Foto

: ma

ria

ås

Én

Vård i en ny världNorrbotten tar emot 2 000 flyktingar varje år

Miljoner för bättre palliativ vård sidan 7

Familjens hus – ett lyft för Kalix sidorna 8–9

Framtidens sjukhusvård – tyck till sidan 12

tema: flyktingar i Vården – sidorna 3-5

no 3 | 2011

nr 3 · juni 20112

Redaktör:ulrika Englund0920 – 28 43 64070 – 32 55 750

Ansvarig utgivare:Anna Källström

Grafisk form:Tor-Arne Moe, Moe Media AB

Besöksadress:norrbottensläns landstingskansli, roberts-viksgatan 7, Luleå

Postadress:Landstings-tidningen, nLL971 89 Luleå

E-post:ulrika.englund @nll.se

Upplaga: 12 500 ex.

Teknisk produktion:Tryck i norrbotten AB, Luleå

Detta nummer är presslagt 16 juni 2011Årgång 39

innehållet i Landstings-tidningen får gärna citeras om källan anges.

nästa nummer utkommer 17 sept 2011

Landstingstidning-en på webben: www.nll.se/lands-tingstidningen

Norrbottens läns landsting, nLL, har till huvudupp-gift att erbjuda länets omkring 249 000 invånare hälso- och sjuk-vård samt tand-vård, och arbetar dessutom med regional utveck-ling inom kultur, utbildning, näringspolitik och kommunikationer. nLL bedriver verk-samhet vid fem sjukhus, 33 vård-centraler, 26 tand-vårdskliniker och 4 tandvårdsannex. Landstinget är en av länets största arbetsgivare med drygt 7 100 an-ställda. Bland dessa finns cirka 710 läkare och 2 600 sjuksköter-skor. 565 personer arbetar med tand-vård, 130 med undervisning, 330 med driftservice och 940 med administration.

en här krönikan

var tänkt att handla om svårigheterna att be-manna vissa enheter i sommar och om hur den personalbrist

inom vården som det talats så länge om redan

är ett faktum. Eller kanske om de engagerade medarbetarna vid den flyktingmedicinska enheten i Boden och deras syn på flyktingar som kraftfulla, friska överlevare. ”Det är inga svaga människor som tar sig ända till Boden”, konstaterar distriktssköterskan Gertrud nordin i tidningens tema Flyktingar i vården.

Men så fick jag förmånen att tillsammans med 319 andra delta i landstingsarrange-manget Kraftsamling 2011–2015, föredömligt an-ordnat av regionala enheten. under dagen gav kloka föreläsare sin syn på vad som krävs för att öka länets befolkning, vi fick alla medverka i rundabordssamtal och lägga fram våra egna tankar om tillväxt, unga norrbottningar spelade och sjöng så taket höll på att lyfta och själv gick jag därifrån med en känsla av att ha fått vara med om början på något verkligt viktigt.

den bistra sanningen är att det inte räcker med stora investeringar i gruvnäringen och andra tunga industrier – vi blir ändå färre. Bara under 2010 minskade antalet norrbott-ningar med 410 personer. Det finns tre lös-ningar: att få de unga – och då framför allt kvinnor i fertil ålder – att vilja stanna, att få utflyttade att flytta tillbaka, att få nya att vilja bo här. Men hur ska man bära sig åt?

Enligt nils-Gustav Lundgren, professor vid umeå universitet och bosatt på Hertsön i Luleå, är invandring det som kan rädda oss. Mellan åren 2000 och 2010 tappade de fyra norrlandslänen 30 000 människor, som valde att flytta till Syd- och Mellansverige. Å andra sidan har vi under samma tidsperiod ”vunnit” cirka 26 000 personer tack vare invandring från andra länder.

studier visar att resursstarka grupper ser möjligheter och fördelar med invandring, medan resurssvaga ser problem, nackdelar och osäkerhet. Hela 20 procent av norrbott-niska män i yngre medelåldern med högst gymnasieutbildning väljer alternativet ”mest dåligt” när de ska beskriva vad de känner inför invandringen. Men vi behöver nya norrbott-ningar för att klara framtiden! Frågan som professor Lundgren ställer är i stället om vi kan erbjuda tillräckligt attraktiva miljöer för att få invandrare att vilja bo, leva och arbeta i just vårt län ...

till sist kom därmed krönikan indirekt att handla både om personalbristen i vården och hur vi tar emot och bemöter flyktingar. Allt hänger ihop, det mesta har ett samband. Kraft-samling 2011–2015 fortsätter med en serie öpp-na konferenser, den nästa i februari nästa år.

Men först är det hög tid att njuta av somma-ren. Oavsett om du jobbar eller är ledig hop-pas jag att du får möjlighet till egen kraftsam-ling innan hösten och vintern är över oss igen.

Välkomna hit– vi behöver er!

ULRIKA ENGLUND, redaktör

fakta

Vårdplan hjälperhjärnsynskadadeAllt fler för tidigt födda överle­ver tack vare avancerad neona­talvård. Med fler som räddas till livet följer ett ökat antal barn med syntolkningsproblem, CVI.

i maj samlades ett hundratal perso-ner i landstingshuset i Luleå för att delta i en utbildningsdag om hjärnsyn-skada, Cerebral Visual Impairment (CVI). Ortopister, barnläkare, psykolo-ger, sjukgymnaster, kuratorer, synpe-dagoger och specialpedagoger inom landstinget fick tillsammans med spe-cialpedagoger från länets kommuner lära sig mer om vad det kan innebära att leva med en hjärnsynskada. Detta både utifrån ett medicinskt, psykolo-giskt och pedagogiskt perspektiv.

antalet barn som får diagnosen CVI ökar i takt med att fler för tidigt födda överlever. Enligt siffror ur Svenskt barnsynskaderegister hade 55 procent av alla rapporterade barn med synpro-blem år 2007 en hjärnsynskada. Det finns ingen statistik över hur det ser ut i Norrbotten, men klart är att proble-met uppmärksammas hos fler allt eftersom kunskapen om CVI ökar och sprids.

I vinter har barnhabiliteringen, ögonkliniken och syncentralen inom Norrbottens läns landsting tillsam-mans med Specialpedagogiska skol-myndigheten arbetat fram en vårdplan som beskriver vad som ska gälla för barn och ungdomar som får diagno-sen.

Just samarbetet mellan olika profes-sioner och organisationer är centralt för att kunna stödja barnen och deras familjer och något som flera av förelä-sarna betonade under utbildningsda-gen.

Det är dessutom viktigt att agera snabbt om man misstänker att något inte är som det ska med barnets för-måga att tolka synintryck.

– Hjärnan hos det lilla barnet har en plasticitet vilket gör att nervsyste-met kan omformas. Det är därför angeläget att komma in med insatser så tidigt som möjligt, säger Ann-Kris-tin Ölund, överläkare vid barn- och ungdomsrehabiliteringen på Sunderby sjukhus. ULRIKA ENGLUND

utbildningsdagen om CVi anordnades av Specialpedagogiska skolmyndigheten och landstinget. Stående från vänster Eva Forsberg, chef för syn- och hörselenhe-ten, Ann-Kristin Ölund, barnläkare och barnneurolog, och Annika Selberg Lund-berg, psykolog. Sittande Eva Bolin Thougaard, rådgivare vid Specialpedagogiska skolmyndigheten, och Anneli juhlin, synpedagog. Foto: uLriKA EnGLunD

E CVi är en funktionsnedsättning som uppkommer av en störning i hjärnan som påverkar förmågan att tolka synin-tryck. Störningen har uppstått på fos-terstadiet eller mycket tidigt i barnets liv.E Barn och vuxna med en hjärnsyn-skada har ofta god syn, men kan inte tolka allt vad de ser.E Beroende på var skadan sitter i hjär-nan uppstår olika funktionshinder. Hjärnsynskadade kan exempelvis ha

svårt att bedöma djup och avstånd eller att känna igen ansikten.E Begreppet CVi är nytt, men personer med dessa svårigheter har alltid funnits.E nyckelpersoner runt det drabbade barnet är bland andra synpedagoger, specialpedagoger, psykologer, förskole-personal, barnneurolog, ögonläkare samt, förstås, föräldrar.

Källor: Överläkare Ann-Kristin Ölund, Sunderby sjukhus, och Se oss, en film

om barn och ungdomar med CVi (2003).

Cerebral Visual Impairment

Pensionerad från NLL? Skicka in dina personuppgifter!LANDsTINGsTIDNINGENs ABoNNENTREGIsTER ska uppdateras. För att du som är pensionerad från norrbot-tens läns landsting i fortsättningen ska få tidningen hem i brevlådan ber vi dig fylla i namn, personnummer, adress samt året du gick i pension på talongen.

Skicka den till oss på adressen Landstingstidningen, Norrbottens läns landsting, 971 89 Luleå. Märk kuvertet ”Abonnentuppgifter”.

Du kan även mejla in uppgifterna till: landstingstid-ningen@nll.se.

Personnumret är viktigt för att abonnentregistret ska gå att uppdatera mot folkbokföringsregistret, vilket gör det enklare att hålla adresserna aktuella.

Du som fortfarande är anställd i landstinget behöver inte skicka in några uppgifter.

Observera att Landstingstidningen även finns i en bläd-dervänlig variant på webben: www.nll.se/landstingstid-ningen. Där kan du dessutom anmäla dig för en kostnads-fri e-prenumeration, söka efter artiklar och läsa tidigare nummer.

nAMn: PErSOnnuMMEr:

ADrESS:

PEnSiOnErADES År:

tar sig ända till Boden. Många är också väldigt tacksamma över att de har klarat sig. Rent medicinskt är de flesta friska. När jag träffar dem tar jag fasta på det friska och talar snarare om prevention än om sjukdomar.

Den goda hälsan beror till viss del på att de flesta som kommer är unga ensam-stående män. Av 2 264 flyktingar som kom till Norrbotten 2010 var bara 29 personer över 61 år.

Alla asylsökande kallas till ett hälso-samtal. Där får de svara på frågor om civilstånd, hemland, vaccinationer, om de har några sjukdomar och om de tar några mediciner.

Ett avsnitt i hälsosamtalet rör tbc. En tredjedel av jordens befolkning bär på tuberkulosbakterien, men det är bara om patienterna har en aktiv tuberkulos som de kan smitta andra.

3nr 3 · juni 2011

Flyktingar i vården

Varje år kommer cirka 2 000 flyktingar till Norrbotten.De får vård vid fem flyktingmedicinska mottagningar.Vi har besökt den största, som finns i Boden, och mött sjuksköterskor och läkare som brinner

för sitt jobb att ge asylsökande bästa möjliga vård, vare sig de får stanna eller inte.

Bästa möjliga vård förde hårdast prövadeDet är öppen mottagning på den flyktingmedicinska enheten vid Björknäs vårdcentral i Boden.Faith från Nigeria är orolig för sin dotter Victoria, tio månader, som har fallit ur sängen. Nu vill hon kontrollera att allt är som det ska.

– Vi får ta hand om vitt skilda besvär. Ofta rör det sig om små­saker. Ibland behöver de asyl­sökande bara någon att prata med, säger distriktssköterskan Gertrud Nordin.

hon och sjuksköterskan Susann Instedt arbetar heltid på Flyktingmedicinska enheten, FME. Till sin hjälp har de all-mänläkarna José Santoro och Jaroslaw Lawer, som arbetar 25 procent vardera med de asylsökande.

– Det mesta klarar vi själva, men ibland behöver de träffa läkare för att bli

undersökta, berättar Gertrud Nordin.En orsak till att hon trivs så bra med

arbetet på FME är att hon känner att hon är med och utvecklar vården.

– Vi har Socialstyrelsens och Smitt-skyddsinstitutets öra. Vi kan förmedla till dem vad vi ser fungerar när vi jobbar nära flyktingarna. När vi hade apatiska flyktingbarn här i Boden för ett tiotal år sedan såg vi på en gång att det gällde att stärka föräldrarna så att de orkade. Det fick vi sedan stöd för i olika studier.

Varje år kommer cirka 1 200 asyl-sökande till FME i Boden på 5 000 besök. I Norrbotten finns det även flyktingmedi-

cinska enheter i Älvsbyn, Råneå, Gälli-vare och Kiruna.

Gertrud Nordin har arbetat i Boden sedan 1992. Då kom flyktingarna från kriget på Balkan.

Nu 19 år senare kommer de från dagens krigshärdar i Afghanistan och Afrika. Redan har ett tiotal flyktingar från Libyen dykt upp i Boden.

doris från kamerun har kommit till vårdcentralen med sin nyfödda flicka Blessing och Haisam, sex år, från Eritrea väntar med sin mamma i väntrummet för att få ta några prover.

Genom åren har Gertrud Nordin lärt sig att inte se på flyktingarna som offer. De som lyckas fly är överlevare.

– Jag har mött irakier som har vandrat genom sumpmarker i Turkiet med lera upp till midjan och ändå lyckats ta sig över. Det är inga svaga människor som

”Jag har mött irakier som har vandrat genom sumpmarker i Turkiet och ändå lyckats ta sig över. Det är inga svaga människor som tar sig ända till Boden.”

Faith från nigeria vill kontrollera att allt är som det ska med dottern Victoria, som har fallit ur sängen. På Flyktingmedicinska enheten i Boden får hon hjälp av sjuksköterskan Susann instedt. Foto: MAriA ÅSÉn

nr 3 · juni 20114

alla asylsökande över sju år får genomgå en lungrönt-gen på lungkliniken för att

se om de har utvecklat tbc. Barnen får också ta ett PPD-test där man kontrol-lerar om de har varit utsatta för en tuberkulosinfektion.

– Om någon har symptom på en aktiv tuberkulos med hosta brukar vi ge dem munskydd och sätta dem i en taxi till Sunderbyn där de blir inlagda på infektionskliniken i några veckor. Efter en långvarig behandling som pågår under sex månader blir de till sist friska, säger Susann Instedt.

Det är sällsynt att barn har aktiv tbc, däremot finns det de som har det latent och som behandlas på barn-kliniken på Sunderby sjukhus.

– Latent tuberkulos innebär att bar-nen bär på bakterien utan att vara sjuka eller smittsamma. De har där-emot ökad risk att insjukna i tbc. Vi kan behandla bort bakterien och det kan vara värt att göra det eftersom tuberkulos är så ovanligt i Sverige, men om de skickas tillbaka till sina hemländer blir de förmodligen bärare av bakterien igen, säger Yonas Berhan, barnläkare på Sunderby sjukhus.

vid hälsosamtalet tas också blodpro-ver för att kontrollera hiv, syfilis och hepatit B och C. Om de har hepatit finns inte så mycket mer att göra än att ta leverprover och undersöka deras leverstatus. Om någon lider av syfilis behandlas de till en början på hudkli-niken på Sunderbyn och får sedan injektioner på FME tills de blir friska. Hiv-patienterna tar infektionskliniken hand om.

En del kvinnor har varit utsatta för sexuellt våld och då får barnmorskorna på Björknäs vårdcentral undersöka dem och kontrollera om de har drab-bats av någon könssjukdom. Annars tar Susann Instedt och Gertrud Nordin hand om all BVC-verksamhet och skö-ter också vaccinationerna om det är någon som saknar något skydd.

– Vi ger även vaccin mot tbc och hepatit B som inte ingår i det svenska vaccinationsprogrammet. Så de här barnen får ett bättre skydd än andra barn, säger Gertrud Nordin.

vid behov tas prover för att se om de asylsökande har drabbats av någon magbakterie eller om de lider av MRSA, multiresistenta bakterier, som behandlas med olika kombinationer av antibiotika.

Men de flesta som kommer till den öppna mottagningen har enbart lättare besvär. Ibland behöver de bara prata av sig eller ha någonting att göra i väntan på beskedet om de får stanna i Sverige. En irakisk man ber att få låna massa-gestolen. Susann Instedt sätter i gång den, släcker belysningen i rummet och tänder en liten myslampa.

– Det känns bra att vi kan göra någonting för dem, även om det bara är att låta dem slappna av en stund, säger hon. ANN-KATRIN ÖhmAN

Flyktingar i vården

Forts från sidan 3

det är sällan Jaroslaw Lawer remitterar patienterna vidare till psykiatrin.

– Då ska de lida av riktigt allvarlig psy-kisk sjukdom. För det mesta tar vi hand om dem själva här på Flyktingmedicinska enheten. Jag börjar med att prata med dem och låter dem berätta vad de varit med om. I andra hand kan det vara aktu-ellt att skriva ut antidepressiva mediciner, säger han.

Jaroslaw Lawer tycker att det kan vara svårt att arbeta med patienter som ofta mår psykiskt dåligt. Av sin heltidstjänst på Björknäs vårdcentral arbetar han 25 procent med flyktingar, vilket han känner är tillräckligt.

Förutom de psykiska påfrestningarna mår de asylsökande oftast bra. De kan

lida av diabetes, högt blodtryck eller can-cer, men gör det i mindre utsträckning än norrbottningen i gemen.

– De har en lägre genomsnittsålder och är därför friskare.

enligt lagen ska flyktingar som är över 18 år endast få vård som inte kan anstå, medan barnen får vård på samma villkor som alla andra barn i Sverige. Det är sta-ten som betalar enligt en schablonersätt-ning (se faktatext).

Lawer anser att det kan vara problema-tiskt att avgöra vilken vård som kan vänta.

– Ta till exempel ortopediska problem. Det är inte akut, men patienterna kan ha fruktansvärt ont. I praktiken är det så att de får hjälp med det mesta som vi kan lösa själva på FME, medan de kan nekas specialistvård som att genomgå en knä-operation.

Distriktssköter-skan Gertrud Nord-in, som är med i intresseföreningen för asylsjukvård, hoppas att akutbe-greppet slopas helt i framtiden och att de asylsökande får samma vård som svenskar medan de väntar på besked.

– Sedan är det klart att man inte sätter i gång med långvariga behand-lingar om de snart ska skickas hem. Där får ju vårdpersonalen använda sitt sunda förnuft, säger hon.

ANN-KATRIN ÖhmAN

Alla flyktingar som kommer till sve-rige har rätt till en gratis hälsounder-

sökning.

Barnen får hälso- och sjukvård samt tandvård på samma villkor som

svenska barn.

De vuxna har rätt till omedelbar sjuk-vård och tandvård samt sjukvård och

tandvård som inte kan anstå.

Kvinnor får också mödrahälsovård, förlossningsvård, preventivmedelsråd-

givning och vård vid abort.

Vid sjukdomar som faller under smitt-skyddslagen får de asylsökande vård

och åtgärder.

De har också rätt till transporter, hjälpmedel och tolk.

I Norrbotten behövs tolk till över 70 olika språk. De flyktingmedicinska

enheterna bokar in en tolk några dagar i förväg. När patienten kommer ringer de till tolken som deltar via högtalartelefon.

Det är svårt att få tag på tolk till en del språk, exempelvis vissa stamspråk i

Afrika och Asien.

fakta

Krig, flykt – och väntan…

Sjuksköterskan Gertrud nordin har arbetat på FME i Boden sedan 1992.

”Det klart att man inte sätter i gång med långvariga behandlingar om de snart ska skickas hem.”

jaroslaw Lawer, läkare vid flykting-medicinska mot-tagningen i Boden.

I sitt arbete som läkare vid den flyktingmedicinska enheten i Boden träffar Jaroslaw Lawer mest patien­ter som mår psykiskt dåligt.

– Det är oerhört traumatiskt att först vara med om krig, fly från sitt hemland och sedan vänta på besked om man får stanna i Sverige.

5nr 3 · juni 2011

fakta

Suzanne Wendahl, infektionsläka­re, Birgitta Hall, kurator, och Ann­Catrin Larsson, sjuksköterska, arbetar på infektionskliniken vid Sunderby sjukhus. De möter många kvinnor som varit utsatta för sexuellt våld.

– Flera av våra patienter har varit med om våldtäkter som en del av krigsföringen i deras hem­länder, säger Suzanne Wendahl.

2010 kom 33 nya hiv-smittade till infek-tionskliniken på Sunderby sjukhus. Cirka 80 procent var födda utanför Sverige. Många av dem bär på tragiska historier.

– Vi möter kvinnor som har blivit utsatta för gruppvåldtäkter. Förutom trau-mat att bli våldtagen har de också blivit hiv-smittade. Det kan vara en del av krigs-föringen i deras hemländer eller också har de blivit utnyttjade under sin flykt, berättar Suzanne Wendahl.

En del vet om att de är hiv-smittade när de kommer till Sverige. För andra kommer beskedet som en chock.

– I bägge fallen erbjuder vi patienten att få träffa ett team inom 24 timmar här på infektionskliniken. Alla får komma hit var de än befinner sig i länet.

Förutom Suzanne Wendahl är även

Birgitta Hall och Ann-Catrin Larsson med på besöket.

– Många av våra patienter ser hiv som en svår och dödlig sjukdom. Vår uppgift blir därför att informera om att med rätt medicinering kan de flesta i dag leva ett liv med god livskvalitet och uppnå en hög ålder, säger Ann-Catrin Larsson.

birgitta hall erbjuder patienterna psyko-socialt stöd för att bättre kunna hantera sin sjukdom och sin ofta svåra livssitua-tion. Suzanne Wendahl och hennes kolle-gor ser till att rätt mediciner sätts in.

– Det gäller att ta reda på hur försvagat immunförsvaret har hunnit bli. Svårig-heten är ju att asylsökande kan bli hem-skickade igen och om man då går in med en behandling som inte fullföljs i hem-landet kan läget för patienten förvärras. Ibland krävs det därför efterforskningar av vilka behandlingsmöjligheter som finns i hemlandet innan vi startar upp, säger Suzanne Wendahl.

Om patienterna är riktigt sjuka finns

förstås ingen tveksamhet, då sätts be-handling alltid in.

Både svenskar och asylsökande kan bli stigmatiserade på grund av sin smitta.

– Ibland upplever vi att en del sjuk-vårdspersonal är osäkra på hur man bemöter personer med hiv och därför hänvisas patienterna till oss även om det rör sig om krämpor som mycket väl kan behandlas till exempel på den lokala vård-centralen.

när det gäller asylsökande kan andra flyktingar vägra att dela bostad med dem för att de är rädda att bli smittade.

– Modern hiv-sjukvård kräver tillgång till medicinsk specialistvård och ett gott psykologiskt omhändertagande. Det kan vi erbjuda alla hiv-smittade i länet och vi har ett gott samarbete med de flykting-medicinska mottagningarna och primär-vården som ofta får första kontakten med patienterna, menar Suzanne Wendahl.

Hon tycker att det ger oerhört mycket att arbeta med människor från olika kul-turer.

– Att få ta del av deras livsöden och uppleva den livsglädje de har trots allt det svåra de har varit med om ger ett nyttigt perspektiv på vårt sätt att leva.

ANN-KATRIN ÖhmAN

Det är staten som ska betala kostna-den för flyktingsjukvården. Det sker

via ett schablonbelopp per asylsökande och kvartal. schablonbeloppet ska täcka all flyktingsjukvård, men enligt sveriges Kommuner och Landstings senaste upp-följning av asylsjukvården gick 18 av 21 landsting med underskott för verksam- heten 2010.

Även gömda barn, de som håller sig undan ett avvisningsbeslut,

har rätt till hälso- och sjukvård på samma villkor som andra barn i sve-rige. Landstingets kostnader ska täckas av schablonbeloppet.

Landstingen får inte någon ersätt-ning för vård till gömda vuxna. De

ska inte nekas vård i Norrbotten, men

måste betala för den själva. I praktiken förekommer det sällan att pengar drivs in.

I slutet av maj lämnades den stat-liga utredningen Vård efter behov

och på lika villkor – en mänsklig rättig-het (soU 2011:48) över till regeringen. Där föreslås att samtliga asylsökande och papperslösa personer som befin-

ner sig i sverige ska ha samma tillgång till hälso- och sjukvård (med visst un-dantag för tandvård för vuxna) som bosatta personer och på samma villkor. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2013.

Källor: jennie Karlsson, flyktingsamordnare i nLL, samt Statens offentliga utredningar.

”Förutom traumat att bli våldtagen har de också blivit hiv­smittade.”

Sexuellt våld och hiv– vardag på infektion

infektionsläkare Suzanne Wendahl tycker att det är berikande att arbeta med männis-kor från olika kulturer. Till sin hjälp har hon kurator Birgitta Hall (till vänster) och sjuk-sköterskan Ann-Catrin Larsson (till höger). Foto: MAriA ÅSÉn

Susann instedt känner Doris från Kamerun och hen-nes nyfödda flicka Blessing väl. Foto: MAriA ÅSÉn

Haisam, 6 år, från Eritrea tittar in genom dörren.

Många patienter kommer till den öppna mottagningen på måndagar och fredagar.

nr 3 · juni 20116

Vi fikar med…

” Men det viktigaste är ju att användar-na blir nöjda. Det är det vårt jobb går ut på.”

Rast – men ingen ro

Lena Lundsten, Lena nordgren Hansson och inger Karkiainen är ofta på resande fot.

Ofta springer hjälpmedels-konsulenterna i väg på fikaras-ten för att titta på något hjälp-medel i det stora lagret på Länsservice i Boden.

Foto: maria ÅSÉn

På den internationella barnmor-skedagen lyfte barnmorskorna på Sunderby sjukhus fram möjlighe-terna med sitt yrke.

Som barnmorska kan man följa kvinnan under en hel livscykel. Från rådgivning om preventivmedel på ungdomsmottag-ning till förlossning, BB-vistelse och kli-makterierådgivning. Barnmorskor kan dessutom arbeta vid gynmottagning, mödra- och barnavårdscentral och urolog-mottagning – inriktningarna är många och varierande. Detta var något som framhölls när den internationella barn-

morskedagen manifesterades på Sunder-by sjukhus.

Ingela Johansson, huvudledare för barnmorskestudenter från Umeå univer-sitet, berättade om utbildningen. Urotera-peuten Natasha Koivumaa informerade om vilka hjälpmedel som finns att tillgå vid exempelvis inkontinens. Med hjälp av en fantomdocka demonstrerades hur en förlossning går till. Dessutom delades kondomer ut till intresserade besökare, bland annat vid ett ”kondomregn” mitt på dagen.

Den internationella barnmorskedagen firas i ett 50-tal länder den 5 maj varje år.

Hjälpmedelskonsulenterna i Bo-den har dålig fikadisciplin.

Ofta tar de med sig kaffekop-pen och går och tittar på något hjälpmedel under rasten.

– Eftersom vi inte träffas så mycket annars blir det lätt att vi pratar jobb, säger Lena Lundsten.

Mitt i villaområdet Torpgärdan i Boden har Lena Lundsten, Inger Karkiainen och Lena Nordgren Hansson sin stora arbets-plats. Lagerytan för hjälpmedel på Läns-service är 1 833 kvadratmeter. Här står oändliga rader med rullstolar, rollatorer, kryckor och toalettförhöjare. Totalt finns cirka 1 500 olika artiklar i lagret.

– Vi har bland annat ungefär 15 000 rollatorer ute hos personer i länet, säger Lena Nordgren Hansson.

Det finns cirka 1 000 förskrivare inom kommunerna, på vårdcentralerna och sjukhusen i Norrbotten som beställer hjälpmedel via ett webbaserat system som läses av två gånger dagligen. Hjälp-medlen transporteras sedan till 14 olika orter i länet med Bussgods.

Omkring 30 personer arbetar inom kundtjänst, på lagret och på godsmottag-ningen samt som hjälpmedelstekniker, inköpare, assistenter och upphandlare på hjälpmedelssidan på Länsservice.

– Vårt uppdrag som hjälpmedelskon-sulenter är att se till att vi har rätt sorti-ment. Vi bidrar med kravspecifikationer till upphandlingarna och utbildar sjuk-gymnaster och arbetsterapeuter hur hjälpmedlen ska användas. Det händer mycket inom det här området och vi hål-ler dem uppdaterade om nya produkter, berättar Lena Nordgren Hansson.

Konsulenterna åker runt till Kiruna, Gällivare, Kalix, Luleå och Piteå och hål-ler kurser med förskrivarna. För att själva hänga med i teknikutvecklingen åker de på leverantörsträffar, utbildningar och mässor.

Det innebär mycket resor både i länet och till andra delar av landet. När de väl träffas vid fikabordet på Länsservice är

Från vänster anna jakobzon, biträdande enhetschef vid avdelning 55, och Elisa-beth Palo, var två av de barnmorskor som informerade om yrket under barnmor-skornas egen dag. Foto: EVa SCHiLKEn

Hjälpmedelskonsulenterna förenar fika med jobb

Arbetsplats: Länsservice i Boden. Antal hjälpmedelskonsulenter: Tre. Yrkesgrupper: arbetsterapeuter och sjukgymnast. Samtalsämnen på fikarasten: ”Tyvärr alltför mycket jobb. Vi passar på att ta upp frågor som rör jobbet när vi träffas och ofta tar vi med oss kaffekoppen och tittar på något hjälp-medel. men vi pratar också om tv-program, aktuella händelser och fritidsintressen”. Tabun: inga.

det lätt hänt att de avhandlar jobbären-den.

– Tyvärr blir det mycket prat om jobbet och vi brukar gå och titta på hjälpmedel i lagret med kaffekoppen i handen. Vi har dålig fikadisciplin på det sättet, säger Lena Lundsten.

Däremot är disciplinen god när det gäller att hålla figuren. Till kaffet blir det oftast en smörgås eller yoghurt. Trots att det är mycket prat om jobbet känner kol-legorna varandra väl. De kan skoja med varandra och ofta hinner de ändå komma in på något tv-program de har sett, fritids-intressen eller någon aktuell händelse.

– Vi är egentligen väldigt olika, men vi kompletterar varandra. Jag tycker också att det är en fördel att vi är i olika åldrar. Jag som är äldst får testa hjälpmedlen, säger Inger Karkiainen skämtsamt.

Hon är 55 år och har jobbat som konsu-lent i tio år. I botten är hon arbetsterapeut

och tidigare provade hon ut hjälpmedel till barn.

– Jag kan ibland sakna direktkontakten med patienterna. Det var jätteroligt att få jobba med barnen och med egna ögon se hur de blev hjälpta.

Även Lena Nordgren Hansson, 42 år, är utbildad arbetsterapeut, medan Lena Lundsten, 37 år, är sjukgymnast. Hon flyt-tade upp från Stockholm 2006 för att börja som hjälpmedelskonsulent i Boden.

– Då kände jag att det var dags att prova något nytt som sjukgymnast. Jag ville jobba med övergripande frågor och vara med och påverka vilka hjälpmedel som patienterna kan få.

Utbudet av hjälpmedel har exploderat de senaste åren i takt med att den stora 40-talistgenerationen har börjat använda dem. Det finns olika avancerade hjälpme-del, allt från enkla dynor till ögonstyrda datorer och eldrivna rullstolar som styrs med huvudrörelser.

Barnmorskan – kvinnans ständiga följeslagare

Hjälpmedelskonsulenterna konstaterar att de har en dålig fika-disciplin. Från vänster Lena Lundsten, Lena nordgren Hansson och inger Karkiainen.

Just nu pågår en nationell utredning, ”Fritt val av hjälpmedel”, som innebär att patienterna ska kunna få ett ökat inflytan-de och själva köpa det hjälpmedel som de vill ha om de inte är nöjda med produk-terna som landstinget erbjuder. Då kan de lägga till egna pengar för att få en rik-tigt avancerad rullstol eller en med snyg-gare design. I dag finns privata hjälp-medelsbutiker både i Boden och Luleå där allmänheten kan köpa sin utrustning.

– Det här ställer naturligtvis andra krav på oss eftersom vi inte vet hur många som väljer de produkter som landstinget har i sortimentet. Men det viktigaste är ju att användarna blir nöjda. Det är det vårt jobb går ut på, säger Lena Nordgren Hansson.

Fikarasten är slut och konsulenterna försvinner åt varsitt håll. Förhoppningsvis hinner de ses över en ny kopp kaffe på eftermiddagen.

Ann-KATrin ÖhmAn

7nr 3 · juni 2011

fakta

fakta

Bättre vård för de svårast sjuka

I Arvidsjaur är Liverpool modellenAvdelning 2 på vårdcentralen i Arvidsjaur var den första enheten i landstinget att införa en kvalitets-säkrad vårdplan för döende.

– Men det är inte alla som vet att vi bedriver palliativ vård här på vårdcentralen, säger sjukskö-terskan Gunilla Sundström.

Avdelning 2 har sedan flera år tillbaka bedrivit vård i livets slutskede. Där finns till exempel ett palliativt rum, ett rum som har en mer hemtrevlig inredning än de övriga. För tre år sedan gjordes en utbildningssatsning på avdelningen och i samband med den kom Gunilla Sundström och hennes kol-leger i kontakt med LCP, Liverpool Care Pathway, Liverpool-modellen:

– Det är ett kvalitetssäkringsprogram för vård av döende patienter. Vi blev väldigt intresserade, vi såg att det var det här vi behövde för att vidareutveckla vår palliativa vård.

Gunilla Sundström ser stora vinster med att kunna ge pal-liativ vård i Arvidsjaur.

– Det gör det till exempel lättare för de anhöriga att vara med. De har nära hem. Men det är inte alla som vet att vi bedriver palliativ vård här. Ibland har det därför funnits ett motstånd från anhöriga när en döende ska flyttas hit till oss från ett sjukhus eftersom de har känt trygghet på sjukhuset.

Stöttade av den då landstingsanställde läkaren Sven Söder-berg, Luleå, blev avdelning 2 i Arvidsjaur den alla första landstingsenheten i länet att arbeta efter LCP. Nu tillämpas Liverpoolmodellen också på avdelning 3A på Piteå älvdals sjukhus och på palliativa enheten vid Kalix sjukhus.

– Vi har haft cirka 25 patienter på LCP hittills och vi upp-lever att det är väldigt bra. Den har utvecklat vår vård, säger Gunilla Sundström.

Vård enligt LCP sker under patientens sista tid, under någon eller några dagar.

LCP aktiveras när vårdteamet är enigt om att patienten är döende och när två av fyra kriterier – patienten är medvetan-desänkt, sängbunden, kan endast dricka små klunkar eller kan inte längre svälja tabletter – är uppfyllda.

I det läget får vården en annan inriktning. Färdiga check-listor följs för omvårdnad och för att lindra smärta, oro, ång-est och andra symptom. GÖrAn WESTErLUnD

avdelning 2 på vårdcentralen i arvidsjaur arbetar efter en kvalitetssäkrad vårdplan för patienter i livets slutskede, den så kallade Liverpoolmodellen, LCP. Från vänster Gunilla Sundström, sjuksköterska, anita Edenholm, sjuksköterska, alexander johansson och Christer jansson, undersköterske-elever, ida Sundström, sjuksköterska, och Sven Söderberg, före detta landstingsläkare som stöttade avdelningen när den införde LCP för något år sedan. Foto: GÖran WESTErLunD

LiverpoolmodellenE Liverpool Care Pathway, LCP, är ett styrdokument som fungerar som en standardvårdplan för kvalitetssäkring av vården av döende.E LCP har utvecklats inom den engelska hospicevården på marie Curie Hospice i Liverpool.E arvidsjaurs kommun överväger att under hösten 2011 börja med LCP inom äldrevården.

200 miljoner till palliativ vårdE regeringen har avsatt 100 miljoner kro-nor för 2010 och lika mycket 2011 för att förbättra vården för de mest sjuka äldre.E Satsningen ingår i en treårig överens-kommelse mellan regeringen och Sveri-ges Kommuner och Landsting.E Syftet med Svenska palliativregistret är att säkerställa att alla människor får en värdig död.E i registret Senior alert samlas informa-tion om fall, trycksår och undernäring.

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting

Landstinget i Norrbotten får 5,6 miljoner kronor i stimulansmedel från regeringen för sitt arbete med att registrera vårdinsatser för patienter i livets slutskede. 

Natalie Åberg, palliativ rådgiv-ningssjuksköterska i Kiruna, vet att det finns en hel del att göra för att förbättra för de svårast sjuka.

Vården för dem som befinner sig i slutet av livet ska bli bättre. I Norrbotten har palliativa rådgivningsteam bildats vid varje sjukhus och tio palliativa rådgiv-ningssjuksköterskor anställts med hjälp av pengar från Vital i norr. Nu har projek-tet införlivats i den ordinarie verksamhe-ten och en majoritet av landstingets olika enheter har anslutit sig till kvalitetsregist-ren Svenska palliativregistret och Senior alert.

För Norrbottens del blev det en bra start. I konkurrens med övriga landsting och regioner hamnade man på en tredje plats i Senior alerts kvalitetsregister med 3 125 registrerade riskbedömningar. I pal-liativregistret placerade sig Norrbottens läns landsting på femte plats med täck-ningsgraden 65,4 procent. Resultatet betyder att landstinget får 5,6 miljoner kronor av de 100 miljoner som regering-en avsatt för 2010 för att förbättra vården för de mest sjuka äldre.

övergår från att vara botande till lindran-de. Ett annat samtal kan handla om att man inte längre gagnas av livsförlängan-de insatser men att det fortfarande går att lindra symtomen. I dag får omkring hälf-ten av de norrbottniska patienter som registrerats i Svenska palliativregistret brytpunktssamtal, en alltför låg siffra.

Natalie Åberg ser läkarna som nyckel-personer i det palliativa arbetet.

– Brytpunktssamtalet är aldrig enkelt,

men det är nödvändigt för att patienten ska kunna vara delaktig i den fortsatta vården. Läkarna bör dessutom ligga ste-get före vad gäller att förutse symtom och ordinera läkemedel i syfte att lindra besvären.

En parameter i det palliativa registret är huruvida patienten själv fått möjlighet att uttrycka var man vill vårdas den sista tiden och var man vill dö.

– För patienter som önskar att få vara hemma är tillgången till sjuksköterske-kompetens dygnet runt viktigt, det skapar trygghet och möjlighet att få hjälp med symtomlindring när det behövs. Det är i dag inte likvärdigt i Norrbottens län. Här i Kiruna ser det inte ut så just nu, säger Natalie Åberg.

Själv ansvarar hon för efterlevande-samtalen, en annan av de parametrar som mäts. Omkring sex veckor efter dödsfallet ringer hon upp de anhöriga. Vid behov hjälper hon till med kontakter till kurator eller diakon.

– Av den respons jag får framgår att de flesta upplever det som positivt att någon som träffat patienten och känner till vad som hänt kontaktar dem. Det blir en form av avslut. ULriKA EnGLUnD

natalie Åberg, Kiruna, är en av länets tio palliativa rådgivningssjuksköterskor.Foto: anDErS aLm

”Den sjuke måste få ut-trycka sin egen upplevel- se, annars blir det lätt så att sjuksköterskan tolkar vad patienten känner.”

Natalie Åberg har nyligen flyttat tillbaka till Kiruna efter åtta år i Stockholm, där hon arbetat med svårt sjuka patienter på Radiumhemmet och Huddinge sjukhus. Hennes uppgift som palliativ rådgiv-ningssjuksköterska är att ge råd och stöd till alla som vårdar personer med palliativ sjukdom, både i hemmet och i slutenvår-den. Hon fungerar dessutom som en länk mellan primärvården, slutenvården och kommunen. Natalie Åberg ingår i ett palliativt rådgivningsteam, PRT, och stöt-tar även enskilda patienter och deras anhöriga, men har inget eget patientan-svar.

– Eftersom jag är ny på tjänsten trevar jag mig fortfarande fram, men det är ingen tvekan om att det finns mycket att göra för att förbättra för dem som befin-ner sig i livets slutskede. Vi kommer att ha stor nytta av informationen från pallia-tivregistret, säger hon och visar ett spin-deldiagram i rött och grönt med data från Kiruna.

Det som mäts är bland annat läkarinfor-mationen till patienten, om patienten haft någon hos sig i dödsögonblicket, om patienten varit lindrad från ångest, smär-ta, rosslig andning och illamående och om han eller hon haft trycksår. Natalie Åberg anser att användningen av bedöm-ningsinstrument, till exempel visuell ana-log smärtskattning (VAS), borde förbätt-ras, liksom dokumentationen av detta.

– Den sjuke måste få uttrycka sin egen upplevelse, annars blir det lätt så att sjuk-sköterskan tolkar vad patienten känner. Med VAS ökar möjligheten till god och adekvat smärtsymtomlindring och där-med möjlighet till ökad livskvalitet, säger hon.

Varje patient har rätt till ett eller flera brytpunktssamtal, bland annat när vården

Sju små barn ligger uppradade bredvid varandra på varsin mjuk mad-rass i ett stort ljust rum. Invid dem sitter mammorna med händerna insmorda i olja. Det är dags för babymassage. En trappa ner hjälper de äldre syskonen personalen att duka till tisdagslunch.

– Familjens hus har verkligen blivit ett lyft för Kalix, säger trebarnsmamman Lovisa Andersson.

n öppen förskola fyra dagar i veckan är verksamhetens nav, omgärdat av barnhäl-

sovård, mödravård och möjlighet till samtal med en familjeterapeut. Här arbetar all personal, oavsett arbetsgivare, med ett gemensamt mål för ögonen – att stärka föräldrarna i

sin föräldraroll.En liten grupp flick-

or sitter runt ett bord och ritar tillsammans, några barn låtsasbakar

pizza och en pojke cyklar i korridoren. I ett hörn sit-

ter en baby och sover lugnt i sin bilbarn-stol. Imorgon ska de på utflykt till en pulkabacke allihop och på torsdagen blir det en träff på biblioteket, berättar förskol-läraren Lena Gählman.

– Den språkliga utvecklingen tycker jag är viktig, jag försöker alltid pusha föräld-rarna att läsa högt för sina barn.

Längre bort i korridoren har distriktsskö-terskorna och barnmorskorna sin mottag-ning. När de blivande föräldrarna går på sina kontroller kan de inte undgå att få en glimt av den livliga öppna förskoleverk-samheten.

– Har de ett äldre syskon med sig är vi snabba att presentera oss. Och så fort bar-net är fött försöker vi locka in dem till oss.

Familjens hus arrangerar också föräld-rakurser, babymassage, mammagrupper, pappaträffar och babykalas.

Lena Gählman är förskollärare och håller i den öppna förskolans verksam-het. Hon är dess-utom samordnare för Familjens hus.

reportage

sonalen är den kontakt som uppstår mel-lan besökarna.

– Många får nya vänner här och fortsät-ter att umgås även utanför verksamheten.

Babymassagen är slut och några av mam-morna kommer tillbaka för att delta i lun-chen som i dag består av soppa.

– Egentligen är det tänkt att föräldrarna själva ska laga maten på tisdagarna, men de har ju fullt upp med barnen, så jag bru-kar hjälpa till. Jag vet att de uppskattar att för en gångs skull få bli bjudna på mat.

Lovisa Andersson servar sina barn Elin, Vilma och den ivrigt klättrande lille Albin vid bordet. Hon flyttade tillbaka till Kalix från Uppsala för fyra år sedan. I Uppsala besökte hon flitigt en familjecentral, men

Foto: anders aLm

Lena Gählmans främsta uppgift är att möta, se och bekräfta alla föräldrar och barn och inbjuda till samtal och gemen-skap.

– Om de vill berätta mer om sig själva går det bra, men jag pressar dem inte.

När en förälder signalerar att han eller hon vill prata vidare om något, det kan till exempel handla om ekonomiska bekym-mer eller relationer som inte fungerar, har hon möjlighet att erbjuda samtal hos famil-jeterapeuten som arbetar på Familjens hus en dag i veckan.

Men lika viktig som kontakten med per-

i Kalix fanns det då inte ens en öppen förskola. Hon och hennes väninna skrev därför ett medbor-garförslag till kommunfullmäkti-ge och föreslog att även Kalix kommun skulle inrätta en famil-jecentral. Hon vet inte om just deras skrivelse hade någon inver-kan på politikerna, men hon tyck-er det är väldigt bra att de till slut tog beslut om att starta Familjens hus.

Vid andra änden av bordet sitter Gerda Henriksen och David Nilsson med sonen William, fem månader. Gerda Henriksen flyttade till Kalix från Danmark för några år sedan för att arbeta som läkare och har stannat kvar och bildat familj.

– Tidigare umgicks jag mest med andra utländska läkare. Här har jag träffat nya vänner och det är roligt.

Också Per Hansson slår sig ned vid ett bord med en tallrik soppa. Han väntar på sin fru och son som är väg hem från Sun-derby sjukhus efter en operation.

– Familjens hus har betytt jättemycket för oss. Det är den tredje operationen han går igenom sedan han föddes och vi har fått ett oerhört stöd härifrån.

Trots att både personal, besökare, tjäns-temän och politiker idag tycks rörande ense om att Familjens hus är en ovärderlig verksamhet har det varit en lång och mödosam väg till starten. En av dem som drivit på är barnmorskan Raija Levander. Det började med att mödravården för drygt

Ett hus förhela familjen

axel, alvin och nova får massage av sina mammor annika Wallerström, emmelie nilsson och Charlotta Karlan-der. massagen är bra avslappning, men gynnar framförallt kontakten mellan förälder och barn.

Lovisa Andersson assisterar barnen Elin, Albin och Vilma i pysselrum-met. Hon tycker att Familjens hus har blivit ett lyft för hela Kalix.

nelly Burman, 5 år, Jolin Kajava, 4 år, och maja Burman, 3 år, trivs, träffas och leker på Familjens hus. Ofta är det så roligt att de inte vill gå hem på eftermiddagen.

astrid Karbin öppnar dörren till rummet där de ska hålla till med babymassagen. Trots att hon egentligen har gått i pension fortsätter hon att hålla i massagekurserna, som hon har lett i 17 år. ”det är så roligt att träffa alla nya mammor”, säger hon.

raija Levander är barnmorska och en av initiativtagarna till Familjens hus i Kalix.

fakta Familjens husE Familjens hus i Kalix öppnade för två år

sedan och är ett samarbete mellan kom-munen och landstinget.

E För att få kallas Familjens hus krävs det att verksamheten står på fyra ben – både socialförvaltningen, mödravården, barn-hälsovården och en öppen förskola ska vara representerade.

E efter att Kalix öppnade har även Älvsbyn och Haparanda startat Familjens hus.

tio år sedan hade flera blivande, unga mammor inskrivna som saknade både ett stabilt nätverk och framtidstro.

– Vi kände att vi inte hade tillräckligt att erbjuda dem.

För mammorna var steget till att uppsö-ka socialtjänsten stort och förenat med en skräck att bli fråntagna vårdnaden. I stället inledde mödravården, barnhälsovården och socialtjänsten ett samarbete som resul-terade i en stödgrupp för föräldrar med speciella behov.

– Vi hade mycket att lära av varandra och bestämde oss för att vi ville finnas under samma tak.

2007 var Raija Levander med och upp-vaktade socialnämnden med ett förslag om att starta en familjecentral i kommunen.

nr 3 · Juni 2011

Hon fick med sig både socialchefen och gymnasiechefen och tillsammans drev de frågan ända tills de 2009 äntligen fick klar-tecken.

– Det känns väldigt bra i dag, men vi får aldrig stanna upp utan måste fortsätta utvecklas hela tiden.

Ute i köket har föräldrarna börjat troppa av. Gerda Henriksen och David Nilsson har gått in till distriktssköterskan för att få Wil-liam vaccinerad. Lotta Kenttämaa försöker få sin dotter Maja, 3 år, att börja gå och klä på sig, men Maja protesterar ihärdigt.

– Hon tycker det är jätteroligt att vara här, det är så mycket spännande grejer, andra barn och saker som händer. Samti-digt kan vi mammor sitta och surra. Vi trivs här, säger Lotta Kenttämaa och stan-nar en stund till.

ULRIKA VALLGÅRDA

Jolin, 4 år, och Justin, 1 år, låter sig väl smaka av maten.

alvin leker glatt medan mamma emmelie nilsson masserar hans fötter.

efter lunchen går david nilsson och Gerda Henriksson in med sin son William till distriktssköterskan magda-lena strömberg för att få honom vaccinerad.

Dagens ros…

Ge Dagens ros till någon eller några som du vill uppmärksamma eller be-römma. alla ”rosor” publiceras på in- sidan, en del även i Landstingstid-ningen. mejla till agneta spaton nor-qvist: agneta.spaton-norqvist@nll.se. Tala om vem du är, vem som ska ha rosen – och för vad.

… till Sveriges bästa tandläkare Anna och tandsköterska Annica vid folktand-vården i sävast. de tog så väl hand om mig där jag låg i stolen och spände mig av rädsla under utbyte av gammal lag-ning. Jag vill än en gång tacka er. Christina Walter

… till mina duktiga medarbetare på ivak i Kiruna som ordnade undersköterske-dagar och till medarbetare som ställde upp med teater, sång, dans och kåseri. Ann-Marie Lans

…och ett stort tack till dig, nattarbe-tare på ortopeden, som hjälpte mig att få åka med i länstrafikens buss mot Lu-leå tidigt på söndagsmorgonen den 22 maj. Hoppas jag får en chans att be-tala tillbaka någon gång! nu har jag lärt mig att det krävs kontanter för att få åka buss. Nattarbetare, Sunderby sjukhus

En fin vårbukett ger jag till Stefan, Ka-rina och Maj-Britt i Gällivare. era arbets-uppgifter i telefonväxeln flyttas till sun-derbyn, men ni kan vara stolta över den fina service och det bra bemötande som ni gett oss under flera år. Eva Nyström

Jag vill ge dagens ros och många fler därtill till vår suveräna medarbetare Ulla Karlsson Willerslev, som nu byter enhet och blir enhetschef. Jag önskar dig lycka till med din nya utmaning! Kommer att sakna dig! Annika, Center 2

… och all världens blommor till Tuula Kunto, arkivassistent på röntgenarkivet, Björkskatan, för hennes fantastiska ar-bete när hon hjälpte mig med journal-kopiering. du är bara bäst! Maria, sekreterare barnmottagningen, Sunderbyn

En stor sommarbukett vill vi ge till vår chef Karin Martinsson Heikkilä. ”du är bäst…”, hälsar personalen på

Lapplandsbarnklinik i Gällivare

… till Coronarenheten Sunderby sjuk-hus. stort tack för tre mycket lyckade studiebesök hos er. Vi blev väl omhän-dertagna. det var både intressant och lärorikt och detta fick vi av en trevlig och kunnig personal, överläkare Agneta Jo-hansson och överläkare Janne Haupt med assisterande personal samt våra härliga kollegor läkarsekreterare Eva Fredriksson samt Åsa Palmgren som guidade oss runt vid medicinmottag-ningen.

Läkarsekreterarna vid specialistmottag-ningen, medicinkliniken, Kalix sjukhus

En jättebukett med rosor vill vi ge till våra fackliga företrädare Carina och Martina på iVa i sunderbyn, superen-gagerade och skärpta tjejer som gör ett fantastiskt jobb. Sjuksköterskorna på IVA

… vill vi på Kundtjänst, Länsservice, ge till Lasse Wennberg. Han kommer tidigt varje morgon för att öppna fönster och ge oss på kundtjänst ren frisk luft. Kundtjänstassistenterna

Många doftande rosor till Lena Hägg-bom för att ha sammansatt otroligt fina tandvårdsdagar i Piteå för oss tand-vårdspersonal. Toppenföreläsare båda dagarna! Tack från oss alla på Folktandvården i Älvsbyn/Bettan

takt med en person på en myndighet.

All personal vid Norrbottens vårdcentraler har under våren fått utbildning i den nya tjänsten. Varje vecka ansluter sig cirka 300 nya patienter och antalet ökar hela tiden. I början av juni hade totalt 3 200 patientkonton öppnats. En av dem som anslutit sig är Karin Åberg Johans-son i Boden.

– I stället för att ringa till en uppring-ningsfunktion och knappa in mitt tele-fonnummer för att mottagningssköter-skan ska ringa upp mig och sätta mig på doktorns telefonlista så att jag blir upp-ringd av honom på en telefontid, kan jag ställa mina frågor direkt. Jag tycker att det går väldigt snabbt och smidigt.

NR 3 · JUNI 201110

Samtliga vårdcentraler i Norrbotten är nu anslutna till Mina vårdkontakter.

– Vi hoppas att alla våra medarbetare ska se fördelarna med tjänsten. Genom att själva registrera sig kan de dessutom fungera som framtida ambassadörer, säger Anna Källström, landstingets informa-tionschef.

Målet är att så många norrbottningar som möjligt

ska upptäcka Mina vårdkon-takter och skaffa en personlig

inloggning. Som ett led i lanse-ringen görs en satsning för att

landstingets cirka 7 500 anställda ska få upp ögonen för tjänsten.

Bland annat kommer information att läggas ut på intranätet Insidan.

Det handlar inte bara om att nå varje enskild medarbetare. Många har även barn och andra anhöriga, som också behöver ett användarkonto.

– Sammantaget handlar det om många tusen personer. Det gör de lands-tingsanställda till en viktig grupp att foku-sera på när vi nu vill sprida information om Mina vårdkontakter, säger Anna Käll-ström.

Det finns mycket att vinna om lands-tingets egen personal ansluter sig och via webben förnyar recept, begär intyg, stäl-ler frågor och allt annat som är möjligt att göra för den som har ett personligt konto.

– Landstingsanställda har samma behov av säker och enkel kontakt med vården som andra. Genom att använda Mina vårdkontakter lär man sig hur det fungerar och vilken service som finns att få. Har man själv testat och tycker att något är bra är sannolikheten större att man vill berätta för patienterna och delge dem sina egna erfarenheter, säger hon. ULRIKA ENGLUND

FOTNOT: På webbsidan www.nll.se/minavardkontakter finns mer information om hur man gör när man ordnar ett användarkonto.

Det plingar till i datorn inne på Malte Brännströms rum på Sandens vårdcentral i Boden. En patient har ställt en fråga via den internetbaserade tjänsten Mina vård-kontakter.

– En del kollegor är rädda för att det ska öka vår arbetsbörda, men jag upplever tvärtom att det underlättar arbetet, säger han.

E-posten läser han när han får tid över medan telefonsamtal kräver att både han och patienten kan pricka in en tidpunkt då båda är tillgängliga.

En patient som skaffar ett användar-konto i Mina vårdkontakter loggar in sig med e-legitimation eller kod och kan där-efter via internet förnya recept, få svar på prover och röntgen, beställa tid för besök, ställa frågor om sin hälsa, begära intyg, lista sig vid en vårdcentral samt beställa journalkopior. Patienten kan ta kontakt med en speciell läkare eller sköterska och få svar inom tre dagar. Skillnaden mot vanlig e-post är att den vanliga e-posten inte ger samma sekretess.

– Man kan inte vara säker på vem som läser av e-posten och man kan råka skicka fel, förklarar Malte Brännström.

Han ser bara fördelar med det nya sys-temet som dessutom är gratis för patien-ten, precis som ett telefonsamtal.

– Vi blir mycket mer lättillgängliga och patienten slipper komma hit på onödiga besök. Det ger också en trygghet för patienten att kunna nå oss på ett enkelt sätt. Jag vet själv hur frustrerande det kan vara när man ska försöka komma i kon-

1010

Alla vårdcentraler i Norrbotten kan nu ge sina patienter ser-

vice via internet.

– I ett samhälle där snart alla finns med på Facebook och

Twitter kan inte vi inom vården stänga in oss på våra

kontor och kräva att patienterna alltid ringer och

bokar besök för att nå oss, säger distriktsläkaren

Malte Brännström.

KARIN ÅBERG JOHANSSON i Boden kommunicerar ofta med sin läkare Malte Bränn-ström på datorn via Mina vårdkontakter. Hon får svar snabbt och slipper flera tele-fonsamtal varje gång.

Doktorn och patienten – nu möts de på internet

Karin Åberg Johansson har en kronisk sjukdom som hon ibland har behövt fråga om. Därutöver har hon kunnat få sitt sjukintyg förlängt och ställt frågor som Försäkringskassan har velat ha svar på. När det blir dags att förnya recepten tänker hon också göra det via Mina vård-kontakter.

– Jag skulle absolut inte enbart vilja ha kontakt med min doktor via internet, det är viktigt att träffas också. Men det är ett bra komplement.

I nästa steg ska också slutenvården utbildas i Mina vårdkontakter och så små-ningom ska det även gå att direktboka tider på internet.

På ett antal vårdcentraler i länet har man i ett samarbetsprojekt med Luleå tekniska universitet gått ännu längre. Där kan patienterna lämna in rapporter om blodsocker, PK-prov, hjärtrytm och boka videokonferens med sin läkare. När hela Norrbotten kan vara där är ännu inte klart. ULRIKA VALLGÅRDA

Teknikakuten lanserar en ny webbportal, Kunskapsbanken. Här finns utbildnings-filmer, manualer och smarta tips.

Teknikakuten är snart inne på sitt fjärde år som division Länstekniks supportenhet och tar i dag emot cirka 7 000 ärenden i månaden.

– I takt med att det blir fler nya system ökar kravet på användaren att lära sig det nya och det är inte alltid det finns tid till det. Det blir vanligare med e-utbildningar och där gäller det för oss att haka på tren-den, säger Anna Lindqvist, chef på Tekni-kakuten.

En vinst med e-utbildningar är flexibili-

teten – landstingets medarbetare kan själva välja när det passar att ta del av dem. Detta är en fördel även för personal som arbetar utanför kontorstid. Då har Teknikakuten endast beredskap att ta emot akuta felanmälningar.

Kunskapsbanken nås via insidan.nll.se/teknikakuten. Den befinner sig i den första utvecklingsfasen och kommer att fyllas på efter behov. Därför är det viktigt att användarna berättar vilka behov av e-utbildning de har.

– Meddela oss vad du saknar så ser vi till att hitta en lösning på det. På så sätt utvecklar vi Kunskapsbanken tillsam-mans, säger Anna Lindqvist.

Teknikakuten satsar på e-utbildningar

vid Norrbottens vårdcentraler har under våren fått utbildning i den nya tjänsten. Varje vecka ansluter sig cirka 300 nya patienter och antalet ökar hela tiden. I början av juni hade totalt 3 200 patientkonton öppnats. En av dem som anslutit sig är Karin Åberg Johans-

Samtliga vårdcentraler i Norrbotten är nu anslutna till

våra medarbetare ska se fördelarna med

Målet är att så många norrbottningar som möjligt

ska upptäcka takter

inloggning. Som ett led i lanse-ringen görs en satsning för att

landstingets cirka 7 500 anställda ska få upp ögonen för tjänsten.

Bland annat kommer information att läggas ut på intranätet Insidan.

Det handlar inte bara om att nå varje enskild medarbetare. Många har även barn och andra anhöriga, som också behöver ett användarkonto.

– Sammantaget handlar det om många tusen personer. Det gör de lands-

– I ett samhälle där snart alla finns med på Facebook och

Twitter kan inte vi inom vården stänga in oss på våra

kontor och kräva att patienterna alltid ringer och

bokar besök för att nå oss, säger distriktsläkaren

MALTE BRÄNNSTRÖM, distriktsläkare vid San-dens vårdcentral i Bo-den, uppmuntrar alla sina patienter att börja kontakta honom via in-ternet. Han tycker det är positivt om han kan vara mer tillgänglig för dem. Foto: ANDERS ALM

Landstingets medarbetare

viktiga som ambassadörer

26-27 september 2011Landstingshuset, Luleå

Föreläsningar om bland annat: - Aktuell forskning- KBT vid suicidprevention- Självmordsproblemet bland unga- Debriefing och kamratstöd- Psykologisk första hjälpen- Samer och suicid

Kostnad:750 kronor

Anmälan:senast 12 september

Program och anmälan:

www.nll.se/vuxenpsykiatri

SuicidpreventionNationell nätverkskonferens om

Skaffa ett användarkontoi Mina vårdkontakter!

www.nll.se/minavardkontakter

Kontaktavården via internet

11NR 3 · JUNI 2011

Landstingshuset, Luleå 15 september 2011 (videolänk möjlig fm)

Föreläsare: Kajsa Janzon Lagerkvist Leg. psykolog, leg. psykoterapeut i både PDT och KBT

Föreläsning fm, workshop em 400 kr + moms halvdag 700 kr + moms heldag

Information och anmälan: Senast 9 september 2011 till

ewa.henderson@nll.se eller birgitta@spelinstitutet.se

Anmälan är bindande

Anknytningsteori i ett KBT-perspektiv

Nätverket KBT i Norr inbjuder tillForskning i landstinget

Prisad forskning om ärftlig smärtokänslighet Överläkare Jan Minde, Gällivare, har med sin forskning om ärftlig smärtokänslighet identifierat en ti-digare okänd sjukdom hos en norr-bottnisk släkt. Nyligen fick han ett amerikanskt forskarstöd på över en miljon kronor till sin fortsatta forsk-ning.

Jan Minde, överläkare på ortopeden vid Gällivare sjukhus, disputerade 2006 i ämnet ärftlig smärtokänslighet. Nyligen var han även en av de forskare som i konkur-rens med 250 andra fick ta emot ett pris på 180 000 dollar från John Templeton Foun-dation, University of Pennsylvania, USA.

Jan Minde kommer själv från Gällivare och har arbetat som ortoped sedan 1980-talet. Han mötte allt fler patienter med två olika typer av smärtokänslighet. Den ena typen har uppträtt hos äldre människor med uttalat slitna leder, så kallade Charcot-leder, utan bakomliggande diagnos. I slutet av 1990-talet dök den andra, mer ovanliga typen, upp.

– En liten pojke hade hoppat från andra våningen och landat på fötterna. Han fick frakturer som han inte kände av och visade sig ha total smärtokänslighet, säger Jan Minde.

Några av personerna som han mötte var nära släkt medan andra inte hade någon känd koppling till varandra. Samtliga kom dock från Gällivare och Kiruna kommuner. Jan Minde började forska bakåt i patienter-nas släkter. Med hjälp av ren släktforskar-teknik, historiskt detektivarbete, ett brin-nande intresse och en förstående hustru, ägnade han stor del av sin fritid till detta, utöver sitt dagliga kliniska arbete. Han upp-täckte att alla patienterna härstammade från samma anfader, Hindrich Mickelsson Kyrö som grundade Vittangi på 1600-talet. Sjukdomen har således fått benämningen Vittangisjukan.

Jan Minde samlade blodprover på alla drabbade patienter och startade en genetisk screening tillsammans med Monica Holm-berg vid klinisk genetik, Umeå universitet. Minde samarbetar även med en forskar-grupp i Göteborg där man sedan ett tiotal år tillbaka studerar de norrbottniska patien-terna. Ett 60-tal personer har visat sig vara bärare av enkla eller dubbla anlag av Vit-tangisjukan.

Orsaken till sjukdomen visade sig vara att patienterna har färre nervfibrer som leder smärt- och temperatursignaler. Man har funnit en mutation i kromosom 1, i genen för en tillväxtfaktor, Nerve Growth Factor beta, NGF beta. Den är nödvändig för att utveckla och upprätthålla smärtförmedlan-de nervceller.

– Man kan tro att det är en drömtillvaro

att inte behöva känna smärta. Men tvärtom, det är mycket farligt. Smärta är kroppens viktigaste metod för att undvika skador, säger Minde.

Svåra förfrysningsskador, brännskador, oläkta frakturer med mera är mycket van-ligt, liksom deformerade leder som är gravt felställda. Patienterna har också nedsatt eller obefintlig förmåga att känna behaglig beröring.

– Jag tror att sjukdomen stannar med den senaste generationen som har den nu. Även för de ungdomar som har dubbla anlag krävs det att de skaffar barn med någon som bär anlagen för att föra vidare sjukdomen, säger Jan Minde.

Mindes forskning bidrar framför allt till en förståelse för sjukdomen och en viktig diagnos för de drabbade personerna.

– Bland annat har vi hjälpt en pojke med intyg så att han fick en personlig assistent för att förhindra att han skadade sig allvar-ligt, säger Jan Minde.

Mutationen är intressant som ett modell-system för att studera smärtmekanismer. Visst intresse har även väckts för att ta fram smärtlindring på konstgjord väg med NGF betaproteinets funktion som grund.

– Det är inget som jag själv driver på, men jag medverkar gärna i sådana studier

med mina patienter och min kunskap, säger Jan Minde, som outtröttligt forskar vidare tillsammans med ST-läkaren Tomas Hellgren.

Tillsammans studerar de hur uttalade nervskador det finns i armarna på dessa patienter – cirka 70 procent av de drabbade har karpateltunnelsyndrom och domningar i händerna.

– Det här är en väldigt spännande fråge-ställning och patienttyp som är mycket intressant att jobba vidare med, säger Jan Minde. ANNA BERGSTRÖM

Intresse över hela världen� Jan Mindes forsk-ning har väckt in-tresse över hela världen och har pu-blicerats i en rad pu-blikationer och väl-renommerade forsk-ningstidsskrifter.� Tv-programmet Vetenskapsmagasinet har tagit upp hans forskning och han kontaktas regelbun-det av andra läkare och forskare över hela världen. � Än så länge har man bara funnit två fall i USA och två i Saudiarabien med samma mutation som de cirka 60 norrbottningarna med Vittangisjukan.

fakta

Jan Minde, överläkare vid ortopeden på Gällivare sjukhus, har doktorerat i ärftlig smärtokänslighet och kartlagt en tidigare okänd sjukdom. Sjukdomen bärs av ett 60-tal personer i Norrbotten. På andra håll i världen finns totalt fyra kända fall. Foto: KRISTER LARSSON

Jan Minde lade ner ett omfattande inle-dande arbete på att spåra de drabbade pa-tienternas släktband bakåt i tiden. Det vi-sade sig att alla hade samma anfader, Hin-drich Mickelsson Kyrö som grundade Vit-tangi på 1600-talet.

Norge, Sverige, Finland och Ryssland samar-betar för att skapa bättre beredskap i hän-delse av olyckor i Barentsregionen. Den 19-23 september arrangeras den gemensamma övningen Barents Rescue 2011 i Norrbotten.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ansvarar för den internationella övningen. Medverkar gör närmare 50 organisationer på lokal, regional och nationell nivå, däribland Norrbottens läns landsting.

Scenariot utgår från ett dammbrott i en av de stora älvarna. Fyra händelser ska iscensättas: tunnelras under en kraftverksdamm, urspårning av persontåg, tankbilskollision med kemikalieläckage samt ras av byggnad. Övningen sker både på olycksplatserna, i sta-

berna och inom ledningsfunktionerna. Av totalt omkring 1 500 deltagare kommer cirka 250 från NLL.

Maria Fogelvik är landstingets projektledare för Barents Rescue. Sedan hösten 2010 har hon och de övriga i landstingets projektgrupp tillsammans med övningsledarna arbetat med den övergripande plane-ringen.Kommer vårdpersonalen att märka av övningen?

– Nej, bara de som är direkt inblandade. När patien-terna förts till uppsamlingsplatsen skickas ett medde-lande vidare att de åkt till sjukhuset med ambulans, men vi kommer inte att transportera några patienter fysiskt till sjukhusen. Däremot får de lokala katastrof-ledningarna spela utifrån att sjukhusen ska ta emot ett stort antal patienter, säger hon.

Svåra olyckor under Barents Rescue

I fältövningarna deltar lokala övningsledare, anställda inom ambulanssjukvården i Lu-leå, Piteå, Kalix och Kiruna. Från vänster Bo Wall, Jan Vestlund, Jörgen Fyhr, Christer Jonsson och Christer Kågström. Saknas på bilden gör Ove Engström.

Foto: JEANETTE ÖGREN

nr 3 · juni 201112

amarbete är när flera personer, grupper, organisationer eller länder genomför arbetsuppgifter tillsam-mans (Wikipedia).

Jag gillar samverkan och samar-bete och tycker det ska bejakas, men man måste vara medveten om att

det har sina begränsningar.Är man en grupp på fyra personer som

samverkar så kommer man förr eller sena-re till situationer där tre vill utveckla något men inte den fjärde. Det är då rubriken blir sann, det är då den fjärde bestämmer, alltså den som vill minst. Så fungerar det, det är bara att bita ihop och gå vidare eller som Djingis Kahn utryckte det: ”Nyckeln till ledarskapet är självbehärskning”.

Vad vill jag då säga med det? Jo, ett exempel enligt mig på ett lyckat samarbete är det vi har inom Folktandvården i de fyra nordliga länen. Vi kallar samarbetet för Norrting och det består idag av ett antal nätverk som jobbar med gemensam utveckling av tandvården i regionen.

Några exempel på samarbete inom Norrtingen är en väl utvecklad samverkan inom specialisttandvården med bland annat samordning inom käkkirurgi samt

gemensamma vårdprogram inom barn- och ungdomstandvården, ortodonti och parodontologi. Vidare har vi en gemensam grupp för prioritering av ST-utbildning av tandläkare samt gemensamma intern-utbildningar. Vi följer sedan flera år till-baka resultatet av vården med gemensam-ma nyckeltal för verksamhet, ekonomi och personal.

Enligt min mening har vi nu kommit så långt det går i samarbetet. Ska vi ta ett ytterligare steg tycker vi tandvårdschefer att det behövs en som bestämmer.

Hur gör vi då det? Jo, vårt förslag är att vi bildar en gemensam organisation, det vill säga Folktandvården Norrland. Lands-tingsdirektörerna har av respektive styrelse fått uppdraget att utreda frågan. Under utredningsarbetet har rubriken än en gång besannats då Jämtland beslutat att hoppa av utredningen. Västerbotten vacklar och vill helst inte vara med om Jämtland inte är med.

Varför är det då så viktigt att utvecklas, kan man fråga sig? Mitt svar är att allt som inte är utveckling är avvecklig, för världen står inte stilla och väntar in oss.

Våra konkurrenter sitter inte still i båten. Inom tandvårdsbranschen i Sverige idag sker stora förändringar. Den privata sidan, som svarar för cirka hälften av tand-vårdsproduktionen i landet, förändras snabbt. Den traditionella småföretagande privattandläkaren med sin enmansklinik håller på att försvinna. Man slår sig sam-man och bildar större kliniker och anstäl-ler tandläkare och tandhygienister.

En annan tydlig trend är de nya tand-vårdkedjorna och lågpriskliniker som etab-leras med både inhemskt och utländskt riskkapital i ryggen. Kedjorna expanderar fort och köper upp kliniker och anställer tandläkare och tandhygienister.

Även inom Folktandvården sker stora för-ändringar. I likhet med den privata sidan så har de små enmansklinikerna i stort sett försvunnit. I samband med regionali-seringen i Västra Götaland och Skåne slogs de tidigare separata organisationerna för Folktandvården ihop till en gemensam Folktandvård med lyckat resultat. En annan trend är att Folktandvården bolagi-seras alltmer, förutom Stockholms Folk-tandvård som var först ute har Folktand-

vården i Gävleborg, Västmanland och Sörmland bolagiserats.

Vi behöver kanske inte en Djingis Kahn i Norrland, men vi behöver någon som bestämmer i regionfrågan. Nu är jag trots allt optimist, det behövs ett kraftfullt Norr-land och jag är övertygad om att vi har en region senast 2015. När det sker så vet åtminstone vi i Folktandvården vad vi vill och kan sjösätta en gemensam organisa-tion omedelbart.

klas tunbrådivisionschef Folktandvården

Den som vill minst bestämmer

Tyck till om den framtida vården

KRÖNIKAN Klas Tunbrå

Foto

: Ma

ria

ås

Én

Hälso- och sjukvården i Norr-botten står inför stora utma-ningar.

Nu uppmanas du som lands-tingsanställd att tycka till om två bilder där den framtida sjukhusvården 2020 skissas upp.

I januari presenterade närsjuk-vårdsutredningen sin rapport Fram-tidens hälso- och sjukvård i Norrbotten – hot, möjligheter och vägval inför år 2020. I den andra etappen ska en för-djupad analys göras för att komma fram till vad som krävs för att struk-turera en hälso- och sjukvård som är hållbar på lång sikt.

Befolkningsminskning, minskade skatteintäkter, stora pensionsavgång-ar, brist på specialutbildad arbets-kraft, stigande vårdkostnader – pro-blemområdena är många. En sak är projektledaren Caj Skoglund noga med att betona:

– Det är bättre att vi diskuterar de här frågorna nu, innan problemen blir akuta. Väntar vi kommer verklig-heten i fatt och då är risken stor att landstinget i stället tvingas till hasti-ga brandkårsutryckningar.

Han är också övertygad om en annan sak: det kommer inte att bli enkelt. Bland annat ställs frågan om det kan bli nödvändigt att centralise-ra all förlossningsvård till Sunderbyn trots de problem det skulle medföra.

– Vi måste se sanningen i vitögat. Oavsett hur vi vänder oss har lands-tinget svåra vägval framför sig.

Framtidsbild A och B beskriver hur hälso- och sjukvården kan ha utvecklats till år 2020. Framförallt vill projektgruppen att landstingets medarbetare svarar på två frågor:• Hur sannolikt är det enligt din be-dömning att hälso- och sjukvården har utvecklats i enlighet med respek-tive framtidsbild till år 2020?• Vilka för- respektive nackdelar ser du med framtidsbilderna ur ett pa-tientperspektiv?

Projektgruppen behöver få in så många synpunkter som möjligt, både på de två bilderna och det övri-ga materialet, fram till den 8 augusti.

– Landstingets egna medarbeta-re har en unik inblick i vården och besitter mycket kunskap. Vi sitter med vår kristallkula och försöker

se in i framtiden. Ju fler som bidrar med sin kristallkula desto bättre underlag har vi för vår analys, säger Caj Skoglund.

Framtidsbilderna ska inte ses som färdiga förslag utan enbart som underlag för diskussioner. De slut-förslag – minst två till antalet – som

projektgruppen presenterar i en rap-port i månadsskiftet september/okto-ber kommer sannolikt att se annor-lunda ut. I november ska politikerna i landstingsfullmäktige fatta beslut om den framtida inriktningen på länets hälso- och sjukvård.

ULRIKA ENGLUND

Fotnot: synpunkter skickas via e-post till framtidsbilder@nll.se eller brevledes till närsjukvårdsutred-ningen, 971 89 luleå. Mer informa-tion finns under A till Ö på insidan, Närsjukvård.

Framtidsbild AE samtliga fem sjukhus svarar för akut omhändertagande av patienter som kräver att det på ort och ställe och dygnet runt finns specialistkom-petenta läkare inom internmedicin, radiologi och anestesiologi.E sjukhusen i sunderbyn och Gällivare svarar för behandling av patien-ter som kräver akuta operationer inom kirurgi respektive ortopedi.E Förlossnings- och neonatalvård bedrivs enbart vid sunderby sjukhus.E Övrig mer specialiserad sjukhusvård bedrivs dels vid sunderby sjuk-hus, dels vid norrlands universitetssjukhus i umeå (nus). Verksamheter och resurser har omfördelats från sunderby sjukhus till nus.

Framtidsbild BE sjukhusen i sunderbyn och Gällivare svarar för akut vård och akut om-händertagande av patienter som kräver att det på ort och ställe och dygnet runt finns specialistkompetenta läkare inom internmedicin, kirurgi, orto-pedi, radiologi, anestesiologi och psykiatri.E Förlossnings- och neonatalvård bedrivs vid i sunderbyn och Gällivare.E Vid sjukhusen i kalix, kiruna och Piteå bedrivs planerad internmedicinsk verksamhet dagtid på vardagar.E Det akuta omhändertagandet dygnet runt på dessa orter sköts antingen av primärvården eller i form av samordnad jourverksamhet mellan primär-vårdens allmänmedicinare (distriktsläkare) och sjukhusens internmedicinare.

illustratio

n: W

ein

z a

t W

or

k

UTSTÄLLNINGARtills vidareMinns mig Albertus - Albertus Pictor och hans bildvärld

tills vidareKring fi nska kriget 1808-1809till 25 septEllen Kitok-Andersson och Asa Kitok- en lite utställning om sa-miskt hantverk

tills vidareAnta Pirak- berättelser ur ett samiskt liv

22 juni - 14 septemberInternationell konst-biennalEn utställning med traditionell samtidskonst som visas på Norrbottens museum och Kulturens Hus. Guidad visning måndag-fredag 27/6-20/8 kl 13

22 juni - 21 augusti Ur Landstingets konstBritta Marakatt-Labba

PROGRAMSöndag 19.6 kl 18-20LAB-preview Konstnärs-persentationTräffa fyra deltagan de konst-närer: Carol LaFay ette (USA), Sören Hüttel (Dan mark) Hua Kuan Sai (Singapore), Claudia Chaseling (Tyskland). Entré 50 kr

Onsdag 22 juni kl 18-21LAB 11Luleå Konstbiennal med konstnärer från hela världen. Utställningen invigs

22 juni kl 10-21Ur Landstingets konstBritta Marakatt-Labba Utställningen öppnar

Onsdag 29 juni kl 19-21Bengt Ek QuartettGästsolist Dan Johansson, trumpet. Entré 40 kr

Onsdag 6 juli kl 19-21En hyllning till Tores TrioBörje Erixon med sånggrup-pen Power. Entré 40 kr

Onsdag 13 juli kl 19-21Ulla Billquist, Alice Babs med fl eraLyssna och sjung med Bambi Elinsdotter. Entré 40 kr

Mån öppet juni-aug kl 10-16Tis-fre kl 10-16 · Lör-sön kl 12-16Ons 15 juni-27 juli öppet kl 10-21

STÄNGT Midsommarafton och midsommardagen

Storgatan 2 Luleå · 0920-24 35 02 ·

0920-23 66 66norrbottensmusiken.se

Aktuellt från Norrbottens museum

Barnens timme

Sagor, sång,

slöjd och lek

27 juni - 5 aug

måndag-fredag

kl 10.00

STORFORSENSNATURRESERVATSkogsbruks- och fl ottnings-museumTJÄRDALSHELG 9 & 10 juli kl 10-16Tjärdalen tänds lördag kl 11till dragspelsmusik med Bert & Jonny. Du bjuds på kokkaffewww.alvsbyturism.seArr: Norrbottens museum, Studie-förbundet Vuxenskolan/SV Nord och Älvsby kommun

ARKEOLOGIDAGENSöndag 28 augustiSe kommande annons

KULTURARVSDAGENSöndag 11 septemberSe kommande annons

Norrbotten Big Band & Fredrika Stahl 2 juli Kalottjazz & Blues festival, Jazztältet Pikisaari 16.00 fi nsk tid NEO Kalvfestivalen Svenljunga 14 aug NEO nära dig delar ur NEO tillsammans med Anna Azcárate 25 aug Murjek, 26 aug Hakkas, 27 aug Saittarova, 28 aug Teurajärvi, 30 aug Mattila, 2 sept Böle Norrbotten Big Band, Outi Tarkiainen & Aili Ikonen 8-12 september, Haparanda mfl orter NorrlandsOperans symfoniorkester 9 sept Luleå, 10 sept Piteå NEO Kulturnatten Luleå 10 sept Jag känner mig blå 15 sept Gällivare, 18 sept Luleå, 24 sept Boden Norrbottens Ungdomssym foniker 20 år Jubileumskonsert 17 sept Piteå Arctic Light 18 sept Luleå Norrbottens Kammar-orkester & Ale Möller 28 sept Boden, 29 sept Luleå, 30 sept Haparanda, 1 okt Piteå, 2 okt Arjeplog, 3 okt Jokkmokk, 4 okt Kiruna, 5 okt Gällivare Atchoo 9 okt Piteå, 15 okt Boden Raise your hand 10 okt Jokkmokk,13 okt Älvsbyn, 21 okt Överkalix, 28 okt Övertorneå NEO Sound of Stockholm 21 okt Piteå Kammar opera Maria de Buenos Aires 15 okt Piteå, 17 okt Pajala, 19 okt Haparanda, 20 okt Kalix, 22 okt Boden, 24 okt Lycksele, 25 okt Umeå, 30 okt Östersund Norr botten Big Band & Josefi ne Lindstrand Piteå 26 okt, Älvsbyn 27 okt, Luleå 29 okt mfl orter Resväskan 19 nov Glommers träsk Norrbottens Kammar orkester Beethoven 23 nov Skellefteå, 24 nov Boden, 25 nov Luleå Norrbotten NEO Beethoven 26 nov Luleå, 30 nov Gällivare, 1 dec Korpilombolo Sagan om Miranda 27 nov Gällivare Arctic Light 3 dec Öjebyn, 4 dec Arjeplog Norrbotten Big Band & Helge Sunde Luleå 10 dec, Korpilombolo 11 dec mfl orter

Norrbotten Big Band

Fred

rika

Stah

l

Ale Möller

Norrbotten NEOAnna Azcárate

Arctic Light

Raise your hand

Outi Tarkiainen

INFO:

3-5 år

RESVÄSKANen resa med hela kroppen

Medverkande: ANDERS ÅGREN och MATTIAS DAHL

Resväskan

Atchoo

Aili

Ikon

en

Lekmiljön Förr i tidenI lekmiljön kan du med hjälp av fantasin resa tillbaka i tiden vid sekelskiftet 1900. Se och lära dig mer om hur livet var förr, hur det var att leva i Norrbotten på den tiden.

Det fi nns kläder att låna för fl ickor och pojkar. Du kan laga mat i bondköket, fi ska i sjön och leka i ladugården. ”Hildas handelsbod”, är fylld med varor att leka och handla med.Du kan även sätta dig i risslan och uppleva känslan av att åka efter en nordsvensk häst genom ett vinterlandskap.

Utställningen är till för alla leksugna barn och vuxna!

Josefi ne Lindstrand

Foto

Dar

yous

h Ta

hmas

ebi ©

Nor

rbot

tens

mus

eum

Maria de Bueno

Aires

Hel

ge S

unde

Norrbottens Kammarorkester

Beet

hove

n

Jag känner mig blå

Saga

n om

Mira

nda

Onsdag 20 juli kl 19-21Kjell Sandbergs Swing-orkestermed Katarina Molander-Sand-berg. Entré 40 kr

Onsdag 27 juli kl 19-21Per Ödberg Jazz på gitarr. Entré 40 kr

13nr 3 · juni 2011

ungEvigt av Erik Gedeon

Premiär 1 okt

En galen farsmusikal, fylld av slapsticks och 60-70-80-tals musik.

Natten är dagens mor

Premiär 17 sept

Svenne Premiär 8 sept.

Spelas i Luleå scen 1. Ej turné.

Spelas i Luleå scen 2 och på turné i länet

av Lars Norén

av Per Nilsson

Skolföreställningar i Luleå och på turné i länetOm en vanlig kille som dras in i ett främlingsfientligt parti

18 juni stänger vi för sommaren!Välkommen åter 10 aug!

Under sommaren kan Du boka biljetter på Kulturens Hus och Ticnet.se www.norrbottensteatern.se

nr 3 · juni 201114

JUNGFRU

IRLAND

BRÖD

SMILA

PLYTE

SILVER

TEATER

SEGEL

JOD

FEM

AIK

SKRAPAS

GALLER

FÖRE M

TUSEN

VIRAT

ÄR RIS

INSEKT

UTKAST

LUGN

KERUB

NATION

”SLAG”

TRÄD

DO ** MI

KALIUM

RYSSJA

VIKT

ÖBO

FÖRE U

DIKT

XIII

TREFOT

SMISK

BUSKAR

RÖK

FRONT

NATION

SPANIEN

ROVA

SKÄNKTE

EJ VI

VALUTA

FINNAR

BRÅKAS

I UR

KANKATT

HUR SA?

HARPOSITIV

FÖRE U

PERJONSSON

SOLGUD

GÖRFILM

KÖR

SGER-TECKEN

TRÄSK

KÄRLEKI ROM

SKA DRA

MRSCHAPLIN

TÄVLING

VÄXER IVATTEN

BRASA

NÄST SIST

GREVE

BOND-DOKTOR

PRUTADE

BISON-OXE

FAS

BLEK-INGELÄN

OLUST

TÖLP

BRAGD

SPRIT

DYRKAS

VIKT

VERKADRONT

BÄSTFÖRR

SKALOCKA

HARORV

ÖREBROLÄN

AVIA-RUM

HUND-RAS

MISS-TÄNKER

ÄDEL-FISK

FEMTIO

GIKT

ORT

VÄTE

PLASTTYG

TÄR-NINGEN

BREVSLUT

IKAROSPAPPA

SVAVEL

****JACTA EST

BROM

NAZI-STYRKA

SKOLA

STADI ÖST

FÖRE L

SOMPURÉ

AKUT

KORTDIKT

HJORT

BILDARMENING

YTA

SPELI JAPAN

ANAR

SPEL-HÅLA

TON

SPEC.BILD

BÖNAT

ELAKROMARE

BIBELDEL

MASK-ROSOR

SISU

GERAMMA

3,14

ÅSNAI BOK

INGET

HALV-ÅSNA

GAMMAT

KALLAKUBER

TURIST-MÅL I PARIS

DRUVA

FRAKT-PLATS

FÄRDER

SJÖ IRYSSLAND

BONDE

FLICKAOCH ORT

SMYCKE

UPP-SLAGSVERK

Lösning på kryss nr 02|11A L V A S T R A

D U N

N Ä R G Å N G E NA L L E N A K O

K O N

M O R

B O B

S S

S E

V G S M O M M O S T E RS E S K A R ÖAE N I G M A

S N U S OI R A

Ä K T A P I C A S S O S O LV E L A T V A B EA V I G A N I M J

Ä D E L S T E N A RP R I M A T E R

E V I G O B O O N E KO D

E S T

T O R N A D O N R Ö K S A M EA T L E N E K A D E S

D A M D U V AA R O R A R S

R P E RE L B R U S L U E S A

S A M A R R A K S T A R T

S A T R I S T A

T A V L AL OP R

L A GV L I E D R O N T

A I R

E G A L TR A L F

L T

KK

ES E

R

O

A L O S

kryssvinnare ELISABET JOHANSSONMalmuddsvägen 6, Luleå

MAUD ERIKSSONHermelinsgatan 30 B, Luleå

TOVE LINDQVISTTrundövägen 365, Rosvik

RIITTA LARSSONGrossistvägen 17, Boden

MARGARETHA TIEVAKöpmangatan 26, Kiruna

Trisslotter kommer med posten. Grattis!

kryss nr 3Senast den 1 september 2011 vill vi ha ditt korsord.Skicka till: Landstingstidningen, nLL, 971 89 LuleåMärk kuvertet ”Kryss 3”. Lycka till!

namn..............................................................................................................

Adress..............................................................................................................

Postnummer och ort ......................................................................................

INGRID NORDIN,operationssjuk- sköterska vid Kiruna sjukhus

matcha Stenmarks golfande. Men för att utvecklas måste jag också ställas inför spelare som är bättre. Man måste möta golfgiganterna, inte minst inom vårt landsting. De lurar i kala kulvertar, klinis-ka korridorer och exemplariska expeditio-ner utan att man anar något. Men jag vet vilka de är, vilka styrkor och svagheter de har. Jag följer deras träningsmängder och metoder. Jag vet vilka regler de har svårt för och hur lättpsykade de kan vara – om det kniper.

Den 26 augusti, en ödesfredag på golf-banan i Piteå, smäller det. Landstingsgolf för hugade och hågade. Men jag varnar er, jag har en ny driver; svart som en drä-parpist, lång som landstingsrådens lista på krönikörer som bör utvisas ur länet, bred som en serbisk sopfärja, tung som en kryssningsmissil med vidhängande mujahedin på sin vita arab – och lika opå-litlig. Med andra ord – FORE!

Ni inom landstinget som ännu inte provat golf och samtidigt känner att livet är för lätt, begripligt, lyckligt, fridsamt och att tiden räcker till – hör av er till mig. Jag är bäst! Ty golf är det enda Sten-mark är lika bra på som jag...

… Leve Mästaren!

Jag var inget som Honom, inget som Indiana Jones, Thomas Wassberg eller Stefan Engman (grannpöjk som var duk-tig i matte). Jag kunde inte ens slå min farsa på fingrarna. Utom i golf. Men det gav jag också upp. Jag trodde att Han, min gud, skulle se ner på mig. (Gör inte gudar alltid det?) Golf var helt enkelt inte nog tufft. Men plötsligt visar det sig att Stenmark har 13 i handicap! Min gud har således åter vänt sitt ljusa anlete mot mig och säger med klar och nästan hörbar röst:

”Puttefnask, ta upp din klubba igen. Det är okej att spela golf och du kan bli bättre än jag!”

Och det gör han precis i mitt själv-osäkra femtionde levnadsår, i denna underbara försommartid då allt verkar möjligt. De ljusa nätterna, ledighe-ten, sysselsatta ungar och uteliv får mig att känna mig ung igen – fast med talang.Är det någonstans jag kan spöa Stenmark, så är det på fair-way, i sakta mak med en handske på ena handen, en kexchoklad i den andra och en bolljävel som ligger stilla som en dresserad knätofs vid min fot.

Med list, ödmjukhet och total för-summelse av familj och arbete kan jag

Patrik Warg ärinte känd från idol, robinson eller Big

Brother. Däremot är han glad över

att vara läkare

i norr-botten.

15nr 3 · juni 2011

"...Varför tvivlade du..."(Matt. 14:22-33) kåseriet patrik wargSöndag 12 juni 2011

Efter 22 år som ateist fick han mig att falla av vagnen igen. Den här gången landade jag på mjukt och saftigt gräs. Det är faktiskt

möjligt att min nyfödda tro på Frälsaren kommer att göra mig gott, den här gång-en.

Förr trodde jag att jag var skapad till hans avbild och kunde lyckas med allt han kunde åstadkomma. Nu har jag en mer realistisk syn. Förstår att jag inte kan bli som Honom – på alla plan.

På den tiden, när jag var troende, var min (och många andras) gud den enda solen i universum. Hans storhet och alls-mäktiga kraft inspirerade mig till att bli en bättre människa, att hedra min mors toppluvor och att inte prata för mycket. Men så plötsligt, 1989, fick han annat för sig samtidigt som jag fann en hustru att avguda. Sedan dess har jag har inte sett till Honom.

Så, vid 54 års ålder dyker han upp i den cypriotiska solens sken. Dubbelseni-gare än någonsin. Han drar vitsar, äter hamburgare, dricker vin och uppför sig nästan som en dödlig. Men likt Jesus vandring på Galileiska sjöns upprörda vatten kan han sväva på klossar över ste-nig mark, lägga pussel, studsa över

murar, sitta på huk, bygga stentorn och vispa grädde.

Förmodligen samtidigt. Till och med hans medtävlare, andra förebilder inom rodd, racing, cykel, fotboll, hockey och boxning, kallar honom ET – från en annan planet.

I min svajiga ungdom var jag inte värd många poäng på sportens arenor. Efter-som det ansågs att just idrottsframgångar var frälsningen för alla malmfältsungdo-mar så försökte jag nog. Stenmark sa en gång (jorå, min gud talade till människor-na ibland, om än kortfattat) att om han inte hade åkt skidor så hade han blivit volleybollspelare. Så jag spelade volley-boll. Det gick hur bra som helst, själva volleyt i alla fall. Det där med boll var lite synd förstås.

Skidåkning gick också lätt, tills någon ställde pinnar i vägen. Jag övade att gå på lina och cykla enhjuling tills jag höll på att bli enbent. Jag körde benböj och snubblade över plintar. Jag satsade på att springa fort, vilket är jättesvårt för en som springer långsamt.

Dessutom pratade jag ständigt, var en besserwisser och lat, bortskämd och odräglig.

nytt om namn

KARIN LINDMARK är ny biträdande verksam-hetschef vid internmedicin, Sunderby sjukhus. Hon kommer närmast från jobbet som verk-samhetschef på Kvinnokliniken och Allvården (vårdplatsenheten) på Sollefteå sjukhus. Karin Lindmark är född och uppvuxen i Boden och har nu, efter 22 år i Västernorrland, återvänt till norrbotten.

INGELA TIDERyD har tillträtt som ny enhets-chef på vuxenpsykiatrins slutenvårdsavdelning 32, Sunderby sjukhus. Hon delar chefskapet med Ingela Hellström.

ANNLOUISE VIKMAN är ny upphandlare inom verksamhetsområdet upphandling, divi-sion Service. Hon arbetade tidigare på Piteå kommuns ekonomi- och inköpsavdelning. Annlouise Vikman efterträder Hans Holm, som går i pension.

STEfAN OSTERMOOR, specialist i yrkes- och miljömedicin samt specialist i allmänmedicin, är ny företagsläkare på Enheten för Arbetslivs-hälsa (företagshälsovården). Han har tidigare arbetat inom primärvården i bland annat Väs-tra Götalandsregionen och som företagsläkare i Düsseldorf och Osnabrück i Tyskland.

ROSE-MARIE HOLM BAcKMAN är ny socio-nom på Enheten för Arbetslivshälsa (företags-hälsovården). Hon kommer närmast från Bo-dens kommun där hon arbetat som familje-rättssocionom. Tillsammans med psykolog Jan Westberg ansvarar rose-Marie Holm Backman för frågor som rör psykosocial ar-betsmiljö.

ELISABETH KARLSSON vikarierar som eko-nom i Folktandvårdens stab fram till 31 de-cember i år. Hon är utbildad tandsköterska och ekonom. Elisabeth har tidigare arbetat som tandsköterska vid Folktandvårdens klinik i norrfjärden.

MAGNUS HULTIN har tillträtt som universi-tetslektor för termin sju vid den regionalise-rade läkarutbildningen i Sunderbyn. Han är specialist i anestesi och intensivvård och har tidigare verkat vid norrlands universitetssjuk-hus och Lycksele lasarett. Magnus Hultin delar det lokala terminsansvaret för termin sju med överläkare Stefan Spinnell vid kirur-gin i Sunderbyn/Piteå.

Ur museets samlingar

Vid slutet av 1800-talet blev det populärt att bada direkt från stranden och badklä-der fick större betydelse. De bestod då of-tast av en blus med skört och benkläder. Midjan var hårt snörd, och nästan fem meter tyg gick åt. Badkläder blev tidigt en del av modet, och några år efter sekelskif-tet kom trikåbaddräkten. under 1920-talet var det vanligt med en lång, löst sittande blus och korta byxor till. Från rakare gick modet sedan mot kurvigare, och trettio-talets baddräkt var åtsittande med byst-hållare.

Bikinin lanserades 1946, döpt efter provsprängningen av en atombomb på Bikiniatollen i Stilla havet. namnet skulle syfta på dess ”sprängstoff”. Väl vågad för

sin tid dröjde det till 1960-talet innan den slog igenom på allvar. Bikinin på bilden syddes och användes på 1970-talet av en kvinna från Luleå. under samma årtionde kom trekantsbikinin, och på 1980-talet an-vändes ofta bara bikinitrosor. Dagens biki-nis har hämtat inspiration från olika årti-onden. ANNIKA JOHANSSON

FOTnOT: Läs mer om bikinin på nll.se. Klicka dig fram till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och Månadens före-mål.

Bikini sydd och buren av Luleåkvinna på 1970-talet. Foto: ÅKE ÅSTrÖM, norrbottens museum

Hemsydd bikini från 70-talet

Examen för nyutbildade KBT-behandlareTillgången på KBT-behandlare ökar i norr- botten. i slutet av maj blev 30 personer från vuxenpsykiatrin, primärvården och barn- och ungdomspsykiatrin klara med sina studier.

utbildningssatsningen i grundläggande psykoterapi med inriktning mot kognitiv beteendeterapi, KBT steg 1, har kunnat genomföras tack vare statsbidrag: rehabilite-ringsgarantin.

Svenska institutet för tillämpad beteende-analys har varit kursarrangör för utbildningen, som motsvarar 60 högskolepoäng. Studierna har bedrivits under fyra terminer på deltid. Deltagarna har sin anställning inom vuxen-psykiatrins verksamhet, på länets vårdcentra-ler eller inom barn- och ungdomspsykiatrin.

De 30 del-tagarna har sedan hös-ten 2009 på deltid stu-derat grund-läggande psykoterapi steg 1. Kurs-ansvarig har varit profes-sor emeritus Sten rönn-berg, längst till höger i första raden.

” Många idéer som vuxit fram har blivit liggande  på grund av andra prioriteringar som ger pengar.”

Bosatt: I Luleå sedan 1985.Familj: Maken Uno Flodman, sonen Nima, 17 år.Född: I Mashad, Iran.Gör: Animatör, dokumentärfila-mare och konstnär.

Mitra Sohrabian – en filmare som tar längtan på allvar

Bilder från Mitras eget fotoalbum

Mitra Flodman Sohrabian

Förra året fick Mitra Sohrabian landstingets konst- och utveck-lingsstipendium Rubus Arcticus.

– Jag blev så lycklig över beske-det. Inte bara för pengarna utan för äran. Men för 100 000 kronor kan jag lära mig mer om digital filmteknik och få tid att förverk-liga nya filmprojekt.

Mitra Sohrabian bor i ett bostadsområde i Luleå. Här har familjen ett smakfullt inrett hus utan synbara kopplingar till sagan Tusen och en natt. Det enda som påminner om hennes hemland är en stor persisk matta som är mycket vacker och några tavlor på väggen. Och så hon själv förstås. Hon är liten och nätt med mörka ögon och mörkt, långt, burrigt hår som hon knyter i en svans över axeln.

Mitra är lättad över Rubus Arcticuspri-set och pengarna som gör att hon kan köpa sig lite tid för allt det som så små-ningom blir nya dokumentärfilmer och animeringar. Vilka filmprojekt hon ska lägga till de 18 som hon redan har genomfört vet hon bara själv fram tills idéerna ska omsättas i praktiskt arbete.

– Många idéer som vuxit fram har bli-vit liggande på grund av andra priorite-ringar som ger pengar.

Mitra berättar att hon som ung i Iran studerade mycket medvetet. Hon provade att gå konstskola i Teheran. Men miljön där var allt annat än Mitra förväntat sig. Hon började också studera till läkare. Men även om yrket ger ekonomisk trygg-het så var det fel val, insåg hon.

Hennes far var chef på sportministe-riet i Mashad, modern var hemmafru men utbildad frisör och sömmerska. Bro-dern är egen företagare.

– Vi var alla konstnärligt lagda. Min bror är duktig fotograf, säger hon.

Familjen reste mycket till London och

de i animerad film. Dessutom har jag haft flera utställningar i olika städer i Norrbot-ten med grafik, målningar, skulpturer och animerad film.

Hon har arbetat med tre animerade fil-mer. Den första, Vägen, var en film om livet. Den andra, Mattans mysterium, hand-lade om en iransk flicka som skapade en vacker persisk matta innan hon dog. Den senaste handlar om en pojke som heter Nachodi. Filmen är baserad på en iransk barnsaga.

År 2007 började Mitra arbetet med sin första dokumentära film, Längtan. Två år senare inleddes arbetet med Den lilla skönhetssalongen.

De senaste åren har hon arbetat med filmerna Islam i ett nytt land, Meningen med livet och Ringar på vatten. I fjol kom också Dansaren inom mig.

Vi slår oss ner och tittar på Längtan. Det är en film om den iranska kurden Aziz, 90 år, som spelats in på Hertsöns koloni-område. Vid det första spontana mötet med Aziz kände sig Mitra som om hon förts med vinden till en trädgård vid Med-elhavet. Aziz hade på sin kolonilott skapat sin oas, sin lilla trygghet som var en påminnelse om hemlandet. Där kände han sig mindre vilsen och utanför.

– Jag försökte föreställa mig hur han kände sig och hur hans relation till de svenska grannarna kunde vara. Grannar-na som påtade i jorden bland blommorna klädda i bikinis och shorts. Aziz hade svart tjockt hår och yvig mustasch. Klädd i kostym planterade han sina ätbara grön-saker, berättar hon.

Nu finns inte den gamle mannen, som blev henne vän, längre. Mitra saknar honom. Men livet går vidare. Mitra ska fortsätta att göra dokumentärfilmer här i Sverige men planerar också ett filmpro-jekt i Iran. BarBro LindBerGh

Filmaren Mitra Flodman Sohrabian utsågs till Rubus Arcticus-stipendiat förra året. För prispengarna köper hon sig tid att vara kreativ. Foto: MARIA åSÉN

Mitras längtan efter att få studera konst i England växte.

Efter avslutade studier i Iran åkte hon till London där hon först studerade konst och sedan animerad film vid Croydon College of Art and Design under fem år. Under studietiden fick hon pris för bästa konst- och filmproduktion på Thames Television, ITV, i London.

Mitra arbetade sedan i London en kort tid innan hon hösten 1982 återvände till Iran då hennes pappa var sjuk.

I hemlandet arbetade hon som regissör och animatör på iransk tv. Hon undervi-sade även vuxna i konst och animerad film på kulturförvaltningen i hemstaden Mashad och hade utställningar på olika ställen i Iran. Men 1985 flyttade hon till Sverige och bosatte sig i Luleå. Året där-efter träffade hon sin blivande man.

– Och då blev jag fast här, säger Mitra och skrattar.

Hon ställer sig upp från sin sittplats på den persiska mattan där fotografen tagit bilder av såväl Mitra som konsten hon visat. De flesta målningarna som hon skapat under åren har olika kopplingar till samhället och politiken i Iran.

Mitra går tillbaka till 1987 i sin berät-telse.

– Det året började jag arbeta med ani-merad film vid Norrbottens Bildningsför-bund. Med deras stöd och stipendium gjorde jag en film om den franska expedi-tionen som kom till Sverige för att stude-ra jordens form enligt Newtons teorier.

Filmens material har visats på Tekni-kens hus i en separatutställning och själ-va filmen har visats under en period av fem år på museerna i Luleå och Övertor-neå.

Mitra har även arbetat med animerad film med stöd av Filmpool Nord.

– Jag åkte runt i skolor och undervisa-

Det här är en bild av en av mina drömmar. Jag längtar efter en egen kolonistuga, där jag kan få måla, plantera och bara vara.

Min son Nima, 17 år. Han är mitt allt.

Min mamma Seddigheh och min bror Meh-ran är två personer som alltid ställt upp villkorslöst för mig.