internationell konvention om förbud förtillverkning, som hade utfärdats av Internationella arbetsbyrån i Basel.Byrån var det verkställande organet inom Internationella föreningenför lagstadgat arbetarskydd, som bildades år 1900. Sedan 1890 hadeflera internationella arbetarskyddskonferenser hållits bland industri-länderna i Europa. Syftet var att få till stånd en likriktning i arbetar-


skyddslagstiftningen bland jämbördiga industristater i konkurrensut-jämnande syfte. När ett svenskt förbud slutligen kom år 1920, var till-verkningen av fosforstickorna inte längre intressant för industrin (13,17). Exemplet illustrerar tydligt statens försiktiga hållning i fråga omtvingande krav på arbetsgivarna. I det här fallet gällde det dessutom enav Sveriges viktigaste exportindustrier. En striktare statlig reglering komdärmed sent i förhållande till de kända riskerna, ett förhållande somlänge skulle komma att karakterisera det statliga arbetarskyddet i stort.

Dessutom följdes de tidiga arbetarskyddsbestämmelserna dåligt i all-mänhet. Detta betonades bland annat av den statliga Barnarbetskom-mittén, som tillsattes vid mitten av 1870-talet och som bestod av repre-sentanter för skola, hälsovård och näringsliv. Utredningen var det för-sta empiriska underlaget för en arbetarskyddsreform i Sverige och dessförslag lades till grund för 1881 års minderårighetsförordning. Efter-som utredningen byggde på frivilliga uppgifter från industriidkarna varden varken fullt tillförlitlig eller komplett. Den visade dock att mångabarn anställdes före tolv års ålder och att sådana lagöverträdelser före-kom vanligast inom stenindustrin, vid järnbruken, sågverken och inomhantverket. Arbetstiden kunde uppgå till 16–17 timmar per dygn inklu-sive raster. Annars uppskattades den för minderåriga upp till 15 år till igenomsnitt 12 timmar med raster inräknade. Inom väverier, spånads-,tobaks- och tändsticksindustrierna växlade enligt utredningen arbets-tiden mellan 12–13 timmar. Vidare överträddes nattarbetsförbudettämligen allmänt, där arbetet bedrevs dygnet runt och minderårigaunder 18 år ingick i skiften. De långa arbetstiderna innebar att skol-gången ofta försummades. Dessutom arbetade barnen i samma riskabla,smutsiga, dåligt ventilerade och i övrigt osunda miljöer som de vuxnaoch drabbades ofta av olycksfall och ohälsa. Kommittén uttryckte stororo för industrialiseringens följder för det uppväxande släktets skol-gång och hälsa och menade att arbetarklassens barn var fysiskt i betyd-ligt sämre kondition än jämnåriga inom andra befolkningsskikt. Vanligasjukdomar bland minderåriga och kvinnor var anemi och lungsjuk-domar (24).

1881 års minderårighetsförordning gällde arbetare under 18 år iarbete vid fabrik, hantverk eller annan tillverkning. Barnen skulle haavslutat sin skolgång innan de fick anställas. Allt nattarbete förbjödsoch arbetstiden för barn i åldern 12–14 år fick vara högst sex timmarper dag och tio timmar för ungdomar i åldern 14–18 år. Reformenmötte stort motstånd, framför allt från bruken och andra landbygdsin-


dustrier, men även textilindustrin och hantverket. Den lantmannakon-servativa regeringen gjorde också stora eftergifter för arbetsgivarnaspåtryckningar. Pojkar mellan 14 och 18 år inom bruksindustrin undan-togs från de viktigaste bestämmelserna, medan sågverksindustrinundantogs helt från förordningen. Inom arbetarrörelsen ansåg man attbarnarbete under 14 år borde förbjudas och skolans ställning stärkas.Barnarbetet försvagade dessutom förhandlingsläget för de vuxna arbe-tarna. Från föräldrars håll var reaktionerna däremot blandade, efter-som barnen bidrog till försörjningen (13).

Lars Olsson har utifrån sin historiematerialistiska analys av barnar-betet i Sverige poängterat att detta tillhörde det tidiga fabrikssystemetoch industrikapitalismens extensiva produktions- och exploateringsfor-mer, och att det därför minskade i takt med ökad mekanisering ochövergången till mer intensiva exploateringsformer. Barnen, som oftahade enklare sorterings- och paketeringsarbeten inom till exempeltobaks- och tändsticksindustrierna, blev helt enkelt inte längre lönsam-ma. Inom dessa branscher började minskningen redan på 1860-taletoch därför spelade det statliga arbetarskyddet knappast någon roll förbarnarbetets avveckling, menar han (22). Barnarbetskommitténs upp-gifter talar för att barnarbetet även var konjunkturbundet. Antaletminderåriga under 18 år i fabriker och manufakturer hade ökat betyd-ligt mer än antalet vuxna arbetare från mitten av 1860-talet till mittenav 1870-talet, en period under vilken en kraftig högkonjunktur hadekulminerat. Enligt Hjalmar Sellbergs beräkningar på basis av den offi-ciella statistiken hade antalet minderåriga nästan fördubblats underåren 1869–1873 (24). Eva Österberg, som har gjort samma iakttagelserörande barnarbetets växlingar över konjunkturerna utifrån delvisannan statistik, menar att barn och minderåriga utgjorde en arbets-kraftsreserv (25).

En sådan nyansering förefaller rimlig och utesluter heller inte enlångsiktig minskning av barnarbetet till följd av den tekniska utveck-lingen. Lennart Schön menar, att det sannolikt fanns ett mörkertal avbarnarbetare så länge mycket av industrin var förlagd till landsbygdenoch drevs med stora säsongsvariationer (26). Motståndet mot statligövervakning var stort i riksdagen. Därför lämnades tillsynen av minde-rårighetsförordningen till de kommunala myndigheterna (hälsovårds-nämnderna och kommunalnämnderna), där representanter för närings-livet kunde ha stort inflytande. Den förlagsorganiserade hemindustrin,som i vissa regioner sysselsatte många minderåriga och kvinnor, till


exempel tillverkningen av tändsticksaskar i Jönköpingstrakten och textil-produkter i Sjuhäradsbygden, omfattades dessutom inte av det tidigastatliga arbetarskyddet (13, 22).

socialliberal reformiver De sociala problem som följde med fabrikssystemets och urbanisering-ens utveckling blev allt tydligare under det industriella genombrottetfrån och med 1870-talet. Arbetarskyddet blev under 1880-talet en merutpräglad politisk fråga och kom nu att diskuteras livligt som en del avett vidare problemkomplex, nämligen den så kallade arbetarfrågan.Även tysk socialpolitik fick nu stort inflytande på utvecklingen av detsvenska statliga arbetarskyddet. Arbetarfrågan handlade om hur vill-koren för de fattiga befolkningsskikten skulle lösas i ekonomiskt, soci-alt och politiskt hänseende. Reformivrarna var från 1880-talet och ettpar decennier framöver främst de så kallade stadsliberalerna, det villsäga socialliberaler som profilerade sig mot den klassiska ekonomiskaliberalismen genom att förespråka sociala reformer. De blev en motviktmot de starka agrarkonservativa krafterna i riksdagen, och i diskussio-nerna tydliggjordes motsättningarna mellan stad och landsbygd.Redaktören Ernst Beckman, folkskolläraren Fridjuv Berg, statsvetarenAdolf Hedin, yrkesinspektören Thorvald Fürst och nationalekonomenGustav Cassel är kända namn. Flera ingick i det 1903 bildade Central-förbundet för socialt arbete, CSA, som var ett centrum för socialt enga-gerade och radikala intellektuella, och dess organ Svensk Tidskrift fickstor betydelse för den socialpolitiska opinionen. Arbetarskydd, olycks-fallsförsäkring och begränsning av arbetstiden blev också viktiga punk-ter i den framväxande fackliga och politiska arbetarrörelsens program.Stadsliberalerna dominerade dock helt de politiska initiativen, vilkethade att göra med socialdemokraternas ringa representation i riksda-gen före rösträttsreformerna 1907–1909.

Reformförslagen motiverades inte heller nu endast av humanitäraskäl eller av folkhälsoskäl. Liksom i Bismarcks Tyskland ville mangenom sociala reformer också förekomma radikala aktioner från arbe-tarnas sida. Emigrationen och risken för arbetskraftsbrist på sikt varandra argument bakom reformförslagen för bättre arbetsförhållanden ifabrikerna. Efterhand accepterade emellertid stadsliberalerna arbetarrö-relsen och inledde ett reformpolitiskt samarbete med socialdemokrater-na (13). Ernst Beckmans beskrivning av ”arbetarfrågan” i Nordisk


Familjebok från 1904 är ett talande exempel på stadsliberalernas resone-mang kring behovet av sociala reformer. Beckman, som deltog i utred-ningsarbetet bakom flera arbetarskyddsreformer, skrev bland annat:

Om dessa tusenden eller millioner, som bilda ’arbetarnas väldiga

armé’, vid försäljningen af sitt arbete lyckas endast att betinga sig

en ’hungerlön’ eller, låt vara, en lön, som räcker till bröd för dagen,

men som ej skänker arbetaren möjlighet att bereda sig någon trygg-

het mot följderna af sjukdom, olycksfall i arbetet och arbetslöshet,

ingen möjlighet att uppfostra sina barn och att såsom familjefader

och medborgare erhålla en skälig andel af ’kulturlifvets’ förmåner,

så inträda förr eller senare förhållanden, hvilka utgöra en verklig

samhällsfara. Arbetarfrågan är endast till namnet en klassfråga.

Staten och samhället måste redan ’till ädelt nödvärn’ träda emellan

för att skydda arbetaren i den ojämna kampen (27).

Adolf Hedins riksdagsmotion 1884 om pensions- och olycksfallsför-säkring för arbetare har betraktats som en milstolpe för svensk social-lagstiftning. Den ledde till att den så kallade Arbetarförsäkringskom-mittén tillsattes, vilken låg till grund för den första lagen om arbetar-skydd, den så kallade Yrkesfarelagen 1889. Lagen avsåg skydd motolycksfall och ohälsa i fabriker och innehöll föreskrifter om skydd förmaskiner och annan utrustning. Arbetarnas skyldighet att följa givnaföreskrifter markerades också tydligt. I flera fall sades det att föreskrif-terna skulle uppfyllas så långt det var möjligt. Formuleringen var såle-des svävande på viktiga punkter. En principiellt viktig sak var emeller-tid att den statliga Yrkesinspektionen nu inrättades och landet indela-des i tre distrikt med en inspektör i varje. Slutligen hade alltså det star-ka motståndet mot statskontroll betvingats. Yrkesinspektörerna skulledock gå fram på ”övertygelsens väg” och deras rådgivande funktionbetonades. Arbetareförsäkringskommitténs förslag om olycksfallsför-säkring tillstyrktes dock inte utan genomfördes först vid sekelskiftet1900 (28).

Då reviderades också bestämmelserna om minderårigas arbete inomindustrin och barn under 14 år samt kvinnor förbjöds att arbeta underjord och i stenbrott. Vid denna tid arbetade kvinnorna knappast längrei gruvorna. Med den industriella driftens utveckling hade männen över-tagit arbetet i gruvorna (21). Övervakningen fördes nu över till denstatliga Yrkesinspektionen och lagen utsträcktes med smärre undantag


till att omfatta även sågverks- och bruksindustrierna. Huvudregeln varatt arbetstiden för minderåriga mellan 13 och 18 år inte skulle över-skrida tio timmar per dygn samt att de inte fick användas i nattarbete.Arbetstiden för 13-åringar ökades därmed från sex till tio timmar, vil-ket var en eftergift för industrin som eftersträvade större enhetlighetrörande arbetstiderna. Ändringen talar för att barn var en viktig del avarbetskraften ännu under högkonjunkturen kring sekelskiftet. Inomarbetarrörelsen var missnöjet med lagen stort. Barnen utsattes fortfa-rande i hög grad för samma risker som de vuxna, men de hade sämremöjligheter att skydda sig genom sina klena kroppskrafter och ringaerfarenhet av arbetet samt små möjligheter att föra sin egen talan (13).Dessutom var det inte bara i de engelska kolgruvorna som barn utnytt-jades för vissa arbetsmoment för att de var småväxta.

Följande berättelse är från ett litet mellansvenskt järnbruk, där detraditionella patriarkala relationerna var hårt rotade och där arbetar-rörelsen inte fick fotfäste förrän efter första världskriget. Händelsenutspelades mot slutet av 1880-talet. Från bruksdammen leddes vattenner till ett vattenhjul i valsverket via en trätrumma, som var omkring70 centimeter i diameter. Omkring 60 meter av trumman var nedgrävdi jorden och gick bland annat under en landsväg. Då och då behövdesläckor lagas, vilket gjordes inifrån trumman under somrarna, då led-ningen var torrlagd. Eftersom ingen vuxen person rymdes i trumman,användes pojkar för arbetet. De skickades ner genom en reparations-lucka för sedan krypande ta sig fram i den trånga mörka tunneln ochtäta springorna. Var och en var utrustade med en oljelampa med öppenlåga, en mejsel och en säck med grovt lin indränkt i trätjära som använ-des som tätningsmaterial. Risken för brand ansågs inte vara något hin-der. Åtminstone vid ett tillfälle höll arbetet på att sluta i katastrof. En avpojkarna välte sin oljelampa och det tjärdränkta linet tog eld. Pojkenlyckades ta sig ner mot stupet vid vattenhjulet, där han kunde få luftmen inte ta sig ut. Där blev han liggande i över två timmar innan hankunde krypa tillbaka till reparationsluckan. När han till slut drogs ut avnågra vuxna arbetare, fick han stryk för att han hade varit ovarsam medelden och inte svarat på tillrop.4 Pojken var faderlös, vilket inte är ovä-sentligt i sammanhanget. Barn som inte arbetade nära någon anhörig,som kunde ”ta fred” för dem, kunde ha en mycket utsatt position både iförhållande till arbetsledningen och till de äldre arbetarna. Pennalism


4. Intervju med A Björkegren, Kumla, den 23 augusti 2004.


förekom långt in på 1900-talet vid detta och många andra bruk, därarbetet var hierarkiskt organiserat och inskolningen i yrket länge ord-nades enligt principer som påminde om det traditionella hantverks-systemets. Pennalismen var heller ingen fråga som facket prioriterade.

Ett annat exempel på hur skyddslösa minderåriga arbetare kundevara, trots den statliga regleringen på området, är hämtat från glas-bruksindustrin, som bedrevs hantverksmässigt och där minderårigalänge utgjorde en stor del tiden av arbetskraften. På sina håll användesdessutom fortfarande barn från fattighus och barnhem. Exemplet ärfrån Gryts bruk i sydöstra Närke, som var ett av de många mindrejärnbruk som dukade under till följd av den stora brukskrisen i slutetav 1800-talet och som då lade om produktionen till glastillverkning.Konjunkturerna för glasbruksindustrin var goda vid denna tid. Grytsglasbruk, som var en filial till Reijmyre glasbruk, existerade dockendast i sex år och lades ner efter en brand 1903. Dess snäckformigtturbinmönstrade pressglasprodukter är i dag eftertraktade samlar-objekt. Minderåriga under 18 år användes särskilt vid de mindreglasbruken och utgjorde där vid sekelskiftet drygt 30 procent av arbets-

Bild 6.6 Barnarbetare,årtal och fotografokända.

Foto: Nordiska Muséet

kraften. Vid Gryts bruk bestod arbetsstyrkan till 23 procent av minder-åriga. Deras uppgifter var främst att hålla formarna i vilka glasmassanhälldes vid pressningen, frakta gods till ugnarna och arbeta i sliperiet.Eftersom det var svårt att rekrytera hyttpojkar i de lägre tonåren fråntrakten, skaffades fattiga barn från Stockholm, bland dem barnhus-barn. Med anledning av detta började den lokala pressen att intresserasig för förhållandena vid bruket. Det visade sig att arbetstiden för barnunder 14 år överskred den enligt lag tillåtna med flera timmar och attbruket inte heller sörjde för att barnen fick gå i skola. Barnen, som stodlängst ned i den sociala hierarkin, utsattes dessutom för trakasserierfrån andra arbetare, vilket bidrog till att många rymde. I detta fall hadepennalismen en särdeles god grogrund, eftersom barnen både komutsocknes ifrån och i flera fall var fattighusbarn. Kommunalnämnden iBoo socken försökte hitta ett kryphål i lagen genom att klassa arbetetvid glasbruket som hantverk. En mer ingående utredning av förhållan-dena vid bruket visade att till och med elvaåringar användes i arbetet.Företagsledningen ska därefter ha respekterat lagen, eftersom barnenvar viktiga i produktionen (29).

Trots flera arbetarskyddsreformer var således skyddet mot olyckoroch ohälsa i arbetslivet fortfarande mycket begränsat i början av 1900-talet och den statliga kontrollen rudimentär. Motståndet i riksdagenmot sociala reformer minskade visserligen, men särskilt bönderna, somdominerade andra kammaren, var fortfarande kallsinniga till ett stat-ligt arbetarskydd. Socialdemokraternas och socialliberalernas reform-politiska samarbete gav emellertid resultat under 1900-talets förstaårtionden. Vid sekelskiftet genomdrevs en lag om kollektiv olycksfalls-försäkring, som gjorde arbetsgivarna skyldiga att ersätta arbetarna förolycksfall i arbetet. Lagen ledde till att arbetsgivarna i allt högre gradförsäkrade sina arbetare i ömsesidiga olycksfallsförsäkringsaktiebolageller i Riksförsäkringsanstalten, som inrättades 1902 till följd av lagen.

Den socialpolitik som växte fram under senare delen av 1800-taletoch början av 1900-talet i Sverige var på ett övergripande idémässigtplan länkad också till den så kallade hygienismen. Detta tankegodsbyggde på filantropisk och patriarkal grund och ledde efterhand tillsocialkonservativa och socialliberala reformer för att komma tillrättamed de värsta hälsoriskerna och andra sociala missförhållanden i deöverbefolkade och osunda städerna. Hygienismen innebar också att ettstort ansvar lades på individen själv att uppträda på ett sätt som gagna-de ”samhällshälsan”, vilken var överordnad individuella intressen.


Denna moralism, som fokuserade på den enskilda arbetarens beteende,hygien och ansvar, fanns också närvarande den tidiga statliga preven-tionspolitiken, som med andra ord till stor del präglades av som härkallas dispositionsprevention.

Denna preventionspolicy förstärktes också av bakteriologins utveck-ling. Sedan tuberkelbacillen hade upptäckts i början av 1880-talet för-klarades många lungsjukdomar som tuberkulos, fast det ofta kundevara fråga om silikos eller andra sjukdomar förorsakade av industri-damm. Eftersom tuberkulos kopplades till arbetarnas personliga hygien,bostads- och levnadsförhållanden snarare än till deras arbetsförhållan-den, kunde problemet med yrkessjukdom medvetet eller omedvetetnegligeras och skyddsåtgärder fördröjas. Å andra sidan kunde anhop-ningen av verkliga eller felaktigt diagnostiserade tuberkulosfall på vissaarbetsplatser bidra till att observanta företagsläkare började kartläggaproblemen och ta initiativ till dammbekämpande åtgärder, eftersomman antog att tuberkulosen spreds lättare om dammpartiklar skadadelungorna (30). Tuberkulos var också i sig ett stort problem i smutsiga,dåligt ventilerade och överbefolkade lokaler (31).

nya förutsättningar för sociala reformerEfter rösträttsreformerna 1907–1909 ökade den socialdemokratiskarepresentationen i riksdagen och partiet blev nu den främsta initiativta-garen till reformer i arbetarskyddet. På 1910-talet genomdrev socialde-mokrater och socialliberaler flera viktiga arbetarskyddsreformer. År1912 antogs en ny och förstärkt arbetarskyddslag och 1916 revideradeslagen om olycksfallsförsäkring, som nu blev obligatorisk och som i prin-cip kom att gälla alla lönearbetare. Den nya arbetarskyddslagen innebaren allmän skärpning av skyddsbestämmelserna och omfattade all rörelse.Vidare förstärktes Yrkesinspektionen. Antalet distrikt utökades till niooch en ingenjörsutbildad inspektörsassistent samt minst en underinspek-tör skulle tillsättas i varje distrikt. Bergmästarna, som redan tidigare hadehaft viss tillsyn över arbetsförhållandena inom bergsbruket, blev nu speci-alinspektörer för gruvorna. Dessutom inrättades kvinnlig yrkesinspektionunder ledning av en kvinnlig yrkesinspektris, som skulle ha hand om över-vakningen av kvinnors och barns arbetsförhållanden. Chefsmyndighet förYrkesinspektionen blev nu den nyinrättade Socialstyrelsen, som fick ensärskild byrå för arbetarskyddsärenden (13, 33).



Enligt 1912 års arbetarskyddslag skulle hälsovårdsnämnderna ellerkommunalnämnderna, som redan hade viss erfarenhet av tillsynen avarbetarskyddet för barn, ha hand om tillsynen av de minsta arbetsplat-serna med under tio anställda. De som hade maskinell utrustning ellertryckkärl som kunde medföra explosionsolyckor skulle dock övervakasav Yrkesinspektionens underinspektörer. Den kommunala tillsynen,som formellt var underställd Yrkesinspektionen, kom med tiden att blihårt kritiserad, främst därför att inspektionen var ett obetalt förtroen-deuppdrag och därmed ofta inte fick ta nödvändig tid i anspråk. Trotsständiga försök till ändring bestod systemet i stort sett fram till 1987,då tillsynen av de små företagen togs över av de statliga yrkesinspektö-rerna. Dessförinnan hade dock många kommuner anställt inspektörersom var särskilt inriktade på arbetsmiljön (33). Denna utveckling är endel av bakgrunden till de problem som ännu i dag finns rörande arbets-miljöfrågornas hantering i små företag, där den fackliga verksamhetendessutom ofta är outvecklad.

Under 1900-talets första två årtionden var begränsningen av arbetsti-den det viktigaste reformkravet i arbetarskyddet. Kravet på lagstiftningblev allt starkare från fackföreningsrörelsens sida. Kortare arbetsdag varockså en förutsättning för att arbetarna skulle kunna utnyttja rösträttenoch vara aktiva i sina intresseorganisationer, menade reformivrarna. Ettannat argument var att olycksfallen skulle minska genom att arbetsförmå-gan ökade. Lagen om 8 timmars arbetsdag kunde genomdrivas i riksda-gen mot bakgrund av de revolutionära stämningarna och hungerupplop-pen kring slutet av första världskriget. När lagen antogs vid 1919 års urti-ma riksdag hade många andra industriländer redan infört den eller ocksåfanns lagförslag i frågan. Därmed var argumentet att andra länder skullefå konkurrensfördelar om lagen infördes inte längre gångbart. En annanbidragande orsak var att socialdemokraterna nu för första gången var iregeringsställning tillsammans med liberalerna. Lagen antogs i en prelimi-när form och permanentades först 1930. Även om arbetstiden inomindustrin hade begränsats successivt genom avtal, blev reformen viktigbåde principiellt och i praktiken. Effekterna blev emellertid inte entydigtpositiva utifrån arbetarskyddssynpunkt. Begränsningen av arbetstidendrev på rationaliseringen, eftersom arbetsgivarna ville utnyttja arbetstidenmer effektivt. På kort sikt innebar rationaliseringen visserligen att mångatunga arbetsmoment underlättades eller försvann. På längre sikt generera-des dock nya arbetsmiljöproblem, som hade samband med hög arbets-takt, monotona rörelser och utarmning av arbetets innehåll (13, 32, 33).

Flera branscher undantogs från lagen, till exempel jordbruket, sjuk-vården, restauranger och kaféer. Reformen hade dock inte per automa-tik stöd från alla fackliga organisationer. Svensk Sjuksköterskeför-ening, som hade en professionell i stället för en facklig strategi, priori-terade kravet på utbildning framför högre löner, sänkt arbetstid ochandra förbättringar av arbetsförhållanden. Förbundet menade att lagenom åttatimmarslagen inte borde tillämpas för sjuksköterskorna medhänvisning till att yrket var ansvarsfullt och särpräglat. På så sätt villesjuksköterskorna även markera en distans till arbetargrupperna inomsjukvården, det vill säga sjukvårdsbiträden samt ekonomi- och verk-stadspersonal. Tanken var, som Agneta Emanuelsson har poängterat,att detta skulle bidra till deras erkännande som professionella yrkes-utövare. Följden blev att både sjuksköterskor och biträden, det villsäga all kvinnlig sjukvårdspersonal, undantogs från lagen (13, 34).

särlagstiftningens problematikGenombrottet för det statliga arbetarskyddet under årtiondena kringsekelskiftet innebar också som antytts att särlagstiftning för kvinnorinfördes. År 1909 utvidgades särlagstiftningen genom ett förbud motkvinnors nattarbete i industriell verksamhet. Till skillnad mot hante-ringen av frågan om fosfornekros valde statsmakterna att följa Interna-tionella arbetsbyråns riktlinjer om förbud. Motiveringen var att kvinnor-nas hälsa borde skyddas och barnens omvårdnad och uppfostran värnas.Ändå berördes endast en liten del av kvinnorna av lagen, främst välbetal-da kvinnor som typografer. Detta talar för att det också fanns andramotiv bakom lagen, menade motståndarna till lagen. Christina Carlssonhävdar att det främsta skälet var att kvinnornas ökade förvärvsarbeteupplevdes som ett hot. ”Samhällets grundval – familjen – hotades liksommannens överhöghet över kvinnan” (35 s. 228). Kritiken mot lagen komfrån kvinnor både inom det borgerliga och socialistiska lägret. Man häv-dade att lagen skulle försämra kvinnornas möjligheter att konkurrera pålika villkor med männen på arbetsmarknaden. Det socialdemokratiskapartiet gick i denna fråga emot sin egen kvinnoopinion.

Särlagstiftningen inlemmades, kritiken till trots, i 1912 års arbetar-skyddslag. Som institution betraktad konserverade även den kvinnligayrkesinspektionen strukturerna av kvinnlig underordning i arbetslivet,samtidigt som de kvinnliga inspektörerna i sin praktiska verksamhet arbe-tade för att förbättra kvinnors villkor i arbetslivet, vilket har betonats av



Annika Åkerblom. Yrkesinspektrisen, Kerstin Hesselgren och hennesefterträdare, blev också något av föregångare för ett vidgat perspektiv påarbetarskyddet. Bland annat uppmärksammade de tidigt frågor om triv-sel, belastningsskador och kvinnors dubbelarbete. Den kvinnliga yrkesin-spektionen existerade fram till 1949, då den ersattes med en socialinspek-tör (vanligen en kvinnlig) i varje yrkesinspektionsdistrikt (36).

Förbudet för kvinnors nattarbete avskaffades 1962, medan förbudetatt arbeta under jord luckrades upp successivt från 1950-talet menavskaffades formellt först i och med 1977 års arbetsmiljölag. Kvarlevorav särlagstiftningen för kvinnor fanns dock ännu på 1990-talet genomrestriktioner för kvinnor i fertil ålder att arbeta med bly på grund avrisken för fosterskador. Problemet med denna särbehandling av kvin-norna var, som bland annat Lynn Karlsson har poängterat, inte baradet att kvinnornas konkurrensmöjligheter på arbetsmarknaden försäm-rades och att deras underordning förstärktes. Det faktum att kvinnornainte kunde utgöra normen för arbetarskyddet bidrog också till att män-nens arbetsvillkor negligerades (37).

För bageri- och konditoriarbetarna var däremot särlagstiftning iform av förbud mot nattarbete för den egna yrkeskåren ett internatio-nellt och svenskt fackligt krav, vilket har behandlats av Bill Sund. Dessaarbetare exploaterades hårt genom att de kontinuerligt arbetade natte-tid, vilket innebar att de inte kunde leva ett normalt socialt liv. Deninternationella arbetarrörelsen, särskilt den tyska, drev krav på nattar-betsförbud hårt. Frågan väcktes också i den svenska riksdagen, men enlag om förbud mot nattarbete för bageri- och konditoriarbetare kundegenomdrivas först efter första världskriget mot bakgrund av den utom-parlamentariska oron och i samband med debatten kring åttatimmars-lagen. Under kriget hade dessutom nattarbete förbjudits på grund avbrödransoneringen och efter kriget vägrade de organiserade arbetarnaatt återgå till de gamla arbetstiderna. Rationaliseringen inom branschenunderminerade emellertid lagen på sikt. Företrädare för spisbrödstill-verkningen, som drevs fabriksmässigt, krävde att lagen skulle modifie-ras så att skiftgång kunde bedrivas dygnet runt. Efterhand utverkadearbetsgivarna dispens från nattarbetsförbudet, vilket inte sällan stöddesav facket lokalt. Man var mån om att behålla produktionen, och detutgick ett visst lönepåslag för arbete nattetid. Lagen mjukades upp 1959och avskaffades slutligen 1970. I detta fall kom alltså lagen i konfliktmed den tekniska utvecklingen och den ökande konkurrensen inombranschen samt småningom även med kravet på låga brödpriser (38).

arbetarskyddet och agrarsektorns arbetareSverige var länge ett jordbruksland. Vid sekelskiftet 1900 hade drygt55 procent av befolkningen sin försörjning av jordbruket och ännu vidingången till 1920-talet var andelen 44 procent (39). Inte minst därförär det viktigt att något kommentera det faktum, att lantbrukets arbeta-re länge var undantagna från skyddslagstiftning och arbetstidslagstift-ning, trots usla villkor med långa arbetsdagar, olycksfallsrisker ochyrkessjukdomar som reumatism. Mjölkerskorna fick också belastnings-och förslitningsskador i händer, armar, nacke och rygg. Det hårda arbe-tet bidrog i hög grad till att det mot slutet av 1800-talet blev brist påmjölkerskor vid de större gårdarna. Jordbrukarna försökte då lösa pro-blemet genom att anställa statare med hustrur som enligt mannensanställningskontrakt hade mjölkningsplikt (40). Barnarbete förekomdessutom av tradition inom jordbruket och var som nämnts inte hellerreglerat i lag. Antalet olyckor inom jordbruket var enligt Arbetar-försäkringskommittén relativt sett färre än inom de flesta industrierna,men i absoluta tal ungefär lika många som inom textilindustrin. Lantarbe-tarna undantogs dock från arbetarskyddslagstiftningen, trots att lant-bruksproletariatets livsvillkor var en viktig del av arbetarfrågan i Sverigesåväl som i andra länder, och trots att emigrationen och urbaniseringen påsikt innebar ett hot om arbetskraftsbrist inom lantbruket (13).

Arbetsförhållandena inom jordbruket var dock inte lika synliga sominom industrin med det koncentrerade eländet i fabrikerna. Detsammagällde i viss mån också skogsbruket, även om trädfällning och flottningvar dramatiska arbetsmoment. Arbetarna inom agrarsektorn organise-rade sig sent, vilket inte endast innebar att de länge saknade möjligheteratt driva sina intressefrågor fackligt och politiskt. ”Hotet” om socialismoch arbetaroroligheter utgjorde därmed inte heller någon drivkraft förreformförslag i riksdagen för dessa arbetare förrän en bit in på 1900-talet. Det faktum att andra kammaren fram till 1910-talets börjandominerades till cirka 2/3 av bönder, som också var lantarbetarnasarbetsgivare, gjorde det dessutom svårt att få gehör för reformer. Dess-utom var socialdemokraterna länge koncentrerade på industriarbetar-nas villkor. 1912 års arbetarskyddslag omfattade lantbruket endast vadgällde arbete med maskinella hjälpmedel. De många olycksfallen medtröskverk hade bidragit till detta (13). Talande nog var det även inomdenna sektor maskinerna – och männens – arbete som satte frågan omarbetarskyddet på den politiska dagordningen.


Den sena fackliga organiseringen bland lantarbetarna, liksom efter-släpningen av sociala reformer, berodde ytterst på att de kapitalistiskarelationerna inom jordbruket utvecklades långsammare än inomindustrin. Därmed levde traditionella former för arbetets sociala orga-nisering länge kvar, det vill säga förkapitalistiska jordlegoförhållandenoch anställningsformer bevarades flera decennier in på 1900-talet. Dess-utom utgjordes endast en del av lantarbetarkåren av fria och rörligalönearbetare. Torpare och stattorpare med flera grupper, som dispone-rade jord under traditionella legoformer, var knutna till jordägaren/arbetsgivaren genom dagsverkssystemet (arbetsräntan). Dessa utom-ekonomiska och patriarkala bindningar mellan jordägaren och arbeta-ren/småbrukaren försenade uppkomsten av facklig organisering ochmoderna arbetsavtal. Det gjorde även stataresystemet, som trots att dettillhörde det kapitalistiska kreatursbaserade storjordbruket, tillämpadetraditionella anställnings- och löneformer, som innebar att statarnakom i ett starkt personligt beroendeförhållande till arbetsgivaren. Sve-rige var dessutom huvudsakligen ett småbrukarland. Mindre än 2 pro-cent av brukningsdelarna och drygt 20 procent av åkerarealen var vidmitten av 1920-talet gårdar över 50 hektar. Pigor och drängar på mind-re jordbruk hade svårare att organisera sig än arbetarna vid störreenheter. Även om husbonden enligt legostadgan och den patriarkalaordningens praxis skulle ha en viss social omsorg om sina arbetare, tillexempel vid sjukdom och olycksfall, gav arbetskontrakten, som slötspå individuell basis, stort utrymme för husbondens godtycke. Det fannssåledes ingen garanti för god social omsorg i det patriarkala välfärds-systemet (39).

Ändå var det just detta system som åberopades från bönder, gods-ägare och brukspatroners sida i riksdagen för att agrarsektorns ochäven bruksindustrins stora arbetargrupper skulle undantas från socialareformer. Dessutom var det en utbredd uppfattning att lantbruksarbe-tet var sundare, friare och mindre olycksdrabbat än industriarbetet.Även från socialliberalt håll hävdades länge denna åsikt. Risken förarbetaroroligheter och det faktum att lantarbetarna var potentiella väl-jare väckte dock omsider ett visst intresse hos politikerna för att föreslåreformer också för dessa arbetare. Den fackliga lantarbetarrörelsen,som omfattade även skogsarbetare, torpare, bolagsarrendatorer ochvissa andra småbrukargrupper, startade några år in på 1900-talet medstrejker och vräkningar som följd. Ett riksförbund, Svenska Lantarbe-tareförbundet, bildades 1908, men före storstrejken fanns kollektiv-



avtal, främst inom storjordbruken i södra Sverige och vid större bruk imellersta Sveriges, där lantarbetarna levde nära organiserade industri-arbetare. Efter strejken avsomnade lantarbetarrörelsen och i många fallåtergick man till de traditionella kontraktsformerna (39, 42).

Den fråga som kom att uppmärksammas mest i debatten om lantar-betarnas arbetsvillkor under 1910-talet var de långa och oregelbundnaarbetstiderna som förstärkte lantarbetarnas patriarkala bindningar tillarbetsgivarna. Trots det undantogs alltså lantarbetarna även från åttatim-marslagen. Deras arbetstid började regleras i lag först 1936, men fråganblev komplicerad att lösa. Det berodde delvis på jordbruksarbetetssäsongbetonade karaktär, men också på att motståndarna ännu vid dennatid hävdade att jordbruksarbetet var mer hälsosamt än industriarbetet ochdärför inte behövde falla under den allmänna arbetstidslagen (42).

För Svenska Lantarbetareförbundet, som reorganiserades 1918, varden fackliga verksamheten länge starkt präglad av att förbundet omfat-tade både lönearbetare, torpare och småarrendatorer. Målet för lantar-betarrörelsen, som efter kriget hade starka vänstersocialistiska inslag,var inte endast att verka för att lantarbetarna skulle få bättre villkorsom lönearbetare, utan också att de skulle kunna få jord för eget bruk,men under tryggade former så att de inte hamnade i samma skuldfällasom många egnahemsägare. Förbundet kom därför att engagera sigmycket i politiska frågor om jord- och arrendereformer, vilket gjordeatt andra reformkrav kom i skymundan (39).

Även skogs- och flottningsarbetarna var länge undantagna frånarbetarskyddslagstiftningen, trots att arbetet med trädfällning, lastningoch flottning var synnerligen riskfyllt och arbetet i kyla och vätapåfrestande för hälsan. De omfattades dock av 1912 års arbetarskydds-lag till tillämpliga delar. Under 1910-talet blev deras usla härbärgenoch dåliga kosthåll under arbeten långt ifrån hemmet föremål för enstatlig utredning efter påtryckningar från främst engagerade provinsial-läkare. Utredningen ledde till att förhållandena rörande härbärgenareglerades i lag 1919. Dessutom tillsattes en särskild skogs- och flott-ledshärbärgesinspektör, som 1925 bemyndigades tillsyn också avarbetarskyddets efterlevnad. Bo Persson har visat, att skogsyrkesinspek-tionen blev mycket viktig för skogs- och flottningsarbetarna under mellan-krigstiden, eftersom deras kontraktsformer försvårade en facklig dialogmed arbetsgivarna i arbetarskyddet såväl som andra frågor. Utveckling-en av ett organiserat arbetarskydd inom skogsbruket kompliceradesockså av att arbetet var säsongbetonat och att arbetsplatserna var

spridda. Skogsyrkesinspektionens stora betydelse berodde också på attden förste inspektören, Oscar Wallner var en eldsjäl. Han innehadebefattningen i närmare fyra decennier och genomdrev bland annatgemensam bespisning för arbetslagen i skogen under ledning av kockor,som anställdes av arbetslagen eller av arbetsgivaren. Med kockornasintåg i skogs- och flottningsarbetarnas förläggningar förbättrades arbe-tarnas kosthåll avsevärt och kojorna rustades upp (43).

*

Som visats var influenserna från andra industriländer viktiga förutvecklingen av ett grundläggande statligt arbetarskydd i Sverige. Denlikartade utvecklingen mellan jämbördiga industriländer skedde i kon-kurrensutjämnande syfte. Ekonomisk rationalitet kunde således för-enas med humanitära behov. Det var dock inte självklart att ländernaföljde de internationella arbetarskyddskonferensernas rekommendatio-ner. När det gällde fosfornekros stod förbudet ännu i motsättning motindustrins intressen i Sverige. Statsmakterna hade över huvud taget enförsiktig hållning gentemot arbetsgivarna, och reformerna kom medstor fördröjning i förhållande till de kända riskerna. Den långvarigaagrarkonservativa dominansen i riksdagen var den främsta förklaring-en. I andra fall kunde reformerna ha en dold agenda. Så har till exem-pel förbudet mot nattarbete för kvinnor tolkats. Särlagstiftningenkunde också vara ett sätt att kringgå satsningar på arbetsmiljön, vilketkommer att beröras mer längre fram. Socialliberaler var en viktig dri-vande kraft för sociala reformer, i synnerhet som arbetarna länge sak-nade representation i riksdagen. Yrkesfarelagen med Yrkesinspek-tionens tillkomst 1889 var ett viktigt steg eftersom arbetarskyddet nulagfästes och motståndet mot statlig inspektion kunde besegras.Rösträttsreformerna samt den politiska oron efter världskriget innebarett nytt och bättre utgångsläge för att kunna genomdriva sociala refor-mer, nu med socialdemokraterna som främsta aktör.

Genom Versaillesfördraget 1919 bildades International LabourOrganisation, ILO, som ett oberoende trepartsorgan inom NationernasFörbund, NF. ILO, som övertog de tidigare internationella arbetar-skyddskonferensernas verksamhet, blev genom sina konventioner enviktig normerande faktor för den fortsatta internationella utvecklingenav reformer bland annat på arbetarskyddets område.


Den svenska modellen och arbetarskyddet 1920–1970

en dynamisk ”mellanperiod” Tom Dwyer har karakteriserat arbetarskyddets internationella utveck-ling under perioden från omkring 1920 till slutet av 1960-talet som entid av social peace. När ett grundläggande statligt arbetarskydd medolycksfallsersättning, yrkesinspektion och åtta timmars arbetsdag välhade etablerats, förorsakade arbetarskyddet få konflikter, även om detfanns vissa skillnader mellan länderna. Dwyer, som främst diskuterarolycksfallsbekämpningen, ansluter sig också till uppfattningen att fack-ets engagemang i arbetarskyddet därmed minskade kraftigt, särskilt påarbetsplatsnivå. Till detta bidrog spridningen av the Safety Movement,som åtminstone i sin renodlade form ställde facket utanför samarbetet iarbetarskyddet (9).

I Sverige blev emellertid denna period den dittills mest dynamiska iarbetarskyddets historia genom partssamarbetets genombrott ochutveckling. Den svenska modellens starka inslag av självreglering mel-lan parterna krävde aktiva insatser av såväl facket som de organiseradearbetsgivarna. Fackets engagemang i arbetarskyddsfrågorna ökadedärför på alla nivåer, vilket även berodde på att fackföreningsrörelsenkonsoliderades och stärktes och fick bättre möjligheter att ägna sig åtannat än lönekampen. Bakgrunden var främst högkonjunkturen efterandra världskriget, arbetsfreden och den stabila socialdemokratiskaregeringen, som samarbetade med LO. Därmed inte sagt att samarbetetvar konfliktfritt eller i alla delar framgångsrikt (30).

Inom detta institutionaliserade partssamarbete, som utgjorde for-men för hanteringen av bland annat arbetarskyddet, fanns det bådelatenta och öppna intressekonflikter rörande innehållet, det vill sägaarbetarskyddets inriktning, karaktär och målsättning (preventionspoli-cyn). En grundläggande fråga var om preventionen främst skulle foku-seras på att förändra arbetarnas beteende eller att förbättra själva mil-jön. Relaterad till detta problem var frågan om i vilken omfattningarbetarskyddet skulle inriktas på olycksfall respektive yrkessjukdomar.Eftersom arbetarskyddet i stor utsträckning skulle hanteras genom för-


handlingar mellan arbetsmarknadens parter, blev utfallet också till stordel beroende av maktförhållandena mellan dem. Ju mindre en frågaförhandlades och drevs på nationell nivå, desto mer blev utfalletavhängigt maktförhållandena på företagsnivå. Så var det länge medpreventionen av yrkessjukdomarna, eftersom både det statliga arbetar-skyddet och partssamarbetet på central nivå främst fokuserade påolycksfallsfrågan.

Partssamarbetet i arbetarskyddet ska följaktligen inte heller förståssom att frågan i grunden karakteriserades av konsensus mellan parter-na. Arbetarskyddet som samhällsfråga var och är ytterst en intresse-och maktfråga, även om det inom detta problemkomplex alltid harfunnits sammanfallande intressen mellan arbete och kapital. Partssam-arbetet i den svenska modellen byggde ytterst på förhandling. Hurväxte då den svenska modellen för hanteringen av arbetarskyddet framoch hur utvecklades den fram till den andra internationella reform-vågen under 1970-talet? Vilka problem genererades i modellen ochbidrog till dess upplösning?

olycksfall och yrkessjukdomar Under mellankrigstiden ökade antalet anmälda olycksfall kraftigt iindustriländerna, vilket främst har satts i samband med industrisek-torns tillväxt samt den ökade mekaniseringen, rationaliseringen ocharbetstakten. Olycksfallens utveckling fick stor betydelse för framväx-ten av samarbetspolitiken i arbetarskyddet.

Under perioden 1918–1950 femdubblades antalet anmälda olycks-fall inom de större privata företagen. Olycksfallen blev fler men efter-hand mindre allvarliga. Mekaniseringen innebar också att en del tradi-tionellt tunga och farliga arbetsmoment försvann. I början av 1950-talet vände trenden. År 1955 samordnades olycksfallsförsäkringen medden allmänna sjukförsäkringen. Därmed försvann de bagatellartadeolycksfallen ur statistiken, vilket delvis förklarar den extrema nedgång-en. Dessutom skedde i praktiken en underrapportering, eftersom sjuk-fall förorsakade av arbetsskador var integrerade i den allmänna sjuk-försäkringen under de första tre månaderna. Antalet industriarbetareökade fram till början av 1960-talet och minskade därefter till följd avrationaliseringen, strukturomvandlingen och den internationella struk-turkrisen inom industrin. Från slutet av 1970-talet skedde också entydlig minskning av olycksfallen, vilket både hade att göra med reella



förbättringar i den fysiska arbetsmiljön inom industrin och en fortsattminskning av antalet industriarbetare. Antalet anmälda dödsolyckorökade kraftigt fram till 1920 och pendlade fram till 1955 omkring 500för att sedan stadigt sjunka. Den kraftiga ökningen under andra världs-kriget berodde främst på fartygsolyckor förorsakade av minor. Trots

Figur 6.3 Dödsolyckor-nas utveckling.

Källa: Från yrkesfara tillArbetsmiljö: Yrkes-inspektionen 100 år.Stockholm: Arbetar-skyddsstyrelsen. 1990, s. 165.

Figur 6.2 Olycks-fallens utveckling.

Källa: Från Yrkesfara till Arbetsmiljö: Yrkes-inspektionen 100 år.Stockholm: Arbetar-skyddsstyrelsen, 1990, s. 163.

300 000Antal olycksfall

190

0

1910

1920

1930

1940

1950

1960

1970

1980

1990

250 000

200 000

150 000

100 000

50 000

0

190

0

1910

1920

1930

1940

1950

1960

1970

1980

1990

1 000Antal dödsolyckor

750

500

250

0

att yrkesskadestatistiken är problematisk och osäker, visar ändå figu-rerna de generella utvecklingstrenderna (28, 32–33).

Eftersom den officiella yrkessjukdomsstatistiken började föras förstfrån 1930, i samband med att den första lagen om försäkring motyrkessjukdomar 1929 trädde ikraft, vet vi inte mycket om den egentligautvecklingen av arbetsrelaterade sjukdomar före denna tidpunkt. Ävenefter 1930 är bilden oklar. Lagen var endast tillämplig på de erkändayrkessjukdomar som listades i lagen, vilken bland annat byggde påILO:s konventioner. Till en början omfattade lagen skador orsakade avarsenik, bly, kvicksilver, fosfor, strålning (värme, ljus, röntgen, radium),mjältbrandssmitta samt från och med 1931 silikos (stendammslunga).Även om listan successivt utökades, var myndigheterna länge mycketrestriktiva med att erkänna de fall som anmäldes. Förmodligen upp-täcktes eller anmäldes inte heller alla fall. Fram till 1950 utgjorde antaletregistrerade arbetssjukdomar knappt 1 procent av de registreradearbetsolycksfallen.

Förutom en tillfällig ökning under andra världskriget, som blandannat berodde på koloxidförgiftning av gengas, skedde en markantökning av antalet anmälda sjukdomar först vid 1960-talets slut. Mångasjukdomar betraktades länge som en ofrånkomlig följd av arbetet, till


Figur 6.4 Yrkessjuk-domarnas utveckling.

Källa: Från Yrkesfara tillArbetsmiljö: Yrkesinspek-tionen 100 år. Stockholm:Arbetarskyddsstyrelsen,1990, s. 168.

60 000Antal anmälda arbetssjukdomar

1930

1935

1940

1945

1950

1955

1960

1965

1970

1975

1980

1985

1990

50 000

40 000

30 000

20 000

10 000

0

exempel hörselskador bland valsverks- och verkstadsarbetare och rygg-besvär bland skogsarbetare, liksom belastningsskador hos telegrafister,kontorister och servitriser. Eftersom de registrerade fallen av yrkessjuk-domar länge var så få, utgjorde de till skillnad från de många olycksfal-len inte någon dynamisk kraft för arbetarskyddsreformer, vilket BillSund och Klas Åmark har betonat (32). När systemet med listade yrkes-sjukdomar ersattes med ett generellt arbetsskadebegrepp genom 1977års lag om arbetsskadeförsäkring, kunde bland annat sjukdomar i rörel-seorganen i väsentligt större utsträckning erkännas som yrkesskada.Därmed blev det stora problemet med belastningsskador synligt i statis-tiken, vilket till stor del förklarar den språngartade ökningen. Ävensenare får man dock räkna med ett mörkertal. Cancer, hjärtsjukdomaroch psykiska åkommor har ofta inte registrerats som arbetsrelateradesjukdomar, även om de i praktiken kan ha varit det (32–33).

Det var utan tvekan problemet med olycksfall under mellankrigsti-den som var den främsta drivkraften för såväl partssamarbetets etable-ring i arbetarskyddet som den fortsatta reformpolitiken i frågan. Attmekaniseringen och rationaliseringen också ledde till ökade risker föryrkessjukdomar, fick däremot inte samma uppmärksamhet. Olycksfal-len var konkreta, direkta och synliga, de störde produktionen och med-förde stora kostnader för företagen. Därför fanns det ett egenintressehos åtminstone många större företagare att förebygga olycksfall, sär-skilt om de i enlighet med the Safety Movement menade att olycksfallenfrämst berodde på arbetarna och att preventionen följaktligen skulleinriktas på att ändra deras beteende. Att verksamt förebygga yrkessjuk-domar, som till exempel silikos eller blyförgiftning, krävde vanligenomfattande och dyrbara investeringar. Därför var sambandet mellanarbetarskydd och kostnadsbesparingar för skador inte lika tydligt.Yrkessjukdomarna visade sig dessutom först efter en lång tids arbete,vilket gjorde problemet mindre synligt och kunde komplicera ansvars-frågan. Preventionen rörande yrkessjukdomarna var och är därför enmer konfliktladdad fråga att hantera mellan såväl parterna på arbets-marknaden som mellan aktörerna på den politiska arenan (30).

Eftersom de ökade arbetsolycksfallen var ett internationellt problemi industriländerna under mellankrigstiden, rekommenderade ILO vidslutet av 1920-talet att parterna skulle samarbeta kring ökad säkerhetpå arbetsplatserna. I Sverige var det fastslaget redan i 1912 års arbetar-skyddslag att arbetarna hade rätt att vara representerade vid yrkesin-spektörernas besök. I vilken utsträckning detta förekom i praktiken är


inte närmare känt, men bestämmelsen var principiellt viktig. Genom enrevision av den svenska arbetarskyddslagen 1931 rekommenderadesskyddsombud och deras rättigheter specificerades. År 1938 förordadelagen även skyddskommittéer på större arbetsplatser. När arbetarskyd-det under mellankrigstiden i allt högre grad började bli en fråga omsjälvreglering och samarbete mellan arbetsmarknadens parter, återspeg-lades detta också i lagstiftningen. Den nya arbetarskyddslagen 1949kodifierade som nämnts inte bara reglerna för den lokala säkerhets-tjänsten utan även själva partssamarbetet arbetarskyddet. Lagen gavendast riktlinjerna för arbetarskyddets utformning och skulle exempli-fieras genom den tillhörande kungörelsen samt anvisningar utgivna avArbetarskyddsstyrelsen, som inrättades samtidigt som chefsmyndighet(28, 32). Arbetarskyddslagen från 1949 reviderades i omgångar, menbestod i sina grunddrag fram till den nya arbetsmiljölagstiftningen på1970-talet.5 Lag och avtal korresponderade således med varandra, vil-ket var ett utmärkande drag för den svenska modellens reglering avarbetarskyddet.

den svenska samarbetsmodellen och arbetarskyddetUnder mellankrigstiden tillhörde Sverige de länder som hade allra flestkonflikter på arbetsmarknaden. Bakgrunden var främst konjunkturut-vecklingen med massarbetslöshet och lönesänkningarna samt rationali-seringen och strukturomvandlingen. Därtill kom det instabila politiskaläget. Efter den rekordhöga arbetslösheten under deflationskrisen1921–1922, som i genomsnitt uppgick till 27 procent av LO:s medlem-mar, låg arbetslösheten hela 1920-talet över 10 procent. År 1928genomdrev den liberala regeringen lagen om kollektivavtal och arbets-domstol för att få till stånd en lugnare utveckling på arbetsmarknaden.Reformerna fick till en början stark kritik från arbetarrörelsen menaccepterades så småningom. Samma år tog socialminister Sven Lübeckinitiativ till en arbetsfredskonferens mellan staten och arbetsmarkna-dens parter efter engelsk förebild. Mot bakgrund av det stora proble-


5. Bland de viktigaste förändringarna kan nämnas att den utsträcktes år 1963 till att omfattaall verksamhet där arbetstagare användes, det vill säga även alla anställda inom den offent-liga sektorn. Tidigare hade lagen endast gällt för sådan statlig och kommunal verksamhetsom bedrevs som rörelse eller särskilt arbetsföretag.


met med olycksfall diskuterade man vid arbetsfredskonferensen ettorganiserat samarbete även i arbetarskyddet. Den nya ekonomiskavärldskrisen och massarbetslösheten i början av 1930-talet försvåradedock samarbetet mellan parterna, vilket händelserna i Ådalen 1931 blevdet tydligaste exemplet på. Dessutom avvisade vänsteropinionen inomfackföreningsrörelsen samarbete med motparten av principiella skäl.Vid några större företag hade skyddskommittéer bildats redan före kri-sen, men tanken på ett partssamarbete i arbetarskyddet togs upp igenefter krisen. År 1930 fanns det cirka 1 000 arbetsplatser med skyddsom-bud i landet, 1935 drygt 2 000 och 1940 cirka 4 000 (28, 32).

Med anledning av den långvariga oron på arbetsmarknaden hadeden socialdemokratiska regeringen planer på att ingripa med lagstift-ning för att skydda tredje man. Inför detta hot beslöt SAF och LO attsäkra arbetsfreden genom att reglera frågor om stridsåtgärder avtals-vägen, vilket ledde fram till Saltsjöbadsavtalet 1938. Avtalet blev nor-merande för hela arbetsmarknaden. Det institutionella ramverk ochden samarbetsanda, som sedermera kom att kallas för den svenska

Bild 6.7 StatensSkogsindustrier i Piteå.Tavlan på väggen gerinforamtion till arbe-tarna om att 134 skade-fria dagar utan sjuk-skrivning passerat påverkstadsgolvet.

Foto: KW Gullers/Nordiska museet

modellen, var både en förhandlingsmodell och en välfärdsmodell.Förutom att rädda arbetsfreden var syftet att främja ekonomisk till-växt, full sysselsättning och sociala reformer. Socialdemokraterna gickmed på att föra en tillväxtvänlig näringspolitik för att få en större kakaatt dela. De borgerliga partierna accepterade i ”gengäld” den socialde-mokratiska social- och fördelningspolitiken. Samarbetet har ocksåbenämnts som ”den historiska kompromissen” (44).

Ett grunddrag i det svenska partssamarbetet blev centraliserad själv-reglering, vilket innebar att frågor på arbetsmarknaden huvudsakligenskulle lösas genom centrala avtal, vilka var normerande för de lägrenivåerna. Samtidigt prioriterades förhandlingslösningar framför lag-stiftning. Systemet krävde starka, välorganiserade och aktiva parter pånationell nivå såväl som på arbetsplatsnivå (45). Arbetarskyddet blevden första konkreta fråga som blev föremål för ett samarbetsavtal i Salt-sjöbadsavtalets kölvatten genom 1942 års överenskommelse om denlokala säkerhetstjänsten. Under 1940-talet slöts även andra samarbetsav-tal rörande företagsnämnder, yrkesutbildning och tidsstudier. Samarbets-avtalen innehöll huvudsakligen rekommendationer, vilket var i enlighetmed SAF:s linje att undvika både lagstiftning och bindande kollektivavtali dessa frågor. När det gällde reglerna för den lokala säkerhetstjänstenhade LO hellre velat ha en striktare reglering i form av ett bindande kol-lektivavtal. Nu antogs endast en bestämmelse om hur trakasserier motskyddsombud skulle handläggas som bindande kollektivavtal. Man kansäga att problemet för LO:s del löstes genom att den nya arbetarskydds-lagen 1949 befäste de viktigaste reglerna i avtalet (28, 44).

Förutsättningarna för en fungerande dialog mellan parterna förbätt-rades på alla nivåer i samhället under högkonjunkturen efter andravärldskriget. Till detta bidrog också den socialdemokratiska stabilise-rings- och välfärdspolitiken samt konsolideringen av fackförenings-rörelsen och den höga organisationsgraden bland arbetsgivarna. UnderKoreakrisen i början av 1950-talet började systemet med centraliseradeförhandlingar växa fram också inom lönebildningen. För SAF, som dåvar den mest pådrivande parten, var syftet främst att motverka inflationoch konflikter på arbetsmarknaden. Det främsta målet för LO var att fåbättre förutsättningar för att kunna genomföra den solidariska lönepoli-tiken, som också skulle fungera pådrivande för strukturrationalisering-en och därmed skapa ett större allmänt löneutrymme. Systemet medcentraliserade förhandlingar var således i bägge parters intresse i en tidav stark ekonomisk tillväxt. Även i tider av recession och arbetslöshet


har facket principiellt sett haft allt att vinna på centrala förhandlingaroch avtal, vilket facket bittert fick erfara under 1990-talet (6).

Det centrala arbetarskyddsavtalet skulle bidra till en enhetlig organi-sation och grundstandard i det lokala säkerhetsarbetet och nämndenskulle verka för avtalets genomförande i praktiken. Antalet arbetsplat-ser med skyddsombud och skyddskommittéer ökade kraftigt under1940-talet. Avtalet reviderades och utvidgades i flera omgångar. År1967 träffades en överenskommelse om företagshälsovården och klara-re riktlinjer för utbildningen. I samband med att skyddsombudens ochandra fackliga förtroendemäns ställning stärktes i lag i början av 1970-talet, antogs en överenskommelse om utbildning mellan SAF, LO ochPrivattjänstemannakartellen, PTK, vilken gav skyddsombud och andraarbetarrepresentanter i skyddskommittéerna samt arbetsledarna rätt till40 timmars utbildning på betald arbetstid. Två år senare slöts ett nyttcentralt arbetsmiljöavtal, som nu antogs som bindande kollektivavtal.Även det omfattade de privatanställda tjänstemännen, och PTK ingickfrån 1978 som tredje huvudman i Arbetarskyddsnämnden (46).

En annan grundsten i den svenska modellen var som nämnts parter-nas representation i statliga myndighetsstyrelser och nämnder, tillexempel i Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen. Dennaförvaltningskorporativism fanns långt tidigare, bland annat i Socialsty-relsens arbetarskyddsbyrå, som tillkom i samband med 1912 års arbe-tarskyddslag. Under efterkrigstiden utsträcktes trepartssamarbetet inomarbetarskyddet successivt till att omfatta även tillfälliga statliga kommit-téer och utredningar. Parterna blev efterhand också mer och mer delak-tiga i den statliga myndighetsutövningen. Vid mitten av 1950-talet inrät-tades till exempel regionala förtroendenämnder i yrkesinspektionsdi-strikten med företrädare för arbetsmarknadens parter och kommuner-na. Bakgrunden var att Yrkesinspektionen hade fått stark kritik frånbland annat fackföreningsrörelsen för att hålla en alltför liberal linjegentemot arbetsgivarna. Trots att Yrkesinspektionens sanktionssystemhade förstärkts i samband med arbetarskyddslagen 1949, då myndighe-ten även fick rätt att utfärda förelägganden, var tillsynsmyndighetenfortfarande inriktad på ”övertygelsens väg”, det vill säga rådgivning ochsamarbete med företagen. Denna princip dominerade även långt senareoch korresponderade väl med samarbetspolitiken mellan stat, arbeteoch kapital.

Under 1970-talet blev arbetsmarknadens parter i allt högre gradindragna i myndighetsarbetet genom att de regionala nämnderna fick


beslutanderätt samtidigt som Yrkesinspektionen åter förstärktes och fickrätt att förelägga vite. Parterna deltog även i Arbetarskyddsstyrelsensbeslut i fråga om styrelsens anvisningar och efter arbetsmiljölagens till-komst 1977 även rörande de rättsligt bindande föreskrifterna (47). SAFblev efterhand mer och mer kritisk till vad man menade var oklara grän-ser mellan stat, arbete och kapital, vilket slutligen ledde till att föreningenövergav både det centralisearde två- och trepartssamarbetet.

att reglera arbetarna eller arbetsmiljön?Hur utvecklades då den övergripande preventionspolicyn i arbetar-skyddet under den svenska modellens glansdagar? På vad och vemskulle de förebyggande insatserna huvudsakligen inriktas? Disposi-tionsprevention, det vill säga uppfattningen att arbetarnas fysiska ochpsykiska egenskaper och beteende är den avgörande faktorn för säker-het och hälsa, dominerade länge det svenska arbetarskyddet. Dennapolicy stämde väl med den långvariga inriktningen på olycksfallsfrå-gan, som gällde både det statliga arbetarskyddet och det som organise-rades inom ramen för partssamarbetet eller på annan frivillig väg. Pre-ventionens inriktning och karaktär påverkades inte bara av amerikanskSafety Movement, utan också av internationell forskning i delvissamma anda vad gällde uppfattningen om orsakerna bakom olycksfal-len. Det gällde särskilt studier om ”den mänskliga faktorn” och tesenom ”olycksfåglar”, det vill säga uppfattningen att ett fåtal arbetare pågrund av sina personliga egenskaper och sitt beteende förorsakade ettstort antal olycksfall. Detta synsätt fanns bland annat med i de diskus-sioner som arbetsmarknadens parter förde inför det centrala arbetar-skyddsavtalets och Arbetarskyddsnämndens tillkomst 1942 (6, 46, 48).Trots att tesen inte var vetenskapligt grundad, blev den seglivad imånga länder, inte endast inom arbetarskyddet utan också inom andrafält inom preventionen. Det berodde sannolikt främst på att konceptetvarken var reformkrävande eller resurskrävande; ansvaret lades påarbetaren/individen och botemedlet var att ändra dennes beteende elleromplacera olycksfåglarna.

Att arbetarskyddet länge dominerades av dispositionspreventionframgick också av hur frågan om yrkessjukdomarna hanterades. Stats-makternas agerande i silikosproblemet är ett bra exempel. Silikos, somorsakas av långvarig exponering av kvartsdamm, blev en erkänd yrkes-sjukdom i Sverige år 1930. Under 1930-talet visade en landsomfattan-



Bild 6.8 Gjutning på mindre gjuteri i Örebro 1976.

Foto: Christer Hogstedt/Statens folkhälsoinstitut

de tvärsnittsstudie att silikos var ett stort problem inom många indust-rier, främst kvarts-, gruv- och stenindustri samt porslinsindustri, gjute-rier och stålverk. Kvarts, som är en av de vanligaste komponenterna iberggrunden, fanns i leran till porslinsmassan, i sanden i gjutformarnaoch i blästersanden vid gjutgodsrensningen samt användes i koncentre-rad form som infordring i vissa stålugnar. Under 1930-talet utbrötnågot av en silikosepidemi i den industrialiserade världen, även i Sveri-ge. Bakgrunden var den ökande mekaniseringen och rationaliseringen,som hade börjat under de föregående årtiondena, i synnerhet bruket avtryckluftsdrivna maskiner och verktyg, till exempel borrar i gruvor,sandblästrar samt andra rensnings- och slipmaskiner i gjuterierna,vilka drev upp mängder av farligt stendamm (30, 49–50, 55).

Arbetarskyddslagen från 1949 och den tillhörande kungörelseninnehöll allmänna regler om skydd mot damm och andra luftförore-ningar, men därutöver föreskrevs från 1938 och fram till 1970-taletsbörjan i stort sett endast medicinsk profylax mot silikos. Den periodiskamedicinska övervakningen, som byggde på förebilder från silikos-preventionen ibland annat de sydafrikanska guldgruvorna, inskränktesig dessutom till arbetsplatser eller arbetsoperationer med ”synnerlig”eller från 1963 ”särskild risk” för silikos, vilket endast omfattade enmindre del av de arbetare som exponerades av det farliga kvartsdammet.Det var således endast i miljöer där det var dokumenterat genom konkre-ta fall att det fanns risk för invalidiserande sjukdom, det vill säga sådanafall som belastade försäkringssystemet, som arbetarna skulle undersökas.Detta skulle ske innan de började ett arbete och därefter periodiskt. Per-soner som vid anställningen visade sig ha lungsjukdomar, särskilt tuber-kulos eller anlag för tuberkulos, hjärtproblem samt en rad lindrigareåkommor, tilläts inte börja arbeta i dessa miljöer. Vidare uteslöts perso-ner som ansågs sakna ordningssinne och därför inte förmodades kunnafölja skyddsföreskrifter. De personer som upptäcktes med begynnandesilikos omplacerades. Övriga arbetade kvar i de dammiga miljöerna, ochde som visade tecken på begynnande silikos omplacerades. Silikospreven-tionen baserade sig alltså i högsta grad på arbetarens fysiska dispositionoch beteende. Enligt kungörelsen skulle besiktningsläkarna även påtalabrister i arbetsmiljön för yrkesinspektörerna. Detta förutsatte dock attläkarna hade viss kunskap om teknik och maskiner samt att de hademod att agera självständigt gentemot arbetsgivarna. Kungörelsen omfat-tade från början även skador förorsakade av bly och från 1950 bensolsamt från 1963 även andra dammlungsjukdomar än silikos (50).


Staten reglerade således arbetarna snarare än arbetsmiljön, som vararbetsgivarnas huvudansvar. Den inneboende risken med att fokuserapreventionen på att sortera bort eller omplacera personer som ansågsvara särskilt disponerade för silikos eller andra yrkessjukdomar var attförbättringar av själva arbetsmiljön för de övriga arbetarna, det villsäga det stora flertalet, fördröjdes. Här kan man alltså jämföra medeffekterna av särlagstiftningen för kvinnor. Vanligtvis tog det decennieratt utveckla silikos, vilket för övrigt gällde flera andra yrkessjukdomar.Silikos kunde dock utvecklas även efter att exponeringen för det farligaarbetet hade upphört. Att många arbetare i de miljöer som inte överva-kades med tiden fick lungförändringar som så småningom kundeutveckla invalidiserande silikos på ålderns höst, ansågs av allt att dömainte som något större problem. Då var de också ute ur arbetslivet (50).

Myndigheternas bedömning av vilka arbetare och arbetsplatser sombehövde respektive inte behövde övervakas kunde dessutom lätt ingeen känsla av att silikosproblemet verkligen var under kontroll. Det äruppenbart att riskerna underskattades inom många branscher och attdammsaneringen av farliga arbetsplatser försenades, även om mångaföretag på frivillighetens väg arbetade med silikosbekämpning. Vidbedömningen av vilka branscher och arbetsplatser som skulle överva-kas, baserade sig myndigheterna på statistik över redan konstateradeinvalidiserande fall. Eftersom det tog så lång tid att utveckla silikos,avspeglade sådana fall vanligen arbetsförhållandena flera decennier till-baka. Därmed togs inte tillräcklig hänsyn till att riskerna kunde ökamed ökad mekanisering och andra förändringar i produktionsproces-sen. Intervallerna för undersökningarna kunde dessutom variera mel-lan 1 till 20 år. Järngjuterierna och granitindustrin omfattades tillexempel ännu vid mitten av 1960-talet inte av den obligatoriska medi-cinska övervakningen, trots att riskerna hade ökat kraftigt genom dentilltagande mekaniseringen efter andra världskriget. Ändå hade silikos-experterna länge varnat för riskerna inom dessa branscher. Redanunder 1950-talet konstaterades åtskilliga silikosfall inom järngjuterier-na, men de flesta var i ett tidigt stadium och arbetarna var förhållande-vis gamla. På 1960-talet ökade antalet allvarliga fall inom bägge bran-scherna, särskilt inom granitindustrin. Arbetarna omfattades dock inteav den obligatoriska medicinska övervakningen förrän vid slutet av1960-talet respektive början av 1970-talet, då det statliga regelverketrörande arbetarskyddet allmänt skärptes.


Detta visar att statsmakterna länge intog en mycket försiktig håll-ning i sina krav på arbetsgivarna vad gällde arbetsmiljön, vilket somnämnts kan ses som en sida av samarbetspolitiken. Det var med andraord problematiskt både för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti,SAP, och LO att inom ramen för samarbetspolitiken driva krav påsträngare lagstiftning och hårdare statlig kontroll för att få till ståndgenerella förbättringar av dammsituationen ute på arbetsplatserna i mot-sättning mot SAF:s intresse. Detsamma gällde som antytts frågan om enmer intervenerande Yrkesinspektion. Silikosproblemet, liksom problemrörande preventionen av många andra yrkessjukdomar, blev därför längeföreträdesvis en fråga för de att hantera på företagsnivå. Följaktligenblev lösningarna också till stor del beroende av de lokala aktörernasintresse, insikt och makt att genomdriva preventiva åtgärder (30, 49–50).

arbetarskyddet professionaliserasFör att kunna driva krav framgångsrikt i arbetarskyddet var det viktigtatt kunna ta stöd av experter, det vill säga främst läkare men ocksåingenjörer. Sedan slutet av 1800-talet fanns enstaka företagsläkare ochprovinsialläkare som vid sidan av sin vanliga verksamhet lade ner stortarbete på att identifiera och dokumentera yrkessjukdomar samt föreslåförebyggande åtgärder mot dem. Sådana lokala observationer kom tillexempel att spela stor roll för erkännandet av silikos som yrkessjuk-dom (30, 49–50). Andra läkare kunde verka opinionsbildande förhälsa och säkerhet i arbetet genom sina officiella uppdrag inom myn-digheterna eller genom sitt deltagande i organisationer som Föreningenför Arbetarskydd, FFA, som bildades 1905 och som i dag går undernamnet Arbetsmiljöforum. I denna förening hade ingenjörerna, somfrämst var inriktade på olycksfallsbekämpningen, en viktig roll, och detvar för övrigt främst genom dem som the Safety Movements idéer bör-jade spridas i Sverige under mellankrigstiden (11, 53).

Utvecklingen av yrkesmedicin och yrkeshygien släpade dock längeefter i Sverige i jämförelse med tidigare industrialiserade länder. Impul-serna från utlandet blev därför viktiga också inom detta verksamhets-fält. Vad gällde yrkesmedicinen kom de främst från Tyskland, medanUSA var den främsta förebilden för utvecklingen av yrkeshygienen. År1938 bildades Statens institut för folkhälsan, vars syfte var att förbere-da och främja förebyggande åtgärder för att bevara och befordra folk-


hälsan. Institutet, som existerade fram till 1971, hade fyra avdelningar,som sysslade med allmänhygien, födoämneshygien, yrkeshygien samten avdelning för forskning om vitaminer. Institutet tillkom med avse-värt finansiellt stöd från amerikanska Rockefeller Foundation, som gavbidrag till utvecklingen av folkhälsoinstitut efter amerikansk modell iolika länder. Efter andra världskriget bidrog Rockefeller Foundationockså till att finansiera utbildning av bland annat yrkesmedicinare ochyrkeshygieniker, det vill säga ingenjörer med specialutbildning inomarbetarskyddets område, vid amerikanska universitet och public health-institut (17, 50, 52). Engagemanget efter kriget var en del av Marshall-planen och därmed också de amerikanska ekonomiska och politiskaintressena i Europa efter kriget.

Statens institut för folkhälsa skulle liksom de amerikanska förebild-erna bedriva tillämpad forskning, tillhandahålla utbildning och genom-föra utredningar på uppdrag av andra myndigheter, företag, skolor ochsjukhus med mera. Avdelningen för yrkeshygien leddes under perioden1943 till 1951 av läkaren Sven Forssman. Han kom även senare attsätta sin prägel på utvecklingen inom området, som yrkesmedicinskexpert inom SAF och som chef för det statliga Arbetsmedicinska insti-tutet, som bildades 1966 genom en sammanslagning av den yrkeshygie-niska avdelningen vid Folkhälsoinstitutet och ett par andra yrkesmedi-cinska och yrkesdermatologiska institutioner. Gideon Gerhardsson,som var anställd vid avdelningen för yrkeshygien mellan åren 1948 och1957, blev liksom Forssman en pionjär inom sitt område, som var tek-nisk yrkeshygien. Även han övergick sedan till SAF som konsult ochblev sedermera chef för den tekniska avdelningen vid Arbetsmedicinskainstitutet (52). Dessa personalia har betydelse för förklaringen av denkritik från politiskt vänsterhåll som mot slutet av 1960-talet riktadesmot Arbetsmedicinska institutet.

Med tillkomsten av den yrkeshygieniska avdelningen vid Statensinstitut för folkhälsan introducerades nya metoder för riskbedömning-ar i arbetsmiljön, som baserade sig på tekniskt-vetenskapliga mätning-ar på arbetsplatserna. Detta var en viktig nyorientering inom preven-tionen.6 Två av de ledande profilerna inom yrkeshygienen i USA, Philip


6. I Sverige hade enstaka företag tillämpat enklare mätmetoder tidigare. Under 1930-taletbörjade företagsläkaren Johan Pontén i silikosförebyggande syfte att mäta dammhalten iBolidens Gruvaktiebolags gruvor inom Skelleftefälten med hjälp av en så kallad konimeter.Jernkontoret försökte i början av 1940-talet sprida sådana mätmetoder inom gruvbran-schen, men utan större framgång (30).

Drinker och Theodore Hatch från Harvard School of Public Healthoch University of Pittsburg, hade täta kontakter med Forssman ochGerhardsson. Den bärande tanken hos Drinker och Hatch var att grun-da riskbedömningar på vetenskapliga mätningar och analyser av luftfö-roreningar och andra skadliga ämnen på fältet, det vill säga direkt påarbetsplatserna. På dessa vetenskapliga grunder skulle sedan beslut omkonkreta preventiva åtgärder vila (54). Traditionellt var bedömningenav riskerna för yrkessjukdomar medicinarnas område, och de gängsemetoderna var att dra slutsatser utifrån epidemiologiska studier, yrkes-historik och kliniska undersökningar. De nya metoderna för riskbe-dömning kunde därför komma i konflikt med medicinares och engage-rade allmänpraktikers syn, men också med fackets och arbetarnas egenuppfattning om riskerna. Drinker och Hatch kritiserades ibland hårtfrån fackligt håll i USA för att gå industrins ärenden (55–56). I Sverigelåg liknande resonemang bakom kritiken mot Arbetsmedicinska insti-tutet, vilket kommer att framgå längre fram.

För de unga yrkeshygienikerna vid det svenska Folkhälsoinstitutetvar Drinkers och Hatchs standardverk Industrial dust. Hygienic signifi-

cance, measurement and control från 1936 en ”bibel”, som gav denvetenskapliga basen för fältstudierna. Den första större studien påbör-jades i slutet av 1940-talet efter ett larm inom varvsindustrin om svets-rök från en ny typ av elektroder, som gav ifrån sig en irriterande luktoch förorsakade näsblod. Vid mitten av 1950-talet genomfördes enomfattande utredning om koloxid i gruvor, stålverk, gasverk och bil-verkstäder. Skräcken för koloxid hade spridit sig under kriget, dåmånga hade förgiftats av gengas. Tidigare hade rädslan för arsenik gri-pit omkring sig på liknande sätt. Koloxid var trots många överdrifterett stort problem inom många branscher, till exempel inom gruvor,tegelbruk, bilverkstäder och järnverk, särskilt äldre anläggningar medträkolshyttor. Gideon Gerhardsson berättar i sin självbiografiska skriftArbetsgivare synar arbetsmiljön från 1992 om mötet mellan denmoderna yrkeshygienen och den traditionella, erfarenhetsbaserade vidundersökningar av träkolshyttorna:

Hyttorna måste återkommande avställas för underhåll och reparation.

De första dygnen efter påblåsningen gick särskilda fackelbärare

omkring och antände den koloxid som strömmade ut från läckorna.

Man såg dekorativa men ack så förrädiska blå lågor överallt på

utsidan. Själva gick vi med svår huvudvärk (52).


Under efterkrigstiden professionaliserades således arbetarskyddet suc-cessivt. Tillkomsten av den yrkeshygieniska avdelningen vid Statensinstitut för folkhälsan, Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmedicinskainstitutet var exempel på detta. I början av 1960-talet bestämde riks-dagen att yrkesmedicinska kliniker skulle inrättas vid varje regionsjuk-hus, vilket tog decennier att genomföra. Likaså växte gruppen avskyddsingenjörer och företagsläkare och företagssköterskor inom stör-re företag. Under 1970-talet ökade antalet experter språngartat i sam-band med de stora arbetsmiljöreformerna. Arbetsmiljöfondens till-komst 1972 och därmed arbetsmiljöforskningens snabba utvecklingsamt de många utredningar som tillsattes till följd av både gamla ochnya arbetsmiljölarm var uttryck för detta. Dessutom förstärktes arbe-tarskyddsmyndigheterna kraftigt. Arbetarskyddsstyrelsens personal(exklusive forskningsverksamheten) ökade mellan åren 1949 till 1981från 57 till 337 och Yrkesinspektionens tjänster ökade från 143 till 617(33, 47). Professionaliseringen av arbetarskyddet under denna tid varen internationell trend och en viktig del av den andra internationellareformvågen i arbetarskyddets historia (9).

Även arbetsmarknadens parter anställde egna experter. SAF haderedan 1938 knutit till sig medicinsk expertis och därefter växte antaletexperter successivt. Yrkesskadeförsäkringssystemets utvidgning bidrogtill detta. Det gjorde även bristen på arbetskraft, som började märkasredan före andra världskriget inom den tunga industrin, till exempelvid gjuterierna. Därmed aktualiserades frågor om både olycksfall ochhälsorisker (30). Expertkåren växte efterhand och 1957 inrättade SAFden konsulttjänst i miljö- och yrkeshygien, som tillträddes av Ger-hardsson (52). Från arbetarrörelsens sida hade man däremot länge enavvaktande inställning till akademiker och experter i gemen, eftersomde per definition ofta uppfattades som arbetsgivarvänliga. Det dröjdeända till 1964 innan LO anställde en läkare, Erik Bolinder, som experti yrkesmedicinska frågor. Något senare anställdes teknikern och yrkes-hygienikern Egon Magnusson (2).

En annan sida av professionaliseringen inom arbetarskyddet var attarbetspsykologin och arbetssociologin kom in i bilden. Redan undermellankrigstiden hade de problem som följde med den tayloristiskaarbetsorganisationens långtgående arbetsdelning och höga arbetstaktbörjat uppmärksammas. Bland managementfolk började man diskute-ra sambandet mellan trivsel och arbetsglädje och produktivitet. I USAutvecklades under mellankrigstiden den så kallade Human Relation-


skolan som reaktion mot den stelbenta och hierarkiska taylorismen.Grundtanken var att ökad trivsel i arbetet var förenligt med ökad pro-duktivitet. Liksom taylorismens scientific management utveckladeskonceptet på vetenskaplig grund, nu med hjälp av de unga beteendeve-tenskapliga disciplinerna. Idéerna spreds i Sverige efter kriget genomtill exempel Torgny Segerstedts och Agne Lundqvists sociologiska studieMänniskan i industrisamhället, som gavs ut i Studieförbundet Närings-liv och Samhälles skriftserie 1952. Samma år bildades Personal-administrativa rådet, PA-rådet, för forskning och rådgivning rörandearbetsorganisatoriska frågor. PA-rådet var en stiftelse inom SAF somsedermera fick en partssammansatt ledning (17, 57).

Frågor om ”ackordshets” och hård kontroll av arbetarna aktualise-rades ytterligare genom den snabba utvecklingen av MTM-systemet(metod, tid, mätning) under 1950- och 1960-talen. Human Relation-skolans strategi att försöka öka arbetarnas trivsel och känsla av infly-tande i arbetet utan att företagsledningens kontroll behövde gå förlo-rad, blev ett viktigt idégods, bland flera, inom PA-rådet. I konceptetingick att skapa företagskulturer som stärkte lojalitetsbanden mellanarbetsgivarna och de anställda. Här fanns drag som påminde om detraditionella patriarkala relationer, liksom drag som pekade fram motdagens arbetsorganisatoriska koncept och ledningsstrategier. I strateginingick att överbrygga de grundläggande intressemotsättningarna mel-lan arbete och kapital, och facket kunde därmed framstå som över-flödigt. Det är därför inte förvånande att arbetspsykologin i dennatappning och tillämpning kom att kritiseras hårt av radikala grupperinom arbetarrörelsen.

kritiken från vänsterForskarna Hans Glimell och Bill Sund har var för sig poängterat attgrunderna för den omfattande kritik av Saltsjöbadspolitiken som brise-rade i samband med den vilda strejken vid LKAB:s gruvor i Norrbotten1969–1970, hade lagts redan på 1940-talet (17, 58). Strax efter andravärldskriget startade arbetarförfattaren Folke Fridell en debatt om bris-ten på trivsel och arbetsglädje med berättelsen om Rivar-Bohm ocharbetsförhållandena inom textilindustrin. Enligt Sund ska Fridells kri-tik ses som ett angrepp på makteliten inom LO, SAP och SAF, det villsäga det ledande skiktet inom trepartssamarbetet. Genom sin tillväxtin-riktade och rationaliseringsvänliga politik hade denna maktelit drivit


fram en omänsklig arbetsmiljö, som varken tog hänsyn till trivsel,arbetsglädje eller arbetarnas människovärde. Arbetarna själva förmåddeinte heller inse eller erkänna att industrisamhället byggde på dessahårda premisser för dem. Kritiken gällde även experterna, i det här falletarbetssociologin, som enligt Fridell inte gav en rättvis bild av arbetsför-hållandena, utan snarare tjänade arbetsgivarnas syften. Fridell väcktedebatt, men fick klent stöd från facket. Hans och andra författares kri-tik av arbetsförhållandena vid denna tid ledde inte till några genomgri-pande förändringar (58). Men ett frö var sått, som skulle komma attgro så sakteliga.

Drygt 20 år senare, i samband med den så kallade Mentalhälso-kampanjen, återkom diskussionerna om arbetspsykologins roll och nuvar det allmänna samhällsklimatet som bekant ett annat. År 1969 star-tade Folksam en kampanj under mottot ”Mental hälsa – en aktion förökad förståelse och samhörighet i arbetslivet”. Bakom kampanjen, somvar påverkad av bland annat Human Relation-skolans idéer, stod ettfemtiotal organisationer, bland dem arbetsmarknadens parter. Projektetvar också ett uttryck för att svenska modellens samarbetspolitik nuäven styrdes in mot de psykosociala förhållandena i arbetslivet. Fråganvar dock utifrån vilket preventionspolitiskt perspektiv dessa frågorskulle angripas. Experter (läkare och yrkeshygieniker) från både LOoch SAF hade deltagit i Folksams förberedelsearbete. Kampanjen hadeambitionen att bli en folkrörelse och kurser och föreläsningar sattesigång runt om i landet. Det arbetsvetenskapliga underlaget baserade sigpå två arbetspsykologiska skrifter, nämligen Erland Mindus Arbete och

mental hälsa och Curt Åmarks Individ, personlighet och medmänsklig

miljö, vilka bägge utkom 1968. Redan vid upptaktsmötet i Malmö åretdärpå framfördes skarp kritik mot ”Mentalhälsokampanjen” frångruppen Socialistiska läkare. Oppositionen summerade sina synpunk-ter i boken Konsten att dressera människor, som utkom året därpå.Den var inte bara en uppgörelse med det arbetspsykologiska idégodset,såsom det användes inom kampanjen, utan också med det svenskaparts- och klassamarbetet i sig. Kritikerna gjorde gällande att mental-hälsokampanjen försökte osynliggöra partsintressena på arbetsmark-naden och att syftet var att i samförstånd med arbetsgivarna skapa för-nöjsamma, fogliga och arbetsamma arbetare. Man kan också säga attkritikerna tolkade Mentalhälsokampanjen som ett uttryck för dendominerande preventionspolicyns (dispositionspreventionens) mer raf-finerade former. Det gällde ju, som de såg saken, inte endast att skapa


säkrare personer, utan även mentalt anpassade personer. På så sättskulle arbetsgivarna kunna få rätt man på rätt plats och därtill kväsafacklig kritik.

Ett annat exempel på den radikala oppositionen mot samarbetspro-jekten inom arbetsmiljöns område, och mot dess experter, var den kri-tik som riktades mot det så kallade Silikosprojektet. Projektet, sompågick 1968–1971, var en landsomfattande statlig yrkeshygieniskundersökning och hade tillkommit på LO:s initiativ. En tidigare tvär-snittsstudie hade visat att cirka 25 000 arbetare exponerades för detskadliga kvartsdammet och omkring 3 000 erkända fall hade registre-rats sedan 1930. Projektet leddes av Gideon Gerhardsson, som då före-stod den tekniska avdelningen vid Arbetsmedicinska Institutet. Inomprojektet gjordes mätningar, sammanställningar och analyser avdammsituationen på omkring 1 700 arbetsplatser och på grundval avresultaten gavs konkreta förslag till dammsanering i de olika företagen.Kritiken, som kom från vänstergrupper både inom och utom riksdagen,gjorde gällande att projektledningen med sin bakgrund i SAF prioritera-de arbetsgivarnas intressen. Bland annat påpekades att projektetsrekommendationer till företagen om förbättringar av arbetsmiljöninkluderade produktivitetsaspekter. I stället för att ”slösa” skattepengarpå experter och basera riskbedömningarna på deras mätresultat bordestaten lyssna till arbetarnas erfarenheter och uppfattning om arbetsmil-jön och fackets krav på striktare lagstiftning, menade man (30, 50).

I andra fall kunde dock den radikala fackliga oppositionen ta stödav experter med ett kritiskt perspektiv på samarbetspolitiken. Det gälldetill exempel de strejkande gruvarbetarna vid statligt ägda LKAB:s gruvori Norrbotten. På hösten 1969, innan strejkens utbrott, hade en arbets-psykologisk undersökning om arbetarnas inflytande och trivsel påbör-jats vid företaget. Undersökningen, som leddes av arbetspsykologenBertil Gardell och sociologen Edmund Dahlström, pågick även understrejken. Forskarna fann att den svenska modellens samarbetsmönstermed skyddskommittéer och företagsnämnder inte hade givit arbetarnanågot reellt inflytande över arbetet och arbetsmiljön. I stället haderationaliseringen och arbetstakten ökat, liksom ledningens kontrollöver arbetarna, och facket hade låtit detta ske (51).

I denna strejk, vilken som mest omfattade omkring 4 500 gruvarbe-tare och varade i två månader, kunde de strejkande också ta stöd av sintids stora arbetarförfattare. År 1968 hade författarinnan Sara Lidmanpublicerat boken Gruva med bilder av fotografen Odd Uhrbom. I


boken berättade gruvarbetarna själva om sin riskabla arbetsmiljö medolycksfall, damm, avgaser från diseldrivna fordon, buller, ergonomiskaproblem och stress. Boken fick stort genomslag i arbetsmiljödebatten,inte minst för att den även tog upp frågor om relationen mellan arbeta-re och ledning samt frågor om arbetets mening och värde. Strejken,som började som en protest mot ackordslönerna, handlade också omden fysiska och psykosociala arbetsmiljön. Liksom den vilda strejkenbland hamnarbetarna i Göteborg på sensommaren 1969, var gruvarbe-tarstrejken också en uppgörelse mellan den radikala fackliga oppositio-nen och den etablerade socialdemokratiska fackföreningsrörelsen. Påett övergripande ideologiskt plan riktades kritiken mot den svenskamodellens samarbetspolitik.

De bägge strejkerna blev upptakten till en våg av vilda strejker medliknande orsaksbakgrund och utveckling. Städerskestrejken 1974–1975och skogsarbetarstrejken 1975 är de mest kända. Även i dessa fall fickprotesterna en klangbotten i arbetarlitteraturen. År 1974 utkom tillexempel städerskan Maja Ekelöfs bok Rapport från en skurhink, somblev stilbildande för många kvinnors självbiografiska berättelser från”golvet”. Den radikala opinion som formerade sig i slutet av 1960-taleti Sverige liksom i många andra västländer, angrep således inte endast dekonkreta arbetsförhållandena i den fordistiska och tayloristiska indust-rin. Kritiken gällde också i högsta grad produktionssystemets politiskaoch ideologiska överbyggnad, som i Sverige bars upp av svenska model-lens institutionaliserade samarbete mellan stat, arbete och kapital. Somkommer att framgå av nästa avsnitt, växte oron för arbetsmiljön ocksåinom LO under 1960-talet, vilket resulterade i reviderade arbetar-skyddsavtal, reformförslag och ökad satsning på utbildning.

folkbildningen: från arbetarskydd lönar sig till bättre arbetsmiljöMassutbildning blev en mycket viktig del i den svenska modellen förarbetarskyddet. Föreningen för Arbetarskydd lade grunden till ett brettsamarbete för utbildning och information på frivillighetens bas. Utifrånsin liberala och reformkonservativa horisont tog föreningen dock inteupp problemen utifrån partsintressena. Efter andra världskriget skulleLO:s och SAF:s samarbetsorgan, Arbetarskyddsnämnden, komma attstå för den breda folkbildningsverksamheten i arbetarskyddet, även omFöreningen för Arbetarskydd även fortsättningsvis hade stor betydelse


för informationsspridningen. En exposé över Arbetarskyddsnämndensmassutbildnings- och informationskampanjer visar inte bara framväx-ten av en omfattande partssamarbets- och folkbildningsverksamhet,utan illustrerar också mycket tydligt utvecklingen av arbetarskyddetsinriktning, karaktär och målsättning, det vill säga preventionspolicynsutveckling och förändring under efterkrigstiden.

Arbetarskyddsnämnden började sin operativa verksamhet 1945, dånämnden fick ett sekretariat med en handfull anställda. Den förstekanslichefen, Erik Thörnberg, som hade varit förbundssekreterare iMetallindustriarbetareförbundet skulle komma att leda arbetet i tredecennier. Det var ingen slump att kanslichefen togs ur fackförenings-rörelsens led. Parterna var överens om att det budskap som Arbetar-skyddsnämnden skulle föra ut på arbetsplatserna därmed skulle få stör-re trovärdighet bland arbetarna. Nämndens ordförande skulle däremotvara en representant från SAF (6, 59). Thörnberg ledde arbetet underen tid då arbetarskyddet huvudsakligen var inriktat på olycksfallsfrå-gan, på den fysiska arbetsmiljön och på disciplineringen av arbetarna,även om frågor om personalrum och sanitära förhållanden fanns medfrån början i informationskampanjerna. Arbetarskyddsnämndens för-sta kampanj och utbildningsprogram Arbetarskydd lönar sig, sompublicerades år 1954, tillkom mot bakgrund av det ännu stora proble-met med arbetsolycksfall. Kampanjen hade tagit intryck av the SafetyMovements idéer, men med den viktiga skillnaden att de hade anpassatstill det svenska partssamarbetet. Studiematerialet lanserades som enbrevkurs i samarbete med förlaget Brevskolan, som ägdes av Arbetarnasbildningsförbund, ABF, LO och Kooperativa Förbundet, KF. Utbildning-en lanserades som en brevkurs för både enskilt arbete och studiecirklar.Svaren rättades av yrkesinspektörerna. Det etablerades således ett brettsamarbete i nämndens regi mellan arbetsmarknadens parter, bildnings-förbunden och staten i arbetsmiljöutbildningen. Kampanjen bidrog tillatt arbetarskyddet kom igång på allvar på många arbetsplatser (46, 59).

Arbetarskyddsnämndens andra kampanj och utbildningsprogramVarför händer det?, som publicerades 1958, illustrerar att arbetspsyko-login och det vetenskapliga tänkesättet nu hade gjort sitt intåg på arbe-tarskyddets område. Olycksfallen stod fortfarande i centrum, menorsakerna diskuterades i en bredare kontext. Studieprogrammet bygg-de på resultaten från en samtida fältstudie vid Sandvikens Järnverk omden mänskliga faktorns roll vid arbetsolycksfall. Studien, som genomför-des av PA-rådet, ifrågasatte teorin om ”olycksfåglar” men fäste fortfaran-


de stor vikt vid arbetarnas beteende. Metoden var att i detalj kartlägga,analysera och bedöma riskerna på arbetsplatserna. Resultaten visade attflera faktorer bidrog till olycksfallen: arbetarnas bristande erfarenheter avjobbet, okunskap om hur utrustningen skulle användas, tekniska faktorersamt även sociala relationer och miljömässiga faktorer (6, 46, 48, 59).

Under 1950-talet ökade kraven inom fackföreningsrörelsen på tek-niskt och organisatoriskt förebyggande åtgärder mot yrkessjukdomar,det vill säga konkreta förbättringar i den fysiska miljön. Fackförbund,vars medlemmar var hårt drabbade av till exempel silikos, kritiseradeinte bara arbetsgivarna utan också SAP och LO för att inte på allvar taitu med frågan genom skärpt lagstiftning (30, 49). Riskerna för olyc-kor, ohälsa och utarmning av arbetet på grund av den snabba rationali-seringen påtalades också vid LO:s kongress 1951. Tron på den tekniskautvecklingens möjligheter i sig var dock knappast rubbad. Tio år senare,vid kongressen 1961, presenterades utredningen Fackföreningsrörelsen

och företagsdemokratin, vilken antydde en viss misstro mot Saltsjöbads-politikens möjligheter att kombinera rationalisering, strukturomvandlingoch tillväxt med medinflytande, goda arbetsvillkor och trygghet i arbetsli-vet. Kongressen blev något av en milstolpe för LO:s bredare engagemang iarbetarskyddet och diskussionerna fortsatte i samma anda vid kongressen1966. Det framstod tydligt att samarbetspolitiken måste utvecklas så attmer hänsyn kunde tas till människans villkor. LO och SAF hade därförtillsatt en gemensam arbetarskyddsgrupp, som bland annat ledde till avta-let om företagshälsovården 1967 och klarare regler om utbildningen. Där-med vidgades Arbetarskyddsnämndens uppgifter, vilket ledde till brevkur-ser som exempelvis Ergonomi och företagshälsovård. Utbildningspro-grammet Arbetsmiljö illustrerade tydligt det bredare perspektivet och attarbetsmiljö nu var ett etablerat begrepp (33, 59).

Under åren 1968–1969 genomförde LO en enkätundersökning omhur medlemmarna upplevde den fysiska arbetsmiljön. Resultatet ficken avgörande betydelse för både LO:s och SAP:s fortsatta engagemangi arbetsmiljöfrågorna. Det visade sig att cirka 80 procent av de tillfrå-gade uppgav att de besvärades av problem i arbetsmiljön och 40 pro-cent besvärades ”i hög grad” av ergonomiska belastningar, buller ochklimatproblem. Damm och lösningsmedel var andra vanliga problem.Omkring 20 procent av de tillfrågade ansåg att de hade drabbats avarbetsrelaterade sjukdomar, varav rygg- och ledsjukdomar, hudsjuk-domar, hörselproblem samt lung- och luftrörssjukdomar var vanligast.LO och SAP utarbetade ett gemensamt arbetsmiljöprogram, Bättre


arbetsmiljö, i vilket det bland annat krävdes att skyddsombudens ställ-ning skulle stärkas och att Yrkesinspektionens tillsyn skulle skärpasoch bli effektivare. Programmet ledde till att den så kallade Arbetsmiljö-utredningen tillsattes, vilken låg till grund för arbetsmiljölagstiftningenunder 1970-talet. Utredningens förslag skulle basera sig på analyser ochlärdomar av de strukturella problem och risker som hade uppstått i detfordistiska och tayloristiska produktionssystemets arbetsmiljöer underföregående årtionden. Grundtanken var att arbetsmiljön skulle anpassasbättre till människans förutsättningar i fysiskt såväl som psykiskt avse-ende (2). Betänkandet reflekterade den perspektivförändring i riktningmot expositionsprevention som hade vuxit fram under 1960-talet. Pre-ventionen skulle fokusera på att skapa säkra och sunda miljöer snarareän säkra arbetare och företagshälsovården skulle inriktas mer på före-byggande verksamhet. Frågor rörande ergonomi, klimat, industridamm,buller, kemiska risker och psykosociala förhållanden fick nu stor upp-märksamhet. I den omfattande revisionen av arbetarskyddslagen 1973och den nya arbetsmiljölagen 1977 kodifierades denna kursändring.

Genom arbetsmiljöreformen 1973 stärktes skyddsombudsinstitutio-nen väsentligt. Skyddsombuden fick till exempel rätt att delta vid pla-nering av arbetslokaler, anordningar och arbetsmetoder; förhandspröv-ning skulle nu ske av nya eller ändrade arbetslokaler. De fick också rättatt ta del av handlingar och upplysningar från företaget och andra, somde behövde för sin verksamhet och de kunde utföra sina uppgifter påbetald arbetstid. Dessutom fick de nu även rätt att stoppa vad de ansågvara farligt arbete i väntan på beslut från Yrkesinspektionen. Vidareförstärktes systemet med regionala skyddsombud, som skulle stödja dearbetsplatser som hade svagt utvecklad skyddstjänst eller som saknadesådan (47). Reformen ställde stora krav på utbildning av skyddsom-bud, företags- och arbetsledare, personal inom företagshälsovården,konstruktörer med flera. Staten anslog 75 miljoner kronor för dettaändamål via Arbetsmiljöfonden, medan samordningsansvaret förutbildningen lades på Arbetarskyddsnämnden. År 1972 efterträddeIngvar Söderström Erik Thörnberg som kanslichef för Arbetar-skyddsnämnden. Liksom sin företrädare kom han från fackförenings-rörelsen. Söderström blev den drivande kraften bakom det nya utbild-ningsprogrammet, som också fick namnet Bättre Arbetsmiljö (BAM)

och som blev en exempellös framgång i nämndens utbildningsverksam-het. Utbildningen omfattade även den offentliga sektorn, där parternaockså hade bildat gemensamma arenor för samarbete i arbetarskyddet,


och skapade en gemensam kunskapsgrund i arbetsmiljöfrågor för helaarbetsmarknaden. Dessutom gjordes branschvisa utbildningssatsningaroch satsningar på särskilda risker rörande till exempel buller och belys-ning samt kemiska risker, som var högaktuella problem under 1970-talet. De privatanställda tjänstemännens inträde i partssamarbetetunder 1970-talet bidrog enligt Ingvar Söderström till att psykosocialafrågor fick större uppmärksamhet (6, 59).

Man kan säga att BAM blev en av de största folkbildningssatsningar-na under efterkrigstiden. Det fanns tre viktiga förutsättningar för dettagenomslag. Det första var samarbetet med och finansieringen genomArbetsmiljöfonden. Det andra var att projektet bedrevs i samarbete medbildningsförbunden och på så sätt integrerades i en gammal folkrörelsesorganisatoriska infrastruktur på nationell och lokal nivå samt tillämpadedess traditionella icke-hierarkiska pedagogiska modell, studiecirkeln. Detfaktum att massutbildningen integrerades i bildningsförbundens etable-rade organisation bidrog även till att befästa den svenska modellen avcentraliserad självreglering inom arbetarskyddet. En tredje viktig förut-sättning var den centrala överenskommelsen om utbildningen 1974 mel-lan SAF, LO och PTK, som gav skyddsombud och andra arbetarrepre-sentanter i skyddskommittéerna samt arbetsledarna rätt till 40 timmarsstudier på betald arbetstid. Programmet fick också stor internationelluppmärksamhet och översattes sedermera till ett 40-tal språk (6, 59).

I den andra internationellareformvågens efterdyningar:1970- och 1980-talen

Hur utvecklades då den svenska modellen i arbetarskyddet i den andrainternationella reformvågens efterdyningar och vad hände med arbets-miljön? Arbetsmarknadsreformerna på 1970-talet antogs som ramla-gar, vilka skulle kompletteras både av Arbetarskyddsstyrelsens före-skrifter och av kollektivavtal. Partssamarbetet (åtminstone på dennationella nivån) liksom förvaltningskorporativismen förstärktes där-


för på kort sikt. Den större tonvikten på lagstiftning var dock som hel-het betraktat ett stort steg bort från den klassiska svenska samarbets-politiken. För arbetarskyddet, som redan var reglerat även i lag, inne-bar förändringen främst att lagstiftningen och myndigheternas befo-genheter väsentligt skärptes. Bakgrunden till att LO och SAP valde attkraftigt utöka arbetsmarknadslagstiftningen och överge samarbetspoli-tikens primat var den stora oron på arbetsmarknaden, rapporterna omarbetsmiljöproblemen i slutet av 1960-talet och starka påtryckningarom lagstiftning, i inte minst från vänsteropinionen. Till detta kom attmänniskors medvetande om bland annat risker i arbetsmiljön hadeökat successivt under efterkrigstiden. Statsminister Tage Erlander tala-de om ”de stegrade förväntningarnas missnöje” (44).

Under 1970-talet kom dessutom arbetsmiljölarmen allt tätare, vilketytterligare stärkte argumenten för striktare statlig reglering och kon-troll. Efter Arbetsmiljöfondens tillkomst ökade arbetsmiljöforskningensnabbt och dessutom genomfördes en stor mängd utredningar påområdet inom staten och arbetsmarknadsorganisationerna. LO-under-sökningen 1968–1969 följdes upp i början av 1970-talet i en separatstudie av arbetsmiljöns psykosociala risker. Ungefär 30 procent av detillfrågade ansåg sig lida av stress på jobbet redan vid denna tid. Underåren 1974 och 1975 genomfördes ännu en medlemsenkät, som särskiltinriktades på de kemiska hälsoriskerna. Hela 54 procent av medlem-marna uppgav problem med luftföroreningar på arbetsplatserna och 43procent av dem menade att dessa föroreningar utgjorde en hälsorisk (2).

De kemiska riskerna kom således alltmer i fokus. Bland annat inrät-tades en särskild kemibyrå vid Arbetarskyddsstyrelsen i samband medatt Arbetsmedicinska institutet integrerades i styrelsen i början av1970-talet. Vid byrån bedrevs forskning, utredning och information.Det så kallade Silikosuppföljningsprojektet visade att det fortfarandefanns stora problem med traditionella arbetsmiljörisker som kvarts-och annat mineraldamm, trots det föregående Silikosprojektets rekom-mendationer och trots att den statliga kontrollen hade skärpts (30).Riskerna med jetbränsle, som var en av 1970-talets många arbetsmiljö-larm, skapade stor oro på Saabs fabriker i Linköping. Vinylklorid, somkunde ge levercancer, samt bly och kadmium, som bland annat gavnjurskador, var andra larm som rörde främst arbetare inom glasbruks-,varvs- och verkstadsindustrierna. Konflikterna mellan företag och fackblev många. På en del ställen gjorde skyddsombuden bruk av sinnyvunna rätt att stänga sådana anläggningar som ansågs hälsovådliga i



väntan på Yrkesinspektionens beslut. Arbetarskyddsstyrelsen sänktegränsvärdena drastiskt för exempelvis vinylklorid, bly och kadmium.Vid KemaNord, som var den enda tillverkaren av vinylklorid i landet,upptäcktes två fall av levercancer och följden blev att en äldre anlägg-ning i Stockvik fick stängas under hotet av vild strejk. Frågan om lös-ningsmedel i färg blev ett av de mest segslitna arbetsmiljöproblemenmellan staten, facket och företagarna. Efter upprepade krav från Svens-ka Målareförbundet förbjöds slutligen lösningsmedel i färg vid mittenav 1980-talet (44, 47).

Asbest var en annan av de många kemiska hälsorisker som myndig-heterna hade att tackla under 1970- och 1980-talen, nu med störreresurser och myndighetsbefogenheter. Att asbest kunde ge lungföränd-ringar var känt sedan början av 1900-talet. De första fallen av asbestosi Sverige konstaterades i början av 1950-talet, men eftersom arbetarnaknappast hade undersökts med avseende på denna risk tidigare, kundedet ha funnits fall långt tidigare. Liksom silikos tog det vanligen årtion-den att utveckla asbestrelaterade sjukdomar. I rapporten Silicosis and

other Pneumoconioses in Sweden, som publicerades 1960, varnade silikos-forskarna Axel Ahlmark, Torsten Bruce och Åke Nyström för attasbest skulle bli ett stort hälsoproblem eftersom användningen avasbest hade ökat mycket kraftigt efter andra världskriget. Asbestanvändes framför allt för tillverkning av asbestcement (eternit) för tillexempel fasadplattor och rör samt som isoleringsmaterial. Arbetareinom till exempel byggnads-, varvs- och verkstadsindustrierna expone-rades för stora mängder asbest och asbesthaltiga material (15).

Asbestos erkändes som yrkessjukdom 1950. Den reviderade kungö-relsen om medicinsk övervakning från 1963 gällde som nämnts arbetarei miljöer med särskild risk för dammlungsjukdomar. Även i detta fallstyrde antalet redan konstaterade fall besluten rörande preventionen.Antalet registrerade fall av asbestos var länge få; 15 fall vid slutet av1950-talet och 35 fall tio år senare. Det innebar att endast en liten delav de exponerade arbetarna undersöktes periodiskt, främst de somarbetade med sprutisolering och tillverkning av asbestcement. År 1964hade Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat en anvisning för arbete medasbest, men denna följdes dåligt. Asbestproblemet aktualiserades undersenare delen av 1960-talet, bland annat genom utredningar vid Arbets-medicinska institutet. Då började cancerrisken uppmärksammas allt-mer, sedan engelska, amerikanska och östtyska undersökningar visatatt lungcancerfrekvensen hos asbestossjuka och bland asbestexponera-

de arbetare var sju gånger större än den väntade. Rapporter kom ocksåom den ovanliga cancerformen mesoteliom, det vill säga tumörer somangrep lung- och bukhinnan. Läkaren John Takman motionerade där-för i riksdagen 1972 om totalförbud mot asbest, vilket avslogs på soci-alutskottets förslag.7 Vid denna tid var inte heller Arbetarskyddsstyrel-sen övertygad om att ett förbud var nödvändigt. Däremot utlovades enskärpning av asbestanvisningarna, vilket dock tog flera år (47).


7. Motion 1972:480.

Bild 6.9 Asbest-blandare.

Foto: Statens folkhälso-institut.

Det stora asbestlarmet kom emellertid vid mitten av 1970-talet, närläkaren Anders Englund, då anställd vid LO, genom en studie av can-cerregistret upptäckte en anhopning av fall av mesoteliom hos arbetarevid AB Bofors-Nohab i Trollhättan, vilka hade isolerat ånglok medasbest. LO, Byggnadsarbetareförbundet, Metallindustriarbetareför-bundet och Fabriksarbetareförbundet centralt krävde nu förbud motasbest. Arbetarskyddsstyrelsen gick till slut också på denna linje. Trotsatt larmet om mesoteliom inträffade i en tid av satsningar på arbetsmil-jön utan motstycke i Sverige, skapade asbestfrågan stora konfliktermellan parterna i företagen, liksom mellan myndigheterna å ena sidanoch facket och de drabbade arbetarna å den andra. Från år 1975 för-bjöds stegvis användningen av olika asbestprodukter. Först totalför-bjöds blå asbest (krokidolit) samt asbest i golvmattor, lim, färg, spackeloch fogmaterial. Därefter förbjöds ny installation av produkter avasbestcement. Vidare sänktes gränsvärdet för asbestfibrer i luften dras-tiskt och strikta regler för hanteringen av den asbest som fanns i blandannat byggnader utfärdades av Arbetarskyddsstyrelsen. Alla asbestarbe-tare skulle nu dessutom läkarundersökas. Förbud mot användning avett ämne eller material var en ovanlig strategi från Arbetarskyddsstyrel-sen. Förbudet mot nyanvändningen av asbestcement förstörde markna-den för industrin och ledde till företagsnedläggningar i en tid av allmänstrukturkris och arbetslöshet. Förbudslinjen blev också kritiserad, intebara från näringslivet utan på sina håll även från facket lokalt (32, 47).

en skördetid och prövotidSenare delen av 1970-talet och 1980-talet har beskrivits som en skör-detid i de stora reformernas efterdyningar (28, 33, 44, 47). Förutom deoffensiva utbildningssatsningarna och förstärkningen av gamla arbe-tarskyddsmyndigheterna hade nya tillkommit med Arbetsmiljöfondenoch forskningsinstitutet Arbetslivscentrum, vilket ledde till en snabbtväxande forskning om arbetsmiljön och arbetslivet. Dessutom ökadetäckningen av företagshälsovårdssystemet snabbt och omfattade vidslutet av 1980-talet (1987) 87 procent av de anställda8 (47). Omkringen tredjedel av kostnaderna var statsfinansierade. Genom arbetsmiljö-


8. Antalet anställda år 1987 är beräknat till 3 548 000 personer utifrån Statistiska centralby-råns, SCB:s, centrala företags- och arbetsställeregister CFAR (47). Uppgifterna om andelenanslutna till företagshälsovården kan variera.

lagen, som trädde i kraft 1978, fick Arbetarskyddsstyrelsen somnämnts rätt att utfärda bindande föreskrifter, vilket väsentligt stärktemyndighetens befogenheter. Styrelsen kunde nu även föreskriva för-handsprövning av arbetsprocesser, arbetsmetoder och anläggningar(32, 47). Nu utfärdades till exempel tvingande föreskrifter om regel-bundna mätningar av industridamm och kraven på ventilation ochandra tekniska skyddsanordningar ökade. Det var åtgärder som de sili-kosdrabbade förbunden inom fackföreningsrörelsen och vänsteropinio-nen i arbetsmiljödebatten länge hade krävt. Vad beträffade bekämp-ningen av denna traditionella yrkessjukdom, förbättrades visserligen detekniska och medicinska förebyggande åtgärderna. Ändå bidrog sanno-likt branschens decimering genom strukturkrisen och på 1970-talet ochstrukturrationaliseringen i övrigt mer än skärpningen av den statligaregleringen och kontrollen till att de silikosfarliga miljöerna successivtförsvann (30, 49–50). Den statliga politiken rörande silikospreventionenär ytterligare ett gott exempel på det statliga arbetarskyddets stora efter-släpning i förhållande till de faktiska och kända arbetsmiljöproblemen.Det gällde även preventionen av asbestrelaterade sjukdomar.

Arbetsmarknadsreformerna, särskilt lagarna om anställningsskydd1974 och medbestämmande 1976 samt LO:s planer på löntagarfonderledde till en ideologisk mobilisering av SAF. Denna stöddes av den bor-gerliga regeringen 1976–1982; den första på över 40 år. Trots att detpolitiska klimatet blev mer konfliktfyllt, rådde det förhållandevis storpolitisk enighet om arbetsmiljölagen, vilken alltså antogs 1977, underden borgerliga regeringen, men i stort sett i enlighet med det ursprung-liga förslaget. Den tidigare arbetsmiljöreformen 1973, trepartssamar-betet i arbetsmiljöfrågorna, det nya arbetsmiljöavtalet 1976 samtomfattande utredningar och forskning på området hade lagt en solidgrund för den nya arbetsmiljölagen, vilket också den allmänna opinio-nen kring arbetsmiljöfrågorna hade bidragit till (44).

vad hände med arbetsmiljön?Fick då de stora arbetsmiljöreformerna på 1970-talet avsedd effekt utepå arbetsplatserna? LO presenterade till sin kongress 1981 resultatenav en ny stor enkätundersökning bland medlemmar och skyddsombud:Vad händer med arbetsmiljön? Studien, som hade letts av LO:s medi-cinske expert Erik Bolinder, visade att gamla arbetsmiljöproblem såsomfysisk belastning, buller och klimatproblem fortfarande fanns kvar i


stor omfattning, trots de omfattande arbetsmiljöreformerna och sats-ningarna på utbildning och information. Dessutom hade särskilt deergonomiska och psykosociala problemen ökat. Den mest påtagligaförsämringen under perioden gällde de senare, vilka också var de somhade åtgärdats minst på arbetsplatserna (2).

Arbetsmiljön blev ett stort samhällsproblem också under 1980-talet,då antalet erkända arbetsskador ökade kraftigt. Under slutet av 1970-talet anmäldes mellan 180 000 och 190 000 arbetsskador per år. År1984 och 1985 hade antalet snabbt stigit till 204 000 respektive 218 000. Ökningen gällde arbetssjukdomarna och då främst belast-ningsskadorna, som inte minst drabbade kvinnor. Under 1960- och1970-talen hade allt fler kvinnor kommit in på arbetsmarknadengenom utbyggnaden av den offentliga sektorn. Tunga lyft var det storaarbetsmiljöproblemet för lågutbildade kvinnor inom vården. Kvinnorfick också i högre utsträckning tillträde till industrijobb, där de oftafick repetitiva monteringsarbeten som orsakade förslitningsskador ihänder, armar, nacke och rygg. Även kvinnor inom de privata service-näringarna, såsom kassörskor och servitriser, var i hög grad utsatta förförslitningsskador. Belastningsproblemen hade ökat till följd av ny tek-nik och ökad arbetsdelning, som medförde enkla repetitiva rörelser.Kvinnor inom konfektionsindustrin hade länge lidit av så kallad söm-merskenacke, men problemen hade ofta tolkats som ålderskrämporeller från kvinnornas eget håll som underlivsproblem. Svenska Bekläd-nadsarbetareförbundet drev frågan om ersättning hårt under 1960-talet, men erkännandet dröjde, trots att förbundet fick aktivt stöd frånläkarhåll. Det var, som nämnts, först i och med det generella arbetsska-debegreppet i 1977 års lag om arbetsskadeförsäkring som dessa skadori högre grad kunde diagnostiseras som yrkessjukdom. Detta bidrog tillden kraftiga ökningen av antalet anmälda fall. Från och med 1983 till-lämpades dessutom generösare regler vid bedömningen av anmäldaskador. Ökningen av de erkända arbetssjukdomsfallen blev därefterpåtaglig (32). Från mitten av 1980-talet började LO att specialbearbetauppgifter från det officiella arbetsskaderegistret ISA. Resultaten visadeatt LO-medlemmarna drabbades i högre grad än tjänstemannagrupper-na både av olycksfall och yrkessjukdomar samt att kvinnor var särskiltdrabbade i fråga om belastningsskador och stress. Dessa skador ledde iallmänhet till långa sjukskrivningstider, i medeltal 130 dagar mot 140dagar för kvinnorna (2).


Varför gav då 1970-talets satsningar på arbetsmiljön inte bättreresultat? Trots den omfattande utbildningen och arbetarnas formelltstärkta rättigheter kunde det vara svårt att praktiskt genomföra refor-merna på arbetsplatsnivå. Den starkare betoningen på lagstiftning iarbetslivet innebar onekligen ett traditionsbrott i den svenska model-lens samarbetskultur, vilket kunde skapa konflikter i företagen. Vikti-gare var dock att implementeringen av lagen försvårades av struktur-krisen, företagsnedläggningarna och omställningsproblemen inom bas-industrierna, det vill säga den utveckling som avspeglade den fordistis-ka produktionsregimens internationella sammanbrott (26, 44). Motdenna bakgrund prioriterade både arbetsgivarna och facket andra frå-gor än arbetsmiljön. Till detta kom att motsättningarna mellan parter-na ökade ytterligare till följd av de nyliberala strömningarna och SAF:sideologiska offensiv.

Tveklöst förbättrades många traditionellt dåliga arbetsmiljöer inomindustrin, vilket inte minst minskningen av dödsolyckorna visade.Framförhållningen var dock otillräcklig i fråga om nya arbetsskaderis-ker som hade samband med den snabba automationen och datorise-ringen samt omorganiseringar och arbetsorganisatoriska förändringar iövrigt. Enligt LO hade hanteringen av arbetsmiljölarmen under 1970-talet visat att Arbetarskyddsstyrelsens arbete med anvisningar och före-skrifter gick alldeles för långsamt. Från SAF:s sida framhölls blandannat att detta berodde på det tungrodda trepartssamarbetet i myndig-heten (52, 61). Arbetsmiljöfrågan togs upp i ett vidare perspektiv vidMetalls kongress 1985, då policyprogrammet Det goda arbetet presen-terades. Tanken var att de anställda skulle få större medbestämmande,trygghet i anställningen samt större inflytande över arbetsmiljö, utbild-ning, arbetsorganisation och fördelningen av produktionens resultat.Efter LO:s kongress 1986 tillsatte landssekretariatet en arbetsmiljöut-redning (LAMU) för att behandla frågor om föreskriftsarbetet, arbets-givaransvaret för arbetsmiljön samt förslag om arbetslivsfonder fördirekta insatser på arbetsplatserna. Denna blev en viktig impuls tillrevideringen av arbetsmiljölagen 1991 (2, 44).

Arbetsmiljöproblemen kom således åter i fokus. Att de samhälleligakostnaderna för arbetsskadorna snabbt ökade bidrog också till detta.Nu ifrågasattes också formerna för arbetsmiljöarbetets organisationute på arbetsplatserna. Såväl forskarna som parterna på arbetsmarkna-den framhöll att arbetarskyddet hade blivit en sidofunktion i organisa-tionerna och att det var nödvändigt att integrera arbetsmiljöaspekter i


alla led av produktionen. I diskussionen lades större vikt vid arbetsor-ganisatoriska frågor och de anställdas möjligheter till individuellutveckling i arbetet betonades. Arbetsmiljöfrågorna skulle därför inte-greras med frågor rörande företagens utvecklingsverksamhet samtkompetens-, och kvalitetssäkringsarbete. Arbetsmiljöarbetet, inklusiveutbildningen, skulle dessutom i högre grad anpassas till branschernasoch företagens specifika förhållanden, vilket bland annat betonades iArbetarskyddsnämndens program för 1990-talet (2, 59). År 1988 till-satte den socialdemokratiska regeringen den så kallade Arbetsmiljö-kommissionen, som skulle göra en översyn över arbetsmiljölagstift-ningen utifrån ett helhetsperspektiv på arbetsmiljön. Kommissionenledde till den större revisionen av lagen 1991, som bland annat innehöllbestämmelserna om internkontroll (62). Därmed gick statens och par-ternas hantering av arbetsmiljöfrågorna in i en ny fas, där den klassiskasvenska modellen på detta område och på andra upplöstes.

Den tredje internationellareformvågen och den svenskamodellen: 1990-talet–2005

Denna kursändring var ett uttryck för den tredje internationellareformvågen i arbetarskyddets historia, som karakteriserades av statligsystemkontroll av arbetsmiljön och ökad egenkontroll inom företagen.Sett i ett vidare historiskt perspektiv var den tredje reformvågen ocksåett uttryck för den tredje industriella revolutionen och korrespondera-de väl med ökad globalisering, ökad kundstyrning av produktionen,ledningsstrategier för kvalitets- och miljösäkring samt decentraliseringav arbetsmarknadsrelationer. Arbetsmiljön började också diskuteras imarknadstermer som en konkurrensfördel.

I 1991 års reviderade arbetsmiljölag betonades arbetsgivarensansvar för arbetsmiljön och för den förebyggande och rehabiliterandeverksamheten, liksom de anställdas rätt till inflytande också överarbetsorganisationen. Det senare hade direkt samband med de stora


problemen med belastningsskador och skador förorsakade av psyko-sociala faktorer. Den viktigaste förändringen i lagen var bestämmelsenom internkontroll, det vill säga att arbetsgivarnas skyldighet att syste-matiskt planera, leda, genomföra och kontrollera arbetsmiljöarbetetoch därmed bättre integrera arbetsmiljöaspekterna i produktionen.Detta innebar alltså en förskjutning av ansvaret i fråga om kontrollenav att arbetsmiljölagens regler uppfylldes från tillsyningsmyndigheternatill arbetsgivarna och företagen. Avsikten med reformen var blandannat att statsmakterna ville anpassa formerna för myndighetstillsynenbättre till näringslivets och arbetslivets utveckling.

Vilket genomslag fick då den nya reformen? Internkontrollen hargenomförts i praktiken på knappt 30 procent av arbetsplatserna inomden privata sektorn. Liksom i många andra EU-länder är täckningen iSverige minst inom de små företagen. I Sverige har internkontrollen fåttstörre genomslag inom den offentliga sektorn, där ungefär två av trearbetsplatser har genomfört reformen (63). Detta kan åtminstone del-vis bero på att den traditionella svenska modellen för arbetarskyddetshantering var mindre rotat inom denna sektor. Internkontrollen byggerju som visats på andra historiska traditioner än den svenska modellen iarbetarskyddet.

Det faktum att maktförhållandena på arbetsmarknaden förändradestill arbetsgivarnas fördel under 1990-talet innebar också att arbetsgi-varna fick större möjligheter att sätta agendan och definiera vad somska betraktas som en bra arbetsmiljö. I samband med en revision avföreskriften vid mitten av 1990-talet diskuterades om facket överhuvud taget skulle nämnas som samarbetspart, vilket dock LO genom-drev. Skyddsombuden ska dessutom ha både en kontrollerande ochpådrivande funktion. I en revision av föreskriften år 2001 bestämdeArbetsmiljöverket (tidigare Arbetarskyddsstyrelsen) att ändra namnettill ”systematiskt arbetsmiljöarbete” för att tydliggöra innebörden ochbetona systematik i stället för kontroll. Revisionen innebar också enstörre anpassning till EU:s regelverk rörande företagshälsovården (2).

Varför har det då varit så svårt att genomföra reformen om intern-kontroll? Liksom den nya arbetsmiljölagen 1977 skulle 1990-taletsreform sjösättas i en tid av ökade politiska motsättningar, nyliberalaströmningarna och ekonomisk kris, nu med en arbetslöshet som sakna-de motstycke i Sverige under efterkrigstiden. Samtidigt avvecklades, sominledningsvis nämndes, hela det grundläggande institutionella ramver-ket för den klassiska svenska samarbetsmodellen. SAF, som under 1980-


talet successivt hade fjärmat sig från det centraliserade partssamarbetet,övergav nu definitivt både de samordnade löneförhandlingarna och decentrala arbetsmiljöavtalen samt drog sig ur partsrepresentationen i destatliga myndigheterna, som den borgerliga regeringen därefter avveck-lade med några undantag (den i Arbetsdomstolen och AP-fonderna)9.Kort därefter upphörde de omfattande statliga anslagen till företagshäl-sovården, som privatiserades. Arbetslivsfonden, som var en stor statligsatsning på bland annat arbetsmiljön på arbetsplatserna och som finan-sierades genom arbetsgivaravgifter, blev inte den stora framgång somman trodde och många projekt blev oavslutade. Lågkonjunkturen ocharbetslösheten gjorde att andra frågor åter kom i förgrunden. År 1995avvecklades Arbetsmiljöfonden och detta plus att avtalet om utbildning-en var uppsagt för gott gjorde det svårare för Arbetarskyddsnämndenatt sprida kunskap om reformer ute på arbetsplatserna den traditionellavägen, det vill säga genom massutbildning i samverkan med bildnings-förbunden. Utbildningen blev också i högre grad en företagsintern ange-lägenhet, vilket överensstämde väl med SAF:s önskemål och strategibakom uppsägningen av de centrala arbetsmiljöavtalen. Nya företags-baserade och managementstyrda samarbetsformer utvecklades i arbets-miljöarbetet efter förebild från miljö- och kvalitetssäkringsarbetet, vilkatill skillnad mot den klassiska svenska samarbetsmodellen inte förutsät-ter organiserade partsintressen (6).

Efter avvecklingen av de centrala arbetsmiljöavtalen fick uppgörelserom utbildning på betald arbetstid göras lokalt eller i branschavtal, vil-ket normalt inte innebar samma generösa villkor för de anställda. Dess-utom har slimmade organisationer samt ökade kompetenskrav på deanställda och ökat produktionsansvar inom självstyrande grupperinneburit praktiska svårigheter för arbetsmiljöombuden att vara från-varande för utbildning.10 Prevent (tidigare Arbetarskyddsnämnden),som var ett av den svenska modellens flaggskepp, finns kvar somhuvudaktör på utbildningens område, men inriktar sig numera mer påkurser, konferenser och skräddarsydda underlag för företagsinternautbildningar. Till skillnad från de många konsultföretagens utbud, somdök upp på marknaden särskilt efter företagshälsovårdens privatise-ring, är Prevents material sanktionerade av parterna gemensamt. Pre-


9. Personer från arbetsmarknadsorganisationerna kan fortfarande sitta i statliga styrelser påpolitiska mandat. Före beslut rådgör bland annat Arbetsmiljöverket med arbetsmarkna-dens parter.

10.Tack till Kaj Frick på Arbetslivsinstitutet för detta påpekande.

vent har dock en något annorlunda profil än under den svenska model-lens glansdagar, vilket har att göra både med anpassning till de struktu-rella förändringarna inom produktion, arbetsmarknad och arbetslivunder 1990-talet och nedskärningarna av de statliga arbetsmiljöansla-gen. Det anses inte heller längre nödvändigt att kanslichefen ska ha enbakgrund i arbetarrörelsen och organisationens namn refererar intelängre till arbetare. Enligt Prevent hade namnbytet sin grund i att denkraftigt ökande andelen tjänstemän på arbetsmarknaden inte kundeidentifiera sig med det gamla namnet. Namnbytet avspeglar den växan-de industriella tjänsteproduktionen i den tredje industriella revolutio-nen, men kan även tolkas som en nedtoning av partsintressena (6, 59).

För facket innebar avvecklingen av den klassiska svenska modellenför arbetarskyddets hantering med uppsägningen av de centrala avtalenoch parternas representation i myndighetsstyrelserna ett hårt bakslag.Därtill kom nedskärningarna av de statliga anslagen, arbetslöshetenoch strukturförändringarna i arbetslivet. Följden blev bland annat attantalet arbetsmiljöfunktionärer minskade starkt inom LO och förbun-den, vilket medförde att stödet till arbetsplatserna, till exempel i arbetetmed internkontrollen, blev mindre. En annan följd av den allmännatillbakagången i den fackliga verksamheten under 1990-talet var attandelen arbetsplatser med skyddsombud minskade kraftigt (64). I bör-jan av år 2000 saknade fyra av fem arbetsplatser med fem eller fleranställda skyddsombud. Därefter har trenden vänt betydligt till detbättre. Liksom i fråga om lönebildningen har arbetsmiljöavtal slutits påbranschnivå, men har ofta varit mycket allmänt hållna och täcker ännui dag inte hela arbetsmarknaden (6).

Efter privatiseringen 1993 minskade företagshälsovården kraftigtoch blev mer heterogen. Det är en utbredd uppfattning inom fackför-eningsrörelsen att avvecklingen av det centrala avtalet rörande före-tagshälsovården har varit en starkt bidragande orsak till den storaökningen av den arbetsrelaterade ohälsan under 1990-talet. LO kräverdärför obligatorisk och kvalitetssäkrad företagshälsovård baserad påstriktare regler än den nuvarande skrivningen i den reviderade arbets-miljölagen från år 2000. Att facket nu gentemot sin tidigare policyförespråkar lagstiftning rörande företagshälsovården beror på att maninte anser det realistiskt att Svenskt Näringsliv (tidigare SAF) ska gåmed på centrala avtal igen. Ungefär en tredjedel av de LO-anställdasaknar i dag företagshälsovård, samtidigt som LO pekar på det storabehovet av både förebyggande åtgärder och rehabilitering (2).


Hur har då arbetsskadorna utvecklats under den senaste tioårsperio-den? Antalet anmälda arbetsskador har fluktuerat kraftigt under 1990-talet, särskilt för arbetssjukdomarna. LO menar att det även förekomen stor underrapportering under 1990-talet. Anmälda olycksfall härräknat i andel av de sysselsatta minskade kraftigt under 1990-taletsförsta hälft, särskilt för männen. Till detta bidrog arbetslösheten, menockså faktiska förbättringar i den fysiska arbetsmiljön och minskningenav traditionella industrijobb11. Från och med juli 1993 skärptes reglernaavsevärt för att få en arbetsskada godkänd, vilket hade stor betydelseför att särskilt arbetssjukdomarna därefter minskade kraftigt. Ökning-en blev desto mer markant under senare delen av decenniet, i synnerhetför kvinnorna. Belastningssjukdomar är den vanligaste arbetsrelateradesjukdomen och den som förorsakar de längsta sjukskrivningstiderna.En ökning har skett under slutet av 1990-talet inom både industri,offentlig sektor, handel och övrig privat serviceverksamhet. År 2004utgjorde belastningsskadorna 40 procent av alla anmälda arbetsskador.Den näst vanligaste orsaken för kvinnor är sjukdom förorsakad avorganisatoriska och sociala faktorer, det vill säga psykosociala besvär,medan denna typ av anmälningar är betydligt mindre för männen.


Figur 6.5 Anmäldaarbetsskador*, andelav de sysselsatta.

* Nytt system fr.o.m. år 2002.

Källa: Arbetslivsfakta2/2004, AV/ISA,SCB/RAMs

1994

1995

1996

1997

1998

1999

200

0

200

1

200

2

200

3

0,2

0,4

0,6

0,8

1,0

1,2Procent

0

11.Till minskningen bidrog även att arbetsgivarna från 1992 skulle ansvara för de första 14 dagarna av enanställds sjukperiod. Därmed minskade rapporteringen av skador som orsakade kortare frånvaro.

Generellt sett är det dock dessa anmälningar som ökat mest under desenaste åren. Under senare år har skillnaderna i fråga om sjukskriv-ningstider för arbetsskador minskat mellan kvinnor och män, liksommellan anställda inom den privata och offentliga sektorn. Inom tjänste-mannagrupperna är stress det vanligaste arbetsmiljöproblemet. Våldoch hot har blivit ett stort problem för anställda inom främst social-tjänsten, skolan och polisväsendet (2, 65).

I de senaste 15 årens LO-rapporter har det gång på gång betonats attarbetsmiljön fortfarande är en klassfråga och att den dessutom är engenusfråga (2). Mindre uppmärksamhet har riktats mot frågan omarbetsmiljö och etnicitet. Mycket talar dock för att arbetsmiljön också ären etnicitetsfråga, eftersom personer med utomeuropeisk bakgrund oftafår okvalificerade arbeten med risker för bland annat belastningsskador.Strukturell diskriminering i arbetslivet med avseende på etnicitet är ocksåi sig ett psykosocialt arbetsmiljöproblem som ännu är föga utrett. Ettannat problem är att det har blivit allt vanligare att arbetskraft från låg-löneländer, framför allt från de nya EU-länderna i Östeuropa, rekryterastill bland annat den svenska byggnadsbranschen, vilket inte sällan skettgenom oseriösa bemanningsföretag. Genom att många arbetare anlitasenligt sitt hemlands avtal eller som uppdragstagare (i princip egna företa-gare) i stället för arbetstagare i syfte att kringgå svenska kollektivavtaloch svenska arbetsrättsliga regler har dessa arbetare ofta inte bara lägrelöner än svenska arbetare, utan även sämre arbetsmiljö, längre arbets-tider och minskad trygghet vid olycksfall och sjukdom.

Mot bakgrund av den dramatiska utvecklingen av långtidssjukskriv-ningarna och förtidspensioneringarna sedan slutet av 1990-talet hararbetsmiljöfrågorna åter blivit en av de allra hetaste politiska och fack-liga frågorna. Under senare år har det skett en allmänt ökad satsningpå arbetsmiljöfrågorna. De senaste statliga arbetsmiljö- och folkhälso-rapporterna talar också för en viss minskning av de psykosocialaarbetsmiljöproblemen. Man har även kunnat skönja vissa tendenser tillen reaktivering av dialogen mellan arbetsmarknadens parter på natio-nell nivå i arbetsmiljöfrågan, liksom mellan dem och staten. Parternaoch staten är i princip överens om att något måste göras åt den högasjukfrånvaron, men oenigheten är stor både om orsakerna till proble-met och om medlen för dess lösning. I november 2001 startades påregeringens initiativ trepartssamtal mellan arbetsmarknadens huvud-parter och staten för att utarbeta riktlinjer för bättre hälsa i arbetslivet.Detta var ett led i en omfattande statlig nysatsning på arbetsmiljön,



som bland annat innefattade ökade resurser till Arbetsmiljöverket ochtill den regionala skyddsombudsinstitutionen. I december 2002, kortföre det att dessa samtal skulle avslutas, lämnade dock SvensktNäringsliv arenan. Den omedelbara orsaken var regeringens planer påen tredje arbetsgivarfinansierad sjuklönevecka, men det fanns ävenprincipiella betänkligheter mot nykorporativistiska lösningar. Trots attSverige har följt den internationella trenden mot decentralisering avarbetsmarknadsrelationerna, har denna process inte drivits så långtsom i länder som traditionellt har saknat starka organiserade parter.När det gäller lönebildningen har parterna delvis på initiativ av statenträffat olika typer av centrala överenskommelser efter avvecklingen avde centrala löneförhandlingarna i början av 1990-talet, till exempelRehnbergsavtalet redan 1991–1993 och Industriavtalet 1997. Här hadeemellertid arbetsgivarsidan ett klart intresse i att hålla nere inflationen.På arbetsmiljöns område har det gått trögare, men det stora problemetmed arbetsskador och långtidssjukskrivningar har blivit en dynamiskkraft för uppgörelser på nationell nivå. Elektrikerstrejken under 2003,som var en protest mot den ökade arbetstakten inom byggsektorn, blevockså en väckarklocka. Arbetsmiljöavtalen på branschnivå, som ersattede centrala avtalen, men som ofta var allmänt hållna, har så smått bör-jat samordnas i samband med att löneförhandlingarna har samordnatsmellan vissa branscher (6). I de senaste avtalsrörelserna har arbetstidoch arbetsmiljö fått en framträdande plats som samordnande huvudfrå-gor. Det finns alltså vissa tecken på en reaktivering av dialogen mellanparterna på nationell nivå. Historiskt sett har ju denna dialog haft ennyckelroll för det svenska arbetarskyddets utveckling.

Sammanfattning

Det statliga arbetarskyddet började utvecklas i Sverige i samband medden industriella samhällsomvandlingen under andra hälften av 1800-talet, det vill säga under den första industriella revolutionen. Genomatt Sverige industrialiserades förhållandevis sent blev utländska influ-enser, främst engelska och tyska, viktiga för uppbyggnaden av ettgrundläggande statligt arbetarskydd med yrkesskadeförsäkringssystem


och åtta timmars arbetsdag. Omkring 1920, då kulmen på den förstainternationella reformvågen nåddes, hade dessa reformer genomförts ide flesta industriländerna. Den likartade utvecklingen bland jämbördi-ga industriländer skedde också i konkurrensutjämnande syfte. Så små-ningom utvecklades yrkesmedicin och yrkeshygien i Sverige efter före-bild från främst Tyskland och USA. Från mellankrigstiden och framåtfick dock arbetarskyddet i Sverige en tydligare svensk profil genom detstarka inslaget av partssamarbete på arbetsmarknaden. Arbetarskyddetblev en viktig fråga att hantera inom den svenska modellen.

I Sverige, liksom i andra industriländer, blev barnarbetet det förstakonkreta området för det statliga arbetarskyddet. De tidiga arbetar-skyddsreformerna, som också hade andra motiv, var dock både rudi-mentära och efterlevdes dåligt. Statlig tillsyn infördes först i sambandmed 1889 års Yrkesfarelag, då även Yrkesinspektionen inrättades. Ettkarakteristiskt drag för det statliga arbetarskyddets utveckling är attdet har släpat efter i förhållande till de faktiska och kända arbetsmiljö-problemens utveckling. Detta belyser att arbetarskyddet var och ärbåde en fråga om makt och medvetande, vilket även flera andra forska-re har påpekat (11, 32). Lantarbetarna var länge undantagna från bådearbetarskyddslagen och åttatimmarslagen, vilket ytterst hade sin grundi att de traditionella produktionsförhållandena och patriarkala relatio-nerna länge levde kvar inom jordbruket, vilket också fördröjde arbetar-nas fackliga och politiska organisering. Därmed dröjde det också in på1900-talet innan det ”socialistiska hotet” blev en drivkraft för initiativtill sociala reformer för lantarbetarna.

Ett särskilt problem utgjorde särlagstiftningen i arbetarskyddet. Sär-lagstiftningen för kvinnor bidrog dels till att försämra kvinnornas kon-kurrensmöjligheter på arbetsmarknaden och därmed förstärka derasunderordning i förhållande till männen, dels till att männens arbetsmil-jö negligerades. Samma principiella problem var förenat med den statli-ga politiken rörande preventionen av yrkessjukdomar som till exempelsilikos, som under åtskilliga årtionden koncentrerades på medicinskprofylax. I stället för att föreskriva striktare regler för tekniska ochorganisatoriska förebyggande åtgärder mot det skadliga dammet påarbetsplatserna, sorterades personer som ansågs särskilt känsliga ellerdisponerade för sjukdomen bort eller omplacerades efterhand som defick sjukdomssymtom, medan det stora flertalet fick fortsätta att arbetai de farliga miljöerna, där dessutom endast en liten del omfattades avden medicinska profylaxen. Syftet var i första hand att undvika invali-

diserande fall, det vill säga de som också belastade försäkringssystemet.Att staten på detta sätt i första hand reglerade arbetarna i stället förarbetsmiljön försenade silikosproblemets lösning.

Även i fråga om olycksfallsbekämpningen var det statliga arbetar-skyddet såväl som det som bedrevs genom samarbete mellan arbets-marknadens parter länge inriktad på arbetarnas disposition och bete-ende, vilket också innebar att ett stort ansvar lades på dem. The SafetyMovement samt forskning om den mänskliga faktorn och teorin om”olycksfåglar” hade stort inflytande på den svenska preventionspoli-cyns inriktning. Det gällde således att skapa ”säkra personer” snarareän ”säkra platser”. Det faktum att arbetarskyddet länge domineradesav dispositionsprevention avspeglade en försiktig hållning från stats-makternas sida i fråga om kraven på arbetsgivarna. Ett inbyggt pro-blem i den svenska modellens två- och trepartssamarbete var att det varsvårt för såväl SAP som LO att genomdriva ökad statlig reglering ochkontroll av arbetsmiljön i klar motsättning mot arbetsgivarnas intres-sen. Modellens ledstjärna var ju samarbete.

Att samarbetet i arbetarskyddet i många avseenden blev framgångs-rikt, sett i ett internationellt perspektiv, berodde mycket på att bägge


Bild 6.10 Keramik-blandning med bly-exponering i Örebro1978.

Foto: Christer Hogstedt/Statens folkhälsoinstitut

parter var starka och välorganiserade och att samarbetet fram till1960-talets slut kunde bedrivas under en period av både högkonjunk-tur, arbetsfred och ett långvarigt socialdemokratiskt styre. Arbetsbris-ten efter andra världskriget bidrog också till ett arbetsgivarnas intresseför arbetarskyddet ökade. Arbetarskyddsnämndens utbildningskam-panjer, som genomfördes i samarbete med bildningsförbunden, var des-sutom en viktig faktor i sammanhanget och blev en stor folkrörelseunder efterkrigstiden. Utbildningsprogrammen koncentrerades docklänge på olycksfallsfrågan, som var ett mindre konfliktladdat fält församarbete.

Den kraftiga ökningen av antalet registrerade olycksfall under mel-lankrigstiden var den viktigaste drivkraften till att partssamarbetetkom igång. Att mekaniseringen och rationaliseringen medförde ökadrisk även för yrkessjukdomar, till exempel dammlungsjukdomar ochbelastningsskador, fick inte samma uppmärksamhet. När det gälldeolycksfallen fanns det en tydligare koppling mellan säkerhet och lön-samhet, vilket också framgick inte minst i the Safety Movements pro-paganda, men även i Arbetarskyddsnämndens kampanjer, till exempel”Arbetarskydd lönar sig”. Därför var det enklare för arbetsgivarna attsamarbeta med motparten kring detta problem, i synnerhet som pre-ventionen länge huvudsakligen inriktades på att skapa ”säkra arbetare”.Yrkessjukdomarna, däremot, utvecklades oftast efter lång tid, vilketkunde komplicera ansvarsfrågan, och deras förebyggande krävde vanli-gen större och mer kostsamma investeringar. Statliga regler och fackli-ga krav inom detta fält utmanade således i högre grad arbetsgivarensmakt över produktionen.

Det var därför ingen slump att den omfattande vänsterorienteradekritik rörande arbetsmiljön, som briserade efter den vilda LKAB-strej-ken vid 1960-talets slut, i så stor utsträckning fokuserade på arbets-sjukdomarna och på strukturella förändringar i den fysiska och psyko-sociala arbetsmiljön. Den allmänna bakgrunden var den snabba ratio-naliseringstakten, ”ackordshetsen” och strukturomvandlingens effek-ter på människans villkor. Från vänsteropinionens sida nagelfors ocksåsjälva samarbetspolitiken, vilket illustrerades av kritiken mot ”mental-hälsokampanjen” och ”silikosprojektet”. Man menade att makteliter-na på bägge sidor hade bedrivit en storskalig tillväxtpolitik på bekost-nad av människors hälsa, säkerhet och trygghet.

Denna kritik var också en del av den internationella politiskt radika-la rörelse, som tillsammans med de många arbetsmiljölarmen och den


växande oron på arbetsmarknaden starkt bidrog till den andra interna-tionella reformvågen i arbetarskyddets historia under 1970-talet. Denövergripande preventionspolicyn i lagar och förhandlingslösningar om-orienterades nu mot expositionsprevention, vilket innebar att intressetinriktades på att förebygga risker i arbetsmiljön och att anpassa denfysiska och psykosociala miljön efter människornas behov. I Sverigeinfördes en striktare arbetsmarknads- och arbetarskyddslagstiftning,som gav de anställda avsevärt större formella rättigheter och myndig-heterna större maktbefogenheter och sanktionsmöjligheter. Den starka-re inriktningen på statsreglering blev början till slutet på den klassiskasvenska samarbetsmodellen. Följden blev bland annat ökad politiskpolarisering under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet,som försvårade genomförandet av reformerna.

När SAF slutligen lämnade den centraliserade samarbetsmodellenoch förvaltningskorporativismen avvecklades grundvalarna för dencentraliserade klassiska svenska modellen och utvecklingen följde eninternationell trend mot ökad decentralisering av arbetsmarknadsrela-tionerna rörande såväl lönebildningen som arbetsmiljöfrågorna.Avvecklingen av de centrala arbetsmiljöavtalen (inklusive utbildningoch företagshälsovård) följdes av omfattande nedskärningar av de stat-liga anslagen till dessa områden. Verksamheten minskades därmedavsevärt och företagshälsovården privatiserades. Att fackets inflytandeminskade i denna omvandling innebar också att antalet arbetsplatserutan skyddsombud ökade dramatiskt.

Den historiska utvecklingen visar att arbetarskyddet successivt haromförhandlats och vidgats genom lag och avtal, från att länge främstha gällt olycksfallsfrågor och fysiska risker i arbetsmiljön till att ävenomfatta arbetssjukdomar relaterade till såväl fysiska som psykosocialaproblem på arbetsplatserna. Det dröjde dock fram till 1960-talet innanyrkessjukdomarna fick en mer framträdande plats i arbetarskyddet.Trots de omfattande satsningarna på arbetsmiljön på 1970-talet ochomorienteringen mot expositionsprevention ökade framför allt belast-ningsskadorna och de psykosociala problemen.

De ökade motsättningarna mellan parterna på arbetsmarknadensamt de förändrade arbetsvillkoren och riskbilderna som följde efter”fordismens” sammanbrott utgjorde bakgrunden till denna utveckling.Detta bidrog till omregleringen av arbetsmiljöfrågornas hantering motstatlig systemreglering och krav på internkontroll i företagen. Därmedföljde utvecklingen av det svenska arbetarskyddet en ny (tredje) inter-


nationell reformvåg, som ledde till mer företagsbaserade och decentra-liserade lösningar. Denna utveckling ska ses som en del av den struktu-rella förändring i produktion, ekonomi och arbetsliv som utgör dentredje industriella revolutionen.

Vad kan då sägas om preventionspolicyns utveckling under de senas-te decennierna? Samtidigt som perspektivet på arbetsmiljön ytterligarehar breddats och länkats till produktionens utveckling, kompetensut-veckling och kvalitetstänkande i företagen, har intresset åter riktatsmer på individen. Det är delvis en följd av arbetsmarknadsrelationer-nas utveckling mot ökad individualisering och betoningen av individu-ell utveckling i arbetslivet samt fackets försvagning. Inriktningen på”säkra personer” finns också implicit i de ökade kompetenskraven ochurvalet av arbetskraft, liksom i den ökade utslagningen av dem sominte är fullt arbetsföra.

Referenser

1. Palmer E. Sjukskrivningen i Sverige – inledande översikt. I: Hogstedt C, etal., red. Den höga sjukfrånvaron – sanning och konskvens. Stockholm:Statens folkhälsoinstitut; 2004. s. 15.

2. Nilsson C. Vem bryr sig? Om arbetsmiljöarbete under tre årtionden.Stockholm: Landsorganisationen; 2003.

3. Lidwall U, Skogman Thourise P. Sjukskrivningar och förtidspensionering-ar. I: Marklund S, red. Arbete och hälsa 2000. Stockholm: Arbetarskydds-styrelsen och Arbetslivsinstitutet; 2000.

4. Aronsson G, Gustafsson K, Dallner M. Sjuk på jobbet? En empirisk studieav sjuknärvaro. Arbetsmarknad & Arbetsliv 1999;5: 27-43.

5. Nyström Ö. Lösa förbindelser på arbetsmarknaden. Kartläggning – arbets-rättsregler – fackliga strategier. Göteborg: LO Götebrog; 2004. Meddelandenfrån LO-facken i Göteborg nr. 5.

6. Thörnquist A. From centralized self-regulation to organized decentraliza-tion. Occupational health and safety (OHS) in Sweden 1940–2002. I: Fleming D, Thörnqvist C, red. Nordic management-labour relations andinternationalization. Converging and diverging tendencies. Köpenhamn:Nordiska Ministerrådet; 2003. s. 179-203.

7. Didrichsen F, Jahnlert U. Preventionens historia. Soc Med Tidskr 1981;1:5-9.



8. Gustafsson RÅ. ”Traditionernas ok” inom arbetsmiljöpreventionen. I:Carlsson G, Arvidsson A, red. Kampen för folkhälsan. Prevention i histo-ria och nutid. Stockholm: Natur och Kultur; 1994. s. 263-319.

9. Dwyer T. Life and death at work. Industrial accidents as a case of sociallyproduced error. New York: Plenum Press; 1991.

10. Frick K, Wren J. Reviewing OHS management multiple roots, diverse perspectives and ambiguous outcomes. I: Frick K, et al., red. SystematicOHS management. Perspectives on an international development. Oxford:Pergamon; 2000. s. 17-42.

11 Sund B. The Safety Movement – en analys av den svenska modellens amerikanska rötter. Stockholm: Arbetarskyddsnämnden; 1993.

12. Magnusson L. Den tredje industriella revolutionen – och den svenskaarbetsmarknaden. Stockholm: Prisma och Arbetslivsinstitutet; 2000.

13. Sellberg H. Staten och arbetarskyddet 1850–1919. En studie i svensk socialpolitik. Doktorsavhandling. Uppsala: Uppsala universitet; 1950.

14. Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken. Hedemora: Gidlund;2001.

15. Ahlmark A, Bruce T, Nyström Å. Silicosis and other pneumoconiosis inSweden. Stockholm: Svenska Bokförlaget (Norstedts); 1960.

16. Ramazzini B. Om arbetets sjukdomar. (Översatt av Bertil Delin; bearbet-ning och redigering Bertil Delin och Gideon Gerhardsson.) Karlskrona:Åkersberga Arbetsmiljöförlag; 1991.

17. Glimell H. Den produktiva kroppen. En studie om arbetsvetenskap somidé, praktik och politik. Eslöv: B. Östlings bokförlag Symposion; 1997.

18. Gullander B. Linné i Dalarna: Carl Linnaeus dagbok från resan i Dalarna1734 med åtskilliga stycken ur hans dalska och lapska floror, ur hansDiaeta naturalis, Flora oeconomica, ur brev m.m.: en antologi. Stockholm:Forum; 1980

19. Hülphers A. Dagbok öfver en resa igenom de, under Stora Kopparbergshöfdingadöme lydande lähn och Dalarne år 1757. Falun; 1957. Dalarnasfornminnes- och hembygdsförbunds skrifter nr. 12.

20. Söderlund E. Hantverkarna II. Stormaktstiden, frihetstiden och gustavi-anska tiden. Den svenska arbetarklassens historia. Stockholm: Tidens förlag; 1949.

21. Isacson M, Söderlund S. Alla dessa arbetsdagar. Svensk arbetsmiljö under500 år. Stockholm: Föreningen för arbetarskydd; 1995.

22. Olsson L. Då barn var lönsamma. Om arbetsdelning, barnarbete och teknologiska förändringar i några svenska industrier under 1800-talet ochbörjan av 1900-talet. Stockholm: Tiden; 1980.

23. Thörnquist A. Gammal företagskultur och nya partsrelationer. Arbetskon-flikterna vid Skyllbergs bruk under 1920- och 1930-talen. Del I.1918–1925. Örebro: Högskolan; 1994. Örebro Studies nr. 9.

24. Betänkande angående minderårigas antagande och användande i fabrik,handtverk eller annan handtering afgifvet af dertill af Kongl. Maj:t förord-nade kommitterade. Stockholm: Hæggström; 1877.

25. Österberg E. Barnarbete i Sverige. Historisk tidskrift 1982;1.26. Schön L. En modern svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling

under två sekel. Stockholm: SNS Förlag; 2002.27. Nordisk Familjebok (Uggleupplagan). Stockholm: Nordisk Familjeboks

Aktiebolag; 1904. 28. Lundh C, Gunnarsson C. Arbetsmiljö, arbetarskydd och utvärderings-

forskning. Ett historiskt perspektiv. Lund: Skrifter utgivna av Ekonomisk-historiska föreningen, Wilber; 1987.

29. Fogelberg T. Gryts glasbruk 1897–1903. I: Från bergslag och bondebygd.Örebro läns hembygdsförbunds årsbok. Örebro: Örebro läns museum;1974.

30. Thörnquist A. The silicosis problem in the Swedish iron and steel industryduring the 20th century. I: Thörnquist A, red. Work life, work environ-ment and work safety transition. Historical and sociological perspectiveson the development in Sweden during the 20th century. Arbetsliv iOmvandling/Work Life in Transition 2001:9. Stockholm: National Institu-te for Working Life; 2001. s. 70-101.

31. Olsson L, Gamla typer och nya produktionsförhållanden: om rationalise-ring och medbestämmande, åldrande pch solidaritet bland typografer iSverige från slutet av 1800-talet till omkring 1960. Lucifer: Lund; 1980.

32. Sund B, Åmark K. Makt och arbetsskador under 1900-talet. Stockholm:Carlssons; 1990.

33. Ekström Ö, Hall I. Från Yrkesfara till Arbetsmiljö: Yrkesinspektionen 100år. Solna: Arbetarskyddsstyrelsen; 1990.

34. Emanuelsson A. Pionjär i vitt. Professionella och fackliga strategier blandsvenska sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden, 1851–1939. Huddinge:Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund (SHSTF); 1990.

35. Carlsson C. Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemo-krati 1880–1910. Lund: Arkiv; 1986.

36. Åkerblom A. Arbetarskydd för kvinnor. Kvinnlig yrkesinspektion i Sverige1913–1948. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis; 1998.

37. Karlsson L. Perspectives on gendered labour legislation in Sweden duringthe 20th century. I: Thörnquist A, red. Work life, work environment andwork safety in transition. Historical and sociological perspectives on thedevelopment in Sweden during the 20th century. Arbetsliv i Omvand-ling/Work Life in Transition 2001:9. Stockholm: National Institute forWorking Life; 2001. s. 127-67.

38. Sund B. Nattens vita slavar. Makt, politik och teknologi inom den svenskabagerinäringen 1896–1955. Stockholm: Almqvist & Wiksell International;1987.

39. Thörnquist A. Lönearbete eller egen jord? Den svenska lantarbetarrörelsenoch jordfrågan 1908–1936. Studia Historica Upsaliensia 157. Uppsala:Almqvist & Wiksell International; 1989.

40. Olsson L. Den vita piskan. Om mjölkningens könsarbetsdelning under denagrara kapitalismen. I: Johansson AO, Lundin S, Olsson L, red. Dags-verken. 13 essäer i arbetets historia. Lund: Historiska media; 1994.


41. 1884 års Arbetarförsäkringskommitté. Arbetareförsäkringskommitténsbetänkande 1-111. Stockholm; 1888.

42. Back P-E. En klass i uppbrott. Malmö: Tryckeriaktiebolaget Framtiden;1961.

43. Persson B. Arbetarskyddet i skogsbruket. Stockholm: Arbetarskydds-nämnden; 1993.

44. Johansson AL, Magnusson L. LO andra halvseklet. Fackföreningsrörelsenoch samhället. Stockholm: Atlas; 1998.

45. Kjellberg A. Sweden. Restoring the model? I: Ferner A, Hyman R, red.Changing industrial relations in Europe. Oxford: Blackwell; 1998. s 74-117.

46. Ekström Ö. 50 år i samverkan. Arbetarskyddsnämnden 1942–1992,Stockholm: Arbetarskyddsnämnden; 1992.

47. Arbetarskyddsstyrelsen. Arbetsmiljön. En grundsten i välfärdsbygget.Stockholm: Arbetarskyddsstyrelsen; 1999.

48. Hagbergh A. Olycksfall, inidivid och arbetsmiljö. Stockholm: Personal-administrativa rådet; 1963. PA-rådets meddelande 1963:23.

49. Thörnquist A. Silikosproblemet I Österbybruk. Partssamarbetet fackligkamp eller partssamarbete? Stockholm: Arbetarskyddsnämnden; 1992.

50. Thörnquist A. The long road to action. The silicosis problem and the Swedish occupational health and safety policy in the 20th century. WorkHealth and Environment Series. New York: Baywood Publishing Compa-ny, Inc. (kommande 2005).

51. Dahlström E. LKAB och demokratin. Rapport om en strejk och ett forsk-ningsprojekt. Stockholm: Wahlström & Widstrand; 1971.

52. Gerhardsson G. Arbetsgivare synar arbetsmiljön. Stockholm: SvenskaArbetsgivareföreningen (SAF); 1992.

53. Arvidsson M. När arbetet blev farligt. Arbetarskyddet och det medicinskatänkandet 1884–1919. Linköping: Tema; 2002.

54. Drinker P, Hatch T. Industrial dust. Hygienic significance, measurementand control. New York: McGraw-Hill; 1936.

55. Rosner D, Markowitz G. Deadly dust. Silicosis and the politics of occupa-tional disease in the twentieth-century America. Princeton (N J): PrincetonUniversity Press; 1991.

56. Levenstein C, DeLaurier GF, Lee Dunn M. The cotton dust papers. Science,politic, and power in the ”discovery” of byssinosis in the U.S. Work,Health and Environment Series. New York: Baywood Publishing Compa-ny, Inc; 2002.

57. Björkman T, Lundqvist C. Från MAX till PIA. Reformstrategier inomarbetsmiljöområdet. Lund: Arkiv; 1980.

58. Sund B. Proletarian writhers, the working environment and the strugglefor hegemony. I: Thörnquist A, red. Work life, work environment andwork safety in transition. Historical and sociological perspectives on thedevelopment in Sweden during the 20th century. Arbetsliv i Omvandling/Work Life in Transition 2001:9. Stockholm: National Institute for Wor-king Life; 2001. s. 15-40.


59. Thörnquist A. The development of the Swedish model of cooperation inoccupational health and safety, and the joint industrial safety council as itsmain association. I: Grieco A, et al., red. Origin of occupational healthassociations in the world. Amsterdam: Elsevier; 2003. s. 237-53.

60. Oscarsson B. 25 år för arbetslivets förnyelse. Forskning och utveckling påarbetslivets område 1972–1997. Stockholm: Rådet för Arbetslivsforsk-ning; 1987.

61. Johansson J. SAF och den svenska modellen. En studie av uppbrottet frånförvaltningskorporatismen 1982–91. Skrifter utgivna av Statsveten-skapliga förvaltningen i Uppsala, 142. Uppsala: Acta Universitatis Upsali-ensis; 2000.

62. SOU 1990:49 Arbete och hälsa: betänkande av Arbetsmiljökommissionen63. Arbetsmiljöverket. ”Ett aktivt arbetsmiljöarbete.” En undersökning av

Temo AB. Solna: Arbetsmiljöverket; 2001. AV Rapport 2001:12. 64. Okumus E. Fyra arbetsplatser av fem saknar skyddsombud. Arbetarskydd

nr 5, 2000.65. Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Riksförsäkringsverket, Social-

styrelsen. Arbetslivsfakta nr. 2, juni 2004.


svenska folkets hälsa i historiskt perspektiv208051/...ett etablerat begrepp,...

Documents