CARL von LINNÉ (Carl Linneaus)

Vår störste och internationellt mest kände vetenskapsman och svensk

under 1700-talet.

Hans verk: Systema naturare och Specius Planetarum ligger till grund

för den nutida systematiken över alla levande varelser ordnade efter

växternas och djurens olika inbördes släktskap. Linné’s system

används än idag i alla jordens länder.

Som kuriosa är Linne den mest omskrivne svensken på Wikipedia där

hans biografi och gärning behandlas på runt ett hundratal olika språk.

Många är de som under skoltiden ålades att samla ett 100-tal växter

och klassificera enligt Linnés system.

Vem var denna man ;en prästson från Råshult I Småland på gränsen till

Skåne….. Han föddes 1707 i en prästsläkt där fadern Nils Linneaus var

komminister i Råshult och sedermera efter svärfadern övertog pastoratet i

Stenbrohult. Linné hade fyra syskon. Tanken var (inte minst hos hans mor), att

han skulle bli präst. Den som uppfyllde denna önskan blev brodern Samuel som

stannade kvar i Råshult. Då fadern hade ett genuint intresse för växtlivet (men

aldrig haft råd att studera detta vid akademin i Lund) fick Carl Linneaus tidigt

samma intresse . På Kyrkoherdebostället fanns vid hans födsel en ansenlig

botanisk trädgård dät hans gärning tog sin början. Vid läroverket i Växsjö lärde

han sig bl a tala och skriva latin.

Familjehemmet finns bevarat och restaurerades så sent som 2006-2007 i

samband med 300-års minnet av Linné . Det gäller även den samling växter som

återskapats i trädgården.

På gymnasiet läste han även naturhistoria under en Dr Rothman som var en

välkänd vetenskapsman. Efter avlagd examen sändes han (lite motvilligt från

föräldrarnas sida) till Lund för universitetsstudier 1727. Men den s.k. Karolinska

Akademin i Lund var inte alltför väl strukturerad och undervisningen var

bristfällig.

Under sommarferien fick Linné rådet av sin gamle lärare Dr Rothman att söka

sig till Uppsala i stället. Något som eftervärlden nog skall vara tacksamma för.

Så i slutet av augusti lämnade Linné Stenbrohult För att resa till Uppsala för att

läsa Medicin. Enligt Dr Rothman var professorerna där mer meriterade och

möjligheterna till stipendier flera.

Den 5 september 1728 anländer han med gästgivar-skjutsen. Den då 21-årige

mannen var liten till växten, brunögd och sannolikt iklädd en fransk tre-delad

mansdräkt som var på modet. Modern hade försett honom med matkorg och 100

daler silvermynt varav 85 var kvar vid ankomsten.

I egna anteckningar ger han yttryck för ett visst missmod den första tiden i

Uppsala pga ekonomin. Han svalt och gick med papper i skorna för att täppa till

hålen. Eftersom han studerat i Lund fick han vänta på sitt betyg/intyg;

testimonium academicum innan han kunde skriva in sig hos universitets rektor

och slutligen vid Smålands nation.

I området runt Övre Slottsgatan och Åsgränd fanns en ’studentstad där rummen

mestadels låg på övervåningen i de enkla trähusen. Det var vanligt att två

studenter delade rum och sov i samma säng. En kista som studenterna medförde

till Uppsala innehöll: kuddar, filtar eller bolstervar som fylldes med halm.

Matsäcken med hårt bröd, smör och torkat kött som skulle räcka en bra bit in på

terminen. I Linnés kista fanns redan då ca 600 pressade växter i ett herbarium.

Vid Smålands nation fanns på den tiden ca 40 studenter. Det var viktigt att vara

inskriven för att få möjligheten till stipendier. Nytillkommen student måste

servicera vilket var en slags vaktmästartjänst: att gå ärenden åt äldre studenter

och kuratorer t.ex lämna och hämta posten.

Det fanns även möjlighet att tillfälligt låna pengar ur nationskassan (som bestod

av (inskrivningsavgifter)mot panter av typen: silverföremål, böcker

musikinstrument m.m. Enligt universitetets regler skulle studenterna även

besöka gudstjänsterna i Domkyrkan där nationerna hade egna bänkar med

dörrlås.

Uppsala var vid denna tid en mellanstor stad med ca 4000 innevånare

(exkluderande akademien och studenter). Det var även Sveriges krogtätaste stad

med en per 56 innevånare. Och med många unga studenter som när de hade råd

satt på krogen var studentbråken en stor ordningsfråga för rektor och

professorer. Ett tilltag var att när stadens befolkning somnat springa runt och slå

med värjorna på fönsterluckorna

Undervisningen i Medicin skulle innehålla anatomi, klinisk undervisning,

botanik, zoologi och kemi. Tyvärr levde inte de av Dr Rothman prisade

professorerna upp till sitt rykte. Botanisten professor Olof Rudbeck d y sysslade

mest med filologi (vetenskap om språkliga alster) och medicinaren professor

Roberg mest med att sköta om det dåvarande Akademiska sjukhuset.

Sjukhuset blev i mitten av 1750 talet upprustat och hade då ett 10-tal

sjukhussängar och var Sveriges första lasarett. Oftast låg 2 patienter i samma

säng och studenterna undervisades vid sängarna i sjukdomslära.

Det var dock Olof Rudbeck d. ä., hans far,som grundlade den botaniska

trädgården (nuvarande Linné-trädgården vid Svartbäcksgatan). Efter branden i

Uppsala 1702 var den i bedrövligt skick. Det var samme Rudbeck d.ä. som var

inblandad i debatten om Hedna-templets placering i Uppsala-området i mitten

på 1600-talet. Man kan säga att Rudbäck d.ä. var en föregångare till Linné och

att denne delvis byggde vidare på Rudbecks arbete.

Det sägs att vid branden 1702 ledde Rudbeck en del av släckningsarbetet från

taket på Gustavianum.

Vid Uppsala fanns både offentliga och privata föreläsaningar. De senare fick

man betala för och var då utom räckhåll för Linné.

I brist på undervisning gjorde Linné botaniska strövtåg i området runt Uppsala.

Då stötte han på proferssorn och domprosten Olof Celcius, en framstående

amatör botaniker. Celsius blev imponerad av Linnés kunskaper och erbjöd

honom fritt mat och husrum och tillgång till sitt bibliotek. Dessutom hade

Celsius en egen liten botanisk trädgård med både svenska och utländska växter.

I Celcius bekantskap fanns även Peter Artedi, som blev en nära vän till Linné

och som senare åtföljde honom under resan till Holland. Artedi var mer zoolog

än botanist och fram allt intresserad av fiskarnas släktskap förutom att också

studera medicin.

I det nuvarande Gustavianum mitt emot domkyrkan finns fortfarande den

föreläsningssal som användes på Linnés tid. Men då undervisningen låg nere vid

Linnés ankomst till Uppsala så fick Linné besöka då Stockholm där avrättade

brottslingar dissekerades i undervisningssyfte

Linné gjorde excursioner tillsammans med Celcius i området kring Uppsala.

Där träffade man på växten Kung Karls Spira en mycket sällsynt och numera

fridlyst växt. Den hade upptäckts av Olof Rudbeck d. y. och var tillägnad Karl

den XII i samband med slaget vid Narva och övergången av floden Duna

.

När Rudbeck d.y.s disputation om denna växt skulle granskas fick Linné agera

spökskrivare på dennes avhandling. Ett ganska vanligt förfarande i akademiska

kretsar. I inledningen till skriften ironiserade Linné på ett fint sätt över

Rudbecks oförmåga att själv ta sig an arbetet.

Nu börjar Linné få ordning på ekonomin tack vare stipendier och

botaniklektioner för sina studiekamrater. Han kommer med sin första skrift,

tillägnad Celsius kallad: ’växternas bröllop, Preludia Sponsaliorum

Plantagarum vilket är ett emryo till hans berömda ’växternas sexualsystem’

Systema Natura. I stort handlade denna första skrift om ståndarnas och

pistiillens funktioner för växternas fortplantning. I en senare skrift Hortus

Upsaliensis utnyttjar Linné denna kunskap för indelning av växterna i 24

klasser.

Denna skrift hade imponerat på professor Rudbeck d. y. som bad honom ta över

undervisiningen i den botaniska trädgården. Det blev en succe och Linnés

föreläsningar tilldrog sig mer studenter än de flesta andra mer etablerade lärarna.

Rudbeck anställde även Linné som informator till 3 av sina totalt 24 barn efter

tre olika äktenskap. Det medförde även att Linné flyttade in i tjänstebostaden i

botaniska trädgården. Den senare finns fortfarande kvar i hörnet av Linné

trädgården.

Nu hade Linné kommit på grön kvist vilket dock medförde andra problem. I det

Rudbeckska huset bodde för tillfället även Margareta Benzelius, nyligen skild

från en bibliotekarie sannolikt pga dennes betydligt högre ålder. Benzelius var

känd i Uppsala för ett ’vidlyftigt’ levende och nu började hon intressera sig för

Linné – en ung man och nu med god ekonomi. Det sägs att då blev

professorskan Rudbeck – även hon betydligt yngre än sin make - i sin tur

svartsjuk.

Linne insåg att han inte kunde bo kvar hos Rudbeck och åkte hem till

Stenbrohult över julen. Där stannade han till mars 1732 då han ansökte om ett

bidrag från vetenskapssocieteten för att göra sin första resa: Lapplandsresan

samma år som varade under totalt 6 månader. Avsikten var att samla in örter och

mineraler för att sedan artbestämma och systematisera dessa.

För detta ändamål hade han köpt en lappdräkt, trumma och andra föremål som

lapparna ansågs använda. I maj red han iväg ensam. I utrustningen ingick även

bla mikroskop, kikare, folioark för växternas förvarande men även ett litet gevär

och en slags sabel.

Avsikten var även att studera innevånarnas levnadssätt och den ’därav följande

hälsans förmåner och olägenheter’. Det senare har blivit livfullt skildrat i de

dagböcker som Linné skrev under resan. Denna gick inte enbart till Lappland

utan även in i Norge via i Finland till Björneborg och Åbo och sedan via

Ålandshav tillbaka till Uppsala innan vintern satte in. Han var mycket nöjd med

resan och skriver att han sällan varit så lycklig.

Resultatet publicerades i Holland 1737 i Flora Lapponica

Även hemma i Stenbrohult hade föräldrarnas tveksamhet till Linnés yrkesval

förbyts till stolthet och uppmärksamhet då Linné blivit Rudbecks vikarie i

botanik.

Under de närmaste åren var Linné mer lärare och forskare än student. Han bodde

nu hos en änka på nedre Slottsgatan och i hans rum inbjöds studenter till privata

föreläsningar i såväl botanik som mineralogi. Han ledde även excursioner i

Uppsalas omgivningar. Dessa var föregångare till de senare så populära

Herbationes Upsalienses, där man med fladdrande fanor och valthorn drog ut i

naturen och där studenterna måste ikläda sig en speciell vit dräkt. En skulle vara

sekreterare och anteckna allt som Linné sa, en var ordningsman och några

skyttar för att skjuta fåglar för artbestämning. Trots denna procedur var dessa

omåttligt populära likväl som hans föreläsningar i botaniska trädgården som

attraherade flest studenter. Något som inte alltid sågs med blida ögon av

kollegorna

1734 hade landshövdingen i Falun givit honom uppdraget att utforska norra

Dalarna. Med på den resan hade han även sju lärljungar. Resan inleddes vid

Älvdalsåsen. Man färdas till häst via Särna, Idre och Grövelsjön (där idag finns

en Linnéstig i dennes fotspår) in i Norge och Röros och sedan tillbaka igen.

Dagboken utökas nu bl a med olika recept på lavsoppa, barkbröd och gubbost.

Julen samma år tillbringar Linné i Falun där han blir djupt förälskad i Sara

Moraea, dotter till den förmögne stadsläkaren Johan Moreaus. När han friade,

iförd lappdräkt, så var föräldrarna tveksamma och krävde att han först skulle

studera 3 år utomlands. Flickan var rik så kavaljeren sökte en anständig hemgift.

Linné avsåg då att resa till Holland, som vid den tiden var ett vetenskapligt

centrum, men hade inte ekonomiska medel till detta. Då lovade fadern till en

studiekamrat från Falun att skjuta till medel med villkoret att kamraten, Claeas

Sohlberg fick följa med.

Under 2,5 år år vistades han i Holland. Han blev snabbt medicine doktor på en

avhandling om malaria (eller frossan som den ofta benämndes). Han hade med

sig mängder med manuskript som han hoppades att få tryck. Ca 2000 sidor blev

publicerade. Bl a första utgåvan av systema natura. Hans livs viktigaste verk

som inordnar växt- mineral och djurriket i ett stort överskådligt system.

Dessutom flora lapponica och ca 10 böcker. Han blev nu en internationell känd

botanist och inte bara i Holland.

Han bodde då hos en hypokondrisk men förmögen ostindiefarare och

amatörbotanist, Clifford, på hans gods med en berömd trädgård. Linné kurerade

hypokondrien och skötte trädgården. Där fanns många främmande exotiska

växter att studera och klassificera.

Även hans bäste vän, Peter Artedi var i Holland samtidigt med anställning hos

en apotekare. En sen kväll efter en något ’god’ middag föll Artedi ner i en av

Amsterdams kanaler och drunknade. Som en hedersbetygelse och löfte till sin

gamle vän publicerade Linné Ichthylogia, ett verk om fiskarnas system.

Hemkommen från Holland, 1738, skulle han försörja sig som läkare i Stockholm

men okänd som han var som medicinare fick han inga patienter. Han gick då ut

på krogarna och botade unga syfilissjuka män som ej hade råd med läkare med

hjälp av en kvicksilverkur. Efter att ha botat en Riksrådinnas hosta blev han mer

populär och efterfrågad. Lantmarskalken Greve Carl Gustav Tessin blev hans

vän och erbjöd bostad i Tessinska Palatset. Han fick nu även en tjänst som

amiralitetsläkare i flottan. Nu kunde han äntligen gifta sig, 1739, 32 år gammal.

Bröllopet hölls i Falun. Paret Linné bosatte sig först i Stockholm där Linné hade

sin läkartjänst. Året därpå avled Olof Rudbeck d. y.och hans tjänst som

botaniker skulle tillsättas. Givetvis lockande för Linné att söka. Som brukligt

utbröt bråk om tjänsten och i stället utnämndes Nils Rosén – en gammal

kombatant till Linné. Året därpå blev professuren i praktisk medicin ledig och

den gick då till Linné.

Men eftersom botanik var Linnés inriktning och medicin o sjukvård Roséns så

bytte man professorstjänst med varandra efter ansökan till universitetets rektor.

Året därpå. 1741, föddes Linné son Carl. Samma år flyttade familjen in i

professorsbostället vid den akademiska trädgården. Carl Hårleman fick av Linné

i uppdrag att skissa på hur trädgården kunde restaureras och anpassas till alla de

växter – svenska och utländska som skulle placeras där inklusive ett orangeri för

vinterförvaring av köldkänsliga växter . När trädgården var planerad skrev Linné

till sina vänner inom landet såväl som i Europa . Frön och växter kom från

världens alla hörn. Kao, olivträd, ingefära, risplantor, papyrus o bambu odlades i

det nybyggda orangeriet. På ett par år ökade antalet växter från 200 till 3000.

Alla ordnades i trädgården enligt Linnés Systema natura, 12 –e upplagan,

Genera plantarum (växternas släkten) 1737, och Species planetarum (växternas

arter´) 1753, omfattande 6000 olika arter.

.

Systemed omfattande de 24 växtklasserna. Klasserna indelades efter ståndarnas

antal bl a. I en klass fanns flera ordningar grundat på pistillernas antal och

utseende. I en ordning fanns sedan flera släkten kopplat till blommans och

fruktens byggnad. Slutligen var arterna i ett släkte relaterat till stammens och

bladens uppbyggnad.

Den som öppnar en bok om svenska växter idag finner ett modifierat system

kallat naturliga systemet. Det bygger fortfarande i stort på Linne´s upptäckter

men är lite mer kopplat till det naturliga släktskapet mellan olika arter samt

bygger på flera detaljer från växten. Dessutom har vissa arter fått nya namn.

Den akademiskarädgården fick så småningom även ett rikt djurliv baserat främst

på gåvor till Linné från betydande personer i och utom Sverige. I slutet av

Linnés levnadsbana fanns i trädgården: 8 apor, en markatta och en tvättbjörn,

ett antalpapegojarter, marsvin, myskänder, påfåglaroch pärlhöns.

Arbetet med trädgården krävde en välutbildad trädgårdsmästare och 12

trädgårdsdrängar. En trädgårdsmästare anställdes men fick sparken pga stöld av

växter Så småningom övertog sonen Carl arbetet som trädgårdsmästare och blev

även ansvarig för demonstrationer i trädgården.

En intressant detalj är att dessa samlingar av växtrer krävde gödsel vilket var en

bristvara. Vid exercishuset där många hästar fanns och där studenterna lärde sig

rida och fäktas fanns oftast god tillgång på gödsel. Linné hade kontrakt på 100

lass per år.

Efter Linné död flyttades universitetets botaniska trädgård till nuvarande

slottsträdgården. 1917 åtog sig Svenska Linnésällskapet att återskapa Linnés

trädgård på samma plats som den legat från början dvs vid Svartbäcksgatan.

Sina offentliga föreläsningar höll Linné i Gustavianum. Den praktiska delen

hölls i akademiträdgården där förutom växterna fanns ett föreläsningsrum.

Oftast hämtade Linné en växt från trädgården och tog i in till studenterna. Han

undervisade även i Materia Medica dvs vilka växter, djurdelar och övriga

råvaror som kunde användas för sjukdomsbehandling. Han publicerade 535

växter som ansåg ha medicinsk nytta. T.ex kinaträd med kinin, opiumvallmo

men även svenska växter t-ex Rölleka som användes för sårläkning och mot

diaree samt reumatism.

Senare tiders forskare har isolerat många kemiska föreningar som låg bakom ev

effekt. De flesta av dessa medicinalväxter fanns i botaniska trädgården och var

en av de viktigaste skälen till att den även kallades akademiträdgården där bl a

syftet var att förse stadens apotek med läkemedel

Linné föreläste även om diet, matvanor och livsföring med en god portion

ironoi. I en avhandling om berusning säger han bla: Man förs intill ett sällskap

på 10 personer däer alla beter sig som djur. En blir ett svin som dricker utan

måtta, en annan en papegoja som ostört ordar om vad hon vet och inte vet.och

borde förtigas. En hund sitter i ett hörn och spyr ner sig och sina grannar.

Han listade vad han ansåg som överflödsvaror som; socker, russin, kanel, viner,

brännvin, kaffe, sidenn, spetsar och silke. Musik, dans, kortspel och tärning

borde unvikas.

Linné genomförde ett antal resor i Sverige bla till Skåne, Gotland och

Västergötland med samma syfte som Lapplandsresan.. Ytterligare kunskap om

växter och djur i fämmande länder tillfördes via Linné apostlar (lärljungar) som

reste ut till samtliga kontinenter. Ett sätt att finansiera dessa resor var att ta tjänst

som skeppsläkare eller skeppspräst. Det medförde en del faror och

sjukdomsrisker. Av totalt 19 apostlar var det 8 som omkom under dessa resor.

Linné har även givit ut flera verk om det svenska djurlivet och han är den som

först använde uttrycket Homo Sapiens. Han indelade den familjen i Svear,

Göter, Finnar och Lappar.

Förutom professor fick Linné den ännu finare titeln Arkiater, = kunglig

överläkare = Livmedicus. För Linné var detta mer av en hederstitel då hans gode

vän i Stockholm, Abraham Bäck, var den som med samma titel praktiskt tog sig

an den kungliga hälsan.

1762 adlades Linné och i vapnet ses symboler för djur- växt och mineralriket

omgivet av växten linnea (Linneae Borrealis). Ungefär vid samma tid blev han

riddare av Nordstjärneorden.

Under det århundrade som Linné verkade upplevde Uppsala en vetenskapligt

stor tid. Många framstående professorer fanns där och den främste var nog

astronomen Celsius som med forskning runt jordmagnetism och stjärnornas

ljusstyrka blev vida känd. Den 100 gradiga termometern som används i stora

delar av världen med kokpunkt vid 0 och fryspunkt vid 100 grader.

Linné beskrivs som en charmig och å ena sidan humoristisk person.

Engagerande och med obegränsat självförstroende. Samtidigt var han äregirig,

känslig för kritik och hade ett enormt behov av bekräftelse. Krämporna blev

besvärande på äldre dar, frukten av hans enorma produktivitet och arbetsbörda.

Han hade då en depressiv läggning, gikt som han sökte bota med att äta mycket

smultron samt migrän som ansågs lindras av att bära en mössa..

Under sina resor hade han fått en något avvog inställning till kvinnan präglat av

vad han sett och upplevt.

Han var en flitig brevskrivare och 3000 brev finns bevarade. Många gick till

hans förtrogne Abraham Bäck, kunglig livläkare i Stockholm. Till honom

anförtrodde han stort och smått och frågade honom ofta om råd även i

familjeangelägenheter .

Familjen växte och efter Carl föddes ytterligare 6 barn varav fyra flickor

överlevde.

I hemmet styrde hustrun Sara Lisa med fast hand. Förutom att uppfostra

döttrarna så var det ett hem med många gäster både till middag – och

övernattning. Då många utländska studenter började komma för Linnés

kunskaper erbjöds de fattiga fri mat hos familjen och ibland även husrum.

Till sin hjälp hade hon ett antal drängar och pigor och även dessa skulle ha mat..

Inne i närheten av Uppsala fanns även viss åkermark som skulle skötas. Det var

en del av Linnés löneförmån.

Till gården fanns även ett antal kor och hästar. Inom akademiträdgården fanns

stall och stia för dessa.

Uppdelningen av arbetet var tydlig enligt Linné; Sara Lisa sköter det praktisk så

sköter jag vetenskapen. En nog inte ovanlig företelse än in i våra dagar.

När så Sara Lisa ärvde sina rika föräldrar köpte man två sommarställen:

Hammarby och Sävja, båda i Danmarks socken. Tanken var att familjen kunde

fly stadens ofta fuktiga och ohälsosamma miljö speciellt ute i området runt

Svartbäcken.. Dessa var dessutom en bra penningplacering. Bägge gårdarna var

stora jordbruksfastigheter och även dessa förvaltades av hustrun. Man hade upp

till 14 kor, flera hästar kalvar får och getter.

Linné blev ’rusthållare’, vilket innebar att skaffa och underhålla 4 ryttare med

hästar. Två av dessa förlorades i kriget mot Preussen i slutet på 1750-talet.

Den stora eldsvådan 1766 förstörde stora delar av Uppsala och Linné flyttade då

stora delar av samlingar och dokument till ett nybyggt hus ute på Hammarby.

Huset står kvar, en kvadratisk byggnad uppe på en liten kulle.

Mot slutet av 1760-talet började Linnés enorma arbetsbörda att ta sitt pris.

Krämporna blev ännu fler och 1774 drabbades han av slaganfall under en

föreläsning. Samma år höll han sin sista föreläsning. Sista åren kunde han inte

tala och demensen kom. Desemellan fanns kortare perioder där han kunde delta i

det sociala livet. 1778 avlider han i januari av sviterna efter ytterligare ett

slaganfall. Begravningen blev ståtlig med fackeltåg och många av stadens folk

som åskådare Under orgelläktaren i Uppsala Domkyrka hittar man den sten som

täcker Linne¨, hans hustru och sonen Carls begravningsplats.

Hösten samma år yttrade Gustav den III i sitt trontal till ständerna; Jag har

förlorat en man som gjort lika ära åt sitt fädernes land såsom värdig

medborgare som han verkligen över hela världen var berömd. Länge skall

Uppsala påminna sig den ryktbarhet som Linnés namn åt denna högskola

förvärvat.

Modern och sonen Carl fortsatte några år att förvalta egendomarna men det var

ekonomiskt kärvt. När sonen dog i tidig ålder fann Sara Lisa och döttrarna att

de måste sälja Linnés samlade verk (skrifter, brev, dagböcker samt mineral och

växtsamlingarna). Ingen i Sveriges akademi och stat kunde bjuda över ett bud

från en amatörbotanist i England (James Edward Smith).

1784 avseglade skeppet Appearance till England med 26 stora lårar.

De innehöll :

19000 blad med pressade växter

3000 insekter

1500 snäckor

800 bitar korall

2500 mineralprover

3000 böcker

3000 brev + stor mängd handskrivna manuskript

Samlingarna förvaltas numera av The Linnean Society of London och förvaras i

Linnean Collection Store i Burlington House på Picadilly.

Muset är öppet för allmänheten och med speciella tillstånd kan man även få se

originaldokument typ Linnés handskrivna dagböcker.

En sägen säger att till sist hade de svenska vännerna med hjälp av Gustav III fått

ihop tillräckligt och en snabbseglande båt sätter efter engelsmännen, Men för

sent.

Man behöver dock icke åka till England för att beskåda Linnés original

publikationer. På medicinsk historiska forskningsbiblioteket i Haga tingshus

finns sedan 2010 ett antal av Linne´s original dokument.

Jag tänkte avsluta med en anekdot från studenttiden runt år 1800.

Ärkebiskop Lindblom var en stor vällevnadsman men trots att han var en

enkel och generös person aldrig populär i Uppsala. En dag möter han under

en promenad den berömde läkaren och professorn Jacob Åkerman.

Han stannade och pekade på bröstet: Käre professorn jag är så dålig

- ja det vet ju alla, svarade den knarrige professorn .. men hur är det med

hälsan !

.