green cargo vs akzo

Sid l (4)

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nrAvdelningO? 2011-11-23 T1314-11Rotel 0711 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDESolna tingsrätts dom 2011-01-14 i mål T 4144-09, se bilaga A

KLAGANDEAkzo Nobel Industrial Chemicals BVStationsstraat 773800 AE AmersfoortNederländerna

Ombud: Advokaterna Jonas Rosengren och Michele FaraBox 11025404 21 Göteborg

MOTPARTGreen Cargo AB, 556119-6436Box 39171 11 Solna

Ombud: Advokaten Per-Olov Håkansson och jur.kand. Sandra CarlénBox 7009103 86 Stockholm

SAKENSkadestånd

HOVRÄTTENS DOMSLUT

1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

2. Akzo Nobel Industrial Chemicals BV ska ersätta Green Cargo AB för dess

rättegångskostnader i hovrätten med 489 000 kr, varav 488 000 kr avser

ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till

dess betalning sker.

Dok.Id975114Postadress Besöksadress Telefon Telefax ExpeditionstidBox 2290 Birger Jarls Torg 16 08-56167000 08-56167059 måndag-fredag103 17 Stockholm 08-56167050 09:00-15:00

E-post: [email protected]

Sid 2SVEA HOVRÄTT DOM T 1314-11Avdelning 07 2011-11-23

YRKANDEN M.M. I HOVRÄTTEN

Akzo Nobel Industrial Chemicals BV (Akzo Nobel) har yrkat fullt bifall till sin vid

tingsrätten förda talan och att bolaget befrias från skyldigheten att betala Green Cargo

AB:s (Green Cargo) rättegångskostnader vid tingsrätten samt har vidare yrkat

ersättning för sina egna rättegångskostnader vid tingsrätten.

Green Cargo har bestritt ändring. Bolaget har vitsordat yrkade kapitalbelopp som

skäliga i och för sig. Vad gäller ränteyrkandet har bolaget såsom skäligt i och för sig

vitsordat yrkad räntesats på l 075 631 kr från den 27 juli 2005 och på resterande

belopp från den 9 juni 2009, allt till dess betalning sker.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i hovrätten.

PARTERNAS TALAN OCH UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN

Akzo Nobel och Green Cargo har i allt väsentligt åberopat samma omständigheter och

utfört sin talan på samma sätt här som vid tingsrätten. Akzo Nobel har förtydligat sin

talan såtillvida att bortfallande av begränsningsrätten enligt artikel 44 CIM inte är

någon förutsättning för att allmänna kontrakträttsliga principer ska tillämpas. Green

Cargo har i hovrätten anfört att bolaget inte längre gör gällande att Akzo Nobel inte har

lidit någon skada.

Hovrätten har tagit del av förhören med Carl-Axel Riegnell, Claes Alderin, Rasmus

Karlsson, Per-Olov Karlsson, Tomas Beckius och Lars Fehrlund genom uppspelning

av tingsrättens ljud- och bildupptagningar. Skriftlig bevisning och fotografier har

åberopats.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Som tingsrätten har anfört är parterna överens om att bestämmelserna i CIM, som

återfinns i bihang B till COTIF, är tillämpliga på den aktuella transporten.

Sid 3SVEA HOVRÄTT DOM T 1314-11Avdelning 07 2011-11-23

Hovrätten gör ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i fråga om

Akzo Nobel har talerätt eller om reklamation har skett. Akzo Nobel är således

taleberättigad och har inte på grund av bristande reklamation gått miste om sin rätt att

föra talan i målet.

Urspårningen som orsakade Akzo Nobels skada skedde i samband med Green Cargos

befordran under fraktavtalet. Huvudfrågan i målet är om bestämmelserna i CIM är

tillämpliga beträffande alla anspråk som kan anses ha sin grund i ett under

konventionen hänförligt fraktavtal. CIM:s regler om ansvarighetens omfattning (artikel

36 CIM) innefattar att järnvägen under vissa förutsättningar ansvarar för skada till

följd avförlust av, skada på respektive försening av godset. De skador som Akzo

Nobels anspråk avser omfattas enligt hovrättens bedömning inte av denna ansvarighet.

Detta gäller oavsett om skadan orsakats av grov vårdslöshet på det sätt som anges i

artikel 44 CIM eftersom denna bestämmelse endast reglerar när ansvars-

begränsningsreglerna i CIM bortfaller och inte vilka skadetyper som ersätts enligt

CIM.

Frågan blir då om CIM är heltäckande i detta avseende, dvs. om omständigheten att de

i målet ifrågavarande skadorna inte omfattas av ansvarigheten enligt CIM innebär att

en skadeståndstalan inte kan vinna bifall, oavsett grunden för anspråket.

Enligt artikel 10 CIM är nationell rätt tillämplig om bestämmelser saknas i de

enhetliga rättsreglerna, tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna. Av en

internationell kommentar till CIM framgår bland annat att CIM är den mest detaljerade

av de internationella konventioner som reglerar befordran av gods och att CIM är

avsedd att utgöra en självständig reglering där nationell rätt, i princip, är irrelevant. Av

kommentaren framgår vidare att de frågor som överlämnats till nationell rätt är av

relativt begränsad betydelse och som enligt hovrättens bedömning inte har någon

relevans i detta mål (jfr Malcolm Clarke och David Yates i Contracts of carriage by

land and air, second edition, 2008, s. 123 f.).

Vidare framgår av artikel 51 CIM att i alla de fall de enhetliga rättsreglerna är

tillämpliga får anspråk på ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, göras

Sid 4SVEA HOVRÄTT DOM T1314-11Avdelning 07 2011-11-23

gällande mot järnvägen endast under de förutsättningar och med de begränsningar som

föreskrivs i dessa rättsregler. Av nämnda kommentar framgår att bestämmelserna i

CIM, såvitt avser rättigheter och skyldigheter mellan parterna, närmast är exklusiva (jfr

a.a. s.218).

Mot bakgrund av det ovan anförda finner hovrätten att CIM i förevarande mål

exklusivt och heltäckande reglerar de fall när ersättning kan utgå och delar därmed

tingsrättens bedömning att någon ersättning inte kan utgå vare sig enligt CIM eller på

annan grund. Tingsrättens dom ska alltså stå fast.

Vid denna utgång ska Akzo Nobel ersätta Green Cargo för dess rättegångskostnader i

hovrätten. Akzo Nobel har vitordat Green Cargos kostnad som skälig i och för sig.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2011-12-21

I avgörandet har deltagit f.d. hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, hovrättsrådet Kenneth

Nordlander, referent, samt tf. hovrättsassessorerna Cecilia Magnusson och Charlotte

Nothnagel. Enhälligt.

HUR MAN ÖVERKLAGAR Bilaga^

SVEA HOVRÄTT

Den som vill överklaga hovrättens avgörande skall göra detta genomätt skriva till Högsta domstolen.

Skrivelsen skall dock skickas eller lämnas till hovrätten. Den skall hakommit in till hovrätten senast den dag som anges i slutet av detöverklagade avgörandet.

Beslut om häktning, restriktioner enligt 24 kap 5 a § rättegångsbalkeneller reseförbud får överklagas utan tidsbegränsning.

™ Det krävs prövningstillstånd för att Högsta domstolen skall pröva ettöverklagande. Högsta domstolen får meddela prövningstillståndendast

1. om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen attöverklagandet prövas av Högsta domstolen

2. om det finns synnerliga skäl till en prövning, såsom att det finnsgrund för resning eller att domvilla förekommit eller att måletsutgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende ellergrovt misstag.

••

Överklagandet skall innehålla uppgifter om

1. klagandens namn, adress och telefonnummer,

2. det avgörande som överklagas (hovrättens namn och avdelningsamt dag och nummer för avgörandet),

3. den ändring i avgörandet som klaganden yrkar,

4. varför klaganden anser att avgörandet skall ändras,

5. de omständigheter som klaganden åberopar till stöd för attprövningstillstånd skall meddelas,

6. de bevis som klaganden åberopar och vad han vill styrka med varjebevis.

SOLNA TINGSRÄTT DOMAvdelning 2 2011-01-14

Meddelad iSolna

PARTER

KÄRANDEAkzo Nobel Industrial Chemicals BVStationsstraat 773800 AEAmersfoortNederländerna

Ombud:Advokaten Jonas Rosengren och jur.kand. Michele FaraAdvokatfirman Vinge KBBox 11 02540421 Göteborg

SVARANDEGreen Cargo AB, 556119-6436Box 39 _ ,

\>Å.<r.171 11 SOLNA 5^ J

Ombud: . . ,Advokaten Per-Olov Håkansson jMAQS Law FinnBox 7009103 86 Stockholm

DOMSLUT

1. Käromålet lämnas utan bifall.

2. Akzo Nobel Industrial Chemicals BV ska ersätta Green Cargo AB för

rättegångskostnader med 799 989 kr, varav 785 000 kr avser ombudsarvode, jämte

ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

Dok.Id 332000 T" N "̂ \H~\\Postadress Besöksadress Telefon Telefax ExpeditionstidBox 1356 Sundbybergsvägens 08-56165800 08-835066 måndag-fredag17126 Solna E-post: [email protected] 08:30-16:00

www.solnatingsratt.domstol.se

Sid 2SOLNA TINGSRÄTT DOM T 4144-09Avdelning 2 2011-01-14

BAKGRUND

Omständigheterna kring tågolyckan

Akzo Nobel Industrial Chemicals BV (Akzo Nobel) är ett internationellt foretag med

säte i Nederländerna. För Akzo Nobels räkning körde transportföretaget Green Cargo

AB (Green Cargo) den 28 februari 2005 ett godståg med tolv tankvagnar innehållande

780 ton klorgas från Bohus i Ale kommun. Klorgasen hade tillverkats av Eka

Chemicals AB (Eka Chemicals), som ingår i Akzo Nobel-koncernen, och skulle

transporteras till ett företag inom Akzo Nobel-koncemen i Rotterdam i Nederländerna.

Före avgången från Bohus utförde lokföraren en föreskriven funktionskontroll av tåget

men försummade att kontrollera inställningen av de lastbromsväxlar som varje vagn är

utrustad med och som påverkar bromsförmågan. De manuella omställningshandtagen

borde ha ställts om från läge Tom last till läge Last men detta skedde inte.

I Sävenäs som var en mellanstation för tåget byttes loket ut. Samtidigt ersattes

lokföraren av en annan lokförare. I Ledsgård i Kungsbacka kommun, som är en

mötesplats för tåg, växlades tåget in på ett sidospår för att lämna plats för ett annat tåg.

Vid slutet av sidospåret visade en signal rött. Då det inte gick att bromsa tåget till

stillastående växlades det in på ett s.k. skyddsspår, som avslutades med en stoppbock.

Loket körde genom stoppbocken, varefter loket och de främsta vagnarna spårade ur

och välte.

Eftersom klor är en giftig och frätande gas skulle ett läckage från vagnarna ha

inneburit risk för omfattande skador i närområdet. Räddningsverket kallades

omedelbart till platsen och inom kort kom även representanter från Green Cargo, Akzo

Nobel-koncernen och Banverket. Det inleddes ett räddningsarbete och man kunde

konstatera att någon klorgas inte hade läckt ut. Räddningsledaren beslutade att de

oskadade vagnarna skulle transporteras bort och att de fyra urspårade vagnarna skulle

tömmas på sitt innehåll och sedan bärgas.


Under tiden den 2-16 mars 2005 genomförde personal från Eka Chemicals s.k. läktring

av tre vagnar, varvid klorgasen fördes via ett kopparrör över till en tom tankvagn på

spåret intill den vagn som skulle läktras. I slutskedet användes kvävgas som drivgas

tor att tömma tågvagnen varvid klor i gasfas leddes till en tankbil med lut och

omvandlades till klorin. Därefter tömdes den fjärde vagnen med en säkrare men mer

tidsödande läktringsmetod.

Utredningar med anledning av olyckan

Statens haverikommission (SHK) har utrett tågurspårningen och avgett en rapport

den 27 juni 2007 (SHK:s Rapport).

Olyckan har också blivit föremål för ett straffrättsligt förfarande mot den lokförare

som körde tåget från Bohus till Sävenäs och som var anställd hos Green Cargo. Han

dömdes den 7 april 2008 av Varbergs tingsrätt för grov allmänfarlig vårdslöshet och

domen har vunnit laga kraft.

Avtal om kostnaderna för det aktuella räddningsarbetet

Med hänvisning till ett tidigare beslut den l mars 2005 har det ingåtts ett skriftigt avtal

med rubriken Kostnader för insatsen vid tågurspårningen norr om Kungsbacka mellan

företrädare från Räddningstjänsten Storgöteborg, Banverket och Akzo Nobel. Enligt

avtalet, som inte är daterat, ska vardera parten stå för sina egna kostnader för insatsen

vid tågurspårningen.

Bestämmelser om internationell järnvägstrafik

År 1980 slöts ett fördrag om internationell järnvägstrafik (Convention Relative aux

Transports Internationaux Ferroviaires - COTIF). Fördraget behandlar främst den

internationella transporten av gods och passagerare och innehåller regler av både

civilrättslig och offentligrättslig karaktär. En omfattande revision resulterade i ett

tilläggsprotokoll år 1990.


COTIF består av en huvudstomme, det s.k. grundfördraget, och ett antal till detta

fogade instrument. Till COTIF hör ett protokoll och två bihang. I bihang B finns

Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägstransport av gods (CIM).

Enligt 3 § lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik gäller CIM som svensk

lag i sin franska lydelse. Som hjälp för tillämpningen har CIM även publicerats i

svensk översättning.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Akzo Nobel har yrkat att tingsrätten ska förplikta Green Cargo att till Akzo Nobel

betala 3 131 139 kr och 27 104 euro jämte ränta på det förstnämnda beloppet med 5

procent per år från och med den 27 juli 2005 och på det sistnämnda beloppet från

dagen för delgivning av stämning (den 9 juni 2009), allt till dess betalning sker.

Beloppen avser kostnader för egen och inhyrd personal, transporter, material, resor

samt hyra av tankvagnar.

Green Cargo har bestritt käromålet i dess helhet men vitsordat att bolag inom Akzo

Nobel-koncemen har haft kostnader hänförliga till olyckan på 2 902 714 kr. De yrkade

posterna avseende kostnader för personal, transporter, material, och resor har vitsordats

som skäliga men Green Cargo har inte vitsordat kostnaderna avseende hyra av

tankvagnar. Enligt Green Cargo ska ränta på 3 131 139kr utgå först från och med den

dag då talan väcktes (den 22 maj 2009). I övrigt har ränteberäkningen vitsordats som

skälig i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

GRUNDER

Akzo Nobel

Green Cargo har enligt transportavtal med Akzo Nobel åtagit sig att transportera

klorgas för Akzo Nobels räkning från Bohus till Rotterdam i Nederländerna. Till följd


av Green Cargos avtalsbrott genom bristande vård av godset har Akzo Nobel drabbats

av kostnader för att rädda godset och förhindra skador på omgivningen.

Green Cargo är ersättningsskyldigt för kostnaderna enligt artiklarna 40 § 3 och 42 §

3 CIM. Den ansvarsbegränsning som kan finnas enligt artiklar i CIM har bortfallit

enligt artikel 44 CIM på grund av att den tågförare, som underlät att ställa om

lastbromsarna, tog en medveten risk och skadorna därför har orsakats hänsynslöst

och med insikt om att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Green Cargo är vidare ersättningsskyldigt för kostnaderna enligt allmänna principer

om rätt till skadestånd med anledning av transportörens bristande vård av gods.

Grunden för ränteyrkandet på beloppet 3 131 139kr är att Akzo Nobel den l mars

2005 skriftligen påtalat till Green Cargo att Green Cargo skulle komma att hållas

ansvarigt för skadan samt att Akzo Nobel den 27 juni 2005 framställt krav mot

Green Cargo med erforderligt underlag.

Green Cargo

Green Cargo har anfört följande alternativa grunder för bestridandet.

l. Det är inte visat att Akzo Nobel har lidit någon ekonomisk skada. Det är

riktigt att de båda svenska bolagen Eka Chemicals och Akzo Nobel Base

Chemicals (Akzo Nobel BCAB) har drabbats av de påstådda kostnaderna för

egen och inhyrd personal samt transport, material och resor. De påstådda

kostnaderna för hyra av tankvagnar kan dock inte vitsordas. Det bestrids

- att de oskadade åtta vagnarna togs ur trafik i två veckor,

- att hyresavtalet avseende de fyra skadade vagnarna förlängdes fram till

årsskiftet 2005/2006, samt

- att Akzo Nobel fått ökade kostnader genom att hyra in ersättningsvagnar.

Akzo Nobel har haft skyldighet att minimera sin skada genom att

omdisponera sin vagnpark. För samtliga yrkade kostnader gäller att Akzo

Nobel hade kunnat få ersättning för dem enligt lagen (2003:778) om skydd


mot olyckor (LSO). Akzo Nobel har dock frivilligt avstått från sådan

ersättning.

2. Enligt artikel 54 § l och § 3 CIM saknar Akzo Nobel formell talerätt på

grund av att det var Eka Chemicals och inte Akzo Nobel som var avsändare

av godset.

3. Enligt artikel 57 CIM skulle Akzo Nobel ha begärt att skadans natur och

omfattning fastställdes senast sju dagar efter det att godset togs emot men så

har inte skett. Akzo Nobel har därför förlorat rätten att framställa

ersättningsanspråk på grund av bristande reklamation.

4. Den skadetyp som görs gällande är inte ersättningsgill. Enligt artikel 36 CIM

är järnvägen endast ersättningsskyldig för skada som uppkommer till följd av

att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas samt för den skada som

uppkommer till följd av att leveransfristen överskrids. Yrkandet avser inte

någon sådan skada och ersättning ska därför inte utgå.

5. De kostnader som Akzo Nobel yrkar ersättning för är inte ersättningsgilla

enligt CIM. Enligt artikel 40 § l och § 3 CIM ska järnvägen betala

skadestånd med visst belopp samt ersätta vissa avgifter och utlägg med

anledning av befordringen av gods som helt eller delvis har gått förlorat.

Vidare ska järnvägen enligt artikel 42 § l och § 3 CIM betala viss ersättning

för värdeminskning samt ersätta vissa avgifter och utlägg med anledning av

befordringen av gods som har skadats. Det gods som är aktuellt i målet har

varken gått förlorat eller blivit skadat. Någon ersättning enligt de nyss

nämnda bestämmelserna ska därför inte utgå.

6. Med stöd av artikel 44 CIM har Green Cargo rätt till ansvarsbegränsning

enligt artiklarna 25,26, 30, 32, 33, 40,42, 43,45 och 46 CIM. Denna

ansvarsbegränsning har inte bortfallit.


7. Green Cargo ska på grund av bestämmelsen i artikel 36 § 2 CIM vara fri från

ansvar på grund av att olyckan helt eller delvis orsakades av tekniska brister

som Banverket har ansvarat för och som Green Cargo inte har kunnat undgå

eller förebygga följderna av.

8. Enligt artikel 51 CIM får anspråk mot järnvägen, i fall då reglerna i CIM är

tillämpliga, göras gällande endast under de förutsättningar och med de

begränsningar som föreskrivs i CIM. Green Cargo kan därför inte förpliktas

att betala skadestånd på grundval av regler som ska anses fylla ut CIM. Om

tingsrätten inte skulle dela den uppfattningen är det i det här fallet under alla

förhållanden så att CIM ska tillämpas därför att de kostnader som Akzo

Nobel yrkar ersättning för har haft ett sådant samband med transporten.

9. Grunden för bestridandet av att ränta på beloppet 3 131 139 kr ska utgå för

tiden före dagen för väckande av talan är att det åberopade kravet den 27 juni

2005 framställdes av Akzo Nobel och inte av Eka Chemicals, som var

avsändare av godset och därmed det bolag som var behörigt att framställa

kravet med stöd av artikel 53 CIM.

SAKFRAMSTÄLLNINGAR

Akzo Nobel

/. Har Akzo Nobel lidit skada och borde Akzo Nobel ha begärt ersättning enligt

LSO?

Anställdas arbete

Av det totala yrkade beloppet på 3 131 139 kr avser l 554 016 kr kostnader för

anställdas arbete. Av beloppet l 554 016 kr hänför sig l 176 966 kr till anställda vid

Eka Chemicals och 377 050 kr till anställda vid Akzo Nobel BCAB.

Samtliga kostnader, som Akzo Nobel kräver ersättning för i målet, har belastat Akzo

Nobel. Inom Akzo Nobel-koncernen finns ett antal affärsenheter och i en sådan


affärsenhet ingår de bolag som utifrån sin verksamhetsinriktning är funktionellt

sammanbundna oavsett i vilket land de har sitt säte.

Vid tidpunkten för tågurspårningen ingick Eka Chemicals inte i samma affärsenhet

som Akzo Nobel. Eka Chemicals utställde därför en faktura till Akzo Nobel på

sammanlagt 2 055 507 kr för de åtgärder som Eka Chemicals genomförde på uppdrag

av Akzo Nobel under räddningsarbetet. Fakturan avser såväl kostnaderna för de

anställda som de övriga kostnader Eka Chemicals ådrog sig i samband med

räddningsarbetet.

Till skillnad från Eka Chemicals ingick Akzo Nobel BCAB i samma affärsenhet som

Akzo Nobel. Den affärsenhet (Industrial Chemicals) som Akzo Nobel BCAB ingick i

var en s.k. Single Business Entity (SBE). Det innebar att Akzo Nobel och Akzo Nobel

BCAB internt utgjorde samma verksamhet. Akzo Nobel BCAB bedrev hela sin

verksamhet på uppdrag av Akzo Nobel och Akzo Nobel stod för alla kostnader, alltså

även produktionskostnader, som uppstod inom Akzo Nobel BCAB. Några enskilda

fakturor utfärdades inte utan kostnaderna fördes över från Akzo Nobel BCAB till Akzo

Nobel genom avräkning mellan bolagen.

Sammanfattningsvis är alltså Akzo Nobel det bolag som slutligt har burit samtliga

kostnader i anledning av tågurspårningen och räddningsarbetet.

Hyra av vagnar

Av de yrkade beloppen avser 228 425 kr och 27 104 euro hyra för de tolv tankvagnar

som användes vid transporten. Akzo Nobels ersättningskrav avser dels hyra för fyra

vagnar under 306 dagar på totalt 4 x 306 x 39 = 47 736 euro, dels hyra för åtta vagnar

under 14 dagar på totalt 8 x 14x39 = 43 68 euro. Det ger ett sammanlagt belopp på

4 368 + 47 736= 52104 euro. När Akzo Nobel ansökte om stämning i målet hade

hyreskostnaden for de åtta vagnarna för perioden den l juli till den 31 december 2005

ännu inte uppkommit och Akzo Nobel yrkade därför endast ersättning med 228 425 kr

(25 000 euro). När även faktura for den nyss nämnda tidsperioden hade kommit

yrkades ytterligare 27 104 euro.


Akzo Nobel hade hyrt vagnarna av VTG-Lhenkering ÄG (VTG) genom skriftliga avtal

den 17 januari 2002 respektive den 24 juli 2003. Värdet för en vagn uppgick till

100 000 - 120 000 euro och hyran var 39 euro per vagn och dag. De urspårade

vagnarna blev så skadade att de inte längre kunde användas. Akzo Nobel har stått

risken för vagnarna och har tvingats att betala hyra för dem under 306 dagar, från den

28 februari 2005 till och med 31 december 2005. Den kostnaden har varit helt onyttig

för Akzo Nobel. De vagnar som blev stående på spåret transporterades tillbaka till

Bohus för inspektion m.m. På grund av tågurspårningen kunde de inte användas under

en period på 14 dagar men Akzo Nobel tvingades ändå att betala hyra för dem under

den tiden. Hyreskostnaden representerar det värde som man inte kunde tillgodogöra

sig. Akzo Nobel har det antal vagnar som behövs i verksamheten och har inte

reserwagnar som inte utnyttjas inom systemet. Då de skadade vagnarna inte kunde

användas var det nödvändigt för Akzo Nobel att behålla andra vagnar som egentligen

skulle ha återlämnats till uthyraren. Akzo Nobel har därigenom begränsat sin skada.

Rätt till ersättning enligt LSO

Redan i ett tidigt skede kunde det konstateras att någon klorgas inte hade läckt ut.

Därefter förelåg inte kriterierna för räddningstjänst. Man behöll bara en beredskap på

platsen för det fall det skulle uppkomma en läcka.

Akzo Nobel har i samband med räddningsarbetet och läkningen av godset haft

kostnader för såväl resor, arbete och tidsspillan som för tillhandahållande av egen och

för ändamålet inhyrd egendom. För dessa kostnader har Akzo Nobel inte någon rätt till

ersättning enligt LSO och bestämmelserna i LSO inverkar inte på Akzo Nobels rätt till

ersättning från Green Cargo.

Enligt 7 kap. 4 § LSO har den som på grund av tjänsteplikt eller frivilligt med

räddningsledarens samtycke medverkat i räddningstjänst, rätt till skälig ersättning för

kostnader för resa och uppehälle samt för arbete och tidsspillan. Enligt 7 kap. 6 § LSO

har ägare eller nyttjanderättshavare som har tillhandahållit egendom i räddningstjänst


rätt till ersättning för skada på eller försämring av egendomen, förlorad avkastning

eller nytta av egendomen och kostnad med anledning av att egendomen har

tillhandahållits.

Rätten till ersättning enligt de angivna bestämmelserna gäller inte för den som har

deltagit i eller tillhandahållit utrustning tor en räddningsinsats som har avsett att

avvärja eller begränsa skada på egendom som denne själv äger eller innehar (se prop.

2002/03:119 s. 123 jämfört med prop. 1985/86:170 s. 89, prop. 1973:185 s. 193-199

samt 7 kap. 6 § 2 st.). Akzo Nobel har genom sitt deltagande i och tillhandhållande av

egendom för räddningsinsatsen, avvärjt och begränsat skada på sin egen egendom och

har alltså inte haft rätt till någon ersättning för dessa kostnader enligt LSO.

Därtill kommer att rätt till ersättning enligt 7 kap. 4 och 6 §§ LSO inte föreligger för

den som på grund av tjänst eller annars genom avtal har rätt till ersättning för

medverkan i eller tillhandahållande av egendom för räddningstjänst. Med rätt till

ersättning genom avtal avses t.ex. rätt till ersättning enligt ett försäkringsavtal eller

rätt till ersättning på grund av ett avtalsbrott från en medkontrahent. Eftersom Akzo

Nobel har rätt till ersättning från Green Cargo för räddningskostnaderna enligt

partemas transportavtal, som regleras av CIM, har Akzo Nobel även av det skälet

saknat rätt till ersättning från det allmänna enligt LSO. Lagen syftar inte till att befria

transportörer från deras avtalsrättsliga ansvar. Green Cargo kan alltså inte övervältra

sitt ersättningsansvar på det allmänna, utan svarar i vanlig ordning för skadorna i

egenskap av transportör.

2. Talerätt enligt artikel 54 CIM

Ett avtal om internationell transport på järnvägen har karaktären av ett realavtal, vilket

innebär att avtal ingås genom att godset avlämnas för befordran tillsammans med en

fraktsedel. Det är korrekt att godset inte hade kommit fram till mottagaren när olyckan

inträffade.

Bestämmelserna i artikel 54 syftar endast till att reglera om det är avsändaren eller


mottagaren som har rätt att göra anspråk på ersättning. Även med tillämpning av

artikel 54 har Akzo Nobel behörighet att föra talan mot Green Cargo, eftersom

samtliga kostnader ror vilka Akzo Nobel kräver ersättning i målet har belastat Akzo

Nobel. Det är i och for sig riktigt att Eka Chemicals, som ingår i Akzo Nobel-

koncernen, medverkade i räddningsarbetet. Eka Chemicals medverkan skedde

emellertid på uppdrag av Akzo Nobel och för dess räkning. Eftersom situationen var

akut när olyckan inträffade var det naturligt för Akzo Nobel att uppdra åt sitt

närstående svenska bolag att hjälpa till vid räddningsarbetet.

Mellan parterna i målet gällde ett övergripande transportavtal på tyska

(Sönderabmachung). Även Green Cargo är part i detta avtal, vilket uttryckligen

framgår av avtalstexten. Eka Chemicals har inte varit part i avtalet och kan inte ha varit

avsändare eftersom det bara är avtalsparten i det övergripande avtalet som kan avropa

transporten. Eka Chemicals har således bara handlat på uppdrag av Akzo Nobel.

Akzo Nobel var, enligt de fraktsedlar som Akzo Nobel har lämnat in till tingsrätten,

både avsändare av och ägare till godset. Det står klart att de av Akzo Nobel åberopade

fraktsedlarna har nått Green Cargo eftersom man annars inom Green Cargo inte hade

haft tillgång till de uppgifter om vagnsnummer, vikt, godstyp m.m. som behövdes för

att Green Cargo skulle kunna upprätta den elektroniska handling som Green Cargo har

lämnat in till tingsrätten och som enligt Green Cargo utgör en fraktsedel för

transporten. Den handling som Green Cargo har lämnat in i målet är emellertid inte

någon fraktsedel. Den har beteckningen Duplicate och det framgår inte vem som är

avsändare. Vidare gäller den bara en av de tolv tankvagnama. För de övriga

tankvagnarna har Green Cargo inte lämnat in fraktsedlar.

3. Reklamation enligt artikel 57 CIM

Reklamation har ägt rum. Redan under räddningsarbetet framförde Akzo Nobel till

Green Cargo att Akzo Nobel avsåg att hålla Green Cargo ansvarigt för kostnaderna på

grund av räddningsarbetet. Detta upprepades i ett e-postmeddelande från Akzo Nobel

till Green Cargo dagen efter tågurspårningen den l mars 2005. E-postmeddelandet


sändes på uppdrag av Akzo Nobel från Lennart Höjd, som var logistikchef vid Akzo

Nobel BCAB, till ett flertal personer på Green Cargo.

Vidare är bestämmelserna i CIM inte sådana att Akzo Nobel kan ha förlorat rätten att

framställa ersättningsanspråk på grund av bristande reklamation. Artikel 57 § l CIM är

inte tillämplig på den skada som Akzo Nobel har lidit. Bestämmelserna i artikel 57 § 2

a) och b) om att talerätten upphör tar sikte på fall då gods har skadats eller gått förlorat

och skadan eller förlusten därför ska fastställas. Akzo Nobel har genom sina

räddnings- och skadebegränsningsåtgärder sett till att så inte skedde och yrkar inte

heller någon ersättning för skada på eller förlust av godset. Det har därför inte ålegat

Akzo Nobel att begära att någon skada eller förlust fastställs genom besiktning av

godset. Vid ersättningsanspråk som inte avser delförlust av eller skada på gods gäller

andra reklamationsfrister. När det till exempel är fråga om överskridande av

leveransfristen ska reklamation enligt artikel 57 § 2 c) CIM framställas inom 60 dagar

och vid totalförlust av godset gäller ingen reklamationsfrist överhuvudtaget.

Även om bestämmelserna i artikel 57 § 2 om krav på fastställande av skadan eller

förlusten skulle anses tillämpliga har Akzo Nobel inte förlorat rätten att göra anspråket

gällande, eftersom Green Cargo aldrig levererade det aktuella godset till mottagaren

under transportavtalet. Vidare har Green Cargo agerat grovt vårdslöst, vilket, enligt

artikel 57 § 2 d) CIM, innebär att ersättningsanspråk kan framställas också då det inte

har skett någon reklamation.

4. År skadan ersättningsgill enligt artikel 36 CIM?

Det görs inte gällande att det har uppstått skada på godset. De yrkade kostnaderna har

trätt i stället för fysisk skada på godset. Räddningsåtgärdema har varit nödvändiga och

rimliga med hänsyn till omständigheterna vid tågurspåmingen. För att uppnå det

avsedda resultatet med räddningsarbetet har det varit nödvändigt att lägga ned de

kostnader som Akzo Nobel yrkar ersättning för. Det har inte gått att begränsa

kostnaderna till godsets värde.

Sid 13SOLNA TINGSRÄTT DOiM T 4144-09Avdelning 2 2011-01-14

Artikel 36 CIM syftar inte till att begränsa transportörens ansvar till vissa skadetyper.

Eftersom bestämmelsen inte utgör någon begränsning av transportörens

ersättningsansvar räknas den inte heller upp i artikel 44 CIM. Vid grov vårdslöshet

saknar godsets värde betydelse tor skadeståndsberäkningen.

5. Ar kostnaderna ersättningsgilla enligt artiklarna 40 och 42 CIM?

Green Cargo är ersättningsskyldigt för kostnaderna enligt artiklarna 40 § 3 och 42 § 3

CIM. Enligt de bestämmelserna ska transportören utge ersättning för

befordringsavgifter, tullavgifter och andra utlägg i anledning av befordringen av det

gods som har gått förlorat.

Den svenska översättningen av CIM ska här jämföras med den engelska texten som

lyder: carriage charges, customs duties and other amounts incurred in connection \vith

carriage ofthe löst goods och den franska originaltexten som lyder: leprix de

transport, les droits de douane et les autres sommes déboursées a l' occasion du

transport de la marchandise perdue. Orden andra utlägg (på engelska other amounts

och på franska les autres sommes) i det citerade stycket omfattar bland annat

besiktningskostnader, kostnader för att återsända det skadade godset till avsändaren,

bärgnings- och räddningskostnader samt erlagda punktskatter och andra avgifter (jfr

Malcolm Clarke och David Yates, Contracts of Carriage by Land and Air, London

2004 s. 191).

Av ordet dessutom i artiklarna 40 § 3 och 42 § 3 CIM följer att ersättningsskyldigheten

för denna typ av kostnader gäller utöver transportörens skadeståndsskyldighet för

förlorat eller skadat gods.

6. Har Green Cargo rätt till ansvarsbegränsning enligt artikel 44 CIM?

Green Cargos rätt att begränsa sitt ansvar enligt CIM har bortfallit enligt artikel 44

CIM genom att de regler som begränsar ansvaret inte är tillämpliga när transportören

har orsakat skadan genom grov vårdslöshet. Det framgår av tilläggsprotokollet till CIM

från år 1990 som har införlivats i svensk rätt genom en ändring i lagen om


internationell järnvägstrafik (SFS 1995:369). Innebörden är att transportörens

ersättningsskyldighet, i fall av grov vårdslöshet, omfattar hela den uppkomna skadan

enligt allmänna regler om hur skadestånd ska bestämmas (se prop. 1993/94:16 s. 7 och

9 jämfört med prop. 1984/85:33 s. 190 f).

Det kan tilläggas att rekvisitet hänsynslöst och med insikt om att sådan skada sannolikt

skulle uppkomma i artikel 44 CIM motsvarar vad som förstås med grov vårdslöshet i

svensk rätt. Ordet témérairment som i den svenska versionen av CIM har översatts

med ordet hänsynslöst förekommer även i andra transporträttsliga konventioner och

har då översatts med orden grovt vårdslöst. Av artikel 50 CIM följer att transportören

är ansvarig för sina anställda och för andra personer som transportören anlitar för att

utföra befordringen.

Den vårdslöshet som den lokförare som körde tåget från Bohus har gjort sig skyldig till

har av Varbergs tingsrätt bedömts som grov med hänsyn till att han åsidosatte en för

transport av stor mängd giftgas grundläggande föreskrift (se s 26 i domen). Vid

bedömande av oaktsamhetens svårighetsgrad har tingsrätten funnit vissa, för

lokföraren personligen, förmildrande omständigheter. Dessa omständigheter rör brister

i Green Cargos organisation. De är alltså inte förmildrande för Green Cargo utan måste

tvärtom anses försvårande vid bedömningen av Green Cargos ansvar.

7. Ansvarsfrihet enligt artikel 36 § 2 pga. att olyckan orsakats av

omständigheter som Green Cargo inte har kunnat råda över

Green Cargo har gjort gällande att följande omständigheter samverkade till olyckan,

nämligen

(i) de felinställda lastbromsväxlarna,

(ii) programmeringen av tågets ATC,

(iii) stoppbockens dimensionering och utförande, samt

(iv) skyddsspårets utformning.


Varken SHK:s rapport eller Varbergs tingsrätts dom ger emellertid stöd tor dessa

slutsatser. Tågurspåmingen orsakades uteslutande av lokförarens vårdslöshet. De

omständigheter därutöver som Green Cargo gör gällande är inte sådana som avses i

artikel 36 § 2 CIM.

Enligt SHK:s rapport var den direkta orsaken till olyckan att samtliga lastväxlar var

felaktigt inställda vilket medförde att tågets verkliga bromsfönnåga var starkt

reducerad. I brottmålsdomen mot tågföraren ansåg Varbergs tingsrätt också att olyckan

orsakats av detta torhållande. SHK fann att bristerna i utförandet av växling,

bromsprov och fastställande av bromsförmågan inför avgången från Bohus kunde ha

sin bakgrund i bristande utbildning och rutin samt det relativt grovmaskiga system för

uppföljning som tillämpas i tjänstgöringen hos Green Cargo. Det förekom enligt SHK

inte några omständigheter som tydde på tekniska fel på fordon, bana eller

signalsystem. Varbergs tingsrätt fann inte heller att någon sådan omständighet bidragit

till olyckan.

Vad gäller tågets ATC (Automatic Train Control) har både SHK och Varbergs tingsrätt

konstaterat att en korrekt programmering av den inte hade förhindrat olyckan. ATC-

systemet utgår från att lastbromsväxlarna är korrekt inställda och om kontrollen av

lastbromsväxlarna inte sker sätts ATC-systemet ur funktion. En korrekt inställning av

ATC-systemet skulle därför endast ha haft marginell betydelse vid tågurspårningen.

Enligt SHK och Varbergs tingsrätt hade inte heller en annan dimensionering av

stoppbocken eller en korrekt lutning på skyddsspåret kunnat förhindra olyckan. Dessa

förhållanden har därför ingen betydelse för vårdslöshetsbedömningen. Att

skadeverkningarna möjligen hade kunnat lindras om allt hade varit som det skulle

inverkar inte på Green Cargos strikta ansvar för skada enligt CIM.

8. Rätt till skadestånd utöver vad som följer av CIM

Green Cargo gör gällande att en skadelidande inte kan ha rätt till ersättning utöver den

som gäller enligt CIM. I artikel 10 § l CIM anges det dock uttryckligen att om

bestämmelser saknas i CIM, tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna är

SOLNA TINGSRÄTTAvdelnina 2

DOM2011-01-14

Sid 16T 4144-09

nationell rätt tillämplig. I artikel 10 § 3 CIM anges vidare att nationell rätt blir

tillämplig som utfyllande rätt. I törsta hand regleras skadeståndsansvaret för Green

Cargos bristande vård av gods alltså av CIM men om tingsrätten skulle anse att

transportörens begränsningsrätt har fallit bort på grund av bestämmelsen i artikel 44

CIM ska skadeståndet bestämmas enligt allmänna skadeståndsprinciper i

kontraktsförhållanden.

9. Har Akzo Nobel rätt till ränta f rån den 2 7 juli 2005?

Grunden för ränteyrkandet är att Akzo Nobel den l mars 2005 skriftligen påtalat till

Green Cargo att Green Cargo skulle komma att hållas ansvarigt för skadan samt att

Akzo Nobel den 27 juni 2005 framställt krav mot Green Cargo med erforderligt

underlag.

Green Cargo

L Har Akzo Nobel lidit skada och borde Akzo Nobel ha begärt ersättning enligtLSO?

Anställdas arbete

När det gäller kostnaderna för anställdas arbete har Green Cargo vitsordat hela det

yrkade beloppet som skäligt i och för sig. De kostnader som Akzo Nobel yrkar

ersättning för har emellertid betalats av Eka Chemicals AB, och inte av Akzo Nobel.

Att de båda bolagen tillhörde samma koncern, saknar betydelse i sammanhanget.

Hyra av vagnar

Enligt besked från Akzo Nobel togs de skadade vagnarna ur trafik efter olyckan men

Akzo Nobel har trots detta haft skyldighet att betala hyra för vagnarna fram till

årsskiftet 2008/2009. Green Cargo bestrider att Akzo Nobel har haft skyldighet att

betala hyra. Eftersom uthyraren, VTG, enligt kontraktet har haft skyldighet att hålla

vagnarna försäkrade bör försäkringsgivaren ha betalat ersättning för vagnarna. Akzo

Nobel bör då antingen ha befriats från hyreskostnaden eller ha fått rätt till

ersättningsvagnar från VTG. Uppenbarligen har Akzo Nobel lyckats omdisponera sin

vagnpark med följd att någon skada inte har uppkommit. Akzo Nobel har inte gjort

gällande att några ersättningsvagnar har hyrts in eller att olyckan har medfört något


intäktsbortfall utan har endast hävdat att hyreskostnaderna har blivit onödiga. En

onödig kostnad är inte en ersättningsgill skada. Vidare har Akzo Nobel under alla

omständigheter haft skyldighet att begränsa sin skada.

Rätt till ersättning enligt LSO

Akzo Nobel hade rätt att begära ersättning för sina kostnader från det allmänna enligt

LSO men har frivilligt avstått från den rätten enligt avtalet med Räddningstjänsten

Storgöteborg och Banverket.

2. Talerätt enligt artikel 54 CIM

Det fanns inte något övergripande avtal mellan Akzo Nobel och Green Cargo utan

Green Cargo hade ett avtal med jämvägsspeditören Railion Deutschland och tog emot

transportuppdrag från det bolaget. Den enskilda transporten avropades av Eka

Chemicals. Det var alltså Eka Chemicals som var avsändare, Green Cargo transportör

och Akzo Nobel mottagare av godset.

Det av Akzo Nobel åberopade transportavtalet på tyska (Sonderabmachung) är ett

avtal mellan Akzo Nobel och Stiennes Nederland samt Stinnes ÄG Freight Logistics.

Green Cargo är inte part i det avtalet utan anges endast som transportör. På den sista

sidan i avtalet framgår vilka som har skrivit under det och där anges ingen företrädare

för Green Cargo.

Akzo Nobel har inte talerätt då talan mot järnvägen på grund av befordringsavtalet

enligt artikel 54 § 3 a) CIM får föras endast av avsändaren. Som framgår av den

fraktsedel som Green Cargo har lämnat in i målet var det Eka Chemicals som var

avsändare av godset. Därtill kommer att det är Eka Chemicals och inte Akzo Nobel

som har betalat de kostnader som Akzo Nobel yrkar ersättning för och att godset inte

hade kommit fram till mottagaren, dvs. Akzo Nobel, då olyckan inträffade. På de

pappersfraktsedlar som Akzo Nobel har lämnat in i målet står det inte Green Cargo

utan SJ. Green Cargo kan inte kännas vid dessa fraktsedlar och det är okänt var de

kommer ifrån. Vidare finns det en överenskommelse om att pappersfraktsedlar inte


längre ska användas. Istället tors de uppgifter som ska finnas med i fraktsedeln över

elektroniskt från avsändaren till transportören. Det är Eka Chemicals kundnummer

som finns angivet både på de pappersfraktsedlar som Akzo Nobel har gett in i målet

och på den utskrift som Green Cargo har gett in. Det är således Eka Chemicals som har

varit avsändare av godset.

3. Reklamation enligt artikel 5 7 CIM

För att behålla sin rätt till ersättning, skulle Akzo Nobel ha begärt att skadans natur och

omfattning fastställdes senast sju dagar efter mottagandet av godset. Så har inte skett.

4. År skadan ersättningsgill enligt artikel 36 CIM?

Green Cargo är endast ansvarigt för skada som uppkommit till följd av att gods rent

fysiskt har gått förlorat eller skadats samt för skada som uppkommit till följd av

dröjsmål. De kostnader som Akzo Nobel yrkar ersättning för har inte uppkommit till

följd av att gods har gått förlorat, skadats eller blivit fördröjt. I artikel 51 CIM anges

särskilt att anspråk grundade på CIM endast får göras gällande under de förutsättningar

och med de begränsningar som föreskrivs i CIM.

5. År kostnaderna ersättningsgilla enligt artiklarna 40 och 42 CIM?

Internationella transporter medför risker. För att riskfördelningen ska vara förutsebar

för transportörer och försäkringsbolag har man genom COTIF begränsat transportörens

ansvar både genom att bara vissa typer av skador ersätts och genom en

beloppsbegränsning som är relaterad till godsets vikt. Det är ostridigt att det i det här

fallet inte uppstod någon skada på eller förlust av godset. I artiklarna 40 § l och 42 § l

anges hur skadestånd vid förlust, skada respektive fordröjning ska beräknas. Det

framgår uttryckligen att det finns en övre gräns för detta värde. De belopp som Akzo

Nobel yrkar överstiger värdet av klorgasen. Marknadsvärdet för klorgasen har

beräknats till ett par hundratusen kronor vilket framstår som obetydligt jämfört med

räddningskostnaderna.

De kostnader som Akzo Nobel yrkar ersättning för är inte heller sådana som avses med

orden andra utlägg i anledning av befordringen av det gods som gått förlorat. En

grundläggande förutsättning för att ansvar för utlägg i anledning av befordringen ska

SOLNA TINGSRÄTTAvdelning 2

DOM2011-01-14

Sid 19T 4144-09

föreligga är att det transporterade godset har gått förlorat eller blivit skadat. I det

aktuella fallet spårade tåget ur och skadades, men godset förblev oskadat. Av detta

följer att bestämmelserna i artiklarna 40 § 3 och 42 § 3 CIM aldrig kan bli tillämpliga.

De ska för övrigt tolkas restriktivt eftersom ifrågavarande utlägg inte är föremål för

någon begränsningsregel i CIM. Kostnader för att rädda gods faller utanför lokutionen.

Om räddningskostnader ändå, rent hypotetiskt, skulle omfattas kan ersättning aldrig

utgå med ett belopp som överstiger godsets värde. Räddningskostnader är kostnader

för att rädda det kommersiella värdet av godset. Om kostnaderna uppgår till eller till

och med överstiger godsets värde, är det inte längre fråga om räddningskostnader.

Godset betraktas då som totalförlorat, vilket medför att ersättning ska utgå med ett

belopp som motsvarar godsets värde i oskadat skick.

Käromålet bygger på en juridisk konstruktion som helt saknar stöd i CIM. Det är

endast sådana kostnader som hade uppkommit om transporten hade genomförts som

planerat och ökat godset värde på destinationsorten, som kan ersättas så som andra

utlägg i anledning av befordringen. Därtill kommer att kostnader som kan ersättas

enligt LOS aldrig kan vara att betrakta som sådana utlägg.

6. Har Green Cargo rätt till ansvarsbegränsning enligt artikel 44 CIM?

Enligt Artikel 44 kan rätten till ansvarsbegränsning enligt artiklarna 25, 26, 30, 32, 33,

40, 42, 43, 45 och 46 bortfalla, om järnvägen har orsakat skadan genom uppsåt eller

genom hänsynslöshet och med insikt att ifrågavarande skada sannolikt skulle

uppkomma. Det är dock endast beräkningen av det skadestånd som kan utgå vid

förlust, skada eller dröjsmål, samt den beloppsmässiga begränsningen till 17 SDR per

kilo (Artikel 40 § 2), som påverkas vid en tillämpning av Artikel 44.1 detta fall förblev

godset oskadat. De kostnader som Akzo Nobel yrkar ersättning för hänför sig inte till

förlust, skada eller dröjsmål.

Artikel 36, som anger vilka skadetyper som järnvägen svarar tor (förlust eller skada på

gods eller dröjsmål vid befordringen) ingår inte bland de artiklar som räknas upp i


DOM2011-01-14

Sid 20T 4144-09

Artikel 44. Av det följer att Green Cargo inte ens vid uppsåt eller hänsynslöst beteende

etc., är ansvarigt för andra skador än sådana som har uppkommit till följd av att gods

har torkommit, skadats eller blivit försenat.

Vidare har vare sig Green Cargo eller den lokförare som gjorde sig skyldig till

försummelsen helt eller delvis förorsakat olyckan genom uppsåt eller hänsynslöshet

och med insikt att skadan sannolikt skulle uppkomma.

Innan Tilläggsprotokollet 1990 genomfördes i svensk rätt kunde rätten till

ansvarsbegränsning enligt artikel 44 bortfalla vid uppsåt eller grov vårdslöshet. Vid

grov vårdslöshet gällde dock att järnvägen fick begränsa sitt ansvar till två gånger det

belopp som annars hade utgått. När Tilläggsprotokollet 1990 genomfördes 1995

skärptes rekvisitet grov vårdslöshet i artikel 44 genom användningen av orden

hänsynslöst och med insikt att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma och

samtidigt bortföll rätten att begränsa ansvaret till två gånger det belopp som annars

hade utgått.

Det kan tilläggas att begränsningsrätten enligt artikel 44 bortfaller endast vid s.k.

egenfel hos järnvägen. Det principalansvar som föreskrivs i artikel 50 C IM kan aldrig

medföra att järnvägen förlorar rätten att begränsa sitt ansvar på grund av handlande

eller underlåtenhet av de anställda. Däremot kan ett sådant beteende av en anställd

medföra ett normalt ansvar för järnvägen. Detta är dock begränsat i enlighet med

bestämmelserna i CIM.

7. Ansvarsfrihet enligt artikel 36 § 2 pga. att olyckan orsakats av

omständigheter som Green Cargo inte har kunnat råda över

Det förelåg tekniska brister hänförliga till ATC-kodningen samt stoppbockens och

skyddsspårets utformning. ATC-systemet kommunicerar med sändare, s.k. baliser,

som är inlagda i spåret. Lutningen på spåret var inte inprogrammerad i balisema. Det

påverkade den nödbromsning som skulle ske och medförde även att lokföraren inte

varnades genom ljud- och ljussignal i ett tidigare skede. Vidare var stoppbocken som


DOM2011-01-14

Sid 21T 4144-09

skulle fånga upp kraften där skyddsspåret tog slut och även själva skyddsspåret

behäftat med brister. Om de tekniska bristerna inte hade förelegat skulle endast ca

hälften av den kraft som frigjordes vid urspårningen har förelegat, vilket skulle ha fått

till följd att inte mer än loket och en vagn hade spårat ur och att någon buffertskada på

vagnarna inte hade kunnat uppstå. Green Cargo har inte kunnat undgå eller förebygga

följderna av dessa brister.

Om flera omständigheter har samverkat till en skada och vissa av dessa omständigheter

faller in under ett ansvarsundantag och andra inte, ska en fördelning av skadeståndet

ske efter den inverkan som de olika omständigheterna har haft på skadan.

Detta ansvarsundantag träffas inte av Artikel 44 i CIM.

8. Rätt till skadestånd utöver vad som följer av CIM

Akzo Nobel gör gällande att Green Cargo har skadeståndsansvar enligt allmänna

skadeståndsrättsliga principer i kontraktsförhållanden på grund av att

begränsningsrätten har bortfallit enligt Artikel 44. Green Cargo bestrider att så är fallet

och har stöd för den uppfattningen i artikel 51 CIM där det anges att anspråk, i alla de

fall då reglerna i CIM är tillämpliga, får göras gällande mot järnvägen endast under de

förutsättningar och med de begränsningar som föreskrivs i CIM. Om Akzo Nobel ändå

skulle vinna bifall i den frågan bestrider Green Cargo ansvar på följande grunder.

Green Cargo framhåller att grunderna enligt punkt 1,2,4 och 7 kvarstår, då de inte

träffas av artikel 44 i CIM.

a) Akzo Nobel har inte lidit någon ekonomisk skada. Kostnaderna har betalats av

andra bolag och Akzo Nobel har frivilligt avstått från rätten att begära

ersättning enligt LOS.

b) Det föreligger ingen adekvat kausalitet mellan den skada som Akzo Nobel

yrkar ersättning för och det fel som blivit begånget. Kostnadernas art och

storlek var inte en påräknelig följd av felet och kostnader av det aktuella slaget

ska bäras av det allmänna enligt LSO. Vidare har brister i den infrastruktur som


DOM2011-01-14

Sid 22T 4144-09

var avsedd att förhindra eller mildra olyckor medfört att tågurspårningen fick

allvarligare följder än vad som kunde förutses.

c) Kostnaderna är inte ersättningsgilla. Vid olyckan spårade tåget ur och

skadades, medan godset förblev oskadat. Olyckan har således, betraktat ur

godsägarens/transportkundens synvinkel, endast gett upphov till ett dröjsmål

vid befordringen. Akzo Nobel har frivilligt deltagit i räddningstjänstens

insatser, och frivilligt avstått från att begära ersättning enligt LSO. Under

sådana omständigheter föreligger ingen rätt till skadestånd.

Här ska vidare anmärkas att åtgärderna på olycksplatsen inte kan kvalificeras som

räddningsåtgärder hänförliga till godset och att räddningskostnader aldrig ersätts då

kostnaderna uppgår till eller överstiger godsets värde. Om kostnaderna är så höga

betraktas godset som totalförlorat, varvid godsets värde i oskadat skick utgör den övre

gränsen för skadeståndets beräkning.

Slutligen ska framhållas att ett godkännande av Akzo Nobels skadeståndskrav skulle

innebära ett otillåtet kringgående av den ordning som föreskrivs i svensk rätt.

Kostnader av detta slag ska bäras av det allmänna enligt LSO. Staten har ingen rätt att

framställa skadeståndskrav mot Green Cargo för de kostnader som Räddningstjänsten

drabbades av. Inte heller en part som frivilligt har deltagit i räddningstjänst har en

sådan rätt.

9. Har Akzo Nobel rätt till ränta från den 27 juli 2005?

Grunden för bestridandet av att ränta på beloppet 3 131 139 kr ska utgå för tid före

dagen för väckande av talan är att det åberopade kravet den 27 juni 2005 framställdes

av Akzo Nobel och inte av Eka Chemicals som var avsändare av godset och därmed

behörigt att framställa kravet med stöd av artikel 53 CIM. Akzo Nobel har gjort

gällande att Eka Chemicals har fakturerat Akzo Nobel för sina kostnader men fakturan

är daterad i april 2007 så när Akzo Nobel framställde krav mot Green Cargo den 27

juni 2005 hade Akzo Nobel ännu inte lidit någon skada.


DOM2011-01-14

Sid 23T 4144-09

BEVISNING

Vid huvudförhandlingen har vittnesförhör på båda parternas begäran hållits med

lokföraren hos Green Cargo, Rasmus Karlsson. På Akzo Nobels begäran har

vittnesförhör hållits med den f.d. samordnaren av trafiksäkerhet på Banverket, Carl-

Axel Riegnell, och den f.d. verkställande direktören vid Akzo Nobel BCAB, Claes

Alderin. Vidare har vittnesförhör på Green Cargos begäran hållits med

säkerhetshandläggaren hos Green Cargo, Per-Olov Carlsson, instruktören för

utbildning till radiolokförare hos Green Cargo, Tomas Beckius, säkerhetschefen hos

Green Cargo, Håkan Sjöström samt utredaren hos Green Cargo, Lars Fehrlund.

Skriftlig bevisning har åberopats.

DOMSKÄL

Allmänt

Tvisten i målet gäller ersättningskrav från Akzo Nobel för kostnader efter en tågolycka

som inträffat på grund av att en lokförare hos Green Cargo försummat att ställa in

bromsarna på rätt sätt på ett tåg med tolv tankvagnar som var lastade med klorgas.

Parterna är överens om att Green Cargo genom avtal hade åtagit sig att transportera

tankvagnama från Sverige till Nederländerna. De är också överens om att

bestämmelserna i CIM är tillämpliga på den aktuella transporten. Akzo Nobel har

grundat sin talan på att bolaget har blivit berättigat till skadestånd för kostnaderna

antingen enligt CIM eller, för det fall begränsningsrätten har bortfallit enligt Artikel 44

CIM, enligt sådana allmänna kontraktsrättsliga principer som fyller ut CIM.

Talerätten

Enligt Green Cargo ska käromålet lämnas utan bifall redan av det skälet att Akzo

Nobel inte har någon rätt att föra talan i målet.

SOLNA TINGSRATTAvdelning 2

DOM2011-01-14

Sid 24T 4144-09

Rätten att föra talan regleras i artikel 54 CIM. Enligt § 3 a) i den artikeln får en s.k.

annan talan (t.ex. en skadeståndstalan) på grund av ett transportavtal föras av

avsändaren fram till dess att mottagaren har övertagit fraktsedeln, tagit emot godset

eller gjort sina rättigheter gällande på ett sätt som inte är aktuellt i målet. Därefter får

talan enligt § 3 b) föras av mottagaren. Någon rätt för andra personer än avsändaren

respektive mottagaren finns inte inskriven i CIM.

Syftet med regleringen i CIM har varit att åstadkomma ett enhetligt och tvingande

minimiansvar för transportören. Normalt kan varje skadelidande göra sitt anspråk

gällande gentemot den som har vållat en skada. För att transportörer inte ska belastas

med tvister om vem som har lidit skada har reglerna i CIM dock utformats så att endast

avsändaren respektive mottagaren får föra talan om ersättning. Bestämmelsen ska

tolkas strikt efter sin ordalydelse, vilket medför att den som är ägare till eller på något

annat sätt har rätt till godset i princip inte har någon självständig rätt att föra talan.

Frågan är då hur det som nu har redovisats ska tillämpas i det aktuella fallet.

Enligt Green Cargo var det inte Akzo Nobel utan ett annat bolag inom Akzo Nobel-

koncernen, Eka Chemicals, som var avsändare av klorgasen. Akzo Nobel har bekräftat

att klorgasen hämtades hos Eka Chemicals men har bestritt att det var det bolaget som

var avsändare enligt transportavtalet och hävdat att det i stället var Akzo Nobel som

var både avsändare och mottagare av godset.

Akzo Nobel har som skriftlig bevisning åberopat ett övergripande transportavtal,

avfattat på tyska, och benämnt Sonderabmachimg. Överst på sidan och i den inledande

texten (punkt 0) i detta avtal anges ett nummer, nr 978902. Vidare framgår följande:

- Avtalet har på ena sidan, i eget namn eller genom något av de andra bolagen,

ingåtts av Stinnes Nederland, Railion Nederland N.V., Stinnes ÄG Freight

Logistics, Railion Deutschland ÄG och Green Cargo. Fortsättningsvis i avtalet

kallas dessa med en samlad beteckning för die "Bahnen " (Järnvägarna).


DOM2011-01-14

Sid 25T 4144-09

Avtalsparter på den andra sidan är Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel

Chemicals B.V.. BU Base Chemicals och Akzo Nobel Base Chemicals BV,

vilka fortsättningvis i avtalet med en samlad beteckning kallas "Kontrahent".

Järnvägarna åtar sig att i enlighet med avtalet utföra transporter av klor från

Bohus eller Skoghall till Rotterdam Botlek (punkterna 1-2).

Den part som kallas för ''Kontrahent" ska vara både avsändare och mottagare

(punkt 7).

- Avtalet gäller från den l januari till den 31 december 2005 (punkt 12).

Akzo Nobel har vidare, till styrkande av sin roll som avsändare, som skriftlig

bevisning åberopat 12 skriftliga handlingar, en för varje vagn, vilka har betecknats som

fraktsedelsoriginal (för mottagaren). På dessa handlingar har Akzo Nobel Base

Chemicals BV angetts som avsändare och Alzo Nobel Chemicals BV i Nederländerna

som mottagare. Vidare har det angetts datum, en referens till numret på det ovan

beskrivna avtalet Sönder abmachung (nr 978902), ordernummer och vagnsnummer för

transporten, att destinationen är Rotterdam Botlek samt att det gods som skulle

transporteras var klor.

Från Green Cargos sida har det framhållits att ingen företrädare för det bolaget har

skrivit under den till tingsrätten inlämnade kopian av det nyss redovisade

Sonderabmachung. Enligt Green Cargo fanns det inte något övergripande avtal mellan

Akzo Nobel och Green Cargo utan Green Cargo hade ett avtal med järnvägsspeditören

Railion Deutschland och tog emot transportuppdrag från det bolaget. Green Cargo har

vidare förnekat kännedom om de åberopade 12 skriftliga handlingarna och har för egen

del som fraktsedel åberopat en datautskrift av en mera kortfattad handling som är

daterad den 28 februari 2005 och benämnd Duplicate. På den har Eka Chemicals

angetts överst och Akzo Nobel Chemicals BV nedanför. Även på den har det refererats

till numret på det ovan beskrivna avtalet Sonderabmachung (nr 978902). Vidare har

det lämnats uppgift om färdvägen samt om ett vagnsnummer som överensstämmer

med vagnsnumret på en av de av Akzo Nobel ingivna datautskrifterna Med denna


DOM2011-01-14

Sid 26T 4144-09

handling har Green Cargo velat bevisa att det var Eka Chemicals som var avsändare av

klorgasen och inte Akzo Nobel.

Enligt Akzo Nobel har Eka Chemicals inte kunnat vara avsändare, eftersom det endast

har varit avtalsparten i det övergripande avtalet Sonderabmachung, nämligen Akzo

Nobel, som har kunnat avropa transporten. Akzo Nobel har vidare hävdat att Green

Cargo måste ha tagit del av de av Akzo Nobel åberopade fraktsedlarna, eftersom Green

Cargo inte på något annat sätt har kunnat ha kännedom om de uppgifter som finns

angivna i den handling som Green Cargo har åberopat.

Det har inte lagts fram någon utredning inför tingsrätten om hur det faktiskt har gått till

när Green Cargo har anlitats för den aktuella transporten och det är inte känt hur

fraktsedlarna har sänts. Green Cargos påstående att Green Cargo tagit emot

transportuppdraget från Railion Deutschland motsäger inte att uppdraget har reglerats

av det s.k. Sonderabmachung eftersom Railion Dutschland har varit part i detta avtal.

Enligt tingsrättens mening har Akzo Nobel, genom att peka på samstämmigheten i

detalj mellan avtalsinnehållet i Sonderabmachung och uppgifterna i de 12 åberopade

skriftliga handlingarna, förmått visa att den aktuella transporten har reglerats av

Sonderabmachung där det i punkt 7 anges att Akzo Nobel ska vara avsändare av

godset. Tingsrätten finner det därigenom visat att Akzo Nobel i sin egenskap av

avsändare är berättigat att föra talan i målet.

Reklamation

Enligt artikel 57 CIM upphör rätten att framställa skadeståndsanspråk mot

transportören om en förlust eller skada inte har fastställts på visst sätt och inom viss

tid. Tingsrätten delar Akzo Nobels uppfattning att den bestämmelsen inte kan vara

tillämplig när det inte görs gällande att det har funnits en förlust eller en skada att

fastställa. Akzo Nobel har därför inte heller på grund av bristande reklamation gått

miste om sin rätt att föra talan.


DOM2011-01-14

Sid 27T 4144-09

Skadestånd enligt artikel 36 C IM

I CIM. liksom i andra internationella konventioner på transporträttens område, är

vårdansvaret utformat som ett presumtionsansvar, dvs. ett ansvar för culpa med en

omkastad bevisbörda. Enligt artikel 36 § l CIM svarar transportören för ersättning som

krävs för skada som har uppkommit till följd av att gods helt eller delvis har gått

förlorat eller skadats samt för skada som har uppkommit till följd av att leveransfristen

har överskridits. Om en sådan skada är styrkt presumeras alltså ett skadeståndsansvar

for transportören. I artikel 36 § 2 och § 3 anges vissa förhållanden som kan leda till att

transportören ska vara fri från ansvar.

Green Cargo har bestritt att de kostnader som Akzo Nobel har yrkat ersättning för är

ersättningsgilla enligt CIM därför att ingen av de i artikel 36 § l uppräknade

situationerna har förelegat och det i artikel 51 CIM särskilt betonas att anspråk på

ersättning får göras gällande endast under de förutsättningar och med de begränsningar

som föreskrivs i CIM.

Skadeståndsbestämmelserna i CIM måste ses mot bakgrund av det strama och

detaljerade regelverk som gäller enligt CIM för transportavtalet som sådant. Reglerna

har kommit till för att bestämma vem som har ansvar från det att godset och

fraktsedeln överlämnas för transport fram till dess att det sker en leverans till

mottagaren av godset. Vid förlust, skada eller försening ska transportören betala

skadestånd enligt noggrant fastlagda regler. Bestämmelserna är utformade för normala

godstransporter, där en avsändare överlämnar godset i transportörens vård och därefter

inte ingriper med några åtgärder under transporten. Den skada som Akzo Nobel har

yrkat ersättning för låter sig inte inordnas i detta regelsystem.

I det nu aktuella fallet har det inte gjorts gällande att godset har gått förlorat eller

kommit till skada. De kostnader som Akzo Nobel har yrkat ersättning för har inte

uppkommit på något sätt som har kurmat förutses vid tillkomsten av CIM. Det

skadestånd som kan utgå enligt artikel 36 CIM är tänkt som en sanktion för att säkra


DOM2011-01-14

Sid 28T 4144-09

att godset kommer fram så som parterna har avtalat och reglerar inte åtgärder som kan

bli nödvändiga av det skälet att godset kan vara farligt för omgivningen.

Enligt tingsrättens uppfattning skulle det vara att sträcka tillämpningen av CIM mycket

för långt om Akzo Nobel beviljades skadestånd för kostnader som haft till syfte att

rädda godset och hindra skador på omgivningen. Den som vill kräva ersättning för

kostnader som har sin bakgrund i en räddningsinsats efter en tågolycka måste söka

annat rättsligt stöd för sitt anspråk.

Inte heller kostnader för tankvagnarna utgör enligt tingsrättens uppfattning en sådan

skada som omfattas av artikel 36 CIM. Därmed blir inte heller bestämmelserna i

artiklarna 40 och 42 CIM om ersättning vid förlust respektive skada tillämpliga.

Allmänna kontraktsrättsliga principer

Eftersom de skador som Akzo Nobel har yrkat ersättning för enligt tingsrättens

bedömning överhuvudtaget inte omfattas av CIM kan det inte bli fråga om att tillämpa

allmänna skadeståndsrättsliga principer för att fylla ut CIM. Tingsrätten går därför inte

närmare in på den frågan.

Sammanfattande slutsats

Sammanfattningsvis konstaterar tingsrätten att någon rätt till skadestånd enligt CIM

eller enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer inte föreligger. Käromålet ska

därför lämnas utan bifall.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång ska Akzo Nobel förpliktas att betala Green Cargos

rättegångskostnader. Det råder inte någon tvist om beloppet.


HUR MAN ÖVERKLAGAR

Överklagande till Svea hovrätt

DOM2011-01-14

se bilaga (DV 401)

senast den 4 februari 2011

Sid 29T 4144-09

Mats JéAderMarianne Tejning

green cargo vs akzo

Documents