the journal society ekonomiska samfundets...relationsmarknadsfÖring? 2002 : 1 ekonomiska samfundets...

E K O N O M I S K AS A M F U N D E T ST I D S K R I F T

The Journal

of the

Economic

Society

of Finland

12 0 0 2 Å r g å n g 5 5 t r e d j e s e r i e n

F I - I S S N 0 0 1 3 - 3 1 8 3

INNEHÅLL

niclas andrén och lars oxelheim:

EURON OCH EUROPEISK KONKURRENS I ETT FINSKT PERSPEKTIV

susanna fellman:

FINSKA INDUSTRILEDARE – EN VÄLUTBILDAD ELIT!

lars silén:

VÅR FRAMTIDA ENERGIFÖRSÖRJNING

peter björk:

MARKNADSRYMD – EN PLATTFORM FÖR RELATIONSMARKNADSFÖRING?

20

02

:

1

Ek

on

om

is

ka

S

am

fu

nd

et

s

Ti

ds

kr

if

t

PU

BL

IC D

ES

IGN

O

Y /

MU

LT

IPR

INT

2

00

2

EKONOMISKA SAMFUNDET I FINLAND (grundat 1894)

Samfundets syfte är att underhålla och vidga intresset för den ekonomiska vetenskapen samt arbeta för tillämpningen av denna vetenskap i det ekonomiska livet. Samfundet anordnar diskussioner och föredrag om aktuella ekonomiska ämnen med framträdande personer i näringslivet,den offentliga förvaltningen och den ekonomiska forskningen som inbjudna föredragshållare. Samfundet utger tidskriften Ekonomiska SamfundetsTidskrift. Medlemmar i Ekonomiska Samfundet får tidskriften som medlemsförmån. Ansökan om medlemskap riktas till skattmästaren.Styrelse: verkst.dir. Philip Aminoff (ordförande), understatssekr. Johnny Åkerholm (vice ordförande), vice verkst.dir. Filip Frankenhaeuser, viceverkst.dir. Carl-Johan Granvik, vice verkst.dir. Martin Granholm, forskningsdir. Rita Asplund, koncerndir., kansler Bertil Roslin, prof. Rune Stenbacka.Sekreterare: ekon.dr. Ingalill Aspholm, Finansinspektionen, PB 159, 00101 Helsingfors. Telefon: 09-183 5357. Telefax: 09-183 5214. E-post: [email protected].

Skattmästare: bankdir. Peter Pomoell, Merita Bank-Senatstorget, 00020 Merita. Telefon: 09-1654 3203. Telefax: 09-1654 2968.

EKONOMISKA SAMFUNDETS TIDSKRIFT (grundad 1913 och åter 1923)Huvudredaktörer: professor H.C. Blomqvist (Svenska handelshögskolan), professor Stefan Sundgren (Svenska handelshögskolan) och professor Markus Jäntti (Tammerfors universitet)

Ansvarig utgivare: professor H.C. Blomqvist

Associerade redaktörer: pol.lic. Max Arhippainen (Pellervo ekonomiska forskningsinstitut, PTT), prof. Martin Lindell (Svenska handelshögskolan),pol.dr Peter Nyberg (Finansministeriet), prof. Anders Löflund (Svenska handelshögskolan), docent Rita Asplund (Näringslivets forskningsinstitut, ETLA) och prof. Rune Stenbacka (Svenska handelshögskolan)

Redaktionssekreterare: pol.mag. Susanne Byman (Svenska handelshögskolan)Artikelbidrag sänds i tre exemplar till någon av redaktörerna. Redaktionens adress:

Professor H.C. Blomqvist, Svenska handelshögskolan, Institutionen för nationalekonomi och ekonomisk politologi, PB 479, FIN-00101 Helsingfors. Telefon: 06-353 3734. Telefax: 06-353 3703. E-post: [email protected] Stefan Sundgren, Svenska handelshögskolan i Vasa, Institutionen för redovisning, PB 287, 65101 Vasa. Telefon: 06-353 3727. Telefax: 06-353 3703. E-post: [email protected] Markus Jäntti, Tammerfors universitet, Institutionen för nationalekonomi, 33014 Tammerfors universitet. Telefon: 03-215 6826. Telefax: 03-215 7254. E-post: [email protected].

Manuskripten skall vara utformade i enlighet med Direktiv till skribenter i Ekonomiska Samfundets Tidskrift som publiceras på omslagets insida. Recensionslitteratur sänds till redaktionssekreteraren, pol.mag. Susanne Byman, Svenska handelshögskolan, PB 479, 00101 Helsingfors. Telefon: 09-4313 3215. Telefax: 09-4313 3404. E-post: [email protected].

Prenumeration: Prenumerationspris 2002 (3 nummer): 25 Euro. Prenumerationen kan göras genom alla tidningsombud och bokhandlar eller direkt genom redaktionssekreteraren, pol.mag. Susanne Byman, adress ovan. Prenumerationen är för ett kalenderår.

Lösnummer och äldre årgångar: Lösnummerpris: 10 Euro. Lösnummer och äldre årgångar erhålls av redaktionssekreteraren, pol.mag. Susanne Byman, adress ovan.Adressändring: Anmälan om adressändring görs till skattmästaren, bankdir. Peter Pomoell, Merita Bank-Senatstorget, 00020 Merita. Telefon: 09-1654 3203. Telefax: 09-1654 2968.Annonser: Redaktionssekreteraren, pol.mag. Susanne Byman, adress ovan. Bakpärm 500 Euro, 1/1 sida 330 Euro, 1/2 sida 250 Euro.Ekonomiska Samfundets Tidskrift utges tre gånger om året av Ekonomiska Samfundet i Finland.

THE JOURNAL OF THE ECONOMIC SOCIETY OF FINLAND (founded 1913 and again 1923)

Editors: Professor H.C. Blomqvist (Swedish School of Economics), Professor Stefan Sundgren (Swedish School of Economics) and Professor Markus Jäntti (University of Tampere)

Editorial Secretary: Susanne Byman (Swedish School of Economics)

Articles should be sent to one of the editors:Professor H.C. Blomqvist, Swedish School of Economics, Department of Economics, PO Box 479, FIN-00101 Helsinki, Finland.

Professor Stefan Sundgren, Swedish School of Economics, Department of Accounting, PO Box 287, FIN-65101 Vaasa, Finland.

Professor Markus Jäntti, University of Tampere, Department of Economics, Kalevantie 4, 33014 University of Tampere, Finland.

Books for review should be sent to:The Editorial Secretary, Susanne Byman, Swedish School of Economics, P O Box 479, FIN-00101 Helsinki, Finland.

Subscription: Subscription Price 2002 (3 issues): 25 Euro. Orders may be sent to any subscription agent or bookseller or direct to the editorial secretary, Susanne Byman, address above. Subscriptions are supplied on a calendar year basis.

Single Issues and Back Issues: Single Issue Price: 10 Euro. Single issues including back issues are available from the editorial secretary, Susanne Byman, address above.

The Journal of the Economic Society of Finland is published three times a year by The Economic Society of Finland.

2 0 0 2 : 1

Huvudredaktörer: Professor H.C. Blomqvist

Professor Stefan Sundgren

Professor Markus Jäntti

Associerade redaktörer: Pol.lic. Max Arhippainen

Docent Rita Asplund

Professor Martin Lindell

Professor Anders Löflund

Pol.dr. Peter Nyberg

Professor Rune Stenbacka

Redaktionssekreterare: Pol.mag. Susanne Byman

Editors: Professor H.C. Blomqvist

Professor Stefan Sundgren

Professor Markus Jäntti

Editorial Secretary: Susanne Byman

E K O N O M I S K A S A M F U N D E T S T I D S K R I F T

The Journal of the Economic Society of Finland

2

EST 1/02 innehåll

i n n e h å l l 2 0 0 2 : 1

LEDARE ........................................................................................................................ 3

A R T I K L A R

niclas andrén och lars oxelheim:

EURON OCH EUROPEISK KONKURRENS I ETT FINSKT PERSPEKTIV................................................................................... 5

susanna fellman:

FINSKA INDUSTRILEDARE – EN VÄLUTBILDAD ELIT! ............................ 21

lars silén:

VÅR FRAMTIDA ENERGIFÖRSÖRJNING ........................................................ 39

peter björk:

MARKNADSRYMD – EN PLATTFORM FÖRRELATIONSMARKNADSFÖRING? ........................................................................ 51

L E C T I O P R E C U R S O R I A

mikael vikström ......................................................................................................... 61

R E C E N S I O N E R

jukka pekkarinen och juhana vartiainen:

FINLANDS EKONOMISKA POLITIK. DEN LÅNGA LINJEN 1918–2000 (johan willner) ................................... 64

anne brunila, marco buti and daniele franco (eds):

THE STABILITY AND GROWTH PACT: THE ARCHITECTURE OF FISCAL POLICY IN EMU (paolo zagaglia) ............................................ 67

CONTENTS IN BRIEF .............................................................................................. 70

M ånga politiska beslut i Finland föregåsav kommitté- eller annat utredningsar-bete. Även om slutsatserna i kommitté-

betänkanden i regel utgörs av kompromisseri vilka de olika intressenternas synpunktersammanjämkats, torde man kunna betraktaåtgärder som förberetts i kommitté eller aven utredningsman som förhållandevis välunderbyggda.

Däremot har man inte för vana att utvär-dera åtgärderna, annat än i enstaka undan-tagsfall. Således motsvaras inte t.ex. det om-fattande utredningsarbete om för- och nack-delarna av ett finländskt medlemskap i denEuropeiska Monetära Unionen som föregickbeslutet om en utvärdering av konsekven-serna.

Få socialpolitiska reformer utvärderasheller. Regeringen beslöt ifjol att en del av lö-neinkomsterna inte beaktas vid uträknandetav utkomststödet för att underlätta övergång-en från utkomststöd till arbetslivet. Att sänkapå utkomststödets s.k. marginaleffekt kan hagynnsamma effekter för sysselsättningen,men åtgärden riskerar tränga ut lågavlönadarbetskraft, som alltså eventuellt kan ersättasav tidigare stödtagare. Det skulle vara högstönskvärt att utreda om de positiva och nega-tiva effekterna förekommer, d.v.s. om syssel-sättningen av mottagare av utkomststöd ökaroch i vilken mån dessa tränger ut redan syss-selsatta lågavlönade personer.

Utvärderingar är viktiga, eftersom de til-låter en bedömning av hur besluten utfaller,

om de utlovade följderna förverkligas och omde fruktade följderna uteblir. Utvärderingarkan också höja på den offentliga diskussio-nens nivå. Skatten på kapitalinkomster höj-des två gånger under 1990-talet, från 25 till28 och senare till 29 procent. Inför de bådaökningarna av skattesatsen varnade mot-ståndarna att högre kapitalskatt skulle ledatill kapitalflykt, en inte helt ogrundad upp-fattning. Uppenbarligen hade dock ingen ensförsökt uppskatta vilka följder den första höj-ningen på 3 procentenheter hade haft, förföljande ökning föregicks åter av idel speku-lation om snarare än på empirisk forskningbaserad argumentering om huruvida höj-ningen skulle resultera i kapitalflykt.

En grundlig utvärdering kräver noggrannplanering, inte minst vad gäller dataunderla-get. I själva verket vore det bäst om utvärde-ringen planerades i samband med beredning-en av själva beslutet – det kan vara för sentatt samla in uppgifter senare.

Grundliga utvärderingar är svåra och dyraatt genomföra. Utvärderandet av 1990-taletsskattereform i Sverige kostade ca. 16 miljo-ner kronor. Såväl förhandsutredningar somutvärderingar av utfall kan kosta ansenligabelopp. Jämfört med vad åtgärderna kostarär dock utvärderingskostnaderna i regel neg-ligerbara.

Kritiska utvärderingar försvåras ytterli-gare i vårt land av att beslut gällande finansi-ering av utvärderingsforskning delvis fattasav samma tjänstemän som förberett de be- 3

EST 1/02 ledare

UTVÄRDERINGSFORSKNING

l e d a r e

MARKUS JÄNTTI*

Professor

* Institutionen för nationalekonomi, Tammerfors universitet och Statistikcentralen, Helsingfors.

slut som skall utvärderas. Finansieringen ärsåledes utom räckhåll för vanlig praxis vidforskningsfinansiering, såsom t.ex. ”peer re-view”. Detta gäller även själva utvärdering-arna. Det är ytterst sällsynt att forsknings-rapporter seminariebehandlas och utsättsför kritisk förhandsgranskning av andra for-skare, vilket ju är praxis i övrig forskning.

Att beslut inte utvärderas är inget nytt fe-nomen. Ursäkterna för att låta bli att utvär-

dera besluten är dock allt sämre, eftersom vihar välutbildade forskare och potentielltmycket gott dataunderlag. Det behövs engrundlig attitydförändring hos tjänstemänoch beslutsfattare. Framförallt skulle det be-hövas att medierna och allmänheten kräveratt få veta om de sannolika följderna med vil-ka besluten genomdrevs också har förverkli-gats.

4

EST 1/02 ledare

NICLAS ANDRÉN*

Universitetslektor

LARS OXELHEIM**

Professor

EURON OCHEUROPEISKKONKURRENS I ETT FINSKTPERSPEKTIV

F rån den dag euron introducerades fixe-rades växelkurserna helt och oåterkalle-ligt mellan de elva deltagande länderna

(Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien,Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spa-nien, Tyskland och Österrike). Samtidigtöverfördes ansvaret för penningpolitiken ieuroländerna till den självständiga europe-iska centralbanken, ECB. Vid årsskiftet 2000/01 utökades medlemsskaran med Grekland.Införandet av euron innebar ett byte av pen-ningpolitisk regim för euroländerna som kanförväntas påverka utvecklingen av hela mix-en av makroekonomiska prisvariabler i euro-länderna.

Den inre marknaden, vilken formelltträdde i kraft 1993, byggde på en elimineringav legala handelshinder. En viktig tanke bak-om euron var att denna sedan skulle bidra tillatt eliminera makroekonomiska handelshin-

der. Genom införandet av en gemensam valu-ta skulle de makroekonomiska förutsättning-arna för konkurrens mellan företag och län-der göras likvärdiga. Vinsten av att införa engemensam valuta har diskuterats flitigt blandsåväl forskare som politiker. Fokus har idenna debatt helt legat på den nominella di-mensionen av euron. Implicit har man antagitatt införandet av euron leder till en i relevan-ta avseenden gemensam ekonomisk politik iländerna inom den ekonomiska och monetä-ra unionen (EMU) och till en konvergens i demakroekonomiska förutsättningarna för kon-kurrens inom EMU.

Frågan som vi vill besvara i denna artikelär i vad mån detta byte har lett till makroeko-nomisk konvergens mellan euroländerna ochdärmed till en utjämning av konkurrensförut-sättningarna mellan länderna. Att konver-gens uppnåtts för såväl nivå som risk med av-

* Företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet och Institutet för Ekonomisk Forskning vid Lunds universitet.

** Institutet för Ekonomisk Forskning, Lunds universitet och IUI, Stockholm.

5

EST 1/02 niclas andrén / lars oxelheim

I denna artikel vill vi besvara frågan om in-

förandet av euron lett till makroekonomisk

konvergens och utjämning av konkurrens-

förutsättningarna mellan euroländerna.

Har konvergensen i nominell växelkurs skett

till priset av minskad konvergens med avse-

ende på andra viktiga variabler? Hur har

utvecklingen varit för Finland? Svaret är

att det efter eurons införande finns en

olycksbebådande divergens inom EMU i de

för konkurrensen relevanta variablerna. I

ett historiskt perspektiv är den remarkabelt

stor. Den finska regeringen bör policymäs-

sigt verka för att förhindra skadeverkning-

arna av denna divergens.

seende på nominell växelkurs är klart, menvad gäller för övriga för konkurrensen rele-vanta variabler i den makroekonomiska mix-en? Har konvergens i växelkursen skett tillpriset av minskad konvergens med avseendepå någon av dessa? Hur har i detta konver-gensperspektiv den makroekonomiska ut-vecklingen varit för Finland?

De flesta försök att beräkna värdet av in-förandet av en gemensam valuta har byggt pådet faktum att förekomsten av olika valutormöjliggör för företag att prisdiskrimineragenom att ha olika försäljningspriser i olikaländer. Införande av en gemensam valuta eli-minerar köparens – slutkonsument såväl somföretag – svårigheter att jämföra priser ut-tryckta i olika valutor. Det uppskattade vär-det av att eliminera detta indirekta hinder förgränsöverskridande handel varierar mellanforskare. Konservativa skattningar utifrån”Cost-of non-Europe” (Cecchinirapporten)pekar på ett värde motsvarande en ökning avEUs totala bruttonationalprodukt på ca 2procent (Gros och Thygesen, 1998). Andraforskare pekar på att denna typ av beräk-ningar endast fångar engångseffekter av eli-minering av handelshinder och transak-tionskostnader vid utrikeshandel (Baldwin,1989, 1991). Enligt Baldwin måste man tahänsyn till eventuella dynamiska tillväxtef-fekter. Han hävdar att sådana effekter kanuppkomma genom att införandet av euronkan förväntas leda till att företag rationalise-rar och effektiviserar. Eventuella produktivi-tetsförbättringar till följd av sådana rationali-seringar och effektiviseringar kan ge storalångsiktiga tillväxteffekter och BNP-ökning-ar inom euroområdet. Det är sålunda främstde dynamiska tillväxteffekterna som kan för-väntas lyfta Europa ur sitt tillstånd av till-växtförlamning.

Euron har bara funnits under tre år ochhar just introducerats i full cirkulation. Detkan därför kanske synas tidigt att utvärderahuruvida euron bidragit till ökad ekonomiskkonvergens eller inte. Utvärdering av euronseffekter är dock något som bör göras fortlö-pande, eftersom klarläggande av eventuella

tendenser till förändring utgör underlag förpolitiskt beslutsfattande. Det är ännu för ti-digt att dra några bestämda slutsatser ommakroekonomisk konvergens. Det är där-emot inte för tidigt att utvärdera färdrikt-ningen.

Vi vill här sätta introduktionen av euron iett längre tidsperspektiv. Valet av startpunkti vår jämförelseperiod motiveras av att det ef-ter andra världskrigets slut länge rådde striktvalutakontroll och att full konvertibilitetmellan valutorna i Central- och Västeuropainte infördes förrän under 1958/59. Alltsedandess har olika grupper av länder, med EUsursprungliga medlemsländer – Belgien,Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederlän-derna och Tyskland – i centrum, agerat förmonetär integration. Införandet av euron in-nebär att denna nära halvsekellånga processfullbordats.

Analysen i denna artikel kommer att fo-kusera på konvergensen i nivåer på de förkonkurrensen viktiga relativpriserna i denmakroekonomiska mixen och koncentrerastill gapen mellan reala räntor och reala växel-kurser för euroländerna. Likaså kommer ga-pen mellan euroländerna att studeras i ettfinskt perspektiv. Utvecklingen i dessa gapunder den tid som förlöpt sedan euron inför-des kommer att jämföras med utvecklingensedan år 1960. Förändringar i fluktuationer idessa variabler, dvs risken, kommer däremotatt lämnas utanför resonemanget.

Nedan diskuteras inledningsvis behovetav att se makroekonomin som en helhet närkonkurrensperspektivet står i centrum. Där-efter följer som början på utvärderingen aveurons hittillsvarande effekter ett avsnitt omtekniska överväganden av vikt för den empi-riska analysen. Den empiriska analysen redo-visas därpå i de två följande avsnitten. Detförsta av dessa handlar om valutadrivna kon-kurrensfördelar baserat på analys av konver-gens i reala växelkurser. Det andra handlarom räntedrivna konkurrensfördelar och ärbaserat på analys av realräntekonvergens.Analysen fokuserar på de länder som är med-lemmar i EMU. Den finska utvecklingen bryts6


dock ut i jämförelserna för att möjliggöra enseparat analys. Avslutningsvis sammanfattasresultaten av studien. Här diskuteras ocksåeventuella policyimplikationer.

OM VIKTEN AV ATT SE MAKROEKONOMINSOM EN HELHET VID ANALYS AVKONKURRENSFÖRHÅLLANDEN MELLANLÄNDER OCH FÖRETAGMakroekonomin kan vara en källa till kon-kurrensfördelar för ett land och dess företagom företagen upplever fördelaktigare makro-ekonomiska förändringar än sina konkurren-ter. Det är tre grupper av variabler som till-sammans med den politiska risken är av sär-skild betydelse ur konkurrenshänseende,nämligen växelkurser, inflation och räntor.Vid fullständig monetär och finansiell inte-gration råder jämvikt mellan dessa variabler.Denna jämvikt fångas av tre jämviktssam-band, nämligen köpkraftsparitet, Fishersinternationella paritet och realränteparitet.Oxelheim och Wihlborg (1987 och 1997) vi-sar på betydelsen av att beakta förändringar imakroekonomin som helhet i analys av före-tagets resultat och riskbild. De konstateraratt den ökade integrationen medfört attinget företag (vare sig stort/litet eller ”in-hemskt”/multinationellt) idag är opåverkatav vad som sker i den globala ekonomin. Av-vikelser i de tre jämviktssambanden avspeg-lar sig i deras analys bland annat i form avkonkurrensförskjutningar. Den analys på län-dernivå vi genomför här antas på aggregeradnivå återspegla dessa förskjutningar.

Låt oss börja med köpkraftsparitet somsäger att förändringen i den nominella växel-kursen mellan två valutor ska vara (approxi-mativt) lika med skillnaden i inflation mellande två länderna. Om så inte är fallet kommerden reala, inflationsjusterade, växelkursenatt ändras. Om två länders valutor är helt fix-erade är förändringen i den reala växelkur-sen lika med skillnaden i inflation mellan detvå länderna. Den relativa kostnadssituatio-nen mellan länderna bestäms då av den ag-gregerade prisutvecklingen i länderna. Om

det ena landet under en följd av år har lägreinflationstakt, kommer det aggregerade kost-nadsförsprånget för företag från det landetatt växa över tiden. Utvecklingen i den realaväxelkursen är således helt central om manvill förstå hur inflations- och växelkursför-ändringar påverkar konkurrenskraften förföretag från olika länder. Om införandet aveuron medför ökad ekonomisk konvergensborde köpkraftsparitet hålla i allt större ut-sträckning och den reala växelkursen stabili-seras.

Fishers internationella paritet, ett annatav de ovan nämnda jämviktssambanden, sä-ger att skillnader mellan nominella räntor påfinansiella placeringar av samma slag (ap-proximativt) speglar marknadens förvänt-ning på växelkursförändring. Två länder medsamma valuta kommer enligt Fishers inter-nationella paritet därför att ha samma ränte-nivåer på identiska placeringar. Om pariteteninte håller kommer de nominella räntenivå-erna i de två länderna att utvecklas olika.

En avvikelse från Fishers internationellaparitet kan ha sin förklaring i form av den re-lativa politiska risk som investerare expone-ras mot genom att investera eller låna i enalandet jämfört med det andra. Den politiskariskpremien är den ersättning investerarenkräver för den extra osäkerhet han/hondrabbas av genom att investera i en bestämdpolitisk miljö. Risken orsakas av osäkerhetom politiskt beslutsfattande som påverkarden effektiva reala avkastningen efter skattsom investeraren kan förvänta sig att erhålla.Skillnader i räntor mellan länder på två iden-tiska placeringar kommer i jämvikt att speglasåväl den förväntade förändringen i växel-kursen som den politiska riskpremien. Tidi-gare studier visar att denna premie (in-klusive kompensation för osäkerhet kringskatteändringar) inte ens är försumbar i ut-vecklade ekonomier och speciellt inte i poli-tiska ekonomier av modell Finland (Oxel-heim, 1990 och 1996). Om EMU i förläng-ningen tar steget till en fullständig centrali-sering även av politiken så att samma politikgäller för vart och ett av medlemsländerna 7


försvinner naturligtvis den politiska riskpre-mien på placeringar mellan euroländerna.För länder, likt Finland innanför EMU, kandock den politiska risken fortfarande vara avbetydande storlek.

Ränteskillnader mellan länder kan vara enkälla till räntedrivna konkurrensfördelar förett land och dess företag, eftersom kostna-derna för företags och konsumenters upplå-ning bestäms av landets räntenivå. Införandetav euron medför att alla räntor i euroområdetnumera uttrycks i samma valuta. Även i dettaavseende eliminerar euron således svårighe-ten att jämföra priser uttryckta i olika valutor.Precis som är fallet med växelkursen är detemellertid inte den nominella räntan som ärbetydelsefull, utan den inflationsjusterade,reala räntan. Två företag av olika nationalitetsom lånar till samma ränta kan komma attdrabbas av olika reala lånekostnader om infla-tionstakterna skiljer sig mellan de två företa-gens hemländer. På företagsnivå gäller ävenhär att extra hänsyn måste tas till förhållan-det att kapitalkostnaden varierar mellan före-tag beroende på företagsstrukturen.

Den tredje jämviktsrelationen, realränte-pariteten, förutsätter såväl köpkraftsparitetsom Fishers internationella paritet. När real-ränteparitet föreligger är de förväntade real-räntorna i de två länder som beaktas de-samma. Om realränteparitet inte håller kom-mer de reala värdena av investeringar ochlåntagande, för såväl företag som dess kun-der, att utvecklas olika.

Ur ett konkurrensperspektiv är det såle-des inte införandet av en gemensam valutasom är central. Det är i stället den eventuellakonvergens i realekonomisk utveckling somdenna gemensamma valuta kan ge upphovtill som är betydelsefull. Endast om införan-det av en gemensam valuta bidrar till att ut-jämna reala växelkurser och realräntor mel-lan euroländerna kommer valuta- och ränte-drivna konkurrensfördelar att elimineras. Viskall i resten av artikeln studera denna kon-vergens. Vi genomför analysen på länderni-

vå och kommer inte att analysera euronsmöjliga inverkan på individuella företag.

VIKTIGA VAL OCH UTGÅNGSPUNKTERINFÖR DEN EMPIRISKA ANALYSENEn utvärdering av realekonomisk konver-gens som en följd av euron kräver tre avgö-randen. För det första är konvergens en pro-cess i relation till en referenspunkt. Dennareferenspunkt måste specificeras. För detandra mäts realekonomisk konvergens i ter-mer av hur växelkurser och räntor utvecklatsjusterat för inflationsdifferenser. Här krävssålunda en specificering av hur inflationenmäts. För det tredje krävs ett acceptabeltviktsystem för konstruktion av mått på växel-kurser, räntor och inflation för euroområdetsom helhet.

Låt oss börja med vårt val av referens-

punkt. Det är mätningar av reala växelkursersom kräver specificering av en tidpunkt dåden reala växelkursen kan antas ha varit ijämvikt. Tyvärr är detta något som endastsvårligen låter sig göras, eftersom det saknasobjektiva mått på jämvikt. ECBs föregångareEMI, det Europeiska Monetära Institutet, pu-blicerade i mars 1998 en konvergensrapport,där utvecklingen i växelkurser, räntor, infla-tionstakter och de offentliga finanserna i eu-roländerna utvärderades. Referensperiodeni den studien var februari 1997 till januari1998 och baserat på slutsatserna i konver-gensrapporten accepterade euroländernasregeringar att fixera växelkurserna från den1 januari 1999. Därmed signalerade regering-arna att de bedömde avvikelserna från köp-kraftsparitet vara så begränsade att de kundebortses ifrån. Dessutom var möjligheterna tillväxelkursjusteringar stora före införandet aveuron som följd av de vida variationsmargi-nalerna i det europeiska växelkurssamarbe-tet. Trots det var växelkurserna mellan euro-ländernas valutor stabila, vilket indikerar attäven valutamarknadens aktörer ansåg växel-kurserna befinna sig i jämvikt. Vi väljer därföratt använda perioden februari 1997 till janua-ri 1998 som jämviktspunkt för euroländerna.Vi har valt att i den empiriska analysengenomgående behandla Grekland som etticke-EMU-land, eftersom landet blev med-lem i EMU först i januari 2001.8


Nästa viktiga ställningstagande från vårsida inför den empiriska analysen gäller valetav inflationsmått. Ur ett konkurrenspers-pektiv är det utvecklingen i produktions-kostnader i olika länder som är relevant attmäta. Vårt huvudmått på inflation är föränd-ringar i producentpriser för tillverkande in-dustri. För jämförbarhets skull bör måtten påproduktionskostnader matchas så att de mä-ter prisförändringar i samma varor och/ellertjänster i olika länder. Tyvärr saknas det så-dana matchade producentprisindex, varfördessa inte är helt jämförbara mellan olika län-der. De ger dock en indikation om huvudten-denser i kostnadsutveckling för tillverkandeföretag. Som komplement studerar vi ut-vecklingen i totala lönekostnaden per timmei euroländerna. För många företag, inteminst inom servicenäringarna, är löneut-vecklingen en mer rättvisande måttstock påkostnadsutvecklingen än ett allmänt mått iform av producentprisindex för tillverkandeindustri.

Vårt tredje avgörande inför den empiriskaanalysen gäller valet av ett viktsystem förmätning av växelkurser och inflation för eu-roområdet. För att möjliggöra utvärderingarav utvecklingen i euroområdet före euronsinförande krävs jämförbara data från perio-derna före och efter införandet. Sådana datafinns inte för perioden före införandet, efter-som euron inte existerade. Vi beräknar där-för viktade hypotetiska växelkurser och in-flationstakter för euroområdet. Dessa be-räkningar bygger på de vikter som de elvaursprungliga euroländerna tilldelades i kons-truktionen av euron vid införandet den 1 ja-nuari 1999.

Valet av vikter är inte självklart. Beyer,Doornik och Hendry (2000) argumenterarexempelvis för att man ska använda löpandevikter, där euroländernas vikter räknas omexempelvis en gång per år. Detta har förde-len att olika ekonomisk utveckling i ländernaavspeglas i viktningen. Nackdelen är att ettunderlag för beräkning av vikter måste väl-jas. Beyer, Doornik och Hendry föreslår realBNP som vikter, medan exempelvis ECB an-

vänder hushållens utgifter för privat kon-sumtion. Ingendera överensstämmer med devikter euroländerna faktiskt har i euron,eftersom eurovikterna även speglar exem-pelvis utrikeshandel, samt innehåller ett sub-jektivt moment. Vi väljer här eurovikter,eftersom de speglar den sammansättning eu-roområdet hade vid eurons införande och detär vad som ska utvärderas. En analys av ut-vecklingen mellan ECU och vår framräknadeeuro sedan ECU infördes 1979 visar att valetav vikter sannolikt är av liten betydelse förresultatet av vår analys. Sammansättningenav ECU har skilt sig från sammansättningenav euron. Storbritannien inkluderades exem-pelvis i ECU, men inte i euro. Trots det harden hypotetiska kursen mellan ECU och eurolegat nära ett under långa tider.

HAR EUROLÄNDERNAS REALAVÄXELKURSER KONVERGERAT EFTEREURONS INFÖRANDE?Vi studerar här utvecklingen av reala växel-kurser med uppdelning på dess två huvud-komponenter, förändringen i nominell växel-kurs och skillnad i inflation mellan de två län-der som växelkursen avser. Figur 1 visarspridningen i utveckling i de reala växelkur-serna för euroländerna och den reala utveck-lingen av den finska marken under periodenjanuari 1960 till juni 2001. Genomsnittet förde reala växelkurserna under referensperio-den sattes till 100. En real växelkurs över 100innebär att en valuta är undervärderad, me-dan värden under 100 betyder att valutan ärövervärderad. En ökning i real växelkurs ärliktydigt med en real depreciering, medan enminskning utgör en real appreciering.

Låt oss börja med att se till de enskilda va-lutorna i de EMU-länder som döljer sig bak-om de något tunnare linjerna i Figur 1. Förperioden 1960 till Bretton Woods samman-brott var den tyska marken kontinuerligt denrealt mest deprecierade, d v s den billigaste,eurovalutan, och därefter blev det irländskapuntet billigaste valuta under resten av 1970-talet. Den franska francen var den realt mest 9


apprecierade, d v s den dyraste, valutan un-der hela 1960-talet och en stor del av 1970-talet. Under 1980-talet och fram till ERM-kri-sen var guilder billig, medan den finska mar-ken var dyr. Italiensk lira, Luxemburgfranc,punt, escudo och franc var tidvis billigasteeurovalutor under andra hälften av 1990-ta-let, medan omväxlande österrikiska shilling,Luxemburgfranc, guilder och escudo var dy-rast. Vid tiden för eurons införande var escu-do billigaste valuta, men blev som en följd avhög inflation snabbt dyraste valuta inom eu-roområdet. Skillnaden mellan realt sett billi-gaste och dyraste valuta var vid eurons infö-rande ungefär 10 procent.

Av Figur 1 kan vi också utläsa att spänn-vidden mellan billigaste och dyraste EMU-va-luta varit stor under större delen av studie-

perioden. Inte förrän under 1996 kom skill-naden mellan billigaste och dyraste valutanatt understiga 10 procent, och det var endastunder 1997, d v s i stort sett jämviktsperio-den, som skillnaden understeg 5 procent.Den reala värderingen av EMU-valutorna harsom framgår av figuren divergerat avsevärtunder de senaste 40 åren. Under 1960- och1980-talen förblev spännvidden mellan billi-gaste och dyraste valuta oförändrat stor,medan 1970-talet och såväl det tidiga som se-na 1990-talet karakteriserades av konver-gens. Åren 1978–81 och 1993–94 känneteck-nades i stället av divergens. Under år 1997var de reala växelkurserna stabila, menunder år 1998 ökade skillnaderna som följdav att inflationen i Portugal under året varmycket lägre än i övriga euroländer.

10


Figur 1: Största positiva och negativa avvikelse från real växelkurs mot euron (februari 1997 – januari 1998 = 100), januari 1960 till juni 2001 (lokal valuta/euro).

Största positiva och negativa avvikelse från real växelkurs mot euron för euroländernaAvvikelse från real växelkurs mot euron för Finland

175160145130115100

8570

1960

/61

1962

/63

1964

/65

1966

/67

1968

/69

1970

/71

1972

/73

1974

/75

1976

/77

1978

/79

1980

/81

1982

/83

1984

/85

1986

/87

1988

/89

1990

/91

1992

/93

1994

/95

1996

/97

1998

/99

2000

/01

Figuren visar största positiva och negativa avvikelse i real växelkurs mot euro från den kurs som gälldeunder perioden februari 1997 till januari 1998 för euroländerna. Finlands utveckling redovisas separat.Som inflationsmått används månatlig förändring i producentpriser för tillverkande industri. Den horison-tella linjen markerar ”jämvikt” i de reala växelkurserna medan den lodräta linjen markerar tidpunkten förintroduktionen av euron. Finland, Frankrike, Irland, Nederländerna, Spanien, Tyskland och Österrike är in-kluderade under hela perioden. Belgien och Luxemburg inkluderas från januari 1980, Italien från januari1981 och Portugal från januari 1990. Växelkursdata till de beräkningar som redovisas i figuren har hämtatsur International Financial Statistics, IMF, medan producentpriser hämtats ur International Financial

Statistics, IMF och OECD Statistical Compendium, OECD.

Av Figur 1 framgår också att Finlandunder stora delar av 1980-talet legat nära detnedre extremvärdet och att sålunda den rea-la växelkursen lagt press – i termer av min-skade bruttomarginaler eller förlorade mark-nadsandelar – på finskproducerande företag.Den strukturomvandling som denna presskan ha framkallat kan i viss mån ha bidragittill ”framgångssagan” Finland. Omvand-lingstrycket lättade dock i början på 1990-ta-let efter det att den finska marken under nå-gra timmar den 15 november 1991 fick flytafritt med en depreciering på 12,3 procentsom följd. Efter ett fortsatt tryck på markenfick den flyta fritt den 8 september 1992 medresultatet att marken omedelbart deprecie-rades med ytterligare cirka 10 procent. Des-sa båda händelser förde snabbt marken frånden nedre extremen i Figur 1 till den övre.Efter eurons införande har den finska realaväxelkursen därefter ganska väl följt genom-snittsutvecklingen för euroländerna.

Efter eurons införande ökade skillnaden irealt värde mellan billigaste och dyraste ”va-luta” snabbt och låg vid studieperiodens slutpå drygt 21 procent. Eftersom växelkursenlåsts i och med införandet av euron represen-teras den reala dimensionen av utvecklingenav relativ inflation. Värdedivergensen är re-sultatet av en real depreciering av den fran-ska francen på 30 procent mot den portugi-siska escudon som en följd av hög inflation iPortugal under framför allt 1999. Vi använ-der här trots införandet av euron fortfarandedet nationella valutanamnet istället för ex-empelvis den ”franska euron”.

Den värdeförändring som skedde mellanfrancen och escudon under de 30 månadersom följde från eurons införande till studie-periodens slut är en uppseendeväckandestor real värdeförändring mellan två valutoröver en 30-månadersperiod jämfört med an-dra stora reala värdeförändringar under desenaste 40 åren. Under blott 13 procent avalla de 30-månadersperioder som har förflu-tit sedan januari 1960 har det förekommitstörre reala värdeförändringar än den mellanfrancen och escudon efter eurons införande.

Utvecklingen efter eurons införande är såle-des inte helt unik. Den är dock avvikande,eftersom de allra flesta andra stora värde-förändringar förekommit i samband medstörre diskontinuiteter i valutamarknaderna(vid exempelvis Bretton Woods samman-brott och ERM-krisen) och inte som en följdav stora inflationsdifferenser.

Spridningen i de reala växelkurserna i öv-riga EU-länder (Danmark, Grekland, Storbri-tannien och Sverige) liknar delvis den för eu-roländerna (Andrén och Oxelheim, 2001).Konvergensen i de reala växelkurserna införeurons införande kom dock senare för övrigaEU-länder, men var lika påtaglig som för eu-roländerna. Utvecklingen efter eurons infö-rande är också likartad med divergens i dereala växelkurserna. Dock var divergenseninte fullt lika påtaglig bland övriga EU-länder,och skillnaden i värde mellan billigaste ochdyraste valuta låg vid studieperiodens slut på14 procent.

En tydlig skillnad i de reala växelkursernaför EU-länderna utanför EMU jämfört medeuroländerna är att de reala växelkursernavarierat mycket mer under studieperioden isin helhet. Under åren 1982 till 2001 låg dengenomsnittliga förändringen under ett år iett EMU-lands reala växelkurs mot euronmellan –2,3 procent och 2,5 procent, medanden genomsnittliga förändringen för EU-län-der utanför EMU låg mellan –8,0 procent och10,3 procent (Andrén och Oxelheim, 2001).

Den snabbt ökande spridningen i prisut-veckling inom euroområdet efter eurons in-förande indikerar kommande problem i valu-tasamarbetet, eftersom stora aggregerade in-flationsskillnader under kort tid naturligtvishar stor betydelse för företagens konkur-renskraft. Som framgår av Tabell 1 varieradeprisökningstakterna under de 30 månadernafrån eurons införande till studieperiodensslut avsevärt mellan euroländerna. Det skallnoteras att i tabellen är perioden före euronsinförande (inom parentes perioden januari1994 till december 1998) dubbelt så lång somperioden efter (december 1998 till juni2001). Om inget hänt mellan perioderna 11


Euroländerna

Belgien 16,5 % (2,4 %) Nederländerna 10,0 % (5,4 %)Finland 12,3 % (–0,9 %) Portugal 34,6 % (6,7 %)Frankrike 3,6 % (0,9 %) Spanien 9,7 % (9,3 %)Irland 12,3 % (2,6 %) Tyskland 7,4 % (1,1 %)Italien 9,0 % (12,5 %) Österrike 7,6 % (–0,2 %)Luxemburg 6,3 % (–1,4 %) EMU 8,9 % (3,7 %)

Övriga EU-länder

Danmark 11,2 % (4,4 %) Sverige 11,3 % (8,0 %)Grekland 15,0 % (27,8 %) Storbritannien 4,7 % (9,1 %)

Tabell 1: Förändring i producentpriser före och efter eurons införande.

skulle vi grovt sett förvänta oss att värdetframför parentesen skulle vara hälften avvärdet inom parentesen (som nästan är falletför Grekland och Storbritannien). Tabellenvisar dock på det motsatta förhållandet. Medtanke på storleksordningen låter sig utveck-lingen knappast förklaras av konjunkturför-ändringar.

Portugal, Belgien, Finland och Irland ut-märker sig med snabbare prisstegringar än iövriga länder efter eurons införande. Finlandär det land som jämte Portugal bjuder på denmest spektakulära förändringen från perio-den före till perioden efter. I den mån ut-vecklingen kan ses som en trend med prog-nosvärde skall den ses som alarmerande förfinskt vidkommande. Har Finland inte uthål-ligt lyckats bryta sig ur de underliggandemekanismerna från det gamla devalverings-mönstret (Korhonen, 2001)? Prisutveckling-en under den senare perioden avviker dockinte så kraftigt från genomsnittet i eurolän-derna att den (enligt Figur 1) drivit bort denfinska reala växelkursen från ”mittfåran”.

Frankrike framstår som exceptionellt

bland euroländerna genom sin låga prisök-ningstakt både före och efter eurons infö-rande. Perioden sedan euron infördes har så-ledes varit fördelaktig för franska företag, vil-ka erhållit kostnadsfördelar relativt sina kon-kurrenter inom EMU. Jämförs dessa siffrormed prisutvecklingstakterna under periodenjanuari 1994 till december 1998 (inom paren-tes i tabellen) framgår det att perioden eftereurons införande inneburit mycket störreackumulerade förändringar i producentpri-ser än perioden just före införandet. I perio-den just före införandet av euron var pris-ökningstakten avsevärt mycket mer homo-gen, med en spridning från Luxemburg, medprissänkningar om 1,4 procent, till Italien,med prisökningar om 12,5 procent. Samtidigtvar växelkurserna ytterst stabila – den stör-sta nominella växelkursförändringen var ennominell försvagning av marken mot pesetaom 10,9 procent. Sammantaget resulteradedetta i att den största reala värdeföränd-ringen under perioden som föregick euronvar en real försvagning av Luxemburgfrancmot lira om 11,5 procent.

12


Inflation mäts som procentuell förändring i producentpriser för tillverkandeindustri. Den första siffran anger prisförändringen under perioden december1998 till juni 2001 och siffran inom parentes anger prisförändringen underperioden januari 1994 till december 1998. Siffran för EMU anger viktadgenomsnittlig prisförändring för euroområdet. Alla data till beräkningarnasom redovisas i tabellen har hämtats ur International Financial Statistics,IMF och OECD Statistical Compendium, OECD.

EU-länder utanför EMU uppvisar ocksåspridning i prisutveckling, såväl före euronsinförande som efter. Under åren före euronsinförande var prisutvecklingen i Danmark,Sverige och Storbritannien likartad, och äveni paritet med prisförändringarna i eurolän-derna. Grekland upplevde däremot storaprisökningar. Efter eurons införande harStorbritannien i stället utmärkt sig med småprisökningar, medan de tre andra ländernahaft likartad prisutveckling och i nivå med deeuroländer som upplevt störst prisföränd-ringar, Portugal undantaget. EU-ländernautanför EMU har dock haft ytterligare en fak-tor att beakta, nämligen nominella växel-kursförändringar. Danmark, Grekland ochSverige upplevde endast marginella nomi-nella växelkursförändringar efter eurons in-förande om mellan knappt 1 procent ochdrygt 3 procent mot euron. Storbritanniendrabbades svårare av nominella växelkurs-förändringar. Under de 30 månaderna fråneurons införande stärktes pundet med 14procent mot euron. Eftersom inflationen iStorbritannien under samma period var fyra

procentenheter lägre än i EMU, blev nettore-sultatet en real appreciering av pundet moteuron om 10 procent.

Tabell 2, som sammanfattar spridningen iutveckling i reala och nominella växelkurseroch inflationsgap för euroländerna underfem olika tidsperioder, visar att utvecklingeni de reala växelkurserna under perioden eftereurons införande inte skiljer sig nämnvärtfrån tidigare perioder. Spridningen i realaväxelkursförändringar var marginellt lägreän under åren 1994 till 1998, lika hög somunder perioden juli 1979 till augusti 1992 ochhögre än under perioden januari 1961 till juli1971. Det är endast perioden från BrettonWoods sammanbrott till införandet av EMSsom kännetecknas av större spridning i realaväxelkursförändringar.

Källan till spridning i reala växelkursför-ändringar är för euroländerna annorlunda ef-ter eurons införande. De nominella växelkur-serna är naturligtvis helt stabila, till skillnadfrån situationen före eurons införande. Där-emot har skillnaderna mellan största ochminsta inflation varit märkbart större sedan

13


Period Genomsnittlig skillnad mellan Genomsnittlig skillnad mellan Genomsnittlig skillnad mellanstörsta och minsta största och minsta högsta och lägsta årliga förändring årliga förändring årsinflation

i reala växelkurser i nominella växelkurser mätt med producentpriser(lokal valuta/euro) (lokal valuta/euro) i tillverkningsindustrin

1961:1 – 1971:7 8,8 % 6,3 % 7,8 %

1973:4 – 1979:6 15,4 % 26,8 % 19,8 %

1979:7 – 1992:8 11,0 % 14,9 % 9,3 %

1994:1 – 1998:12 12,3 % 11,3 % 7,6 %

1999:1 – 2001:6 11,2 % 0,0 % 13,8 %

Tabell 2: Spridningen i årligt gap för real och nominell växelkursförändring och för inflation.

Skillnad mäts för reala resp. nominella växelkurser som den genomsnittliga skillnaden mellan störstadepreciering minus största appreciering under ett år (rullande månadsobservationer) och för inflations-gap som den genomsnittliga skillnaden mellan högsta och lägsta årsinflation i producentpriser för till-verkande industri. Tidsperioderna som redovisas är januari 1961 – juli 1971 (perioden sträcker sig fråndet att full konvertibilitet infördes i Västeuropa till USA övergav guldmyntfoten), april 1973 – juni 1979(från Bretton Woods sammanbrott till EMS infördes), juli 1979 – augusti 1992 (från EMS införande tillERM-krisen), januari 1994 – december 1998 (från ERM-krisens slut till euron infördes) och januari 1999– juni 2001 (från eurons införande till studieperiodens slut). Växelkursdata till de beräkningar som re-dovisas i tabellen har hämtats ur International Financial Statistics, IMF, medan producentpriser häm-tats ur International Financial Statistics, IMF och OECD Statistical Compendium, OECD.

eurons införande. Inflationsskillnaderna var idet närmaste dubbelt så stora som underåren 1994 till 1998 och före Bretton Woodssammanbrott. Det är återigen bara periodenfrån Bretton Woods sammanbrott till införan-det av EMS som uppvisar större spridning änperioden efter eurons införande.

Erfarenheterna från EU-länderna utanförEMU, som inte fixerat sina växelkurser, ärnågot annorlunda. Spridningen i reala växel-kursförändringar var markant lägre efter eu-rons införande än under hela perioden frånBretton Woods sammanbrott till eurons infö-rande (Andrén och Oxelheim, 2001). Det ärbara 1960-talet som kännetecknas av lägrespridning. Den låga spridningen i reala växel-kursförändringar är en effekt av såväl lägrespridning i nominella växelkursförändringarsom mindre inflationsskillnader. Det är bara1960-talet som uppvisar mindre spridning idessa båda variabler.

Avslutningsvis genomför vi inom ramenför vår analys av valutadriven konkurrens-påverkan en jämförelse av total lönekostnadper timme för tillverkande industri i euro-området. Totala kostnaden per timme inne-håller direkt timlön, sociala avgifter och löne-skatter. Ser vi ett gap i lönekostnad pertimme när denna uttrycks i samma valuta

kommer trycket att vara stort för företagenatt produkt- och processutveckla. Vi använ-der data från US Labor Statistics som viräknat om till euro. US Labor Statistics harjusterat data för att möjliggöra jämförelsermellan länder. Figur 2, som visar skillnadenmellan högsta och lägsta nivå på totala löne-kostnader per timme uttryckta i euro för pe-rioden 1975 till 1999 för alla euroländer utomPortugal, indikerar att spridningen i löne-kostnader divergerat fram till mitten av1990-talet och därefter varit konstant. Inteheller här finns sålunda några tydliga indika-tioner på ökad konvergens efter eurons infö-rande. För Finlands vidkommande finner viatt lönekostnaden under långa perioder legati mitten. Det är blott under perioden från1980-talets mitt till dess att marken tillätsflyta som den finska kostnadsutvecklingennärmade sig den övre extremen för eurolän-dernas kostnadsspann.

Lönekostnaderna bland EMU-länderna ärhögst i Tyskland, där kostnaden per timme år1999 uppgick till 25,2 euro. Det kan jämförasmed Spanien, där kostnaden samma år en-dast uppgick till 11,4 euro. För varje timmebetalar alltså tyska företag mer än det dubb-bla jämfört med spanska företag för sin ar-betskraft. Den vägda genomsnittskostnaden14


Figur 2: Högsta och lägsta nivå på total lönekostnad per timme för EU-länderna, 1975 till 1999.

Figuren visar högsta och lägsta nivå på total lönekostnad per timme uttryckt i euro för euroländerna(exklusive Portugal) och för Finland. Data till beräkningarna som redovisas i figuren har hämtats frånUS Department of Labor, Bureau of Labor Statistics.

Högsta/lägsta totala lönekostnad per timme för tillverkande företag bland euroländernaTotala lönekostnaden per timme för tillverkande företag i Finland

3025201510

50

1975

1980

1985

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

för euroområdet var 1999 19,7 euro. Portugalsaknas i jämförelsen, eftersom uppgift intefinns tillgänglig för år 1999. Som jämförelsevar däremot lönekostnaden per timme 4,9euro i Portugal år 1998. Enbart beaktande lö-nekostnaderna per timme är euroländernasåledes långt från jämvikt.

Även övriga EU-länder exklusive Grek-land avviker enligt Andrén och Oxelheim(2001) från jämvikt i lönekostnader. Dessaländer har haft en mera likartad utveckling ilönekostnader än euroländerna. Specielltunder 1990-talet har konvergensen varit på-taglig, vilket resulterat i en lägre spridning ilönekostnader. Storbritannien var 1999 medsina 15,5 euro nästintill ett lågkostnadsland,medan Sverige (20,2 euro) placerade sig nä-ra genomsnittet för euroländerna.

HAR EUROLÄNDERNAS REALRÄNTORKONVERGERAT EFTER EURONS INFÖRANDE?

I analysen av realräntor som uttryck för rän-tedriven konkurrenspåverkan har vi här valtatt studera långfristiga statsobligationsrän-tor. Statsobligationsräntor är de räntor rege-ringen betalar för sin långfristiga upplåning.Som inflationsmått vid beräkningen av realastatsobligationsräntor används förändringeni producentpriser för tillverkande industriunder året före den månad räntenoteringenavser.

Figur 3 visar utvecklingen i högsta ochlägsta långfristiga realränta i euroområdetför perioden januari 1960 till juni 2001. I figu-ren särredovisas också ränteutvecklingen iFinland. Vissa euroländer utmärker sig av att

Figur 3: Högsta och lägsta långfristiga realränta, januari 1960 till juni 2001.

Figuren visar högsta och lägsta reala statsobligationsränta under perioden januari 1960 till juni 2001 föreuroländerna samt Finland. Som inflationsmått används förändring i producentpriser för tillverkandeindustri under året före den månad räntenoteringen avser. Den horisontella linjen markerar realräntalika med noll medan den lodräta linjen markerar tidpunkten för introduktionen av euron. På grund avavsaknad av antingen statsobligationsräntor eller producentpriser är vissa länder inte inkluderade underhela perioden. Frankrike, Nederländerna, och Tyskland är inkluderade under hela perioden. Irlandinkluderas från januari 1964, Österrike från november 1964, Spanien från mars 1978, Belgien ochLuxemburg från januari 1981, Italien från januari 1982, Finland från januari 1988 och Portugal frånjanuari 1991. Data till de beräkningar som redovisas i figuren har hämtats ur International Financial

Statistics, IMF samt OECD Statistical Compendium och Main Economic Indicators, OECD. 15


Högsta och lägsta långfristiga realränta bland euroländernaLångfristig realränta för Finland

25 %

15 %

5 %

–5 %

–15 %

–25 %

1961

/62

1963

/64

1965

/66

1967

/68

1969

/70

1971

/72

1973

/74

1975

/76

1977

/78

1979

/80

1981

/82

1983

/84

1985

/86

1987

/88

1989

/90

1991

/92

1993

/94

1995

/96

1997

/98

1999

/00

2001

under långa perioder haft högst eller lägstlångfristig realränta. Således är Luxemburgoch Portugal klart överrepresenterade somsåväl land med högst som lägst realränta.Portugal hade exempelvis högst realränta ieuroområdet under en tredjedel av de måna-der som Portugal inkluderats (från januari1991), och hade likaledes lägst realränta i eu-roområdet under en andra tredjedel av må-naderna. Motsvarande procentandelar förLuxemburg är 23 procent av månaderna medhögst realränta och 16 procent av månadernamed lägst. Irland och Spanien är överrepre-senterade, och Belgien, Finland och Tysk-land underrepresenterade, som land medlägst realränta. Finland har sedan januari1988 – med undantag av en period i mitten av1990-talet – hållit sig i mitten av spannet.

Skillnaden mellan högsta och lägsta lång-fristiga realränta inom euroområdet har legatrelativt stabil under studieperioden. Vissaperioder utmärker sig dock med stora real-ränteskillnader. Under slutet av 1960-talet

ökade skillnaden mellan högsta och lägsta re-alränta mycket som en följd av låg inflation iNederländerna och hög i Frankrike. Under1970-talet var svängningarna i realräntor sto-ra, vilket tidvis resulterade i stora realränte-skillnader. Detta mönster återspeglar denstora spridningen i inflationstakter under de-cenniet. I början och mitten av 1980-taletökade skillnaden i realräntor igen och ännuen gång framför allt som en följd av ökadspridning i inflation. ERM-krisen påverkadeinte de långfristiga realräntorna nämnvärt.Efter eurons införande reducerades skillna-derna i nominella räntor, medan spridningeni inflation tilltog. Resultatet blev en ökad re-alräntespridning. Utvecklingen i långfristigarealräntor i övriga EU-länder har varit merhomogen än för euroområdet (Andrén ochOxelheim, 2001).

Tabell 3 sammanfattar spridningen i real-räntor, nominella räntor och inflationsgap föreuroländerna under fem olika tidsperioder.Här har vi valt att också inkludera spridning-16


Tabell 3: Genomsnittlig årlig spridning i gap för reala och nominella räntor samt för inflation.

Period Genomsnittlig skillnad mellan Genomsnittlig skillnad mellan Genomsnittlig skillnad mellanhögsta och lägsta högsta och lägsta högsta och lägsta

realräntor nominella räntor inflation

1961:1 – 1971:7 5,3 % 2,9 % 7,8 %1973:4 – 1979:6 13,9 % 8,1 % 19,8 %1979:7 – 1992:8 7,4 % 7,8 % 10,2 % 10,4 % 9,3 %1994:1 – 1998:12 6,6 % 6,6 % 4,9 % 4,1 % 7,6 %1999:1 – 2001:6 10,9 % 12,1 % 0,0 % 0,7 % 13,8 %

Kortfristigaräntor

Långfristigaräntor

Långfristigaräntor

Kortfristigaräntor

Skillnad mäts för reala och nominella kortfristiga (interbank-) och långfristiga (statsobligations-) räntorsom den genomsnittliga skillnaden mellan största och minsta (reala resp. nominella, kortfristiga resp.långfristiga) ränta och för inflationsgap som den genomsnittliga skillnaden mellan högsta och lägstaårsinflation i producentpriser för tillverkande industri. Tidsperioderna som redovisas är januari 1961 – juli 1971 (perioden sträcker sig från det att full konvertibilitet infördes i Västeuropa till dess att USAövergav guldmyntfoten), april 1973 – juni 1979 (från Bretton Woods sammanbrott till dess att EMSinfördes), juli 1979 – augusti 1992 (från EMS införande till ERM-krisen), januari 1994 – december 1998(från ERM-krisens slut till dess att euron infördes) och januari 1999 – juni 2001 (från eurons införandetill studieperiodens slut). Data till de beräkningar som redovisas i tabellen har hämtats ur International

Financial Statistics, IMF samt OECD Statistical Compendium och Main Economic Indicators,OECD.

en i tremånaders interbankräntor. Tabellenvisar att spridningen i såväl kortfristiga somlångfristiga realräntor för EMU-ländernaökat markant sedan euron infördes. Sista ra-den i tabellen sänder en tydlig signal. Sprid-ningen i kortfristiga realräntor ligger på re-kordnivåer jämfört med spridningen under1980- och 1990-talen. Spridningen i de lång-fristiga realräntorna är i det närmaste likastor som efter Bretton Woods sammanbrott.

Under 1980-talet var spridningen i dekortfristiga nominella räntorna i nivå med,eller till och med mindre än, spridningen ikortfristiga realräntor efter eurons införan-de. Då ska man komma ihåg att den genom-snittliga inflationen i euroområdet under1980-talet var 4,0 procent per år. Efter eu-rons införande har skillnader i kortfristiganominella interbankräntor helt, och skillna-derna i nominella statsobligationsräntor i detnärmaste, eliminerats. Skillnader i realräntorär därför helt en funktion av skillnader i infla-tion och politisk risk.

Skillnaden i långfristiga realräntor förEU-länderna utanför EMU har enligt Andrénoch Oxelheim (2001) varit rekordlåg sedaneuron infördes och lägre än under 1960-talet.Skillnaden mellan högsta och längsta kort-fristiga realränta har dock ökat något jämförtmed 1980- och 1990-talen, men inte av sam-ma storleksordning som för euroländerna.

VAD KAN VI SÄGA OM KONKURRENSENMELLAN EU-LÄNDERNA EFTER EURONSINFÖRANDE?Efter införandet av euron konvergerade perdefinition de nominella växelkurserna för eu-roländerna. I denna artikel har vi analyserateventuella effekter, som uppkommit genominförandet av euron, på övriga för konkurren-sen viktiga variabler. Vi har sålunda studeratförekomsten över tiden av valutadriven kon-kurrenspåverkan via analys av utvecklingenav reala växelkurser samt av räntedrivenkonkurrenspåverkan genom analys av real-räntedifferenser.

Analysen, som täcker perioden från janu-

ari 1960 fram till juni 2001, visar på intres-santa resultat av makroekonomiskt genere-rad konkurrenspåverkan i ovannämnda tvåformer. Dessa resultat uppkommer när jäm-förelser görs såväl över tiden som mellan eu-roländer. I jämförelser över tiden finner vi attvi har haft många delperioder med konver-gens av ett starkare slag än den som vi kan seför perioden efter eurons införande. Dettakonstaterande gäller för reala växelkursersåväl som för realräntor. Vad gäller realaväxelkursförändringar har Finland periodvislegat nära extremvärdena och därmed givitfinska företag en kraftig konkurrenspåver-kan mot många av sina europeiska konkur-renter.

När växelkurselementet försvann i ochmed eurons införande förvandlades den rea-la växelkurstermen till en fråga om utveck-lingen av relativ inflation. Efter eurons infö-rande har vi exempelvis noterat divergens iform av en spännvidd mellan fransk och por-tugisisk real växelkurs av en storlek som en-dast inträffat i 13 procent av alla de perioderav längden 30 månader som bygger upp vårundersökningsperiod från 1960. Vi har ocksåfunnit tecken på att den finska producent-prisutvecklingen under perioden med euroninnehåller alarmerande signaler när den jäm-förs med utvecklingen under perioden justföre eurons införande.

Efter eurons införande ökade spännvid-den inom EMU för såväl kortfristiga somlångfristiga realräntor. Spännvidden efter eu-rons införande för de kortfristiga realrän-torna ligger på rekordnivåer jämfört med1980- och 1990-talen. För de långfristiga re-alräntorna är spännvidden i det närmaste li-ka stor som just efter sammanbrottet förBretton Woods.

Vår analys indikerar sålunda att introduk-tionen av euron fram till juni 2001 inte bidra-git till en eliminering av makroekonomisktgenererad konkurrenspåverkan. Inte ens nå-gon klar reducering kan konstateras när vianlägger ett längre perspektiv i analysen.Låsningen av växelkursen kan sålunda sägasha ”spillt över” i de för konkurrensen så vikti- 17


ga reala växelkurserna och realräntornagenom högre divergens i inflationen mättmed producentpriser. Förutsättningarna föratt uppnå de dynamiska tillväxteffekternasom nämndes i inledningen synes sålunda in-te vara särskilt goda under den första perio-den med euron. I den bästa av världar kan delåga konsumentprisändringarna i kombina-tion med höga producentprisändringar i vis-sa euroländer förväntas driva fram en gynn-sam strukturrationalisering. Denna processär dock mycket smärtsam och tidskrävande.Risken är snarare överhängande att diver-gensen leder till krav på transfereringar ochkompensation i olika former som kommer attsätta sammanhållningen inom EMU på spel.Något överraskande synes också konvergen-sen för de EU-länder som inte är anslutna tillEMU vara starkare än den för euroländerna.

En viktig fråga att besvara gäller känslig-heten i våra resultat för de olika antagandenoch val av referenspunkt respektive infla-tionsmått som vi gjort. Portugal är det landsom sticker ut mest i analysen av eurolän-derna. Den divergens vi ser kan självfallet va-ra ett uttryck för en korrektion av förhållan-det att det reala värdet av den portugisiskaescudon inte var i balans vid låsningstillfälletsom vi antagit. Mot denna invändning talardock både politiska argument och det faktumatt producentpriserna i Portugal inte bara le-gat över EMU-snittet efter eurons införandeutan också ökat gapet. Det låter heller intesannolikt att politikerna vid låsningstillfälletskulle ha givit Portugal en inkörsperiod föratt komma ikapp. Det ska noteras att det inteendast är Portugal som skapat divergensenefter eurons införande. Ser vi till eurolän-derna har producentpriserna i en rad små-länder ökat kraftigt jämfört med motsva-rande priser i de större medlemsländerna.En förklaring till prisökningarna kan vara enotakt i konjunkturen i euroländerna. Dennaförklaring skall dock inte ses som en politiskursäkt då euron just är tänkt att minskarisken för obalanser av detta slag. Om viistället valt konsumentprisindex, som i pen-ningpolitiska sammanhang tilldrar sig det

största intresset, blir den bristande konver-gensen efter eurons införande inte lika stark.Argumentet för vårt val att mäta inflationenmed producentprisindex är dock att vi villfånga konkurrensperspektivet.

Våra resultat indikerar att det ligger enolycksbebådande sprängkraft i den starka di-vergens i för konkurrensen relevanta varia-bler som vi kunnat konstatera för periodenefter eurons införande. Divergensen kommeratt sätta förutsättningarna för EMU på provinom en snar framtid och därmed ocksåsammanhållningen inom unionen. Implika-tionerna för policyn på EMU-nivå blir sålun-da att försöka dämpa denna sprängkraftgenom bättre kontroll av inflationen mättockså med producentprisindex. För Finlandsom medlem av EMU blir det självklart avstor vikt att denna dämpning kommer tillstånd. För detta krävs en policy för en ända-målsenlig påverkan på prisbildningen påhemmaplan såväl som på hur divergensenhanteras i EU-sammanhang.

18


REFERENSER

Andrén, N. & Oxelheim, L. (2001): Exchange-rateand interest-rate driven competitive advantage in theEMU, Working Paper 2001/8, Institutet för EkonomiskForskning, Lund.

Andrén, N. & Oxelheim, L. (2002): Euron och Kon-kurrens mellan EU-Länder, i Bernitz, U. Gustavsson, S. & Oxelheim, L. (red.): Europaperspektiv 2002,

Santérus förlag, Stockholm.

Baldwin, R. (1989): The Growth Effects of 1992,Economic Policy 9, s. 247–281.

Baldwin, R. (1991): On the Microeconomics of theEuropean Monetary Union, European Economy 44,

special issue, s. 19–35.

Beyer, A., Doornik, J. A. & Hendry, D.F. (2000):

Constructing Aggregate Euro–zone Data, Journal of

Common Market Studies 38, s. 613–624.

Cecchini, P. (1988): Europas inre marknad 1992.SNS, Stockholm.

ECB (2000): Konvergensrapport 2000. ECB,Frankfurt.

EMI (1998): Konvergensrapport, EMI, Frankfurt.

Gros, D. & Thygesen, N. (1998): European

Monetary Integration. Prentice Hall, Harlow, England.

Korhonen, T. (2001): Finnish Monetary and ForeignExchange Policy and the Changeover to the Euro,Discussion paper 25, Bank of Finland, Helsinki.

Oxelheim, L. (1990): International Financial

integration. Springer Verlag, Heidelberg och NewYork.

Oxelheim, L. (1996): Financial Markets in Transi-

tion – Globalization, Investment and Economic

Growth. Routledge, London och InternationalThomson Press, New York.

Oxelheim,L. & Wihlborg, C. (1987): Macroecono-

mic Uncertainty – International Risks and Oppor-

tunities for the Corporation. Wiley, Chichester ochNew York.

Oxelheim, L. & Wihlborg, C. (1997): Managing in

the Turbulent World Economy – Corporate Perfor-

mance and Risk Exposure. Wiley, Chichester och NewYork.

19


20


SUSANNA FELLMAN*Pol.Dr.

FINSKA INDUSTRI-LEDARE – ENVÄLUTBILDADELIT!INLEDNING

F öretagsledarnas kompetensbehov ochföretagsledarutbildning är föremål fören omfattande diskussion idag. Även om

man inte direkt kan utbildas till företagsle-dare, är de flesta ense om att man genom ut-bildning även kan befrämja företagsledarensledarförmåga. Hur denna utbildning bör ut-formas, vad den bör innehålla och hur prak-tisk och teoretisk utbildning skall kombine-ras debatteras dock livligt. Denna diskussionär emellertid inte ny, utan liknande frågorhar varit aktuella ända sedan de första utbild-ningsanstalterna för näringslivet uppstod.Ännu i början av 1900-talet var en negativ in-ställning till formell utbildning för företagsle-dare inte ovanlig; utbildning sågs ofta somonödigt och i vissa fall t.o.m. som något skad-ligt. Utbildning hämmade ”företagarandan”.

Det var den praktiska erfarenheten och denpersonliga läggningen, som gjorde någon tillen god ledare. Småningom insåg man dockatt företagsledare kunde ha nytta av fackut-bildning och även tankar på ”företagsledarut-bildning”, dvs. en utbildning som går ut på attbefrämja ledarkompetens, vann terräng.

I alla länder har företagsledarnas utbild-ning också stigit markant under de senasteseklet. En orsak är utbildningsexpansionen,men också näringslivets omvandling och in-dustrialiseringen har varit en viktig faktorbakom denna utveckling. Företagens tillväxt,byråkratisering och den teknologiska utveck-lingen ledde till nya kompetensbehov hosföretagsledningen. Företagsledningen pro-fessionaliserades. Med företagsledningensprofessionalisering avses vanligen att ägan-

* Institutionen för samhällshistoria, Helsingfors Universitet.

21

EST 1/02 susanna fellman

I artikeln studeras hur finska industrile-

dares utbildning förändrades under perio-

den 1900 -- 1975 i belysning av industrialise-

ringen, utbildningsexpansionen och profes-

sionaliseringsprocessen. Förändringarna

analyseras också i ett internationellt per-

spektiv. De finska storföretagsledarnas bak-

grund uppvisade nämligen vissa intressan-

ta drag. De hade redan tidigt en anmärk-

ningsvärt hög utbildningsnivå. I artikeln

diskuteras orsakerna till den höga formella

utbildningsnivån och vilken betydelse for-

mell utbildning har haft i selektionsproces-

sen i det finska näringslivet. Artikeln base-

rar sig på författarens doktorsavhandling,

som behandlade professionaliseringen av

företagsledningen i finsk storindustri och de

förändringar i industriledarnas utbildning

och karriärmöster som professionalisering-

en medförde.

det och ledningen separerades, men be-greppet innefattar också en kompetens-aspekt; företagsledarna började i allt högregrad rekryteras på basen av kompetens ocherfarenhet.1 Detta ledde samtidigt till attföretagsledningen effektiverades. Enligt denkända företagshistorikern Alfred D. Chand-ler innebar professionaliseringen av företags-ledningen samtidigt en övergång från per-sonlig, informell ad hoc-baserad till en merasystematisk företagsledning.2

Även i Finland har företagsledarnas ut-bildningsnivå stigit under det senaste seklet.Om man studerar de finska företagsledarnasbakgrund i internationell belysning kan mandessutom notera att intressant fenomen.Trots att Finland ända fram till 1970-taletklart var en efterföljare i industrialiserings-processen hade företagsledarna redan tidigten anmärkningsvärt hög utbildningsnivå. I eninternationell undersökning från början av1970-talet kunde man t.ex. konstatera att definska företagsledarna var de bäst utbildade iEuropa. Författarna till denna undersökningkunde inte förklara fenomenet; de kalladeFinland för Europas ”svarta låda” (the black

box of Europe).3 I denna artikel kommer jagatt belysa hur industriledarnas utbildningförändrades under perioden 1900–1975, vadsom kan förklara den relativt höga utbild-ningsnivån och vilken betydelse utbildninghar haft i selektionsprocessen i det finska nä-ringslivet. Artikeln baserar sig på en centraldel av min doktorsavhandling, där jag stude-

rade professionaliseringen av företagsled-ningen i finsk storindustri och de förändring-ar i industriledarnas utbildning och karriär-mönster som professionaliseringen med-förde.4

KORT OM DATAMATERIALETDet empiriska materialet i denna under-sökning består av persondata över 324 före-tagsledare i stora finska industriföretag. Per-sonerna innehade befattningen som verk-ställande direktör eller motsvarande i dessaföretag.5 Denna undersökning berör alltså enmycket liten del av alla företagsledare –toppledare inom finsk storindustri – ochdetta bör hållas i minne då man studerar deempiriska resultaten. Företagsledarnas ut-bildning varierar mellan näringsgrenar ochbranscher och mellan stora och små företag.Industriledare och storföretagsledare är van-ligen relativt välutbildade i jämförelse meddirektörer i mindre företag och i t.ex. han-delssektorn. Ingenjörerna utgör dessutom enstor grupp i industriledningen, medan derasandel i andra typer av företag är obetydlig.Även om de empiriska resultaten endast gäl-ler för denna snäva grupp av företagsledare,kan man emellertid anta att liknande utveck-lingsförlopp skulle kunna noteras om manstuderade företagsledare inom andra bran-scher och i andra typer av företag. Vissa ge-neraliseringar kan man därför göra på basenav dessa resultat.

Företagsledarmaterialet är indelat ko-

1 Mable Newcomer observerade på 1950-talet att professionalisering av företagsledningen utmärktes av att ägo- och familjerelationernasroll vid utnämningen minskade, att formell utbildning blev viktigare, att karriärvägen blev längre, att företagsledningen blev en hel-tidssysselsättning och att företagsledarna fick en företagsetik, vilken främst utmärktes av en stark lojalitet till bolaget. Newcomer (1955).Enligt C. Wright Mills Företagsledarnas karriär gick dessutom i allt högre grad ut på att klättra i hierarkiska organisationer och detbörjade ställas upp formella kvalifikationskrav för olika befattningar i företagen. Mills konstaterar visserligen att man överbetonatrutiniseringen av selektionen i storföretag: karriärerna är enligt honom ”en salig blandning av tjänster och gentjänster.” Mills (1971), s. 149–50. Ett liknande utvecklingsförlopp kan också observeras i Finland under 1900-talet. Den dagliga operativa ledningen övertogs iallt större utsträckning av utomstående experter, ledande av företag blev ett heltidsarbete, arbetsfördelningen mellan den dagliga led-ningen och styrelsen blev klarare och det skedde en maktförskjutning från ägarna till de anställda ledarna. Dessutom blev företagsled-ningen ett heldagsarbete och klart mera systematisk. För denna utveckling i Finland, se Fellman (2000), kapitel 3.

2 Chandler (1980). Chandler såg denna utveckling som ett tecken på en ”moderniseringsprocess”, men utvecklingen medförde samtidigtnya problem. Den spridda ägarstrukturen, i kombination med ett ökat behov av specialkompetens hos företagsledarna, ledde tillminskad ägarinsyn. Det skedde en maktförkjutning från ägarna till de avlönade direktörerna, där de senare tidvis kunde ha andra målän ägarna. Dessutom bör det även noteras att många ägarledare är mycket kompetenta.

3 De Bettignies & Lee Evans (1971).

4 Fellman (2000).

5 För en diskussion av begreppet verkställande direktör, se Fellman (2000), kapitel 2.2.

22


hortvis enligt födelseår och enligt rekryte-ringsår, dvs. det år då de utsågs till verkställ-lande direktör. Ålderskohorterna är tre: per-soner födda mellan 1829 och 1874, personerfödda mellan 1875 och 1904 samt personerfödda mellan 1905 och 1940. Kohorterna be-står av 90, 141 respektive 93 direktörer. Ävenom exakt födelseår är okänt för nio direktö-rer, har det alltid varit möjligt att härleda tillvilken kohort de hörde. Då jag studerar re-kryteringsår har direktörerna grupperats en-ligt direktörer rekryterade före 1918, direk-törer rekryterade mellan 1919 och 1945 ochdirektörer rekryterade efter 1946. I analyserenligt rekryteringsår kan samma person ingåflera gånger, eftersom en del direktörer varverkställande direktör i flera av de undersök-ta företagen. Därför uppgår totala antalet di-rektörer i rekryteringsårsanalysen till 347.

Dessutom har jag indelat direktörerna en-ligt ägarledare och avlönade direktörer, dvs.direktörer utan familje- eller ägorelationer.Det är ju en central faktor bl.a. då man be-traktar professionaliseringsprocessen. Det äremellertid inte helt lätt att ställa upp ett gottkriterium på vad man menar med t.ex. ”ägar-ledare”. T.ex. hur nära släkt skulle företagsle-daren vara till ägarfamiljen eller hur storägarandel skulle han inneha för att anses somägarledare.6 Det är ju välkänt att ju meraspritt aktiekapitalet är, desto mindre ägaran-

del behövs för att kontrollera bolaget. Jag hardock ställt relativt stränga krav på släkt-skapsförhållanden; i huvudsak har gränsengått i ”andra led”, dvs. vid kusiner, brorsöneretc. Det bör visserligen noteras att specielltunder början av undersökningsperioden dåde industriella kretsarna var mycket små, vardet få direktörer som saknade någon form avpersonlig beröring med ägarna; ”alla kändealla”. Även på ägarandel har jag ställt relativtstränga krav; en tumregel har varit en ägar-andel på c. 15–20 procent, men i vissa fall harjag inkluderat ledare med mindre ägarandel.Speciellt i den sista kohorten hade vissa di-rektörer en klart lägre ägarandel, men hördeändå entydigt till den ägarsfär som domine-rade bolaget. Gränsfallen utgör dock en litenminoritet i hela materialet.

I Tabell 1 presenteras fördelningen mel-lan ägardirektörer och direktörer utan ägore-lation till bolaget under undersökningsperio-den. Ur tabellen framgår det att rekrytering-en av utomstående direktörer ökade snabbt;under undersökningsperioden skedde enklar professionalisering av företagsledningeni finsk storindustri. Om man studerar utveck-lingen närmare kan man dessutom notera attutvecklingen förefaller att ha varit specielltsnabb under de två första decennierna på1900-talet och igen fr.o.m. 1960-talet framåt;det förekom två ”professionaliseringsvågor”.

6 I denna undersökning är det s.g.s. uteslutande fråga om ”han”; endast två kvinnor i förekommer i datamaterialet. Dessa två kvinnor var änkor efter de tidigare direktörerna och skötte under en kort tid bolagsledningen efter makens död.

23


Tabell 1: Fördelning mellan ägare och avlönade direktörer, enligt rekryteringsår som direktör.

Ägare Avlönade Alla Ägare Avlönade Alladirektörer direktörer direktörer direktörer

Rekryteringsår N N N % % %

1856–1900 29 12 41 70,8 29,2 100,01901–1920 45 41 86 52,3 47,7 100,01921–1940 24 59 83 29,0 71,0 100,01941–1960 22 53 75 29,3 70,7 100,01961–1975 11 51 62 17,8 82,2 100,0Hela perioden 131 216 347 37,8 62,2 100,0

Not: �2 -test = 40,614 > �2,001= 18,467, för 4 frihetsgrader. Skillnaderna mellan kohorterna är klart statiskt signifikanta.

Källa: uppgifter om direktörer presenterade i Appendix I i Fellman (2000).

FÖRÄNDRINGAR I INDUSTRILEDARNASUTBILDNING – EN ÖVERSIKT

I Tabell 2 kan man iaktta att utbildningsnivåni den finska industriledningen hela tiden va-rit relativt hög: redan i den första kohortenhade drygt 45 procent av direktörerna fått enhögre professionell utbildning. Visserligensaknade 28 direktörer helt formell professio-nell utbildning, men det innebar inte att de-ras utbildningsnivå, speciellt om man beak-tar befolkningen i genomsnitt, var specielltlåg. Av dessa 28 hade nämligen 11 tagit stu-denten och flera hade ”besökt” ett univer-sitet eller institut, men inte fått någon exa-men.7 En del hade också fått en traditionell,praktisk affärsmannaskolning.8 Utbildnings-

nivån i den första kohorten måste också an-ses hög om man beaktar att utbudet på högreutbildning för näringslivet då var mycketlitet. Den akademiska utbildningen varemellertid i övrigt relativt välutvecklad i Fin-land och många hade också sökt sig utom-lands för studier. En överväldigande majori-tet av direktörerna hade ändå skaffat sig sinprofessionella utbildning i Finland. Det varnämligen endast 50 direktörer som hade av-lagt en utländsk examen. De flesta av demvar ingenjörer. En orsak till detta var att in-genjörsutbildningen i Finland länge var an-språkslös, men ingenjörernas stora rörlighethar också observerats i andra länder: ingen-jörernas utlandsvistelser har i många ländervarit en viktig faktor för spridandet av ny

7 Fellman (2000), tabell 6.1.

8 ”Uppgift saknas” kan visserligen indikera att direktören saknade professionell utbildning. Antalet som dokumenterats som ”uppgiftsaknas” är dock mycket litet och påverkar inte nämnvärt resultaten. Utbildning av samma typ på lägre och på mellannivå har härsammanslagits och dokumenterats som ”lägre utbildning”. T.ex. ”lägre merkantil utbildning” innefattar alltså handelsskolor ochhandelsinstitut. Avlagd examen från föregångarna till Tekniska högskolan och handelshögskolorna, dvs. Polytekniska Institutet ellerHögre Svenska Handelsläroverkets högskoleavdelning har dock dokumenterats som ”högre teknisk” eller ”högre merkantil utbildning”.

24


Tabell 2: Direktörernas professionella utbildning, enligt högsta utbildning*. Antal direktörer fördeladekohortvis enligt födelseår och mellan ägare och avlönade direktörer.

1829–1874 1875–1904 1905–1940

Ägare Avlönade Ägare Avlönade Ägare Avlönade

Utbildning N % N % N % N % N % N %Forskarutbildning 3 5,9 1 2,6 5 8,8 4 4,8 1 .. 6 8,5Högre teknisk utbildning 11 21,6 12 30,7 18 31,6 43 51,2 6 .. 38 53,6Juridisk utbildning 4 7,8 3 7,7 3 5,3 4 4,8 5 .. 7 9,8Företagsekonomisk utbildning – – – – 3 5,3 4 4,8 6 .. 13 18,3Forstmästarutbildning – – – – 1 1,7 3 3,6 1 .. 1 1,4Agronomutbildning – – – – 2 3,5 1 1,2 – .. 1 1,4Genomgången kadettskola 2 3,9 3 7,7 1 1,7 1 1,2 – .. – –Annan högre utbildning 1 1,9 1 2,6 3 5,3 5 5,9 – .. 5 7,0Summa, högre utbildning 21 41,1 20 51,3 36 63,2 65 77,5 19 .. 71 100,0Lägre teknisk utbildning 3 5,9 1 2,6 3 5,3 – – – .. – –Lägre merkantil utbildning 6 11,8 5 12,8 5 8,8 5 5,9 – .. – –Annan lägre utbildning 2 3,9 2 5,1 2 3,5 6 7,1 1 .. – –Summa, lägre utbildning 11 21,6 8 20,5 10 17,5 11 13,0 1 .. – –Ingen professionell utbildning 19 37,3 9 23,1 10 17,5 5 5,9 2 .. – –Uppgift saknas – – 2 5,1 1 1,7 3 3,6 – .. – –Antal direktörer, totalt 51 100,0 39 100,0 57 100,0 84 100,0 22 71 100,0

* om direktören avlagt flera examen på samma nivå, räknas som den högsta utbildningen den senare. Not: Här testades endast fördelningen mellan huvudgrupperna högre utbildning, lägre utbildning, ingen professionell utbildning och

utbildning okänd. Testresultat: för de professionella direktörerna �2 = 40,521 >�20,001= 22,458 för 6 frihetsgrader, och för ägarna

�20,05= 15,103 >�2

0,05=12,592 för 6 frihetsgrader. Skillnaderna är statistiskt signifikanta för båda grupperna. Antalet observationer i vissa celler är litet, vilket minskar �2 -testet tillförlitlighet.

Källa: uppgifter om direktörer presenterade i Appendix I i Fellman (2000).

teknologi. Även om andelen med utländskutbildning inte var stor, hade så gott som alladirektörer utlandserfarenhet i någon form.Man for utomlands för studieresor och prak-tikperioder. Utlandserfarenhet förefaller attha varit viktigt i näringslivet under helaundersökningsperioden!9

Om man studerar Tabell 2 vidare kan mannotera att utbildningsnivån bland industrile-darna dessutom steg snabbt. Redan i denmellersta kohorten hade en klar majoritet,drygt 70 procent, fått en högre utbildningoch i den sista kohorten var så gott som alladirektörer (96,8 %) akademiskt utbildade.Detta får stöd av bl.a. en studie gjord av OivaLaaksonen på 1950-talet. Han noterade att90 procent av storindustrins ledare hade av-lagt en akademisk examen.10

Den generellt stigande utbildningsgradenhos industriledarna beror delvis på förskjut-ningen mot direktörer utan ägo- eller släkt-skapsrelation till företaget. Ägardirektörernahade genomgående en något lägre formell ut-bildningsnivå. Arvtagare och entreprenörerbehöver inte i samma utsträckning som deavlönade direktörerna legitimera sin roll medformell kompetens.11 I hela direktörspopula-tionen saknade endast 14 av de avlönade,men hela 30 ägardirektörer en slutförd for-mell professionell utbildning. Dessutom hadeägarledarna oftare en utbildning på lägre ni-vå. Alla direktörer utan ägarrelation i densista kohorten hade en högre utbildning. Åt-ta avlönade direktörer var visserligen endastdiplomekonomer, dvs. de hade avlagt en lä-gre högskoleexamen. I båda grupperna stegdock utbildningsnivån under perioden.

Detta betyder inte heller att ägarledarnaskulle ha varit lågt utbildade. Tvärtom,många ägardirektörer var välutbildade ochflera hade t.o.m. disputerat för doktorsgra-den. Inom vissa familjeföretag var sönernamycket gediget utbildade och många senaregenerationers arvtagare hade besökt utländ-

ska elithögskolor bl.a. för att studera före-tagsledning och organisation. Arvtagarna tillG. A. Serlachius Ab hade vanligen en godskolning både på de tekniska och kommersi-ella områdena. Gösta Serlachius hade självvisserligen inte avlagt någon examen, menhan hade efter juridiska studier skaffat signyttiga kunskaper på annat sätt. Han hadestuderat juridik under ett par terminer, menavbröt studierna eftersom han inte hade hågför dem. Efter det skaffade han kontorsprak-tik i England och studerade åren 1902 – 03papperstillverkning i Wien. Han gjorde ävenen studieresa till USA. Hans son R. Erik Ser-lachius hade studerat till ingenjör vidtekniska högskolan i Dresden och därefterekonomi vid den berömda franska Hautes

Études Commerciales. Hans son GustafSerlachius hade i sin tur läst till ekonomiekandidat vid Svenska Handelshögskolan ochsedan kompletterat studierna vid Centres

d’Études Industrielles i Genève och vid uni-versitet i Madinson, Wisconsin i USA åren1956 – 57. Det är möjligt att det fanns olikatraditioner i familjeföretagen. T.ex. i familjenvon Rettig var den formella utbildningsnivånlägre och arvtagarna fick vanligen en prak-tisk skolning.

Tidiga arvtagare fick också ofta en gedi-gen ”praktisk” teknisk eller merkantil affärs-mannautbildning. Denna praktiska utbild-ning kunde vara mycket omfattande ochsträcka sig över flera år. En betydande andelav de ägardirektörer som saknade formellprofessionell utbildning hade dessutom av-lagt studentexamen och ”legat vid univer-sitetet” en tid. Man kan anta att en viss all-mänbildning ansågs bra, medan en slutexa-men inte var nödvändig för arvtagare. Vi sågovan att Gösta Serlachius hade studerat juri-dik en tid. Karl August Snellman, direktör förTrävaruaktiebolaget Kemi, hade studerat ettpar terminer vid Polytekniska Institutet, menavbrutit studierna för att inträda i faderns,J.W. Snellman G:son, handelshus. Hans ut-bildning gick därefter främst ut på kontors-praktik i faderns firma och utomlands.

9 Se vidare Fellman (2000), kapitel 8.

10 Laaksonen (1962), s.104.

11 Jfr. Torstendahl (1982). 25


Ägarledarnas utbildningsnivå steg dess-utom avsevärt under perioden och i den sistakohorten, som visserligen innehåller mycketfå ägardirektörer, motsvarade arvtagarnasutbildningsnivå i det stora hela de avlönadedirektörernas. En orsak till att ägarledarnasutbildningsnivå steg var naturligtvis den in-dustriella utvecklingen, vilken gjorde attäven arvtagare behövde en gedigen utbild-ning. T.ex. de tidiga entreprenörer som ingåri materialet förefaller att ha haft en något lä-gre utbildningsnivå än de övriga ägarle-darna.12 Rolf Torstendahl har framhållit atten grundare inte behövde bekräfta sin kom-petens med en formell, professionell utbild-ning, men redan arvtagaren behövde skaffasig trovärdighet genom formella meriter.13

I materialet kan man finna ett antal direk-törer som avlagt flera än en examen. Derasantal ökade något under den undersökta pe-rioden, men det var inte ovanligt ens i den

äldsta kohorten. Ökande utbildningskrav ochväxande konkurrens på arbetsmarknadenmedförde inte någon nämnvärd ökning av an-delen direktörer med två examina.

Om man vill studera de generella förän-dringar i utbildningsnivå som skedde somföljd av den industriella utvecklingen eller avförändringar på företagsnivå räcker det inteatt klassificera företagsledarna kohortvis en-ligt födelseår. Åldern då direktörerna till-trädde kunde nämligen variera avsevärt. Härgranskas därför även utbildningen enligt re-kryteringsår, dvs. de år företagsledarna till-trätt som verkställande direktör. På dettasätt kan vi bilda oss en bättre uppfattning omnär snabba förändringar i utbildningsnivåförefaller att ha ägt rum. Tabell 3 visar att ut-bildningsnivån steg speciellt snabbt under detvå första decennierna av 1900-talet. Blanddem som rekryterades före sekelskiftet, hadeendast 13 direktörer av 41, dvs. 32 procent,avlagt en högre utbildning, medan 17 (41 %)helt saknade formell utbildning. 9 direktörerhade institututbildning av varierande typ.14

Redan under mellankrigstiden rekryteradeshuvudsakligen direktörer med hög utbild-

12 Laaksonen studerade också företagsgrundare separat och dehade klart en lägre utbildning än arvtagarna. Laaksonen(1962), s. 104.

13 Torstendahl (1982).

14 Rapporteras inte som separat tabell.

26


Tabell 3: Direktörernas professionella utbildning, enligt högsta utbildning*. Antal direktörer fördeladekohortvis enligt rekryteringsår som direktör.

1856–1918 1919–1945 1946–1975 Total t

N % N % N % N %

Forskarutbildning 7 6,1 5 4,6 9 7,3 21 6,0Högre teknisk utbildning 34 29,6 47 43,1 61 49,6 142 41,1Juridisk utbildning 8 7,0 10 9,2 11 8,9 29 8,4Företagekonomisk utbildning – – 4 3,7 23 18,7 27 7,8Forstmästarutbildning – – 4 3,7 2 1,6 6 1,7Agronomutbildning – – – – 4 3,3 4 1,2Genomgången kadettskola 5 4,3 2 1,8 – – 7 2,0Annan högre utbildning 2 1,7 7 6,4 6 4,9 15 4,3Summa, högre utbildning 56 48,7 79 72,5 116 94,3 251 72,3

Lägre teknisk utbildning 7 6,1 – – – – 7 2,0Lägre merkantil utbildning 12 10,4 9 8,3 1 0,8 22 6,3Annan lägre utbildning 5 4,3 6 5,5 2 1,6 13 3,7Summa, lägre utbildning 24 20,8 15 13,8 3 2,4 42 12,1

Ingen professionell utbildning 33 28,7 12 11,0 2 1,6 47 13,5Uppgift saknas 2 1,7 3 2,7 2 1,6 7 2,0Antal direktörer totalt 115 100,0 109 100,0 123 100,0 347 100,0

* om direktören avlagt flera examen på samma nivå, räknas som den högsta utbildningen den som avlagts senare.Källa: uppgifter om direktörer presenterade i Appendix I i Fellman (2000).

ning. Den första professionaliseringsvågen(jfr ovan) avspeglade sig i en snabbt stigandeutbildningsnivå.

Även typen på utbildning genomgick för-ändringar under undersökningsperioden.Den amerikanske sociologen Neil Fligsteinhar visat att företagsledarna i amerikansk in-dustri haft olika bakgrund under olika perio-der. Utvecklingen har gått från direktörerutan utbildning, via produktions- och mark-nadsföringsexperter, till direktörer med fi-nansiell bakgrund eller ”generell företagsle-darkompetens”.15 Fligstein fokuserar visser-ligen inte utbildning, utan inom vilken funk-tion företagsledaren arbetat, men utbildningoch funktionell bakgrund korrelerar. Lik-nande tendenser har noterats även i andraländer, även om bl.a. ingenjörerna anses hahaft en mera framträdande roll i industriled-ningen i de europeiska länderna. Det hardessutom antagits att utvecklingen skeddenågot senare här än i USA.

Liknande tendenser kan också observe-ras i vår direktörspopulation. Den första pro-fessionaliseringsvågen innebar nämligenfrämst en snabb ökning i andelen ingenjörer.Redan i den äldsta kohorten var andelen di-rektörer med högre teknisk utbildning rela-tivt stor, c. 26 procent, men av Tabell 3 fram-går att ingenjörernas andel ökade specielltsnabbt under de två första decennierna på1900-talet. Detta skedde parallellt med attutbildningsnivån steg. Den snabba industria-liseringen avspeglades sig just i en växandeingenjörsefterfrågan. Företagen växte snabbtoch produktionsprocessen mekaniserades.Företagsledningen gick ofta i praktiken ut påatt lösa produktionstekniska problem och or-ganisera processen. Ingenjörernas ökade be-tydelse avspeglar sig också i att taylorismenbörjar uppmärksammas under mellankrigsti-den.

Under de första decennierna av 1900-talet utvecklades dessutom den tekniska

högskoleutbildningen snabbt och många fin-ländare studerade till ingenjör utomlandskring sekelskiftet 1900. En annan orsak tillatt ingenjörernas roll stärktes under dennaperiod var sannolikt också högskoleingenjö-rernas spirande professionaliseringssträvan-den, vilka till en del gick ut på en strävan att”monopolisera” de högre tekniska befatt-ningarna och ledningsuppgifterna inom in-dustrin. Under mellankrigstiden betonademan dessutom ofta explicit behovet avteknisk kunskap och branscherfarenhet dåman sökte personer till ledande poster.Denna period var ”branschspecialisternas”period.16 Det fanns även under denna periodett inte obetydligt antal direktörer med an-nan akademisk bakgrund. Det har t.ex. före-kommit forstmästare inom skogsindustrin,agronomer och kemister i livsmedels- ochden kemiska industrin. En del av dessa hadeklart vad man kunde kalla för en branschspe-cifik utbildning, dvs en utbildning som gav enviss specialkompetens med tanke på bran-schen.

Även om ingenjörernas andel under helaperioden var betydande och de utgjort denstörsta gruppen av industriledare, var derasandel dock aldrig högre än cirka hälften. Detfanns under hela perioden andra utbildnings-grupper som inom industrin förmådde kon-kurrera med ingenjörerna. Det var dessutomjust storindustrin som var ingenjörernasverksamhetsområde. T.ex. då Oiva Laakso-nen inkluderade mindre industriföretag i sinundersökning sjönk andelen ingenjörer iföretagsledningen.

En viktig grupp inom industriledningenvar juristerna. Juristerna har också i mångaandra länder haft en framträdande roll inomföretagsledningen. Lars Engwall m. fl. kon-staterar dock att juristernas roll klart min-skade i de svenska industriföretagens led-ning.17 I Finland förefaller juristerna ha haften liten, men relativt stabil position i topp-ledningen under hela undersökningsperio-den. Det förefaller som om de utgjorde denenda profession som under hela periodenkunde konkurrera med ingenjörerna om de

15 Fligstein (1987).

16 Se Fellman (2000), s. 223.

17 Engwall m.fl. (1996).27


högsta posterna. Flera direktörer med juri-disk bakgrund, t.ex. Einar Ahlman (Kymme-ne), V.A. Kotilainen (Enso-Gutzeit), Stig H.Hästö (Tampella) och Casimir Ehrnrooth(Kaukas), var också framträdande personer ifinsk industrihistoria. Juristernas relativtcentrala roll i företagsledningen avspeglasockså i att chefsjurister eller juridiska direk-törer förefaller att ha haft en central positioni bolagsledningen. De var i regel medlem avledningsgruppen och ofta även styrelsens se-kreterare. Några betrodda bolagsjurister,bl.a. Bengt Rehbinder och Marcus Nykopp,var de första utomstående direktörer somtog över ledningen i familjeföretag.

Enligt Fligstein har juristerna i USA haften starkare position i storföretagen än vadenbart deras antal i toppledningen skulle in-dikera.18 En orsak till juristernas centralaställning i de finska företagen kan dessutomvara att juristerna har utgjort en stark pro-fession i Finland ända sedan 1800-talet.Främst dominerade de den offentliga förvalt-ningen, men deras position var stark även påandra områden. Juristernas roll i företag ochi företagsledningen har antagits öka genomframväxten av storföretag och genom att deninstitutionella omgivningen blivit komplex-are.19 Juristerna har dessutom ofta ansettslämpade för företagsledaruppgifter genomatt de har kompetens att sköta externa rela-tioner, speciellt i förhållande till den offentli-ga sektorn och på arbetsmarknaden. MarkSmith och Michael White har framhållit attjurister som företagsledare kan uppfattassom externa specialister (environmental

specialists), som representerar utåtriktadestrategier.20 Storföretagens stora inflytandeinom den finska korporativa ekonomin bi-drog därför sannolikt till att juristerna fick enrelativt framträdande roll.21 Ledningen avstorföretagen går i hög grad ut på att sköta

externa relationer och skötseln av externarelationer kan anses vara speciellt viktigt i enkorporativ ekonomisk modell.

Företagsekonomernas roll i industriled-ningen var mycket anspråkslös ända fram till1960-talet. I den första kohorten fanns inteen enda och i den andra kohorten endast sjuföretagsekonomer. Av tabellerna ovan fram-går dock att företagsekonomernas andel iden finska industriledningen ökade snabbtfr.o.m. 1960-talet. I början av undersöknings-perioden kan man visserligen hitta ett antaldirektörer, som hade genomgått handelsin-stitut eller handelsskola. Andelen direktörermed merkantil utbildning förändrades alltsåinte nämnvärt under perioden, men detskedde en förskjutning i fråga om utbild-ningsnivå. När handelshögskolorna tillkom,sökte man sig till dem i stället för till handels-institut. Merkantilt utbildade direktörer frånlägre institut ”ersattes” alltså delvis med han-delshögskoleutbildade. Även om andelen fö-retagsekonomiskt utbildade företagsledaretidvis ansetts som ett tecken på ”modernitet”– stora mångbranschföretag skulle ledas avprofessionella företagsledare med ”allmänföretagsledarkompetens” – kan den relativtstora andelen direktörer med en handelsin-stitututbildning i de tidiga kohorterna sna-rare ses som ett tecken på den sena industri-aliseringen. Företagsledare med handelsin-stitututbildning förekom främst i textilin-dustrin där kompetenskraven överlag varlägre och de hörde till de äldsta kohorternaoch försvann tidigt ur materialet. De ekono-miekandidater som förekom i ledande ställ-ning på 1960- och 1970-talet var sist och slut-ligen en helt ny generation av företagsledare.

Företagsekonomernas obetydliga roll i in-dustriledningen ända fram till 1960-talet be-rodde naturligtvis till stor del på att den före-tagsekonomiska utbildningen var på en an-språkslös nivå ända fram till 1960-talet. Fåhade dessutom avlagt den högre ekonomie-kandidatexamen. Det förefaller inte hellersom som om man under mellankrigstidenskulle ha sett handelshögskolorna som någonväg till betydelsefulla poster i näringslivet.

18 Fligstein (1987).

19 Lipartito (1990).

20 Smith & White (1987).

21 Michelsen (1999), s. 305.28


Då Stig H Hästö funderade vad han skullebörja studera, kom han till att handelshögko-lan med sin tvååriga utbildning verkade ”liteför lätt”.22 Under 1960-talet utveckladesemellertid den företagsekonomiska utbild-ningen snabbt. Man strävade att höja denakademiska nivån och att skapa en utbild-ning för företagsledare. De första inhemskaföretagsledarutbildningsprogrammen upp-stod. Dessutom kan de första professionali-seringssträvandena bland företagskonomer-na observeras under denna tid: de gjorde an-språk på att vara experter just på att ledaföretag.

Eftersom den snabba utvecklingen i han-delshögskoleutbildningen ägde rum först på1960-talet, var det dock knappast en orsaktill ökningen i andelen ekonomer i storföre-tagsledningen. Det tar ju tid innan de gradu-erade når de högsta posterna. Den företags-ekonomiska utbildningen förefaller snarareatt ha svarat mot nya behov i näringslivet.Det framhölls ofta i debatten kring handels-högskoleutbildningen på 1960-talet att före-tagsekonomernas kompetensnivå inte mot-svarade de behov som förändringarna i nä-ringslivet skapade.23 En viktigare orsak tilldet ökade antalet företagsekonomer i in-dustriledningen – och reformerna i handels-högskoleutbildningen – var sannolikt föränd-ringar i företagens organisation. Näringslivetgenomgick en snabb omvälvning på 1960-och 70-talet. Företagen växte snabbt, detskedde en snabb koncentrationsvåg i nä-ringslivet, nya organisationsmodeller togsibruk och företagen började internationalise-ras fr.o.m. 1970-talet. Framväxten av stora,divisionaliserade företag med växande inter-

nationell orientering ställde nya krav på före-tagsledningen. Utländska influenser inomföretagsledning och organisation nådde Fin-land och man kunde bl.a. konstatera att definska företagen lagt lite vikt på de företags-ekonomiska aspekterna. Företagen börjadesätta mera tid och resurser på organisations-planering och -utveckling. Nya befattningarav typen ekonomidirektör uppstod i toppled-ningen, vilket gjorde att de företagsekono-miska experternas roll ökade i toppledning-en.24 Detta förbättrade samtidigt företagseko-nomernas möjligheter att nå toppledningen.

Utvecklingen följde alltså i stort det Flig-steinska resonemanget. Eftersom andeleningenjörer i finsk industriledning ökadeunder hela perioden (jfr Tabell 3), förefallerdet visserligen som om företagsekonomernasposition i industriledningen främst skedde påbekostnad av andra utbildningsgrupper. Dåföretagsekonomernas andel ökade, minska-de samtidigt andelen direktörer med annanutbildningsbakgrund.25

Ovan konstaterades att det förefaller haskett två professionaliseringsvågor, då för-skjutningen från ägarledare till avlönade di-rektörer var speciellt snabb. Dessa vågor av-speglades även i förändrad utbildning blanddirektörerna. Den första ”professionalise-ringsvågen” i början av 1900-talet avspeglas ien brant stigande utbildningsnivå och i att in-genjörerna inträdde i företagsledningen.Under den andra ”professionaliseringsvå-gen” ägde ingen större förändring i direktö-rernas utbildningsnivå rum, eftersom i prak-tiken hela industrieliten då redan hade enakademiskt utbildning. Under denna periodkonvergerade utbildningen emellertid mot

22 Hästö (1987), s. 58.23 Se Fellman (2000), kapitel 5.24 Fellman (1999).25 Även i Sverige förblev ingenjörernas andel i företagsledningen relativt konstant, medan företagsekono-

mernas andel ökade markant. Engwall m.fl. (1996), Carlson (1986). Man bör dessutom notera att ök-ningen i antalet företagsekonomer i industriledningen ofta innebar en ökning av antalet direktörer sombåde hade en företagsekonomisk och en annan professionell utbildning. Av de 26 direktörer i den sistaålderskohorten som hade en företagsekonomisk utbildning, hade nio också någon annan professionellutbildning. Att man kombinerade en företagsekonomisk examen med någon annan typ av utbildningtyder på att företagsekonomiska kunskaper uppfattades som viktigt i näringslivet, men pekar samtidigtpå att företagsekonomerna ännu hade svårigheter att hävda sin ledarkompetens åtminstone i industrinoch att en ekonom- eller ekonomiekandidatexamen kanske mera sågs som en ”lämplig” tilläggsutbildning.

29


utbildning för näringslivet; dvs. direktörernahade då främst en teknisk, ekonomisk ellerjuridisk utbildning. Under denna period öka-de företagsekonomernas roll kraftigt och deförsta företagsledarna med en modern ”före-tagsledarutbildning” kan också observeras.Man kan, något förenklat, tala om den första”moderna professionella företagsledargene-rationen”.

Dessa förändringsfaser avspeglar delvisutbildningsexpansionen. Den tekniska ochden företagsekonomiska utbildningen i Fin-land uppstod och expanderade fr.o.m. slutetav 1800-talet och universitetsutbildningenutvecklades också på många andra områdensnabbt under perioden 1880–1910.26 På1960-talet expanderade utbildningen på allanivåer och i alla sektorer snabbt i Finland.Dessutom genomgick speciellt den företags-ekonomiska utbildningen en stor omvand-ling. Sambandet mellan professionaliserings-vågorna och industrialiseringsprocessen ärdock även tydligt. Industrialiseringen tog farti slutet av 1800-talet och den sk. genom-brottsfasen inföll under mellankrigstiden.27

Den andra professionaliseringsvågen hängdesamman med strukturomvandlingen inom in-dustrin på 1960- och 1970-talet och de förstastegen mot internationalisering togs.

FINSKA INDUSTRILEDARE I ETTINTERNATIONELLT PERSPEKTIV I inledningskapitlet noterades att Finland en-ligt en undersökning från 1970-talet hadeden bäst utbildade företagseliten i Europa. 28

Att utbildningsnivån bland finska företagsle-dare var hög fick också stöd i bl.a. Oiva Laak-sonens undersökning. Han jämförde svenskaoch finska företagsledare på 1950-talet ochkorrigerade datat så att bransch och före-tagsstorlek i de båda länderna motsvaradevarandra. Han fick som resultat att finska

storföretagens direktörer klart hade en hö-gre utbildningsnivå än de svenska.29 Ocksåresultaten här indikerar att ledarskiktet i denfinska industrin redan tidigt var mycket väl-utbildat. I Tabell 4 jämförs finska industrile-dare närmare med företagsledare i andranordiska länder och det framgår tydligt att definska direktörerna haft en mycket hög ut-bildningsnivå under hela perioden, specielltom man jämför med Norge och Danmark. IDanmark hade på 1930-talet endast 26 pro-cent och i Norge 28 procent avlagt en akade-misk examen. De skedde inte någon snabbhöjning i de danska industriledarnas utbild-ningsnivå: på 1970-talet var andelen industri-ledare med högre utbildning 57 procent. Denorska direktörernas utbildningsnivå stegdock snabbt; över 90 procent hade en akade-misk examen år 1977. De svenska förhållan-dena påminner relativt mycket om de finska.Redan på 1930-talet hade över hälften av desvenska industriledarna högre utbildningoch år 1980 var andelen något under 90 pro-cent.

Även ifråga om utbildningstyp kan mannotera vissa skillnader. Företagsekonomer-nas roll tycks ha varit mindre i Finland än iden svenska industriledningen, där redan år1944 10 procent av industrins företagsledarehade en akademisk företagsekonomisk ut-bildning. Deras antal var dessutom avsevärtmindre ännu på 1970-talet: år 1975 22 pro-cent, mot 39 procent i svenska industriföre-tag år 1980.30 I Finland var å andra sidan ju-risternas andel relativt stor ännu i slutet avperioden. Även om företagseliten i storföre-tag i alla länder varit välutbildad, tycks de fin-ska industriledarna ha haft en hög utbild-ningsnivå. Om man beaktar att Finland in-dustrialiserades sent även i nordisk jämfö-relse och hade få teknologiskt avanceradeföretag är resultatet uppseendeväckande.

26 För expansionen i den högre utbildningen under perioden 1880–1910, se ex. Elovainio (1974).27 Under genombrottsfasen är tillväxten i industrisektorn snabb både absolut och i relation till totala BNP-tillväxten.

Dessutom vinner nya industrisektorer terräng, medan gamla industrisektorer stagnerar. För en diskussion om ochdefinition av ”genombrottsfasen” se Krantz (2001).

28 De Bettignies & Evans (1971).

29 Laaksonen (1962), s. 104 tabell 34 och s. 111.

30 Carlson (1986), tabell 3.

30


Man bör naturligtvis minnas att de skillna-der som kan observeras vid internationellajämförelser delvis beror på att materialen in-te är helt jämförbara. Även om datat väljsmed omsorg, beror skillnaderna delvis påolikheter i ländernas industristruktur, bl.a.ifråga om branschfördelning och företags-storlek.31 I Finland och Sverige fanns mångastorföretag inom t.ex. metall och skogsin-dustrin, där utbildningsnivån överlag varhög, medan Norge och Danmark haft enstörre förekomst av mindre företag. I Dan-mark fanns det dessutom många företag in-om textil- och livsmedelsindustrin, där ut-bildningsnivån generellt var lägre. Man kandock våga sig på att dra vissa slutsatser påbasen av tabellen. Materialet baserar sig i al-la länder i huvudsak på företagsledare i storaindustriföretag.32 T.ex. det danska datat –där skillnaderna i förhållande till det finskamaterialet är speciellt stora – insamlades ihuvudsak enligt samma principer som detfinska materialet och företagssamplet base-rar sig på de allra största företagen i dansk in-dustri. Danmark har trots allt också haft be-tydande storföretag inom t.ex. cement- ochmetallindustrin där utbildningsnivån vanli-gen varit hög. Den stora förekomsten av livs-medels- och textilföretag i Danmarks in-dustri bidrog visserligen till den lägre for-mella utbildningsnivån.

VAD FÖRKLARAR DE FINSKA INDUSTRI-LEDARNAS HÖGA UTBILDNINGSNIVÅ?Även om skillnader i industristruktur delvisförklarar skillnaderna i företagsledarnas bak-grund, kan man anta att även andra faktorer,som t.ex. variationer i utbildningssystem ocholika kulturella faktorer, är viktiga för att för-stå och förklara den höga utbildningsnivån

bland finska företagsledare. Utbildningssystemet och -traditioner är

en viktig faktor. I Finland var det akademiskautbildningsväsendet tidigt välutvecklat, me-dan t.ex. den tekniska institututbildningenutvecklades sent. I Danmark och Sverigefanns redan i ett tidigt skede ingenjörsutbild-ning på institutnivå. I Norge utvecklades denhögre utbildningen sent; den högre företags-ekonomiska utbildningen inleddes först 1936då Handelshögskolan i Bergen startade. Åandra sidan har Rolv-Petter Amdam fram-hållit att det norska näringslivet i stor ut-sträckning kunde utnyttja utländska läroan-stalter.33

Amdam har dessutom konstaterat att deti Norge funnits en tradition med en praktiskeller en institututbildning för företagsledare.I Danmark fanns det också en lång traditionmed hantverks- och annan praktisk utbild-ning. Det har också framhållits att den dan-ska eliten har varit fragmenterad och att ing-et generellt selektionskriterium till elitenfunnits och framförallt har inte universitets-utbildning utgjort ett dylikt kriterium.34

Formell utbildning och speciellt akade-misk utbildning har igen i Finland haft en högstatus och det är välkänt att det funnits enviss förkärlek för titlar här. Per Hull Kristen-sen omnämner den betydelse man i Finlandtycks ha fäst vid akademiska titlar som kon-trast till Danmark, och uttrycker en viss för-våning över detta faktum.35 Akademisk ut-bildning expanderade kring sekelskiftet tillstor del för att möjliggöra socialt avance-mang för den finskspråkiga befolkningen ochskapa en ny finskspråkig elit.36 Enligt OsmoKivinen och Risto Rinne har den finska tradi-tionen med formell högre utbildning ocksådelvis sina rötter i den auktoritära traditio-nen från tsartiden. Den formella utbildning-ens roll förstärktes under senare tider avtron på utbildningen som väg till industriali-sering och välstånd.37 Vi noterade dessutomovan att vissa utbildningsprofessioner haften stark ställning i samhället, där t.ex. inge-njörernas professionaliseringssträvande del-vis gick ut på att monopolisera ledningen avindustriföretag. Detta är också en delförkla-

31 För dataproblem, se vidare Fellman (2000), s. 135ff.32 Det svenska materialet är det mest problematiska eftersom det

klart också innehåller mindre industriföretag. 33 Amdam (1999).

34 Kristensen (1996).

35 Kristensen (1996), s.138.

36 Elovainio (1974).

37 Kivinen & Rinne (1998).31


ring till att vissa akademiska utbildnings-grupper hade en stark ställning i företagsled-ningen.

Högre utbildning förefaller i Finland attha varit en viktig faktor i selektionsproces-sen. Det betyder inte att formell akademiskutbildning skulle vara det enda eller ens detviktigaste kriteriet när någon utses till verk-ställande direktör, men för att komma med iden selektionsprocess som leder till top-poster i näringslivet har formell akademiskutbildning varit betydelsefull och småningomnödvändig. Det har framhållits att eliten upp-ställer kriterierna för selektionen till elitenoch då den formella utbildningen börjadefungera som en selektionsmekanism, ställdeeliten också upp kriteriet på vilken typ av ut-bildning som eliten bör ha.38 I storindustrin iFinland blev det småningom i praktiken ettkrav att företagsledningen skulle ha en högreutbildning lämplig för näringslivet. Den högautbildningsnivå som arvtagarna haft och denstora betydelse hederstitlar tillmätts också idet finska näringslivet stöder detta. Det fin-ska samhället utmärks av att man i relativtstor utsträckning önskar undvika osäkerhet(uncertainty avoidance), i den betydelsesom Gert Hofstede i sin undersökning gettbegreppet.39 Enligt Martin Lindell och Ca-milla Sigfrids har detta i finska företag tagitsig uttryck i att man tillmätt formella meriterstor betydelse.40

Man bör visserligen notera att beundranför akademisk utbildning inte är helt entydigi Finland. Inom näringslivet ansågs nämligenlänge att formell utbildning inte var viktigoch ibland såg man det t.o.m. som någontingnegativt. Man talade om ”handelsmagistrar”som hade fått ”för mycket teoretisk utbild-ning”. Ingenjörsutbildningen kritiseradesupprepade gånger för att vara för lång.41 Enbildningstradition, som förekom i t.ex. dettyska bildningsborgerskapet (Bildungsbür-

gertum) och som senare avspeglade sig bl.a.i de tidiga tyska tekniska högskolornas for-skartradition, har dock inte varit särskilt ut-bredd i Finland.42 Personer med praktiskafärdigheter har nämligen också värderatshögt i det finska samhället. Ingenjörsutbild-ningen är här ett bra exempel och bidrar tillatt förklara den relativt starka ingenjörspro-fessionen. Ingenjörsutbildningen var en aka-demisk utbildning, men samtidigt gav denförmåga att utföra någonting påtagligt ochpraktiskt.

En viktig förklaring till företagsledarnasoch företagarnas höga utbildningsnivå i Fin-land är också den sena, men snabba industri-aliseringen. Tron på formell utbildning somen väg till ekonomiskt välstånd har varit starki Finland. Genom att satsa på formell utbild-ning önskade man mobilisera resurser för attförbättra tillväxten. Detta gällde specielltfr.o.m. 1960-talet. Man strävade att befrämjaindustrialisering och tillväxt genom att drivaen ekonomisk politik som framkallade en höginvesteringsgrad, hög participation på ar-betsmarknaden och stora utbildningssats-ningar. Dylika argument framlades även i de-batten om företagsledarnas utbildning ochföretagsledarutbildningen. Den moderna ”före-tagsledarutbildningen” expanderade specielltsnabbt under slutet av 1960- och 70-talet. Detframhölls att utbildningen ökade företagsle-darnas förmåga att leda företag, vilket i sintur skulle stimulera den ekonomiska tillväx-ten.43 Liknande argument hade dessutom re-dan förekommit då de tidiga företagsekono-miska och tekniska läroanstalterna upprät-tades. Avsaknaden av elementära tekniskaoch företagsekonomiska kunskaper sågs somen orsak bakom Finlands efterblivenhet.Genom ökade utbildningssatsningar skulledet finska näringslivet befrämjas.

Den tyska historikern Jürgen Kocka harkonstaterat att sent industrialiserade länderofta haft en tendens att investera i formell ut-bildning. Det beror naturligtvis främst på attett sent industrialiserat land måste ta ettlängre”kliv”. En sen men snabb industrialise-ring bygger ofta på tillämpning av befintlig

38 Se t.ex. Byrkjeflot (2000), s. 5.39 Hofstede (1980), s. 165.40 Lindell & Sigfrids (1996).41 Se vidare för detta Fellman (2000), kapitel 5.42 Jfr. t.ex. Locke (1984) och Kaelble (1993).43 Om den tidiga finska företagsledarutbildningen,

se Fellman (2001).

32


teknologi, och sker industrialiseringen sentär den teknologi som skall tillägnas meraavancerad. En större mobilisering av resur-ser, även i humankapital, behövs. De tidigtindustrialiserade länderna hade ofta en väl-fungerande tradition med lärlingssystem ochannan praktisk utbildning. Även om t.ex.Sverige också hade en välutbildad företags-elit, fanns där på ett annat sätt än i Finlandföretagartraditioner och lång erfarenhet avinternationell handel. Handelssläkternas be-tydelse för framväxten av den finska storin-dustrin var visserligen också stor, eftersomde redan hade finans- och humankapitalsamt etablerade handelskontakter. Dessakretsar var dock små i jämförelse med ex.Sverige. Resurser måste i Finland mobilise-ras på alla plan.

Hög formell utbildningsnivå bland före-tagsledare var dessutom något typiskt justför Tyskland. Enligt Kocka berodde dettaockså på att de tyska företagen adopteradebyråkratiska traditioner från den effektivatyska statsförvaltningen. Det innebar att manockså imiterade systemet med formella kom-petenskrav.44 Det är möjligt att en kopieringav en dylik byråkratisk modell också före-kommit i Finland. Många företagsledare hadenära kontakter till tjänstemannaeliten och endel rekryterades från den offentliga sektorn.Den stora betydelse olika hederstitlar haft idet finska näringslivet kan också tyda på ko-piering av byråkratiska modeller.45 Speciellt istorföretag var en välutbildad direktör kan-ske också en ”prestigefråga”.46

En viktig orsak till att industrieliten så ti-digt hade en hög utbildningsnivå var dock de-ras höga sociala bakgrund; de skulle ha varitvälutbildade oberoende av vilken bana detänkt sig. Den finska industrieliten hade näraförhållande till tjänstemannaeliten och det

gamla handelsborgarskapet och växte delvisfram ur den. Denna undersökning var ut-tryckligen ett studium av den finska ”indus-trieliten”. Skulle man ha inkluderat mindreföretag skulle den sociala bakgrunden ochäven utbildningsnivån ha sett helt annorlun-da ut! De tidiga företagsledare i denna under-sökning som i ett tidigt skede tänkt sig enföretagsledarkarriär hade ofta en relativt lågformell utbildning; de hade fått en praktiskaffärsmannautbildning.

UTBILDNING OCH DEN ”INRE KRETSEN”Även om formell utbildning har spelat en vik-tig roll i selektionsprocessen i näringslivet,bör man naturligtvis framhålla att dess rollminskade högre upp i karriären och hademycket liten betydelse vid utnämningen avtoppdirektörer. För att komma med i den”hiss” som leder till toppbefattningar vardock högre utbildning viktig och småningomnödvändigt.

Jag konstaterar i min avhandling att topp-ledare under hela undersökningsperiodenrekryterades på s.k. inre arbetsmarknaderför företagsledare, dvs. inom en strängt be-gränsad krets.47 Dessa interna arbetsmark-nader för företagsledare uppstår som ett re-sultat av den risk (och kostnad) rekryteringav personer i den högsta ledningen innebär. Ibörjan av industrialiseringen rekryteradesföretagsledarna främst inom familjen. Senareutvidgades kretsen, men rekryteringen sked-de ännu ofta inom ”utvidgade familjer”. Manrekryterade ofta bolagets egna tjänstemänoch om man anställde externt, ägde rekryte-ringen rum inom en strängt avgränsad krets.

Basen för dessa förändrades dock avse-värt. I början av perioden kan man notera fa-milje- och de informella sociala nätverkens

44 Kocka (1977), s. 150.45 På 1970-talet uppstod i många företag ”administrativa avdelningar” och ”administrativa direktörer”. Det kan också

vara ett tecken på att modeller från förvaltningen kopierades.46 Då den nuvarande chefen för Sonera, Harri Koponen, utnämndes hösten 2001, väckte det en viss uppmärksamhet

att han ”bara” var merkonom. Han har visserligen också genomgått ett executive MBA-program.47 Jfr. Rose (1998). I arbetsmarknadsteori har de interna arbetsmarknadernas roll för arbetsmarknadernas funktion

uppmärksammats. Vanligen avser man då företagens interna arbetsmarknader. Strävan att etablera långa ochstabila arbetsförhållanden leder till att företagets egen personal skapar “insiders”. Förekomsten av internaarbetsmarknader sammanhänger bl.a. med de kostnader som nyrekrytering och skolning av arbetskraft medför. Ombarriären mellan "insiders" och "outsiders" blir mycket hög, kan rigiditeter dock uppstå.

33


betydelse. Som en följd av professionalise-ringen började rekryteringen utsträckas ock-så till andra kretsar. Genom att kompe-tenskraven ökade ökade bl.a. betydelsen av”professionella nätverk”, dvs. nätverk somuppstått under studietiden, inom professio-nella yrkesorganisationer och under den tidi-gare karriären, och där rekryteringen skeddepå basen av kompetens. Dessa professionell-la nätverk var speciellt viktiga under den pe-riod som jag kallat för ”branschspecialister-nas” period, dvs. under mellankrigstiden ochfram till 1960-talet (jfr ovan).

Även vad man skulle kunna kalla för ”kor-porativa nätverk” ser ut att ha ökat i bety-delse, speciellt under efterkrigstiden. Dylikanätverksrelationer uppstod mellan personersom stod i nära förbindelse med varandrasom representanter för vissa organisationer.Rekryteringen skedde som följd av att någonpart, t.ex. bankerna, hade ett stort inflytandei företaget eller för att den aktuella perso-nens kontaktnät, t.ex. till den politiska eliteneller till ”korporationer” av typen lobbyorga-nisationer, ansågs värdefulla för företaget.Också formella företagsgrupper, dvs. företagsom är mer eller mindre löst sammanbundnavia ägorelationer, har fungerat som internaarbetsmarknader för direktörer och högatjänstemän i företagen.48

De olika nätverksrelationerna existeradehela tiden parallellt och ofta överlappande. Ifamiljeföretagen var naturligtvis familjenät-verken viktiga, men också de professionellanätverken var hela tiden framträdande. Spe-ciellt de professionella och korporativa nät-verken var dessutom intimt sammanflätademed varandra och ofta omöjliga att särskilja.Den smala finska eliten, det korporativa dra-get och det bankcentrerade finansierings-systemet, bildade små kretsar inom vilkaföretagsledarna rekryterades.

Under decennierna efter kriget skapadesockså helt nya former av interna arbets-

marknader för företagens högsta tjänstemänoch företagsledare. Det fanns visserligentecken på att göra rekryteringen av högatjänstemän i företagen formellare och merastrikt fokuserad på kompetens. Rekrytering-en av högre tjänstemän och s.k. ”nyckelper-soner” började t.ex. överlåtas till företag,som var specialiserade på personalrekryte-ringsservice, s.k. head hunters.49 Personal-förvaltningen bland tjänstemannapersonaleneffektiverades och interna karriär- och per-sonalutvecklingsprogram uppstod. Företags-ledarutbildnings-program växte upp somsvampar ur jorden.

Någon genomgripande förändring skeddedock knappast för rekryteringen i den högstaledningen. Personalrekryteringsservicen ut-nyttjades nämligen främst för rekrytering avpersoner på expert- och mellannivå i storaorganisationer, även om rekryteringsföreta-gen i enstaka fall också kunde få i uppdrag attsöka en VD åt ett företag. Att någon t.ex.genomgått företagsledarutbildning var knap-past heller en avgörande merit. Dessutombörjade företagsledarprogrammen, personal-rekryteringsservicen och personalutveck-lingsprogrammen snarare fungera som nyainterna arbetsmarknader för rekrytering av”nyckelpersoner”. Det har ansetts att euro-peiska företagsledare i allmänhet varit merainriktade på att finna företagsledare med ensocial och funktionell bakgrund som påmin-de om deras egen än t.ex. de amerikanska,och att selektionen till managementbefatt-ningar i Europa skedde i ett tidigare skede avkarriären än i USA. Enligt Haldor Byrkjeflotutgjorde därför företagsledarprogrammensnarare en mötesplats för den redan utvalda”inre cirkeln”, medan de i USA i högre gradvar en del av en livslång selektionsprocessoch personlighetsutveckling.50 En deltagare ien av LIFIMs första kurser framhöll senareatt det största utbyte med kursen inte hadevarit själva innehållet, utan det informella

48 För exempel, se Fellman (2000), s. 191.49 Det äldsta i Finland, TK-Ritvala Oy, grundades 1953, men först fr.o.m 1970-talet blev head hunters och andra typer

av personalrekryteringsservice omfattande, då firmor som Friisberg J. & Partners Oy Ab (sedermera Back Up) ochMercuri Urval startade sin verksamhet i Finland.

50 Byrkjeflot (2000), s. 26.

34


tankeutbyte som ägde rum mellan delta-garna under den sociala samvaron. Därförvar det också bra att kurserna anordnades ikurscentrum utanför storstaden.51 Företags-ledarna rekryterades under hela periodenfrån en ”inre cirkel”.52

AVSLUTNINGDe finska industriledarnas förändrade utbild-ning var alltså ett resultat av många faktorer.Det är lätt att observera att utvecklingenhängde samman med industrialiseringspro-cessen och förändringar i utbildningssyste-met. Industriledarnas ändrade utbildnings-bakgrund bör dessutom betraktas i belysningav den generella utveckling som hela det fin-ska samhället genomgick under 1900-talet.Perioden 1890–1910, som medförde ensnabb expansion i den högre utbildningen,korrelerade med samhälleliga omvälvningar,där den finskspråkiga befolkningens möjlig-heter till utbildning och social avancemangökade. Karl-Erik Michelsen har igen fram-hållit att första världskriget och självständig-hetsförklaringen innebar att ståndssamhälletslutgiltigt fick ge vika för det ”professionellasamhället”, där makt och inflytande baseradesig på meriter och kompetens.53 Denna ut-veckling sammanträffar med den ”första pro-fessionaliseringsvågen” som vi kan observerabland industriledarna. Industriledarnas pro-fessionalisering var ett resultat av denna all-männa professionaliseringsprocess. 1960-och 1970-talen innebar ånyo en brytnings-period i företagsledningen. Dessa årtiondeninnebar också ett brytningsskede och snabb-ba omvälvningar i hela det finska samhälletoch även i näringslivet. Näringslivets förän-dringar krävde företagsledare med ny kom-petens och ny attityd. 1960-talet var dessut-om en period av mobilisering av resurser förutbildning på alla nivåer i syfte att höja ar-betskraftens kompetens och skapa socialjämlikhet. Tron på utbildningens betydelse

för att befrämja ekonomisk tillväxt var speci-ellt stor just då. Också företagsledarnas höj-da utbildningsnivå avspeglade denna mobili-sering; deras kompetens skulle höjas som ettled i den allmänna mobiliseringen och ut-vecklingen av företagsledarutbildning skullestöda utvecklingen.54

Man får dock inte undervärdera de kultu-rella faktorerna då det gäller selektionen tilleliten. Utbildningens roll i det finska samhäl-let, auktoritetsstrukturer i samhället och iföretagen och företagskulturen har spelat indå selektionsprocessen till toppbefattning inäringslivet utformats.

Till slut kan man konstatera att det skullevara intressant att studera utvecklingen efter1970-talet och fram till idag. Det finska nä-ringslivet har internationaliserats och libera-liserats. Globala företag har vuxit fram. Des-sa faktorer har sannolikt satt stora spår iföretagsledarprofilen. Eftersom företagsle-darna redan på 1970-talet i praktiken hadeen akademisk examen avsedd för näringsli-vet är det sannolikt att några större förän-dringar i företagsledarnas grundutbildninginte har skett. Betydelsen av företagsledarut-bildning har dock klart ökat. Dessutom bör viminnas att innehållet i utbildningen genom-gått stora förändringar under de senaste årti-ondena; en faktor som vanligen röner relativtliten uppmärksamhet. Det skulle alltså varaytterst viktigt att även studera förändring-arna i innehållet i utbildningen närmare.

Dessutom har företagsledarnas karriär-mönster sannolikt förändrats avsevärt. Ävenom utlandserfarenhet hela tiden varit viktigti näringslivskarriärerna, var det fram till1960-talet ovanligt att någon av direktörernahade haft hela sin karriär utomlands. Inter-nationella karriärer har sannolikt som enföljd av internationaliseringen blivit allt van-ligare under de senaste decennierna. I densista kohorten kan man redan skönja en nygeneration av direktörer med huvudsakligeninternationella karriärer. Dessutom har san-nolikt även själva karriärförloppet förän-drats. Exakt hur och på vilket sätt måstedock undersökas närmare.

51 Kartanon pojan…. (1988) 52 För en analys av de intima relationerna mellan industri

och näringsliv i Sverige, se Stenlås (1998).53 Michelsen (1999), s. 223.54 Vaivio (1969).

35


36


Ta

bell

4:

Indu

stri

leda

rnas

pro

fess

ione

lla u

tbild

ning

i D

anm

ark,

Nor

ge, S

veri

ge o

ch F

inla

nd, p

å 19

30–t

alet

och

på

1970

–tal

et. A

ntal

dir

ektö

rer.

Sver

ige

Nor

geD

anm

ark

Finl

and

Utb

ildn

ing

1930

1980

1939

1977

1934

1972

1937

1975

N%

N%

N%

N%

N%

N%

N%

N%

Högr

e te

knisk

utb

ildni

ng73

40,8

7744

,322

22,0

3950

,013

26,0

2040

,830

49,2

2959

,2Fö

reta

gsek

onom

isk u

tbild

ning

84,

562

35,6

––

2329

,5–

–2

4,1

23,

311

22,4

Jurid

isk u

tbild

ning

....

....

33,

06

7,7

––

510

,24

6,6

612

,2An

nan

högr

e ut

bild

ning

2011

,216

9,2

33,

04

5,1

––

12,

012

19,7

12,

0Su

mm

a, h

ögre

utb

ildn

ing

101

56,4

155

89,1

2828

,072

,092

,313

26,0

2857

,148

78,7

4795

,9

Lägr

e te

knisk

utb

ildni

ng11

6,1

84,

633

33,0

11,

38

16,0

24,

12

3,3

––

Lägr

e m

erka

ntil

utbi

ldni

ng8

4,5

63,

421

21,0

33,

813

26,0

1122

,46

9,8

––

Anna

n lä

gre

utbi

ldni

ng59

33,0

52,

9–

–1

1,3

12,

0–

–1

1,6

––

Inge

n fo

rmel

l utb

ildni

ng..

....

..10

10,0

––

1326

,03

6,1

46,

62

4,1

Sum

ma,

lägr

e ut

bild

ning

78

43,6

1910

,964

64,0

56,

435

70,0

1632

,713

21,3

24,

1

Uppg

ift s

akna

s–

––

–8

8,0

11,

32

4,0

510

,2–

––

–An

tal d

irekt

örer

, tot

alt

179

100,

017

410

0,0

100

100,

078

100,

050

100,

049

100,

061

100,

049

100,

0

Källo

r: No

rge:

Am

dam

(199

9), S

verig

e: C

arls

on (1

986)

, Dan

mar

k: d

atab

as o

m in

dust

rielit

en i

Danm

ark,

Han

dels

højs

kole

n i K

øben

havn

, Fin

land

: Fel

lman

(200

0).

REFERENSERAmdam, Rolv-Petter (1999): Utdanning, økonomi

og ledelse. Fremveksten av den økonomisk-admi-

nistrative utdanningen 1936–1986. Acta Humaniora,University of Oslo, Oslo.

Bettignies de, H. C. & Lee Evans, P. (1971):

Europe Looks North at the Scandinavian BusinessElite. European Business (autumn), 59–69.

Carlson, Sune (1986): Ett sekels industriledare.Skandinaviska Enskilda Bankens Kvartalstidskrift

(2), s. 54–61.

Chandler Alfred D. Jr. (1980): The Visible Hand:

the Managerial Revolution in American Business.

Belknap, Cambridge, MA.

Hofstede, Gert (1980): Culture´s Consequences.International Differences in Work-Related Values. Sage Publ., London.

Byrkjeflot, Haldor (2000): The Structure ofManagement Education in Europe. CEMP Report No. 8, Universitetet i Bergen, Bergen (stencil).

Elovainio, Päivi (1974): Korkeakoululaitoksenrakenne ja yhteiskunnan muutos. Sosiologia (5–6),241–266.

Engwall, Lars, Gunnarsson, Elving & Wallerstedt,

Eva (1996): Mercury´s Messengers. Swedish Busi-ness Graduates in Practice. I Amdam, R.-P. (ed.),Management, Education and Competitiveness.

Europe, Japan and the United States. Routledge,London, s. 194–211.

Fellman, Susanna (1999): Konttoripäälliköstätalousjohtajaksi, kirjanpitäjästä controlleriksi. I Parikka, R. (toim.). Suomalaisen työn historia.

Suomen Kirjallisuuden Seura, Helsinki, s. 127–164.

Fellman, Susanna (2000): Uppkomsten av endirektörsprofession – Industriledarnas utbildning ochkarriär i Finland 1900–1975. Bidrag till kännedom av

Finlands natur och folk 155. Finska Vetenskaps-Societeten, Helsingfors, 2000.

Fellman, Susanna (2001): Kohti uljasta maailmaa? – Suomen johtajakoulutuksen kehitys. Historiallinen

aikakauskirja 99 (2), 145–156.

Fligstein, Neil (1987): The IntraorganizationalPower Struggle: Rise of Finance Personnel to TopLeadership in Large Corporations, 1919–1979.American Sociological Review 52 (1), 44–58.Kartanon pojan paluu. Intervju med Christian Riska.LIFIM 1988 (3).

Kaelble, Helmut (1993): French Bourgoisie andGerman Bürgertum. I Kocka, J. & Mitchell, A. (eds.),Bourgeois Society in Nineteenth-Century Europe.

Berg Publ., Oxford, 273–301.Kivinen, Osmo & Rinne, Risto (1998): From theMass to the Elite: Structure, Limits, and the Future ofScandinavian Educational Systems. I Tjeldevold, A.(ed.). Education and the Scandinavian Welfare State

in the Year 2000. Equality, Policy and Reform.Garland Publishing Inc, New York, s. 335–52.

Kocka, Jürgen (1977): Entrepreneurship in a Late-comer Country: The German Case. I Nakagawa,K. (ed.) Social Order and Entrepreneurship. Proceed-

ings of the Second Fuji Conference. University ofTokyo Press, s. 149–190.

Krantz, Olle (2001): Industrialisation in Denmark,Finland, and Sweden. A Comparative View. I KrygerLarsen, H. (ed.). Economic Convergence? Industrial-

isation in Denmark, Finland and Sweden. FinskaVetenskapssocieteten, Helsingfors.

Kristensen, Per Hull (1996): On the Constitution ofEconomic Actors in Denmark. Interacting Skill Cont-ainers and Project Coordinators. I Whitely, R. & HullKristensen, P. (eds.). The Changing European Firm.

Limits to Convergence. Routledge, London, s. 118–158.

Laaksonen, Oiva (1962): Suomen Liike-elämän

johtajisto. WSOY, Porvoo.

Lipartito, Kenneth (1990): What Have Layers Donefor American Business? The Case of Baker & Botts ofHouston. Business History Review 64 (3), s. 489–526.

Locke, Robert (1984): The End of the Practical

Man, Entrepreneurship and Higher Education in

Germany, France and Great Britain, 1880–1940. JAI Press, Greenwich.

Michelsen, Karl-Erik (1999): Viides sääty.

Insinöörit suomalaisessa yhteiskunnassa. SuomenHistoriallinen Seura & Tekniikan Akateemisten Liitto,Helsinki.

Mills, C. Wright (1971): Makteliten. Rabén & Sjö-gren, Stockholm.

Newcomer, Mabel (1955): The Professionalisationof Management. Business History Review 22 (1), s. 54–63.

Rose, Mary B. (1998): Networks and LeadershipSuccession in British Business in the 1950s. I W.Feldenkirchen & T. Gourvish, (eds.). Yearbook of

European Business History No.1. Society for Euro-pean Business History, Ashgate, Aldershot, s. 57–74.

Smith, Mark & White, Michael (1987): Strategy,Specialization and Succession. Administrative

Science Quarterly 32 (2), s. 263–280.

Stenlås, Niklas (1998): Den inre kretsen. Arkivförlag, Lund.

Torstendahl, Rolf (1982): Engineers in Industry1850–1910. Professional Men and New Bureaucrats: A Comparative Approach. I Bernhard, C. G., Crawford,E. & Sörbom P. (eds.). Science, Technology and

Society in the Time of Alfred Nobel. Pergamon Press,Oxford, s. 253–270.

Vaivio, Fedi (1969): Liikkeenjohdon täydennys-koulutuksen vaikutuksesta taloudelliseen kasvuun.Liiketaloudellinen Aikakauskirja (2), 268–273.

37


38


LARS SILÉN*FIL. KAND.

VÅR FRAMTIDAENERGI-FÖRSÖRJNING

ENERGI OCH SAMHÄLLE

E tt modernt samhälle behöver storamängder energi. Vår höga materiella lev-nadsstandard är en direkt följd av att vi

har tillgång till i princip obegränsade mäng-der relativt billig energi.

Vi kan i tredje världen tydligt se vilka pro-blem som uppstår då energi till ett överkom-ligt pris inte finns att tillgå. Skogar skövlasoch öknar breder ut sig på många områdensom en direkt följd av att ved används sombränsle i ineffektiva eldstäder. Insamling aven familjs ved för matlagning samt vatten-hämtning kräver flera timmars arbete varjedag. Den tid som läggs ner på ineffektivt ar-bete för anskaffning av livets nödtorft är för-lorad för utbildning och annat som på sikt,permanent, kunde höja befolkningens lev-nadsstandard.

OLJA BLIR EN BRISTVARAMänskligheten har i några hundra år haft till-gång till i princip obegränsade mängder lätttillgänglig fossil energi i form av kol och olja.Uppskattningar av hur länge de återståendefossila energitillgångarna räcker till varierarför olja mellan kanske 50 och 150 år. Koltill-gångar finns det för ytterligare många hun-dra års konsumtion. Det är dock intressantatt notera att man uppskattat1 att den genomhistorien maximala årsproduktionen av oljakommer att uppnås mellan åren 2006 – 2010.Vissa konservativa uppskattningar säger attproduktionstoppen infaller ca. 2020, även idetta fall således inom en relativt nära fram-tid. Efter detta kommer oljeproduktionen attbörja minska för att aldrig mera signifikantöka. Hur oljebrist och till följd av detta sti-gande oljepriser kommer att påverka hög-

* Oy LM Ericsson Ab.

1 C.J.Campbell et al. "The end of Cheap Oil", Scientific American 1998. Problemet har senare diskuterats i stor omfattning påinternet. Några adresser som diskuterar om och när vi upplever en ny energikris då produktionen inte motsvarar konsumtionenär: http://sepwww.stanford.edu/sep/jon/worldoil.dir/ lynch/worldoil.htm, http://www.sciencenews.org/sn_arc98/10_31_98/fob6.htmsamt http:// www.greatchange.org/us_news_world_report_peaks.html

39

EST 1/02 lars silén

Denna artikel behandlar samhällets framti-

da energiförsörjning utgående från de

tekniska och politiska randvillkor vi känner

idag. Vårt geografiska läge på höga nordliga

breddgrader gör att tillgång till energi inte

är en bekvämlighetsfråga utan en kritisk

överlevnadsfråga. Artikeln visar att vissa al-

ternativ för produktion av basenergi som

förts fram i offentligheten inte är realistiska.

Våra internationella förpliktelser att be-

gränsa utsläpp av växthusgaser tvingar oss

att i framtiden i allt högre utsträckning

frångå fossila bränslen. Artikeln pekar också

på att rädslan för den med kärnkraft för-

knippade strålningen är i hög grad irratio-

nell.

teknologiska samhällen som är beroende avolja blir intressant att se.

Förbränning av fossila bränslen såsom koloch olja men också naturgas producerarofantliga mängder koldioxid, som är en s.k.växthusgas. Växthusgaserna absorberar ef-fektivt den från jorden utgående infrarödavärmestrålningen vilket kan höja temperatu-ren på jorden. Man bör dock hålla i minnet attca. 95 % av den växthuseffekt som är orsakentill att jorden är beboelig är förorsakad avvattenånga i atmosfären. Den lilla återstoden5 % täcks av koldioxid, metan och andraväxthusgaser. Den maximala förändring kol-dioxiden kan ge upphov till i växthuseffektenär sålunda några procent inte tiotals procentsom man kanske skulle tro då man läser po-pulärpressen. Dagens klimatmodeller är såinexakta att ingen ännu med säkerhet kan sä-ga hur stigande temperaturer påverkar detglobala klimatet. Man kan inte ens med sä-kerhet säga om den temperaturstegring mankunnat se under senare år beror på mänskligverksamhet eller om den beror på förändradsolaktivitet2. Vårt ansvar för kommande ge-nerationer kräver dock att vi strävar efter atthålla mänsklig klimatpåverkan så liten sommöjligt för att inte skapa problem för kom-mande generationer.

För många utvecklingsländer är energi-produktion baserad på kol det enda rea-listiska alternativet då inhemska koltillgång-ar finns och eftersom kolkraften kräver rättlite kapital och tekniskt kunnande. Man kandärför förvänta sig en kraftig utbyggnad avkolkraften i utvecklingsländerna under denärmaste åren. Trycket på de utvecklade län-derna att frångå fossila energikällor är sålun-da mycket stort.

GLOBALT EFFEKTBEHOV 2000 GWMan har uppskattat3 att mänskligheten inom

de närmaste årtiondena måste ersätta ca.2000 GW (en GW motsvarar ungefär effektenhos de två kärnkraftverken i Lovisa) effektproducerad främst med kol som bränsle, mensiffran innehåller också existerande kärn-kraftverk som måste bytas ut. Den angivnaeffekten motsvarar den globala fasta energi-produktionen idag. Det energiproduktions-behov som måste ersättas motsvarar att mankontinuerligt färdigställer ungefär ett kärn-kraftverk av storleken Olkiluoto I + II pervecka 4, vi återkommer till detta senare i arti-keln.

SMÅSKALIG ELLER STORSKALIGENERGIPRODUKTION Den mest ekonomiska storleken på kraftverkberor av flera olika faktorer. Finns lokalabränslen tillgängliga och hur skall bränsle-transport och lagring skötas? Hur är kraftver-kets pris beroende av storlek och byggtid?Vilken är kapaciteten hos energidistribu-tionsnäten? Kommer energin att användaslokalt eller distribueras den över ett störreområde? Skall kraftverket användas för pro-duktion av endast elektricitet/processvärmeeller kan spillvärmen vars andel är över 50 %av kraftverkets totala effekt användas fört.ex. fjärrvärme? Om spillvärmen kan använ-das som fjärrvärme kan kraftverkets totalaverkningsgrad stiga från 35 – 45 % till 80 – 90 %. Kombinerad produktion av elektricitetoch fjärrvärme är således mycket lönsam. Urrent fysikalisk synvinkel uppnås sannoliktden bästa ekonomin om energiproduktionensker centraliserat vid ett relativt litet antalkraftverk. Hur många enheter som behövs ärberoende av distributionsnätet, av vilken re-dundans man vill ha samt av om spillvärmenfrån energiproduktionen på nordliga bredd-grader kan utnyttjas för fjärrvärme. Storakraftverksenheter tillåter i allmänhet effektiv

2 Henrik Svensmark “Influence of Cosmic Rays on Earth’s Climate”. Artikeln finns på nätet på adressenhttp://www.dsri.dk/~hsv/Noter/solsys99.html. Svensmark visar på en tydlig koppling mellan solaktiviteten och jordens klimat.

3 Nuclear Issues Vol 23 No 5 May 2001. Statistik över energiproduktion baserad på kärnkraft och andra energikällor. Siffranbygger på att existerande kärnkraftverk måste förnyas samt kolkraftverk bytas ut mot rena energikällor. En betydande ökningav energiproduktionen i utvecklingsländerna väntas också.

4 25 år motsvarar 1300 veckor. Vi måste då i medeltal ersätta ungefär 1.5 GW i veckan. Om man antar att ersättandet avexisterande produktionsmedel kan göras långsammare sjunker naturligtvis behovet av ny energiproduktion.

40


rening av utsläpp och god kontroll över detavfall som produceras. Teknikens utvecklingkan dock på sikt medföra att relativt små en-heter kan bli lönsamma om de producerarbåde värme och elenergi.

Konventionell produktion

av basenergi

Konventionella alternativ för energiproduk-tion bygger på kol, naturgas, hyggesresteroch annat avfall, vattenkraft samt kärnkraftsom i denna artikel behandlas separat. Möj-ligheter att i betydande omfattning bygga utvattenkraften finns inte i praktiken vilket denpolitiska långdansen kring Vuotosbassängentydligt visat. Det viktigaste framtida konven-tionella bränslet utgörs av kol kombineratmed lokala bränslen såsom hyggesavfall ochtorv. Torv och bioavfall måste av lönsam-hetsskäl användas relativt nära bränslekällaneftersom de i förhållande till sin volym har ettrelativt litet energiinnehåll. Naturgas är ettbekvämt och relativt miljövänligt bränslevars pris kan utgöra en samhällsrisk, efter-som det ofta är kopplat till oljepriset. Natur-gas är i likhet med olja en begränsad resurs.En orsak till att man i USA på nytt lyfter framkärnkraften som alternativ för produktion avbasenergi är att det börjar uppstå gasbristvilket höjer gaspriset.

Småskaliga alternativ för energiproduk-tion i Finland är vindkraft, biogas och bioav-fall samt naturgas. Det finns många områdeni vårt land där lokal produktion i liten skala ärvälmotiverad till följd av långa avstånd till detlandsomfattande elnätet. Exempel på sådanaområden är Åland och Åbo skärgård samtsannolikt områden i Lappland. Marginellenergiproduktion baserad på vind och bio-bränslen kommer säkert att finnas också påandra områden.

VINDKRAFTVindkraften har blivit populär under de se-naste årtiondena. Betydande tekniska för-

bättringar har skett så att verkningsgradenblivit bättre, priset sjunkit och behovet avservice minskat. I många kretsar har vind-kraften förts fram som en lösning på våraframtida energiproblem eftersom vindkraf-ten i likhet med vattenkraften ses som abso-lut ren, säker och outsinlig. Vinden är docknyckfull och energiinnehållet i vinden ärlitet. Vindkraftverk måste till följd av den lå-ga energitätheten i luftflödet byggas mycketstora för att bli lönsamma. Statistik5 visar attvindkraftverk som ett årsmedeltal uppnår enverkningsgrad på ca. 20 %. Trots detta bru-kar man vid marknadsföring av vindkraftverkanta att de kan producera 30 % av toppeffek-ten som medeleffekt under ett år. Vindkraf-tens väderberoende medför att det behövsstor reserveffekt för att hantera perioder avsvag vind under tider då elbehovet är stort.Detta betyder att man måste bygga t.ex.gaskraftverk som är dyra i drift för att hante-ra avbrott i produktionen.

Man har i England undersökt vindkraf-tens lönsamhet då man ställer samma krav påvindkraftens pålitlighet som på andra energi-källor. Kravet på andra energikällor är att ettkraftverk skall kunna ange vilken energi-mängd som finns till salu under de närmaste3.5 timmarna. Undersökningen visade attden vindkraftsfarm på 10 MW som under-sökningen gällde skulle gå på förlust pågrund av behovet att köpa in kompenserandeenergi på energispotmarknaden. Vindkraf-tens lönsamhet eller olönsamhet är ytterst enfråga om vem som skall stå för reservkraften.Om samhället subventionerar vindkraftenoch den inte behöver betala investeringarnaför reservkraft kan vindkraften visa lönsam-het.

Har landets befolkning sist och slutligenstörre glädje och nytta av att bevara våra uni-ka naturområden för rekreation och turismän att ta dem i bruk som områden för energi-produktion? För att vindkraften skulle kunnabidra med en betydande andel av landetsenergiförsörjning borde hundratals kvadrat-

5 Nuclear Issues Vol 22 No 7 July 2000. Statistik över verkningsgraden hos vindkraften i olika Europeiska länder år 1999.Verkningsgraden varierade mellan 14.8 i Finland och 27.8 i Spanien. Medeltalet låg på ca. 20%. Då vindkraften marknadsförsi Finland brukar man räkna med en verkningsgrad på ca. 30%!

41


kilometer tas i bruk för vindkraftparker.Kommer en omfattande, och dessutom tek-niskt/ ekonomiskt sett onödig, utbyggnad avvindkraften i vårt land av framtida generatio-ner att ses som våldtäkt på vår natur? Ut-gående från erfarenheter i Mellaneuropa ver-kar det osannolikt att mer än 10 – 15 % avenergiproduktionen i Finland någonsin kom-mer att produceras med vindkraft.

UTBYGGNAD AV GLOBALENERGIPRODUKTIONTidigare i artikeln nämndes att mänsklighe-ten under de närmaste årtiondena måstebygga kraftverkskapacitet som motsvarar ca.1500 MW per vecka, i siffran ingår inte densannolika produktionsökning som behövs itredje världen. För att inte öka produktionenav växthusgaser måste en stor del av dennaeffekt baseras på andra energikällor än fossi-la bränslen. Vi betraktar några alternativ:

• Antag att vi vill tillfredsställa detta effektbehovgenom att bygga ut vindkraft. Vi kommer då attbehöva färdigställa ungefär 1500 st vindkraft-verk med effekten 3 MW per enhet per vecka.Antalet vindkraftverk bygger på ett årseffekt-medeltal på 30 % vilket sannolikt är alltför opti-mistiskt. För dessa vindkraftverk behöver vi re-servera antingen nittio kvadratkilometer markeller en motsvarande yta grunda kustvatten pervecka. Havsbaserade vindkraftverk kan endastbyggas på grunda havsområden eftersom de blirolönsamma, till följd av höga byggnadskost-nader, om vattendjupet är stort6. Globalt skullevi då behöva färdigställa nio stora vindkraftverkper timme. Produktionsbehovet av vingar till

dessa kraftverk skulle ligga på ca 3000 – 4500 st.per vecka. Då man jämför kraftverksvingarnamed vingarna hos moderna trafikflygplan såsomAirbus A380 superjumbo7 upptäcker man vissapotentiella problem. Kraftverksvingarna på ettstort vindkraftverk har längden 65... 80 m d.v.s.propellerdiametern är 130... 160 m. Spännvidd-den hos A380 är ca. 80 m d.v.s. en vinge hos pla-net är hälften kortare en längden hos ett pro-pellerblad. Kraven på teknisk precision på enkraftverksvinge, aerodynamik och ytfinish, ärdesamma som hos en flygplansvinge. Kraft-verksvingen har dock inte riktigt samma krav pålätthet som en flygplansvinge. Då kraftverkenefter några tiotal år är mogna att skrotas åter-står berg av problemavfall i form av glasfiber,kevlar och kolfiberkompositer.

• Färdigställande av ett kärnkraftverk i veckan äringet problem. Under kärnkraftens guldålder ibörjan av 1980-talet färdigställdes ungefär ettkärnkraftverk i veckan. Sedan början av 1960 ta-let då man utvecklade de reaktortyper som do-minerar Europa idag har utvecklingen på reak-torområdet inte stått stilla. Utvecklingen hargått vidare mot ännu större enheter än tidigare.Effekter på upp till 2000 MW är inte ovanliga. Enstor enhetseffekt betyder att antalet kraftverksom måste byggas blir mindre. En annan ut-vecklingslinje har gått mot mindre enheter8 meden effekt på ca. 100 MW som till sin fysikaliskakonstruktion är idiotsäkra och som enkelt kanserieproduceras9. Eftersom reaktorerna intekan drabbas av härdsmälta10 kan de byggas närabefolkningscentra så att spillvärmen kan använ-das för fjärrvärme. Man kan räkna med att me-deleffektbehovet per capita11 i Finland är ca.700W. Detta betyder att det t.o.m. för en stadmed endast 100 000 invånare skulle löna sig attproducera energin med kärnkraft.

6 Författaren undersökte på slutet av 1970-talet tillsammans med Övl. Å Silén möjligheterna att patentera teknik för flytande vindkraft-verk för vilka vattendjupet inte skulle ha utgjort något större problem. Flytande vindkraftverk skulle tillåta serieproduktion av stan-dardiserade vindkraftverk. Det hade varit möjligt att få patentskydd, men ansökan drogs tillbaka eftersom det verkade osannolikt attdet inom en överskådlig framtid skulle uppstå en marknad för tekniken.

7 Airbus A380 är för närvarande i planeringsskedet. Flygplanet planeras i det första skedet för ca. 500 passagerare. Antalet passagerarekan i framtiden ökas till ungefär 800 på samma plattform. Flygplanets spännvidd är ca. 80 m.

8 En god översikt över olika alternativ för småskalig kärnkraft ges i James A. Lake et al: “Next-generation Nuclear Power”, ScientificAmerican Jan. 2002.

9 Majorie Mazel Hech "A Meltdown-Proof Reactor: The General Atomics GT-MHR". 21st Century Science & Technology, Spring 2001.10 Effekten per volymenhet i kärnan är så låg att temperaturen inte kan bli så hög att bränslet smälter. Bränslet består av keramiska

material som tål bränsletemperaturer på över 2000 oC utan att skadas. Kravet på passiv säkerhet d.v.s. att alla säkerhetssystem skallkunna gå i olag utan att reaktorkärnan skadas är orsaken till att den fjärde generationens reaktorer har en relativt låg effekt jäm-förda med konventionella kärnkraftverk (150 MWe jämfört med 1500 MWe).

11 Medelenergiförbrukningen är ca. 6000 kWh per person och år. Detta ger en medeleffekt på ca. 0.7 kW. I praktiken är energiförbruk-ningen inte densamma under året varför en reserveffektmarginal på ca. 50% bör beaktas. En stad med 100 000 invånare skulle dåbehöva ca. 70 – 100 MW.

42


ENERGI KAN INTE PRODUCERAS RISKFRITTNågot förvånande för många är att den re-naste energikälla mänskligheten har d.v.s.vattenkraften är relativt farlig. Sett ur etthundraårigt globalt perspektiv har vatten-kraften krävt ett mycket stort antal män-niskoliv. Problemet med vattenkraften är attföljderna av att en stor kraftverksdamm bris-ter i allmänhet är katastrofala och att ettstort antal människor omkommer. På grundav de svåra följderna av dammbristningar blirriskerna med vattenkraften statistiskt settrelativt stora.

Ett kolkraftverk bränner ca. 100 g kol perproducerad kilowattimme. Om ett kraftverkhar effekten 1000 MW behövs ca. 790 000 tonkol per år om man antar att kraftverket körspå full effekt 90 % av tiden. Detta betyder attca. 90 ton kol per timme skall transporterastill kraftverket. Samtidigt skall ca. 14 tonaska forslas bort. Om man hypotetiskt tänkersig att bränsle och aska transporteras medlastbil betyder detta ungefär en lastbil varfemte minut. Förbränning av kol producerarstora mängder koldioxid och kväveoxider.Koldioxid är en växthusgas som antas kunnapåverka jordens klimat. Om förbränning avfossila bränslen på lång sikt åstadkommerbetydande klimatförändringar kan följden bliett mycket stort antal dödsoffer. Kolaska in-nehåller betydande mängder tungmetallersamt radioaktiva12 ämnen som på olika sättsprids ut i människors närmiljö. Gruvbryt-ning13, transporter samt luftföroreningar för-orsakar globalt ett mycket stort antal döds-fall.

Riskerna med biobränslen i form av hyg-gesrester, avfall etc. är svåra att analyseraeftersom de är beroende av vilken bränsle-blandning kraftverket använder. Förbränn-ning av betydande mängder hyggesavfall le-der till ökad landsvägstrafik som enligt finsktrafikstatistik14 för ett 1000 MW kraftverkuppskattas leda till ca. ett extra dödsfall perår samt fem skadade. Om man antar att kraft-verkets livstid är 40 år betyder detta ca. 40döda och 200 skadade som en följd av ökadlandsvägstrafik. Till detta bör läggas utsläppav carcinogent supergift Dioxin samt andraluftföroreningar. Vilken effekt ytterst småmängder Dioxin har på befolkningen ärokänt. Mängden Dioxin som produceras ärberoende av vilka bränsleblandningar kraft-verket använder. Det är intressant att noteraatt antalet döda och skadade under kraftver-kets livstid för detta, intuitivt ofarliga, alter-nativ ligger på samma nivå som de skadorolyckan i Tjernobyl totalt gav upphov till en-ligt FN rapporten UNSCEAR 200015. Till deberäknade skadorna måste man lägga till ettokänt antal cancerfall förorsakade av dioxin-utsläpp samt skador förorsakade av luftför-oreningar.

Vindkraften verkar vid första påseendevara en absolut ren och riskfri energikälla.Uppgifter från Danmark och Tyskland därman har erfarenhet av drift av stora vind-kraftsparker visar dock att inte heller vind-kraften är riskfri. Fram till 1998 hade manglobalt byggt ut ca. 6500 MW effekt och ca.20 människor hade dött på grund av vind-kraft. Vindkraftens risker finner man bl.a. ibyggnadsskedet då man bygger upp kraftver-

12 Uran ansamlas med tiden i kollager i jorden. Uran följer med grundvattnets rörelser och avsätts med tiden i små mängder i kolet.Typiskt innehåller kol 1 – 3 miljondelar Uran. Eftersom kolmängderna som bränns är mycket stora betyder detta att mängden radio-aktiva ämnen ett kraftverk sprider i omgivningen kan vara betydligt större än utsläppen från ett kärnkraftverk. Man har uppskattatatt ett kolkraftverk ger omgivningen en stråldos som är ca. 5 ggr. större än stråldosen från ett kärnkraftverk med samma effekt. Ettkolkraftverk med effekten 1000 MW kommer att sprida ut ca. 8 ton uran per år. Största delen av Uranet anrikas i flygaskan. Uranetskulle räcka till för att ladda tre stycken gaskylda reaktorer och kunna producera ca. 500 MW under tre års tid. Man bör dock kommaihåg att det strålningstillskott Uranet och dess sönderfallsprodukter ger upphov är negligerbart (5% av bakgrundsstrålningens globalamedelvärde, 2% av bakgrundsstrålningen i Finland).

13 Mine Safety and Health Administration i USA (MSHA) anger att kolbrytningen i USA under 1900- talet krävde ungefär 104 000människors liv. Under den senare delen av 1900-talet har antalet dödsfall hållit sig kring 40 – 60 per år. Globalt kräver kolbrytningenmånga hundra liv per år. Mera information finns på adressen: http://www.msha.gov/centurystats/coalstats.html

14 Ulla Suutari, Antti Permala: “Ammattiliikenteen turvallisuuden kehittäminen, LINTU projektin osaraportti 12”,VTT Yhdyskunta-tekniikka tutkimusraportti 566/2000.

15 Materialet finns på nätet på adressen http://www.unscear.org/2000vol12.htm. De intressanta delarna är Annex G och Annex J.

43


ken som är 80 – 100 m höga. Byggandet skerofta i relativt oländig terräng. Reparation ochunderhåll av vindkraftverk är inte heller risk-fritt. Röster höjs i Tyskland för att krävaminst 600 m säkerhetsavstånd från storavindkraftverk till t.ex. gång och ridvägar.Kravet bygger på erfarenhet av hur långt ro-torblad, delar av rotorblad samt isbitar flyger.Man har erfarenhet av att vingar och 0.5 kgtunga isbitar har flugit över 500 m. Rotorde-lar och isbitar av denna kaliber är livsfarligaprojektiler.

Kärnkraften är sannolikt, vid sidan omvindkraften, den säkraste formen av energi-produktion trots alla påståenden om motsat-sen. Speciellt för kärnkraften är att bränsletupptar en ytterst liten volym16 eftersomenergiinnehållet i Uran är stort. Uran inne-håller ungefär en miljon gånger mera an-vändbar energi än kol. Uranbrytning ger upp-hov till i princip samma risker som andra ty-per av gruvbrytning, olycksfall p.g.a. fysiskaolyckor, kemisk påverkan såsom Arsenik,Uran, Radium samt radioaktiv strålningfrämst i form av Radon17. Transport av oan-vänt kärnbränsle antas vara i stort sett riskfrieftersom mängden bränsle som transporte-ras är negligerbar jämfört med andra energi-källor och bränslet som sådant inte utgör nå-gon risk för omgivningen. Riskerna i sam-band med drift är beroende av kraftverketsgrundkonstruktion och hur bränslet är inne-slutet. I kokarreaktorer (BWR) och tryck-vattensreaktorer (PWR) av västerländsk typhar inga olyckor förekommit där utomstå-ende skulle ha kommit till skada. Erfarenhe-terna från attentatet mot World Trade Center

i New York visar dock att attentat mot kärn-kraftverk är möjliga.

LÅNGSIKTIG ENERGISTRATEGI FÖR FINLANDFinland kan inte förlita sig på en enda energi-källa. Vårt land kan inte producera den ener-gi vi behöver med hjälp av vattenkraft. Denenda fossila energikälla vi har är torv. Vind-kraft kan om den byggs ut kraftigt producerahögst 10 – 15 % av landets energibehov. Bio-energi ger ett viktigt tillskott i energibalan-sen men kan inte bli en dominerande energi-källa. Bioenergi är dessutom redan idag enviktig energikälla för pappersindustrin. Na-turgas tillåter bygge av billiga kraftverk menbränslet är dyrt och potentiellt konjunktur-känsligt. Rent handelspolitiska/strategiskaskäl talar mot en ökad import av naturgas sålänge inga andra leverantörer än Rysslandfinns.

KÄRNKRAFTTekniskt kan man se två utvecklingsspår förnya kärnkraftverkstyper. Det ena spåret gårmot allt större enheter där toppeffekten ärupp till 2000 MW per enhet. Det andra spåretgår mot relativt små reaktorer som på grundav sin konstruktion och sin litenhet kan görashelt säkra och således kan byggas ytterst nä-ra befolkningscentra.

Stora kärnkraftverksenheter kräver storamängder kapital som binds för en lång tidsamt en säker avsättning för den produce-rade energin. Då en stor enhet tas i bruk le-der detta lätt till ett stort temporärt över-

16 Ett 1000 MW kolkraftverk som körs 90% av tiden på full effekt behöver ca. 790 000 ton kol. Ett kärnkraftverk av samma storlek förbrukarca. 5 ton bränsle. Ungefär 5% av det klyvbara materialet har förbrukats då det använda bränslet tas ur reaktorn. Ett kärnkraftverkbehöver således ca. en miljondel av bränslemängden i ett kolkraftverk. Om bränslet upparbetas kan man producera nytt reaktor-bränsle av det kvarvarande klyvbara materialet. Slutresultatet blir efter upparbetning ca. 250 kg högaktivt avfall som gjuts in i glasoch slutförvaras på samma sätt som icke upparbetat använt kärnbränsle. Kolkraftverket i exemplet producerar 118 000 ton aska per år.Mängden är så stor att det inte finns några som helst möjligheter att t.ex. gräva ner den, därför sprids den ut i människans närmiljö iform av t.ex. byggnadsmaterial trots dess potentiella miljörisker.

17 Hur skadlig den radioaktiva ädelgasen Radon egentligen är är ännu oklart. Undersökning av gruvarbetare som arbetar i en omgivningmed förhöjd radonhalt uppvisar en förhöjd risk för lungcancer. Man bör dock komma ihåg att gruvarbetare inte bara utsätts för Radonutan också för avgaser från maskiner, Arsenik och stendamm. Epidemiologiska undersökningar i USA visar att risken för lungcancerär lägst där Radonhalten är högst vilket tyder på att Radon kunde vara hälsosamt. Det amerikanska resultatet verkar gälla ocksåEuropa där man finner den högsta lungcancerfrekvensen på områden med den lägsta bakgrundsstrålningen och den lägsta lung-cancerfrekvensen på områden med den högsta bakgrundsstrålningen och Radonhalten (källa: WHOs databank med statistik övercancerdödlighet).

44


utbud på energi vilket kan leda till energislö-seri samt dålig lönsamhet då energin måstesäljas till underpris. Stora kärnkraftverksen-heter är oftast specialkonstruerade för speci-fika lokala behov vilket ökar byggtiden ochde ekonomiska riskerna.

Mindre kärnkraftverksenheter betyderatt behovet av kapital och reglerkraft min-skar. Effekten hos en liten gaskyld kärnreak-tor kan regleras mycket snabbt jämfört medkonventionella kärnkraftverk vilket minskarbehovet av dyr toppeffekt.

Fjärde generationens18 kärnkraftverk

Sedan 1960-talet har man utvecklat nyareaktortyper19 utgående från driftserfaren-heter från existerande kärnkraftverk. Kraft-verk av denna typ byggs så att:

• Kärnreaktionen snabbt slocknar av sig själv omkylningen upphör.

• Passiv kylning genom naturlig konvektion ga-ranterar att härdsmälta inte kan uppstå även omalla kylsystem samtidigt upphör att fungera.Kravet på att passiv kylning skall vara tillräckligför att undvika härdsmälta medför att reaktornseffekt i förhållande till kärnans volym måste va-ra relativt låg.

• Kärnbränslet är hermetiskt inneslutet i ett kraf-tigt skal av bl.a. kol och kiselkarbid som tål tem-peraturer upp till ca. 2000°C. Bränslet upparbe-tas inte utan slutförvaras som sådant. Figur 1

visar bränsleelementens konstruktion.

• Bränsleskalet utgör en ytterligare försäkringmot att radioaktiva klyvningsprodukter skullediffundera genom berggrunden från slutförva-ret. Man har beräknat att bränsleelementens ke-ramiska skal fungerar som en effektiv diffu-sionsbarriär i över en miljon år. Radioaktiviteteni det använda bränslet har då i praktiken av-klingat helt.

• Kylning baserad på ädelgasen Helium tillåterhögre driftstemperatur än i konventionella re-aktorer vilket resulterar i en betydande förbätt-ring av verkningsgraden.

• Gaskylning tillåter användning av gasturbinersom bygger på ultramodern flygmotorteknologivilket sänker kostnaderna och höjer verknings-graden.

• Användning av inert ädelgas för kylning i ställetför vatten betyder att problem med korrosionförsvinner. Den modulära PBMR reaktorn sombeskrivs närmare nedan har ett serviceintervallpå tre år jämfört med en månads driftstopp perår för dagens konventionella reaktorer.

Figur 1: Bränsleelementens konstruktion.

Ett exempel på den fjärde generationenskärnreaktor är den Sydafrikanska PBMR(Pebble Bed Modular Reactor). Reaktorn ge-nererar ca. 100 – 150 MWe effekt d.v.s. unge-fär en sjundedel av effekten hos en reakto-renhet i Olkiluoto. Om större effekt behövslägger man till ytterligare moduler som allastyrs från ett gemensamt kontrollrum. Till-verkaren, det sydafrikanska bolaget PBMRLtd nära förbundet med det Sydafrikanskaenergibolaget Escom, planerar att seriepro-ducera kraftverket och väntar sig kunna ex-portera ca. 30 kraftverksmoduler per år. Pri-set per modul har uppskattats till ca. 100 mil-joner Euro. Elpriset har beräknats till ca. 1.6cent (9.6 penni per kWh d.v.s. betydligt billi-gare än elektricitet producerad i dagens Fin-

18 Somliga kallar denna reaktorgeneration III+ for att visa att de utgör ett mellanting mellan existerande reaktorer och framtidareaktortyper. En sammanfattning av olika typer av fjärde generationens reaktorer finns på Internet på adressen:http://www.worldnuclear.org/info/inf08.htm .

19 James A. Lake, Ralph G. Bennett and John F. Kotek: “Next-generation Nuclear Power”, Scientific American Jan. 2002 pp. 71 – 79.

45


Fuel e lement design for PBMR

Diameter 60 mmFUEL SPHERE

HALF SECTION

Diameter 0,92 mmCOATED PARTICLE

Diameter 0,5 mmUranium Dioxide

FUEL

5 mm Graphite layer

Coated particles imbedded inGraphite Matrix

Pyrolytic CarbonSilicon Carbite Barrier CoatingInner Pyrolytic CarbonPorous Carbon Buffer

ska kärnkraftverk) och det konkurrerarframgångsrikt med priset för elektricitet pro-ducerad av ett kolkraftverk placerat bredviden kolfyndighet. Reaktorns pris torde liggapå en nivå som är 30 % under priset för ettnytt konventionellt kärnkraftverk av den typvi har idag. Kapitalkostnaderna för denna typav kärnreaktor är också betydligt mindre änför konventionell kärnkraft eftersom byggti-den är kort20. Figur 2 visar Braytoncykelnför gasflödet genom reaktorn och turbinerna.Den första reaktorn väntas bli färdig år 2005.

Reaktorbränslet21 består av ca. 310 000bränsleelement blandade med moderator-element av grafit. Elementen är sfäriska ochav ungefär samma storlek som en tennisboll.Ett bränsleelement består av ca. 15 000 sepa-rat inkapslade bränslepartiklar och det inne-håller totalt ca. 9 g uran. Bränslepartiklarnabestår av en ca. 0.75 mm stor partikel avurandioxid innesluten i koncentriska skal avporöst kol, pyrolytiskt kol och kiselkarbid.Bränslepartiklarna tål utan problem tempe-raturer där bränslestavarna i en konventio-nell reaktor skulle smälta (härdsmälta). En

bränslepartikel är konstruerad så att ingaklyvningsprodukter kan lämna partikeln. To-talt innehåller reaktorn vid drift ca. 2.8 tonbränsle. Varje bränsleelement genererar un-gefär 500 W då reaktorn kör på full effekt. Re-aktorn fylls kontinuerligt på med nytt bräns-le uppifrån och använt bränsle tas ut nedtill.Varje bränsleelement kommer att passera re-aktorkärnan ca. tio gånger innan bränsletslutligt tas ut för mellan och slutförvaring.

Energi produceras så att Heliumgas medtemperaturen 500°C pressas in vid toppen avreaktorn och därifrån ner förbi bränsleele-menten. Gasen kommer vid passagen genomreaktorn att värmas till 900°C. Den heta ga-sen passerar tre turbiner av vilka de två för-sta driver kompressorer och den tredje elge-neratorn. Efter att ha drivit turbinerna ochexpanderat passerar gasen en värmeväxlareinnan den komprimeras med hjälp av de tidi-gare nämnda kompressorerna varefter cy-keln kan starta på nytt. Verkningsgraden hosdenna typ av reaktor är ca. 45 % vilket skalljämföras med ca. 30 – 35 % för en konventio-nell reaktor. Den goda verkningsgraden är en

20 Byggtiden är beräknad till endast 24 månader. Uppskattningen är realistisk eftersom det är fråga om en modulärstandardiserad reaktortyp.

21 Jordens urantillgångar är stora. Man har uppskattat att jorden i medeltal innehäller ca. två miljondelar Uran. Se http://www.worldnuclear.org/info/inf08.htm .

46


Figur 2: Gasflödet genomreaktorn och turbinerna,Braytoncykeln.

HighPressureTurbine

LowPressureTurbine

LowPressure

Compressor

PowerTurbine

HighPressureCompressor

Pre-Cooler

Helium injection and removal from HICS Helium injection from HICS

Inter-Cooler

Generator

Recuperator

Core

direkt följd av att en gaskyld reaktor kan kö-ras vid betydligt högre temperatur än envattenkyld reaktor.

Reaktorn är konstruerad så att härdsmäl-ta, av rent fysikaliska orsaker, inte kan ske.Reaktorn är således passivt säker d.v.s. ävenom reaktorhärden lämnas helt för sig självutan yttre kontroll kan inget farligt ske. Omreaktorkärnan värms upp alltför mycket min-skar neutronproduktionen automatiskt tillföljd av att U238 i bränslet fångar in neutro-nerna utan att klyvas och utan att avge nyaneutroner. Det använda bränslet kan slutför-varas billigt eftersom alla fissionsprodukterär inneslutna i bränslekloten. Det användabränslet är naturligtvis högaktivt, men riskenför att biologiskt aktiva fissionsprodukter(Sr90, J131 etc.) kommer ut i naturen är elimi-nerad. I praktiken sker slutförvaring avbränslet på samma sätt som för konventio-nellt använt kärnbränsle. Bränsleelementensskal utgör en extra säkerhetsbarriär jämförtmed slutförvaring av kärnbränsle från kon-ventionella reaktorer.

En PBMR kärnreaktor kräver ett utrym-me som är av samma storleksordning som enfotbollsplan och säkerhetszonen till när-maste bebyggelse är 400 m. De små dimen-sionerna gör det möjligt att bygga in reaktornhelt i berg vilket gör att skador p.g.a. exem-pelvis terrorattacker kan förhindras. Figur 3

visar den mekaniska uppbyggnaden hos enPBMR reaktormodul. Reaktortanken mitt ibilden är nergrävd i marken till nivå med gall-ret till höger.

SLUTFÖRVARING AV AVFALL FRÅNENERGIPRODUKTIONENDe enda kända energikällor från vilka avfalletkan hanteras på ett långsiktigt ekologiskt sättär vattenkraft och kärnkraft. Vattenkraftenproducerar inget avfall som inte kan åter-

vinnas (byggnader, turbiner, slam etc.).Kärnkraften producerar högaktivt avfall somfel behandlat är farligt under lång tid, menavfallsmängderna är så små att allt avfall kanslutförvaras22 på ett säkert sätt.

Talet om att slutförvaring i berggrundenär riskabel eftersom avfallet skall lagrasunder lång tid visar att kritiker inte har sattsig ner med papper och penna och analyseratsituationen. Om man betraktar ett slutförvarpå djupet 500 m under markytan och under-söker bergets radioaktivitet inom en radie500 m från slutförvaret d.v.s. en stenkub medsidan 1000 m finner man att berget i Finlandtypiskt innehåller:

• 100 000 ton naturligt Uran23. Denna mängdUran skulle räcka till för att driva ovanståendePBMR kärnreaktor i ca. 2 700 år.

• 200 000 ton Torium. Torium är ett potentielltframtida kärnbränsle som dock kräver en ny typ

22 Mycket omfattande forskning finns om slutförvaring av använt kärnbränsle och annat högaktivt material. Rapporten“Julkishallinon ydinjätetutkimusohjelma” ger en god översikt. Materialet finns att få på nätet på adressenhttp://www.vtt.fi/ene/tutkimus/jyt2001/jytpvali.pdf.

23 Uranhalten i granit i Norden är generellt relativt hög. Det beräknade värdet anger storleksordning och bygger påaktiviteten i ett stort antal stenprover. På många områden i södra Finland kan halterna vara mångdubbelt högre. På begränsade områden kan halterna också vara lägre. Se Svenska Strålsäkerhetsinstitutets rapporthttp://www.ssi.se/english/Flaggboken.pdf .

47


Figur 3: Reaktorns mekaniska konstruktion.

av kärnreaktor. Den Kanadensiska CANDU re-aktorn kan använda Torium som tillsatsämne ikonventionellt bränsle. Under drift kommerneutronstrålningen från uranet att omvandla endel Torium till klyvbart bränsle. Behovet av Uranminskar med ca. 60 % om Torium används sombränsletillsats i en CANDU reaktor.

• Betydande mängder högaktivt Radium som pro-ducerar radioaktiv Radongas.

• 25 000 ton radioaktivt Kalium (K40).

Mängderna naturlig radioaktivitet i bergetrunt slutförvaret är ofantliga. Om man borraren 60 – 70 m djup borrbrunn direkt över slut-förvaret kommer vattnet att vara radioaktivt,men denna radioaktivitet kommer från deradioaktiva ämnen berget naturligt innehål-ler – inte från slutförvaret. Det är också skälatt notera att strålning från det högaktiva av-fallet nere i marken absorberas helt i någrameter berg. Mänsklighetens känsligaste strål-ningsmätare kan inte mäta någon strålningfrån avfallet några tiotal meter från slutförva-ret men däremot nog strålningen från bergeti närheten av mätaren24.

Slutförvaring av använt kärnbränsle djuptnere i berggrunden är nödvändig för att ga-rantera att våra efterkommande inte aktivtskall behöva underhålla avfallslagret i tusen-tals år. Finland har planerat att bygga ett per-manent slutförvar i Olkiluoto. Permanent be-tyder att slutförvaret byggs så att högaktivtavfall som förvaras där inte skall behöva tasupp eller underhållas av framtida generatio-ner. Det finns däremot inga tekniska skäl tillatt avfallet inte senare skulle kunna tas upp.Det använda kärnbränslet har ett högt poten-tiellt värde som reaktorbränsle för framtidakärnkraftverk. Endast ca. 5 % av energiinne-hållet i använt reaktorbränsle har utnyttjatsdå bränslet förs till slutförvaring. Den enda

orsaken till att använt kärnbränsle inte upp-arbetas till är att bränslet är så billigt att detär lönsammare att producera nytt bränsle änatt upparbeta använt bränsle. Om en bety-dande del av världens energiproduktion iframtiden sker med hjälp av kärnkraft kandet visa sig att det använda bränsle vi idag förtill slutförvaring representerar ett mycketstort ekonomiskt värde i form av högvärdigturan som billigt kan omvandlas till nytt reak-torbränsle.

Kol- och bioenergi producerar så ofantli-ga mängder avfall att det är en praktisk omöj-lighet att hantera det på ett ekologiskt sätt.Koldioxid dominerar helt utsläpp från kol-kraftverk och kraftverk baserade på olja ochnaturgas. Koldioxiden kan inte avlägsnaseftersom mängderna är stora och eftersomavlägsnandet av koldioxiden skulle krävamycket energi. Förutom koldioxid produce-rar kraftverk baserade på fossila bränslenstora mängder kväveoxider och svaveldioxid.Svavelrening, som dock aldrig är hundrapro-centig, ger upphov till stora mängder gipssom dock inte torde utgöra något miljöpro-blem. Både kväveoxider och svaveldioxid ut-släppta i atmosfären ger upphov till surtregn.

Aska från konventionella kraftverk an-vänds t.ex. som fyllnadsmaterial vid väg-byggen och som komponenter i betong. Trotsatt askan kan innehålla riskabelt höga halterav tungmetaller eller carcinogent dioxinsprids askan ut i samhället helt enkelt för attinga andra metoder att bli av med avfalletfinns. Man har i USA beräknat att ett kol-kraftverk höjer bakgrundsstrålningen i om-givningen med ca. 5 % (detta är 5... 10 ggr.högre än den strålningspåverkan ett kärn-kraftverk ger). Om man använder LNT25 för

24 Radioaktiva utsläpp är mycket lätta att detektera i motsats till utsläpp av kemiska gifter. Genom att mycket små koncentrationer radio-aktiva ämnen kan mätas kan eventuella utsläpp också åtgärdas innan de blir farliga för omgivningen.

25 LNT = Linear No Treshold model. Beräkningsmodellen är baserad på antagandet att en viss dos strålning alltid i princip har sammaeffekt. Om en person t.ex. utsätts för stråldosen 300 röntgen (3 Sievert) är sannolikheten stor för att personen dör. Man postulerar dåatt om samma stråldos sprids ut över t.ex. en miljon människor så kommer fortfarande, statistiskt, en person att dö till följd av strål-ningen trots att strålningstillskottet är en hundradel av den normala bakgrundsstrålningen. Om samma tankesätt tillämpas på andraområden leder detta till absurditeter. Antag att vi ger en person 100 tabletter aspirin, personen löper då en akut risk att dö i förgift-ning. Om samma mängd medicin sprids ut till 100 personer har den ingen effekt och påståendet att en person skulle dö till följd avaspirinförgiftning är absurd. Det finns ett stort antal publikationer från 1950-talet fram till vår tid som indikerar att LNT modelleninte stämmer för små stråldoser d.v.s. doser som är mindre än ca. 30% av den dos som ger upphov till direkta synliga skador t.ex. iform av hudrodnad. Det finns många faktorer som tvärtom tyder på att små extra sråldoser är hälsosamma eftersom strålning (i smådoser) verkar kunna aktivera immunsystemet och därigenom indirekt kan påverka hälsan positivt.

48


att beräkna skadorna från denna extra strål-dos bör den åstadkomma något tiotal onödi-ga cancerfall per år. Till detta kommer ytter-ligare skador förorsakade av damm, svaveletc.

UPPSKATTNING AV STRÅLRISKERDagens metod LNT ”Linear No Treshold” föruppskattning av strålrisker bygger på föl-jande antaganden:

• Det spelar ingen roll hur snabbt en viss stråldosges. Endast totalmängden strålning har bety-delse. Strålningen antas sålunda ha samma ef-fekt oberoende av om den ges under tiotals åreller under en mikrosekund.

• En dödlig dos strålning given till en individ harsamma effekt som om stråldosen ges till en storgrupp människor. Rent statistiskt antas såledesden utspridda dosen ge upphov till lika mångadödsfall som den koncentrerade individuelladosen.

• Det finns ingen säker undre gräns för stråldoser.Ovanstående antaganden ger upphov till engrov överskattning av strålningsrisker26. Debygger ytterst på en sannolikt alltför förenkladbiologisk modell för hur cancer uppstår. Man an-tar att en enda strålskada på en cell kan ge upp-hov till cancer till följd av genetiska förändring-ar i arvsmassan. Man glömmer dock att den nor-mala ämnesomsättningen åstadkommer ca. enmiljon gånger fler genetiska skador i en cell ännormal bakgrundsstrålning. Naturen har underårmiljonernas lopp skapat ytterst effektiva me-toder för att korrigera cellskador då detta ärmöjligt och alternativt metoder att döda cellendå en skada inte kan repareras. Eftersom strål-ningen under tidigare årmiljarder har varitmångdubbelt högre än idag kan man förväntasig att också mekanismer för att korrigera cell-skador förorsakade av joniserande strålning haruppkommit.

Observationer visar att:• Bakterier som lever vid en artificiellt låg strål-

ningsnivå mår sämre än en kontrollpopulationsom lever vid en normal strålningsnivå.

• Kor och möss som lever i en omgivning medkraftigare strålning än normalt lever längre änen kontrollgrupp uppfödd vid normal strålnings-nivå.

• Överlevande från Hiroshima och Nagasaki27 haren lägre dödlighet än motsvarande åldersklasserbland befolkningen i Japan som inte utsatts förbestrålning.

Ovanstående rätt oväntade resultat kan för-stås om man antar att strålning aktiverarvissa naturliga skyddsmekanismer i kroppen.De aktiverade skyddsmekanismerna påver-kar alla genetiska skador på samma sätt obe-roende av om de uppkommit genom den nor-mala ämnesomsättningen, på termisk väg el-ler till följd av strålning. Eftersom största de-len av skadorna är förorsakade av dennormala ämnesomsättningen kommer nyakorrektionsmekanismer att korrigera ettmångdubbelt större antal skador förorsakadeav ämnesomsättningen än ett litet tillskottstrålskador. Slutresultatet är att stråldosersom ligger över bakgrundsstrålningen menbetydligt under en nivå då akuta strålskadoruppstår ger upphov till förbättrat immunför-svar28. Eftersom cellförändringar som kan geupphov till cancer i de allra flesta fall elimi-neras av immunförsvaret bör en låg extrastråldos utöver bakgrundsstrålningen geupphov till lägre cancerfrekvens än hos enkontrollgrupp som inte utsatts för strålning.

Då man undersöker cancerfrekvensen iolika länder (direkta jämförelser är besvärli-ga eftersom levnadssätt, kost och tobaksva-nor är olika) visar det sig att länder med denhögsta bakgrundsstrålningen har den lägstacancerfrekvensen och tvärtom. Man har ock-så experimenterat med att behandla vissacancerformer genom bestrålning av hela el-ler halva kroppen med små stråldoser där

26 J. Muckerheide "It’s time to Tell the Truth About the Health Benefits of Low-Dose Radiation". 21st Century Science & Technologypp.43 – 55.

27 D.A. Pierce et al. "Studies of the mortality of atomic bomb survivors." Report 12, Part I. Cancer 1950– 1990, in Radiation Research,Vol. 146, pp. 1–27.

28 M.Pollycove and L.E.Feindegen, 2000. "Cellular and organism doseresponse: biopositive (health benefit) effects." in proceedings of International Symposium on Health Benefits of Low-Dose Radiation – The science and Medical Applications. Se också: http://cnts.wpi.edu/RSH/Docs/IRPA10/Mitchel.html

49


man inte försökt ”bränna” bort cancern utandär man använt strålningen till att aktiveraimmunförsvaret. Resultaten har varit lo-vande29 då man i bästa fall kunnat förstärkaimmunförsvaret upp till 180 %.

Ovanstående fenomen tyder på att räd-slan för kärnkraft och den strålning den po-tentiellt kan utsätta människor för är ytterstirrationell. Om forskning visar att stråldoserav samma storleksordning som bakgrunds-strålningen inte är skadliga30 utan tvärtom ivissa fall till nytta för hälsan faller bottnen urkritiken mot kärnkraften. Radioaktiva ämnenbör liksom många andra ämnen som användsinom tekniken behandlas med respekt. Nå-got behov av irrationell rädsla för strålningfinns inte. Objektivt sett är kärnkraften denrenaste och minst resursförstörande energi-källa mänskligheten för närvarande har till-gång till.

SAMMANFATTNINGBasenergin borde på längre sikt av miljö ochsäkerhetsskäl produceras med kärnkraft.Nya kärnkraftverk bör i framtiden i Finlandbyggas in i berg för att på så sätt göra demosårbara mot eventuella terrorangrepp ochför att garantera energiproduktionen vid eneventuell kristid. Kärnkraften är den endaenergikälla som utan problem tillåter oss attbygga upp bränsleförråd för flera års energi-produktion31 utan att detta medför oöver-

stigliga kostnader eller lagringsproblem.Kärnkraften frigör oss också i hög grad frånberoendet av fossila bränslen och de miljö-och kostnadsrisker dessa representerar.

Alternativet till ovanstående scenario ärett samhälle baserat på vattenkraft, vind-kraft, bioenergi, kol och i mindre utsträck-ning gas. Solenergi är på grund av vårt geo-grafiska läge inget verkligt alternativ32. San-nolikt måste energiproduktionen i detta fallkombineras med ett ytterst långt drivet ener-gisparande. Befolkningen skulle tvingas än-dra sin energikonsumtion33 med hjälp avhård energibeskattning. Val av detta alterna-tiv betyder att vi med till visshet gränsandesannolikhet dömer hundratals människor tilldöden under de närmaste årtiondena till följdav kolbrytning, bränsletransporter ochmängder av små olyckor. Risken finns att ettlågenergisamhälle påverkar miljön negativt imycket högre grad än en blandad energipro-duktion baserad i huvudsak på kärnkraft.

Historien visar tydligt att felaktiga poli-tiska beslut34 kan ha en bärvidd som sträckersig över lång tid. Det är inte alls självklart attden resursförstöring som kan bli följden avatt energiförsörjningen eventuellt baseras pågas och vindkraft enkelt kan korrigeras se-nare. Kraftigt stigande priser på fossilabränslen kombinerat med resursförstöring iform av stora olönsamma investeringar i s.k.alternativa energikällor kan allvarligt skadavårt lands internationella konkurrenskraft.

29 T. Makinodan and S.J. James, 1990. "T cell potentiation by low dose ionizing radiation: Possible mechanisms." Health Physics Vol 59,No.1, pp. 29–34.

30 Man kan mäta en förhöjd risk för cancer vid en strålningsnivå som är 50 – 100 gånger högre än bakgrundsstrålningen under ett år.Området Kerala i Indien har en bakgrundsstrålning som är ca. 10 ggr. högre än i Finland (där strålningsnivån internationellt sett ärhög). Inga negativa hälsoeffekter på befolkningen i Kerala kan detekteras.

31 Bränslets pris utgör mindre än 5 % av priset på den producerade elektriciteten. Eftersom bränslet är mycket billigt och dessutomkräver ytterst lite lagringsutrymme är det inget problem att bygga upp strategiska bränslelager.

32 Solenergi kommer sannolikt att vara en viktig energikälla i utvecklingsländerna under de närmaste årtiondena. Tekniken på områdethar under det senaste årtiondet gått snabbt framåt. Verkningsgraden hos solceller har stigit parallellt med att priset har sjunkit.Solenergi, eventuellt i kombination med småskalig vindkraft, kommer säkert på många glest befolkade områden i tredje världen attvara befolkningens första kontakt med moderna energikällor. Då samhällenas energibehov med tiden växer samt för tredje världensstorstäder krävs även andra energikällor. Kina som i många avseenden är ett utvecklingsland baserar sin energiförsörjning på kol påområden där det finns tillräckliga koltillgångar och annars på kärnkraft. Kina hade 1997 tre kärnreaktorer i bruk, fyra reaktorerunder byggnad och sju reaktorer på planeringsstadiet.

33 “Is Nuclear Power Ready”, Scientific American Jan. 2002 editorial. Artikeln drar slutsatsen: ”Naysayers must confront the all-too-realpossibility of reduced energy supplies and the accompanying decline in living standards – should these efforts fail.”

34 Vitryssland och Ukraina uppfattades under början av 1900-talet som Europas kornbod. Socialisering av jordbruket och missbruk av detillbuds stående resurserna har lett till att produktionen av mat i området är en bråkdel av vad den kunde vara. Resultatet är attRyssland tvingats importera, i stället för att exportera, mat.

50


PETER BJÖRK*Professor

MARKNADSRYMD en plattform förrelations-marknadsföring?BAKGRUND Artikelns syfte är att under-

söka den upplevda relationsmarknads-

föringspotential som företag ser i en

marknadsrymd.

M arknadsplats bildar idag tillsammansmed marknadsrymd (den del av Cyber-space som är tillägnad handel, Björk,

2000) en total marknad som företag, obero-ende av branschtillhörighet och storlek,måste förstå och kunna hantera för att för-säkra sig om framgång. Marknadsförings-komplexiteten som från tidigare är given fåren tilläggsdimension i den stund företag väl-jer att utöka sina marknadsföringsaktivitetertill att även omfatta marknadsrymd (Rayport& Sviokla, 1995).

Relationsmarknadsföringsansatsen sombetonar betydelsen av att skapa och upprätt-hålla långsiktiga relationer i syfte att ökakundlojalitet (och försäljning) är ett ny-

gammalt paradigm inom vilket det bedrivitsforskning under de senaste 20 åren (Sheth &Parvatiyar, 1995). Den teoretiska referensra-mens robusthet är därmed given och mångamarknadsföringsforskare kan idag accepteraatt relationsmarknadsföring är en viktig ochanvändbar ansats (Berry, 1995).

Internets inträde på den företagsekono-miska marknaden skedde år 1994 (Leinerm.fl. 2001; Zakon, 2001). Efter det har Inter-net utvecklats och utgör idag den grund-struktur på vilken World Wide Web vilar ochsom marknadsrymd bygger på. I marknads-rymden smälter medium (kanal) och mark-nad samman på ett sätt som inte kan identifi-eras på en traditionell marknad (dvs en mark-nadsplats). Kommunikation – den kanskeviktigaste marknadsföringsdimensionen –kan i en marknadsrymd vara interaktiv,mångdimensionell och ske i realtid. Dessaegenskaper tillsammans ger en god grund tillatt tro att marknadsrymd är en utomordent-

* Institutionen för marknadsföring och företagsgeografi, Svenska handelshögskolan, Vasa.

51

EST 1/02 peter björk

Marknadsplats bildar idag tillsammansmed marknadsrymd den verksamhetsarenaföretag måste bemästra för att försäkra sigom framgång. Ur ett teoretiskt, relations-marknadsföringsperspektiv uppstår där-med två centrala frågor att besvara. Teore-tisk kompatibilitet, den första frågan berörhuruvida marknadsföringsteorier utveck-lade för en traditionell marknad, dvs enmarknadsplats, kan användas för att hante-ra marknadsföring i en marknadsrymd.Den andra frågan, som i denna artikel gesett större utrymme, berör till vilken gradföretag utnyttjar marknadsrymd i rela-tionsmarknadsföringssyfte. Finländska bo-stadsförmedlingsföretag studerades. Resul-taten visar att de transaktionsfördelar somkan erhållas genom att företag är aktiva i enmarknadsrymd utnyttjas i en betydligtstörre grad än de relationsfördelar som deninternetbaserade kommunikationen germöjlighet till.

–

ligt lämplig arena att praktisera relations-marknadsföringstankegångar på.

Den teoretiska referensramen som idenna artikel tar sin utgångspunkt i rela-tionsmarknadsföring innehåller begrepp somdialog, relationer, samhörighetskänsla ochlojalitet. Dessa begrepp diskuteras i nästa ka-pitel och får sin betydelse i den kommunika-tion som sker mellan marknadens aktörer.Kommunikation i en marknadsrymd borde iförhållande till kommunikation på en mark-nadsplats löpa på ett mera friktionsfritt sätt(Ghosh, 1998). Därmed blir arbetshypotesenden att företag som är verksamma i enmarknadsrymd bör kunna identifiera och ut-nyttja marknadsrymdens fördelar i relations-marknadsföringssyfte. Valet av bostadsför-medlingsföretag som undersökningsenhetdiskuteras i artikelns tredje kapitel varpå föl-jer en resultatpresentation. Artikeln avslutasmed en diskussion av möjliga uppslag förfortsatt forskning.

RELATIONSMARKNADSFÖRING I MARKNADSRYMDRelationsmarknadsföring (RM), med rötter isåväl IMP (Industrial marketing and purcha-se) skolan som i ”The Nordic School” (somomfattar tjänstemarknadsföringsforskning),definierades i ett tidigt skede som ”attract-ing, maintaining and – in multi-service orga-nizations – enhancing customer relation-ships” (Berry, 1983, s. 25). Denna, den förstanedskrivna definitionen på RM har sederme-ra kompletterats och utvecklats. En av demera omfattande definitionerna, en som ock-så tar i beaktande betydelsen av att uppfyllaavgivna löften, att avsluta icke lönsamma re-lationer och att relationer kan skapas mellanolika typer av aktörer, presenteras av Grön-roos (2000). Han skriver att syftet medmarknadsföring är ”to identify and establish,maintain and enhance, and when necessaryterminate relationships with customers (andother) parties so that the objectives regard-ing economic and other variables of all par-ties are met. This is achieved through a mu-

tual exchange and fulfillment of promises”(Grönroos, 2000, s. 26).

Ur Berrys (1983) och Grönroos’ (2000)definitioner kan några centrala idéer och be-grepp identifieras. Tydligt framgår ur defini-tionerna att relationsmarknadsföring hand-lar om att hantera relationer. Relationerskapas i en process bestående av aktiviteter,episoder och sekvenser (Holmlund, 1996),och de kan enligt Gummesson (1998) kate-goriseras i fyra olika klasser med avseende påvem de riktar sig till (De klassiska marknads-relationerna, Speciella marknadsrelationer,Megarelationer och Nanorelationer).

Relationen mellan två parter upprätthållsav att de äger tilltro (trust) till varandra ochkänner sig engagerade (commitment) i för-hållandet dem emellan. Modeller som försö-ker förklara vad relationer bygger på ger be-greppen tilltro och engagemang en centralbetydelse (Berry & Parasuraman, 1981).Moorman, Zaltman och Despandé (1992, s.82, 316) beskriver tilltro som ”willigness torely on an exchange partner in whom one hasconfidence” och engagemang som ”an endu-ring desire to maintain a valued relation-ship”. Faktorer som påverkar tilltro och en-gagemang i en relation, beroendeförhållandemellan tilltro och engagemang och konse-kvenserna av tilltro och engagemang tes-tades av Morgan och Hunt (1994). Resulta-ten visar att tilltro påverkar engagemang ochatt dessa två variabler korrelerar positivtmed variabeln lojalitet.

Begreppet lojalitet dvs ”det att vara lojal”(Norstedts stora svenska ordbok, nätver-sion) kan definieras som en serie av uppre-pade köp av en produkt eller ett märke stöddav en positiv inställning till produkten ellermärket (Antonides & van Raaij, 1998). Loja-litet kan enligt Dick och Basu (1994) ochGriffin (1995) vara av olika typ. Äkta lojalitetär en situation då kunden är både emotionelltbunden till företaget (eller ett märke, eller enförsäljare) och uppvisar ett konstant ochkonsekvent återköpsbeteende. Beteende-mässig lojalitet är en situation då kunden in-te känner någon känslomässig bindning till52


företaget, utan endast uppvisar ett konse-kvent och konstant återköpsbeteende. La-tent lojalitet är en typ av lojalitet som kanuppstå då yttre omständigheter gör detomöjligt för en person att vara äkta lojal trotsatt viljan finns. Det kan t.ex. handla om attpersonen inte har de ekonomiska förutsätt-ningar som behövs för att vara lojal. Bilmär-ket Ferrari skulle många säkert gärna varaäkta lojala till om bara de ekonomiska beting-elserna vore tillräckligt gynnsamma. Till sisthar vi situationen då kunden inte uppvisarnågon form av lojalitet. Betydelsen av denkänslomässiga dimensionen för äkta loja-litet påpekas av Kandampully (1998).

Tillfredsställelse och lojalitet kan intejämställas, utan den mesta forskningen visaridag att tillfredsställelse är en förutsättningför lojalitet och att lojalitet är någonting me-ra än tillfredsställelse (Bowen & Shoemaker,1998). Vad som avses framkommer i det somTaylor (1998, s 72) skriver ”satisfaction is notsufficient to ensure retention”. Vad som be-hövs enligt Taylor (1998) är strategier somskapar förtjusta (delight) kunder där denkänslomässiga bindningen lyfts fram (Mit-chell, 1998). Tillfredsställelsens betydelse ien relationsmarknadsföringsansats är otve-tydigt viktig och Hart och Johanson (1999)visar att tillfredsställelse påverkar tilltro sombevisligen är en byggsten i en relation. Vadsom behövs för att skapa tillfredsställelse ären fruktbar dialog mellan aktörerna. I dialo-gen kan man (utgående från ett företagsper-spektiv) återfinna dimensioner som att a)samla in data om kunderna, b) skräddarsyerbjudanden, c) erbjuda bättre service ochmera information, d) göra det enkelt för kun-derna att samla in information och e) tillåtakunden att ställa frågor. Begreppet dialog be-tyder ”genom ord” och omfattar ett växelspelmellan att säga och att lyssna (Arbnor &Bjerke, 1998). Dialogens betydelse för attskapa och upprätthålla såväl relationer somlojalitet framkommer tydligt i den modernakommunikationsteorin ”Integrerad mark-nadskommunikation” (Pickton & Broderick,2001) och i lojalitetsdiskussionen (Griffin,1995).

Traditionell transaktionsmarknadsföringhar genom historien starkt betonat vikten avatt företag visar sig synlig på en bestämd mål-marknad, identifierar konkurrensfördelaroch skapar ett köpintresse hos potientiellakunder (Kotler, 2000). Mot de behov och ön-skemål som kan identifieras på marknadenställs företagens resurser. Att kunna identifi-era och skapa konkurrensfördelar gentemotde argaste konkurrenterna ligger i företagensintresse. Olika författare påpekar olika di-mensioner inom vilka konkurrensfördelarkan utvecklas. Effektiv marknadsföring viaInternet är en av dessa dimensioner (Rayport& Sviokla, 1995). Att kunna segmentera mark-naden och utveckla effektivare marknads-föringsåtgärder kan betraktas som grund-läggande marknadsföringsverksamhet. Attvara synlig för kunderna är viktigt liksom detatt företaget uppfattas som intressant ur enkonkurrenssynvinkel. Ökad försäljning kanuppnås på olika sätt. Ett företag kan säljamer åt existerande kunder eller så kan före-taget försöka utvidga sitt marknadssegmentoch nå nya kunder. Figur 1 sammanfattar

53


Figur 1.

Effekter av marknadsföring i marknadsrymd.

MARKNADSRYMD

DIALOG

RELATION

LOJALITET

KÄNSLA

FÖRSÄLJNING

= relationsdimension

= transaktionsdimension

MÅLGRUPP

SYNLIGHET

ATTRAKTIVITET

EFFEKTIVITET

KONKURRENSFÖRDEL

några av de identifierade effekterna av enmarknadsföring i marknadsrymd. Figuren ärtill den graden innovativ att den omfattar så-väl en relationsdimension som en transak-tionsdimension.

Trots att relationsmarknadsföringsansat-sen ofta ställs mot transaktions-marknadsfö-ringsansatsen förefaller det fruktbart att intese dessa två ansatser som varandra uteslu-tande, inte heller nödvändigtvis som kom-pletterande, utan som lämpliga i olika mark-nadsföringssituationer. Grönroos (2000) me-nar att såväl företag som kunder kan vara bådetransaktionsinriktade och relationsinriktadeberoende på behov och önskemål. En trans-aktionsinriktad marknadsföring kan varamest lämplig då kunderna är lågt engageradei produkten (köpsituationen) och markna-den kännetecknas av produkter med kort an-vändningstid (typ chokladstång). Ett bo-stadsköp kan tänkas höra till den andra kate-gorin, den som kännetecknas av att kundenär högt engagerad och att produktens an-vändningstid är lång.

UNDERSÖKNINGSOMRÅDE OCH -METODArtikeln ligger empiriskt förankrad i bostad-förmedlingsmarknaden. Två omständigheterbidrog till valet av empiriskt fält. Bostadsköphör till gruppen högengagemangköp där be-slutsfattarna ofta föredrar en stor mängd in-formation framom en liten (Björk, 1993).Mot detta svarar marknadsrymd väl då detgenerellt kan konstateras att denna arenakan betraktas som en mötesplats uppbyggdkring information (Berthon, Pitt & Watson,1996). För det andra ger ny teknik den infor-mationstörstande beslutsfattaren oanademöjligheter att närmare bekanta sig med ut-budet på marknaden genom att till exempelföreta ”virtuella rundvandringar” inne i ochrunt omkring köpobjektet (huset, bostaden).

Angehrn (1997) diskuterar en modell förhur företags hemsidor kan kategoriseras medavseende på de sätt de är uppbyggda och vil-ka möjligheter de ger besökaren att utnyttja

dem i samband med t.ex. beslutsfattande.Han menar att man först kan göra en grovin-delning av företags hemsidor i fyra huvudka-tegorier. Dessa är informationsrymd, kom-munikationsrymd, transaktionsrymd och dis-tributionsrymd. Inom varje huvudkategorikan hemsidorna ytterligare finindelas utgå-ende från hemsidans grad av sofistikerad ochkundanpassad. Hemsidor som enbart bestårav företags- och produktinformation som kanerhållas på annat sätt omfattar endast di-mensionen informationsrymd. En dylik hem-sida är sällan sofistikerad och kundanpassad.

Utnyttjas Arbnor och Bjerkes (1998) ter-minologi för att kategorisera forskningssyn-sätt ligger föreliggande forskning inom detanalytiska synsättet. Utgångspunkten har va-rit befintliga teorier och att blottlägga kausal-samband genom test av en uppställd modellhärledd ur Figur 1. Undersökningsansatsenär kvantitativ och den valda undersöknings-metoden kan betraktas som en survey. Da-tainsamlingsmetoden som utnyttjas är en en-kät stödd av personliga intervjuer. Det data-material som insamlats har analyserats medhjälp av programpaketet SPSS.

Undersökningsenheter, dvs bostadsför-medlingsföretag, valdes till denna under-sökning i en tvåstegsprocess. Urvalsmetodenär strategisk med avseende på vilka städer iFinland som fått utgöra urvalsrum. Vasa ochTammerfors valdes med beaktande av stä-dernas storlek. Internet är ett ypperligt me-dium för att sprida information och det kanfinnas argument för att aktörer med tillgångtill en större marknad (Tammerfors) finnerdet intressantare att använda sig av Interneti marknadsföringssyfte än företag som arbe-tar på en liten, relativt begränsad marknad(Vasa). Urvalsprocessens andra steg är ettbekvämlighetsurval i den större staden ochett total urval i den mindre. För att få en ba-lans i urvalet valdes inte nämnvärt fler bo-stadsförmedlingsföretag i Tammerfors (8 st)utan antalet bostadsförmedlingsföretag i Va-sa (7 st) fick ange urvalsmängd.

Operationaliseringen av den teoretiskareferensramen presenteras i Bilaga 1. En54


femgradig Likertskala har använts för att mä-ta respondenternas åsikter om marknadsfö-ring i marknadsrymd och möjligheten attdärigenom stöda en relationsmarknadsfö-ringsansats i företagen. En eventuell skillnadi åsikter mellan företag som arbetar på enstor marknad (Tammerfors) i förhållande tillde som arbetar på en liten marknad (Vasa)kunde inte noteras varför den fortsatta resul-tatpresentationen bygger på en analys avsamtliga respondenter.

RESULTATI detta kapitel presenteras och analyseras er-hållna resultat. Först diskuteras upplevdaeffekter av att företag är verksamma i enmarknadsrymd. Uträknade medelvärden förvarje påstående presenteras i Diagram 1.Sedan testas bostadsförmedlingsföretagenssyn på marknadsrymdens förmåga att stödaen relationsmarknadsföringsansats medhjälp av varians- och regressionsanalys. Dia-

gram 1 sammanfattar bostadsförmedlings-företagens syn på effekterna som kan uppnåsgenom att vara verksam i en marknadsrymd.

Resultaten visar (om vi fokuserar på di-mensioner som har erhållit värden <= 2 ochvärden > 4) att de studerade företagen upp-lever att marknadsföring i marknadsrymdenger dem en konkurrensfördel. Vad dennakonkurrensfördel bygger på kan möjligtvisskönjas i de följande svaren. Företagen upp-lever sig bli både synligare och mera intress-santa genom att ha en hemsida på Internet.På frågan om de upplever sig få nya kundersom resultat av befintliga online aktiviteterär företagen dock mera tveksamma. Däremotupplever de sig nå ut till en större gruppkunder och att marknadsföringen blir effekti-vare.

I en marknadsföringsdialog återfinner vidimensioner som att samla in, lagra och per-sonalisera informationen så att kunden upp-lever sig få bättre information på ett mera lätttillgängligt sätt (De Pelsmacker, Geuens &Van den Bergh, 2001). Resultaten visar attföretagen upplever att det blivit lättare förkunderna att samla in information om till-gängliga köpobjekt och att de också kan gekunderna bättre service (info) via skräddar-sydd information.

Diagram 1. Upplevda effekter av att ha en hemsida.

(Skala instämmer helt = 1, tar helt avstånd = 5)55


KonkurrensfördelSynligare

IntressantareStörre gruppNya kunder

Effektivare mfSänka mf-kost

Lättare infoMera info

BerättaInfo insamling

Skräddarsy infoBättre info

SamhörighetRelationer

LojalitetFörsäljning

1.0 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5 4.0 4.5 5.0

MEDELVÄRDE

Huruvida online aktiviteter skapar ensamhörighetskänsla mellan kund och före-tag, förbättrar relationen dem emellan ochbidrar till ökad lojalitet är tveksamt. De di-rekta effekterna på försäljningen av att varaaktiv i en marknadsrymd är inte heller någotsom bostadförmedlingsföretagen tror på.

På frågan om företagen anser att onlinemarknadsföringen har sänkt deras mark-nadsföringskostnader svarade företagen ne-kande. Det frågades också om de anser attinternetmarknadsföring är dyrt. På dennafråga erhölls ett neutralt svar (medelvärde =3) vilket leder oss till den slutsatsen att inter-netmarknadsföring som blivit aktuellt på se-nare år inte har ersatt någon annan typ avmarknadsföring utan har i de flesta företagblivit en tilläggsdimension i marknadsfö-ringspaletten.

Bostadsförmedlingsföretagens syn på ef-fekterna av marknadsföring i marknadsrymdpresenteras i Figur 2. Figuren som endastinkluderar signifikanta relationer (vald signi-fikansnivå = 5 %) visar att bostadsförmed-lingsföretag i Finland i huvudsak utnyttjarmarknadsrymden till att sprida information itransaktionsmarknadsföringsanda. De cent-rala begrepp som relationsmarknadsförings-

ansatsen inkluderar och relationerna byggerpå får inte ett entydigt stöd i det insamladedatat. Angehrn (1997, s. 362) skriver ”Interms of Internet strategy, the VIS is one ofthe four virtual spaces which has most att-racted the attention of companies” (VIS =The Virtual Information Space, marknads-rymd som informationskanal). Erhållna re-sultat ger belägg för hans uttalanden.

Något samband mellan begreppen rela-tion (skapa bättre kundrelationer) och loja-litet (skapa lojala kunder) kunde inte finnas.Resultaten gav inte heller något stöd åt sam-bandet mellan relation och försäljning. Föratt mäta begreppet dialog användes sex på-ståenden (variabler) (Bilaga 1). I en regres-sionsanalys med lojalitet som beroende av enfruktbar dialog är det endast en av dessa sexvariabler som uppvisar ett svagt signifikantsamband (probvärde = 0.057). Resultaten vi-sar att marknadsföring i marknadsrymd germöjlighet åt företagen att ge kunderna bättreservice som i sin tur ökar lojaliteten. Förhål-landet Dialog – Relation är mera komplext.Sammantaget visar variansanalysen att samt-liga sex variabler tillsammans äger effekt pårelationer (probvärde = 0.007). Vid en när-mare granskning är endast fyra av sex varia-bler i regressionsanalysen signifikanta. Denskattade regressionsmodellen som enbart in-kluderar signifikanta oberoende variabler serut enligt följande

Relation = 0.593 + 0.955(bättre service) – 0.926(skräddarsy info) + 1.13 (info insamling) – 0.574 (berätta)

Regressionsmodellen är i sin helhet signifi-kant och har en justerad förklaringsgrad på80 procent. Modellen visar att företagen serett positivt samband mellan bättre servicevia online aktiviteter och bättre relationer,och mellan informationsinsamling (om kun-der) och bättre relationer. Att utnyttja mark-nadsföring i marknadsrymd för att skräddar-sy information för kunderna i syfte att för-bättra relationerna ses inte som lämpligt, lik-som inte heller möjligheten att kundenberättar åt företaget vad de vill ha och via det56


DIALOG

RELATION

LOJALITET

KÄNSLA

b=0,587

b=0,931b=0,800

b=0,727b=1,455

FÖRSÄLJNING

= relationsdimension

= transaktionsdimension

MÅLGRUPP

SYNLIGHET

ATTRAKTIVITET

EFFEKTIVITET

KONKURRENSFÖRDEL

Figur 2: Testad modell.

förbättra relationen. Betydelsen av att lyssnaoch på basen av erfarenhet kundanpassa er-bjudanden påpekas av bl.a. Hagel III och Ray-port (1997). Utgående från denna centraladimension i relationsmarknadsföringsansat-sen utnyttjar bostadsförmedlingsföretag intemarknadsrymdens fördelar i relationsmark-nadsföringssyfte. En viss positiv kopplingmellan känsla och lojalitet identifieras dockav respondenterna.

Effekter av att marknadsföra sig i mark-nadsrymden noterades av respondenterna.Den enkla regressionsanalysen mellan för-säljning och identifierade transaktions-marknadsföringsvariabler visar att bostads-förmedlingsföretag ser ett positivt sambandmellan möjligheten att nå nya kundgruppermed hjälp av Internet och ökad försäljning.Genom att vara aktiv i en marknadsrymdökar företagets synlighet på marknaden. Bo-stadsförmedlingsföretagen ser också en möj-lighet att bli attraktivare genom att ha onlineverksamhet, vilket på samma sätt som ökadeffektivitet har en upplevd positiv inverkanpå försäljningen. Till sist visar resultaten attmarknadsföring i marknadsrymden bidrar tillökad konkurrensfördel som upplevs påverkaförsäljningen.

AVSLUTNING OCH FORTSATT FORSKNINGResultaten av de i Finland genomförda per-sonliga intervjuerna med representanter för15 olika bostadsförmedlingsföretag visar attmarknadsrymdens fulla potential för att stö-da en relationsmarknadsföringsansats inteutnyttjas. Betydelsen av att vara represente-rad i en marknadsymd noteras av responden-terna. Detta dock på ett sätt som visar atttransaktionsfördelar lyfts fram framom rela-tionsfördelar. Den Dialog – Relation – Loja-

litet och Försäljningsmodell som genomregressionsanalys testades fick inte det stödsom grundläggande relationsmarknadsför-ingsteorier förutsätter.

Marknadsföring i marknadsrymd är intedirekt någon ny företeelse. En historisk till-bakablick visar att många företag motive-

rades till att satsa på marknadsföring i mark-nadsrymd som en följd av rädslan att missaen viktig försäljningskanal (och bli efter i ut-vecklingen). Idag, nästan tio efter Internetskommersialisering, borde företag dels inseden marknadsföringspotential som en mark-nadsrymd ger dels kunskapsmässigt stå bätt-re rustade för att möta de utmaningar som enmarknadsrymd ger upphov till. Detta skulleinnebära att företag vid sidan av en transak-tionsmarknadsföringsansats borde gå vidareoch fokusera på en relationsmarknadsförings-ansats. Resultaten som presenteras i dennaartikel ger inte belägg för en dylik utveckling.Motsvarande utvecklingssituation har be-kräftats i bl.a. Skottland (Cano & Prentice,1998) och Irland (Geiger & Martin, 1999).

Orsaken till att bostadsförmedlingsföre-tag inte på ett entydigt sätt utnyttjar mark-nadsrymd som stöd för en relationsmark-nadsföringsansats kan sökas på olika håll. Ettområde som kunde undersökas är det mark-nadsföringssynsätt som bostadsförmedlings-företag omsluter sig med. Marknadsrymd ären kanal och en marknad som står till företa-gens förfogande. Om företagen sätter enskil-da transaktioner framom långsiktiga relatio-ner faller det sig naturligt att transaktions-dimensionen i marknadsrymden poängterasmer än en relationsdimension.

Valet av empiriskt undersökningsfält kandiskuteras. Det är möjligt att merparten avde produkter som bostadsförmedlingsföre-tag tillhandahåller på marknaden inte hör tillden produktkategori som ger en grund till,eller förorsakar långsiktiga relationer medkunden. Mätmetodiskt utmanar också under-sökningsfältet forskaren genom det långatidsperspektiv som måste anläggas för attåterköp normalt skall bli aktuellt.

Bekant är att bostadsköp är högengage-mangköp och att ny teknik ger företagen nyamöjligheter att presentera sina försäljnings-objekt och möta kundförfrågningar i realtid.Detta är aspekter som talar för att en rela-tionsmarknadsföringsansats vore lämplig. Enfortsatt studie av bostadsförmedlingsföreta-gens syn på marknadsrymdens RM potential 57


är säkert på plats om några år för att utredaom och hur utvecklingen framskridit. Enannan forskningsinriktning vore att följa medden praktiska RM’s utveckling inom någonnärliggande bransch (t.ex. bilhandeln) i syfteatt ställa denna utveckling mot den som kannoteras inom bostadsmarknaden. En kompa-rativ studie kunde ge förståelse för dels kon-sumenters relationsbenägenhet branschvisdels ökade insikter i fruktbara RM’s strategi-er i en marknadsrymd.

REFERENSERBöcker och artiklar

Angehrn (1997): Designing Mature Internet BusinessStrategies: The ICDT Model, European Management

Journal 15, s. 361–369.

Antonides, G. & van Raaij, F. (1998): Consumer

Behaviour. A European Perspective. John Wiley &Sons. Chichester.

Arbnor, I. & Bjerke, B. (1998): Företagsekonomisk

metodlära. Studentlitteratur, Lund.

Berry, L. (1983): Relationship Marketing. I Berry,

L., Shostack, L. & Upah, G. (eds.): Emergine

Perspective on Service Marketing. AmericanMarketing Association, s. 25–28.

Berry, L. (1995): Relationship Marketing of Services– Growing Interest, Emerging Perspectives, Journal of

the Academy of Marketing Science 23, s. 236–245.

Berthon, P., Pitt, L. & Watson, R. (1996):

The World Wide Web as an Advertising Medium:Toward an Understanding of Conversion Efficiency,Journal of Advertising Research. January/February, s. 43–54.

Björk, P. (1993): Kunskapsstrukturer i gruppbeslut

som föregår inköp av högengagemangprodukter.

Exemplifierat med hushålls beslutsprocess vid köp av

bostad. Ekonomi och Samhälle; Skrifter utgivna vidSvenska handelshögskolan, Helsingfors, nr. 50.(Doktorsavhandling.)

Björk, P. (2000): Marknadsrymd, trender och ut-maningar inom e-handel, Ekonomiska Samfundets

Tidskrift 53, s. 133–140.

Bowen, J. & Shoemaker, S. (1998): Loyalty: A Strategic Commitment, Cornell Hotel and Rest-

aurant Administration Quarterly. Feb., s. 12–25.

Cano, V. & Prentice, R. (1998): Opportunities forEndearment to Place through Electronic ”Visiting”:www Homepages and the Tourism Promotion ofScotland, Tourism Management 19, s. 67–73.De Pelsmacker, P., Geuens, M. & Van den Bergh,

J. (2001): Marketing Communications. PrenticeHall. Harlow.

Dick, A. & Basu, K (1994): Customer Loyalty:Towards an Integrated Framework, Journal of the

Academy of Marketing Science 22, s. 99–113.

Geiger, S. & Martin, S. (1999): RelationshipMarketing, the Internet, and Irish Businesses – A Handsome Threesome? I McLoughin, D. & Horan, C.(eds): Proceedings of The 15th Annual IMP Confer-

ence. University College, Dublin, 1999.

Ghosh, S. (1998): Making Business Sense of theInternet, Harvard Business Review. March–April, s. 126–135.

58


Griffin, J. (1995): Customer Loyalty: How to Earn

It and How to Keep It. Lexington Books, New York.

Grönroos, C. (2000): Service Management and

Marketing. John Wiley & Sons, Ltd, Chichester.

Gummesson, E, (1998): Relationsmarknadsföring:

från 4P till 30R. Liber Ekonomi. Malmö.

Hagel III, J. & Rayport, J. (1997): The ComingBattle for Customer Information, Harvard Business

Review. Jan.–Feb., s. 53–65.

Hart, C. & Johanson, M (1999): Growing the trustRelationship, Marketing Management. Spring, s. 9–19.

Holmlund, M. (1996): A theoretical Framework of

Perceived Quality in Business Relationships.

Svenska handelshögskolan, Helsingfors.

Kandampully, J. (1998): Service quality to serviceloyalty: A relationship which goes beyond customerservices, Total Quality Management 9, s. 431–443.

Kotler. P. (2000): Marketing Management. The

Millennium Edition. Prentice Hall, New Jersey.

Mitchell, A. (1998): Loyal Yes, Staying No,Management Today. May, s. 104–105.

Moorman, C., Zalman, G. & Deshpandé (1992):

Relationships Between Providers and Users ofMarketing Research: The Dynamics of Trust Withinand Between Organizations, Journal of Marketing

Research 14, s 314–329.

Morgan, R. & Hunt, S. (1994): The Commitment–Trust Theory of Relationship Marketing, Journal of

Marketing 58, s. 20–38.

Pickton, D. & Broderick, A. (2001): Integrated

Marketing Communications. Pearson Education,Harlow.

Rayport, J. & Sviokla, J. (1995): Exploiting theVirtual Value Chain. Harvard Business Review,

Nov.– Dec., s. 75–85.

Sheth, J. & Parvatiyar, A. (1995): The Evolution ofRelationship Marketing, International Business

Review 4, s. 397–418.

Taylor, J. (1998): Elusive Customer Loyalty, Telephony. April, No. 27, s. 72.

Internetkällor

Leiner, B., Cerf, V., Clark, D., Kahn, R., Kleinrock,

L., Lynch, D., Postel, J., Roberts, L. & Wolff, S.

(2001): A Brief History of the Internet. Källa:http://www.isoc.org/internet/history/brief.htmlHämtat 4.6.2001.

Zakon, R. (2001): Hobbes’ Internet Timeline v5.3.Källa: http://zakon.org/robert/internet/timeline/Hämtat 4.6.2001

Bilaga 1.

OPERATIONALISERING AV CENTRALA BEGREPP

Med hjälp av marknadsföring i marknadsrymd ...

Relation

... kan vi skapa bättre kundrelationer

Lojal

... kan vi skapa lojala kunder

Känsla

... kan vi skapa en bättre samhörighetskänsla med kunden

Beteende

... har vi fått en bättre försäljning

Dialog

... är det lätt för kunden att få information om våra försälj-ningsobjekt

... kan vi ge kunden mera information om våra försäljnings-objekt än via traditionella medier

... kan kunden berätta åt oss vilken typ av bostad/hus de söker och så hjälper vi dem hitta rätt

... kan vi samla in information om de som besöker vår hemsida

... kan vi sända skräddarsydd information till våra kunder

... kan vi ge kunderna bättre service

Målgrupp

... når vi en större grupp kunder

... har vi fått kunder som vi annars inte skulle ha fått

Synligare

... har vi som företag blivit mera synlig på marknaden

Attraktivitet

... har vi som företag blivit mera intressant

Effektivare

... har vi fått en effektivare marknadsföring

... har vi kunnat sänka våra marknadsföringskostnader

Konkurrensfördel

... att marknadsföra sig via Internet ger en Konkurrensfördel

59


60


61

D e fruktansvärda terrorattackerna den 11september har berört och enat oss alla.Däremot är åsikterna om hur terrorat-

tackerna påverkar världsekonomin ganskaolika. De flesta är överrens om negativa effekter på kort sikt, medan de mera lång-siktiga prognoserna kan skilja sig relativtmycket från varandra.

Det finns de som menar att nedgången in-te är någon katastrof även om det blir en av-mattning i världens ekonomi. De menar attdet inte finns någon orsak att tro att världs-ekonomin hamnar i en djup nedåtgående spi-ral. Det har en effektiv centralbankspolitikmotverkat. Terrorattackerna har endast gjortatt osäkerheten i ekonomin har ökat. I ochför sig är osäkerhet inte något som markna-den tycker om. Det finns de som menar attosäkerhet i sig är värre för marknaden än då-liga nyheter, eftersom dåliga nyheter trotsallt kan analyseras och bedömas.

Det finns ockå de som menar att terror-attackerna knäcker ekonomin. De menar attden amerikanska ekonomin kommer att gå ini den första recessionen på tio år och dra ner

världsekonomin i den djupaste krisen sedanandra världskriget. Framförallt försenar ter-rorattackerna en återhämtning av den redantidigare problemfyllda amerikanska ekono-min på grund av minskat förtroende blandkonsumenter och företag. Därför behövsstödåtgärder och stödpaket och man räknarmed att den amerikanska centralbanken,med Alan Greenspan i spetsen, kommer attfortsätta att sänka räntan och söka om sti-mulanspaket för ekonomin. Hur det går ochvilka effekter terrorattackerna kommer att fåför världsekonomin får framtiden utvisa, menman kan konstatera att attackerna nog komvid en mycket dålig tidpunkt, så här efter it-och telekombubblorna.

I efterhand har man kunnat se hur ofant-lig bubbla it-boomen år 1999–2000 i självaverket var. Bubblan tog sig bland annat ut-tryck i överinvesteringar inom it-sektorn,under en tid då aktiemarknaden premieradeföretag med våghalsiga investeringsplaner.Bubblan hotade att leda till en allmän över-hettning i den amerikanska ekonomin ochunder år 2000 reagerade den amerikanskacentralbanken med en kraftig skärpning avpenningpolitiken, med flera höjningar avstyrräntan under fjolåret. Följden var attbörskurserna i USA började rasa under sen-hösten i fjol, och it-bubblan började spricka.

It-bubblan var en av de största börsbub-blorna sedan 1920-talet, och den börskraschsom vi nu har sett har varit den kraftigaste se-dan den Stora Depressionen på 1930-talet.Också 1920-talets boom visade sig i en storbubbla i den tidens högteknologi, radiokom-munikationer, bilar och elektronik. Mångaaktier i dessa branscher förlorade över 90procent i värde under börskraschen som bör-jade i oktober 1929. Börskraschen utveck-lade sig till en stor global depression mycketdärför att centralbankerna var alltför lång-samma med att reagera. Detta ser dock inteut att vara fallet nu eftersom de flesta cen-tralbanker agerat mycket kraftfullt.

Kapitalmarknaderna har under senasteåren vuxit väldigt och som nu vid längre ned-gångar och osäkra tider ökar intresset från

EST 1/02 mikael vikström

Mikael Vikström*Ekonomie Doktor

l e c t i o p r e c u r s o r i a

Doktorsdisputation vid Svenska handelshögskolan den 5 oktober 2001

62

småspararnas sida också för derivativmark-naden. Dessutom öppnar sig derivativmark-naden mer och mer också för privatpersoneroch det blir allt lättare att slå in och följa medi händelseutvecklingen, bland annat tackvare Internets allt större utbredning blandallmänheten. Det finns dock fortfarande sto-ra frågetecken bland allmänheten vad dennamarknad överhuvudtaget är till för, och ännufler vet inte vilka de olika instrumenten äroch hur de fungerar. Denna okunskap ledertill ett avståndstagande.

Att handla med optioner innebär köp ochförsäljning av rätten till en vara. Den under-liggande varan kan i princip vara vad somhelst. Den som säljer en option får en premieför att ta på sig sin skyldighet. Om den somköper optionen inte utnyttjar sin rätt får säl-jaren behålla sin premie, och köparen harförlorat de pengar han/hon betalt.

Det finns två olika typer av optioner: köp-optioner och säljoptioner. En köpoption gerinnehavaren rätt, men inte skyldighet, att,senast vid avtalat datum, köpa den under-liggande varan till ett i förväg fastställt pris.En säljoption ger innehavaren rätt att säljaden underliggande varan på motsvarandevillkor. Det finns dessutom olika slag av op-tioner där europeiska och amerikanska op-tioner är de vanligaste. De amerikanska kanlösas in när som helst under löptiden, manmåste inte vänta ända till det förutbestämdadatumet för att låta den underliggande varanbyta ägare till det bestämda priset. När detgäller europeiska optioner måste man väntatill det förutbestämda datumet.

Optionen som ide’ har funnits länge. Enprodukt som tidigt var föremål för options-handeln var tulpaner. På 1600-talet hadetulpanodlingen och den därmed följandehandeln av lökar, fått en mycket stor sprid-ning. Man inrättade en tulpanbörs och en or-ganiserad handel startade. Efter hand blevdet då naturligt för tulpanodlarna att försäk-ra avsättningen för sin odling genom att ut-färda köpotioner på den förväntade skörden.Tulpanbörsen som från början varit enmarknad för de professionella odlarna blev

1636 en marknad där även amatörer deltog.När det spekulerades som värst kostade entulpanlök lika mycket som ett hus i centralaAmsterdam. Alla ville ha lökar och bjöd övervarandra för att komma sig till dem. Markna-den utsattes för stora prissvängningar ochstrax därefter kollapsade tulpanbubblan lik-som också optionshandeln.

Den moderna optionen utvecklades frånbörjan på spannmålsmarknaden i USA under1800-talet. Jordbrukarna som är väldigt be-roende av vädret, har alltid haft ett behov avatt på något sätt kunna säkra sina framtidaintäkter. Optionen var då ett utmärkt instru-ment för detta, man kunde säkerställa en vissprisnivå med en köpoption eller avsättningav en viss volym genom en säljoption.

En fördel med optioner framför t.ex. akti-er är att man kan välja att ha oddsen på sin si-da redan från start genom att sälja optionen;på så sätt så kan man minska kravet på preci-sion i ens analys. Om man istället väljer attköpa optioner så ökar visserligen kravet påatt ens marknadstro är korrekt, men samti-digt har man begränsat förlustrisken till pre-mien man betalat för optionen.

Ytterligare en fördel med optioner är attman kan ta en position som är mer beroendeav storleken på rörelsen i aktien än riktning-en på rörelsen. Man kan då välja att köpa enoptionsstrategi som gör att man tjänar just påen större rörelse oavsett riktning. En dylikstrategi hade varit väldigt värdefull vid terro-ristattacken i USA. Förutom den stora rörel-sen i aktien som uppstod så stiger options-prisen också på grund av den stora osäkerhetsom råder i världsekonomin. Dessutom finnsdet många investerare som nästan panikartatstänger sina positioner av sålda optioner,vilket ytterligare driver upp optionsprisen.

Att prissätta optioner på ett vettigt sätthar länge sysselsatt forskare. Redan år 1900gjorde den franske matimatikern LouisBachelier ett försök att värdera optioner,men den optionsmodell han härledde led avallvarliga brister. Senare forskare beskrevaktieprisrörelser och räntor på ett bättresätt. Men samtliga försök hamnade i stora


63

svårigheter på en punkt; de behandlade riks-premier på ett felaktigt sätt.

Det verkliga genombrottet kom år 1973när Robert C. Merton och Myron S Scholes,tillsammans med den avlidne Fischer Blackutarbetade en banbrytande formel för värde-ring av aktieoptioner. Deras metod har öpp-nat nya vägar för ekonomiska värderingarinom många områden. Metoden har också bi-dragit till framväxten av nya finansiella pro-dukter och underlättat en effektivare risk-hantering i samhället. Metoden visade attman inte behöver ta hänsyn till någon risk-premie när man värderar en option; det ärtillräckligt att använda den riskfria räntan.Detta innebär inte att riskpremien försvin-ner; den är i stället redan inbakad i aktiepri-set.

Metoden som ledde till 1997 års Nobelspris i ekonomisk vetenskap publicerades1973 av Black och Scholes. Den s.k. Black-Scholes -formeln används numera dagligenav tusentals aktörer på finansmarknaden förvärdering av aktieoptioner. Robert Mertonanvisade en metod för att härleda formeln,som visat sig vara utomordentligt generell;han har också generaliserat formeln i en radolika riktningar. Black, Merton och Scholesmetod har lagt grunden för den snabba till-växten av derivativmarknaden under de se-naste tio åren. Men den har också mer gene-rella tillämpningar och har skapat nya äm-nesområden inom och utanför finansiell eko-nomi. Liknande metoder kan t.ex. användasför att värdera försäkringar eller garantier,men också för att värdera flexibilitet vid in-vesteringsbeslut.

Även om Black-Scholes modellen är enkeloch på många sätt genialisk så lider den av ettproblem som nästan alla modeller i den aka-demiska världen har; den är baserad på ettantal olika antaganden som kan ge problem

då man skall använda den i praktiken. Ett dy-likt antagande är att modellen är gjord för attprissätta europeiska optioner och de flestastandardiserade aktieoptioner som handlaspå börser är amerikanska optioner. Ett annatantagande är att aktien inte delar ut dividendunder löptiden, vilket de flesta aktier gör. Etttredje antagande är att handeln sker konti-nuerligt, men åtminstone tillsvidare sker ing-en handel under natten och på helgerna.Black-Scholes modellen kan därför ses sombåde början och slutet på forskningen i op-tionsprissättning. Modellen är ett slut genomatt den löste ett problem som forskare för-sökt lösa en lång tid och den är en börjangenom att den har givit en mängd nya pro-blem och nya modeller.

De optionsbörser som vi idag ser växafram på allt fler platser världen över, är enganska ung företeelse med endast ett par de-cennium på nacken. De beskylls ofta för attvara ett led i finansmarknadens spekula-tionsekonomi och enskilda händelser somt.ex. Nick Leeson på Barings Bank i Singa-pore 1995, hjälper knappast till att förbättraallmänhetens bild av denna marknad. För attförhindra dylika händelser i framtiden krävsgod riskhantering. En av de viktigaste instru-menten för en god riskhantering är exaktprissättning och därför är mycket av den aka-demiska forskningen inriktad på att hittabättre prissättningsmodeller som också fun-gerar i praktiska samanhang. Dessutom be-hövs bättre kunskap om dessa instrument,vilket också akademiska världen kan bidramed genom undervisning också för allmän-heten.

Avslutningsvis kan man konstatera att detrådande marknadsläget gör att aktie och de-rivativmarknaden står inför en mycket spän-nande framtid.


64

JUKKA PEKKARINEN OCH JUHANA VARTIAINEN:

Finlands ekonomiska politik. Den långa linjen 1918–2000.

Uppsala 2001.

FINLANDS TVEEGGADE MAKROEKONOMISKAPOLITIK

D et självständiga Finlands ekonomiska po-litik skärskådas i Jukka Pekkarinens ochJuhana Vartiainens bok Suomen talous-

politiikan pitkä linja (Borgå, 1993 och1995). Boken har nu översatts till svenska avMagnus Berglund och Ralf Eriksson och get-ts ut av Stiftelsen Fackföreningsrörelsens in-stitut för Ekonomisk forskning i Sverige, medett nyskrivet kapitel om 1990-talets ekono-miska kris.

De flesta som har undervisat i traditionellmakroekonomi torde ha märkt att många in-slag, särskilt multiplikatoreffekten och IS-LManalysen, gör studenterna förvirrade. Det härgällde i synnerhet under 90-talskrisen när deflesta hade tagit intryck av politiker och tjän-stemän från Finlands Bank eller Finansmi-nisteriet som i medierna betonade att manmåste spara när tiderna är dåliga. Ekonomiskteori och finländsk ekonomisk politik gav ettintryck av att försiggå på skilda planeter.(Forskningen framstod inte nödvändigtvis

som närmare mediernas bild av vår ekonominär man kom fram till modeller med tonviktpå marknader som redan är i jämvikt, som isamband med den nya klassiska reaktionenmot keynesianismen).

Pekkarinen och Vartiainen sätter sådanaerfarenheter i ett historiskt perspektiv, gen-om att betona kontinuiteten i ett specifiktfinländskt sätt att bedriva ekonomisk politik,den finländska modellen. Ett av dess vä-sentliga inslag är den destabiliserande kon-junkturpolitik som etablerades under för-krigstiden, delvis på grund av att den akade-miska nationalekonomins låga nivå och isole-ring. Finanspolitiken blev kameralistisk, ochman motiverade den ofta med en retorik somutnyttjade anatomiska liknelser. Att öka deoffentliga utgifterna med lånade pengar sågssom osunt. När landets akademiska forsk-ning utvecklades under efterkrigstiden, för-blev kontaktytorna mellan universitetsfor-skare och beslutsfattare länge outvecklade.

Keynesianska ideer har också mött ideo-logiskt motstånd. Finanspolitisk aktivism an-sågs innebära en fara för socialism. Högkon-junkturer sågs som nyttiga för den ekono-miska tillväxten, men också lågkonjunktu-rerna var hälsosamma. När Matti Vanhala ibörjan av 1990-talet beskriver krisen som ennödvändig förutsättning för en önskvärdstrukturomvandling så framstår uttalandet ibokens belysning som ett eko av förkrigstidaståndpunkter om nyttan av att svaga företagsopas bort. Att oroa sig för effekterna avstatsskulden är inte heller nytt.

Men den finländska ekonomiska model-len kan inte heller beskrivas som rättrogetantiinterventionistisk. Den finska markendevalverades med jämna mellanrum, så attman kan tala om en devalveringscykel. Pen-ning- och finanspolitiken var dessutom intepassiv, utan förstärkte rentav konjunktur-cyklerna. Det här har delvis berott på att maninte velat använda högkonjunkturernas öka-de skatteintäkter till annat än offentlig kon-sumtion. Man har delvis motiverat sådanasärdrag i den finländska modellen med attden inhemska efterfrågan spelar än mindreroll än konkurrenskraften (närmast löne-kostnaderna) för en liten öppen ekonomi.

Den ekonomiska politiken har alltså sna-rast haft en uttalat näringslivsvänlig och in-

EST 1/02 johan willner

r e c e n s i o n

65


dustripolitisk betoning, och har varit fram-gångsrik i den bemärkelsen att Finland på enhistoriskt sett kort tid har blivit en teknisktavancerad industrination. Men författarnafrågar sig med rätta om inte framgångenhade varit ännu större utan en destabilise-rande konjunkturpolitik. Man ansåg att hög-konjunkturerna befrämjade industrialise-ringen och strukturomvandlingen, men var-för valde man i så fall att öka statsutgifternaunder just sådana perioder, med förhöjdakostnader och kanske utträngning av privatainvesteringar som följd?

Bilden av en näringslivsvänlig högerpoli-tik nyanseras efter krigen av ett korpora-tistiskt samarbete som inkluderar fackföre-ningsrörelsen och som trots måttfulla löne-avtal garanterar en inkomstutveckling somföljer produktivitetsökningen. När dennakorporatistiska politik var som mest fram-gångsrik upplevde Finland en period av lågarbetslöshet, hög nationalinkomst per capitai en internationell jämförelse, och vid sidanav Sverige kanske den lägsta inkomstojämlik-heten i världen.

Finlands framgångar framstår ändå somparadoxala mot bakgrund av den bild av be-slutsfattarnas sätt att tänka som Pekkarinenoch Vartiainen förmedlar. Men de koncentre-rar sig på makroekonomiska frågor, som lan-dets finans-, penning-, valuta- och inkomst-politik. Den ekonomiska utvecklingen harockså främjats av en jämlik utbildningspoli-tik, som burit frukt i synnerhet med tanke pådagens IT-sektor.

En annan viktig faktor kan vara Finlandsstatsbolagssektor (inte att förväxla med denoffentliga sektorn), som uppstod redanunder förkrigstiden men som utvidgades isamband med återuppbyggnaden efter kri-gen. Den har varit större än i de flesta väst-länder, och omfattade 1993 (strax före pri-vatiseringarna inleddes) 22.6 % av industrinsförädlingsvärde och 29.9 % av exporten(Handels- och Industriministeriet, 23.6.1994, samt Willner, 1998). Statsbolagen har ien del länder, som Österrike, (Väst)Tysk-land, Frankrike och England ålagts att hållatillbaka prisutvecklingen i högkonjunktureroch begränsa sina friställningar under låg-konjunkturer. De finländska statsbolagen harvisserligen i allmänhet varit kapitalintensiva

och har förutsatts följa ’sunda affärsprinci-per’ , men också deras möjligheter att fristäl-la arbetskraft var tidigare underkastade vissabegränsningar. De grundades ofta dessutom ibrist på privat riskkapital, och ibland i regio-ner med hög arbetslöshet. Man kan därförfråga sig om inte denna sektor delvis motver-kat den makroekonomiska destabiliseringsom Pekkarinen och Vartiainen beskriver.

Boken är alltså fokuserad på hela detsjälvständiga Finlands ekonomiska historia,inte 1990-talet, men en läsare som upplevtkrisåren läser naturligtvis bokens två avslu-tande kapitel med särskilt intresse. Förfat-tarna beskriver krisen som en följd av enkombination av olyckliga omständigheteroch dålig politik. Bland de politiska missta-gen ligger tonvikten på 1980-talets avregle-ring av finansmarknaderna och skötseln avden överhettning som då uppstod.

Till de mest kontroversiella åtgärdernaunder själva krisen hörde markens anknyt-ning till ECU:n vid en för hög växelkurs samtden strama finanspolitik som gjorde sig gäl-lande i synnerhet från år 1993 och som dess-utom, som författarna påpekar, sågs som ettvälkommet sätt att komma åt en ’överdimen-sionerad’ offentlig sektor. Vi ser följdernafortfarande i form av social utslagning och re-sursproblem inom sjukvård, undervisningoch forskning (se, till exempel, Kiander,2001). I motsats till Sverige prioriterade manbudgetbalans framom en minskning av ar-betslösheten. Författarna framhåller att denekonomiska politikens spelrum var begrän-sat, men påpekar i alla fall att kostnadernaför att försöka försvara den fasta växelkursenvar förfärande, och att den åtstramade fi-nanspolitiken bidrog till den synnerligen hö-ga arbetslösheten.

I hanteringen av krisen fanns element avsåväl kontinuitet som trendbrott. Ovillighe-ten att utnyttja en aktiv finanspolitik passarväl in i det mönster som författarna beskri-ver. (De offentliga utgifterna skulle troligenha skurits ned tidigare om inte beslutsfat-tarna hade tagits på säng.) Men det fannsockså en aktiv strävan efter att ta avståndfrån den tidigare politiken med återkom-mande devalveringar. Vissa bedömare ansågantagligen att ett framgångsrikt fasthållandeav en hög växelkurs trots arbetslöshet kunde

BO

KR

EC

EN

SIO

N

66

signalera att devalveringscykeln är bruten.Att bibehålla en fast kurs när det är rationelltatt göra så skulle ju inte ha haft samma sig-nalvärde. Men ’den starka markens politik’blev i stället ytterligare ett argument mot enstimulanspolitik, eftersom en ökning av denekonomiska aktiviteten i Finland skulle haförsämrat bytesbalansen och därmed för-stärkt omvärdens förväntningar om en deval-vering, så att räntan skulle ha stigit (se tillexempel Koskenkylä och Starck, 1992). Påså sätt bidrog kanske både nya och gamla in-slag till att tillspetsa krisen.

Man kan på sätt och vis se ett trendbrottockså i den strama finanspolitik som känne-tecknade uppgångsåren, men Pekkarinenoch Vartiainen betonar att det i och för sig ärhelt i linje med en tidigare politik i och medatt den motiverades med behovet att minskastatsskulden.

Författarna ansluter sig till den konsen-sus som håller på att uppstå om att den eko-nomiska politiken bidrog till att förvärra kri-sen inte bara under 1980-talet utan ocksåunder 1990-talet. Men tyngdpunkten av de-ras kritik drabbar 1980-talet. Det finns alltsåskillnader i olika bedömares tonvikt och ny-ansering, och andra betonar starkare de felsom begicks under 1990-talet. Honkapohjaoch Koskela (2001), som även deltog i de-batten under själva krisen, kritiserar till ex-empel skarpt valutakurspolitiken och beto-nar klart att konsolideringen av statsfinan-serna borde ha skjutits upp.1 Kiander (2001)nämner samma serie av felaktiga politiskabeslut som Pekkarinen och Vartiainen samtHonkapohja och Koskela, men anser helt rik-tigt att det allra största felet var att arbets-lösheten tilläts växa fritt 1991–1993. Alla be-dömare insåg inte att denna arbetslöshetdessutom skulle bidra till att underminerastatsfinanserna.

Pekkarinens och Vartiainens bok är i detstora hela välskriven och pedagogisk, menhar inneburit stora utmaningar för översät-tarna, vilket kanske särskilt märks i det inle-dande kapitlet som är rätt tungläst. Den kanrekommenderas för alla som vill bekanta sigmed den ekonomiska politiken i ett land somupplevt såväl stora motgångar som exceptio-

nella framgångar på det ekonomiska områ-det. Granskningen av Finlands linje är kri-tisk, men författarna försöker också förstådess bevekelsegrunder. Politikens tyngd-punkt har legat på tillväxt snarare än stabili-sering, och har i den meningen delvis haftframgång. Läsaren frågar sig ändå ibland hurdet kan komma sig att landet överhuvudtagethar klarat sig när dess konjunkturpolitik harvarit så bakvänd. Men utbildningsväsendetoch statsbolagssektorn, som också kan haspelat en viktig roll för Finlands ekonomiskatillväxt och utveckling, ligger utanför förfat-tarnas fokus på vår tveeggade makroekono-miska politik.

JOHAN WILLNER

Professor

Institutionen för samhälls-

ekonomi och statistik,

Åbo Akademi

REFERENSERHandels- och Industriministeriet, Valtionyhtiöiden

toimintaa koskeva Valtioneuvoston periaatepätös,Helsingfors, 23.6.1994, 46/510/94.

Honkapohja, Seppo och Erkki Koskela (2001):

’The Economic Crisis in Finland’, ss. 52–101 i Kalela,Jorma, Jaakko Kiander, Ullamaija Kivikuru, Heikki A.Loikkanen och Jussi Simpura (red.), Down from the

Heaven, Up from the Ashes. The Finnish Economic

Crisis of the 1990s in the Light of Economic and

Social Research. Helsingfors: Statens ekonomiskaforskningscentral.

Kiander, Jaakko (2001): Laman opetukset, Helsing-fors: Statens ekonomiska forskningscentral.

Koskenkylä, Heikki och Christian Starck (1992):

’Ingen önskar högre arbetslöshet’, Hufvudstadsbladet,23.4.

Pekkarinen, Jukka och Juhana Vartiainen

(2001): Finlands ekonomiska politik. Den långa

linjen 1918–2000. Uppsala: Stiftelsen Fackförening-ens institut för ekonomisk forskning.

Willner, Johan (1998): ’Privatisation in the NordicEU-countries – Fashion or Necessity?, ss. 172–190 iParker, David (red.), Privatisation in the European

Union: An Industrial Policy Perspective, London ochNew York: Routledge.


1 Författarnas försiktighet står också i kontrast till exempelvis Sixten Korkman, tidigare överdirektör vid Finansministeriets ekonomiskaavdelning, som i ett tal vid Nationalekonomiska Sällskapets årliga konferens i slutet av 1990-talet gav nationalekonomerna en känga föratt de inte utnyttjat sin oberoende position till att mera aktivt kräva en devalvering.

BO

KR

EC

EN

SIO

N

67

ANNE BRUNILA, MARCO BUTI AND DANIELE FRANCO (eds):

THE STABILITY ANDGROWTH PACT: The architecture offiscal policy in EMU

Palgrave, New York NY, 2001

T his comprehensive guide on fiscal rules inthe EMU comes exactly at a time whenpolicymakers appear concerned about the

stringency of the Stability and Growth Pact.Brunila, Buti and Franco have done an impres-sive job of diplomacy in gathering the contri-butions by a distinguished group of academ-ic economists and professionals engaged in thedesign of the Pact. What appeared as animmense vacuum in the literature has nowbeen then filled up by an authoritative touraround the main issues raised by the Stabili-ty Pact. The book is divided in seven parts,linked together by tight logical coherency.

The theoretical reasons for imposing fiscalconstraints in the EMU are commented byBeetsma, on the one side, and Canzoneri andDiba on the other. Roel Beetsma provides fora scary reward of fiscal rectitude, following theneoclassical tradition of his articles on the sub-ject. His claim that the Pact should focus

more on the debt parameter appears unrea-sonable. It is widely accepted that the pre-condition for a steep reduction of the EMUpublic debt is the accumulation of large pri-mary surpluses. Indeed, this part of publicbudgets also provides for automatic stabi-lization of cyclical fluctuations. If one believesthat automatic stabilizers should be left oper-ating fully, then one should also argue for astronger focus on cyclically-adjusted deficits.Canzoneri and Diba, instead, ignore the factthat renegotiating an inter-governmentalmeasure like the Pact can be extremely cost-ly, especially because national governmentsface the strict scrutiny of international finan-cial markets.

A couple of chapters are then devoted tothe political background of the Stability Pact.In this respect, the contributions by JuergenStark and David Costello should be read inconjunction with the paper by Bini-Smaghi etal. (1994) on the origins of the excessivedeficit procedure of the Maastricht Treaty.Moreover, it would have been interesting toinclude the experience of a negotiator from ahigh-debt country, like Italy.

The functioning of the Pact is examined ingreat detail by António Cabral. He confirmsthat the European Commission has opted fora loose application of the Pact, in such a waythat the excessive deficit needs to be elimi-nated in the year following its identification(see Zagaglia, 2000). Here we come to one ofthe merits of this book, namely stressing theearly-warning system of the Pact. Jonas Fis-cher and Gabriele Giudice provide the readerwith an excellent overview of the problemsraised by the stability and convergence pro-grammes to be presented by the EU govern-ments. They discuss the evidence emergingfrom the early years of the Stability Pact.Interestingly, there appears to be no differencein the attention in examining the stabilityprogrammes, on the one side, and the con-vergence programmes on the other. As aresult, the Commission does not seem to dis-criminate between members and non-mem-bers of the EMU.

EST 1/02 paolo zagaglia

r e c e n s i o n

68

Mike Artis and Marco Buti inaugurate thesubsequent part of the book by accounting forthe main economic factors behind the setupof fiscal targets under the Pact. Dalsgaard andDe Serres provide for empirical estimatesbased on VAR models. As observers of the eco-nomic reality of the Scandinavian countries,we cannot avoid being skeptical of theirresults. It should be acknowledged that thehistorical variability of output gaps both in Fin-land and Sweden is relatively large owing tothe economic crisis of the beginning of the 90s.Those events are unlikely to happen again,should the EMU bring about its gains in termsof real stability.

The book then deals with the issue of fis-cal policy coordination. The chapter by MattiVirén bears the intellectual merit of studyingthe need for policy coordination in the con-ventional sense, which is in a way that theEMU members decide jointly on the basis ofcommon objectives. Sixten Korkman express-es the policymaker’s viewpoint. He provides astrong hint in favor of a political economy per-spective on the Pact. He also accounts for astrong role of informal pressures among EMUgovernments in order to preserve fiscal dis-cipline. In this respect, it would have beeninteresting to outline a clearer distinctionbetween formal and informal bodies – theso-called Euro-12 Council is an example of thelatter.

The sixth part of the book is devoted to thepeculiar issue of public debt managementunder the Pact. Massimo Rostagno, JavierPérez-Garcia and Paul Hiebert analyze thejoint determinants of the optimal debt leveland the optimal cyclical sensitivity of publicbalances. Unsurprisingly, they show that adeficit constraint reduces the optimal debtlevel in the context of an overlapping gener-ations model. Missale builds a stochasticmodel of monetary policy and debt manage-ment. After discussing the changes imposedby the setup of the ECB, he finds that long-term and inflation-indexed debt should bepreferred, owing to a stronger insurance roleagainst macroeconomic shocks. His results

challenge greatly the current policies of pub-lic debt management in Europe.

Two proposals of alternative fiscal rulescomplete the outline. Fabrizio Balassone andDaniele Franco deal with the sensitive topic ofa ’golden rule’ for borrowing: public indebt-edness would be generated only in order tofinance investment spending. On the otherhand, Alessandra Casella postulates a sys-tem of negotiable deficit permits. Despitetheir theoretical attractiveness, practicalconsiderations rule against the feasibility ofthese solutions.

It is puzzling that the design of the booksuffers from serious lacks. All the elementsregarding the political economy of the Pactshould probably have found a unitary expo-sition in an additional chapter. Following thecontributions of the renowned policymakersmentioned earlier, the hypothesis of the Ger-man dominance in the design of the EMUcould have been investigated in a more sci-entific manner, instead of leaving the task tothe sensibility of the readers. For instance,Lordon (1997) believes that the installment ofa deflationary fiscal policy at the heart of theEMU was simply the price to pay in exchangeof the German membership to the MonetaryUnion. Does the retrospective overview ofJuergen Stark confirm this conjecture? Theanswer to this question is unclear. Surely, itdoes not play a marginal role in contributingto an institutionalist understanding of theEMU.

All the contributors to the volume seem toshare the same idea on the fable of the beau-ty and the beast: fiscal constraints are thebeauty, while excessive deficits are the beastto fight away. Again, hearing the voice of a dis-senting opinion would have enriched the bookgreatly. A candidate might have been JeanPaul Fitoussi, given his experience in depict-ing policy-oriented causes for the slump ofgrowth in Europe.

The issue of the macroeconomic impact ofstructural deficit reductions is left substan-tially uncovered. Indeed, this looks as a seri-ous point against the editorship of two con-


BO

KR

EC

EN

SIO

N

69

sultants to the European Commission, whichis in turn devoting many efforts to studying therole of retrenchments composition. A carefulreader will also notice that this aspect tracesback to the lack of an effort to account forsome genuine macroeconomics of the Stabil-ity Pact – that is, well beyond the issue ofmonetary policy credibility. The discussion ofthe economic rationales of the Pact almostignores the debate instigated by ChristopherAllsop and David Vines on the causality of highreal interest rates in Europe.

Despite these considerations, we believethat the book by Brunila, Buti and Franco isa ”must” for advanced students specializing inthe economics of the European Integration.Students of political science interested in theinstitutional aspects of the Stability Pact willalso find some excellent food for thought.

PAOLO ZAGAGLIA

Research Assistant

Centro Studi Luca d’Agliano,

Bocconi University, Italy and

Department of Economics

and Statistics,

Åbo Akademi University.

REFERENCESBini-Smaghi, L., Padoa Schioppa, T., and Papadia,

F. (1994): The Transition to EMU in the MaastrichtTreaty, Princeton Essays in International Finance,

No. 194.

Lordon, F. (1997): The European Construction asthe Political Logic of the Dèsinflation Compétitive.Paper presented at the Annual Meeting of the Euro-pean Association for Evolutionary Political Economy,Athens.

Zagaglia, P. (2000): The Stability and Growth Pact:Can’t Kill It, Can’t Live without It, Ekonomiska Sam-

fundets Tidskrift, No. 2


BO

KR

EC

EN

SIO

N

70

NICLAS ANDRÉN / LARS OXELHEIM (Lund University and IUI, Sweden)

The euro and European competition in a Finnish perspective ............................... 5

In this article we analyze what has been achieved by the introduction of the euro in terms of macro-economic convergence and leveling of competitive conditions among the EMU member countries.In particular, has the convergence in nominal exchange rates resulted in divergence in realexchange and interest rates? And how has Finland fared relative to the EMU members? The answeris that real exchange and interest rates have diverged in the EMU after the introduction of the euro.This divergence is remarkably large in a historical comparison. The Finnish government faces achallenge of forming a policy aimed at dampening the domestic roots of the divergence as well asof influencing the policy-making at the EU-level to avoid making the divergence put the entire EMUat stake.

SUSANNA FELLMAN (University of Helsinki, Finland)

Finnish industrial managers – a well-trained elite .................................................. 21

In this article the educational background of managers in Finnish large-scale manufacturing firmsduring the period 1900 – 1975 is studied. The changes in educational background among topmanagers is analysed in the light of the industrialisation, the educational expansion and theprofessionalisation process. The changes are also put in a broader, international perspective, as itcan be observed that the Finnish managerial profile has showed some interesting features. Forinstance, the Finnish business elite appears to have had a high level of formal education already atan early stage. In the article the explanations behind the high educational level and the role offormal education in the seclection process in Finnish business life are discussed. The article isbased on the autor’s doctoral dissertation, which dealt with the professionalisation of managementin manufacturing firms and changes in managers’ educational and career background.

LARS SILÉN (Oy LM Ericsson Ab, Finland)

Energy supply options for the future .......................................................................... 39

This article discusses the future energy supply options of our society, based on technical andpolitical constraints known today. Our geographical position on high northern latitudes impliesthat availability of energy is not simply a matter of life quality but a critical question of survival.The article shows that some commonly proposed energy production alternatives are unrealistic.The International treaties that require us to decrease our emissions of greenhouse gases force usto use other energy sources than those based on fossil fuels. The article also shows that it isirrational to be afraid of radiation connected with nuclear power.

PETER BJÖRK (Swedish School of Economics and Business Administration, Finland)

Marketspace – a relationship marketing platform? ................................................... 51

Successful companies of today have to master a total market arena composed of a marketplace anda market space. In this context two central relationship marketing questions have to be answered.The first question is theoretical compatibility. Is it possible to translate marketing theories devel-oped for a marketplace to be used in a market space? The second question is to what extent com-panies use market space as a platform for their relationship marketing efforts. This second questionis given priority in this article. Accommodation agencies operating in Finland were studied. Theresults indicate that the potential of transaction marketing found in a market space is used where-as the opportunities of relationship marketing are hardly recognized.

EST 1/02 contents in brief

CONTENTS IN BRIEF

71

EST 1/02

The Global FinancialArchitecturePå inbjudan av Louise och Göran Ehrnrooths stiftelse kommer professor Barry Eichengreen att gästa Svenska handelshögskolan.Professor Eichengreen som är en ansedd expert på internationellmakroekonomi ger två föreläsningar med temat “The Global Financial Architecture” med betoning på förebyggandet av finansiella kriser och hantering av kriser då de redan har uppstått.

Föreläsningarna hålls den 29 april 2002 kl. 12.30–14.00 och 14.30–16.00 vid Svenska handelshögskolan.

För närmare information och anmälningar kontakta Harriet Napari, tfn 09-431 33 224.

Louise och Göran Ehrnrooth-föreläsningarna arrangeras av Svenska handelshögskolan

72

EST 1/02

Artikelbidrag och recensioner tillEkonomiska Samfundets Tidskriftsänds i tre exemplar till huvudre-daktören. Artiklarna skall vara högst

20 maskinskrivna sidor med radavstånd 2.Till artiklarna skall bifogas ett svensksprå-kigt sammandrag samt ett engelskspråkigt”abstract”. Dessa skall vara högst 100 ord.

Inlämnade artiklar behandlas av redak-tionsrådet. Eventuella ändringar görs avskribenterna i samråd med redaktionen.Den reviderade versionen sänds till redak-tionen både som papperskopia och på dis-kett. Uppge vilket ordbehandlingsprogramoch vilken datortyp som använts.

Överst skall skrivas författarens titeloch namn. Namnet skrivs med versaler. Därefter kommer huvudrubriken. Hu-vudrubriken skall skrivas med versaleroch med fet stil. Eventuella mellanrubri-ker skrivs med små bokstäver och kursi-

veras. Vid förkortningar används punkt.Sidnumrering skall inte förekomma i tex-ten. Tabeller betecknas med Tabell XX,figurer Figur XX. Litteraturförteckning-en skall uppgöras enligt modellen nedan.Fotnoter görs nere på sidan. Observerakursivering etc.

Figurer skall tillsändas redaktionen ioriginal (som papperskopia) och inte in-ne i texten. Indikera dock ungefär var itexten figuren skall sättas in.

Direktiv till skribenter i Ekonomiska Samfundets Tidskrift

Material- och utgivningstiderna för 2002 är följande:

1/02 2/02 3/02

Material 15.1 1.5 15.9Utgivning 1.3 1.7 1.11

Bifoga namn, adress och telefonnummersamt en kort författarpresentation därt.ex. forskningsinriktning och institutionframgår.

Särtryck på artikeln fås avgiftsfritt i 20 exemplar.

Modell för litteraturförteckning och referenser

Referenser i texten görs enligt modellSmith (1776) eller (Smith, 1776) beroen-de på sammanhanget.

Litteraturförteckningen görs enligt följande:

Böcker:Kiefer, N. M. & Neumann, G. R. (1989):

Search Models and Applied Labor Economics.

Cambridge University Press, Cambridge.

Galai, D. (1983): A Survey of Empirical Tests ofOption Pricing Models, i Option Pricing, Brenner,M. (ed). Lexington Books, Massachusetts.

STK-SAK (1988): Näin on käynyt.

Työmarkkinoiden ja taloudellinen kehitys Suo-

messa 1900-luvulla. STK ja SAK.

Artiklar:Topel, R. & Welch, F. (1980): Unemployment Insurance: Survey and Extensions. Economica 47,s. 351–379.

the journal society ekonomiska samfundets...relationsmarknadsfÖring? 2002 : 1 ekonomiska samfundets...

Documents