S X J E K W H JEJLHI. 30

E T T L I T T E R R T S K A L D E - P O R T R T T ,

som

med Vid t bermda Philos. Facultetens i Ups.

tillstnd

af

m a g . C A R L J U L I U S L N S T R MS . T h . C au d . DoCens i V itlerhetens Hist,

O xenstj. S tip .

och

CARL R E I N H O L D PO L H E M v o n STOCKENSTRMa f W eslm anlands och D ah la N allou .

kommer att offentligen flsvanis

p Gustav. Audit, d. 11 Mars 1838

p . v. t. e. in.

2 Delen.

II i> s a 1 ,

L K F F L 62 n OCH S E B K I. L .

, T T / fl i' H 0 ;i ? v ;: 7 .............. , .

l . j )

.

V I C E P A S T O R N OCII C O ill ill I N I S T K R N

V L REV K D IG E OCH VLLKDK

h e r r P E H R I S A A C S T E N M A N

SAMT

VLBORNA

f r u M. C H R I S T I N E S T E N M A Nf d d BLIXENSTRHLE

belgas dessa blad

ssom en ringa grd al' olornderlig lucLsauibet

D E H U L D A S T E F R L D R A R

af

sonlig vrdnad, krlek och tacksamhet .

do och till en fullndad menikl ighet hvar p sitt vis fostrande inflytande. l* stt och vis! ty jag kan sga: visa mig ditt folks skaldeverk och jag skall sga dig huru dess totalbildning var och r , ty vetenskapen berr blott det rationella ej det nationella elementet. Sdant synes mig vara vetenskapsmannens frhllande till konstnren.

Men f mn ro utrustade med den mngsidiga kraft, att de p en gng icke allenast ro en vetenskaps trogna t je na re , utan fven skalder; nnu frre ro p en gng skalder och polyhistorer. Lifvet r kor t , vetenskapen r lng; hvarenda vetenskapsgren fordrar sin man. Der- fre mste den man anses ega hjden af vetenskapligt sni l l e , af harmoni mellan andens magter , som ej endast nedstigit i en viss vetenskaps penetralier och med phi- losophens blick ungefrligen fverskdat de friga, utan fven i dessas schackter skt vishetens delsten och der- lill med skaldens gudagifna kraft vet att gldja sig sjelf och sina medborgare och medlefvande liksom ock efterlefvan- de. En sdan man var den frevigade skalden och polyhi- storen G e o r g S t j e r n h j e l m , en sdan den allsidiga skaldek onungen och naturforskaren G t h e .

Det r denna snillrika man, G e o r g S t j e r n h j e l m , hvars portrtt j a g vill t eckna , betraktande honom bde som mennniska och skald. Men kan en sdan skaldehisto- ria ngonsin uppfylla sin bestmmelse, huru kan det personliga och poetiska lifvet ing i hvarandra? J) Vetenskapsma nn en , kons tnren och skalden kunna betraktas ifrn tvenne sidor, antingen ssom blott och bart sdana el ler ssom menniskor, personer , ej blott som roster. Man sk i l je r mellan ntenniskovrde och frfattarvrde. fven ro frfattare underkastade alla ndlighctens villkor och l idelser, och deras vrde ssen blotta menniskor

x) Se Lidners Biografi i Klassiska Frf. i Sr. Vitterheten. S. i 6 167. i836. Gtheborg. V. kl.

t j ckes ofta ha fga sammanhang med deras vrde som

tnkande eller diktande och skapande andar. Ssom men-

niskor verka de och bedmas af blott en inskrnkt tid

och ort ; men ssoin medlemmar i verldsculturens stor

skola tillhra de alla t idehvarf och nationer och bed

mas af verldshistorien. Alla slutningar ifrn frukterna

a f deras andliga verksamhet till deras vrde ssom per

soner tyckas ofta vara idel gi ssningar , som missleda i

stllet fr att upplysa betraktaren. l ivad vetenskaps

mannen betrffar, s lefvcr hans versamhet s uteslutande

i den abstracta tankens, frn alla lefnadsfrhllanden

ls ryckta, omrde, att han kunde tnkas ega fga vrde

ssom menniska och dock vara stor och oddlig ssom

vetenskapsman. Hans ti l lvarelse ssom en ndlig ex i

stens kommer ej vid frfattarevrdet i berkning. Man

pminne sig t. ex. hfdatecknaren Sallustius. Detsamma

tyckes frhllandet vara med konstnren; en Prax ite les

skulle kunna hugga den herrligaste Venuskropp , och

dock i lifvet vara den minst aktningsvrda menniska ;

Rafael har mlat de heligaste madonnor , ehuru ha n i

sitt lif ej aktade qvinnan helig. Det tyckes som samma

vore frhllandet med skalden. En ska ld , som lyckats

att framstlla de sedligaste charakteren , kunde allt frv l

i sin lefnad vara ganska osedlig , och tvrtom. Hvein

skul le ej i en framt id, oin a lla biographiska un d e r

rttelser saknades om B e l l m an, kunna frledas att

anse honom fr den lttsinnigaste menniskovare lse? Sikal-

den r , nr han d iktar , ej mera bunden af sina lefnads-

fihllanden , han skildrar ej sitt eget lif. Genom Ibild-

ningsgfvans frunderliga magt vet han att frstta sig

i alla lefnadsomstndigheter och lefnadsrigtningar , i f r n

konungathronen till t iggarkojan, hv i lka icke det ringpaste

med hans lefnadserfarcnhet sttt i ngon gemensikap.

Derfre tyckes den i sitt l if mest utsvfvande och chairak-

terslsa skald i de mest gldande fargor kunna afteckna den hgsta etiska fnl lkomlighet och dereinot den sedligaste i de skdligaste bilder skildra motsatsen af sin egen sjls skna harmoni. 1 fljd af dessa premisser borde hvar skald ssom sadan lskas eller hatas. Hvad han varit ssom menniska fr sin lilla omgifning br ej frvilla vr t omdme och stra vr njutning af det skna, han fr alla tider och menniskor framalstrat. Endast den poetiska bildningihittorien vore derfre det vigtigaste vid hvar je skaldeportrt t . Men denna r icke fullkomligt mjl ig ty de osynliga int ryck, de tankeserier, som ifrn lifvets spdaste lder genomtga sjlen och fva ett hgst verksamt inflytande p individens bildning, kunna ofta blifvit vckta af s sm yttre anledningar, att den dem erfarande sjelf ofta glmt dem. Verkningen stod qvar, det verkande frsvann. Dessa eggelser inkomma sledes a ldrig i individens sjelfbildningshistoria, mycket mindre i hans bi ldningshistoria, a f andra tecknad. Dessutom r denna poetiska bildning aldrig regelrigtigt progressiv; ej en maschinists sk ick lighe t , som stndigt kas och allts evigt kan frbt t ra och fullkomna sina alster , utan att de ngonsin under hans hans hand kunna terg till sin frsta ohje lp l ighet. I andens rrl iga, om man vill svaga , natur l igger mj ligheten och ndvndigheten af ett te r fall. E xem pl en tala. Huru mngen skald har ej i sin ungdom diktat sina herrligaste snger, hur mngen har ej blott d och d haft l juspunkter i sitt skaldelif, mel lan hvilka nuattighet eller medelmtta legat. Detta har sin grund i skialdeingfvelsens tillfllighet och skaldebild- ningens natur. Inspirat ionen kan ej nr som helst tvingas att ppna utsigtem fver phantasiens verld. All kons tlad ingifvelse r okta. JP frukten knnes trdet. D ess utom r all bildning lik en vandring uppt en b ra n t , skogbevxt och bergig hjd. Stigarne ro obanade. V

gen gr ej i rak linea uppt p uthuggna trappsteg. Vgen skall snillet sjelf bana; det skall frska, misslyckas, lyckas, falla och resa sig till nya frsk. Ni r konstnren uppntt en h jdpunkt , ftt ett fotfste, r hen g lad , gudal ifvad, d s junger , mejslar och penslar han tn bild af sitt inre. Dock allt r frgngligt under mnen , som den sjelf; en svindel fverfaller honom ofta p branten och han faller. Stoftet fngslar den vingade anden. Att afteckna alla dessa krokvgar r omjligt.

En oktiflig lust ligger dock bos menniskan att se den stora mannen i sitt hvardagslif , fr att jemnfra cm han ej tminstone i detta l iknar andra menniskor. Detta r grunden till interesset vid al la biographier. Afven den frmodan att allt yttre r ett adquat uttryck a f ett in r e , att skalet br vara genomskinl igt , vcker fven den frhoppningen att man kan jemnfra och sluta mellan skalde- lif och personligt lif. Visserligen borde s vara och bst r n r s r , men att s r , hr till undantagen. Ti l l dessa lysande undantagen hr i detta fall Stjernhjelin, ty hans her rl iga, kta svenska, anda , hans stora sjl , hans sedliga verldsskdning afspeglade sig noga i hans dikter och vetenskapliga fningar. Men fven hans bildningshisto- ria svfvar i mrker. Vi knna endast hans embets- mannabana, ingenting vidare. Hans inre lifs for tgende bildning r oss obekant. Det yttres historia hafva redan flera forskare upptecknat , ehuru ingen gifvit oss en helgjuten bild af den store mannen och fverskdat hans lif bde som menniska och skald. Gagner tecknade med en Thomas svulstiga rhetorik hans den, der en sida facta fljdes af 2 0 af grannlt. Hammarskld i sin upplaga af St jernhjel in, har endast sammanbragt de materia- l i e r , hvilka j a g , utom alla friga k l lor , begagnat nied tacksamhet fr den ofrgtliga forskarens satnlarflit.

Den store skalden var fodd i Dalarne , en provins, som alltid blifvit ansedd fr en vagga fr mn, som bibehlla spren af Nordmannakraft och Nordmannavett . D Solen en Augustimorgon 1598 uppsteg p horizon- ten och Hercules och Lyrans stjcrnbilder dominerade synkr e t sen , fddes Sf je rnhje lm, den sol, som skulle infra dagen fver den svenska Parnassen och som p sin lyra skulle besjunga Herculec. Svartskrs by i Vika Socken var hans fdelsebyggd. Liksom de flesta, som p vetenskapens eller konstens omrden brutit nya banor , utgick han frn ett lgre stnd i borgerliga samhllet och arbetade sig genom egna , genom anstrngningen s t rk ta , krafter upp ur obemrkthet till statens, rans och anseendets hjder. Fadren vas bergsman och hette Olof Ma rq ua rd ss on , modren Karin Mathisdotter. Hans ttefader hade fordom varit frejdade, hgborna och hgt- uppsatte m n , ehuru tt l ingarne genom oknda lyckvex- l ingar ej kunnat uppehlla sin brdsrtt. Fadren rknade 2 0 0 riga anor , ty hans stamfader, Nils Olofsson, sges hafva 1 4 2 0 bekldt riksrdsembete i Danmark. Dennes afkomling Olof Olofsson till Hss var broder till Biskopen i Vesters, Otto Svinhufvud. tten ka l lades Li l je och frde i vapnet en frgylld sexuddig stjerna. Den unga Georg inpptog genast namnet, men vapnet frst p Konungens beiadhiing, nr han gjor t sig frtjent af denna ynnestbevisning. Hans hgtstrfvande sjl sg i ve tenskapernas idkande, hvilka denna tid njto en frt jent ak tn ing , fven en vg till befordran. Dock hade fr ett sdant snille vetpnskapen sitt eget behag, oberoende af alla yttre ndaml. Denna kr lek dref St je rn- h jelms efter vetande rast ls t trstande forskningsanda, att i vetenskapernas outtmliga kllor dricka sig otrst ig, eller, d vetgirighet aldrig slckea utan stndigt kas , a tt rastlst efterstrfva en bi ldning, en sjlsupplysning, hvars

.

fuUkomning dock l igger utom det tidliga tillvarots landa-miiren. Det var naturl igt , att en yngling med St jernhjelms snille och vetgirighet skulle dricka djupt ur vishetens k l ldror , och detta redan i ungdomen; och a t ts var , bevises af de grundlrda a rbe ten , som p en sed- nare tid utgingo frn honom och hvilka alla frutstta grundliga elementarstudier under en vl anvnd ungdom, ty hans mandomslder var fr mycket upptagen af hete rogena embetsgroml fr att kunna ge tid till e lementa rs tudier , fvensom tminstone de frberedande s p r k studierna egentligen tillhra denna tidigare bildningsperiod.I hvilka lroverk han inhemtade vetenskapens g rund e r , a f hvilka l ra re , huru och s vidare, detta allt knuna vi icke. Detta gr hans bildningshistoria fven nnu nne- ra mrk , emedan det r under barndomen och ungdotnten och dess int ryck , som menniskans lefnadsrigtning, r ig t - ning fr hela l ifvet, bde i vetenskapl igt , art i st iskt , religist och sedligt afseende frutbestmmes. Af Inans sednare lefnad sluta vi till , att denna ungdomsbi ldning varit grundlig. F r Dalarnes ungdom funnos denna tid t renne skolor , en i Vesters , som bestod nda seidan catholska t ide n , en i Hedemora och en i Tuna . H vilkendera gaf Stjernhjelm undervisning knna vi icke. IBu- rus, hje llekonungen Gustaf Adolps lrare, sges fve n hafva varit skaldekonungen St jernhjelms, ehuru detta itcke r nog bevisadt. Det fans i St jernhjelms ungdom filera lrda Svenskar n Burus och hans snille kunde utibil- das och odlas af en mindre man n Burus. Kung.al- raren lrer troligen icke nedstigi t till ett informatorsstkap fr bergsmanssonen.

Emellert id mste St jernhjelm tidigt hafva vckt offentlig uppmrksamhet genom sina kunskaper oeli sitt snille, ty vid sitt t jugusjunde lders r hade han re?dan

ful lbordat en resa i frmmande l n d e r , till hvilken medlen frsktos af statscassan. Resor voro denna tid fr vetenskapsmannen vida ndvndigare n nu. D funnos nnu ej de innga critiska dagblad och t idsskrifter, som fver hela verlden nu genast utsprida upptckterna inom ve- dets alla omrden; vetenskapens stndpunkt i Europa mste d p ort och stlle underskas. D fvcrsattes nnu ej frmmande lnders yppersta snil leverk, ty dels voro de ej knda, emedan communicationer icke funnos, tminstone ej voro l t ta , dels voro sprken i Norden ej srdeles utbildade och lmpliga fr slika frsk. Det fans d ingen verldscultur ssom i vra dagar , d bekantskapen ined fremmande sprk r al lmn, communi- cat ionerna ltta och sprken utbildade. Den tidens ut- mrktare vetenskapsmn gjorde derfre i sin ungdom resor s al lmnt , att man mste frundra sig hvar'ifrn medlen togos , fven om man medger att en stor del reste ssom guvernrer fr sner af mgtiga magnater. St jernhjelrn mste hafva dragit den strsta nytta fr sin bildning af denna resa. Troligen knt han bekantskap med sjla- Irnder och ibermda litteratrer och ska ld e r ; troligen ls te han d (deras bsta och nyaste arheten. Derigenom blef hans bildlning s mnsidig, hans verldsknnedom s s tor och den verldsborgarblick, som fretrdesvis r snillet s til lhrighet, skrp t och odlad. Likvl skulle han under vr tid blifvit nnu mera verdsborgerl ig, nnu mindre inskrnkt af (en ensidig patriotisms frdomar. Tysk land , Hol land , England och Fr an kr ik e hade den tiden flera stora och sedermera till en del verldsbermda mn. Englands l iksom Spaniens skna l i t t eratur hade under hans t idehvarf sin blomstringsperiod ; England genom Shakespeare och hans fga mindre samtida; Spanien genom Cervantes, Vega och sedan Calderon. Tysklands s kallade skaldefder, Opitz och Gryphius jcmte

deras skola lefde under denna tid. Arreboe brjad* i D an m ark , l iksom Stjernhjelm i Sver ige , skalderaden. Fr rn han antrdde sin resa hade visserligen Tnsso, Montaigne , Giordano Bruno , Tycho Brahe , Scaliger, Guarini , . Bhme och Baco aflidit, men deras skrifter voro nnu nya, i friskt minne och lstes derfre al lmint , hvarfre de l ika mycket som de lefvandes skrifter borde taga i ansprk Stjernhjelms uppmrksamhet. Efter sin hemkomst gjorde han kanske frst bekantskap med Gro- tii , Miltons med fleres skrifter. Endast i hans arbeten ser man den nytta han dragit af sin resa. l)en tiden brukade man ej sammanhopa likt och olikt i Reseminnen fr att frnja en publ ik, som mste stanna hemm a , samt en missrknad frfattareffnga, som gerna coquetterar med sitt jag. Man knner sledes ingenting vidare skert om denna resa, n att han den 26 Januari 162 5 i Greifswald frsvarat en polit isk disputation och i London blifvit invald till ledamot i Engelska V e , tenskaps Societeten, frst af svenska lrde. Mot slutet a f nmnde r skall han hafva ter betrdt fderneslandets jo rd , fverallt beundrad ssom en vetenskapsman af de strsta frhoppningar.

Detta fdernesland var d en frejdad medlem af det Europeiska statssystemet, ' styrdt af sin tids och mhnda af alla tiders strste Konung, hjel te , ' lagstiftare och vetenskapsbeskyddare. St jernhjelms ungdom infll under Gustaf Adolphs thronbestigning. Denna hjelteynglings utmrkta egenskaper i frening ined St je rnhje lms br innande fosterlandsknsla och de frhoppningar om fderneslandets ra , denna Konung gaf , vckte troligen den poetiska ynglingen till hgsta hnryckning fr sin unga Konung ; en hnryckning, som han p sednare ren uttryckte i en nedanfre bedmd sng. Annu hade ej det,

annars rorika och fr Sveriges politiska storhet vigtiga, T y ska kriget utarmat landet och infrt fremmande s e d e r , nationaliserat det ut lndska frderfvet, nnu var nationen icke allenast kraft ful l , utan fven prydd med alla husliga dygder, mt t l ighet , rl ighet, oskuld och flrdls- het i seder och lefnadsslt. Dertill gynnades vetenskaperna a f Konungen och hans mn, Oxens t jerna , Peder Brahe och De la Gardies m. fl. Den uppt strfvande lrde kunde vara sker , att se sina mdor och nattvak belnade med ra och vlstnd af en Konung, som till flje af den hgre ver ldsskdning, som lifvade ett sni l l e , lefde fr hga ideer , mensklighetens hgsta, och insg vigten och vrdet af bokliga yrken. D e n samme m an, som p allmn bekostnad utomlands ful lbordat sin ungdomsbildning, skulle i sitt fderneslands och sin konungs l jenst terglda dessa vlgerningar med mdor fr det allmnna bsta. Han var knapt hemkommen, frrn han anstldes som Lector vid Vesters nyss inrttade Gymnasium, hvilket under Johan Hudbecks uppsyn frejdades af lrare sdana som den romerska ska lden Johan Columbus, lagforskaren Stjernhk, Terserus in. fl. DeUa einbete, fvensom sedan en kor t tid lecto- ra te t vid C

mngsidiga bi ldning , hans sn il le , hans arbetsfrmga. Rigligt har man fven anm rk t , a t t , emedan juridiska studier sammanhnga med philosophiska och historiska, han i fljd af sin frtrolighet med de sednare, fven dels ej var alldeles obekant dels snart skulle inhetuta de frra. Vare detta huru som helst ; han gjorde sig snart frtrolig med rt tegngsverket och lagen och sktte sin syssla v l , ty i annat fall lrer ej konungen redan ret derp ifrn Werden i Mark-Brandenburg utfrdat adels- bref fr S t je rnhjelm, till flje hvaraf St jernhjelm ter upptog sina frfders skldemrke , men utbytte deras namn Lil je mot de t , hvarunder han vunnit sin oddlighet. Det psts att hans bekanta yttrande i sin barndom om st jernorna gifvit anledning till det nu antagna namnet. Man bendades vid samma tillflle af konungen med Vasula och St jernlunds gods i Liffland. Hr t i l lbragte han sin kraftfullaste lder , ifrn sitt trett iondeandra till sitt fyrationdefemte r , oupphrligt verksam fr sin syssla och sina mngartade l i t te r ra forskningar. Hr rknade han med skl sina lugnaste och lyckligaste dagar , ehuru han nnu icke njt gldje n att vara husfader.

Sedan lejonet a f Norden , Gustaf Adolf , fall i t , glmde Oxe ns t je rn a ej den man, hvilken hans kungl iga vn s hgt vrderat. Han befordrade honom 1 6 3 9 till Landtrd cch ka llade , d en lagcommission nedsat tes , honom ssom numera en lrd ju r i s t , alt deltaga i dess arbeten. Efter tretton rs frnvaro frn sitt fdernesland , te rkom Stjernhjelm fr denna anledning till S tockholm 6 4 3 . Under den t id, han nu vistades i Stockholm stod han i synnerlig nd hos Christ ina, alla t iders lrdaste drottning. Hon kallade honom och hans la n d s m a n , S t je rn h k , fr sina Dals t je rnor , ssom bda h r

stammande frn Dalarne. Det stora re t 1 6 4 8 befor drades han af Christina till vice president i Dorpts Hof- r t t , ehuru han icke genast t illtrdde det ta embete , u tan qvarstannade i Stockholm ssom / hiliquariiis eller, ssom det d he t t e , Custos regnig och frrt tade hofcancellers- ernbetet vid fremmande sndebuds presentat ion. Stjern- bjelms medfdda flrdlshet kunde l ikvl ej nedtystas a f dessa ynnestbevisningar. Ssoni alltid ppen i sina y t t randen , kanske fr mycket , frklarade han i bitande epigrammer och kortvilliga omdmen sitt ogillande af Christinas flrd, slseri och oskick. Man var icke heller utan miss tankar det han deltagit i de demokrat iska stmp- l in ga rne , som hade till fljd Messeniernas bestraffning! Stj . var , att sluta af hans frital igli et och liberala sig- te r i andra mnen t. ex. re l igisa , en k ta l iberal Svensk , som lika mycket hatade den absoluta kungamagtens ovisa b r u k , som aris tokrat iskt frtryck och demokrat iskt vingleri. En dlig regent ansg han vrd tadel, om ock ej offentligt, och af hans fri talighet hri drog man misstankar , som i Messeniernas sak voro ogrundade. Han skmtade blott fver Christinas gunstl ingar. Bour- delot retade han genom fljande qvickord. Bourdelot hade en vacker dag sagt t S t je rnhje lm , som gick och sg knar r ig u t , tu es valde m or o su s ; St jernhjelm svarade tu es ult ima syllaba. Om Christinas gunstl ing skrddar Le joncrona , som upphjd i adligt stnd upptagit det ta stolta n a m n , sade h a n , rem bene tet igi t , han ha r frt sin nl vl. Detta bars fr Christina , som frst lt honom erfara sitt missnje derigenon att hon insatte honom i Krigs-Collegium p ett rum, som ej motsvarade hans lder , befordringsrtt och frtjenster. Qvickt , men ngot fr i tt f r am , yttrade han sig derfver oge- neradt . T jens teandar urakt lto ej att inbert ta detta fr den vredgade monarchinnan, som till straff l t tillsga

honom att hege sig (ill Liffland, utan att utbekomma sitt arfvode fr sista aret, som han var medlem af lagcommiten. H an mste lyda och flyttade slunda fver till sitt lskade Vasula. Dock han flyttade ej ensam. Han hade nu en lskad maka till fljeslagarinna p sin landsfljgt, tv under sin visstelse i Stockholm hade han ktat den frr omtalade Bures dot ter , n kallad Cecilia n Elisabeth, t roligen emedan hon hade bda namnen. Delande sin tid tid mellan sina t j enstgroml , sina vetenskapliga forskningar och sina barns uppfostran, frlefde han flera hc k - l iga r p sitt gods. Dock fven detta lugn var ej lngvarigt . Ryssarne infllo i Liffland, sedan Christina nedstigit ifrn Sveriges thron och hjel tekonungen Carl Gustaf skte upprepa Gustaf Adolfs segerlopp. Stjernhjelms gods plundrades och brndes 16 56. Berfvad all siu ege n d o m , mste han med sin ndstllda familj bege sig te r till fderneslandet. P hemresan led den sjuttiri- ga gubben skeppsbrott p Alands haf och betrdde till det yttersta utblottad'stranden af sin lskade fosterjord. Hans fordna vnner lra icke visat sig srdeles hjelpsamrna mot den nu ndstllde mannen. H an mste anropa Carl Gustaf om hjelp.

Carl X , som med frt jusning lst St jernhjelms H e r cules, knde sig glad att f bevisa den store mannen sin ynnest. Han utnmnde honom snart till l andtdomare i Drontheim 1 6 5 8 , men d detta land genom freden i Ro- schild terfallit till Danska kronan , mste han begifva sig derifrn. terkommen insattes han 1661 ssom kr igsrd i KrigsCollegium och kallades 166 3 af Car l X I , den femte Konungen, som Han under sin lifstid sug bra Sveriges spi ra, till medlem af reductionscommitteen. Ehuru Han troligen insg nyttan och oundvikligheten hraf fr lapdets vlfrd, var det endast med o v i l j a , som

han mottog Henna bestl lning (andra sga att han rent af undanbad sig denna n d ) , emedan hgst obehagliga collisioner med personer, som trodde sig frolmpade ge- noni indragningen blefvo oundvikliga. Med mycken flit lrer han ej deltagit i dess arbe ten, ty regeringen uppdrog honom snart den fr honom vida behagligare frrt tningen att bestmma rikets mtt , ml och vigt, som till 1 7 3 7 voro gllande. Denna sysselsttning sammanhngde med hans mathemat iska studier och studier voro fr honom troligen vida angenmare, n alla borgerl iga uppdrag. Samma r 16 6 3 frlorade Han sin mt lskade m a k a , moder fr hans fyra barn.

Den fr all vetenskaplig bi ldning rastlst verksamma de la Gardie hade tillstyrkt inrt tandet af ett Anti- qvi tetsCollegium, hvflket ocks kom till stnd och sedan flyttades ifrn Upsala till Stockholm 1 667 . St jernhjelm sat tes i fljd af sin lrdom i dessa och mnga andra stycken till president i detta Collegium, hvari Sveriges strsta fornforskare under denna tid sut to, en Joh. Schef- ferus , Loccenius , Axelhjelm m. fl. Hans ekonomiska be lgenhet , som frr aldrig varit rtt lycklig, upphjelp- tes nu derigenom att han fick, utom arfvode ssom Riks- Ant iquarie, beh lla sin Krigsrdsln och derutfver 3 0 0 D. S. M. rligen. Slunda blefvo den ldriges ters tende lefnadsr oberoende och lyckliga. Oupphrligt var han verksam att uppfylla sina pl igter , ty hans lderdom lemnade sjlen frisk och kraftfull , under det att k roppen underkastades frgnglighetens al lmnna lag , att af- falla och vissna. Han afled i sitt hus p Brunkeberg den 2 2 November 1 6 7 2 , sjuttiofyra r gammal. Han dog som en Christen egnar. Hans ord p ddssngen voro : Gud, som mig har ltit komma hit i verlden, gre af mig snart hvad din gudomliga vilja behagar! Jag tackar

dig, att du har ltit mig fdas en menniska, gifvit mig kropp och s j l , beskrt mig frnuft och fullkomliga men- niskogfvor , jeinte en helsosam kropp och dagligt brd Jag vill nu d, om Du s behagar, och frjdar mig hjert - ligen fver ett godt samvete, att j a g icke har gjort ngon menniska ortt. Andra menskliga fel och brister t ror j a g att du mig frlter. Den store mannen dog liksom flera af forntidens mn utan at t efterlemna s mycken frmgenhet , att han kunde hederligen begraf- vas. En rt tegng skulle frst vinnas af hans arfvingar och K a m m a i Collegium reservera sig fver begrafnings- hjelpen , innan bans jord iska qvarlefvor kunde nedsttas i Clara kyrka. Yi vilja hoppas att Hammarsklds uppgift om hans l iks utkastande ur kistan vid en re pa ra tion i Snga kyrka p Svartsjlandet r ogrundad. Ofr ltligt r likvl att ef terver lden, som njutit f rukte rna af hans lefnads verksamhet , ej hedrat Stjernhjelm med. en grafvrd. Marmorn har prytt mngen mindre mans hvi lostlle. Det r sknt att se en nation tacksam mot sina dlas te , sina vlgrare. Stenen r s ten, men minnets rtt r helig. Dock kroppen r intet , det r anden som lefver i hfden och der fr sin h)llningssgrd af en tacksam efterverld, anden , som ifrn s t je rnorna nnu lskande nedblickar p det fordna fosterlandet . Hans tt utdog i Sver ige, men fortlefver nnu p \ a.sula, Stjernhjelrns Tusculanum. Stjernhjelm var resl ig och vl bi ldad, del och manlig till sitt yttre.

Sdana r o grunddragen af Stjernhjelrns yt tre lif.. Nu skall hans ethiskn inre l i f , och dernst och frnmligast hans skoldelif framstllas. Hvad hans sjlsphysionomi be t r f fa r , s leddes han af de dlaste grundsatser i al la sina handl ingar med afseende p lifvet Allt hvad som pryder den enskildta menniskan fans hos honom i fullt nutt;

en r l ighe t , som alltid blifvit ansedd fr grunddrage t i svenska na t ionalcharak te ren , en upprikt ighe t , som mer n en gang hade menliga fl jder , en glad lynnthe t , som ej frnekade sig under sjelfva olyckan och som ofta frledde honom till ett oskyldigt skmt , som illa ut tyddes, en samvetsgrannhet, som ansg uppfyllandet a f hvarje pl igt , fven den mins ta , he l ig, samt en f irdlshet , som fraktade alla u tmrke lser , som ej frvrfvades eller ej fingo sitt vrfe af personliga frtjenster. Dessutom lif- vades ha n , l iksom hvarje i sitt slag stor man , af begr efter ra af sin samtid och oddlighet hos sin efterverld. Likvl var denna tr fven frenad med begret att gagna , upplysa och frbttra sina medm en ni sk or , ett begr , hvarfrutan relystnaden r en fraktlig och lg passion, ty nr Columbus frgade honom: Hvem vore lycklig i ver Iden? svarade h a n , den som sit ter i ett e m b e te , som han lyster , der han har silt pabulum animi, fr der- fre ln ad sustentationem corporis; har allts deri sin l ibertatem, g lor iam, laudem, quam sequuntur amor et honor. Nr j a g bemtte honom , att i en t jenst vore ingen frihet, svarade han, att det r den staste frihet fr en del s j l , att f utst mda och fara fr heder och ra. D frgade j a g , hvad han tyckte om den frihet , som r l ik lttjan? I l an svarade, bort den! det mste alltid vara en vigeur hos en lust och ifver att gagna sin ns ta , och i synnerhet sitt fdernesland. Blygsam var han al l t id, e- huru han ej frnekade sitt eget vrde med en trlaktig skrymtan. Han var rlig i a l l t , fven deri. En gng komm Secreter. Cantersten til hnom ock fann hnom studerande. D frgade Can te rs t en , hvarfre han s t r g e t s tuderade, ok hvad det var t? St je rnhjelm sade , nr j a g blir dd, lra mnge f innas , som tala om m ig , ok hlla af mina Skr if ter ; men nr Ni r dd, talar ingen mer om Er. Cantersten invnde: Ni har d intet

gagn deraf , ok knner intet de r t i l l , nr Ni r dd Stjernhjelrn svarade : Jag har nn lust deraf medan jag l e f v e r , at j a g vet de lra tala vl om m ig , nr jag r dd. I ett bref till Axel Oxens t je rna sger han ock: Hvad ja g in Antiqvitatibus ad illustrationem Gentis, cultus fam pristin et l ingu, hafver lagt fr flit an och hvad ja g derutinnan har prs te rat , r otroligt att sga. V erke n ^om medel vore att de ens komma i dagsljuset) skulle prisa Mstaren; l ikvl (att Eders xceliens m Sprja huru gram mig verlden r) hafva mine ovnner hos H. K. M . , s snart j a g vnde ryggen till, promoverat en annan dertill; dess capacitet till det verket r ut asini ad lyram. Hans uppfostran vrdade i hans brst barndomens religisa stmning. Emedan hans sig- ter af gudomliga ting voro renade a f philosophisk sjelf- t a n k e , som ej blindt kan tro med hopen , fick han af sin samtids bigotter och pedanter nppbra frebrelsen fr gudlshet. Tidens fanatism utbrt mer n en gng mot honom. Afven han fick besanna att det r en ge mensam lott fr jordens dlaste och strsta mcnniskor a tt missfrsts af sin tid. Sjelfva hans vetenskapl iga upptckter ansgos fr idel magi och t rol ldom, t. ex. hans solglas. Den tid Stjernhjelrn var LandiKd i Liffland hade han s stort namn om sin l r do m , att han i gemen hlls fre hafva en Spiritum familiarem. Ibland andra var en Doctor j u r i s , benmnd Vi rg in ius , Juris Professor i Dorpt , som fullt ok fast var i den meningen; hvarfre han ok i hemlighet bad Stjernhjelrn visa hnom det efter ngra dagar , allenast han fr ingen ville sga det. Doctor Virginius frpliktade sig p de t hgsta till tysthe t , ok komm en ok annan gng til St jernhjelrn i den akt ok upst , at f se hans Spiritum familiarem. S t je rn- hjelm, sedan han lnge nog hade frhalat t iden, ok s desto mer uppretat den andras l n g tan , tager ndte l igen