tema: vad är barnets bästa? talanglös selektering guide ... · för de ungas egna idéer,...

4 | 2011 | ÅRGÅNG 20

Vad är barnets bästa?Talanglös selekteringGuide till barns skador

Tema: BARN

2 svensk idrottsforskning 4/2011

Ansvarig utgivare Per Nilsson

Chefredaktör Christine Dartsch [email protected]

Redaktör Johan Pihlblad [email protected]

RedaktionsrådJón Karlsson, Per Göran Fahlström, Karin Redelius, Ingemar Ericson, Karin Piehl Aulin, Christine Dartsch och Johan Pihlblad

Adress Centrum för idrottsforskningBox 5626 114 86 StockholmTel 08-402 22 00

Hemsida www.centrumforidrottsforskning.se

CIF på twitter@CIFofficial

Prenumerationspris Helår med fyra nummer kostar 200 kr. Beställs på hemsidan.

PrenumerationsärendenMarie Broholmer 08- 402 22 [email protected]

Grafisk form och produktionTomas Svensson Grafiska Huset ABTel. 08-10 30 [email protected]

Tryckeri Grafiska punkten i Växjö AB

Foto (om ej annat anges)Bildbyrån i Hässleholm

ISSN-nr 1103-4629

INNEHÅLL nr 4/2011 Ledare Per Nilsson

Idrott och forskning möttes för barnets bästa Johan Pihlblad

”Alla matcher behöver inte sluta oavgjort” Johan Norberg

Selektionssystemen saknar talang Tomas Peterson

Fotbollspoesi, delaktighet och poetisk rättvisa Mats Trondman

Idrott och hälsa – ett ämne med potential Katarina Schenker

”Man mår bättre, får mer muskler och ser bättre ut” Carolina Lunde och Ann Frisén

Socialt stöd på gott och ont Sofia Bunke

Hur får vi inaktiva barn att röra på sig? Örjan Ekblom

Skador hos unga idrottare Jón Karlsson

Severs skada – lättbehandlad hälsmärta hos ungdomar Rolf Norlin

Ledare tveksamma till styrketräningsråd för barn Andreas Fröberg, Jonas Ahnesjö och Marie Alricsson

Hbt och idrott – stark heteronorm i sportens värld Christian Carlsson

Eliten känner välbefinnande i många dimensioner Carolina Lundqvist och Fredrik Sandin

Sverige vs. Serbien – idrottspsykologi i skilda världar Jelena Gajiċ och Göran Kenttä

Kitesurfarnas skador kartlagda Lina Lundgren

Forskningsbidrag 2012

3

4

7

9

13

19

24

29

32

37

43

47

51

53

58

61

65

Framsida: Snowboardåkare.

4 | 2011 | ÅRGÅNG 20

Vad är barnets bästa?Talanglös selekteringGuide till barns skador

Tema: BARN

4/2011 svensk idrottsforskning 3

Bästa läsare!

Ledare nr 4/2011

Al d r i g f ö r r h A r väl barns rättigheter i idrotten diskuterats så flitigt i den all-männa debatten som under år 2011. Patrik Sjöbergs bok slog ner som en medial bomb. Därefter har fler vittnat om händelser där barn farit illa i sin förening. I det sammanhanget är det viktigt att poängtera att cirka 60 procent av alla barn och ungdomar är aktiva i en idrotts-förening. Föreningen är en plats där de allra flesta barn vill vara och där de känner sig trygga. Men uppmärksamheten på de avarter som trots allt finns har på ett positivt sätt riktat blicken mot det enskilda barnets rättigheter.

I oktober arrangerade Centrum för idrottsforskning (CIF) konferensen Idrott för barnets bästa tillsammans med Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsut-bildarna, vilket var en del av det större Forum för barn- och ungdomsidrott. Drygt 500 deltagare visade stor entusiasm och vilja att göra barn- och ungdomsidrot-ten ännu bättre. I det här numret kan du läsa mer om vad som hände under konferensen.

Trogna läsare av Svensk Idrottsforsk-ning vet att CIF tidigare i år publicerat en uppföljning av statens stöd till idrotten med särskilt fokus på barnets rättigheter. För att få statligt stöd ska idrotten ha ett barnrättsperspektiv på sin verksamhet, det vill säg att den ska bedrivas i enlighet med FN:s barnkonvention. Många uppfattar barnkonventionen som en uppsättning principer vilka är oförenliga med idrottens tävlingslogik. Men det är ett missförstånd. En av uppföljningens viktigaste slutsatser är att konventionen inte är en regelbok, det är ett förhållnings-sätt. Den är en påminnelse om att vi vuxna alltid måste utforma idrottsverk-samhet utifrån barnens behov samt att tänka till, våga lyssna och vara mottaglig för de ungas egna idéer, synpunkter och kritik.

Det här numret är späckat med barn-idrottsforskning. Johan R Norberg berättar mer om vad det innebär att ha ett barnrättperspektiv på idrotten. Tomas Peterson presenterar sin uppmärksam-made forskning om fotbollens selektions-system. Mats Trondman skriver passione-rat och poetiskt om betydelsen av delaktighet. Jon Karlsson gör en exposé över skador hos barn och ungdomar.

Av övrig forskning hittar du till exem-pel Lina Lungrens artikel om skador och utrustning i den unga sporten kitesurfing.

Nu är det klart vilka som får forsk-ningsstöd för år 2012. Längst bak i tidningen kan du läsa om hur forsknings-medlen fördelades. Noterbart är att CIF gör en särskild satsning på forskning om hbt och idrott. Homo-, bisexuella och transpersoner är en särskilt utsatt grupp i samhället och i idrotten. Läs mer om situationen för hbt-personer i Christian Carlssons rapport från konferensen Hbt och idrott som arrangerades av CIF och Ungdomsstyrelsen.

Nä s t A å r ä r ett stort idrottsår med fotbolls-EM för herrar och OS i London som höjdpunkter. Vi ska även fira att det var 100 år sedan som Stockholms stadion stod värd för OS. I väntan på det och på nästa nummer av Svensk Idrottsforskning vill jag önska alla läsare en riktigt skön jul- och nyårshelg. Glöm inte att förnya din prenumeration eller varför inte ge bort tidningen i julklapp till din idrottsin-tresserade vän. Nästa nummer med tema Idrottslyftet kommer till din brevlåda i mars 2012.

God Jul och Gott Nytt År!

Per NilssonOrdförande, Centrum för idrotts-forskning


Fö r v ä n t n i n g a r n a var höga. Företrä-dare från Riksidrottsförbundet talade om att det var dags att sluta referera till 1982 års konferens, som var den första centrala barn- och ungdomsledarkonferensen. Ur den formades RF:s officiella syn på hur man ska utforma och bedriva god barni-drott. Nu var det tid för att ta nästa steg. Sedan år 2009 gäller att all idrottsverk-samhet i Sverige som får statligt stöd ska bedrivas i enlighet med barnkonventio-nen. I idéskriften Idrotten vill beskriver Riksidrottsförbundet hur idrottsrörelsen ska arbeta med barn och ungdomar. Men risken är att policydokument glöms bort, eller att innehållet inte når ut till alla de ideella ledare som bär upp idrotten. Målet för konferensen var att tillsammans diskutera hur man bäst arbetar ute i föreningarna för att nå idrottsrörelsens mål att ha världens bästa barn- och ungdomsidrott.

Johan R Norberg, utredare på Centrum för idrottsforskning och författare till den första uppföljningen av statens idrotts-stöd, beskrev vad barnkonventionen innehåller och vad den innebär för idrotten. (Läs mer på s. 7)

Ingrid Eliasson, Umeå universitet, och Karin Redelius, Gymnastik- och idrotts-högskolan visade att vad man anser vara barns bästa skiljer sig åt mellan barn och ledare. För barnen är det viktigast att ha roligt. Ledarna är mer resultatinriktade och tycker att det är viktigt att barnen blir bättre på sin idrott. Att nå resultat i dag är i många fall viktigare än att skapa förut-sättningar för att idrott under resten av livet.

Föredragen ledde till många samtal och

T E X T / F O T O : J O H A N P I H L B L A D , R E D A K T Ö R

Idrott och forskning möttes för barnets bästaVad är en idrott för barnets bästa och hur når vi dit? De frågorna diskute-rade företrädare för bland annat idrottsrörelsen, kommuner och forskare under Forum för barn- och ungdomsidrott. Drygt 500 personer träffades på Swedbank arena i Malmö för att sätta barnet i första rummet.

Konferensfakta

Forum för barn- och ungdomsidrott i Malmö 13-15 oktober innehöll två konferenser:

• Idrott för barnets bästa Om vad det innebär att bedriva idrott i enlighet med barnkonventionen.

Arrangörer var Riksidrotts-förbundet och Centrum för idrottsforskning.

• Utvecklingsmodeller för barn- och ungdomsidrott

Hur man praktiskt kan arbeta för att utveckla idrott för barn.

Arrangörer var Riksidrotts-förbundet och Malmö Idrottsakademi.

diskussioner. I ett interaktivt diskus-sionsforum samlades deltagarnas åsikter. Här är några av alla kommentarer:

”Det måste finnas en värdegrund som innehåller

barnrättsperspektivet i föreningen. För att den ska

efterlevas så krävs det utbildning av ledare och

Per Nilsson, ordförande för Centrum för idrottsforskning och Birgitta Ljung, vice ordförande för Riksidrottsförbundet.


Marina Yazdanytf. fritidschef Kumla kommun

– Vi ska inleda en process kring ett kvalitetssäk-ringssystem tillsammans med föreningslivet. Vi funderar hur vi med föreningsstödet kan tala om vad vi tycker är värdefullt i de här frågorna.

– Väldigt mycket. Det har varit otroligt intressant. Vi behöver t. ex. skapa dialog för att få alla att reflektera kring barnkonventionen och hitta förhållningssätt utifrån den.

Johanna Danielsson SISU Värmland

– Det är intressanta frågor som tilltalar mig väldigt mycket.

– Hur för vi ut det här till kollegor och föreningar hemma i Värmland? Det är en utmaning. Vi ska försöka hitta ett sätt. Det känns som om vi har kommit närmare. Jag ska hem och reflektera.

Andreas Fält Korpen svenska motionsförbundet, Stockholm

– Jag är intresserad av barn- och ungdomsidrott och är här för att lyssna på forskarna.

– Varför har Korpen växt så mycket? Den frågan intresserar mig. Tävlingsmomentet kanske inte är det viktigaste. De sista föreläsningarna här bekräftar det. Elittänkandet kanske slår ut en del barn.

Stefan Wagnsson lektor i idrottsvetenskap Karlstad universitet

– Jag forskare inom barn- och ungdomsidrott. Det här är ett tillfälle att diskutera med företrädare för idrottsrörelsen och så är det inte under alla konferenser. Mötet utvecklar kunskaper på rätt sätt och ger en inblick i hur praktiker jobbar på

fältet. Och det är bra föreläsare. Man måste hålla sig ajour med forskningen.

– Att det finns en stark vilja att använda ett barnrättsperspektiv, men att det är svårt så som systemet är uppbyggt. Men jag tror att det går. På kort sikt kan vi förlora matcher men på sikt är min övertygelse att vi blir vinnare även internatio-nellt. Om det nu är det viktiga?

föräldrar för att alla ska förstå vad det handlar om.

Det handlar om attityder och förhållningssätt.”

”Vi har en tradition att ledarna och styrelsen bestäm-

mer. Vi måste släppa in unga, lyssna på dem, stödja

dem, låta de påverka. Unga måste få vara med på

alla nivåer alltid.”

”Att göra en arbetsinsats i en klubb kan vara både

fostrande och socialiserande, men det måste göras i

en rimlig nivå gärna så att det blir socialt samtidigt.

En risk om man tar bort det helt leder till höjd avgift

vilket kan selektera folk att vara med.”

För vad som är barnets bästa är inte bara en fråga om vad som händer ute på

samtidigt överens om att barnarbete kan vara skadligt. Den gränsen kan vara svår att dra. Delaktighet kan vara lösningen.

– Jag tror att det absolut viktigaste är att man helt enkelt säger att vår förening är en förening där barn och vuxna bestämmer tillsammans. Sedan måste man sätta sig ner och faktiskt försöka. Det är liksom back to basic, till exempel som på dagis där man sitter i en ring och faktiskt pratar och diskuterar och låter allas röster bli hörda, säger Susanna Hedenborg.

Utanför konferenslokalens fönster reser

planen, i hallen eller i spåret, vilket den sista kommentaren indikerar. Barn lägger ner en stor del av sin fritid åt att hjälpa den klubb de är medlemmar i. Susanna Hedenborg från Malmö högskola proble-matiserade barnarbetet i idrotten. Arbete kan vara nyttigt och fostrande men alla är

▼

Svensk Idrottsforskning passade på att fråga några av deltagarna:• Varför är du här?• Vilka tankar tar du med dig härifrån?

Röster från konferensen

Per Nilsson, ordförande för Centrum för idrottsforskning och Birgitta Ljung, vice ordförande för Riksidrottsförbundet.


sig Malmös nya fotbollsarena. Här finns en av landets mest hängivna publik och en anrik klubb vars mål alltid är att vinna. Malmö FF har också framgångsrikt fostrat många elitspelare. Att tävla och bli bäst är inneboende drivkrafter i idrotten. För-utom ett barnrättsperspektiv har staten numera också ett elitidrottsmål. Men går en elitsatsning att kombinera med ett barnrättsperspektiv? Ja, ansåg de flesta av deltagarna, men de var delvis oeniga om hur det ska gå till. Tomas Peterson från Malmö högskola gick till exempel till hård attack mot idrottens, och särskilt fotbol-lens, selektionssystem. (Läs mer på s. 9)Enligt Peterson spelar fysisk mognad en avgörande roll i huruvida en ung spelare ska klassas som talangfull eller inte. Skrotar man selektionssystemen får man fram fler elitspelare. Då har även de som mognar sent en chans.

– Lägg ner alla ungdomslandslag. Starta med U-21, underströk Tomas Peterson.

Per Källman landslagsansvarig på Basketbollförbundet var en av dem som reagerade mot förslaget.

– Vad det handlar om är att satsningen på elitidrott ska göras med mänsklighet. Vi har fem flick- och fem pojklandslag för ungdomar i åldrarna 15-20 år och det är väldigt viktigt ur ett utvecklingsperspek-tiv. Unga spelare behöver mål som ligger rimligt nära i tid. Där måste Tomas Pettersson tänka om. Vi ändrade grun-

derna för vårt uttagningssystem 2006 vilket lett till att vi nu har en jämn fördel-ning av spelare som är födda det första och andra halvåret.

Ytterligare en aspekt kom från Emil Persson, utvecklings- och landslagschef på Innebandyförbundet.

– Vi har U-19 och A-landslag så uttag-ningarna sker sent för vår del. Trots detta kan vi konstatera att vi har vuxit, utan att våra ungdomar haft några ungdomslands-lag att sträva emot.

Hur vi ser på talang kan också vara olika. PG Fahlström från Linnéuniversite-tet presenterade en studie där företrädare för 16 specialförbund gett sina åsikter om vad en talang är och vilka strategier de har för att hitta och utveckla talanger. Det visar sig vara ett väldigt svårt arbete för förbun-den. De flesta är överens om att det finns något som kan kallas talang, men att det i grunden är träning och träningsförhållan-den som skapar talangerna.

Kanske är det så att vi skulle få fler talanger om vi också blev bättre på att involvera barnen och öka deras delaktighet i talangutvecklingsarbetet. Eller som en av konferensdeltagarna påpekade:

– Hur många ledare diskuterar talang med sina aktiva barn och ungdomar?

Tomas Peterson dömde ut fotbollens metod att selektera unga talanger.

Karin Redelius pratade om ledares syn på barns rättigheter.


”Alla matcher behöver inte sluta oavgjort”

Ett barnrättsperspektiv ska genomsyra barn- och ungdomsidrotten. För att få bidrag av staten måste idrotten bedriva sin verksamhet utifrån barnkonventionens principer. Konventionen ska däremot inte ses som en regelbok utan som ett förhållningssätt, visar Centrum för idrottsforsknings rapport om barns rättigheter.

År 2010 u p p g i c k det totala statliga idrottsstödet till drygt 1,8 miljarder kronor. Sedan år 2009 ska bidraget stödja verksamhet ”som bedrivs ur ett barnrätts-perspektiv”. Med den formuleringen markerar regeringen principen att statligt understödd barn- och ungdomsidrott ska vara förenlig med FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnkonventionen som den kallas definierar barns univer-sella rättigheter. Konventionen täcker såväl barnets rätt till skydd mot utnytt-jande, övergrepp och diskriminering som dess rätt till inflytande och delaktighet.

Stark ställning i ungas livIdrott tillhör utan tvekan en av de mest populära fritidsaktiviteterna hos barn och unga. Detta beläggs inte minst av statistik rörande idrottsrörelsens storlek och sammansättning. Enligt Riksidrottsför-bundets årliga enkätstudie Svenska folkets tävlings- och motionsvanor hade idrottsrörelsens år 2009 cirka 2,3 miljo-ner aktiva medlemmar. Av dessa uppskat-tades 856 000 personer vara i åldern 7–19 år. Det motsvarar en dryg tredjedel av samtliga aktiva inom idrottsrörelsen och hela 60 procent av den totala ålderspopu-lationen. Till detta kommer alla de unga som tidigare tillhört en idrottsförening men som av olika skäl valt att sluta. Dessa utgör av allt att döma en stor majoritet av de som finns utanför idrotten. Som exempel visade en ungdomsundersökning genomförd av Riksidrottsförbundet 2005 att hela 90 procent av alla ungdomar vid något tillfälle tillhört en idrottsförening.

Andra studier har gett liknande resultat. Föreningsidrott är följaktligen en fritidsak-tivitet som engagerar mycket stora ung-domsgrupper och som de allra flesta unga har egna erfarenheter av.

De flesta unga gör dessutom idrottsde-but i tidiga år. Detta framgår i en studie av ungdomars föreningsidrottande som Mats Trondman genomförde 2005 på uppdrag av Ungdomsstyrelsen. Undersökningen visade att närmare 7 av 10 ungdomar börjar träna i en idrottsförening före åtta års ålder. Nästan var fjärde börjar redan vid fem års ålder eller tidigare. De allra flesta väljer dessutom att pröva på olika idrotter. Nästan 9 av 10 (88 procent) sade sig nämligen utövat mer än en föreningsidrott och närmare hälften (45 procent) uppgav sig ha varit aktiva i minst fyra olika idrot-ter.

Ytterligare ett mått på idrottens stora popularitet är att unga själva brukar framhålla idrott som en mycket uppskattad aktivitet. Som exempel visade Per Nilsson i rapporten Fritid i skilda världar (1998) att idrott tillhör de fritidssysselsättningar som unga tycker mest om att göra och som dessutom har hög status i den egna ung-domsgruppen. Detta bekräftades därefter i Trondmans studie där 58 procent av tillfrågade ungdomarna ansåg att idrotten hade stor betydelse i deras liv och ännu fler – 68 procent – ansåg att det även gav hög status hos unga att vara duktig i idrott.

Det kan således konstateras att fören-ingsidrott utgör en både omfattande och populär aktivitet hos barn och ungdomar. I analyser av barns rättigheter inom idrotten

A V J O H A N N O R B E R G , U T R E D A R E , C I F

CIF:s regeringsuppdrag

Centrum för idrottsforskning (CIF) har regeringens uppdrag att följa upp statens idrottsstöd. Det innebär att CIF varje år gör fördjupade analyser av den idrott som får statliga bidrag. I år var ämnet barns rättigheter i idrotten, det så kallade barnrättsperspekti-vet. Varje år presenterar CIF också en statistisk rapport. Den handlar om allt från idrottens omfattning och betydelse för folkhälsan, jämställdhet och socioeko-nomiska fakta till antalet medaljer och kostnader för landslagsverksamhet.

Läs mer på: www.centrumforidrotts-forskning.se


tenderar sökljuset att riktas till idrottsliga inslag eller aspekter som är problema-tiska. Det är både naturligt och viktigt. Att idrotten intar en så stark ställning i ungas fritidsliv medför ett stort ansvar för idrottsrörelsens ledare. Finns det problem inom idrotten bör dessa synliggöras och åtgärdas. Men i en helhetsbild av svensk barn- och ungdomsidrott måste det samtidigt understrykas att de allra flesta unga har positiva erfarenheter av idrotten. Redan det faktum att idrottsrörelsen organiserar fler än 850 000 ungdomar kan i sig betraktas som en sorts övergri-pande indikator på att idrottsrörelsens i stor utsträckning bedriver aktiviteter som är förenliga med ett barnrättsperspektiv.

Morot eller piska?Regeringens beslut att föra in ett barn-rättsperspektiv i den förordning som reglerar statens idrottsstöd kan tolkas som en markering av höjda politiska krav på hur idrottsrörelsen ska utforma sin barn- och ungdomsidrott. Detsamma kan sägas om uttalandet i 2009 års idrottspro-position om att ”endast de idrottsfören-ingar som bedriver en verksamhet som är förenlig med barnkonventionen bör få ta del av det statliga stödet”. Budskapet kan utläsas som att idrottsrörelsen – eller åtminstone vissa klubbar eller idrottsakti-viteter – riskerar bidragsminskningar om verksamheten inte anses leva upp till barnkonventionens krav och andemening. Frågan är emellertid i vilken utsträckning som barnrättsperspektivet ska uppfattas som en sorts idrottspolitisk piska. Kanske ska det istället uppfattas som en möjlig-het? Det anser åtminstone Gunnar Elvin, projektledare hos Barnombudsmannen och med lång erfarenhet som idrottsle-dare. Enligt Elvin är det primära syftet med barnrättsperspektivet nämligen inte att idrotten ska bidra till svenskt genom-förandet av barnkonventionen. Poängen är snarare att barnkonventionen kan bli ett stöd för idrotten att utveckla världens bästa barnidrott. I antologin För barnets bästa utvecklar han sitt resonemang. Enligt Elvin är det lätt att uppfatta FN:s barnkonvention som ett generellt, mellan-statligt och därmed även urvattnat principdokument som i övergripande termer preciserar alla barns grundläg-gande rättigheter. Men enligt hans

mening är konventionen betydligt mer konkret och möjlig att använda i olika vardagssituationer. Det är även först då – när konventionen omsätts i praktisk handling – som den ”på allvar börjar förändra villkoren för barn och unga”. Elvin tillägger att konventionen inte alls går emot idrottens innersta väsen, det vill säga lusten att tävla, utvecklas och att spränga gränser. Detta är ett vanligt missförstånd hos idrottsledare.

”Kan jag som barn förlora en match, riva ett hinder i

hoppfinalen, ramla på isen, bli förtvivlad över mitt

misslyckande och ändå vara i en verksamhet som är

bra för mig och vill mitt bästa? Du som just läste

detta och kanske är ledare, hur hade du bemött det

barnet? Det är inte svårt att se att man alltid kan

vända en sådan situation till barnets fördel, en

erfarenhet rikare, en morot för att gå vidare. Men

bara så länge man gör det på barnets villkor och

lyssnar till barnet. Barnkonventionen ger inget stöd

för att alla matcher måste sluta oavgjort.”

Ingen regelbokCentrum för idrottsforsknings slutsats är att barnkonventionen inte är någon regelbok – den är snarare ett förhållnings-sätt. Dess artiklar erbjuder inte entydiga och enkla lösningar för varje tänkbar situation, men den understryker vikten av ett reflekterande ledarskap med fokus på varje barns välbefinnande och långsiktiga utveckling snarare än de kortsiktiga idrottsliga segrar för ett lag eller tränings-grupp som kan uppnås genom exempelvis toppning och selektion. Av detta följer att konventionen inte heller har ett slutmål. Den är istället en påminnelse till oss alla att ständigt förbättra det som går att förbättra i alla verksamheter som rör barn. Därtill är den en uppmaning till idrottens många vuxna att tänka till, våga lyssna och vara mottagliga för de ungas idéer, synpunkter och kritik. Eller som Elvin själv förklarar saken:

”Genom att utveckla vårt lyssnade till alla idrottande

barn och ungdomar, göra tankeövningen kring

barnets bästa några gånger per dag, eller så ofta som

det behövs, och använda barnkonventionens

principer, kommer svensk barn- och ungdomsidrott

att snabbare nå målet att vara världens bästa

barn- och ungdomsidrott.”

Två råd till idrotten

I rapporten Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 finns två handligsrekommen-dationer till idrottsrörelsen:

• Betrakta barnrättsperspek-tivet som ett förhållningssätt och inte som en regelbok.Det är vanligt att idrottsledare betraktar barnkonventionen som en uppsättning principer vilka är oförenliga med t.ex. lusten att tävla, utvecklas och spränga gränser. Men det är ett missförstånd. Barnrätts-perspektivet handlar inte om att alla barn måste behandlas likadant. Däremot är det en skarp uppmaning till vuxna och ledare inom idrotten att tänka till och betrakta verksamheten utifrån det enskilda barnets perspektiv.

• Förverkliga innehållet i Idrotten vill.Barns delaktighet får ett särskilt utrymme i rapporten. Slutsatsen är att idrottsrörel-sen inte alltid gör vad den själv uttrycker att den vill göra. Gör den det kan den bli mer framgångsrik än vad den redan är. Om idrotten har som mål att de unga ska vilja vara delaktiga, då är lösningen att göra dem delaktiga. Och det åstadkommer man enklast genom följa just de riktlinjer och principer som redan formulerats i idédokumentet Idrotten vill.


Selektionssystemensaknar talangDen svenska idrottspolitiken utökades år 2009 med ett barnrättsper-spektiv och ett elitidrottsmål. Det sätt som svensk idrott sållar unga talanger är oförenliga med målen som regering och riksdag har satt upp för sitt stöd. Det visar en studie av fotbollens selektionssystem.

Re g e R i n g o c h R i k s d a g ger varje år svensk idrott ett mycket omfattande stöd, vilket till delar används för att bekosta idrotternas selektionssystem. Staten som bidragsgivare ska inte ställa upp mål för idrottsrörelsens verksamhet. Däremot ska staten ange mål, syften och riktlinjer för sin bidragsgivning, samt i efterhand bedöma hur väl dessa mål uppnåtts. Den principiella skillnaden är att staten formu-lerar målen och syftena för vad den vill uppnå med statsbidraget till idrotten medan idrottsrörelsen självständigt sätter målen för den egna verksamheten. Statsbidraget ska stödja verksamhet som bidrar till att utveckla barns och ungdo-mars intresse och benägenhet för motion och idrott samt deras möjligheter att utöva inflytande över och ta ansvar för sitt idrottande, göra det möjligt för alla människor att utöva idrott och motion, syfta till att ge kvinnor och män lika förutsättningar att delta i idrottsverksam-het, främja integration och god etik, och bidra till att väcka ett livslångt intresse för motion och därmed främja en god hälsa hos alla människor.

Selektionssystemen och politikenDen statliga utredningen Föreningsfost-ran och tävlingsfostran föreslog att målen för statens idrottsstöd skulle kompletteras med ett barnperspektiv och ett syfte rörande elitidrotten (1). År 2009 utökades också mål och syfte med statsbi-draget. Det ska nu lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv och stöd kan även lämnas till verksamhet som stärker idrottsutövares internatio-nella konkurrenskraft (2). Svensk idrotts-

politik innehåller därmed ett mål som är förknippat med tydliga förväntningar på att barn- och ungdomsidrotten ska utformas med utgångspunkt i de ungas egna intressen, behov och förutsättningar. För första gången finns även ett mål som motiverar ett direkt stöd till elitidrotten. Det återstår dock att formulera utvärde-ringsbara mål för stödet i båda dessa avse-enden. Som ansvarig för utredningens förslag hoppades jag att de nya målen skulle ge upphov till en bred diskussion inom idrottsrörelsen om hur de kommer att påverka verksamheten. Hittills har diskussionen i stor utsträckning handlat om hur elitidrotten ska utvecklas. Men i den diskussionen saknas kritiska gransk-ningar av svensk idrotts selektionssystem – hur de är uppbyggda, vilka effekter de får för verksamheten och hur framgångs-rika de är. Och hur de ska bedömas i förhållande till målet att all barn- och ungdomsidrott ska utgå ifrån barnens och ungdomarnas egna intressen.

De flesta specialidrottsförbund har en talangutvecklingsstrategi som baseras på selektionssystem. De kan vara uppbyggda på olika sätt, ha olika räckvidd, omfatta olika många åldersgrupper, selektera olika hårt och vara olika framgångsrika. Men de har som minsta gemensamma nämnare att de antas kunna hitta de barn och ungdomar som kommer att bli bäst i vuxen ålder. I denna studie ifrågasätter jag om dessa selektionssystem ger idrot-ten vad idrotten vill ha. Jag ifrågasätter också om de ger samhället vad samhället vill ha. Jag vill hävda att de är kontrapro-duktiva i förhållande till vad både idrotten och samhället vill uppnå.

Tomas PetersonProfessor

Institutionen för idrottsvetenskap,Malmö högskola


verksamhet, vilken innefattar alla ung-domslandslagen – är deltagande i de första zonlägren som trettonåring en näst intill absolut förutsättning. Att sedan via sitt distrikt bli skickad till de centrala elit-lägren är dessutom med få undantag förutsättningen för att få spela en ung-domslandskamp. För den överväldigande majoriteten av en årskull fotbollsspelare slutar den möjliga ungdomslandslagskar-riären därför vid 13 års ålder, det vill säga långt innan den skulle börja.

Det finns en systematisk skillnad i sannolikheten att man blir framselekterad inom det nationella selektionssystemet, som säger att ju tidigare på året man är född, desto större sannolikhet att man blir uttagen. Denna sannolikhet kvarstår för varje steg upp på selektionsstegen man kommer, från föreningsnivå till landslags-spel. Redan i de yngsta åldersgrupperna sker en selektion ute i föreningarna som har en relation till födelsetid på året. När sedan föreningarna själva får skicka de som de uppfattar som de mest lovande till lokala zonläger vid 13 års ålder skärps selektionen så att ett tydligt mönster uppstår. När distrikten skickar sina lag till elitlägren kvarstår samma mönster. Slutligen ökar RAE på ungdomslandslags-nivå. Mer än 40 procent av ungdomslands-lagsspelarna är födda under årets tre första månader, och tre fjärdedelar under det första halvåret. Det system som skapats för att hitta svensk fotbolls framtida talanger bland tiotusentals förväntansfulla preten-denter, fungerar så att sannolikheten att bli utvald till ungdomslandslagsspelare är fyra gånger så stor om man är född under det första kvartalet jämfört med om man är född i sista kvartalet.

Av ungdomslandslagsgruppen, den identifierade eliten, kommer sedan hälften av pojkarna och tre fjärdedelar av flickorna att ingå i den etablerade eliten vid 25 års ålder. Resten har ersatts av spelare som aldrig var inne i systemet utan som tog sig fram via föreningsnivån. I en jämförelse mellan den grupp som skapats av systemet respektive skapades utanför systemet visar det sig att gruppen som varit inne i syste-met har ungefär samma sammansättning efter kvartal som ungdomslandslagsgrup-pen. För gruppen som aldrig var inne i systemet finns däremot ett rakt motsatt samband, vilket kan tolkas som att sanno-

Utveckling eller avveckling? Boken Talangutveckling eller talangav-veckling? innehåller en studie av svensk fotbolls selektionssystem (3). Den grundar sig på en omfattande internationell forskning kring effekterna av att selektera efter skillnader i fysisk mognad inom en ålderskohort (i mitt fall alla barn födda i Sverige år 1984). Dessa effekter är kända under beteckningen Relative Age Effect (RAE). Den senaste internationella forskningsöversikten om RAE bygger på 38 studier utförda år 1984–2007, med 253 olika urval och omfattande 14 idrotts-grenar, 16 länder och sammanlagt 121 159 individer (4). Det är en metastudie där empirin från samtliga studier bakas in i en enda analys, vilken statistiskt fastställer RAE:s närvaro och styrka inom och mellan olika idrottsgrenar. Slutsatsen är:

“Whether you are motivated toward realizing the

positive effects of sport on youth development (e.g.

promoting fun, enjoyment and inclusive participa-

tion), or are interested in elite athlete development,

the presence of RAEs (we argue) appears contradic-

tive to both these outcomes. Certainly, notions of

competition, selection and talent identification,

which seem to create RAEs across developmental

stages, should be addressed by sport organizations.

This is the main challenge facing researchers, sport

governing bodies, coaches, parents and athletes

alike” (5).

Det som premieras i idrottens selek-tionssystem är således i första hand fysisk mognad. Att ha tillgång till kunskap – för problematiken med RAE är väl känd inom svensk idrottsrörelse – är emellertid inte samma sak som att använda sig av den. Idrottens selektionssystem leder till att all den talang som finns i olika idrottsgrenar inte förverkligas. Ändå fortsätter man att använda sig av sådana selektionssystem, både inom svensk och internationell idrott. Många röster höjs dessutom för ännu tidigare specialisering i olika idrottsgrenar för att få fram internatio-nellt gångbara resultat.

Selektion och fysisk mognadI studien av årgång 1984 inom svensk fotboll konstateras att svensk fotbollselit skapas via selektionssystem på nationell och lokal nivå. På den nationella nivån – svenska fotbollförbundets utbildnings-


likheten att tillhöra den gruppen är större ju senare man är född på året.

Detta omvända samband är det enda av sitt slag i studien och ett av de få som har konstaterats i litteraturen om RAE, förutom inom idrotter där det är fördelak-tigt att vara sent fysiskt utvecklad, som inom tävlingsgymnastiken. I vårt fall rör det sig emellertid inte om ett selektions-systems avsedda effekter utan om det motsatta: sammansättningen på den talang som systematiskt valdes bort, men som i vuxen ålder likväl blev etablerad elit.

Selektionssystemet fram till 19 års ålder missgynnade systematiskt spelare födda andra halvåret och särskilt spelare födda sista kvartalet. Vi kommer aldrig att få veta hur många av de individer som i födelseögonblicket var potentiella talanger och som systemet missade. Men vi vet att det var nästan fyra gånger så stor chans att tillhöra ungdomslandslagsgrup-pen om man var född första kvartalet, jämfört med sista kvartalet. Det innebär sammantaget att träffsäkerheten i selek-tionssystemet rimligen var betydligt lägre än 50 procent. Under de följande sex åren, fram till 25 års ålder, försvann inom herrfotbollen dessutom hälften av den talang som systemet faktiskt identifierade. Dessa spelare hade vid 25 års ålder ersatts med spelare som varit utanför systemet. Av de senare som jag har uppgifter om

deltog samtliga på zonläger. Om man inte skickades till ett trettonårsläger var chan-sen att ingå i den etablerade eliten mini-mal.

Att skapa en organisation för att identi-fiera och förverkliga talang – vare sig man kallar det för utbildningsverksamhet, talangtrappa eller selektionssystem – borde bygga på antagandet att man med hjälp av denna organisations rationalitet får fram fler förverkligade talanger än om man utlämnar selektionen till slumpen, till andra befintliga organisationer eller till att skapas av sig självt. Annars behöver man inte skapa en sådan organisation. När det gäller svensk idrotts äldsta, mest omfat-tande, bäst fungerande, dyraste och mest eftertagna selektionssystem tyder denna studie på att man via det systemet inte kommer i närheten av en sådan målsätt-ning vad gäller de manliga spelarna. Genom sitt funktionssätt, att definiera ut respektive definiera in individer i tidig ålder i första hand efter skillnader i fysisk mognad, fungerar det snarare kontrapro-duktivt. Av den herrelit som systemet skapade ur årgång 1984 fanns exempelvis vid 25 års ålder endast en enda spelare som är född under oktober, november eller december. Min slutsats är att svensk manlig fotbollselit inte skapas tack vare selektionssystemet utan trots det.

De generella slutsatser studien drar av selektionsprocessen för årgång 1984 som

Varje år samlas Sveriges mest talangfulla 15-åringar på Svenska fotbollsförbundets elitläger i Halmstad. Väl där ökar chanserna till en karriär inom de olika ungdoms-landslagen. Tomas Peterson är mycket kritisk till att välja ut spelare i så unga år. Fysisk mognad är avgörande för om man ska bli uttagen eller inte. Fler talanger skulle komma fram om selektionssystemet skrotades, anser han.


Referenser1. SOU 2008:59.2. Prop 2008/2009:126.3. Peterson, T. Talangutveckling eller talangavveckling? 2011. 4. Cobley, S m.fl. Annual Age-Grouping and Athlete Develop-ment. Sports Med 2009. 39:3. 5. Cobley, S m.fl. Annual Age-Grouping and Athlete Develop-ment. Sports Med 2009. 39:3. s. 254.

[email protected]

helhet samt för pojk- och herrfotbollen, har inte samma empiriska underbyggnad för övrig svensk flick- och damfotboll. Däremot gäller slutsatserna för årgång 1984. Samtidigt ligger de i linje med och motsäger inte forskningen på området. Betydande delar av den talang som vid födelseögonblicket fanns bland flickorna har inte förverkligats på grund av att skillnader i fysisk mognad använts som selektionsfaktor. Av den damelit som systemet skapade ur årgång 1984 fanns vid 25 års ålder inte en enda spelare som är född under oktober, november eller december. Att få tillgång till samma system och resurser som herrfotbollen har, behöver inte i alla lägen vara önsk-värt.

Alternativa strategierOavsett om man är engagerad i barn- och ungdomsidrott ur ett föreningsfostrans- eller ett tävlingsfostransperspektiv, framstår RAE som kontraproduktivt, irrationellt och angeläget att motarbeta. I den internationella forskningen har olika sätt att försvaga eller undvika uppkom-sten av RAE diskuterats. Motiven för att hitta sådana strategier utgår både från ett föreningsfostrans- och ett tävlingsfost-ransperspektiv. I boken diskuterar jag olika strategier för att motverka de icke önskvärda effekterna av RAE inom idrottens selektionssystem – att selektera på andra sätt enligt kronologisk ålder, att selektera efter biologisk ålder samt olika former av kvotering. Strategier för att komma åt RAE som inte bygger på mekaniska och organisatoriska lösningar handlar ofta om utbildning och kunskaps-spridning om RAE bland tränare, ledare och ansvariga på alla nivåer inom idrotts-rörelsen, såväl som bland beslutfattare i det politiska systemet. Som studien visar räcker det emellertid inte med kunskap i en verksamhet som är så dominerad av selektionssystemen och dess effekter.

Olika förslag på att uppskjuta inträdet i selektionssystemen från trettonårsåldern bygger på insikten att alla selektionssys-tem inom barn- och ungdomsidrotten använder sig av skillnader i fysisk mog-nad. Eftersom alla verkar vara överens om att det inte finns något samband mellan fysisk mognad och talang för att bli en framgångsrik senioridrottare, ser

jag ingen anledning att börja använda dessa selektionssystem vid 14, 15 eller 16 års ålder. Biologiskt växer individen ända fram till den åldern då hon eller han lämnar ungdomsverksamheten. Verksam-heten i fotbollsföreningarna tenderar att anpassas till det nationella selektionssys-temets faktiska eller upplevda behov. Att uppskjuta inträdet förbi den sämst tänkbara tidpunkten – trettonårsåldern – är för mig en nödvändig men inte tillräcklig åtgärd. Istället anser jag att alla selektionssystem som använder skillnader i fysisk mognad bör avskaffas. För egen del anser jag att man kan överföra alla de resurser som finns i det nationella selek-tionssystemet, ekonomiska, personella, administrativa och undervisningsmässiga, till föreningarna. Det skulle enligt min uppfattning leda till att det kommer fram fler och bättre utbildade elitspelare inom svensk seniorfotboll.

Med hjälp av enkla och självklara verksamhetsprinciper kan man med dessa resurser skapa en verksamhet som både uppfyller samhällets mål (demokratisk fostran, en bra social miljö, idrott åt alla och så vidare) och föreningarnas mål (så många och så bra seniorutövare som möjligt). En grundläggande förutsättning är dock att resurserna är villkorade och att föreningarna i ett kontrakt förbinder sig att basera verksamheten på sådana principer. Några exempel på sådana enkla principer är: låt så många som möjligt vara med så länge som möjligt, låt varje individ utvecklas efter sina egna unika förutsättningar, jämför individen endast med sig själv i sin utveckling, låt kamp-momentet i tävlingen vara överordnad resultatet och ge alla en bra grenspecifik utbildning.

Jag menar att en sådan verksamhet också ligger i linje med de syften staten har med sitt stöd till barn- och ungdomsi-drotten. Den skulle ge samhället vad samhället vill ha, och den skulle också ge idrotten vad samhället vill ha. Däremot är de selektionssystem som dominerar svensk idrotts talangutvecklingsarbete kontraproduktiva i förhållande till vad både idrotten och samhället vill uppnå. Statligt stöd till svensk idrotts selektions-system är, enligt min mening, oförenligt med de mål som regering och riksdag satt upp för sitt stöd.


Fotbollspoesi, delaktighet och poetisk rättvisaIdrottsrörelsens idébudskap om barns och ungdomars delaktighet är entydigt. Alla unga ska ha rätt att vara föreningsidrottare på olika och föränderliga sätt. Samtidigt vägleds de av övertygelsen att endast de bästa ska vara med. När vi läser poeten Bengt Cidden Andersson möter vi de verkliga hjältarna i idrottens vardag och upptäcker hur delaktigheten i idrotten borde vara.

I VM-f i n a l , den första dikten i Bengt Cidden Anderssons samling Hela bollen ska ligga still, minns diktjaget, förmodli-gen poeten själv, hur han efter skolan ensam brukade ”cykla till den stora fotbollsplanen”. Där fanns ”riktiga mål” och ”riktig straffpunkt”. Och så drömsce-nariots eviga återkomst: ”Det var alltid en minut kvar/och oavgjort/när vi fick straff”. Bollen på straffpunkten. Ansatsen lång. Bollen sitter, förstås, ”kanonhårt i krysset”. ”En eftermiddag”, slutar dikten, ”blev jag världsmästare sjutton gånger” (1).

Diktjaget i VM-final kommer aldrig att spela en VM-final på riktigt. Sådant är endast mycket få förunnat. De allra flesta av oss vet tidigt att det blir så. Drömma kan vi förstås göra. Oftast i lekens form. I vardagens verklighet har diktjaget en annan dröm. Kanske kan den vara lika stor som drömmen om en VM-final. I alla fall betydligt mer riskfylld. Mer sårande om den inte går uppfyllelse. Eftersom den är på riktigt och verkar möjlig att uppfylla. Att få vara med och spela match i det egna lilla samhällets fotbollsklubb. Oavsett vem man är och hur bra man verkar vara. Det är om delaktighet som riskfylld dröm detta bidrag ska handla.

Idrottens normativa rumIdrottsrörelsens budskap om delaktighet är entydigt. Alla barn och ungdomar ska ha rätt att vara föreningsidrottare på olika och föränderliga sätt. Det är denna

värdegrundsbaserade norm som idrotts-rörelsen ålagt sig själv att förverkliga. I min studie Ett idrottspolitiskt dilemma – unga, föreningsidrotten och delaktighe-ten har jag genom en närläsning av idéprogrammet Idrotten vill sammanfat-tat idrottsrörelsens egen syn på barns och ungdomars delaktighet (2,3).

”Ungdomars delaktighet i föreningsidrotten vilar i

huvudsak på alla ungas rätt till inflytande. Med detta

avses att de unga ska bli lyssnade till och därmed

tagna i anspråk på ett sådant sätt att verksamheten

kan förändras för att bättre passa deras behov. Det

innebär att varje ung individ ska kunna påverka det

egna idrottandets ambitionsnivå. Dessa betydelser

ska genomsyra hela verksamheten så att delaktighe-

ten upplevs av de unga deltagarna som välbefinnan-

dets känslostruktur: glädje, trygghet, tillhörandet

och gemenskap. Ett sådant reellt inflytande och

välbefinnande ska understödjas av ledare som verkar

för och därmed fostrar till vilja till delaktighet.

Föreningsidrottens trovärdighet vilar på att dessa

betydelser förverkligas.” (2).

Det råder allstå ingen tvekan om att det jag kallar börat i idrottens normativa rum betonar vikten av att alla barn och ungdo-mar, oavsett idrottslig förmåga och ambitionsnivå, ska ha rätt att vara med och föreningsidrotta. Också de barn som ensamma drömleker att de en eftermid-dag efter skolan kan vinna en VM-final sjutton gånger, men som lever i ständigt tvivel om de kan få vara med och spela match i den egna lokala klubben.

Mats TrondmanProfessor

Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap

Linnéuniversitetet


rummets böra som så starkt betonar alla ungas rätt att vara med och idrotta på olika villkor och med olika utvecklad förmåga. Man måste inte vara bäst för att det ska vara roligt att vara med. I studien Unga och föreningsidrotten kunde jag visa att drygt hälften av alla unga idrottar i förening utan att vara vägledda av prestationsmål (4). Det är om denna kategori unga den här texten i huvudsak handlar om. Vi ska lära oss något om det komplexa samspelet mellan att idrotta för att det är roligt och allvaret i idrottens kärnlogik. Det ska visa sig att även det som är roligt måste vara på allvar.

Det affektiva och normativa syftetJag vill försöka vinna läsaren för ett förnuft, som har känslans inlevelse, och en känsla, som har förnuftets skärpa (5). Jag vill försöka nå varje läsares sociala huvud. Det som vill och förstår vikten av delaktighet. Vägen dit går genom det sociala hjärtat. Det som slår och känner för alla ungas rätt att få vara med och idrotta. Jag vill alltså vinna sympati för det mångfaldiga idrottsutövande som

Idrottens interna kärnlogikOm idrottens normativa rum utgör idrot-tens första kultur, dess vägledande sön-dagstankar, så finns det också en idrottens andra kultur, dess tenderade vardagsprak-tik. Jag kallar den idrottens interna kärnlogik (2), vilken kännetecknas av att idrottsutövandet med de ungas stigande ålder tenderar att bli:

• alltmer prestations- och resultatinriktat.• alltmer kravfyllt i termer av individuella

och kollektiva prestationer och presta-tionsutveckling.

• alltmer tränings- och tävlingsintensivt.• alltmer tidskonsumerande.• alltmer selekterande och rangordnande.• alltmer ledd av ledare som förkroppsli-

gar och praktiserar kärnlogiken.• alltmer ointresserat av breddad verk-

samhet byggd på olika individers självbestämda ambitionsnivåer.

En sådan kärnlogik har, vilket är viktigt att betona, också sitt stöd i idrottens normativa rum. Denna logik, eller vara, utmanar dock den del av det normativa

”En eftermiddag blev jag världsmäs-tare sjutton gånger”, skriver Bengt Cidden Anderson i dikten VM final.


krävs om det normativa rummets sön-dagstankar ska få full genomslagskraft i idrottsverksamhetens vardagliga praktik. Följaktligen är mitt syfte i hög grad affektivt. Det är samtidigt normativt. Jag ska försöka bidra till att kultivera det hjärta och det förnuft som vill att det normativa rummes starka betoning på alla ungas rätt till delaktighet i föreningsi-drotten genomsyrar denna idrotts vardag-liga praktik.

Fotbollspoesi som metodI min strävan att försöka uppfylla syftet sätter jag min tilltro till Bengt Cidden Anderssons fotbollspoesi. Mitt exempel avser alltså fotboll. Vår största barn- och ungdomsidrott. I denna poesi möter vi, förutom diktjaget själv, en rad delaktig-hetslängtande pojkar. Bertil (den halvdå-lige), Tony (den evige bänknötaren) och Affe (den trängtande utanför grindarna). Tre saker har de gemensamt. De drömmer om att få vara med och spela fotbollsmat-cher. De vet att något måste gå fel för att det ska vara möjligt. De är med i en fotbollsklubb i vilken idrottens kärnlogik och inte idrottens normativa rum utgör den dominerande och helt för givet tagna ordningen. Med Ciddens fotbollspoesi som metod kan vi föreställa oss hur de har det. Om vi är mottagliga väcker hans strofer vår empati – vi förstår hur de har det. Och sympati – vi vill verka för dem. Om så sker har metoden gynnat syftet.

Litterär föreställningsförmågaMitt tillvägagångssätt inspireras av den amerikanska filosofen Martha C. Nuss-baum. I boken Poetic Justice: The Lite-rary Imagination and Public Life visar hon hur läsning av skönlitteratur kan utveckla vår ”förmåga att föreställa oss vad det är att leva en annan människas liv som kanske, förutsatt förändrade omstän-digheter, kunde vara en själv eller en av ens egna nära och kära” (6). Läsarens litterära föreställningsförmåga kan därmed generera en empatisk känsla för andras villkor och längtan. Vi kan, som exempel, förmås förstå den smärta som exkludering kan innebära för unga som vill men inte får vara delaktiga i idrotten. Det kräver att vi kan erkänna varje människa som en individ med rätt att delge sin berättelse, sin upplevelse, sin

erfarenhet och sin längtan. Och det är just denna möjlighet till empatisk föreställ-ningsförmåga som Ciddens fotbollspoesi bär förhoppning om att kunna generera. När vi förstår hur dikternas föreställda fotbollspojkar som Cidden, Tony, Bertil och Affe har det så kan vår föreställnings-förmåga kultiveras. Vi upptäcker värdet av att våra liv vägleds av en normativ förståelse. I detta fall hur delaktigheten i föreningsidrotten borde vara. Vi vet för att vi känner och känner för att vi vet att också dessa pojkar, individer som bär namn, ska få vara med och spela fotbolls-matcher. Vi blir så övertygade att vi bestämmer oss för att vägledas av den syn på delaktighet som finns i idrottsrörelsens idéprogram Idrotten vill. Just därför kan känslans inlevelse bli till förnuft därför att känslan får förnuftets skärpa. Det är som sagt mitt affektiva syfte att med Ciddens fotbollspoesi vinna läsaren för denna rationalitet. Empatin måste därmed, för att kort bekanta oss med Adam Smith (år 1723-1790), förebild till Nussbaums ovan nämnda bok, bli till sympati. I The Theory of Moral Sentiment argumenterar moral-filosofen Smith för att vi kan lära känna andra människors sorger och bekymmer trots att vi inte kan ha någon direkt erfarenhet av vad de känner (7). Vi kan dock föreställa oss vad vi själva skulle känna om vi vore i samma situation. Vad som krävs, hävdar Smith, är alltså före-ställningsförmåga. När vi väl kan före-ställa hur det kan vara att vara den andre, då kan denna förståelse, med Smits eget ordval, ”affektera oss”. Och denna känsla för andra – ”our fellow-feeling with the sorrows of others” – är för Smith just sympati. När vi känner denna sympati för andra, då har vi också motiv för normativt handlande som tenderar att skapa önsk-värda utfall. Ty affektion, menar Smith, är inget annat än sympati som handlar eftersom den vill följa vad den föreställda känslan på goda grunder föreskriver. Just detta är, hoppas jag, vad Ciddens fot-bollspoesi kan väcka och göra med oss. Den kan affektera oss för det som idrotten vill i sitt normativa rum.

Längtan till delaktighetI Vår på Åbyvallen berättar diktjaget att han varannan dag cyklar ner till byns fotbollsplan. Det är i början av april.

”Det lag som förlorar får vara Manchester United.” Bengt Cidden Andersson


Säsongstarten närmar sig. Han vill se hur ”det spröda årsgräset/växer, tätnar vid målen”. ”Om en vecka”, så avslutas dikten, ”ligger bollen på mittpunkten/likt en vitsippa. Då är det för sent/för våren att ångra sig.” Diktjaget längtar efter att få vara en av dem som får ta på sig klubb-dräkten. Som det heter i dikten Vår-tecken: ”i Cederlunds trädgård/på en lina spänd/mellan körsbärsträdet och eken/hänger det säkraste vårtecknet/Läckeby GoiFs påskliljegula dräkt”. Riktiga tröjor är förstås lika viktiga som riktiga mål och straffpunkter. Det är med betydelsen av sådana tecken som fotboll blir till något meningsfullt på riktigt. En känslostruktur. En levd – att vara i – sanning. Med planen klar och tröjan på spelar man, som dikten heter, ”Premiärmatch”. Då står vi alla där – eller hur? – redo: ”Kioskluckan öppen/Sprucken fotbollskorv/Med senap/och en kall dricka”. Denna längtan till ny säsong och match är att längta delaktighetens mittpunkt. Att få vara med och spela fotboll. Att dela en värld av drömmar med andra. Att vara en i laget.

Att spela eller inte spelaDikten Laguppställningen inleds med en lista med namn. Den visar vilka som är uttagna till match. Diktjaget, poeten själv, och Tony har som vanligt blivit över. De tillhör, med diktens ordval, ”bottenskra-pet”. Visst kan det hända att de kan bytas in. Men inte mot vem som helst. Bara, som en av stroferna lyder, ”mot en halvdålig som Bertil”. Vi förstår att en erfarenhet som upprepas alltför lätt blir till självbild. Dikten Ratad ger den exkluderade en röst som rymmer fullaste allvar och varm humor: ”Att bli petad/ur laget/Att stå utanför/gemenskapen/Att inte få sitta/i omklädningsrummet/Att inte få bli nervöst pinknödig/är att stå utanför allt”.

I en annan dikt – Anslagstavlan – upp-täcker Cidden att hans namn är med i den offentliggjorda laguppställningen. ”Hela kvällen”, skriver han, ”hade jag en känsla/att mitt namn på högerbacken/skulle suddas bort/att bokstäverna skulle falla ur/laguppställningen och ner på marken”. Gång på gång återvänder han till anslags-tavlan på sin cykel. Behovet av försäkran tycks omättligt. När han en sista gång vänder åter har det blivit natt. Namnet är

ännu kvar. ”Nu är jag med i laget/och har en uppgift”. Så slutar dikten. Vi kan föreställa oss glädjen i att vara uttagen. Att få vara med och spela riktig match.

Men om man är en Cidden eller en Tony kan man aldrig vara säker. Inte ens om namnet hör de uppräknade på anslagstavlan till. ”Rune hade åkt bort/med sin morsa och farsa/och kunde inte komma hem/till matchstart”. Så börjar dikten Pojklag 1. ”Cidden, ta sjuan/du får gå högerytter”, säger tränaren. ”Spela menar du väl?”, undrar en lycklig Cidden. ”Ja, ja, håll käften och klä om”, svarar tränaren och tillägger: ”sedan värmer du upp målvakten”. Så händer det som inte får hända. Nederlagets dramatiska vändpunkt. Tragikomisk är den. Plötsligt, som ur intet, dyker Rune upp. Han är hemma tidigare än det var tänkt. ”Cid-den”, säger tränaren, ”klä om igen/Rune måste vara med/du vet att vi måste ha bästa laget”. Och så dikten sista strof: ”Jag gav Rune tröjan/och gick/ensam/länge”. Vi kan, som sagt, lätt föreställa oss hur en erfarenhet som upprepas lätt blir till självbild och identitet – en pågående historia om vem man är genom andras ögon som till slut riskerar att bli ens egna.

Förr eller senare kommer den där insikten. ”När jag var 16 år förstod jag/att jag inte kunde bli proffs”. Så börjar dikten Bollvän. ”Jonglera och försök/ bli vän med bollen/skrek tränaren”. Det går inte så bra för diktjaget. Trots att han har nya skor och ”fotbollsplanen är perfekt”. ”Möjligen”, lägger samma diktjag till, ”var bollarna/något hårt pumpade/den kvällen/när tränaren undrade/om jag hade protes på högerbenet/och var stelopererad i vänster.” ”För helvete”, upprepar tränaren, ”försök bli vän med bollen”. När dikten når sitt slut förstår diktjaget att ”drömmarna krossas”. Han kommer aldrig att spela i lag som ”Milan, Manchester United, Real Madrid”. Han får bli, konstaterar han, ”rörmokare istället/trots att jag aldrig varit/ovän med bollen”. Nu råder den interna kärnlogi-kens hegemoni. Börat i idrottens norma-tiva rum har helt tappat sin reglerande kraft. Att ovänskapen med bollen egentli-gen är ledarens ovänskap med delaktighe-ten är inte lätt att se när idrottens kärnlo-gik blivit ett med det egna utanförskapets självbild. Man fortsätter och drömmer om


det man inte får. Surt lär räven sagt om de eftertraktade bär han inte kunde nå. I Ciddens fotbollspoesi förblir de onåbara bären söta. Vi förstår fotbollens drag-ningskraft.

Likväl. Hoppet lever. Så heter samling-ens nästa sista dikt. ”Först skulle jag bli bäst/i världen/spela i allsvenskan/i alla fall i Läckeby/div 6 södra Möregruppen/eller B-laget söndagar klockan 11.” Till slut ägnar sig diktjaget åt korpmatcher. ”Två gånger om året”. Då är han ”alltid i god tid” och ”i huvudet” är han ”åter 10 år”. Det känns som att vara på ett väckelse-möte/Jag ser luckor/läser spelet/springer i djupled/utan en tanke på morgonda-gen.” Även för den som aldrig riktigt fått delta, men som drömmer och längtar delaktighet, måste fotboll spelas på riktigt. Också två gånger om året i Korpen. ”Att sluta som fotbollsspelare”, som det heter i dikten Slutet, ”är en lång och plågsam process”.

Vackra förlorareNågra få dikter skildrar de exkluderades allra mest åtråvärda drömuppfyllelse: att få spela match. Också i dessa får Ciddens fotbollspoesi oss att känna med dem så att vi känner för dem. Med andra ord: empati blir till sympati. Låt mig ge två olika exempel med samma tragikomiska grundlogik. I det första blir framgång inte riktigt framgång, fast utfallet är en framgång. I det andra blir förlusten inte entydigt förlust, fast förlusten är ett faktum. Båda skildrar, på olika vis, samma vackra förlorare. Det är dessa förlorare som Ciddens fotbollspoesi så starkt lyser upp och värnar. Just därför tinar föreställningsförmågan läsaren. Vi fylls med empati och sympati.

Div 6 Södra Möre är en dikt om Affe. Han som alltid stod ”utanför/fotbollspla-nens grind”. Han som var ”reserv för reserverna”. Alltid troget väntande på en chans. Med skorna hängande på cykelsty-ret. ”Om någon i laget/i sista stund lämnade återbud”, om någon blir skadad och om ”reserven inte kunde komma”, då kan en sådan som Affe bli aktuell för spel. Så blir Robban skadad. Affe får till uppgift att försöka hjälpa till på vänsterkanten. Det blir frispark. ”Göran slog till stenhårt/Affe vände ryggen mot/bollen ändrade riktning/Mål!/Segermålet!”. Diktslutet

refererar vad det stod i tidningen dagen därpå. ”Affe Persson ryggade/ottagbart in segermålet”. Delaktigheten är tragiko-misk. Genom diktens försorg blir vinna-ren som inte vinner riktigt just en vacker förlorare.

I dikten Bakåtpassningen blir det förlust. Diktjaget berättar: ”En gång/avgjorde jag med matchens enda mål/Motståndarna vann/Trots idiotförkla-ringen/var jag lycklig/För det var en/vacker lobb!” Än en gång är delaktigheten tragikomisk. Lobben lika vacker som förloraren.

I livets skrattspegelI En Nackadribbling beskriver diktjaget hur en stackars back blir ordentligt uppsnurrad av Nacka Skoglund. Backens ”stackars ben” vill åt ett håll, åt ”långsi-dan” till, men ”överkroppen täckte inåt”. Inte konstigt då att ”hjärnan sände SOS”. ”Backen”, fortsätter dikten, ”viftade med armarna/som han stod vid ett stup”. Och så diktjagets avslöjande manöver: ”Som i en skrattspegel/drog Nackas dribbling/isär motståndarna/Men då/visste jag inget/om livets skrattspegel.”

Jag läser Ciddens diktsamling Hela bol-len ska ligga still som just en fotbollsli-vets skrattspegel. Vi ser det djupt mänsk-ligt tragikomiska i diktjagets, Bertils, Tonys och Affes längtan till delaktighet. Våra skratt är varma. Våra ögon möjligtvis blanka. Empatins och sympatins omsorg fyller oss. De vackra förlorarna blir till fotbollspoesins hjältar. Vi känner med och för dem. Därför har de besegrat oss. Vi har fått vad vi förtjänar. Den poetiska rättvisan har segrat utan att vara vägledd av hämndens begär. Snarare har den förmänskligat oss. Skrattspegeln har alltså inte förvrängt våra ansikten. Den har visat det förvrängda i en barn- och ungdoms-fotboll reducerad till kärnlogik. Det som reflekteras på planens platta yta är förlorarnas vackra längtan om delaktig-het. Rätten att få höra idrotten till.

Till slut har vi som läsare vunnits för en känsla med, som det heter i dikten Jämlikhet, de ”tiotusentals/som inget är”. Av dessa de små människornas stora drömmar och vardagliga fotbollsnederlag väver Cidden ett fotbollspoetiskt mönster som på en och samma gång synliggör idrottens nederlag och låter förlorarna bli

Referenser1. Andersson, Bengt Cidden. Hela bollen ska ligga still. 1991. 2. Trondman, Mats. Ett idrottspolitiskt dilemma: Unga, föreningsidrotten och delak-tigheten. Centrum för idrotts-forskning. 2011.3. Riksidrottsförbundet. Idrotten vill. 2009.4. Trondman, Mats. Unga och föreningsidrotten: En studie om föreningsidrottens plats, betydelser och konsekvenser i ungas liv. Ungdomsstyrelsen, 2005. 5. Nussbaum, Martha C. Käns-lans skärpa, tankens inlevelse: Essäer om etik och politik, Lund/Stehag. 2000.6. Nussbaum, Martha C. Poetic Justice: The Literary Imagination and Public Life. Press. 19957. Smith, Adam. The Theory of Moral Sentiments. 1984 [1759].8. Kateb, George. Human Dig-nity. 2011.

[email protected]

det vackra folket. Den politiske teoreti-kern George Kateb formulerar väl denna insikt i sin bok Human Dignity: ”Jag, precis som alla andra, insisterar på min värdighet som människa, inför andra som har mer makt och prestige än jag har och som behandlar mig på ett sådant sätt att de har misslyckats med att erkänna min fulla mänsklighet” (8). Det är denna värdighet Ciddens fotbollspoesi blottläg-ger som estetisk känsla för etisk praktik i idrottens normativa rum.

Men skrattspegelns bild är komplex. Den synliggör den förvridna vardagliga idrottspraktik som exkluderar. Vi sörjer det normativa rummets frånvaro. Genom fotbollspoesins varma och skickligt retoriska föreställningsförmåga står de vackra förlorarna på podiet med seger-huva och pokal. De är den moraliska kapacitetens vinnare. Och vi som i mötet med Ciddens fotbollspoesi har kultiverat vårt förnuft och vår känsla, jo, vi vet detta. Vi förstår betydelsen av delaktighet. Vi förstår bristen i kärnlogikens hegemoni. Hur den förhindrar förverkligandet av allas längtan till delaktighet. Samtidigt återförenar fotbollspoesin idrottens två kulturer: hur de unga fotbollsspelare som inte uppfattas som tillräckligt bra för att

få vara med och spela match trots allt drömmer fotboll i överensstämmelse med den kärnlogik som exkluderar dem. De som vill men inte får vara med vill vara med i den fotboll vi har. Därför väntar ännu Affe med fotbollsskorna på styret utanför grindarna. Ciddens fotbollspo-etiska skrattspegel har alltså försett oss med en social hyllningskritik, som på en och samma gång hyllar fotbollen men kritiserar exkludering. Vi kan alltså välja sida utan att välja bort idrotten. De som längtar ska vara med.

Diktjaget, Bertil, Tony och Affe är de verkliga hjältarna i idrottens vardag. De kunde haft andra namn. Andra kön. Kommit från andra länder. Men de har namn. De är skrattspegelns vackra förlo-rare. De är hjältarna i mitt affektiva syftes uppfyllande. Så verkar en poetisk rättvisa i delaktighetens rättfärdiga tjänst. För-lorarna har vunnit oss som inte såg men nu ser. Ändå är ingen förlorad.

Jag kommer alltid att känna mig hemma i mina favoritstrofer från Bengt Cidden Anderssons diktsamling Hela bollen ska ligga still: ”När doktorn/tittade på min trasiga menisk/och sa typiskt fotbollsspe-lare/kände jag en viss glädje/trots smär-tan/För doktorn sa ju fotbollsspelare”.

Läs mer om uppföljningen av barns rättigheter i idrotten

Finns att ladda ner på CIF:s webbplats www.centrumforidrottsforskning.se

Ett idrottspolitiskt dilemma – unga,

föreningsidrotten och delaktigheten av Mats Trondman, professor i sociologi vid Linnéuni-

versitetet i Växjö. Rapporten ingår i 2010 års uppföljning av sta-tens stöd till idrotten.

Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010 – huvudrapporten i 2010 års uppföljnings-uppdrag

Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010

Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010

Centrum för idrottsforskningwww.centrumforidrottsforskning.se

ISBN: 978-91-979562-2-2 Centrum för idrottsforskning

Ett idrottspolitiskt dilemma– unga, föreningsidrotten och delaktigheten

ett idr

ottspo

litiskt d

ilemm

a – unga, föreningsidrotten och delaktigheten

Ett idrottspolitiskt dilemmaVarför är en sådan stor andel unga föreningsidrottare nöjda med att ha så lite att säga till om? Med den frågan inleder Mats Trondman sökandet efter lösningen på det idrottspolitiska dilemma som uppstår i krocken mellan föreningsidrottens två inneboende kulturer. När pusslet är lagt framträder en bild av en idrottsrörelse som inte alltid gör vad den själv vill. Gör den det kan den bli mer framgångsrik än vad den redan är.

Mats Trondman är professor i sociologi vid Linnéuniversitet i Växjö och välkänd barn- och ungdomsforskare. I den här rapporten utgår han från sina resultat i den upp-märksammade studien Unga och föreningsidrotten (Ungdomsstyrelsen 2005).

Centrum för idrottsforskning ansvarar för uppföljning av statens stöd till idrotten. Ett idrottspolitiskt dilemma – unga, föreningsidrotten och delaktigheten ingår i 2010 års uppföljning med fördjupningstemat barnrättsperspektivet inom idrotten.

Centrum för idrottsforskningwww.centrumforidrottsforskning.se

ISBN: 978-91-979562-3-9


Idrott och hälsa – ett ämne med potential

Vi behöver tala om saker som är tabu redan i skolan för att undvika bland annat framtida övergrepp och hetsbeteenden inom idrotten. Humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv behövs både i skolan och i lärarutbildningen. Ämnet idrott och hälsa riskerar annars att bli alltför ensidigt.

De t b l e v e n m ö r k vår för idrottssve-rige år 2011. Gamla synder blev offent-liga. Först ut var Patrik Sjöberg. Sedan kom avslöjanden om andra sexuella övergrepp inom friidrotten. I Skåne fortsatte också avslöjandena. Numera vuxna män vittnade om övergrepp inom Lugi handboll. I dessa fall finns barn som farit illa och vuxna som väljer att blunda – eller kanske snarare väljer att titta åt ett annat håll. De som begick övergreppen kunde ju så mycket om den aktuella idrotten, och det värderas högt.

Idrottsdidaktikens uppgiftDen här artikeln handlar om min avhandling På spaning efter idrottsdi-daktik (1). Det är rimligt att fråga sig vad sexuella övergrepp och andra missförhål-landen inom idrottsrörelsen har med idrottsdidaktik att göra. Jag ska försöka att förklara. I samband med utarbetandet av den nationella kursplanen för skoläm-net idrott och hälsa (Lgr 11), som trädde i kraft 1 juli 2011, gjorde jag en kommen-tar till det första och det andra kurspla-neutkastet till Skolverket. Man hade tagit bort ett mål att sträva mot som fanns i den gamla läroplanen Lpo 94, nämligen att eleven:

”utvecklar kunskaper att kritiskt bemöta missför-

hållanden som kan förekomma i samband med

olika typer av fysiska aktiviteter samt ges förutsätt-

ningar till ett personligt ställningstagande i

idrotts- och hälsofrågor.” (2)

Målet är i linje med barnkonventio-nen, vilken bland annat innehåller att

barnet har rätt att uttrycka sina synpunk-ter samtidigt som det har rätt till stöd och skydd (3). Även propositionen om det statliga stödet till idrotten betonar vikten av ett barnrättsperspektiv (4). Den nya kursplanen har en svagare formulering. Kursplanen inleds på följande sätt:

”Fysiska aktiviteter och en hälsosam livsstil är

grundläggande för människors välbefinnande.

Positiva upplevelser av rörelse och friluftsliv under

uppväxtåren har stor betydelse för om vi blir fysiskt

aktiva senare i livet. Att ha färdigheter i och kunska-

per om idrott och hälsa är en tillgång för både

individen och samhället.” (5)

I denna formulering skönjs inga tecken på att idrottande kan vara problematiskt. Snarare är formuleringarna av dammsu-garförsäljarkaraktär, med ett linjärt samband. Fysiska aktiviteter leder till en hälsosam livsstil som ger positiva upplevel-ser. Det leder i sin tur till vi blir fysiskt aktiva senare i livet vilket är en vinst för både individen och samhället.

Men det finns som väl är fortfarande utrymme i kursplanen för lärare som vill problematisera idrotten. Att ha kunskaper om idrott och hälsa kan innebära kunska-per om idrottens avigsidor, det vill säga när idrotten blir ohälsosam. Eleverna ska genom skolämnet också ”utveckla kunska-per om begrepp som beskriver fysiska aktiviteter och ges förutsättningar att ta ställning i frågor som rör idrott, hälsa och livsstil.” Men då krävs att de blivande idrottslärarna också utbildas i att kunna förstå och problematisera sina val av undervisningsmetoder och undervisnings-innehåll.

Katarina SchenkerLektor i Idrottsvetenskap,

Institutionen för Idrottsvetenskap, Malmö högskola


Det finns en relation mellan de olika delarna, direkt eller indirekt.

Anatomin kan användas på flera sätt och på olika nivåer. Den kan användas för att beskriva undervisningsmodellers uppbygg-nad, men också för att härleda koncept och didaktiska principer ur undervisningsme-toder. Vidare kan anatomin användas i relation till undervisning och träning, en skolas eller idrottsförenings förhållnings-sätt till ungas fostran och utbildning och även statens förhållningssätt till skolväsen-det och föreningsidrotten.

Det finns en samhälleligt knuten didak-tisk princip för en verksamhet som ska fostra, utbilda eller träna barn och unga. Likaså finns det en explicit eller implicit didaktisk princip i handlingar och förhåll-ningssätt (det vill säga i metoden respek-tive i konceptet) som lärare och tränare har gentemot barn och unga. Hur en vuxen i en pedagogisk verksamhet bemöter ett barn kan således härledas till en didaktisk princip för vad barnet behöver lära sig för att klara sig i samhället, alternativt för vad samhället vill att barnet lär sig. Exempel på

didaktiska principer är individualism, bildning, självständighet, solidaritet och deltagande. För undervisningen i skoläm-net idrott och hälsa torde den didaktiska principen vara den värdegrund som är formulerad i läroplanen, Lgr 11 – det vill säga att undervisningen ska gestalta och förmedla värden om ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta”.

För barn- och ungdomsidrotten (som finansieras med statliga medel) torde idrottens idéprogram Idrotten vill kunna beskriva den didaktiska principen för den verksamheten (8).

Konceptnivån i anatomin innebär att det finns en uttalad eller outtalad övergripande idé om hur undervisningen ska bedrivas. I

Ett idrottsdidaktiskt analysverktygI min avhandling undersöker jag idrotts-didaktik som begrepp och som redskap för reflektion över idrottsundervisning. Det är endast ett fåtal forskare i Norden som har intresserat sig för idrottsdidaktik som begrepp. Gemensamt för dessa är att de har fysiska aktiviteter och rörelse i fokus. Risken med en sådan ansats menar jag är att samhällsvetenskapliga aspekter, liknande de som jag har beskrivit inled-ningsvis, kan gå förlorade till förmån för naturvetenskaplig och beteendeveten-skaplig kunskap.

Idrottsdidaktik kan betraktas både som ett forskningsområde och som teori om idrottsundervisning (6). I avhandlingen studerar jag didaktik som begrepp. Vidare jämför jag olika ämnesdidaktiska traditio-ner, däribland den idrottsdidaktiska. Jämförelsen visar att idrottsdidaktik inte behöver vara begränsad till att behandla undervisningen i skolan, den kan också vara relaterad till annan undervisnings-verksamhet. Givet detta identifierar jag ett antal begrepp som kan vara användbara i samband med en reflektion över idrotts-undervisningen. Begreppen används för att konstruera ett idrottsdidaktiskt analys-verktyg.

Grunden för analysverktyget består av en anatomi för undervisningsmodeller. Anatomin bygger på antagandet att det i undervisningsmetoderna också finns andra ställningstaganden än de som handlar om målsättning och medel (7). Figur 1 beskriver relationen mellan didaktisk princip, koncept och metoder.

Figur 1. Undervisningsmodellers anatomi.

Didaktisk princip

Koncept

Metod Metod

Metod

Figur 1. Undervisningsmodellers anatomi.

”Lärare i skolan kan missa den didaktiska principen i läroplanen och en ledare i ett F10-lag kan undgå Idrotten vill.”


skolan kan koncepten vara projekt- eller problemlösningsorienterad undervisning, men också undervisning med en mer förmedlande eller instruktiv karaktär. I idrottsrelaterade sammanhang skulle man exempelvis kunna tala om ett tävlingsi-drottskoncept, där undervisningen handlar om att bli bättre i en eller flera idrotter, utifrån en tävlingsidrottslig norm. Men det skulle också kunna handla om ett socialt lekkoncept, eller ett inklu-derande föreningsfostranskoncept (9), där alla får vara med och där vuxenidrottens regler och normer är mindre viktiga.

Undervisningsmetoder i skolan kan vara fysiska aktiviteter som ska utföras av alla, vilket innebär ett förmedlingskon-cept, eller exempelvis projektarbete, dramaövningar, perspektivväxling, rollspel och föreläsningar (10). Inom idrotten förekommer exempelvis hel- eller delmetod. I skolan menar jag att olika idrotter kan betraktas som metoder för att eleverna ska lära sig något annat, exem-pelvis samarbete. För att ge ett exempel: Jan-Eric Ekberg analyserade innehållet i 20 idrottslektioner i 10 klasser. I hans avhandling finns transkriptioner från observationerna som beskriver lektio-nerna bland annat på följande sätt:

”Läraren har instruerat hur man hoppar höjdhopp

genom flopptekniken. Eleverna tillämpar detta och

hoppar höjdhopp en efter en. Alla tittar på den som

hoppar och hejar och klappar, småskrattar, hurrar

och kommenterar. Efterhand som höjden ökar så är

det färre och färre elever som hoppar.” (11)

Ekbergs slutsats är att: ”Lektionerna erbjuder främst entydighet, kopiering och upprepning av den formbestämda och etablerade idrottskulturen” (12). Utifrån det kan man påstå att lärarna under dessa lektioner använder idrotten (höjdhoppet) som metod och innehåll enligt ett täv-lingsidrottskoncept för att skola in eleverna i den existerande idrottskultu-ren. Med i metoden och innehållet finns ett implicit ställningstagande som innebär att skolämnet är till för idrottsrörelsen. Möjligen kan man tänka sig att det i ställningstagandet också finns ett antagande om att idrotten är god. Vad jag kan se krävs detta antagande ifall man ska kunna påstå att idrottsämnet, med det beskrivna innehållet, också är till för

barnen och ungdomarna. Utifrån exemplet kan man dra slutsatsen att läraren tycker att det är okej att rangordna efter fysisk förmåga, vilket gör att de som river ut sig tidigt egentligen aldrig får en chans. Man kan fundera över vad de lär sig. Och vad lär sig de (sannolikt killar) som hoppar högst? Givet att det är en heterogen elevgrupp och att alla måste vara med, blir höjdhoppstäv-ling en metod, konceptet blir tävlan och principen elitism.

Reflektion ur olika perspektivDen didaktiska reflektionen innebär en analys över undervisningssituationens helhet (13), det vill säga en medveten vetenskaplig reflektion och analys av den didaktiska principen, dess tillhörande antaganden och gällande normer, av konceptet och av metoderna. För att synliggöra den didaktiska principen krävs

Skolämnet idrott och hälsa är viktigt på många sätt. Genom kunskaper kan till exempel barnen, deras föräldrar och samhället bättre ställa krav på idrottsrörelsen och förhoppningsvis utveckla den.

muskler som använts under lektionen. Också utvecklingspsykologiska perspektiv kan användas för reflektion över undervis-ningen – var undervisningsinnehållet i nivå med den mentala mognaden hos eleverna? Dessa två exempel menar jag innebär reflektion över undervisningsinne-hållet på en mikronivå. Från ett historiskt perspektiv kan läraren eller ledaren istället se den historiska utvecklingen, från exercis för militärer till en allmän bildning om kroppen och fysisk aktivitet för hela befolk-ningen. Dold kunskap om övningar och undervisningsmetoder är kanske kvarlevor från den tid som varit. Med historisk kunskap om undervisning och idrottens utveckling kan det i sådana fall bli synligt. Ett sociologiskt perspektiv på undervis-ningen skulle kunna åskådliggöra att barnen eller ungdomarna närmar sig undervisningsinnehållet från skilda utgångspunkter, vilket innebär att en och samma undervisning för alla ger elever skilda lärandevillkor. Utifrån detta per-spektiv kan då en sådan undervisning snarare befästa ojämlikheter i samhället än att utjämna dem. Dessa två senare per-spektiv är exempel på reflektion över undervisningsinnehåll på makronivå – över metod (och innehåll), koncept och didaktisk princip.

Samhällsfrånvänd kurslitteraturI avhandlingen analyserar jag kurslittera-tur och undervisningsmodeller som förekommer vid idrottslärarutbildningar med hjälp av det idrottsdidaktiska analys-verktyget, anatomin. Jag fokuserar särskilt på obligatorisk kurslitteratur som behand-lar dans, orientering, simning och bollspel. Jag valde dessa områden eftersom tre av målen i grundskolans kursplan kan relateras till dans, orientering och simning. Bollspel ingick eftersom studier visar att bollspel är vanligt förekommande i skol-ämnet idrott och hälsa (14).

Jag valde ut fyra lärarprogram med inriktning mot idrott och hälsa, och studerade den obligatoriska litteraturen inom dessa inriktningar. Totalt 54 texter, det vill säga böcker, antologier och artiklar ingår i studien (cirka 5 700 sidor). Bollspel visar sig vara den dominerande kategorin. Orientering och simning är de områden som är representerade med minst antal sidor. Friluftslivslitteratur kan ibland


Gymnastik- och idrottshögskolanvid Stockholms Stadion

www.gih.se

Gymnastik- och idrottshögskolan söker

PROFESSOR I IDROTT, INRIKTNING FYSIOLOGI

Sista ansökningsdag:16 januari 2012

För mer information: www.gih.se/ledigaanstallningar

Gymnastik- och idrottsh

ögskolan

vid Stockholms Stadion

www.gih.se


ögskolan söker

PROFESSOR

I IDROTT, IN

RIKTNING FYSIOLOGI

Sista ansökningsdag:

16 januari 2012

För mer in

formation:

www.gih.se/ledigaanstallningar


ögskolan

vid Stockholms Stadion

www.gih.se


ögskolan söker

PROFESSOR

I IDROTT, IN

RIKTNING FYSIOLOGI

Sista ansökningsdag:

16 januari 2012

För mer in

formation:

www.gih.se/ledigaanstallningar

att analysen utgår från humanistiska och samhällsvetenskapliga teorier (Figur 2). Den idrottsdidaktiska reflektionen kan jämföras med en reflektion kring idrotts-undervisningens metodologi.

Det skulle vara möjligt att reflektera över delar av undervisningen utifrån ett fysiologiskt perspektiv. Då kan frågorna handla om huruvida eleverna använder sin kropp på bästa sätt i relation till olika fysiska aktiviteter, eller om valda stret-chingövningar verkligen stretchar de

Figur 2. Ämnesdiscipliners relation till en analys av undervisningens delar eller helhet.

Reflektion över delar av undervisningen – mikroprocesser

Undervisningsmodell Reflektion över undervisningens helhet – makroprocesser

Exempel:

SocialpsykologiFenomenologiPedagogisk psykologiUtvecklingspsykologiIdrottspsykologiMotorikFysiologiMedicin

Teorinivå 3:Didaktisk princip-----------------------Konceptnivå 2:Koncept-----------------------Metodnivå 1:Undervisningsmetod

Exempel:

HistoriaSociologiFilosofiStatsvetenskapPedagogikKulturgeografiEtnologiFöretagsekonomiNationalekonomi



Exempel: Social- psykologi Fenomenologi Pedagogisk psykologi Utvecklings- psykologi Idrotts- psykologi Motorik Fysiologi Medicin

Teorinivå ( 3): Didaktisk princip ----------------------- Konceptnivå (2): Koncept ----------------------- Metodnivå (1): Undervisningsmetod

Exempel: Historia Sociologi Filosofi Statsvetenskap Pedagogik Kulturgeografi Etnologi Företagsekonomi Nationalekonomi




Exempel: Social- psykologi Fenomenologi Pedagogisk psykologi Utvecklings- psykologi Idrotts- psykologi Motorik Fysiologi Medicin

Teorinivå ( 3): Didaktisk princip ----------------------- Konceptnivå (2): Koncept ----------------------- Metodnivå (1): Undervisningsmetod

Exempel: Historia Sociologi Filosofi Statsvetenskap Pedagogik Kulturgeografi Etnologi Företagsekonomi Nationalekonomi



också behandla orientering, därför tog jag även denna litteratur med i undersök-ningen.

I korthet visar studien att merparten av de undervisningsmodeller som presente-ras i litteraturen inte explicit behandlar någon didaktisk princip. I dessa texter är inte samhällsideal utgångspunkt för undervisningsmodellerna. Det handlar istället främst om att fostra eleverna till att delta i det befintliga samhället. De elevgrupper som i texterna identifieras som avvikare från normen, ska ges extra hjälp och stöd för att introduceras i praktiken, alternativt kulturen. De centrala begrepp som finns i litteraturen kan man i mångt och mycket relatera till idrotten - till tekniker, taktik, regler och danskoreografi. Det finns referenser till teoretiska perspektiv, men dessa perspek-tiv används sällan för att kritiskt belysa undervisningen, utan är snarare av föreskrivande karaktär.

Det finns inom varje område – bollspel, dans, simning, orientering och friluftsliv – egna språkbruk. Dessa språk, som i merparten av fallen inte är vetenskapligt förankrade, har en nära relation till respektive praktik. När det gäller under-visningen och elevernas lärande talas ofta i generella termer om barns och ungas utveckling. Denna utgångspunkt medför att barns skilda villkor kommer i skymun-dan. Vidare är det ovanligt att syftet med fostran diskuteras utifrån andra perspek-tiv än praktikens. Objektet i litteraturen är i merparten av texterna aktiviteten, snarare än skilda elevers lärande i skol-ämnet. Denna typ av litteratur tillhanda-håller inte redskap för att reflektera över undervisningen och dess innehåll i bollspel, dans, simning och orientering.

Det finns således behov av idrottsdi-daktik i form av en gemensam tolknings-ram – ett språk skilt från tävlingsidrottens – för att tala om idrottsundervisning, och det finns behov av litteratur för idrottslä-rarutbildningar som föranleder idrottsdi-daktisk reflektion kring undervisningen.

En undervisningsmodell och ett språk som främst utgår från ett mikroperspektiv blir samhällsfrånvänd, det innebär att lärare i skolan kan missa den didaktiska principen i läroplanen och en ledare i ett F10-lag kan undgå Idrotten vill. Exempel-vis kan Coopers test bli möjligt (för alla) i

Referenser1. Schenker, K. På spaning efter idrottsdidaktik. Malmö högskola. 2011.2. Skolverket. Lpo 94. http://www.skolverket.se/publikationer?id=1069. 25 okto-ber 2011. 3. Barnombudsmannen. Barnkonventionen. http://www.barnombudsmannen.se/barnkonventionen/konvention-stexten/. 25 oktober 2011. 4. Prop. 2008/09:126. Statens stöd till idrotten. http://data.riksdagen.se/fil/b625f988-a199-4af2-b747-89a07ab90fbf. 3 mars 2011.5. Skolverket. Lgr 11. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2575. 25 okto-ber 2011.6. Gundem, B. B. Acta Didactica Norge. 2008. 2(1):1-15. 7. Jank, W. & Meyer, H. Didak-tische modelle. 2002; Arfwedson, G. Undervisningens teorier och praktiker. 1998.8. Riksidrottsförbundet. Idrotten vill. 2009.9. Peterson, T. Talangutveckling eller talangavveckling?. 2011. 10. Jank, W. & Meyer, H. Didak-tische modelle. 2002.11. Ekberg, J-E. Mellan fysisk bildning och aktivering: En studie av ämnet idrott och hälsa i skolår 9. 2009. s. 173. 12. Ibid. 13. Kansanen, P. Vad är skolped-agogik?. I M. Uljens (red.), Didaktik. 1997.14. Londos, M. Spelet på fältet. Relationen mellan ämnet Idrott och hälsa i gymnasieskolan och idrott på fritid. 2010. Skolins-pektionen. Mycket idrott och lite hälsa. mars 2011.

[email protected]

årskurs 3 och regionsfinaler för tioåringar behöver inte problematiseras.

Därför är skolämnet viktigtVi möter idrotten i många former i våra liv, vilket kräver andra kunskaper än att praktiskt kunna utföra rörelserna korrekt, snabbt eller med styrka, exempelvis:

Som barn: Vad är ett acceptabelt bemötande i en förening, hur gör jag om jag blir dåligt behandlad, vart vänder jag mig?

Som kompis till en idrottsutövare: Hur ser jag när något börjar bli ohälsosamt, om kompisen börjar må dåligt, till exem-pel anorexi, överträning eller föräldra-press. Vart vänder jag mig?

Som förälder: Hur fungerar föreningar, vad kan jag göra för att utveckla verksam-heten? Vad är en god verksamhet för barn? Vad säger Idrotten vill? Vilka skillnader finns mellan barnverksamhet och tävlings- och elitverksamhet?

Som motionär senare i livet: Hur förhåller jag mig till olika hälsodiskurser, vilka intentioner finns med dessa i samhället? Hur får jag livspusslet att gå ihop?

I skolan ska eleverna få en kompetens som hjälper dem i det övriga livet. Det är lärarens uppgift att säkerställa att värde-ringen av den fysiska aktiviteten inte blir ensidig, det vill säga att den endast behandlar idrottsliga, fysiologiska och psykologiska aspekter av den fysiska aktiviteten. Som lärarutbildare och forskare är det också mitt ansvar, och vi måste utbilda idrottslärare i denna kompetens. Därför är idrottsdidaktiken viktig.

Genom kunskaper kan barnen, deras föräldrar och samhället bättre ställa krav på idrottsrörelsen och i förlängningen förhoppningsvis utveckla den. Om vi utöver själva idrotten eller den fysiska aktiviteten även talar om det som har varit tabu, om vad sexuella trakasserier innebär, om invigningsriter, om hälso-hets, om tävlingshets, om att pojkar oftare får större utrymme inom idrotten och om att barn ska förstå att deras upplevelser och åsikter är viktiga, ges åtminstone inte samma utrymme för olika former av övergrepp. Det är en anledning till varför skolämnet idrott och hälsa är viktigt.


”Man mår bättre, får mer muskler och ser bättre ut”I en tid där missnöje med den egna kroppen är norm är det intressant med studier som visar att personer som idrottar har en mer positiv kroppsuppfattning. Men sambanden är komplexa. I den här artikeln belyser vi ungdomars syn på sina kroppar och hur den hänger sam-man med motiven till varför de idrottar.

Kr o p p s u p p f a t t n i n g är ett psykologiskt begrepp som har att göra med människors inre upplevelse av sitt fysiska yttre (1). Kroppsuppfattningen har således många bottnar. En vanlig uppdelning för att fånga komplexiteten i begreppet är att beskriva kroppsuppfattningen som bestående av uppfattningar, tankar, åsikter, känslor och beteenden som kan kopplas till denna intrapsykiska upple-velse. Vad är det vi ser när vi betraktar oss själva i spegeln? Vad får spegelbilden oss att känna? Och hur agerar vi som en konsekvens av de känslor som vår spegel-bild väcker? Sträcker vi på oss i förnöj-samhet, eller hastar vi till närmaste gym med målet att försöka förändra vår kropp?

Kropp och utseendeidealMen kroppsuppfattningen kan inte förstås enbart i termer av den intrapsykiska upplevelsen av kroppen, utan är någon-ting som skapas i skärningspunkten mellan individen och ett bredare socialt och kulturellt sammanhang. Vi lever i en samtid där utseendeidealen är snävt definierade, för de allra flesta ouppnå-eliga. Utöver det extremt smala kroppsi-dealet kan den rådande normen för hur vi ska se ut sammanfattas med uttrycket ”fitness for good looks” (2), där den vältränade och atletiska kroppen idealise-ras.

Kroppsidealen är samtidigt viktiga kulturella meningsbärare. Vi uppfattar

den smala och vältränande kroppen som ett resultat av för vår samtid högt värde-rade dygder, nämligen självdisciplin och självkontroll (3). Till ett sådant synsätt kan den utbredda stigmatisering av övervikt och fetma som pågår i vårt samhälle knytas an, där övervikt ses som en konse-kvens av förlorad självkontroll och därmed närmast blir en moralisk angeläg-het (4). Slutligen kan till detta också knytas hur människors strävanden efter den ideala kroppen har kommit att bli en kommersiell guldgruva – en närmast outsinlig sådan med ständigt nya förslag på effektiva dieter, hårda träningspro-gram och skönhetsförbättrande tekniker.

Hur vår kropp ser ut och hur vi agerar gentemot den, till exempel när det gäller kost, diet och träning, blir på så sätt en viktig identitesmarkör. Kroppen och dess attribut blir ett kraftfullt sätt att definiera och markera vem vi är. Inom bland annat socialpsykologin har man betonat att kroppen i mångt och mycket har kommit att bli ett individuellt projekt (5). För detta individuella projekt har vi ett personligt ansvar och i en värld av till synes oändliga valmöjligheter är det lätt att invaggas i tron att även den ideala kroppen är möjlig att välja – bara ens självdisciplin är tillräcklig. Kanske är det sådana synsätt i kombination med de ouppnåeliga kroppi-dealen som ligger bakom det faktum att uppskattningsvis en tredjedel av unga kvinnor och nästan lika många unga män

Carolina LundeFil Dr,

Psykologiska Institutionen, Göteborgs universitet

Ann Frisén Professor,

Psykologiska Institutionen, Göteborgs universitet


tion förkroppsligad. Kroppen är kanske idrottarens främsta verktyg. Att ha en instrumentell syn på kroppen, att se den som ett verktyg och fokusera dess funktioner snarare än att bedöma den utifrån dess utseende, verkar överlag hänga samman med en förmåga att kunna se sin kropp i ett mer positivt ljus (9). Men liksom kroppen kan vara ett verktyg kan den också vara ett mål i sig – huvudsyftet med att engagera sig i träning är för många att förändra sitt utseende. Risken är då överhängande att den förlösande känslan av att ha uppnått sitt mål aldrig infinner sig. I linje med denna tankegång har Zygmund Bauman noterat att ”however fit your body is – you can always make it fitter” (10). För att bättre förstå sambanden mellan träning och kroppsuppfattning är det således centralt att förstå de drivkrafter som ligger bakom människors delta-gande i idrott och träning.

Med förankring i den framträdande plats som kroppen har i dag – i samtiden, för ungdomen och för idrotten – har vi genomfört studier som på olika sätt tangerar dessa ämnen. Den studie som vi kommer att redovisa i denna artikel hade

i dag rapporterar att de är missnöjda med hur deras kroppar ser ut (6).

Särskilt känslig är kroppsuppfattningen under ungdomsåren, både för flickor och pojkar. I de tidiga tonåren då kroppen förändras dramatiskt blir de flesta ungdo-mar betydligt mer missnöjda med sina kroppar (7). Denna tendens hänger bland annat samman med behovet av att acceptera den förändrade kroppen och de känslor den väcker, en högre grad av introspektionism, en ökad benägenhet att jämföra sitt utseende med andras, samt en ökad känslighet för hur man tror att andra uppfattar ens utseende (8). Under tidiga tonår börjar också mer allvarliga problem kopplade till kroppsuppfatt-ningen att dyka upp. Extrem bantning, överdriven träning och ätstörningar, såsom anorexia och bulimi, är exempel på problem med stora konsekvenser för såväl psykologiskt välbefinnande som fysisk hälsa. De tidiga tonåren har således identifierats som en nyckelperiod för kroppsuppfattningen.

Komplexa samband I ljuset av det vältränade idealet har idrottaren ibland beskrivits som perfek-

En del studier visar att fysiskt aktiva ungdomar är nöjdare med sina kroppar än andra. Andra studier visar motsatsen. Det beror sannolikt på att man undersökt olika idrotter med olika utseendekulturer.


som syfte att undersöka hur idrottande ungdomar förhåller sig till kropp och utse-ende, samt hur dessa förhållningssätt samvarierar med träningsmotivation. Upprinnelsen till studien kan härledas till intervjuer med ungdomar som vi genom-fört inom ramen för ett annat forsknings-projekt (projektledare Ann Frisén). Ett viktigt bifynd i projektet var att de ungdo-mar som hade de mest positiva förhåll-ningssätten till sina kroppar i hög grad också var fysiskt aktiva. Det fick oss att ställa frågan om det finns viktiga saker att lära av idrottande ungdomar när det gäller förhållningssätt till kroppen.

Å andra sidan bekräftar långt ifrån alla studier ett samband mellan idrottsutö-vande och postiv kroppsuppfattning. Medan en del studier påvisar att idrot-tande individer generellt är nöjdare med sitt utseende visar andra det rakt motsatta – nämligen att kroppsuppfattningsproble-matik, till exempel ätstörningar, är mer frekvent förekommande inom vissa idrotter (11). Att resultaten varierar mellan studier har sannolikt att göra med att det spelar roll vilken idrott man undersökt eftersom utseendekulturen inom idrotter varierar. Utövare av idrotter som premie-rar smalhet för att det innebär en presta-tionsmässig fördel, verkar till exempel brottas med mer kroppsuppfattningspro-blematik än utövare av idrotter där kondition och styrka är viktigt.

Som tidigare nämnts så är de motiv som ligger bakom människors idrottande och träning sannolikt också centrala för att förklara de inkonsekventa fynd som rapporterats ovan. Häri brukar man skilja mellan internt och externt orienterade motiv (12). Interna motiv har till exempel att göra med att man tränar för de upp-levda hälsovinsternas skull, för att man mår bra av träningen eller för att man önskar förbättra sina prestationer. Externa motiv har att göra med träning som styrs av yttre faktorer. Träning motiverad av en önskan att se bättre ut eller föreställningar om hur andra kom-mer att reagera på ens vältränade yttre hör till externa drivkrafter. De interna motiven samvarierar med psykologiskt välbefinnande, men även med en högre sannolikhet att människor tillägnar sig en varaktig fysisk livsstil. De externa moti-ven, däremot, har visat sig samvariera

med negativ kroppsuppfattning, ätstör-ningsproblematik samt en oförmåga att bibehålla en regelbundet fysiskt aktiv livsstil.

Unga idrottare om sina kropparDet råder dock brist på studier som undersökt kroppsuppfattning och trä-ningsmotivation, samt sambanden däremellan bland idrottande ungdomar – i synnerhet idrottande pojkar. Givet vår tidigare studie där vi funnit att de ungdo-mar som hade de mest positiva förhåll-ningssätten till sina kroppar i hög grad också var fysiskt aktiva önskade vi för-djupa dessa kunskaper ytterligare. I den studie som vi härnäst kommer att redo-visa deltog 185 idrottande 10–15-åringar, varav en övervägande del var pojkar. Deltagarna besvarade ett formulär med frågor om idrotts- och träningsvanor, träningsmotivation samt olika kroppsupp-fattningsrelevanta frågor. Bland de senare återfanns frågor om hur nöjda deltagarna var med kroppens form och storlek, vad de tyckte om sitt utseende överlag, hur de trodde att andra värderar deras utseende, samt i vilken utsträckning de ägnade sig åt olika kroppsförändrande beteenden (till exempel viktminskningsförsök eller styrketräning för utseendets skull).

Vår strävan var att rekrytera deltagare till studien som i hög grad var fysiskt aktiva. Samtliga deltagare var aktiva inom åtminstone en organiserad idrott. En av fyra var aktiva inom två organiserade idrotter. Hälften av deltagarna uppgav att de ägnade sig åt sin idrott eller annan träning mellan 4–6 dagar i veckan och ytterligare en femtedel mellan 2–3 dagar i veckan. Den vanligaste idrotten var fotboll, följt av innebandy och därefter handboll.

Vi fann att deltagarna var förhållande-vis nöjda med sin kropp och sitt utseende. Det ska dock noteras att i jämförelse med jämnåriga som vi undersökt inom ramen för ett annat projekt så hade deltagarna inte mer positiv kroppsuppfattning. I linje med tidigare forskning (Lunde) rapporte-rade många av flickorna i denna studie att de var alltför tjocka. Intressant nog rapporterade en lika stor andel av flick-orna att de inte var tillräckligt muskulösa – ett fynd som vanligtvis inte återfinns i litteraturen. Det är möjligt att detta fynd


speglar att idrottande flickor i högre grad idealiserar den vältränade kroppen och använder denna som en referenspunkt då det gäller värderingen av sitt eget utse-ende. Bland de deltagande pojkarna, och i linje med övrig forskning, var det istället ett vanligt bekymmer att tycka att man var för smal eller att man inte hade tillräckligt mycket muskler. Det är värt att notera möjligheten av att missnöjet med att inte ha tillräckligt med muskler i denna fysiskt aktiva grupp kanske kan kopplas specifikt till hur man upplever kroppen inom stt idrottsliga sammanhang och att den upplevelseen kan vara flytande, särskilt för flickorna. I en studie av amerikanska idrottande kvinnor noterade Kate Russell att upplevelsen av kroppen kan skilja sig åt ”on and off the pitch” och att kvinnorna upplevde en ambivalens gentemot sina vältränade kroppar (13). De hade å ena sidan en positiv upplevelse av sin kropps muskelstyrka när de utövade sin idrott, men då de var utanför sitt idrottsliga sammanhang skämdes de över att ha mer muskulösa ben eller armar än vad som generellt föreskrivs kvinnor. Det är möjligt att det något oväntade fyndet att även flickorna uttryckte missnöje över att ha för lite muskler kan knytas till att muskler har en positiv innebörd inom sporten, men inte nödvändigtvis utanför.

Drivkrafter för träningNär det gäller deltagarnas träningsmoti-vation inledde vi formuläret med en öppen fråga där deltagarna ombads beskriva varför de tyckte det var viktigt att träna, om de tyckte det. Svaren på frågan kan användas för att illustrera olika motivationsmönster bakom ungdomarnas idrottande – såsom dessa uttryckts med deltagarnas egna ord. En deltagare angav att han tyckte att det var viktigt att träna för att ”få bra kondition och för att man blir stark och snabb”. Citatet kan kopplas samman med träningsmotivation som är internt motiverad, i och med att det har att göra med upplevda fitness- och hälsorelaterade vinster av träningen. Deltagarnas medelvärden på skalan Reasons for Exercise Inventory (14) bekräftade att det var det vanligaste motivet bakom ungdomarnas träning. Det näst vanligaste motivet var även det externt orienterat och var kopplat till den

positiva emotionella upplevelsen av träningen. Man tyckte till exempel det var viktigt att träna för att ”må bra och ha kul” eller för att ”få kompisar”. Det ska också noteras att 90 procent av deltagarna skattade ”bli bättre på den sport jag tränar”som en extremt viktig drivkraft för att träna.

Jämförelsen av medelvärden visade att utseenderelaterade drivkrafter att träna var de minst frekvent rapporterade bland deltagarna i studien. Detta till trots bör

det lyftas fram att åtminstone en tredjedel av deltagarna rapporterade att utseende-relaterade motiv (till exempel förbättra kroppsform, hålla vikten, få muskler) var väldigt eller extremt viktiga. En del deltagare angav flera olika typer av motiv i sina svar, något som illustreras i denna artikels rubrik: ”Man mår bättre, får mer muskler och ser bättre ut”. I de skrivna svar som kan återknytas till utseenderela-terade motiv bakom träningen kunde man också skönja den moraliska angelägenhe-ten i att inte tappa kontrollen över sin kropp (4). Följande svar är belysande: ”Det är viktigt att hålla sig i form och inte sitta framför tv:n hela tiden så att man bli tjock”. Slutligen så fanns det tydliga samband mellan att vara motiverad att träna för utseendets skull och potentiellt hälsovådliga beteenden, såsom att regel-bundet hoppa över måltider för att bli smalare.

Hur såg då sambanden mellan ungdo-marnas förhållningssätt till kropp och utseende och olika motivationsmönster ut? Genom regressionsanalyser under-sökte vi sådana samband vidare. Vi fann att träning av hälsoorienterade skäl var särskilt starkt förknippat med en positiv kroppsuppfattning. Som förväntat var deltagare som rapporterade missnöje med sin vikt eller sitt utseende överlag mer benägna att träna av utseenderelaterade skäl. Den praktiska implikationen vad gäller dessa fynd är kanske betydelsen av

”Intressant nog rap-porterade en lika stor andel av flickorna att de inte var tillräckligt muskulösa.”


att söka inspirera såväl idrottande som icke-idrottande ungdomar att fokusera på hälsoaspekterna av träning. Ytterligare ett intressant fynd var att pojkar som hade en stark upplevelse av att deras fäder ansåg det vara viktigt att de ägnade sig åt träning var betydligt mer missnöjda med sin vikt. Spekulativt kan det bottna i att fäder utövar särskilt starkt inflytande för unga pojkars förhållningssätt till kropp och träning. Fyndet pekar också på behovet av att i framtiden undersöka dessa frågor utifrån ett bredare perspek-tiv, där inflytanden från många olika viktiga personer (föräldrar, kamrater, ledare inom idrott) tas i beaktande.

Fler frågor än svar Den studie som vi hittills beskrivit har för oss snarare väckt fler frågor än svar. Vi har inte funnit stöd för att ungdomar som i hög grad är fysiskt aktiva är betydligt nöjdare med sina kroppar än vad andra ungdomar är. Vad som däremot behöver utredas vidare är huruvida idrottande ungdomar har en bättre förmåga att fokusera på kroppens funktioner snarare än på hur kroppen ser ut, ett förhållnings-sätt som verkar främja utvecklingen av en positiv kroppsuppfatting. En annan fråga som behöver undersökas är vilken roll olika idrotter spelar i sammanhanget. Och kanske än mer intressant, vad inom olika idrotter är det i så fall som spelar roll? Givet tidigare fynd där man sett att kroppsförändrande beteenden, såsom stränga dieter, är vanliga inom vissa

idrotter är en annan viktig fråga att undersöka i vilken mån man ägnar sig åt sådana inom olika idrotter. Några av dessa frågor undersöks för närvarande i ett pågående projekt som bedrivs vid Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet och som jag är projektledare för. Övergripande kan man säga att projektet rör hur man kan förstå utseen-dekulturer inom olika idrotter, där attityder mot kropp, utseende och hälsa, samtal och kommentarer kring kropp och utseende, samt olika hälsobeteenden är i blickfånget.

Dessa frågor är utan tvivel viktiga för dem de berör – nämligen ungdomar. Upplevelsen av kroppen och utseendet är många gånger laddade och brännande frågor under ungdomsåren. Ur ett utveck-lingspsykologiskt perspektiv är uppgiften att få en positiv relation till den egna kroppen en av tonårstidens mest centrala med tydliga implikationer för det psykolo-giska välbefinnandet. Vi behöver därför lära mer om vilka förhållanden och faktorer som påverkar unga människors kroppsuppfattning i såväl positiv som negativ riktning. För de ungdomar som drivs att delta i idrott och träning av motiv som har med hälsa och välmående att göra är idrottsutövandet sannolikt för-knippat med en positiv kroppsuppfatt-ning. Där ungdomars drivkrafter att träna snarare handlar om kroppen som ett objekt – och ett projekt – finns anledning för dem som på olika sätt möter idrot-tande ungdomar att vara vaksam (15).

Referenser1. Cash, T. Body image. A hand-book of theory, research, and clini-cal practice. 2002. NY: Guilford Press.2. Davis , C. Body image and athlet-icism. I T. F. Cash & T. Pruzinsky (Red.), Body image. A handbook of theory, research, and clinical prac-tice, s. 219-225. NY: Guilford Press.3. Lindwall, M. Självkänsla. Bortom populärpsykologi och enkla sanningar. 2011. Studentlit-teratur.4. Gilman, S. L. Fat. A cultural history of obesity. 2008. UK: Polity Press. 5. Johansson, T. Makeovermani. Om Dr Phil, plastikkirurgi och illu-sionen om det perfekta jaget. 2006. Stockholm: Natur och kultur. 6. Smolak, L., & Thompson, J. K. Body image, eating disorders, and obesity in youth. Assessment, prevention, and treatment. 2009. Washington DC: American Psycho-logical Association. 7. Lunde, C, Frisén, A., & Hwang, P. Body Image, 2007. 4: 11-28.8. Frisén, A., & Hwang, P. Ung-domar och identitet. 2006. Stock-holm: Natur och kultur. 9. Menzel, J, E., & Levine, M, P. Embodying experiences and the promotion of positive body image: The example of competitive ath-letes, s. 163-186. 2010. I Calogero, R. M., Tantleff-Dunn, S., & Thomp-son, J. K (Red.). Self-obejtification in women. Washnigton DC: Ameri-can Psychological Association. 10. Bauman, Z. Liquid life. 2005. UK: Polity Press.11. Hausenblas, H. A., & Fallon, E. A. Psychology & Health, 2006. 21: 33-47.12. Cashmore, E. Making sense of sports. 2010. New York: Taylor & Francis.13. Russell, K. M. 2004. 561-574.14. Silberreisen, Silberstein, L. R., Striegel-Moore, R. H., Timko, C., & Rodin, J. 1988. 19: 219-232.15. Lunde, C. Farlig plastikkirurgi drivs av skeva ideal. Debattartikel. www.gp.se. 15 juli 2011.

[email protected]@psy.gu.se

Värva en prenumerant!Ge bort en prenumeration av Svensk Idrottsforskning 2012 i julklapp och få boken Idrottsskador på köpet.

Gå in på webben och beställ. Ange kampanjkod 4:2011 vid beställning.

För dig som redan är prenumerant erbjuder vi boken Idrottsskador för 100 kr inklusive porto.Ange kampanjkod 4:2011 vid beställning.

Beställ på www.centrumforidrottsforskning.se


Socialt stöd på gott och ontRätt socialt stöd hjälper barn och ungdomar att bli mer fysiskt aktiva. Det är inte stödet i sig som har betydelse, utan hur det faktiskt upp-levs. Var uppmärksam på kritik, klagomål och förlöjliganden och skapa förutsättningar så att unga kan fortsätta med bredd- och motions-idrott även som vuxna.

Ja g d i s p u t e r a d e i idrottspsykologi vid Lunds universitet under våren 2011. Syftet med avhandlingen var att öka förståelsen för betydelsen av socialt stöd för den fysiska aktiviteten bland ungdomar, då det råder motstridiga uppgifter när det gäller betydelsen av socialt stöd (1). Socialt stöd definieras som en god avsikt att hjälpa någon annan. Det kan till exempel vara att lyssna, uppmuntra, ge feedback, information och förmedla kunskap. Kamratskap är en annan form av socialt stöd där betydelsen av den sociala samva-ron är ömsesidig. Tre empiriska studier ingår i avhandlingen och samtliga proble-matiserar kring betydelsen av det sociala stödet för fysisk aktivitet bland ungdomar under gymnasietiden.

Hälsofrämjande arbeteIndividuellt anpassad regelbunden fysisk aktivitet och motion kan främja hälsan och förebygga sjukdomar (2). Det är också välkänt att den fysiska aktiviteten sjunker med åldern och det är högst påtagligt redan under gymnasieåren (3). Pojkar är generellt sett mer fysiskt aktiva i jämfö-relse med flickor, och ungdomar från bättre socioekonomiska förhållanden är generellt sett mer fysiskt aktiva i jämfö-relse med de från sämre (4). För att på bästa sätt arbeta för ökad fysisk aktivitet och motion krävs en utgångspunkt i fysiologiska, psykologiska och sociala perspektiv med hänsyn till individ-, grupp- och samhällsfaktorer (5). Framöver kommer det att vara centralt att främja regelbunden fysisk aktivitet och motion, men även att förebygga för mycket stillasittande (6).

Motstridiga resultatSocialt stöd utgör en viktig del av många teoretiska ramverk som används för att förstå och främja fysisk aktivitet och motion. Ett exempel är självbestämman-deteorin som understryker vikten av självbestämmande, upplevd förmåga och positiva sociala interaktioner (socialt stöd) för att främja den inre motivationen (7). Inre motivation handlar om att vara fysiskt aktiv, motionera eller idrotta för att aktiviteten i sig upplevs som positiv. Resultat från tvärsnittsstudier har även kontinuerligt påvisat starka samband mellan ökat socialt stöd för fysisk aktivitet och mer fysisk aktivitet bland ungdomar (8). Däremot ifrågasätts det sociala stödets betydelse för fysisk aktivitet i flertalet longitudinella studier där man har följt ungdomar över tid, samt i interventions-studier där avsikten är att skapa ett ökat stöd för att påverka och stimulera till ökad fysisk aktivitet (9).

Rätt stöd i rätt tidI den första studien, Social Influence Related to Current and Intended Physical Activity Among Adolescents, undersökte jag samband mellan socialt stöd samt negativa sociala influenser och ungdomar-nas fysiska aktivitet (10). Det framkom att mer socialt stöd hade ett starkt samband med mer fysisk aktivitet. Mer socialt stöd visade sig också vara relaterat till mer negativa sociala influenser såsom kritik, klagomål och förlöjliganden. Det sociala stödet från idrottsföreningar var speciellt viktigt, däremot kan fel stöd skrämma bort ungdomarna. I studien ingick 1 156 ungdomar, 604 pojkar och 552 flickor, i

Sofia BunkeLektor

Institutionen för psykologiLunds universitet


ökade något över tid. I studien ingick 404 ungdomar, varav 221 pojkar och 183 flickor.

”Det är inte så enkelt”Syftet med den tredje studien, Perceived Facilitators and Barriers for Physical Activity Among Adolescents – A Longitu-dinal study, var att undersöka olika faktorer som har ett samband med fysisk aktivitet, motions- och idrottsvanor hos ungdomar. Positiva erfarenheter, hälsa, utseende och bra prestationer i förhål-lande till idrott visade sig vara främjande individuella faktorer. Socialt stöd, framför allt kamratskap, framstod som en central social faktor och tillgänglighet var en

årskurs ett på gymnasiet.I en uppföljande studie, The Impact of

Social Influence on Current and Intended Physical Activity Among Adolescents – A Longitudinal study, undersökte jag effekter av socialt stöd samt negativa sociala influenser i förhållande till fysisk aktivitet över en tvåårsperiod (11). Resulta-tet visade att socialt stöd för fysisk aktivitet vid en given tidpunkt inte med automatik leder till mer fysisk aktivitet framöver. Därför bör man erbjuda sociala stöd under en längre tid, med ökat fokus på dess betydelse som en länk från yttre till mer inre motivation i takt med att ung-domarna blir äldre. Negativa sociala influenser i förhållande till fysisk aktivitet

Trots det till synes starka stödet lagkamraterna emellan räckte inte Sverige till i handbolls-VM i Brasilien. Frankrike blev för svåra i åttondelsfi-nalen. Kamratskap har däremot stor betydelse för att få ungdomar fysiskt aktiva.


Referenser1. Bunke, S. Social support for physical activity among ado-lescents. Avhandling vid Lunds universitet 2011.2. Telama, R. Obesity Facts 2009. 2:187-195.3. Sallis, J. F. Medicine & Sci-ence in Sports & Exercise 2000. 32:1598-1600. 4. Borraccino, A. m.fl. Medicine & Science in Sports & Exercise 2009. 41:749-756. 5. Sallis, J. F. m.fl. Ecologi-cal models of health behavior. Health behavior and health edu-cation: Theory, Research, and Practice. San Francisco: Jossey-Bass. 2008. s.465-485. 6. Katzmarzyk, P. T. m.fl., Medi-cine & Science in Sports & Exer-cise 2009. 41:998-1005. 7. Deci, E. L. m.fl. Instrinsic motivation and self-determina-tion in human behavior. 1985.8. Van Der Horst, K. m.fl., Medi-cine & Science in Sports & Exer-cise 2007. 39:1241-1250. 9. Lubans, D. R. m.fl. Preventive Medicin. 2008. 47:463-470.10. Bunke, S. m.fl. European Journal of Sport Science 2011. 11:259-267. 11. Bunke, S. m.fl. European Journal of Sport Science (in press).12. Schwarzer, R. Applied Psy-chology: An International Review 2008. 57: 84-93.

[email protected]

viktig miljöfaktor. Det som ungdomarna främst uppgav som orsak till minskad fysisk aktivitet, motion eller idrott under gymnasietiden var svårigheter förenade med oregelbunden fysisk aktivitet, negativa sociala influenser och tidsbrist. I denna longitudinella studie ingick 47 ungdomar (23 flickor och 24 pojkar) som intervjuades i gymnasieskolans årskurs ett, två och tre. Nedan följer några citat som beskriver ungdomarnas upplevda problem med oregelbunden fysisk aktivi-tet.

värderingar samt genererar självförtro-ende. Om ungdomarna upplever att de har en aktiv roll kan det sociala stödet förväntas omvandlas från en främst yttre motivationsfaktor till alltmer inre motiva-tion. Det är i sammanhanget viktigt att även uppmärksamma och stävja negativa sociala influenser i förhållande till fysisk aktivitet. Idrottslärare, tränare, föräldrar, syskon eller kompisar kan ge både stöd och kritik. Det kan också vara så att en person ger socialt stöd och någon annan kritik.

Betydelsen av socialt stöd från idrotts-föreningar understryker vikten av att de erbjuder bredd- och motionsidrott även upp i åldrarna och lägger fokus på social samvaro. Det är centralt att stärka ungdo-marnas upplevda förmåga genom ökad individualisering där varje individ har möjlighet att utvecklas inom en viss idrott utifrån sina förutsättningar. Utan inre drivkraft blir det svårt att få ungdomarna att fortsätta motionera regelbundet när de lämnat skolidrotten och idrottsrörelsen.

Ungdomarnas självupplevda problem med oregelbunden fysisk aktivitet visar att det är viktigt att det sociala stödet inne-håller motiverande och aktiverande strategier (12). Motiverande strategier handlar om att stimulera till en positiv intention gällande fysisk aktivitet. Aktive-rande strategier innebär lärande i förhål-lande till tekniker som skapar förutsätt-ningar för ökad självreglering. Det kan till exempel vara målsättningstekniker som att specificera när, var och hur jag ska träna eller vara mer fysiskt aktiv i min vardag. Det kan också vara att på förhand reflektera kring och därmed ha beredskap för hinder som motverkar fysisk aktivitet.

Socialt stöd för fysisk aktivitet används i dag för att stimulera ungdomar som är mindre fysiskt aktiva eller inaktiva till ökad aktivitet, men också för att främja fortsatt regelbunden fysisk aktivitet hos ungdomar som är aktiva. För att det sociala stödet ska få den effekt som eftersträvas måste vi förstå hur ungdo-marna tolkar det sociala stödet samt skapa förutsättningar för proaktivt socialt stöd, det vill säga att vara lyhörd för det stöd som ungdomarna själva efterfrågar.

Uppmuntran eller påstridighetSammanfattningsvis kan vi konstatera att trots en god avsikt att hjälpa, påverka och stötta ungdomar att bli mer fysiskt aktiva, kan det hos ungdomarna leda till en känsla av upplevd social kontroll och därmed få motsatt effekt. Risken gäller framför allt ungdomar som är mindre fysiskt aktiva eller fysiskt inaktiva. Det sociala stödet sätts in för att någonting inte är bra, vilket i sig kan föranleda ett minskat självförtroende och en känsla av att inte duga som man är. Att försäkra sig om att ungdomarna upplever det som ett stöd är helt avgörande för utfallet.

Det sociala stödet är en yttre motiva-tionsfaktor. Det går inte att förutsätta att socialt stöd för fysisk aktivitet till en 16 åring med automatik leder till ökad fysisk aktivitet framöver. Tvärtom, resultaten tyder på vikten av att utveckla stödet över tid och lägga fokus på hur denna yttre motivation skulle kunna stimulera till mer inre motivation i takt med att ungdo-marna blir äldre. Det är centralt att socialt stöd utgår ifrån en förståelse för varje enskild individ, tar sin utgångspunkt i ungdomarnas egna erfarenheter och

”Om jag slutar ett tag…då är det svårt att komma

tillbaka.”

”Jag hoppar över det i dag och gör det i morgon

istället och då blir det aldrig av. Jag vet inte. Jag

kanske ska börja igen.”

”Det är en ond cirkel som är svår att komma ifrån.

Det är en dålig vana att inte träna. Jag tränade under

hösten, men slutade sedan igen. Ska jag vara ärlig

har jag alltid haft träningskurvor.”

”Frågan är - Hur ska jag komma igång? Det är inte

så enkelt.”


Hur får vi inaktiva barn att röra på sig? Det är svårt att påverka barns fysiska aktivitet. Att få de minst intres-serade att lägga om sina levnadsvanor kräver uthålliga insatser. I dagslägen verkar skolan vara är den mest lovande arenan och särskilt satsningar riktade mot barn i den yngre skolåldern.

Ök a d f y s i s k a k t i v i t e t hos barn och unga är ett mål för samhället. Det förs också regelbundet fram som en önskvärd effekt av olika typer av forskningsinsatser. I många fall är det inte den ökade aktivite-ten i sig som är av intresse, utan de hälsorelaterade konsekvenserna av aktiviteten i allmänhet som man vill undersöka. Andra specifika aspekter kan vara högintensiv aktivitet eller stillasit-tande, alternativt de effekter som blir konsekvenserna av en aktivitet, exempel-vis förbättrad fysisk prestationsförmåga. Det aktuella hälsoutfall som är i fokus för insatsen eller studien avgör därför både hur man gör insatsen och vilka hälsorela-terade faktorer man vill mäta.

Fysisk aktivitet hos barn har, liksom hos vuxna, en stor så kallad spridningsef-fekt. Det betyder att en rad olika delar i kroppen och funktioner påveras samtidigt av aktivitet och av stillasittande. Hos barn är prestationsförbättringar, påverkan på risken att få metabola sjukdomar (såsom diabetes, blodfettrubbningar och tidiga tecken på arterioskleros) och mentala effekter bland de mest studerade områ-dena (1).

Svag motorik en riskFör att mäta påverkan på den fysiska prestationsförmågan har man främst studerat syreupptagningsförmågan, muskelstyrka och motorik hos barn och ungdomar. Effekten på syreupptagning är något mindre hos barn före puberteten,

men ökar med mognad. Muskelstyrka och motorik kan påverkas av regelbunden fysisk aktivitet i stor utsträckning redan före puberteten. Men dessa effekter kan inte utan vidare sägas vara det främsta målet med insatsen. Istället bör upp-märksamheten riktas på de hälsorelate-rade effekter som dessa fysiologiska anpassningar leder till. I fallet syreupp-tagningsförmåga har denna en stark koppling till exempelvis minskad risk att få metabola sjukdomar och förbättrad förmåga till inlärning (2,3). Svag motorik i barnaåren är en kraftig riskfaktor för låg fysisk aktivitet som tonåring, vilket i sin tur har välkända hälsoeffekter.

Vidare har fysisk aktivitet sannolikt en direkt koppling till den minskade risken att få metabola sjukdomar, även om det möjligt att detta till del beror på förbätt-rad kondition (4). Hos barn samvarierar ofta intensiv fysisk aktivitet relativt starkt med hur mycket tid som barnet spende-rar i stillasittande aktiviteter (5). Det är ovanligt att ett barn är stillasittande i långa perioder under en vecka, samtidigt som det är intensivt fysiskt aktiv under en stor del av den övriga tiden. Det innebär att det är svårt att särskilja effekter på ämnesomsättningen av stillasittande hos barn från den av en liten mängd aktivitet. Men hypotetiskt sett har stillasittande liknande effekter på ämnesomsättningen hos barn som hos vuxna, eftersom effekterna verkar vara liknande. Sambandet mellan fysisk

Örjan Ekblom Med. dr. i fysiologi

Gymnastik- och idrottshögskolan


aktivitet och grad av övervikt, vilket är en annan riskfaktor för metabola sjukdomar, är väl dokumenterat men styrkan i sambandet är generellt sett svagt. Vill man alltså utvärdera en insats för ökad fysisk aktivitet, som förändring i till exempel body mass index (BMI), riskerar man att underskatta effekten.

Viktigt att utvärderaDen fysiska aktivitetens effekter på mental hälsa, till exempel nedstämdhet, självkänsla, har studerats intensivt under de senaste åren (6). Ännu återstår mycket forskning innan vi vet vilken typ av aktivitet som bäst stödjer barns mentala hälsa och funktion. Det är oklart om dessa är direkt kopplade till aktivitet eller om de är sekundära till exempelvis förbättrad syreupptagningsförmåga. Det finns dock orsak att anta att aktivitet i sig kan vara viktig.

Sammantaget är det alltså viktigt att utvärdera insatser för ökad fysisk aktivitet direkt, alltså att mäta förändringar i aktivitet. Det är också viktigt att studera de hälsorelaterade effekter av aktivitets-ändringar som kan kallas huvudutfall, till exempel minskade blodfetter, förbättrad insulinkänslighet, förbättrad kondition. Alternativet kan vara att värdera eventu-ella aktivitetsförändringars omfattning utifrån vad som tidigare påvisats som nödvändiga för att erhålla effekt på dessa hälsoutfall. Det är däremot ovanligt att interventionsstudier utvärderas på det här sättet. Alltför ofta konstaterar man bara om effekten varit signifikant eller ej, snarare än att svara på frågan om inter-ventionseffekten har vad som kan kallas klinisk eller kanske hälsorelaterad rele-vans.

Effekter på barns uppfattning av den egna kompetensen när det gäller fysisk aktivitet är ytterligare ett viktigt utfall av interventioner. Detta har mätts på olika sätt och kallas ibland fysisk självkänsla eller ”physical literacy”. I upprepade studier har fysisk självkänsla visat sig starkt påverka barns fysiska aktivitet (7). Det är därför sannolikt något som man kan försöka påverka i framtida insatser för att nå effekter på lång sikt. Det är närmast självklart att ett barn som inte tycker att det duger när det gäller fysisk aktivitet, riskerar att förbli inaktiv. Det är

en central uppgift för alla som arbetar i detta fält att försöka stödja alla barn till att få en positiv uppfattning av sin egen kroppsliga förmåga. Så, i tillägg till direkt mätning av fysisk aktivitet och mätning av hälsorelaterade faktorer bör läggas skattning av eventuella effekter på fysisk självkänsla.

I interventionsstudier är det särskilt viktigt att studera fysisk aktivitet med sådan metodik som med god precision kan identifiera förändringar i flera aspek-ter av den utförda aktiviteten. Det är sannolikt inte ovanligt med ett kompensa-toriskt beteende hos deltagare i interven-tioner, det vill säga att de minskar omfatt-

I dag saknas kunskap om vilka typer av insatser i bland annat skolan som på sikt leder till ökad fysisk aktivitet hos barn.


ningen av lågintensiv aktivitet och kanske ökar stillasittande samtidigt som de deltar i de ofta intensiva och struktu-rerade interventionsaktiviteten, i form av ledarledda träningspass. Detta kompen-satoriska beteende är svårt att studera med självrapporterad data, vilket gör att objektiva metoder (såsom accelerometri) är att föredra vid utvärdering i forsk-ningssammanhang.

TrenderÄr det viktigare att arbeta för ökad aktivitet hos barn på 2010-talet än tidigare? Tyvärr kan vi inte riktigt svara på frågan om hur aktivitetsnivåerna eller stillasittandet har förändrats under de senaste fyrtio åren. Orsaken är att det inte finns några mått på barns och ungas fysiska aktivitetsnivåer, tid i stillasit-tande eller energiförbrukning före cirka mitten av 1990-talet. Indirekta data finns däremot. Sextonåringars deltagande i organiserad idrott, oorganiserad aktivitet och inaktivitet studerades till exempel i slutet av 1960-talet och samma frågor ställdes till 16-åringar år 2001. Data visar att andelen föreningsaktiva tycks ha ökat (Engström, L-M, muntlig kommunika-tion). Även andelen som rapporterar att de inte regelbundet är aktiva har ökat under samma period. Det kan tolkas som en ökad spridning i gruppen, där ungdo-mar antingen är mycket aktiva, eller mycket inaktiva. Däremot är inte delta-gande i organiserad idrott liktydigt med att barnet får tillräckligt med fysisk aktivitet. En studie visar att barn som spelar en fotbollsmatch får cirka en fjärdedel av sitt dagliga behov av måttligt till intensiv fysisk aktivitet (MVPA) tillgodosett den aktuella dagen. Övervik-tiga deltagare i studien fick en lägre andel av behovet tillgodosett (8) och resultaten har replikerats i andra studier.

Direkta mått på hur fysisk aktivitet förändrats över tid saknas och därför får man istället använda indirekta mått, till exempel syreupptagningsförmåga som i flera studier har visat en sjunkande trend (9,10). Det kan tyda på att den intensiva komponenten av aktivitet har minskat hos en stor del unga. Givet den starka kopplingen mellan intensiv fysisk aktivitet och stillasittande är det rimligt att anta att stillasittandet likaledes har

ökat. Men igen, detta är baserat på antaganden utifrån indirekta mått på aktivitet.

Tidigare studier Vår grundläggande kunskap om effekter av fysisk aktivitet kommer från en stor mängd studier av hur kroppen reagerar på träning. Studier där alla försöksperso-ner genomför all träning och fokus ligger på den fysiologiska eller mentala effek-ten. Detta kallas ibland ”on-treatment”-studier och svarar på frågan: Hur effek-tivt är en viss typ av fysisk aktivitet för en specifik sjukdom? Interventionsstudier skiljer sig från de mindre träningsstu-dierna eftersom man till stor del även studerar rekryteringen och deltagandet. Den frågan som besvaras är dels ”on-treatment”-effekten, men också den så kallade ”intention-to-treat”-effekten som beskriver hur stor effekt man får av en insats utifrån den grupp man ursprungli-gen syftade till att behandla. I behand-lingen ingår då både rekryteringsproces-sen och de effekter som uppkommer då försökspersonerna inte genomför all träning eller lämnar interventionen, så kallad drop-out eller lost-to-follow-up. Studierna svarar då på frågan: Hur bör vi göra för att så många som möjligt ska öka sin aktivitetsnivå och för att få en hälso-mässigt relevant aktivitetsökning?

Interventionsstudier för ökad fysisk aktivitet har genomförts i en rad olika sammanhang. De huvudsakliga områ-dena har varit interventioner i skola, fritids och i hemmet. Studier om påver-kan på den fysiska miljön har också varit vanliga. De olika arenorna har för- och nackdelar och därför varierar resultaten. För att i framtiden fördjupa kunskap om hur interventivt arbete bäst bör bedrivas måste kommande forskning sträva efter att kartlägga skillnader i genomförbarhet och effekt i olika sammanhang och grupper, samt att ha olika målsättningar med interventionerna.

Den absolut viktigaste erfarenheten från tidigare studier är svårigheten att rekrytera och bibehålla barn och unga i interventioner samt att bibehålla aktivi-tetsnivån efter avslutat interventionspe-riod. I synnerhet gäller detta barn som tidigare inte varit i kontakt med aktivite-ter utanför skolan, det vill säga de som


ofta är i störst behov av ökad aktivitet. Det ska sägas att detta inte är unikt för insatser riktade mot ökad fysisk aktivitet. Annan beteendebehandling, till exempel beteendeförändring vid fetmabehandling, lider av liknande bekymmer.

Studier i skolanInterventioner där skolan används som arena kan vara den vanligaste. Tyvärr har många studier inte studerat påverkan på fysisk aktivitet i sig utan man har använt indirekta mått, såsom andel överviktiga eller maxmal syreupptagning. Vidare lider många studier av metodologiska brister, som till exempel avsaknad av kontroll-grupp, att de är baserade på självrappor-terad data eller lider av avsaknad av data på fysisk aktivitet utanför skolan. Vidare har endast ett fåtal av dessa studier ett uttalat teoretiskt ramverk. De teorier som är mest förekommande är social-kognitiv teori och social inlärningsteori. Det är svårt att säga om dessa teoribaserade interventioner är mer framgångsrika. I en studie av Kinmoth och medarbetare, publicerad i tidskriften The Lancet, visar dock att effekten hos vuxna av en kortfat-tad och enkel informationsbroschyr var likvärdig med effekten av en insats utformad med hjälp av en beteendeveten-skaplig teori (11).

I en nyligen publicerad systematisk litteraturgenomgång sammanfattar Dobbins och medarbetare fynden i 104 av de interventionsstudier med skolan som arena som publicerats fram till år 2007 (12). Gemensamt för många av studierna i denna översiktsartikel är att interventio-nen består av undervisning om betydelsen av fysisk aktivitet i kombination med ökad eller särskilt inriktad idrottsundervisning. Resultaten visar att skolinterventioner i allmänhet kan påverka den fysiska aktiviteten under skoltid och att det i ett flertal studier dessutom givit en förbättrad kondition hos deltagarna. Generellt sett visade genomgången att insatserna inte påverkade aktivitetsnivån utanför skoltid. Författarna sammanfattar att undervis-ning kring sambandet fysisk aktivitet och hälsa i kombination med ökad eller ändrad idrottsundervisning är gemen-samma nämnare för framgångsrika interventioner.

Det är således relativt svaga resultat i

dessa studier. Det verkar dock som om mer nyligen genomförda skolinterventio-ner har designats i ljuset av tidigare genomförda studiers erfarenheter. I en översikt av studier publicerade mellan år 2007 och 2010 visar Kreimer och medar-betare att en majoritet av de 21 ingående studierna har kunnat påvisa någon form av ökning i fysisk aktivitet (på skoltid, på fritid eller totalt), tillsammans med effekter på prestationsförmåga (kondition eller motorik) (13).

Bland svenska, skolbaserade interven-tionsstudier finns det så kallade STOPP-projektet, Pelle Pump-projektet och Bunkefloprojektet. De två förstnämnda visade endast mindre och icke-signifi-kanta förändringar i fysisk aktivitetsgrad. Den sistnämnda påvisar i ett antal publikationer bland annat en förbättrad skeletthälsa hos deltagarna i interventio-nen, vilket är ett tecken på ökad belast-ning på rörelseapparaten. Men författa-ren har inte lyckats hitta publikationer som rapporterar direkta mått på ökad fysisk aktivitet eller minskat stillasit-tande.

Oklart vad som ger effektHur undervisningen i skolämnet idrott och hälsa generellt bör utformas för att stödja ökad fysisk aktivitet hos svenska barn är inte möjligt att uttala sig om utifrån tidigare studier. Här ligger en omfattande kunskapsuppbyggnad framför oss. Designen med randomise-rade, kontrollerade studier är vida använd inom skolbunden interventions-forskning i till exempel USA. Amerikan-ska utbildningsdepartementet har initierat en kunskapssammanställning kring evidensbaserad undervisning (What Works Clearinghouse), vilken skulle kunna tjäna som förebild för en sådan kunskapsuppbyggnad i svensk tappning. Den saknar dock särskilda satsningar på idrottsundervisning i större omfattning. Andra organisationer som är mer inrik-tade på idrott och fysisk aktivitet är amerikanska National Coalition for Promoting Physical Activity, Exemplary Physical Education Curriculum (EPEC). I en rad stater finns även initiativ på delstatsnivå.

Beets och medarbetare har samman-ställt data från ett antal interventionsstu-

Boka redan nu dygnet 23-24/5 2012 för att vara med och påverka idrottens & samhällets utveckling.

Program ligger ute från mitten av januari 2012 på www.centrumforidrottsforskning.se

Idrott till vilken nytta?23-24 maj 2012 i Göteborg

Vi bjuder in till ett dialogmöte om idrottens roll i samhället, för att bidra till diskussion & kunskapsspridning kring ämnet.

Arranggörer: Centrum för idrottsforskning, Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna i samverkan med Västsvenska idrottsförbundet/SISU Idrottsutbildarna Väst.

dier som fokuserat på fritiden (14). Den huvudsakliga interventionsmetoden i dessa studier tycks ha varit en direkt ledarledd metod tillsammans med fysiska aktiviteter, i vissa fall i kombination med diskussioner och hälsa och livsstil. Många av dessa har metodologiska svagheter, men sammantaget tycks de kunna påverka såväl fysisk aktivitetsnivå, fysisk prestationsförmåga och olika faktorer som ökar risken för metabola sjukdomar hos inaktiva barn. Effekterna i just dessa studerade projekt verkar vara mindre på området psykosocial hälsa.

När det gäller samhälls- eller familjein-terventioner, till exempel informations-kampanjer och insatser som berör barnets familj eller närmaste sociala omgivning, har dessa i större utsträckning en teore-tisk förankring, enligt en översiktsartikel av van Sluijs och medarbetare (15). Famil-jeinterventionerna var naturligt riktade till såväl barn och föräldrar, men majori-teten hade olika aktiviteter för barn respektive föräldrar. Av sex inkluderade familjeinterventioner visade tre av dem

effekt i form av en ökad fysisk aktivitet. Dessa tre hade få likheter i genomföran-det, vilket gör det svårt att dra generella slutsatser för framtida studiers utfor-mande

Av de fyra samhällsinterventionerna i litteraturgenomgången visade en av dem ökad fysisk aktivitet. Gemensamt för dessa interventioner är att de i större utsträckning baseras på ett mer fokuserat urval, till exempel en viss etnicitet eller barn med fetma och deras familjer, något som kan ha ökat effekten och deltagar-graden.

För att kunna skapa evidens för hur effektiva och attraktiva interventioner ska utformas, krävs mer forskning. I dag saknas kunskap om vilka insatser i och i närheten av skolan som på sikt leder till ökad fysisk aktivitet hos barn och hur dessa insatser ger avtryck på lång sikt. Kunskapsväven kan sannolikt förtätas i dessa områden.

[email protected]

Referenser1. Froberg, K. m.fl. Int J Obes (Lond) 2005. 29 Suppl 2:S34-9.2. Andersen, L.B. m.fl. Int J Pediatr Obes 2008. 3 Suppl 1:58-66.3. Kamijo, K. m.fl. Dev Sci. 14(5):1046-58.4. Andersen, L.B. Br J Sports Med. 45(11):871-6.5. Guinhouya, C.B. m.fl. Behav Res Methods 2007. 39(3):682-8.6. Larun, L. m.fl. Cochrane Data-base Syst Rev 2006. 3:CD004691.7. Ekeland, E. m.fl. Cochrane Data-base Syst Rev. 2004(1):CD003683.8. Sacheck, J.M. m.fl. Pediatr Exerc Sci. 23(2):281-92.9. Westerstahl, M. m.fl. Scand J Med Sci Sports 2003. 13(2):128-37.10. Ekblom, O.B. m.fl. Acta Paedi-atr 2009. 98(3):519-22.11. Kinmonth, A.L. m.fl. Lancet 2008. 371(9606):41-8.12. Dobbins, M. m.fl. Cochrane Database Syst Rev. 2009(1):CD007651.13. Kriemler, S. m.fl. Br J Sports Med. 45(11):923-30.14. Beets, M.W. m.fl. Am J Prev Med 2009. 36(6):527-37.15. van Sluijs, E.M. m.fl. McMinnBr J Sports Med. 45(11):914-22.


Skador hos unga idrottare

An t A l e t b A r n o c h ungdomar som deltar i organiserad idrottsutövning och fritidsaktiviteter ökar. De senaste åren har också fler och fler idrottande ungdomar deltagit i mycket intensiv träning vid allt yngre ålder. De utsätter sig själva därmed för ökad risk för akuta skador och överbe-lastningsskador. En relativt ny studie från USA visar att över 2,5 miljoner ungdomar mellan 5–24 år sökte akutmottagningar under ett år på grund av idrottsrelaterade skador av olika slag.

De flesta ungdomar som söker läkar-hjälp är i skolåldern, 5–12 år, därefter tonåringar, 13–18 år och sista hand unga vuxna, 18–24 år. Glädjande nog är däremot mycket allvarliga skador och dödsfall ovanliga. De flesta mycket allvarliga skador eller dödsfall är relate-rade till någon form av hjärtsjukdom, till exempel hjärtmuskelsjukdom, eller allvarlig olyckshändelse.

Höga kostnaderDet finns studier som pekar på att nästan 40 procent av barn i högstadiet och drygt 30 procent på mellanstadiet söker hjälp av läkare eller sköterska på grund av aktivitetsrelaterade skador. Här avses skador – akuta skador och överbelast-ningsskador – som uppstår både vid organiserad idrottsutövning och på fritiden. Det är dessutom sannolikt att det korrekta antalet skador är högre eftersom många antingen inte söker hjälp eller att skadorna är underrapporterade. Kostna-derna är höga och beräknas exempelvis i USA till närmare 2 miljarder kronor årligen. Några liknande beräkningar finns inte i Sverige. De vanligaste idrottsaktivi-teterna som leder till besök på akutmot-tagning är fotboll, andra bollsporter och

cykling. Det betyder dock inte att dessa aktiviteter skulle vara farligare än andra eftersom det största antalet utövare finns i dessa idrotter. Mer detaljerade studier har visat att den största skaderisken förekom-mer inom fotboll, där 40–60 procent av utövarna skadas årligen. De flesta skador är dock relativt lindriga. Andra idrotter med hög risk för skador är brottning och gymnastik där 30–45 procent av utövarna skadas årligen på ett eller annat sätt. Det föreligger mindre skaderisk i volleyboll, basketboll och skidåkning (7–18 procent). Dessa siffror reflekterar dock enbart antalet skador och inte hur allvarliga de är. Vid alla skadeberäkningar är det dessutom mycket viktigt att ta expone-ringen med i beräkningen, det vill säga hur många utövare är det frågan om och hur lång tid det gäller.

Större risker för barnDet finns viktiga och avgörande fysiska och psykologiska skillnader mellan unga och vuxna idrottsutövare. Det betyder att barn ofta är mer utsatta för skador. Barn har till exempel en större kroppsyta relaterad till kroppstyngd jämfört med vuxna. De har även större huvud i relation till resten av kroppen, vilket leder till högre andel huvudskador jämfört med vuxna. Eftersom barn är mindre och varierar i kroppsstorlek är förebyggande utrustning i många fall inte av korrekt storlek. Det kan till exempel gälla knä-skydd, armbågsskydd eller hjälmar. Eftersom barn har öppna tillväxtzoner föreligger åtminstone en teoretisk möjlig-het till skada på tillväxtzonerna vid flera olika aktiviteter. Det kan i längre perspek-tiv leda till tillväxtstörningar – tyngdlyft-ning och gymnastik är välkända exempel.

Jón KarlssonProfessor i idrottstraumatologi

Sahlgrenska akademienGöteborgs universitet

Mängder av barn idrottar och många blir skadade. Barn har andra fysiska egenskaper än vuxna och får delvis andra typer av skador. Här följer en beskrivning av några av de vanligaste skadorna som drabbar unga, hur de ska behandlas och vad man kan göra för att förebygga dem.


Växande brosk är dessutom mer utsatt för fysiologisk stress (belastning), vilket kan ha en avgörande betydelse i samband med olika överbelastningsskador. En viktig faktor att ha i åtanke är att avsaknaden av den vuxna kroppens motoriska färdighe-ter ökar risken för skador. Barn behärskar inte den vuxna människans komplexa motoriska samspel, åtminstone inte förrän efter 10–12 års ålder. Under tonårsåldern förekommer dessutom temporär minskning i koordination och balans. Barn i unga tonåren är däremot, åtminstone teoretiskt sett, mindre utsatta för akuta allvarliga skador. Det beror på lägre hastighet, lägre kroppsmassa och mindre muskelstyrka. Samtidigt som barn genererar mindre kraft är deras ben mjukare och senorna är relativt starkare, vilket leder till ökad risk för benbrott, speciellt runt tillväxtzonerna.

Idrottsutövaren i tonårsåldern är å andra sidan mer utsatt för akuta skador än de yngsta barnen. Det beror på hor-montillväxt, ökad muskelkraft, ökad hastighet och större kroppsmassa. Avse-ende muskelkraft når flickor maximal muskelkraft 6–12 månader tidigare än pojkar, vilket kan en avgörande betydelse när skademönster mellan könen jämförs. Ytterligare en viktig faktor hos barn och unga tonåringar är minskad möjlighet till att acklimatisera sig till olika klimatför-ändringar, speciellt extrem värme och extrem kyla.

Skador hos unga idrottareDe vanligaste skadelokalisationerna hos unga idrottsutövare är i fotled och knä. Därefter följer hand, handled, armbåge, underben, huvud, halsregion, axel, fot, rygg och höft. Speciella skador som kan nämnas är nyckelbensfrakturer och muskelskador på baksidan av låret (hamstringsskador). Yngre barn är utsatta för skador i övre extremiteter och huvud i större utsträckning medan äldre barn och tonåringar oftare får skador i nedre extremiteter. Kontusioner och sträck-ningar är sannolikt de vanligaste skadorna som förekommer hos unga idrottsutövare. Kontusion betyder att det uppstår blöd-ning i muskel och mjukdelar. De manifes-teras oftast som blåmärke på huden, men är som regel en ofarlig skada, speciellt i ett längre perspektiv. Sträckning är då en

muskel har spänts mer än den egentligen kan och betyder att vissa muskelfibrer har gått av. Skadan är av högre allvarlighets-grad.

LedbandsskadorLedbandsskador kan vara allt från milda (uttöjningar) till totala rupturer av ledbanden. Den vanligaste ledbandsska-dan är med all sannolikhet i och runt fotleden. Barn och tonåringar med ledbandsskador söker sannolikt inte medicinsk hjälp annat än vid de tillfällen då skadorna är tillräckligt allvarliga att förhindra idrottsutövning eller innebära relativt uttalad smärta. Dessa skador är som regel självläkande, med begränsad tidsförlust. Kontusioner förekommer oftast i samband med kontaktsporter, som fotboll och ishockey eftersom samman-stötningar med andra spelare förekommer ofta.

MuskelsträckningarMuskelsträckning kan uppstå hos alla idrottsutövare, dock främst hos löpare och hos barn som deltar i idrotter där löpning och hopp ingår i stor utsträckning, till exempel fotboll och basketboll. Muskel-sträckningar är vanligare hos äldre tonåringar och unga vuxna medan skador på apofyser/tillväxtzoner är vanligare hos yngre tonåringar. Den behandling som rekommenderas i första hand är framför allt vila från aktivitet, kyla och högläge till en början. Idrottsutövarna kan återvända till idrottsaktivitet när smärtan har minskat, samt då muskelstyrka och ledrörlighet har återkommit i rimlig utsträckning. Det är viktigt att komma ihåg att skador läker snabbt och väl hos barn. Läkningstiden är ofta mindre än halva tiden jämfört med hos vuxna. Det finns flera faktorer som är viktiga att ta hänsyn till. Rökning har till exempel en avgörande negativ effekt på läkning av skador, speciellt på senor och muskler.

Schlatters och Severs sjukdomApofysen är det stället i kroppen där senor fäster till ben. Mycket av tillväxten sker också runt apofysen. Apofysit, det vill säga inflammation i senfästet – som visserligen kan vara ett omdebatterat begrepp – anses bero på små avulsioner (små benfragment som lossnar) av vävnad på


övergången mellan sena och ben eller brosk. Apofysit orsakas av upprepad överrörlighet framför allt i samband med överbelastning under perioder där unga individer växer mycket snabbt. De vanli-gaste ställena för apofysit är där knäskåls-senan fäster i underbenet (Schlatters sjukdom) eller där hälsenan fäster i hälbenet (Severs sjukdom eller så kallad osteochondros i hälbenet). Det kan nämnas att det föreligger relativt stor begreppsförvirring och samma sjukdoms-tillstånd kan ha flera namn. Liknande förändringar kan även förekomma i övre extremiteten, till exempel där böjarse-norna i underarmen fäster på insidan av armbågen. Det finns en åldersvariation: Severs sjukdom förekommer hos barn mellan 7–10 år, medan armbågsskadan framför allt förekommer hos barn under 10 års ålder och Schlatters sjukdom oftast hos pojkar mellan 11–15 år. Severs sjukdom förekommer ofta hos barn med kort vadmuskel, framför allt hos de som är mest fysiskt aktiva. Vid klinisk undersökning har dessa barn ofta ömhet över bakre delen av hälen och rörligheten i fotleden är begränsad. Behandling är framför allt vila och skojustering för att minska dragkraften i hälsenan. Vila minskar smärtan. Stretching har varit en viktig del av behandlingen hos dessa

patienter, men är i dag något omdebatte-rad som behandlingsform.Hos barn med Schlatters sjukdom förelig-ger smärta och ömhet över främre delen av underbenet, strax nedanför knäleden. Det kan även förekomma svullnad och prominens (ömmande knöl) över det aktuella området. Behandlingen består av vila, nedkylning, analgetika/inflamma-tionshämmande medicinering och träning av lårmuskeln. Tillståndet är helt ofarligt och läker ut av sig självt, men det kan ta upp till 2–3 år innan det har läkt helt. Det kan nämnas att operativ åtgärd aldrig sker hos barn och ungdomar, men kan vara aktuell hos vuxna i cirka 5–10 procent av fallen om besvären kvarstår.

KnäbesvärFrämre knäsmärta, som uppstår utan skada, är ett av de vanligaste besvären hos unga idrottsutövare. Problemet beskrivs som patello-femoralt smärttillstånd (PFPS). Denna term används framför allt hos idrottsutövare med kronisk (över sex månader), mycket karaktäristisk smärta på framsidan av knät oftast av okänd orsak. Smärtan verkar oftast komma ifrån eller omkring knäskålen. Smärttillståndet är diffust och relativt utbrett till lokali-sation i knäleden. Den unga idrottaren beskriver ofta att hans eller hennes knä

Fotledsskador är den vanligaste ledbandsskadan hos unga idrottare. Det gör ofta väldigt ont men skadan är i de flesta fallen självläkande.


smärtar vid längre perioder av sittande, till exempel vid biobesök eller längre bilåkning eller då man går uppför trap-por. Smärttillståndet börjar långsamt och ökar allt eftersom. Vid klinisk undersök-ning har patienten smärta vid palpation framför allt på insidan av knät och smärta vid tryck (kompression) av knäskålen mot lårbenet. Det föreligger också oftast smärta vid sammandragning av lårmus-keln med knät i full sträckning. Förutom en noggrann undersökning av knät är det också viktigt att undersöka höften. Fysiolys (glidning av tillväxtzonen i höf-ten) i höften förekommer hos unga tonår-ingar, speciellt överviktiga pojkar och kan betraktas som ett slags fraktur som kräver akut kirurgisk behandling. Med andra ord bör det föreligga en stark indikation för radiologisk undersökning av höften hos barn med knäbesvär. Undersökning av höften hos dessa barn visar alltid nedsatt rotationsförmåga. Det finns ett flertal teorier för bakomlig-gande orsaker till patellofemoralt smärt-tillstånd. De flesta anser att det är multi-faktoriellt, och att bakomliggande orsaker är biomekaniska, framför allt beroende på felställning i leden mellan knäskålen och lårbenet, muskeldysfunktion och överbe-lastning. Det finns ett flertal krafter som hjälper och ser till att knäskålen ligger korrekt och rör sig rätt. Kraftspelet i leden är mycket komplext. Om knäskålen inte är väl stabiliserad mot lårbenet leder det bland annat till ett felaktigt läge (mala-lignment) i hela den nedre extremiteten. Något som även kan uppstå på grund av muskelsvaghet och problem i foten till exempel plattfot (pes plano-valgus) och stela, höga fotvalv (pes cavo-varus). Efter noggrann undersökning av både fot, fotled, underben, knä och höft finns det goda möjligheter att behandla de unga idrottsutövarna på korrekt sätt. Den primära behandlingen är alltid icke-operativ med så kallad aktiv vila, justerad idrottsengagemang, skoinlägg, till exem-pel vid plattfot, inflammationshämmande medicinering, stödortos eller tejp samt styrketräning och stretching. Kirurgisk intervention sker däremot mycket säl-lan, framför allt hos barn och ungdomar. Kirurgi är mest aktuell hos patienter med allvarliga skador, eller instabilitet i leder,

till exempel i syfte att stabilisera knäskå-len.

FotledsskadorAkuta fotledsskador är vanliga hos unga idrottsutövare. De vanligaste är stuk-ningar (distorsioner) där foten rörs i plantarflexion och inversion, något som leder till skada på de yttre ledbanden (laterala ligamenten). Hos unga idrotts-utövare med öppna tillväxtzoner bör man misstänka fraktur av Salter-Harris typ 1, alternativt typ 2 vid likadan eller lik-nande skademekanism. Samtliga barn och ungdomar med svullnad och ömhet över och bakom den yttre fotknölen (laterala malleolen) bör genomgå rönt-genundersökning. Salter-Harris typ 1-frakturer kan vara mycket svåra att upptäcka på vanliga röntgenbilder. Det innebär att barn med öppna tillväxtzoner där det efter skada förekommer svullnad och ömhet över yttre fotknölen (laterala malleolen) bör immobiliseras med underbensgips i åtminstone tre veckor efter skadan. Med andra ord ska de behandlas som om en fraktur föreligger. Syndesmosskador (ruptur av syndesmos-ligamenten med eller utan fraktur) och hög fotledsstukning (skada på ledbanden som håller ihop skenben och vadben) bör också misstänkas hos unga idrottare med fotledsskador. Vid klinisk undersökning föreligger smärta i fotleden när skenben och vadben trycks mot varandra (kom-pressionstest av tibia och fibula). Samma skademekanism som utgör syndesmos-ruptur kan också leda till fraktur på övre delen av vadbenet. Den tidiga behand-lingen av fotledsstukningar är framför allt vila, kyla, tryck och stödbandage. Efter de första dagarna kan idrottsutöva-ren påbörja rörelseträning, styrketräning och balansträning. Idrottsutövaren kan allt eftersom återgå till idrottsaktivitet inom 7–14 dagar, förutsatt att ingen fraktur föreligger. För att kunna åter-vända till idrottsaktivitet bör rörelseför-måga, styrka och idrottsspecifika färdig-heter vara väl återställda.

KorsbandsskadorDe senaste åren har antalet unga idrotts-utövare med främre korsbandsskador ökat dramatiskt. Det beror sannolikt på att barn och ungdomar, speciellt flickor, i


ökad utsträckning deltar i idrotter där risken för främre korsbandsskada är hög. Risken för en korsbandsskada är större hos flickor än hos pojkar, men det är inte helt klarlagt varför så är fallet. Det finns sannolikt flera samverkande faktorer och ingen enskild faktor är helt dominerande. Flickor har bland annat ett mindre ledband, det vill säga ett anatomiskt mindre korsband med mindre avstånd, inuti knät. Mindre muskelstyrka och annorlunda rörelseomfång spelar sanno-likt också stor roll. Vinkelfelställning det vill säga breda höfter och smala knän kan också vara en orsak. För 5–10 år sedan lanserade flera forskare teorin om varie-rande hormonspegel hos flickor till skillnad från hos pojkar – till exempel ett varierande antal korsbandsskador bero-ende på var i menstruationscykeln flickorna befinner sig – men ytterligare forskning har dock inte kunnat bekräfta det.

Flera korsbandsskador uppstår utan kroppskontakt. De förekommer ofta i aktiviteter med snabba riktningsänd-ringar, till exempel basketboll, handboll, innebandy och fotboll, men även inom andra idrotter. Patienten beskriver att han eller hon känner att någonting går av inuti knät. Svullnaden uppstår mycket snabbt, oftast inom 6–12 timmar. Idrottaren kan som regel inte fortsätta sin idrottsaktivi-tet, knät känns ostadigt och det kan vara svårt eller omöjligt att belasta. Den kliniska undersökningen bekräftar diagnosen. Test som visar ökad rörelse (laxitet) mellan lårben och underben ger indikation på korsbandsskada.

Hos barn och tonåringar rekommende-ras röntgenundersökning vid misstanke om korsbandsskada. Den görs framför allt för att avfärda eller bekräfta att en fraktur inuti leden eventuellt föreligger. Slätrönt-genundersökning är oftast tillräcklig medan magnetkameraundersökning kan användas för att bekräfta diagnosen korsbandsskada och samtidigt avfärda att andra associerade skador föreligger, såsom skada på brosk och menisker. Dessa skador kan i vissa fall ha större negativ påverkan än själva korsbandsska-dan. Åtminstone hälften av patienter med främre korsbandsskada har även menisk-skada. Avulsionsfraktur (en benbit har lossnat från sitt fäste på underbenet inuti

leden) förekommer hos patienter som är icke-färdigvuxna. Denna skada orsakas av avslitning av korsbandsfästet på underbenet (tibia). Anledningen är att ledbandet är starkare än skelettet/skelettfästet. Om man upptäcker en sådan skada på röntgenbilden bör det föranleda omedelbar konsultation hos ortopedspecialist för akut operation. Samtliga korsbandsskador, både med och utan avulsionsfraktur, bör utredas av en ortoped specialiserad på skador hos barn i syfte att värdera behovet av operativ åtgärd eller ej.

Förebygga skadorSkador betraktas ofta som en nästan nödvändig del av idrottsutövande. Det är dock inte helt korrekt. Precis som med övriga skador i samhället kan idrottsrela-terade skador oftast förebyggas. Hos ung-domar är det speciellt viktigt eftersom de kommer att bära med sig många av skadorna och resttillstånd efter dessa skador in i de vuxna åren, ibland hela livet.

Generellt kan skadeförebyggande åtgärder indelas i tre delar: utbildning, omgivning och lagar och förordningar

Liknande strategier bör användas för idrottsrelaterade skador och många gånger behöver potentiella problem

Skidåkning är en idrott med få antal skador hos barn och ungdomar. Volleyboll- och basketspelare är också relativt skadebefriade.


Referenser1. Adirim TA, Cheng TL. Sports Medicine. 2003. 33:75–81.2. Shanmugam C, Maffulli N. British Medical Bulletin. 2008. 86:33–57.3. Herring SA, m.fl. Medicine & Science in Sports & Exercise. 2008. 38:1997–2011.4. Brenner JS and the Council on Sports Medicine & Fitness 2007. 119:1242–1245.5. Cassas KJ, Cassettari-Wayhs A.Am Fam Physician. 2006. 73:1014–1022.6. Dupuis CS, m.fl.RadioGraphics 2009. 29:877–866.7. Flynn JM, m.fl. Current Opinion in Orthopaedics. 2002. 14:719–722.8. Frisch A, m.fl. British Medical Bulletin. 2009. 92:95–121.9. Kerssemakers SP, m.fl. Pediat-ric Radiology. 2009. 39:471–484.10. Kocher MS, m.fl. Sports Med-icine. 2000. 30:117–135.11. Lord J, Winell JJ. Current opinion in Pediatrics. 2004. 16:47–50.12. Louw QA, m.fl. Brittish Jour-nal of Sports Medicine. 2008. 42:2–10.13. Marshall KW, m.fl. Pediatric Radiology. 2010. 40:453–460.14. Monroe KW, m.fl. Clinical Pediatrics. 2010. doi 10.1177/0009922810378735.15. Siparky PN, Kocher MS. Arthroscopy. 2009. 25:1453–1469.16. Soprano JV, Fuchs SM. Clini-cal Pediatric Emergency Medi-cine. 2007. 8:7–14.

[email protected]

angripas på flera olika nivåer. Sex potenti-ella faktorer är särskilt viktiga för att reducera antalet skador:

• Fysisk undersökning på försäsongen.• Medicinskt omhändertagande i samband idrottsevenemang.• Utbildning av tränare och ledare.• Näring och dryck.• Domarfrågor.• Arenan (inklusive underlaget) och övrig utrustning.

En fysisk undersökning innan träning och tävling ger en stor möjlighet att förebygga skador. Genom att tidigt upptäcka skador eller sjukdomar kan man till exempel förutsäga nya skador.

Här kan speciellt nämnas upptäckt av sjukdomar som kan vara livshotande eller handikappande, till exempel allvarliga hjärtsjukdomar, upptäckt av muskulo-skelettala problem som kräver rehabilite-ring innan träning eller tävling, samt slutligen vikten av att möta och leva upp till lagar och förordningar. Andra viktiga punkter inkluderar till exempel genom-gång av allmän hälsa, såsom psykiskt välbefinnande, råd avseende hälsorelate-rade faktorer och slutligen utvärdering av fysiska krav för den aktuella idrotten.

Försäsongsundersökning kan skapa en god möjlighet att upptäcka och behandla både medicinska och psykosociala pro-blem. Det är något som kan vara av stor vikt då det gäller generellt välbefinnande och generell hälsa, även om dessa faktorer inte har någon avgörande betydelse i det korta perspektivet för den unga idrotts-utövaren att kunna delta i träning eller tävling. För den stora majoriteten av ungdomar ger försäsongsundersökningen endast ett kvitto på att de är friska och väl förberedda att delta i idrott på olika nivåer. Förutom att upptäcka och kunna behandla sjukdomar finns möjligheten att undervisa ungdomarna. En av de viktiga faktorerna med skadeprevention är att lära ungdomarna att ta väl hand om sig själva, och visa hur de bäst kan skapa en sund kropp och en sund själ. Hur man undviker droger (doping) och minskar den psykologiska stressen är också viktiga faktorer. Det är väl känt att hög press på att delta på hög nivå, dålig psykologisk anpassning och låg nivå av socialt stöd är

korrelerat till ökad risk för skador. Det är av stor betydelse att diskutera

styrke- och konditionsträning i samband med försäsongsundersökningen. Vätske-balans är en viktig faktor, till exempel att lära unga fotbollsspelare att dricka ofta under träning och matcher. I princip ska man dricka innan man blir törstig. Rekommendationer avseende stretching under vägledning av utbildade tränare är av stor vikt, till exempel hos tjejer som spelar fotboll och basketboll, i syfte att minska risken för allvarliga knäskador. Styrketräning hos dessa individer är dock ännu viktigare. Uppvärmning och ned-varvning hos alla unga idrottsutövare är också något som noggrant bör understry-kas.

Att ha en möjlighet att träffa och bli undersökt av en idrottsmedicinskt utbil-dad läkare eller skadeterapeut är av stort värde även hos unga. Inte enbart för att ta hand om mindre allvarliga skador utan även för att lära ungdomarna att värde-sätta och ägna tid åt skadeförebyggande åtgärder. Som exempel kan nämnas att en ung idrottsutövare med ett flertal fotleds-stukningar kan bli hjälpt genom rätt genomförd rehabilitering med styrketrä-ning, balans- eller koordinationsträning samt stödskena (fotledsortos) eller tejp. Det ingår även att undersöka vilket underlag den unga idrottsutövaren idrottar på, hur ofta och under vilka förhållanden tävling pågår. Att förebygga idrottsrelaterade skador kräver som regel korrekta förutsättningar och framför allt utbildning hos ledare. Det viktiga är allt som oftast övervakning och råd från vuxna, både föräldrar, tränare och domare. Utrustning och underlag är också av stort värde. Färska studier har fokuse-rat mer än tidigare på vad som sker på plan och inte enbart i träningslokaler. God kunskap om individens fysiologiska risk och riskbenägenhet i den aktuella ålders-gruppen, samt den risk som föreligger i omgivningen och hur den kan elimineras, kan vara en mycket god början till såväl skadeprevention som korrekt diagnos och behandling av idrottsrelaterade skador hos barn och ungdomar.


Severs skada – lättbehandlad hälsmärta hos ungdomar

Vi har visat att en hård hälkopp fungerar mycket bra som behandling av unga som lider av Severs skada i hälen. Diagnosen går att fastställa med vanliga kliniska test och orsaken till besvären är rimligen en överbelastningsreaktion i hälbenet.

Se v e r S S k a d a drabbar vanligen ungdo-mar i åldern 8–15 år och är vanligast bland dem som är aktiva inom löpning och fotboll. Smärtan känns vid varje hälisättning och ökar med högre aktivi-tetsnivå. Om inte förr så försvinner problemet med hälbenssmärta när hälbenets tillväxtzon växer samman med resten av hälbenet, alltså när längdtillväx-ten avstannar. Därför är ibland effekten av behandling svår att bedöma. Den här typen av hälsmärta beskrevs på tyska och svenska av den svenske röntgenläkaren Patrik Haglund redan år 1905 och 1907, men numera är tillståndet alltså namngi-vet efter amerikanen James W Sever som först beskrev det på engelska år 1912. John A Ogden är förmodligen den förfat-tare som bäst bidragit till vår nuvarande syn på det här smärttillståndet.

Genom åren har många teorier fram-förts både kring orsaken till smärtan och kring vilken behandling som är bäst. Inflammation i hälbenets tillväxtzon (apophysitis calcanei) är en spridd förklaring, men också ökat drag i hälsenan och felställning i fot och underben har framförts som möjliga förklaringar. Flera olika behandlingar har följaktligen används. Vid misstänkt inflammation har man prövat allt från olika fysikaliska behandlingar till läkemedel och till och med gipsning. Inte sällan behandlas Severs skada på samma sätt som man tidi-gare behandlat hälsenesmärta hos vuxna, till exempel med allt från töjningar till avlastande kilinlägg.

Inlägg reducerar smärtanI en av våra studier fick 38 ungdomar, varav 35 pojkar, mellan 9 och 14 års ålder slumpmässig behandling med antingen hälkopp eller en avlastande kil (Figur 1). Under de två första veckorna efter rando-misering (slumpmässig uppdelning i grupper) fick de ingen behandling. Smärta och aktivitetsnivå registrerades av ungdo-marna själva. Därefter använde hälften av ungdomarna hälkopp och hälften kil under fyra veckor. Slutligen följde en ny tvåveck-orsperiod utan behandling. Dessutom utgjorde fem pojkar med samma symtom en kontrollgrupp. De följdes också under åtta veckor utan att få någon behandling alls.

Trots att alla ungdomar bibehöll en hög fysisk aktivitetsnivå (Engströms aktivitets-nivå D och E) blev besvären signifikant reducerade under den period de använde något av inläggen. Mätt med VAS (skala mellan 0 och 100) sjönk smärtan från cirka 45 till 20. Efter behandlingsperioden återkom smärtan, om än på en något lägre nivå än före behandlingen (cirka 35). I den obehandlade kontrollgruppen skedde ingen påtaglig förändring av smärtnivån under de åtta veckor som observationen pågick. Det gick inte att säkert bedöma någon skillnad i behandlingseffekt mellan inläggen. Slutsatsen är att inläggsbehand-ling påtagligt reducerar smärtan i hälen.

Hård hälkopp är bättre än kilklackVi jämförde också den smärtlindrande effekten mellan hälkoppen och kilen.

Rolf NorlinProfessor i ortopedi

Hälsoakademin, Örebro universitet.


var bäst. Denna tredje, valfria behand-lingsperiod var tolv veckor lång (Figur 2).

Utvärderingen visade att de som använde hälkopp upplevde signifikant mindre smärta än de som använde kil. Det visade sig också att 77 procent av ungdomarna valde att fortsätta med hälkoppen. Ingen valde, vid det fria valet, att avstå från behandling.

Slutsatsen är att hälkoppen hos de flesta ger bättre smärtlindring än vad kilen gör.

Tjockare hälkudde och lägre tryckMålsättningen med vår tredje studie var att studera två tänkbara orsaker till varför hälkoppen ger så bra smärtlind-ring omedelbart när ungdomarna börjar använda den. Vi ville studera om hälkud-den ökade i tjocklek, vilket borde redu-cera de direkta tryckkrafterna på hälbe-net vid belastning med kroppsvikt. Dessutom ville vi mäta fördelningen av tryckkrafterna under foten vid gång. Bland 30 ungdomar med Severs skada randomiserades 15 till behandling med hälkopp och 15 fick ingen behandling. Ytterligare 15 ungdomar utan hälsmärta var kontrollgrupp.

Hälkuddens tjocklek mättes med hjälp av tre röntgenbilder tagna från sidan där patienten stod på en häl. På en bild var de barfota (alla 45 ungdomar), en togs med idrottssko (alla 45 ungdomar) och en med hälkopp i idrottssko (enbart behandlingsgruppen). I stående skiljde inte hälkuddens tjocklek mellan ungdo-marna med symtom och de i den sym-tomfria kontrollgruppen. Hälkuddens tjocklek låg i den gruppen mellan cirka 6,5 och 8 millimeter. Med enbart idrotts-sko på foten ökade hälkuddens tjocklek med drygt 2 millimeter vilket kan för-klara att många ungdomar upplever mindre besvär när de använder bra skor. Med hälkopp i idrottsskon ökade hälkud-dens tjocklek ytterligare drygt 1,5 milli-meter vilket kan förklara varför ungdo-marna upplever ännu mindre smärta när de också har hälkoppen på plats (Tabell 1).

Med mätutrustning (F-Scan från Tek scan) för tryckmätning kunde vi analy-sera belastningsmönster under foten hos tio ungdomar som valdes ur behandlings-gruppen. En tryckkänslig film registre-

Fyrtio ungdomar med typiska besvär randomiserades till två olika behandlings-grupper. Under en studieperiod på totalt 26 veckor blev de åter randomiserade och efter en två veckor lång basal bedöm-ningsperiod (B1) fick de antingen hälkopp eller kil att använda i sina sportskor. Efter fyra veckor kom en två veckor lång basperiod utan behandling (B2) varefter de fick använda det andra inlägget under fyra veckor. Det här är alltså en studiede-sign av typen cross-over. Slutligen fick de efter en tredje basperiod (B3) utan behandling fritt välja det inlägg de tyckte

Figur 1. Hälkopp eller kilklack användes alltid i idrottssko.

Figur 2. Design av jämförande studie mellan hälkopp och kil (n=antal).

nHälkuddens ökande tjocklek (millimeter)

p-värde

Barfota mot enbart sko 45 2,19 <0,001

Barfota mot sko med kopp 15 3,57 <0,001

Sko mot sko med kopp 15 1,53 =0,002

Tabell 1. Hälkuddens tjocklek vid stående på ett ben, hälstående.

Severs skada - Norlin 1

Figurer, tabeller och tillhörande texter Bild 1: Hälkopp eller kilklack användes alltid i idrottssko.

Bild 2: Design av jämförande studie mellan hälkopp och kil.

Severs skada - Norlin 1

Figurer, tabeller och tillhörande texter Bild 1: Hälkopp eller kilklack användes alltid i idrottssko.

Bild 2: Design av jämförande studie mellan hälkopp och kil.

Efter det fria valet:Fritt valCross-over


Figur 3. Tre kliniska test för att ställa diagnos på Severs skada.

Barfota hälstående Tuberpalpation Sidokompression

rade trycket inom varje belastad kvadrat-centimeter under hela foten. Tre mätningar gjorde under hälstående. Dessutom mättes nio löpsteg. Dessa mätningar gjordes dels med enbart idrottssko, dels med hälkopp i idrotts-skon. Maximal belastning noterades under häl, framtrampet och under stortån. Dataanalys visade att maximal tryckbelastning under hälstående mins-kade med 25 procent när de använde hälkopp, jämfört med tryckvärdet när de enbart använde en idrottssko. Under löpning minskade maximal belastning med 21 procent när man använde häl-kopp. Även denna signifikanta minskning av det maximala trycket kan förklara den minskning av belastningssmärta som användande av hälkoppen innebär.

Tre bra test vid Severs skadaSåväl klinisk erfarenhet som litteraturge-nomgång påvisar att flera test kan använ-das för att ställa diagnosen Severs skada. Vi valde att bedöma tre olika test: barfota hälstående, tuberpalpation och sidokom-pression (squeeze test) (Figur 3). Samma grupper av ungdomar som var med i testen av hälkuddens tjocklek användes för att studera hur säkra dessa kliniska test är. Således testade vi 30 ungdomar med symtom och 15 symtomfria och bedömde sedan smärtan. Sidokompres-sion tränades på en tryckkänslig gummi-blåsa (vigorimeter) för att standardisera tryckets storlek. Vi beräknade såväl sensitivitet (testets förmåga att skilja ut de sjuka individerna) som specificitet (testets förmåga att skilja ut de friska indivi-derna).

Samtliga tre tester uppvisade 100 procents specificitet vilket innebär att de kunde identifiera alla de friska ungdo-marna. När det gäller sensitivitet hade hälstående en träffsäkerhet på 100 procent, tuberpalpation 80 procent och sidokompression 97 procent. Således är alla dessa tester mycket bra att skilja sjuka från friska ungdomar när det gäller Severs skada.

Svårtolkade röntgenförändringarBetydelsen av olika radiologiskt noterade förändringar har genom åren diskuterats. På senare år har betydelsen av de på vanlig röntgen noterade förändringarna tonats ned.

När vi jämfört röntgenbilderna på ungdomar med besvär och de från ungdo-mar utan besvär har vi haft två radiologer som oberoende av varandra har bedömt bilderna utan att veta om de visar en symtomfri eller symtomatisk person. De bedömde både scleros (ökad täthet) och fragmentering av tillväxtzonen (apofysen). Scleros fanns hos alla ungdomar, både bland de med symtom och de i kontroll-gruppen. Även vid gradering av sclerosen noterade vi samma mönster i båda grupperna.

Fragmentering var vanligare i gruppen med besvär (87 procent) jämfört med kontrollgruppen (53 procent). Skillnaden var signifikant (p=0,01). Samstämmighe-ten mellan de båda radiologernas bedöm-ning var 100 procent för både scleros och fragmentering.

Slutsatsen är att det inte är särskilt meningsfullt att använda vanlig röntgen för att säkerställa diagnosen Severs skada.

ReferenserFör kompletterande referenslista, se våra nedanstående artiklar.Haglund P. Archiv für klinische Chirurgie. 1907. 82:922-930.Sever JW. New York Medical Journal. 1912. 95:1025-1029.Ogden JA, Ganey TM, Hill JD, Jaakkola JI. J Pediatr Orthop 2004: 24: 488–492.Perhamre S, Janson S, Norlin R, Klässbo M. Sever’s injury: treatment with insoles provides effective pain relief. Scand J Med Sci Sports. 2010. [Epub ahead of print]Perhamre S, Lundin F, Norlin R, Klässbo M. Sever’s injury; treat it with a heel cup: a randomized, crossover study with two insole alternatives. Scand J Med Sci Sports. 2010. [Epub ahead of print]Perhamre S, Lundin F, Klässbo M, Norlin R. A heel cup improves the function of the heel pad in Sever’s injury: effects on heel pad thickness, peak pressure and pain. Scand J Med Sci Sports. 2011. [Epub ahead of print]Perhamre S, Lazowska D, Papa-georgiou S, Lundin F, Klässbo M, Norlin R. Sever’s injury; a clinical diagnosis. Submitted to J Am Podiatr Med Assoc.

[email protected]

Vår forskargrupp:Stefan Perhamre, Leg läk, Karlstad. Maria Klässbo, Med dr, Karlstad.Dagmara Lazowska, Leg läk, Karlstad.Sofia Papageorgiou, Leg läk, Karlstad.Fredrik Lundin, Tekn dr, Karlstad.Staffan Jansson, Professor, KarlstadAnders Lundin, Med dr, ÖrebroRolf Norlin, Professor, Örebro.

Stefan Perhamre, idrottsintres-serad läkare i Karlstad startade det här avhandlingsprojektet och vår grupp bildades. Stefan avled i juni 2010 efter en tids sjukdom.

Samtliga hade ödemDe 45 ungdomar som nämnts ovan har alla genomgått en magnetkameraunder-sökning (MR) av fötterna. Trettio ungdo-mar med besvär, varav 15 som fått behandling och 15 som varit utan behand-ling, har genomgått MR både före behandlingsstart och därefter en månad senare. Även kontrollgruppen (15 st) har genomgått MR. Våra preliminära data från denna ännu ej publicerade studie visar att alla ungdomar, alltså även symtomfria, har viss grad av ödem i hälbenet. Dock har de med Severs skada signifikant mer ödem. Detta ödem reduce-ras signifikant efter en månads behand-ling. Samtidigt sjunker belastningssmär-tan påtagligt.

SammanfattningSevers skada kan mycket väl vara en ren belastningsutlöst skada på hälbenet hos växande ungdomar som idrottar. Magnet-

kameraundersökning visar också klart ökat ödem i hälbenet och detta ödem minskar under behandling, parallellt med att smärtan minskar.

Diagnosen fastställs vid ett vanligt läkarbesök. Förutom patientens typiska symtombeskrivning med belastnings-smärta i hälen är typiska fynd tydlig smärta vid hälstående, smärta vid sido-kompression av hälen och vanligen också tryckömhet. Besvären ska vara lokalise-rade strikt till hälen.

Behandling med styv hälkopp, som formas direkt på hälen, ger snabb sym-tomlindring och en hög fysisk aktivitets-nivå kan bibehållas under denna behand-ling utan större besvär.

Besvären försvinner alltid när hälbe-nets tillväxt avstannar. Med behandling med hälkopp försvinner besvären mycket snabbare än så.

Läs om internationell forskning, selektion, synen på tävlan, kön, funktionsnedsättning, behov av fysisk aktivitet, hälsorisker, rätten att uttrycka sina åsikter och bli lyssnad på, rätten till fritid och om barnkonventionens möjligheter.

Beställ på: www.idrottsbokhandeln.se

För barnets bästaEn antologi om idrott ur Ett barnrättspErspEktiv

Om barns rättigheter i idrotten:

För barnets bästa

– en antologi om idrott ur ett barnrättsperspektiv

NY BOK!


Ledare tveksamma tillstyrketräningsråd för barnI Sverige har vi haft en försiktig hållning till styrketräning för barn. År 2009 kom Riksidrottsförbundet med rekommendationer som i motsats till tidigare tydligt förespråkar styrketräning. I en pilotstudie visar vi bland annat att fotbollsledare från olika divisioner trots det är oeniga om vad som egentligen är det rätta.

På s e n a r e t i d har det framkommit flera vetenskapliga bevis för att styrketräning kan medföra en rad positiva effekter hos barn. I Sverige är det Idrottens forsk-ningsråd (IFR) och Riksidrottsförbundet (RF) som genom åren har gett allmänhe-ten råd, rekommendationer och riktlinjer vad gäller fysisk träning för barn. Under 1980- och 1990-talet intog IFR en försik-tig hållning om styrketräning vilket dokumenterades i två rapporter från år 1986 och 1990 (1,2). Denna försiktiga hållning anammades sannolikt också av flera ledare runt om i föreningssverige.

Den första rapporten, Styrketräning, är en sammanställning av de 26 föredrag som hölls i samband med IFR:s årliga konferens på Bosön år 1984. I en av rapportens artiklar, Risker med styrke-träning hos växande individer, konstate-rar Lars Peterson och Bengt Eriksson att styrketräning är förknippat med ett antal risker (3). Dessa risker gäller framför allt skador som i värsta fall kan vara så pass allvarliga att de resulterar i bestående men. År 1990 publicerade IFR den andra rapporten, Barn, ungdom och idrott (2). I rapporten spekuleras det i potentiella för- och nackdelar med styrketräning för barn. Slutsatsen blev att materialet som dittills fanns att tillgå var otillräckligt för att slå fast om barn borde träna styrka eller inte. Av allt att döma var rapportens rekommendation att vara återhållsam med denna träningsform.

Nya rekomendationerI Sverige har vi sedan dess haft en försik-tig hållning när det gäller barns träning av styrka. Så sent som år 2009 fick Michail

Tonkonogi, professor i medicinsk veten-skap vid Högskolan Dalarna, i uppdrag av RF att sammanställa en rapport, Kun-skapsöversikt: Styrketräning för barn och ungdom (4). Rapporten bygger till stor del på den forskning som har bedrivits efter IFR:s två rapporter och den skiljer sig på flera punkter jämfört med dessa två.

I RF:s rapport konstaterar Michail Tonkonogi att barn befinner sig i en period i livet då deras kroppar i hög grad är mottagliga för träningsstimuli. Han poängterar också att barn under unga år lägger grunden för sin framtida fysik. Därför är det viktigt att försöka optimera träningen under dessa år och styrketräning har en given plats i ett sådant träningsupp-lägg. Enligt RF behöver styrketräningen inte nödvändigtvis begränsas till träning med vikter, det är istället fördelaktigt att konstruera lekar, stafetter och hinderbanor som stimulerar barns styrkeutveckling i positiv bemärkelse.

I rapporten framgår det tydligt att styrketräning har flera positiva effekter på barns fysiska och psykiska hälsa. Dessutom står det klart att de farhågor som tidigare stått som skäl för att inte träna styrka med barn saknar stöd i vetenskaplig litteratur. Dessa rekommendationer ligger i linje med internationella dito vilket visar att de vilar på en vetenskaplig basis som även är anammad internationellt.

En ambition med rapporten var att träningsverksamheten i idrottens fören-ingsliv skulle utformas i enlighet med de rekommendationer och riktlinjer som gavs. Inledningsvis sammanfattar därför RF fem övergripande punkter samt tolv praktiska rekommendationer som med fördel ska

Andreas FröbergMSc, Idrottslärare,

Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap,

Linnéuniversitetet, Kalmar.

Jonas AhnesjöFil. dr.


Linnéuniversitetet, Kalmar.

Marie AlricssonProfessor,


Linnéuniversitetet, Kalmar. Institutionen för Hälsovetenskap,

Mittuniversitetet, Östersund.


undersöka om fotbollsledare har kännedom om de senaste rekommendationerna vad gäller styrketräning för barn. I pilotstudien, som gjordes våren 2011, inkluderades 39 fotbollsledare som tränade pojkar i åld-rarna 9 till 13 år. Fotbollsledarna kom från nio olika fotbollsföreningar som spelade på nivåer från allsvenskan till division sex. Elva påståenden formulerades i en enkät. Påståendena stämde antigen helt, delvis eller inte alls överens med RF:s rekommen-dationer. I enkäten fick fotbollsledaren ta ställning till varje påstående i en fyrskalig gradering från ”instämmer helt” till ”tar helt avstånd”. I ett fall fick han eller hon välja på fyra åldersintervaller: 6–8, 8–10, 10–12 och 12–14 år.

Enkäterna samlades in och svaren kodades om till siffror som analyserades. Signifikansnivån var satt till fem procent (p≤0.05).

Dataanalysen visade att variablerna ”division” och ”år aktiv som fotbollsledare” är intressanta. Den visade också att det inte finns någon samstämmighet mellan fotbollsledare från olika fotbollsdivisioner. Fotbollsledare vars förening spelade i en högre division hade inte samma åsikter som en fotbollsledare från en lägre divi-sion. Ett exempel på det är att en majoritet av fotbollsledarna från de högsta divisio-nerna valde att helt eller delvis instämma i att ”styrketräning har skadeförebyggande effekter hos barn”, medan fotbollsledare från de lägsta divisionerna ansåg att styrketräning inte förebygger skador hos barn (Figur 1). Det påståendet rörde det mest slagkraftiga och återkommande argumentet mot styrketräning för barn nämligen att barn löper en hög risk att drabbas av skador i samband med styrke-träning. Därför är det kanske inte särskilt anmärkningsvärt att en del fotbollsledare ställer sig tveksamma till att styrketräning skulle förebygga snarare än att förorsaka skador. Det är emellertid sannolikt att det skulle vara fördelaktigt att som fotbollsle-dare ha kunskap om styrketräningens skadeförebyggande effekter hos barn. Särskilt eftersom att statistik från bland annat Socialstyrelsen gör det tydligt att det är en tämligen hög skaderisk i samband med fotbollsspel (5,6). Även om den här pilotstudien riktar fokus mot fotbollsledare som tränar pojkar är det sannolikt att resultatet går att översätta till ledare för

tillämpas av föreningsledare i deras respektive träningsverksamhet. I förorden poängterar Maja Uebel, chef på RF:s avdelning för idrottsutveckling, att de även hoppas på att specialidrottsförbun-den, RF och idrottsrörelsens studieför-bund (SISU Idrottsutbildarna) ska ta hänsyn till rapporten i sina respektive utbildningar. Bredvid detta signalerar RF också att ökad kunskapsnivå och adekvat utbildning av föreningsledare är en förutsättning för att styrketräning ska bedrivas på ett sätt som främjar barnets utveckling. Ökad kunskapsnivå hos föreningsledare ses därför som den kanske främsta utmaningen svensk idrottsrörelse står inför.

Låg kännedom bland ledareVi har därför i en pilotstudie valt att

Figur 1. Svar på påståendet: ”Styrketräning har skadeförebyggande effekter hos barn” (p-värde=0.027, antal=39).

Instämmer heltInstämmer delvisTar delvis avståndTar helt avståndAlsv./sup./div 110% 80% 10% 0%Div. 2-3 18% 54,50% 27,50% 0%Div. 4 33,50% 44,50% 22,00% 0%Div. 5-6 0% 0% 50% 50%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

Instämmer helt

Instämmer delvis

Tar delvis avstånd

Tar helt avstånd

Alsv./sup./div 1

Div. 2-‐3

Div. 4

Div. 5-‐6


0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

Instämmer helt

Instämmer delvis

Tar delvis avstånd

Tar helt avstånd

Alsv./sup./div 1

Div. 2-‐3

Div. 4

Div. 5-‐6

Allsv./super-ettan/div. 1

Figur 2. Svar på påståendet: ”Styrketräning bör inledas vid tidigast” (p-värde=0.01, antal=39).

6-8 år 8-10 år 10-12 år 12-14 årAlsv./sup./div 120% 20% 40% 20%Div. 2-3 9% 18,00% 9,00% 64%Div. 4 37,00% 25,00% 25,00% 13%Div. 5-6 0% 0% 22% 88%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

100%

6-‐8 år 8-‐10 år 10-‐12 år 12-‐14 år

Alsv./sup./div 1

Div. 2-‐3

Div. 4

Div. 5-‐6


0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

Instämmer helt

Instämmer delvis

Tar delvis avstånd

Tar helt avstånd

Alsv./sup./div 1

Div. 2-‐3

Div. 4

Div. 5-‐6



fotbollsspelade flickor såväl som till andra föreningsidrotter. Det kan till exempel nämnas att flickor löper en hög risk att drabbas av korsbandsskador i knäet. Mot bakgrund av detta inleddes i Sverige år 2008 projektet Knäkontroll på initiativ av Svenska fotbollsförbundet (SvFF) och försäkringsbolaget Folksam. Projektet inkluderade drygt 4 500 flickor födda mellan åren 1992 och 1996. Resultatet visade att antalet skador reducerades med hjälp av en 10–15 minuter lång tränings-session innehållande sex grenspecifika träningsövningar med kroppen som belastning (7). I projektet Knäglädje användes också en uppsättning av styrke-betonade övningar och även här visade resultatet att de hade skadeförebyggande effekter hos fotbollsspelade flickor. I projektet inkluderades 68 fotbollslag och 1 506 flickor i åldrarna 13 till 19 år (8).

Många ledare är tveksamma Pilotstudien visar också att fotbollsledare från olika fotbollsdivisioner var oeniga om i vilken ålder som styrketräning tidigast bör inledas. En majoritet av fotbollsle-darna från den lägsta divisionen ansåg att barn inte bör börja med styrketräning förrän de nått puberteten. Värt att notera är att fotbollsledare från division två och tre i stor utsträckning också valde ålders-intervallen 12–14 år i enkäten. Fotbollsle-dare från de högre divisionerna valde de lägre åldersintervallerna i lika stor utsträckning som de högre (Figur 2). Vad som är gemensamt för dessa två ställda påståenden är att det är fotbollsledare från de högsta divisionerna som har åsikter som stämmer bäst överens med RF:s rekommendationer och riktlinjer. Går det då att dra några slutsatser varför fotbollsledare inte har samma åsikter i frågor som rör styrketräning för barn? En tänkbar förklaring kan vara att utbild-ningsmöjligheten generellt sett är större i en fotbollsförening på hög nivå jämfört med en förening som spelar i svensk fotbolls lägsta division. Det kan vara så att fotbollsföreningar på hög nivå har en högre ambition när det gäller att till exempel utbilda ledare. I RF:s rapport Varför lämnar ungdomar idrotten? påpe-kas dock att skillnaden mellan fotbollssve-riges högsta och lägsta division inte är särskilt stor då de senares verksamhet

Styrketräning för barn är en kontroversiell fråga. När Riksidrottsförbundet ändrade sina rekom-mendationer, från att tidigare ha varit motståndare till styrketräning, skapade det en stor debatt inom både forskarvärlden och idrottsrörelsen.

Figur 3. Svar på påståendet: ”Det har visat sig att styrketräning har betydligt fler negativa än positiva effekter hos barn” (ej signifikant).


0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

Instämmer helt

Instämmer delvis

Tar delvis avstånd

Tar helt avstånd

Alsv./sup./div 1

Div. 2-‐3

Div. 4

Div. 5-‐6


0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

Instämmer helt

Instämmer delvis

Tar delvis avstånd

Tar helt avstånd

Alsv./sup./div 1

Div. 2-‐3

Div. 4

Div. 5-‐6



Referenser1. Forsberg, A. m.fl. Styrketräning. Idrottens Forskningsråd. 1986. s 174-178.2. Forsberg, A. m.fl. Barn, Ungdom och Idrott. Idrottens Forskningsråd. 1990. s 167-180.3. Peterson, L. m.fl. Styrketräning. Idrottens Forskningsråd. 1986. s 174-178. 4. Riksidrottsförbundet. Kun-skapsöversikt: Styrketräning för barn och ungdom. 2009. s 1-29.5. Socialstyrelsen. Skadehändelser som föranlett läkarbesök vid akut-mottagning. 2008. s 67-70.6. Socialstyrelsen. Statistik över skador bland barn i Sverige – avsiktliga eller oavsiktliga. 2007. s 112-118.7. Knäkontroll. www.folksam.se/forsakringar/idrotta/knakontroll. 15 oktober, år 2011.8. Kiani, A. m.fl. Arch. Intern. Medicine. 2010. 170(1): 43-49. 9. Riksidrottsförbundet. Varför lämnar ungdomar idrotten? 2004. s 28.

[email protected]@[email protected]

numera också bedrivs professionellt (9). Resultatet från pilotstudien visar också att tre fjärdedelar av de inkluderade fotbolls-ledarna hade genomgått minst en utbild-ning som idrottsledare, vilket mer eller mindre förkastar denna teori. En annan tänkbar förklaring till att åsikter skiljer sig åt skulle kunna vara att fotbollsföreningar har olika uttalade rekommendationer och riktlinjer – policys – vad gäller styrketrä-ning för barn. Men med tanke på att det tydligt framgår i rapporten att den ska fungera som underlag i utformningen av den verksamhet som bedrivs i föreningsli-vet, skulle denna förklaring vara lika intressant som anmärkningsvärd. Fram-för allt eftersom specialförbunden, RF och SISU Idrottsutbildarna uppmanas att med fördel ta hänsyn till rapporten i sina respektive utbildningar. Det är därför motiverat att ställa sig frågande inför om fotbollsledare över huvud taget har en gemensam grund att stå på vad gäller styrketräning för barn. Ett argument för att underbygga denna fundering är att det i pilotstudien dessutom framgår att få fotbollsledare från både högre och lägre divisioner helt tar avstånd från påståendet att ”styrketräning har fler negativa än positiva effekter hos barn” (Figur 3). Denna syn påminner väldigt mycket om den som RF tydligt försöker argumentera mot.

Vidare visar studien att en del fotbolls-ledare inte är medvetna om RF:s prak-tiska rekommendation som anger hur ofta barn kan träna styrka samt hur många repetitioner och set som är lämpligt att

träna med under ett styrketräningstillfälle. Enligt RF är det rekommenderat att barn tränar styrka 1–3 gånger per vecka, initialt 1-2 set med 12–15 repetitioner för armarna och 15–20 repetitioner för benen. Denna praktiska rekommendation är mer tillämp-ningsbar jämfört med de mer övergri-pande. Studien visade att ju färre år fotbollsledaren varit aktiv som ledare inom en fotbollsförening, desto mer kände han eller hon till den praktiska rekommenda-tionen (Figur 4). En rimlig förklaring till detta skulle kunna vara att de som har varit aktiva som fotbollsledare under ett färre antal år kan ha genomgått en mer uppdate-rad utbildning som lagt fokus på att förmedla nya rön. Nästan hälften av dem som varit aktiva som fotbollsledare under högst tre år saknade dock någon form av idrottsledarutbildning. Det kan jämföras med att alla fotbollsledare som varit aktiva i sex år eller fler hade genomgått minst en utbildning som idrottsledare.

I alla föreningars intresseResultatet från pilotstudien visar att fotbollsledare inte har kännedom om de senaste rekommendationer om styrketrä-ning för barn. Det bör därför anses önsk-värt att med framgång etablera de veten-skapliga bevis som står att finna inom ämnet barn, styrka och styrketräning. Särskilt med tanke på att RF gör tydligt att barn bör optimera sin träning då de i unga år lägger grunden för sin framtida fysik.

Avslutningsvis bör resultatet från denna pilotstudie fungera som ett stöd och tjäna som inspiration inför framtiden. En insats skulle kunna vara att sätta nya idéer i bruk med fokus mot att nå ut till ledare i fören-ingslivet. De fysiologiska funktioner som förefaller förbättras i samband med styrketräning för barn är något som föreningsledare runt om i Sverige bör uppmärksamma. Det bör ligga i alla föreningars intresse, oavsett föreningsi-drott, att skapa så goda och långsiktiga förutsättningar som möjligt för barn. Framför allt i de föreningar som elitsatsar på svensk idrottsrörelses högsta nivå. De har med största sannolikhet en väl fung-erande ungdomssatsning med lag och spelare som i ett senare stadium tvingas öka både tränings- och tävlingsdos i takt med stigande fysiska krav. Figur 4. Svar på påståendet: ”Det saknas specifika rekommendationer som anger antal pass per

vecka, set och repetitioner” (p-värde=0.003, antal=39).

Figur 1.


Figur 2.

6-8 år 8-10 år 10-12 år 12-14 årAlsv./sup./div 120% 20% 40% 20%Div. 2-3 9% 18,00% 9,00% 64%Div. 4 37,00% 25,00% 25,00% 13%Div. 5-6 0% 0% 22% 88%

Figur 3.


Figur 4.

Instämmer heltInstämmer delvisTar delvis avståndTar helt avstånd0-3 år 0% 23% 54% 23%3-6 år 26% 55,00% 13,00% 6%6 år eller mer 10,00% 70,00% 20,00% 0%

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

Instämmer helt

Instämmer delvis

Tar delvis avstånd

Tar helt avstånd

0-‐3 år

3-‐6 år

6 år eller mer

Antal år som aktiv ledare:


Hbt och idrott– stark heteronorm i sportens värld

När fotbollsspelaren Anton Hysén tidigare i år kom ut som homosex-uell blev det en världsnyhet. Anton Hysén blev en hjälte i medierna. Men ska homosexuella idrottare behöva bli hjältar? Vad beror egent-ligen homohetsen inom idrotten på? Centrum för idrottsforskning och Ungdomsstyrelsen arrangerade ett heldagsseminarium med rubriken HBT och idrott.

St o r a i n t e r n a t i o n e l l a fotbollsmat-cher inleds ofta med att lagkaptenerna håller ett brandtal mot rasism. Ett heder-värt initiativ som också applåderas i såväl media- som idrottskretsar. Men steget till ett motsvarande initiativ mot våld och kränkningar av homo-, bisexuella och transpersoner inom idrotten tycks ännu vara långt. Det som hänt Premier league-spelaren Graham Le Saux säger onekligen något om den rådande attityden.

– Graham Le Saux är heterosexuell men anses udda och det var tillräckligt för att ryktena skulle börja gå. Det kan inte ha varit roligt för honom och hans familj på läktaren att lyssna till de ramsor som skanderades av motståndarfansen. Så även de som inte är homosexuella kan med andra ord drabbas av homohets. Det är viktigt att vi inom idrotten är tydliga med att vi inte accepterar hets mot homoexuella, lika lite som vi accepterar

rasism. Men fallet Le Saux är ett exempel som visar att det här egentligen inte handlar om de sexuella preferenserna utan snarare om kön och könsroller, säger Håvard Ovregård som är projektledare för det norska initiativet Med idretten mot homohets.

Det finns, menar han, en utbredd uppfattning inom medierna att: ”Nu måste vi ha en superstjärna som kommer ut!”. Men det finns enligt Ovregård bättre sätt att föra frågan framåt.

– Ja, det skapar ju en väldig press med en sådan medieexponering. Faktum är att det tar tio sekunder för en tränare att säga: ”I den här klubben spelar det ingen roll om man är svart eller vit, hetero- eller homosexuell.” Ett sådant uttalande betyder oerhört mycket för en homosexu-ell idrottstalang. Det är också viktigt att tränaren rent konkret använder ordet homosexuell.

Satsning på hbt och idrott

För att få mer forskning om hbt och idrott satsar CIF:

• 100 000 kr till Håkan Larsson, Gymnastik- och idrottshögsko-lan – Heteronormativitet inom idrotten som bi- och homo-sexuella personer erfar den.

• 50 000 kr till Kim Wickman, Umeå universitet – Vad hände med hbt-frågan i svensk idrott? Ett nedslag på förbundsnivå.

• 200 000 kr till Claudio Tamburrini, Stockholms universitet – Intersexuella idrottare och sexsegregationen inom elitidrott.

Foto: Violet blue/Flickr

A V C H R I S T I A N C A R L S S O N

Journalist, chefredaktör för tidskriften Idrott & Kunskap


idrottare fick därmed många representan-ter istället för endast en.

– Om grunden är att det är okay med en viss typ av bög (exempelvis en manlig) men inte en annan (exempelvis en fjollig) så kommer man inte vidare. Det är egentligen inte relevant om en viss personlighetstyp är begriplig för mig eller inte.

Han refererar till siffror från de norska forskarna Norman Andersen och Hilde Slåtter som visar att betydligt fler har svårigheter att acceptera homosexualitet bland män jämfört med bland kvinnor. Mot bakgrund av den statistiken är det kanske inte så konstigt att många unga män – homosexuella som heterosexuella – upplever en rädsla för att pekas ut som bög.

– Homo är det vanligaste skällsordet bland unga killar. Det är något som träffar där det gör mest ont på unga grabbar, nämligen rädslan för att inte betraktas som en riktig man. Samtidigt är det viktigt att betona att de flesta bögar och flator har det bra så att inte allt beskrivs som för jävligt. Risken är då att det blir självupp-fyllande.

Idrotten är Sveriges största folkrörelse. Men känner sig homo-, bisexuella och transpersoner välkomna där? Nya siffror från Ungdomsstyrelsen visar att det är en lägre andel unga hbt-personer som idrottar i föreningslivets regi jämfört med bland gruppen heterosexuella. Skillna-derna är större bland killar än bland tjejer. Ett faktum som även visar sig gälla för besök på idrottsevenemang. Något som Per Nilsson, Centrum för idrotts-forsknings ordförande, kommenterar så här:

– De här siffrorna måste man förstås fundera vidare över. Frågan är om det finns något i vårt sätt att organisera idrotten som ligger bakom den här statistiken. Men man får samtidigt inte glömma bort att idrotten trots allt lyckas fånga upp en mångfald av den svenska befolkningen.

Flera av konferensens talare, däribland Frida Dan på Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), betonade att vi lever i ett heteronormativt samhälle. Effekterna av heteronormen sträcker sig från allmän jargong och gliringar – inom idrotten exempelvis i omklädningsrum-met – till våld och sexrelaterat våld. En kollega till Frida Dan blev tidigare attack-erad av en yxbeväpnad man och RFSL:s lokaler har blivit nedbrända på flera orter i landet. Dessa händelser är, menar hon, knappast någon slump utan en konse-kvens av den rådande heteronormen i samhället.

Vad kan då göras – i samhället i stort och inom idrottsrörelsen – för att för-ändra den rådande normen? En modell som används i olika sammanhang är så kallad toleranspedagogik. En form av kon-kreta värderingsövningar där den bärande tanken är att allmänheten får möta utsatta grupper i det svenska samhället, till exempel homosexuella. Landstinget i Uppsala län tog för en tid sedan initiativ till Det levande biblioteket. Den behjär-tansvärda tanken var att besökarna istället för en bok exempelvis skulle få låna en djurrättsaktivist, en muslim – eller en homosexuell. Allt för att få till ett möte med människan bortom den stereo-typa schablonbilden. Men, menar Frida Dan, det finns ett problem med en sådan modell.

– Det man gör är att lägga ett enormt stort ansvar på den individens axlar genom att han eller hon på något sätt förväntas representera hundratusentals individer från denna grupp. Som muslim kanske du hamnar i ett läge där du får stå till svars för en Jihad-bombares hand-lingar på andra sidan jordklotet. När vi får förfrågningar från olika organisationer om att komma och prata om homosexuali-tet så lyder önskemålet ofta: ”Skicka en vanlig bög” – det vill säga en person som, om han är man, inte anses för fjollig eller extrem utan ska ”representera gruppen”.

Ett alternativ till skicka-en-vanlig-bög-modellen genomfördes av norska Rabal-der-TV där tittarna i en dokusåpa fick följa ett böglags öden och äventyr. Ett program som enligt Håvard Ovregård syn-liggjorde att det är möjligt att bedriva idrott som bög. Gruppen homosexuella

Mörka hbt-fakta

• 25 procent av homo- och bisexuella kvinnor i åldern 16–29 år uppger att de har försökt begå självmord, jämfört med 8 procent av heterosexuella kvinnor i samma ålder. Varannan transperson har övervägt att ta livet av sig.

• En dubbelt så stor andel unga homo- och bisexuella män och unga män som är osäker på sin sexuella läggning har nedsatt psykiskt välbefinnande än unga heterosexuella män.

• Tre av fyra unga män i hbt-målgrupperna uppger att de har utsatts för homofobiska hatbrott. Flertalet upprepade gånger.

• Bland unga homosexuella och bisexuella anger 65 procent av kvinnorna och 48 procent av männen att de blivit bemötta på ett kränkande sätt de senaste tre månaderna. Hos transpersoner är andelen 41 procent.

• Att unga hbt-personer har lågt förtroende för samhällets institutioner kan leda till att de undviker att ta kontakt med dem även om de behöver hjälp.

Källa: Ungdomsstyrelsens utredning Hon Hen Han från år 2010.


Eliten känner välbefinnande i många dimensionerEtt högt välbefinnande över tid är närmast en förutsättning för en lång och framgångsrik idrottskarriär. Intervjuade elitorienterare lyfte fram ett flertal färdigheter som de ansåg vara positiva för deras välbe-finnande och som går att träna upp, till exempel att acceptera sig själv som person och idrottare, att behålla sin autonomi, att känna meningsfullhet och att ha positiva relationer till andra.

Vä l b e f i n n a n d e används ofta i vardags-tal som relativt synonymt med hälsa eller att helt enkelt att må bra. I forskningslit-teraturen är det däremot tydligt att begreppet ansetts vara både komplext och mångfacetterat. Två skiljda, men ändå till viss del överlappande, forskningsinrikt-ningar har genom åren vuxit fram i litteraturen.

Den ena forskningsansatsen utgår ifrån den njutningsbaserade delen av välbefin-nande, i form av personens upplevda lycka och balansen mellan positiv och negativ affekt. Välbefinnande benämns som subjektivt välbefinnande (SVB) och anses öka genom njutningsbara tillfällen i livet samt då personen närmar sig stimuli och mål som väcker positiv affekt (1).

Den andra forskningsansatsen är istället inriktad på psykologiska färdighe-ter som leder till personlig utveckling och självförverkligande. De personliga färdig-heterna benämns psykologiskt välbefin-nande (PVB) och delas in i sex dimensio-ner: självacceptans, positiva relationer till andra, autonomi, att hantera omgiv-ningen, att uppleva mening i livet och personlig utveckling (7). På senare tid har forskare även undersökt färdigheter som bidrar till utveckling genom det sociala livet (socialt VB) men det har ännu inte validerats i lika hög utsträckning som PVB (2).

Välbefinnande och tävlingsidrottVikten av positiv psykologi betonats numera i allt högre grad inom idrottspsy-kologisk forskning. Målet är att preventivt stärka idrottarens inre styrkor och förmågor till motståndskraft mot påfrest-ningar istället för att åtgärda problematik när den väl har uppstått (1,4,8). Antalet publicerade idrottspsykologiska studier som undersöker tävlingsidrottares välbefinnande har även ökat markant under det senaste decenniet. En nyligen genomförd översiktsstudie identifierade totalt 17 publicerade tävlingsidrottsrelate-rade välbefinnandestudier mellan år 2003 och februari 2011 (3). Förvånande var att majoriteten av de granskade studierna inte definierade välbefinnande alls, utan begreppet behandlades snarare genom olika generella beskrivningar känneteck-nande för att en person mår bra. Välbefin-nandebegreppet används därmed fortfa-rande allt för vagt inom idrottspsykologisk litteratur, och det trots att den allmänpsy-kologiska litteraturen erbjuder etablerade definitioner. Dessvärre inverkar det negativt på tolkningsmöjligheterna av resultaten i förhållande till ett bredare teoretiskt perspektiv och möjligheten att dra mer generella slutsatser från studi-erna.

Välbefinnande har traditionellt sett studerats som ett globalt begrepp kring

Carolina Lundqvist Fil dr, Lektor i idrott inriktning

idrottspsykologi Gymnastik- och idrottshögskolan

Fredrik SandinLeg. Psykolog


elitorienterare (4 män och 6 kvinnor) med en medianålder på 20,4 år (variation: 18–30 år). Samtliga fem seniorer hade varit uttagna till landslaget och tagit SM-medalj. Tävlingsmeriterna bestod i övrigt av deltagande i VM (3 medaljer), NM (3 medaljer), EM-guld (3 st) och höga placeringar vid andra nationella och internationella tävlingar. Av de juniorerna hade samtliga tagit JSM-medalj och majoriteten var vid undersökningstillfället uttagna i juniorlandslaget. Övriga meriter bestod i JNM-medaljer (2 st), deltagande i JVM (1 medalj) och höga placeringar på nationella tävlingar.

Alla undersökningsdeltagare lämnade sitt informerade samtycke till att delta i studien. Semistrukturerade djupinter-vjuer genomfördes med en tidigare konceptuell modell (3) som utgångspunkt (Figur 1). Fokus lades specifikt på subjek-tivt välbefinnande och psykologiskt välbefinnande på den idrottskontextuella nivån.

Studien visar att samtliga dimensioner av det idrottsrelaterade subjektiva- och psykologiska välbefinnandet som visas i figur 1 är viktiga för elitorienterare. En slutsats är att majoriteten av de välbefin-nandedimensioner som identifierats i

livet generellt. Nyare forskning visar att människor även värderar sitt välbefin-nande utifrån de livsdomäner som de anser vara speciellt viktiga, till exempel arbetet (5). Elitidrott kräver ett högt engagemang och begränsar ofta möjlighe-terna att i större omfattning delta i andra aktiviteter eller intressen under den aktiva karriären. Det är därmed troligt att själva idrottssammanhanget utgör en speciellt viktig bedömningsgrund för elitidrottares välbefinnande. I dagsläget finns det en avsaknad av studier som genom kvalitativ metodik undersökt vad som stimulerar välbefinnande specifikt inom tävlingsi-drott på hög nivå. I kombination med de tidigare beskrivna svårigheterna att korrekt operationalisera begreppet välbefinnande och avsaknaden av en teoretiskt driven forskning, så kan det konstateras att kunskapen om faktorer som inverkar på välbefinnandet specifikt inom elitidrotten ännu är bristfällig (3). Syftet med den här studien är att kvalita-tivt utforska vad som är viktigt för elitori-enterarens subjektiva och psykologiska välbefinnande.

Intervjuer med elitorienterareUndersökningsdeltagarna bestod av 10

Figur 1. Integrerad modell av olika definitioner av välbefinnande på global- och idrottskontextuell nivå (Lundqvist, 2011).

!

Globalt välbefinnande

Hedonic

Hedonic

Eudaimonic

Eudaimonic

Subjektivt välbefinnande (SVB)

– Tillfredsställelse med livet– Långsiktig affekt

Psykologiskt välbefinnande (PVB)

– Acceptans av sig själv– Positiva relationer till andra– Autonomi– Kunna hantera sin situation– Meningsfullhet i livet– Personlig utveckling

Socialt välbefinnande (Socialt VB)

– Social acceptans– Socialt förverkligande– Socialt bidrag– Social samhörighet– Social integration

Idrottsrelaterat välbefinnande

Subjektivt välbefinnande inom idrott (SVB-S)

– Idrottstillfredsställelse– Idrottsrelaterad långsiktig affekt

Psykologiskt välbefinnande inom idrott (PVB-S)

– Acceptans av sig själv som idrottare– Positiva relationer till coach och träningskamrater– Autonomi i idrottsutövning– Kunna hantera sin idrottssituation– Meningsfullhet med idrott– Personlig utveckling som idrottare

Socialt välbefinnande inom idrott (Socialt VB-S)

– Social acceptans inom idrott– Socialt förverkligande inom idrott– Socialt bidrag till idrott– Social samhörighet inom idrott– Social integration inom idrott

Kont

extu

ell n

ivå

Glo

bal n

ivå


allmänpsykologisk litteratur övergripande tycks vara tillämpbara inom elitidrotten men behöver appliceras i en något modi-fierad och idrottsanpassad form. I inter-vjuerna beskrev, specificerade och exem-plifierade elitidrottarna hur de olika idrottsrelaterade dimensionerna ger sig uttryck i ett elitidrottssamanhang.

Dimensioner av välbefinnandeDe intervjuade idrottarna förknippade idrottstillfredsställelse med prestationen. Sämre prestationer kunde påverka välbefinnandet negativt. Det varierade från att den negativa känslan relativt snabbt gick över efter målgång till att idrottarna mådde dåligt en längre tid. De ansåg att idrottsframgångar kan öka välbefinnandet, men att det inte nödvän-digtvis är så. En av idrottarna berättade: ”När man springer bra blir man lycklig för stunden /…/ alltså glad kan man vara men man kanske inte blir lycklig av ett guld /…/. Om jag är nöjd med min prestation och det går jättebra, då kan jag bli lycklig över att ha presterat bra men ibland så blir man bara glad för stunden men man vill ju ha den där lyckan”. En idrottare stannade medvetet upp och fokuserade på att njuta av sina idrotts-framgångar för att på så sätt öka sitt välbefinnande. Han hade uppnått ett viktigt mål och bestämde sig därefter för att vänta en tid med att skapa en ny målsättning.

När det gäller upplevelsen av idrottsre-laterad affekt betonades att idrotten måste kännas övervägande rolig för att en orienterare ska kunna upprätthålla ett fortsatt engagemang även om det ibland uppstår besvikelser. Skador och sjukdo-mar kunde till exempel påverka välbefin-nandet negativt eftersom att möjligheten att uppleva idrottsglädjen uteblev. En av elitidrottarna som varit drabbad av skada gav ett exempel på det: ”Jag kan ännu inte träna riktigt och det är frustrerade. Ganska mycket för det, det är något som jag tycker är så himla kul. Och jag njuter mycket av att kunna springa och kunna träna. Så det är väl det som är det jobbiga just nu.”

Inom dimensionen acceptans av sig själv som idrottare var ett återkommande tema förmågan att ha en grundläggande realistisk och accepterande syn på egna

brister och styrkor som idrottare, bortsett från kortsiktiga resultat. Orienterarna betonade också vikten av att kunna lära av sina misstag och att konstruktivt kunna utvärdera och jobba med att utveckla sig själv över tid. Exempelvis berättade en elitidrottare: ”Även om det går dåligt nu, då kan jag jobba med det här och så blir det bättre. Och det är liksom inte hela världen som rasar samman bara för att jag springer jättedåligt på en tävling /…/. Så man kan försöka och ja, tänka lite runt om och inte bara se, alltså fokusera på problemet utan försöka se möjligheterna istället”. Ett ytterligare tema som framkom var vikten av att lära sig att skilja på sina resultat, på sig själv som idrottare och sig själv som person. Exempelvis framhöll en idrottare att även om han hade misslyckats i en tävling så ansåg han sig vara en minst lika bra person som innan prestationen. Majoriteten av de intervjuade betonade även nödvändigheten i att våga acceptera sig själv, sin egen nivå, sina egna behov och värderingar istället för att jämföra sig med andra. En idrottare var exempelvis extra noga med att undvika att omvärdera sina egna värderingar utifrån gruppens uppfatt-ningar. Hon ansåg att för hög påverkan från andra kan leda till förlorad fokus på sig själv och därmed bromsa den egna utvecklingen. En del tyckte till och med att en oförmåga att kunna reflektera över och bestämma vad som är bäst för sig själv, samt stå emot värderingar inom gruppen eller idrottskulturen är en riskfaktor för att utveckla till exempel ätstörningar.

De intervjuade betonade att positiva relationer till coach och träningskamrater är en viktig del för det idrottsrelaterade välbefinnandet. Denna dimension ansågs ha ett flertal funktioner, i form av att ge handgripligt stöd (träningsupplägg, tips och råd) men även psykologiskt eller emotionellt stöd. En elitidrottare belyste det på följande sätt: ”Men en annan relation som är viktig det är ju min tränare här. Äh, som, ja, som är alltid liksom, kan bolla träning med och alltså även annat som i början, när jag började här när jag tyckte det var ganska tufft så kunde jag ju sitta och prata med han och så.” Många såg det även som önskvärt att ha möjlighet att få klara direktiv och feedback och uppleva att tränaren alltid finns där. Det är något som skulle kunna öka den egna tryggheten


och motivationen. De ansåg dock att orientering till viss del är en idrott utan riktig tränarkultur. Vissa av de intervju-ade hade tränare, andra skötte sin träning i hög grad själva. Att känna sig ensam i sin idrottssatsning beskrev de som negativt för välbefinnandet.

Upplevelsen av att ha autonomi i sin idrottsutövning var utbredd och sågs som något mycket viktigt för den inre motiva-tionen och för välbefinnandet. Det exem-plifierades av en av idrottarna som ansåg att det var positivt för välbefinnandet att orienteringen inte var styrd av prispengar och ekonomiska intressen. Om så var fallet, skulle risken finnas att någon annan bestämde och styrde riktningen för elitsatsningen, med lägre autonomi som resultat. Den höga upplevda autonomin innebar även vissa svårigheter för några av idrottarna eftersom de tvingas att fatta många viktiga beslut och göra priorite-ringar på egen hand. Att uppleva auto-nomi såg de dessutom som viktigt för att kunna acceptera för sig själv att saker

utanför idrotten ibland behöver försakas till förmån för elitidrottssatsningen. Vidare uppgav idrottarna att elitsatsningen innebär anpassningar till landslagsverk-samheten. Det såg de som nödvändigt men inte alltid som det bästa utifrån de egna förutsättningarna. Anpassningarna riskerar även att minska den upplevda autonomin. De betonade samtidigt att elitmiljön erbjuder möjligheter men att det är deras eget ansvar att välja om de vill delta eller ställa upp på det som de blir erbjudna.

Att kunna hantera sin idrottssituation och sin livssituation till en bra helhet sågs som mycket viktigt för välbefinnandet. Det kan innebära att till exempel gå ned i arbetstid för att minska stress och få en mer flexibel vardag. En deltagare som valt att jobba halvtid för att kunna träna mer och för att få mer fritid berättade: ”Som förut var det väldigt mycket så liksom, jobba, stressa till träning, komma hem slänga i sig mat och sen ”äh, nu måste jag sova”. Det är inte riktigt välbefinnande, det är mer maskin”. Det var även viktigt för orienterarna att kunna bygga en bra balanserad elitmiljö runt sig, som ligger i linje med de individuella värderingarna och behoven. En av elitidrottarna berättade till exempel att hon försökte hitta en balans mellan sina olika träningsgrupper (landslag och träningsgrupp på hemmaplan) efter-som de hade olika betydelser och uppfyllde olika behov. Att kunna ta tag i sin idrotts-situation, anpassa den och hitta kreativa lösningar såg hon som viktigt vid perioder av skador. Överlag betonade de även förmågan att skapa eller hitta en bra och sund balans mellan idrottssatsningen och livet utanför idrotten och förutsättningar för att balansera träning och återhämtning. En av idrottarna uttryckte: ”Men som när vi är iväg på läger. Då är det liksom fokus på träningen och sådär. Men efter trä-ningen är det fokus på välbefinnandet. Alltså att ha så kul som möjligt. Och det är väldigt viktigt. Skulle det bara bli fokus på idrotten så skulle man bli galen, tror jag.”

Att känna en meningsfullhet med sin idrott såg de som centralt för att orka fortsätta satsningen och samtidigt må bra. Idrotten fyller viktiga funktioner och skapar konkreta mål. Det gör det också lättare att acceptera att andra saker ibland behöver väljas bort till förmån för idrottan-det. En idrottare resonerade på följande

Idrotten ger ”en väldigt konkret mening ”, säger en av elitoriente-rarna. Samtliga som intervjuats är eniga om att idrotten hjälper dem i det övriga livet.

sätt: ”I varje träningspass finns ju en mening med det så, så det är ju liksom någon sådan här totalmening /…/. Är det tillräckligt mycket mening för att lägga ner så mycket tid? Eller är det mer mening att plugga och rädda barn i Afrika? /…/ Men absolut, det ger mening, det ger en väldigt konkret mening.”

De intervjuade var eniga om att idrot-ten hjälper dem att utvecklas som idrot-tare och även som personer utanför idrotten. Den ger färdigheter så som att våga flytta fram sina gränser, sätta upp och arbeta mot mål, att vara strukturerad och självständig, att kunna hantera och lära sig av misstag samt hantera pres-sande situationer, ta ansvar över sig själv, sin vardag och egen träning, kunna dra lärdomar av andra människor och kun-skap om andra nationaliteter.

Behov av mer forskningDet finns i dag ett ökat stöd i litteraturen för att arbeta preventivt med positiv psykologi bland idrottare, bland annat genom att öka de personliga och kontex-tuella förutsättningarna för ett högt välbefinnande. Därigenom kan en buffert

Referenser1. Diener, E. Social Indicators of Research Series. The science of well-being. 2009 37:11-58.2. Keyes, C.L.M. Social Psycho-logical Quarterly 1998. 61:121-140.3. Lundqvist, C. International Review of Sport and Exercise Psychology 2011. 4:109-128. 4. Lundqvist, C. m.fl. The Sport Psychologist 2010. 24:468-488.5. Page, K.M. m.fl. Social Indica-tors Research 2009. 90:441-458.6. Ryan, R.M. m.fl. Annual Review of Psychology 2001. 52:141-166.7. Ryff, C.D. Journal of Personal-ity and Social Psychology 1989. 57:1069-1081.8. Seligman, M.E.P. m.fl. Ameri-can Psychologist 2005. 60:410-421.

[email protected]@mindandsports.com

mot eventuell framtida psykologisk problematik skapas. Tyvärr saknas det fortfarande evidensbaserade interven-tionsmodeller, inte minst sådana som kan nå ut till större grupper av idrottare. De skulle kunna göra det möjligt för fler idrottare att tidigt i karriären få tillägna sig värdefulla idrottspsykologiska förmå-gor i preventivt syfte. Framtida forskning behöver därmed fokusera på att utveckla och utvärdera preventiva interventionsin-satser för elitsatsande idrottare både i ett individuellt format och i ett gruppformat. Fokus behöver också läggas på utveckling av den teoretiska grunden kring faktorer som inverkar på välbefinnandet. På så sätt kan man maximera effekten av olika interventioner i ett idrottssammanhang. Kanske finns det kärndimensioner av välbefinnande som är viktiga för elitidrot-tare inom i stort sett alla idrotter och andra dimensioner som är av speciell betydelse inom vissa specifika idrotter. Fler kvalitativa studier behöver därför genomföras för att på djupet studera vad som kännetecknar och stimulerar eliti-drottares välbefinnande i olika idrotter och under olika faser av idrottskarriären.

Läs om internationell forskning, selektion, synen på tävlan, kön, funktionsnedsättning, behov av fysisk aktivitet, hälsorisker, rätten att uttrycka sina åsikter och bli lyssnad på, rätten till fritid och om barnkonventionens möjligheter.

Beställ på: www.idrottsbokhandeln.se

För barnets bästaEn antologi om idrott ur Ett barnrättspErspEktiv

Om barns rättigheter i idrotten:

För barnets bästa

– en antologi om idrott ur ett barnrättsperspektiv

NY BOK!


Sverige vs. Serbien– idrottspsykologi i skilda världarSverige och Serbien är två länder med olika kultur och med bakgrund i olika samhällssystem. En kartläggning av idrottspsykologisk litteratur visar att det skrivs betydligt mer i Sverige än i Serbien. Emotioner och utbrändhet är populära teman här. Däremot är forskning på ung-domsidrott vanligare i Serbien.

Fö r e n k l a t h a n d l a r idrottspsykologin om människors upplevelser, känslor, beteenden och tankar i samband med idrott. Ämnesområdet idrottspsykologi omfattar i regel allt från fysisk inaktivitet och lågintensiv rekreationsaktivitet till prestations- och tävlingsaktivitet och elitidrott. Här presenteras kortfattat en kartläggning som jämför litteraturen inom idrottspsykologin mellan Sverige och Serbien. Serbien är ett sydosteurope-iskt land som har haft en turbulent utvecklig och som tidigare tillhörde Jugoslavien och öststatsblocket. Sverige är i jämförelse ett nordeuropeiskt och skandinaviskt land med en stabil utveck-ling och tillhör den Europeiska unionen. Det är alltså två länder vars utveckling av idrottspsykologin kommer från två helt olika kulturer, strukturer och system.

Tidigare jämförelser Jämförelser av idrottspsykologin mellan olika länder har även gjorts tidigare, bland annat mellan det som en gång var öststatsblocket och USA. Det noterades att idrottspsykologin i de östeuropeiska länderna var riktad främst mot prestation inom idrotten och förbättring av tävlings-resultat. I USA utvecklades istället idrottspsykologin som ett vetenskapligt område för att generera ny kunskap samt för specifika problem inom idrotten i praktiken, det vill säga i form av rådgiv-ning, terapi och liknande (1).

De östeuropeiska länderna har en varierad utveckling av idrottspsykologin, trots att de flesta var under inflytande av

dåvarande Sovjetunionens idrottssystem. Systemet karakteriserades av statligt driven träning och idrottspsykologer som via statliga idrottsakademier arbetade med idrottare och tränare. De skandinaviska länderna karakteriseras däremot av att ha nationella idrottspsykologiska organisatio-ner, som tillhandahåller ett nätverk för kommunikation mellan de personer som är intresserade av idrottspsykologi (2).

Mer idrottspsykologi i SverigeHär följer en kortfattad sammanställning av den litteratur som har publicerats inom idrottspsykologi under de senaste tio åren i Sverige och Serbien. Avgränsningen är gjord främst för att den tidsperioden är den mest relevanta för hur idrottspsykologin ser ut i dag, men även för att det är svårare att få tag på det som har skrivits längre tillbaka i tiden. Den litteraturen som finns med i kartläggningen har kategoriserats till olika idrottspsykologiska teman. Det skapar en bättre överblick av den teoretiska idrotts-psykologiska utvecklingen.

Tabell 1 ger en bild av den idrottspsyko-logiska litteraturens utveckling och visar hur mycket det har skrivits med temat idrottspsykologi år för år mellan år 2000 och 2010. Där framkommer det att det har skrivits betydligt mer inom det idrottspsy-kologiska ämnesområdet i Sverige än i Serbien. Sammanlagt finns 58 tryckta publikationer i Sverige jämfört med 43 i Serbien under samma period. I Sverige kan man se en liten ökning under år 2009 och i Serbien syns en tydlig ökning under år 2010 (Tabell 1).

Jelena GajiċFil.mag.


Göran Kenttä,Lektor i idrottspsykologi



”Annat” omfattar främst de teman som inte var tillräckligt många för att få en egen kolumn. Jämförelsen av olika psykologiska aspekter görs för att få en bättre bild av vilka perspektiv som har varit i fokus i den idrottspsykologiska litteraturen i respektive land. I Serbien skrivs det mer om motivation, fem artiklar, i jämförelse med endast en svensk artikel (7). Däremot skrivs det mer om rädsla och stress i Sverige, sju artiklar, vilket är nästan dubbelt så mycket som i Serbien (8). I Sverige läggs det stort fokus på emotioner inom idrott och utbrändhet, totalt 58 stycken, vilket utgör mer än en tredjedel av det hela antalet (9,10). I Serbien nämns dessa teman överhuvudta-

Få böcker men fler artiklarFör att få en bättre förståelse om vilken typ av litteratur som har skrivits med temat idrottspsykologi under de senaste tio åren har jag gjort en kategorisering av litteraturen i form av böcker, artiklar, rapporter och liknande. Det framkommer då att det i båda länderna har skrivits relativt få böcker. I Sverige har det dock skrivits tre gånger fler än i Serbien. Vanligast är olika tidskriftsartiklar. Det finns många fler tidskriftsartiklar i Sverige, 31 stycken, jämfört med 18 stycken i Serbien under samma tidspe-riod. Det har nästan skrivits lika många konferensbidrag i de båda länderna medan det i Sverige har gjorts två stycken rapporter under de senaste tio åren, men ingen i Serbien (Tabell 2).

Idrottsklassificering av litteraturenDå tidskriftsartiklar var flest i antal av den totala mängden litteratur, gjorde jag en närmare granskning av dessa artiklar. Här presenteras de teman som den idrottspsy-kologiska litteraturen omfattar ur ett idrottsperspektiv.

Olika profiler inom idrotten i form av elitidrott, ungdomsidrott, damidrott och liknande ger intressant information vad som har varit i fokus för idrottspsykolo-gisk litteratur i respektive land. Rubriken ”Annat” längst ner i tabell 3 omfattar främst de teman som inte handlade om någon specifik idrottsprofil utan om idrott i allmänhet. Tabellen visar att det i större utsträckning har skrivits om elitidrott i Sverige än i Serbien. I Sverige finns det elva artiklar om idrottspsykologi kopplat till elitidrott (3) medan det i Serbien har författats tre artiklar på samma tema. I Serbien har det däremot skrivits nästan tre gånger så mycket om ungdomsidrott (4). Serbien har också i mycket större uträckning lagt fokus på lagidrott (5). Anmärkningsvärt är att det i båda län-derna skrivs ytterst lite specifikt om damidrott. Bara en tidskriftsartikel i Serbien har handlat om det temat (6) (Tabell 3).

Psykologiska aspekterTidskriftsartiklarna innehåller även olika psykologiska aspekter. Rubrikerna till de olika profilerna i tabell 4 valdes efter innehållet av de olika artiklarna. Rubriken

År Sverige Serbien

2000 2 3

2001 4 8

2002 - 3

2003 2 6

2004 7 2

2005 5 3

2006 7 6

2007 5 4

2008 8 1

2009 11 3

2010 7 8

Totalt: 58 43

Tabell 1. Visar hur mycket idrottspsykologisk litteratur som har skrivits under varje år de senaste tio åren.

Tabell 2. Visar vilken typ av litteratur och hur mycket av den som har skrivits inom idrottspsykologin under de senaste tio åren.

Kategorier Sverige Serbien

Böcker 9 3

Tidskriftsartiklar 31 18

Rapporter 2 -

Konferensbidrag 12 15

Tabell 3. Visar vilket idrottsområde som de olika skrivna tidskriftsartiklarna har omfattat.

Profiler Sverige Serbien

Elitidrott 11 3

Breddidrott 8 9

Individuell idrottsgren 6 8

Lagidrott 1 12

Damidrott 1 1

Seniorer 2 1

Juniorer 1 6

Ungdom 3 8

Tränare 3 3

Annat (idrott generellt) 19 7


Referenser1. Stambulova, N. m.fl. Journal of Applied Sport Psyhology. 2006. 18:173-184.2. Morris, T. m.fl. Journal of Sport and Exercise Psychology. 2003. 1:139 – 154.3. Lundqvist, C. m.fl. Svensk idrottsforskning. 2009. 4:10-14.4. Bačanac, Lj. m.fl. Serbian Journal of Sport Sciences, 2007. 1:21-28.5. Jakovljević, S. m.fl. Facta uni-versitas Series: Physical Educa-tion and Sport. 2010. 8:21-30.6. Bačanac, Lj. m.fl. Zbornik radova. 2006. 13:39-52.7. Smith, A. m.fl. Psychology of Sport and Exercise. 2010. 11:453-460.8. Lundqvist, C. m.fl. Journal of Sport Sciences. 2005. 23:727-7369. Lundqvist, C. m.fl. Svensk idrottsforskning, 2008. 1:40-45.10. Gustafsson, H. m.fl. The Sport Psychologist. 2007. 21:21-37.11. Kasum, G. m.fl. Fizička kul-tura. 2007. 61:1-16. 12. Olsson, CJ. Svensk idrottsfor-skning. 2008. 3:14-17.13. Weibull, F. m.fl. Svensk idrottsforskning. 2009. 4:50-52. 14. Republički zavod za sport. Pedeset godina rada republičkog zavoda za sport 1956-2006. [Femtio år av det republikanska institutet för idrott 1956-2006]. 2006 s. 9-16. 15. Kenttä, G. m.fl. Svensk idrottsforskning. 2007. 1:1-4.

[email protected]@gih.se

get inte. I Serbien har det däremot författats nästan fyra gånger fler artiklar om psykologiska egenskaper/profiler än i Sverige (11,12). Personlighet och psykolo-giska förberedelser är två psykologiska aspekter som har varit ett tema för en del av litteraturen i Serbien, men dessa teman har inte behandlats i Sverige. Däremot finns det i Sverige två artiklar om visuali-sering (13), ett tema som det inte har skrivits något om under det senaste decenniet i Serbien (Tabell 4).

Sverige kan lära av SerbienDet viktigt att komma ihåg att en tid-skriftsartikel kan omfatta flera idrottspro-filer och psykologiska aspekter (10). Det är också viktigt att påpeka att denna kart-läggning sannolikt inte omfattar all litteratur inom idrottspsykologin i de båda

länderna under de senaste tio åren, då datainsamlingen till viss del varit begrän-sad. Begränsningen speglar sig främst i form av att den elektroniska utvecklingen i Serbien inte har uppnått en god kapaci-tet och användbarhet, vilket försvårar sökbarheten av litteraturen.

Vi kan ändå konstatera att det under det senaste decenniet har det skrivits 26 procent mer av olika dokument och litteratur inom temat idrottspsykologi i Sverige än i Serbien, enligt sökbara databaser. Hos båda länderna är det störst fokus på skrivande av olika tidskriftsartik-lar. Däremot är det olika fokus mellan Sverige och Serbien vad gäller olika idrottsprofiler och olika psykologiska aspekter av litteraturen. I Sverige skrivs det mycket om emotioner och utbrändhet inom idrotten och i Serbien om olika psykologiska egenskaper/profiler. Att det forskas i mycket större utsträckning om ungdomsidrott i Serbien än i Sverige har sannolikt att göra med att alla tävlingsi-drottare ska genomgå idrottspsykologiska tester vid Idrottsinstitutet i Belgrad (14), medan det i Sverige krävs tillstånd av föräldrar för omyndiga idrottare att genomgå olika tester. Det leder till att det i Serbien går lättare att komma fram till nya forskningsresultat inom ungdomsi-drott och sedan tillämpa dem i praktiken. Tidig identifiering av problem hos idrot-tande ungdomar kan bidra till bättre utveckling av dem på seniornivå, något som kan vara av nytta också för idrottsut-vecklingen i Sverige (15).



För dig som redan är prenumerant erbjuder vi boken Idrottsskador för 100 kr inklusive porto.Ange kampanjkod 4:2011 vid beställning.

Beställ på www.centrumforidrottsforskning.se

Profiler Sverige Serbien

Motivation 1 5

Rädsla/stress 7 4

Personlighet - 2

Emotioner/känslor 11 -

Prestation 2 3

Självförtroende 1 3

Psykologiska egenskaper/profiler

4 15

Psykologiska förberedelser

- 4

Visualisering 2 -

Utbrändhet 11 -

Annat 14 11

Tabell 4. Visar vilka psykologiska ämnesområden som de olika tidskriftsartiklarna har omfattat.


Kitesurfarnas skador kartlagdaKitesurfing är en brädsport på vatten och som använder vinden som drivmedel för att nå höga hastigheter, göra höga hopp och andra akro-batiska rörelser. Vi har undersökt hur utövarna upplever den belast-ning de utsätts för, vilka skador och problem som finns och hur säker-heten i sporten kan förbättras.

Ti l l v a T T e n b r ä d s p o r T e r hör till exempel vindsurfing, vågsurfing, wakebo-arding och kitesurfing. Sporterna finns världen över och vågsurfing är den äldsta och största, med över en miljon utövare bara i Europa (1). En yngre vattenbräd-sport, där förutsättningarna i Sverige ger betydligt fler träningsdagar, är kitesurfing. Sporten växer stadigt i antal utövare och nätverk som formar sig, även om det är svårt att veta exakt hur många deltagare som finns då den ännu inte utgår ifrån en organiserad verksamhet. I Sverige finns i dag flera högt rankade åkare på den professionella kitesurfing-touren (2). En idrott som kitesurfing påverkas av många faktorer. Kombinationen av själva uppgif-ten och dess mål, de egenskaper som utövaren och utrustningen innehar och de föränderliga variabler som omgivningen bidrar med är avgörande för hur väl utövaren lyckas. Det innebär också att varje enskild situation kommer att vara unik. De resultat som presenteras här består av utövarnas erfarenheter, upple-velser och kunskap om sporten som samlats in via observationer, enkäter, intervjuer och fokusgrupper. Syftet med studierna har varit att undersöka hur utövande av kitesurfing går till, hur utövarna upplever den muskuloskelettala belastningen, vilka skador och problem de kan råka ut för samt att upptäcka möjliga användarvänlighetsproblem vid förbere-delsen av utrustningen.

Utövande av kitesurfingKitesurfing utövas både som rekreationsi-

drott och tävlingsidrott. De discipliner som ingår i tävlingsverksamheten handlar om att uppnå högsta möjliga hastighet, åka en bana på kortast möjliga tid (likt segling och vindsurfing), åka på vågor eller göra akrobatiska hopp och tricks (freestyle). Den sistnämnda disciplinen är den största grenen med avseende på antal utövare och uppmärksamhet i medierna, och den bedöms subjektivt av domare precis som många andra brädsportsgrenar (2,3).

Den forskning som beskriver de fysiska krav som ställs på utövaren har framför allt undersökt den disciplin där de åker i en bana. Forskningen visar att åkaren utö-var ett relativt statiskt kroppsarbete, med en arbetsbelastning på ungefär 80 procent av maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) (3). Den disciplin som kallas freestyle, som innehåller hopp och tricks, ställer dock helt andra fysiska krav eftersom det kan innebära snabba och explosiva förlopp som innefattar landning från höga höjder (4). I våra studier under-sökte vi utövare som var på en minst medelmåttig nivå, det vill säga klarar att ta höjd och utföra kontrollerade hopp med kiten. Vi frågade 206 utövare via webbenkäter och intervjuade 17 stycken om vilka moment de uppfattar som mest påfrestande. Svaren visar att 61 procent tyckte att hopp och tricks medförde hög belastning på det muskuloskelettala systemet. På samma sätt ansåg de att utförande av många hopp gav upphov till träningsvärk, framför allt i magmuskula-turen. Upplevelsen av hög belastning var

Lina LundgrenBio- och miljösystemforskning, Centrum för välfärd, hälsa och idrott, Högskolan i Halmstad


Enkäterna som användes distribuera-des till internationella utövare via internet och annonserades på fyra internationella forum specifikt inriktade mot kitesurfing. Intervjuerna hölls med svenska deltagare under kitesurfingsäsongen (april-novem-ber 2009). De rekryterades vid events och via det svenska forumet surfzone.se. Förutom frågor om hur utövarna upp-levde belastning på kroppen ställde vi frågor om de skador och andra problem som de råkat ut för.

Säkerhet och komfortTidigare studier om kitesurfing pekar framför allt på brister i säkerheten som kan leda till allvarliga olyckor, såsom att utrustningen tidigare saknade säkerhets-anordningar för att frigöra utövaren från kiten (5,6). Dock har utrustningen, såväl som sporten och idrottsutövandet, utvecklats de senare åren och i dag har samtliga utrustningar på marknaden en ”quick-release”, som möjliggör att utöva-ren kan frigöra sig från kiten. Det finns också möjligheter att reglera kraften i större utsträckning jämfört med tidigare.

Trots det sker det fortfarande olyckor. En av de studier som presenteras i licentiatavhandlingen System analysis of kitesurfing: understanding performance and injury risk for on-water board sports (7) visar att det finns flera möjligheter att begå misstag vid förberedelsen av utrust-ningen, som kan leda till allvarliga konsekvenser senare i användningsförlop-pet. Studien genomfördes genom en analytisk utvärdering av användarvänlig-het och risk för felhantering enligt meto-diken ”Enhanced Cognitive Walkthrough” och ”Predictive Use Error Analysis”, som tidigare använts för att förutsäga risker hos medicintekniska produkter (8). Det innebär att frågor ställs till en fokusgrupp som handlar om användarens möjligheter att göra rätt, och vad konsekvenserna blir om användaren gör fel. De risker som pekades ut var exempelvis att fästa linorna och andra säkerhetsattribut på fel plats eller för löst, att uppgifter utförs i fel ordning eller att användaren inte upp-märksammar att någonting har fastnat eller trasslat sig. Studien resulterade i ett antal riktlinjer till tillverkare av utrust-ning för att försöka förebygga fel och för att bygga in skydd i produkten så att det

Kitesurfing är en brädsport på vatten. I de olika tävlingsdisciplinerna ingår att uppnå högsta möjliga hastighet, åka en bana på kortast möjliga tid, åka på vågor eller göra akrobatiska hopp och tricks. Den sistnämnda grenen har flest utövare och får störst uppmärksamhet i medierna.

störst i mag- och ländryggsmuskulaturen, enligt svaren i enkäten (Tabell 1), men även lårmuskulaturen var utsatt för hög belastning. Hög vindhastighet är en bidragande faktor till den upplevda belastningen, framför allt den i lårmusku-laturen. Anledningen till det kan antingen vara att dragkraften blir högre vid högre vindhastighet, om samma storlek på kite används som vid lägre vindhastighet, eller att vattenytans struktur förändras och det uppstår stötar med högre impuls att kompensera för med benen.


inte får några allvarliga konsekvenser när den hanteras fel. Exempelvis är säkerhets-systemens funktion, information till användaren och märkning sådant som borde kunna förbättras. Ytterligare sätt att förbättra säkerheten hos produkterna är att arbeta fram standarder inom bran-schen som alla tillverkare bör följa.

Utöver allvarliga olyckor kan det ju också uppstå belastningsskador vid kitesurfing, precis som vid allt annat idrottsutövande. I det insamlade materia-let från utövare (enkäter och intervjuer) finns också information om skador de råkat ut för det senaste året. Tillsammans med en tidigare publicerad studie så visar materialet att skador orsakade i samband med kitesurfing är vanligast förekom-mande i knä och fot (Tabell 2) (5,9). Enligt den studie som vi genomförde inom projektet, verkar de flesta skadorna ske i samband med hopp och tricks. Ibland har även miljöfaktorer påverkat situationen, såsom grunt vatten, stenar eller ojämn vind. Även utrustningen kan bidra till utfallet av skadan. Exempelvis berättade flera utövare att ena foten ibland åker ur infästningen till brädan innan de ska landa efter ett hopp, vilket innebär att det kan ske en vridning i det andra benet (den andra extremiteten). Andra anledningar till skador i benen (nedre extremiteten) är den höga impuls som uppstår i landnings-ögonblicket, eller att kiten fortsätter att dra efter ett fall. Utöver skador kring knä och fot, vilka stod för 45 procent av de rapporterade skadorna (n=251), så rapporterades också skador i bål och axel. Exempel på sådana var att axeln hoppat ut led (dislokation) och skadade revben.

De typer av skador som rapporterades var både mindre och mer allvarliga blåmär-ken, sår och blödningar (n=50), huvud-skador (n=10), muskel- och senskador (n=47), ledskador (n=101) och frakturer (n=28). Bland övriga skador (n=15) fanns till exempel öronproblem och inflamma-tioner. Den inrapporterade skadefrekven-sen i denna studie var 5,9 skador per 1 000 timmar utövande av kitesurfing. Det tycks stämma väl överens med liknande studier som har rapporterat 5,4 respektive 7,0 skador per 1 000 timmar (5,10).

Vid val av kite, bräda och sele finns ett flertal modeller och typer att välja på som har olika egenskaper. De intervjuade beskrev särskilt väl aspekter som påverkar komfort och prestation vid valet av sele och de flesta (16 av 17) använder en sele som sitter fäst till midjan. De påpekar också att det är viktigt att hitta en sele som passar bra, sitter på plats kring

Tabell 1. Upplevd muskelbelastning. Skattad som låg, medel och hög för respektive kroppsregionNot: Antal svarande (n) var 206.

Kroppsregion Låg (n) Procent Medel (n) Procent Hög (n) Procent

Thorakalrygg 76 36.9 92 44.7 27 13.1

Axel/Skuldra 34 35.0 86 41.7 43 20.9

Arm 27 13.1 125 60.7 50 24.3

Mage 34 16.5 88 42.7 70 34.0

Ländrygg 49 23.8 86 41.7 66 32.0

Framsida lår 54 26.2 82 39.8 58 28.2

Baksida lår 77 37.4 93 45.1 25 12.1

Vad 75 36.4 95 46.1 26 12.6

Fot 94 45.6 73 35.4 31 15.0

Region Skadade respondenter (antal=79)

Procent av totala antalet skador (%)

Huvud 4 4.1

Nacke 1 1.0

Bål 15 15.3

Axel/Skuldra 10 10.2

Armar 8 8.2

Höft/Lår 4 4.1

Knä 23 23.5

Fot/Ankel 17 17.3

Annan/okänd 16 16.3

Tabell 2. Antal skador rapporterade per kroppsregionNot: Några svarande rapporterade mer än en skadad region.


Referenser1. Eurosima. The summer board-sports market in Europe. Euro-sima Cluster. 2010.2. International Kiteboarding Association. Kiteboarding free-style rankings. 2011.3. International Kiteboarding Association. Kiteboarding compe-tition rules. 2011.4. Vercruyssen, F. m.fl. Eur J of Applied Phys. 2009. 105:103-9.5. Lundgren, L. m.fl. Int J of Perf An in Sport. 2011. 11:142-158.6. Nickel, C. m.fl. The Am J of Sports Med. 2004. 32:921-927.7. Spanjersberg, W. R. m.fl. The J of Trauma. 2007. 63:76-80.8. Lundgren, L. Licentiatavhan-dling. Chalmers Tekniska Hög-skola, Göteborg. 2011.9. Bligård, L.-O. m.fl. Metoder för att undersöka brister i samspelet mellan människa och maskin, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg. 2009.10. Lundgren, L. m.fl. World Acad-emy of Science, Engineering and Technology. Issue 77. 2011.11. AKSA. Australian Kite Surf-ing Association: National Safety Survey 2004/5. 2005.

[email protected]

midjan utan att glida upp längs bålen, ger ett bra stöd för att behålla hållningen och som i viss mån fungerar som skydd vid fall. Den bör också vara flexibel och inte för stor och klumpig. Samtliga svarande hade erfarenheter av selar som inte uppfyllde dessa krav, men flertalet hade nu hittat en som de är nöjda med. Eftersom belastningen vid kitesurfing påverkar utövarens kropp i huvudsak via selen, fotinfästningen till brädan och via den styrande bommen som man håller i händerna, är det särskilt viktigt att dessa produkter är väl anpassade efter utöva-rens fysiska förutsättningar och krav på komfort.

Fortsatt forskningDe studier som genomförts inom projek-tet har övergripande beskrivit sporten kitesurfing, dess påverkansfaktorer och problemområden kopplat till utövandet och den utrustning som används. Det är nödvändig kunskap för att identifiera förändringsbara faktorer, som till exempel utrustningen, och därmed bidra till en förbättrad säkerhet och komfort

vid utövandet av sporten. Vi rekommen-derar fortsatta projekt att fokusera på förebyggande arbete för att minimera risken för skada, men samtidigt göra det möjligt för utövarna att prestera maxi-malt. Kitesurfing är en idrott som utsät-ter utövaren för en specifik fysisk belast-ningssituation, i vissa moment olik den som sker i många andra sporter. För att klara det utan att det uppstår problem måste utövarens förutsättningar och utrustningens utformning vara utveck-lade specifikt för uppgiften. Fortsatt forskning har potential att skapa möjlig-heter för att förbättra förutsättningarna genom utveckling av exempelvis trä-ningsmetoder, beslutsmodeller eller utrustning.

Stort tack till Högskolan i Halmstad och Centrum för idrottsforskning för ekonomiskt stöd i projek-tet, samt till handledare Sofia Brorsson, Marita Hilliges och Anna-Lisa Osvalder.

Under fyra dagar kommer det att presenteras vetenskap inom ämnen som muskelmetabolism, mitokondriefunktion och biogenes, så kallat “crosstalk” mellan celler, nutrition och träning, träningsanpassning och mycket mer.

Program och mer information hittar du på www.ibec2012.org

Välkommen till ”15th International Biochemistry of Exercise Conference (IBEC)” i Stockholm

15:e IBEC kongressenStockholm 17-21 juni 2012

Sponsorer:


Centrum för idrottsforsknings styrelse beslutade vid sammanträde 12 oktober och 23-24 november 2011 om följande fördelning för år 2012 av forskningsprojekt samt lönemedel till forskarstuderande och nydisputerade. 216 ansökningar hade inkommit till ett totalt sökbelopp av drygt 64 miljoner kronor. CIF:s vetenskapliga råd har under hösten bedömt ansökningarna. Totalt kunde cirka 17 miljoner kronor fördelas. För mer information se CIF:s hemsida www.centrumforidrottsforskning.se.

Forskningsbidrag 2012

FORSKARSTUDERANDE

Nya från 2012

Anna Aggestål, UmU Pedagogik, Handledare: Josef Fahlén 275 000

Fortsättning från tidigare år

Elisabet Apelmo, LU Sociologi Handledare: Ann-Mari Sellerberg 83 000 (rest)

William Apró, GIH Fysiologi, Handledare: Eva Blomstrand 275 000

Harald Engan, Miun Fysiologi Handledare: Erika Schagatay 275 000

Joakim Holmberg, LiU Biomekanik Handledare: Anders Klarbring 275 000

Jenny Jacobsson, LiU Traumatologi, Handledare: Toomas Timpka 275 000

Susanne Johansson, GIH Pedagogik, Handledare: Håkan Larsson 275 000

Karolina Kristenson, LiU Traumatologi, Handledare: Jan Ekstrand 275 000

Niklas Psilander, GIH Fysiologi, Handledare: Kent Sahlin 275 000

Pär Rylander, GU Pedagogik Handledare: Göran Patriksson 275 000

Kerstin Sunding, KI Ortopedi Handledare: Suzanne Werner 275 000

Daniel Svensson, KTH Historia, Handledare: Sverker Sörlin 275 000

Fredrik Tinmark, GIH Biomekanik Handledare: Alf Thorstensson 275 000

Joakim Wirén Åkesson, MAH Idrottsvetenskap Handledare: Johan R Norberg 275 000

Frida Björkman, GIH Fysiologi, Handledare: Karin Henriksson-Larsén 275 000

NYDISPUTERADE

Nya från 2012

Martin Hägglund, LiU Traumatologi 400 000

Filip Larsen, KI Fysiologi 400 000

Fortsättning från tidigare år

Carl Askling, GIH Rehabilitering 400 000

Anna Bjerkefors, GIH Rehabilitering 400 000

Jesper Fundberg, MAH Idrottsvetenskap 400 000

Karin Grahn, GU Pedagogik 400 000

Henrik Gustafsson, KAU Idrottsvetenskap 400 000

Johan Lindholm, UmU Juridik 400 000

Carolina Lundqvist, GIH Psykologi 400 000

Jessica Norrbom, KI Fysiologi 400 000

Johan R Norberg, MAH Idrottsvetenskap 200 000 (rest)

Carl-Johan Olsson, UmU Fysiologi 400 000

Helena Tolvhed, SU Idrottsvetenskap 400 000

HBT-PROJEKT (SPECIELL SATSNING UNDER 2012)

Håkan Larsson, GIH Heteronormativitet inom idrotten - som bi- och homosexuella personer erfar den 100 000

Kim Wickman, UmU Vad hände med HBT-frågan i svensk idrott? - ett nedslag på förbundsnivå 50 000


FYSIOLOGI/MEDICIN/BIOMEKANIK

Tilldelat bidrag år 1

Tilldelat bidrag år 2

Eva Blomstrand, GIH Har intervallträning en hämmande effekt på träningsresponsen i efterföljande styrketräning?

300 000

Frieder Braunschweig, KI Kardiovaskulär screening hos deltagare i uthållighetsidrott 200 000

Joseph Bruton, KI Does a warm-up procedure increase force production by reducing muscle inorganic phosphate?

90 000

Mats Börjeson, GIH Effekter av fysisk aktivitet på fysiologiska stressreaktioner: en interventionsstudie 100 000

Thomas Gustafsson, KI Skelettmuskelns anpassning till uthållighetsarbete, cell-cell interaktioner 200 000 300 000

Kjartan Halvorsen, KTH Effektivare paddel- och roddteknik genom mätning av effektutveckling och verkningsgrad

90 000

HC Holmberg, Miun Role of glycogen and reactive oxygen species on performance and muscle function in XC skiing

125 000 125 000

Eva Jansson, KI Optimizing effects of sprint exercise by nutritional supply in both males and females 200 000

Fawzi Kadi, OrU A randomized controlled trial of health effects of training & dietary intervention in elderly women

100 000

Abram Katz, KI Role of reactive oxygen species in rodent and human muscle performance 125 000 100 000

Filip Larsen, KI Metabol effektivitet: Betydelse för prestation och anpassning till höghöjd. 135 000

Mikael Mattsson, GIH Hjärtpåverkan vid tunga uthållighetsträningsläger, och effekter på hjärtat efter många år av träning

100 000

Jessica Norrbom, KI Mitokondriell anpassning till träning; aktivering av mitokondriella faktorer i human skelettmuskel

90 000

Anna-Lisa Osvalder, HH Biomekanisk belastning vid utövande av brädsport på vatten 90 000

Kent Sahlin, GIH Optimering av uthållighet genom kombinationsträning. 100 000 300 000

Carl Johan Sundberg, KI Påverkan av träning på epigenetiskt mönster i human skelettmuskulatur 180 000

Carl Johan Sundberg, KI Optimal performance - molecular methods for individual guidelines for dietary and exercise regimes

125 000

Per Tesch, Miun Skelettmuskelns anpassning till kombinerad styrke- och uthållighetsträning 100 000

Alf Thorstensson, GIH Bålstabilitet vid hantering av vikter i träning och tävling 300 000

Alf Thorstensson, GIH Neuromekanisk kontroll och träning av hastighet och precision i komplexa idrottsrörelser

100 000

Håkan Westerblad, KI Mekanismer för ändrad muskelfunktion vid uttröttning och träning 360 000

Björn Äng, KI Sportfallskärmshoppning och prestation 100 000

SUMMA 3 310 000 825 000

HUMANIORA/SAMHÄLLSVETENSKAP

Torbjörn Andersson, MAH ”Spela fotboll bondjävlar!” Del 2 200 000

Jesper Andreasson, LNU Idrottens janusansikte - En etnografisk studie av doping, identitet och idrottskultur 200 000

Christian Augustsson, KAU Idrott i nya former - vad är en Idrottsskola? 150 000

Natalie Barker-Ruchti, GU Positive sport coaching: Towards best practice 200 000

Elisabet Borg, SU Användning av ”Nivåförankrad kvotskalning” enligt Borg CR100-skalan® för bedömning av elitprestation

140 000

Magnus Forslund, LNU Affärsutveckling i fotbollsföreningar 140 000

Danilo Garcia, GU Regelbunden fysisk aktivitet på arbetsplatsen 100 000

Gunnar Johansson, HH Psykisk hälsa och välmående i svenska fotbollsakademier 350 000

Urban Johnson, HH Transplanterades uppfattning och attityd till World Transplant Games 2011- En psykologisk analys.

100 000

Staffan Karp, UmU Nya tider – alternativa logiker? Idrottsledares erfarenheter av ledarskap inom motions- och tävlingsidrott

200 000

Konstantin Kougioumtzis, GU Fotboll och idrottsdidaktik: Tränares latenta- och handlingsteorier 200 000

Lars Lagergren, MAH Gate keeping inom svensk elitidrott: Selektionsbeslut, deras uppkomst, genomförande och följder

200 000

Karin S Lindelöf, UU Tjejlopp som kulturellt fenomen. Ett etnologiskt forskningsprojekt. 200 000

Magnus Lindwall, GU Physical activity, fitness and cognitive health in elderly: Longitudinal analyses of change

265 000


ORGANISATIONSSTÖD

Svensk förening för Sport Management 20 000

Svensk förening för samhälls- och beteendevetenskaplig forskning 70 000

Svensk förening för fysisk aktivitet och idrottsmedicin 60 000

Svensk idrottspsykologisk förening 70 000

Svenska idrottshistoriska föreningen 70 000

SUMMA 290 000

TRAUMATOLOGI/ORTOPEDI/REHABILITERING

Håkan Alfredson, UmU Forskning kring kroniska smärttillstånd i Akilles och patellarsenan 80 000

Marie Alricsson, LNU Muskelskador bland elitfotbollsspelare - kan rehabiliteringstiden fastställas? 59 000

Carl Askling, GIH Akut hamstringsskada - utvärdering av träning och testning för återgång till idrott 109 000

Per Aspenberg, LiU Senor och senläkning 105 000

Leif Dahlberg, LU Monitorering knäled hos patienter med MR-verifierad meniskskada med hjälp av kontrastförstärkt MR

75 000

Patrik Danielson, UmU Odling av humana tenocyter som en experimentell modell för vävnadsnedbrytning i smärtande senor

75 000

Jan Ekstrand, LiU Lårmuskelskador hos professionella fotbollsspelare 168 000

Pernilla Eliasson, LiU Inflammationens roll vid läkning av senskador och dess beroende av mekanisk belastning 25 000

Sture Forsgren, UmU Studier över neurotrofa faktorer och TNFalfa vid Akillessene-tendinos 105 000

Richard Frobell, LU Long term consequences of anterior cruciate ligament injury - Osteoarthritis 60 000

Martin Garwicz, LU Avvikande belastningsmönster efter främre korsbandsskada – bedömning och bakomliggande mekanismer

40 000

Karin Grävare Silbernagel, GU Långtidsuppföljning av patienter med total hälseneruptur 45 000

Charlotte Häger, UmU Knee function after ACL injury– a long term follow up after about 23 years and future implications

54 000

Martin Hägglund, LiU Skador i damelitfotboll - incidens, riskfaktorer och skademekanismer 39 000

Kajsa Johansson, LiU Axelträning enligt KAP; en utvärdering av isokinetisk muskelstyrka i axel och skuldermuskulaturen

25 000

Jón Karlsson, GU Behandling av akut hälseneruptur; jämförelse av operation vs icke-operation 90 000

Jón Karlsson, GU Nya behandlingsalternativ vid korsbandsskada 75 000

Magnus Karlsson, LU Could Physical Activity at Growth Improve Peak Bone Mass, Neuromuscular Function and School Results

87 000

Jüri Kartus, GU En djupgående analys av patienter som korsbandsopererats med hamstringsgraft 75 000

Joanna Kvist, LiU Patientens perspektiv på en främre korsbandsskada 60 000

Joanna Kvist, LiU När det inte räcker med en korsbandsskada – patienter med bilateral främre korsbandsskada 42 000

Paul Neuman, LU Främre korsbandsskada och artrosutveckling. Nya diagnostiska metoder. 25 000

Sofia Ryman Augustsson, GU Muscle strength as predictor for neuromuscular control and valgus loading of the knee 30 000

Sofia Ryman Augustsson, GU Effects of resistance training on muscular strength, functional performance & neuromuscular control

25 000

Per Stål, UmU Kroniskt kompartment syndrom - undersökning av orsak och konsekvens 42 000

Britt-Marie Stålnacke, UmU Fysisk prestationsförmåga och upplevd hälsa hos kvinnliga elitfotbollspelare 49 000

Toomas Timpka, LiU Systematic prevention of athletics injuries: implementation and evaluation 99 000

Suzanne Werner, KI Utvärdering av preventionsprogram på Sveriges alpina skidgymnasier 59 000

Suzanne Werner, KI Prevention mot idrottsskador hos innebandyspelare, med fokus på överbelastningsskador 59 000

SUMMA 1 881 000 0

Pia Lundquist Wanneberg, GIH Ridning, funktionsnedsättning och identitet 100 000

Karin Redelius, GIH Inkilning inom ungdomsidrotten. En kvantitativ och kvalitativ studie. 200 000 200 000

Helén Strömberg, UmU Idrottsrörelsens ekonomiska utmaningar - från folkrörelse till företag 100 000

Tor Söderström, UmU Fotbollens talangsystem 200 000

Sverker Sörlin, KTH ”Rationell träning”: Vetenskapliggörandet av träning för längdskidåkning 50 000

Claudio Tamburrini, SU Intersexuella idrottare och sexsegregationen inom elitidrott 200 000

SUMMA 3 645 000 200 000

POSTTIDNING B-POSTBEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVid definitiv eftersändning återsändes försändelsen med nya adressen på adressidanAVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 Stockholm

Centrum för idrottsforskning, Box 5626, 114 86 StockholmSe CIFs hemsida: www.centrumforidrottsforskning.se

– frontlinjen inom behandling och rehabilitering

JON KARLSSON PER RENSTRÖM EVA HOLMSTRÖM ARTUR FORSBERG (RED)

IDRO

TTSSKA

DO

R– frontlinjen inom

behandling

och rehab

ilitering

Centrum för idrottsforskning

1 | 2011 | ÅRGÅNG 20

Perspektiv på barnidrottenUtbrända idrottareDopingkampens gränser

TEMA UMEÅ

JULKLAPPSTIPS!2 | 2011 | ÅRGÅNG 20

Motion smakar bäst i storstäderHärföraren mot doping 80 år– porträtt av Arne LjungqvistMultisportarna spränger fysiologiska gränser

3 | 2011 | ÅRGÅNG 20

Jakten på talangenIshockeyns tidiga historiaPromenaden som

ersätter medicinen

TEMA: Forskning vid Linnéuniversitetet



Köp boken Idrottsskador och ge bort i julklapp!Boken kostar endast 100 kr (inkl porto).


www.centrumforidrottsforskning.se

tema: vad är barnets bästa? talanglös selektering guide ... · för de ungas egna idéer,...

Documents