Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper

Socialt arbete/Avdelning för sociala studier

Josefin Johansson och Rebecca Kny

”Den som skriker högst får först hjälp” -en kvalitativ studie om självskadebeteende

“The one who receives help first is the one who shout the loudest”

-a qualitative study on self-injury

Examensarbete 15 hp

Socionomprogrammet

Termin: HT 2011

Handledare: Arja Tyrkkö

Examinerande lärare: Lis Bodil Karlsson

1

PROLOGDenna uppsats handlar om ungdomars självskadebeteende samt skolkuratorer och deras roll. Vår fokus har vi valt att lägga på skolkuratorers arbete med dessa ungdomar, deras syn på självskadebeteende, orsaker till självskadebeteende och då främst skärande samt fenomenet självskadande beteende.

Intresset för ämnet självskadebeteende väcktes hos oss efter en diskussion om ungdomar och deras förutsättningar idag. Samtal fördes kring om och hur någon förändring gällande press, ideal och självbild har skett sedan vi själva var ungdomar. Denna diskussion resulterade i en pratstund om vår egen tid som ungdomar och vi jämförde då hur vi upplevt just dessa förhållanden.

Vårt intresse fastnade på just självbild och även vikten av hur andra i vår omgivning uppfattade oss. Ett fenomen som en av oss har egen erfarenhet av i sin umgängeskrets från ungdomstiden, medan den andre aldrig hört talats om det, är något som kan kallas ”suddning”. Det innebär att man tar ett sudd och suddar sig själv på huden tills ett rött märke framkommer och detta skulle då bevisa att man inte var homosexuell. Denna typ av beteende är något som vi båda var överens om är fruktansvärt och vårt intresse för självskadande beteende förstärktes i och med samtalet gällande ”suddning”.

Vi valde att rikta vår fokus mot självskadande beteende och främst skärande då vi har mest teoretisk kunskap och intresse för det.

Vi har ett gemensamt ansvar för hela studien.

Tack

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Arja Tyrkkö för all den hjälp vi fått under C-uppsats tiden. Hennes synpunkter, reflektioner och uppmuntran har varit viktig för oss under arbetets gång.

Vi vill även tacka våra informanter för deras deltagande då våra intervjuer med dem ligger till grund för vår uppsats.

Slutligen vill vi även passa på att tacka våra nära och kära för deras stöd, uppmuntran och tålamod som de visat oss under denna tid.

Josefin Johansson & Rebecca Kny

2

SAMMANFATTNINGSyftet med vår C-uppsats har varit att undersöka hur skolkuratorer arbetar med ungdomar med självskadebeteende och då främst skärande, samt hur de uppfattar ungdomarnas skärandeproblematik. Vi valde att lägga fokus på skolkuratorers arbete med ungdomar med en skärandeproblematik och valde därför att göra en kvalitativ undersökning där vi genomförde fem semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer. Intervjuerna fokuserade på följande teman; självskadebeteende, arbetsmetoder och förebyggande arbete samt kontakt med andra instanser såsom barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten.

Skolkuratorerna uppgav svårigheter att definiera begreppet självskadebeteende då de ansåg att det är ett mycket vitt begrepp. Missbruk, ätstörningar och skärande var de problem som skolkuratorerna ansåg hörde samman med begreppet självskadebeteende. Resultaten visar att skolkuratorerna inte arbetade med någon form av behandling med ungdomar med en skärandeproblematik men att den första kontakt de har, ändå är tillräcklig då ungdomarna istället remitteras vidare till annan instans. Skolkuratorerna hade enbart de första samtalen med ungdomarna för att sedan hjälpa dem vidare till rätt instans där rätt expertis kunde arbeta behandlande. Skolkuratorerna hade svårigheter med att uppge vad ungdomarna angav för orsaker till deras skärandeproblematik. Då skolkuratorerna inte arbetade behandlande med ungdomarna samtalade de heller inte om orsakerna till problemet med ungdomarna. De orsaker de ändå uppgav till skärandeproblematiken som de fått ta del av från ungdomarna var ångest, stress samt problem i relationer.

Nyckelord: självskadebeteende, skärandeproblematik, orsaker till skärande, skolkuratorers arbetssätt

3

ABSTRACTThe purpose of this study was to look at how school counsellors work with young adults who self-harm, and we have chosen to put focus on especially cutting and what the young adults claims to be the reason for their behavior. We choose to put our focus on the work that school counsellors do with the young people who self-harm and that is why we did a qualitative study including semi structured interviews with five school counselors who all work with young people. Our interview focused on the following topics: Introductory questions, self-injury, working methods, prevention work and the contact with other instances like psychiatry and the social services.

School counselors found it difficult to define the term self-harm and they said that they experienced difficulties to define the term and they felt it was a broad concept. Addiction, eating disorders and cutting were the problems that school counsellors believed was related to the concept of self-injury.

The study shows that the school counsellors don’t do any prevention work of any kind with the young adults who have cutting problems but they claims that it is enough because the young adults instead gets referred to another instance.

The school counsellors said that they only have the first talks with the young adults and then helping them to proper authorities where the legal expertise can work with the treating of the young adults. School counsellors experienced difficulties with the disclosure of what young adults say the reasons for their cutting problems. They don’t work with the treatment and as a result of that they don’t talk a lot about the problems behind the reasons, it occurs when the young adults is in the right instance. The reasons they could say to the cutting problems is anxiety, stress and problems in relationships.

Keywords: self-injury, cutting problems, reasons for cutting, school counelors workmethods

4

1. INLEDNINGDetta är ett citat ur Markusevangeliet som vi anser tyder på att skadande av sin egen kropp utan att vilja dö, har funnits sedan lång tid tillbaka.

När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han var besatt av en oren ande och hade sitt tillhåll bland gravarna. Inte ens med kedjor kunde man längre binda honom. Flera gånger hade han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och sprängt bojarna, och ingen kunde få bukt med honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade sig med stenar. (Mark. 5:2-5)

Då den psykiska ohälsan bland ungdomar och främst bland unga tjejer har ökat under det senaste decenniet (Socialstyrelsen, 2005; Statens folkhälsoinstitut 2003) valde vi att inrikta vår uppsats på ungdomars ohälsa. Då fenomenet att unga tjejer skadar sig själva har uppmärksammats i media, och är ett brett ämne valde vi att avgränsa ohälsan till ungdomars självskadebeteende och främst ungdomar som skär eller rispar sig. Artiklar som exempelvis belyser denna problematik är; ”Därför skär vi oss själva” (Aftonbladet, 2003) och ”Jag skar mig själv – men ingen reagerade” (Aftonbladet, 2003). Skolan är en plats där ungdomar spenderar stor del av sin tid och där psykisk ohälsa kan uppmärksammas av vuxna. När den psykiska ohälsan ökar spelar de vuxna på skolan allt större roll och då främst skolkuratorer, för att uppmärksamma varningssignaler att unga mår dåligt. Det är skolkuratorn som utreder ungdomarnas skolsociala situation och det är hon som kan påverka vilken form av insatser ungdomen kan få för stöd. Det vi är intresserade av är vad ungdomarna uppger i mötet med skolkuratorerna som orsaker till deras självskadebeteende samt hur skolkuratorerna arbetar med denna form av problematik.

Vi hoppas med denna undersökning förstå orsakerna till ungdomars självskadebeteende och väcka funderingar kring om hur yrkesverksamma kan arbeta för att motverka de omständigheter ungdomarna uppger som bidrar till deras självskadebeteende. Vi hoppas också kunna väcka diskussion om huruvida skolkuratorers arbete med ungdomar med självskadebeteende är tillräcklig.

Enligt Favazza (1996) finns det två typer av självskadebeteende och de är avvikande-patologiskt självskadebeteende respektive socialt och kulturellt sanktionerat självskadebeteende. Det förstnämnda kan delas in i undergrupper som självmordsbeteende, ohälsosamt beteende och självskadebeteende och det sistnämnda kan sedan delas in i allvarligt, stereotypt samt måttligt/ytligt självskadebeteende. Självskadebeteende ses som ett brett begrepp som kan innefatta olika skador så som skärande men kan även gälla alkohol- och drogmissbruk. Utförligare definition av begreppet självskadebeteende återfinns under avsnittet 2.2.

1.1 Skolkuratorernas arbete

Skolhälsovården har i uppdrag att organisera och erbjuda hälsovård för samhällets barn och ungdomar. Den har sin bas i skolan och då finns möjligheten att bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser på både mikronivå, gällande individen och dennes resurser

5

och på makronivå där samhället och organisationer sätts i fokus. Skolhälsovården har det samlade ansvaret på skolan för varje elevs välbefinnande, utveckling och lärande. Inom denna vård ska det finnas bland annat skolkurator, skolpsykolog och specialpedagog att tillgå. Dess personal arbetar systematiskt och strukturerat med att samla in uppgifter från elever och samarbetet runt eleverna är omfattande.

En beteckning som ofta används för detta samlade arbetslag, där skolhälsovården ingår, är elevhälsan (Socialstyrelsen, 2010). Elevhälsan finns nära barn och ungdomar genom möjligheten till regelbunden kontakt. Tidigare rapporter inom detta område påvisar att elevhälsans arbete genomförs under varierade organisatoriska förhållanden (a.a.). Det finns ingen förenad kunskap om hur skolhälsovårdens/elevhälsans arbete med psykisk ohälsa ser ut i dagsläget, men samtidigt ställs det nya krav på dem i och med att antalet friskolor ökar och det inträtt en ny lagstiftning.

1.2 Syfte och frågeställningar

Vårt syfte med denna uppsats är att undersöka hur skolkuratorer arbetar med ungdomar med självskadebeteende och då främst skärande samt vad ungdomarna uppger till skolkuratorerna för orsaker till sina problem. Vi kommer att undersöka detta genom att söka svar på följande frågeställningar:

Vilken eller vilka orsaker uppfattade de intervjuade skolkuratorerna att ungdomarna ger till sitt självskadebeteende, skärande?

Hur kan skolkuratorer inom elevhälsan arbeta med ungdomarnas självskadebeteende?

Ungdom. Någon definition av ungdom eller ung finns inte i socialtjänstlagen men det framkommer dock av förarbetena (Prop. 1979/80:1 s. 254) att tillsynen om barn och unga sträcker sig upp i 20-årsåldern och att det inte finns någon fast åldersgräns uppåt för förebyggande och stödjande insatser. Vår definition av ungdom kommer innefatta personer i åldrarna 13 – 21 år, i andra ord personer som går på högstadiet och gymnasiet.

Skolkurator. Kuratorer har oftast en socionomutbildning, de ska inom skolan och den elevvårdande verksamhetens ram kan ge personligt och socialt stöd till elever (www.ne.se). Skolkuratorer jobbar bland annat med att kartlägga en enskild elevs skolsociala situation. En annan uppgift de har är att arbeta enskilt med individer eller i grupper med individer för att stärka och stötta dem. De kan även hjälpa lärare vid funderingar på hur de ska arbeta med barnen. Skolkuratorer har även en mycket viktig roll i att ha en välfungerande kontakt med myndigheter såsom socialtjänsten, polis och BUP – barn- och ungdomspsykiatri (Dagarsson Wester, 2005). Det är denna sammanfattade definition av begreppet vi kommer att utgå från.

6

2. BAKGRUND – Yrkesbeskrivning om lagar som styr skolkuratorers arbete

I detta kapitel följer en kort bakgrundsbeskrivning om de lagar som styr skolkuratorers arbete.

Nedan presenteras den gamla och den nya skollagen som skolkuratorerna arbetar efter. Vi väljer att presentera de båda lagarna då vi vill påvisa de största skillnaderna och förändringarna dem emellan som rör skolkuratorers arbete. Vi kommer även att presentera en överenskommelse mellan kommuner och landsting i Sverige. Slutligen kommer vi ge en yrkesbeskrivning för skolkuratorerna. Genom denna bakgrund vill vi ge läsaren förståelse för vilka lagar och riktlinjer skolkuratorerna har att arbeta efter samt informera om hur samhället arbetar med för en förändring av skärandeproblematiken.

2.1 Skollag 1985:1100

I den gamla skollagen står det i 14:e kapitlet om skolhälsovård. I 1§ står det att skolhälsovård ”ska anordnas för eleverna i förskoleklassen, grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan”. I den 2§ står det att skolhälsovården ska ”följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem”(www.riksdagen.se). Det står även i 2§ att skolhälsovården ska vara förebyggande. För att nå dessa mål, står det i samma paragraf, att det ska finnas tillgång till skolläkare och skolsköterska. Utöver detta finns det ingen paragraf som säger att eleverna ska ha tillgång till någon annan professionell kompetens såsom skolkurator eller skolpsykolog.

2.2 Skollag 2010:800

I den nya skollagen ställs högre krav på skolorna när det kommer till elevhälsan. Så här lyder 25 § i den nya skollagen: ”För eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska det finnas elevhälsa. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stödjas” (www.riksdagen.se).

De största förändringarna som skett I den nya skollagen är: Elevhälsan blir ett nytt begrepp i skollagen. Elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande roll blir tydligare. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och

specialpedagogiska insatser. Alla elever ska, utöver skolläkare och skolsköterska, ha tillgång till psykolog, kurator

och personal med specialpedagogisk kompetens.

För att uppfylla de olika insatserna säger lagen att det ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Lagen ställer också krav på att det ska finnas tillgång till personal med den kompetens som krävs för att elevernas behov av specialpedagogiska insatser ska kunna tillgodoses.

7

2.3 Psykiatrin, kommuner och landsting

Ungdomar som upplever stress, huvudvärk, ångest och sömnbesvär har ökat, speciellt bland unga kvinnor. Antalet ungdomar som även vårdas på sjukhus för olika typer av depression, ångest, självmordsförsök och alkoholförgiftning har ökat (www.regeringen.se). Enligt Socialstyrelsens lägesrapport för 2011 (www.socialstyrelsen.se) är antalet självmordsförsök bland unga kvinnor i åldern 15–24 år hög och antalet ökar även bland unga män i samma ålderskategori. Dessa kategorier är även stora vad gäller intag i sluten psykiatrisk vård. Unga flickor med självskadebeteende är enligt rapporten en stor grupp inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Mellan åren 2007 och 2011 avsatte regeringen ungefär 3 700 miljoner kronor i olika insatser inom psykiatrin. Regeringen har meddelat att de under åren 2012–2014 kommer avsätta ca 900 miljoner kronor per år till åtgärder som ska ge tydliga och bestående förändringar och förbättringar för personer med psykisk ohälsa, såsom personer med en skärandeproblematik. 2009 och 2010 var åren då Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) genomförde en inventering av heldygnsvård som rör patienter med självskadebeteende (www.skl.se). Det framkom då att patienter med självskadebeteende är en mycket svår grupp att ge bra vård till. Regeringen och SKL kom överrens om att det behövdes upprättas ett handlingsprogram för att minska självskador bland unga människor. Det var under oktober 2011 som denna överenskommelse skrevs (www.regeringen.se).

2.4 Yrkesbeskrivning för skolkuratorer

Skolkuratorer är en del i skolans elevhälsa där denne är kunnig inom skolan och socialt arbete samt sociallagstiftningen. De står för den sociala och psykosociala kompetensen på skolan, med det menas kunskap om sociala aspekter av psykiska reaktioner (www.ne.se). Skolkuratorerna kan bland annat utreda elevers sociala kompetens gentemot sina klasskamrater och lärare. Målen skolkuratorerna ska arbeta efter är att alla elever ska nå kunskapsmålen samt utvecklas socialt och emotionellt i miljön som främjar lärande. Skolkuratorn ska arbeta på både individ-, grupp- och organisationsnivå och de ska skapa en möjlighet till förändring och utveckling både i individuella samtal samt i det förebyggande arbetet. De arbetar med både direkta och indirekta arbetsuppgifter, här nedan sammanfattas några av dem under varje benämning (www.skolkurator.nu).

Direkta arbetsuppgifter:

Uppmärksammar elever som far illa, elever i socialt utsatta sammanhang och elever som visar tecken på psykisk ohälsa.

Genomför yrkesmässiga samtal, såsom stöd-, motivations-, kris- och konfliktsamtal liksom utredande, rådgivande och bearbetande samtal med enskilda elever och deras familjer.

Initierar och deltar i nätverksarbete kring elever. Arbetar med grupper vid akuta behov och i förebyggande syfte.

Indirekta arbetsuppgifter:

Medverkar i elevvårds-, klass- och överlämnandekonferenser. Ingår i skolans grupp för kris- och katastrofberedskap.

8

Medverkar i arbetet att upprätta, implementera och revidera handlingsplaner. Samverkar med samhällets resurser (t.ex. socialtjänst, psykiatri, habilitering, polis).

3. TIDIGARE FORSKNING

9

Det finns en brist på enighet om definitionen av självskadande beteende. Det finns även svårigheter att förstå skillnader och likheter mellan begreppen self-harm, delibrate self-harm, self-injury och self-mulitation (verland, 2010, s. 19). Därför kan definitioner präglas mer av behandlarens egna erfarenheter och intressen än av en strävan att skapa allmängiltiga definitioner (a.a.). I det här kapitlet har vi valt att redogöra för några vanliga definitioner på begreppet självskadebeteende och även presentera förklaringar till detta beteende och vilka orsaker som kan finnas till detta.

Elevhälsa. I den nya Skollagen (SFS 2010:800) 2 kap 25 § framkommer det att för elever i förskoleklass, grundskola, grundsärskola, sameskola, specialskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola ska finnas en elevhälsa. Elevhälsan ska arbeta förebyggande och arbeta för ungdomarna hälsa. I lagen står det skrivet att för medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Det är även denna definition vi kommer att utgå från i vår studie.

3.1 Definitioner av självskadebeteende

Så som nämnts tidigare finns två typer av självskadebeteende – avvikande-patologiskt respektive socialt och kulturellt sanktionerat. Det förstnämnda delas in i undergrupperna självmordsbeteende, ohälsosamt beteende och självskadebeteende. Det sistnämnda delas in i allvarligt, stereotypt samt måttligt/ytligt självskadebeteende. Det allvarliga självskadebeteendet är minst förekommande och hänger ofta samman med psykoser och kan framträda plötsligt.

Ett stereotypt självskadebeteende är enformigt och upprepande utan egentlig symbolisk mening och den förekommer främst hos utvecklingsstörda eller autistiska individer (Favazza, 1996). Måttligt/ytligt självskadebeteende, skriver Wallroth och Åkerlund (2002) är på samma sätt indelat i undergrupper, det tvångsmässiga och impulsivt där det sistnämnda sedan delas in i det episodiska och det repetitiva. Det tvångsmässiga självskadandet medför att individen upprepar självskadandet många gånger varje dag och det förekommer ofta utan att individen är medveten om det. Episodiskt och repetitivt självskadebeteende är de mest förekommande formerna av patologiskt självskadande och kan innebära att individen skär, rispar eller bränner sig, de kan även slå sig själva eller slå sitt huvud i väggar.

Självskadebeteende ses som ett brett begrepp som kan innefatta olika skador så som skärande men kan även gälla alkohol- och drogmissbruk.

3.2 Förklaringar till självskadebeteende

Enligt Wallroth och Åkerlund (2002) finns det många olika funktioner som självskadebeteendet kan fylla. De nämner bland annat funktioner som lindring av anspänning och ångest, häva känslomässig avstängdhet och få utlopp för självhat och vrede. Vidare menar de att ungdomarna kan få tillbaka känslan av självkontroll och självbehärskning vid denna typ av beteende. I Socialstyrelsens rapport Flickor som skadar sig själva: en kartläggning av problemets omfattning och karaktär från 2004 redogör personal inom vårdcentraler, skolhälsovården, barnmedicinska mottagningar, ungdomsmottagningar, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten för sina erfarenheter av självskadebeteende, och då definierat skärande, brännande och rispande. Enligt den ovan nämna rapporten är ångestlindring det främsta uppsåtet hos unga flickor. Även sociala problem i familjen, sexuella övergrepp och internetpåverkan nämns som faktorer (Socialstyrelsen, 2004a).

10

3.2.1 Psykologiska förklaringar

De psykologiska förklaringarna har sin utgångspunkt i anknytningsteori och psykodynamisk teori. Med grund i den psykodynamiska teorin kan självskadebeteendet fungera som självbestraffning och kontroll, individen riktar sin ilska mot sig själv istället för mot ett yttre objekt. Självskadandebeteendet kan ha ett samband med flickors psykosexuella utveckling då flickor ofta inte förväntas visa sin aggressivitet utåt och istället vara snälla och lugna, detta kan då leda till att aggressiviteten vänds inåt till motsats till pojkar som vanligen vänder aggressiviteten utåt (Wallroth & Åkerlund, 2002).

3.2.2 Biologiska/genetiska förklaringar

Det har genomförts studier på biologiska faktorer hos människor med självskadebeteende och då har det främst inriktats på signalsubstanser så som serotonin och på endogena opioider men man har ändå ännu inte funnit någon enhetlig neurobiologisk förklaring till varför djur och människor skadar sig själva (Socialstyrelsen, 2004b). I Socialstyrelsens forskningsrapport framkommer en enighet om att signalsubstansen serotonin har koppling till självmordshandlingar och att det då har samband med en dålig kontroll av impulsiva och aggressiva handlingar hos de människor som har låg serotoninomsättning. Vissa forskare uppfattar ofta den låga serotoninfunktionen som en genetiskt betingande faktor och då som en såbarhetsfaktor (a.a.).

3.2.3 Emotionella förklaringar

Individer som skadar sig själv kan ofta känna maktlöshet och är ofta plågade av en rädsla för att vara otillräcklig enligt Socialstyrelsens rapport (a.a.). Många av dessa människor känner brist på emotionell säkerhet och oförmågan att uttrycka sig känslomässigt kan leda till att de får en känsla av emotionell isolering. Det förekommer även en känsla av övergivenhet och det blir ett resultat av att ungdomarna som självskadar kan ha svårigheter att upprätta varaktiga relationer och blir därför ofta isolerade från omvärlden (Socialstyrelsen 2004b).

Vi kan utläsa att självskadebeteende fyller många funktioner för ungdomar och de använder det som en möjlighet för dem att minska frustration, ilska eller ångest då en del av dem har svårt att uttrycka sin ilska och vänder den då till dem själva.

3.2.4 Trauman under uppväxten

Ungdomar som varit utsatta för misshandel eller utnyttjade under sin uppväxt anses kunna leda till varaktig oförmåga eller nedsatt förmåga att anpassa känslomässiga svar och reaktioner. Denna oförmåga eller svårighet av hanteringen av känslor kan leda till att dessa traumatiserade barn och ungdomar försöker få kontroll över de starka känslostämningarna som de befinner sig i (Socialstyrelsen 2004b). I Socialstyrelsens rapport från 2004 uppger 24 procent av de tillfrågade flickorna mellan 13-18 år att det utsatts för fysisk misshandel och 27 procent uppgav att de blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Traumatiska upplevelser i barndomen påverkar individen på olika sätt. I utförda studier har det framställts ett samband mellan självdestruktivt beteende så som skärande, brännande och självmordsförsök, med traumatiska upplever under barndomen (Socialstyrelsen 2004b). För många av de barnen som utsatts för traumatiserade upplevelser, och speciellt de som utsatts av sina föräldrar, blir avskärmningen på verkligheten ett sätt för dem att försvara sig själva mot tankar och känslor och för att överleva (a.a.).

3.3 Är ungdomarnas självskadebeteende vanligt förekommande?

11

Det har genomförts många tidigare studier som har till syfte att undersöka hur vanligt självskadebeteende är. Dock förekommer ett visst mörkertal och studier visar att många unga människor som skadar sig själva aldrig tar kontakt med sjukvården (Socialstyrelsen 2004a). I Socialstyrelsens rapport från 2004 kan man läsa att andelen individer som skadar sig genom skärande och/eller brännande uppskattas till mellan två och fyra procent i internationella studier. Socialstyrelsen refererar till en svensk enkätstudie från 2001 som visar att sju procent av ungdomar mellan 13 och 18 år medger att de tillfogat sig själva skada under det senaste året genom skärande och brännande och att bruka tabletter.

3.4 Sammanfattning

Det finns två typer av självskadande beteende; avvikande-patologiskt respektive socialt och kulturellt sanktionerat. Det kan finnas olika typer av förklaringar till självskadande beteende. Med grund i den psykodynamiska teorin kan självskadebeteende fungera som bestraffning och kontroll. Gällande biologiska/genetiska förklaringar framkommer det i Socialstyrelsens rapport (2004b) en enighet om att signalsubstansen serotonin har koppling till självmordshandlingar och har ett samband med en dålig kontroll av impulsiva och aggressiva handlingar. Enligt ovannämnda rapport kan självskadebeteende även bero på att människor upplever brist på emotionell säkerhet och oförmåga att uttrycka sig känslomässigt. Det har även framställts ett samband mellan självdestruktivt beteende med traumatiska upplevelser under barndomen. Definitionen av självskadande beteende kan präglas av behandlarens egna erfarenheter och intresse mer än en strävan att skapa allmängiltiga definitioner (a.a.).

Skolhälsovården har det samlade ansvaret på skolan för varje elevs välbefinnande, utveckling och lärande. Skolhälsovården ingår i elevhälsan.

4. METOD

4.1 Val av metod

12

Vi valde att inrikta vår uppsats på skolkuratorer och deras kontakt med ungdomar med självskadebeteende. Vi upplevde att en kvalitativ studie var av störst intresse för oss där tonvikten oftare ligger på ord än på siffror och där vi ges utrymme att tolka samt där vi kan ha en induktiv syn på förhållandet mellan teori och praktik (jfr Bryman, 2008).

Det finns ett stort antal former av intervjuer och de benämns på olika sätt. I vår undersökning har vi valt att utgå från semistrukturerade intervjuer då vi ville använda speciella teman för insamling av data. En annan anledning var att vi som intervjuare ville ha möjligheten att vara flexibla med våra frågor under intervjuerna (jfr Bryman, 2008).

Enligt Eneroth (1985/2005) är en kvalitativ forskningsmetods mål att beskriva ett fenomens kvaliteter, egenskaper och har inte som syfte att varken mäta dessa egenskaper eller fastställa hur många exemplar av fenomenet som har en viss egenskap. Vi har inte haft intresse av att mäta och ange frekvenser således har vi inte valt att göra en kvantitativ studie. Genom den kvalitativa forskningsintervjun vill man få en förståelse för världen ur den intervjuades synvinkel (Bryman, 2008). Vi har emellertid inte intervjuat ungdomarna på grund av etiska aspekter. Då vi valt att skriva om ett ämne som berör känslor och tankar lade vi stor vikt vid de etiska aspekterna och då främst hur vår studie skulle påverka våra intervjupersoner som skulle delta. Att vår studie skulle kunna vara till skada för deltagarna var det vi främst befarade då det kan uppstå situationer som kan vara hinder för personlig utveckling, få dem att uppleva sämre självkänsla och stress (jfr Bryman, 2008). Det krävs planering att genomföra en intervju och det är av stor vikt att kunna säkra konfidentialitet och överväga de personliga konsekvenser som kan uppstå för de deltagande samt överväga stressen över vad de har sagt som de möjligtvis kan ångra efter intervjutillfället och förändringar som kan uppstå i självuppfattningen (Kvale och Brinkmann, 2009). Med grund i dessa argument valde vi att istället lägga vår fokus på ungdomarnas tankar genom skolkuratorernas arbete med dem.

4.2 Vår förförståelse

Vår förförståelse av skärandeproblematiken präglades innan undersökningen av bilden att det är unga och osäkra tjejer som skadar sig själva rakblad, då det var vad vi läst mest om i tidningar och på internet. Vi har båda läst två självbiografier där vi fått ta del av författarnas egen erfarenhet om skärande vilket påverkat vår syn om att vi tror att det mest rör sig om unga tjejer som upplever att de inte passar in i samhället. Den första boken vi läst heter Zebraflickan och är skriven av Sofia Åkerman (2004) och den andra heter Vingklippt ängel som är skriven av Berny Pålsson (2004). Efter att ha läst dessa självbiografier blev vi båda mycket intresserade av att försöka finna vad som är orsakerna till problematiken då vi själva inte har någon erfarenhet och var intresserade av att försöka förstå vad som gör att en ungdom börjar skära eller rispa sig själv. Vi hade en tanke om att självskadebeteende bland ungdomar de senaste åren har ökat men att den specifika skärandeproblematiken var mer förekommande för några år sedan, då det var mer uppmärksammat i media än idag.

Hur skolkuratorer arbetar med skärandeproblematiken hade vi inte så mycket kunskap om. En av oss hade en veckas praktik med en skolkurator, men utöver det hade vi ingen större kunskap om vilka möjligheter skolkuratorer har att arbeta med olika former av problem. Innan vi gav oss in i undersökningen förmodade vi ändå att skolkuratorerna åtminstone delvis kunde arbeta behandlande med ungdomar som söker upp dem för stöd och hjälp. Vi trodde även att skolkuratorerna skulle vilja ha särskild tid för att arbeta med problemet. Att arbeta som skolkurator är en yrkesmöjlighet som erbjuds som socionom, därför ville vi fördjupa oss i deras arbete och valde att inrikta deras arbete mot självskadebeteende.

13

4.3 Urval av intervjupersoner

För att komma i kontakt med skolkuratorer skrev vi ett e-postmeddelande där vi kortfattat beskrev vilka vi var, vårt syfte med studien samt deras rättigheter (se bilaga 1). Vi tog hänsyn till informationskravet, som är en av de etiska aspekter att ta hänsyn till vid undersökningar, då det är av stor vikt att deltagarna ges en trovärdig anledning till att de ska delta och ge oss deras tid (jfr Bryman, 2008). De informerades även om att vi skulle dokumentera intervjuerna med diktafon för att underlätta transkriberingen och att intervjun var avsedd att ta ca 60-90 minuter. Vi letade efter e-postadresser till skolkuratorer i ett län i Mellansverige och skickade meddelandet först till fem kuratorer och fick fyra nej och ett ja av de tillfrågade. För att sedan få tag på fyra deltagare till kontaktade vi ytterligare ett antal kuratorer och fick då fyra ja till. Vi lade ingen större vikt vid ålder eller kön på våra intervjupersoner då vi inte ansåg att det var av vikt för vårt syfte eller våra frågeställningar. Urvalet skedde alltså utifrån tillfälligheter.

4.4 Datainsamling och utförande

4.4.1 Intervjuer och genomförande

Till en början upprättade vi en intervjuguide att ha som grund vid våra intervjutillfällen. Enligt Bryman (2008) är det av vikt att formuleringarna på frågeställningarna inte blir begränsande och hindrar andra idéer eller uppfattningar att inträda då man samlar in data. Vi valde att formulera frågor som var allmänt fokuserade och där vi, som intervjuare, gavs utrymme att kunna ställa uppföljningsfrågor till det som vi ansåg vara viktiga och intressanta svar. På så sätt upplevde vi att vi inte blev för begränsade i våra frågeställningar och därmed kunde erhålla intressanta svar för våra frågeställningar. Enligt Bryman (2008) behöver frågorna från intervjuguiden inte följa en speciell ordning och intervjuaren kan ställa följdfrågor som är relevanta i avseende till vad intervjupersonen har sagt. Vidare menar han att det i den kvalitativa intervjun är öppet för intervjun att ta olika riktningar då detta ger en upplevelse av vad som är viktigt för den intervjuade. Flexibilitet är betydelsefullt i kvalitativa intervjuer särskilt då man talar om ordningen på frågorna, då man är i behov av att vidareutveckla svar eller om man har svårigheter att förstå (jfr Bryman, 2008)

Vi har genomfört fem intervjuer med en skolkurator vid varje tillfälle, av dessa var det en man och övriga var kvinnor. Könstillhörigheten var ingenting vi hade i åtanke då vi valde intervjupersonerna utan det var de som tackade ja som fick delta. Vi informerade våra intervjupersoner i det e-postmeddelande vi skickade vid tillfrågning att intervjuerna skulle spelas in för att underlätta vårt transkriberingsarbete och det var ingen som motsatte sig det. För att kunna spela in intervjuerna och använda materialet till transkribering använde vi oss av en diktafon och en iPhone mobiltelefon. Intervjuerna blev mellan 1 och 1½ timme långa.

4.4.2 Intervjuteknik

Vi valde att försöka hålla intervjuerna så öppna som möjligt under hela tiden och använde oss av vår intervjuguide som stöd och vägledning (se bilaga 2). Trots att intervjuguiden var vår utgångspunkt ville vi ändå att hålla intervjuerna så öppna som möjligt och låta intervjupersonerna prata om det som var av vikt för dem. Även att använda oss av sonderade frågor vilket innebär att vi som intervjuare sökte efter svaren men utan att ange vilka dimensioner som ska beaktas, resulterade att vi kunde få intressanta svar. Vi använde oss även mycket av uppföljningsfrågor där vi ville ifrågasätta vad som sagts med hjälp av medhållande eller en nick med huvudet. Under intervjuerna förekom även specificerade, direkta och

14

indirekta frågor samt tystnad där vi hoppades att tystnad skulle föra intervjun vidare då våra intervjupersoner fick tid för reflektion (jfr Kvale och Brinkmann, 2009).

Vi genomförde endast en intervju tillsammans och resterande intervjuer genomfördes enskilt. Detta var något vi var oroliga för skulle kunna påverka våra intervjuer negativt då vi är relativt oerfarna intervjuare och kunde gå miste om olika perspektiv. Dock kunde vi se en fördel med att vara uppdelade då våra intervjudeltagare inte skulle uppleva intervjun som en ”två mot en” -situation då det kunde göra att denne kände sig hämmad i sina svar. Vi övervägde detta men kom fram till att det fanns flest fördelar för oss att göra intervjuerna ensamma med undantag från en då vi båda deltog.

Med grund i vår intervjuguide upplevde vi att vi under intervjuernas gång hade möjlighet och utrymme att omformulera frågorna samt att tillägga följdfrågor om det behövdes. Intervjuguiden valde vi att formulera utifrån fyra avsnitt där vi ansåg att våra frågeställningar passade in. De valda avsnitten blev: Inledande frågor, Självskadebeteende, Arbetsmetoder/bedömningar/förebyggande arbete och Kontakt med socialtjänsten/BUP/psykiatrin.

4.5 Bearbetning av materialet

Efter att intervjuerna var genomförda transkriberade vi materialet. Intervjuerna delade vi mellan oss så att vi båda fick två intervjuer var att transkribera och plocka ut material från, vi valde att ta de intervjuer vi själva ensamma genomfört. Den femte och sista intervjun valde vi att transkribera och plocka ut material från tillsammans, detta för att se om vi letat efter liknande saker och på så sätt kunna öka reliabiliteten. Vi valde att göra på det här sättet då den som utfört intervjun bär med sig, enligt Kvale och Brinkmann (2009), de sociala och emotionella aspekterna av intervjusituationen under transkriberingen och har med detta redan påbörjat analysen av meningen i det som sades. Vi valde att försöka få med allt det viktiga som framkom under intervjuerna och valde därför att återge intervjuerna så ordagrant som möjligt med upprepningar, medhållningar så som ”mm” och ”ja” samt kortare pausar, pausar och även skratt. För att få ett bättre flöde i det transkriberade materialet och för att underlätta läsandet valde vi dock att inte använda oss av talspråk.

4.6 Analys av materialet

Under första fasen utifrån Malteruds (2009) analysmodell genomförde vi en genomläsning av intervjuerna för att få ett helhetsintryck av materialet för att påbörja en inriktning mot ett problemområde. Helheten är viktigare än iögonfallande detaljer och detta är ett första steg mot en organisering av materialet (a.a.). Vi utläste ett antal teman men valde att lägga fokuset på skolkuratorers arbete med ungdomarna, skolkuratorers syn på självskadebeteende samt fenomenet självskadebeteende. Vi valde att slå ihop dessa teman till två teman då vi fann att materialet var för tunt för att ha tre teman. De två temana vi valde blev Skolkuratorers syn på självskadebeteende samt Skolkuratorers arbete med självskadebeteende. För att underlätta kodningen av vårt material och för att kunna organisera och tematisera våra data enligt en tematisk och kodstyrd gruppering av de meningsbärande enheterna, alltså de viktiga delarna, i materialet valde vi att använda oss av färgpennor där vi hade en färg för varje tema (a.a.). På så sätt var det lättare för oss att visuellt se våra teman och sedan sammanställa dem till resultatet.

Under den andra fasen valde vi att läsa materialet grundligare för att utläsa det relevanta för våra frågeställningar. Då började vi med en systematisk genomgång av materialet för att

15

kunna identifiera meningsbärande enheter. Vi valde sedan ut text som vi ansåg kunde bära med sig kunskap om ett eller flera teman från den första fasen. Vi systematiserade innehållet i temana med hjälp av koder. Kodning av materialet gjordes genom att meningsbärande enheter lyftes ur texten och placerades under varje tema (a.a.). De subkategorier vi skapat till det första temat vad gäller skolkuratorers syn på självskadebeteende var: Skolkuratorer om självskadebeteende och kön, Skolkuratorer om självskadebeteende och ålder och Skolkuratorers syn på fenomenet skärandet samt orsaker. Till det andra tema som behandlar skolkuratorers arbete med självskadebeteende skapade vi följande subkategorier: Direktiv från chefer, Skolkuratorers arbetssätt.

I tredje fasen avskiljs den kunskap som de olika subkategorierna representerar från övrig text. Enligt Malterud (2009) är det nu forskaren upptäcker hur stor del av materialet hon kommer ha användning för och om vissa meningsbärande enheter kan flyttas till andra koder eller om de är oanvändbara. Då vi har intervjuat fem skolkuratorer och därefter även fått material var vi tvungna att välja det som vi ansåg var mest relevant för våra koder. Vi valde även ut citat som beskrev de konstgjorda citat vi gjort. Då antal utvalda citat var många var vi tvungna att begränsa oss och valde att ta med de citat som stärkte våra utvalda koder. Genom att vi kondenserade materialet omvandlade vi varje meningsbärande enhet till en abstrakt löpande text (Malterud, 2009).

I fjärde fasen är det meningen att vi, enligt Malterud (2009), ska avgöra om de resultat vi kommit fram till ger en bra bild av det sammanhang det ingick i från början. Vi sammanfattade vad vi hittat i varje subkategori och formade en beskrivning där vi berättar för läsaren vad vi kommit fram till med hjälp av materialet. Vi valde att återgå till det transkriberade materialet och jämförde sedan detta med slutresultatet, för att se om resultatet kunde valideras.

4.7 Etiska överväganden

I utformandet av studien har vi gjort en del etiska överväganden. Redan i tidigt skede bestämde vi oss för att inte rikta in studien mot ungdomarna själva då vi ansåg att det lätt kunde bli ett övertramp i deras integritet och därmed gå över gränsen gällande den etiska hänsynen.

Kvale och Brinkmann (2009) skriver om olika faser i en undersökning där etiska frågor aktualiseras och benämner de som tematisering, planering, intervjusituation, utskrift, analys, verifiering och rapportering. I utformandet av vår intervjuguide använde vi oss av dessa för att försöka få struktur på intervjun på ett etiskt korrekt sätt samt att vi tog hänsyn till viktiga etiska dilemman. Genom att formulera intervjufrågorna på ett så övergripande sätt som möjligt var vår förhoppning att intervjupersonerna skulle känna sig trygga i vår intervju och inte uppleva obehag att lämna ut uppgifter och information om de orsaker som ungdomarna uppgett. Vi var från början överens om att vi inte skulle fokusera på specifika fall eller på något sätt intresserade av någon enskild individ, vilket vi också tydliggjorde för våra intervjupersoner. Vi ville få svar som kunde ge oss en bild av ungdomarna och deras självskadebeteende.

Det är av stor vikt med intervjuetik och vilka etiska frågor man bör överväga i början av en intervjuundersökning och Kvale och Brinkmann (2009) tar upp de etiska riktlinjerna om informerat samtycke, konfidentialitet, konsekvenser och forskarens roll.

Samtyckeskravet handlar om att den som blir intervjuad ska få information om det allmänna syftet med intervjun samt hur den är upplagd och vilka risker och fördelarna med deras

16

deltagande. Detta ska ske både innan intervjun men även vid slutet av intervjun. I e-postmeddelandena vi fick tillbaka gällande svar på vår förfrågan om deltagande ansåg vi att de samtyckte till att ställa upp för intervju då de svarat positivt på vår förfrågan. Den förfrågan som skickades ut till de tillfrågade innehöll information om studiens syfte och innehåll och därför ansåg vi inte att vi behövde något ytterligare skriftligt samtycke. För att få så öppna svar som möjligt valde vi att inte skicka ut vår intervjuguide då vi inte ville få politiskt korrekta svar. Dock informerade vi dem om konfidentialiteten i vårt meddelande då vi ansåg att det var av stor vikt att informera dem att intervjupersonerna och skolorna de arbetar på skulle vara anonyma och ej gå att spåra till dem. Det var även något vi informerade dem om innan vi började inspelningen av intervjuerna. De enda som skulle få ta del av det inspelade materialet var vi och när transkriberingen var utförd raderades innehållet.

Gällande vilka konsekvenser vår studie skulle kunna få för våra intervjudeltagare ansåg inte vi att vår intervju skulle bidra till några negativa konsekvenser för deltagarna, eleverna eller för skolan då vi under hela processen varit noga med konfidentialiteten. Sist av Kvale och Brinkmanns (2009) riktlinjer gällande intervjuetik är våra egna roller som forskare och hur vi kan ha påverkar vår studie. Vi var väl medvetna om vår egen förförståelse och vi reflekterade kring om den skulle kunna påverka vårt resultat.

4.8 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

4.8.1 Validitet

I en kvalitativ studie är validitet, giltighet, hög där kvaliteten på svaren under bra förutsättningar är välgrundade och hållbara. Kvalitativa undersökningar har generellt sett högre validitet på grund av möjligheten till förändring och flexibiliteten under intervjusituationen (Djurfeldt, 2010). Den går ut på en värdering av om de slutsatser som framkommit från en undersökning hänger ihop eller ej. Det finns intern och extern validitet där det förstnämnda ofta har med frågor om kausalitet att göra och det sistnämnda handlar om resultaten från en undersökning kan generaliseras utöver den specifika undersökningskontexten (Bryman, 2008). När vi har betänkt validiteten i vår studie har vi främst granskat våra frågeställningar och fört diskussion kring om vi genom våra utförda intervjuer tagit reda på det som var vårt syfte att ta reda på från början. Vi har även fört diskussion om andra datainsamlingsmetoder hade bidragit till en högre validitet men vi menar att så inte hade blivit fallet då vi upplever att vi erhöll djupare och mer ingående svar med vår valda metod än vi tror att vi skulle erhållit från en annan datainsamlingsmetod samt med hänsyn till de etiska aspekterna då vi menar att det hade varit svårt för oss att intervjua ungdomarna själva. I det första skedet av vår studie upplevde vi att vi hade användning av vår intervjuguide då den var välarbetad och avgränsade oss även från att ställa frågor som egentligen inte var relevant för vår studie. Genom intervjuguiden kunde vi behålla fokus på vårt undersökningsområde. Under hela arbetsprocessen försökte vi ha våra frågeställningar i fokus och återkoppla till dessa för att se att vi faktiskt har arbetat med att erhålla den informationen vi behövde för att kunna få svar på dem. Vi anser oss ha fått liknande svar på de flesta av våra frågor och informanterna har varit överens om många av de faktorer som vi valt att belysa och med grund i detta och föregående anser vi att validiteten i vår undersökning är god.

4.8.2 Reliabilitet

17

Reliabilitet, tillförlitlighet, berör frågan om resultaten från en undersökning blir densamma om undersökningen utförs på nytt eller om undersökningen är påverkningsbar av slumpmässiga eller tillfälliga förutsättningar (Bryman, 2008). Det har varit viktigt för oss att försöka åstadkomma hög tillförlitlighet i vår studie och det har vi gjort genom att under hela processen reflekterat över vad vi som undersökare faktiskt gör och varför vi gör det samt vad vi skriver och inte skriver. Vid utformningen av vår intervjuguide försökte vi att inte utforma ledande frågor och under våra intervjuer cirkulerade frågorna kring vissa teman och genom detta kunde vi se om informationen vi erhöll var varaktig och hållbar. Vi försökte i den mån som var möjligt följa vår intervjuguide men vid genomlyssning av våra intervjuer ställde vi en del improviserade frågor som vid något tillfälle blev ledande. Vi är även medvetna om att komponenten överensstämmelse kan ha påverkats då vi inte alltid ställde intervjufrågorna på samma sätt som de var formulerade i intervjuguiden. Som vi tidigare redovisat valde vi att transkribera en av våra fem intervjuer tillsammans för att då öka reliabiliteten och se att vi lagt vikt vid liknande faktorer och att vi förstått svaren vi erhåll på samma sätt.

4.8.3 Generaliserbarhet

Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är generaliserbarhet i vilken utsträckning resultat i en situation kan överföras till andra situationer och talar då om tre sorters generalisering. De benämns som naturalistisk, statistisk och analytisk generalisering. Den förstnämnda generaliseringen har sin grund i personlig erfarenhet och är en så kallad påståendekunskap och den statistiska generaliseringen är formell och bygger på statistik. Vid en analytisk generalisering genomförs en noggrann bedömning av i vilken mån ens resultat kan ge vägledning för resultatet i en annan situation. Med vår studie har vi inte haft avsikt att göra något generaliseringsanspråk utifrån vårt resultat då vi är väl medvetna om att vårt resultat inte kan vara representativt för skolkuratorer i hela Sverige utan kan bara vara representativt för våra informanter.

5. TEORI

18

Utgångspunkten i vår uppsats har från start varit ett socialkonstruktivistiskt synsätt. Detta då vi ville belysa skolkuratorers arbetssätt med elever med självskadebeteende utifrån en syn på arbetslivserfarenheter, kunskap och arbetsmetoder som beroende på den kontext skolkuratorerna befinner sig i. Vi ansåg att det skulle bli intressant att belysa detta från ett perspektiv där samhället kan ha påverkan på hur skolkuratorerna arbetar med denna form av problematik. Vi ansåg också att det med hjälp av ett socialkonstruktivistiskt synsätt var intressant att finna svar på om och i så fall hur skolkuratorerna placerar in eleverna i kategorier för att förklara fenomenet skärande och dess orsaker. Vid analysen av vårt material har vi inte utgått från någon bestämd teori, utan analyserat materialet efter en socialkonstruktivistisk modell, ur ett så kallat problemperspektiv konstruerad av Håkan Jönsson (2010). Vi har valt delar av denna modell och sedan modifiera den så att modellen passar vår analys. Här nedan kommer en kort beskrivning av det socialkonstruktivistiska synsättet samt en genomgång av modellen.

5.1 Socialkonstruktivism

Enligt Payne (2008) innebär socialkonstruktionistisk teori att en person berättar om saker och händelser för människorna omkring personen som en del i det sociala, historiska och kulturella sammanhanget de ingår i. Det som berättas om kommer inte från rationellt tänkande utan från en tolkning människor gör utifrån det de kan se och utifrån det språk människor använder för att kommunicera. Wenneberg (2001) menar att socialkonstruktivismen ser alla fenomen som något socialt konstruerat och att de inte är naturbestämda - dvs. att det inte finns något som sker för att kroppen och människan är konstruerade så biologiskt, exempelvis att gråta kan ses som en social konstruktion. Det finns olika sätt att uttrycka sin sorg på, inte enbart att gråta. Gråten är en social konstruktion som vi har lärt oss - det är så en viss grupp människor lärt sig att sorg ska uttryckas. Medan en annan grupp människor kanske har lärt sig att sorg ska uttryckas genom att skrika eller slåss. En persons handlingar inte är naturliga utan något som blivit socialt konstruerat i en grupp eller i ett samhälle (Wenneberg, 2001).

Enligt Payne (2008) finns det fyra delar inom socialkonstruktivismen som är betydelsefulla inom det sociala arbetet:

Sociala konstruktionen av verkligheten Sociala konstruktionen av sociala problem Fenomenologisk sociologi Den sociala konstruktionen av mänskliga kategorier såsom genus och ras

Den sociala konstruktionen av verkligheten innebär att gemensamma sociala konstruktioner till slut kan bli så stora att de blir en verklighet för människor. Det kan handla exempelvis om att man har en viss syn på ett fenomen eller en viss tro på något. Är det ett större antal människor som har denna gemensamma syn eller tro kan detta ses som en sann verklighet. För en människa som placeras in i ett nytt samhälle som den inte tidigare tillhört kan dessa sociala konstruktioner påverka om personen socialiseras in i samhället eller inte. Om personen kan känna sig som en del av samhället beror på hur dennes sociala konstruktioner av verkligheten ser ut och om dessa är något liknande det nya samhällets. Om de två verkligheterna är allt för olika kan problem vid socialisationen uppstå (Payne, 2008).

Med sociala konstruktionen av sociala problem menas att det från början inte behöver vara något problematiskt med ett fenomen förrän en grupp hävdar något om det. Problemen belyses oftast i media och tas upp som problem som behöver åtgärdas. Ett exempel kan vara just självskadebeteende och då främst skärande. Det är möjligtvis inget problem i samhället

19

förrän en större grupp uttalar sig i media om att detta är ett problem som måste ses över (Payne, 2008).

Den fenomenologiska sociologin visar på att människor kan bete sig oberäkneligt men ändå i detta beteende följa någon form av logik som finns inom en viss grupp människor. Det som upplevs normalt i den gruppen kanske ses mycket oförutsett i en annan grupp (a.a.).

Den sociala konstruktionen av mänskliga kategorier hör ofta samma med det fysiska, en kategori benämns många gånger utifrån fysiska antaganden och beteenden. Payne (2008) hävdar exempelvis att omsorg och vårdande är ett kvinnligt fenomen, eftersom det är kvinnorna och inte männen som kan föda barn, och dessa fenomen hör därför till det kvinnliga könet. Wennerberg (2001) hävdar att den kunskap en människa besitter är socialt konstruerad då den kunskap vi får, får vi genom språket som i sin tur är socialt konstruerat.

5.2 Socialt problem

Att definiera vad socialt problem är menar Meeuwisse och Swärd (2002) svårt. De hävdar att begreppet kan ha olika innebörd från person till person och att det därför inte finns någon exakt definition av begreppet. Det som författarna menar är det enda tydliga som hör till begreppet är att det rör samhälleliga tillstånd. Sociala problem förknippas enligt Meeuwisse och Swärd ofta samman med olika egenskaper hos individer eller grupper som är kategoriska för just dem, exempelvis ålder och kön. Sociala problem kan också kopplas samman med bostadsområden. Författarna hävdar också att begreppet kan förklaras som en konsekvens av ett annat problem.

Det finns enligt författarna två traditioner, den ena menar att sociala problem är det samma som samhälleliga missförhållande såsom missbruk, fattigdom och arbetslös. Den andra traditionen ser sociala problem som något som är förknippat med grupper i samhället som har det svårt, exempel på detta kan vara ensamstående mödrar, funktionshindrade samt ”värstingar” som författarna valt att kalla dem (Meeuwisse & Swärd, 2002). Då författarna inte hittat någon tydlig definition på begreppet menar de att vid varje gång begreppet används ska betydelsen av det undersökas, vilket också är syftet för denna studie.

5.3 Problemperspektiv – en modell

Jönson (2010) har utvecklat en modell som består av sju delar som kan hjälpa till vid en socialkonstruktivistisk analys av sociala problem. De första sex delarna anses vara resonerande då de uppmuntrar till resonemang kring problemet medan den sista anses vara illustrerande. Här nedan kommer en sammanfattning av de olika delarna i modellen.

Tabell 1. Problemperspektiv – en modell (Jönson, 2010)

20

Problemkomponent Frågor

Karaktär: Vad för slags problem är det? Hur anses det vara besläktat med andra problem? Har problemet någon ”kärna”, någon bärande idé? Hur ser avgränsningarna ut?

Orsaker: Vilka orsaker anges? En eller flera sammanhängande? Voluntaristiska eller deterministiska förklaringar till problemet? Talas det om omoral och skuld?

Konsekvenser och omfattning: Hur sker skadan? Anses problemet vara litet och avgränsat eller stort? Ett hot? Hanterbart eller ohanterligt?

Historia och utveckling: Hur beskrivs uppkomst, upptäckt, utveckling och framtid/prognos?

Lösningar: Vilka förslag till lösningar ges och vem anses vara lämplig och/eller ansvarig att lösa problemet? Alla? Den som bär problemet? Experter?

Drama och roller: Vilka är problemets huvudsakliga aktörer? Förekommer (dramatiserande) utpekanden av offer/stackare, skurkar, räddare, publik?

Illustrationer och exempel: Förekommer metaforer och bärande begrepp, typfallsberättelser, slagord, ikoner?

5.4 En modifierad version av Jönsons (2010) perspektivmodell

5.4.1 Karaktär

Under denna rubrik presenteras en modifierad version av Jönsons (2010) perspektiv, han resonerar kring: Vad är det för slags problem? Vad handlar problemet om egentligen? Har problemet någon kärna? Forskaren kan då få information av informanterna om problemets karaktär och då är de så kallade direkta uppgifter vilket innebär att det handlar om informanternas utsagor om problemets art. Forskaren kan också ha egen förståelse kring problemet och kan då i sin undersökning söka utsagor som påpekar detsamma. Något forskaren även bör göra är att söka hur problemet kan ses i relation med andra problem. Är problemet stort eller är det mindre och hör det istället samman med andra problem? Problemet kan också tänkas finnas på olika nivåer i samhället (makro-, meso- eller mikronivå). Forskaren bör även analysera kring eventuella kopplingar mellan dessa nivåer samt hur de påverkar varandra (a.a.).

I vår analys kommer vi att använda oss av frågan: Hur konstrueras problemet skärande? Vi kommer även att analysera huruvida problemet är besläktat med andra problem samt om skärande finns på mikro-, meso- och makronivå och över hur nivåerna påverkar varandra om sådant resultat framkommer i skolkuratorernas utsagor.

21

5.4.2 Orsaker och faktorer

Vilken eller vilka är orsakerna till problemet? Orsaker till ett problem kan vara både tydliga och otydliga samt röra sig på alla de tidigare nämnda nivåerna. Jönson (2010) menar att orsakerna till exempelvis varför en person beter sig på ett visst sätt, hör samman med hur handlandet bland människor på de olika nivåerna ser ut. Orsaker till ett problem kan vara grundläggande som lätt kan åtgärdas för att de inte ska uppkomma igen medan de också kan vara orsaker som kommer just i stunden då problemet uppstår (a.a.). Det finns ett orsaksresonemang som delar upp orsakerna i två uppdelningar. Dessa kallas enligt Jönson voluntarism – som lyfter fram individens fria vilja, dess ansvar samt dess skuld, och determinism – som framhåller påverkan från omgivningen samt förändringar på de strukturella planen (se Brante, 1990). Dessa två ställs ofta mot varandra när problem diskuteras, detta då determinismen tar bort all skuld från individen och lägger skulden på andra faktorer medan voluntarismen menar att individen har en stor del i problemet (Jönson, 2010).

5.4.3 Konsekvenser och omfattning

Hur stort är problemet; litet, avgränsat eller stort? Vem drabbas av problemet? Kan vi hantera problemet? Detta är frågor som, enligt Jönson (2010), forskaren ska analysera kring. Information om omfattningen av problemet kan hittas i olika källor, exempelvis i publicerad statistik samt i informanternas utsagor. Konsekvenserna av ett beteende kan vara både större och mindre utvecklade i de olika nivåerna (makro-, meso- och mikronivå) och de kan beskrivas både på lång och kort sikt (a.a.).

Vi kommer att besvara den första frågan där vi analyserar hur stort omfattningen av problemet är. Vi kommer även att analysera kring vem eller vilka som drabbas av problemet. Huruvida vi kommer analysera kring om skolkuratorerna kan hantera problemet beror på resultatet vi fått utifrån intervjuerna. Vi kommer inte analysera något kring de olika nivåerna under denna rubrik.

5.4.4 Historia och utveckling

Här ställs frågor som exempelvis: Hur uppkom problemet? Har problemet utvecklats och i så fall hur? samt Hur ser prognosen ut för framtiden; ökning eller minskning? Ofta talas det om hur bättre det var förr innan problemet uppkom, detta menar Jönson (2010) utgör en så kallad ”retorisk resurs”. Han menar att det används för att rättfärdiga vad människorna anser som deras rättigheter. Det kan exempelvis röra frågor där två parter som är oense om när problemet uppkom och vem som eventuellt är ansvarig för orsaken.

Under denna rubrik kommer vi att utgå från de ovanstående frågorna. Vi kommer dock inte analysera något kring retorisk resurs då det inte är i fokus för våra forskningsfrågor.

5.4.5 Lösningar

Jönson (2010) hävdar att forskaren här ska analysera över vad som skulle kunna göras för att förbättra situationen. Här kan man ställa frågor som; Vilka är lösningarna? och Vem ska hjälpa till i lösandet av problemet? Ibland kan svaren bli att det rör sig om offentliga förändringar medan det ibland rör individens egna möjliga förändringar. Lösningar menar Jönson kan vara både kortsiktiga och långsiktiga samt tydliga eller otydligt formulerade. Han menar också att förslag på en lösning kan hindra engagemanget från människor om de anser att lösningen riskerar göra problemet större eller om lösningen uttrycks från en person som inte anses ha nog expertis inom området.

22

I analysen kommer vi att utgå från dessa frågor. Vi kommer dock inte analysera kring om lösningarna är kortsiktiga eller långsiktiga samt graden av engagemang beroende på om lösningen kommer från en expert eller inte.

5.4.6 Drama och roller

Här behandlas de aktörer som är berörda av problemet. Det kan finnas beskrivningar av aktörerna som både är resonerande och illustrerande. Aktörerna kan beskrivas mer dramatiska och bli typiska för olika typer av karaktärer eller roller (Jönson, 2010). Även de aktörer som kliver in och ska hjälpa den som berörs av problemet kan få dramatiska beskrivningar om sig själva, både positiva som räddare och negativa som förövare. Dessa beskrivningar av de olika aktörerna tenderar att följa vissa mönster som är tydliga för rollerna sedan tidigare. Rollerna och de dramatiska beskrivningarna, av exempelvis offer och förövare, knyter starkt an till de tidigare nämnda delarna i modellen. Den som gör analysen kan, kan enligt Jönson, välja att plocka bort denna del och ersätta den med de övriga delarna i modellen. Den som gör analysen kan också välja att använda den som sitt kunskapsobjekt och använda de övriga delarna i modellen för att sortera ut materialet (Jönson, 2010).

Vi kommer att analysera frågan Vilka är aktörerna? utifrån kategorierna kön och ålder. Då vi i vår intervjuguide skapat frågor som rör kön och ålder kommer vi i analysen dela in aktörerna i dessa delar om sådant material framkommit genom intervjuerna. Vi kommer även att analysera kring vilka andra aktörer som finns med samt vad de får för roller.

5.4.7 Illustrerande komponenter

Jönson (2010) menar att under denna del av modellen analyserar man kring metaforer, bärande begrepp, typfallsberättelser, slagord samt ikoner. När någon beskriver ett problem kan de göra det illustrerande med hjälp av metaforer. Jönson menar att när någon använder sig av metaforer för att beskriva problemet gör de det för att lyfta fram känslor kring problemet. Bärande begrepp är något Jönson hävdar används för att förklara hur problemet hör samman med andra fenomen samt klargöra karaktären på problemet. Att använda slagord behöver inte innebära något negativt utan kan innebära att uppmuntringar och uppmaningar till medlemmar av en grupp eller till och med ett land. Vid problem kan det också komma att talas om typfallsproblem. Dessa typfallsproblem förklarar ofta hur problemet vanligen ser ut och vilka som berörs av det. Jönson menar att med ikoner kan man tala om både människor och föremål. Dessa personer eller föremål används för att visa på ett budskap som rör problemet. Användandet av illustrationer, menar Jönson, gör att människor nås snabbt och effektivt. Det blir ett tydligt budskap som sprids till befolkningen.

Denna del av modellen anser vi kommer att bli svår att analysera kring. Det vi kommer att lägga fokus på är bärande begrepp samt eventuellt ikoner beroende på hur materialet ser ut.

6. RESULTAT

23

I detta kapitel kommer vi att presentera vårt resultat i sammanfattad form utifrån de frågeställningar vi vill besvara. Vi kommer även att återge vad våra informanter sade under intervjuerna. Vårt syfte med att intervjua skolkuratorer har varit att försöka ta reda på vad orsakerna bakom ett självskadebeteende är och då främst skärandeproblematiken. Syftet har även varit att undersöka hur skolkuratorerna arbetar med ungdomar med självskadebeteende. Vi ville se om skolkuratorerna har möjlighet att arbeta med ungdomars självskadebeteende på ett sätt som de själva anser tillräckligt eller om det eventuellt finns brister.

De två huvudsakliga teman som vi valt att dela upp informanternas berättelser i är Skolkuratorers arbete med självskadebeteende och Skolkuratorers syn på självskadebeteende. I det förstnämnda temat har vi valt att presentera resultatet under rubrikerna: Direktiv från chefer samt Skolkuratorers arbetssätt. Under det andra temat har vi valt att använda oss av rubrikerna: Skolkuratorers syn på fenomenet skärandet, Skolkuratorers om självskadebeteende och kön, Skolkuratorers kategorisering av självskadebeteende och ålder samt Orsaker.

6.1 Beskrivning av intervjupersonerna

Vår studie består av fem intervjuer med skolkuratorer som antingen arbetar på en grundskola eller på en gymnasieskola, en av skolkuratorerna arbetar på både grund- och gymnasieskolor. De arbetar i olika kommuner och har olika lång erfarenhet inom yrket, även elevantalet skiljer sig mellan skolkuratorerna. Nedan kommer en kort beskrivning av informanterna. Vi har valt att ge dem fiktiva namn för att avidentifiera personliga uppgifter och för att få ett bättre språk när vi redovisar resultatet.

Anna är en kvinna i 50 års ålder som arbetar deltid som skolkurator kombinerat på både grundskolor samt en gymnasieskola i en mellanstor kommun. Hon arbetar med ett stort elevantal på skolorna, sammanlagt uppskattar hon att det är 1100 elever som hon ansvarar för. Anna utbildade sig till socialpedagog och har därmed en arbetserfarenhet inom det sociala omsorgsområdet på trettio år. Hon har tidigare erfarenheter från barn- och ungdomspsykiatrin samt arbetat som lärare på ett universitet där hon även var med och startade en utbildning.

Micke är en man i 40 års ålder som arbetar heltid som skolkurator på en gymnasieskola i en större kommun. Han har ett elevantal på ungefär 400 elever som han ansvarar för. Han har läst olika kurser inom socialpsykologi och har en utbildning som kan likställas med beteendevetare. Han har tidigare arbetat som skolkurator på andra gymnasieskolor samt på ett behandlingshem där han fick utbildning i olika terapeutiska metoder som han uppger att han idag använder sig av i samtalen med eleverna.

Kajsa är en kvinna i 40 års ålder som arbetar heltid som skolkurator i en gymnasieskola i en mellanstor kommun och hon ansvarar för uppskattningsvis 450 elever. Kajsa har socionomexamen. Innan hon vidareutbildade sig arbetade hon inom vården i ungefär femton år. Sedan hon tog examen från universitetet har hon arbetat som skolkurator i två olika kommuner.

Stina är en kvinna i 50 års ålder som arbetar heltid kombinerat på flera olika grundskolor i en mellanstor kommun. Hon arbetar med ett stort elevantal då hon arbetar på flera olika skolor, hon ansvarar för uppskattningsvis 1050 elever. Stina kompletterar i dagsläget upp sin tidigare utbildning till socionomutbildning. Sedan hon blev klar med sin utbildning har hon arbetat som socialsekreterare, biståndshandläggare, arbetat på en resursskola och idag arbetar hon som skolkurator.

24

Erika är en kvinna i 50 års ålder som arbetar heltid på en gymnasieskola i en mellanstor kommun samt arbetar utanför skolan med ett projekt genom socialtjänsten. Hon ansvarar för 500 elever och har arbetat på sin nuvarande arbetsplats i cirka 12 år. Hon är utbildad socionom.

6.2 Resultat

6.2.1 Skolkuratorers arbete med självskadebeteende

Vi har fått ta del av hur skolkuratorerna arbetar beroende på antal skolor de ansvarar för och hur stort elevantalet är samt vilka direktiv och order de har från sina chefer. Skolkuratorerna har även lyft fram sina personliga åsikter kring detta. Genom att belysa både de direktiv de yrkesverksamma har samt deras personliga åsikter kring detta kan vi ge en bild av hur väl fungerande arbetet på skolan med självskadebeteende är.

Direktiv från chefer

Alla våra informanter har stora elevantal som de ansvarar för, allt mellan 400 och 1100 elever. Flertalet av informanterna har även ansvar för olika skolor och som mest har en av informanterna ansvar för åtta olika skolor. Det gemensamma för alla informanter är att det främsta direktiv de fått från sina chefer är att de inte får arbeta behandlande med sina elever.

Vad gäller informanterna åsikter, om att de inte får arbeta med behandling vid möten med elever med självskadebeteende, skiljer de sig åt. En av informanterna uppger att så länge det inte finns utrymme för dem att arbeta behandlande med eleverna är det mest rättssäkert för eleverna att remiteras till annan instans. Medan en annan berättar om besvikelsen att inte få gå en utbildning vid universitetet på grund av att chefen ansåg att utbildningen innebar för mycket behandlande och det inte hör till skolkuratorers arbete med barnen. Några av informanterna påvisar missnöje med att inte få arbeta med någon form av behandling med eleverna. Sår här säger Kajsa om detta missnöje: Visst jag ska inte jobba med behandling men, det ska jag inte göra, men ibland kan man behöva ha ett motivationsarbete för att få med dem på något.

Om en elev mår dåligt och skolkuratorn märker att eleven behöver behandling berättar de att då ska eleven vidare till annan instans. Hur eleven remiteras vidare varierar beroende på elevens ålder. Är eleverna yngre kan det räcka med att skolkuratorn skickar en remiss till BUP – barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänsten medan de äldre eleverna måste gå genom vårdcentralen och sin läkare. Anna som arbetar på en gymnasieskola förklarar det så här: Om inte samtal med mig räcker blir det alltid en remiss, då går det iväg en remiss till barnpsyk eller primärvården eller distriktsläkare alltså primärvården. /…/ Det är de direktiven vi har.

Var och hur dessa remisser går tillväga skiljer sig åt beroende på vilken skolkurator vi har intervjuat. En del av informanterna uppger att de skickar remisser direkt till BUP medan några av informanterna berättade att de överlät ansvaret helt till eleven själv och dennes föräldrar att först söka kontakt med vårdcentralen och sedan är ansvaret hos läkaren om hur vidare kontakt ska tas.

Tidsbrist och nya skollagen

Gemensamt för alla informanter är att de ansvarar för många elever. En del av våra informanter uppger att de anser att tiden räcker till för de arbetsuppgifter de har för närvarande medan några av informanterna uppger att deras tid inte räcker till för att tillgodose ungdomarnas behov. På frågan om skolkuratorn anser att tiden räcker till svarar Micke så här:

25

Vi ska ju se till elevens personliga utveckling och att han ska ha en positiv miljö för lärande, det är ju det det handlar om i skolan och då får man ju lägga ribban efter hur mycket tid man har för varje elev och för varje elev har man ju inte så mycket tid så det är väldigt svårt att svara på om tiden räcker till. Det beror på, ska alla elever må bra, få en självinsikt och klara av att lära sig och så vidare så räcker naturligtvis tiden inte till alls.

Intervjupersonerna uttrycker en vilja av att ha möjlighet att gå mer runt i klasser och visa sig och berätta vilka de är samt vad de gör. Detta då några av informanterna tror det skulle påverka och minska den rädsla de tror många elever känner inför skolkuratorn. Ett gemensamt uttryck för några av informanterna är att de upplever att eleverna ser skolkuratorerna som ”farliga” och berättar att de oftast anses vara en ny ”soctant”. I dagsläget har inte alla informanter möjlighet att ägna sig åt uppsökande arbete på skolan på grund av tidsbristen. Stina upplever även att de stora elevantalen påverkar hennes arbete och beskriver det så här: Man får ju bara välja det som är mest akut och det som. Ja den som skriker högst får först hjälp om man säger så.

Informanterna är överrens om att i och med den nya skollagen och de krav den ställer på att alla ungdomar ska ha möjlighet att komma i kontakt med en skolkurator, kommer den anställning de har och den tid det innebär inte att räcka till för att skolorna ska kunna uppfylla vad lagen kräver. En av informanterna berättar att den ser det som en omöjlighet att hinna med alla elever så som de nya skollagen i nuläget kräver. Skolkuratorerna uppger att de ser positivt på att den nya skollagen ställer högre krav på kommunerna. Ingen av informanterna ser detta som något negativt. De uppger att de dock är osäkra på hur och om kommunerna kommer göra någon förändring på hur situationen ser ut idag.

En av informanterna uppger att hon tror att en förändring i antal anställda skolkuratorer i hennes kommun måste förändras då hon tror att det finns en risk att de begår lagbrott om de ej kan ta emot en elev på grund av tidsbrist. Informanterna uppger att deras uppfattning är att de flesta skolor har haft skolkuratorer anställda även tidigare men att det nu ställer större krav på att skolkuratorerna inte enbart ska arbeta med de äldre eleverna utan nu även de yngre. Om det uttrycker sig Anna så här:

I praktiken har nog de allra flesta kommuner arbetat utifrån elevhälsan, de intuitioner som är i den nya lagen. Men nu är det ju lagstadgat. Och det är klart, då blir det en ökad rättsäkerhet för eleverna, elevernas rätt lyfts ju fram i större utsträckning än tidigare så det är ju bra.

Skolkuratorernas vardagsarbete

Informanterna berättar att deras kommuner har bestämt att skolkuratorerna ska arbeta främst med elever från årskurs 6 och uppåt. I de yngre åldrarna arbetar man enbart på en organisatorisk nivå. Det innebär att skolkuratorn arbetar mer med elevhälsoteam och har möten där man diskuterar olika elever samt har handledning med lärare för att ge dem tips på vad de kan göra i en besvärlig klass. Informanterna berättar alla att de är arbetar med eleverna i någon form på gruppnivå. De uppger alla att de vid några tillfällen varit ute i klasser och arbetat med gruppövningar för att stärka elevernas självbild och hjälpa dem att hitta positiva sätt att prata med varandra istället för att använda fula ord när de talar till varandra En del av informanterna berättar att de använder sig av DISA1 material när de arbetar i klasserna. Samtidigt som informanterna upplever att det är ett bra material att använda för att hitta elever som inte mår bra samt arbeta för en bättre miljö i klassen så upplever de att materialet kan bidra till att elever som mår bra börjar må sämre efter ett tag.

1 DISA- Din Inre Styrka Aktiveras. Är en metod att förebygga stress och psykisk ohälsa bland tonårsflickor. www.folkhalsoguiden.se

26

Ingen arbetar med någon form av förebyggande arbete mot självskadebeteende. Inte heller något uppsökande arbete görs för att hitta elever med självskadebeteende, detta då de uppger att det inte finns utrymme för det. Det gemensamma för alla informanter är att de via skolsköterskan kan få indikationer på att antalet elever som mår dåligt eller lider av någon form av självskadeproblematik på skolan ökar eller minskar. Erika berättar att på dennes skola arbetar skolkuratorn och skolsköterskan tillsammans för att försöka hitta elever som mår dåligt och hur stor problematiken är på skolan.

När det kommer till uppsökande arbete för att hitta elever med självskadebeteende går åsikterna åt olika håll. Några av informanterna uppger att de gärna skulle gå runt och visa sig mer i klasser men att utrymme för det inte finns, medan exempelvis Anna inte håller med om detta och uttrycker sig så här:

”Det har inte jag utrymme för och jag är inte riktigt säker på om jag riktigt tror på det heller. Men jag tror däremot att skolsköterskorna har ett eget speciellt lagrum i elevhälsan, de har individuella hälsosamtal där de kan fånga upp sådana saker kanske.”

På individnivå arbetar kuratorerna med eleverna i enskilda samtal De berättar att de bland annat låter eleverna rita upp en nätverkskarta där de får visa vilka relationer de har till människor omkring dem samt hur starka eller svaga dessa relationer är. Ingen av informanterna har några givna direktiv på hur många samtal de får ha med eleverna innan de avgör om en kontakt med annan instans måste tas. Några av informanterna uppger att de oftast märker efter tre till fem träffar om det är några allvarligare problem och eleven måste få behandling eller annan samtalskontakt. En del berättar att flera elever kommer till dem år efter år och påbörjar en samtalsserie men att det ofta inte är ärenden de går vidare med. De försöker avsluta sin kontakt med eleverna lagom till sommarlovet, medan en av informanterna berättar att den sätter gränsen vid jullovet.

6.2.2 Skolkuratorernas syn på självskadebeteende

Under intervjuerna har vi fått ta del av informanternas erfarenhet av vad ungdomarna på deras skolor uppger för orsaker till deras självskadebeteende och hur orsakerna till varför en ungdom skär sig faktiskt kan skilja sig beroende på om ungdomen är tjej eller kille och på hur gammal den är.

Skolkuratorernas syn på fenomenet skärande

Under intervjun bad vi alla informanter att definiera begreppet självskadebeteende och definitionerna blev ungefär desamma. Definitionen var att det är en handling ungdomarna utsätter sig själva för som inte är positiv. Det alla informanter uppgav tillhör begreppet självskadebeteende är skärande, ätstörningar och användandet av alkohol. Informanterna uppger att de ser skärande som en av de stora delarna i begreppet självskadebeteende. De berättar även att skärande kan förekomma i samband med något av de andra problemen som ätstörningar och missbruk, även om det inte är vanligt. Micke säger att han tror att skärande ibland kan förekomma enbart som en del i en kompiskrets, att det finns en ”smittorisk” bland deltagarna i gruppen. Det är kompiskretsen som inte mår bra och att de tillsammans hittar ett uttryckssätt som kan stå för hela gruppen:

Är man 16 år och någon kompis skär sig så kanske det är mer, mer en kompiskrets som mår dåligt och inspirerar varandra.

Ingen av de övriga informanterna uttrycker sig på liknande sätt. Det gemensamma för alla informanter är deras förklaring om att ett självskadande som yttrar sig i skärande eller

27

rispande kommer från en vilja av att bli sedda av andra. En av informanterna berättar att i och med att ungdomen skär sig så blir den någon. Så här uttrycker Stina det:

För de allra flesta som gör det här vill ju bli sedda. Pojkarna som utåt agerar och tjejerna som blir jätte smala eller så. De säger’ jag åtminstone blir sedd för någonting’. /…/ Uppmärksammade för ett beteende som inte är okej men som de kan påverka själva.

Några av informanterna kopplar fenomenet skärande till flyktingar och invandrare, detta då de berättar att majoriteten av de elever som de kommit i kontakt med som haft en sådan problematik kommer just från en sådan bakgrund. Informanterna talar om den otrygghet dessa ungdomar känner i ett land där de inte vet hur någonting fungerar och allt är nytt. En av informanter berättar att ensamkommande flyktingbarn ofta varit med om hemska upplevelser innan de kom till Sverige och många av dem skadar sig själva genom att skära sig. Micke berättar att bland de ensamkommande flyktingbarnen är det oftast hos killarna man kan se det här beteendet, hos tjejerna är det inte lika vanligt. Kajsa berättar att hon inte ser skärande som problematik enbart hos invandrare utan även hos elever från socioekonomiskt svaga familjer där bristen av pengar är ett återkommande problem. Ungdomarna växer upp i en ostabil miljö med flera utomstående kontakter.

Medan Micke och Kajsa talar om skärande som problematik bland socioekonomiskt svaga familjer samt bland invandrare, talar Stina om att denna problematik även är vanligt förkommande bland personer med funktionsnedsättningar så som autism och asperger syndrom. Hon tror att detta kan bero på att dessa ungdomar upplever känslor och även ibland smärta på ett annat sätt än personer utan denna problematik. Personer med autism eller asperger har svårt att sätta ord på det de känner inombords och istället visar det för sin omgivning genom att skära sig. Personerna har möjligtvis en konstig känsla inom sig men de kan inte förklara för andra vad det är de känner då de själva inte helt förstår det. När Stina talar om personer inom autismspektrat uttrycker sig hon som följer:

Då har du ju inte den förmågan och då tror jag att det mer kommer ut så, att du skadar dig på olika sätt. Att du slår dig själv i eller mot en vägg, att du rispar eller hoppar mot hårda saker. Och det tycker jag är lika vanligt bland flickor som pojkar.

Anna berättar att hon upplever att fenomenet skärande funnits med i många år. Hon berättar att det fanns personer som skar sig själva redan när hon startade arbeta för drygt trettio år sedan. Hon berättar även att det möjligtvis inte varit lika omtalat tidigare som det varit de senaste sex åren. Anna berättar att hon upplevde en liten ökning av problematiken efter att det under 2003 publicerats flera artiklar i tidningarna om skärande bland ungdomar och sedan att släpptes självbiografier om skärandeproblematiken. Micke talar även om att skärande funnits länge men att det inte varit så omtalat tidigare. Han tror att det kan bero på att det funnits en okunskap om problemet. Han berättar att han tror att människor idag har lättare att tala om och med personer som skär sig då de har förstått att de ungdomar som skär sig oftast inte gör det för att de vill ta livet av sig utan att det mer är ett rop på hjälp.

Skolkuratorer om självskadebeteende och kön

Alla informanter uppger att majoriteten av de elever som söker hjälp och stöd hos dem är tjejer. Några uppger att antalet killar som söker stöd hos skolkuratorerna är lägre men de uppger att det har ökat under de senaste åren. De berättar att det finns skillnader i sättet tjejer och killar söker stöd hos skolkuratorerna och de uppger att tjejerna oftare kommer av egen vilja. Informanterna berättar att de upplever att det är mer ”okej” för tjejerna att ta kontakt med en skolkurator om hon mår dåligt än vad det är för killar. Några av informanterna uppger att när killarna tar kontakt med skolkuratorn är det på grund av att det bestämts på exempelvis

28

en elevvårdskonferens. Om vad de bakomliggande faktorerna kan vara till att tjejer upplever det mindre besvärligt att själva ta kontakt med en skolkurator än vad killar gör.

Hur ungdomar på olika sätt skadar sig själva upplever alla informanter skiljer sig mellan könen. Gemensamt är deras uppfattning om att killar i större utsträckning slåss eller exempelvis hoppar från tak och på så sätt får utlopp för sina känslor. En informant uppger att killarna oftare tar till alkohol och narkotika och på så sätt skadar sig själv än vad tjejer gör. Tjejer däremot, upplever flertalet av informanterna, skadar sig själva mer sexuellt. Enligt informanterna är olika sexuella relationer i dag är den största av de olika självskadebeteendena bland tjejerna. Någon av informanterna berättar att tjejerna uppger att det är en tävling bland eleverna om hur många de haft sex med, ju fler de haft sex med desto bättre.

Hur ungdomar skadar sig berättar informanterna har förändrats över tiden. De berättar att det för några år sedan var mer förekommande att både killar och tjejer skar sig, idag upplever de en ökning av dåliga sexuella relationer bland tjejerna och en ökning av narkotika bland killarna. Tillgången till narkotika berättar en informant är lätt och på internetsidor kan ungdomarna enkelt köpa hem narkotikapreparat. De andra tycker att uttryckssätten är de samma men vad som tas upp i media varierar och att det påverkar vilket självskadebeteende som blir mest omtalat i samhället. Några pratar om tillgången till internet. Erika berättar att internet även innehåller sidor där ungdomarna kan få tillgång till information om hur de kan skära sig utan att det syns och fler liknande tips. Informanterna berättar att tjejerna läser på bloggar om hur de ska se ut och där de får tips på hur de ska gå tillväga för att bli smala medan killarna får inspiration till att börja med exempelvis body building. Det sistnämnda påpekar en av informanterna kan ses som ett självskadebeteende då killarna ofta börjar i tidig ålder. Micke berättar att han upplever att självskadebeteende var vanligare för några år sedan. Så här säger han om detta:

Kanske var det lite mer självskadebeteende för fem år sen, /…/ folk var väl lite räddare för det förr om man säger så. /…/ Man kanske inte är lika rädd för de som skär sig längre.

Skolkuratorer om av självskadebeteende och ålder

Gällande självskadebeteende i relation till ålder kan det se annorlunda ut beroende på hur gammal en elev är. Informanterna berättar att när ungdomarna är i lägre åldrar, såsom 12 till 14 år är det vanligare att en kontakt med en skolkurator startas efter en önskan från exempelvis förälder eller lärare. Även i lägre åldrar är det vanligare att ungdomarna kommer till samtal hos skolkuratorn efter en elevvårdskonferens. Informanterna uppger alla att ungdomarna oftare själva tar kontakt med skolans kurator när de blivit äldre. De påpekar att det på grundskolan även handlar om ett föräldraansvar på ett annat sätt då grundskolan är skolpliktig till skillnad mot gymnasiet som är frivillig. På grundskolan finns därför en tätare kontakt med elevernas föräldrar än vad det gör på gymnasiet berättar informanterna. På gymnasiet, uppger informanterna, är det väldigt sällan en elev kommer till samtal hos skolkuratorn efter en elevvårdskonferens, det händer oftare i en grundskola. Informanterna uppger att de tror att det främst handlar om att när ungdomarna blir äldre kan det upplevas tryggt att tala med en vuxen person som inte är ens föräldrar eller lärare.

När det handlar om hur sättet man skadar sig på skiljer sig åt beroende på ålder går åsikterna åt olika håll. Några av informanterna uppger att de anser att speciellt ungdomar med en skärandeproblematik hör till de lägre åldrarna, när man går på högstadiet. Någon av informanterna upplever tvärtemot, informanten berättar att av dennes erfarenheter hör ett självskadebeteende med skärande till de äldre åldrarna, såsom i sjutton- och arton- års åldern.

29

En av informanterna upplever inte någon skillnad alls i uttryckssätten beroende på åldrarna. Erika upplever att skärande hör till de lägre åldrarna men är dock tveksam och: Min uppfattning är att det har varit mer på högstadiet än här på gymnasiet. Sen vet jag inte, det kanske är för att man lättare kan dölja det på gymnasiet.

Någon av informanterna upplever att de yngre eleverna som går i grundskolan oftare utsätter sig själva och andra för kränkning via sociala medier än vad äldre elever på gymnasiet gör. Denne berättar att mycket av den kränkning som hon som skolkurator får kännedom om har pågått i de sociala medierna. Att äldre elever inte använder sig av sociala medier på samma sätt tror informanten kan bero på elevens mognad och att de använder sig av andra sätt att kränka endera sig själva eller andra. En av informanterna anser att ätstörningar är ett vanligt självskadebeteende i alla åldrar, men att uttrycket skiljer sig åt beroende på hur gammal eleven är. Denne berättar att när det gäller de yngre eleverna är problemet ofta att man äter för mycket mat medan de äldre eleverna äter för lite. Gemensamma åsikter från alla informanterna är att yngre elever slåss eller kastar fula ord till varandra medan äldre elever tar till sexuella relationer eller alkohol och narkotika och på så sätt skadar sig själva.

Skillnad mellan könen och åldern

Merparten av informanterna kan inte se någon större skillnad i orsakerna som tjejerna och killarna uppger utan orsakerna är ofta gemensamma för båda könen. Informanterna upplever heller inte någon större skillnad i orsakerna när gällande åldern på ungdomarna till varför de skadar sig själva. Erika uppger att om man skulle generalisera hur det uttrycks kan det förklaras genom att tjejer vänder smärtan inåt medan killarna vänder det utåt. Micke säger exempelvis: Killar slår på andra medan tjejer slår på sig själva. Anna ställer sig frågande till om denna förutfattade mening verkligen stämmer med verkligheten då hon inte har kunnat få något belägg för det.

Orsaker

Alla informanterna uppger svårigheter med att förklara vad som är de bakomliggande orsakerna till ett självskadebeteende och främst till skärande problematiken. Det problematiserades i och med att ingen av skolkuratorerna på något sätt arbetar med behandling och försöker därför heller inte få eleverna att berätta om sina svårigheter. Detta uppger informanterna sker i ett senare stadium, när ungdomen fått en annan samtalskontakt. De berättar att de inte pratar djupgående med ungdomarna främst för ungdomarnas egen skull, så att de inte ska behöva berätta om sin historia flera gånger utan endast för den som ska hålla i behandlingen. Micke talar om att ett självskadande berättar att något är väldigt fel och att ungdomen inte mår bra. Flera av informanterna uppger att ungdomar som skadar sig själva ofta gör det på grund av ett dåligmående.

Orsaker bakom en skärande problematik som informanterna talar om men inte lika djupgående är: dåliga uppväxtförhållanden, dåliga hemförhållanden, känsla av att vilja passa in, grupptryck, ångest, traumatiska upplevelser så som våldtäkt eller kanske har erfarenheter av krig.

Känslor

Ångest är den känsla som majoriteten av informanterna talar om som orsak till en skärande problematik. Men vad som ligger bakom ångesten berättar de skiljer sig från individ till individ och ofta vet inte eleven själv vad orsaken är. Anna förklarar känslan av ångest så här:

30

Alltså när jag ofrivilligt. Alltså omedvetet styrs av någonting. Ångest. Ett illamående som gör att när jag, om jag gör något destruktivt så får jag någon lindring mot det.

Informanterna talar även om att ungdomarna har uppgett att de tycker det känns som en lättnad när de skär sig då de kan känna en annan sorts smärta än den inombords. Micke förklarar det som att ungdomarna upplever att situationen blir mer faktiskt när man skär sig och inte bara mår psykiskt dåligt. Erika talar om att ungdomarna oftast inte står ut med den känslan de har inom sig och att ungdomarna känner att skära sig är en form av lindring. Hon fortsätter berätta att ungdomarna ofta har sagt att de inte visste hur de skulle göra eller var de skulle vända sig då de kände sig ensamma i sitt dåligmående och att skärande då var den närmsta lösningen för stunden. Stina talar också om en inre känsla som ungdomarna har men som de inte kan sätta ord på. Ungdomarna upplever att det de känner måste få komma ut då det är för jobbigt att ha det inombords. Hon förklarar det så här: Det känns bra att skära sig. Det kommer, om man kan säga så, det kommer ”ut”.

En informant berättar att de ungdomar den mött med skärande som problematik har känt en otrygghet i den situationen de befann sig i när de startade att skära sig själva. Hon berättar att skärandet blev lugnande för ungdomarna och det blev något som de kunde hantera och kontrollera.

Yttre faktorer

En av de orsaker informanterna kan berätta om är att ungdomar som skär sig ofta gör det på grund av dåliga relationer. Anna berättar att det ofta kan handla om dåliga relationer till föräldrarna, till kamrater eller till pojkvän/flickvän. Anna fortsätter att förklara att när någon av dessa relationer sätts på kant och ungdomen kanske inte helt förstår förändringen som sker i relationer bildas en otrygghet.

Kajsa talar om att de ungdomar hon stött på med skärandeproblematik ofta känner sig stressad och pressade att prestera bra i skolan. Kurserna startar med täta mellanrum och chans till vila finns inte. Även Erika talar om detta ämne som en bidragande orsak till denna typ av problematik. Kajsa fortätter berätta att utöver den press ungdomarna känner på att de ska prestera bra känner de även en press att de ska se bra ut och ha många vänner, hon säger:

”Sen finns det ju massa yttre krav. De ska prestera bra i skolan och mår de dåligt så finns det ingen tid för vila i skolan. /…/ Sen är det ju det här att man ska ha vänner, man ska vara populär liksom.”

6.3 Sammanfattning

Skolkuratorerna arbetar inte med någon form av behandling och har därför inte möjlighet att träffa eleverna vid flertalet tillfällen, då det är de direktiv de fått från sina chefer. De har upplevt svårigheter att besvara våra frågor då de inte samtalar så djupgående med eleverna kring deras problematik. Skolkuratorernas roll är att ha första kontakten med eleven och sedan remittera eleven vidare till den instans som kan ge den bästa möjliga hjälpen. Ingen av skolkuratorerna arbetar förebyggande eller uppsökande då de hävdar att deras tid inte räcker till för det, en del av kuratorerna är osäkra på om det ens är behövligt.

Orsakerna till ett självskadebeteende och då främst skärande har varit problematiskt för informanterna att svara på då dessa saker oftare tas upp i behandling enligt skolkuratorerna. De orsaker skolkuratorerna ändock kunde delge var att skärandet kunde bero på ångest över något. Vad ångesten sedan beror på menar skolkuratorerna skiljer sig åt från individ till

31

individ. Övriga orsaker till skärandeproblematik var press från olika håll, känsla av otrygghet samt på grund av dåliga relationer.

Vad gäller skärandeproblematik i relation till ungdomarnas ålder är åsikterna olika. Några av skolkuratorerna menar att det är de yngre ungdomarna som skär sig själva medan några andra anser att skärandeproblematiken hör till äldre ungdomar. De berättar att ungdomarnas kön inte har någon betydelse vad gäller vem som skär sig. De hävdar att det är lika förekommande bland både killar som tjejer att skära sig. Skolkuratorerna berättar att skärandeproblematiken har blivit mindre men att andra problem, såsom missbruk och sexuella utåtageranden, har blivit större där missbruk är mer förekommande bland killar och sexuella utåtagerande är mer förekommande bland tjejer.

7. ANALYS

32

Nedan följer en presentation av vår analys av resultatet och här kommer vi att använda oss av de teoretiska utgångspunkter som vi har redovisat för i teorikapitlet. Analysens upplägg följer vår analysmodell, som utgår från Jönsons (2010) modell för problemperspektiv. Analysen är indelad i sju delar: Karaktär, Orsaker, Konsekvenser och omfattning, Historia och utveckling, Lösningar, Drama och Roller samt Illustrerande komponenter. Illustrerande komponenter används för att sammanfatta resultaten av analysen. Avsikten är att med hjälp av denna modell och de tillhörande frågorna kunna få svar på våra två forskningsfrågor. Vi vill, med alla de olika delarna i modellen, få en bredare och tydligare bild av problemet.

7.1 Karaktär

Under inhämtandet och i arbetet med vårt material för att framställa ett resultat har den stora frågan varit, Hur konstrueras problemet? Detta är en fråga som är en del i vår modifierade analysmodell, som utgår från Jönsons (2010) modell för problemperspektiv.

För oss har det tydligaste problemet varit svårigheten som skolkuratorerna uppgett att ungdomarna upplever gällande att definiera vad som är orsakerna till deras självskadebeteende. Ångest och press från olika håll uppger skolkuratorerna är några av de orsaker som ungdomarna uppger men samtidigt säger de även att skärandet blir som en lättnad för ungdomarna. Att skärande är något som hjälper de inre känslorna att komma ut kan ses som lösningen på problemet och inte som själva orsaken. Men problemet som skolkuratorerna berättar om är att ungdomarna själva ser denna känsla av lättnad när de skär sig som en orsak, alltså inte som en lösning. Ungdomarna kan möjligtvis inte sätta ord på de känslorna de har och varför de har dem och då blir det naturligt för dem att uttrycka sig såsom att längtan efter lättnaden från smärtan är orsaken. Eftersom ungdomarna själva inte kan skilja på vad som är orsaken till varför de skär sig och vad som är lösningen på deras problem kan det vara svårt för professionella att hjälpa dem till att må bättre. Hur ska de professionella kunna hjälpa någon som inte själv vet vad problemet är? Skolkuratorerna arbetar inte behandlande men de berättar att de i individsamtal låter ungdomarna göra en nätverkskarta där ungdomarna får rita ut och förklara styrkan på relationer till människor omkring dem. Utöver detta använder sig skolkuratorerna utav DISA material när de arbetar med grupper. Dessa olika material är de enda verktygen som skolkuratorerna har, vad vi fått ta del av, för att få en bild utav ungdomens situation samt omfattningen av problemet. Skolkuratorerna och skolan kan heller inte arbeta med något förebyggande arbete, för att minska riskerna att eleverna skär sig, om de inte vet vad orsakerna till beteendet är. Det blir även svårt för vidare forskning kring problemet om inte orsakerna bakom skärandeproblematiken blir tydliga.

En fråga som också hör till denna del av modellen är huruvida problemet är besläktat med andra problem (jfr Jönson, 2010). Det vi funnit som svar på denna fråga är att i resultatet lyftes sambandet mellan socioekonomiskt svaga familjer och skärande problematik fram. Även flyktingar var en grupp flera av informanterna uppgav ofta kunde ha problem med att skära sig. Informanterna uppgav även att ungdomar med autism eller asperger även har en tendens att skada sig själva. Ungdomar som kommer ur socioekonomiskt svaga familjer, flyktingungdomar och ungdomar med autism eller asperger är alltså de grupper som våra informanter kunnat se som oftare har en tendens att skära sig själva. Det vi kan se som gemensam faktor hos dessa grupper är en otrygghet i situationen de befinner sig i då de inte vet vad som händer med och runt dem samtidigt som de eventuellt heller inte riktigt förstår det som händer. Att dessa grupper även har en tendens att oftare kopplas samman med skärande problematik antar vi hör samman med just deras känsla av otrygghet och ovisshet, samt en vilja av att bli sedda av andra människor. Även om de har en känsla av otrygghet och

33

osäkerhet kan de genom sitt skärande få en identitet, de blir någon. Detta stämmer överrens med det resultat vi fick angående orsaker.

Den sista frågan vi ställt oss som kan tillhöra denna del i analysen är på vilka nivåer i samhället problemet kan förklaras (jfr Jönson, 2010; Meeuwisse & Swärd, 2002). I resultatet har vi återfunnit skärandeproblematik på både meso- och mikronivå men ingen har uttalat sig något på makro nivå. När det gäller mikronivå rör det sig om individen själv som skadar sig. Skolkuratorerna pratar om individen som både tjejer och killar som skadar sig själva. Det handlar om den enskilde individen oavsett ålder och kön som mår dåligt av olika orsaker och då uttrycker detta dåligmående genom att exempelvis skära sig. Vi tolkade alltså mikronivå som samma sak som individnivå när vi arbetade med vårt material. Vid genomgång av resultatet kunde vi även hitta att skolkuratorerna talade om en form av mesonivå när det kommer till skärande problematiken. På mesonivå är det en grupp som mår dåligt och i de fall skolkuratorerna har talat om det, rör det sig om en kompiskrets. Informanterna menar att om en person i en grupp mår dåligt kan det påverka andra i gruppen. De uppgav att det kan finnas en form av ”smittorisk”, om någon börjar skära sig kan det finnas risk att beteendet sprider sig bland ungdomarna för att de ska känna sig delaktiga i gruppen de tillhör eller vill tillhöra. Vad gäller makronivå var det ingen av informanterna som sade hur problemet kunde förklaras eller ses.

7.2 Orsaker

Orsaker som kan ligga bakom eller till grund för ungdomarnas självskadebeteende kan vara många. Enligt Jönson (2010) kan orsakerna till ett socialt problem var både tydliga och otydliga samt att de kan röra sig på de tidigare nämnda nivåerna. Informanterna ansåg att det var svårt att definiera vad som kunde vara de bakomliggande orsakerna till självskadande beteende. Det finns orsaksresonemang som delar upp orsakerna i två kategorier och de är voluntarism som lyfter fram individens fria vilja, dess ansvar samt dess skuld och det finns determinism som framhåller påverkan från omgivningen samt förändringar på de strukturella planen. Trots att informanterna ansåg det svårt att ange vad ungdomarna uppgav som bakomliggande orsaker torde de ändå se att dåligmående och då främst ångest var grunden till beteendet. De menade att orsaken till vad som ligger bakom ångesten skiljer sig mellan individerna. Ungdomarna uppgav att de känner sig ensamma i sitt dåligmående och att skärande då var den närmaste lindringen för stunden. Detta dåligmående och då främst ångest tillhör voluntarism där orsakerna återfinns på mikronivå med individen i fokus och dess vilja, ansvar och skuld. Dessa faktorer kan ha sin grund i sociala förhållanden som dåliga uppväxtvillkor, dåliga hemförhållanden eller traumatiserade upplevelser under barndomen, vilket är något som våra informanter nämnde som bakomliggande orsaker. De sade att ungdomarna uppgav en känsla av lättnad när de självskadar och nämnde då skärande som den mest förekommande typen av självskadebeteende i denna såkallade lättnadsaktionen. Skärandet kunde uppfattas som en lättnad för ungdomarna när de brottas med dessa känslor.

Enligt Jönson (2010) hör orsakerna till varför en person beter sig på ett visst sätt samman med hur handlandet bland människor på den voluntaristiska och deterministiska nivån ser ut. Där det, enligt informanterna, kan vara att ungdomarna upplever sig ha en dålig relation till föräldrar, kamrater eller till pojkvän eller flickvän, eller den stress och press som många ungdomar upplever från skolan och samhället i övrigt. Ur ett makroperspektiv finns det kriterier som ska vara uppfyllda för att uppnå bra betyg i skolan och där ungdomarna förväntas prestera. Då kan de behöva stöd från personer i sin omgivning och när relationen mellan ungdomarna och deras föräldrar inte fungerar skapas, som våra informanter uttryckte det, en ”otrygghet” och den otryggheten kan ligga till grund för självskadebeteende enligt

34

informanterna. Där spelar en yttre faktor på makronivå in i ungdomarnas liv och påverkar dem.

7.3 Konsekvenser och omfattning

Vi vill analysera omfattningen av vårt valda ämne självskadebeteende, hur omfattande problemet är och vilka som drabbas. Alla dessa frågor är frågor som Jönson (2010) belyser med sitt problemperspektiv. Han menar att omfattningen av problemet kan hittas i olika källor och då bland annat i informanternas utsagor och det är det vi har valt som källa tillsammans med Socialstyrelsens Folkhälsorapport från 2009 om ungdomars hälsa. Denna rapport redogör för ungdomar i åldersgruppen 16-24 år och påvisar att ungdomar som upplever ängslan, oro eller ångest har ökat sedan slutet på 1980-talet. Ökningen av psykisk ohälsa har främst skett bland flickor/kvinnor då det ökat från 9 procent vid åren 1988-1989 till 30 procent åren 2004-2005.

Några av informanterna sade att de upplevde att det var mer förekommande med självskadebeteende för några år sedan. Dock sade en av dessa att de upplevde en ökning av sexuella relationer bland tjejer och en ökning av narkotika bland killar i dagsläget. Informanten betonade att tillgången till narkotika har blivit lättare under de senare åren vilket vi tolkar vara en av anledningarna till dennes argument att narkotika ökat bland främst killar. Utbredningen av problemet växer och tillgången till internet och bloggar, där det finns tips om hur man skadar sig själv på olika sätt, har även ökat under de senare åren menade informanterna. Denna omfattning av problemet kan belysas på både makro-, meso- och mikronivå. Dock anser vi att genom att vi valt att genomföra en kvalitativ studie har vi analyserat till mestadels på mikronivå då vi velat belysa hur svårt problemet är i förhållande till dess omfattning så som den beskrivs i tidigare studier.

7.4 Historia och utveckling

Den första frågan vi ställs inför under denna del av analysen är när problemet uppkom och vidare hur det har upptäckts i samhället (jfr Jönson, 2010). Fenomenet skärande är enligt en av våra informanter inte en ny företeelse utan har funnits i många år. Hon berättar att det redan för trettio år sedan, då hon började arbeta, fanns människor som skar sig. En annan informant uppger att även han har erfarenhet av att fenomenet funnits i samhället en längre period. Skärande kan enligt våra informanter alltså ses som en relativt gammal företeelse och inget nytt fenomen. Skärande är ett problem som funnits bland befolkningen under många år men samhället har möjligtvis inte varit medvetet om dess utbredning och det kan vara därför som det inte blivit konstruerat som ett socialt problem.

När det kommer till frågan hur problemet skärande har upptäckts i samhället är informanterna överrens om svaret. Informanterna berättar att olika problem som finns bland ungdomar och hur stort problemet är beror delvis på när och hur sociala medier lyfter fram problemet. De berättar att det var mer ungdomar som för fem år sen skadade sig själva genom att skära sig än vad det är idag. Vi skulle då kunna tänka oss att skärande var ett av de problem som förekom mer frekvent i sociala medier för fem år sedan. Meeuwisse och Swärd (2002) menar att människor påverkas av de konstruktioner av verkligheten som media framställer i både tidningar och på TV. Vi menar att problemet blev synligt bland ungdomarna och beteendet möjligtvis fick en ökning då det blev omtalat i samhället och ungdomar fick ”lära” sig hur de kunde gå tillväga. Idag menar våra informanter att skärande inte är lika vanligt bland ungdomarna utan de vänder sig istället till alkohol och narkotika samt är sexuellt utåtagerande. Detta kan då vara de problem som medierna lyfter upp som då blir mest framträdande idag.

35

Vad gäller utvecklingen av skärande problematiken menar skolkuratorerna att det har minskat mot hur det var för fem år sedan. De berättar att de idag inte möter så många ungdomar som skadar sig själva genom att skära sig som de gjorde för några år sedan. Utvecklingen kan då ses som positiv då problemet skärande minskar. Negativt är, som informanterna uppger, att andra problem blir då istället mer framträdande. Själva måendet kan då ses som fortsatt dåligt men själva uttryckssättet förändras. Framtiden kan dock se ljus vad gäller skärandeproblematiken då den minskat. Om det blir mer förekommande igen kan det eventuellt bero på att media lyfter fram det som ett stort problem i samhället igen. I de sociala medierna finns även mycket information där ungdomarna kan läsa om problemet och då riskerar de påverkas av det de läser. Utvecklingen kan även ses som avhängig till vad som publiceras på de elektroniska sidorna såsom i tidningar, bloggar och internet. Skolkuratorerna talar om att unga tjejer spenderar mycket tid framför datorn och läser bloggar och på så sätt påverkas till att göra saker de själva inte möjligtvis förstår konsekvenserna av. Om personerna som bloggar skriver om en skärandeproblematik och eventuellt publicerar bilder kan då läsarna påverkas av det och själva prova att skada sig själva genom att skära sig om det i bloggen framställs som något positivt.

7.5 Lösningar

Vid denna del av analysen kan vi ställa oss frågor som rör vem som ska lösa problemet och hur man ska gå tillväga för att kunna göra det (jfr Jönson, 2010). Våra informanter berättar att de, enligt deras chefer, inte får arbeta med någon form av behandling med de ungdomar som söker hjälp och stöd hos dem. De ska enbart arbeta med skolrelaterade frågor och resterande problematik ska remitteras vidare till annan instans som kan arbeta behandlande med ungdomarna. Vart ungdomarna ska remitteras till skiljer sig åt beroende på vilken kommun skolkuratorn arbetar i samt vilken ålder ungdomarna är i. Skolkuratorerna berättar även att de har stora elevantal vilket gör det omöjligt för dem att arbeta med något förebyggande arbete och/eller uppsökande verksamhet. De berättar att de heller inte har någon möjlighet att vara i klasserna och berätta om vad skolkuratorn gör och göra sig delaktiga i skolans ”liv”.

Några specifika lösningar på hur skärande problematiken ska komma att försvinna nämner ingen av våra informanter. De som ska hitta lösningar och hjälpa ungdomarna att ta sig ur sin problematik är inte skolkuratorn då dessa varken får eller har tidsmässig möjlighet att utföra detta arbete. Skolkuratorn fungerar som en mellanhand, det är den som har första kontakten med ungdomarna och som då avgör vilken instans ungdomen ska remitteras till. De som ska hitta lösningar och slutligen hjälpa ungdomarna mot ett tillfrisknande kan ses som experter (jfr Jönson, 2010) på sitt område och kan kanske då ge ungdomarna bästa möjliga hjälp. De experter som nämns under intervjuerna är BUP – barn- och ungdomspsykiatrin, socialtjänsten samt vårdcentralen och då innebär det kontakt med läkare. Dessa experter är de som anses kunna hjälpa ungdomarna att hitta lösningar som de sedan kan sätta i bruk för att arbeta sig ur sin skärandeproblematik. BUP är den instans skolkuratorerna nämner mestadels och det beror troligen på att flerparten av ungdomarna är minderåriga och hör då till ungdomspsykiatrin och inte vuxenpsykiatrin. Om ungdomarna är över 18 år ska kontakt för hjälp tas via vårdcentralen och där kan en läkare sedan besluta vilken form av hjälp ungdomen behöver. Socialtjänsten kan kopplas in bland annat om det brister i föräldraansvaret kring ungdomen. Om en remiss går till BUP och föräldrarna sedan blir kontaktade och får förfrågan om att få hjälp och de tackar nej kan skolkuratorn ta kontakt med socialtjänsten för att föräldrarna inte tar det ansvar som krävs.

Föräldrarna ses även som en del i lösningen. Vid en del fall lämnar skolkuratorerna över ansvaret till föräldrarna att söka vidare kontakt åt ungdomens vägnar. Det är föräldrarna som

36

tar det slutgiltiga beslutet om vilka instanser som ska kopplas in och var ungdomen ska få hjälp från. Föräldern är då en viktig del i att hitta de rätta lösningarna för sitt barn/ungdom och verkligen se till att kontakt tas så de får den hjälp de behöver.

Ungdomen själv kan ses som den viktigaste aktören av alla då det är denna som främst själv måste inse att den har ett problem som den behöver hjälp med. Att ta kontakt med skolkuratorn uppger informanterna kan vara avskräckande då de kan ses enbart som något negativt då ungdomen möjligtvis inte helt vet vad skolkuratorn faktiskt arbetar med. Skolkuratorn ses som en främmande person och det är troligen först när ungdomen insett vidden av sin problematik som den kommer ta kontakt med skolkuratorn. En del av dessa elever är möjligtvis äldre och själv får ta ansvaret att söka hjälp hos skolkuratorn. Skolkuratorerna uppger att de önskar att de ibland kunde jobba mer med dessa äldre ungdomar som kommer till dem och som kan vara i den åldern att de själva måste söka vidare hjälp. De önskar att de kunde få möjlighet att arbeta mer med dem då det ibland kan behövas motivations arbete för att ungdomen ska ta steget och själv söka hjälpen den behöver.

Skolkuratorerna efterlyser mer arbete med att i första hand förhindra att ungdomar hamnar i ett självskadebeteende men även att de kunde vara ute i klasserna och arbeta med ungdomarna och på så sätt försöka hitta de som har denna form av problematik. Men så länge skolkuratorerna har det höga elevantalen kommer detta inte kunna genomföras. De menar att om de får vara ute i klasser och visa upp sig blir de inte den farliga person som ungdomarna kanske tror att den är. Då skulle möjligtvis ungdomarna känna sig trygga i att kontakta skolkuratorn i ett tidigare stadium och en lösning till problematiken skulle kunna hittas innan problemet växer sig ännu större.

7.6 Drama och roller

Enligt Jönson (2010) kan dramer och roller avse vem som kommer till tals i en speciell fråga och vem det talas om. Man skiljer mellan utsagans och utsägarens aktörer och vi har valt att främst rikta vår fokus på det förstnämnda då vi vill belysa kategorier gällande problemets aktörer. Det är i första hand kategorierna kön och ålder som vi valt att undersöka som roller (a.a.). Informanterna uppgav att majoriteten av dem som söker hjälp och stöd hos dem är tjejer, dock menade en del av dem att antalet killar som söker hjälp har ökat. Enligt dem torde det bero på att det är mer accepterat att tjejer går på samtal till kuratorer än killar, tjejerna kommer oftare av egen fri vilja medan killarna tar kontakt vanligtvis när elevrådskonferensen bestämt att så ska ske. Detta tyder på att kön kan förknippas med olika normer och roller.

Även sättet som ungdomarna skadar sig själva på skiljer sig mellan de kategorier som vi fokuserat på. Samtliga informanter menar att killar vänder sina känslor utåt och agerar ut åt andra människor medan tjejer ofta vänder sina känslor inåt och skadar sig själva istället för andra. På samhällets nivå är det mannen som är ”normen” (Mattson, 2010). Han är stor och stark medan kvinnan är svag och beroende. Jönson (2010) skriver om roller och karaktärer som kan symbolisera en beskrivning av problemet där offer och förövare får fokus. Offret är svag och utan skuld medan förövaren är stor, stark och omoralisk i sitt agerande. Vi torde oss kunna utläsa att tjejer som skär sig ofta upplevs som offer, individer som varit utsatt för något svårhanterligt medan killar som skadar sig själva genom att slå på andra ses som förövare och omoralisk i sitt agerande (jfr Jönson 2010).

Som vi belyst i tidigare del i perspektivanalysen är traumatiserade upplevelser som barn, dåliga hemförhållanden och dåliga uppväxtförhållanden faktorer som informanterna nämnt som bakomliggande orsak. Vi kan utläsa en offer – förövare gestaltning i detta då ungdomen kan uppleva sig själv som och även vara ett offer och där föräldern kan bli förövaren i detta.

37

Jönson (2010) skriver om dessa roller där den ena parten är svag och utan skuld, i vårt fall ungdomen, och den andre parten är stor, stark och omoralisk i sitt agerande. Vi torde oss se ett samband med dessa roller och en del av ungdomarna som våra informanter uppger upplevt traumatiska händelser, dåliga hemförhållanden och dåliga uppväxtförhållanden.

Informanterna berättar även att ungdomarna uppger att de känner en lättnad när de skadar sig själva och att de anser att skärande är den enda lösningen på deras problem och hantering av känslor. Jönson (2010) betonar dessa två roller, offer och förövare, och med den informationen informanterna uppgav menar vi att vi kan se att ungdomarna ibland spelar dessa två roller själva. De upplever många känslor och vet inte hur de ska hantera det och ofta är det någon bakomliggande orsak som ligger till grund för alla känslor och när de då skadar sig själva blir de sina egna förövare. Deras kropp är offret och deras känslor får spela rollen som deras förövare.

Vi har även valt att analysera ålder som en av de roller som vi kunnat utläsa där vi delat in ungdomarna i ung ungdom och äldre ungdom, det förstnämnda når upp till 15 år och högstadiet medan det sistnämnda är från 15 till 19 år och under gymnasietiden. Några av informanterna menar att kontakten med skolkuratorer är mer förekommande bland unga ungdomar där ofta föräldrar eller lärare önskat en kontakt för ungdomen. Jönson (2010) skriver om aktörerna som kliver in och ska hjälpa den som berörs av problemet och i detta fall är det föräldrarna, skolkuratorerna eller lärarna som får ha den rollen. De kan få rollen som en räddare men även som förövare och beroende på vart ungdomen är i sin beteendeprocess kan aktören uppfattas på olika sätt (jfr Jönson, 2010). Informanter betonar det föräldraansvar som är skolpliktad i grundskolan och att det skiljer sig mot gymnasiet som är frivillig. De talar även om att de äldre ungdomar som tar kontakt med dem under gymnasietiden troligtvis gör det för att det kan upplevas som tryggt att prata med någon som inte är deras förälder. Vi tolkar att det sker en förändring i ungdomarnas syn på sina föräldrar där de unga ungdomarna uppfattar sina föräldrar som räddare och en trygg faktor i deras liv medan när de blir äldre ungdomar kan föräldrarna uppfattas som förövare och att de då hellre vill ha kontakt med någon annan vuxen som inte är deras föräldrar.

7.7 Sammanfattning

För att sammanfatta vår analys och för att svara på våra forskningsfrågor valde vi att använda oss av en av modellens komponenter, nämligen den som kallas för illustrerande komponenter. Vi har valt att belysa självskadebeteendet som ett socialt problem utifrån skolkuratorernas perspektiv.

Jönson (2010) skriver om bärande begrepp som används för att förklara hur problemet hör samman med andra fenomen samt klargöra karaktären på problemet. Problemet i det perspektiv som vi valt att analysera är att det kan vara svårt att tydligt se problemet. Självskadebeteende är en effekt av en bakomliggande omständighet som i sin tur är ett problem. Vi har valt att fokusera på begreppet självskadebeteende och då främst skärande och dessa begrepp kan ofta upplevas som djupa begrepp med vid innebörd. Som vi tidigare nämnt uppgav våra informanter att de upplevde att det var svårt att definiera begreppet självskada och många av dem sade även att de tyckte att det var ett vitt begrepp men olika innebörd för olika människor. Självskadebeteende ger sig ofta, enligt våra informanter, i uttryck i skärande, anorexi, droger, alkohol, sexuella relationer och body building men gemensamt för dem alla är att de är till skada för individen själv direkt eller indirekt. Det är den egna individen som utför dessa handlingar och på så sätt skadar sig själva på ett medvetet plan.

38

Självskadebeteende är ett av samhällets sociala problem och även om informanterna inte uppgav ordagrant att det är ett samhälleligt problem och samhällets ansvar tolkar vi ändå deras svar som att de upplever det så med vissa bakomliggande orsaker för ungdomarnas självskadebeteende. Många av dem uttrycker att de gärna skulle vilja ha möjlighet och tid att gå ut och visa upp sig för eleverna och minska den skepsis till skolkuratorer som de menar möjligtvis finns bland ungdomarna. De menar att tidsbristen och skollagen gör det omöjligt, vilket vi tolkar som ett samhälleligt problem på makronivå då ändringar i lagen måste till för att en förändring ska kunna ske för deras arbetssituation. De säger att de ser positivt på utvecklingen den nya skollagen då de menar att de kommer ges mer utrymme och främst tid med eleverna, de uppger att nya lagen innebär att kommunerna ska anställa fler till deras yrke. Några av våra informanter uppger att skolkuratorerna ibland kan få rollen som en ny ”soctant” och att ”de är farliga” och att en del ungdomar känner att man ska hålla sig borta från dem.

Något som även styrker vår tolkning av att skolkuratorerna anser att självskadebeteende är ett socialt problem som rör samhälleligt tillstånd är att de betonar att många av de ungdomar de möter som självskadar uppger prestationskrav som bakomliggande orsak till sitt beteende. De upplever press att prestera bra i skolan och uppfylla de betygskriterier som krävs för att erhålla bra betyg. Detta menar vi är ett problem på makronivå då det är statliga krav på vilka betygskriterier som ska vara uppfyllda för att erhålla ett visst betyg. I och med att skärandeproblematiken många gånger förekommer bland ungdomar är det ett socialt problem som är förknippat med en viss grupp i samhället (se Meuwisse & Swärd, 2002). Det kan också vara ett problem på mesonivå i form av krav från föräldrar att uppnå bra skolresultat.

Informanterna talar även om orsakerna bakom ungdomarnas självskadebeteende på individnivå och samtliga av dem berättade ungdomarna uppger att deras beteende oftast fungerar som en ”lättnad” för dem, som en ”lösning” för deras hantering av känslor. Känslorna beror ofta på dålig mående såsom ångest men även dåliga hemförhållande eller traumatiska upplevelser som barn.

8. DISKUSSION

8.1 Resultatdiskussion

39

Att definiera självskadebeteende har varit en utmaning för oss. Begreppet är brett och kan innebära olika innebörd för olika människor. Även skolkuratorerna i vår undersökning upplevde svårigheter att definiera begreppet men deras upplevelser av begreppet och deras slutliga definition stämde väl överens med vår.

Informanterna menade att självskadebeteende kan fylla olika funktioner för olika individer. Något som de dock kunde urskilja som bakomliggandeorsak var ångest. Det stämmer väl överens med det som redovisas i Socialstyrelsens undersökning (2004a) där informanterna uppgav ångest som det mest troliga uppsåtet med beteendet. Att självskadebeteende fungerar dämpande och lindrande av ångest är något som de berörda individerna frekvent uppger som orsak till sitt självskadande beteende i tidigare forskning (Wallroth och Åkerlund, 2002). Det stämmer även väl överens med vår förförståelse, att ungdomarna vanligtvis skär sig med grund i en känsla av ångest, att de känner någonting som de inte kan sätta ord på och då upplever det som en lättnad att få skada sig själv. Det som även var oväntat var svårigheten för ungdomarna att skilja på orsak och lösning. För ungdomarna kunde, enligt informanterna, lösningen även vara orsaken.

Skolkuratorerna uppgav att de möter ungdomar med olika typer av självskadebeteende såsom anorexi, droger, alkohol och sexuella relationer. Det vi kan se är gemensamt för dessa beteenden är en känsla av kontroll. Behovet av kontroll hos dessa ungdomar kan beröra kontroll över den egna kroppen såsom anorexi, att de upplever kontroll genom att väcka skuldkänslor hos människor i sin omgivning eller kontrollen av att kunna uthärda fysisk smärta i motsats till den okontrollerbara emotionella smärtan (jfr Socialstyrelsen 2004b).

Genom vår undersökning ville vi belysa hur självskadebeteende och då främst skärande konstrueras av skolkuratorerna som ett socialt problem. Gällande vilka nivåer i samhället som vi kan uppfatta problemet lyfte vi i vår analys fram att vi i intervjuerna med skolkuratorerna kunnat finna problematiken på både meso- och mikronivå. Vi har i den litteratur vi läst kunnat utläsa beskrivningar av problemet huvudsakligen på individnivån. Vid genomgång av litteraturen har vi även funnit några aspekter som berör gruppnivån. Exempelvis nämner Socialstyrelsen (2004b) enbart att det på gruppnivå funnits diskussion angående en eventuell smittorisk bland ungdomar men att detta ej har kunnat bevisas. Åkerman (2009) hävdar att det kan finnas en smittoeffekt bland ungdomar som exempelvis blir inlagda för psykiatrisk vård. Trots att våra informanter inte uppgav något som berörde makronivå anser vi ändå att denna nivå är betydelsefull. I Socialstyrelsens lägesrapport (2011) framkommer det att det skett en ökning av psykiatrisk vård bland unga. Det framkommer även att ungdomar som själva rapporterar psykisk ohälsa har ökat. På grund av dessa uppgifter om omfattningen av problemet anser vi att skärandeproblematik som hör till psykisk ohälsa är ett samhälleligt problem.

Huruvida problemet är besläktat med andra problem hade vi vid genomläsning av litteraturen fått en bild över att det hörde starkt samman med just psykiska problem. Socialstyrelsen (2004b) tar exempelvis upp ätstörningar som ett problem där även självskadebeteende ofta förekommer. Fjellman (2010) hävdar att människor som hör röster även har en tendens att oftare utveckla ett självskadebeteende. Wallroth och Åkerlund (2002) menar att separation, ångest och trauma är psykiska problem som också är sammanknutna med skärandeproblematiken. Åkerman (2009) hävdar att skärande problematik kan starta ur dåliga relationer. Även vår studie visar att ungdomarnas självskadebeteende, enligt skolkuratorerna, hörde samman med bl.a. dåliga hemförhållande och traumatiska upplevelser som barn.

Medvetenheten om problemet har ökat sedan det skrivits om i media och genom självbiografier. Exempelvis har Sofia Åkerman (2004) och Berny Pålsson (2004) gett ut sina

40

självbiografier Zebraflickan respektive Vingklippt ängel där de berättar ur sina egna perspektiv om skärandeproblematiken. Läsaren får följa deras olika vägar in i sjukdomen, deras behandling och deras tillfrisknande. Vi menar att självbiografier, bättre än forskning, kan underlätta att förklara ett problem ur ett perspektiv som fler människor kan förstå.

Vi anser att det är svårt att förutspå hur problemet kommer att utvecklas. Socialstyrelsen (2011) redogör för att den psykiska ohälsan bland unga ökar men hur det ser ut specifikt med skärandeproblematiken har vi inte kunnat finna någon direkt information om. Även om skärandet minskar finns det en risk att ungdomarna kommer hitta andra sätt att skada sig själva på, exempelvis genom sexuella utåtagerande eller genom missbruk. Så länge den psykiska ohälsan bland unga är så hög menar vi att självskadebeteende kommer vara en stor del i problemet. För att få rätsida med självskadebeteende måste orsakerna bakom beteendet synliggöras och tydliggöras.

Vi ville lyfta fram skolkuratorns del i arbetet med självskadebeteende och då främst skärande. Vi tror, precis som våra informanter uppger, att det bästa för eleven är att hamna hos den instans som är expert inom området för att få den hjälp som behövs för att komma ur en skärandeproblematik. Önskan från skolkuratorerna om att få möjlighet att arbeta mer med ungdomarna på ett individuellt plan samt vara ute i klasser och informera om sitt arbete anser vi borde tas upp till diskussion. Vi menar att ungdomarna skulle känna sig tryggare i att ta kontakt med skolkuratorn om de visste vem den var samt hur den arbetade. I dagsläget anser vi inte att det finns några särskilda brister i hur skolkuratorerna arbetar med självskadebeteende då detta är bestämt på högre nivåer i samhället. Något som vi dock anser skulle kunna förbättras är deras arbete med motivationsarbete samt deras samarbete med andra instanser.

8.2 Metoddiskussion

Vi valde att använda oss av Jönsons (2010) modell för problemperspektiv som belyser sju delar varav de sex första anses vara resonerande då de uppmuntrar till resonemang kring problemet medan den sista är illustrerande. Dessa delar har hjälpt oss när vi genomfört vår socialkonstruktivistiska analys av självskadebeteende bland ungdomar.

Detta problemperspektiv var till stor användning för oss när vi skulle urskilja det intressanta i vårt resultat. Frågorna som återfinns under varje del i perspektivet fungerade som en vägledning för oss att förtydliga det som var intressant i vårt material. Vi menar att frågorna resulterade i att vi återfann sådant material som var av stor vikt för vår studie som vi troligtvis inte hade lagt vikt vid annars. Det var ett intressant och annorlunda sätt att analysera material då ingen av oss hade tidigare erfarenhet av denna typ av analys. Vi torde oss se många fördelar med att genomföra analysen med grund i detta problemperspektiv. Men det har även uppstått svårigheter att analysera på vårt valda sätt. Då perspektivet innehåller sju olika delar var det vid en del tillfällen svårt att hålla dem isär då några av delarna hör samman och går i varandra, såsom karaktär och orsaker. Vi försökte ändå få ut någonting positivt av den svårigheten och ifrågasatte då vårt material ytterligare och fick försöka se djupare i det materialet vi arbetade med. Ytterligare en svårighet var att vi erhållit olika mängder av information om de olika delarna och därför uppstod det svårigheter att finna material till varje del.

8.3 Förslag till vidare forskning

I och med den nya skollagen som trädde i kraft under hösten 2011 menar vi att kraven som ställs på kommunen att anställa fler skolkuratorer torde vara en viktig del i skolkuratorernas

41

framtida arbetssätt. För att uppnå kraven i den nya lagen menar vi att kommunerna bör anställa fler skolkuratorer så varje kuratorerna får ett minskat antal elever och på så sätt mer individuell tid för varje elev. Vi anser därför att det vore intressant att göra en liknande undersökning om ett år för att se om någon förändring har gjorts, om kommunerna anställt fler skolkuratorer och om de upplever en förbättring på arbetsplatsen i och med ett minskat elevantal.

För att hitta orsakerna till en skärandeproblematik tror vi att en liknande undersökning som vi gjort skulle vara intressant att göra inom barn- och ungdomspsykiatrin. Skolkuratorerna hävdade att de inte kom nog när ungdomarna för att tala om orsaker då de inte arbetar med behandling utan det är i själva behandlingsarbetet som dessa orsaker lyfts upp. Vi tänker då att intervjuer med kuratorer och/eller psykologer som arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin eventuellt kan ge klarare svar på vad orsakerna bakom en skärandeproblematik är.

Vi tycker även att det skulle vara intressant med en undersökning bland ungdomar som har en skärandeproblematik, höra deras egna ord på vad orsakerna till deras dåligmående är. Detta krävs dock tid och goda kunskaper i de etiska aspekterna.

42

KÄLLFÖRTECKNING

Böcker

Bibel 2000: Texterna, Gamla testamentet, tillägg till Gamla testamentet, de apokryfa eller deuterokanoniska skrifterna, Nya testamentet: Bibelkommissionens översättning 1999. Stockholm: Verbum, 1999.

Bryman, A. (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

Djurfeldt, G. (2010). Statistisk verktygslåda 1: samhällsvetenskapliga orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Dagarsson Wester, Y. (2005). Socionomen i skolan. Stockholm: Förlagshuset Gothia.

Eneroth, B. (1985/2005). Hur mäter man “vackert”? Stockholm: Natur och Kultur.

Favazza, A. (1996). Bodies under Siege. Self-mutilation and Body Modification in Culture and Psychiatry. Baltimore and London: The John Hopkins University Press.

Fjellman, L. (2010). Självskadande och suicidalt beteende hos ungdomar. Stockholm: Liber.

Jönson, H. (2010). Sociala problem som perspektiv. En ansats för forskning och socialt arbete. Malmö: Liber.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2 upplagan. Lund: Studentlitteratur.

Malterud, K. (1998). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.

Mattsson, T. (2010). Intersektionalitet i socialt arbete. Teori, reflektion och praxis. Malmö: Gleerups.

Meeuwisse, A. & Swärd, H. (2002). Vad är ett socialt problem? I Meeuwisse, A. & Swärd, H. (red.) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och Kultur. s. 23-53.

Payne, M. (2008). Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur och Kultur.

Wallroth, P. & Åkerlund, S. (2002). Hål i huden - Flickor som skär sig. (sfph:s monografiserie nr 46). Stockholm: Norstedts.

Wenneberg, B S. (2001). Socialkonstruktivism – positioner, problem och perspektiv. Malmö: Liber.

Øverland, S. (2010). Självskadande beteende. Lund: Studentlitteratur.

43

Rapporter

Regeringen. (2011). Överrenskommelse om ett handlingsprogram för att utveckla kunskapen om och vården av unga med självskadebeteende. (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/178183 (2011-11-03).

Socialstyrelsen. (2004a). Flickor som skadar sig själva: en kartläggning av problemets omfattning och karaktär. (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10291/2004-107-1_20041071.pdf (2011-10-09).

Socialstyrelsen. (2004b). Vad vet vi om flickor som skär sig. (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10427/2004-123-41_200412341.pdf (2011-10-09).

Socialstyrelsen. (2005). Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2010). Att mäta kvalitet i skolhälosvårdens/elevhälsans arbete med psykisk ohälsa. (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18182/2010-12-2.pdf (2011-12-19).

Socialstyrelsen. (2011). Lägesrapport 2011- Hälso- och sjukvård och socialtjänst. (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-2-1 (2011-12-02).

Statens folkhälsoinstitut. (2003). Svenska skolbarns hälsovanor 2001/2002. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.

Lagtext

Proposition 1979/80:1 s. 254. Om socialtjänsten. Stockholm: Regeringsproposition Tillgänglig: http://data.riksdagen.se/dokument/G3031/html. (2011-10-31).

SFS 1985:1100. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet. (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1985:1100). (2011-10-27).

SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet. (Elektronisk). Tillgänglig: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2010:800). (2011-10-27).

Elektroniska källor

http://www.skolkurator.nu/yrkesbeskrivning_for_skolkuratorer_2010.pdf. Sveriges skolkuratorers förening. (2011-10-11).

44

http://www.ne.se/sve/ungdom?i_h_word=ungdom. Nationalencyklopedin: Sökord ungdom. (2011-10-12).

http://www.ne.se/lang/skolkurator. Nationalencyklopedin: Sökord skolkurator. (2011-10-12).

http://www.skl.se/vi_arbetar_med/socialomsorgochstod/psykiskhalsa/heldygnsvard/heldygnsvard_kartlaggning. SKL:s kartläggning av heldygnsvård. (2011-11-19).

http://www.folkhalsoguiden.se/Projekt.aspx?id=717. Förklaring på begreppet DISA. (2011-12-14).

http://www.ne.se/lang/h%C3%A4lsa?i_h_word=KASAM. Nationencyklopedin: Sökord KASAM. (2011-12-15).

http://www.ne.se/sve/psykosocial?i_h_word=psykosocial. Nationalencykolpedin: Sökord Psykosocial. (12-02-19).

Övriga källor

Bengtsson, A. (2003). Att skada sig själv ”Därför skär vi oss själva” – 3000 unga tas in på akuten för att de skadar sig. Aftonbladet. 16 april. Tillgänglig: http://www.aftonbladet.se/wendela/article10422879.ab. (12-02-19).

Bengtsson, A. (2003). ”Jag skar mig själv – men ingen reagerade” – Vården kan inte ta hand om unga som skadar sig själva. Aftonbladet. 17 april. Tillgänglig: http://www.aftonbladet.se/wendela/article10358971.ab. (12-02-19).

Pålsson, B. (2004). Vingklippt ängel. Stockholm: Forum AB.

Åkerman, S. (2004). Zebraflickan. Falun: Scanbok AB.

Åkerman, S. (2009). För att överleva – om självskadebeteende. Falkenberg: Natur och Kultur.

45

BILAGA 1 E-post meddelande till informanterna

Hej!

Våra namn är Josefin Johansson och Rebecca Kny och vi läser den sista termin på Socionomprogrammet vid Karlstads universitet. Vi ska precis påbörja vår c-uppsats där vi valt att skriva om skolkuratorers arbete med ungdomar med självskadebeteende. Vårt intresse ligger i orsakerna som ungdomarna uppger vara skäl till sitt agerande gällande självskada samt hur skolkuratorer arbetar med denna form av problematik.

Som en del i vårt arbete ska vi intervjua skolkuratorer i ca 60-90 minuter där vi ska använda oss av en intervjuguide som vi framställer tillsammans med vår handledare. Vi vill därför tillfråga dig om du har möjlighet att ställa upp på en intervju där vi givetvis anpassar oss till dina tider och träffas där det blir lämpligast för dig. Då vår tidsplanering är knapp skulle det vara bra om vi kunde genomföra intervjun senast under v 47.

Vi vill även informera dig om att intervjun kommer att spelas in via en diktafon för att underlätta transkriberingsarbetet men kommer vara helt avidentifierad och kommer inte kunna gå att återkoppla till dig.

Tack på förhand!

Hälsningar Josefin Johansson och Rebecca Kny

Karlstads universitet 2011-11-15

46

BILAGA 2 Intervjuguiden

INLEDANDE FRÅGOR:

Hur länge har du jobbat här på (gymnasiets namn)? Trivs du? Hur länge har du jobbat med ditt nuvarande yrke? Vad har du för utbildning? Vad har du för arbetsuppgifter? Arbetar du del- eller heltid? Skulle du säga att tiden räcker till åt dina arbetsuppgifter? Varför/Varför inte? Har ni möjlighet att få gå utbildning för att få mer information om olika former av

problematik som kan förekomma hos ungdomar?

SJÄLVSKADEBETEENDE:

Vad är din definition på självskadebeteende? Hur vanligt förekommande är självskadebeteendet bland ungdomarna på (gymnasiets

namn)? Finns det en skillnad mellan killar och tjejer? Skiljer det sig mellan åldrarna? Vilka olika typer av självskadebeteende förkommer bland ungdomarna på skolan? Hur ofta förekommer dessa? Vilken är den mest förekommande typen av självskadebeteende? Skiljer det sig mellan killar och tjejer? Om ja – vad beror det på? Finns det skillnader mellan åldrarna? Om ja – vad beror det på? Skadar sig ungdomarna med samma metoder idag som för något/några år sedan?

(Anpassa tidsperioden) Har du märkt av någon minskning eller ökning av respektive beteende t.ex. på grund

av internet och den lätta tillgången på tips som finns där? Vad tror du att det kan bero på? Vad uppger ungdomarna som orsak/orsaker till sitt självskadebeteende? Finns det skillnader mellan killar och tjejer? Om ja – vad kan det bero på? Finns det skillnader gällande vad ungdomarna säger ligger till grund för sitt

självskadebeteende mellan de olika metoderna? Anser du att orsakerna som de uppger har förändrats med tiden? I så fall, på vilket sätt? Skiljer sig sättet ungdomarna tar kontakt med dig mellan könen?

47

ARBETSMETODER/BEDÖMNINGAR/FÖREBYGGANDE ARBETE:

Vad anser du vara viktigt i arbetet med ungdomarna? Vad arbetar ni efter för arbetsmetod? Arbetar ni efter någon speciell teori eller perspektiv så som genus? Använder ni samma arbetsmetoder med ungdomarna oavsett ålder? 16-18?

Ickemyndig – myndig När anser du att ett barn är en ungdom? Är det någon skillnad? När anser du att en ungdom är vuxen?

KONTAKT MED SOCIALTJÄNSTEN/BUP/PSYKIATRIN:

Vad ingår i elevhälsan på denna skola? Vad innebär elevhälsa för dig? Hur upplever du samarbetet inom elevhälsan? Utveckla! Arbetar ni på något sätt förebyggande för att kunna uppmärksamma

självskadebeteende bland ungdomarna på skolan? I så fall hur? Hur ser ert samarbete ut med socialtjänsten? Skulle du vilja prata lite om er anmälningsskyldighet? När tar ni beslutet att bryta er tystnadsplikt och tar kontakt med föräldrarna? Lagar,

föräldrarnas rättigheter? Vad går ni efter när ni gör era bedömningar? Hur ser er kontakt ut med BUP och psykiatrin? 16-18? Ickemyndig-myndig?

48