Rapport 2006:21

MarknadsöversiktBiodiesel – ett fordonsbränsle på frammarsch?

Foto: Mats Pettersson

Marknadsöversikt

Biodiesel – ett fordonsbränsle på frammarsch?

Marknadsenheten 2006-08-29 Referens Bengt Johnsson, 036-15 51 38 Camilla Lagerkvist Tolke

1

Innehåll 1 Inledning ........................................................................................................................... 5

1.1 Bakgrund .................................................................................................................... 5

1.2 Syfte ........................................................................................................................... 6

1.3 Avgränsningar ............................................................................................................ 6

1.4 Läsarens initiativ ........................................................................................................ 6

2 Produkten biodiesel.......................................................................................................... 7 2.1 Framställning.............................................................................................................. 7

2.1.1 Råvaror ............................................................................................................... 8

2.2 Egenskaper, specifikation & användningsområden ................................................... 9

2.2.1 Klassificering och tullar ................................................................................... 10

2.3 Olika drivmedel........................................................................................................ 10

2.3.1 Energiinnehåll .................................................................................................. 12

2.4 Kretslopp och utsläpp............................................................................................... 12

3 Styrmedel - råvaran ....................................................................................................... 15 3.1 Åtgärder inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik................................................ 15

3.1.1 Marknadsregleringar på oljeväxtområdet......................................................... 15

3.1.2 Energigrödestödet............................................................................................. 15

3.1.3 Odling på uttagen areal .................................................................................... 15

3.2 Marknadsregleringar i andra länder ......................................................................... 16

4 Avtal, regleringar, initiativ och strategier - biodiesel ................................................. 19 4.1 WTO-avtalet............................................................................................................. 19

4.1.1 WTOs principer för handel .............................................................................. 19

4.1.2 Tullar ................................................................................................................ 20

4.2 Klimatkonventionen och Kyoto-protokollet ............................................................ 20

4.3 Standarder................................................................................................................. 20

4.4 EU............................................................................................................................. 21

4.4.1 Jordbrukspolitik................................................................................................ 21

4.4.2 Miljö-, energi- och skattepolitik....................................................................... 21

4.4.3 Handel med tredje land .................................................................................... 23

4.4.4 Strategier .......................................................................................................... 25

4.5 Sverige...................................................................................................................... 25

4.5.1 Punktskattebefrielse ......................................................................................... 25

4.5.2 Miljöklassning på alternativa bränslen............................................................. 27

2

4.5.3 Strategi ............................................................................................................. 27

4.6 Initiativ i andra länder .............................................................................................. 27

5 Råvaruproduktion m.m. ................................................................................................ 29 5.1 Sverige...................................................................................................................... 29

5.1.1 Produktion ........................................................................................................ 29

5.1.2 Konsumtion av oljeväxter ................................................................................ 32

5.1.3 Försörjningsbalans för raps- och rybsfrö ......................................................... 34

5.2 EUs produktionsutveckling av oljeväxter ................................................................ 34

5.2.1 Odling............................................................................................................... 34

5.2.2 Handel .............................................................................................................. 35

5.2.3 Försörjningsbalanser ........................................................................................ 37

5.3 Världsproduktionen av oljeväxter ............................................................................ 38

6 Odlingspotential - oljeväxter ......................................................................................... 41 6.1 Sverige...................................................................................................................... 41

7 Priser och lönsamhet - oljeväxter ................................................................................. 45 7.1 Råvarupriser ............................................................................................................. 45

7.2 Priser för vegetabilisk olja........................................................................................ 46

7.3 Lönsamhetsberäkning för odling av oljeväxter ........................................................ 47

7.3.1 RME baserad på oljeväxtfrö............................................................................. 48

7.3.2 Odlingskalkyl för raps...................................................................................... 49

8 Produktion, handel - vegetabiliska oljor och biodiesel ............................................... 51 8.1 Produktion - vegetabiliska oljor ............................................................................... 51

8.2 Produktion - biodiesel .............................................................................................. 52

8.2.1 EU..................................................................................................................... 53

8.3 Handel - vegetabiliska oljor ..................................................................................... 55

8.3.1 EUs internhandel .............................................................................................. 61

8.4 Handel - biodiesel..................................................................................................... 63

8.5 Utveckling i olika länder .......................................................................................... 64

8.5.1 Amerika............................................................................................................ 64

8.5.2 Asien och Oceanien.......................................................................................... 64

8.5.3 EU..................................................................................................................... 65

9 Priser och kostnader - biodiesel .................................................................................... 67

9.1 Priser......................................................................................................................... 67

9.2 Produktionskostnad .................................................................................................. 67

9.2.1 Tre beräkningar ................................................................................................ 68

3

9.2.2 Jämförelse diesel - biodiesel ............................................................................ 70

10 Slutkommentarer ....................................................................................................... 71

5

1 Inledning 1.1 Bakgrund För att leva upp till sina åtaganden i Kyotoavtalet att minska bidraget till klimat- och miljöförändringar och för att minska oljeberoendet har EU vidtagit olika åtgärder i form av förordningar, direktiv och handlingsplaner. Dessa går ut på att öka användningen av biobränslen inom unionen. Jordbruket bidrar redan och kan öka sitt bidrag till produktionen av pellets (salix), biodiesel (oljeväxtfrön), etanol (spannmål eller sockerbetor). EU ser även användningen av biobränslen som en möjlighet till ökad sysselsättning inom jordbruket och i förädlingsleden samt landsbygdsutveckling.

De förordningar, direktiv och handlingsplaner som EU tagit fram de senaste åren är

• biodrivmedelsdirektivet1 som uppmanar medlemsländerna att öka sin användning av biodrivmedel till 2 % 2005 och 5,75 % 2010,

• energiskattedirektivet2 som ger medlemsländerna möjlighet att ge skattebefrielse för biodrivmedel,

• en handlingsplan för biomassa3 som antogs i december 2005,

• en strategi för biodrivmedel4 som kompletterar handlingsplanen som antogs i februari 2006 och dessutom pågår arbetet med att ta fram

• en grönbok5 med namnet ”En europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning”.

EU-länderna har på olika sätt hanterat biodrivmedelsdirektivet. De nationella målen för 2005 har länderna satt till allt mellan 0 och 3 %. Om alla EU-länder hade nått upp till sina mål satta för 2005 skulle biodrivmedel ha utgjort 1,4 % av EUs drivmedelsförbrukning.

För drivmedel satsas det framförallt inom EU på biodiesel (RME). 2004 producerade EU-25 drygt 1,9 miljoner ton biodiesel vilket motsvarar drygt 1,7 miljoner ton olja. Samma år producerades knappt 0,5 miljoner ton bioetanol för bränsle vilket motsvarar drygt 0,3 miljoner ton olja (knappt 18 % ställt i relation till biodieselproduktionen).

I Sverige har satsningarna hittills varit störst på etanolsidan och biodieselproduktionen motsvarar idag ca 6 % av etanolproduktionen. I och med möjligheten att blanda in en större mängd biodiesel i diesel av miljöklass 1 och satsningar på biodieselfabriker i Sverige kommer detta troligen att ändra sig framöver. I Sverige har dessutom ”Kommissionen mot oljeberoende” som tillsattes av regeringen i december 2005, presenterat sin konkreta strategi

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel 2 Rådets direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet 3 Kommissionens meddelande - Handlingsplan för biomassa, KOM(2005) 628 slutlig 4 Kommissionens meddelande - En EU-strategi för biodrivmedel KOM(2006) 34 slutlig 5 En grönbok är ett officiellt kommissionsdokument där de första idéerna om eventuella åtgärder på gemenskapsnivå presenteras. Dokumentet syftar till att skapa debatt och kan leda till att kommissionen antar en vitbok med konkreta förslag på området. En vitbok kan närmast jämföras med en svensk regeringsproposition.

6

för att bryta Sveriges oljeberoende till 2020. I denna ingår bl.a. en ökning av produktionen av drivmedel från det svenska jordbruket som en åtgärd.

1.2 Syfte Syftet med denna rapport är att beskriva biodieselmarknaden och dess utveckling i Sverige, EU och världen och ge en bild av vilka råvaror, regelverk, subventioner, stöd m.m. som är viktiga för att förstå vad som påverkar utvecklingen av denna marknad.

1.3 Avgränsningar Rapporten fokuserar på biodiesel och går inte in på andra kemiska produkter där vegetabiliska eller animaliska oljor och fetter ingår eller är en råvara.

1.4 Läsarens initiativ Denna marknadsöversikt kommer att uppdateras. Därför är det värdefullt om du som läsare hör av dig till rapportförfattarna eller till marknadsenheten (växel 036 – 15 50 00) ifall du hittar uppgifter som är felaktiga, saknar vissa uppgifter eller har information som skulle göra rapporten mer fullständig.

7

2 Produkten biodiesel6 2.1 Framställning Biodiesel är ett annat namn för fettsyraestrar7. Det finns flera olika fettsyrametylestrar och inom EU är rapsmetylester (RME) den vanligaste. I följande tabell ges en översikt över olika typer av biodiesel. Tabell 1 Olika typer av biodiesel Various types of biodiesel

Bränsletyp Annat svenskt namn Annat engelskt namn Råvara Produktions-process

Första generationens biobränslen

Vegetabilisk olja

Ren vegetabilisk olja Pure Plant Oil (PPO) oljeväxtfrön (t.ex. raps) mekanisk kallpressning eller extraktion m.h.a. lösningsmedel

Biodiesel Fettsyrametyl/etylestrar (FAME, FAEE), rapsmetylester (RME), sojabön- eller solrosolja (SME), palmolja (PME), kokosnötpalmolja (CME) osv.

Från vegetabilisk olja:

rapsolja, solrosolja, jordnötsolja, sojabönolja, palmolja, kokosolja, majsolja m.m.

Från avfall:

avfalls-,matlagnings-, friteringsolja

Övrigt:

andra djur- och vegetabiliska fetter

omförestring

Andra generationens biobränslen (under utveckling)

Syntetiska biobränslen, bl.a.:

BTL

Fischer-Tropsch (FT) diesel

Syntetisk (bio)diesel

Dimetyleter (DME)

Biomass-to-liquids (BTL)

Fischer-Tropsch (FT) diesel

Synthetic (bio)diesel

Dimethylether (DME)

Biomassa, avfall eller svartlut Förgasning och syntes

Biodiesel (hybrid mellan första och andra generationen)

NExBTL NExBTL Vegetabiliska oljor och animaliskt fett

Hydrering (förening med väte) och raffinering

Källor: ”Biofuels for Transport - An International Perspective” från IEA, ”Biofuels in the European Union” från Biofuels Research Advisory Council och Fokus Bioenergi nr 8 2004 från SVEBIO.

Biodiesel tillverkas idag genom att någon form av fett eller olja omförestras. Den vanligaste råvaran är en vegetabilisk olja men även andra typer av fetter och oljor kan användas. Vegetabiliska oljor som ska användas till bränsle extraheras från oljeväxtfrön antingen genom att oljan pressas ur fröna mekaniskt eller dras ut m.h.a. ett lösningsmedel som t.ex. hexan som

6 Källor: Rapporten ”An overview of biofuel technologies, markets and policies in Europe” från ECN (Energy research Centre of the Netherlands) och Fokus Bioenergi nr 8 2004 från SVEBIO 7 Fettsyraestrar omfattar vegetabiliska metylestrar, fettsyrametylestrar (FAME, fatty-acid methyl esters) och fettsyraetylestrar (FAEE, fatty-acid ethyl esters).

8

är lätt att återvinna.8 Tillvägagångssättet är detsamma som för framställning av vegetabiliska oljor som ska användas till livsmedel. De mest använda oljeväxtfröerna är frön från raps, sojaböna, palm och solros. Biprodukterna från oljeutvinningen kan användas till foder, gödningsmedel eller förbränning. Från 1 000 kg rapsråvara med 8 - 9 % fuktighet går det att utvinna runt 390 kg9 vegetabilisk olja.

Den vegetabiliska oljan omförestras m.h.a. en alkohol (t.ex. metanol eller etanol) och en katalysator. I följande tabell visas uppskattade volymer av insatsvarorna och produkterna efter omförestringen. Tabell 2 Uppskattade volymer av insatsvaror och produkter efter omförestring Estimated volumes of input and output after esterification

Insatsvara Volymprocent Efter omförestring Volymprocent Olja eller fett 87 % Ester 86 %

Alkohol 12 % Alkohol 4 %

Katalysator 1 % Gödningsmedel 1 %

Glycerin 9 %

Källa: USAs National Biodiesel Board

Används metanol blir resultatet en fettsyrametylester (FAME) och används etanol blir det en fettsyraetylester (FAEE). Metanol och etanol kan både ha fossilt och biologiskt ursprung. I dagsläget används mest fossil metanol vid tillverkningen. Mängden är ca 10 % och metanolen återanvänds. Vid omförestringen bildas metylester och glycerin (glycerol). Glycerin kan användas i kosmetika och läkemedelsindustrin. Den metylester som bildats består till ungefär 98 % av ren metylester och kan renas ytterligare genom destillation.

2.1.1 Råvaror Tabell 3 Biodieselns råvaror och deras namn på svenska, engelska, tyska och franska Biodiesel feedstock in Swedish, English, German and French

Oljefrö Vegetabiliska oljor

Svenska Engelska Tyska Franska

Raps, rybs Rapsolja, lobra-olja, canola

Rapeseed oil, turnip rape oil, colza oil, ravision oil

Rapsöl, rüböl, rübsen-öl

Huile de colza

Sojabönor Sojaolja, sojabönolja Soya bean oil, soybeanoil

Soyaöl Huile de soja

Oljepalm (fruktkött) Palmolja Palm oil Palmöl Huile de palme

Oljepalm (kärnor) Palmkärnolja Palm kernel oil Palmkernöl, Palmkernfett

Huile de palmiste

tabellen fortsätter på nästa sida

8 Källa: Kemikalieinspektionen. 9 Källa: Den ännu ej publicerade doktorsavhandlingen ”Wettbewerbsfähigkeit der Bioethanolproduktion in Deutschland unter Berücksichtigung der internationalen Konkurrenz” av Oliver Carl Henniges som i sin tur hänvisar till Flaig und Mohr (1993).

9

fortsättning från föregående sida Oljefrö Vegetabiliska oljor

Svenska Engelska Tyska Franska

Bomull Bomullsfröolja, cottonolja, kottonolja

Cottonseed oil Cottonöl, Baumwollsaatsamenöl

Huile de coton

Solros Solrosolja Sunflowerseed oil, Sunflower oil

Sonnenblumenöl Huile de tournesol

Kokospalm Kokosolja, kokosnötolja, kokosflott

Coconut oil Kokosöl, kokosfett Huile de coprah

Jordnötter Jordnötsolja Groundnut oil, peanutoil

Erdnüssöl Huile d’arachide

Majs (groddar) Majsolja Maize oil, corn oil Maiskeimöl Huile de maïs

Oliver (fruktkött) Olivolja, bomolja Olive oil Olivenöl Huile d’olive

Sesamfrö Sesamolja Sesame oil Sesamöl Huile de sesame

Färgtistel Safflorolja, tistelolja Safflower oil Safloröl Huile de carthame

Babassupalm Babassufett, babassuolja

Babassu oil Babassufett Huile de babassu

Källa: Vegetabiliska oljor och fetter, Karlshamns AB, 1989

2.2 Egenskaper, specifikation & användningsområden Vegetabiliska oljor kan användas som bränsle direkt men det kräver att dieselmotorerna anpassas för denna användning. Genom att omförestra oljan till biodiesel kan denna användas utan någon förändring av motorerna eftersom metylestrarnas molekylkedjor liknar den fossila dieselns uppbyggnad.

Dock är biodiesel mer aggressiv mot olika material och därför lämnar biltillverkarna inga garantier för inblandningar som är större än t.ex. 5 %. För att köra på 100 % biodiesel måste några små justeringar göras i motorerna. I bränslesystem och lagringstankar bör biodieselresistenta material användas.

Biodiesel bryts snabbt ner i naturen vilket är en ekologisk fördel. Samtidigt blir den svårare att lagra och bör förvaras utan syre, utan vatten, mörkt och svalt. Jämfört med vegetabilisk olja går dock biodieseln att lagra längre.

Beroende på biodieselns höga viskositet uppstår problem när temperaturen kryper under 0°C, vilket kan lösas med uppvärmning eller tillsatser.

EUs specifikation EN 14214:2003 anger krav och testmetoder för 100 % FAME som ska användas i dieselmotorer antingen som 100-procentigt bränsle eller som inblandning i fossil diesel. Biodiesel kan även användas som rengöringsmedel, lösningsmedel eller hydraulolja10.

10 Källa: ”Industrigrödor” av Stiftelsen Lantbruksforskning.

10

2.2.1 Klassificering och tullar För att veta vilken produkt som diskuteras i statistiska, politiska eller tullsammanhang måste produkterna klassificeras. Internationellt finns det harmoniserade systemet (HS)11, där produkter klassificeras enskilt eller i grupp upp till 6-ställig nivå d.v.s. undergrupperna kan ha upp till sex siffror. Inom EU används den kombinerade nomenklaturen (KN)12 som bygger på det harmoniserade systemet och ger en mer detaljerad uppdelning för vissa produkter upptill 10-ställig nivå. Tabell 4 KN-nummer för rapsolja, RME och biodiesel samt tullar för våren 2006 Tariffs and CN codes for rape oil, RME and biodiesel, spring 2006

Tulltaxans beskrivning KN-nr Tullar våren 2006Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor … 1507-1508, 1511-

1518 0-16 %

Rapsolja … även raffinerade… för tekniskt eller industriellt bruk, med undantag av tillverkning av livsmedel

Vegetabiliska fetter och oljor … som helt eller delvis hydrerats, omförestrats eller elaidiniserats, även raffinerade … bl.a. rapsolja … för tekniskt eller industriellt bruk, med undantag av tillverkning av livsmedel

1514 11 10 00 1514 19 10 00

1516 20 95

3,2 %5,1 %

5,1 %

Blandningar av flera fetter som var för sig vore hänförliga till nr 15161 1517 eller 1518 2-16 %

… blandningar av flytande feta vegetabiliska fetter … oraffinerade blandningar … för tekniskt eller industriellt bruk … andra blandningar… för tekniskt eller industriellt bruk … oätliga blandningar

1517 90 91 00 1518 00 31 00 1518 00 39 00 1518 00 95 00

9,6 %3,2 %5,1 %

2 %

Biodiesel1 3824 90 0-6,5 %

RME 3824 90 99 99 6,5 %

1 Nya råd från HS-kommittén i WCO. WCO är världstullsorganisationen med 169 medlemsländer och står för World Customs Organization, på franska heter den L'Organisation mondiale des douanes (OMD). HS-kommittén (HSC) fattar beslut om ändringar i HS-nomenklaturen.

Källor: Tulltaxan, Tullverket, rapporter från HSC

2.3 Olika drivmedel Biodiesel är inte det enda förnybara biodrivmedlet. Det finns flera olika alternativ som passar för olika områden. I följande bild visas några av de drivmedel som biodiesel konkurrerar med eller kommer att konkurrera med i framtiden.

11 Det harmoniserade systemet (HS) är det internationellt överenskomna systemet för varubeskrivning och kodifiering som används för klassificering av statistik över utrikeshandeln och för tullsatser. Systemet infördes 1 januari 1988 och har samma ställning som en internationell konvention. (Harmonized Commodity Description and Coding System) 12 EU tillämpar den kombinerade nomenklaturen (KN) som grundar sig på HS. I KN finns fler underavdelningar där EU har behov av detta för statistik över utrikeshandeln, för lagstiftningen i jordbruksfrågor eller för tullsatserna. KN-numren och en beskrivning av produkterna återfinns i tulltaxan.

11

Figur 1 Olika drivmedel Various fuels Källa: Energimyndigheten, tillägg Jordbruksverket

Sett till hela transportsektorn i Sverige så är el, etanol, RME och biogas de alternativa drivmedlen som används i någon större utsträckning. Den slutliga energianvändningen i transportsektorn i Sverige 2004 visas i bilden nedan. Biodrivmedlen (grön el ej inräknat) stod för 1,5 % varav etanolen stod för 1,3 % och RME och biogas för vardera 0,1 %.

Bensin40%

Diesel/Eo129%

El2,3%

Etanol1,3%

RME0,1%

Naturgas inkl gasol0,2%

Eo 2–50,7%

Flygbränsle m m8%

Biogas0,1%

Bunkerolja19%

Figur 2 Slutlig energianvändning i transportsektorn 2004 (inklusive utrikes sjöfart), TWh Final use of energy in the transport sector in 2004 (international shipping included), TWh Källa: Energimyndigheten

Inom EU är användningen av RME (biodiesel) mycket större än i Sverige. 2004 producerades drygt 1,9 miljoner ton biodiesel inom EU inklusive de nya medlemsländerna. Detta motsvarade drygt 1,7 miljoner ton olja vilket kan jämföras med den EU-producerade etanolen som 2004 var knappt 0,5 miljoner ton och omräknat till oljeekvivalenter motsvarade drygt 0,3 miljoner ton.

Drivmedel

Konventionella/fossila AlternativaBensin och diesel

Fossila FörnybaraEtanolNaturgas Biodrivmedel ÖvrigaVätgas Etanol VätgasGasol Biogas ElSyntetdiesel Biodiesel (FAME/RME)

MetanolDimetyleterSyntetdieselVätgasEl

12

2.3.1 Energiinnehåll Olika drivmedel har olika energiinnehåll och kan således driva ett fordon olika långt på samma volym. Naturvårdsverket har gjort en sammanställning över schablonfaktorer för olika bränslen och några av dessa visas i följande tabell. Naturvårdsverket anger också att energiinnehållet varierar för biobränslen och avfall efter dess täthet, fukthalt och hur det behandlats. Jämför man biodiesel och diesel är energiinnehållet nästan detsamma. Tabell 5 Schablonfaktorer för värmevärdet (energiinnehållet) för olika drivmedel, MWh/m3

Standard coefficients for the heat value (energy content) of various fuels, MWh/m3

Drivmedel MWh/m3 Bensin 8,7

Etanol 6,2

Diesel MK1 9,8

Diesel MK2/MK3 10

RME (biodiesel) 10

DME 0,015

Metanol 4,3

Biogas 0,01

Vätgas 0,003

Källa: http://www.naturvardsverket.se/dokument/klimat/index.html (Klimat i förändring>Minska utsläppen>Verktygslåda för kommuner och företag>Emissionsfaktorer)

2.4 Kretslopp13 och utsläpp Biodiesel är ett förnybart drivmedel eftersom råvarorna är förnybara och inte ändliga som råoljan. Dessutom bidrar vissa typer av biodiesel inte med lika mycket koldioxid till atmosfären som fossila drivmedel eftersom råvarorna använder koldioxid i fotosyntesen. I figuren påföljande sida ges en förenklad bild av hur koldioxid, syre, och energi rör sig när biodiesel respektive bränsle från fossila råvaror används som drivmedel.

I fotosyntesen bildas energirika organiska ämnen (biomassa) och syrgas (O2) utav vatten (H2O), koldioxid (CO2) och solenergi. Vid omvandling av jordbruks- eller skogsbruksråvara till biodiesel eller av fossil råvara till bränsle samt vid förbränningen av biodiesel eller fossila bränslen förbrukas syre och koldioxid bildas.

13 Källa: Ekologiboken av Håkan Pleijel för Naturskyddsföreningen

13

Figur 3 Förenklad bild av hur syre, koldioxid och energi rör sig vid användning av biodiesel eller fossila bränslen A simplified picture of the movements of oxygen, carbon dioxide and energy when biodiesel or fossile fuel is used Källa: Ekologiboken av Håkan Pleijel för Naturskyddsföreningen, Jordbruksverkets bearbetning

När jordbruks- eller skogsbruksmarken odlas tar de nya växterna upp koldioxid för omvandling till kolhydrater. I denna process frigörs syre. Så länge marken odlas kommer ny koldioxid att tas upp av växterna. Biodiesel ingår på så sätt i ett kretslopp men det sker ändå ett visst nettoutsläpp av koldioxid. Storleken på nettoutsläppet (totalt utsläpp inklusive utsläpp vid brukning av mark, skörd, pressning, omförestring m.m. och distribution minus den koldioxid som åter binds i växterna) beror på de tekniker och de drivmedel och energiformer som används hela vägen från sådd av råvara till användning av färdig biodiesel.

De fossila råvarorna kol, olja och naturgas är gamla rester av t.ex. skogar, träsk och alger som dött och skyddats från fullständig nedbrytning. Dessa har en gång i tiden bidragit med syre men idag innebär förbränningen ett nettotillskott av koldioxid i atmosfären.

Utsläppen av CO (koloxid), HC (kolväten) och NOx (kväveoxid/dioxid) är i regel lägre vid dieselkörning än vid bensinkörning. Samtidigt är utsläppen av sotpartiklar större. Teknik för att minska utsläppen av partiklar och NOx vid dieselkörning finns och håller på att introduceras och utvecklas.14 Använder föraren biodiesel blir utsläppen av sotpartiklar, CO, HC samt SOx (svaveloxider) lägre än vid vanlig dieselkörning men utsläppen av NOx blir likvärdiga eller något högre.15 NOx bidrar till marknära ozon, nerbrytningen av ozonlagret och räknas till en av växthusgaserna.

14 Källa: ”Med hållbarhet i tankarna - Introduktion av biodrivmedel” publikation 2002:83 från Vägverket 15 Källa: Fokus Bioenergi nr 8 2004 från SVEBIO

solenergi solenergivatten atmosfär vatten atmosfär

fotosyntes i fotosyntesgröna växter för mycket

längesen

syre energirika organiska koldioxid syre gamla rester av koldioxidämnen, s.k. bomassa skogar, träsk & alger

omvandling till fossil råvarabiodiesel omvandlas till bränsle

förbränning av förbränning av biodiesel fossila bränslen

energi energi

15

3 Styrmedel - råvaran 3.1 Åtgärder inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik 3.1.1 Marknadsregleringar på oljeväxtområdet EU har sedan många år tillämpat frihandel för oljeväxtfröer och för mjöl som framställs vid oljeutvinning (bl.a. raps- och sojamjöl). Det tas däremot ut en liten tull vid import av vegetabilisk olja och margarin. EU tillämpar inte heller några exportbidrag eller interventionsuppköp för oljeväxter och vegetabilisk olja.

RME klassificeras i tullnomenklaturen under varukod 3824 90 99 99, diverse kemiska produkter. Vid import från tredje land uppgår tullen till 6,5 procent.

3.1.2 Energigrödestödet Stödet till odling av energigrödor tillkom som en del av den jordbrukspolitiska reformen 2003. De jordbrukare som odlar grödor för energiändamål ges stöd med 45 euro/ha. Stödet är lika stort i EU-15, Malta och Slovenien, d.v.s. i de länder som tillämpar gårdsstödet. Beloppet är också oberoende av vilken gröda som odlas. Totalt för hela EU får stöd ges för 1,5 miljoner hektar, arealen har inte delats upp i landsvisa kvoter. Om ansökningarna överskrider den totala kvoten ska en linjär neddragning av stödet göras i alla medlemsländer. Alla grödor utom hampa är möjliga att odla för att få del av stödet (sockerbetor fr.o.m. 2006). Godkända energiprodukter är biodrivmedel, elektrisk energi och värmeenergi som produceras från biomassa. Exempel på biodrivmedel är bioetanol, biodiesel och biogas.

Regelverket som styr rätten att få del av stödet till odling av energigrödor är omfattande då det finns risk för dubbla stöd. Grödor som är berättigade till energigrödestödet måste utnyttjas för energiändamål och kan t.ex. inte anmälas till intervention eller exporteras med bidrag. För att undvika dessa risker ställs det bl.a. krav på kontrakt mellan odlarna och industrin och att det ska ställas säkerhet. Administrationen uppfattas av många odlare och industrier som svår att tillämpa och kan ha bidragit till att hålla tillbaka intresset för att ta del av stödet.

Under 2004 var intresset för att utnyttja stödet för odling av energigrödor litet i såväl EU som Sverige. En anledning till detta kan vara att reglerna blev kända först i ett sent skede och jordbrukarna och industrin inte hann med att upprätta kontrakt.

I Sverige ansöktes om bidrag för endast 117 hektar under 2004 men 2005 steg ansökt areal till 5 914 hektar. Preliminära uppgifter för 2006 tyder på en kraftig ökning till drygt 20 000 hektar. För EU saknas fördelning på olika grödor för vilka stöd har sökts.

3.1.3 Odling på uttagen areal Sedan EU införde krav på att lägga mark i träda 1993 har det varit möjligt att använda denna mark för odling av industri- och energigrödor (I/E-grödor). Den obligatoriska trädan inom EU har varierat över tiden och är för närvarande 10 procent av åkerarealen. Odlingen är i princip obegränsad men de foderbiprodukter som uppkommer från odling av oljeväxter får inte överstiga 1 miljon ton sojaekvivalenter enligt en överenskommelse mellan EU och USA (den s.k. Blair House uppgörelsen).

16

Vid odling av I/E-grödor på uttagen areal får brukaren samma stöd som för annan areal på företaget eller som om ingen odling förekommit. Alla jordbruksgrödor får odlas på uttagen areal under förutsättning att de används till godkända industri- eller energiändamål. Odling av jordärtskockor, cikoriarot och hampa ger dock inte rätt till stöd.

Tillämpningsreglerna är snarlika de regler som gäller för stöd till odling av energigrödor, med vissa undantag som bl.a. att det inte krävs något odlingskontrakt för fleråriga grödor. Tabell 6 Odling av oljeväxter på uttagen areal i EU 2005, hektar Cultivation of oilseeds on set-aside land in the EU, 2005, hectares

Land Raps Solros TotaltBelgien 2 788 2 788

Danmark 23 571 23 571

Tyskland 365 350 13 392

Grekland 0

Spanien 446 8 207

Frankrike 316 300 41 100

Irland 443 443

Italien 7 918 7 918

Luxemburg 1 074 1 074

Nederländerna 1 033 1 033

Malta 0

Österrike 6 093 2 808

Slovenien 1 378 1 378

Finland 0

Sverige 3 433 3 433

Storbritannien 75 600 75 600

TOTALT 797 510 73 425 870 935

Källa: EU-kommissionen

Preliminära uppgifter för 2006 tyder på att odlingen i Sverige har minskat något till ca 4 000 hektar.

3.2 Marknadsregleringar i andra länder Tullskyddet för oljeväxtfrö och vegetabiliska oljor är lågt på de ledande marknaderna i världen. Många länder tillämpar frihandel för oljeväxtfrö. För vegetabilisk olja tas det som regel ut en värdetull på några procent.

I följande tabell ges några exempel på tulluttag för oljeväxter och vegetabilisk olja.

17

Tabell 7 Tullar för oljeväxter och vegetabiliska oljor i ett antal länder Tariffs on oilseeds and vegetable oils in selected countries

Land Rapsfrö Sojabönor Rapsolja SojaoljaArgentina 8 % 8 % 10-12 % 10-12 %

Australien 0 0 5 % 5 %

Brasilien 8 % 8 % 10-12 % 10-12 %

Kanada 0 0 4,5-9 % 4,5-9 %

Kina 0-3 % 0-3 % 9-19,9 % 9-19,9 %

Ryssland 5 % 0 15 % 15 %

Ukraina 0-5 % 0-5 % 5-10 % 5-10 %

USA 0,0058 $/kg 0 6,4 % 19,1 %

Källa: EU-kommissionen

Importtullarna för den tullposition där RME är klassificerad, 3824 90 99 99, ligger runt 5 procent i de flesta av de viktigare länderna på världsmarknaden, bl.a. USA, Australien, Kanada, Ryssland och Japan (se även tabell i avsnitt 4.4.3 Handel med tredje land).

19

4 Avtal, regleringar, initiativ och strategier - biodiesel

4.1 WTO16-avtalet17 WTO-avtalet som skrevs under i slutet av Uruguayrundan är det avtal som reglerar den internationella handeln mellan medlemsländerna. För närvarande är 149 länder (december 2005) av jordens alla länder med i WTO (191 länder är medlemmar i FN). I WTO-avtalet ingår jordbruksprodukterna i ett särskilt avtal kallat jordbruksavtalet. Detta berör alla produkter som ingår i HS18-kapitel 1 t.o.m. 24 utom fisk och fiskprodukter samt ytterligare några produkter på fyr- och sexställig nivå. I WTO-sammanhang räknas alltså vegetabiliska oljor som hänförs till HS-kapitel 15 som en jordbruksprodukt medan biodiesel som hänförs till HS-kapitel 38 räknas som en industriprodukt.

Varje land som är medlem i WTO har gjort vissa åtaganden och dessa finns i respektive lands bindningslista. I bindningslistan anges bl.a. vilka tullar som landet åtagit sig att inte överstiga för respektive produkt, om landet tänker använda sig av särskilda skyddsåtgärder, vilka tullkvoter som landet tillämpar och vilka produkter som landet vill kunna använda exportbidrag för.

Arbetet med GATT19, ett av grundavtalen i WTO, ledde under senare delen av 1900-talet fram till att tullarna för i-ländernas industriprodukter gradvis sänktes till i genomsnitt under 4 %. Tullskyddet för jordbruksprodukter är fortfarande högt. EUs snitt ligger för närvarande på 22,8 % (oktober 2005).

När WTO-avtalet infördes var en av reglerna för marknadstillträde att varje land skulle öppna sin marknad för minst 3 % av konsumtionen för basperioden för respektive produkt. Denna andel har under genomförandet av avtalet ökats till 5 % vilket alltså gäller idag.

I de pågående WTO-förhandlingarna har medlemsländerna enats om ett ramverk (2004) för fortsatta tullsänkningar och neddragningar av stöd på jordbruksområdet. Ramverket innebär bl.a. att exportbidragen ska avskaffas och att tullarna på jordbruksprodukter ska sänkas. EUs senaste bud (oktober 2005) för jordbruksprodukter är att sänka genomsnittstullen med 46 % till i snitt 12,2 %. För jordbruksstöden ska sådana stöd som anses störa handeln sänkas. Jordbruksförhandlingarnas ordförande presenterade den 22 juni 2006 ett utkast till en detaljerad uppgörelse men under juli bröt förhandlingarna samman.

4.1.1 WTOs principer för handel Det multilaterala handelssystemet grundar sig på följande principer.

• Handel utan diskriminering: WTO-länderna måste ge samma förmåner till alla WTO-medlemmar vilket kallas mest-gynnad-nationsbehandling. WTO-länderna måste ge importerade produkter nationell behandling d.v.s. samma behandling som egenproducerade produkter inom landet.

16 World Trade Organisation, Världshandelsorganisationen. 17 Källa: www.wto.org, europa.eu.int 18 Se avsnitt 2.3.1 om klassificering och tullar. 19 General Agreement on Tariffs and Trade, ett av huvudavtalen i WTO.

20

• Gradvis friare handel genom förhandlingar

• Genom bindningar och genomsynlighet uppnås förutsägbarhet

• Arbeta för rättvis konkurrens

• Stötta utveckling och ekonomiska reformer

4.1.2 Tullar WTO-medlemmarna måste tullmässigt behandla övriga medlemmar lika d.v.s. ta ut samma tull för samma KN-nummer, förutom då två länder har bilaterala avtal eller om ett land får förmåner enligt GSP-systemet.

4.2 Klimatkonventionen och Kyoto-protokollet20 Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar kom till för att stabilisera utsläppen av växthusgaser. I konventionen står att halterna av växthusgaser bör stabiliseras för att en farlig påverkan på klimatsystemet ska kunna undvikas, dock utan närmare precisering av vad det innebär. Koldioxid är en av växthusgaserna som omfattas av konventionen och utgjorde 1995 82 % av växthusgaserna. Senaste uppdatering i maj 2004 visar att 189 parter antagit21 konventionen. EU har godkänt konventionen både som union och varje land för sig. Konventionen trädde i kraft 1994 när 50 av parterna hade antagit den. Tredje gången parterna möttes antogs ett protokoll som heter Kyoto-protokollet.

Kyoto-protokollet är precis som klimatkonventionen av ramkaraktär. Enligt protokollet åtar sig länderna att under perioden 2008-2012 minska sina utsläpp av växthusgaser med minst 5 % jämfört med 1990-års nivå. Protokollet trädde i kraft 16 februari 2005 för de 161 länder (februari 2006) som antagit protokollet. EU-15 har godkänt protokollet både som union och varje land för sig. EU-15-länderna har förbundit sig att minska sina utsläpp med i genomsnitt 8 % jämfört med 1990. Av de tio nya medlemsländerna har åtta separata åtaganden på 6 - 8 %. Malta och Cypern räknas till en viss kategori länder som inte behöver göra något åtagande. EU-25 står för 14 % av totalt utsläpp.

4.3 Standarder22 Biodieselns egenskaper varierar beroende på vilken råvara och vilken teknik som använts vid tillverkningen. Valet av råvara ger t.ex. utslag på jodtal, densitet, viskositet, cetantal m.m. medan tillverkningsmetoden påverkar innehållet av estrar, vatten, glycerol m.m.

De två mest kända standarderna för biodiesel är USAs och EUs standarder. I stort är de två standarderna väldigt lika i omfattning och värden. De största skillnaderna beror på den tänkta användningen och valda testmetoder. EUs standard är utformad för fettsyrametylestrar som ska användas i dieselmotorer eller för att dryga ut dieselbränslet och testas med CENs metoder (European Committee for Standardization) medan ASTM (American Society for Testing and Materials) har sina metoder för att testa biodiesel för inblandning i vanlig diesel enligt USAs standard. Nedan följer en lista på några standarder för biodiesel.

20 Källa: http://unfccc.int 21 Parterna kan antingen ratificera, anta, godkänna eller ansluta sig till konventionen. I denna text används anta för alla dessa fyra förfaringssätt. 22 Källa: ”Palm Biodiesel: Gearing Towards Malaysian Biodiesel Standards” Malaysian Palm Oil Board 2005

21

Tabell 8 Olika länders standarder för biodiesel Biodiesel standards in various countries

Land Standard för biodiesel Standard för diesel Produkt EU EN 14214-2005 EN 590:1999 FAME

USA ASTM 6751-02 ASTM D 975 FAMAE*

Österrike ON C1191 FAME

Tjeckien CSN 65 6507 RME

Frankrike Journal Officiel VOME**

Tyskland DIN V 51606 FAME

Italien UNI 10635 VOME**

Sverige SS 155436 VOME**

Nya Zeeland NZS 7500:2005

* FAMAE - Fatty acid mono alkyl ester, ** VOME - Vegetable oil methyl ester

Källor: www.bioking.nl, www.standards.co.nz.

4.4 EU 4.4.1 Jordbrukspolitik Romfördraget som inrättades 1957 är grunden för den Europeiska gemenskapen. Med detta fördrag inrättas möjligheten att på olika sätt reglera marknaden för de jordbruksprodukter som listas i bilaga I till fördraget. Följande produkter med anknytning till biodiesel återfinns i bilaga I enligt följande text:

15.07 Vegetabiliska fetter och feta oljor, råa, renade eller raffinerade

15.12 Härdade animaliska eller vegetabiliska fetter och feta oljor, även raffinerade men icke vidare bearbetade

15.17 Återstoder från bearbetning av fetter eller feta oljor

Det är alltså möjligt enligt Romfördraget att reglera marknaden för produkterna ovan.

4.4.2 Miljö-, energi- och skattepolitik EU fastställer enligt rådets direktiv 92/12/EEG (om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor) regler för varor som är belagda med punktskatt och andra indirekta skatter och som direkt eller indirekt förs på konsumtionen av varorna. Berörda varor är bl.a. mineraloljor. Varorna beläggs med punktskatt när de tillverkas inom EU eller när de importeras till EU. Punktskatten ska anses vilande om varorna omfattas av något tulluppskovsförfarande eller skickas enligt gemenskapens interna transiteringsförfarande. Skatten ska betalas när varan släpps för konsumtion.

EU beslutade i slutet av 2003 att medlemsländerna bör se till att en minsta andel biodrivmedel och andra förnybara bränslen kommer ut på marknaden i det egna landet genom det s.k. biodrivmedelsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv (2003/30/EG) om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel). De nationella målens

22

referensvärden var 2 % beräknat på energiinnehållet av all bensin och diesel för transportändamål senast den 31 december 2005 och är 5,75 % senast den 31 december 2010. Medlemsländerna ska också se till att allmänheten upplyses om att det finns biodrivmedel tillgängligt. Inblandningar upp t.o.m. 5 % av fettsyrametylestrar eller etanol i respektive fossilt drivmedel kan medlemsstaterna göra utan särskild märkning. I direktivet finns bl.a. följande definitioner. Biodrivmedel, ett flytande eller gasformigt bränsle för transport som framställs av biomassa. Biomassa, den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter från jordbruk, skogsbruk och därvid förknippad industri, samt den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall. Biodiesel, metylester av dieselkvalitet från vegetabilisk eller animalisk olja, som ska användas som biodrivmedel. Ren vegetabilisk olja, olja framställd från oljeväxter genom pressning, extraktion eller jämförbara metoder, rå eller raffinerad men kemiskt oförändrad, så den är förenlig med motortyperna och motsvarande utsläppskrav.

I följande tabell visas en sammanställning över EU-ländernas initiativ för att nå upp till målen i biodrivmedelsdirektivet. Tabell 9 Olika EU-medlemmars initiativ för att nå målen i biodrivmedelsdirektivet Initiatives in some EU Member States to reach the goals of the EU biofuel directive

Land Skatte- befrielse

Obligatorium

Frankrike Delvis Den andel biobränsle som måste ingå i bensin eller diesel ska ökas enligt följande: 1,2 % 2005; 1,75 % 2006; 3,5 % 2007; 5,75 % 2008; 6,25 % 2009; 7 % 2010

Italien Delvis Allt drivmedel ska innehålla minst 1 % (räknat på energiinnehållet) fr.o.m. 1 juli 2006 vilket ska ökas med 1 % varje år t.o.m. 2010.

Nederländerna Delvis Fr.o.m. 1 januari 2007 måste de företag som säljer drivmedel blanda in 2 % biobränsle (räknat på energiinnehållet). Denna mängd ska ökas för att nå 5,75 % 2010.

Spanien Total Nej Storbritannien Delvis 2008/09 ska 2,5 volymprocent av drivmedel utgöras av biobränslen vilket ska ökas till

3,75 % 2009/10 och 5 % 2010/11 Sverige Total Regeringen har tagit fram underlag till ett förslag om att införa ett system med gröna

certifikat fr.o.m. 1 januari 2009. Tyskland Skattebefrielse t.o.m. juli 2006. Fr.o.m. 1 augusti 2006 infördes en skatt

på 10 cent/liter för ren biodiesel och 15 cent/liter för biodiesel för inblandning och kommer att höjas stegvis t.o.m. 2009. Obligatorisk inblandning i diesel beskattas som vanlig diesel.

Fr.o.m. 1 januari 2007 ska 4,4 % biodiesel blandas i vanlig diesel.

Österrike Delvis 2,5 % (räknat på energiinnehållet) ska fr.o.m. 1 oktober 2005 utgöras av biobränslen, 4,3 % gäller fr.o.m. 1 oktober 2007 och 5,75 % gäller fr.o.m. 1 oktober 2008

Källa: IFQC Biofuels Center, ”Baromètre des biocarburants” maj 2006

Inom EU enligt rådets beslut 2001/224/EG (om nedsättning av punktskattesatser och befrielse från punktskatter för vissa mineraloljor som används för särskilda ändamål) har det fastställts minimiskattenivåer för energiprodukter och elektricitet för att minska beskattningsskillnaderna mellan medlemsländerna. De energiprodukter som ska beskattas är bl.a. produkter enligt KN-nummer 1507-1518 och 3824 90 99, när de är avsedda att användas som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Dessutom ska produkter som är avsedda att användas som bränsle för uppvärmning eller som motorbränsle, beskattas i nivå med skattesatsen för likvärdigt bränsle. Hänvisningar i punktskattedirektivet till mineraloljor gäller även alla energiprodukter.

23

Medlemsländerna har möjlighet att tillämpa skattebefrielse eller skattenedsättningar inom pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter eller för bränslen från förnybara källor genom det s.k. energiskattedirektivet (Rådets direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet). Möjligheten att tillämpa skattebefrielse eller nedsatt skattesats gäller även bl.a. för produkter enligt KN-nummer 1507-1518 och 3824 90 99 för de beståndsdelar som framställts av biomassa. Skattebefrielsen eller nedsättningen ska anpassas till råvaruprisutvecklingen så att företagen inte överkompenseras för sina merkostnader.

4.4.3 Handel med tredje land23 EUs marknad för oljor och fetter karaktäriseras av stor efterfrågan och liten total produktion. EU är därför beroende av världsmarknaden och har därför inget starkt gränsskydd för dessa produkter förutom för olivoljan. Det finns alltså inga kvoter, import- eller exportlicenskrav eller exportbidrag för animaliska och vegetabiliska fetter och oljor eller biodiesel förutom för olivoljan. EUs tullar rör sig, bortsett för olivoljan, mellan 0 och 16 % för växtoljor och biodiesel, se avsnitt 2.2.1 Klassificering och tullar.

Övriga länder har inte heller särskilt höga tullar för biodiesel. I följande tabell visas tullarna för ett urval länder. Tabell 10 Tullar för biodiesel för ett urval länder, våren 2006 Biodiesel tariffs in selected countries, spring 2006

Land TullKina 6,5 %

Indien 12,5 %

Ryssland 5 %

Ukraina 0 %

Norge 0 %

Schweiz 0,02 CHF/kg,

0 CHF/kg för EU-länder

USA 5 %

Kanada 6,5 % av FOB-värdet

Australien 5 % av FOB-värdet

Japan generellt 3,8 % och för vissa länder 2,6 %

Källa: Market Access Database

Riktlinjerna i EUs standard för biodiesel EN 14214 innebär att biodiesel baserad på andra råvaror än raps inte kan användas i samma utsträckning inom EU som RME. De olika oljorna har även olika egenskaper vilket medför att de är olika lämpade för olika klimat. T.ex. har palmoljan en högre smältpunkt och passar därför inte lika bra i kallare klimat.24

23 Källa: Jordbruksverkets vägledning 1:27 för import och export av oljor och fetter 24 Källa: ”EU-25 - Oilseeds and Products - Annual 2005” från USDA Foreign Agricultural Service.

24

4.4.3.1 EUs allmänna preferenssystem, GSP25 EUs allmänna preferenssystem som regleras i rådets förordning (EG) nr 980/2005 (om tillämpning av Allmänna preferenssystemet) omfattar en allmän ordning och två särskilda ordningar. Genom den allmänna ordningen ger EU lägre tullar för import av produkter från 178 u-länder. Systemet innebär att import av vissa produkter från dessa länder är befriade från tull om de räknas som icke känsliga produkter. För känsliga produkter sänks värdetullen med 3,5 % och den specifika tullen med 30 %. Finns både värde- och specifik tull sänks enbart värdetullen. Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor räknas som känsliga produkter i förordningen. Produkter enligt KN-nummer 3824 90 99 räknas som icke känsliga vilket ger tullfrihet för import från GSP-länderna. Den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre innebär att import av alla produkter som är upptagna i förordningen är befriade från värde- och specifik tull. Har produkten både en värdetull och en specifik tull tas enbart värdetullen bort. I förordningen anges 15 länder som har dessa förmåner (Bolivia, Colombia, Costa Rica, Ecuador, Guatemala, Honduras, Nicaragua, Panama, Peru, El Salvador, Venezuela, Georgien, Sri Lanka, Moldavien och Mongoliet). Det är samma länder som tidigare fick förmåner för att de arbetade mot odling av droggrödor, förutom Pakistan, och med tillägg av Georgien, Sri Lanka, Moldavien och Mongoliet. Den särskilda ordningen för de minst utvecklade länderna ger full tullfrihet för import från MUL26. Tullfriheten gäller alla varor utom vapen och ammunition och kallas därför ”everything but arms” (EBA). Tullfriheten gäller fr.o.m. 5 mars 2001 förutom för bananer (1 januari 2006) och för ris och socker (1 september respektive 1 juli 2009). De 50 MUL är i huvudsak små ö-stater och afrikanska länder.

EU har möjlighet att dra in förmånerna för de länder och de sektorer som enligt angivna beräkningar fått för stor betydelse på den europeiska marknaden och för de länder där det sker allvarliga och systematiska överträdelser m.m. EU har i enlighet med detta dragit in förmånerna för import från Indonesien och Malaysia för animaliska och vegetabiliska fetter och oljor (kapitel 15), Kina och Ryssland av kemiska produkter (kapitel 38) och Myanmar är för tillfället undantaget från alla förmåner.

4.4.3.2 Cotonou-avtalet och AVS-länderna27 I väntan på att AVS-EG-partnerskapsavtalet, även kallat Cotonou-avtalet, ska ratificeras har EU genom rådets förordning (EG) nr 2286/02 (om ordningar för jordbruksprodukter och varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter med ursprung i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS-staterna) … ) och beslut nr 1/2000 av Ministerrådet för AVS-EG (av den 27 juli 2000 om de övergångsbestämmelser som skall gälla från och med den 2 augusti 2000 till dess att partnerskapsavtalet AVS-EG träder i kraft) förlängt användningen av de icke ömsesidiga handelsförmåner som tillämpas inom ramen för den fjärde AVS-EG-konventionen. Detta ska fortsätta t.o.m. 31 december 2007 och gäller för de 72 AVS-länder som gjort vederbörlig anmälan till EU. Totalt finns 79 AVS-länder. Särskilda regler gäller för att bestämma produkternas ursprung. För största delen animaliska och vegetabiliska fetter och oljor är importen från AVS-länderna befriad från tull.

25 GSP (Generalized System of Preferences) är samlingsnamn för i-länders olika preferenssystem för u-länder. 26 MUL är de länder som av FN erkänns och klassificeras som de minst utvecklade länderna. 27 AVS-länderna är de länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (Africa, Carribean and Pacific Ocean, ACP) med vilka EU har ingått avtal som ger länderna ett förmånligt tillträde till EU-marknaden.

25

4.4.4 Strategier EU har utöver biodrivmedelsdirektivet arbetat med att ta fram en handlingsplan för biomassa28 som antogs i december 2005, en strategi för biodrivmedel29 som kompletterar handlingsplanen som antogs i februari 2006, och dessutom pågår arbetet med att ta fram en grönbok30 med namnet ”En europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning”. I det sistnämnda dokumentet planeras för en detaljerad plan på kort, medellång och lång sikt för att stabilisera och gradvis minska EUs beroende av importerad olja. Denna plan ska bygga på de två förstnämnda dokumenten ”Handlingsplan för biomassa” och ”En EU-strategi för biodrivmedel”.

För att nå målet i biodrivmedelsdirektivet, att 5,75 % av drivmedlen i transportsektorn ska utgöras av biodrivmedel 2010 räknat på energiinnehållet, beskriver EU-kommissionen sju prioriterade inriktningar i EUs strategi för biodrivmedel. Dessa inriktningar går ut på att

• främja efterfrågan på biodrivmedel,

• utnyttja miljöfördelar,

• utveckla biodrivmedelsproduktion och -distribution,

• öka utbudet av råvaror,

• förbättra handelsmöjligheterna,

• stödja utvecklingsländerna och

• stödja forskning och utveckling.

4.5 Sverige 4.5.1 Punktskattebefrielse För att stötta användningen av biobränslen har Sverige infört en skattelättnad på 100 % för dessa. Skatten för dieselbrännolja som tillhör miljöklass 1 är fr.o.m. 1 januari 2006 på 3 665 kr per m3 och består av energiskatten på 1 042 kr per m3 och koldioxidskatten på 2 623 kr per m3. Skattelättnaden är idag kopplad till respektive företag. Det är EU-kommissionen som avgör om en ansökan om statligt stöd ska beviljas och Sverige har fått godkänt för sin ansökan. De företag som beviljats punktskattebefrielser 2004 - 2008 för biodiesel eller växtoljor visas i följande tabell.

28 Kommissionens meddelande - Handlingsplan för biomassa, KOM(2005) 628 slutlig 29 Kommissionens meddelande - En EU-strategi för biodrivmedel KOM(2006) 34 slutlig 30 En grönbok är ett officiellt kommissionsdokument där de första idéerna om eventuella åtgärder på gemenskapsnivå presenteras. Dokumentet syftar till att skapa debatt och kan leda till att kommissionen antar en vitbok med konkreta förslag på området. En vitbok kan närmast jämföras med en svensk regeringsproposition.

26

Tabell 11 Företag som beviljats punktskattebefrielser för biodiesel för 2004 - 2008 Companies relieved from selective purchase taxes for biodiesel in 2004-2008

Företag Bränsle Utnyttjat/ ej utnyttjat dispensen t.o.m. 2005

Ageratec AB RME

Carry on HB, (ingår i Ageratec AB) RME

Excellens Källesjö AB RME

Energilotsen i Sverige RME

Fortum, (idag Neste oil) ej

TallOil AB RME, FAEE ej

OK/Q8

Jonsson, Bengt (Skeppsta Maskin AB) rapsolja

Scanbio ASA vegetabiliska eller animaliska estrar ej

Svenska Statoil AB RME

Preem Petroleum AB RME

LEFAB Legofyllnad AB RME ej

Norups gård AB RME ej

Fred Holmberg & CO AB RME

Malmström, Per rapsolja

ELAB Utveckling AB FAME ej

Svenska Ecobränsle AB RME

Hampekraft HB biooljebas ej

AB Svenska Shell FAME ej

Källor: Finansdepartementets förteckning över dispensbeslut och Energimyndighetens redovisning av skattebefrielsen 2006

Försäljningen av RME med skattebefrielse har sedan den första dispensen gavs 1995 rört sig runt 7 000 - 8 000 m3 per år vilket framgår av tabellen nedan.

Skattebortfallet är framräknat utifrån mängd ersatt diesel och total befrielse från CO2- och energiskatt. Eftersom tanken är att skattenedsättningen för biodrivmedel ska kompensera för merkostnader vid produktion blir det teoretiskt sett ingen skillnad i storleken på momsen eftersom den antingen räknas på merkostnaderna eller på skatten (vid ett lägre pris). Tabell 12 Försäljning av dispensgiven biodiesel i Sverige 2002 - 2005, miljoner liter och miljoner kronor Sales of biodiesel exempted from taxes in Sweden, 2002-2005, million litres and SEK million

År 1995 - 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

biodiesel, m3 16 000 7 500 7 000 8 000 8 000 8 000 6 596 10 160 9 916

beräknat skattebortfall, miljoner kronor

i.u. i.u. i.u. i.u. 59 59 21,0 31,4 i.u.

i.u. = ingen uppgift

Källa: Energimyndighetens rapportering om skattebefrielse

27

4.5.2 Miljöklassning på alternativa bränslen31 Regeringen har lagt fram en proposition (2005/06:181) om ändringar i lagen om motorfordons avgasrening och motorbränslen och lagen om skatt på energi. Ändringarna ska främja introduktion och användning av alternativa motorbränslen. Förslaget innebär för biodiesel att det blir möjligt att blanda in upp till 5 % fettsyrametylestrar i dieselbränslet jämfört med dagens maximala inblandning med 2 % och att alternativa motorbränslen ska kunna beskattas i miljöklass 1. Riksdagen tog beslut om propositionen den 2 juni 2006 och ändringarna träder i kraft fr.o.m. 1 augusti 2006.

4.5.3 Strategi Den 22 juni 2006 presenterade ”Kommissionen mot oljeberoende”, som tillsatts av regeringen, sin rapport om strategier för att till år 2020 bryta Sveriges oljeberoende. Ett av målen för 2020 som redovisas är att vägtransporterna ska använda 40 - 50 % mindre mängd bensin och diesel. Ett sätt att nå detta mål går ut på att öka produktionen av drivmedel från bl.a. det svenska jordbruket. Tanken är att energigrödor ska odlas på mellan 300 000 och 500 000 hektar åker och nedlagd, ej beskogad, åkermark

4.6 Initiativ i andra länder EU har den klart största produktionen av biodiesel och Tyskland står för 50 - 60 % av denna produktion. Tysklands stora andel förklaras av den skattebefrielse som lämnats t.o.m. juli 2006. USA, som är näst största producent, producerar runt en tiondel av vad som produceras i EU. Efter USA följer Brasilien och Australien. I USA görs flera satsningar för att öka produktion och användning av biodrivmedel vilket beskrivs kort i följande tabell inklusive för nio andra länder samt EU. Mer om utvecklingen i dessa länder står under avsnitt 8.5 Utveckling i olika länder. Tabell 13 Initiativ för ökad biodieselproduktion och användning i satsande länder Initiatives to promote increased production and use of biodiesel in countries that focus on biofuels

Land Initiativ Skattemässiga initiativ Huvudsaklig råvara

Europa Uppmaning till frivilliga åtaganden i medlemsländerna att 5,75 % av drivmedlen ska utgöras av biobränslen 2010, 2 % var direktivet för 2005.

Flera medlemsländer ger skattebefrielse/nedsättning för att stötta introduktionen av biobränslen

Rapsolja

tabellen fortsätter på nästa sida

31 Källor: Pressmeddelande 16 mars 2006 ”Ny lag om miljöklassning på alternativa bränslen” och sammanfattning om propositionen ”Miljöklassning av alternativa motorbränslen m.m.” från Regeringskansliet, pressmeddelande 19 januari 2006 från Svensk Raps och riksdagsbeslutet 2 juni 2006

28

fortsättning från föregående sida

Land Initiativ Skattemässiga initiativ Huvudsaklig råvara

USA Det finns flera olika lagar och initiativ, både federala och statliga, som främjar produktion och användning av biodiesel. Några av dessa beskrivs kort nedan och under skattemässiga initiativ.

EPAct 1992: Av federala fordon måste en viss procent (som ökats under årens lopp) köra på alternativa icke-oljebaserade bränslen.

”The USDA’s Commodity Credit Corporation Program” ger under åren 2003 - 2006 bioenergiproducenter betalt för att de ökar sin bioenergiproduktion enligt ett särskilt ersättningssystem.

EPAct 2005 omfattar flera olika initiativ

Andra federala och statliga program

The Biodiesel Tax Credit: Sedan oktober 2004 t.o.m. slutet av 2008 (ev. längre) får de företag som blandar in biodiesel i den fossila dieseln viss skattelättnad.

Andra federala och statliga program

Australien Målet i i landets ”Biofuels Action Plan” är 350 miljoner liter 2010.

Ja Tittar på olika råvaror

Brasilien Det frivilliga programmet med B2 (diesel med 2 % biodiesel) blir obligatoriskt 2008 och kommer att ökas till B5 2013.

Ja Soja, ”Mamouna, palm”, Babassu palm, talg, ”Dênde palm”, solros

Argentina Förslag ligger i kongressen på 5 % obligatorisk användning av biodiesel och etanol tre år efter antagandet.

Total skattebefrielse för biodiesel i 15 år från punkt-, omsättnings- och inkomstskatt.

Soja

Indien Planer finns på att plantera ”Jatropha curcas”-träd för att tillverka biodiesel. Regeringen planerar att utöka försök med B5 (diesel med 5 % biodiesel) till 2006/07 och öka till B20 till 2011/12, men det finns problem som t.ex. att metanolkapaciteten är otillräcklig.

Indonesien Konsumtionen av biobränsle ska ökas till 2 volymprocent av total bränslevolym 2010 och 5 volymprocent 2025

Nej Palmolja

Kanada Det finns ett förslag på att öka inblandningen av förnybara bränslen till 5 % 2010

Befrielse från punktskatt i vissa provinser

Talg, använda frityroljor, fiskolja, canola

Malaysia Genom ”National Biofuels Policy” förbereds för B5 (diesel med 5 % biodiesel) fr.o.m. 2008.

Nej Palmolja

Nya Zeeland

Frivilligt mål för 2012 på 65 miljoner liter Nej Talg

Thailand Ett biodiesel program godkändes i juli 2001. Fro.m. mitten av 2005 skulle B2 (diesel med 2 % biodiesel) erbjudas i delar av landet vilket skulle utökas till obligatorisk inblandning i hela landet 2010.

Befrielse från bränsleskatt och avgifter för olje- och energiskyddsfonderna.

Källa: IFQC Biofuels Center, mars 2006

29

5 Råvaruproduktion m.m. 5.1 Sverige 5.1.1 Produktion I Sverige är det för närvarande uteslutande raps- och rybsfrö och rapsolja som använts för tillverkning av biodiesel. Även i de fabriker som nu planeras kommer råvaran av utgöras av raps och rybs eller importerad rapsolja.

Oljeväxter kan odlas i de södra och mellersta delarna av Sverige. De grödor som odlas är raps och rybs varav det finns både höst- och vårsorter. Höstsorterna ger en högre avkastning men övervintringen är en känslig del av odlingen. Höstoljeväxter odlas p.g.a. utvintringsrisken till största delen i Götaland.

Under 1970- och 1980-talet uppgick odlingen av oljeväxter i Sverige till 150 000 - 170 000 hektar. Målet för den svenska jordbrukspolitiken var då att odlingen skulle täcka den inhemska konsumtionen av både vegetabilisk olja och av proteinfodermedel. För att nå produktionsmålet tillämpades en priskvot mot spannmålen runt 3:1. Omkring 1990 genomfördes en avreglering av jordbrukspolitiken i Sverige som innebar att beredskapsmålen togs bort. De nationella målen för oljeväxtodlingen försvann definitivt när Sverige blev EU-medlem 1995.

Avregleringen 1990 ledde till snabbt minskad odling av oljeväxter i Sverige och minskningen tilltog efter EU-medlemskapet. Arealen var som lägst nere i drygt 40 000 hektar omkring 2000. Viktiga orsaker till minskningen av odlingen var minskat stöd, låga priser på världsmarknaden och förhållandevis bättre lönsamhet i spannmålsodlingen.

0

20

40

60

80

100

120

140

160

180

1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005

Figur 4 Arealutveckling för oljeväxter i Sverige 1980 - 2006, hektar Oilseed acreage development in Sweden in 1980-2006, hectares Källa: Jordbruksverket

30

Under de senaste åren har odlingen ökat och kommer enligt preliminära uppgifter för 2006 överstiga 90 000 hektar. Odlingen 2006 är den största på mer än 10 år. Den främsta förklaringen till ökningen är att priserna stigit kraftigt för oljeväxtfrö och lönsamheten i spannmålsodlingen varit sämre.

Oljeväxtodlingen inom landet är starkt koncentrerad till slättområdena i söder. Skåne, Västra Götaland och Östergötland hade 2005 nästan 60 procent av den totala oljeväxtarealen.

0

5000

10000

15000

20000

25000

Norrbotte

ns

Kronoberg

s

Blekinge

Dalarn

as

Hallan

ds

Kalmar

Gotlands

Stockholm

s

Uppsala

hekt

ar

Figur 5 Oljeväxtarealen 2005 fördelad länsvis, hektar Oilseed area in 2005, by county, hectares Källa: Jordbruksverket

Bland de olika oljeväxtgrödorna dominerar raps med ca 90 procent av odlingen. Raps avkastar normalt bättre än rybs. Rybsens främsta fördel är att den är tåligare och kan odlas längre norrut i landet.

0

5000

10000

15000

20000

25000

30000

35000

40000

45000

Höstraps Vårraps Höstrybs Vårrybs

hekt

ar

Figur 6 Arealfördelning mellan olika oljeväxtgrödor, 2005, hektar Distribution of acreage by various oilseed crops in 2005, hectares Källa: Jordbruksverket

31

Hektaravkastningen för oljeväxter, och då i synnerhet för våroljeväxterna, har varit i stort sett oförändrad under den senaste tjugfemårsperioden. Under de senaste åren har hektaravkastningen ökat för höstoljeväxterna då nya s.k. hybridsorter börjat användas. Jämfört med spannmålsgrödorna har dock avkastningsutvecklingen gått betydligt långsammare för oljeväxterna. En viktig orsak till detta är att förädlingsarbetet mest varit inriktat på att höja oljekvaliteten så att den ska passa för efterfrågan i livsmedelssektorn. En annan förklaring kan vara att den omfattande odlingen under 1970- och 1980-talen lett till växtföljdssjukdomar som reducerat avkastningen.

0

500

1000

1500

2000

2500

3000

3500

4000

1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004

Höstraps

Vårraps

Figur 7 Hektaravkastning för höstraps och vårraps 1980 - 2005, kg/ha Yield per hectare of autumn rape and spring rape in 1980-2005, kg/ha Källa: Jordbruksverket

Den totala produktionen i Sverige uppgår vid nuvarande odling till ca 200 000 ton oljeväxtfrö. Förändringen över tiden följer väl de förändringar som skett i den odlade arealen.

0

50

100

150

200

250

300

350

400

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

1 00

0 to

n

Figur 8 Produktion av oljeväxtfrö i Sverige 1989 - 2005, 1 000 ton Swedish oilseed production in 1989-2005, 1 000 tonnes Källa: Jordbruksverket

32

5.1.2 Konsumtion av oljeväxter Skörden av oljeväxtfrö används till största delen för framställning av vegetabilisk olja. Oljan används därefter som råvara inom livsmedelsindustrin för tillverkning av bl.a. margarin. En mindre del av skörden används som helfrö i foderindustrin. Sedan i början av 1990-talet har det förekommit en mindre produktion av oljor för tekniska användningsområden, däribland RME.

Den totala förädlingskapaciteten i den svenska oljeindustrin, AarhusKarlshamns, uppgår till ca 300 000 ton oljeväxtfrö. Merparten, ca 250 000 ton utgörs av rapsfrö. Det innebär att industrin importerar rapsfrö och andra råvaror för att täcka behovet. Under den senaste 10-årsperioden har importen av oljeväxtfrö uppgått till 100 000 - 200 000 ton per år. Merparten av importen har utgjorts av rapsfrö. Importen har främst kommit från Tyskland, Danmark, Storbritannien och Frankrike. Import från länder utanför EU har inte förekommit under de senaste åren.

0

50000

100000

150000

200000

250000

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

ton

ÖvrigtSolrosRapsKopraJordnötterSoja

Figur 9 Import av oljeväxter till Sverige under perioden 1995 - 2005, ton Oilseeds imports to Sweden in 1995-2005, tonnes Källa: SCB

En mindre mängd av rapsfröet, ca 30 000 ton, används som helfrö i foderindustrin.

Under de senaste åren har produktionen av vegetabilisk olja i Sverige legat runt 85 - 95 000 ton. Det innebär att ca 225 000 ton råvaror använts i framställningen. Det har också gett en produktion av ca 130 000 - 140 000 ton rapsmjöl som används i foderindustrin. Omkring 40 000 ton rapsolja har importerats de senaste åren. Exporten har ökat de senaste åren från ca 10 000 ton till ca 20 000 ton. Totalt inom landet förbrukas ca 110 - 120 000 ton rapsolja. Merparten används i livsmedelsindustrin, ca 80 000 ton. Det används ca 35 000 ton i foderindustrin och några tusen ton används för tekniska ändamål, däribland för tillverkning av RME.

33

0

10000

20000

30000

40000

50000

60000

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

ton Import

Export

Figur 10 Sveriges utrikeshandel med rapsolja 1995 - 2005, ton Sweden’s foreign trade in rapeseed oil in 1995-2005, tonnes Källa: SCB

Mjölet används i foderindustrin. Sverige är inte självförsörjande på proteinfodermedel utan det sker en omfattande import av rapsmjöl och av sojamjöl. Varje år importeras ca 100 000 ton rapsmjöl och knappt 300 000 ton sojamjöl. Den totala konsumtionen av oljekraftfoder i Sverige uppgår för närvarande till drygt en halv miljon ton.

0

100000

200000

300000

400000

500000

600000

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005

ton

PalmkärnorRapsmjölSolrosmjölSojamjöl

Figur 11 Sveriges import av oljekraftfoder 1995 - 2005, ton Sweden’s import of oil cake in 1995-2005, tonnes Källa: SCB

34

5.1.3 Försörjningsbalans för raps- och rybsfrö I följande tabell visas varuflödena på den svenska marknaden för raps- och rybsfrö produktionsåret 2004/2005. Det framgår av sammanställningen att ca en tredjedel av behovet av oljeväxtfrö täcktes genom import och att 80 % bearbetades till livsmedel. Tabell 14 Försörjningsbalans 2004/2005 för raps- och rybsfrö, 1 000 ton Supply balance in 2004/2005 for rapeseed and colza, 1 000 tonnes

Tillgång Inhemsk produktion 228

Import 105

SUMMA 333

Förbrukning

Utsäde 1

Helfrö till foder 30

Tillverkning av olja på gårdsnivå och mindre anläggningar, pressning

30

Bearbetningsindustrin

- till livsmedel 268

- till teknisk användning 2

Export 1

SUMMA 333

Källa: Jordbruksverket, foderindustrin

5.2 EUs produktionsutveckling av oljeväxter 5.2.1 Odling Inom EU odlas främst tre olika slags oljeväxter: raps, solrosor och sojabönor. P.g.a. de olika växtslagens klimatkrav odlas raps främst i de västra och norra delarna av EU, solrosor i de centrala och södra delarna samt soja i de södra delarna.

Den totala oljeväxtodlingen i EU-25 har legat relativt stabilt runt 6 - 7 miljoner hektar. Sett över tiden har odlingen av sojabönor och solrosor minskat medan rapsodlingen har ökat. Under de senaste fem åren (2001 - 2005) har odlingen av raps ökat med ca 15 procent.

Bland de enskilda medlemsländerna är Frankrike klart störst med en total oljeväxtodling på nära 2 miljoner hektar, följt av Tyskland med knappt 1,5 miljoner hektar. Spanien, Storbritannien, Ungern och Polen har en odling strax över en halv miljon hektar vardera. Bland de länder som odlar raps har Tyskland och Frankrike de största arealerna med drygt en miljon hektar. Storbritannien och Polen har en areal på omkring en halv miljon hektar och Tjeckien har nära 300 000 hektar.

35

0

500 000

1 000 000

1 500 000

2 000 000

2 500 000

Portugal

Estlan

d

Lettlan

d

Finland

Sverig

e

Litauen

Danmark

Slovakie

n

Itailie

n

Tjeckie

n

Spanien

Polen UK

Ungern

Tyskla

nd

Frankri

ke

hektar

soja

solrosraps

Figur 12 Odling av oljeväxter 2005 i EU-25, > 6 000 hektar, hektar EU-25 cultivation of oilseeds in 2005, > 6 000 hectares, hectares Källa: Eurostat

EU:s oljeindustri förbrukar 12 - 13 miljoner ton rapsfrö för framställning av rapsolja. Ur rapsfröet utvinns totalt drygt 5 miljoner ton rapsolja. Under de senaste åren har produktionen av rapsolja ökat. Under 2005/06 väntas ca hälften av den rapsolja som förbrukas inom EU att användas för tekniska ändamål (främst till drivmedel). Under de senaste åren har förbrukningen i den tekniska sektorn ökat kraftigt. Användningen för livsmedelsändamål har däremot legat stilla.

För övriga vegetabiliska oljor används merparten till livsmedelsändamål.

5.2.2 Handel Senast tillgängliga helårsstatistik för EU:s handel avser 2004. Enligt statistiken har EU-25 ett visst handelsöverskott för rapsolja medan det råder ett underskott för rapsfrö. Uppskattningar för 2005 visar att EU kommer att få ett handelsunderskott för rapsolja.

36

0

500

1000

1500

2000

2500

3000

3500

Raps Rapsolja

1 00

0 to

n

ExportImport

Figur 13 Handelsbalans för EU-25 för rapsfrö och rapsolja 2004, 1 000 ton EU-25 balance of trade for rapeseed and rapeseed oil in 2004, 1 000 tonnes Källa: Eurostat

Bland de enskilda medlemsländerna är det Frankrike som svarar för mer än hälften av EU:s rapsfröexport. Andra länder som har nettoöverskott i handeln med rapsfrö är Polen, Ungern och Litauen. Tyskland är det land i EU som importerar mest rapsfrö. Det exporteras dock också en betydande mängd rapsfrö från Tyskland. Sverige är, i likhet med flera andra länder, nettoimportör av rapsfrö. Merparten av handeln med rapsfrö sker mellan EU-länderna.

0

200

400

600

800

1000

1200

1400

1600

1800

Frankri

ke

Tyskla

nd

Storbrit

annien

Danmark

Belgien

Sverig

e

Finland

Litauen

Polen

Tjeckie

n

Slovkien

Ungern

1 00

0 to

n

ExportImport

Figur 14 Handelsbalans för rapsfrö i EU:s medlemsländer (avser 2004), 1 000 ton Balance of trade for rapeseed in EU Member States in 2004, 1 000 tonnes Källa: Eurostat

37

Av rapsolja hade Tyskland störst exportöverskott 2004 med drygt 300 000 ton. Även Frankrike, Belgien och Polen uppvisar exportöverskott. Störst importöverskott har Nederländerna. Andra länder med importöverskott är Storbritannien och Sverige. Handeln med rapsolja i de nya medlemsländerna är mycket begränsad.

0

100

200

300

400

500

600

Frankri

ke

Tyskla

nd

Storbrit

annien

Danmark

Belgien

Sverig

e

Finland

Polen

1 00

0 to

n

ExportImport

Figur 15 Import och export av rapsolja i ett antal EU-länder 2004, 1 000 ton Imports and exports of rapeseed oil in selected EU countries, 2004, 1 000 tonnes Källa: Eurostat

5.2.3 Försörjningsbalanser Tabellen nedan visar försörjningsbalanser för rapsolja i EU-25 2003/04 - 2005/06. Det framgår tydligt att användningen för tekniska ändamål inklusive biodiesel ökar. Tabell 15 Försörjningsbalans för rapsolja i EU 2003/04 - 2005/06, 1 000 ton EU supply balance for rapeseed oil in 2003/04-2005/06, 1 000 tonnes

2003/04 2004/05 2005/06

Förbrukning av rapsfrö 10 456 13 070 13 250

Oljeproduktion 4 369 5 266 5 369

Import från tredje land 33 25 30

Summa tillgång rapsolja 4 402 5 291 5 399

Export till tredje land 138 155 140

Teknisk användning (inkl. biodiesel) 1 804 2 291 2 459

Livsmedelsanvändning 2 527 2 761 2 747

Övrigt (foder, utsäde) 50 50 49

Källa: Eurostat

38

För att bedöma EU-25 balanser på oljeväxtområdet finns det skäl att även titta på andra vegetabiliska oljor än rapsolja vilka också bör kunna användas till bl.a. biodiesel. Totalt handlar det om ca 14,4 miljoner ton på tillgångssidan (tillgång av raps-, solros-, soja- och palmolja 2005/06), varav rapsolja utgör knappt 40 %. Intressant är den stora import som faller på palmolja och som uppgår till över 4 miljoner ton. Under 2005 användes någonstans mellan 1 - 1,5 miljoner ton palmolja i EU för energiproduktion varav en del till biodieselproduktion. Tabell 16 Försörjningsbalans för vegetabilisk olja i EU 2005/06, 1 000 ton EU supply balance for vegetable oils in 2005/06, 1 000 tonnes

Rapsolja Solrosolja Sojaolja Palmolja

Råvaruförbrukning 13 250 4 302 13 499

Tillgång

Oljeproduktion 5 369 1 765 2 398

Import från tredje land 30 764 65 4 050

Användning

Export till tredje land 140 86 529 95

Teknisk användning (inkl. biodiesel)

2 459 108 309 1 253

Livsmedelsanvändning 2 747 2 361 1 490 2 481

Övrigt (foder, utsäde) 49 14 145 266

Källa: Eurostat

5.3 Världsproduktionen av oljeväxtfröer Den dominerande oljeväxtfrögrödan i världen är sojaböna. Nästan 60 procent av den totala världsproduktionen utgörs i nuläget av sojabönor. Andra oljeväxtfröer i mer betydande odling är raps, bomullsfrö, jordnöt och solros. I följande tabell visas världsproduktionen av oljeväxtfröer 1995/95 - 2005/06. Observera även odlingen av oljepalm (se avsnitt 8.1). Tabell 17 Världsproduktion av oljeväxtfröer 1995/96 - 2005/06, miljoner ton World production of oilseeds 1995/96 - 2005/06, million tonnes

Produktion

95/96

96/97

97/98 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03

03/04

Prel. 04/05

Prog.05/06

Sojabönor 125 132 158 160 160 176 185 197 187 215 224

Rapsfrö 35 32 33 36 43 37 36 33 39 46 48

Bomullsfrö 36 34 35 33 33 33 36 33 36 45 42

Jordnötter 27 29 27 30 29 31 34 31 33 33 33

Solrosfrö 26 24 23 26 27 23 21 24 27 26 30

Palmkärna 5 5 5 6 6 7 7 8 8 10 10

Kopra 5 6 6 4 5 6 5 5 5 5 5

Totalt 258 262 287 295 303 314 325 330 335 380 393

Källa: USDA, Oilseeds

39

Under den senaste tioårsperioden har produktionen av oljeväxter ökat kraftigt. Uppgången är mer än 50 procent. Som jämförelse kan nämnas att under samma period har produktionen av vete ökat med drygt 10 procent och för majs med nästan 20 procent. Av de enskilda oljeväxterna är det produktionen av palmkärna och sojabönor som ökat mest, +100 respektive +80 procent. Produktionen av raps har ökat med knappt 40 procent.

Även för produktionen av vegetabiliska oljor är det sojabönoljan som är störst (se avsnitt 8.1 Produktion - vegetabiliska oljor) följt av palmolja och rapsolja. Odlingen av oljepalm framgår inte i ovanstående tabell eftersom den visar produktionen av oljeväxtfröer, och palmolja tillverkas utifrån fruktkött.

USA är den största producenten i världen av sojabönor med drygt en tredjedel av världsproduktionen. Länderna i Sydamerika har dock ökat odlingen kraftigt under de senaste åren. Både Brasilien och Argentina har mer än fördubblat sin produktion sedan 1995. Brasilien väntas under 2005/06 gå förbi USA som den största exportören av sojabönor i världen. Tabell 18 Världsproduktionen av sojabönor fördelad på de länder med störst produktion 1995/96 - 2005/06, miljoner ton World production of soybeans by leading producer countries 1995/96-2005/06, million tonnes

Produktion

95/96

96/97

97/98

98/99

99/00

00/01

01/02

02/03

03/04

Prel. 04/05

Prog.05/06

USA 59 65 73 75 72 75 79 75 67 85 84

Brasilien 23 27 32 31 34 39 44 52 50 53 59

Argentina 13 12 19 20 21 28 30 36 33 39 40

Kina 13 13 15 15 14 15 15 17 15 17 18

Indien 5 5 4 7 6 6

Paraguay 2 3 3 3 3 4 4 4 4 4 4

Övriga 13 14 16 18 16 9 8 9 10 12 12

Totalt 123 131 158 162 160 176 185 197 187 215 224

Källa: USDA, Oilseeds

41

6 Odlingspotential - oljeväxter 6.1 Sverige Oljeväxtodlingen i Sverige har varierat kraftigt under den senaste 20-årsperioden. Fram till början av 1990-talet låg arealen relativt stabilt runt 150 - 180 000 hektar. Den svenska avregleringen i början av 1990-talet och EU-inträdet medförde att odlingen sjönk kraftigt. Omkring 2000 nåddes en bottennivå runt 40 000 hektar. Under de senaste åren har förbättrade oljeväxtpriser och sämre lönsamhet i spannmålsodlingen lett till att arealen åter har ökat. Under 2005 odlades oljeväxter på drygt 80 000 hektar och preliminära uppgifter för 2006 visar att arealen ökat till drygt 90 000 hektar.

Under 2005 odlades oljeväxter på ca 3 procent av den totala åkerarealen. I Götalands och Svealands slättbygder ligger andelen på ca 4 procent. Räknas även oljelin in hamnar Östergötland högst med en oljeväxtodling på drygt 6 procent av arealen.

0

1

2

3

4

5

6

7

Norrbotte

ns

Kronoberg

s

Dalarn

as

Blekinge

Kalmar

Hallan

ds

Gotlands

Stockholm

s

Uppsala

Hela la

ndet

proc

ent

OljeväxterOljeväxter inkl oljelin

Figur 16 Andel av åkerarealen som odlas med oljeväxter, avser 2005, procent Share of arable land area sown to oilseeds in 2005, per cent Källa: Jordbruksverket

1990 uppgick den svenska oljeväxtarealen till ca 167 000 hektar, d.v.s. nästan exakt dubbelt så mycket som i nuläget. I Skåne användes ca 12 procent av arealen för oljeväxter och i Östergötland och på Gotland var motsvarande andel omkring 10 procent. Vid en jämförelse mellan 1990 och 2005 framgår att andelen oljeväxter har minskat i samtliga län. De största minskningarna noteras för Skåne, Gotland och Blekinge. Örebro och Västra Götaland har i stort sett samma andel nu som för 15 år sedan.

42

0

2

4

6

8

10

12

14

Kro

nobergs

Dalarn

a

Hall

ands

Kalm

ar

Blek

inge

Uppsa

la

Stockholm

s

Gotla

nds

proc

ent

19902005

Figur 17 Andel oljeväxter av åkerarealen 1990 och 2005, procent Share of arable land sown to oilseeds in 1990 and 2005, per cent Källa: Jordbruksverket

Antas det att 1990-års andel skulle uppnås i respektive län av den åkerareal som nu är i odling skulle det ge en total oljeväxtareal på knappt 160 000 hektar. Av växtföljdskäl är det olämpligt att återkomma med oljeväxter oftare än vart femte år enligt bl.a. odlarorganisationen Svensk Raps. Enligt beräkningar som Svensk Raps har gjort skulle det vara möjligt att odla upp till 150 000 hektar i Sverige utan att drabbas av växtföljdsproblem. Antas det att odlingen av höst- och våroljeväxter blir lika stor och normskörd kan uppnås per hektar ger det en total skörd på drygt 350 000 ton, vilket framgår av följande beräkning.

Arealprognos, ha Normskörd, ton ha Produktion, 1 000 ton Höstoljeväxter: 75 000 2,9 217 500

Våroljeväxter: 75 000 1,8 135 000

SUMMA: 150 000 352 500 Under det senaste året har flera satsningar på biodieselproduktion projekterats i Sverige. I några fall har även produktionen påbörjats. Först bland de större industrianläggningarna att starta var den i Karlshamn. Behovet av rapsfrö uppgår till ca 100 000 ton. Den andra större anläggningen som kommer att starta under 2006 i Stenungsund kommer att förbruka ca 150 000 ton rapsfrö. I detta fall kommer dock all råvara att importeras i form av rapsolja. Det finns även några mindre anläggningar som redan är i drift eller som är under uppförande. I nuläget kan behovet i dessa anläggningar uppskattas till 30 - 50 000 ton oljeväxtfrö. I dessa anläggningar torde det främst vara inhemsk råvara som förbrukas. Totalt kan behovet i befintliga och projekterade biodieselanläggningar beräknas till minst 300 000 ton oljeväxtfrö, varav motsvarande ca 150 000 ton kommer att importeras i form av rapsolja.

43

Kvantitet, ton rapsfrö Tillgång vid 150 000 ha odling 352 500

Livsmedelsanvändning 275 000

Foder 30 000

Återstår till biodiesel 55 000 Befintliga och planerade biodieselanläggningar i Sverige kommer inte att kunna täcka behovet av rapsfrö med råvara från odlingar i Sverige (om den förmår att konkurrera med införsel från andra EU-länder eller från tredje land). Skulle odlingen utökas till 150 000 hektar, vilket torde vara den areal som maximalt kan odlas av växtföljdsskäl, kommer det inte ge utrymme för mer än 50 000 ton som kan användas för energiändamål. Med hänsyn till de investeringar som gjorts och planeras kommer det att finns ett importbehov framöver på minst 100 000 ton oljeväxtfrö eller motsvarande kvantitet i form av vegetabiliska oljor.

45

7 Priser och lönsamhet - oljeväxter 7.1 Råvarupriser Marknaden för oljeväxtfrö inom EU omfattas inte av några regleringar. Priset på produkten sätts på marknaden utifrån tillgång och efterfrågan. Följande figur visar hur avräkningspriset utvecklas sedan 2000 för oljeväxter (raps och rybs) jämfört med spannmål och samtliga vegetabilieprodukter. Figuren visar hur årsgenomsnitt för index utvecklats sedan 2000 där januari 2000 = 100.

Under 2000 utvecklades oljeväxtpriset sämre än för spannmål men under perioden 2001 - 2005 har oljeväxtpriset haft en gynnsammare utveckling än spannmålspriset.

0

20

40

60

80

100

120

140

160

2000 2001 2002 2003 2004 2005

SpannmålOljeväxterSumma veg

Figur 18 Avräkningsprisutveckling för oljeväxter, spannmål och summa vegetabilieprodukter 2000 - 2005, januari 2000 = 100 Trend in producer prices of oilseeds, cereals and total vegetable products in 2000-2005, January 2000 = 100 Källa: Jordbruksverket

Enligt Jordbruksverkets statistik uppgick priset för oljeväxtfrö till ca 2,00 kr/kg våren 2006. Vid samma tidpunkt 2000 var priset 1,25 kr/kg. Priset för höstvete har fallit från 1,05 kr/kg i januari 2000 till 0,94 kr/kg i maj 2006. Följande figur visar hur världsmarknadspriserna utvecklats för oljeväxter. Av figuren framgår priserna för sojabönor och rapsfrö. Priset för sojabönor visar producentpris i USA och priset för raps avser priset cif Hamburg. Sett till utvecklingen under den senaste femårsperioden har priserna för oljeväxtfrö utvecklats mycket starkt, trots snabb produktionsökning. Utvecklingen för raps är starkt förbunden med den ökande biodieselproduktionen, främst i Tyskland, som stimulerats fram genom skattefördelar för biodiesel i förhållande till vanlig diesel.

46

0

50

100

150

200

250

300

350

400

okt-00

feb-01

jun-01okt-

01feb

-02jun-02

okt-02

feb-03

jun-03okt-

03feb

-04jun-04

okt-04

feb-05

jun-05okt-

05feb

-06

$/to

n SojabönorRapsfrö

Figur 19 Världsmarknadspris för oljeväxtfrö, $/ton World market price of oilseeds, USD/tonne Källa: USDA

7.2 Priser för vegetabilisk olja Världsmarknadspriserna för vegetabilisk olja har utvecklats på liknande sätt som för fröråvaran. Under den senaste femårsperioden har priserna nästan fördubblats. Rapsoljan har haft en starkare prisutveckling än sojaoljan. Pådrivande för prisuppgången för vegetabilisk olja har energimarknaden varit. För rapsolja är det i synnerhet ökad efterfrågan i Tyskland om haft stor betydelse. Tyskland har haft skattebefrielse för biodrivmedel, både ren och inblandad, sedan 1 januari 2004. Biodrivmedel är även befriade från den ekologiska skatt som infördes 1999.

Figuren visar prisutvecklingen för vegetabilisk olja under perioden 2000 - 2006. Priset för sojaolja avser ett genomsnittligt grossistpris i USA och priset för rapsolja är fob-noteringen i Rotterdam.

47

0

100

200

300

400

500

600

700

800

okt-00

jan-01

apr-0

1jul-0

1okt-

01jan

-02ap

r-02

jul-02okt-

02jan

-03ap

r-03

jul-03okt-

03jan

-04ap

r-04

jul-04okt-

04jan

-05ap

r-05

jul-05okt-

05jan

-06

$/to

n SojaoljaRapsolja

Figur 20 Världsmarknadspris för vegetabilisk olja, $/ton World market price of vegetable oil, USD/tonne Källa: USDA

7.3 Lönsamhetsberäkning för odling av oljeväxter För att det ska bli ekonomiskt intressant för jordbrukarna att använda marken för odling av oljeväxter för framställning av RME måste lönsamheten vara minst på samma nivå som annan användning. Det innebär att RME måste kunna konkurrera med de fossila bränslena på drivmedelsmarknaden och importerade RME. Det pris som kan uppnås för oljeväxter vid tillverkning av RME måste vara högre än det pris som livsmedelsmarknaden för oljeväxter kan betala, än det pris som kan uppnås för andra grödor eller att lägga marken i träda. På grund av att produktion av RME är en mer eller mindre ny företeelse i jordbruket måste sannolikt denna produktion ha en bättre lönsamhet än nuvarande grödor för att jordbrukarna ska våga satsa. Osäkerhet om den kommande marknadsutvecklingen, förändrade villkor för energi- och jordbrukspolitik kan vara skäl för att kräva högre lönsamhet för att våga satsa på dessa grödor. Odlingen måste också klara konkurrens från oljeväxtfröer producerade på annat håll inom eller utanför EU.

I de fall som energiproduktionen kräver nyinvesteringar måste även dessa kostnader beaktas i kalkylen.

Lönsamheten i att använda oljeväxter som biobränslen jämfört med fossila bränslen och att använda marken för annan användning belyses genom några räkneexempel. De beräkningar som gjorts grundas på bidragskalkyler som upprättats av SLU, Institutionen för ekonomi.

48

I avsnitt 7.3.1 görs en beräkning över lönsamheten i att producera RME jämfört med fossil diesel. Det pris RME-tillverkningen kan betala till producenten av oljeväxtfrön i konkurrens med fossila bränslen används därefter i avsnitt 7.3.2 för att jämföra lönsamheten i odlingen med andra alternativ.

7.3.1 RME baserad på oljeväxtfrö RME konkurrerar med fossil diesel på drivmedelsmarknaden. För att det ska bli ekonomiskt intressant att använda RME måste priset till konsument vara lägre än för den fossila dieseloljan. Betalningsviljan för RME kommer att vara avgörande för om oljeväxtproducenterna kommer att finna det vara lönsamt att odla rapsfrö för denna produktion. Hänsyn måste också tas till vilken prisnivå andra EU-länders och tredje lands odlare kan producera oljeväxtfröerna.

I den kalkyl som beräknats har följande antagande gjorts:

• Priset för rapsolja är lika med prisnoteringen i Hamburg för mars 2006. Priset som använts i kalkylen är 5,87 kr/kg.

• Utbytet rapsolja/RME = 95 %.

• Produktionskostnaden antas utgöra 15 procent av råvarukostnaden

• Priset för diesel har hämtats från SPI:s prisstatistik för mars 2006.

• Aktuella satser för energibeskattning har använts.

Kalkylen visar att produktionskostnaden för RME ligger strax under priset för diesel om det inte tas ut några energiskatter på RME. Det visas även en kalkyl där energiskatt (inte koldioxidavgift eftersom biobränslen normalt sett ger mindre koldioxidutsläpp) tas ut på RME och i det fallet blir RME drygt 1 kr/l dyrare än diesel. Om RME beskattas fullt ut som diesel blir den 3 - 4 kr dyrare per liter än diesel.

0

2

4

6

8

10

12

RME, utan skatt Diesel RME med skatt

kr/li

ter

MomsKoldioxidskattEnergiskattHandelsmarginalProduktionskostnad

Figur 21 Prisjämförelse mellan diesel och RME, kr/liter Comparison of prices of diesel and RME, SEK/litre Källa: Egna beräkningar

49

7.3.2 Odlingskalkyl för raps Av följande kalkyler framgår intäkter och kostnader för odling av oljeväxter. Kalkylerna visar dels en höstrapsodling i Götalands slättbygder, dels en vårrapsodling i Svealands slättbygder. Underlaget till beräkningarna grundas på SLU:s områdeskalkyler.

På intäktssidan finns enbart intäkten från fröet då odling sker inom ramen för det frikopplade gårdsstödet i enlighet med EUs senaste reform. (Före 2005 ingick även det arealstöd som var kopplat till bl.a. odling av oljeväxter.) Priset på oljeväxtfrö är inte prisreglerat utan följer världsmarknadspriset. I kalkylen för tillverkning av RME har rapsoljepriset för Hamburg, mars 2006, använts. Vid samma tidpunkt var priset för rapsfrö i Hamburg 2,19 kr/kg. Enligt uppgifter från handeln brukar det svenska partipriset ligga något lägre och jordbrukarna ska även betala frakten till fabriken. I gjorda kalkyler antas ett fröpris på 1,95 kr/kg.

De största kostnadsposterna i kalkylen utgörs av gödning, bekämpningsmedel, kapitalkostnader och arbete.

Höstraps, Götalands södra slättbygder

Vårraps, Svealands slättbygder

Intäkter

Frö 3,1 ton/ha * 1,95 kr/kg 6 045 kr/ha

2,1 ton/ha * 1,95 kr/kg4 095 kr/ha

Kostnader

Utsäde 544 470

Gödning 2 085 989

Drivmedel 606 760

Bekämpningsmedel 908 643

Maskinhyra 457

Transport, torkning 422 468

Övrigt 138 106

Särkostnader I 5 160 3 436

Maskinunderhåll 536 598

Ränta rörelsekapital 136 101

Särkostnader II 5 832 4 135

Avskrivn+ränta maskiner

935 963

Arbete 679 932

Särkostnader III 7 446 6 030

Täckningsbidrag I 885 659

Täckningsbidrag II 213 -40

Täckningsbidrag III -1 401 -1 935

Källa: Agriwise

50

Av följande figurer framgår oljeväxternas lönsamhet jämfört med andra grödor. Lönsamheten redovisas som täckningsbidrag I och II. För oljeväxterna och den mest lönsamma spannmålsgrödan redovisas två olika avkastningsnivåer, norm och hög.

I Götalands slättbygder är höstvete det lönsammaste alternativet. Täckningsbidraget är knappt 1 000 kr/ha högre än för höstraps. I Svealands slättbygder är däremot vårraps den lönsammaste grödan med ca 200 kr/ha högre täckningsbidrag än för korn.

0

500

1000

1500

2000

2500

3000

Höstvete,norm

Höstvete,hög

Vårkorn Ärter Höstraps,norm

Höstraps,hög

kr/h

a TBITBII

Figur 22 Lönsamhetsjämförelse mellan olika grödor i Götalands slättbygder, kr/ha Comparison of profitability of various crops in the flat country of southern Sweden, SEK/ha Källa: Egna beräkningar

-400

-200

0

200

400

600

800

1000

1200

Höstvete Vårkorn,norm

Vårkorn, hög Ärter Vårraps,norm

Vårraps, hög

kr/h

a TBITBII

Figur 23 Lönsamhetsjämförelse mellan olika grödor i Svealands slättbygder, kr/ha Comparison of profitability of various crops in the flat country of central Sweden, SEK/ha Källa: Egna Beräkningar

51

8 Produktion, handel - vegetabiliska oljor och biodiesel

8.1 Produktion - vegetabiliska oljor De vegetabiliska oljor som det produceras mest av i världen är sojabönolja, palmolja, rapsolja och solrosfröolja i nämnd ordning. Dock är prognosen för 2005/06 att produktionen av palmoljan blir större än produktionen av sojabönolja. Handel bedrivs mest med palmolja följt av sojabönolja. Drygt två tredjedelar av palmoljan exporteras och knappt en tredjedel av sojabönoljan exporteras. Världsproduktionen och exporten av de mest betydande vegetabiliska oljorna visas i följande tabell. Tabell 19 Produktion och vilken andel som exporteras av de mest betydande vegetabiliska oljorna 2000/01 - 2005/06, miljoner ton Production and share of exports of the most important vegetable oils 2000/01-2005/06, 1 000 000 tonnes

Produktion Andel som exporteras (%) Produkt 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05

prel. 2005/06prognos

2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05prel.

2005/06 prognos

Sojabönolja 26,79 28,90 30,56 29,96 32,26 33,91 27 28 29 29 28 27

Palmolja 24,30 25,36 27,71 29,59 33,94 34,77 68 69 70 72 72 73

Rapsolja 13,28 13,02 12,21 14,14 15,68 16,63 9 8 7 8 7 8

Solrosfröolja 8,41 7,42 8,17 9,17 9,11 10,23 27 26 28 29 28 29

Jordnötsolja 4,53 5,13 4,61 5,00 5,01 4,98 5 4 3 5 4 3

Bomullsfröolja 3,52 3,82 3,51 3,84 4,76 4,59 5 5 4 3 2 2

Palmkärnolja 3,06 3,12 3,36 3,67 4,14 4,23 40 48 43 44 46 46

Kokosolja 3,60 3,21 3,16 3,29 3,44 3,54 51 55 57 52 56 55

Olivolja 2,49 2,75 2,51 3,00 2,74 2,28 21 15 19 22 23 28

Totalt 89,96 92,71 95,80 101,65 111,07 114,85 34 35 37 37 38 38

Övriga veg. oljor

i.u. i.u. i.u. i.u. i.u. i.u. i.u. i.u. i.u. i.u. i.u. i.u.

Källa: USDA FAS Circular series FOP 5 - 06, Maj 2006

De länder som producerar mest av sojabönolja och palmolja visas i följande tabell. USA är den största sojabönoljeproducenten följt av Kina, Brasilien och Argentina. Palmoljan produceras huvudsakligen i Indonesien och Malaysia.

52

Tabell 20 De största producentländernas produktion av sojabönolja och palmolja 2000/01 - 2005/06, miljoner liter The largest producer countries of soya-bean oil and palm oil 2000/01-2005/06, 1 000 000 litres

2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05 prel.

2005/06prognos

Sojabönolja

USA

Kina

Brasilien

Argentina

EU-25

8,355

3,240

4,333

3,240

2,961

8,572

3,575

4,700

3,876

3,165

8,360

4,730

5,205

4,404

2,922

7,748

4,535

5,588

4,626

2,500

8,781

5,421

5,456

5,088

2,523

9,128

6,169

5,509

5,451

2,450

Palmolja

Indonesien

Malaysia

8,300

11,937

9,200

11,858

10,300

13,180

11,500

13,420

14,000

15,197

15,000

14,800

Källa: USDA FAS Circular series FOP 5 - 06, Maj 2006

8.2 Produktion - biodiesel32 EU-länderna producerar tillsammans störst mängd biodiesel i världen. 2004 producerades inom EU knappt 2 miljoner ton och i världen drygt 2 miljoner ton. En jämförelse kan göras med bränsle-etanolproduktionen i världen som 2004 var 31 miljarder liter vilket motsvarar 25 miljoner ton etanol. Övriga länder som producerar biodiesel, dock i små mängder, är USA, Brasilien, Australien, Malaysia, Thailand, Filippinerna (kokosmetylester, CMO) och Kina. I Kanada, Argentina, Indonesien, Indien och Australien finns också planer på att starta biodieselproduktion och i Sydkorea, Taiwan och Nya Zeeland satsar regeringarna på att biodiesel ska introduceras på drivmedelsmarknaden.

Råvarorna för USAs biodieselproduktion är främst sojaolja. I EU tillverkas biodieseln främst utifrån rapsolja och i Asien främst palmolja. Valet av råvara beror på vilka grödor som är mest lämpade att odlas i den aktuella klimatzonen. USA stod 2004 för 39 % av världsproduktionen av sojabönor, EU för 33 % av produktionen av rapsfrön och Indonesien och Malaysia tillsammans för 81 % av oljepalmsfruktsproduktionen. Några av övriga länder som satsar på biodieselproduktion är stora producenter av sojabönor (Brasilien 24 %, Argentina 18 %, Kina 8 %), kokosnötter (Filippinerna 26 %, Indien 17 %) och rapsfrön (Kina 28 %, Kanada 18 %, Indien 14 %).

I följande tabell visas F.O.Lichts uppskattningar av världsproduktionen av biodiesel 2000 - 2006 i tusen ton. EUs produktion ökar för varje år men samtidigt sjunker EUs andel av världsproduktionen mest beroende på USAs satsningar.

32 Källor: F.O.Licht’s World Ethanol and Biofuels Report nr 16, 26 april 2006, the European Biodiesel Board, www.ebb-eu.org och Le Baromètre des biocarburants nr 161 & 167, juni 2004 & 2005

53

Tabell 21 Världsproduktion av biodiesel 2 000 - 2006*, tusen ton World biodiesel production in 2000-2006, 1 000 tonnes

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006EU (F.O.Lichts) 744 901 1 326 1 648 1 943 2 859 3 295EU (EBB) 1 134 1 504 1 933

Övriga Europa 10 10 10 15 15 20 80

Europa 754 911 1 336 1 663 1 958 2 879 3 375

USA 6 15 45 75 90 250 450

Brasilien 0 0 0 0 0 61 97

Australien 0 0 0 0 0 50 80

Övriga länder 8 10 20 40 50 70 100

Världen totalt 768 936 1 401 1 778 2 098 3 311 4 102

EUs andel (%) 97 96 95 93 93 86 80

* Uppskattningar

Källa: F.O.Licht’s World Ethanol and Biofuels Report nr 16, 26 april 2006

8.2.1 EU I följande tabell visas biodrivmedelsbarometerns33 och EBBs34 produktionssiffror för 1995 - 2004 för EU-länderna separat för de år där sådan information finns och sammanlagt för övriga år. Störst producent är Tyskland som ensam stod för mer än hälften av produktionen 2005. På andra till fjärde plats kommer Frankrike, Italien, Tjeckien och Polen. Tabell 22 EUs produktion av biodiesel 2002 - 2005, tusen ton EU biodiesel production in 2002-2005, 1 000 tonnes

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005Tyskland 450 715 1 035 1 669

Frankrike 366 357 348 492

Italien 210 273 320 396

Tjeckien 68,8 75 83 133

Polen 100

Österrike 25 32 57 85

Slovakien 0 15 78

Spanien 6 13 73

Danmark 10 41 70 71

Storbritannien 3 9 9 51

Slovenien 8

Litauen 0 5 7

tabellen fortsätter på nästa sida

33 Biodrivmedelsbarometern görs inom ramen för ett EU-finansierat projekt. 34 EBB, the European Biodiesel Board är en organisation vars medlemmar är stora biodieselproducenter för närvarande inom EU. Organisationen bildades 1997 för att marknadsföra användningen av biodiesel i EU.

54

fortsättning från föregående sida 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005Estonia 7

Lettland 5

Grekland 3

Malta 2

Sverige 1,0 1,0 1,4 1

Belgien 1

Portugal 1

Cypern 1

EU-15 280 435 475 390 470 680 780 1 065 1 434 1 853 2 843

EU-25 1 133,8 1 504 1 933,4 3 184

Källor: Le Baromètre des biocarburants nr 161 & 167, juni 2004 & 2005 och the European Biodiesel Board, www.ebb-eu.org

Produktionskapaciteten och produktionen inom EU har ökat kraftigt de senaste åren vilket åskådliggörs i följande diagram.

0

1000

2000

3000

4000

5000

6000

7000

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

tusen ton

EU-15 kap.EU-15 prod.EU-25 kap.EU-25 prod.

Figur 24 Produktion och produktionskapacitet för biodiesel i EU-15 och EU-25, tusen ton EU-15 and EU-25 biodiesel production and production capacity , 1 000 tonnes Källor: Le Baromètre des biocarburants nr 161 & 167, juni 2004 & 2005 och the European Biodiesel Board, www.ebb-eu.org

I följande sammanställning över produktionskapaciteten för biodiesel framgår att förutom de största producentländerna har även Storbritannien, Spanien, Portugal och Österrike gjort ganska stora satsningar de senaste åren för att öka biodieselproduktionen i länderna.

55

Tabell 23 EUs produktionskapacitet för biodiesel 2003 - 2006, tusen ton EU biodiesel production capacity in 2003-2006, 1 000 tonnes

2003 2004 1 juli 2005 1 juli 2006 Tyskland 1 025 1 088 1 903 2 681

Italien 420 419 827 857

Frankrike 500 502 532 775

Storbritannien 5 15 129 445

Spanien 70 100 224

Tjeckien 140 140 188 203

Polen 165 150

Portugal 6 146

Österrike 50 100 125 134

Slovakien 89 89

Belgien 55 85

Danmark 40 44 81 81

Grekland 35 75

Sverige 8 8 12 52

Estland 10 20

Slovenien 17 17

Ungern 0 12

Litauen 10 10

Lettland 5 8

Malta 2 3

Cypern 2 2

EU-15 2 048 2 246 3 805 5 555

EU-25 2 188 2 386 4 293 6 069

Källa: the European Biodiesel Board, www.ebb-eu.org

8.3 Handel - vegetabiliska oljor Den vegetabiliska olja som det handlas mest med över nationsgränserna är palmoljan. Oljan exporteras huvudsakligen från Malaysia och Indonesien, de största producentländerna. De stora importländerna är Kina, EU, Indien och Pakistan. Världshandeln med palmolja åskådliggörs på följande två kartbilder och visas mer detaljerad i efterföljande tabell.

56

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

Palmolja från Malaysia 2004

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

Palmolja från Malaysia 2004

Figur 25 Malaysias export av palmolja under 2004, mer än 100 miljoner kg Exports of palm oil from Malaysia in 2004, quantities exceeding 100 000 tonnes Källa: UN Comtrade Database, bakgrundskarta från ESRI, Jordbruksverkets bearbetning

Under 2004 exporterade Malaysia mer än 10 miljarder kg (10 miljoner ton) palmolja och Indonesien mer än 5 miljarder kg (5 miljoner ton). Nederländerna var tredje största exportör, trots att de inte har någon palmodling, och exporterade totalt 600 000 ton främst till sina grannländer Belgien, Tyskland och Frankrike. Nederländerna importerade (920 000 ton) palmolja från Malaysia och (800 000 ton) från Indonesien.

Figur 26 Övriga länders export av palmolja under 2004, mer än 100 miljoner kg Exports of palm oil from other countries in 2004, quantities exceeding 100 000 tonnes Källa: UN Comtrade Database, bakgrundskarta från ESRI, Jordbruksverkets bearbetning

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

Palmolja (exklusive från Malaysia) 2004

Nederländerna

BelgienTyskland

Indonesien

Costa Rica

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

Palmolja (exklusive från Malaysia) 2004

Nederländerna

BelgienTyskland

Indonesien

Costa Rica

57

Tabell 24 Världens export av palmolja under 2004, mer än 25 miljoner kg World exports of palm oil in 2004, quantities exceeding 25 000 tonnes

Export av palmolja från … till

miljoner kg (tusen ton) (%)

Export av palmolja från … till

miljoner kg (tusen ton) (%)

Malaysia Totalt 10 179 Indonesien forts. Tyskland 247 5 Kina 2 007 20 Tanzania 208 4 Nederländerna 920 9 Spanien 170 3 Pakistan 809 8 Italien 154 3 Indien 800 8 Kina 126 2 Jordanien 460 5 Sydafrika 88 2 Japan 429 4 Egypten 78 2 Singapore 367 4 Iran 57 1 Bangladesh 343 3 Turkiet 46 1 Egypten 315 3 USA 42 1 Hong Kong 198 2 Sri Lanka 41 1 Sydafrika 182 2 Ryssland 39 1 Iran 166 2 Mozambique 38 1 Ryssland 158 2 Ukraina 34 1 Saudiarabien 157 2 Hong Kong 27 1 USA 128 1 Övriga 8 Sydafrika 119 1 Nederländerna Totalt 600 Tyskland 118 1 Belgien 250 42 Italien 117 1 Tyskland 114 19 Algeriet 95 1 Frankrike 68 11 Filippinerna 91 1 Ryssland 29 5 Danmark 86 1 Övriga 23 Jemen 82 1 Singapore Totalt 215 Storbritannien 79 1 Colombia Totalt 214 Sverige 78 1 Storbritannien 95 44 Australien 77 1 Mexiko 27 12 Turkiet 74 1 Övriga 43 Sri Lanka 67 1 Costa Rica Totalt 180 Spanien 55 1 Mexiko 155 86 Kenya 32 0 Övriga 14 Övriga 15 Tyskland Totalt 175 Indonesien Totalt 5 219 Danmark 45 26 Nederländerna 800 15 Italien 29 16 Malaysia 573 11 Övriga 58 Jordanien 538 10 Thailand Totalt 121 Pakistan 537 10 Honduras Totalt 103 Singapore 397 8 El Salvador 26 25 Indien 276 5 Mexiko 63 61 Bangladesh 261 5 Övriga 14

Källa: UN Comtrade Database, Jordbruksverkets bearbetning

Sojabönoljan exporteras främst från Argentina och Brasilien som är världens tredje och fjärde största producenter av denna olja. Oljan importeras främst av Kina, världens näst största producent av oljan, och Indien. Världshandeln med sojabönolja åskådliggörs på följande kartbild och visas mer detaljerad i efterföljande tabell.

58

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

Sojabönolja 2004

Nederländerna

Belgien

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

Sojabönolja 2004

Nederländerna

Belgien

Figur 27 Världens export av sojabönolja under 2004, mer än 100 miljoner kg World exports of soya-bean oil in 2004, quantities exceeding 100 000 tonnes Källa: UN Comtrade Database, bakgrundskarta från ESRI, Jordbruksverkets bearbetning

Argentina exporterade totalt mer än 4 miljarder kg (4 miljoner ton) under 2004, Brasilien drygt 2,5 miljarder kg (2,5 miljoner ton) och Malaysia 0,7 miljarder kg (0,7 miljoner ton). Även för sojabönolja är det Kina som är det land som importerar mest följt av Indien, Iran och Bangladesh. Tabell 25 Världens export av sojabönolja under 2004, mer än 25 miljoner kg World exports of soya-bean oil in 2004, quantities exceeding 25 000 tonnes

Export av sojabönolja från … till

miljoner kg (tusen ton) %

Export av sojabönolja från … till

miljoner kg (tusen ton) %

Argentina Totalt 4 341 USA forts. Kanada 84 18

Kina 1 548 36 Indien 26 6

Indien 894 21 Övriga 366 80

Bangladesh 218 5 Tyskland Totalt 437

Marocko 184 4 Polen 46 11

Peru 182 4 Italien 33 8

Sydkorea 181 4 Tunisien 32 7

Egypten 172 4 Marocko 31 7

Venezuela 85 2 Övriga 294 67

Colombia 50 1 Nederländerna Totalt 431

USA 47 1 Belgien 125 29

Övriga 781 18 Tyskland 69 16

Brasilien Totalt 2 517 Storbritannien 64 15

Kina 883 35 Tunisien 26 6

Iran 636 25 Övriga 147 34

Indien 271 11 Spanien Totalt 242

Bangladesh 95 4 Tunisien 70 29

tabellen fortsätter på nästa sida

59

fortsättning från föregående sida Export av sojabönolja från … till

miljoner kg (tusen ton) %

Export av sojabönolja från … till

miljoner kg (tusen ton) %

Brasilien forts. Sydafrika 87 3 Spanien forts. Italien 47 19

USA 80 3 Övriga 126 52

Marocko 57 2 Bolivia Totalt 213

Venezuela 27 1 Colombia 117 55

Övriga 383 15 Venezuela 59 28

Malaysia Totalt 710 Övriga 37 17

USA Totalt 455 Paraguay Totalt 210

Mexiko 89 20 Belgien Totalt 143

Källa: UN Comtrade Database, Jordbruksverkets bearbetning

Handeln med solros- och rapsolja är betydligt mindre än handeln med palm- och sojabönolja vilket bl.a. framgår av följande kartbild och i efterföljande två tabeller. Kanada, Tyskland och Frankrike är de största exportländerna för rapsolja följda av Nederländerna och Belgien som främst exporterar till varandra. Kanada skickar sin rapsolja till USA och Kina, Tyskland sin främst till Nederländerna och Frankrike till Italien. För solrosoljan gäller Argentina och Ukraina som största exportörer och de skickar sin respektive olja främst till Nederländerna (för vidareexport) och Schweiz.

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

rapsolja

solrosolja

Solros- och rapsolja 2004

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

100 – 199 miljoner kg

200 – 399 miljoner kg

400 – 699 miljoner kg

700 – 1 099 miljoner kg

1 100 – 1 599 miljoner kg

>1 600 miljoner kg

rapsolja

solrosolja

Solros- och rapsolja 2004

Figur 28 Världens export av solros- och raps-, rybs- & senapsfröolja under 2004, mer än 100 miljoner kg World exports of sunflower and rapeseed, colza and mustard oil in 2004, quantities exceeding 100 000 tonnes Källa: UN Comtrade Database, bakgrundskarta från ESRI, Jordbruksverkets bearbetning

Kanada exporterade totalt 789 miljoner kg raps-, rybs- & senapsfröolja under 2004. Övriga länder som under 2004 exporterade mer än 25 miljoner kg var Tyskland (553 miljoner kg), Frankrike (302 miljoner kg), Nederländerna (204 miljoner kg), Belgien (184 miljoner kg) och USA (139 miljoner kg). De största importländerna är USA och EU (Nederländerna, Tyskland, Belgien, Italien, Frankrike och Storbritannien).

60

Tabell 26 Världens export av raps-, rybs- & senapsfröolja under 2004, mer än 25 miljoner kg World exports of rapeseed, colza and mustard oil in 2004, quantities exceeding 25 000 tonnes

Export av rapssolja från … till

miljoner kg (tusen ton) (%)

Export av rapssolja från … till

miljoner kg (tusen ton) (%)

Kanada Totalt 789 Frankrike forts. Övriga 109 36

USA 476 60 Nederländerna Totalt 204

Kina 203 26 Belgien 108 53

Övriga 111 14 Storbritannien 42 21

Tyskland Totalt 553 Tyskland 34 16

Nederländerna 316 57 Övriga 21 10

Frankrike 61 11 Belgien Totalt 184

Italien 42 8 Nederländerna 67 37

Övriga 134 24 Frankrike 41 22

Frankrike Totalt 302 Storbritannien 25 13

Italien 69 23 Övriga 51 28

Storbritannien 53 18 USA Totalt 139

Tyskland 40 13 Mexiko 77 55

Nederländerna 31 10 Övriga 63 45

Källa: UN Comtrade Database, Jordbruksverkets bearbetning

Argentina exporterade totalt 937 miljoner kg solrosolja och Ukraina 869 miljoner kg under 2004. De största importländerna är förutom Algeriet och Ryssland flera EU-länder (Nederländerna, Tyskland, Belgien, Italien och Frankrike) som handlar mycket mellan varandra. Tabell 27 Världens export av solrosolja under 2004, mer än 25 miljoner kg World exports of sunflower oil in 2004, quantities exceeding 25 000 tonnes

Export av solrosolja från … till

miljoner kg (tusen ton) %

Export av solrosolja från … till

miljoner kg (tusen ton) %

Argentina Totalt 937 Ukraina forts. Spanien 31 4

Nederländerna 255 27 Frankrike 31 4

Egypten 107 11 Övriga 235 27

Algeriet 57 6 Nederländerna Totalt 310

Indien 43 5 Belgien 119 38

Mexiko 42 5 Tyskland 117 38

Kina 37 4 Övriga 74 24

För. Arabemiraten 33 3 Frankrike Totalt 201

Malaysia 30 3 Nederländerna 56 28

Colombia 26 3 Belgien 35 18

Övriga 308 33 Storbritannien 33 17

Ukraina Totalt 869 Spanien 29 14

Schweiz 180 21 Övriga 47 24

tabellen fortsätter på nästa sida

61

fortsättning från föregående sida Export av solrosolja från … till

miljoner kg (tusen ton) %

Export av solrosolja från … till

miljoner kg (tusen ton) %

Ukraina forts. Ryssland 94 11 Ryssland Totalt 145

Storbritannien 90 10 Algeriet 30 21

St. Kitts & Nevis 53 6 Övriga 115 79

Nederländerna 50 6 Belgien Totalt 112

Italien 50 6 Nederländerna 38 34

Tyskland 45 5 Storbritannien 29 26

Egypten 38 4 Övriga 44 40

Algeriet 33 4

Källa: UN Comtrade Database, Jordbruksverkets bearbetning

8.3.1 EUs internhandel Mellan EU-länderna handlas mest med raps-, rybs- och senapsfröoljor följt av palm-, sojabön- och solrosoljor. Den stora interna handeln med oljor som producerats utifrån icke-EU-producerade råvaror, såsom palm- och sojabönolja, beror på att framförallt Nederländerna har stora importhamnar. Eftersom EU fungerar som en union kan varorna tulldeklareras i Nederländerna för vidare transport. Detta ger både höga importsiffror för Nederländerna och stora internhandelssiffror jämfört med om varorna tulldeklarerats i landet som är slutdestination för varan. Detta verkar vara fallet med palmolja. Det är även möjligt att Nederländerna importerar råvaran och pressar till olja för vidare försäljning. Mängderna vegetabilisk olja som det handlas med inom EU visas i följande tabell. Tabell 28 Handel inom EU-25 med vegetabiliska oljor (utförsel) under 2004 och 2005, ton Intra-EU25 trade in vegetable oils in 2004 and 2005, tonnes

Produkt 2 004 (ton)

2 005(ton)

Raps-, rybs- & senapsfröolja 1 360 368 1 857 289

Palmolja 911 191 988 221

Sojabönolja 926 442 983 117

Solrosolja 811 731 907 140

Kokosolja 169 378 171 649

Majsolja 123 792 140 857

Linfröolja 127 398 122 954

Olivolja 39 835 58 281

Palmkärns- & babussoolja 64 048 57 256

Källa: Eurostat, Jordbruksverkets bearbetning

Nederländerna, Tyskland, Frankrike och Belgien är de största exportörerna av vegetabiliska oljor inom EU. De största exportländerna 2005 visas i följande tabell med exportvolymer över 50 000 ton.

62

Tabell 29 EU-ländernas utförsel av vegetabiliska oljor 2005, volymer över 50 000 ton Intra-EU exports of vegetable oils in 2005, quantities exceeding 50 000 tonnes

Handel inom EU-25 de största exportländerna Produkt

Utförsel 2005 (ton)

Nederländerna Palmolja 574 625

Sojabönolja 374 363

Solrosolja 366 123

Raps-, rybs- & senapsfröolja 302 811

Kokosolja 127 266

Palmkärns- & babussoolja 50 953

Tyskland Raps-, rybs- & senapsfröolja 496 162

Sojabönolja 315 868

Palmolja 200 281

Frankrike Raps-, rybs- & senapsfröolja 406 719

Solrosolja 221 918

Belgien Raps-, rybs- & senapsfröolja 209 463

Solrosolja 97 993

Sojabönolja 90 021

Majsolja 65 162

Linfröolja 64 642

Spanien Sojabönolja 89 369

Palmolja 59 290

Solrosolja 59 008

Polen Raps-, rybs- & senapsfröolja 112 930

Storbritannien Raps-, rybs- & senapsfröolja 105 618

Ungern Solrosolja 72 548

Danmark Raps-, rybs- & senapsfröolja 66 145

Tjeckien Raps-, rybs- & senapsfröolja 56 455

Källa: Eurostat, Jordbruksverkets bearbetning

Genom att räkna samman utförseln som går till respektive land framgår att det i stort sett är samma länder som både för ut och för in störst volymer av vegetabiliska oljor. Tyskland förde 2005 ut mest raps-, rybs- och senapsfröolja (496 162 ton), följt av Frankrike (406 719 ton), Nederländerna (302 811 ton) och Belgien (209 463 ton). Samma år förde Tyskland in 497 329 ton, Frankrike 131 790 ton, Nederländerna 501 384 ton och Belgien 156 487 ton. Italien, tredje införsellandet, förde in 194 819 ton utan motsvarande utförsel. Införseln (utifrån siffrorna för utförsel) visas i följande tabell.

63

Tabell 30 EUs införsel (utifrån siffrorna för utförsel) Intra-EU imports (based on exports data)

Källa: EUROSTAT, Jordbruksverkets bearbetning

8.4 Handel - biodiesel En del av den RME som blandas i dieseln i Sverige idag förs in från Tyskland och Danmark. Eftersom det är tullfritt inom EU har tullen ingen betydelse för priset på den införda RMEn. Troligen importeras ingen RME från tredje land, men eftersom KN-numret som RME och biodiesel ska hänföras till omfattar väldigt många olika produkter är det svårt att få fram information om denna import. EUs handel med oljeväxter beskrivs i avsnitt 5.2.2 Handel.

EU-25Raps-, rybs- &

senapsoljor Palmolja SojabönoljaSolros- &

saffloroljor Kokosolja Majsolja Linfröolja

2 004 1 360 368 911 191 926 442 811 731 169 378 123 792 127 3982 005 1 857 289 988 221 983 117 907 140 171 649 140 857 122 954

Nederländerna 501 384 34 993 68 893 124 760 13 480 26 858 27 115Tyskland 497 329 128 964 111 103 240 729 70 369 10 843 48 101Italien 194 819 64 366 87 775 13 248 11 811 25 946 8 474Belgien 156 478 281 857 128 298 180 273 24 298 23 069 501Frankrike 131 790 140 605 93 788 36 024 17 786 12 776 5 890Storbritannien 115 717 27 410 119 807 113 938 6 695 5 971 11 659Danmark 51 892 54 965 23 918 7 126 710 3 429 420Irland 42 935 15 487 36 988 10 998 1 210 195 1 581Spanien 30 401 14 431 19 019 40 455 2 986 873 4 246Sverige 28 477 21 193 11 607 3 103 620 1 163 3 027Österrike 19 239 40 943 27 112 7 498 3 582 3 031 4 742Litauen 15 505 4 724 48 870 3 059 737 76 2Polen 14 568 82 725 81 455 12 048 10 093 850 2 257Slovakien 11 397 5 238 13 389 8 711 651 11 120Lettland 9 255 272 29 510 2 493 80 155 9Ungern 9 033 13 474 3 086 11 412 1 724 119 419Tjeckien 8 556 33 791 37 266 19 572 2 202 71 1 126Finland 6 411 5 192 6 143 872 423 11 1 016Slovenien 4 253 761 8 099 9 159 251 127 156Estland 3 626 35 1 683 462 0 46 691Grekland 1 596 1 855 1 073 14 014 1 050 23 446 464Cypern 1 522 187 4 295 1 807 15 452 87Portugal 611 13 657 16 131 43 718 870 884 722Luxemburg 317 888 809 913 2 405 79Malta 181 210 2 997 748 6 51 49

EU-25 OlivoljaPalmkärn- & babassuoljor Jordnötsolja Ricinolja Tungolja Sesamolja Bomullsfröolja

2004 39 835 64 048 45 647 35 031 1 994 2 922 1 0162005 58 281 57 256 47 011 40 913 1 817 3 332 1 503

64

8.5 Utveckling i olika länder35 8.5.1 Amerika Produktionen av biodiesel i USA är jämfört med EU fortfarande i sin linda. Men det har skett en dramatisk ökning de senaste åren tack vare de olika biodiesel- och biodrivmedelsinitiativen. Det finns 56 produktionsfabriker och 89 planeras eller håller på att byggas. Av de fabriker som är i drift är det flera som producerar mindre än 4 miljoner liter/år vilket motsvarar mindre än 4 000 ton.

Det produceras mindre än 100 miljoner liter biodiesel i Kanada idag. Det finns ett intresse för biodiesel men problemen med biodiesel vid lägre temperaturer samt de höga produktionskostnaderna hindrar biodieseln från att komma ut på marknaden. Regeringen har dock startat ett biodieselinitiativ för att försöka öka användningen och det finns planer på en ny standard för förnybara drivmedel med 5 % inblandning i såväl bensin som diesel. Viss skattelättnad erbjuds i några delar av landet.

I Brasilien vill regeringen genom det nationella biodieselprogrammet (infördes 2005) minska importen av diesel och stimulera det inhemska jordbruket till att producera råvaror till biodieselproduktion.

Det finns ungefär 10 fabriker i Argentina som producerar biodiesel. Den sammanlagda kapaciteten är på 68 miljoner liter/år vilket motsvarar ca 60 000 ton/år.

8.5.2 Asien och Oceanien Australiens regering har satt upp ett mål att konsumtionen av förnybara drivmedel ska 2010 vara 350 miljoner liter, vilket motsvarar ca 1 % av alla drivmedel. Förtroendet för förnybara bränslen är dock lågt hos konsumenten och investeringsriskerna är höga. Trots den inte helt lysande marknadssituationen har oljebolagen viljan att satsa på att nå målet för förnybara bränslen och produktionskapaciteten för biodiesel antas öka kraftigt framöver.

I Indien finns planer på att plantera ett visst oljeväxtfröträd (Jatropha) för tillverkning av biodiesel. Jatrophans olja är oätlig och trädet tål torka och att odlas på icke-jordbruksmark. Regeringen planerar även att utöka försök med B5 (diesel med 5 % biodiesel) 2006/2007 och introducera B20 till 2011/2012, men planerna har försenats p.g.a. flera oklara detaljer. Bl.a. behöver det finnas tillgång till metanol i hela landet.

I Thailand har biodieseln befriats från bränsleskatt samt från avgifter för olje- och energiskyddsfonderna. Det var även planerat att fr.o.m. mitten av 2005 skulle B2 erbjudas i vissa områden med ett obligatorium 2010 i hela landet. Landets statliga oljebolag har sagt att de kommer att erbjuda B5 fr.o.m. 2007.

Malaysia producerar mest palmolja i världen och är tillsammans med Indonesien världsledande exportör. Malaysias regering har arbetat med en plan för biobränsle. Utkastet går bl.a. ut på att Malaysia börjar producera biodiesel för transportsektorn och industrisektorn fr.o.m. oktober 2006 samt för export till EU-marknaden. I planerna ingår även att försäljning av B5 ska bli obligatorisk från och med 2008.

35 Källa: ”A Biodiesel Primer: Market & Public Policy Developments, Quality, Standards & Handling” från Methanol Institute och International Fuel Quality Center, april 2006

65

8.5.3 EU Användningen av biodiesel inom EU har ökat från 280 000 ton 1995, via 680 000 ton 2000 till 1 933 400 ton 2004 (motsvarar ca 1,7 miljoner toe (ton oljeekvivalenter) vilket kan jämföras med bränsleetanolens 0,3 miljoner toe) inklusive de nya medlemsländerna av vilka Tjeckien, Slovakien och Litauen är producentländer. Det finns minst 75 biodieselfabriker i drift inom unionen och flera förvänts vara färdiga före årets slut.

Största producentlandet inom EU är Tyskland som 2004 producerade mer än 1 miljon ton. Tyskland är även den största marknaden för biodiesel vilket beror på att biodieseln i Tyskland varit skattebefriad både från mineraloljeskatt samt den ekologiska skatt på oljeprodukter som Tyskland införde 1999.

Trots att rapsoljan inte är den billigaste bland de vegetabiliska oljorna är det den som används i störst utsträckning till biodiesel inom EU. Detta beror på den europeiska standard som finns för FAME är utformad så att den bäst passar för FAME med raps som råvara.

8.5.3.1 Konsumtion i Sverige Konsumtionen av biodiesel under 2005 var nästan tre gånger så stor som under 2001. Den största volymen biodiesel blandas in i vanlig diesel och det är även denna kategori som ökat mest. Biodieseln utgjorde 2005 0,2 % av total diesel.

Användningen av bränsle-etanol ökade med nästan sju gånger mellan 2001 och 2005. Den mängd etanol som blandas i bensin ökade med mer än 10 gånger och den mängd etanol som används i etanolbilar och bussar fördubblades nästan. Etanolens andel av levererad motorbensin 2005 var 5 % utan hänsyn tagen till energiinnehållet.

I följande tabell visas leveranser av dieselbrännolja, motorbensin, biodiesel och etanol, 2001 - 2005. Tabell 31 Leveranser av dieselbrännolja, motorbensin, biodiesel och etanol, 2001 - 2005, m3 Deliveries of diesel oil, petrol, biodiesel and ethanol, 2001-2005, m3

2001 2002 2003 2004 2005Dieselbrännolja (inkl. låginblandning av biodiesel)

3 555 539 3 716 984 3 854 409 4 072 996 4 270 455

varav diesel blandad med biodiesel (2%) 149 188 195 714 238 831 427 842 448 895

varav biodiesel 2 984 3 914 4 777 8 557 8 978

Biodiesel (100 %) 733 716 600 695 1 630

Biodiesel totalt 3 717 4 630 5 377 9 252 10 608

Motorbensin 5 418 329 5 524 759 5 546 812 5 557 168 5 508 193 varav blandad med etanol (5 %) 482 236 1 165 848 2 490 489 4 700 885 5 033 294

varav etanol 24 112 58 292 124 524 235 044 251 665

Etanol (ren, E85, E92) 17 900 18 225 25 036 25 459 33 137

Etanol totalt 42 012 76 517 149 560 260 503 284 802

Källa: SCB

66

8.5.3.2 Företag i Sverige36 Det är i dagsläget inte många företag som producerar RME i Sverige. Det finns några mindre anläggningar som producerar från några tiotals m3/år till ca 5 000 m3/år (5 miljoner liter/år). Den RME-produktion som används direkt av producenten är inte medräknad. De bensinbolag som blandat RME i dieseln har fått lita till införsel av RME. Under 2006 har dock en större fabrik tagits i bruk och i början av 2007 planeras för att ytterligare fabriker sättas i drift. Dessa fabriker är följande.

Lantmännen Ecobränsle ABs fabrik i Karlshamn ligger i före detta Carlshamns mejeris lokaler. I oljefabriken Aarhus i Karlshamn pressas råvaran rapsolja från ungefär häften svenska rapsfrön och hälften danska eller tyska rapsfrön. Produktionen kommer till en början att vara ungefär 45 miljoner liter per år. Det är redan förberett för en andra produktionslinje vilket skulle innebära att fabriken skulle kunna producera 90 miljoner liter per år.

Perstorp AB bygger en RME-fabrik i Stenungssund. Produktionskapaciteten blir 60 - 65 miljoner liter per år med start i början av 2007. Preem kommer att sköta försäljning och distribution av den färdiga produkten och eventuellt kommer en del även att exporteras till Norge eller Danmark. Planer finns redan på att utöka årskapaciteten till mer än 170 miljoner liter. Råvaran kommer att föras in från andra EU-länder, bl.a. från danska Scanolas anläggning i Århus som pressar rapsolja utifrån dansk och baltisk raps.

I Södra Åby startar Biobränslebolaget en RME-fabrik under hösten 2006. 2,4 miljoner liter ska produceras per år. Råvaran blir 7 000 ton lokalproducerad raps.

Regionförbundet Östsam har ansökt om bidrag till tre anläggningar för produktion av biodiesel i Östergötland. Anläggningarna är tänkta som underlag för utbildning och kunskapsspridning i länet och i förlängningen ge möjlighet till en utökad rapsoljepressning på gårdsnivå.

Dieselförbrukningen i Sverige under 2005 var 4,27 miljarder liter vilket skulle innebära ett biodieselbehov på ungefär 214 miljoner liter med en inblandning på 5 %. Genom att räkna ihop de planerade årsvolymerna skulle biodiesel tillverkad i Sverige kunna täcka hälften till hela37 den svenska marknadens behov vid 5 % inblandning. Sedan återstår frågan om den svenskproducerade biodieseln är konkurrenskraftig i förhållande till importalternativen.

I maj 2006 fanns 23 tankställen i Sverige för RME varav det sydligaste finns i Malmö och det nordligaste i Uppsala.

36 Källor: Energimyndigheten, www.miljofordon.se (tankställen), artiklar på nätet från NyTeknik (22 maj 2006), Jordbruksaktuellt (23 november 2005, 7 februari& 22 maj 2006) och Ystads allehanda (2 juni 2005). 37 214 miljoner liter / (45 till 90 miljoner liter + 60 till 170 miljoner liter + 2,4 miljoner liter) = 214 miljoner liter / 107,4 till 262,4 miljoner liter.

67

9 Priser och kostnader - biodiesel 9.1 Priser I följande sammanställning framgår att konsumentpriset för biodiesel i Tyskland t.o.m. juli 2006 rört sig på en lägre nivå än konsumentpriset för fossil diesel. Biodieseln i Tyskland har fram t.o.m. juli 2006 varit befriad från skatt vilket bidragit till det lägre priset och en ökande konsumtion av biodiesel. Detta har medfört att skatteintäkterna från drivmedel minskat och därför har regeringen i Tyskland infört en skatt för biodiesel fr.o.m. 1 augusti 2006. Den 1 januari 2007 införs obligatorisk inblandning med minst 4,4 % i vanlig diesel.

0

200

400

600

800

1000

1200

1400

jan. 2

005

febr.

mars apr.

maj juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov. de

c.

jan. 2

006

febr.

mars apr.

maj juni

juli

EUR/m3

konsumentpris diesel, Sverigekonsumentpris diesel, Tysklandkonsumentpris biodiesel, Tysklandproducentpris biodiesel, Tyskland

Figur 29 Senaste årets prisnoteringar för biodiesel i Tyskland och diesel i Tyskland och Sverige, EUR/m3

Last year’s prices of biodiesel in Germany and of diesel in Germany and Sweden, EUR/m3 Källa: F.O.Lichts World Ethanol and Biofuels Report

Konsumentpriset för biodiesel i Sverige varierar inte mycket. I maj 2006 var det 10,45 kr/liter och i augusti 10,46 kr/liter. Med växelkursen 9,3 SEK = 1 EUR blir det 1 125 EUR/m3, vilket är under konsumentpriset för den vanliga dieseln enligt diagrammet ovan.

9.2 Produktionskostnad Produktionen av biodiesel är fortfarande förhållandevis liten och det finns få beräkningar av produktionskostnaden för biodiesel i Sverige. Produktionskostnaden för biodiesel beror på många olika faktorer vilket gör att den kan skilja stort mellan olika tillverkare. De olika faktorerna är följande.

• anläggningens storlek (investeringskostnaden och produktionskapaciteten)

• val av avskrivningsperiod (5 år, 10 år, 20 år) samt räntenivå

• priset på råvarorna (rapsfrön eller andra frön, rapsolja eller andra oljor, övriga insatsvaror) inkl. transportkostnader

• priset/efterfrågan på biprodukter (rapskaka till foder eller bränsle, glycerin)

68

• kostnaden för andra insatsvaror (metanol, natriumhydroxid m.m.)

• driftskostnader (el, underhåll, arbetskostnader)

Priset för råvarorna, insatsvarorna och biprodukterna varierar också med volymerna. Ju större biodieselproduktion,

• ju större utbud av biprodukter. Detta kan påverka priset på biprodukterna nedåt, kanske även så långt att företagen måste betala för att bli av med biprodukten.

• ju större efterfrågan på råvaror och insatsvaror. Detta kan påverka priserna uppåt på råvarorna och insatsvarorna om inte produktionen av dessa varor ökar i takt med behovet.

9.2.1 Tre beräkningar Här följer tre beräkningar av produktionskostnaden för RME som kan ge en fingervisning vad produktionskostnaden är. De kommer från en ännu ej publicerad doktorsavhandling, från ett svenskt företag och amerikanska FAS, USDA. Tabell 32 Produktionskostnadsberäkning 1 för biodiesel (RME) i Tyskland, 2006, både pressning och omförestring Calculation 1 of the costs of production of biodiesel (RME) in Germany, 2006, both pressing and esterification

Produktionskapacitet 112 000 m3 biodiesel/år 200 000 m3 biodiesel/år

Växelkurs: 1EUR = 9,3 SEK EUR/ton EUR/m3 SEK/l EUR/m3 SEK/l

Investering 48 42,6 0,40 36,0 0,33 varav byggnader 20 år, 5 % ränta 6 5,7 0,05 5,0 0,05

varav maskiner 10 år, 5 % ränta 41 36,9 0,34 31,0 0,29

Reparationer, försäkringar m.m. 16 13,8 0,13 11,8 0,11

Personal 16 14,2 0,13 9,0 0,08

Råvara 586 521,1 4,85 521,3 4,85

Driftskostnader 136 121,2 1,13 121,0 1,13

Produktionskostnader, brutto (BPK) 801 712,9 6,63 699,1 6,50

Rapsavfall -168 -149,5 -1,39 -150,0 -1,40

Glycerin -30 -27,0 -0,25 -27,0 -0,25

Produktionskostnader, netto (NPK) 603 536,4 4,99 522,1 4,86

Riskpåslag 5 % av BPK 40 35,6 0,33 35,0 0,33

NPK + riskpåslag 643 572,0 5,32 557,1 5,18

Källa: ”Wettbewerbsfähigkeit der bioethanolproduktion in Deutschland unter Berücksichtigung der internationalen Konkurrenz” ännu ej publicerad disputation av Oliver Henniges, Universitetet i Hohenheim.

I produktionskostnadsberäkning 1 har Oliver Henniges i sin kommande disputation räknat på produktionskostnaden för RME i Tyskland för två storlekar på anläggningen. Med växelkursen 9,3 SEK = 1 EUR blir produktionskostnaden 5,32 kr/liter för en anläggning som kan producera 112 000 m3/år och 5,18 kr/liter för en anläggning med kapaciteten 200 000 m3/år.

69

Tabell 33 Produktionskostnadsberäkning 2 för biodiesel (RME) i Sverige, 2006, både pressning och omförestring Calculation 2 of the costs of production of biodiesel (RME) in Sweden, 2006, both pressing and esterification

Produktionskapacitet: 900 m3/år kr/liter

Investeringskostnader 0,18 varav avskrivning 5 år 0,16

varav räntekostnad 0,02

Råvarukostnad, oljefrö 6,00

Driftskostnad pressning 0,45

Intäkt rapsfrökaka/pellets -2,59

Metanol 0,46

KaliumMetoxid 0,36

Driftskostnader omförestring 0,44

Total kostnad år 1-5 5,29

Total kostnad år 6 5,11

Källa: Tomas Persson från SvenskEkoDiesel AB, omarbetat till kr/liter

I produktionskostnadsberäkning 2 visas en kostnadsberäkning för RME-produktion i Sverige för en produktionskapacitet på 900 m3/år, d.v.s. en liten anläggning. Produktionskostnaden är även i detta fall uppskattad till drygt 5 kr/liter (5,29 och 5,11 kr/liter).

I produktionskostnadsberäkning 3 har beräkningen gjorts 2003 i USA för biodiesel för en anläggning med en kapacitet på lite drygt 67 000 m3/år. Även i denna beräkning ligger produktionskostnaden på en bit över 5 kr/liter (5,33 kr/liter). Tabell 34 Produktionskostnadsberäkning 3 för biodiesel i USA, juni 2003 Calculation 3 of the costs of production of biodiesel in the USA, June 2003

Produktionskapacitet 67 440 m3 biodiesel/år

EUR/ton EUR/m3 SEK/l

Totala kostnader 711 628,1 5,84

Vegetabilisk olja 528 466,3 4,34

Metanol 27 23,4 0,22

Fasta kostnader 10 år, 10 % ränta 78 69,2 0,64

Rörliga kostnader = fasta kostnader 78 69,2 0,64

Totala intäkter -63 -55,2 -0,51

Glycerin -63 -55,2 -0,51

Foder (fria fettsyror) ingen uppskattning

Produktionskostnader, netto 648 572,9 5,33

Intäkt biodiesel 617 545,1 5,07

Över-(+)/underskott(-) -31 -27,8 -0,26

Källa: ”Cost and Return Scenario - 60,000 Ton Biodiesel Plant” Production Estimates and Crop Assessment Division, FAS, USDA

70

9.2.2 Jämförelse diesel - biodiesel I följande diagram har priset för diesel jämförts med priset för biodiesel med och utan punktskatt (energi- och koldioxidskatt). Utgångspunkten är diesel- respektive biodieselpriserna (11,50 kr/liter respektive 10,45 kr/liter), inköpskostnad 3,87 kr för diesel i Rotterdam, två produktionskostnader för biodiesel (5,5 och 7 kr/liter), energi- och koldioxidskatt (3,665 kr/liter) och skillnaden däremellan är övriga kostnader (transport m.m.) samt vinst eller förlust. Diesel- och biodieselpriserna har markerats med var sitt streck.

-2,5

0

2,5

5

7,5

10

12,5

15

Diesel

Biodies

el, PK 5,

5

Biodies

el, pu

nktsk

att, P

K 5,5

Biodies

el, PK 7

Biodies

el, p

unkts

katt,

PK 7

kr/liter

Moms, 25 %

Övriga kostn./vinst/förlust

Energi- och kold. skatt

Inköps-/prod. kostn. (I/PK)

Dieselpris konsumentBiodieselpris konsument

Figur 30 Jämförelse mellan priserna för diesel och biodiesel, augusti 2006, kr/liter Comparison between prices for diesel and biodiesel, August 2006, SEK/litre Källor: Skatteverket, juni månads dieselpris 2006 enligt SPI på www.spi.se, F.O.Lichts konsumentpris för diesel juni & jul, växelkurs 9,3 SEK = 1 EUR

Då biodieseln är befriad från energi- och koldioxidskatt och har en produktionskostnad på 5,5 kr/liter finns en marginal på runt 50 % till övriga kostnader och vinst. Skulle däremot produktionskostnaden vara 7 kr/liter minskar denna marginal till under 20 %. Om skattebefrielsen inte fanns och med det biodieselpris som råder idag visar kalkylen på förlust då det varken finns utrymme för transport- eller andra kostnader eller vinst.

71

10 Slutkommentarer Biodiesel är vid sidan av etanol det biodrivmedel som för närvarande vanligtvis tilldrar sig störst intresse. Produktionen av biodiesel är starkt ökande i världen och flera råvarualternativ finns att tillgå. Råvaror är i första hand oljeväxter av olika slag som kan odlas på många håll i världen. Till skillnad från etanol kännetecknas oljeväxtområdet av låga tullar och en friare världshandel. Tillverkningsprocessen för biodiesel är relativt okomplicerad och kan därför också göras vid relativt små produktionsanläggningar parallellt med vid mycket stora anläggningar.

Den största produktionen av biodiesel sker i Europa och framförallt har den expanderat i Tyskland och är där baserad på rapsolja. Utvecklingen i Tyskland är förknippad med att biodieseln har varit befriad från de skatter som tas ut på vanlig diesel och att standarden för biodiesel i deras fall är baserad på rapsoljans egenskaper. Även i Sverige har den senaste tiden ett stort investeringsintresse visat sig för att bygga produktionsanläggningar för biodiesel. I dagsläget finns en stor och ett antal mindre anläggningar som producerar biodiesel i Sverige. Det finns dock planer och projektering för anläggningar så att den totala produktionskapaciteten i landet kan komma att uppgå till ca 260 000 m3 vid fullt kapacitetsutnyttjande. 19 företag i Sverige har 2006 beviljats punktskattebefrielse för biodiesel. Intresset för att producera biodiesel ökar utöver i Europa också tydligt i USA, Malaysia, Indonesien och Brasilien m.fl. länder. I Malaysias fall har de annonserat att de planerar för att producera biodiesel för export bl.a. till EU.

Biodieselns egenskaper kan variera beroende på råvara och tillverkningsteknik. Det finns därför ett antal standarder för biodiesel i världen. De mest kända är de standarder som finns i EU och USA. Det kommer att finnas skäl att följa dessa standarders betydelse för hur användningen av biodiesel utvecklas i olika delar av världen. EU:s standard passar för rapsolja medan USA:s standard även är lämplig för sojaolja. I sammanhanget finns skäl att uppmärksamma om de utformas till tekniska handelshinder i syfte att bl.a. stöda oljeväxtråvaror i de egna odlingsområdena.

Det pågår en omfattande handel med vegetabiliska oljor i världen. Störst är handeln med palmolja följt av sojaolja. Under senare år har också handeln med rapsolja ökat och särskilt tydlig är den ökning som skett av importen till Tyskland och som kan härledas till den stimulans den tidigare skattebefrielsen av biodiesel i Tyskland givit till att öka biodieselproduktionen.

De internationella priserna på vegetabiliska oljor har stigit markant under senare år och särskilt priserna på rapsolja. Det är uppenbart att den starkaste faktorn bakom prisuppgången är energimarknaden och i synnerhet den efterfrågeeffekt som kommer från utvecklingen i Tyskland. Närmare 60 % av inom EU producerad rapsolja används nu till bränsle. Inom biodieseltillverkningen kommer det att vara aktuellt att skifta från dyrare vegetabiliska oljor till billigare i den mån det kan göras inom ramen för de standarder som finns för biodiesel. Vid höga priser på rapsolja tenderar tillverkarna att söka ersätta den med t.ex. palm- eller sojaolja.

Prisutvecklingen på oljeväxter påverkar jordbrukarnas val av grödor. De stigande priserna på bl.a. rapsfrö har bidragit till att odlingen av raps ökar i Sverige och i EU, men även i andra odlingsområden som Kanada och Australien. Genom oljeväxtmarknadens globala karaktär är det rimligt att anta att odlingen av oljeväxter kommer att utvecklas där konkurrenskraften är starkast bl.a. bedöms att palmolja hör till de mest konkurrenskraftiga alternativen.

72

Prisförhållandena på vegetabiliska oljor har också inverkan på livsmedelsområdet. Inom EU finns det reaktioner på utvecklingen med stigande priser på vegetabiliska oljor från livsmedelsindustrin i EU och de har manat EU-kommissionen att noga följa utvecklingen och bedöma hur skattebefrielser/skattereduktioner och inblandningskrav i vanlig diesel påverkar livsmedels-, foder- och icke livsmedelssektorer.

För att kunna konkurrera med fossil diesel är biodieseln beroende av subventioner i någon form förutsatt att priserna på fossil olja inte skulle etablera sig på en hög nivå. Ofta skapas konkurrensmöjligheten genom att biodieseln beskattas lägre än vanlig diesel eller befrias helt från skatter. På detta område finns dock en del förändringar som bör uppmärksammas. I Tyskland har beslut fattats om att upphöra med skattebefrielsen p.g.a. det skattebortfall den förorsakade i statsbudgeten. Fr.o.m den 1 augusti 2006 beskattas biodiesel i Tyskland i paritet med vanlig diesel. I stället införs ett krav på obligatorisk inblandning med 4,4 % biodiesel i den fossila dieseln fr.o.m. 1 januari 2007. Detta visar att utvecklingen på biodieselområdet delvis är beroende av politiska beslut och att det därför är fortsatt viktigt att följa hur detta område förändras och utvecklas på olika håll i världen där biodiesel är intressant som drivmedel för att förstå vad som påverkar utvecklingen i odlingen av oljeväxter och handeln med dessa och olika vegetabiliska oljor. Det kan också finnas direkta subventioner som t.ex. EU:s energigrödspremie och olika slags investeringsstöd som har betydelse i sammanhanget, vilka kan behöva uppmärksammas, inte minst mot bakgrund att de kan bli föremål för granskningar i handelspolitiska sammanhang t.ex. WTO. Stödkonsekvenser på oljeväxtområdet har tidigare lett till handelskonflikter bl.a. har EU och USA löst en tidigare konflikt genom den s.k. Blair House-uppgörelsen, vilken fortfarande begränsar hur mycket EU kan stimulera delar av oljeväxtodlingen.

Satsningar på att producera råvaror för biodiesel bl.a. med sikte på export görs i Sydostasien (Malaysia, Indonesien) och i Brasilien. I dessa fall rör det sig om produktion av palmolja och sojaolja. Den internationella handelsutvecklingen blir extra intressant att följa, särskilt som oljeväxtområdet inkl. biodiesel har förutsättningar för en relativt fri handel genom att området omfattas av låga tullar. Det lägre tullskyddet är bl.a. resultatet av tidigare handelsrundor i GATT och WTO. Biodieselområdet visar också på att en stor inverkan kan visa sig för livsmedelsanvändningen av aktuella råvaror och oljor. Utvecklingen i biodieselanvändningen och återverkningarna på prisnivåer och försörjningen med matfettprodukter i olika länder och världen kan bli en kontroversiell fråga om det skulle visa sig att stöd och åtgärder relaterade till energianvändningen gör att den kan konkurrera ut livsmedelsanvändningen och driva upp kostnaderna för livsmedelskonsumenterna.

Det finns således flera skäl att fortsätta följa marknadsutvecklingen på biodieselområdet och tillhörande produktion av råvaror i Sverige, EU och globalt.

Jordbruksverkets rapporter 2006

1. Bioenergi – ny energi för jordbruket

2. Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och livsmedel 2002–2004

3. Betesmarkerna efter 2003 års jordbruksreform – hot och möjligheter

4. Miljöeffekter av träda och olika växtföljder – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter

5. Översyn av känsliga områden enligt nitratdirektivet

6. Tio år i EU – effekter för konsumenterna

7. Returförpackningsutredningen

8. Kostnader för hanteringen av olika EG-stöd finansierade från EG:s jordbruksfond 2005

9. En översyn av lagstiftningen om bisjukdomar – förslag till hur bekämpningen av bisjukdomar ska bedrivas

10. Kulturhistoriska bidrag och särdrag – uppföljning och utvärdering av miljöersättningen till natur- och kulturmiljöer

11. Marknadsöversikt – Etanol, en jordbruks- och industriprodukt

12. Marknadsöversikt – bananer

13. Marknadsöversikt – bearbetade jordbruksvaror (icke bilaga I)

14. Blommande mångfald – verksamhetsberättelse för POM 2005

15. Jordbruksverkets foderkontroll 2005 – Feed control by the Swedish Board of Agriculture 2005

16. Matrknadsöversikt – vin

17. Entreprenörskap på landsbygden – en översikt av internationell forskning

18. Samhällsekonomiska effekter av ett omfattande utbrott av mul- och klövsjuka i Sverige – en studie av sannolika följder

19. Miljöutbildning och rådgivning för jordbrukare – rapport från en statistisk undersökning genomförd våren 2006

20. Effekter av KULM-rådgivning

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) ISSN 1102-3007 Fax 036 34 04 14 ISRN SJV-R-06/21-SE E-post: jordbruksverket@sjv.se SJV offset, Jönköping, 2006 Internet: www.sjv.se RA06:21