sofia nordberg ht16
TRANSCRIPT
JURIDISKAFAKULTETENvidLundsuniversitet
SofiaNordberg
FörsäkringsförmedlaresskyldigheterÄrregleringenrättssäker?
LAGF03Rättsvetenskapliguppsats
Kandidatuppsatspåjuristprogrammet15högskolepoäng
Handledare:JohanAdestam
Termin:HT16
Innehållsförteckning
Summary............................................................................................................................................4
Sammanfattning...............................................................................................................................5
Förkortningar...................................................................................................................................6
1.Inledning........................................................................................................................................7
1.1Bakgrund....................................................................................................................................................................71.2Syfteochfrågeställningar...................................................................................................................................81.3Avgränsningar..........................................................................................................................................................81.4Metodochmaterial................................................................................................................................................91.5Perspektivochteori..............................................................................................................................................91.6Forskningsläge......................................................................................................................................................101.7Disposition..............................................................................................................................................................10
2.Försäkringsförmedlaresskyldighetervidförmedlingavföretagsförsäkring....11
2.1Utvecklingenavförsäkringsförmedlaresskyldigheter.......................................................................112.2Försäkringsförmedlaresskyldigheter........................................................................................................122.2.1Försäkringsförmedlaresmetodansvar..............................................................................................122.2.2Försäkringsförmedlaresskyldigheterenligtgodförsäkringsförmedlingssed................132.2.2.1Allmänt......................................................................................................................................................................132.2.2.2Finansinspektionensallmännarådochföreskrifter.............................................................................142.2.2.3InsureSecsregelverkförförmedlaresamtföretag................................................................................162.2.2.4Sammanfattningavgodförsäkringsförmedlingssed............................................................................17
2.2.3Försäkringsförmedlaresskyldighetattanpassarådgivningen..............................................172.2.4Försäkringsförmedlaresomsorgsplikt..............................................................................................182.2.5Försäkringsförmedlaresinformations-ochdokumentationsskyldighet...........................182.2.6Kundensupplysningspliktgenomförsäkringsförmedlare.......................................................202.2.7Sammanfattning..........................................................................................................................................20
3.Rättssäkerhet............................................................................................................................22
3.1LonL.Fuller–”Theinnermoralityoflaw”..............................................................................................223.1.1Existensenavrättsregler........................................................................................................................223.1.2Offentligarättsregler.................................................................................................................................223.1.3Icke-retroaktivarättsregler...................................................................................................................223.1.4Förutsebararättsregler...........................................................................................................................23
3.1.5Möjlighetenattföljarättsregler...........................................................................................................233.1.6Konstantarättsregler................................................................................................................................23
4.Rättssäkerhetskriteriernasförhållandetillförsäkringsförmedlares
skyldigheter...................................................................................................................................24
4.1Allmänt.....................................................................................................................................................................244.2Förutsebararättsregler....................................................................................................................................244.2.1Reglernasförhållandetillvarandra....................................................................................................244.2.2Innehålletiskyldigheterna.....................................................................................................................264.2.2.1Godförsäkringsförmedlingssed.....................................................................................................................264.2.2.2Informationsskyldighet.....................................................................................................................................274.2.2.3Allmänupplysningsplikt...................................................................................................................................28
4.3Existensenavrättsregler..................................................................................................................................284.3.1Innebördenavbegreppetgodförsäkringsförmedlingssed......................................................284.3.2FFFS1995:52................................................................................................................................................29
4.4Konstantarättsregler.........................................................................................................................................30
5.Slutsats........................................................................................................................................31
Källförteckning.............................................................................................................................33
4
Summary An individual or a company that wants to purchase insurance can turn to an insurance broker
to acquire an adequate insurance coverage. Since the policyholder often holds less knowledge
relative the insurance broker, it is important that there are requirements on insurance brokers’
role as a consultant. The requirements must however be explicit, in order for insurance
brokers to be able to follow them. The aim of this essay is therefore to investigate if the
obligations that insurance brokers have towards policyholders, when consulting business
insurance, are legally secure for insurance brokers. When investigating insurance brokers’
obligations a legal dogmatic method is used.
The obligations that insurance brokers have foremost consists of a proceeding liability, which
implicates that insurance brokers must carry out the consultancy professionally. According to
legislative history and doctrine the proceeding liability relies on good insurance brokers
practice. The obligation to act according to good insurance broker practice is statutory in
5 ch. 4 § LFF and deems to be a generic term for all obligations related to insurance brokers.
According to good insurance broker practice and following 5 ch. 4 § LFF, insurance brokers
have an obligation to adapt the consultancy to the policyholder’s interests and needs, as well
as a duty of care towards the policyholder. Furthermore according to 6 ch. 1-2 and 5-6 §§ LFF
and case law, insurance brokers have an obligation to inform and document. Moreover
insurance brokers have an obligation to ensure that the policyholder fulfils its duty of
disclosure towards the insurance company in compliance with 8 ch. 8 § FAL.
To investigate if the obligations that insurance brokers have towards policyholders are legally
secure, Lon. L Fuller’s criteria on legal security are used. This essay concludes that insurance
brokers’ obligations exist, are public, capable for insurance brokers to follow and are not
formulated to operate retroactively. Insurance broker’s obligations are also predictable, even
though the obligations are general and in some degree inexplicit. A detailed legislation
ventures many situations falling outside the intended area of application, why a flexible
legislation is necessary. Furthermore revisions have led solely to specifications of insurance
brokers’ obligations, while the obligations are constant. In summary, the obligations that
insurance brokers have towards policyholders when consulting business insurance are legally
secure.
5
Sammanfattning
En privatperson eller ett företag som vill köpa försäkring kan vända sig till en
försäkringsförmedlare för att få hjälp med att hitta lämpligt försäkringsskydd.
Försäkringstagare befinner sig ofta i ett kunskapsmässigt underläge i förhållande till
försäkringsförmedlare och det är därför viktigt att det ställs krav på försäkringsförmedlare.
Det är dock viktigt att de krav som ställs är tydliga, så att försäkringsförmedlare har möjlighet
att rätta sig efter dem. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka huruvida regleringen
av försäkringsförmedlares skyldigheter gentemot försäkringstagare vid förmedling av
företagsförsäkring är rättssäker för försäkringsförmedlare. Vid undersökningen av
försäkringsförmedlares skyldigheter används en rättsdogmatisk metod.
Försäkringsförmedlares skyldigheter består främst i ett metodansvar, vilket innebär att
försäkringsförmedlare måste utföra rådgivning fackmässigt. Enligt förarbeten och doktrin får
metodansvaret sitt innehåll från skyldigheten att iaktta god försäkringsförmedlingssed.
Skyldigheten att iaktta god försäkringsförmedlingssed är lagstadgad i 5 kap. 4 § LFF och kan
ses som ett samlingsbegrepp för alla skyldigheter försäkringsförmedlare har. Av begreppet
god försäkringsförmedlingssed och av 5 kap. 4 § LFF följer att förmedlare har en skyldighet
att anpassa rådgivningen efter försäkringstagarens intressen och behov, samt en omsorgsplikt.
Vidare har försäkringsförmedlare enligt 6 kap. 1-2 och 5-6 §§ LFF en informations- och
dokumentationsskyldighet som enligt praxis även innehåller en allmän upplysningsplikt.
Dessutom har försäkringsförmedlare skyldighet att se till att försäkringstagaren fullgör sin
upplysningsplikt i 8 kap. 8 § FAL gentemot försäkringsbolaget.
Med hjälp av Lon L. Fullers rättssäkerhetskriterier utreds huruvida försäkringsförmedlares
skyldigheter gentemot försäkringstagare utgör en rättssäker reglering för
försäkringsförmedlare. Denna uppsats konkluderar att försäkringsförmedlares skyldigheter
existerar, samt att de är offentliga, praktiskt möjliga för försäkringsförmedlare att följa och
inte formulerade att verka retroaktivt. Vidare är försäkringsförmedlares skyldigheter
förutsebara, trots att skyldigheterna är generella och därmed till viss del otydliga. En
detaljerad lagstiftning riskerar att leda till att många situationer faller utanför lagens
tillämpningsområde och det finns därmed ett behov av en flexibel lagstiftning. Dessutom är
försäkringsförmedlares skyldigheter konstanta då revideringarna endast lett till att
skyldigheterna preciserats. Sammanfattningsvis är regleringen av försäkringsförmedlares
skyldigheter vid förmedling av företagsförsäkring rättssäker.
6
Förkortningar
Dnr Diarienummer
FFFS 1995:52 Finansinspektionens allmänna råd angående god
försäkringsmäklarsed
FFFS 2005:11 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om
försäkringsförmedling
FML Lag (1989:508) om försäkringsmäklare
HD Högsta domstolen
LFF Lag (2005:405) om försäkringsförmedling
Mot. Motion
NJA Nytt juridiskt arkiv
Prop. Proposition
Sfm Svenska försäkringsförmedlares förening
SOU Statens offentliga utredningar
SvJT Svensk Juristtidning
7
1.Inledning
1.1Bakgrund
Försäkringsbranschen utgör en viktig del av samhällsekonomin.1 En privatperson eller ett
företag som vill köpa en försäkring kan gå tillväga på två sätt. Antingen kan kunden vända sig
direkt till ett försäkringsbolag och teckna deras försäkringsprodukt eller så kan kunden vända
sig till en försäkringsförmedlare för att få hjälp med att hitta lämpligt försäkringsskydd.
Behovet av experthjälp är idag tydligt och försäkringsförmedlare spelar därför en central roll
vid köp av försäkringsprodukter.2 Försäkringsförmedling innebär att någon yrkesmässigt utför
förberedande arbete eller lämnar förslag om försäkringsavtal, ingår försäkringsavtal för
annans räkning eller bistår vid fullgörande av försäkringsavtal.3 Försäkringsförmedlare agerar
med andra ord mellanman mellan försäkringsbolag och försäkringstagare. 4 Väljer
försäkringstagare att köpa försäkring med hjälp av försäkringsförmedlare ingås avtal mellan
förmedlaren och uppdragsgivaren (hädanefter kallad försäkringstagaren).
De flesta försäkringsförmedlare är fristående förmedlare vilket innebär att de på ett oberoende
och opartiskt sätt kan lämna råd baserat på produkter från olika försäkringsbolag. 5
Försäkringsbolag har däremot ett starkt incitament att rekommendera sina egna
försäkringsprodukter och är därför inte oberoende i sina rekommendationer. Att
försäkringsförmedling sker på ett tillfredsställande sätt är av betydelse för både
försäkringstagare och försäkringsbolag, då fel och brister i förmedlingen kan få stora
ekonomiska konsekvenser för dessa parter. Försäkringstagare befinner sig dessutom ofta i ett
kunskapsmässigt underläge i förhållande till försäkringsförmedlare, med andra ord har
förmedlare tillgång till information som försäkringstagare har behov av men saknar. Detta
leder till att försäkringstagare har svårt att göra adekvata bedömningar av rådgivningen och
att utvärdera rådgivningens innebörd och kvalité. För att försäkringsförmedlare inte ska
utnyttja det kunskapsmässiga övertaget är det därför viktigt att det ställs krav på
försäkringsförmedlare. Det är dock viktigt att de krav som ställs är tydliga, så att
försäkringsförmedlare har möjlighet att rätta sig efter dem. Ett grundläggande kriterium för en 1 Svensk Försäkring, Statistisk 2015. 2 Prop. 2004/05:133 s. 40. 3 Se 1 kap. 1 § LFF. 4 Prop. 2004/05:133 s. 30. 5 Finansinspektionen, Frågor och svar - Försäkringsförmedlare.
8
fungerande rättsstat är att det föreligger rättssäkerhet, vilket bland annat innebär att rättsregler
tillämpas på ett förutsebart och effektivt sätt.6
1.2Syfteochfrågeställningar
Denna uppsats syftar till att undersöka huruvida regleringen av försäkringsförmedlares
skyldigheter gentemot försäkringstagare i samband med försäkringsförmedling utgör en
rättssäker reglering för försäkringsförmedlare. De frågeställningar som ska besvaras i denna
uppsats formuleras på följande sätt:
1. Vilka skyldigheter har försäkringsförmedlare gentemot försäkringstagare vid
förmedling av företagsförsäkring?
2. Hur förhåller sig dessa skyldigheter till rättssäkerhetsaspekter?
1.3Avgränsningar
Uppsatsen kommer endast att fokusera på försäkringsförmedlares skyldigheter gentemot
försäkringstagare vid förmedling av företagsförsäkring. Skyldigheter gentemot
försäkringsbolag samt förmedling av konsument- och livförsäkringar kommer därför inte att
beröras. Uppsatsen kommer vidare fokusera på försäkringsförmedlare som är opartiska och
oberoende gentemot försäkringsbolag och alltså inte på försäkringsförmedlare som ingått
avtal med försäkringsbolag om att förmedla deras produkter. Hur skyldigheterna förhåller sig
till eventuella ansvarsfrågor kommer inte heller att beröras.
Frågan kring rättssäkerheten kommer att fokusera på om regleringen är rättssäker för
försäkringsförmedlare. Vid redogörelsen för innebörden av begreppet rättssäkerhet kommer
två rättssäkerhetskriterier inte att beröras. Dessa är kriteriet att rättsregler är effektiva och
kriteriet att rättsregler är förenliga. Anledningen är att redogörelsen av försäkringsförmedlares
skyldigheter inte berör aspekter som krävs för att kontrollera hur skyldigheterna förhåller sig
till dessa rättssäkerhetskriterier. Kriteriet att rättsregler är effektiva kräver en redogörelse
mellan det tänkta och faktiska tillämpningsområdet och kriteriet att rättsregler är förenliga 6 Mot. 2005/06:K386.
9
kräver en redogörelse för hur försäkringsförmedlares skyldigheter förhåller sig till
försäkringsbolagets eller försäkringstagarens skyldigheter.
1.4Metodochmaterial
För att undersöka vilka skyldigheter försäkringsförmedlare har vid förmedling av
företagsförsäkring används lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och doktrin. Således
används en rättsdogmatisk metod.7 Eftersom lag (2005:405) om försäkringsförmedling (LFF)
reglerar försäkringsförmedling används denna som utgångspunkt. För att förstå innebörden av
lagreglerna i LFF kommer framförallt propositioner från den tidigare lagen (1989:508) om
försäkringsmäklare (FML) och LFF samt doktrin användas. Doktrinen som främst används är
Fredric Korlings Rådgivningsansvar och Tom Rieses Försäkringsförmedling. Även
rättspraxis används i förhoppning om att konkretisera försäkringsförmedlares skyldigheter.
Utöver detta används rättspraxis för att redogöra för skyldigheter som skapats genom
domstolsavgöranden. Finansinspektionens allmänna råd om god försäkringsmäklarsed
(FFFS 1995:52), Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsförmedling
(FFFS 2005:11), InsureSecs Regelverk för förmedlare samt företag, och riktlinjer utfärdade
av Svenska försäkringsförmedlares förening beaktas vid redogörelsen för skyldigheten att
iaktta god försäkringsförmedlingssed. Dessa källor, förutom Finansinspektionens föreskrifter,
är inte av bindande karaktär och bör inte tillmätas samma tyngd som till exempel lagtext.
Förarbeten till LFF har dock hänvisat till dem och de är därför viktiga att beakta. I samband
med redogörelsen för innebörden av god försäkringsförmedlingssed beaktas även några beslut
av Finansinspektionen, dock endast i den mån det är illustrativt. Vid redogörelse för
innebörden av begreppet rättssäkerhet används Lon L. Fullers bok The Morality of Law.
1.5Perspektivochteori
Uppsatsen utgår från ett rättssäkerhetsperspektiv. Då det finns olika uppfattningar om
innebörden av rättssäkerhet, har jag valt att fokusera på de rättssäkerhetskriterier som Lon L.
Fuller framställer i sin teori ”The inner morality of law”. Dessa rättssäkerhetskriterier ligger
7 Korling; Zamboni, s. 21.
10
sedan till grund för utredningen av huruvida försäkringsförmedlares skyldigheter utgör en
rättssäker reglering.
1.6Forskningsläge
De böcker, artiklar och doktorsavhandlingar som finns inom området består främst av arbeten
angående rådgivares skadeståndsansvar. Dessa arbeten behandlar även rådgivares
skyldigheter, då en prövning av skadeståndsansvar kräver osäkerhet kring skyldigheternas
uppfyllande. Fredric Korlings bok Rådgivningsansvar är ett arbete som på ett ingående sätt
beskriver dels allmänna skyldigheter som gäller för alla rådgivningsyrken, dels specifika
skyldigheter som gäller för försäkringsförmedlare. Även Jan Kleineman har skrivit ett antal
artiklar rörande rådgivningsansvar, däribland Rådgivares informationsansvar – en
probleminventering och Vidgat rådgivaransvar?. Ett arbete som redogör för
försäkringsförmedlares skyldigheter är Tom Rieses bok Försäkringsförmedling.
1.7Disposition
Uppsatsen är indelad i fem kapitel. Efter det inledande kapitlet utreds den första
frågeställningen angående vilka skyldigheter försäkringsförmedlare har gentemot
försäkringstagare vid förmedling av företagsförsäkring. Kapitlet börjar med att redogöra den
historiska utvecklingen av skyldigheterna och därefter utreds de skyldigheter
försäkringsförmedlare har idag. Det tredje kapitlet redogör för Lon L. Fullers teori ”The inner
morality of law”. Inledningsvis beskrivs kortfattat vad teorin innebär. Kapitlet redogör sedan
för rättssäkerhetskriterierna Fuller framställer i sin teori. I det fjärde kapitlet utreds den andra
frågeställningen, hur försäkringsförmedlares skyldigheter förhåller sig till
rättssäkerhetsaspekter. Försäkringsförmedlares skyldigheter ställs då mot Fullers
rättssäkerhetskriterier. Det femte kapitlet avslutas med slutsatser där svaren på
frågeställningarna presenteras.
11
2. Försäkringsförmedlares skyldigheter vid förmedling av
företagsförsäkring
2.1Utvecklingenavförsäkringsförmedlaresskyldigheter
Sverige fick sin första lagliga reglering av försäkringsmäklarverksamheten genom FML.
Innan dess gällde i princip ett förbud mot försäkringsmäklare, dock inte ett lagstiftat förbud
utan med stöd av att försäkringsbolagen sinsemellan hade etablerat en reglering för
upphandling av försäkringar på den svenska marknaden. Regleringen innebar att
försäkringsbolagen endast genom egna ombud fick sälja försäkringar.8 Kritik riktades senare
mot försäkringsbolagen. Man ansåg att dessa ombud var alldeles för många och att de var
dåligt utbildade, vilket ledde till skada för såväl försäkringsbolag som försäkringstagare.9 Vid
införandet av FML och därmed möjligheten för oberoende försäkringsmäklare att verka på
den svenska marknaden infördes därför ett krav på att försäkringsmäklare var tvungna att
iaktta god försäkringssed.10 Begreppet god försäkringssed blev inte definierat i FML utan
skulle preciseras av branschens företrädare och Försäkringsinspektionen.11
En informationsskyldighet i försäkringsmäklares uppdrag förelåg också i FML.12 Den innebar
ett krav för försäkringsmäklare att uppge viss information om försäkringsprodukterna.
Mäklaren behövde dock inte själv lämna informationen till försäkringstagaren utan kunde
även se till att försäkringsbolaget lämnade informationen. Informationsskyldigheten i
12 § FML var inte förenad med en uttrycklig sanktion. Däremot ansågs
informationsskyldigheten motsvara den allmänna upplysningsplikten som följde kravet på
försäkringsmäklarens skyldighet att iaktta god försäkringsmäklarsed i 13 § FML, vilken hade
en sanktion kopplad till sig.13
När LFF kom ersatte den FML. Införandet av LFF hade sin grund i implementeringen av
EU:s direktiv om försäkringsförmedling 14 i Sverige. Till skillnad från FML omfattar
8 Prop. 2004/05:133 s. 31f och Riese, s. 13f. 9 Prop. 1988/89:136 s.8ff. 10 Se 13§ FML. 11 Prop. 1988/89:136 s. 38f och Korling, s. 213. 12 Se 12 och 13 §§ FML. 13 Prop. 1988/89:136 s. 35f och Korling, s. 213. 14 Direktiv 2002/92/EG.
12
direktivet inte endast oberoende och opartiska försäkringsmäklare utan alla former av
försäkringsförmedlare. Begreppet försäkringsmäklare kom därmed att ersättas med
försäkringsförmedlare i LFF. 15 Den nya lagen omfattar tre kategorier av
försäkringsförmedlare. Den första kategorin, vilken uppsatsen fokuserar på, utgör förmedlare
som är skyldiga att ge råd på grundval av en opartisk analys. Den andra kategorin är
förmedlare som ingått avtal där de förbundit sig att förmedla försäkringsprodukter från ett
eller flera försäkringsbolag. Den tredje kategorin består av förmedlare som inte tillhör någon
av de två ovanstående kategorierna.16
2.2Försäkringsförmedlaresskyldigheter
2.2.1Försäkringsförmedlaresmetodansvar
Försäkringsförmedlares metodansvar benämns ofta som en skyldighet för
försäkringsförmedlare att utföra förmedling fackmässigt. Det innebär att
försäkringsförmedlare har skyldighet att utforma rådgivningen på ett visst sätt.
Metodansvarets innehåll och förhållande till övriga skyldigheter är inte helt tydligt. Enligt en
doktrin utgör metodansvaret, tillsammans med kravet på god försäkringsförmedlingssed,
övergripande begrepp för mer konkretiserade skyldigheter.17 Förarbeten säger istället att
metodansvaret får sitt innehåll från begreppet god försäkringsförmedlingssed.
Försäkringsförmedlare har då enligt förarbeten uppfyllt metodansvaret om rådgivningen
baserats på fackmässig undersökning, vilket uttrycks som god försäkringsförmedlingssed på
området.18 En doktrin bekräftar denna uppfattning, då den menar att metodansvarets innehåll
bestäms av yrkesprinciper som till exempel god försäkringsförmedlingssed.19
15 Korling, s. 215f. 16 Korling, s. 217 och 6 kap. 2 § LFF. 17 Korling, s. 431. 18 SOU 2002:41 s. 33. 19 Kleineman, SvJT, s. 185.
13
2.2.2Försäkringsförmedlaresskyldigheterenligtgodförsäkringsförmedlingssed
2.2.2.1Allmänt
Det lagstadgade kravet för försäkringsförmedlare att iaktta god försäkringsförmedlingssed
finns i 5 kap. 4 § LFF. Enligt förarbeten till lagen är begreppet god försäkringsförmedlingssed
dynamiskt i den mening att de skyldigheter som gäller måste kunna ändras över tiden och
anpassas till olika typer av verksamheter. 20 Genom att använda begreppet god
försäkringsförmedlingssed fastställs inga detaljerade föreskrifter för försäkringsförmedlares
skyldigheter. En detaljerad lagstiftning riskerar att leda till att många situationer faller utanför
lagens tillämpningsområde eftersom den svårligen kan göras heltäckande. För att kunna
beakta marknadsutvecklingen har lagstiftaren därför varit tvungen att frångå modellen att
förpliktelser i lagstiftning ska vara detaljerade och har istället använt sig av begreppet god
försäkringsförmedlingssed.21 Enligt en doktrin kan god försäkringsförmedlingssed, trots att
varken lagtexten eller förarbetena är disponerade på det sättet, ses som ett samlingsbegrepp
för de skyldigheter som anges i 5 kap. 4 § LFF.22 Denna uppfattning bekräftas i Svenska
försäkringsförmedlares förenings (Sfm) sammanställning av riktlinjer avseende begreppet god
försäkringsförmedlingssed.23
Innebörden av begreppet god försäkringsförmedlingssed beror på utvecklingen i branschen,
allmänna råd från berörda myndigheter, branschorganens riktlinjer och rekommendationer till
sina medlemmar, överenskommelser mellan branschorgan och berörda myndigheter samt
avgörande av domstolar, Finansinspektionen och organ för utomrättslig tvistlösning.24 Vid
preciseringen av begreppet god försäkringsförmedlingssed är Finansinspektionens allmänna
råd och föreskrifter, InsureSecs Regelverk för förmedlare samt företag och Sfm:s
rekommendationer av betydelse. Sfm:s rekommendationer kommer dock inte att beröras i ett
enskilt avsnitt, utan kommer istället beröras i anslutning till andra skyldigheter.
20 Prop. 2004/05:133 s. 99. 21 Korling, s. 524ff. 22 Sundberg; Thomsson; Gransbo, s. 161f. 23 Svenska försäkringsförmedlares förening, God försäkringsförmedlingssed, 2012-03-27. 24 Prop. 2004/05:133 s. 99.
14
2.2.2.2Finansinspektionensallmännarådochföreskrifter
Finansinspektionen är den tillsynsmyndighet som från regeringen har befogenhet att utföra
föreskrifter på den finansiella marknaden.25 Tillsynsmyndigheter utfärdar även allmänna råd
och rekommendationer. Dessa allmänna råd och rekommendationer utgör inte några rättsligt
bindande normer utan är istället att anses som generella rekommendationer om hur någon kan
eller bör agera. I NJA 1999 s. 408 slog dock HD fast att banken i det aktuella fallet hade haft
en skyldighet att följa Finansinspektionens allmänna råd.26 I NJA 1997 s. 524 tillämpande HD
till och med allmänna råd retroaktivt, då Finansinspektionens allmänna råd ansågs utgöra en
kodifikation av god sed på marknaden. Allmänna råd har därmed fått en normerande verkan
som rekommenderade handlingsmönster. 27 Det är därför viktigt att behandla
Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd avseende god försäkringsförmedlingssed.
Finansinspektionens allmänna råd angående god försäkringsmäklarsed (FFFS 1995:52), som
gällde i samband med FML, upphävdes 2005 då Finansinspektionens föreskrifter och
allmänna råd om försäkringsförmedling (FFFS 2005:11) trädde i kraft. De sistnämnda
föreskrifterna innehåller inga anvisningar om vad begreppet god försäkringsförmedlingssed
innebär, vilket de tidigare föreskrifterna innehöll. Anledningen till detta är att LFF gäller för
olika typer av förmedlare med olika inriktning och omfattning av verksamheter. Efter att LFF
trätt i kraft ansågs det därför inte möjligt och framför allt inte lämpligt att fastställa
detaljerade föreskrifter kring utövandet av försäkringsförmedling. I propositionen till LFF
görs en viktig anmärkning: ”Någon anledning att frångå vad som gäller redan i dag för
försäkringsmäklare och för andra jämförbara yrkesutövare finns inte” 28. Denna markering i
kombination med avsaknaden av riktlinjer för hur förmedlingsverksamheten ska utövas har
lett till en uppfattning i doktrin att tidigare upphörda föreskrifter fortfarande är av betydelse.
För att förstå innebörden av god försäkringsförmedlingssed är det därför av betydelse att
redogöra för några grundläggande råd i FFFS 1995:52.29
25 Se 1 och 2 §§ förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. 26 Korling, s. 532f. 27 Korling, s. 654f. 28 Prop. 2004/05:133 s. 98. 29 Riese, s. 37f.
15
FFFS 1995:52 var uppdelad i fem kapitel; allmänna bestämmelser, mäklaruppdraget,
ersättning för uppdraget, avskiljande och vidarebefordran av pengar och andra tillgångar,
samt försäkringsbrev och försäkringsbevis. Det är framförallt de allmänna bestämmelserna
som är av betydelse. I 1 kap. 1 § framgick det att förmedlingsverksamheten skulle bedrivas på
sådant sätt att allmänhetens förtroende för försäkringsmäklarbranschen upprätthölls och i
övrigt så att verksamheten ansågs sund. I bestämmelsen framgick vidare att all rådgivning
skulle vara opartisk och objektiv samt att förmedlingsverksamheten alltid skulle präglas av att
mäklaren företrädde försäkringstagarens intressen gentemot försäkringsbolaget. Information
mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget skulle förmedlas snabbt och koncist och
mäklaren skulle kartlägga försäkringsbehov, uteslutande med utgångspunkt i
försäkringstagarens förhållanden.30 Mäklaren skulle även föreslå lämpliga lösningar med
iakttagande av försäkringstagarens bästa och behov. 31 Denna korta redogörelse av
FFFS 1995:52 visar att en del av innehållet av god försäkringsmäklarsed idag även är
lagstadgade i LFF.32
I FFFS 2005:11, som upphävde FFFS 1995:52, har Finansinspektionen beskrivit vilka krav
som ska ställas på försäkringsförmedlare. Som tidigare nämnt innehåller föreskrifterna ingen
precisering av begreppet god försäkringsförmedlingssed utan innehåller endast krav på att till
exempel förmedlare ska ha kunskap som till sitt innehåll och sin nivå är anpassad till den
verksamhet som ska utövas och de försäkringar som ska förmedlas.33 I ett antal beslut har
dock Finansinspektionen förklarat hur god försäkringsförmedlingssed ska förstås och några
ska här beröras närmare.
I Dnr 08-2066 fann Finansinspektionen att ett företag, med tillstånd att bedriva
förmedlingsverksamhet, inte levde upp till kravet på god försäkringsförmedlingssed.
Försäkringsförmedlarna som var anställda hos företaget hade inte tillräcklig kompetens och
erfarenhet för att bedriva försäkringsförmedling och kunde till exempel inte besvara
försäkringstagarens allmänna och grundläggande frågor om den specifika försäkringen som
förmedlades. Finansinspektionen menade att försäkringsförmedlare måste kunna svara på
sådana grundläggande frågor för att förmedlingen ska uppfylla kravet på god
försäkringsförmedlingssed. 30 Se 1 kap. 2 och 5 §§ FFFS 1995:52. 31 Se 1 kap. 6 § FFFS 1995:52. 32 Se 2.2.3, 2.2.4 och 2.2.5 nedan. 33 Se 2 kap. 2 § FFFS 2005:11.
16
I Dnr 10-4543 fann Finansinspektionen att ett företag inte hade dokumenterat vad som
förekommit vid rådgivningen. Företaget menade att dokumentationskravet endast gäller vid
rådgivning till nya kunder och inte som i detta fall för befintliga kunder. Finansinspektionen
betonade dock att dokumentationsskyldigheten i lagen ”är tillämplig vid all verksamhet som
en försäkringsförmedlare bedriver, som syftar till att direkt påverka kundens
försäkringsskydd. Detta gäller även när en förmedlare bistår en kund i att ändra placering
inom befintlig försäkring. Det innebär att försäkringsförmedlare i samtliga fall ska
dokumentera vad som förekommit vid förmedlingstillfället och detta gäller således oavsett om
förmedlingstillfället leder till eller inte leder till ändring av befintlig försäkring”. Vidare
menade de att samtliga förmedlingstillfällen måste dokumenteras för att god
försäkringsförmedlingssed ska vara uppfylld.
I Dnr 06-11195-342 hade ett företag rekommenderat sina kunder att omplacera sitt sparande i
placering med mycket låg risk. Företaget hade dock inte genomfört några kontroller eller
undersökningar av det bolag som placeringen skedde i. Företaget hade dessutom försökt
förmå kunder som anmält företaget till ARN att ta tillbaka anmälan. Finansinspektionen fann
att företaget inte visat sina kunder den omsorg som man varit skyldig att visa dem och att
företaget därför brutit mot god försäkringsförmedlingssed.
2.2.2.3InsureSecsregelverkförförmedlaresamtföretag
InsureSec är ett institut för självreglering som nära 2000 försäkringsförmedlare har anslutit
sig till. InsureSecs uppgift är att säkerhetsställa att försäkringsförmedlare agerar
professionellt, korrekt och med hänsyn till kundens bästa. 34 InsureSecs regelverk för
förmedlare samt företag innehåller anvisningar om vad begreppet god
försäkringsförmedlingssed innebär. Enligt regelverket omfattar god
försäkringsförmedlingssed det som är ägnat att upprätthålla allmänhetens förtroende för
försäkringsbranschen. Detta innebär att kravet på god försäkringsförmedlingssed även
omfattar ”ageranden som inte utgör försäkringsförmedling, så länge agerandet faller inom ett
område som allmänheten kan ha fog för att uppfatta som närliggande till eller ha samband
34 InsureSec, Om InsureSec.
17
med försäkringsförmedling” 35 . InsureSec kan, genom sin Disciplinnämnd, formulera
ytterligare uttalanden om god försäkringsförmedlingssed och om hur försäkringsförmedlare
ska agera i specifika situationer. Disciplinnämnden har formulerat några uttalanden som berör
god försäkringsförmedlingssed men som inte är av betydelse för denna uppsats.36
2.2.2.4Sammanfattningavgodförsäkringsförmedlingssed
Vid redogörelsen av kravet på god försäkringsförmedlingssed har det visat sig att innehållet i
skyldigheten inte kan bli tydligare. Det var enligt förarbeten inte lämpligt eller önskvärt att
fastställa detaljerade rättsregler och därför använde sig lagstiftaren av begreppet god
försäkringsförmedlingssed. Innebörden ska istället bestämmas av branschorganisationer,
Finansinspektionen och rättspraxis. Redogörelsen visar dock att även dessa föreskrifter,
regelverk och råd är generella i sin form. Enligt min mening tyder detta på att
branschorganisationer och Finansinspektionen inte velat föreskriva en detaljerad innebörd av
begreppet i syfte att anpassa rådgivningen till det enskilda fallet. Finansinspektionens beslut
tydliggör dock till viss del innehållet och bekräftar även uppfattningen att god
försäkringsförmedlingssed utgör ett samlingsbegrepp.
2.2.3Försäkringsförmedlaresskyldighetattanpassarådgivningen
Försäkringsförmedlares skyldighet att anpassa rådgivningen uttrycks i 5 kap. 4 § LFF. Där
framgår det att försäkringsförmedlare ska anpassa sin rådgivning efter kundens önskemål och
behov samt rekommendera lösningar som är lämpliga för kunden. Försäkringsförmedlare är
alltså inte skyldiga att rekommendera de bästa försäkringarna utan ska rekommendera
lämpliga försäkringar. Bestämmelsen innebär också att om försäkringstagare uppger att den
inte önskar en behovsutredning utan endast en upphandling av en viss typ av försäkring, ska
förmedlare anpassa sig till det. Skyldigheten måste med andra ord anpassas till
omständigheterna i det enskilda fallet.37 Denna lagstadgade skyldighet och innebörden av den
35 InsureSecs regelverk för förmedlare samt företag, 3.2. 36 Se t.ex. InsureSec, Uttalande 2014:1 om skillnad mellan marknadsföring och rådgivning. 37 Prop. 2004/05:133 s. 99f.
18
framhålls även i Sfm:s rekommendationer för vad som ska anses utgöra god
försäkringsförmedlingssed.38
2.2.4Försäkringsförmedlaresomsorgsplikt
Vid sidan av skyldigheten att iaktta god försäkringsförmedlingssed framgår det i
5 kap. 4 § LFF att försäkringsförmedlare har en omsorgsplikt. Förarbeten till LFF utvecklade
inte närmare vad begreppet omsorgsplikt skulle innebära i praktiken. Däremot berörs frågan i
förarbeten till FML. Där anges att innebörden av omsorgsplikten varierar beroende på arten
av det aktuella uppdraget. Försäkringsmäklare ska fullgöra de plikter och visa den omsorg
som en seriös mäklare i allmänhet iakttar. Vidare anges att omsorgsplikten även innefattar ett
krav på tillbörlig skyndsamhet. 39 Enligt en doktrin är omsorgsplikten en övergripande
ansvarsnorm och kompletterar ofta ansvarsnormen god yrkessed, där god
försäkringsförmedlingssed ingår. Omsorgsplikten är en del av den kontraktuella
lojalitetsplikten och innebär främst att försäkringsförmedlare ska agera i enlighet med
försäkringstagares intressen. Även detta överensstämmer med några av Sfm:s
rekommendationer om vad som ska anses utgöra god försäkringsförmedlingssed. 40 Då
innehållet i omsorgsplikten överensstämmer med god försäkringsförmedlingssed, finns det
anledning att tro att även omsorgsplikten måste vara uppfylld för att rådgivning ska ha skett i
enlighet med god försäkringsförmedlingssed. Förhållandet mellan omsorgsplikten och kravet
på god försäkringsförmedlingssed är dock inte helt tydlig. Trots att ovanstående doktrin
hävdar att omsorgsplikten kompletterar god försäkringsförmedlingssed så menar en annan
doktrin och Sfm att omsorgsplikten innefattas i kravet på god försäkringsförmedlingssed.41
2.2.5Försäkringsförmedlaresinformations-ochdokumentationsskyldighet
Försäkringsförmedlares informationsskyldighet kommer till uttryck i 6 kap. LFF. I de två
första paragraferna framgår vilken information som ska lämnas innan ett försäkringsavtal
ingås. Försäkringsförmedlare ska till exempel lämna information om förmedlares eventuella
38 Svenska försäkringsförmedlares förening, God försäkringsförmedlingssed, 2012-03-27. 39 Prop. 1988/89:136 s. 38. 40 Svenska försäkringsförmedlares förening, God försäkringsförmedlingssed, 2012-03-27. 41 Se 2.2.2.1. ovan.
19
ägarförhållande i försäkringsbolag, om grunderna för hur priset för förmedlingen bestäms och
om möjligheterna att framställa klagomål mot försäkringsförmedlaren. 42 Vidare ska
förmedlare informera om denne på ett eller annat sätt är begränsad i sitt urval av
försäkringsbolag eller om förmedlaren fritt kan välja mellan försäkringsbolag på
marknaden.43 Enligt 6 kap. 5 § LFF har förmedlare även skyldighet att till försäkringstagare
vidarebefordra sådan information som försäkringsbolag är skyldiga att lämna. Av förarbeten
framgår att genom användandet av ordet vidarebefordra framgår det att förmedlare inte får
bearbeta eller förändra försäkringsbolagets informationsmaterial. Skyldigheten gäller dock
endast information som försäkringsbolag faktiskt lämnat till förmedlare. Viktigt att notera är
att försäkringsförmedlare med hänsyn till omsorgsplikten eller skyldigheten att iaktta god
försäkringsförmedlingssed kan ha skyldighet att komplettera, förtydliga eller förklara
försäkringsbolagets information.44
Dokumentationsskyldigheten framgår av 6 kap. 6 § LFF. Av förarbeten framgår att
dokumentationsskyldigheten innebär krav att till försäkringstagare lämna en sammanställning
av dennes önskemål och behov samt skälen till rådgivning.45 7 kap. FFFS 2005:11 utvecklar
dokumentationsskyldigheten men innehåller endast generella föreskrifter och råd.46
Av rättspraxis framgår att försäkringsförmedlares informationsskyldighet även innehåller en
allmän rådgivnings- och upplysningsskyldighet. I NJA 1992 s. 782 hade försäkringsmäklaren
inte informerat försäkringstagaren att försäkringsbolagets ansvar enligt försäkringsbrevet
upphörde om premien inte betalades i tid. Försäkringstagaren kom sedan i dröjsmål med
betalning och under denna tid uppstod en skada för försäkringstagaren. Eftersom dröjsmål
med betalning förelåg var inte försäkringsbolaget skyldig att betala ersättning och istället
prövades om försäkringsmäklaren var skyldig att ersätta skadan. HD konstaterade först att det
föreligger en allmän upplysningsplikt för försäkringsmäklare. Upplysningspliktens omfattning
skulle avgöras med hänsyn till det särskilda uppdraget och dess karaktär. Grunden till
upplysningsplikten framgick av 13 § FML som innebar att försäkringsmäklare ska utföra sitt
uppdrag med omsorg och med iakttagande av god försäkringsmäklarsed. HD konstaterade
vidare att försäkringsmäklaren i sin rådgivning skulle ha informerat om följderna av dröjsmål
42 Se 6 kap. 1 § LFF. 43 Se 6 kap. 2 § LFF. 44 Prop. 2004/05:133 s. 89. 45 Prop. 2004/05:133 s. 105f. 46 Samma gäller för informationsskyldigheten i 1 st.
20
med premiebetalning och att försäkringsmäklaren därmed hade brustit i sin upplysningsplikt.
Fallet visar att det krävs att försäkringsförmedlare har informerat om konsekvenserna vid
utebliven betalning för att ha fullgjort sin informationsskyldighet. Trots att fallet är baserat på
FML och försäkringsmäklare, anser jag det tillämpligt då Sfm har hänvisat till fallet i sina
rekommendationer för vad som ska anses utgöra god försäkringsförmedlingssed.47
2.2.6Kundensupplysningspliktgenomförsäkringsförmedlare
Försäkringsförmedlare har en skyldighet att se till att försäkringstagare fullgör sina
skyldigheter gentemot försäkringsbolaget. Antingen kan försäkringsförmedlare kontrollera att
försäkringstagare själva uppfyller dem eller så kan försäkringsförmedlare själva utföra
skyldigheterna. Försäkringstagares upplysningsplikt i 8 kap. 8 § FAL är en av dessa
skyldigheter. Den innebär att försäkringstagare, i samband med tecknande av försäkring och
under försäkringstiden, har skyldighet att upplysa försäkringsbolaget om sådant som kan ha
betydelse för försäkringen. Underlåtelse kan antingen leda till nedsättning i
försäkringsersättning vid skada eller till att helt gå miste om försäkringsersättning. 48
Försäkringsförmedlare förmodas ha ungefär samma insikt som försäkringsbolag om vilka
uppgifter som är av betydelse för försäkringen. Det är därför viktigt att försäkringsförmedlare
ser till att försäkringstagares upplysningsplikt fullgörs på ett fullständigt sätt.49
2.2.7Sammanfattning
Försäkringsförmedlare har vid förmedling av företagsförsäkring ett metodansvar som innebär
att förmedlare måste utföra rådgivning fackmässigt. Enligt förarbeten och doktrin får
metodansvaret sitt innehåll från begreppet god försäkringsförmedlingssed.50 Som konstaterats
kan god försäkringsförmedlingssed, trots att varken lagtexten eller förarbetena är disponerade
på det sättet, ses som ett samlingsbegrepp för de skyldigheter som anges i 5 kap. 4 § LFF.
Redogörelsen ovan ger stöd för denna uppfattning, då det framgår att de olika skyldigheterna
även kan omfattas av kravet på god försäkringsförmedlingssed. Försäkringsförmedlares 47 Svenska försäkringsförmedlares förening, God försäkringsförmedlingssed, 2012-03-27. 48 Se 8 kap. 8 § FAL. 49 Riese, s. 62f. 50 Se 2.2.1 ovan.
21
allmänna upplysningsplikt, som är en del av informationsskyldigheten, och
dokumentationsskyldigheten omfattas också av kravet på god försäkringsförmedlingssed.
Detta ger stöd för att god försäkringsförmedlingssed inte bara är ett samlingsbegrepp för
skyldigheterna i 5 kap. 4 § LFF utan för alla skyldigheter försäkringsförmedlare har. God
försäkringsförmedlingssed är enligt förarbeten ett dynamiskt begrepp då
försäkringsförmedlares skyldigheter måste kunna ändras över tiden och anpassas till olika
typer av verksamheter. Lagstiftaren har därför varit tvungen att frångå modellen att
förpliktelser i lagstiftning ska vara detaljerade och har istället använt sig av begreppet god
försäkringsförmedlingssed. Innebörden av begreppet god försäkringsförmedlingssed
preciseras av Finansinspektionens föreskrifter, allmänna råd och beslut, InsureSecs regelverk,
Sfm:s rekommendationer och rättspraxis. Vid redogörelsen av dessa har det dock visat sig att
även dessa föreskrifter, regelverk och råd är generella i sin form. Enligt min mening tyder
detta på att branschorganisationer och Finansinspektionen inte velat föreskriva en detaljerad
innebörd av begreppet i syfte att anpassa rådgivningen till det enskilda fallet.
Finansinspektionens beslut och rättspraxis tydliggör dock till viss del innehållet. Av begreppet
men även av lagtext följer att förmedlare har skyldighet att anpassa rådgivningen efter
försäkringstagares intressen och behov samt visa omsorg om försäkringstagare. Vidare har
försäkringsförmedlare en informations- och dokumentationsskyldighet som även innehåller en
allmän upplysningsplikt. Den allmänna upplysningsplikten framgår av rättspraxis och visar att
försäkringsförmedlare har en långtgående skyldighet att informera om faktorer som kan
påverka försäkringstagares försäkringsskydd. Dessutom har försäkringsförmedlare skyldighet
att se till att försäkringstagare fullgör sin upplysningsplikt gentemot försäkringsbolaget.
Bedömningen av hur långtgående skyldigheter försäkringsförmedlare har beror dock på
omständigheterna i det enskilda fallet, till exempel vem försäkringstagaren är, vilken typ av
försäkring som förmedlas och vilket behov försäkringstagaren har.
22
3.Rättssäkerhet
3.1LonL.Fuller–”Theinnermoralityoflaw”
Det finns idag ingen entydig definition av begreppet rättssäkerhet och det råder oklarhet i
fråga om begreppets innebörd.51 Det finns dock ett antal rättsfilosofer som diskuterat och
skapat teorier kring begreppet rättssäkerhet. Lon L. Fuller, en amerikansk rättsfilosof,
kritiserade rättspositivism och kom genom sin teori ”The inner morality of law” fram till åtta
rättsäkerhetskriterier. Fuller, som var försvarare av naturrätten, menade att kriterierna är
nödvändiga för den inre moralen och att kriterierna måste existera i ett rättssystem.52
3.1.1Existensenavrättsregler
Det första rättsäkerhetskriteriet består i att det måste finnas rättsregler. Fuller menar att ingen
kan förväntas följa regler som inte existerar. Vidare menar Fuller att utan rättsregler så
kommer alla konflikter bli lösta ad hoc.53
3.1.2Offentligarättsregler
Att rättsregler måste vara offentliga och inte hemliga är det andra rättssäkerhetskriteriet. Detta
för att medborgarna ska vara medvetna om innehållet i lagen. Ingen kan nämligen hållas
ansvarig för något de inte visste gick emot lagen.54
3.1.3Icke-retroaktivarättsregler
Rättsregler får inte heller verka retroaktivt, utan ska verka för framtiden. Fuller menar att
retroaktiva rättsregler inte vägleder handlingar och att ingen har en skyldighet att handla
enligt en rättsregel som inte existerar förrän senare.55
51 Nationalencyklopedin, Rättssäkerhet och Zila, SvJT, s. 284. 52 Fuller, s. 38ff. 53 Ibid, s. 39f. 54 Ibid, s. 39f.
23
3.1.4Förutsebararättsregler
Det fjärde rättssäkerhetskriteriet Fuller kom fram till i sin teori är att rättsregler ska vara
förutsebara. Rättsregler ska vara tydliga och koncisa för att medborgarna ska kunna förstå och
lyda dem. Fuller menar dock att viss tolkning av rättsregler är ofrånkomlig och att viss
flexibilitet är önskvärt. Avsiktligen oklara rättsregler går däremot emot möjligheten att genom
regler styra handlingar.56
3.1.5Möjlighetenattföljarättsregler
Rättsregler ska inte heller vara omöjliga att följa. Lagar måste med andra ord bestå av regler
som människor är kapabla att följa. Fuller menar dock att det inte alltid är lätt att dra gränsen
mellan svårighet och omöjlighet då förutsättningarna för vad som är möjligt och inte möjligt
beror på den sociala utvecklingen.57
3.1.6Konstantarättsregler
Det sjätte rättssäkerhetskriteriet är att rättsregler ska vara konstanta och inte får ändras så ofta
att medborgare inte vet vilka rättsregler som gäller. Detta innebär dock inte att rättsregler inte
får ändras för att möta de skiftande behoven i samhället.58
55 Ibid, s. 39f. 56 Ibid, s. 39f. 57 Ibid, s. 39f. 58 Ibid, s. 39f.
24
4. Rättssäkerhetskriteriernas förhållande till
försäkringsförmedlaresskyldigheter
4.1Allmänt
Vid redogörelsen av den andra frågeställningen kommer försäkringsförmedlares skyldigheter
ställas mot Fullers rättssäkerhetskriterier. Då god försäkringsförmedlingssed kan ses som ett
samlingsbegrepp för samtliga skyldigheter, kommer redogörelsen utgå från att god
försäkringsförmedlingssed innefattar alla skyldigheter som redogjorts för. Varje enskild
skyldighet kommer därför inte att behandlas för sig utan innefattas i begreppet god
försäkringsförmedlingssed. Utan behov av närmare analys och diskussion kan dock
konstateras att reglerna kring försäkringsförmedlares skyldigheter redan uppfyller vissa
rättssäkerhetskriterier. Det andra rättssäkerhetskriteriet, att rättsregler är offentliga och
därmed inte hemliga, samt det femte rättssäkerhetskriteriet, att rättsreglerna inte är omöjliga
att följa, är redan uppfyllda. De skyldigheter försäkringsförmedlare har är offentliga och
möjliga för försäkringsförmedlare att följa. Utöver dessa uppfyller skyldigheterna även
rättssäkerhetskriteriet att rättsregler inte ska verka retroaktivt. Redogörelsen av
försäkringsförmedlares skyldigheter visar nämligen att skyldigheterna dels inte är
formulerade att verka på det sättet, dels inte har tillämpats retroaktivt. Dessa
rättssäkerhetskriterier kommer därför inte att beröras mer djupgående nedan.
4.2Förutsebararättsregler
4.2.1Reglernasförhållandetillvarandra
Vid redogörelsen för försäkringsförmedlares skyldigheter gentemot försäkringstagare framgår
det att god försäkringsförmedlingssed kan ses som ett samlingsbegrepp för
försäkringsförmedlares skyldigheter.59 Att innehållet i de enskilda skyldigheterna är samma
som innehållet i god försäkringsförmedlingssed är därför inte förvånade. Däremot innebär
eller hänvisar övriga skyldigheter till varandra och det verkar inte finnas någon tydlig gräns
59 Se 2.2.2.1 och 2.7 ovan.
25
för innehållet i dem. Skyldigheternas hänvisning till varandra tyder på att alla försök till att
precisera innehållet i stort sett har misslyckats. Försäkringsförmedlares
informationsskyldighet kan till exempel enligt förarbeten och rättspraxis även innefattas i
försäkringsförmedlares skyldighet att visa omsorg om försäkringstagare.60 Enligt min mening
visar redogörelsen även att vissa skyldigheter kan innebära samma sak. Skyldigheten att
anpassa rådgivningen efter försäkringstagarens önskemål och behov borde kunna innebära att
försäkringsförmedlare ska visa omsorg. Vidare borde försäkringsförmedlares skyldighet att
rekommendera lämpliga lösningar kunna innebära och förutsätta att skyldigheten att se till att
försäkringstagare fullgör sin upplysningsskyldighet är uppfylld. Har inte
försäkringsförmedlare sett till att försäkringsbolaget känner till alla omständigheter som är av
betydelse för försäkringsskydd, riskerar försäkringstagare stå utan försäkringsskydd. Därmed
skulle kravet på lämplig rekommendation av försäkringslösning inte vara uppfyllt.
Att skyldigheterna innebär samma sak och hänvisar till varandra kan leda till ett
ifrågasättande av om rättsreglerna är förutsebara. Försäkringsförmedlares skyldigheter är inte
tydligt avgränsade från varandra vilket skulle kunna leda till svårigheter för
försäkringsförmedlare att förstå och veta vilka regler de ska följa. Alla försäkringsförmedlare
måste dock följa de skyldigheter som redogjorts för ovan och det spelar därför inte någon roll
att skyldigheterna inte är tydligt avgränsade från varandra. Försäkringsförmedlare kan bara
följa alla skyldigheter, med vetskap om innehållet men inte om vilken skyldighet den tillhör.
Rubricering av skyldigheter är därmed inte av betydelse. Att alla försäkringsförmedlare inte
har lika långtgående skyldigheter vid rådgivning påverkar inte bedömningen av om reglernas
förhållande till varandra är förutsebara. Hur långtgående skyldigheter försäkringsförmedlare
har beror på omständigheterna i det enskilda fallet och det som avgör är innehållet i de
enskilda skyldigheterna.61 Att skyldigheterna innebär samma sak och hänvisar till varandra
leder därför inte till svårigheter för försäkringsförmedlare att förstå och veta vilka regler de
ska följa. Detta sätt att reglera försäkringsförmedlares skyldigheter och dess förhållande till
varandra anser jag vara förutsebart och därmed rättssäkert för försäkringsförmedlare.
60 Se 2.2.5 ovan. 61 Se 4.4.2 nedan om diskussion kring om innehållet i skyldigheterna är förutsebara.
26
4.2.2Innehålletiskyldigheterna
4.2.2.1Godförsäkringsförmedlingssed
Redogörelsen av innehållet i skyldigheterna väcker frågan om rättsreglernas förutsebarhet.
Som konstaterat kan god försäkringsförmedlingssed utgöra ett samlingsbegrepp för alla
försäkringsförmedlares skyldigheter. Eftersom innehållet i god försäkringsförmedlingssed
även omfattar de övriga skyldigheterna är det relevant att titta närmare på innebörden av god
försäkringsförmedlingssed. Innebörden av god försäkringsförmedlingssed är dock inte helt
tydlig. Lagstiftaren ansåg det olämpligt och icke önskvärt att fastställa detaljerade föreskrifter
för försäkringsförmedlares skyldigheter och har istället använt begreppet god
försäkringsförmedlingssed. Enligt förarbeten ska innebörden av begreppet god
försäkringsförmedlingssed preciseras av branschorganisationer, Finansinspektionens
föreskrifter, råd och beslut samt rättspraxis. Vid genomgången av Finansinspektionens
föreskrifter och råd, InsureSecs regelverk samt Sfm:s rekommendationer visar det sig dock att
även dessa är generella och odetaljerade.62 Av 1 kap. 2 och 5 §§ FFFS 1995:52 framgår det
till exempel att information mellan försäkringstagare och försäkringsbolag ska förmedlas
snabbt och koncist och att mäklare ska kartlägga försäkringsbehov uteslutande med
utgångspunkt i försäkringstagares förhållanden. Av Sfm:s rekommendationer framgår det till
exempel att rådgivning måste anpassas till försäkringstagares behov och önskemål samt
rekommendera lösningar som är lämpliga för försäkringstagare.63 Av InsureSecs regelverk för
förmedlare samt företag framgår det att god försäkringsförmedlingssed omfattar det som är
ägnat att upprätthålla allmänhetens förtroende för försäkringsbranschen.64 Dessa råd och
rekommendationer är dessutom antingen redan lagstiftade eller ingår i innebörden av en
annan skyldighet än god försäkringsförmedlingssed. 65 Finansinspektionens beslut och
rättspraxis tydliggör dock till viss del innehållet. I ett beslut menade Finansinspektionen att
försäkringsförmedlare måste kunna svara på grundläggande frågor för att förmedlingen ska
uppfylla kravet på god försäkringsförmedlingssed.66 I ett domstolsavgörande konstaterade HD
att det krävs att försäkringsförmedlare har informerat om konsekvenserna vid utebliven
62 Se 2.2.2.1 och 2.7 ovan. 63 Se 2.2.3 ovan. 64 Se 2.2.2.3 ovan. 65 Se 2.2.3 och 2.2.4 ovan. 66 Se 2.2.2.2 ovan.
27
betalning för att ha fullgjort sin informationsskyldighet och därmed även kravet på god
försäkringsförmedlingssed.67
Vid en första anblick kan innebörden av kravet på god försäkringsförmedlingssed anses vara
oförutsebart. De föreskrifter, regelverk och råd som ska precisera begreppet är generella och
kan anses otydliga och därmed svåra för försäkringsförmedlare att förstå och lyda.
Rättssäkerhetskriteriet innebär dock att viss tolkning av rättsregler är ofrånkomlig och att viss
flexibilitet är önskvärt. Det har framkommit att det finns ett behov av att låta innehållet i
begreppet bestämmas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, med andra ord ett behov
av flexibilitet. Ingen rådgivningssituation är den andra lik eftersom till exempel
försäkringstagare, dennes behov och vilken försäkringslösning som förmedlas alltid skiljer sig
åt. Att föreskriva rättsregler, föreskrifter, råd eller rekommendationer avseende innebörden av
begreppet god försäkringsförmedlingssed i varje enskild situation är därför inte möjligt då den
inte kan göras heltäckande. Dessutom framgår av redogörelsen att en sådan detaljerad
lagstiftning riskerar att leda till att många situationer faller utanför lagens
tillämpningsområde. 68 Av Finansinspektionens beslut och domstolsavgöranden framgår
innebörden av god försäkringsförmedlingssed tydligare och det är med hjälp av dessa som
försäkringsförmedlare kan ta reda på vilka skyldigheter som gäller i det enskilda fallet. Vid en
sammantagen bedömning anser jag att behovet av flexibilitet är större än behovet av en
detaljerad lagstiftning. Skyldigheten att iaktta god försäkringsförmedlingssed är därför så
förutsebar den kan vara och därmed rättssäker för försäkringsförmedlare.
4.2.2.2Informationsskyldighet
Försäkringsförmedlares informationsskyldighet är, trots att den omfattas i kravet på god
försäkringsförmedlingssed, intressant att beröra närmare. Det är framför allt informationen
innan försäkringsavtal ingås i 6 kap. 1 och 2 §§ LFF som ska diskuteras. Den kan till skillnad
från övriga skyldigheter nämligen anses vara mer detaljerad och konkret då den innehåller en
uppräkning av skyldigheter. Försäkringsförmedlare ska till exempel lämna information om
förmedlares eventuella ägarförhållande i försäkringsbolag, om grunderna för hur priset för
förmedlingen bestäms och om möjligheterna att framställa klagomål mot
67 Se 2.2.5 ovan. 68 Se 2.2.2.1 ovan.
28
försäkringsförmedlaren.69 Trots att det kan uppstå oklarheter till exempel angående hur
ingående informationen ovan bör vara skiljer sig denna del av informationsskyldigheten från
övriga generella skyldigheter. Dessa bestämmelser kan därför enligt min mening anses vara
tydligare och en diskussion kring flexibilitet är inte av lika stor betydelse.
4.2.2.3Allmänupplysningsplikt
Att försäkringsförmedlare har en allmän rådgivnings- och upplysningsplikt har framgått av
rättspraxis och är, trots att den även omfattas i kravet på god försäkringsförmedlingssed,
intressant att beröra i förhållande till rättssäkerhetskriteriet förutsebara rättsregler. Prejudikat
visar att försäkringsförmedlares upplysningsplikt är långtgående, då det krävs att
försäkringsförmedlare har informerat om konsekvenserna vid utebliven betalning för att ha
uppfyllt sin informationsskyldighet. Att försäkringsförmedlare behöver informera om att
utebliven betalning leder till förlorad försäkringsersättning är enligt min mening information
som borde vara uppenbar för försäkringstagare. Det ska alltså inte krävas att
försäkringsförmedlare informerar om en sådan grundläggande försäkringsfråga för att
upplysningsplikten och därmed informationsskyldigheten ska anses vara uppfylld. Att
skyldigheten är så långtgående anser jag därför vara oförutsebart för försäkringsförmedlare.
4.3Existensenavrättsregler
4.3.1Innebördenavbegreppetgodförsäkringsförmedlingssed
Det har konstaterats att de föreskrifter, råd, regelverk och rekommendationer som enligt
förarbeten ska precisera begreppet god försäkringsförmedlingssed är generella i sin form.70
Jag frågar mig därför om det över huvud taget existerar några rättsregler eller föreskrifter som
preciserar innebörden av begreppet god försäkringsförmedlingssed? Fungerar föreskrifterna,
råden, regelverket och rekommendationerna bara som utfyllnad? Eftersom jag dock redan
kommit fram till att innehållet i begreppet god försäkringsförmedlingssed är förutsebar, har
jag redan konstaterat existensen av föreskrifter som preciserar innehållet i god
69 Se 2.2.5 ovan. 70 Se 2.2.2.4 och 2.7 ovan.
29
försäkringsförmedlingssed. 71 Rättssäkerhetskriteriet att rättsregler måste existera för att
försäkringsförmedlare ska kunna följa dem är därför uppfyllt och därmed rättssäkert för
försäkringsförmedlare.
4.3.2FFFS1995:52
Det har konstaterats att innebörden av begreppet god försäkringsförmedlingssed preciseras av
branschorganisationer, Finansinspektionens föreskrifter, råd och beslut samt
domstolsavgöranden.72 Av dessa är endast föreskrifter och domstolsavgöranden rättsligt
bindande normer. Resterande är att anses som generella rekommendationer om hur någon kan
eller bör agera. De föreskrifter som Finansinspektionen utfärdat och som gäller idag är
FFFS 2005:11 och innehåller både föreskrifter och allmänna råd om hur
försäkringsförmedlare ska agera. En doktrin menar dock att den upphävda FFFS 1995:52,
som innehåller allmänna råd om god försäkringsmäklarsed, fortfarande är av betydelse. Det är
dock endast föreskrifterna i FFFS 2005:11 som försäkringsförmedlare är skyldiga att följa.
Som framgått har HD i ett fall dock slagit fast att rådgivare har skyldighet att följa
Finansinspektionens allmänna råd. Allmänna råd har därmed fått en normerande verkan som
rekommenderade handlingsmönster.73 Att allmänna råd kan få samma rättsliga status som
rättsregler och därmed vara något som försäkringsförmedlare är skyldiga att följa är enligt
min mening förvånande. Beslut av Finansinspektionen eller domstolsavgöranden som tillger
försäkringsförmedlare skyldigheter med stöd av allmänna råd från FFFS 1995:52 kan därför
anses stödja sig på icke-existerande rättsregler. Redogörelsen av försäkringsförmedlares
skyldigheter visar inte att något sådant stöd har skett. Enligt min mening bör
branschorganisationer, Finansinspektionen och domstolar beakta FFFS 1995:52 med viss
försiktighet när de försöker ta reda på vad god försäkringsförmedlingssed innebär. Om detta
inte görs riskerar innebörden av skyldigheten att iaktta god försäkringsförmedlingssed att bli
rättsosäker för försäkringsförmedlare.
71 Se 4.2.2.1 ovan. 72 Se 2.2.2.1 ovan. 73 Se 2.2.2.2 ovan.
30
4.4Konstantarättsregler
Vid redogörelsen för försäkringsförmedlares skyldigheter framgick det vilka av
skyldigheterna som reglerades i FML. En av skyldigheterna som fanns stadgad i FML var
kravet att iaktta god försäkringssed, vilken numera kallas god försäkringsförmedlingssed. En
annan skyldighet var informationsskyldigheten, vilken även följde av kravet på god
försäkringssed. 74 Detta tyder på att god försäkringssed även i FML utgjorde ett
samlingsbegrepp för försäkringsmäklares skyldigheter. Att skyldigheten att iaktta god
försäkringssed och att dess förhållande till övriga skyldigheter redan fanns i FML, tyder på att
sättet att reglera försäkringsförmedlares skyldigheter har varit konstant. Detta visar dock inte
om innehållet i begreppet har varit konstant. Rättsregler ska vara konstanta och får inte ändras
så ofta att försäkringsförmedlare inte vet vilka rättsregler som gäller. Detta innebär dock inte
att rättsregler inte får ändras för att möta de skiftande behoven i samhället. Innebörden av
begreppet god försäkringsförmedlingssed ska, vilket även gällde enligt FML, preciseras av
branschens företrädare. Anledningen är att begreppet är dynamiskt i den mening att de
skyldigheter som gäller måste kunna ändras över tiden för att bland annat beakta
samhällsutvecklingen.75 Vid redogörelsen för försäkringsförmedlares skyldigheter har det inte
framkommit att skyldigheterna har ändrats, utan snarare att innehållet i skyldigheterna ibland
preciserats. Med anledning av detta finner jag att rättsreglerna är konstanta och därmed
rättssäkra för försäkringsförmedlare.
74 Se 2.2.1 ovan. 75 Se 2.2.2.1 ovan.
31
5.Slutsats
Försäkringsförmedlares skyldigheter gentemot försäkringstagare vid förmedling av
företagsförsäkring består av ett antal skyldigheter. Försäkringsförmedlare har ett metodansvar
som innebär att förmedlare måste utföra rådgivning fackmässigt. Enligt förarbeten och doktrin
får metodansvaret sitt innehåll från begreppet god försäkringsförmedlingssed. Skyldigheten
att iaktta god försäkringsförmedlingssed kan ses som ett samlingsbegrepp för alla
skyldigheter försäkringsförmedlare har. God försäkringsförmedlingssed är enligt förarbeten
ett dynamiskt begrepp då försäkringsförmedlares skyldigheter måste kunna ändras över tiden
och anpassas till olika typer av verksamheter. Innebörden av begreppet god
försäkringsförmedlingssed preciseras av Finansinspektionen, InsureSec, Sfm och domstolar.
Av begreppet god försäkringsförmedlingssed men även av lagtext följer att förmedlare har
skyldighet att anpassa rådgivningen efter försäkringstagares intressen och behov samt att visa
omsorg om försäkringstagare. Vidare har försäkringsförmedlare en informations- och
dokumentationsskyldighet som även innehåller en allmän upplysningsplikt. Dessutom har
försäkringsförmedlare skyldighet att se till att försäkringstagare fullgör sin upplysningsplikt
gentemot försäkringsbolaget.
Hur försäkringsförmedlares skyldigheter förhåller sig till rättssäkerhetsaspekter har redogjorts
för med hjälp av Lon L. Fullers rättssäkerhetskriterier. Utan behov av djupare diskussion och
analys konstaterades att reglerna kring försäkringsförmedlares skyldigheter redan uppfyller
vissa rättssäkerhetskriterier. Försäkringsförmedlares skyldigheter är offentliga, möjliga för
försäkringsförmedlare att följa och är inte formulerade att verka retroaktivt. Utöver dessa
rättssäkerhetskriterier är reglerna kring försäkringsförmedlares skyldigheter, med undantag
för den allmänna upplysningsplikten, förutsebara. Att skyldigheterna inte är tydligt
avgränsade från varandra utan istället innebär samma sak och hänvisar till varandra, påverkar
inte bedömningen av om reglerna är förutsebara. Alla försäkringsförmedlare måste följa de
skyldigheter som redogjorts för och rubriceringen av skyldigheten spelar därför ingen roll.
Med undantag för den allmänna upplysningsplikten anses innehållet i skyldigheterna, vilka
innefattas i god försäkringsförmedlingssed, förutsebara. Detta trots att skyldigheterna är
generella och till viss del otydliga. En detaljerad lagstiftning riskerar nämligen att leda till att
många situationer faller utanför lagens tillämpningsområde och det finns därmed ett behov av
en flexibel lagstiftning. Innehållet i informationsskyldigheten skiljer sig något från övriga
32
skyldigheter. Regleringen kring information som ska ges innan försäkringsavtal kan anses
mer detaljerad då den innehåller uppräkning av skyldigheter. En diskussion kring flexibilitet
är därför inte av lika stor betydelse. Den allmänna upplysningsplikten, som är en del av
informationsskyldigheten, skiljer sig genom att enligt min mening vara mer långtgående och
därmed oförutsebar för försäkringsförmedlare. Genom att konstatera att innehållet i
skyldigheterna anses förutsebart så fastställs dessutom existensen av regler kring
försäkringsförmedlares skyldigheter. Om beslut av Finansinspektionen eller
domstolsavgörande tillger försäkringsförmedlare skyldigheter med stöd av upphörda allmänna
råd från FFFS 1995:52 skulle det dock innebära att de stödjer sig på icke-existerande
rättsregler. Vidare är försäkringsförmedlares skyldigheter konstanta då det inte framkommit
att skyldigheterna har ändrats, utan snarare att innehållet i skyldigheterna ibland preciserats.
Att den allmänna upplysningsplikten visade sig vara långtgående påverkar inte den
sammanlagda bedömningen om regleringen är rättssäker för försäkringsförmedlare.
Tillkommer det däremot nya fall som tyder på att fler skyldigheter blivit mer långtgående, kan
det leda till en annan bedömning. Sammanfattningsvis är regleringen av
försäkringsförmedlares skyldigheter vid förmedling av företagsförsäkring därför rättssäker för
försäkringsförmedlare.
33
Källförteckning
Offentligttryck
SOU 2002:41 Konsumentskydd vid finansiell rådgivning.
Prop. 1988/89:136 om försäkringsmäklare.
Prop. 2004/05:133 Försäkringsförmedling.
Motion 2005/06:K386, Ingvar Svensson (kd) m.fl., Fri- och rättigheter.
Rättsfallochandraavgöranden
NJA 1992 s. 782.
NJA 1997 s. 524.
NJA 1999 s. 408.
Dnr 06-11195-342.
Dnr 08-2066.
Dnr 10-4543.
Litteratur
Fuller, Lon. L: The morality of law, reviderad version, USA 1969.
Kleineman, Jan: Rådgivares informationsansvar – en probleminventering, SvJT
1998, s. 185.
Korling, Fredric: Rådgivningsansvar, Stockholm 2010.
Korling, Fredric; Zamboni, Mauro: Juridisk metodlära, 1 uppl., Lund 2013.
Riese, Tom: Försäkringsförmedling, 4:1 uppl., Lund 2012.
Sundberg, Susanne; Thomsson, Patric; Gransbo, Tord: Lagen om försäkringsförmedling – en
kommentar, Vällingby 2007.
Zila, Josef: Om rättssäkerhet, SvJT 1990, s. 284.
34
Elektroniskakällor
Finansinspektionen: Frågor och svar – Försäkringsförmedlare, <http://www.fi.se/Folder-
SE/Konsument/Fragor-och-svar/Spara/Forsakringsformedlare1/>, besökt 2016-11-23.
InsureSec: Om InsureSec, <http://insuresec.se/om>, besökt 2016-12-02.
Nationalencyklopedin: Rättssäkerhet,
<http://www.ne.se.ludwig.lub.lu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/rättssäkerhet>, besökt
2016-11-23.
Svensk Försäkring: Försäkringar i Sverige – Statistik 2015,
<http://www.svenskforsakring.se/Statistics/StatBranch/F%C3%B6rs%C3%A4kring%20i%20
Sverige/SF_Statistikbroschyr_2015_web.pdf >, besökt 2016-11-23.