Kongressextra: generationssKifte i förbundet

ö-viKsstuvare går till pappers

bättre flyt i södertälje

#1/2008

”peo” lundqvist berikar sitt liv som föreningsmänniska

1 |8

ledarenVi vill ha ett starkt avtal– tillsammans med Transport

S tuveriavtalet löper tillända den 31 mars i år och förhand- landet om nytt avtal inleddes den 20–21 februari med fortsättning en vecka senare. Det är svårt att veta vad

framtiden bär sitt sköte men kanske var det så att en ny era in-leddes i och med dessa förhandlingar eftersom Hamnarbetar-förbundet och Transport för första gången satt gemensamt vid en förhandling på riksnivå.

Redan för två och ett halvt år sedan inleddes en trevande process med kontakter mellan de två fackförbunden och denna process har under senare tid tagit fart. Syftet från vår sida i Hamnarbetarförbundet är att söka skapa en förhandlings- och avtalskoalition med Transportarbetareförbundet så att båda förbunden kommer att stå för hamn- och stuveriavtalet på den fackliga sidan. En stor draghjälp i denna process har naturligt-vis varit att arbetsgivarförbundet Sveriges Hamnar för första gången har givit officiell status åt en önskan att se de båda fack-förbunden som gemensam motpart och tecknare av avtalet.

I syfte att komma åtminstone en bit på väg i denna process har förbundens respektive avtalsdelegationer träffats för att söka hitta gemensamma ståndpunkter och det var i ärlighetens namn inte så svårt. De, av respektive avtalskonferenser, fast-ställda avtalskraven skilde sig inte särskilt mycket åt och vi har i grunden samma intressen och alla är hamnarbetare som repre-senterar hamnarbetare.

Bilden bör också kompletteras med det faktum att arbetsgiv-arna varit på offensiven under senare år. Att deras huvudor-ganisation Svenskt Näringsliv vill urholka arbetsrätten och försämra villkoren på arbetsplatserna har inte kunnat undgå någon som överhuvudtaget följer samhällsdebatten. Detta gör det viktigare än på länge att vi som hamnarbetare visar upp en gemensam front för att försvara våra intressen.

Svenska Hamnarbetarförbundets verkställande utskott har som en följd av ovanstående deltagit i de inledande förhand-lingarna som ”observatörer”, men i själva verket har vi kunnat ha full insyn i och visst inflytande på förhandlingarna. Från båda förbunden har betonats den stora vikten av att det sluts ett ett-årigt avtal; dels för att framtiden är svår att sia om och att in-flationen ökar, vilket brukar vara de fackliga motiven för korta avtal, men också för att ett kort avtal är av vikt för att hålla liv i den pågående dialogen mellan förbunden. Det senare motivet borde vara av intresse också för arbetsgivarsidan, om de menar

något med uttalandet om att man vill se Hamnarbetarförbundet som avtalsmotpart.

Dessvärre gjorde arbetsgivarsidans förhandlingsdelegation en annan bedömning och förhandlingarna avbröts 28 februari i huvudsak p g a oenighet om avtalsperiodens längd trots vissa eftergifter från vår sida vad gäller mer flexibla arbetstider. Det råder nu osäkerhet om vad som kommer att hända men en inte alltför vågad gissning är att nya förhandlingsdatum sätts ut före avtalets utgång den 31 mars.

Det som hänt är något helt nytt sedan Svenska Hamnarbetar-förbundet bildades i Örnsköldsvik för 36 år sedan (mars 1972). Under större delen av dessa år har förbunden bekrigat varandra och inte alltid med justa medel. Någon gång måste man dock kunna dra ett streck över gammalt groll för att kunna gå vidare och bli gemensamt starkare. Detta betyder inte på något vis att vi i Svenska Hamnarbetarförbundet är beredda att upplösa vårt förbund för att gå upp i Transportarbetareförbundet. Vi tycker att vi har ett bra och starkt förbund med sunda värderingar och en demokratisk struktur, som ger medlemmarna ett direkt in-flytande över de stora viktiga frågorna. Vår direktdemokratiska beslutsordning upplevs som ett problem av – framförallt – arbetsgivarsidan, men också Transportarbetareförbundet, då man tycker att det är för omständligt med medlemsomröst-ningar. Vi ser inte alls detta som något problem och kan en tio gånger så stor organisation som hamnarbetardelen av ameri-kanska västkustförbundet ilwu fatta sina beslut på detta sätt så nog skall vi klara av det utan större tidsspillan.

Eftersom förbundets 12:e kongress äger rum i slutet av april kommer självklart frågan om gemensamt avtal och samarbete med Transportarbetareförbundet att bli en av de stora frågorna som då skall debatteras och utvärderas men för oss förtroende-valda i förbundsledningen känns det så här lång rätt. Samarbete äger också rum i allt större utsträckning rum lokalt och i den turbulens som varit i Göteborgs hamn alltsedan förra våren har hamnarbetarna uppträtt gemensamt oavsett fackligt medlem-skap och funnit detta vara en styrka.

Frågan är snarare om vi inte för vår egen skull som hamnar-betare, men också för hamn- och stuveribranschens skull, bör eller t o m måste fortsätta på den inslagna vägen för att säkra en bra framtid i hamnarna.

Björn A Borg

�

Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare

inom hamn- och stuverinäringen, samt arbetare med likartade arbetsuppgifter.

Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har idag 22 avdelningar med medlemmar

i 24 hamnar samt på land- och flygterminaler. Målsättningen för Svenska Hamnarbetar-

förbundet är att främja medlemmarnas fackliga, ekonomiska, sociala och kulturella

intressen. Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen

och krav på produktionens styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets

intressen tillgodoses på bästa sätt. Förbundet skall också verka för sociala reformer

för välfärdssamhällets utveckling och solidaritet med arbetarklassen såväl inom som ut-

anför landets gränser.

För ytterligare upplysningar kontaktas den lokala avdelningen eller förbundskontoret

i Stockholm, tel 08-667 32 50. Hamnarbetarnas A-kassa nås på telefon 031-51 54 11

gällande ersättningsärenden och i övriga frågor på telefon 08-667 32 60.

Hemsida: www.hamn.nu

Redaktion

: . . :

. : . .

: . :

, u y 610, 130 38 u.

00- 0 1. 08-66 8 .

: 100 ⁄ .

: ⁄ . : 3 000 .

: , 101, 1 .

08-0 86 30. 08-0 80 80.

: u, .

u u :

u, ,

11 1 .

ledaren / lossat

Inne

håll

4Vänstervridna är olyckligare?

Data från mer än 70 länder visar att det

finns ett samband mellan politisk orientering

och lycka, rapporterar tidskriften Forskning

& Framsteg.

– Ju längre vänsterut man befinner sig

på den politiska skalan, desto olyckligare är

man, säger Christian Bjørnskov, forskare vid

Handelshögskolan i Århus, Danmark.

Han har analyserat data från en världs­

omfattande undersökning av människors

värderingar och attityder, kallad World Values

Survey. Det visar sig att människors lycka

främst hänger samman med hur rättvist de

tycker att samhället är. Något samband

mellan människors ekonomiska ställning och

lycka hittade han däremot inte.

– Personer till vänster uppfattar samhället

som mer orättvist, och det gör dem bekymrade

och därmed mindre lyckliga, även om de

själva har det bra, säger Christian Bjørnskov.

Sambandet finns i alla länder som ingår

i studien, och liknade undersökningar i usa

har konsekvent visat samma sak i 30 år. Inte

ens att leva i välfärdsstater som Sverige och

Danmark hjälper.

�l ssato

81415

19 2024

2526

as ‒

nsän ‒ 6

hmnreprgebra flyt i södertälje

henke’ änkrebullshit på bali

kngreexr

generationsskifte präglar förbundets 12:e kongress – 15

åtta motioner till kongressen – 18

dunder värdpengar, politik och andra pinsamheter

drömmen m knrieörnkr uen ive

abduls sagortusen och en natt på kajen i göteborg …

när domstolen står över lagen …

profilen – per-ola lundqvisthumörfylld hamnarbetare håller hundar högt

Grat

tis! �l ssato

1 |8

96 årAnders Johansson, V:a Frölunda 26/5

92 årStig Plomgren, Göteborg 25/4

Nils Andersen, Hisings Kärra 26/6

Bror Adolf Edvarsson, Årsta 30/6

91 årKarl Johansson, Göteborg 17/4

90 årEinar Lundström, Hortlax 4/5

Gert Staflund, Sollentuna 21/5

85 årTore Bäcklund, Lögdeå 5/4

Karl Erik Karlsson, Oxelösund 15/5

David Nordin, Arnäsvall 11/6

80 årGustav Eriksson, Lögdeå 6/4

Gunnar Holmgren, Oxelösund 21/4

Sven Anderson, Västerås 23/4

Gunnar Ökvist, Piteå 28/4

75 årBengt Andersson, Göteborg 9/4

Verner Throlin, Näsviken 23/4

Stig Schill, Kode 3/5

Lennart Rönnqvist, Sundsvall 22/6

Curt Nyström, Jävrebyn 27/6

Ingvar Holmgren, Norrfjärden 29/6

70 årUlf Svensson, Hovås 2/4

Sixten Andersson, Husum 2/4

Rolf Fougman, Hisings Backa 10/5

65 årOve Broberg, Veddinge 15/4

Åke Sandstedt, Söderköping 28/4

Leif Jansson, Stockholm 2/5

Gösta Alex, Älmhult 2/5

Hans Blennow, Malmö 19/5

Lars-Göran Ahlbom, Gnarp 20/5

Gunnar Pettersson, Bjästa 22/5

Thomas Carlson, Väröbacka 24/5

Hans Wallman, Göteborg 24/5

Olle Cedervaldh, Torslanda 28/5

Göte Bengtsson, Domsjö 7/6

Börje Hansson, Göteborg 9/6

Bengt Söderqvist, Göteborg 16/6

Ingemar Henningsson, Göteborg 30/6

60 årClaes Frisén, Angered 7/4

Donald Gunnarsson, Kareby 9/4

Rolf Nilsson, Lunde 10/4

Lars Jakobsson, Luleå 19/4

Matija Veres, Halmstad 25/4

Sören Andersson, Vara 30/4

Tommy Berglind, Saltsjöbaden 11/5

Göran Daimar, Sundsvall 12/5

Ove Persson, Holmsund 20/5

Ingemar Gustavsson, Norrköping 25/5

Kenneth Boberg, Göteborg 30/5

Bernt Sjödin, Roknäs 30/5

Bo Bergqvist, Göteborg 1/6

Berny Johansson, Åsa 5/6

Jan Erik Larsson, Agnered 9/5

Björn Freed, Kramfors 11/6

Håkan Sjösten, Göteborg 16/6

Per Bäckström, Karlshamn 30/6

50 årKarl Angshult, Liatorp 24/4

Jörgen Arvidsson, Knäred 1/5

Julio Diaz, Saltsjöbaden 3/5

Hans Olsson, Karlshamn 24/5

Lennart Lagerqvist, Mölndal 27/5

Anders Ericsson, Kullavik 20/6

Peter Shaw ny IDC-koordinator

Peter Shaw, Helsingborg, har utsetts ny till ny

Europa­koordinator för International Dockwor­

kers Council.

– Det känns stimulerande även om det inte

blivit någon mjukstart precis, hälsar han och

radar upp problem och konflikter som för

närvarande finns i flera europeiska hamnar:

I Grekland pågår en konflikt där regeringen vill

privatisera hamnarna, vilket lett till strejk och

övertidsblockad i framför allt Pireus och Thessa­

loniki. I Italien är det oroligt eftersom man haft

dödsfall liknande det som inträffade på Saga

Spray här i Helsingborg och även andra arbets­

miljöproblem. Och i såväl Spanien som Portugal

gnisslar det mellan hamnarbetarna och arbets­

givarna – så nog finns det att ta itu med.

Peter Shaw är också djupt inbegripen i de dis­

kussioner och förhandlingar om en europeisk

hamnpolicy som bedrivs av partssammansatt

grupp med hamn­ och transportfacken samt

organisationer på arbetsgivar­ och godsägarsidan.

– Vi har ett möte i Bryssel 18 april, där vi ska

träffa företrädare på eu­kommissionens depar­

tement för transport­ och energifrågor, samt

motsvarande för departementet för sysselsätt­

ning. Meningen är att vi ska sätta en struktur

för en social dialog och fördela hur många för­

handlingsmandat vi ska ha. Det finns ju några

knäckfrågor att lösa, dels om den egenhantering

från båtarna som motparten vill ha och dels vad

eu:s regler om fri rörlighet av arbetskraft och

tjänster inom unionen har för inverkan på

hamnverksamhet. Även om vi inte har samsyn

i alla frågor, så känns det ändå meningsfullt att

medverka så länge det fortfarande går att prata

med varandra.

Peter och Eskil

Eskil tar över i Helsingborg

Eskil Rönér är ny ordförande för Hamnarbetar­

förbundets avdelning 6 i Helsingborg. Han

efterträder Peter Shaw som istället blir huvud­

skyddsombud.

Grattisbok till:

Karl-Erik Karlssonsom fyller 85 år den 15 maj

�lossat

Det som verkade så lovande, med att

hamnarbetarna i Göteborg skulle få tillbaka

sitt gamla avtal från årsskiftet, har inte ut­

vecklat sig så positivt som de hoppats på.

– Nej tyvärr. Arbetsgivaren håller sig inte

till de övertidsregler som gäller enligt detta,

utan hittar istället på egna regler som det

passar dem. Och helt utan någon röd tråd,

istället för stunden påhittade för de situa­

tioner uppstår, säger Peter Annerback,

Hamnarbetarförundet.

Hittar på egna regler

Just nu pågår förhandlingar mellan facken

och arbetsgivaren i Göteborgs Hamn, men

Peter är inte överdrivet optimistisk om ett

snabbt och acceptabelt resultat.

– Vi kommer i princip ingen stans i för­

handlingarna, och att gå tillbaka till det gam­

la avtalet har nu visat sig inte fungera när de

inte håller sina löften. Tyvärr tror jag att ar­

betsgivaren egentligen inte har riktig koll på

dem som tar ut för övertid. Det är där de

hittar på egna regler, säger han och avslöjar

att det rådde kaos under hela påskhelgen då

ingen uttagning till övertid fungerade.

– De anlitade faktiskt extern personal

fastän det fanns hur mycket folk som helst

som satt upp sig för övertid, suckar han.

Las-varningar och omplacering

19 april ska förhandlingarna helst vara klara,

antingen med ett nytt avtal eller en förläng­

ning av det nuvarande. Samtidigt som dessa

går trögt har Peter och hans hamnarbetar­

kollegor flera andra problem och irrita­

tionsmoment att hantera i hamnen.

– Man har till exempel tagit bort Maersk­

jouren, flyttat båten till onsdagar 07–2,

från torsdagnätter 00–2, med resultat att

ingen av våra gubbar vill sätta upp sig på

nattetid.

Dessutom driver arbetsgivaren sin stäm­

ningsansökan vidare mot oss med ett ska­

deståndsanspråk på 1,6 miljoner kronor. De

kommer fortfarande med trakasseriankla­

gelser och har gett våra gubbar las­var­

ningar, omplacerat en och varnat en annan.

Ska hamnen säljas?

– Å andra sidan har de förmän som beter

sig under all kritik och bland dessa till ex­

empel förman som fäller rasistiska kom­

mentarer, åt vilket man inte gör någonting.

Och när vi påtalar detta får vi till svar att de

inte vill diskutera sådana saker. Ja, den in­

fekterade stämningen blir ju inte bättre av

sådant precis. Så det känns det verkligen

inte bra det som pågår här i Göteborgs

hamn just nu. Återstår väl bara att se om

det ligger något i de rykten som vill göra

gällande att hamnen ska säljas ut …?

Fortsatt infekterat i Göteborgs hamn

Sämre resultat för Göteborgs Hamn ab

2007 gjorde Göteborgs Hamn ett resultat på

15 miljoner kronor efter finansiella poster.

Omsättningen var 1 568 miljoner kronor.

Motsvarande siffror för 2006 var 159 respek­

tive 1 503 mkr.

Det försämrade verksamhetsresultatet

beror på att godsvolymerna 2007 inte ökade

lika mycket som beräknat. Samtidigt har Gö­

teborgs Hamn fortsatt lagt ned stora resurser

på att höja kapaciteten och under 2007 hade

hamnen för stora kostnader i relation till de

volymer som hanterades. Visserligen slogs

nya volymrekord inom flera godslag, men

Göteborgs Hamn hade räknat med en ännu

kraftigare tillväxt. Minskad export samt stör­

ningar i produktionen är några anledningar

till den svagare tillväxten.

– Nu satsar vi på att öka våra volymer och

nå en kraftigare tillväxt 2008. Samtidigt kom­

mer vi att bromsa kostnadsutvecklingen ge­

nom att effektivisera oss på utgiftssidan. Vår

vision – att bli det självklara godsnavet för

sjötransporter i norra Europa – är ledstjärnan

i vårt arbete, säger Magnus Kårestedt, vd för

Göteborgs Hamn. Göteborgs hamn

1 |8

�l ssatoVerksamheten i Ö­viks stuveri ab läggs ner

1 april. M­real, det finska skogsindustribolaget

med pappersbruk ibland annat Husum, tar

över personalen från stuveriet till sin egen

helägda hamnterminal. Det rör sig om elva

ordinarie hamnarbetare. Därutöver finns ett

antal extringar, som lovats bli kontaktade av

rekryteringsföretaget Proffs­Poolen vilket dock

ännu inte resulterat i några arbetstillfällen.

Till skillnad från städ och interna transpor­

ter som tidigare lagts på entreprenad väljer

m­real i Husum att i stället integrera stuveriet.

– Något som bara ytterligare bevisar hur

viktigt det är för arbetsgivaresidan att ha

kontroll över hamnarna, säger Matti Holm­

lund, ordförande i avd 22.

In på Pappers avtal

– Man har också erbjudit fem man att gå

med avtalspension, tre från hamnterminalen

och två från stuveriet men det kommer ändå

att bli sex gubbar fler än tidigare så de tre

skiftlagen på 12 man utökas till vardera 1,

förklarar Matti, som nu tillsammans med sina

arbetskamrater i avdelning 22 kommer att

fasas in på Pappers avtal efter ett år.

Både bra och dåligt

Hamnarbetarna i Ö­viks Stuveri har redan

arbetat många år i bland annat Husum­ham­

nen, så obekanta med såväl företag som ham­

nen är de inte. Det är nu också klart att de får

tillgodoräkna sig sina anställningsår hos den

nya arbetsgivaren. Detta beror på att Ö­viks

stuveri i dagens läge är ett helägt dotterbolag

till m­real Sverige ab.

– Men det är klart att vi hade hoppats på

att stuveriet skulle leva vidare och sköta verk­

samheten. Nu får vi reglerade arbetstider,

jobba två veckor och vara ledig en, vilket en

del tycker är jättebra. Andra känner att frihe­

ten försvinner då man inte längre kan tacka

nej till fa­tid utan måste jobba schemalagt

kvällar och helger, säger Matti.

Bibehållen lön

För hamnarbetarna i Ö­viks stuveri blir det

ingen löneförändring under det första året då

övergångsreglerna säger att de anställnings­

villkor som gällde hos den tidigare arbets­

givaren följer arbetstagarna under de första 12

månaderna hos den nya arbetsgivaren. Detta

innebär att transports avtal gäller såväl må­

nadslön som ob­ersättningarna. Från 1 april

2009 ska Pappers avtal gälla även för de

gamla stuvarna.

– Vi får hoppas att arbetsgivarsidan och

Pappers avd 13 i Husum håller vad de lovat

och höjer sina pappersgubbars löner i stället

för att sänka våra. Det finns bara en avtals­

enlig lön vid ombordhanteringen och den

står i Transports stuveriavtal, förutom lokala

avtal med Hamnarbetarförbundet. Fabriks­

ledningen har skickat in sina gubbar på ett

helt nytt område och större kunskaper krävs

av personalen. Det får man vara beredd att

betala för. Ingen av oss stuvare har mindre

än cirka 20 års erfarenhet av stuveriyrket.

Det finns till och med 35­årig erfarenhet och

det lär man inte ut på en kafferast! understry­

ker Matti.

Stort stöd från förbundsstyrelsen

Matti, vill också framhålla det stora stöd han

fått av Håkan Tjärnberg och Björn A. Borg

från Hamnarbetarförbundet i processen kring

nedläggningen av Ö­viks stuveri.

– Det kunde ju ha blivit ett nytt Ådalen här

uppe, det snackas ju så positivt om entrepre­

nörer hit och dit och vi kanske ska vara lite

glada för att vi slipper gå hem trots allt. Både

Håkan och Björn har också hjälpt till och fått

oss att nu se ganska ljust på den nya situatio­

nen. Även fabriksledning tillika stuveriledning

har varit relativt tillmötesgående under de

förhandlingar vi haft. Det är kanske inte så

konstigt med tanke på de besparingar m­real

i slutändan torde göra med denna organisa­

tionsförändring. Detta är dock bara en del i

m­reals sparpaket där 130 tjänster skall bort

under en tre­års period. Förhoppningsvis skall

avtalspensioner, naturliga avgångar samt fri­

villiga avgångsvederlag räcka till.

Framtiden

Vad som händer med avdelning 22 återstår

att se.

– Kanske slår vi oss i hop med avd 0 i

Lunde, ”Tjärnan” och de sjåare som finns kvar

efter Ådalens stuveri.

– Vi får se, avslutar Matti. som inte har för

avsikt att packa ihop, ”inte än i alla fall”!

Det kiDnappaDe kapitalet

I höstas när jag fyllde år fick jag en bok som födelsedagspresent.

Det kidnappade kapitalet, skriven av Olle Rossander.

Boken handlade om Sveriges äldsta börsföretag, Skandia ab,

som knäcktes av ett antal giriga direktörer, vilka genom att fiff­

la och ta bort de inbyggda spärrarna i systemet berikade sig

själva på ett sätt som saknar motstycke i svensk

kriminalhistoria. Precis när jag har haft tid att läsa boken så får

jag läsa i följande rubrik i Aftonbladet: Tidigare Skandia­

direktörerna friade från anklagelser om grova skattebrott.

Lars­Eric Petersson och Ulf Spång misstänktes ha fört över 52

miljoner kronor till utländska konton – utan att betala skatt.

Idag friade Stockholms tingsrätt de tidigare Skandia­

direktörerna från anklagelserna om grova skattebrott.

Enligt överåklagare Christer van der Kwast har Lars­Eric

Petersson, tidigare koncernchef i Skandia, och Ulf Spång,

tidigare finanschef, medvetet undanhållit totalt 72 miljoner

kronor från beskattning för inkomståren runt millennieskiftet.

Överåklagare Christer van der Kwast måste vara en värdelös

åklagare för han får nästan aldrig någon av de slipsklädda direk­

törerna fällda. Kan det vara så att han fortfarande vill bli bju­

den på jakt ute på förre Ericsonchefen Kurt Hellströms gods?

Alf Dunder

Insä

ntÖrnsköldsviks Stuveri läggs ner

Matti Holmlund Jonny Gustavsson och

Karl-Åke Glantz diskuterar

sammanslagningen

lossat �

Den årliga konferensen och årsmötet med

Norra Distriktet ägde rum på Stadshotellet i

Söderhamn. Ett 20­tal deltagare från hamnar

längs Norrlandskusten deltog i val, diskussio­

ner och rapporter om läget i respektive

hemma hamn.

– Det var ett riktigt bra möte, med bra dis­

kussioner där vi ventilerade de problem och

tendenser med bland annat fler små entre­

prenörfirmor som vill ha stuverijobb. Det märks

att det nätverk Norra Distriktet utgör efter

kusten fungerar bra. Vi känner varann och

ringer varann när vi behöver ventilera olika

saker eller fråga hur andra gör i sina hamnar,

säger Peter Wikman, sekreterare och den här

gången även en av värdarna på hemmaplan.

Som vanligt bjöds det också på en rad rap­

porter. Förbundsordförande Björn Borg var

på plats och han berättade bland annat om

situationen i Göteborg och om förbundets

olika utbildningar. Han informerade också

om att Peter Shaws har utsetts till dc:s euro­

peiska koordinator efter honom själv.

Håkan Tjärnberg från förbundsstyrelsen

och Lunde rapporterade om pensionsstiftel­

sen Portside, som ska tas upp i Arbetsdom­

stolen eller Europadomstolen för att utröna

vilka som ska ha rätt att få pengar härifrån.

I rapporteringen från respektive hamn kan

följande anges:

Luleå – 2,2 miljoner ton malm skeppas ut

årligen från en hamn där stämningen kan bli

bättre.

Skellefteå – mindre jobb generellt, p g a

mindre koppar att lasta ut från Rönnskärsver­

ken och mindre virke som skeppas på Eng­

land. En förman har fått sparken och en man

har fått sluta med Portsidea­avtal.

Holmsund – mycket jobb från Finland.

Hamnbolaget satsar på nu kaj för 100 miljo­

ner kronor samt en ny 100 tons container­

kran. Containertrafiken med Unifeeder kom­

mer att angöra Holmsund i fortsättningen

Ö­vik/Husum – (se text ovan till vänster).

Lunde – Det har gått två år sedan stuveriet

lades ner och sex gubbar finns fortfarande

kvar i yrket, men är svåra att motivera att

stanna som medlemmar i och med att det

finns så lite jobb. Avdelningen firar 110 år

2009, då även Norra Distriktets konferens

förläggs dit.

Sundsvall – Arbetsgivaren, sca, vill ha

schemalagd arbetstid mellan 06–20.00. Sam­

tidigt extringarna får mycket jobb och ham­

nen har fått en ny linje som går på Rotterdam.

Söderhamn – Allmänt bra snurr på verk­

samheten, rentav den bästa på många år,

med fortsatt stor utskeppning av virke.

(Piteå, Lögdeå och Hudiksvall hade ingen

representant på mötet.)

När jag på efter-

middagen idag

torsdag 27 mars

kom tillbaks in

på förbundets

kontor efter att

varit och uträttat

ett ärende fick

jag det tråkiga

budskapet om

att förbundets

f d förtroende­

man Karl­Axel

Sjölund hastigt

ryckts bort.

Att detta

besked var chockartat kanske är mycket

sagt med vetskap om att Karl­Axel redan

under sin aktiva tid på 90­talet drabbades av

hjärtbesvär, men med tanke på den tillsynes

mycket friska och vitala man jag och de andra

deltagarna på Norra Distriktets årsmöte träf­

fade i Söderhamn i februari så kom det tragis­

ka budskapet som en stor överraskning.

Karl­Axel hade en lång historia som hamn­

arbetare och fackligt aktiv och hann under

sina år delta i åtskilliga fackliga strider trots

att han som person inte var en stridens man,

men han hade principer och åsikter han inte

vek ifrån. Sin yrkesmässiga gärning utförde

han i Ådalen bland alla andra fackligt och po­

litiskt medvetna, och många gånger hårdföra,

hamnarbetare och det säger en hel del om

hans starka integritet att han alltid stod upp

för sin politiska uppfattning som den center­

partistiskt aktiva kommunalpolitiker han var.

Vid Hamnarbetarförbundets kongress 1989

skulle den dåvarande förbundsförtroende­

mannen Gunnar Norberg avgå på grund av

uppnådd pensionsålder och att hitta en efter­

trädare var i sanning ingen lätt uppgift. Karl­

Axel var då villig att ta på sig den tuffa upp­

gift det innebär att leda ett förbund som

Svenska Hamnarbetarförbundet, där man

ständigt får vara beredd på att befinna sig i

stormens öga. Han klarade av detta på ett

galant sätt, men under stora personliga upp­

offringar, även om han aldrig skulle ha till­

stått det senare själv, men vi som fanns nära

honom märkte detta och det satte också sina

spår på hans hälsa.

Mycket uträttades under de 11 år han var

förbundets främste företrädare och jag har

själv många bra minnen av vårt goda samar­

bete. En av de tuffaste uppgifterna var då vi

hösten 1995 förhandlade fram ett nytt avtal

för Bottenviken tillsammans med förhand­

lingsdelegationerna från de berörda hamn­

arna. Karl­Axel ledde detta arbete på ett för

honom typiskt lugnt och konstruktivt sätt

och det förde till ett bra resultat. Ett annat

bestående resultat av Karl­Axels insats i vårt

förbund att han aktivt arbetade med att söka

få bort uppdelningen och – ja faktiskt – mot­

sättningen mellan norrländska hamnarna å

ena sidan och de i landets södra delar å andra

och lyckades med detta till nytta för oss alla.

Det är många minnesbilder som kommer

fram i en stund som denna men jag nöjer

mig med denna rapsodiska beskrivning då jag

främst vill hedra en bra, hederlig och god

kamrat i det fackliga arbetet. Tankarna går

främst till Karl­Axels nära och kära i en stund

som denna och vi vill tacka för all goda insat­

ser för allas vårt bästa.

Björn A.Borg

Till minne av Karl-Axel Sjölund

Norra distriktet möttes i Söderhamn

Det blev en

fin fin uppslut-

ning på kvällen

med respektive

partner till

middagen på

restaurang

Krysset, där

den mycket

uppskattade

fakiren Tobias

Törnell upp-

trädde.

1 |8

hamnreportagesverige

Ifjol sommar gick hamnarbetarna i Södertälje ut

i en övertidsbojkott. De var heligt förbaskade på

det nya arbetstidsschema för containerterminalen

som radikalt skulle försämra deras arbetssituation.

”Hamnbolagsledningen försökte köra över oss.

Det var ett riktigt skambud de kom med. Med det

skulle all frivillighet slås undan, så vi sa tvärt nej.

Det blev förstås ganska upprört och när de återkom

med ett nytt förslag med bara små förändringar och

tyckte att de hade förhandlat var gränsen nådd”,

beskriver Robert Lindskog, ordförande i Hamn­

arbetarförbundets sektion i hamnen i Södertälje.

SödertäljeBra flyt i

Containertrafiken ökar snabbt

i Södertäljes hamn och man har

därför beslutat investera i nya

lyftkranar och en kajförlängning.

�hamnreportage – södertälje

1 |8

>Arbetsgivaren hotade med att dra saken till domstol och flera av

hamnarbetarna lämnade Transport för att också söka stöd i Hamnarbetarförbundet. En av de pådrivande var då Niklas An-dersson, som bara har arbetat som ordi-narie hamnarbetare i Södertälje i ett par år. Men hans närvaro har gett det fackliga arbetet en rejäl skjuts framåt. – Dels har jag erfarenheter av fackligt arbete från min tid till sjöss, men framför allt från Stockholms hamn där jag arbetat som extra under en period, berättar han. Med Niklas i spetsen gick mer än halva den drygt 30 man starka hamnarbetarkå-ren över till Hamnarbetarförbundet.

Bra dialog igen

– De flesta här tillhörde Transport av gammal vana, och den avdelningen hade väl mer eller mindre somnat in. Men nu blev det ett akut krisläge och båda Hamns och Transports ledare blev väldigt intres-serade av oss. Så hit kom höga represen-tanter från båda facken och ville visa sin omsorg. Jag tror att det blev väldigt bra,

de strävade åt samma håll och kanske till och med bidrog vår konflikt till en öpp-ning för det samarbete som nu faktiskt pågår mellan de båda facken, konstaterar Niklas och får också medhåll av produk-tionschefen och förre hamnarbetaren Tommy Flink. – Jag ska villigt erkänna att jag kände en viss oro när det här skedde. Att halva kollektivgänget plötsligt gick över till Hamnarbetarförbundet var en överrask-ning. Men nu nio månader senare kan även jag se att det hela egentligen avlöpt tämligen bra. Vi har en bra dialog med bägge, intygar han.

gaten Bemannas

av hamnarBetare

Efter ett antal möten och förhandlings-rundor kom parterna i hamnen fram till en kompromiss, som visserligen innebär försämringar för hamnarbetarna, bl a en halvtimmes längre arbetstid, halverad reseersättning och lägre ersättning för övertid och fa-tid. – Men jag kan stå för avtalet och jag ser

det som att det ändå är vi hamnarbetare som förlorat minst på det, hävdar Robert Lindskog. När Hamnarbetaren är på besök jobbar han tillsammans med Johan Olsson i gaten, där alla lastbilar passerar in och ut. Här var det tidigare tjänstemän som tog emot, kollade burkarna och gav körorder till chaufförerna. Men nu har de ersatts av hamnarbetare. – Ja, det är ju egentligen mycket bättre att vi som vet hur det går till nere i ham-nen, kan förutse problemen, kan snacka med truckförarna och förklara för last-bilschaufförerna hur och vart de ska köra. Idag har vi en genomsnittstid på ca tio minuter för en lastbil att köra in och ut, berättar Johan Olsson.

måste lita på varann

Han och Robert säger att det trots de kraftiga meningsskiljaktigheterna ifjol är en ganska bra stämning i hamnen, både mellan hamnarbetarna i de olika fackför-bunden och mellan hamnarbetarna och ledningen.

Niklas Andersson,

Jonas Olsson och

Robert Lindskog

framför gaten där

hamnarbetarbna

numera sköter

in- och utklarering,

vilket ökat effekti-

viteten i hamnens

transport- och

logistiksystem.

11

– Ett tag i fjol slutade både vd och pro-duktionschefen fika med oss. Nu gör de det igen och de lyssnar dessutom på vad vi säger. Och oss hamnarbetare emellan är det förstås lite gliringar, men det är bara jargong och hör liksom till. I grun-den jobbar vi som ett team, det skulle inte funka om man inte litade på varann när man som i vårt jobb ska ut i mörker, kyla, regn och trånga utrymmen och arbeta tillsammans, säger de.

mer rundgång!

Nere i containerterminalen sitter Håkan Johansson i en truck. Han kör fram con-tainrar till feederfartyget Heike. Håkan är inne på sitt tionde år som hamnarbetare i hamnen. Han trivs bra även om han anser att det borde gå att ha mer rundgång på jobben, så att man inte riskerar att få det för enahanda och tråkigt.

hamnreportage – södertälje

>

Att lasta nya dyra lastbilar på järnvägsvagnar är ett återkommande

precisionsarbete som hamnarbetarna i Södertälje sköter.

Håkan Johansson

vill ha mer rund-

gång för att få

variation i arbetet.

1 |8

– Det har ju ökat enormt här med jobb. Framför allt får vi bara mer och mer con-tainrar att hantera. Och det är väl ungefär lika mycket som kommer med fartyg som på järnväg, berättar han, som är en av dem som gick från Transport över till Hamnarbetarförbundet.

vidareutBildning krävs

Det är också på containersidan som Södertälje firar de största framgångarna just nu. Ökningen här är markant, 50 pro-cent 2007, och i år kommer man kanske att hantera 65–70 000 teu:s. Men även järnvägstrafiken med billaster är omfat-tande. Och så kommer minst en bilbåt ett par gånger i veckan. Extrakåren, som uppgår till 15 man, kallas oftast in man-grant då. Lite strip och stuff förkommer också.

– Jag skulle önska att vidareutbildning-en av oss hamnarbetare kunde effektive-ras. Det är mycket snack om att det be-hövs, men det händer inte så mycket, menar Niklas Andersson, som ser det som en förutsättning för att det ska gå att ha en organiserade rundgång värd nam-net i hamnen.

snaBBfärjeläge

väntar på färja

Inseglingen till Södertäljes hamn från Landsort tar cirka två timmar. Men väl framme i hamnen ligger såväl e4, e20 och järnvägen precis intill. – När vi åker runt och presenterar vår hamn för presumtiva kunder så är det just läget vi framhåller. Härifrån når man 40 procent av Sveriges befolkning inom två timmar. Flera godsspår löper direkt in i hamnen och ansluter till stambanan och med två europavägar alldeles inpå får vi ju extremt korta ledtider, framhåller Arne Werner, marknadsansvarig som nu hoppas på att också locka en färjelinje till Södertälje. Hamnen har ett färjeläge byggt för en superfastfärjelinje till Lübeck, men som lades ner efter tre månader. Kontraktet var dock på sju år så hamnen har fått sin

hyra årligen, och den lär ha varit rejäl. Men nu löper det ut i vår så ambitionen från ledningen är att försöka få hit en ny färja, helst med sankt Petersburg som de-stination.

längre kaj Behövs

Men hamnen växer ändå kontinuerligt utan färja och fler anlöpande fartyg krä-ver både längre kajer och större ytor att ställa gods på. Just nu pågår en kajför-längning på 80 meter till en kostnad av 48 miljoner kronor, och i investeringspla-nerna ligger både en ny gantry-kran och andra mobila kranar. Det är framför allt containerhantering-en som ökat, men även rorosidan är posi-tiv och i Södertälje hamn räknar man kallt med att få ta hand om en del bulk-gods, t ex olja, när Loudden i Stockholms hamn avvecklas med start 2011. Contai-nerökningen beror bland annat på rede-rierna oocl och Containerships som blev nya kunder under 2006. Men även på Transatlantics båda linjer samt Intercon-tainers järnvägsservice. Under november och december 2007 har Södertälje Hamn dessutom skrivit kontrakt med ytterligare tre containerrederier, dessa är acl, nyk Line och msc.

>

Södertäljes hamn ligger strategiskt intill både e4, e20 och stambanan, vilket gör att

man snabbt kommer vidare med godset till det mest tätbefolkade området i landet.

En kajförlängning på 80 meter pågår.

13

står och faller

med personalen

Arne Werner och produktionschefen Tommy Flink anger, som de flesta på arbetsgivarsidan, att besparingar, service och flexibilitet är ledorden för en lyckad hamnverksamhet. Men Tommy Flink gör ett politiskt korrekt tillägg. – Vi står och faller med personalen, att de kan och utför arbetet på ett sätt som gynnar lastägarna, och det gör de! Han tycker att hamnbolaget nästan är som ett familjeföretag, där vare sig hamn-arbetare eller tjänstemän slutar. – Och när man är ledig händer det ofta att man åker hit och fikar. Nu är vi dock en del i en koncern, så kanske mattas den här familjära känslan av något. Men jag tycker att vi har en bra dialog mellan tjänstemännen och gubbarna. Mitt mål är att vi ska kunna snacka med varann, även om vi sitter på varsin sida av förhand-lingsbordet emellanåt. I takt med att hamnen växer har också nyanställningar gjorts och Tommy Flink och Arne Werner erkänner utan omsvep att företaget ”ligger lite back” vad gäller kompetensutvecklingen – fler skulle be-höva utbildas. De klagar över att det är svårt att få tag på skickligt yrkesfolk. Personal som har truck- och kranförarutbildning. – Det finns liksom inga färdiga stuveri-arbetare att hitta. Och det tar minst sex månader att lära upp en nyanställd Och snart måste vi söka nytt folk igen …

norvik hotar Bara på sikt

Hur ser man då på etableringen av Nor-viks hamn i Nynäshamn, hamnen som är

tänkt att ta över verksamhet från Stock-holm? – Visst är det ett reellt hot, men det finns också mycket som talar emot att vi i Södertälje skulle drabbas särskilt hårt. För det första kommer det att ta evinnerlig tid innan Norviks hamn står klar. De pratar om 2012, men det är stor risk att det blir förseningar. Andra problem som är up-penbara är den ekonomiska kalkylen för kostnaderna, miljöeffekterna och den bristande möjligheten att lasta vidare till järnväg, påpekar Arne Werner, som er-känner att de har haft flyt med expansio-nen i Södertälje. – Tidigare har vi inte satsat så mycket på marknadsföring, men nu har vi lättat från kammarn hemma och reser mycket för att träffa nya presumtiva kunder och visa dem vilka fördelar det finns med att skeppa via vår hamn. Det ger resultat.

samarBete i mälaren

Södertälje Hamn och Mälarhamnar har ett mångårigt samarbete i ryggen, något som har fallit sig naturligt när de båda hamnarna ligger längs samma farled. De har nu beslutat sig för ett tätare sam-arbete. Respektive styrelse har skrivit under ett Letter of Intent för detta. Båda hamnarna bedriver idag containerhante-ring och har även oljeterminaler. Ham-narna är specialiserade inom olika områ-den där Mälarhamnar är framgångsrika inom flytande- och torr bulk medan Sö-dertälje Hamn har stor RoRo hantering.

mer stress och press

Dan Green har jobbat länge i hamnen. – Det var väl redan i 16-årsåldern som

man fick tips i plugget om att det fanns påhugg i hamnen. Den låg inte här då utan vid utropslokalen inne i stan. Jag och polarn var ju unga och visste inte riktigt vad som väntade. Och första jobbet blev att lossa folkvagnar i kran till tonpris – det blev rejält med stålar. Kanon och ganska lätt! tyckte vi, innan vi åkte på nästa jobb som blev raka motsatsen när vi lastade blötstockar som skulle bli gruv-stöttor i Norrland. Det var knallhårt och vi gnydde och svor och fick bara hälften betalt. Fast det var ju bra träning, och gratis om man såg det så. Dan ser dock inga likheter med den sortens jobb i hamnen idag. – Vi sliter ju inte fysiskt direkt längre, det är i alla fall sällsynt. Det är om det kommer någon flis och torvlast eller kaf-festrippning, vilket vi faktiskt har ett par burkar i månaden, påpekar han och till-lägger att han numera har kommit till den insikten att det inte är någon idé att ”slita arslet av sig”. Han tycker att jobbet har blivit stressigare och därutav också sämre. – Men det är ju en allmän samhälls-trend som vi ser överallt. Fast att jag blev hamnarbetare har jag ändå aldrig ångrat. text & foto Mikael Ödesjö

hamnreportage – södertälje

Tommy Flink och Arne Werner tycker att det åter råder en bra samarbetsstämning i hamnen.

Dan Green ångar inte att

han blev hamnarbetare.

1 |8

henke’s stänkare

Och då menar jag inte att den vackra ön Bali skulle vara blaha blaha! Visste ni föresten att Indonesien består av cirka 3 000 öar och tänk att båtluffa i den arkipelagen. Och med bullshit menar jag inte heller de vattenbufflar som används i jordbruket. Här går de här djuren ute på fälten och släpper sin gödsel och bakom kommer den förlängda plogen och plöjer ner skiten i fårorna. Snacka om ett enkelt och miljövänligt åkerbruk, så bort med energislukande och avgasspyende maskiner och konstgödning, tillbaka till hästen och plogen, både här hemma och i den övriga i-världen!

Nä, med ”bullshit” på Bali menar jag blahaet eller skitsnacket som tilldrog sig på ön när det i slutet på förra året hölls ett internationellt klimatmöte med delta-gande av världens miljöexperter och miljöministrar. Som vanligt och brukligt är var det mycket av vältalighet och storslagna deklarationer. Och se då, här fattas ni inga brådskande beslut utan uppmaningar om minsk-ning av utsläppen och att dessa skall vara uppnådda till 2015–2020 … Det finns redan irreparabla skador och dessa kommer att öka fram till dessa årtal. Ingen vågar ta striden mot råkapitalismen och därför kommer inga större föränd-ringar att ske.

Har ni föresten tänkt på att varje enskild människa bidrar till koldioxidutsläppen genom att andas och det måste vi ju göra för att leva. Vi andas in för att få syre-sättning i blodet och utandas ”utbränd” luft. Så varannan sekund utandas 7 miljarder människor koldioxid. Hur påverkar detta vår miljö, om det nu gör det? Det kanske är mer en filosofisk fråga än en miljömässig och hur vi i framtiden skall hantera överbefolkningen?

Och därmed kommer vi in på den viktigaste över-levnadsfrågan nämligen tillgången på färskvatten! Oljan kan vi leva utan och det måste vi lära oss att göra så

småningom och det är bara så och det vet vi redan nu. Men vi vet också, som tur är, att det finns andra energi-källor att hämta ur, men det kommer att kräva en annan livsstil. Vi har till att börja med tre naturliga energier som solen, vinden och vattnet. Vi vet redan hur vi skall fånga upp dessa tre, så nu är det bara att bygga ut för att tillverka dessa de så kallade ”ständiga flödande energi-källorna”. Det här var sista sidan i det här skrivblocket så nu skriver jag inte mer, men jag återkommer i nästa num-mer med uppföljningen av detta ämne.

Henrik Johansson

Bullshit på Bali

NGRESS EXTRA KONGRESS EXTRA KONGRESS EXTRA

15

>Förbundets 12:e kongress kommer att äga rum den 24 till 26 april på

Södra Berget i Sundsvall. I vanlig ordning kommer kongressprogrammet att vara fullspäckat. Förbundets ledning skall redovisa vad som hänt och gjorts under den gångna kongressperioden fackligt, organisatoriskt och ekonomiskt. Delegaterna skall utvär-dera och bedöma denna redovisning, ge kritik där så är befogat och beröm om det finns skäl till det, men framförallt ta ställ-

ning till om ansvarsfrihet kan ges till för-bundsstyrelsen för den period som av-handlas.

Ett antal motioner har inkommit till förbundsstyrelsen som skall avhandlas på kongressen och beslut skall fattas om dessa skall antas eller förkastas alternativt kanske antas i någon modererad form. Ett kortare referat av dessa finns här intill i tidningen så att alla kan ta del av dem. Någon eller några av dem kan säkert

uppfattas som kontroversiella och orsaka en häftig debatt medans andra kommer att mötas av ett unisont ”bra initiativ”!

Tillsammans skall utvärderingen av den gångna verksamheten och motionerna tillsammans med övrig framåtsyftande diskussion lägga grunden för vårt för-bunds verksamhet under de kommande fyra åren. Man behöver inte titta i någon kristallkula för att förutse en generations-växling i förbundets ledning, då ett antal

Generationsskifte präglarförbundets 12:e kongress

henke’s stänkare / kongressextra

NGRESS EXTRA KONGRESS EXTRA KONGRESS EXTRAfoto från kongressen 2004

>

1 |8

av de nuvarande ledamöterna är 40-talis-ter. Därför är det skönt att kunna konsta-tera att Svenska Hamnarbetarförbundet inte står och faller med en generation utan yngre medlemmar är mer än väl rustade att ta på sig det ansvar som det innebär att bli vald till någon av förbun-dets ledande poster. Vem som kommer att vara gästtalare är i skrivande stund inte helt klart men vi kan utlova att det kommer att vara en in-tressant person med ett intressant bud-skap. Vi har en stolt tradition att följa vad gäller intressanta och välrenommerade gästtalare: Sara Lidman, Dennis Töllborg, Johan Ehrenberg och Olle Sahlström för att nämna några.

Delegater och gäster kan se fram emot ett späckat program under de dagar kon-gressen varar och också en, i vanlig ord-ning, fin och välsmakande kongressmid-dag på Södra Berget vilket brukar vara en värdig avslutning på ett hårt kongress-arbete. Björn A.Borg

Björn A. Borg, StockholmPeter Shaw, HelsingborgPeter Annerback, GöteborgRolf Axelsson, KarlshamnKent Sehlstedt, HolmsundTommy Andersson, StockholmJohn Cronin, MalmöBenny Österholm, SundsvallHåkan Tjärnberg, LundeMartin Berg, GöteborgUlf Larsson, Luleå

adjungerade

förBundsstyrelsen:

Karl-Ivar Berglund, PiteåLars Ladestam, Göteborg

revisorer:

Alan Berry, StockholmArne Hedlund, HolmsundLars-Olof Thoresson, Göteborg

valBeredning:

Anders Forsström, StockholmBo Johansson, GöteborgRobert Österholm, Sundsvall

omBud:

Avd. 1 Stockholm Niklas AnderssonPeter StröbeckJosef Völgyi

Avd. 4 Göteborg Pontus AlmqvistFrank AndrénDennis Dragovic Robert EliassonHans ErikssonMartin LinderothFrank LundhJasmin MudjzicAnders MöllerTherese NorénJimmy Ståhl

Avd. 5 Norrköping Krister Karlsson

Avd. 6 Helsingborg Nicklas PatulskiEskil RönérJens Troedsson

Avd. 8 Sundsvall Henrik Henriksson

Avd. 12 Oxelösund Karl-Gunnar Pettersson

Avd. 21 Halmstad Lennart BeijeRoger Johansson

Avd. 22 Örnsköldsvik Matti Holmlund

Avd. 24 Hudiksvall Per Öberg

Avd. 30 Malmö Bertil BruhnHenrik CollwinRobert Jöhnk

Avd. 40 Lunde Rolf Nilsson

Avd. 64 Skellefteå Roger Luojukoski

Avd. 73 LögdeåAnders Jonsson

Avd. 78 VästeråsAlf Dunder

Avd. 80 HolmsundThomas Olofsson

Avd. 91 Sölvesborg Jan Lindström

Avd. 109 Mönsterås Tony Landerman

Avd. 121 Karlshamn Pontus AnderssonMartin Wijk

Avd. 132 Piteå David AnderssonTommy LarssonJörgen Lundman

Avd. 138 Luleå Evert Åhl

(Lysekils och Söder-hamns ombud var inte utsedda vid denna tid-ningspressläggning)

Förbundsstyrelseledamöter, ordinarie och adjungerade, revisorer samt valberedning och deltagande ombud, på kongressen 2008.

>

17 kongressextra

NGRESS EXTRA KONGRESS EXTRA KONGRESS EXTRA

Olle Sahlström gästtalade på kongressen i Piteå 2004.

1 |8

>Förbundsstyrelsen har i skrivande stund inte tagit ställning till dem för

att kunna göra utlåtande varför endast en summarisk redovisning sker här: Svenska Hamnarbetarförbundet skall enligt motionen jobba för upprättandet av ett hamnarbetarregister. I den av Sve-rige ratificerade ilo-konventionen 137 skrivs att nationella register över hamn-arbetare skall upprättas om det inte finns sådana och detta bör vara ett relevant skäl. Motion om inkomstbortfallsförsäkring för förbundets förtroendevalda som ut-faller om förtroendevald får sparken p g a sitt fackliga uppdrag. Idag finns inget som helst skydd, förutom en urholkad a-kassa om detta skulle inträffa. Till förbundets årliga konferenser kallas enligt nuvarande ordning för-bundsstyrelsen samt avdelningsordförande eller dennes ersättare. Motionären önskar ändra så att om en avdelnings ordförande sitter i förbundsstyrelsen äger avdelning-en rätt att utse ytterligare en ledamot. Förbundets ordförande skall kunna jobba från annan ort än där förbunds-kontoret finns enligt det förslag som ställs i motionen. Detta för att undvika ett geo-grafiskt urval av kandidater. Helsingborgsavdelningen tog 2007 initiativ till och genomförde en idékonfe-rens. Denna föll så väl ut att förbundet enligt motionen skall initiera idékonfe-renser minst två gånger per kongress-period. Dessa konferenser skall i första hand vända sig till unga, fackligt intresse-rade medlemmar och inrikta sig på idé- och framtidsfrågor.

Distriktsverksamheten har spelat ut sin roll enligt motionen och därför bör den paragraf som reglerar detta tas bort ur stadgarna. Detta motiveras med att Svenska Hamnarbetarförbundet inte är betjänt av en nivå utan egentlig funktion mellan avdelningarna och förbundet. Is-tället bör de medel som avsätts till di-striktsverksamhet användas för deltagan-de i de idékonferenser som det också motioneras om. Motion om att förhandlingsordningen skall vara genomförd innan varsel om stridsåtgärd läggs. Det innebär att såväl

lokal som central förhandling skall ha ägt rum, alternativt att parterna i lokal för-handling är ense om att central förhand-ling ej behövs. Motiveringen är att söka undvika att avdelning hamnar i tvist om formaliteter samt undvika att förbundet hamnar i en juridisk tvist i en fråga som förbundet överhuvudtaget inte kunnat påverka. Förtroendevalda som utför fackligt uppdrag på ledig dag, vardag som helg skall enligt motionsförslag erhålla en ersättning som fastställs av förbunds-styrelsen.

Åtta motioner till kongressen

Inför Svenska Hamnarbetarförbundets kommande kongress i Sundsvall

i slutet av april har vid motionstidens utgång inkommit 8 motioner.

NGRESS EXTRA KONGRESS EXTRA KONGRESS EXTRA

foto från kongressen 2004

1�

dunders värld

pengar, politik och andra pinsamheter

Den här gången blir det en lite blandad kompott: Om monopolpengar, iq nivån på vissa, Liechtensteinsk konto-lista och Svenskt Näringslivs stridsrop. Siffrorna som ni kan läsa här ovan är inte ett ocr-nr på ett av Postgirots inbetalningskort.

Nej, det är usa:s statsskuld den 8 mars 2008 kl 04:31 Multipli-cera skulden med 6,2 så får ni summan i svenska kronor. Usa:s statsskuld ökar i samma takt som kaniner förökar sig, och ökningen har skenat ytter-ligare under Bushs tid som president.

dyr krigsnota

Den som vill kan gå in på: www.brillig.com/debt_clock/ Där får du se en klocka som tickar hela tiden och räknar upp skulden. Statsskulden ökar med 10,54 miljarder kr om da-gen och det har den gjort sedan den 29 sep 2006. Största orsa-ken till ökningstakten beror naturligtvis på deras maktgalna och krigsivriga hökar i Penta-

gon; Irakkriget kostar usa två miljarder kronor om dagen. Vilket vansinne när fred är gratis!

Brännheta sedelpressar

Sedelpressarna går för fullt i den privatägda amerikanska banken Federal Reserve, som 1923 under kuppartade former bildades och med hemliga äga-re tillskansade sig rätten att trycka (emittera) usa:s sedlar och utåt ger skenet av att vara en legitim centralbank. Banken upphörde för ett och ett halvt år sedan att informera om hur mycket dollar man trycker. Då kanske ni förstår varför jag kallar dollarn för monopol-pengar.

låg läskunnighet

Varje amerikan är skyldig 191 927 kronor. Att den här ga-lenskapen kan få fortsätta kan jag förstå när jag läser en utred-ning som handelskammaren i District of Columbia har gjort. Mer än 20 procent av landets befolkning mellan 16–65 är analfabeter. För Washington är siffran hela 36 procent. Alltså –

var tredje person i huvudstaden kan varken läsa eller skriva.

vilka regerade sverige?

Men det finns även betydande luckor i kunskaperna hos oss svenskar också, hävdar profes-sor Sören Holmberg vid Göte-borgs universitet, som har pre-senterat nya siffror från väljar-undersökningar 2006. Bara hälften av väljarna visste till exempel vilket parti som satt i regeringen vid det senaste valet. Väljarna saknade också kunskap om hur stor arbetslös-heten var. Det var stora delar av valmanskåren som tyckte att arbetslösheten var betydligt större än den var och som inte på en enkel kunskapsfråga kunde identifiera att vi hade en socialdemokratisk regering.

loBByism i lönndom

Vem det var som vann på att arbetslöshetens betydelse haus-sades upp, av dyra pr konsul-ter, och gjordes till en huvud-fråga i valet, det vet alla de som nu har vaknat upp och vill byta regering, enligt alla åsiktsunder-

sökningar. Sent ska syndarna vakna.

”my preciousss...money”

Vidare om kontolistan som smugglades ut från Liechten-stein, på den lär det finnas en hel del svenskar. Den rikes börda är tung, är man drabbad av girighet så finns det många som man måste skydda sina pengar från... stat, kommun, kronofogden, barn, fru – de är alla parasiter i den rikes ögon.

näringslivsattack

Svenskt Näringsliv är återigen på krigsstigen mot konflikträt-ten. Organisationen vill nu be-gränsa fackets möjligheter att varsla om stridsåtgärder. Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker går till attack mot fackets agerande det senaste året och kräver att även varsel om konfliktåtgärder i sig måste räknas som en stridsåtgärd.

Alf Dunder

affes@mail.com

kongressextra / dunders värld

NGRESS EXTRA KONGRESS EXTRA KONGRESS EXTRA

1 |8

>Migration från Afrika är inget nytt. Folk flyr krig, fattigdom och

arbetslöshet för att söka sig ett bättre liv på andra platser. Migration till Spanien är inte heller något unikt. För ungefär 15 år sedan började de första båtflyktingarna ta sig över Gibraltar sund. I takt med att migrationsströmmarna ökade började Spanska Kustbevakningen patrullera mer frekvent och folk försökte då ta sig till Kanarieöarna som blev en in-körsport till det europeiska fastlandet. Årligen anlände knappt 5 000 människor till de små kanariska öarna, mest kända som chartermål för stressade svenskar. – För mig handlade det om att kunna försörja familjen, säger Lucas från Ghana,

Drömmen om Kanarieöarnakostar tusentals livet

Varje år riskerar

tiotusentals afrikaner

livet när de försöker

fly till Kanarieöarna. De kommer från hela västra Nordafrika.

Tiotusentals förhoppningsfulla och framför allt

unga män. De lämnar fattigdom och arbetslöshet

för drömmen om ett bättre liv i det förlovade

Europa. Tusentals försvinner på vägen och för de

flesta som kommer fram väntar någon månads

internering innan de skickas tillbaka igen.

21

som levt som illegal invandrare på Tene-riffa i över fem år. – Vi har ett litet jordbruk hemma och det var omöjligt för oss att försörja sig på det. Däremot visste jag att familjen skulle ha en chans om jag tog mig till Europa.

farlig resa

Lucas tog sig från hembyn i Ghana till Senegal, där han hittade ett arbete och tjänade ihop de knappt 15 000 kronor som människosmugglarna skulle ha för att forsla honom till Kanarieöarna. Från Senegal gick färden vidare till Kap Verde och därifrån till Kanarieöarna, där polisen plockade upp Lucas och hans 45 medpassagerare 10 oktober 2002. Resan tog sammanlagt 4 dagar och alla migran-terna var i gott skick när de steg iland på kajen i Los Christianos på södra Teneriffa. Den turen har dock inte alla. Årligen försvinner uppemot tiotusen människor när båtarna de färdas i, så kallade cay-ucos, kapsejsar eller navigerar fel och försvinner ut i den eviga glömskan. – Båtflyktingarna färdas över öppet vatten i överlastade båtar, ibland helt utan navigationsmöjligheter och i dåligt väder, säger Sergio Lopez Hoez, som är befälhavare på ett av sjöräddningens räddningsfartyg. Nere vid kajen på Los Christianos berättar en 14-årig kille hur cayucon han färdades i navigerade fel och hur det sedan tog 15 dagar innan passagerarna plockades upp av polisen. Då hade maten varit slut i flera dagar och det rådde brist på vatten.

industrihantering

Den unge pojkens och Lucas’ historia är inte unik utan delas av hundratusentals andra som försökt skaffa sig en försörj-ning på Kanarieöarna. Fram till 2006 var det också möjligt. Många av dem som anlände flydde från polisen ut på lands-bygden där de kunde hitta svartjobb. – Jag fick ett jobb på en bondgård näs-tan med en gång och har därför kunnat skicka hem pengar till min fru och våra tre barn, säger Lucas. 2006 var det dock stopp för möjlighe-ten att skaffa sig ett arbete. Då explodera-de migrationen och över 30 000 personer

drömmen om kanarieöarna

Det stora flertalet migranter är unga män som flyr

sina hemländer för att skapa sig en framtid i Europa.

>

1 |8

tog sig från Afrika till framförallt Teneriffa. Det säger sig självt att det inte fanns re-surser att ta hand om migranterna och myndigheterna stod som handfallna. – Det blev många räddningsoperatio-ner 2006. Ärligt talat har jag ingen aning om hur många det var, säger Sergio Lopez Hoez på sjöräddningen. Den explosionsartade ökningen av an-talet migranter ställde hela det kanariska samhället mot väggen. Allt och alla på-verkades på något sätt av det som här kallas för ”problemet”. Den för öarna livsviktiga sjönäringen kom bitvis att agera som bevakningsstyrka. Hamnarna fick avsätta områden för att polisen skulle kunna ta hand om migranterna. Bland annat fick sjöräddningen ett eget område för sin operationscentral i hamnen i pro-vinshuvudstaden Santa Cruz på Teneriffa

myndighetspanik

Myndigheter och stat drabbades av panik, även om de aldrig skulle erkänna det, och vände sig till eu med begäran om stöd. Några pengar blev det inte, det är ingen hemlighet att många eu-politiker anser att Spanien själva lagt grunden till proble-met genom att utfärda en amnesti 2005 som gett hundratusentals illegala invand-

rare uppehållstillstånd. Däremot satte eu in sin nyupprättade gränsbevakningsbyrå Frontex som bland annat samordnade insatser med spanska och afrikanska kustbevakningsfartyg. Operationer som har beskrivits som stora succéer och fått antalet migranter att minska. Alla är dock inte övertygade om succén. – Ökad bevakning har lett till att migranterna måste resa från afrikanska hamnar längre från Kanarieöarna vilket i sin tur lär betyda att fler försvinner på vägen, säger Teresa Budoni på människo-rättsorganisationen mpdlc, som bland annat arbetar för migranternas rättigheter i samhället.

locket på

Mpdlc är inte den enda organisation som är kritiska till hur Spanien och eu hante-rar situationen. Spanska staten har fått löpa gatlopp i internationell media ett flertal gånger, bland annat efter en rap-port från Human Rights Watch som helt och hållet dömde ut hur migranterna behandlades på Kanarieöarna. Att få berörda spanska myndigheter att ge sin syn på saken är dock en omöj-lighet. I bästa fall möts man som utländsk

journalist av ett hånskratt, i sämsta fall blir man utskälld för att man rotar i något man inte har med att göra. Spaniens offi-ciella policy verkar vara att sticka huvu-det i sanden och låtsas att problemet inte finns. Däremot har man investerat miljoner i olika informationskampanjer för att av-skräcka folk att försöka ta sig till Kanarie-öarna. Bland annat har man gjort filmer som visar hur drunknade spolas iland. Fast det lär ha begränsad effekt, enligt Lucas. – Jag visste att det var en farlig resa och det tror jag att de absolut flesta som försöker också vet.

lösning

De flesta som migrerar ser inget alterna-tiv. De riskerar hellre livet på resan till Kanarieöarna än stannar kvar hemma, dömda till fattigdom och svält. De betalar förmögenheter för chansen att skaffa sig en framtid i Europa. Det många migranter inte vet är att för de flesta väntar interne-ring i vad som kallas för ”transitläger”, men som mer påminner om fängelser än läger. Efter att ha satts iland av sjöräddningen eller Kustbevakningen hanteras migran-

Lucas från Ghana.

>

23

terna i stort sett industriellt. I Los Christi-anos har Röda Korset ständigt två fält-sjukhus beredda där migranterna får vat-ten och mat samt enkel vård. Av polisen får de ett id-nummer och sedan skickas de med buss till transitläger där männen skiljs från kvinnor och barn. Här sitter migranterna i maximalt 40 dagar medan deras skäl att stanna i Spanien utreds. Lite mer än hälften skickas tillbaka till Afrika direkt, knappt hälften får resa till spanska fastlandet för vidare utredning och en försvinnande liten del, under en procent, anses vara flyktingar. Exakt hur den här urvalsprocessen går till vet egentligen ingen. – Det verkar vara rena lotteriet vem som får stanna och vem som får resa hem eller till fastlandet, säger Teresa Budroni. Fast oavsett hur liten chansen är att få stanna kommer migrationen att fortsätta. Det är en av de få saker som myndighe-ter, eu, frivilligorganisationer och mig-ranterna själva är överrens om. – Hade jag kunnat försörja mig hemma hade jag naturligtvis aldrig åkt hit, säger Lucas.

text Peter Ahlgren

foto Leif Hansson

drömmen om kanarieöarna

Teresa Budroni,

koordinator på

människorätts-

organisationen

mpdlc, är kritisk

till hur migran-

terna hanteras

efter att de stigit

iland på Kanarie-

öarna.

Sergio Lopez Hoez arbetar som befälhavare på en av sjö-

räddningens snabbinsatsfartyg. Han låg stationerad i södra

Teneriffa när migrationsströmmen exploderade 2006.

1 |8

abduls sagor

tusen och en natt på kajen i göteBorg …För länge sedan i en hamn långt borta fanns en verksamhet som fungerade som ett självspelande piano. Melodin var vacker och alla som kunde höra den blev glada och mådde bra, även om det var motigt ibland. De kände sig verkligen som en del av pianots mekanik.

Gemyt, välvilja, respekt och en stor portion humor präglade umgänget mellan alla nivåer på företaget. Det fanns en rejäl yrkesstolthet och man tacklade med glädje och kreativitet de förändringar och nyheter som verksamhetens natur inne-bar. Alla fick vara med och komma med förslag på hur saker kunde förbättras.Omsättningen steg kraftigt och man lyckades attrahera nya kunder och öppna bättre transportvägar där hela det lilla landet och dess industri och köpmän fick dela framgången.

Var det snöstorm och knappt halva arbetsstyrkan kunde ta sig ner till kajen så jobbade man dubbla pass och mera, även om det innebar att man låg på knä i snö-slasket och hackade is ur fartygsdäckens surrningshål. Vid stormar och förseningar gav man allt för att få fartygen tillbaka i turlistan, man klappade varandra på axeln och gick hem med oändlig stolthet. Man kände sig värdefull och uppskattad. Kunden var helnöjd. Ibland kom de med en smörgåstårta och lite extra i löne-kuvertet. Nattarbetarna fick macka och dricka, och matsalen hölls öppen så att de med skiftarbete och rubbad dygnsrytm ändå kunde anpassa sina mattider till den interna klockan.

Men så hände något. Det fanns de i företaget som inte kunde känna harmo-nin i pianots tongångar. Man önskade en annan melodi. Det skulle vara egenkom-ponerat, helst lite snabbare också. Så föddes den lysande idén att hälla en hink

småspik i pianot. Ägarna hejade på. Först märktes nästan ingenting, pianot spelade på som vanligt. Bara de med gott musik-öra noterade små förändringar; Fanns det inte inslag av disharmonin? De olika grupperna på arbetsplatsen började dis-tansera sig från varandra. Hälsningarna blev mindre hjärtliga och dörrar som tidi-gare varit öppna befanns ibland till och med låsta.

Efter hand ökade avvikelsen i pianots spel och blev uppenbart även för den mest tondöve. Honnörsord som med-mänsklighet, gemenskap och rent utav ärlighet förlorade sitt värde. Den eländiga och allt långsammare melodin fick många att må illa och tappa arbetslusten. Man tröskade runt i trasiga utslitna maskiner och fick ont i ryggen. Fel, säkerhetsrisker och arbetsmiljöproblem sopades under mattan. Meningsskiljaktigheter skulle lösas i domstol och gamla trotjänare sparkas ut på lösa grunder. Svagt motive-rade varningar blev högsta mode. Kunderna kom inte med tårtor längre och reklambyråer anlitades för att med press-sens hjälp peka ut de som vidhöll att pianots ursprungliga melodi varit både mera njutbar, human, lönsam och modern.

Småningom kom de som ivrat för för-ändringar av tonerna till insikt om att det nya inte var så fantastiskt – det skar lik-som i öronen. Olåten blev slutligen så tydlig att även de som av hela sitt hjärta ville höra det vackra i det nya, hade svårt att känna någon skönhetsupplevelse. Då man slutligen började fundera på hur man skulle bli av med disharmonin och återfå den tidigare, nu uppenbart moderna, melodin visade det sig så lyckligt att hela hamnen var full av medarbetare som inget hellre ville än att bidra till att få pianot att spela lika vackert som det en gång gjort.

Så slutade även denna saga i glädje. Gryningen kom och Sherazad drog sig tillbaka för att vila och återkomma nästa natt. Kebabdul

1. dynamiken:

I första hand är svensk arbetsrätt resul- taten av fackföreningars och politiska partiers (obs pluralis) värnande om demokratisk samhällsutveckling, med allt det innebär av preventiva lagar och sociala skyddsnät. Dessa lagar omprö- vas kontinuerligt av olika parter för att testa hur långt lagtexternas tillämpning kan töjas. Mycket av tillämpningen av arbetsrätten är med andra ord inte ”huggen i sten”. Snarare fungerar en stor del av arbetsrätten som en begränsning av motstridiga intressen.

2. kraften:

Hotet om arbetsnedläggelse är lo- kollektivets viktigaste sätt att få arbets- givaren till dialog. För arbetsgivaren är den avtalade konfliktregleringen ett sätt att tvinga facken att begränsa och minska konfliktvapnet. Båda parter använder en reglerad konflikträtt på gott och ont. Tredje parten, medborgare utan representation i en konflikt, har alltid utnyttjat rätten att klassa delar av en konflikt som samhällsfarlig och beordrat undantag under t ex en lock- out. Men tredje part har i massmedia under senare år oftast utmålats som ett stackars offer som till varje pris måste få orubbad service även under om- fattande arbetsmarknadskonflikter.

3. uppgivenheten:

I Sverige står de rättsliga konsekvenserna av eg-domen klara sent i höst, och på den agendan står ingenting annat än platt fall för svensk arbetsrätt. De poli- tiska konsekvenserna blir troligen av- skaffad ”Lex Britannia” i mbl, samt för- sämringar i ”utstationeringslagen”. Det senare i nära samarbete med parterna. Observera att det var Svenskt Närings liv som betalade juristerna i eg-dom- stolen för det lettiska byggföretaget Laval. Lo:s framtidshopp är att eu ska få en modernare samhällssyn i och med det presumtiva ”Lissabonfördraget”. Detta ses som en kraftig reaktion hos de företrädare som har som främsta uppgift att slåss för svensk arbetsrätt och mot löne- och villkorsdumpning. Så vi väntar bara tålmodigt in eu:s nästa stympning av svensk arbetsrätt.

Bara från ovanstående tre faktorer kan man ana att arbetsgivarna, i de nyligen inledda diskussionerna om ett nytt Salt-sjöbadsavtal, kommer att lyckas göra ar-betsmarknadskonflikterna till ett hårdare reglerat och svårtillämpat vapen för lo-kollektivet. Det löfte lo gett om orörd konflikträtt idag är värt ungefär lika mycket som lo:s tidigare löften om att kräva orörd svensk arbetsrätt inför folk-omröstningen om eu.

Att kräva orörd arbetsrätt är en sak. Att förhandla fram ett resultat, är en helt annan sak. I ett hamnarbetarperspektiv är den viktigaste faktorn för att få vara med och påverka regelverkens utformning och tillämpning att man har kraft att bli hörd. I den bästa av världar räcker det, men tyvärr krävs i verkligheten att man även ger en styrkedemonstration då och då. De två förslagen till europeiskt hamn-direktiv röstades ner efter hamnfackliga protester med tillhörande strejker. Hade lo och transport stått för den svenska lin-jen skulle protester mot hamndirektiven varit orealistiskt och de skulle försökt förhandla fram en realistisk kompromiss, vad den nu skulle ge? Har lo andra huggtänder än de som riktas mot ordningen i de egna leden? Vad får regeringen och arbetsgivarna lyssna på lo? Är det inte snart dags för en generalstrejksdag eller åtminstone märkbara protester mot den antifackliga utvecklingen i Sverige? När blir det dags? När blir det realistiskt?

Anders Forsström

Avd 1, Stockholm

Det var väntat att eg­domstolen såg fackets blockad

för kollektivavtal vid skolbygget i Vaxholm, det

s k Lavalmålet, som ett brott mot eu:s samhällssyn

och med det fick åtskilliga eu­länders medborgares

rättsuppfattning ännu en smäll på fingrarna av eu.

arbetsrätt

§

När domstolen står över lagen …

arbetsrätt 25

1 |8

Per-Ola Lundqvist

profilen

>Vi befinner oss på gården Älvs-backa i Åbyn, en liten by mellan

Skellefteå och Piteå. Gården har gått i arv i sex generationer. Nu bor Per-Ola Lund-qvist och hans sambo Maggan Niemi och hennes son Johan här. För Peo, som han kallas, är det här paradiset på jorden och härifrån åker inte gårdskarln gärna. – Jag var på Mallorca med Byske if:s juniorlag 1982, sedan dess har jag hållit mig hemma, men nu vill Maggan fara till Thailand i höst … vi får väl se …

drömmer om mer skog

Gården är också vackert belägen intill den strömmande Åbyälven och med 85 hektar egen skog alldeles inpå knuten är hemmet väldigt kärt för hamnarbetare Lundqvist. Gården var under de flesta generationerna också centrum för ett utbrett jordbruk där även djurhållning

På en grön spark sitter Per­Ola Lundqvist och tittar neråt älven till.

”Där nere, alldeles intill vattnet, ska jag bygga en vedeldad bastu i sommar”,

pekar han och pratar sedan nästan som för sig själv och suckar belåtet.

”Det ska bli jäkligt skönt! Och så ta en öl eller två efteråt. Vi badar bastu minst

ett par tre gånger i veckan redan nu, Maggan och jag. Hon är från Pajala,

så hon har ju det naturligt hon.”

humörfylld hamnarbetare håller hundar högt

”Jag bävar för att

bli gammal i det här

samhället. Det verkar

som om man får klara

sig själv i allt större

utsträckning om poli-

tiken inte ändras.”

ingick. Sedan 1989 är det dock bara skogs-bruket som återstår. Det tänker inte Peo upphöra med och han beskriver sig själv som en trottoarbonde, ingen jordbrukare men med skog att gallra och sköta om. Han drömmer om att få råd att skaffa mer skog och kanske till och med att arrangera utbildningar och kurser för hundar och hundägare på den egna mar-ken och driva det som företag. För vid sidan av skogen är hundar är det stora fritidsintresset – Det vore härligt på ett sätt, men sam-tidigt är jag så mycket föreningsmänniska att det skulle kännas fel att slå eget mynt av något man kan göra tillsammans med andra, anser han.

rikt socialt liv

Peo är vice ordförande o Hamnarbetar-förbundets avd 64 Skellefteå, han sitter

med i Norra Distriktets styrelse, han är med Åbyns Serviceförening, Byamännens Sam-fällighet, Byske Norra Älgskötselområde, Brukshundsklubben och Lions Club. – Fritiden går åt, men det känns bra att arbeta ideellt och kunna hjälpa till oavsett om det är i facket, för byns bästa, eller som nu senast i Lions, som jag tycker ibland får ett oförtjänt dåligt rykte om att vara en klubb för stroppar och inbördes be-undran. Nej, vi försöker till exempel hjälpa barn som har det svårt eller synskadade. Förutom det goda ändamålet tycker jag att föreningstillhörighet ger gemenskap och att man får ett rikt socialt liv. Det går inte en helg utan att vi umgås med några av alla våra vänner härigenom, intygar han.

hamnen präglas av åByn

Peo gjorde sina första arbetstimmar i Skellefte hamn redan som 18-åring, men

det var först efter att hans ordinarie arbe-te som lagerman på Boro-hus försvann, när det omsusade företaget gick i brak-konkurs i början av 1990-talet, som han blev hamnarbetare på riktigt. 1992 fick han först fast anställning för att fyra år senare bli uppsagd när månadslön inför-des och företaget inte hade råd med så många anställda. – Men jag behövde inte gå mer än ett par månader innan jag fick chansen till återanställning efter en pensionering. Och på den vägen är det. Av de nio ordinarie hamnarbetarna i Skellefteå kommer faktiskt tre från Åbyn. Förutom Peo är det Robert Edgarsson och Hardy Nilsson. Roberts pappa var också hamnarbetare liksom bybon Ture Lindkvist vars pensionering ledde till att Peo fick jobb. Så nog sätter Åbyn sin prägel på hamnarbetarna i Skellefteå. >

Intill husse och matte sitter schäfern Rex, en omplaceringshund som Peo

och Maggan fick överta eftersom han inte dög till vakthund åt förre ägaren.

profilen – per-ola lundqvist 27

Nedanför härbret ska Peo bygga

sin vedeldade bastu i sommar.

I ett av de ännu inte renoverade

husen på gården har Peo sina gamla

leksaker, bl a en grävskopa i plåt

som han fortfarande är förtjust i.

B posttidningev retur till svenska Hamnarbetarförbundetsödra Hamnvägen 42, 115 41 stockholm

> F a k t a ” p e o ”

Namn per-ola ”peo” Lundqvist Ålder 44 år Familj sambon Maggan niemi och hennes son Johan samt schäfern rex

Yrke Hamnarbetare i Botten vikens stuveri med skel- lefteå som hemmahamn Fritid skogen, hundar, jakt, fiske, bada bastu och njuta i goda vänners lag, gärna med öl och mat

Serpå discovery Channel

Lyssnar Blues och gitarrsolon, på främst med gary Moore

Läser ”illustrerad Vetenskap och någon bok emellanåt, just ”kollektivt självmord” av Arto paasiilinna”

Bästa ”Lojal och stöttande egenskap föreningsmänniska”

Sämsta ”ett jävla humör! och det egenskap har snarare blivit värre än bättre med åren! Jag är arbetselak, så när något går fel när jag håller på, då ska man akta sig för då svartnar det snabbt i synen – fast det går snabbt över.”

Drömmer ”Att kunna köpa mer skog om och fälla en riktig kapitaltjur.”

Reser ”Helst inte. Men i höst kanske det bär av till thailand. Vi får se. det var 26 år sedan jag var utom- lands, en fotbollsresa med Byske ifs juniorlag till Mallorca.”

oro för framtiden

Just nu är stämningen dock dämpad bland dem. Nyligen avskedades en arbetsledare och när han som jobbat längst i hamnbo-laget på verkstaden i Skellefteå bara hade ett år kvar innan pension stängde bolaget verkstaden. Det märks på Peo att han lider av detta. Han uttrycker sig diploma-tisk försiktigt när han talar om stuveri-bolagets ledarstrategier. – Styrelsen är väl nöjd när de ser bra resultat, men till priset av …? Den senast anställde hamnarbetaren i Skellefteå har sagt upp sig, han såg som ingen framtid i hamnbolaget, berättar Peo. – På sågverken är lagren fulla. Seskarö-sågen har slagit igen. I Malå har man tagit bort ett nattskift … Ja, det blir bara färre och färre båtar, suckar han tungt. Men det har ju varit ner förr också, för att sedan vända upp igen. Fast just nu känns det inget bra.

härlig gemenskap

Som hamnarbetare i Skellefteå måste man vara beredd att fara till andra hamnar inom Bottenvikens Stuveri. För Per-Olas del blir det att åka till Haraholmen i Piteå ibland. Ifjol vart det väl nästan 30 dagar där. Men det är inget han beklagar, för

resvägen dit är faktiskt några mil kortare.Och Peo trivs bra i hamnarna. Framför allt tack vare gemenskapen gubbarna emellan i allmänhet och så med avdel-ningsordföranden Roger ”Loja” Loujako-ski i synnerhet. – Visst har vi jargong mellan oss, men den är inte så rå. Och även om det ofta är samma båtar som kommer så är det ändå lite variation i lastning och träslag o s v, berättar han. Däremot är han inte nöjd med arbets-miljöförhållandena.- Nej, det är både stressigt och bullrigt. Och så dieselavgaserna på det. Nu påstås det ju att det inte bara är lungor och hjär-ta som tar stryk, även hjärnan skadas har jag hört. Sånt känns ju inget bra att veta när man till exempel kör en traktor nere i lastrummet och avgaserna ligger täta. Men jag har ändå inga planer på att sluta som hamnarbetare. Det positiva övervä-ger och arbetsmiljöproblem är väl till för att lösas, eller…!?

värst för Barn och gamla

Peo är uppvuxen i en bondesläkt där generationerna av hävd och gammal vana har röstat på först Bondeförbundet och sedermera Centerpartiet. Men Peo själv har successivt dragit sig vänsterut på den politiska skalan och röstade senast på socialdemokraterna. – Jag tycker att den nuvarande reger-ingen inte svarar upp mot de orättvisor som nu snarare ökar än minskar i sam-hället. Å andra sidan tycker jag att sossarna ligger väl nära alliansen i sin politik, så jag är väl inte direkt säker på vad man ska rösta på nästa gång heller, säger han. – De som redan har det svårt får det inte precis lättare med den regering vi har nu. Jag tänker främst på barn och gamla som är lågprioriterade, eller för all del även på våra extringar i hamnen som inte heller har det så lätt. Nej, det måste nog till ett regimskifte, även om jag som sagt har mina dubier om sossarnas arbetaran-knytning numera. Jag tycker att de liksom alliansen mest håller på att profilera sig själva på den enskilda människans be-kostnad. text & foto Mikael Ödesjö

På väggarna i det hus som stått orört

i många år vittnar gamla tidningar dels

om hur man byggde förr och dels vad som

hände i bygden i början av förra seklet.