tommy Östher, kyrkogÅrdschef: ”vi betjänar...

KRÖNIKAN. OWE WIKSTRÖM OM VÅR SYN PÅ DÖDEN

ETT MAGASIN OM ATT LEDA OCH ARBETA I KYRKA OCH

BEGRAVNINGSVERKSAMHET

NUMMER 2•2017

AKTUELLT. FRÅGOR OCH SVAROM BEGRAVNINGSCLEARINGEN

DU

CA

TU

S • N

UM

MER

2•2

01

7

TEM

A: B

EGR

AVN

ING

SVER

KSA

MH

ETEN

TOMMY ÖSTHER, KYRKOGÅRDSCHEF:

TEMA BEGRAVNING

Så påverkas kyrkan av nya begravningsseder

REFORMATIONSÅRETLuthers syn på arbetets värde

”Vi betjänar alla”

Bensindrivna trädgårdsmaskiner är egentligen inte helt optimala för kyrkogårdsskötsel. Avgaser och buller hör knappast hemma i en miljö som ska vara vacker och rofylld. Nu fi nns det batteridrivna alternativ för krävande yrkesfolk.

STIHL och VIKING säljs bara av våra utvalda återförsäljare, som är experter inom sitt område och hjälper dig att välja rätt maskin för dina behov. De ser också till att den är korrekt monterad och provstartad när du köper den,samtidigt som de ger tips och råd om viktig säkerhetsutrustning.

BRA FÖR MILJÖN, HÄLSAN OCH BUDGETEN.

Du hittar närmaste återförsäljare på stihl.se

NYHETERI DIN BUTIK!

DUCATUS Nr 2•2017 3

Värdera allas arbete likaREFORMATIONSÅRET. Läs andra delen i vår artikelserie om vad Luthers tankar kan innebära för

dagens arbetsgivare och arbetstagare i kyrkan.

innehåll nummer 2•2017

Ritens betydelse när sorgen blivit alltmer privatTEMA BEGRAVNING. Vad händer när det sista avskedet alltmer rör sig bort från den kollektiva arenan till den individuella och privata? Biskop

Mikael Mogren i Västerås i stor intervju om begravningsseder i förändring.

Att leda begravningsverksamhetenYRKE I KYRKA. Möt Tommy Östher, kyrko-gårdschef i Solna församling, i ett samtal om hur

kyrkogårdförvaltningen påverkas av förändrade begrav-ningsseder. Men också om vikten av att själv meddela sina önskemål kring sin egen begravning.

4 VD har ordet. Att leva som om döden inte fanns.32 Aktuellt. Dags att planera för årets sommarjobbare.34 Aktuellt. Neutral webbplats om begravningsverksamhet.39 Krönikan. Samtal om döden är saklig realism.48 Frågor & svar. Experterna ger råd. 50 Här finns vi. Kontaktuppgifter regionalt och centralt.

Återkoppling ger tydlighetKOMPETENS. Ny kurs om återkopplingens betydelse

för att utveckla medarbetare och verksamheten. Kursledarna Katarina Claesson och Christina Rongedal (bilden) om vikten av att bli sedd och bekräftad.

Vems ansvar vid jobbolycka?

KOMPETENS. Om någon skadar sig på

jobbet, vilket ansvar har kyrko-herden respektive kyrkorådet?

44

24

40

6

46

HittaGud.se

TEMABEGRAVNING

SIDORNA6–22

FOTO

: MA

GN

US G

LAN

S

FOTO

: MA

GN

US A

RO

NSO

N/IKO

N

4 DUCATUS Nr 2•2017

Att leva som om döden inte fanns

TROTS REGELÄNDRINGAR för några år sedan är Sverige fortfarande det land i världen där det går längst tid mellan dödsfall och begravning. Det är som att vi försöker skjuta upp döden till

och med när den har inträffat. Frågan är vad detta säger om vårt samhälle och vad mänsklig-het är i Sverige i dag.

I detta nummer av Ducatus gör vi en djup-dykning i begravningsverksamheten, vilket oundvikligen också leder till reflektioner kring vår syn på döden.

BISKOP MIKAEL MOGREN i Västerås framhåller att samhällsförändringar märks tydligt på begrav-ningarna, som historiskt alltid har speglat den värld vi lever i. Han menar att sorgens övergång från den kollektiva arenan till att bli något privat, som sköts i avskildhet, har gjort oss mer utlämnade och sårbara.

Idag möts de som arbetar i begravningsverk-samheten också ofta av en stor vilsenhet, såväl när det gäller att ta sig igenom sorg och kris som att välja former för begravning och grav-plats.

En form av ceremoni som ökat på senare år är akt över urna, alltså att begravningsceremonin hålls efter kremationen. Kyrkogårdschef Tommy Östher, tycker sig märka att detta är en av de starkaste trenderna i hans församling i Solna. Han tror att människor väljer denna ceremoniform av rationella skäl – det blir ett tillfälle för avsked istället för två.

SÅ DÅ ÄR VI DÄR IGEN – våra överfyllda kalen-drar styr oss ända in i döden. Vad beror detta på? Det finns säkert flera olika sätt att förklara detta fenomen, inte minst finns det säkerligen förklaringar att finna i den ökade sekularise-ringen men även andra förklaringsmodeller finns.

Jag har nyligen läst en bok av Rollo May (en

amerikansk psykolog och existentialist), som trots att den är skriven för över 60 år sedan är högst aktuell även i dag.

Rollo May pekar på ett samhällsfenomen där tekniska framsteg gjorts när det gäller att ta kontroll över naturen och oss människor. Han menar att det har skett på bekostnad av vår upplevelse av oss själva, att vi delvis, i takt med de tekniska framstegen, har förlorat vår upp-

fattning om oss som ansvariga individer och därmed en del av vår mänsklighet. Att förlusten av självmedvetande alltså är människans pris för den tekniska utvecklingen.

BETRAKTAR MAN VÄRLDEN genom sådana glas- ögon blir vårt förhållningssätt till döden något som verkligen hänger ihop med frågan om hur vi lever våra liv. Prioriterar dagens människa och samhälle, teknikutveckling och ekonomisk tillväxt framför den egna mognaden och för-mågan att möta livet i alla dess dimensioner?

FOTO: SUSANNE KRONHOLM

HELÉN KÄLLHOLMVD, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation

DUCATUS, ett magasin om att leda och arbeta i kyrka och begravningsverksamhet.Medlemstidning för Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.Ducatus magasin utkommer i tryckt och digital form med fem utgåvor per år.

Produktion: OTW 08-50 55 62 00

Postadress: Svenska kyrkans arbetsgivarorganisationBox 4312, 102 67 StockholmBesöksadress: Medborgarplatsen 3, StockholmWebbplats: www.ducatus.se Ägare: Svenska kyrkans arbetsgivarorganisationAnsvarig utgivare: Helén KällholmTryck: Åtta45, Järfälla, 2017På omslaget: Tommy ÖstherFoto: Magnus Glans

ISSN 2001-5259

UTGIVNINGSPLAN 2017Nr 1, vecka 8Nr 2, vecka 16Nr 3, vecka 22Nr 4, vecka 41 Nr 5, vecka 50

PRENUMERERAPrenumerationspris:300 kronor per årPrenumeration och adressändring: www.ducatus.se, [email protected]

ANNONSERADisplay i Umeå AB, 090-71 15 11, [email protected] fax 090-13 00 23, www.display-umea.se

vd har ordet

Väljer vi teknikutveckling och ekonomisk tillväxt

framför den egna mognaden och förmågan att möta livet i alla dess dimensioner?

En gräsklippare för framtiden

Tänk framåt, långt framåt när det är dags att köpa in nya gräsklippare. När tiden går är det skönt med gräsklippare som följer med genom åren utan att klaga. Klippo är en hårding som är byggd för att hålla - en följeslagare som troget ställer upp år efter år. Och då blir ju investeringen i Klippo en klok investering eftersom behovet av nya maskiner inte behöver skrivas in i budgeten lika ofta. Satsar ni dessutom på Svanenmärkta modeller visar ni en extra omsorg om framtiden. Visst kan ni klara er med andra gräsklippare. Det handlar bara om hur länge ni vill klara er.

klippo.se

Klippo får pengarnaatt växa som gräs.


w

tema begravning

Dödens individualiseringgör sorgen tyngre att bära


w

e

CEREMONIER OCH

traditioner för vad man gör när en människa dör har funnits i tusentals år. I det gamla

bondesamhället var det vanligt att en hel by tog hand om begravning-en. Biskop Mikael Mogren berättar att hans mormors mor, som bodde i Småland, tjänade extrapengar på att hacka granris som lades ut i form av kors på vägen till kyrkan, från det hus där någon dött. Det syntes på landsvägen och på män-niskors klädsel att de hade mist en nära anhörig.

– Då var sorg någonting som an- gick väldigt många människor. Det

Livets stora saker är något man i allt högre grad gör privat. Döden har blivit den enskildes ensak, inte något man delar med en hel by.

var självklart att man bar sorgen tillsammans och så är det fortfa-rande i stora delar av världen. Jag var stipendiat i västra Tanzania. Där stannade hela byn åtminstone en vecka när någon hade dött, för då skulle man sörja, säger Mikael Mogren och konstaterar att ut-vecklingen i Sverige har gått åt ett helt annat håll.

DEN MEST MARKANTA förändring som skett av våra begravningsseder i modern tid tycker han är indivudualiseringen – att det an-går allt färre människor när någon dör och att många inte heller får vara med på samma sätt som tidigare. Kalendrarna styr och

FOTO: MAGNUS ARONSON

Dödens individualiseringgör sorgen tyngre att bära

Inför döden är vi alla lika, sägs det. Men vad händer när det sista avskedet alltmer rör sig bort från den kollektiva arenan till den individuella och privata? Ducatus fick en pratstund med biskop Mikael Mogren i Västerås – om synen på döden, traditioner i förändring och likheter mellan begravningar och ishockey.


tema begravning

begravningsgudstjänsten har blivit något som ska försöka planeras in för att ta minsta möjliga tid, kan-ske bara i kretsen av de närmaste, medan vardagliga aktiviteter på-går som vanligt.

– Mycket har förändrats bara under min livstid. Här i mitt stift, Dalarna/Västmanland, var det - särskilt i Dalarna - ännu på 1970-talet självklart att gå på begravning om någon arbetskam-rat, granne, släkting eller bekant hade dött. Då var kyrkan full, men engagemanget gällde inte bara själva begravningsgudstjänsten. Man var insatt i ett stort samman-hang, som handlade om allt från vilka kläder som skulle bäras till att kistbärare skulle anlitas och mat förberedas. Så det tog mycket tid och massor av människor var involverade, säger Mikael Mogren.

VILKA DRIVKRAFTER LIGGER då bakom förändringarna?

– Den individualisering som gått genom västerlandet griper också fatt vid döden. Livets stora saker är något man i allt högre grad gör privat. Döden har blivit den enskil-des ensak, inte något man delar med en hel by. Det ser inte ut så idag, när man bor i en trappupp-gång och kanske inte känner sina grannar mer än till namnen på dörrarna. Hela samhället har för-ändrats och det märks tydligt på begravningarna, som historiskt alltid har speglat den värld vi lever i, fast med lite eftersläpning, säger Mikael Mogren.

Det konservativa draget märks till exempel på klädseln. Ålder-

domliga sorgedräkter levde kvar långt in på 1970-talet, då det fort-farande var vanligt att kvinnor täckte ansiktet med flor när de gick på begravning. Även musiken skulle gärna vara lite gammeldags och inte sticka ut, men så är det inte riktigt längre:

– Nu är musiken en del av indivi-dualiseringen. Många vill ha mu-sik som speglar personen. Tidigare handlade önskemålen mest om någon favoritpsalm, men i övrigt gick man in i det allmänna. Det var något kollektivt med döden och sorgen, som också kan avläsas i tidningarnas dödsannonser. Förr hade alla samma typ av kors. Nu vill de flesta ha en egen symbol. Individualiseringen syns väldigt tydligt på hur vi annonserar.

MIKAEL MOGREN MENAR att sorgens övergång från den kollektiva are-nan till att bli något privat, som sköts i avskildhet, har gjort oss mer utlämnade och sårbara. I den gamla tidens bygemenskap fanns ett nätverk av människor som hade kunskap om hur stora övergångar i livet skulle hanteras, till exempel att bli änka eller änkeman.

– Det är ju en jättestor föränd-ring när en närstående dör. Så länge döden var en angelägenhet för hela byn fanns kanske 60 personer som på något sätt bryd-de sig, hade egen erfarenhet och kunde styra upp begravningsar-rangemangen. Nu får man göra allt själv och vi kan köpa tjänster-na av en begravningsbyrå. Det vi förlorar är den kollektiva sorgens trygghet; att få hjälp av andra att

bära förlusten, säger Mikael Mo-gren.

Allt färre kanske finner tröst i tron och den kristna gemenska-pen. Att det som är tungt och svårt ska skötas privat och gärna profes-sionaliseras, är en trend som vuxit sig allt starkare sedan senare delen av 1900-talet. Döden syns inte på samma sätt som tidigare. Mönster av hackat granris ligger inte längre på våra gator och det går inga begravningskorteger genom stä-derna, utom möjligen när kända människor eller kungligheter dör.

– Det vi sett växa fram i moder-nare tid är en kollektiv sorg av annat slag, till exempel när det sker en katastrof eller när påven dör eller som vid prinsessan Dia-nas död i en trafikolycka i Paris, vilken resulterade i stora sorgeytt-ringar världen över. Då får vi ut-rymme för den kollektiva sorgen, som vi inte får i våra egna liv när en förälder eller livspartner dör. Den privata sorgen bär vi på egen hand, ibland resten av livet, men kan inte dela den i stora nätverk, i alla fall inte med samma självklar-het som förr; det ligger inget gran-ris på vägen längre, påpekar Mika-el Mogren.

SAMTIDIGT SER HAN flera positiva aspekter av individualismen och de nya möjligheterna att själv välja hur man vill hantera de stora hän-delserna i livet:

– Jag blir min egen aktör på ett helt annat sätt än tidigare. Vi är ju också mycket mer olika idag. Nu måste vi hantera mångfaldiga samhällen, där alla människor har

Förr hade alla samma typ av kors. Nu vill de flesta ha en egen symbol. Individualiseringen syns väldigt tydligt på hur vi annonserar.


MIKAEL MOGRENMikael Mogren, född år 1969 och uppväxt på ett småbruk mellan Åmmeberg och Zinkgruvan i Närke, är sedan september 2015 Västerås stifts 67:e biskop.

Han har stude-rat teologi i Upp- sala, Tübingen och Harvard, är teologie doktor och filosofie magister.

Mikael Mogren är prästvigd i Strängnäs stift år 1996 och har erfarenhet som församlingspräst i Södertälje, Hammar, New York och Uppsala.

År 2011 till-trädde han en tjänst som stifts-adjunkt i Västerås stift. Han har undervisat i teologi vid Upp-sala universitet och vid den Protestantiska fakulteten i Paris.

Mikael är också författare till ett flertal böcker som Hemma i heliga rum, Livets helighet, Ljusbä-rare och När äng- lar kraschlandar.

rätt att sörja på sitt sätt. Detta återspeglas inte minst i våra be-gravningsplatser, som kan beredas på olika sätt beroende på trostillhö-righet och är öppna och tillgängli-ga för alla. Begravningsplatsen är också en fantastisk mötesplats. Där ligger man på samma plats och ingår i samma regelsystem, trots att man kommer från olika tradi-tioner. Begravningsplatsen är vik-tig för hela samhället, säger Mikael

Mogren och drar paralleller till idrottsevenemang som samlar människor från olika håll:

– Jag var på hockey häromdagen - Leksand vann förresten - där kommer spelare med olika bak-grund som går in i samma regelsys-tem på en gemensam arena, precis som en stor begravningsplats. Det som händer berör många fler än de som befinner sig på planen. Glädjen i ishockey är ju nästan extatisk, så

Att inte ha någon ceremoni alls

gör sörjandet svårare och jag tror att det ytterst kan hota människovärdet.

–Mycket har förändrats bara under min livstid. Här i mitt stift, Dalarna Västmanland, var det särskilt i Dalarna ännu på 1970-talet självklart att gå på begravning om någon arbetskamrat, granne, släkting eller bekant hade dött. Då var kyrkan full, säger biskop Mikael Mogren.

FOTO: MAGNUS ARONSON

e


det är också en kraftfull rit. Riter är viktiga, för de rör sig bortom det vi kan greppa med vårt förstånd. På plats i arenan går jag in i det kollek-tiva och upplever något som inte går att hitta hemma framför teven eller genom att läsa om matchen. Vi måste vara i det helt enkelt.

PÅ LIKNANDE SÄTT är det med be-gravningsriten. I takt med att den blivit mer privat, med allt färre deltagare, minskar det kollektiva in- slaget, men betydelsen av en igen-kännbar ceremoni är densamma.

– För de anhöriga handlar det ytterst om att orka leva vidare. Det kaos som drar igång när man ham-nar i sorg får man hjälp att hantera med en begravning. Att gå in i ritualen och gemensamt följa något organiserat, det hjälper till att förlö-sa känslorna. För mig som varit präst i över 20 år och hållit i massor av begravningar är det helt uppen-bart hur förlösande riten är för sorgearbetet, säger Mikael Mogren.

HAN SER FLERA faror med att det nu har blivit vanligare att inte ha någon ceremoni alls för den som har dött:

– Det gör sörjandet svårare och jag tror att det ytterst kan hota människovärdet. När jag gjorde lumpen lärde jag mig att det snabbaste sättet att få demorali-sering i en armé var att inte ta hand om de döda. De som går direkt ner i jorden tas ju i och för sig om hand, även om det görs utan ceremoni, men jag tror ändå att det betyder något med en ordentlig avslutning.

Han poängterar att riten är viktig oavsett om det finns några anhöriga eller inte att hålla den för. Mikael Mogren har haft be-gravningar där det inte har funnits någon i kyrkan, förutom en repre-

sentant från kommunen som del-tar i sin yrkesutövning.

– Sådana begravningsgudstjäns-ter genomför jag med exakt sam-ma värdighet och förberedelser som när kyrkan är full med folk. Ritualen är densamma för alla. Det är en viktig markering av att nu är denna unika människas liv avslu-tat och det ska jag efter bästa förmåga i det uppdrag jag har göra något värdigt och fint av.

SOM BISKOP HÅLLER Mikael Mogren inte lika många begravningar som när han var församlingspräst, då det kunde bli flera gånger i veck-an, men det händer fortfarande ibland. Han är en flitig besökare på olika begravningsplatser runt om i sitt stift.

– När jag kommer till nya platser i mitt uppdrag som biskop vill jag alltid titta på kyrkogården. Det är det snabbaste sättet att förstå hur en bygd hänger ihop och mitt sätt att visa respekt för den plats jag kommit till. Dessutom är det en upplevelse att se alla dessa välsköt-ta kyrkogårdar. Det vill jag gärna tala med dem som arbetar där om

– både om allt arbete de lägger ner på skötseln och hur de lär känna människor som kommer dit. I många glesbygder är ju kyrkogårdar de enda offentliga mötesplatser som finns kvar när affären och bensin-macken har stängt och skolan lagts ned. De som arbetar på kyrkogår-den har många viktiga funktioner förutom att göra fina trädgårdar och gravplatser, säger Mikael Mo-gren och påpekar att många som kommer dit har behov av att prata.

En del är hemvändare som inte besökt sin barndomsbygd på länge och då är det naturligt att gå till kyrkogården.

EN POSITIV UTVECKLING som Mikael Mogren uppmärksammat när det gäller begravningar de senaste decennierna är att många fler barn är med på begravningar nu.

– Barn har precis samma behov som vuxna att hantera sitt kaos. Förr var tanken att skydda barnen genom att låta dem stanna hem-ma, men i stället blev de utlämna-de åt sina fantasier, vilket ofta är värre än att vara med i verklighe-ten. Jag har pratat med många

tema begravning

Mikael Mogren på Kyrkomötet 2015, samma år som han vigdes till biskop. Vid vigningsceremo-nin framhöll han att det nya Sverige kräver en modig kyrka:– Det är dags för kyrkan att komma upp ur katakom-berna och sam–spela med - och i - samhället.FOTO: MAGNUS

ARONSON/IKON

Anonymiteten är inte lika attraktiv som för några år sedan. Istället för minneslundar

väljer allt fler askgravlundar där det finns en platta med namnet på den döde inskrivet.

– Det finns uppenbarligen ett behov av att inte vara helt avpersonifierad heller i döden.

BISKOP MIKAEL MOGREN OM

Tre trender i val av gravplatstyper

Av dem som ändå väljer anonymiteten vill fler ha sin aska spridd i skog, mark och sjöar utan-

för de traditionella begravningsplatserna.– Det är viktigt att vara ödmjuk inför människors olika

önskemål, men ändå ha en strikt hållning till det här med platser. Allt kan inte bli begravningsplats, utan dödens rum ska vara begränsade. En framtida möjlighet att möta en ökad efterfrågan på spridning i naturen tror jag skulle kunna vara att använda delar av våra många kyrkreser-vat. Där kan man avgränsa vissa skogsområden som står under särskilt skydd.

Efterfrågan på enklare gravformer, som inte kräver någon skötsel, på kyrkogårdarna.

– Förutom askgravplatser, minneslundar och liknande anlagda områden skulle även delar av kyrkogårdarnas lite vildare naturområden kunna användas på liknande sätt som vid spridning i skog och mark. Kyrkogårdarna speg-lar redan vår mångfald, både historiskt sedan 1000 år och den kulturella mångfald vi ser i samhället idag. Så ska det fortsätta vara, och då måste vi tänka vidare för att möta de behov som finns.

1

2

3

Jag har pratat med många vuxna

som inte fick vara med på begravning som barn och kände sig svikna – så det är förståndigt att ta med sig barnen.


vuxna som inte fick vara med på begravning som barn och kände sig svikna eller övergivna. Så det är förståndigt, det som många gör nu, att ta med sig barnen, konsta-terar Mikael Mogren

Själv brukar han låta barnen sitta längst fram i kyrkan, så att de verkligen ser. Han pratar med dem före begravningsgudstjänsten, visar dem kistan, svarar på frågor och de får vara med och klä ho-nom i sakristian.

Kistan innebär en tydlig närva-ro av den döde, vilket gör situatio-nen lättare att ta till sig för både barn och vuxna. På senare år har det dock blivit vanligare med ceremoni över urna, ett faktum som ibland har satts i samband med att den lagstadgade tidsfris-ten mellan dödsfall och kreme-ring eller gravsättning minskades till en månad år 2012, men detta är inte enda förklaringen. Mikael Mogren framhåller att det ofta finns praktiska skäl, exempelvis att familjer bor mer utspritt än någonsin tidigare. Det gör att långa transporter blir nödvändiga och då väljer många att forsla sina döda med urnor.

– Är det genomförbart ska kre-mering ske efter begravningen, men annars ser jag inga problem med att ha ceremoni över urna. Man följer samma ritual och gör den lika fin som vilken begravning som helst. En sak att tänka på är att begravningsgästerna kan bli

förvånade och känna obehag, eftersom de förväntar sig en kista. Då gäller det att prata om det och förklara varför. Som präst ska man inte vara rädd att ta upp lite prak-tiska frågor för att göra saker be-gripliga, säger Mikael Mogren och poängterar att det aldrig finns slentrian i en begravning.

TROTS ATT CEREMONIN följer en be-stämd ritual är varje situation unik. För framtiden ser han en risk i att allt fler väljer bort eller inte tar sig tid för riten och därmed inte får hjälp att sätta punkt för kaoset i sitt sörjande. Frågan är hur vi då gör den färdig, den där sorgen och frånvaron av den som levde.

– Det här tror jag är en av anled-ningarna till att allhelgona har blivit så populär. Det ju en stark sed nu i Sverige att tända ljus på kyrkogårdar. Då har vi fulla kyrkor och på landsbygden har det blivit en hemvändarhelg när många besöker sin barndoms kyrka. Det är en kollektiv rit, som hjälper oss att hantera, avsluta, gå vidare och leva med saknaden. Så de här allhelgonahögtiderna på landsbyg-den har blivit lite som begravning-ar var förr. Hela bygden är där och man träffar andra som också sörjer och minns en saknad människa som inte finns längre, säger Mikael Mogren och konstaterar att detta visar att vi fortfarande har behov av stora gemensamma ritualer kring våra döda.

Skillnaden är bara att vi har flyttat över dem från den enskilda begravningen – som kanske hölls i en liten krets efter ivrigt bläddran-de i överfyllda kalendrar – till en årligt återkommande högtid som kan planeras långt i förväg tillsam-mans med många andra.

TEXT: SUSANNA LIDSTRÖM

FOTO: LINDA MICKELSSON /IKON


tema begravning

NÅGRA MILSTOLPAR KRING LAGSTIFTNING, KREMERINGAR OCH GRAVPLATSTYPER

SÅ GRAVSÄTTS DE KREMERADEVad händer med askan?Alla som avlider i Sverige måste gravsättas. Kremering av de avlidna är det absolut vanligaste i Sverige.

År 2015 kremerades 81 procent av de cirka 91 000 avlidna. Det är i en internationell jämförelse en relativt hög siffra. I Danmark är dock andelen kremerade något högre, 82 procent, medan den är betydligt lägre på Island med ungefär 30 procent, i Norge 40 procent och i Finland 50 procent av antalet avlidna (2015). Källa: SKKF, Sveriges Kyrkogårds- och Krematorie- förbund.

82% 81% 40% 30%50%DANMARK SVERIGE FINLAND NORGE ISLAND

Kremering är något vanligare på de 58 orter som har eget krematorium. Av de församlingsbor eller samfällighetsbor som avled på krematorieorterna 2015 blev drygt hälften av de kremerade gravsatta i minneslund och cirka en tredjedel i en urngrav – det vill säga en gravplats med gravrätt.

*Uppskattad siffra.

Ansökningar om att få strö ut aska efter kremerade på annan plats än kyrkogård eller begravningsplats ökar men från låga nivåer. År 2015 beviljades 2 151 ansökningar om utströende av aska på annan plats än kyrkogård eller begravningsplats, vilket var ungefär dubbelt så många jämfört med 2003. Cirka 84 procent av de beviljade tillstånden 2015 gällde utströende över vatten.

År 2015 blev 29 784 församlingsbor och samfällighets-bor kremerade på de 58 kremationsorterna. De blev gravsatta enligt följande:

1909 1926 1959 1979

2012

1887

Det första kolumbariet

invigs – Norra begravnings-

platsen i Stockholm.

Tillåtet med borgerlig

begravning.

De första minneslundar-

na skapas, i Malmö och Västerås.

Kremering är lika vanligt

som jordbe-gravning.

Den första kremationen i

Sverige genomförs.

Därmed blev urngravsätt-ning möjlig.

Begränsad gravrätt blir lagstiftat. Huvudman har

skötselansvar för kolumbarium och

askgravplats.Längsta tillåtna

tiden mellan dödsfall och

gravsättning eller kremering förkor-tas till en månad.

MINNES- LUND

51,7%

ASK- GRAVPLATS

7,6%ASK-

GRAVLUND

5,9%

URN-GRAVPLATS

33,8%

UTSTRÖDD ASKA*

1,0%

91 000

EnergismartKyrka

Oslagbara resultat – låga kostnader!

Sexdrega kyrka

Sexdrega gick från en temperatur- höjning på 0,5 grader/h till

1,8 grader/h tack vare Elementförstärkaren.

Därefter skrotade man oljepannanför ytterligare en värmepump ochfick ännu lägre elförbrukningen.

Askums kyrka

Askums kyrka gick från en förbrukning från 68.741 (kWh) till 25.547 (kWh).

Temperaturen ligger alltid på

minimum 20 grader vid förrättning(jämfört med 15 grader innan).

4 gångersnabbare

uppvärmning.

Minskad elförbrukning

med 60%

De fantastiska resultaten bygger på Elementförstärkaren som:

1. För bort kylan vid golvet.2. Ger snabb uppvärmning

3. Fördubblar effekten från elementen.4. Gör elementen till lågtemperaturelement

som är bra för värmepumpar.5. Kan monteras av vaktmästare till mycket låg kostnad.

Vi kan styra temperaturen i kyrkans och församlingshemmens rum med vårat trådlösa system som

enkelt styrs över Internet. Internetanslutning ordnar vi.

www.energismartkyrka.se • Tel. 019-760 22 10

Vi har också en kantor-

värmare med sekundsnabb värme och tre effektlägen.

Elementförstärkaren är det perfekta komplementet om man har bokningssystem som styr värmen. Exempel: Sexdrega, Skee och Lane Ryr.

Exempel på Elementförstärkare.


Blandad befolkning i södra Sverige …tema begravning

Att finnas till hands för anhöriga i sorg och samtidigt nå ut med tydlig information om vilka gravplatstyper som finns att välja mellan. Det är några av utmaningarna för Svenska kyrkans församlingar som är huvudmän för begravningsverksamhet.

Vilka trender ser du när det gäller begravningar och gravplatser?

– Det har blivit färre kistbegrav-ningar och utvecklingen går mot en ökande andel kremeringar även på landsbygden. Här i vår försam-ling har vi mycket inflyttning från de större städerna Malmö och Lund, vilket innebär att vi får en blandad befolkning som sätter sin prägel på traditionerna. Många önskar mer förenklade gravplats-typer och bor kanske så till att de inte besöker kyrkogården så ofta, eller av andra skäl har svårt att sköta graven själva.

– Detta märktes först genom att askspridning i minneslundar blev vanligare, men en del tycker det är för anonymt. Hos oss är askgrav-platser med begränsad gravrätt allt mer efterfrågade. Det ger möjlighet att betala för gravanord-

ning och skötsel från början, mot att vi sedan sköter den som ett serviceåtagande i 25 år. Många vill ha en egen plats att gå till och viss möjlighet att smycka graven med en lykta eller enkel blomma, men i övrigt slippa ansvaret för regel-bunden skötsel.Vilka är de största utmaningarna för er som arbetar med begrav-ningsverksamheten?

– Att nå ut med information och vara tillgängliga för frågor från anhöriga. Under många år har undervisningen i religion och existentiella frågor över huvud taget minskat i skolan. Människor är mer handfallna i hur de ska ta sig igenom sorg och kris idag. I vårt samhälle pratar vi inte så mycket om döden, så det är en utmaning att finnas till hands för

människor och ge dem verktyg och samtal för att hantera en svår situation. Samtidigt gäller att med lyhördhet och tydlighet informera om olika gravplatstyper som finns, så att de anhöriga får möjlighet att välja något som passar deras be-hov och som de inte sedan ångrar.

– Det gäller även ceremonin. Förr när nästan alla var medlem-mar i Svenska kyrkan behövde de anhöriga inte ta ställning i så många frågor. Idag är det så många beslut som ska fattas. Ibland vet de anhöriga inte om att den döde inte tillhörde kyrkan. Då får vi upplysa om att man inte har rätt till kyrklig begravningsguds-tjänst. Det finns undantagsfall, men begravningslagen är ju tydlig med att det är den dödes vilja som ska följas, så då får vi ibland käm-pa med att göra klart för alla vad det innebär.

EVA KATSLER, KYRKOHERDE I SKÅNSKA BLENTARPS FÖRSAMLING SEDAN 2009

”Många önskar mer förenklade gravplatstyper”

– Många önskar mer förenklade gravplatstyper och bor kanske så till att de inte be- söker kyrkogår-den så ofta, eller av andra skäl har svårt att sköta graven själva, säger Eva Katzler, kyrkoherde i Blentarp i Skåne.


Blandad befolkning i södra Sverige …

Är det vanligt att oenigheter mellan anhöriga går så långt att det krävs medling?

– Nej, men det händer då och då. Vad man är oense om varierar, men handlar vanligen om var graven ska ligga eller vilken typ av grav eller askspridning som ska väljas. Ofta räcker det med samtal, där jag hjälper de inblandade att förflytta fokus från sig själva, till exempel genom att påpeka vikten av att tillsammans försöka tolka den dödes vilja även om det inte finns något skrivet om detta. Ibland är dock knutarna svårare att lösa och med tanke på att skils-mässor och nya familjekonstella-tioner blir vanligare är det heller inte konstigt om det finns olika tankar om hur begravning och avsked ska gå till.

Har det blivit vanligare med per-sonliga önskemål gällande själva begravningsgudstjänsten?

– Ja, vi får en del frågor när det gäller musik. Då är det prästen och kantorn som avgör var gränserna går, men jag kan inte komma ihåg att jag har behövt säga nej till något önskemål. Vilan för oss präster är att följa kyrkans ordning som är beprövad sedan lång tid. Det är också en trygghet för de anhöriga, när vi tillsammans pla-nerar begravningsgudstjänsten. En del säger till exempel att de inte kan några psalmer. Då är det min uppgift att välja efter vad som kan passa och ligger i linje med den döde, efter vad vi vet om den per-sonen.

Har ceremoni över urna blivit vanligare?

– Ja, jag har några sådana be-gravningar varje år. I vissa fall beror det på omständigheter som gjort att de anhöriga varit tvungna att vänta med begravningen läng-re än en månad efter dödsfallet, men en del väljer det också för att de önskar samma handhavande som vid kistbegravningar. De vill ha kremation, men vill också ha helheten i ceremonin samma dag - det vill säga att hela begravnings-sällskapet följer med ut ur kyrkan till gravplatsen och deltar när urnan sänks i jorden.


FOTO: THOMAS ADOLFSÈN/SCANDINAV


tema begravning

… och finska influenser längst uppe i norrSer du några skillnader när det gäller begravningar i Finland och Sverige?

– Själva traditionerna är ganska lika. Förändringar går långsamt och kommer först till tätorterna. Jag tror det är större skillnad mel-lan norra och södra Finland än mellan norra Sverige och norra Finland. Men en fråga som ibland kommer upp är betydelsen av tillhörigheten till kyrkan. Här skiljer sig länderna åt. Om en avliden i Finland inte var medlem i Finska kyrkan, men de anhöriga ändå vill ha en kyrklig begravning, är det vanligt att det blir så.

– I Sverige läggs mycket större vikt vid den dödes vilja, vilket familjer som har sina rötter i Fin-land kan tycka är konstigt. Många tar för givet att det ska bli en kyrk-lig begravning, så då får vi förklara

att det finns olika traditioner och när begravningen sker i Sverige följer vi den ordning och tillämp-ning vi har här. Vid borgerliga begravningar erbjuder vi särskilda utrymmen i församlingshemmet där det finns möjlighet att ordna ceremonier.Finns det andra utmaningar för er som bor och verkar vid gränsen?

– Språket är en sak. 50 procent av befolkningen har ett annat modersmål än svenska, mestadels finska. Detta kan bidra till miss-uppfattningar, till exempel om man läser att man har betalat begravningsavgiften så tror en del att de också har betalat för kyrklig begravning med präst. Vi försöker

sprida informationen så gott det går, på såväl finska som svenska.

– Även vid planering av begrav-ningsgudstjänster gäller det att ta hänsyn till tvåspråkigheten. Många familjer har släkt på båda sidor av gränsen och många be-gravningar i vår församling inne-håller några moment på finska. Det är en viktig del av samtalen med de anhöriga, att komma över-ens om hur mycket av prästens tal och böner som ska hållas på res-pektive språk, liksom hur många finska och svenska psalmer som ska sjungas. Vi är fyra präster i församlingen som delar på begrav-ningarna. Två av oss talar finska

JUHA RAUHALA, KYRKOHERDE I HAPARANDA FÖRSAMLING SEDAN 2015

”Språket kan bidra till missuppfattningar”

– I Sverige läggs mycket större vikt vid den dödes vilja, vilket familjer som har sina rötter i Finland kan tycka är konstigt, säger Juha Rauhala, kyrkoherde i Haparanda i Norrbotten, som tidigare arbetat i Finland.


… och finska influenser längst uppe i norrflytande, så om det krävs mycket finska tar vi oftast dem. I Torneda-len har vi olika språk och kulturer som berikar oss och är en naturlig del av vår vardag.

Är det många som har personliga önskemål kring begravningarna?

– Allmänt kan man säga att de personliga inslagen har blivit van-ligare. I Sverige har det även blivit vanligare att forma dödsannonser-na mer personligt, till exempel med bilder, medan man i Finland fortfarande oftast använder kors. I Finland är det sedan länge van-ligt att de anhöriga vill gå fram i kyrkan för att läsa upp en vers eller kondoleanser. Utöver vanliga psalmer brukar någon ofta sjunga eller spela ett instrument. Plane-

ringen görs i samråd med familjen, så att det blir en högtidlig och fin begravningsgudstjänst med per-sonliga inslag.

– Om önskemålen blir för många får vi ibland påpeka att det oftast finns plats för mer musik i sam-band med minnesstunden, där vi präster som regel också deltar. Om de anhöriga önskar att vi hjälper till att leda minnesstunden gör vi förstås även det. Det är ett bra tillfälle att träffa många människor och bli bekant med församlings-borna. Här finns en tradition och förväntan att prästen ska vara med och hjälpa till även med det som händer efter begravningsguds-tjänsten, något jag tror är vanliga-re på landsbygden än i storstads-områdena.

Hur jobbar ni med säkerhetsfrågor på kyrkogårdarna?

– Vi följer de svenska rekommen-dationerna om att regelbundet säkerhetskontrollera gravstenarna, en rutin som ännu inte genomförts på samma systematiska sätt i Fin-land. Eftersom vi har stenleveran-törer på båda sidor av gränsen har vi aktivt gått ut med rekommenda-tioner till finska leverantörer, så att de vet vilka tester som kommer att göras och kan se till att nya produk-ter uppfyller ställda krav. Även gravrättsinnehavare som bor i Finland behöver särskilt informeras om vad som händer på kyrkogår-den när det omfattande arbetet med gravstenskontroller pågår och vilka krav som ställs på att åtgärda eventuella brister.


FOTO: CAVIGLIA DENIS/TT-BILD


Tvister om gravplatser kräver ny kompetens

tema begravning

Allt fler enskilda nöjer sig inte med huvudmännens beslut om gravar och gravrätter, utan överklagar till högre instans. Samtidigt ökar antalet med-lingsärenden mellan anhöriga, vilket sammantaget ställer allt högre krav på förvaltnings-kunskap bland medarbetarna som ansvarar för församling-arnas begravningsfrågor.

EVA ÅRBRANDT JOHANSSON, jurist och chef för begravnings- och kyrkogårdsverksamheten vid Svenska kyrkans arbetsgivarorga-nisation, har de senaste åren sett en tydlig tendens att anhöriga är mer benägna att överklaga de beslut församlingar fattar i begrav-ningsverksamheten.

– Eftersom det handlar om myn-dighetsutövning är det viktigt att ha tydliga handläggningsrutiner enligt förvaltningslagen som sä-kerställer att samhällsuppdraget utförs korrekt och lika för alla. Istället för att gå in i diskussion med varje enskild individ gäller det att styra upp processen genom att be den som har klagomål på ett beslut att komma in med en skri-velse i enlighet med överklagande-

hänvisningen och där tala om vad man inte är nöjd med. Då är ären-det igång och måste hanteras skyndsamt, förklarar Eva Årbrandt Johansson.

TVISTERNA SOM medarbetarna ute i församlingarna har att hantera handlar ofta om vem eller vilka som ska vara gravrättsinnehavare, liksom vem som ska bestämma om gravsättningen. Det har blivit vanli-gare att anhöriga inte kommer överens om exempelvis gravplats-typ och på vilken ort graven ska ligga, vilket leder till fler medlings-ärenden.

– Vi ser också allt fler ärenden där man är missnöjd med beslut

om gravstenssäkerhet, till exempel vilka åtgärder som huvudmannen kräver efter att systematiska kon-troller av gravstenar har genom-förts. I förlängningen kan detta leda till ärenden om förverkande, eftersom graven inte hålls i gott skick, men det föregås av en lång process och skriftväxling mellan huvudman och gravrättsinnehava-re. Många överklagar till länsstyrel-sen och vidare till domstol, vilket gör att ärendet kan pågå i flera år innan beslutet vinner laga kraft.

LIKADANT ÄR DET med andra typer av ärenden om vanvård, som initie-ras om gravrättsinnehavaren inte ser till att hålla gravplatsen i vårdat och värdigt skick. Inventeringar, utskick av brev angående misskötta gravar, uppföljning av åtgärder och annan administration inför ett eventuellt återtagande av en grav-rätt på grund av vanvård tar myck-et tid och kraft från organisationen ute i kyrkogårdsförvaltningarna.

– Ibland är det svårt för allmän-heten att förstå vilka rättigheter och skyldigheter som följer av den gravplatstyp de har valt. Som huvudman gäller det att vara tyd-lig med vilka regler som gäller och samtidigt se till att inte fatta beslut om begränsningar som sedan inte går att upprätthålla, säger Eva Årbrandt Johansson och betonar vikten av att såväl kyrkoherdar som kyrkogårdschefer och kanslis-ter håller sig uppdaterade inom svensk begravningslagstiftning och förvaltningskunskap. TEXT: SUSANNA LIDSTRÖM

LÄS MERRådgivning finns att få från Svens-ka kyrkans ar-betsgivarorgani-sation, som regelbundet arrangerar utbild-ningar på områ-det. Stöd finns också i organisa-tionens digitala handbok kring begravningsverk-samhet, Beda.

Det är viktigt att ha tydliga hand-

läggningsrutiner som säkerställer att sam-hällsuppdraget utförs korrekt och lika för alla.


På några håll i landet har huvud-männen för begravningsverksam-heten fått frågor om att anlägga neutrala begravningsplatser utan religiösa symboler.

– Men en sådan begränsning skulle bli svår att upprätthålla utan att strida mot såväl begravningsla-gen som människors grundläggande rätt att uttrycka sin trosuppfatt-ning, säger Sofia Skog, jurist vid Svenska kyrkans arbetsgivarorgani-sation.

ENLIGT BEGRAVNINGSLAGEN har gravrätts-innehavare på en allmän begravnings-plats rätt att smycka sin egen gravplats som man vill, så länge det inte strider mot den goda gravkulturen.

– I princip innebär det att gravplatsen

ska vara säker och inte väcka allmän anstöt. Att anlägga helt neutrala grav-kvarter utan religiösa symboler kan låta som ett fint sätt att tillmötesgå önskemål från människor som inte vill förknippas med någon religion alls, men att upprät-ta regler för ett sådant gravkvarter ser jag som väldigt svårt. Frågan är till ex-empel vem som ska definiera vad som är en religiös symbol, säger Sofia Skog.

HON MENAR ATT de allmänna begrav-ningsplatser som finns idag är så neutra-la de kan bli. Där har man enligt lag rätt till gravsättning som inte är beroende av tillhörighet till något visst samfund.

– Sedan finns det möjlighet för hu-vudmannen att upplåta gravrätt med begränsningar, till exempel askgrav-platser, som innebär att man gestaltar vissa områden på särskilt sätt. Men att

begränsa människors rätt att uttrycka sin trosuppfattning har inte stöd i la-gen. Ett sådant villkor skulle bli väldigt svårt att upprätthålla över tid, särskilt med tanke på att gravrättsinnehavaren ju kan ändra sig – bli kristen eller över-gå till annan tro, säger Sofia Skog och avråder från att via avtal försöka få gravrättsinnehavare att skriva bort någon rätt kring hur de kan komma att vilja agera i framtiden:

– Om man anlägger ett gravkvarter med ansatsen att det ska vara neutralt utgår jag från att de flesta respekterar detta, men det går inte att villkora i förväg. Det handlar om tolerans och respekt för varandras olikheter. På den egna gravplatsen gör jag som jag själv vill, men jag kan inte styra över gran-nens. TEXT: SUSANNA LIDSTRÖM

Juridiskt knivigt när neutrala gravplatser efterfrågas

Önskemål om att få bli begravd på en neutral begravningsplats utan religiösa symboler väcker frågan om vem som ska definiera vad som är en religiös symbol.

FOTO: TOMAS ONEBORG/TT


tema begravning

DET FINNS MÅNGA

historiska grav-platser som vittnar om hur våra förfäder tänkt och hand-

lat kring sina döda. Seder och bruk förändras ständigt genom nya influenser och sätt att se på tillva-ron, men forskning visar att be-gravningstraditioner förändras långsamt.

– I det sköra ögonblick när nå-gon i ens närhet har dött är de flesta inte redo att göra föränd-ringar. Dessutom behöver man gå på ett antal begravningar, kanske även inom andra kulturer än den egna, för att bli inspirerad. Sedan när vi blir gamla har vi med oss dessa erfarenheter och formar våra egna önskemål. Så det behö-ver gå någon generation innan förändringar i en viss riktning får genomslag, säger Lena Edlund.

Med en bakgrund som organisa-tionskonsult disputerade hon 2008 i religionsfilosofi och har i sin forskning intresserat sig för arbets-grupper som har tuffa uppgifter.

– Det har alla som jobbar med begravningar, särskilt i ett samhäl-

Personlig prägel vilar i trygg traditionDe senaste decennierna har det skett en stillsam förändring i att människor både får och vill sätta en personlig prägel på begravningen.

– Paradoxen är att vi ofta tror att vi gör något unikt när vi i själva verket gör ungefär likadant som alla andra, säger Lena Edlund, doktor i religionsfilosofi, som skrivit en forskningsrapport om svenska begravningstraditioner.

le som vårt där vi lever så långt från döden. I dag när de flesta inte längre bor på landet är det få som har sett hur djur dör och slaktas till exempel – än mindre sett en död människa, säger Lena Edlund.

VÅREN 2015 GJORDE hon en studie på uppdrag av Stockholms stift, med syfte att dels ta reda på hur fem olika yrkesgrupper i Svenska kyrkan har det i sitt arbete med begravningar och dels ge en bild av vad begravningsforskningen kommit fram till de senaste 15 åren.

– Undersökningar visar att de allra flesta vill ha en begravning som man brukar göra den, samti-digt som man vill sätta en person-lig prägel på ceremonin. Det sker ofta med utsmyckningar av kistan, foto av den döda och inte minst med musik. En intressant observa-tion är att trots att människor väldigt gärna vill göra något per-sonligt och unikt, så blir begrav-ningarna ändå förvånansvärt lika när de väl genomförs, säger Lena Edlund.

Som exempel nämner hon att borgerliga begravningar ofta följer

exakt samma mönster som en kyrklig begravningsgudstjänst. En förklaring är att begravningen är en så stark kollektiv rit, något vi formar tillsammans.

– Alla behöver förstå vad som pågår för att kunna delta och då kan ceremonin inte göras så unik att människor inte känner igen sig. Många känner dessutom en trygg-het i att få vila i förvissningen att det finns några andra som vet hur man gör. Som anhörig litar man mycket på den som har begravning som profession, säger Lena Edlund.

I SIN FORSKNINGSRAPPORT lyfter hon också fram ritens praktiska funktion; att den kan leda till förvandling för dem som deltar. Lena Edlund ser riten som en möjliggörare och menar att be-gravningen kan göra det möjligt att gå vidare med livet utan den bortgångne.

– Under riten utformas en plats för sorgens olika uttryck. Begrav-ningen är också exempel på en passagerit, något som hjälper dem som deltar att gå över från ett stadium till ett annat. När någon dör förändras rollerna i en familj,

I dag när de flesta inte längre bor på landet är det få som har sett hur djur dör och slaktas till exempel – än mindre sett en död människa.


Personlig prägel vilar i trygg tradition

FOTO

: TOM

MY

LERD

ELL


tema begravning

släkt eller mellan vänner och riten hjälper till att reglera dessa för-ändrade roller, både i hur de in-blandade ser på sig själva och på varandra, säger Lena Edlund.

Mitt i allt detta kämpar män- niskor med den existentiella för-ståelsen för vad som händer i deras liv, vilket ställer stora krav på dem som möter sörjande och arbetar med begravningar inom Svenska kyrkan.

LENA EDLUND HAR i sin forsknings-rapport intervjuat 19 personer som arbetat länge vid nio olika församlingar i Stockholms stift. Yrkesgrupperna som ingick var bokningsmottagare, organister, vaktmästare, präster och kyrko-gårdschefer.

– De bekräftar bilden av att det vid de flesta begravningar idag finns någon form av personlig touch, men att det oftast inte är särskilt märkvärdigt. Ibland vill anhöriga lägga föremål på kistan som ska symbolisera den döda. Då kan prästen behöva vara deras bollplank och hjälpa dem att tänka på hur det kommer att se ut med till exempel en båtmotor på kistan, för att pappa tyckte så mycket om skärgården, säger Lena Edlund.

Hon framhåller att det framför allt är i musikvalet som de stora förändringarna skett:

– Organisterna erbjuder sig att spela många olika musikstilar för att gå de anhöriga till mötes. Det händer att man säger nej till något musikval som kan upplevas alldeles för extremt, men för erfarna präster och musiker är det oftast inget problem att lyck-as balansera anhörigas önskemål och få dem att förstå vad som

ingår i den kyrkliga begravnings-ordningen.

LENA EDLUND FRÅGADE också de intervjuade vilket stöd de själva behövt i sitt arbete med begrav-ningar. Av svaren framgick att vissa begravningar tar hårt på kyrkans personal och alla – oavsett uppgift – säger att barnbegrav-ningar är det svåraste de har.

– De vill verkligen att dessa begravningar ska bli så bra de någonsin kan bli, vilket kräver enorma insatser av alla inblanda-de. Då kan man behöva prata med någon efteråt och de flesta svarade att det i huvudsak är personalen som stöttar varandra vid dessa tillfällen.

Andra svårigheter som nämndes var när anhöriga är oense om exempelvis begravningssätt eller gravplats. Några av de intervjuade tog också upp att de ibland upple-ver att anhöriga låter sina liv styra när begravningen ska ske, istället för att göra halt i sina egna åtagan-den och ägna sig åt sorgen och den dödes minne.

– En del säger att man inte har

tid med begravning förrän efter sommaren eftersom alla är bort-resta. Fotbollscuper går före far-mors begravning och man kan inte ta ledigt från jobbet för att vara med på urnnedsättningen, säger Lena Edlund för att ge någ-ra exempel på förklaringar som kyrkans personal möter när tider ska bokas.

SEDAN LAGÄNDRINGEN 2012, där det föreskrivs att det högst får gå en månad mellan dödsfall och kremering eller gravsättning, har det också blivit vanligare med ceremoni över urna – det vill säga att kroppen kremeras först och att man därmed kan ha begravning-en senare än en månad efter dödsfallet.

– En oväntad konsekvens av detta som några präster hade stött på var att anhöriga ville ha begrav-ningsgudstjänst med urnan i en kista, så att det såg ut som vanligt. Det sa man nej till och förklarade att det kunde uppfattas som en form av lurendrejeri. Att hålla ceremoni över urna ser de flesta inte som något problem, men det är en helt annan sak att låtsas att det ligger en kropp i kistan när den i själva verket innehåller aska, konstaterar Lena Edlund.


Om forskningsrapportenLena Edlund är verksam vid forsk-ningsstiftelsen Existens & Samhälle och genomförde våren 2015 en för-studie om begravningstraditioner i förändring på uppdrag av Stockholms stift. Rapporten kan laddas ner i sin helhet från internetadressen http://existenssamhalle.com/forsknings-rapport-begravning-lena-edlund/

Vid de flesta begrav-ningar i dag finns någon form av personlig touch, men men det är oftast inte särskilt märkvär-digt.

FOTO: GUSTAF HELLSING /IKON

Blyinfattade kyrkfönster och blyinfattade glasmålningar

Vänd er med förtroende till vår ateljé när det gäller• Blyinfattade fönster• Glasmålningar• Restauration• Konservering• Reparation• Rådgivning• Åtgärdsprogram• Design och tillverkning av nya färgade fönster till sakarala byggnader

Stenhuggaregatan 1, 573 34 Tranås, tel 0140-182 [email protected] www.wbglaskonst.se

Vi innehar bl.a mästarbrev och är specialistutbildade inom glasmåleri. En garanti för mångårig yrkeserfarenhet,

kvalitet och gediget yrkeskunnande.

Varsam renovering av kyrkfönster, mosaik och glaskonst m.m.

+45 36 41 14 66 • www.alu-design.se +45 44 84 88 88 • www.schlæger.dk

Vi kan även sätta upp extra fönsterbågar framför det ursprungliga fönstret


yrke i kyrka

Det började med en arbetsplatsolycka

Tommy Östher fick en gravsten över benet när han sommarjobbade på Sundby-bergs begravningsplats innan han skulle rycka in i lumpen.

Tre decennier senare har han avancerat till kyrkogårdschef i grannförsam-lingen Solna och kan se tillbaka på ett omväxlande yrkesliv i en verksamhet präg- lad av såväl gamla traditioner som nya influenser i ett mångkulturellt samhälle.

FOTO: MAGNUS GLANS


yrke i kyrka

ANS ARBETSPLATS LIGGER

bara ett stenkast från Karolinska sjukhusets nyinvigda byggnadskom-plex intill den brusande Stockholmstrafiken, men här råder ändå ett påtag-ligt lugn. Från andra

våningen i den gamla 1700-tals-gården vid Solna kyrka blickar Tommy Östher ut över en anrik begravningsplats där avlidna har vigts till vila i över 800 år.

Solna församling är huvudman för begravningsverksamheten i Solna och tar hand om gravplat-serna vid Solna kyrkogård och Ulriksdals begravningsplats.

– Vi har totalt omkring 10 000 gravar och tar också hand om begravningsverksamhetens fastig-heter, som ekonomibyggnader, kapell och den här Kaplansgården. För detta har vi en organisation med 13 helårsanställda inom administration och yttre skötsel, plus 25 till 30 visstidsanställda under säsongen, inklusive feriear-betare, säger Tommy Östher, som själv inledde sin yrkesbana som visstidsanställd på grannförsam-lingen Sundbybergs begravnings-plats 1987.

TANKEN VAR ATT det bara skulle bli ett tillfälligt jobb innan han gjorde lumpen, men tre veckor innan han skulle rycka in föll en gravsten så olyckligt att han bröt benet. Mili-tärtjänstgöringen sköts upp och Tommy återvände efter sjukskriv-ningen till jobbet som kyrkogårds-arbetare. Att han skulle arbeta kvar inom kyrkogårdsförvaltning

närmare 30 år senare var ingen-ting han förutsåg då.

Vägen var heller inte spikrak. Intresset för kulturgeografi ledde honom bland annat till ett par års studier på samhällsplanerarlinjen vid Stockholms universitet, men i ett studieuppehåll gick han tillba-ka till yrket vid kyrkan och blev så småningom både förman och arbetsledare.

– Till slut gjorde jag mitt val och landade tryggt i begravningsverk-samheten, inte minst på grund av det goda samarbetet med kollegor och andra förvaltningar. De som var äldre delade gärna med sig av sina kunskaper och tyckte det var kul att någon ung stökig man kom in i verksamheten och ställde nyfikna frågor, säger Tommy Östher.

NU TILLHÖR HAN själv de erfarna bland kollegorna och konstaterar att han har grävt sina gravar, ren-sat sina rabatter och arbetslett såväl dräneringar som snöröjning genom åren. Vid sidan av praktiskt jobb har det även blivit en hel del kurser och utbildningar i allt från växtkunskap och markberedning till arbetsmiljö och projektledning.

– I mitten av 1990-talet var jag också en av de första som fick möjlighet att läsa kyrkogårdsdrift tillsammans med landskapsingen-jörerna på Alnarps lantbruksuni-versitet, vilket var väldigt givande. Det var mycket som hände under den perioden. Bland annat skulle gravböcker och gravkartor digitali-seras. Det var ett omfattande arbe-te som tog några år. Här, liksom hos många andra kyrkogårdsför-

valtningar, tas även många histo-riska uppgifter med eftersom det finns pågående gravrätter sedan 1800-talet, säger Tommy Östher.

TRENDEN I DAG ÄR dock att kyrko-gårdsförvaltningen får tillbaka fler gravrätter än den upplåter, vilket innebär ett tillskott varje år. Det beror bland annat på att dödsbon nuförtiden i högre utsträckning väljer minneslund och askgrav-platser. Dessutom är det allt fler som väljer att inte förlänga sin gravrätt när den gått ut och i vissa fall återlämnas gravrätten till och med i förtid.

– Vi frågar inte varför, men känslan är att intresset för att sköta en grav inte är lika stort längre. Ofta sköts den ju i prakti-ken av oss via serviceavtal, men om det gått 25 år och man till exempel inte ens bor kvar på orten är det kanske inte så konstigt att graven inte anses värd att behålla, säger Tommy Östher.

En följd av denna utveckling är att Solna inte har någon brist på gravplatser, med undantag av jungfruliga kistgravar som efter-frågas av muslimer.

– Här på Solna kyrkogård har vi ju haft gravar sedan 1100-talet, så här finns bara tidigare upplåten jord, men på Ulriksdals begrav-ningsplats har vi en stor muslimsk avdelning för kistgravar. Det här är också något vi måste ha med i planeringen för framtiden, i och med att invandringen ökat. Exakta prognoser är dock svåra att göra. Våra begravningsplatser är öppna för alla och det är inte säkert att en

De som var äldre delade gärna med sig av sina kunskaper och tyckte det var kul att någon ung stökig man kom in i verksamheten och ställde nyfikna frågor.


familj med muslimskt påbrå väljer gravplats efter trossamfundets seder och bruk.

NÅGON STATISTIK ÖVER invånarnas trostillhörighet förs inte, annat än att församlingens medlemssiffror visar att cirka 40 procent av Solna-borna tillhör Svenska kyrkan.

– Vi betjänar alla och har mycket möten med anhöriga, även om första kontakten som regel går via en begravningsbyrå. Sedan kom-mer familjerna ofta hit för att välja gravplats och servicenivå, säger Tommy Östher.

För dödsbon som inte har någon vana sedan tidigare uppstår många frågor. De flesta har till exempel inte klart för sig var gränsdragningen mellan olika aktörer går.

– Vi tar över ansvaret när den avlidne kommer hit, vanligen i en kista till bisättningsbyggnaden, och står sedan för transporter till kyrka, kapell, krematorium och vidare till begravningsplats i vårt område. Det ingår i begravnings-avgiften, men det vet inte folk i gemen om. Därför är det viktigt att med jämna mellanrum träffa både nya och gamla begravningsbyråer för att gå igenom aktuella frågor och hur anhöriga bör informeras, säger Tommy Östher.

EN FORM AV CEREMONI som ökat på senare år och som påverkar kyrko-gårdsförvaltningens rutiner, är akt med urna – det vill säga att man har begravningsceremonin efter kremationen.

– Det här kräver också ett väl upparbetat samarbete med be-gravningsbyråerna, så att vi får information och möjlighet att ta hit urnan inför ceremonin. Annars är det inget som per automatik

Tommy Östher, kyrkogårds-chef i Solna församling, har själv jobbat som kyrko-gårdsarbetare och vet hur arbetet fungerar i praktiken och hur det har förändrats över tid. Här med kollegorna Jimmy Lindström och till höger Lars-Åke Jonsson.

FOTO: MAGNUS GLANS


yrke i kyrka

TOMMY ÖSTHERÅlder: 51 årYrke: Kyrko-gårdschef i Solna församlingUtbildning: Studier i sam-hällsplanering och kulturgeografi vid Stockholms universitet, interna kurser och kyrkogårds-drift vid AlnarpTidigare jobb: Kyrkogårdsarbe-tare, förman och arbetsledare på Sundbybergs begravningsplatsIntressen: Idrott att utöva och titta på, frilufts-liv, torp, jakt, familj och vänner

syns i våra flöden, eftersom vårt uppdrag normalt startar med mottagandet av kistan, påpekar Tommy Östher.

När han tillträdde som kyrko-gårdschef i Solna 2008 var cere-moni över urna ovanligt och gjor-des nästan bara vid dödsfall i sam-band med olyckor. Nu handlar det om mellan 30 och 40 fall per år, av Solna kyrkogårdsförvaltnings totalt omkring 600 årliga ärenden.

– Det är en av de starkaste tren-derna vi märker och vi såg den starta redan innan lagändringen om minskad tidsfrist från dödsfall till kremering eller gravsättning trädde i kraft 2012. Jag tror män–niskor framför allt väljer detta av rationella skäl. Det blir ett tillfälle för avsked istället för två, i och med att urnan kan sättas i jord direkt efter ceremonin, precis som vid kistgravsättning.

En annan trend han ser – och känner mer sorg inför – är att direktkremering och gravsättning utan ceremoni ökar:

– Vi kan ju inte veta om det redan skett en privat ceremoni i kretsen av de närmaste, men vi

kan se att det inte blev någon begravningsgudstjänst eller bor-gerlig motsvarighet i våra lokaler. Det är inte vår sak att lägga någon värdering i detta. Vi hanterar dessa gravsättningar lika pietets-fullt som de som föregåtts av en ceremoni, men med större vemod. Det sker ju även begravningsguds-tjänster med bara gode man och vaktmästare på plats, vilket också känns väldigt sorgligt.

TILL DE TYNGRE delarna av jobbet hör också medling mellan anhöri-ga, som Tommy Östher har ett delegerat ansvar för. Mellan tre och fyra fall per år brukar det bli, plus ett tiotal mer informella dis-kussioner som även någon av församlingsassistenterna kan hjälpa till med.

– Ofta räcker det långt med ett samtal. Vi hänvisar till begrav-ningslagen och vems behov vi är satta att förvalta – nämligen den avlidnas. Bara sådan enkel infor-mation kan få de inblandade att börja prata med varandra och enas kring exempelvis gravsättningsort eller begravningssätt. Men ibland

är positionerna så cementerade att varken informella samtal eller medling lyckas. Då tar jag in de fakta som ges av parterna och hänskjuter frågan till länsstyrel-sen, som får avgöra ärendet, säger Tommy Östher och påpekar att ibland kommer döden plötsligt och då är det inte konstigt om de anhöriga inte ens har tänkt på vad den avlidne önskade.

Själv har han varit tydlig med sina önskemål och skrivit ner dem. Han uppmanar andra i sin omgiv-ning att göra likadant, men tillstår att det inte är helt lätt att föra över dessa tankegångar ens bland de närmaste vännerna och familjen.

– Många har svårt att prata om döden; ingen blir gladare än vi – som jobbar med de efterlevandes sorg nära inpå oss – om fler kunde vara tydliga med sina önskemål till den som ska ordna med deras begravning. Det skulle bespara oss så mycket ledsamheter som upp-står när dödsboet inte har tolkat den avlidnes önskan på samma sätt, konstaterar Tommy Östher.


Allt fler ceremo-nier görs över urna och allt fler jungfrueliga kistgravar efterfrågas av muslimer. Det är två trender som Tommy Östher och hans medarbetare har att förhålla sig till. FOTO: MAGNUS GLANS


aktuellt

Frågor och svar kring slopad statlig clearingEn av fördelarna med att statlig begravningsclearing sedan 1 januari 2017 har upphört är att fakturering och administration för fördelning av kostnader mellan begravnings-huvudmän avsevärt minskar. Dock har lagförändringen väckt många frågor.

EVA GRÖNWALL, kyrkogårds-konsulent på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation råd-givare, reder ut begreppen i den digitala handboken BEDA, som nås via organisa-tionens webb.

Här följer några av de vanli-gaste frågeställningarna.

Vilka olika roller kan en huvudman för begrav-ningsverksamheten ha beroende på vilken tjänst som tillhandahålls i varje enskilt fall?

O Folkbokföringshuvud-man, FHM. Den huvudman inom vilkens förvaltnings-områden den avlidne var folkbokförd vid döds-fallet.O Gravsättningshu-vudman, GHM. Den huvudman som ansva-rar för allmän begrav-ningsplats där stoft eller aska efter avliden grav-sätts. O Tredje huvudman, THM. Den huvudman som i det enskilda fallet varken är folkbokfö-rings- eller gravsätt-ningshuvudman.O Krematoriehuvud-man, KHM. En tredje huvudman som kreme-rar avlidna som vid dödsfallet var folkbokförda hos annan huvudman.

Vad händer om en huvudman tillhandahåller gravplats och gravsättning utan att vara FHM?

Denne huvudman blir då GHM och tar kostnader för gravplats och gravsättning inom den egna verksamheten.

Vilken huvudman ska betala för särskilda gravplatser som till-handahålls av huvudman som inte är FHM?Finns avtal så skickar GHM faktu-ra enligt avtal till FHM.

Om inget avtal finns mellan FHM och GHM behöver ändå de båda huvudmännen vara överens om vem som ska utföra tjänsten och vem som tar kostnaden. Här finns två alternativ:1. GHM skickar faktura på kostnaden för gravplats och gravsättning till FHM. Taxan ska vara fastställd i fullmäktige. Den kan antingen baseras på egen uträkning, där de egna kostnader-na ska täckas, eller utgå från det ersättningsbelopp som Kammar-kollegiet fastställt för tillhanda-hållande av gravplats på enskild begravningsplats (till skillnad från allmän begravningsplats) eller på allmän begravningsplats hos församling som inte är begrav-ningshuvudman.Kammarkollegiets ersättnings- belopp: Gravsättning på bestämd grav-plats (gravplatser med gravrätt

alternativt begränsad gravrätt): 29 775 kronor.2. GHM tar kostnaden inom den egna verksamheten.

Kan en huvudman som inte är FHM neka att tillhan-dahålla gravplats för någon som vid dödsfallet inte var folkbokförd inom huvudmannens förvaltnings-område?

Det är FHM som har ansvar för att hålla ett tillräckligt antal gravplatser och andra gravanläggningar för dem som vid dödsfallet var folkbokförda inom församlingens förvalt-ningsområde. Om tillgången på grav-platsmark så medger får andra som inte var folkbokförda där beredas gravplats.

En huvudman som inte är FHM kan neka att tillhanda-hålla gravplats om det råder brist på gravplatser. Detta kan gälla såväl gravplatser/gravanlägg-ningar av allmänt förekommande slag som särskilda gravplatser.

Vilken huvudman ska betala för kremering som tillhandahålls av huvudman som varken är FHM eller GHM?

I detta fall blir huvudmannen KHM.I första hand gäller avtal mellan KHM och FHM eller

GHM. Finns avtal med båda huvudmännen rekommenderar vi att fakturan skickas till FHM eftersom gravsättning kan dröja upp till ett år efter kremering och anhöriga under tiden kan välja gravplats hos annan huvudman.

Om avtal inte finns gäller följande: Det kan aldrig förutsättas att en KHM ska utföra kreme-

ring när avtal inte finns. Krematorier har olika kapacitet och de måste hålla sig till villkoren i miljötillstånden. Emellertid rekommenderas ett generöst förhållningssätt från KHM:s sida. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation föreslår att KHM bestämmer att transportör alltid i förväg ska kontakta KHM om möjligheten att överlämna en kista för kremering.

KHM kan ta kremeringskostnaden inom den egna verk-samheten. Önskar KHM likväl fakturera FHM ska överens-kommelse om detta göras innan kremering utförs.


Frågor och svar kring slopad statlig clearingVem betalar för transport om avliden körs direkt till krematori-um utan att dessförinnan ha tagits emot i lokal för förvaring hos en huvudman?

Denna transport är egentligen en kostnad för dödsboet eftersom ingen huvudman formellt har tagit över ansvaret för kistlagt stoft.

Lika långt eller kortare avstånd. Är avståndet mellan bårhus och krematorium lika långt eller kortare än avståndet mellan krematorium och den förvaringslokal hos FHM/GHM, som egentligen skulle ha använts? Då kan dödsboet/begravningsbyrån göra upp med FHM/GHM om att denne tar transportkostnaden för den fak-tiska körsträckan mellan bårhus och krematorium. Transportkostnaden till krematoriet skulle FHM/GHM ändå ha fått ta, om lokal för förvaring hade använts hos FHM/GHM.

Längre avstånd. Är avståndet mellan bårhus och krematorium längre än avståndet mellan krematorium och den förvaringslokal hos FHM/GHM, som egentligen skulle ha använts? Då kan ta FHM/GHM kostnaden för sträckan som är lika lång som avstån-det mellan förvaringslokal hos FHH/GHM och krematorium. Dödsboet/begravningsbyrån tar då kostnaden för den överskjutande transport-sträckan.

Om en huvudman tillhandahåller ceremonilokal utan att vara FHM eller GHM, vem tar då kostnaden

för transport till krematori-um efter ceremoni?

Kostnaden för denna transport ska dödsboet/begravningsbyrån ta.

Vem betalar för gravplats och gravsättning för avliden som inte var folk-bokförd i Sverige?

Alla tjänster som tillhanda-hålls för avliden som vid dödsfallet inte var folkbok-förd i Sverige bekostas av dödsboet. Före 2017 rekom-menderade arbetsgivarorga-nisationen att huvudmän kunde använda clearingstax-orna för dessa tjänster alter-nativt att fullmäktige beslu-tade om egna taxor. Nu finns inga clearingstaxor att utgå från. Därför rekommenderar arbetsgivarorganisationen att fullmäktige fastställer egna taxor. Taxorna kan antingen baseras på egen uträkning eller utgå från de ersätt-ningsbelopp som Kammarkol-legiet fastställt för tillhanda-hållande av gravplats på enskild begravningsplats (till skillnad från allmän begrav-ningsplats) eller på allmän begravningsplats hos försam-ling som inte är begravnings-huvudman.Kammarkollegiets ersätt-ningsbelopp:Gravsättning på bestämd gravplats (gravplatser med gravrätt alternativt begrän-sad gravrätt): 29 775 kronor.

Gravsättning utan bestämd gravplats (minneslund eller askgravlund): 1 191 kronor.

Till detta kommer eventu-ella kostnader för kremering, lokaler och transporter. Även detta blir kostnader för döds-boet.

Vilken huvudman ska ta kostnaden för lokal för förvaring och visning av stoft?

Finns avtal så fakturerar den som tillhandahåller tjänsten utifrån detta avtal.

Om inga avtal finns gäller följande:1. Om lokalen finns hos FHM tar denne kostnaden2. Om lokalen finns hos GHM tar denne kostnaden3. Om lokalen finns hos THM föreslår arbetsgivarorgani-

sationen att THM bestämmer att transportör alltid i förväg ska kontakta THM för att förhöra sig om möj-ligheten att överlämna en kista i förvaring. Accepteras detta är det lämpligt att THM tar kostnaden inom den egna verksamheten.

Vilken huvudman ska ta kostnaden för lokal utan religiösa symboler då avskedsceremoni hållits där?

Finns avtal så fakturerar den som tillhandahåller tjänsten utifrån detta avtal.

Om inga avtal finns gäller följande:1. Om lokalen finns hos FHM tar denne kostnaden.2. Om lokalen finns hos GHM tar denne kostnaden.3. Om lokalen finns hos THM är det lämpligt att THM tar

kostnaden inom den egna verksamheten.

När övertar en huvudman ansvar för transporter?När en FHM eller en GHM tar över ansvaret för ett kistlagt stoft eller urna/aska i någon av sina lokaler gäller ansvaret även transporter inom huvudmannens förvalt-ningsområde samt i förekommande fall till krematorium och särskilda gravplatser.

Transporter i övrigt är kostnader för dödsboet, det vill säga transporter från bårhus till huvudmannens lokaler samt transporter mellan huvudmäns förvaltningsområde. THM och KHM har aldrig transportansvar. Detta gällde även före 2017. Observera följande: FHM och GHM ska alltid begära specifikation i transportfakturor från begravningsbyråer, för kontroll av de trans-portkostnader som ligger inom huvudmannens ansvar för begravnings-verksamheten.


Under sommarmånaderna får skolungdomar chans att jobba på våra kyrko-gårdar runt om i landet.

För många är det första gången de kommer ut i arbetslivet, vilket ställer höga krav på att de får en bra introduktion såväl socialt som när det gäller säkerhet och skyddsut-rustning.

VÅREN ÄR EN hektisk tid för arbetsledare och driftansvari-ga vid landets kyrkogårdar och begravningsplatser. Med de säsongsanställda på plats är det dags att planera och lägga scheman för årets ferie-arbetare.

– Det är en chans för skol-ungdomar att pröva på ordi-narie arbetsliv, så här har kyrkogårdsförvaltningarna en väldigt viktig social funktion. I vårplaneringen ingår att ta emot de sommaranställda på ett genomtänkt sätt och lägga ett fungerande schema, där man försöker placera ihop ungdomarna med fast perso-nal eller erfarna säsongsan-ställda så att det blir en bra blandning av gamla och nya i arbetsgrupperna, säger Chris-ter Pettersson, rådgivare vid Svenska kyrkans arbetsgivar-organisations enhet för be-gravningsverksamhet.

VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ är också att hålla ordentliga genom-gångar av säkerhetsregler och vilken skyddsutrustning som ska användas, så att alla kän-

ner sig informerade om vad som gäller på arbetsplatsen.

– Om ungdomarna är un-der 16 år finns begränsningar i arbetstid att ta hänsyn till och de får inte heller använda motorredskap av något slag. Men de flesta kyrkogårdsför-valtningar brukar sikta in sig på sommarjobbare som är över 16 år, eftersom de får använda vanliga maskiner som motorgräsklippare och häcksaxar. För andra maski-ner, exempelvis åkgräsklippa-re, krävs dock att användaren är över 18 år och har fått utbildning på plats. Tänk på att titta igenom gällande avtal om arbetstider och maskinan-

Dags att planera förårets sommarjobbare

aktuellt

www.snoaresort.se 0281-240 80 • Snöån 9 • 780 51 DALA-JÄRNA

Tvådagarskonferensmed tvårättersmiddag fr 1 185 kr

SÄRSKILDA REGLER FÖR MINDERÅRIGA

Den som anställer en person som är yngre än 18 år har en del bestämmelser att ta hänsyn till.

Av Arbetsmiljöverkets föreskrift om minderåriga framgår bland annat följande:

O Det är viktigt att den min-derårige får en handledare som ger instruktioner om arbetsuppgifter och de risker som kan förekomma i arbetet. Arbetsgivaren måste försäkra sig om att den minderårige har för-stått informationen.

O Som arbetsgivare är man skyldig att genomföra en undersökning och riskbe-dömning med hänsyn taget till att uppgifterna ska utföras av minderåriga som ännu inte är fysiskt och psykiskt mogna.

O Arbetsgivare ska informera vårdnadshavare om arbets-uppgifterna, deras risker och eventuella skyddsåt-gärder. Vårdnadshavare ska också lämna sitt medgivan-de till att den minderårige utför arbetet om denne är under 16 år.

O Finns ett lokalt skyddsom-bud på arbetsplatsen ska denne informeras om att det finns minderåriga anställda.

Läs om anställning av minder-åriga i VERA, under menyfliken Arbetsrätt - Innan anställning - Minderåriga.

vändning i god tid inför intro-duktionen av de sommaran-ställda, tipsar Christer Pet-tersson.


Det är hög tid att lägga scheman för årets feriearbetare vid kyrkogårdar och begravningsplatser. Titta igenom gällande avtal om arbetstider och maskinanvändning.

FOTO

: MIC

HA

EL HJELT /IKO

N

Jönköping

september 2017

26–28

Välkommen till Sveriges ledande branschmässa inom grönyteskötsel!

ILLUSTRATION: ANNEFRID SJÖMAN

I samarbete med Maskinleverantörernas grönytesektion, Swedish Greenkeepers Association (SGA) och Svenska Golfförbundet (SGF)

@Elmia Park elmia.se/park

Elmia Park är årets viktigaste mötesplats för alla som äger, anlägger, renoverar och sköter grönytor. Under tre intensiva mässdagar står växtkraft och gröna frågor i fokus på landets största branschmässa för grönytor och utemiljöer.

Elmia Park – en grön affärsmöjlighet!

Tel: 0144 -399 50 • www.kyrkljus.seVÅR SÄKERHET – ER TRYGGHET

Ljus- och blomsterhållare för minneslund och askgravlund.

GRAVLYKTAN ABTfn. 070 - 946 99 04 • www.gravlyktan.se


aktuellt

Neutral och flerspråkigwebbplats om begravningJärfälla församling har lanserat en webbplats om begravningverksamheten som är helt frikopplad från Svenska kyrkan. Den är troligen den första i sitt slag i Sverige.

- Drygt hälften av jär-fällaborna tillhör inte Svenska kyrkan, säger Krister Kappel, kyrkoher-de i Järfälla församling, som betonar vikten av att ge alla samma service.

DET FINNS MÅNGA missupp-fattningar och brist på kun-skap i frågor som rör begrav-ning. Det anser Krister Kap-pel som berättar om Järfälla församlings beslut att skapa en webbplats som ger enkel och neutral information om begravningar och vad som ingår i begravningsavgiften.

– Som anhörig är det ibland svårt att avgöra vad som är krav vid begravningar och vad som är försäljning från begravningsbyråer. På samma sätt blandar församlingar,

som är ansvariga för begrav-ningsverksamheten, in religi-ösa budskap och håller inte isär sina uppdrag, anser Jessi-ca Kempka, som projektlett arbetet.

WEBBPLATSEN HAR utformats för att upplevas trygg och nära. Animerad film, rörlig bild, ljudinspelningar och foton underlättar för besöka-ren att ta till sig innehållet på flera sätt.

– Bland annat finns en animerad film som steg för

steg visar vad som händer med kroppen när någon dött på sjukhuset. Syftet är att även den som inte är så be-vandrad i svenska språket ska kunna följa en händelsekedja eller en process, säger Krister Kappel.

Delar av webbplatsen är översatt till engelska, span-ska, finska och arabiska. Pla-nen är att fler delar ska över-sättas och fler språk kan till-komma.

– Eftersom begravnings-verksamheten är ett samhälls-

Det finns en brist på kunskap i frågor som rör begravning, samtidigt är det viktigt att ge alla samma service, anser Krister Kappel, kyrkoherde i Järfälla församling. Församlingens nya webbplats om begravningsverksamheten är helt fristående från Svenska kyrkan. FOTO: JIANG MILLINGTON


Vid denna tidnings press-läggning har avtalsförhandling-arna för Svenska kyrkans avtal 17 ännu inte avslutats. Aktuell information om avtalet hittar du på internwww.svenskakyr-kan.se/arbetsgivare och alla medlemmar i Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation får löpande e-postnyheter om vad som händer i avtalsrörelsen. Svenska kyrkans avtal 17 tecknas mellan Svenska kyr-kans arbetsgivarorganisation,

Vision, Kommunal, Akademi-kerförbundet SSR och Jusek med förtecknade förbund, Kyrkans Akademikerförbund samt Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds samver-kansråd.

Svenska kyrkans arbetsgivar-organisation tecknar också avtal för Svenska kyrkans ut-landsanställda och ett avtal för skogsarbetare med GS Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch.

Aktuell information om avtalsförhandlingarna

uppdrag som vi har är det väldigt viktigt att vi har så bra, enkel och korrekt infor-mation att så många som möjligt av de boende i Järfälla kommun kan ta del av den, oavsett vilken tro eller livså-skådning de har, betonar Krister Kappel.

HAN FRAMHÅLLER OCKSÅ att det är viktigt att webbsidan har en egen adress och inte är en del av Svenska kyrkan:

– Vi länkar till webbplatsen från vår ordinarie försam-lings hemsida. Från webb-platsen länkar vi till bland annat vår församling, till

Järfälla församling har lanserat en särskild webbplats om begravning. Det ska göra det tydligare att uppdraget att vara huvudman för begravningsverksamheten utmynnar från riksdagen. www.begravningijarfalla.se

andra församlingar i området – även muslimska försam-lingar – och kommunens hemsida.

Krister Kappel tillägger att Järfälla församling – som en konsekvens av att allt fler invånare i Järfälla har en annan trosuppfattning – i vår bygger ett muslimskt grav-kvarter.

– Om vi vill ta begravnings-uppdraget på allvar och be-hålla det i framtiden tror jag att vi måste gå den här vägen och vara tydliga med att det här är ett uppdrag vi fått från riksdagen, resonerar Krister Kappel.

TEXT: NILS SUNDSTRÖM

Vi ska ha så bra, enkel och korrekt information att så många som

möjligt av de boende i Järfälla kan ta del av den, oavsett vilken tro eller livsåskåd-ning de har.

CHECKLISTORNA UTGÖR ett systemstöd för arbetsgiva-ren att ringa in vad man kan behöva arbeta med utifrån vad föreskrifterna säger att man ska göra. Det kan gälla rutiner mot krän-kande särbehandling, ruti-ner för att säkra att det råder balans mellan krav och resurser eller vad som är viktigt att tänka på gäl-lande organisatorisk och social arbetsmiljö vid indel-ningsändringar.

– Se materialet som en möjlighet att skanna av om arbetsplatsen arbetar syste-matiskt eller inte med de frågor som föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö tar upp, säger

Anna von Malmborg, ut-vecklingschef och samord-nare av arbetsmiljöfrågorna vid arbetsgivarorganisatio-nen och en av dem som arbetat fram stödmaterialet.

Materialet finns på:internwww.svenskakyrkan.se/arbetsgivare

Det finns fem checklistor som berör olika områden:• Organisatorisk och social

arbetsmiljö – en del av det systematiska arbetsmiljöar-betet

• Arbetsbelastning• Arbetstid• Kränkande särbehandling• Organisatorisk och social

arbetsmiljö – vid indelnings-ändringar

Efter förra årets avtalsrörelse har en partsgemen-sam arbetsgrupp arbetat med att ta fram ett stöd-material till föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö, AFS 2015:4.

Stödmaterialet har speglats mot kyrkans verk-samhet och de checklistor som ingår har anpassats till kyrkans sammanhang.

Nytt kyrkoanpassat stödmaterial till föreskrifterna om arbetsmiljö


Jaksland

Dynor www.malmgarden.se

Malmgården Svensk återförsäljare av de berömda Jaksland dynorna

aktuellt

Snart kan även vegetatio-nen på kyrkogårdar ut-tryckligen skyddas av kulturmiljölagen. Den föreslagna lagändringen innebär att det krävs till-stånd för att ändra ”med-vetet gestaltad vegeta-tion” på begravningsplatser och kyrkotomter tillkomna före 1940.

KULTURMILJÖLAGEN HAR sedan länge skyddat murar, portaler och fasta anordningar på begravningsplatser. Enligt regeringens proposition Kul-turarvspolitik bör även det gröna kulturavet på begrav-ningsplatserna få ett skydd i och med översynen av kultur-miljölagen.

– Det är positivt att man lyfter fram det gröna kultur-arvet i relation till det som ibland kallas det gråa kultur-arvet, som huvudsakligen är byggt av sten, säger Eva Grön-wall, kyrkogårdskonsulent på Svenska kyrkans arbetsgivar-organisation.

Medvetet gestaltad vegeta-tion är ofta planterad, men

det kan också vara något som är framgallrat ur en spontan vegetation.

– I första hand avses träd-kransar – det vill säga den trädplantering som står längs kyrkogårdens gräns mot yt-termarken, ofta i anslutning till ett staket eller en mur – el-ler alléer och häcksystem, säger Eva Grönwall.

För att ändra på det som är medvetet gestaltad vegetation krävs enligt lagförslaget ett tillstånd från länsstyrelsen.

Det gröna kulturarvet på kyrkogårdar är en mindre del

i översynen av kulturmiljöla-gen. Ett annat förtydligande gäller när en fråga om fast-ställelse av gränser för kyrko-tomt uppkommer. Då ska frågan prövas av länsstyrel-sen.

Propositionen betonar hela kulturarvspolitiken, musei-sektorns struktur och statens förvaltning av kulturhistoriskt värdefulla fastigheter. Riksda-gen väntas under våren fatta beslut och ändringarna i kulturmiljölagen föreslås träda i kraft 1 juli år.

TEXT: NILS SUNDSTRÖM

GRÖNT KULTURARV KAN FÅ LAGSKYDD

OM KYRKANSBEGRAVNINGSPLATSERFÖRR OCH NU

VILKA ÄR EGENTLIGEN plat-serna där vi gravsätter våraanhöriga? Hur har de kommit tilloch varför ser kyrkogårdar utsom de gör?

Inför mors dag släpper Svenska kyrkans arbetsgivaror-ganisation en nedladdningsbar skrift om kyrkans gravplatser förr och nu. Skriften förser den nyfikna läsaren med några nycklar till hur kyrkogårdar från olika sekler är uppbyggda. Läsaren får bland annat veta mer om vilka komponenter som är och har varit viktiga för att skapa begravningsplatser och varför just dessa komponenter har valts.

Mors dag är en av årets hel-ger när människor vallfärdar till landets kyrkogårdar och begrav-ningsplatser. Många församling-ar och förvaltningar arrangerarunder sommarhalvåret ävenkyrkogårdsvandringar på olika teman.

Skriften Kyrkans gravplatser förr och nu kan enkelt kopieras till de besökare som vill veta merom hur natur, kultur, religion, etikoch moral format viloplatsernaför dem som gått före.

Skriften kan kostnadsfritt laddas ner från: internwww.svenskakyrkan.se/arbetsgivare

HAMMARBY BRUK NORA AB Grundades 2001 och har sitt säte i Örebro. Hammarby Bruk AB har som syfte att bedriva och vara behjälplig med att utveckla ett grönt och modernt sammhälle. Vår specialitet ligger i att vara flexibla och sätta kunden i centrum. Vi har räcken, staket och grindar i smide och gjutjärn. Lyktstolpar och belysning. Parksoffor, planteringsurnor, kantstål för avgränsning mellan grönyta och grusgång.

www.hammarbybruk.seRöcklinge, ÖREBRO • 019-222 022 • 070-620 42 62

Gjuteri och smidesprodukter för offentlig miljö

Tel: 0144 -399 50 • www.kyrkljus.se

Vår nya dopljusstake är av glas med en duva i relief. Hög glaskvalitet, svenskdesignad.

Nu kör vi i egen regi!Fr.o.m 2016 kan ni teckna er försäkring direkt

i Svenska kyrkans egna försäkringsbolag.

[email protected]

010-160 71 00

Försäkring

Grafisk profil

Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation tillhandahåller förtjänstlitografier av Sam J Westerholm. Ett oinramat exemplar av litografin Söndag kostar 600 kr. Ett inramat exemplar kostar 1 500 kr.

För ytterligare information och beställning kontakta vd-assistent Camilla Brännström på mejl: [email protected] eller läs mer på: http://internwww.svenskakyrkan.se/arbetsgivare/utmarkelser

Förtjänstlitografi

600PASSA-

PÅ-PRIS:

KRONOR

Tel:0144-399 50 www.kyrkljus.se

Alkoholfritt Kommunionvin.

Oblater35, 60, 80, 140 mm. Även Glutenfria, och Ekologiskt odlade.

www.kulturbelysning.seKulla Gunnarstorps Gods, 254 78 Domsten

Tel: 042-23 76 90 Email: [email protected]

l Belysningsstolpar i gjutjärn med en totalhöjd av mellan 2,6-5,0 m.l Väggbelysningar i gjutjärn, koppar/mässing i olika utföranden.l Godkända där antikvariska krav har ställts.l Gjutjärnssoffa i sekelskiftesstil.

KulturBelysning

Kulturbelysning_Ducatus_02_17.qxp_Layout 1 2017-03-07 15:47 Sida 1


krönikan

OWE WIKSTRÖM är professor i religions-psykologi vid Teolo-giska fakulteten, Uppsala universitet. Han är också präst, psykoterapeut och författare – känd bland annat för storsäljaren Lång-samhetens lov. Han har också skrivit boken Att älska livet mer än dess mening som kom till av en nära döden-upple-velse.

Synen på dödenAD HAR HÄNT? För bara några generationer

sedan låg farmor eller mormor lik i en bod på går-

den. Hela bygden kom och såg. Den döde låg kvar tills

sommaren kom och man kunde gräva i marken.

På landet stod man i tyst vörd-nad när ett begravningsfölje skred förbi på landsvägen. De tog av sig hatten när följet passerade. Mörk klädsel eller litet sorgband erinra-de om att döden ingick i livet.

I dag tystnar de flesta, harklar sig och tittar bort när samtalet kommer in på hur man vill dö, var man vill begravas. Ännu svårare blir det om undran gäller de före-ställningar man har om vart vi tar vägen. Orden sviker, tanken svind-lar.

OM NÅGON TALAR OM att det vore klokt att skriva ett brev till barnen att öppnas om man skulle dö helt oväntat – allt för att bespara dem en massa praktiska besvär – kan samtalen flyta på; men när det gäller undran över vart vi tar vä-gen blir samtalen famlande. Kan-ske griper vi efter minnen från söndagsskolan, en eller annan psalmvers, Nangijala och Nangili-ma eller försöker tänker oss en sömn som aldrig tar slut. Men vagheten slår följe med en känsla av vag ogripbarhet eller dov oro.

Samtidigt - oförmågan och

oviljan att tala om livet på andra sidan är kanske ett slags nödvän-digt skydd som måste respekteras.

Visst, vi ögnar igenom dödsan-nonser, dikter och minnesord. Vi läser om dödsolyckor, ljudet av en ambulans är hotfullt. Men ofta gäller detta andras död. En helt annan sak är den personliga döden, det vill säga vår egen eller våra älskades död, liksom vad vi tänker oss ska ske när livslågan brunnit ut.

I stället för att säga död säger vi ofta ”gått bort” eller ”tagit ned skylten”. På inbjudningar till jord-fästningar står ibland ”Klädsel: ljus!” Som om sorg går att undvika.

ETT SÄTT ATT HANTERA ambivalen-sen inför döden är att utesluta de döda från vår åsyn. Den enskildes död kan förpassas till särskilda områden; sjuksalar, begravnings-byråer, hospicevården, patologen, dagstidningarnas familjesidor, dödsannonser eller kyrkogårdar. Det är som om vi ville hålla kvar och mota undan tragiken. Vi vill spänna fast döden någon annan-stans – utom vårt synhåll; men kvar finns oro och tårar.

En normal jordfästning i Sverige tar en halvtimme. Begravningarna sker allt längre från dödsdagen – det tar tid innan alla berörda kan hitta en lämplig dag.

SUMMA SUMMARUM – det finns få platser eller arenor där tanken på vår egen personliga död blir tydlig och artikulerad, benämnd och bearbetad. Inte ens när vi stått på en kyrkogård och slängt blommor i en grav orkar vi ta in att vi själva en gång skall ligga där.

Därför förblir det klassiska rå-det: Memento mori, betänk att du är dödlig. Det är inte pessimism eller deppighet att lågmält samtala om att vi en gång måste skiljas – det är saklig realism.

Inte ens när vi stått på en kyrko-gård och slängt

blommor i en grav orkar vi ta in att vi själva en gång skall ligga där.

FOTO: ULLA MONTAN

OWE WIKSTRÖM


reformationsåret 2017 | del 2

Vilken tes skulle Martin Luther ha ställt på arbetsgivare i dag,

med fokus på medarbetarnas

insatser?

Värdera allas arbete – vi är kallade att tjäna varandra

MARTIN LUTHER 2017 | TES 2


e

Hur värderar vi arbetet inom Svenska kyrkan? Ska vi göra det? Personalvetare Anna von Malmborg och teologie doktor Eva-Lot-ta Grantén samtalar om Luthers tjänande bild av arbetet och dagens individualiserade bild av jobbet.

Allt arbete är lika mycket värtANNA VON MALMBORG OCH EVA-LOTTA GRANTÉN I SAMTAL OM VÄRDET I ARBETET VI UTFÖR

DET FINNS skillna-der mellan Luth-ers ideologi kring arbetet och våra nutida tankar kring hur

vi värderar arbete. Det märks tydligt i det andra runda bords-samtalet i ordningen mellan Anna von Malmborg – utvecklingschef och samordnare för arbetsmiljöfrå-gor vid Svenska kyrkans arbetsgi-varorganisation – och Eva-Lotta Grantén, chef för utvecklingsav-delningen vid Lunds stiftskansli.

En vanlig tolkning av Luther är att han krävde hård arbetsmoral och en asketisk livsstil. Luther framställs därför ofta som någon som sitter på din axel och viskar att du ska jobba och slita – men den bilden stämmer inte alls, säger Eva-Lotta Grantén:

– Jag ser verkligen fram mot att få presentera en gladare Luther. Han var inne på att arbete är en källa till glädje, han pratade om vikten av att vila och att arbete har ett syfte, en mening och tjänar till

något gott. Han tyckte att det skulle vara roligt på jobbet, säger hon.

LUTHERS SYN PÅ ARBETE handlar om att tjäna sin medmänniska. I den lutherska arbetsetiken är därmed ingen uppgift viktigare än någon annan. Han menade att allt man gjorde gav en mening. Inte så som vi tänker i dag, att arbetet i sig ska vara spännande och meningsfullt, utan att det var och är meningsfullt att göra något för sin nästa. Därför var alla uppgifter lika värdefulla.

Till skillnad från i dag, menade Luther att människan livet igenom borde förbli i det yrke hon fötts in i, eftersom det var Gud som hade tilldelat henne detta yrke – ett kall – och placerat henne på sin plats i den sociala hierarkin.

DET PERSONLIGA FÖRVERKLIGANDETI dag styrs ideologin kring arbete snarare av en stark individualism och en önskan om förverkligande. Helst ska arbetet upplevas som både meningsfullt och utvecklan-

Luther var inne på att arbete är en källa till glädje, han pratade om vikten av att vila och att arbete har ett syfte, en mening och tjänar till något gott.

FOTO

: MA

GN

US A

RO

NSO

N/IKO

N


reformationsåret 2017 | del 2

Det kan tyckas finnas en motsättning i att i lönekuvertet värdera arbete olika, samtidigt som vi menar att allt arbete är lika viktigt.

ANNA VON MALMBORGUtvecklingschef och samordnare för arbetsmiljö-frågor vid Svenska kyrkans arbetsgi-varorganisationBor: Uppsala

Om Luther skulle kunna säga något till Svenska kyrkan som arbetsgi-vare i dag, som handlar om saker att tänka på, förändra eller fördjupa – vad skulle det vara tror du?

– Allt det vi gör, som an-ställda inom Svenska kyrkan, gör vi för näs-tan. Vare sig vi står i direkt kontakt med församlingsbor-na eller inte, så möjliggör och underlättar vi för andra att stå i nästans tjänst.

de. Vi tjänar fortfarande varandra, men med en stor skillnad från senmedeltidens människor: Vi identifierar oss gärna med det vi gör. På så vis blir valet av yrke existentiellt på ett grundläggande plan – yrkesvalet visar vem man är. Som arbetsmarknaden är struktu-rerad blir vi också avlönade och belönade för det arbete vi utför.

– Inom Svenska kyrkan är allt arbete lika viktigt, oavsett vad vi gör. Det är viktigt att minnas. Det kan tyckas finnas en motsättning i att i lönekuvertet värdera arbete olika, samtidigt som vi menar att allt arbete är lika viktigt, men vi måste i arbetslivet kunna värdera kompetens, ansvar och insats sam-tidigt som vi uppskattar alla insat-ser, säger Anna von Malmborg.

SVENSKA KYRKAN - EN ARBETS-PLATS SOM ANDRA?Ibland får man höra att en kyrklig arbetsgivare borde eftersträva att allas arbete ska värderas lika, även i pengar mätt, säger Anna von Malmborg.

– Men den kyrkliga arbetsplat-sen skiljer sig inte från andra ar-betsplatser, säger Eva-Lotta Gran-tén. Vi får acceptera att de förhål-landena är precis likadana oavsett var vi jobbar. I våra egna ögon betalar vi av goda skäl mer till den som bär ansvar och har längre utbildning. Men i Guds ögon är den personen inte viktigare, inte heller en finare eller bättre män-niska, betonar hon.

Eva-Lotta Grantén lyfter olika etiker som rör rättvisa: Fördel-ningsrättvisan som kan liknas vid en tårta. I allmänhet delar vi tår-tan i flera, lika stora bitar. Det

andra rättvisebegreppet handlar om behov. Om man är mätt kan man gärna avstå sin tårtbit för någon annan, vilket upplevs som rättvist. När det gäller arbete finns ett rättvisebegrepp som är merito-kratiskt, det vill säga att någon har investerat mer i utbildning, har mer erfarenhet eller tar mer an-svar. Då är det också rättvist att få mer lön.

– Det finns dessutom studier som visar, att om alla har samma lön leder det till att ingen vill ta fullt ansvar, säger Eva-Lotta Gran-tén.

FÖR VEM GÖR JAG DETTA? Den lutherska teologin kan vara en god motbild till den starka individualismen och det självför-verkligande vi upplever i dag. Det kan nämligen upplevas som för-tryckande att inte ha ett arbete eller att inte kunna arbeta. Frånva-ro av lönearbete kan uppfattas som negativt, det visar forskning.

– Här kan kyrkans budskap vara viktigt, nämligen att det viktiga inte är vad du gör, utan vem du är, säger Anna von Malmborg.

– Ja och samhället är fortfaran-de organiserat så att vi tjänar var-andra. Vi är gemenskapsvarelser och vi organiserar oss så att vi tjänar varandra, via lönearbete men också via annat arbete, säger Eva-Lotta Grantén.

Men går det då att tjäna sin nästa och samtidigt hålla den egna utvecklingen levande?

– Jag tror att vi är många som bär sådana tankar och emellanåt måste man bara ha fokus på sig själv. Finns det någon sorts gräns

för det egna förverkligandet? undrar Anna von Malmborg.

– I den lutherska traditionen var tankarna kring arbetet mer befriat från prestation – det spelade där-för ingen roll om arbetet var me-ningsfullt, det viktiga var att job-bet blev gjort, säger Eva-Lotta Grantén.

– I dag kan man fråga sig om vi måste utvecklas hela tiden, fortsät-ter hon. Måste vi prestera? Det är spännande frågor, för i dag finns det ingen gräns för hur mycket vi kan och ska utvecklas. Det står till och med i alla avtal att vi ska ut-vecklas.

– Ja och i de sammanhangen är det lätt att hamna i tankar om ”när är det tillräckligt för att man ska må bra”, säger Anna von Malmborg.

SE ALLAS INSATSER Det är en väsentlig skillnad mellan att värdera någons arbete och att jämföra sitt arbete med någon annans. Är mitt arbete mer bety-delsefullt än ditt? Är ditt jobb mer kreativt än mitt? Är min roll och mitt jobb i farozonen om vi tar in ideella krafter på min arbetsplats? För att komma bort ifrån tankar som dessa bör man anstränga sig för att se och uppmärksamma de insatser en person gör.

– Vi får inte glömma bort att se allt arbete som utförs, oavsett vem som gör det, säger Anna von Malm-borg. Ett exempel kan vara att det blir städat. Sådana uppgifter är oerhört viktiga, men det intressan-ta är att de syns först om de inte görs. Om vi inte uppmärksammar andras arbete är det en signal för att vi bara förutsätter att det utförs.

– Luther skulle ha sagt att man


EVA-LOTTA GRANTÉNTeologie doktor och verksam vid Lunds stiftskansliBor: Bjärred

Om Luther skulle kunna säga något till Svenska kyrkan som arbetsgi-vare i dag, som handlar om saker att tänka på, förändra eller fördjupa – vad skulle det vara tror du?

– Han skulle peka på att vardagens arbe-te är viktigt för medmänniskor-na. Det är vårt uppdrag som människa att tjäna varandra och då är allt arbete lika viktigt. Det kan vara värt att tänka på när det i dag finns ten-denser om att vissa arbeten är bättre än andra.

ser sig själv och det man gör, men inte andras arbete, säger Eva-Lotta Grantén. Det var just därför han ville lyfta exempelvis föräldraska-pet och pigornas arbete. Han hade en stark inställning till att allt vi gör ska vi göra för andra – för då behövs allting.

– På våra arbetsplatser bör vi göra alla våra flöden tydliga; att vi pratar om dem, att vi verkligen ser vad den andre bidrar med, säger Anna von Malmborg.

– Ja och åt andra hållet också.

Det är viktigt att vi är medvetna om hur det så kallade osynliga arbetet påverkas vid organisatoriska för-ändringar, fyller Eva-Lotta Grantén i. Hur påverkas städningen, inkö-pen, vaktmästarens arbete?

– Det är viktigt för ett gott ledar-skap att veta hur det påverkar samtligas arbete, sammanfattar Anna von Malmborg.

AMBIVALENSENDet förekommer ibland förställ-ningar om att det skulle vara sär-

skilt meningsfullt att arbeta med kyrkans grundläggande uppgifter, men det är något Eva-Lotta Gran-tén vill tona ner.

– Arbete är ambivalent, precis som vi människor är ambivalenta. Via arbetet kan vi aldrig hitta vår grundläggande livsmening – vi kan inte tillfredsställas av vad vi gör, utan tillfredsställa vad vi ÄR, nämligen älskade av Gud. Först då kan vi också stå ut med de trista uppgifter ett arbete också innebär.

TEXT: ELISABET TAPIO NEUWIRTH

Luther hade en stark inställning till att allt vi gör ska vi göra för andra –för då behövs allting, framhåller Eva-Lotta Grantén.FOTO MARIA SVENSK/IKON


kompetens

På en arbetsplats där återkoppling är en naturlig del av verksamheten skapas tydlighet, vilket i sin tur ge- nererar effektivitet och god hälsa.

Det är ett centralt budskap i kur-sen Att ge återkoppling, som ledare inom Svenska kyrkan erbjuds under försommaren eller tidiga hösten.

ÅTERKOPPLING KAN VARA både positiv och korrigerande. Den kan äga rum såväl spontant i en korridor som inom ramen för strukturerade möten, exempelvis utvecklingssamtal och arbetsplatsträffar. Huvudsaken är att återkopplingen sker i ett samtal som skapar tydlighet och me-ning för båda parter.

− Det är viktigt med öppenhet och tillit i samtalet. Båda ska förstå vad som blivit sagt, säger Christina Rongedal.

Hon är gestaltterapeut och statsvetare

och har arbetat mycket med verksamhets-utveckling. Tillsammans med Katarina Claesson, präst sedan 26 år och coach med fokus på lösningar, utgör hon företa-get Two Trust, som håller i kursen Att ge återkoppling. Tillsammans har de tidigare mött många arbetslag inom Svenska kyrkan och vet att återkoppling inte alltid är något självklart.

− Inom Svenska kyrkan är man otroligt bra på själavård, men återkoppling på arbetsplatsen är en helt egen kompetens, betonar Christina Rongedal.

På arbetsplatser där ingen återkoppling ges skapar personalen ofta egna ”öar” där de sköter sina arbetsuppgifter på egen hand och efter eget huvud.

Konsten att ge återkoppling− Med återkoppling kan man som chef

få ett redskap för styrning av verksamhe-ten. Feedback är ett suveränt sätt skapa tydlighet och sätta gränser, förklarar Katarina Claesson.

Hon betonar att återkoppling inte är liktydigt med tillsägelser.

− Vid det vi kallar korrigerande feed-back gäller det att formulera sig tydligt och tillräckligt ärligt, men det får aldrig tippa över till personangrepp och man får inte ha en dold agenda. Grunden till återkopplingen ska vara att man vill personen väl.

VID DEN FÖRSTA TRÄFFEN inom ramen för kursen kommer deltagarna att få träna på den här typen av svåra samtal och under den tid som förflyter mellan de båda kurstillfällena är det meningen att de ska testa sina kunskaper på respekti-ve arbetsplats. Tanken är att kursen ska

Feedback är ett suve-ränt sätt att skapa

tydlighet och sätta gränser.

En arbetsplats mår bra av att ha en återkopplingskultur, där alla tar ansvar för att både be om och ge feedback och där alla känner sig sedda och bekräftade. FOTO: GUSTAF HELLSING /IKON


KURSFAKTAKursen Att ge återkoppling ges i två omgångar: den 11 maj + 14 juni 2017, respektive den 14 september + 16 oktober 2017, båda tillfällena i Stockholm. Det finns utrymme för max 20 deltagare per kurs-omgång.

Sista anmälnings-dag är fem veckor före första utbild-ningsdagen. Anmälan sker på internwww.svenskakyrkan.se/arbetsgivare/utbildning

Kursledarna Katarina Claeson och Christina Rongedal tränar arbetsledare i hur man ger återkoppling på ett bra sätt.

FOTO: MAGNUS GLANS

Medlemsnytta i framkant

kompetensutveckling!ARBETSGIVARFRÅGOR OCH ARBETSMILJÖAnställningsavtal Stockholm 17/5 2017 nytt datum

Arbetsgivarfr./arbetsrätt Steg 1 Stockholm 28-29/9 2017

Arbetsgivarfr./arbetsrätt Steg 2 Stockholm 23-24/11 2017

Arbetstider och schemaläggning Sundsvall 12/10 2017

Att vara skyddskommitté Alvesta 9/5 2017 nytt datum Linköping 6/12 2017

Grundläggande arbetsmiljöutbildning Hässleholm 19-20/9 + 7/11 2017

Grundläggande lönebestämmelser Årets kurstillfälle genomfört

Löneberäkning Stockholm 11-12/10 2017

Lönekartläggning Stockholm 3/10 2017

Lönesättning genom samtal Hässleholm 24/10 2017

Organisatorisk och social arbetsmiljö Göteborg 21/11 2017

Pension och försäkringar Stockholm 30/11 2017 nytt datum

LEDARSKAPArbetsledarutbildning för vaktmästare i kyrka och på kyrkogård 8 kursdagar vid fyra tillfällen. Kursstart 19-21/9 2017.

Att ge återkoppling NY! Stockholm 11/5 + 14/6 2017 Stockholm 14/9 + 16/10 2017

Chefs- och ledarskapsutveckling i Svenska kyrkan 20 kursdagar vid 10 tillfällen över två år. Kursstart 4-5/10 2017

KYRKOGÅRD OCH BEGRAVNINGArbetsmiljöansvaret på kyrkogården Stockholm 17/10 2017

Begravningslagstiftning, grundkurs Skövde 26/9 2017

Begravningslagstiftning, fördjupning inklusive medling Alvesta 3/10 2017

Förvaltningskunskap- arkivhantering NY! Stockholm 14/11 2017

Gravskötselservice Stockholm 9/3 2017 nytt datum Hässleholm 10/10 2017

Vård- och underhållsplaner för begravningsplatser Göteborg 7/11 2017

ta avstamp i deltagarnas vardag och att de ska kän-na att de inte är ensamma.

Det är också viktigt att ge återkoppling på det som är positivt.

− Det är lätt att hamna i negativdiket och hänga upp sig på det som inte funge-rar. Det kan ibland vara svårt att ge posi-tiv feedback, till exempel om man inte vet tillräckligt om medarbetarens var-dagsarbete, säger Katarina Claesson.Hur inför man då en kultur av återkopp-ling på en arbetsplats?

− Man kan absolut inte gå in och säga att ”från och med nu jobbar vi så här”, det funkar inte, säger Christina Ronge-dal.

− Som chef kan man börja i exempel-vis utvecklingssamtalet och sedan spri-da återkopplingskulturen till arbetsplat-sträffarna. Målet är att det till slut ska finnas en vardag där samtliga tar ansvar för att både be om och ge feedback och där alla känner sig sedda och bekräfta-de.

ANNA VON MALMBORG, utvecklingschef och samordnare för arbetsmiljöfrågor på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisa-tion, framhåller att återkoppling är ett viktigt verktyg för att hjälpa medarbeta-re och arbetsgrupper att utvecklas i sitt arbete. Det bidrar också till att utveckla verksamheten.

– Återkoppling är också ett viktigt verktyg för att se till att medarbetare får det stöd och de resurser som behövs för att kunna hantera arbetets krav på ett bra sätt.

TEXT: KARIN STRAND


kompetens frågor & svar

FRÅGA: Som nytillträdd kyrkoherde för första gången är det många skilda frå-gor att sätta sig in i. Det som framför allt gör mig orolig är vilket ansvar jag har för arbetsmiljön. Kan jag straffas om någon skulle råka ut för en olycka?

SVAR: KYRKOHERDENS ARBETSMILJÖANSVAR

regleras inte i kyrkoordningen. Arbets-miljöansvaret vilar enligt arbetsmiljö- lagen på arbetsgivare, d v s församling eller pastorat. Såsom arbetsgivarens företrädare i arbetsmiljöhänseende ligger detta ansvar ytterst på kyrkorådet.

Ett eventuellt straffansvar för arbets-miljöbrott kan därför utkrävas av varje enskild ledamot av kyrkorådet för sådana beslut som ledamoten deltagit i och inte reserverat sig mot. Eftersom arbetsmiljö-lagstiftningen ålägger arbetsgivare en skyldighet att vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall, kan ansvar utkrävas även i fall då kyrkorådet underlåtit att besluta om sådana för arbetsmiljön behövliga åtgärder.

Kyrkorådet kan också uttryckligen fördela uppgifterna i arbetsmiljöarbetet till kyrkoherden, liksom denne i sin tur kan lägga ut uppgifter till sina medarbetare. Uppgiftsfördelningen avser det interna befattningsansvaret och inte vem som slutligen blir straffrättsligt ansvarig i händelse av en olycka; detta ansvar fastställs alltid av domstol.

För att en fördelning av arbetsuppgif-terna ska få betydelse i straffrättsligt hänseende, fordras att vissa förutsätt-ningar är uppfyllda. Omständigheter som då beaktas är om det funnits ett behov av att delegera uppgifterna och huruvida mottagaren haft tillräckliga befogenheter och resurser för att kunna fullgöra ansvaret. Härutöver ska motta-garen ha haft tillräckliga kunskaper om gällande regler och förhållanden i övrigt rörande riskerna i arbetsmiljön. Upp-

giftsfördelningen ska även ha varit tydlig i sin utformning och dessutom skriftlig om det funnits minst tio arbetstagare i verksamheten. I det fall kyrkoherden inte anser sig ha tillräckliga resurser, befo-genheter eller kompetens bör hen frånsä-ga sig uppgifterna. Detta kan i och för sig göras helt informellt men för tydlighets skull bör så ske skriftligt.

ETT PAR RÄTTSFALL illustrerar närmare de frågor som uppkommer när arbetsmiljö-ansvaret ska fastställas mellan kyrkoråd och kyrkoherde.

En nyanställd kyrkvaktmästare utan tidigare erfarenhet av yrket fick 1999 sitt ena ben svårt skadat när en cirka 300 kg tung gravsten med brusten dubb plötsligt föll över honom. Olyckan inträffade på grund av att kyrkvaktmästaren av okun-skap använt fel arbetsmetod när han för hand försökte rikta stenen.

Både kyrkoherden och kyrkonämn-dens ordförande åtalades för arbets- miljöbrott; kyrkoherden i egenskap av arbetsledare och ordföranden såsom företrädare för samfälligheten som ar-betsgivare. Tingsrätten ogillade åtalet och efter prövningstillstånd avgjordes målet slutligen i hovrätten 2005. Enligt hovrätten ingick det inte i kyrkoherdens tjänst att vara arbetsledare för kyrkvakt-mästarna när de arbetade på kyrkogår-den. Att just denna kyrkoherde visserli-gen tagit på sig arbetsledande uppgifter betydde emellertid inte att han också tagit på sig arbetsmiljöansvaret. För detta fordrades enligt hovrätten kunskap om arbetsmiljöfrågor för det aktuella arbetet, vilket kyrkoherden dock sakna-de. Kyrkoherden friades därför helt från ansvar.

Däremot dömdes kyrkonämndens ordförande för arbetsmiljöbrott till dags-

Om någon skadar sig på jobbet – vilket ansvar har arbetsgivaren?

En nyanställd kyrkovaktmästare utan tidigare erfarenhet av yrket fick 1999 sitt ena ben svårt skadat när en cirka 300 kg tung gravsten med brusten dubb plötsligt föll över honom. Vems är ansvaret för olyckan?


böter. Enligt hovrätten skulle han ha satt sig in i hur arbetsmiljöfrågorna lösts för kyrkvaktmästarna när han tog på sig sitt förtroendeuppdrag.

LIKNANDE FRÅGOR AV principiellt intresse behandlades i en tingsrättsdom 2009. Bakgrunden var den att en kyrkogårds- arbetare i en församling ett par år tidiga-re hade förolyckats i samband med att en grav skulle återfyllas. Den så kallade jordlådan, som var lastad med all den uppgrävda jorden, föll ned i graven och klämde honom till döds. Kyrkogårdsarbe-taren hade saknat betryggande erfaren-het och inte heller fått tillräcklig utbild-ning för sitt arbete. Fråga var nu om en kyrkoherde redan genom sin tjänst kun-de anses ha ansvaret för arbetsmiljön inom församlingen, om arbetsmiljöan-svaret delegerats av kyrkorådet till kyrko-herden eller om detta ansvar låg kvar på

kyrkorådet. Till skillnad från tidigare mål hade åtal väckts mot kyrkoherden även i egenskap av ledamot i kyrkorådet.

Inledningsvis konstaterade tingsrätten att det var arbetsgivaren som bar ansva-ret för arbetsmiljön och att kyrkorådet var det organ inom församlingen som i detta avseende representerade arbetsgivaren om inte annat följde av lag eller delegation. Härefter övergick tingsrätten till att pröva frågan huruvida kyrkoher-den – såsom en verkställande direktör inom ett bolag – hade det yttersta ansva-ret för arbetsmiljön.

Tingsrätten fann att kyrkoherden, enligt dåvarande kyrkoordning, hade ansvaret för tillsyn och övergripande samordning av all verksamhet utifrån församlingens grundläggande uppgifter, dvs gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Tingsrätten noterade därvid att Svenska kyrkans överklagandenämnd funnit att kyrkoherden genom kyrkoord-ningen inte automatiskt hade ett chef-skap inom alla områden men att nämn-den ansåg att kyrkoherden skulle ha ett sådant chefskap.

DEN SLUTSATS SOM tingsrätten kom fram till var att överklagandenämndens beslut tydde på att det fanns områden som kunde ligga utanför kyrkoherdens an-svarsområde. Enligt tingsrätten innebar bland annat detta att kyrkoherden inte enbart i sin egenskap av kyrkoherde haft ansvaret för arbetsmiljön. Inte heller ansåg tingsrätten att arbetsmiljöansvaret kunde anses delegerat till kyrkoherden. Innebörden av detta ställningstagande var således att arbetsmiljöansvaret vid olyckan låg kvar på kyrkorådet. Såväl kyrkorådets ordförande som kyrkoherden hade därför, i egenskap av leda-möter i kyrkorådet, ansvaret för arbets-miljön.

Vidare menade tingsrätten att de båda åtalade inte följt arbetsmiljölagstift-

ningen genom att se till att de som hade arbetsuppgifterna på kyrkogården haft tillräcklig utbildning eller erfarenhet. Om så hade varit fallet kunde enligt tingsrätten olyckan ha undvikits. Både kyrkorådets ordförande och kyrkoherden dömdes för arbetsmiljöbrott till villkorlig dom och dagsböter samt förpliktades att utge skadestånd till vardera av den om-komnes barn och änka.

GENOM ÄNDRINGAR I kyrkoordningen utvidgades emellertid 2010 kyrkoher-dens ledningsansvar till att omfatta all verksamhet. Huruvida detta också inne-bär att kyrkoherden i kraft av sin ställ-ning som högste chef även får ansvaret för arbetsmiljön är emellertid en fråga som får avgöras av domstol i rättstillämp-ningen. Det straffrättsliga ansvaret av-görs med hänsynstagande till den i varje särskilt fall föreliggande situationen och med beaktande av var det reella inflytan-det över beslut och åtgärder ligger.

Klart är dock att kyrkoherden fortsätt-ningsvis måste utgå från att hen ytterst har hela arbetsledningsansvaret och att detta även kan få betydelse när arbets-miljöansvaret ska fastställas.

Robert Svecarbetsrättsjurist, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation

Om någon skadar sig på jobbet – vilket ansvar har arbetsgivaren?FOTO: MOSTPHOTOS


kompetens frågor & svar

CE-märkning på rasskydd? Fråga: Vi har själva byggt gravstämp men börjar nu oroa oss för att ett sådant rasskydd ska ha CE-märkning precis som våra hjälmar, motorsågsbyxor och arbetsstövlar?

Svar: CE-märkning är en pro-duktmärkning inom främst EU som innebär att en produkt med CE-märkning får säljas utan ytterligare nationella krav. Förut-sättningarna för att få CE-märka en produkt är att den överens-stämmer med grundläggande krav på exempelvis hälsa, säker-het, funktion, miljö samt att en föreskriven kontrollprocedur har följts. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation har gett ut skriften Gravgrävning - riskbe-dömning, etiska aspekter och instruktioner för säker gravgräv-ning (reviderad 2016). I skriften används termen rasskydd för begrepp som stämp, stämpling, gravmall, jordlåda, spont och så vidare. För närvarande finns det fem föreskrifter från Arbetsmiljö-verket som ställer krav på att den utrustning vi använder är CE-märkt. Dessa är reglerna om enkla tryckkärl, utrustningar för explosionsfarlig miljö, utförande av skyddsutrustning samt tryck-bärande anordningar och maski-ner. Vidare finns krav från andra myndigheter där CE-märkning krävs, exempelvis elanordningar.

Om man har en jordlåda med hydraulik torde det finnas krav på CE-märkning men så är inte fallet med rasskydd som till exempel stämp. Det innebär att arbets-givaren som arbetsmiljöansvarig svarar för att material och arbets-metoder är säkra. Arbets- givarorganisationens skrift ger bra vägledning och en CE-märkt utrustning innebär givetvis garan-tier för hållfasthet med mera om den används enligt instruktioner. Det kan noteras att det finns andra föreskrifter från Arbetsmil-jöverket som anger vissa kvali-tetskrav. Så gäller till exempel att man inte får använda stegar som inte är certifierade. CE-märkning kan vara en sådan certifiering.

PER WESTBERG Förhandlare/rådgivare, Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation

Ansvar för gravsättningFråga: Hos oss brukar begrav-ningsbyråerna ta hand om sänkning av urnor tillsammans med de anhöriga. Vi undrar vilket ansvar vi har för detta när anhöriga själva kommer med urnan. Det händer numera allt oftare eftersom webbase-rade byråer inte utför denna tjänst, till skillnad från tradi-tionella begravningsbyråer.

Svar: Det är huvudmannen som enligt 9 kap. 6 § begravningslagen har ansvar för tjänsten gravsättning. I detta ingår sänk-ning av urna/aska. Detta ska göras utan kostnad för dödsbo-et. Tjänsten är redan finansierad genom begravningsavgiften för alla som vid dödsfallet vara folkbokförda i Sverige. Om anhöriga kommer med en urna och önskar hjälp med att sänka den i graven är begravningshu-vudmannen skyldig att uppdra åt en vaktmästare att hjälpa till med detta, dock inte att vara delaktig i en eventuell ceremoni. Givetvis ska huvudmannen i förväg ha kommit överens med de efterlevande om gravplats

och om en tid för gravsättning. Klädsel för vaktmästare kan var densamma som när anhöriga önskar närvara vid gravsättning av kista, då avskedsceremonin redan har avslutats i kyrka eller kapell, det vill säga inte den formella klädsel som vid proces-sionsbärning. När lokala begrav-ningsbyråer erbjuder gravsätt-ning av urna och tar betalt för detta, är det inte för själva tjäns-ten sänkning av urna - eftersom den redan är betald - utan för den akt som hålls i samband med sänkningen.

EVA GRÖNWALLkyrkogårdskonsulent,Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation

Har du frågor eller behöver rådgivning? Vi hjälper dig.Svenska kyrkans arbetsgivarenhet har experter inom olika arbetsgivarområden. Bland dem som jobbar på arbetsgivarenheten finns jurister och specialiserade förhandlare/rådgivare. Har du en frå-ga inom arbetsrättsliga och personalpolitiska områden – om kollektivavtal, arbetsrätt, arbetsmiljö med mera – så kontakta oss gärna. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation erbjuder även råd- givning och service inom begravningsverksamhet. Jourtelefon 08-737 70 00, telefontid se sidan 50.

Vem som är kontaktperson inom ditt stift kan du också se på sidan 50.

Huvudmannen har ansvar för gravsättning, i vilket sänkning av urna/aska ingår. FOTO: MOSTPHOTOS

Br Henrikssons Stenhuggeri Industrigatan 4, Kungsbacka

Tel: 0300-180 25www.henrikssonsstenhuggeri.se

Bengtsheden 9790 23 SvärdsjöTfn: 0246-602 50Fax: 0246-602 35Mobil: 070-321 74 [email protected]

www.malerikonservator.nu

Axvallavägen 27SE-53273 VarnhemTel: 0511-607 98

E-mail: [email protected]

aspelid abMöbler & Inredning

www.aspelid.se

Magnarps Byaväg 140266 55 VejbystrandTel:073 64 04 663

[email protected]

familjesidan.se

Döds- ochtackannonser

på nätet

familjesidan.se

Döds- ochtackannonser

på nätet

Döds- och tackannonser på nätet

Döds- och tackannonser på nätet

www.begravningar.se

LEV

ER

AN

TÖR

SG

UID

EN

Glaskonst

Data

StenhuggeriResor

Begravn. & bouppteckn.

Kyrkinredningar MåleririkonservatorInredning - Offentlig

GlaskonstFörsäkringar

– Annons –

Vill du synas i Leverantörsguiden?

Kontakta mig!Mikael Lindholm 090-71 15 11

[email protected]

Krokslätts Torg 5 Mäster Samuelsgatan 60, 8 tr 431 37 Mölndal 111 21 Stockholm

031-708 29 50 www.eniac.se

Exodus ResorGustavshemsvägen 1 G

227 64 LundTel: 046-14 05 90Fax:046- 37 35 15

E-mail: [email protected]

www.exodusresor.se

Fredahl ABBox 34, 520 43 Åsarp

Tel: 0515-77 72 00Fax: 0515-77 72 01

E-mail: [email protected]: www.fredahl.se

Blyinfattade kyrkfönsterEtt kulturhistoriskt värde som behöver vårdas och bevaras.

Vänd er med förtroende till specialisten när det gäller fackmannamässigt utförda

• nytillverkningar • reparationer • restaurationer

Vi erbjuder högsta kvalitet, 40-årig yrkeserfarenhet, mästarbrev, diplom i glasmåleri och ett mycket gediget yrkeskunnande inom:• Blyinfattade fönster• Glasmåleri• Restauration• Konservering• Reparation• Rådgivning• Åtgärdsprogram

fönster till kyrkor och sakrala byggnader

Godkänd av riksantikvarieämbetet

Stenhuggaregatan 1, 573 34 Tranåstel/fax 0140-182 20, www.wbglaskonst.se

• Design och tillverkning av färgade

Stenhuggaregatan 1573 34 TranåsTel/fax 0140-182 20Email: [email protected]

www.wbglaskonst.se

Nu kör vi i egen regi!Svenska kyrkans

egna försäkringsbolag.www.kyrkansforsakring.se

C: 100 M: 57 Y: 0 K: 40

C: 5 M: 100 Y: 71 K: 22

C: 0 M: 1 Y: 0 K: 51

CMYK COLOURS

www.maf.se

Sydsudan har närmare 1,8 miljoner in-ternflyktingar och lika många har flytt till grannländerna. Ett av dem är Uganda.

Till Adjumani, flyktinglägret i norra Uganda med idag 1 miljon flyktingar flyger MAF in hjälp!

Med det ökande behovet under 2017 behövs din gåva mer än någonsin.

Adjumani!

Stöd hjälpen till Sydsudan!

Swisha din gåva 9008913Märk: Sydsudan

MAF Sweden Västerås • tel: 013-35 39 60 • e-post: [email protected]

Se vårt arbete in action:

https://www.youtube.com/watch?v=01hH-D45S0I


här finns vi

Eva Grönwallkyrkogårdskonsulent, trädgårdsingenjör08-737 72 22 [email protected]

Eva Årbrandt Johanssonenhetschef, jurist 08-737 72 [email protected]

Sofia Skogjurist08-737 72 [email protected]

Christer PetterssonRådgivare i begravningsfrågor08-737 72 [email protected]

LINKÖPINGS OCH STRÄNGNÄS STIFT Ylva Blombergförhandlare/rådgivare 08-737 72 17 [email protected]

UPPSALA, STOCKHOLMS OCH VISBY STIFT Mari Burellförhandlare/rådgivare08-737 72 [email protected]

VÄSTERÅS STIFT Sofia Harrysonförhandlare/rådgivare08-737 72 [email protected]

LUNDS STIFTPer Westbergförhandlare/rådgivare08-737 72 [email protected]

KARLSTADS STIFTEva Höglund Perssonförhandlare/rådgivare08-737 72 [email protected]

SKARA STIFT Åke Söderbergförhandlare/rådgivare08-737 72 [email protected]

HÄRNÖSANDS OCH LULEÅ STIFTYlva Linghultförhandlare/rådgivare08-737 72 [email protected]

En arbetsgivar- och serviceorganisation för Svenska kyrkans församlingar, pastorat och stift

www.svenskakyrkan.se/arbetsgivare TELEFON: 08-737 70 00 E-POST: [email protected]: Box 4312, 102 67 Stockholm BESÖKSADRESS: Medborgarplatsen 3, Stockholm

ARBETSGIVARFRÅGORSvenska kyrkans arbetsgivarorgani-sation tecknar kollektivavtal för Svenska kyrkans anställda och ger utbildning, råd och service i arbets-givarfrågor såsom arbetsrätt och personalpolitik med mera. Inom arbetsgivarenheten finns såväl regionalt som centralt anställda handläggare till din hjälp. Kontakta i första hand förhandlaren/rådgiva-ren i ditt stift.

JourtelefonBehöver du direktkontakt i frågor inom det arbetsrättsliga och personalpolitiska området, om kollektivavtal, arbetsrätt, arbets-miljö med mera, håller arbets-givarenheten jouröppet:

måndag-torsdag, klockan 08.15-12.00 och 13.00-16.30 fredag, klockan 08.15–12.00.

Telefonnummer: 08-737 70 00.

Du får antingen svar direkt eller blir hänvisad till någon av våra arbets-rättsjurister eller förhandlare/rådgivare.

För kontaktuppgifter till övriga anställda inom Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, se www.svenskakyrkan.se/arbetsgivare, Om oss.

BEGRAVNINGSVERKSAMHETSvenska kyrkans arbetsgivarorgani-sation erbjuder församlingar och pastorat utbildning, rådgivning och service inom begravningsverksam-heten. Syftet är att möjliggöra rättssäkerhet och ett effektivt nyttjande av begravningsavgiften. Kontakt på begravnings- och kyrkogårdsenheten:

Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation

VÄXJÖ STIFTBritt-Marie Anderssonförhandlare/rådgivare08-737 72 [email protected]

Emma Stegerö (föräldraledig)

GÖTEBORGS STIFT Britt-Marie Strandberg-Johansson förhandlare/rådgivare08-737 72 [email protected]

WWW.VANSTATRADGARD.SE WWW.VANSTASHOP.SE

+46(0)852027480, [email protected]

Showroom på Rörstrandsgatan 44, Stockholm

rosenbågar & torn statyer urnor stenbänkar fontäner design

vansta ... accessoarer för park & trädgård

ducatus_200x220_eniac_ekonomi.pdf 1 2013-05-11 14.33

B Posttidning

Returadress: Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation Box 4312, 102 67 Stockholm

tommy Östher, kyrkogÅrdschef: ”vi betjänar...

Documents