Tidskrift om Indien, Sri Lanka, Pakistan, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan och Maldiverna

www.sydasien.seNr 2• 2005 • årgång 29 • 65 kr

Kerala– från vänster- till mjukvaruparadis

Sid 2-7

En källa att ösa ur❏ Yoga som lärs ut i Sverige har delvisutvecklats ur brittisk skolgymnastik!Korruptionen i det nepalesiska samhäl-let är systematiskt uppbyggt likt ettspindelnät. BJP:s förlust i indiska par-lamentsvalet 2004 avgjordes ytterst avpartiets oförmåga att hantera kastpoliti-ken i Uttar Pradesh. Prov på ny kunskapjag inhämtat när jag besökte den konfe-rens för nordisk Sydasienforskning somarrangerades 3-5 juni på Moesgårdsmuseum i danska Århus.

Nordens främsta Sydasienforskarefanns på plats liksom inbjudna värld-sauktoriteter såsom Christophe Jaffre-lot från Paris, Zoya Hassan från NewDelhi och Martin Sökefeld från Ham-burg. En fröjd att i tre dagar lyssna påkunniga professorer och entusiastiskaunga forskare som förklarar det oftasvårbegripliga skeendet i Indien, Paki-stan, Nepal, Bangladesh och de andraländerna i södra Asien.

En strävan och ambition vi i SYD-ASIENs redaktion för övrigt delar. Idetta nummer lämnar vi därför plats åtSören Sommelius att berätta om Kera-la av i dag, Arne Peter Braaksma attskriva om Nepal, ochPär Jansson levereraännu en skildring frånhans älskade Bombay. Angenäm läsning av SYDASIEN 2/05!

Lars Eklund

Omslaget: FOTO: SÖREN SOMMELIUS

Shakela i Fort Kochi läser dagens tidningmedan hon väntar på att vattentankbilenska komma till hennes muslkimska kvarter.

”Guds eget land är nu porten tillmjukvaruparadiset!”

”Guds eget land”, så brukarman kalla Kerala, den indiskadelstaten på Malabarkustenlängs ner i sydväst på den indis-ka kontinenten. Det är ungefärsom det där med ”mjölk och ho-nung” i Skåne. I Kerala är jord-månen bördig. Det regnar myck-et och solen ger växtkraft. Alltväxer så det knakar, kokos, ana-nas, gummiträdet, kryddor(särskilt peppar och kardemum-ma), kaffe och te.

Men i annonsen i The Hindutalar man om Kerala som ”por-ten till mjukvaruparadiset”.

Det är Infosys Software DevelopmentCenter i Thiruvananthapuram (Trivan-

drum) som söker specialister till sitt nyakontor, det nionde i sitt slag i Indien.

I annonsen nämner man att Infosys avden prestigefyllda tidskriften Busi-nessWeek nyligen rankats som trea blandall världens IT-service-företag. Under fö-retagets logotyp har man sitt motto:

”Powered by intellect. Driven by valu-es.”

– Ingenting i Kerala är vad det ser ut attvara, skrattar Sasikumar V.

Vi sitter på Indian Coffee House vidMG-Road i Thiruvananthapuram. Han ärfrilans-journalist men arbetar också medtelekommunikationer.

– När du var här på 80-talet var allt en-kelt. Nu råder förvirring, säger han till mig.

Confusion. Förvirring.Eller med ett annat ord – globalisering.

Jag levde ochreste fyra måna-der i Kerala i söd-ra Indien 1982 för

att samla material till ”Indiens kämpandeKerala”, en bok om en av Indiens alla kul-turer. Den gången var Indien massmedialtsynonymt med fattigdom, lidande, kata-strofer. I Kerala såg jag vad jag trodde varen annan möjlig väg för Indien och tredjevärlden, en vilja till förändring, hög poli-tisk medvetenhet, facklig kamp, en dyna-misk kultur och ett socialt högt utvecklatsamhälle.

På tvärs mot mytbildenKerala var annorlunda än våra myter omIndien. Folk kunde läsa och skriva. Här

Pärleporten till

INNEHÅLL I NR 2/05:Keralas röda färg bleknar ........................2Allt fler indier adopterar ..........................8”Barnhem beroende av utländska par ....10Avhandling om fredsarbete i Sri Lanka ..12Kände journalisten Sivaram mördad ......13Sri Lanka på farlig och våldsam väg ........14Nepal på glid i flera avseenden ..............15Halima tjänar åt andra ..........................20Fiskare och sköldpaddor får hjälp ..........22Afghanska krigsförbrytare bör straffas ..24Kashmirbussen i rullning........................26Modi nekas USA-visum..........................26Ajit Roy om politiskt dödläge ................28Storaffärer av indiske spritkungen..........29Köpenhamnskonferens om Jharkand ....29Pakistanska kvinnor döms till våldtäkt ....30Indiens första kvinnliga privatdetektiv ....32Dansförbud på Mumbais barer ..............34”Vedisk” kunskap gör myter sanna........34

Organisation för änkors rättigheter ........36Avhandling om Indiens nya medelklass ..38Direktbuss från Kathmandu till Lhasa ....39Tagores medaljer åter på plats ..............40

Sören Sommeliusåterser det en gångså röda Kerala

Ingenting iKerala är vad detser ut att vara,säger journalis-ten och (!) tele-kommunikatören– Sasikumar V.

SYDASIEN 2/05

fanns bra skolor och fungerande sjukvård.Människor från tre kulturer levde och

lever i Kerala gott tillsammans och påver-kar varandra – hinduer, kristna och musli-mer. Kvinnans ställning var speciell, medrötter i matriarkala traditioner. Därtill fannsen stark vänsterrörelse. Det var i Keralasom ett kommunistparti 1957 för förstagången någonstans kom till makten genomallmänna val.

Visst var folk fattiga, men det som fannsvar rimligt rättvist fördelat.

Allt detta, och mer ändå, skrev jag ochkanske kan jag i efterhand inse att jag

ibland såg det jag ville se, att jag skapadeen romantisk bild av människors villkori Kerala.

Ändå var Kerala speciellt.Den gången besökte jag ett mappila-

muslimskt bröllop, där de nygifta boddehemma hos brudens föräldrar de förstaåren. ”Sköter sig inte brudgummen blir

VÄND!

Den röda flaggan vajar fort-farande i Kerala men får kon-kurrens från andra budskap.Som här i Alappuzha där enreklamaffisch signalerar vil-ka kläder som gäller.

mjukvaruparadiset?

Utdrag ur boken ”Indiens kämpandeKerala” skriven av artikelförfattaren

Sören Sommelius.

SYDASIEN 2/05

4 SYDASIEN 2/05

han utsparkad”, hette det. Muslimerna iKerala hade förmodligen inspirerats av denhinduiska Nair-kasten eller rentav av olikastamfolk med starka matriarkala inslag i si-na kulturer.

Mappilamuslimerna är fortfarande enmuslimsk grupp där kvinnan har en starkställning. Så kan det också vara.

Jag intervjuade Keralas förste kommu-nistiske chefsminister Achuta Menon,som genomförde Indiens första jordreform,och träffade den unike muslimske författa-ren Vaikom Mohammad Basheer, somhade levt som en hinduisk sanyasi, som na-ken egendomslös eremit i Himalaya.

Nu är båda döda, men alla minns dem.Efter 23 år har jag kommit tillbaka till

”mitt” Kerala i södra Indien. Fortfarandeser jag överallt röda flaggor med hamma-ren och skäran. Delstaten styrs nu av det lo-kala kongresspartiet, Nehrus och Mahat-ma Gandhis parti.

Kapital och marknad är nya signalordmera än socialism och solidaritet i Keralaspärleport till mjukvaruparadiset.

Ingenting är sig likt. Globaliseringenoch det hemsända kapitalet från allaKeralas gästarbetare i Gulfländernas olje-emirat har förändrat områdets ekonomi.Därtill kommer att den internationellacharterturismen hittat vägen till det tropisktvackra Kerala. Kovalam och Varkala kan imycket hävda sig gentemot Goa.

Att det finns pengar i Kerala syns på oli-ka vis. Oljepengarna från Gulfstaterna harinvesterats i vräkiga privathus i Dallasstil –och i guldsmycken. Juveleraraffärer domi-nerar många städer.

Sasikumar suckar:– Ett medelklassbröllop kostar ett kilo

guld och en bil. Mannen gifter sig med gul-det, inte med kvinnan.

Folk från Kerala har i alla tider arbetatlångt borta från sina familjer. På 70-taletarbetade man i Mumbai (Bombay). Från80-talet började allt fler få jobb i Gulflän-derna. Emigranterna sänder fortfarandehem stora summor från oljeländerna vidPersiska viken.

Vad det innebär och hur pengarna an-vänds kan man få en uppfattning om ge-nom att slå på TV:n.

TV-bolagens främsta inkomster kom-mer från annonser för juveleraraffärer ochföretag som säljer teknikprylar för hem-met, TV, DVD och annat. Mellan sju ochtio på kvällen sänder alla kanaler senti-mentala såpor som fångar en publik till an-nonsörerna.

– I Kerala finns tolv TV-kanaler, fort-sätter Sasikumar. CPI(M) är fortfarandedet enda partiet som har en egen kanal,Kairali (= Kerala). Nu vill det hindunatio-nalistiska partiet BJP (som många betrak-tar som ett högerextremt parti) starta enegen. Asia Net har två kanaler. Sedan finnsJeevan, en kristen kanal, Suriya (Sol-TV)och den muslimska Indiavision.

Förvirring och globaliseringEn kväll blir jag intervjuad av Asia Net i di-rektsändning om hur jag ser på utveckling-en i Kerala. Det råder uppståndelse därföratt man just rapporterar om en olycka i etttempel nära Varkala där en vägg fallit sam-man över en folkmassa under en festival,med flera dödsoffer. Jag sitter i en studioinne i Thiruvananthapurams centrum ochblir intervjuad av en programledare i TV-komplexet långt utanför stan. Hörluren hål-”Kapital och marknad är nya signal-

ord mera än socialism och solidaritet

Keralas utveckling är inte för alla.

FORTS.

Bokförsäljning – i Kozhikod (Calicut),

5SYDASIEN 2/05

ler hela tiden på att falla ut ur örat.”Confusion”, säger jag, confusion och glo-balisering. Programledaren nickar.

Emigranterna använder sina pengar föratt förbättra sina familjers situation. De sät-ter sina barn i dyra privatskolor. Och så för-sämras de allmänna skolorna.

Något liknande gäller sjukvården.I dag förändras migrationen.– På 2000-talet har Kerala fått en ny IT-

emigration, berättar Sasikumar. UtbildadeIT-ingenjörer får jobb i USA, Australienoch Europa. De tar med sig sina familjeroch barnen växer upp i det nya landet för attaldrig återvända. Några pengar sänder maninte hem.

En del stannar ändå kvar. Thiruvanan-thapuram räknas ibland efter Hyderabadoch Bangalore som Indiens tredje viktigas-te IT-stad. Strax norr om staden liggerTechnoparc, tidigare Kerala SiliconValley. Här finns många av Indiens vikti-gaste IT-bolag, också det största, inled-ningsvis nämnda Infosys.

J. Devika är också med på caféet. Honär feminist och professor i sociologi vidCenter for Development Studies i Keralashuvudstad Thiruvananthapuram. Hon me-

nar att kvinnorna i Kerala inte alls har detså bra som jag inbillat mig.

Var det då bättre för kvinnorna förr,undrar jag. Det var åtminstone vad jag trod-de – matriarkala traditioner, med välutbil-dade kvinnor som inte födde lika mångabarn som i andra delar av Indien, med till-gång till god sjukvård.

– Det var inte bättre förr, säger Devika.Det var en illusion. Vi har trots allt gjortvissa framsteg!

– Min generation kvinnor var på 80-taletde första som satte sig på männens avdel-ning i kaffehusen. Det var rökigt och syn-digt. Och gud vad männen glodde! Men vigjorde det. Det och mycket annat var en delav min feministiska uppväxt.

”Rådet har förlorat sin själ”Som ung var Devika aktivist i ”Vetenskaptill folket”, som arbetade för att vetenskap-liga rön skulle förbättra vanliga männi-skors liv.

– Vi trodde på det. Rörelsen finns kvar.Men den har förlorat sin själ.

Vetenskapen är i sig värdeneutral menär hos oss i väst nästan alltid underordnadmarknadens lagar. Vi diskuterar sällan ve-

tenskapens inriktning. Därför var”Vetenskap till folket” så spännande. Manville använda vetenskapliga rön till att för-bättra vanliga människors villkor, till ex-empel för att få fram energisnålare och bil-ligare spisar.

Indian Coffee House är en kafékedjasom drivs av kaffearbetarnas arbetarkoo-perativ. Kyparna har stiliga turbaner, ma-sala dosan här är oförliknelig.

Över huvud taget var förekomsten av ar-betarkooperativ något som präglade Keralapå 80-talet. Jag minns särskilt ett besök påKerala Dinesh bidi-kooperativets fabrik iCannanore, där man rullade bidicigaretteroch där en av arbetarna läste högt för sinaarbetskamrater ur dagens tidningar.

– Folk röker inte så mycket i dag, sägerDevika, när jag frågar hur det går för koo-perativet. Men Dineshs arbetarkooperativhar försökt förnya sig och diversifiera. Mangör pickles och softdrinks.

Hur går det för Författarkooperativet,undrar jag sen. Jag minns hur stolt man varpå 80-talet över att kunna betala 30 procenti royalty till författarna, dubbelt mot iSverige.

– Författarkooperativet är också i kris,säger Sasikumar. Deras bokhandel Natio-nal Books var för 20 år sedan mötesplatsen

Det marxistiska kongresspartiet CPI(M)har kongress och försöker vinna muslims-ka väljare genom affischer med YassirArafat.

VÄND!

6 SYDASIEN 2/05

för alla. Nu är det en bokhandel i förfall.Över huvud taget kämpar i dag alla arbe-tarkooperativ för sin överlevnad. OcksåIndian Coffee House är på nedgång.

Devika berättar att hon nu ger ut sinaböcker på ett annat förlag, DC Books, somhar sin bokhandel vid Statue Road i hjärtatav Thiruvananthapuram.

– De ger bara tolv procent i royalty.Men jag vet att man producerar bra böckeroch att man också marknadsför dem.

Kerala är fortfarande ett politiserat sam-hälle. En dag demonstrerar stamfolk utan-för Sekretariatet, ThiruvananthapuramsVita hus på huvudgatan MG-road,Mahatma Gandhi-gatan. Två år tidigarehade man ”bosatt sig” utanför sekretariateti protest mot att man förlorat sin hemvist iKeralas skogsområden. När polisen brutaltjagade bort dem dödades en man. Nu på-minner några hundra aktivister på årsdagenom händelsen.

Ett kvarter bort demonstrerar en gruppstrejkande hotellarbetare utanför det iblockad satta hotell där de arbetar. De sam-lar in pengar och agiterar. En medelåldersman berättar att han tjänar 4 000 rupier imånaden, lite mer än 20 kronor om dagen.

– Hur ska jag kunna försörja min familjpå det, frågar han.

Amma hjälper tsunamins offerTsunamin drabbade också Indiens västkustoch Kerala. Byn Azheekal liknade ännu tvåmånader efter katastrofen en krigszon. 76människor dog, 570 hus förstördes. Palmerhar knäckts som tändstickor.

I Azheekal bor ”Amma”, Modern, enav Sydindiens mest kända gurus. Hennesandliga specialitet är att krama om männi-skor, tusentals kramar per dag. Hennes ash-ram ligger i byn, några märkliga 10-12-våningars rosa höghus. Som mest har härbott 8 000 kramtörstande västerlänningarsamtidigt, mest amerikaner och tyskar.Amma har pengar. Inkomsterna liggerkring 100 miljoner kronor om året, skriverZac O’Yeah i sin ”Guru”. Hon har använtstora summor till hjälp åt de tsunamidrab-bade. Fiskarekvinnor i Azheekal bär hen-nes bild som amulett. På affischer undrarAmmas organisation om staten och de po-litiska partierna behövs, ”När ni har enModer – behöver ni då en styvmor?”

Jag kommer till byn med en känd arki-tekt, G Shankar, ordförande i den indiskanationella kommittén för husbyggande itsunamidrabbade områden. Det här är enspeciell dag. Shankar mäter upp grundentill det första hus som ska byggas upp per-manent i byn.

Shankar är en radikal och folkligt enga-gerad arkitekt, en bra representant för bådedet politiska och det driftiga Kerala.

– Mina hus ska vara som politiska utta-landen, säger han, gjorda av lokala materi-al i enlighet med lokala traditioner.

Shankar arbetar med ekologiska, låg-energiförbrukande hus av förnyelsebart

material, särskilt för de svagare gruppernai samhället. Huvudkontoret för hans före-tag Habitat i Thiruvananthapuram är etthögmodernt trevåningshus – byggt av lera.”Vi är engagerade i den nationella kampenför husrättigheter åt Indiens förtrampademiljoner”, heter det i Habitats broschyr.Man vill ”tända en hoppets lampa” förIndiens ekonomiskt svagare grupper, förvilka tak över huvudet ofta är en avlägsendröm.

Så uttrycker sig en folklig och radikalarkitekt från Kerala, därtill exceptionelltframgångsrik. Hans firma Habitat har 700anställda arkitekter på kontor över helaIndien.

“Hit har ingen hjälp kommit”Shankar talar till byborna. Sedan berättarjag själv lite om Sverige och om hur man imitt land samlat in pengar till tsunamins of-fer.

Fiskarna skakar på huvudet. Till oss harde då inte kommit, konstaterar man.

Fiskaren Anil var en av alla som fick sitthus förstört. Nu får hans familj ett nytt husmed vardagsrum, två sovrum, kök och toa-lett.

Hjälparbetet har kommit igång sent.Myndigheterna har satsat på tillfälliga bo-städer av korrugerad plåt. Shankar är skep-tisk när han ser plåtväggarna i nödbostä-derna och tror att de kommer att bli obebo-eliga, heta som ugnar i det tropiska klima-tet.

Grundstenen till Anils hus välsignasmed rökelse och en ceremoni. 40 dagar därefter ska fiskarens tvåbarnsfamilj kunnaflytta in.

Tillsammans med några fiskare vandrarjag runt i byn. En av dem berättar:

– Havet drog sig först tillbaka en kilo-meter. Fiskare sprang ut på havsbotten föratt samla upp sprattlande fiskar. Sedankom tre tsunamivågor efter varandra, densista tre meter hög.

Azheekal by ligger på havsytans nivå.Därför har man byggt en skyddande sten-vall. Men muren var i dåligt skick och bor-ta på de ställen, där dödsoffer krävdes.

Myndigheterna vill att fiskarna intelängre bor på stranden. De talar om att upp-rätta en skyddszon på 500 meter från havet.

Shankar är kritisk.– Fiskarna har alltid levt på stranden, nä-

ra båtar och fiskeredskap.Den svarta sanden i Azheekal är värde-

full. I den finns titan, uran och andra dyr-bara tungmetaller. Om fiskarna flyttar kanstränderna bli vinstgivande gruvor – detsom kallas för gentrifiering, när mera kapi-talstarka grupper tar över ett område,gruvägare – eller badhotellkedjor.

Tsunamin synliggör politiska maktför-hållanden. Hjälpen blir också en politiskkamp om själarna. Medan byborna bjuderpå te glider en kortege genom byn, en lyx-bil med gardiner bevakad av mängder avpoliser. Det är påvens representant, viskar

man. Vad vill Amma? Hon är god, menarnågon, men hon har dåliga rådgivare. VillAmma ta över makten över byarna?Antagligen.

När vi lämnar Azheekal kommer en fis-kare springande mot bilen med en klubba ihanden. Han gör hotfulla utfall och undrarvarför inte också han får ett hus. Tre manövermannar honom. Han är berusad, visardet sig. Man skakar på huvudet, beklagan-de, och med en förklaring: Den där mannenmiste sin son under tsunamin. Han har för-lorat förståndet.

Plantagen hårt drabbadeKerala består av tre naturregioner. Den tätt-befolkade kustregionen är kokospalmensland. I öster ligger bergskedjan WesternGhats eller Kardemummabergen som av-skiljer Kerala från Tamil Nadu. På bergs-

sluttningen finns sekellånga traditioner avplantageekonomi. Här växer kaffe, karde-mumma, kanel, kakao, peppar i en tropisktfrodig kryddbod. Lite längre upp i höglän-derna anlade engelsmännen lönsammateplantager.

Nu slår globaliseringen hårt mot planta-geodlarna. Billig peppar importeras mednya frihandelsavtal från Sri Lanka ochandra sydasiatiska länder, där både löneroch kvalitet är lägre. Också kaffeodlarnaoch kardemummaodlarna är svårt drabba-de. Hela plantageekonomin är i gungning.

I en uppmärksammad artikelserie i TheHindu har den utomordentligt kunniga ochdjärve journalisten P Sainath skildrat plan-tageekonomins nedgång i provinsen Wya-nad i Kerala, belägen i regnskogen på mel-lan 1 000 och 1 500 meters höjd.

Trots att det här är ett ledande kaffepro-

ducerande område är det svårt att få tag pådrickbart kaffe i regionen, suckar Sainath,som serverats blaskigt Nescafé. All föräd-ling sker långt borta av de stora bolag somköper upp bönorna.

Kaffebönderna tar sina livI Wyanad produceras 82 procent avKeralas kaffe. Här finns 70 000 hektar od-lingar med 60 000 små odlare, som ofta od-lar kaffe och peppar tillsammans. När nubåde kaffe- och pepparpriserna sjunkit kanmånga av kaffebönderna inte klara sig. Förnågra år sedan fick en odlare 130 rupier perkg skriver Sainath. Vid mitten av år 2003var priset nere i 70-80 rupier och år 2004har priset rasat till 15-16 rupier per kilo.Sainath citerar alarmerande uppgifter omatt 173 kaffeodlare i Wyanad tagit sitt livpå bara ett år.

Kaffe är den näst största råvaran påvärldsmarknaden (efter olja). Överproduk-tion pressar ner priserna. Fyra stora företagdominerar världsmarknaden.

Kardemummaplantagernas kris har letttill att flera plantager gjorts om till exklusi-va naturhotell, ännu ett övertydligt exem-pel på gentrifiering, när kapitalstarka grup-per i utvecklingens namn tar över kontrol-len över ett område.

Jag bor själv några nätter på ett sådanthotell, Green Magic Resort i Vythiri. Det ärdyrt, men oj! Mitt rum ligger 30 meter uppi ett fikonträd med utsikt ner över regnsko-gen. Rummet uppe i trädet har inga väggarmen toalett och fotogenlampor. Jag hördjungelns ljud och skymtar eller anar dennilgiriska langurapan och den malabariskajätteekorren, vars läte ”påminner om ettmaskingevär”. För bara ett sekel sedan vardet här elefantland.

Nya tider, nya värderingarSolen står i zenit redan före vårdagjäm-ningen i tropiska Thiruvananthapuram.Hettan är total. Efter att ha vandrat i väl-kända men förändrade kvarter, där gamlahus rivs och nytt byggs i glas och betongräddar jag mig in på ett plastigt vegetarisktställe vid MG-road med ljuvlig kylskåps-aktig luftkonditionering. Jag sippar på encold coffee och en fresh lemon soda medsalt. Medan jag äter en masala dosa läserjag nya numret av magasinet The Week, ut-givet i Kerala av dagstidningen MalayalamManorama. Nya tider, nya värderingar,tänker jag. På omslaget finns en kvinnligfilmregissör i jeans och rubriken ”Vadsingelkvinnor önskar”. Svaret ges längstner: ”Ja till intimitet, nej till tillfälliga för-bindelser”.

Antagligen tror magasinets redaktion attdet där är säljande rubriker.

Globaliseringen medför nya ekonomis-ka omständigheter. Några gynnas, andradrabbas. Människor tänkande och värder-ingar omvandlas i Kerala – liksom härhemma för den delen.

För tjugo år sedan trodde jag att männi-skorna hade initiativet i kampen för ettbättre liv med hjälp av de politiska folkligarörelserna. I dag i mjukvaruparadiset är detsom mest annars de stora företagen somstyr.

Ändå rullar nu obevekligt de ekonomis-ka hjulen allt fortare, i Kerala och i Indien.Brittiska The Economist gjorde för någonmånad sedan en analys av två ”indiska ti-gerekonomier”, Kina och Indien” och pe-kade på att dessa länder med 40 procent avjordens befolkning nu båda har bland denhögsta procentuella ekonomiska tillväxteni världen.

Fast kanske är Indien inte riktigt en ti-gerekonomi, snarare en stor elefant, somsatt sig i rörelse

Sören Sommelius,text och foto

7SYDASIEN 2/05

Överst från vänster:Solnedgångstittande kvin-nor på stranden i Cochin.

Hotellarbetare strejkar påM G Road i Thiruvanant-hapuram.

Kathakalidansare – ochunder honom affisch pålyxbyggen med insatslä-genheter för hugade.

På stora bilden ses enffisch för juvelerare iAllepey (Alappuzha).

Bilden längst ner förestäl-ler en busskonduktör iFort Kochi.

Fler och fler indierväljer att adoptera

När kärnfamiljen och gamla tra-ditioner mister sin betydelse ba-nar det väg för nya familjebild-ningar. I Indien blir det allt vanli-gare att adoptera. En växandemedelklass och ökad infertiltetbidrar också.

Det är januari i Poona (Pune) och och so-cialarbetaren Urmila Gatne dras med

en envis bihåleinflammation. Den tidigaförmiddagstimmen är sval och hon drarkoftan över axlarna inne på kontoret i skug-gan av det stora Sassoon-sjukhuset.

Inrymt på några kvadratmeter i ettgårdshus ligger SOFOSH (Society ofFriends of Sassoon Hospital), en frivillig-organisation där Urmila arbetar. Hon är enav fyra socialarbetare som jobbar med ad-option. Hon utreder och godkänner de bli-vande adoptivföräldrarna.

– Först gör jag ett hembesök. Då pratarjag med alla i familjen, andra släktingaroch med grannar. Hur ser de på att paret skaadoptera? Det är en viktig fråga. Vi tillåteringa dolda adoptioner.

Paret måste också lämna dokument sombland annat rör deras hälsa, ekonomi ocheventuella infertilitet.

– De flesta som adopterar är ofrivilligtbarnlösa. Därför behöver man samtala omhuruvida paret accepterat sin infertilitet.

Urmila är också den som utser ett barntill paret. Det läggs stor vikt vid så kalladmatchning, alltså att barnet och föräldrarnaska vara så lika varandra som möjligt.

SOFOSH driver barnhemmet Shree-vatsa som ligger i ett annex till sjukhuset.Där finns barn som övergetts direkt efterförlossningen eller efter en tid. Dit försockså hittebarn i olika åldrar.

– Nästan alla vill ha ett så litet barn sommöjligt och helst ett barn med kända födel-sedata, säger Urmila.

Utan exakt födelsetid går det inte attställa horoskop på barnet, en viktig angelä-genhet för många hinduer, även såna somvalt ett icke-traditionellt sätt att bilda fa-milj.

Hittebarn har dessutom en bakgrundsom man oftast inte vet något om. Det blirett problem särskilt för troende muslimersom måste adoptera inom sin religionstill-hörighet. För hinduer är det enklare, manbehöver inte vara född hindu så länge manuppfostras som en sådan. Dessutom har deen förebild i populäre Krishna, Indiensmest kända adoptivbarn.

Urmila reser sig upp från sin stol och berRitarani Madhuraj Shitole sitta ner. Honär lärare och har kommit för att berätta omnär hon adopterade sin dotter 1990.

– Hon var älskad från första början, sä-ger Ritani och ler.

Det går inte att ta miste på hur lycklighon är över sin i dag 15-åriga dotter. Ochstolt:

– Hon är medlem i MENSA (föreningför personer med hög IQ, red anm).

Jayati, som dottern heter, har alltid ve-tat att hon är adopterad.

– Men det var först förra året som honsjälv började fråga om sina biologiska för-

äldrar – som jag inte vet något om.Långt ifrån alla adopterade – uppskatt-

ningsvis hälften – vet om att de är adopte-rade. En del får reda på det först sent. 21-årige Jeevani Jagtop var i 11-årsåldern närhan – efter ett bråk med föräldrarna – fickhöra sanningen.

– Jag har alltid haft en känsla av hur detligger till och önskar förstås att mina för-äldrar hade bekräftat det tidigare.

Jeevani säger att han inte haft några pro-blem i sin adoptivfamilj. Men tanken på debiologiska föräldrarna smärtar.

– De födde mig, hur kunde de då övergemig? Man får inte göra så mot barn!

8 SYDASIEN 2/05

”Det finns något där som

Urmila Gatne är soci-alarbetare på SO-FOSH. Mr Gajendra-gadakar adopteradesin dotter där.

Tanvi är ett två och ett halvt år och kom till Sneha och maken Hemant när hon var tio må-nader gammal.

– Men jag är inte arg, jag har accepteratdet de gjorde, säger han men det är svårt atttro honom. Han har uppenbara behov av attbearbeta sin sorg och ilska och går också isamtal hos socialarbetare på SOFOSH.

I ingången till kontoret står SnehaSathe och väntar. Hon är ännu en av alla deadoptivföräldrar och adopterade som jagträffar i Poona. Människor som generöstoch öppet berättar om sin långt ifråntspikraka väg till familj.

Eftersom förmiddagen övergått i efter-middag bestämmer vi oss för att åka till enrestaurang. Sneha, som är läkare och un-dervisar på sjukhuset, hämtar sin bil på par-

keringen och snart är vi framme vid den se-na lunchen.

– Jag har alltid tänkt att jag först villskaffa ett biologiskt barn och sedan adop-tera. Jag tog upp det med min man innan vigifte oss.

Det var 1991 och efter ett par år började”bebisverkstaden”. Som tyvärr ledde tillflera missfall. Hon behandlades med stere-oider och övervägde även en surrogat-mamma. Skälet var maken Hemant.

– Han ville inte adoptera, han var interedo för det. Då.

1995 ansökte de om att få adoptera menHemant sa nej till de barn som presentera-

des för dem.– Ett av barnen var svårt infekterat av

skabb. Som läkare vet jag att det går att be-handla men Hemant sa nej.

Sneha berättar engagerat och snabbt omde svåra åren. Pullao-riset och tallrikenmed palak paner svalnar medan hon fort-sätter.

– Vi var överens om att vi ville adopteraett barn som var fött på sjukhus. Men detblev inte så, säger hon och ögonen blirblanka när hon kommer in på Tanvi.

Polisen hittade henne i ett tempel på nat-ten. Hon var bara några dagar gammal närhon kom till SOFOSH. Innan hittebarn kanadopteras måste efterlysningar och efter-forskningar göras. Tanvi hann bli 10 må-nader innan hon adopterades. Den härgången var Sneha och Hemant eniga.

– Vi kände direkt att hon var rätt för oss.Jag känner en djup mening med allt somhänt, även missfallen. Det finns något därsom har fört oss sammman.

För Snehal Mahajan var det likadant.För sju år sedan adopterade hon och makenDhananjay sonen Sahil.

– Vi knöt an till varandra direkt, sägerhon.

Jag har bjudits hem till familjen – ”komefter barnprogrammet, Sahil är mycket för-tjust i tecknade serier” – som bor i en lä-genhet en bit från Poonas centrum.

Det är mest mamma, den tidigare pro-fessionella schackspelaren, som pratar.Sahil leker med sina plastödlor. Men närfotoalbumet kommer fram tittar han intres-serat på bilderna från familjens resor, blandannat till Goa.

– Det var vår första utflykt tillsammans,säger Sneha förtjust.

Sahil var 1,5 år när han adopterades.Hans biologiska mamma kunde inte behål-la honom och kom med Sahil till SOFOSHnär han var fyra månader. Det finns upp-gifter om vem hon är och Snehal hoppas attSahil kan träffa sin mamma en dag.

Inställningen är ovanlig men Snehal ärockså en ovanlig kvinna. Hon tillstår att detibland är svårt att prata om adoptionen medsin son. När han var i femårsåldern frågadehan ofta vems mage han legat i.

– Jag förklarade att det inte var i minmen att han växt i mitt hjärta

Katarina Sandström Blyme,text och foto

Fotnot: Krishna lämnades av sin farVasudeva till en herde och hans fru efter-som kung Kamsa ville döda honom.

9SYDASIEN 2/05

har lett oss till varandra”

Jeevani Jagtop adopterades1984. Då adopterades endast etthundratal barn per år. Förraåret fick 1 700 barn familj genomadoption.

Medha Kulkarni och DineshGaitonde är indier bosatta iKalifornien. De har kommit tillPoona för att adoptera ettspädbarn. Jyoti Ronghe är so-cialarbetare och hjälper demmed pappersexercisen somåterstår innan adoptionen ärgenomförd.

När Ravi var ett och ett halvt år gammal adopterades han av Snehal och Dhananjay som gav honom namnet Sahil. I september fyller han åtta år.

NÄSTA UPPSLAG:

Många barnhem är beroende avutlandsadoptioner

10 SYDASIEN 2/05

Adoptionsavgifternaifrågasätts både iIndien och Sverige

Minst hälften av alla adoptioneri Indien ska vara inhemska. Menlångt ifrån alla barnhem leverupp till statens riktlinjer. Pengarkan vara en av anledningarna.Många barnhem beskylls för attföredra utlandsadoptioner efter-som de ger mer inkomster.

”Många barnhem har blivit beroen-de av adoptioner till utlandet, ab-

solut.Det säger Madhuri Abyhankar, chef

på SOFOSH, frivilligorganisationen iPoona (Pune) i reportaget på föregåendeuppslag. Hon är stressad – adoptionsför-medling är bara en av många sociala arbe-ten som bedrivs – men tar vänligt emot vidett ledigt skrivbord.

– 94 procent av alla våra adoptioner ärtill indiska familjer i Indien eller utom-lands. Sex procent av barnen får utländskafamiljer i USA eller Sverige.

Skälet till att man hittar så många indis-ka föräldrar är ett medvetet arbete. Dethandlar om att visa sig, att visa adoptionsom ett alternativ, menar Madhuri. SO-FOSH får också draghjälp av att ligga iMaharashtra, en delstat som ligger i fram-kant vad gäller nationell adoption.

– Hälften av alla inhemska adoptioneräger rum här.

Sedan spelar det förstås också in attPoona är en mångmiljonstad med en storoch växande medelklass. Det är i det sam-hällsskiktet som adoptioner är vanligast. IPoona finns till exempel Catalysts forSocial Action, en slags lobbyorganisationför inhemsk adoption. Bakom står pro-gramvarutillverkaren Kale med en adop-tivpappa, Vipul Prashad, i spetsen.

– Jag är säker på att det finns föräldrartill betydligt fler barn än de som adopterasi dag. Men mycket arbete återstår för attsammanföra dem, säger han.

Även om inhemska adoptioner tog or-dentlig fart på 1990-talet är det fortfarandeen ovanlig företeelse – omkring 2000 var-je år, att jämföra med de omkring tre mil-joner övergivna barn som finns i landet. Etttusental barn adopteras till utlandet, ofta till

utlandsindier. Till Sverige kom 44 barnförra året.

Barnen som adopteras utomlands är of-tast äldre barn, barn med handikapp ellersyskongrupper. En utländsk familj betalarfyra-fem gånger mer i adoptionsavgift änett indiskt par. Ett skäl är att handläggning-en av en adoption till utlandet tar avsevärtmycket längre tid. Vistelsetiden på barn-hemmet blir längre och ofta är de här bar-

nen mer vårdkrävande. I avgiften ingårockså en donation som täcker andra utgif-ter på barnhemmet, till exempel medicinskutrustning.

Den här delen av adoptionskostnaden ärmycket omtvistad. I förarbetet till den nyaadoptionslagstiftning som Sverige infördevid årsskiftet talas om barnhandel, bristan-de integritet, etc. Utredningens förslag varatt avgiften endast får täcka de faktiska

SOFOSH:s trånga kontor är fyllt av adoptionsfiler. De senaste åren har en majoritet avbarnen adopterats till indiska familjer. I bakgrunden äter personalen sin lunch.

Hur mycketfår det kosta?Hur mycketfår det kosta?

11SYDASIEN 2/05

kostnaderna för ett enskilt barn. I lagtextenförsvann den skrivningen men kvar finnsett krav att de svenska adoptionsorganisa-tionerna kan redovisa hur kostnaderna för-delar sig.

Ett tiotal barn från Poona

Britt-Marie Nygren är verksamhetschefpå FFIA, Familjeföreningen för internatio-nell adoption. FFIA har samarbetat medSOFOSH i många år. De senaste tre årenhar endast ett tiotal barn kommit från orga-nisationens barnhem Shreevatsa.

– Det kommer allt färre barn frånIndien. Vi har svårt att hitta föräldrar tilldessa barn eftersom de ofta är sjuka elleräldre barn med syskon.

Avgiften till SOFOSH för ett svensktpar är 22 600 kr. Pengarna går till vård ochuppehålle för barnet men också till driftenav barnhemmet.

– Vi kan redovisa kostnaderna på ettsätt som jag tror får godkänt, säger Britt-Marie.

För OK-stämpeln ska den nya adop-tionsmyndigheten MIA stå. Det är MIAsom beviljar auktorisation för svenska ad-optionsorganisationer. Eftersom bådemyndigheten och lagen är nya är det lite avoprövad mark. Det gäller också MIA:s be-dömning av biståndsarbetet som många ad-optionsorganisationer bedriver.

I Poona stödjer FFIA barnhemmet förhandikappade, Preetanjali (se artikel intill).Stödet administreras genom SOFOSH ochhar inte med adoptionsverksamheten attgöra. Pengarna samlas in och administrerasav ideellt arbetande medlemmar i FFIA.

Enligt lagen får biståndet ”inte äventyraförtroendet för adoptionsverksamheten”.Biståndet får alltså inte bli ett villkor för att

barn ska lämnas för adoption. Britt-MarieNygren har svårt att se att MIA skulle in-vända mot stödet till Preetanjal.

Men tillbaka till Shreevatsa. Socialar-betaren Urmila Gatne följer mig dit. Vigår genom området till Sassoonsjukhusetoch passerar en byggarbetsplats.

– Här ska vi få ett nytt kontor, säger honnöjt.

En bit bort ligger Shreevatsa där detfinns plats för 64 barn. Vi går in genom enstor järngrind. På övervåningen ligger av-delningen för nyfödda, oftast barn födda påsjukhuset. På grund av infektionsrisken fårvi inte gå in men en fyra dagar gammalflicka, Bhavna visas upp för mig i dörr-öppningen. Bakom henne ser jag ett parsköterskor som sitter på golvet och flask-matar andra barn. Sköterskorna bär rosaskyddskläder utanpå den vit-blå sarin ochde bär munskydd. Längst bort skymtar jagett par kuvöser.

– Vi har all tänkbar utrustning som be-hövs, säger Urmila.

På avdelning två finns barn mellan fyraoch nio månader och längst ner finns barnfrån nio månader och uppåt. Det är lunchnär vi kommer in och på golvet sitter någrabarn och äter dal, böngryta, rödbetssallad,ris och chapati. En verkligt riklig måltidsom jag också inbjuds till. I ett skåp förva-ras mängder av frukt och grönsaker somkockan stolt visar upp.

Några av barnen har rörelsehinder ochmåste matas.

Urmila förklarar att de barn som finnshär just nu är de som har något slags handi-kapp eller på annat sätt behöver vård. Defriskaste barnen är i skolan eller bor ifosterhem i väntan på att adoptionen skagenomföras.

Shreevatsa – som betyder Guds barn –är välskött och bra bemannat. Här ges en –åtminstone materiell – omsorg som mångaav Indiens barn på institution inte kommeri närheten av.

Barnhemmets drivs med de donationersom bland annat blivande adoptivföräldrarbidrar med. Jag har svårt att se det oetiska iatt svenska par bidrar till en åtminstonedräglig tillvaro för de andra barnen påShreevatsa.

Det ska bli intressant att se hur MIAkommer att bedöma SOFOSH och andrautländska adoptionskontakter. En del barn-hem, särskilt på mindre orter, har svårt attkomma upp i 50/50-kvoten för att de intehittar nog med indiska par. Ofta beskylls deför att inte anstränga sig tillräckligt.

– Det cirkulerar många rykten och be-skyllningar i adoptionsvärlden, sägerMadhuri Abhyankar och fortsätter:

– Därför är det så viktigt för oss att varafullständigt öppna med allt vi gör. Det ärbra för oss och det är bra för barnen somska adopteras.

Katarina Sandström Blyme,text och foto

På Preetanjali borde sjukaste barnen

B arnen med de svåraste funktionshind-ren får sällan nya föräldrar. De klarar

heller inte att vara på ett vanligt barnhem.Därför startades Preetanjali med plats för25 svårt handikappade barn.

Hemmet ligger i ett lugnt kvarter iPoona-förorten Pimpale Gurav. I hallen tillden vita villan möts man av en liten plast-rutschkana, på väggen sitter en Jesus-bild ifärg. Hemmet startades – och sköts fortfa-rande – av ett par nunnor. 1999 kom SO-FOSH in i bilden genom att ekonomisktstödja verksamheten. SocialarbetarenUrmila Gatne besöker hemmet varjevecka.

När vi kommer upp till övervåningenspringer pojken Raja direkt fram.

– Han leker med mig varje gång, ler honoch berättar att han och några till av barnenkan komma att flyttas till specialskolor.

På en stor galonmatta finns de övriga avde 17 barn som bor här just nu. Några kla-rar inte att sitta själva utan har lagts på sto-ra riskuddar eller halvligger uppallrade avdynor i plaststolar.

Jag går runt och hälsar och blir djupt gri-pen av deras utsatthet. Ändå får de mat ochannan omsorg av nunnorna och deras med-hjälpare, sju unga kvinnor från TamilNadu. I skåpen finns leksaker och iblandtas TV:n fram.

Barnen är mellan tre och 14 år. Nästanalla har epilepsi men tack vare mediciner-ing får de inte så många anfall, berättarUrmila.

Jag frågar henne om framtiden för bar-nen.

– De kommer att stanna hos oss för all-tid.

Många av barnen på Preetanjali har ingetspråk men kan kommunicera ändå, tillexmmpel Gaori. Här tillsammans medmedhjälparen Sofia.

Från höger: SOFOSH:s chef MadhuriAbyhankar och Ritarani Madhuraj Shitolesom adopterade en flicka för femton år se-dan.

Barnens tandborstar.

En flicka på Shreevatsas matas.

CAMILLA ORJUELA:Civil society in civil war. Peacework and identity politics in SriLanka.Doktorsavhandling. Institutionen förfreds- och utvecklingsforskning, PAD-RIGU, Göteborgs universitet 2004.

Sedan drygt tre år tillbaka råder vapen-vila på inbördeskrigets Sri Lanka men

efter 2003 förs inte längre några förhand-lingar och det hela liknar mest av allt ettdödläge. LTTE-gerillan har inte lyckatsuppnå självständighet för den tamilska be-folkningsminoriteten, och regeringsarménsom domineras av den singalesiska majo-riteten, har inte lyckats besegra gerillan.Några kompromisser har parterna heller in-te kunnat enas om.

Vad gäller allmänheten på Sri Lanka, såhar dess stöd för fredssamtal skiftat. Vid ti-den för vapenstilleståndet 2002 var detstort, men sedan tycks skepsisen ha ökat. Iseptember 2003 visade sig till exempel 85procent av tamilerna vara positiva – motendast 28,5 procent av singaleserna. Blandalla folkgrupper på ön är emellertidkrigströttheten stor och trots allt finns nogett potentiellt folkligt stöd för fredssamtal.

Det är att märka att löften om sådana vidtvå skilda tillfällen, 1994 såväl som 2001,lett till maktskifte i samband med val tillpresident och parlament. Men fredsfråganhar sällan gått att hålla utanför konflikternamellan de båda stora politiska partierna påSri Lanka, och signifikativt nog var det in-te samma parti som lovade fred 1994 som2001. I dag regerar sålunda ”fredspresiden-ten” från 1994, Chandrika Kumaratun-ga, och hennes parti i koalition med extre-ma singalesnationalister. Nej, det ser inteså ljust ut för fredens vidkommande.

Envist, splittrat fredsarbeteLikafullt bedrivs ett envist, fast splittrat,fredsarbete på Sri Lanka. Om detta handlaren nyutkommen doktorsavhandling avCamilla Orjuela, fredsforskare vid Göte-borgs universitet och som skribent redanvälkänd för läsarna av SYDASIEN.

Föremålet för hennes avhandling är, no-ga räknat, det fredsarbete som bedrivits in-om det civila samhället på Sri Lanka: fri-villigorganisationer, medborgarsamman-slutningar och olika sorters icke-statligagrupper och nätverk. På basis av ett omfat-tande intervjuarbete på ort och ställe ana-lyserar Orjuela systematiskt olika gruppersom på ett eller annat sätt arbetar för fred;tyngdpunkten ligger på åren 1999-2002.

Orjuela ställer också den svåra (mennödvändiga) frågan om gruppernas arbete irealiteten haft någon effekt. Betyder det tillexempel något att Rotary ordnar ett treda-

gars läger där singalesiska och tamilskabarn kan träffas, att singales- och tamil-ungdomar spelar teater tillsammans elleratt singalesiska kvinnor, som mist sina barni kriget, söker kontakt med tamilska kvin-nor i samma situation? Att det hålls semi-narier och workshops med deltagare frånsåväl Sri Lanka som utlandet, att det de-monstreras och att man samlar namnun-derskrifter?

Går det överhuvud att överbrygga denrädsla och misstänksamhet som blivit följ-den av ett krig som krävt uppemot 70 000människoliv? Ja, menar Orjuela, fredsarbe-tet har trots allt haft en stor indirekt bety-delse. Den har åstadkommit en svängning iopinionen och det har blivit möjligt förfredsgrupperna att påverka konfliktensnyckelpersoner. Betydligt fler än tidigareser konflikten som en konflikt mellan enmajoritet och en minoritet som upplever sigsom diskriminerad – i stället för att avfärdatamilerna som ”terrorister”. ”Fred” och”fredsarbete” har fått mer positiva förteck-en och blivit något som politiker och andraledare gärna vill bli förknippade med.

Men stötestenarna är många. Freds-rörelsen är som sagt splittrad på många or-ganisationer, med olika målsättning ochideologi, och har på det hela taget inte be-rört så många människor. Långa tider hardet dessutom varit svårt för grupperna attverka aktivt.

Lättare har det visserligen blivit i och

med vapenstilleståndet, lättast på den re-geringskontrollerade sidan medan denhårdföra gerillan knappast accepterar någotfredsarbete som går stick i stäv med dessmål och metoder.

Fredsgrupperna kan inte heller undgå attpåverkas av de motsättningar som sätter sinprägel på samhället överhuvud. Så domi-neras många organisationer av singaleser,för vilka det kan vara relativt oproblema-tiskt att uttrycka en önskan om att folk-grupperna ska kunna ”leva tillsammans ifred” – medan tamiler naturligt nog undrarom den freden verkligen betyder rättvisaför den förtryckta minoriteten.

Dessutom hör fredsgruppernas ledaremånga gånger till en välutbildad engelsk-språkig elit, med fäste i Colombo ochkanske med utländska kontakter; dessa le-dare talar både bokstavligt och bildligt ettannat språk än medlemmarna ute i landet.

Ökat utländskt inflytandeSprickan mellan ledare och medlemmarhandlar också om ett växande utländskt in-flytande. Det är från utlandet som huvud-parten av penningflödet till fredsgruppernanumera kommer. Tidigare utgjordes flerta-let givare av kyrkliga organisationer, menidag handlar det om länders regeringar.

Många fredsorganisationer har för sinöverlevnads skull blivit beroende av ut-ländska fonder att söka pengar ur. I köl-vattnet på dessa fondpengar har fredsarbe-tet inte sällan blivit ett avlönat arbete, omman så vill en karriärmöjlighet, och fördö-mandena från nationalistiska grupper harinte uteblivit – fredsvännerna går de ut-ländska imperialisternas ärenden! Den kri-tiken, menar Orjuela, avspeglar i självaverket en polarisering mellan grupper somgynnats av globaliseringen och sådana sommarginaliserats av den. Fredsgruppernagör klokt i att inte blunda för den.

Väcker intresse i Sri LankaDet finns mycket av intresse att hämta iCamilla Orjuelas avhandling, och mångaav hennes iakttagelser och slutsatser skullekunna gälla andra konflikter än den mellanSri Lankas singaleser och tamiler. Hon ärvälgörande medveten om hur vagt och för-enklat talet om ”fred” och ”civilsamhälle”gärna vill bli, men hennes egen undersök-ning av fredsrörelsens olika grenar är destomer imponerande i sin konkretion och in-fallsrikedom.

Redan teckningen av konfliktens bak-grund hör till det bästa jag har läst, och av-handlingen som sådan är skriven på en fö-redömligt lättläst engelska. Att den redanväckt stort intresse i Sri Lanka är inte attundra över.

Anders Sjöbohm

Vägar till fred på Sri Lanka

Det är inte konstigt att Camilla Orjuelasavhandling väcker intresse i Sri Lanka.”Imponerande i sin konkretion och infalls-rikedom”, skriver Anders Sjöbohm.

12 SYDASIEN 2/05

En överenskommelse mellan regeringenoch LTTE, Liberation Tigers of Tamil

Eelam, om handhavande av tsunamibi-ståndet hänger fortfarande i luften. Trots di-plomatiska påtryckningar har inte presidentKumaratunga förmått skapa politisk enig-het kring en ”Joint Mechanism” (JM) förbiståndspengarna. Regeringspartnern, detsingalesnationalistiska JVP, har bromsat.Partiet förkastar allt samarbete med LTTEoch vill inte se tamilskt självstyre i någonform i de norra och östra delarna av ön.

Norska medlare, FN genom sändebudetBill Clinton, EU och Japans fredsmäklareAkashi är hängivet engagerade i Sri Lan-kas framtid. De kämpar alla i motvind sålänge JVP har något att säga till om. Partietär arg motståndare till utländska makteroch hjälporganisationer som vill blanda sigi Sri Lankas angelägenheter.

I början av juni sades åter att ett under-tecknande av JM är nära, även om det in-nebär slutet för regeringssamarbetet.

Spiralen har varit nedåtgående sedanpresidentens maktövertagande och ”LTTE-översten” Karunas revolt (seSYDASIEN 1/05). Våld och vedergällningpräglar nu vardagen.

Kriget har bytt skepnadVapenvilan undertecknades i februari 2002.Inga direkta strider mellan parterna har ägtrum sedan dess. Kriget har bytt skepnad.Under vapenvilan låter LTTE ”pistolgrup-per” likvidera oönskade personer, främstfrån rivaliserande tamilska grupper.Regeringstrupper gör inget för att stoppa ta-milska paramilitärers attacker mot LTTE.

Tigrarna visar missnöje med vad de kal-lar regeringens ”skuggkrig”. Mordet påmajor Nisam Muthaliff (postumt beford-rad till överstelöjtnant) den 31 maj var enrespons. LTTE har under vapenvilan mör-dat ett femtiotal personer från en special-grupp inom armén som riktade attackermot LTTE i tigerkontrollerade områdenunder 2000-2001. Muthaliff var nästhögste chef och hjärnan bakom flera fram-gångsrika attacker mot höga LTTE-office-rare. Han arbetade sedan början av 90-taletmed de fruktade tamilska paramilitäragruppernas insatser för att bekämpa LTTE.

Veckan efter mordet på Muthaliff sköts

flera tigeragenter i Colombo.LTTE har mycket att stå till svars för.

De som tycker att en vapenvila ska följasanser självklart att ett mord på en hög offi-cer är oacceptabelt. Lika lite kan en ny-byggd landningssträcka och flygplan, an-vändbara för militära ändamål accepteras.

Vid flera tillfällen har arméns poster-ingar beskjutits av tigersoldater. Vid etttillfälle besköts ett av marinens skepp utan-för Trincomalee av tigersoldater på land.

LTTE står för drygt 95 procent av de nucirka 3 000 brotten mot vapenvilan som re-gistrerats av SLMM (Sri Lanka MonitoringMission). Det handlar främst om kidnapp-ning och rekrytering av barn under 17 år tillstyrkorna. Utpressning, misshandel, tortyr,och smuggling är punkter där LTTE med-vetet bryter mot det avtal som underteck-nades av dåvarande premiärministernRanil Wickremesinghe och tigerledarenVelupillai Prabhakaran i februari 2002.

I början av 2005 kidnappade tigrarna enaffärsman i Wanni. Han är tamil men brit-tisk medborgare. Hans hindutempel iLondon krävdes på ”skatt”. Han hölls fång-en i 60 dagar. Brodern som är läkare beskrevi flera tidningar tigrarnas metoder som maf-fialiknande. Han riktade sin kritik direkt tilltigerledaren, som måste inse att behovet avdemokratisering är skriande och att mångaofficerare missar målet. I stället för att hjäl-pa sitt folk skor de sig själva. Frågan är hurmånga människor gerillan har i fångenskap.

Få flyr från tigrarnas träningsläger.Nyligen lyckades ett par 20-åringar med be-driften. Träningen beskrivs som mycket hårdoch befälen upprätthåller kadaverdisciplin.

För de flesta är LTTE och de tamilskapartierna i TNA, Tamilska nationella alli-ansen, enda alternativet. Under fredspro-cessen och det illavarslande tillståndet skervarken demokratisering eller avrustning avgerillan. Den förväntade normaliseringen ide norra och östra delarna har avstannat.

Det tamilska folkets missnöje kan vän-das mot tigrarna. President Kumaratungaoch hennes närmaste rådgivare är väl med-vetna om detta faktum. Men LTTE:s krigs-maskin är och förblir en maktfaktor.

”De krafter som motsätter sig förhand-lingar med LTTE är krafter som vill beva-ra det nuvarande strukturen för styret i lan-

det, som vill att en centralmakt ska bevaras.Om dessa krafter lyckas kommer fredspro-cessen utan tvivel att kollapsa, vilket fårfruktansvärda konsekvenser”, varnadeTNA-ledaren R. Sampanthan i ett tal.

Tamilernas misstro mot statsmakten för-stärks efter att de fyra som suttit fängslade,dömda till döden för massakern på 28 ta-milska fångar i Bindunuwewa år 2000,släpptes fria efter en dom i maj i HögstaDomstolen i Colombo. En mobb stormadeett fängelse och slog och högg ihjäl tamilskaungdomar, som hade koppling till tiger-gerillan. Asian Centre for Human Rightsvarnar för att en urholkning av rättssam-hället i Sri Lanka kan få katastrofala följder.

Rykten om Prabhakarans dödDet finns fortfarande de som gärna vill troatt Prabhakaran avled vid tsunamin. Det ärkänt att LTTE:s spionchef Pottu Ammanlåtit tillverka ett par dockor föreställande ti-gerledaren med och utan mustasch. Det ärfullt möjligt att gummigubbarna fortfaran-de står i något förråd i tigernästet i kuststa-den Mullaitivu i norra Sri Lanka. Men denorska medlarna intygar att de har träffaten livs levande Prabhakaran.

Tigrarnas hopp till fredssamtalen medden förra regeringen dog när synbara teckenpå återuppbyggnad uteblev. LTTE kan hamist ett par tusen soldater vid tsunamin.Även Sri Lankas marina styrkor led förlus-ter. Som plåster på såren köps nu krigsfartygfrån Storbritannien, Serbien och Uruguay.USA har också skänkt ett gammalt skepp.Affärer värda 160 miljoner dollar med Iranligger också i loppet. Fredsbyggande åtgär-der? Knappast. Fruktan för dolda agendorskapar en farlig osäkerhet.

Många singaleser lägger all skuld på tig-rarna. De glömmer de anti-tamilska upp-loppen från 50-talet och framåt som bana-de vägen för tigrarnas födelse på 70-talet.

Kärnan i konflikten återstår att lösa. Deflesta föredrar fortsatta fredssamtal. SriLanka behöver starka singalesiska röstersom talar om försoning. Folkmassornalyssnar redan. Endast en minoritet vill göraett nytt försök att lösa konflikten med våld.

Johan Mikaelsson,text och foto

Politiska mordhotar nu fredenTrots vapenvilan vilar inte vapnen i Sri Lanka.Fredsprocessen präglas nu av politiska mord, oro-ligheter vid östkusten och brist på återuppbygg-nad av krigs- och tsunamidrabbade delar.Otåligheten växer hos dem som satt sitt hopp tillen kommande fred. Hittills har krutdurken inte ex-ploderat, men det saknas inte tändande gnistor. Fortfarande är vägen till fred lång för Sri Lankas väntande folk.

13SYDASIEN 2/05

14 SYDASIEN 2/05

Vid sin död var DharmeratnamSivaram (”Taraki”) en av SriLankas mest kända och infytel-serika journalister. Han väjdeinte för farorna när han fördefram obekväma åsikter ellergjorde politiska analyser. Närhans röst tystades blev SriLanka fattigare. Mordet är i al-la fall på väg att lösas, vilketskulle kunna bli ett genombrotti fredsprocessen.På kvällen den 28 april föstes den kände ta-milske journalisten Dharmeratnam Siva-ram in i en bil av fyra män när han kom utfrån en restaurang i ColombostadsdelenBambalapitya. Morgonen därpå återfannshan mördad, bara 100 meter från parla-mentsbyggnaden i centrala Colombo. Hanhade skjutits med flera skott i huvudet.

Sivaram var mest känd under signaturen”Taraki” och han skrev för bland andraengelskspråkiga Daily Mirror samt för oli-ka tamilska tidningar. Framför allt var hanredaktör för webb-nyhetsbyrån Tamilnet.Hans liv släcktes vid 46 års ålder. Det såglänge ut som om mordet skulle bli ett i ra-den av olösta mord på journalister de se-naste åren i Sri Lanka. Men den 5 juni kun-de Sunday Leader avslöja att polisen hadesäkra bevis och att gripanden kommer attfölja. Källor inom polisen avslöjade ocksåatt ”ett av partierna i president Kumara-tungas regering stod bakom mordet”.

”Mordet utfördes av ett parti som stöderregeringen och har starka länkar till ett par-ti som innehar en ministerpost”, skrevSunday Leader. Källor i Colombo uppgerför SYDASIEN att det handlar om de tvåtamilska militanta partierna PLOTE, re-spektive EPDP.

Hatkampanj från JVP:s sidaDe misstänkta mördarna hade rört sig utan-för restaurangen och hade en stor fyrhjuls-driven bil parkerad på gatan. Vittnen upp-ger att de samtalade både på singalesiskaoch tamilska. Sunday Leader skriver atttidningen har alla detaljer, men väntar medatt publicera för att inte störa utredningensslutfas, där alla misstänkta ska gripas.

”Men om några försök görs att tysta ut-redningen kommer det att förödmjuka per-soner och politiska partier i en full redogö-relse nästa vecka”, skrev tidningens poli-tiske reporter Suranimala.

Samma dag skrev också Sunday Timesförsvarskorrespondent Iqbal Athas attmordet var på väg att lösas. Omedelbart ef-ter mordet kritiserades det singalesnationa-listiska, marxistiska JVP (Folkets befriel-sefront) starkt, främst från tamilskt håll, för

att partiet hade fört en hatkampanj motSivaram. Partiets propagandachef WimalWeerawansa beskrev i tal efter tal Tarakisom en ”LTTE-terrorist”. Även i partietsegen tidning attackerades Sivaram.Taktiken är inte ovanlig inom politiken i SriLanka. Liknande hatkampanjer har utförtsav president Kumaratunga, bland annat motUNP-politikern Jayalath Jayawardana.

Sivaram har under en längre tid tagitemot direkta och förtäckta hot från den ex-tremnationalistiska delen av de singalesis-ka partierna grupperna. även efter mordetbeskrevs Taraki som en ”terroristjourna-list” av en buddistmunk som företräder denextremistiska singalesiska gruppen JHU.

Tamilnet (www.tamilnet.com) är en ny-hetssajt som ger regelbundna nyheter somrör Sri Lankas tamiler. Den står på LTTE:ssida, men räknas som en av de viktigastenyhetskällorna. Den rapporterar i förstahand om det som rör den etniska konflik-ten, såväl politiskt och ideologiskt som mi-litärt. Under den senaste fasen av kriget varTamilnet en av få nyhetskällor som fannspå plats i stridsområdena.

Reportrar utan gränser (Reporters SanFrontieres, RSF) var till en början mycketkritisk till polisens utredning. Organisation-en var en många internationella som upp-märksammade mordet. Till skillnad frånflera av de andra journalistmorden sattes re-dan från början ett hårt diplomatiskt tryckpå de singalesiska myndigheterna och där-med också på polisen. Sivaram var för kändoch hade för många internationella kontak-ter, för att mordet skulle passera obemärkt inyhetsflödet.

”Mordet på en av de mest framträdandetamilska journalisterna är en enorm förlustför Sri Lankas press. Vad man än kan sägaom hans koppling till de tamilska tigrarna,var Sivaram en briljant journalist”, skrevRSF.

Taraki var kritisk till Karunas utbryt-ning från LTTE i mars 2004. Han tyckte attsplittringen hotade möjligheterna att nå engodtagbar lösning på den etniska konflik-ten. Snart följde dödshot.

Sivaram har ett förflutet inom den mili-tanta tamilska rörelsen PLOTE, en av grup-perna som slogs på 80-talet för en separat

tamilsk stat. I dag är det ett av få tamilskapartier som slåss mot LTTE. Taraki berät-tade att han lämnade rörelsen av hälsoskäl.

Hans stora talang var skrivandet och depolitiska analyserna. Få kunde som han sät-ta fingret just på de viktigaste punkterna.Samtidigt som han hela tiden kunde få in-tervjuer med LTTE:s ledning var han en avfå tamilska journalister som kunde röra sigi alla kretsar i Colombo. En av hans när-maste vänner var Rajpal Abenayake, krö-nikör på Sunday Times, känd för sin bitskahätskhet mot LTTE. Men Sivaram var ald-rig rädd för att föra fram åsikter som varobekväma främst för det singalesiska eta-blissemanget. På så sätt skaffade han siglivsfarliga fiender.

Någon sa att Sivaram skulle ha uppskat-tat om hans vänner skålade för honom, nunär han inte längre finns bland dem. Detskulle han säkerligen ha gjort.

Avvisade falska förhoppningarFramför allt skulle han ha velat leva och seatt konflikten i hans land kom till vägs än-de. Svaret var givetvis tamilskt självstyre ide norra och östra delarna. Men Sivaramtvivlade starkt på att Sri Lankas regeringnågonsin kommer att erbjuda något kon-kret och något tillräckligt. I en av de sistaartiklarna Sivaram skrev förColombobaserade Virakesari, uppmanadehan att inte resa falska förhoppningar hosdet tamilska folket. Var gång de norskamedlarna, med Erik Solheim i spetsen,kom till Colombo skriver tidningarna att nukanske ett genombrott är nära.

I samma stund som kortegen medSivarams kropp under poliseskort lämnadehemmet i Mount Lavinia söder om Co-lombo öppnade sig himlens portar och ettskyfall piskade mot marken. DharmeratnamSivaram begravdes i hemstaden Batticaloa.Vid en ceremoni i de tigerkontrollerade de-larna utanför Batticaloa tillerkändes ocksåSivaram titeln ”Maamanithar”, vilket bety-der viktig människa (för det tamilska folketskamp). Sivarams kropp lindades in i de ta-milska tigrarnas flagga. Närmast sörjandeär hans fru och hans tre barn.

Vid ceremonierna i Colombo ochBatticaloa deltog såväl tamilska som singa-lesiska parlamentsledamöter och även op-positionsledaren Ranil Wickremesinghe.På plats i Batticaloa fanns SunandaDeshapriya, framstående journalist ochrepresentant för Free Media Movement.Personal från armén sägs ha fotograferatalla i sorgetåget. I slutet av maj mördadesDeshapriyas chaufför när han körde orga-nisationens minibuss på en väg iBatticaloadistriktet. Sri Lankas journalisterbehöver allt stöd de kan få.

Johan Mikaelsson,text och foto

Mordet på ”Taraki” kan lösasPå pressfrihetensdag 2004 stor-mades Tarakishem i Colomboav poliser(SYDASIEN2/04). Nästan ex-akt ett år senaremördas han.

Nepal måste bli ettsammanhållet ochfredligt land

Nepals väg in i 2000-talet kan-tas av våld, korruption och maktmissbruk. Landet, vars na-tur och kultur, leder tankarna tillmytomspunna legender, behö-ver komma ur vanmakten och bliett stolt land. Men vad göra närkanske inte ens Mount Everestförblir nepalesiskt?

ÄÄnda sedan The Lost Horizon,James Hiltons bok som lanseradeföreställningen om ett mytom-

spunnet Shangri La kom ut 1933 harmånga människor faktiskt trott att riket ex-isterat i verkligheten och att landet ärNepal, världens enda hinduiska kungadö-me. Nepal är en brokig väv av olika tids-åldrar, festivaler och ritualer. Även om lan-det snabbt moderniserats så är det ännu in-te riktigt redo för 2000-talet. ”Ke garne?”(Vad göra åt saken?).

– 2003 stod jag här tillsammans medkung Gyanendra och hans drottning, vivar helt ensamma, säger Vimalananda, le-dare för Lumbinis munkkloster och pekarpå minnestavlan över Buddhas födelse.När klostret, som byggts på Buddhas fö-delseplats, återinvigdes utlovades Vimala-nanda regeringens stöd.

– Men regeringen gör inget för buddhis-mens sak och numera är Lumbini omring-at av hinduer och muslimer. Jag är den sis-ta munken som är kvar och nu vill jag resatill Sri Lanka. Där tas buddhism på allvar.

Många vill fly Nepal trots de många he-liga platserna för buddhister. Samtidigt ärdet många tibetaner och bhutaneser somsöker sig till Nepal för att undgå förföljelsei sina hemländer.

Annan tidszon än IndienAtt försöka förstå Nepal är en livslång upp-gift. Om man till exempel avtalar tid mednågon får man snart erfara den nepalesiskatidsuppfattningen: personen dyker aldrigupp på avtalad tid. Nepaleser är inte särskiltvana vid att passa tider och lever i högstagrad i nuet. Och för att hålla grannlandetIndien på distans har en särskild tidszon in-förts och som innebär en kvarts (!) tids-skillnad.

Utöver en överväldi-gande vacker natur och kulturella skatter,erbjuder kungariket en serie sociala till-kortakommanden. Det råder ingen fred, detfinns inga pengar, ingen social rättvisa, in-gen fungerande lagstiftning och små utsik-ter till förbättringar.

Endast sju procent av den arbetsföra be-folkningen arbetar inom industri ochtjänstesektor. Resten är sysselsatt med oli-ka kreativa sysslor i städerna eller arbetar ismå självförsörjande jordbruk.

Hälften av Nepals 27 miljoner invånarelever under fattigdomsstrecket, 30 procentav barnen saknar skolgång, 60 procent avkvinnorna är analfabeter och en tredjedelav landets hushåll har inte tillgång till rentdricksvatten.

Till och med vattenkraften, som skullekunna vara en enorm tillgång, är outveck-lad, endast 0,2 procent av den är utbyggd.Det gör att Nepal i stor utsträckning är be-roende av sina grannar, jättarna Kina ochIndien, när det gäller energiförsörjning.

1951 avslutade Nepals kung en lång eraav ett regeringssystem där alla minister-poster ärvdes. Han grundlade en regeringmed parlamentet som bas. 1990 års refor-

15SYDASIEN 2/05

Ett Shangri-la ellerla ellerhelvetet på jorden?et på jorden?

VÄND!

Buddhistmunken Vimalananda är ensamkvar på sitt kloster. Snart flyttar han tillIndien eftersom han menar att buddhisterbehandlas illa i Nepal.

mer innebar en flerparti-demokrati ochkonstitutionell monarki lik en del avEuropas författningar. Men samhället varså underminerat av korruption att en revoltägde rum 1991. Personer som misstänktesför korruption fördes ut på gator och torgdär de tvingades bära ihopbundna skor – ettvanligt sätt att förödmjuka folk i Nepal –och slogs ihjäl.

1996 mobiliserade Nepals maoister enrebellarmé för att bekämpa monarkin –som man kallade ”den feodala elitens van-sinne”. Nu skulle en republik, efter förebil-den Mao Zedongs modell, införas. Kinasoffentliga hållning mot maoisterna är attdock man inte har något samröre med dem.

Sedan revolten har över 12 000 männi-skor dödats. De flesta bor på landsbygdenoch är just de människor som maoisternapåstår sig kämpa för. Många dödas i bom-battacker. Bomberna är vanliga kokspisarsom fyllts med dynamit, spik och sten. Detgör att så fort någon kommer för att köpaen kokspis i någon av Kathmandus ellerPokharas affärer, blir han eller hon direktmisstänkt.

Makt genom våld”Kampen för politisk makt går genom ge-värspipan”, skriver maoisterna på sin blod-röda webbsajt. Pasang, en tidigare för-handlare mellan regeringen och maoister-na, säger:

– I början hade maoisterna stort folkligtstöd, inte minst eftersom folk vet hur kor-rupta politiker och regeringstjänstemän är.Men maoisterna har förlorat sin popularitetpå grund av alla grymheter och det obe-skrivliga våldet på mänskliga rättigheter.De är som en demon som dansar framförögonen på oskyldiga människor. De terro-riserar utan att besegra.

Ofta utlyser de bandhs (strejker) för attvisa sitt inflytande över nationen. MrsParveen är rektor på Baby Angel EnglishSchool. Hon säger:

– Under densenaste strejkensa vi åt barnen attkomma till sko-lan ändå. Menutan skolunifor-mer för att inteväcka uppseen-de. Två dagar se-nare kom maois-terna. De krävdeen stor summapengar som gott-görelse och hota-de att vandaliseraskolan eller ska-da barnen.

Maoisternaberövar barnenderas skolgångoch omvandlar

skolgårdar till militära träningsläger.Själva bor de i norra Indien och skickar si-na egna barn till skolor i Europa och USA.På barnhemmen i Kathmandu trängs barnsom tvingats se på när deras föräldrar mör-dades av maoisterna.

Företagare och affärsidkare måste ocksåbetala regelbundna summor för att slipparepressalier från rebellerna. AmnestyInternational har påpekat den ohållbara si-tuationen för Nepals regering och att någotmåste göras.

Men regeringen är orubblig i sin upp-fattning att man faktiskt har kontroll översituationen. Därmed lämnas befolkningen isticket. Vanliga människor har inga möj-ligheter att hävda sig själva, de saknar de-mokratiska vägar att göra sina röster hörda.Kofi Annan har erbjudit FN-medling vidett flertal tillfällen och maoisterna hävdaratt de är samarbetsvilliga. Men, sägerPasang, deras samarbetsvillighet är svär-dets och inte tuggummits.

Det påstås att Keshav Shtapi, Kath-mandus borgmästare, nyligen ”ombads”av maoisterna att avgå från sin post. Hanvägrade först men sedan hans kollega iPokhara, Nepals andra stad, blivit mördad,trädde han tillbaka.

Hans storstilade planer att hjälpa dehemlösa i Kathmandu och att ta itu medkorruptionen, kommer därför att rinna ut isanden. Han är dock medveten om vart al-

la pengar tar vägen: Till extra bostäder ochsviter till regeringstjänstemän.

Finns det då någon som tar Nepals svå-righeter och framtid på allvar?

– Regeringen har över huvud taget ingavisioner, säger Bandhari, chef för univer-sitetsbiblioteket i Kathmandu.

– Det finns bara en förhärskande tankehos våra ledare. Först och främst tänker depå sig själva och sedan på sitt parti, aldrigpå folket som de satts att tjäna.

Kungen misstänks för mordenKungen har av tradition ett stort inflytandeöver folket och det är många som hoppasatt han ska ställa allt till rätta. Men efter detblodiga dramat 2001 då kronprinsen mör-dade nio familjemedlemmar, så tror mångaatt kung Gyanendra själv låg bakom mor-den på sin brors familj.

Vad än andra tycker så anser kungen atthan har en aktivare roll än vad konstitutio-nen medger. 1 februari 2005 utlyste hanundantagstillstånd och bröt alla telekom-munikationer. Han utsåg ett nytt kabinettsom bestod av trogna politiker för att, somhan sa, ”få ett slut på terroriserandet avoskyldiga människor, utpressningar, mord,hämndaktioner, försvinnanden, grymhetermot lärare och studenter, falska löften ochsabotage av utvecklingsprojekt, åtgärdersom befolkningen är i desperat behov av”.

Den omedelbara reaktionen på undan-

16 SYDASIEN 2/05

FORTS.

Eleverna i Baby English School är lyckligt ovetande om skolled-ningens problem. med rebellernas ekonomiska krav.

Keshav Shtapit var tidi-gare borgmästare iKathmandu, en posthan hotades bort frånav maoisterna.

tagstillståndet var ökade grymheter frånmaoisterna som också tvingade fram en ut-dragen strejk som lade ytterligare börda pådet redan drabbade samhället. Den gordis-ka knuten av kraftlöshet och de mörkaframtidsutsikterna har blivit ännu större.

Den 30 april meddelade kung Gya-nendra att han hävde det undantagstillståndsom infördes för tre månader sedan. Det ärdock fortfarande oklart vilken effekt dettabeslut kommer att ha eftersom kungensamtidigt tycks bibehålla sina extraordinä-ra maktbefog

Enligt S.D. Muni, en av Indiens främstaNepalkännare och professor i internatio-nella relationer, var det påtryckningar frånindiskt håll som tvingade kung Gyanendraatt släppa lite på greppet om landet. Dettaefter att försöken att få stöd från Kina miss-lyckats.

Krishna Prasad Sitoula, politisk leda-re som nu lever i exil i Indien, påpekar attkungen behållit kontrollen över landets po-litiker genom en kunglig kontrollkommis-sion, som kommer att fortsätta vara verk-sam även efter att undantagstillståndet upp-hävts.

Trots alla dystra omständigheter görsändå många försök att leda landet in i enljusare framtid. Exakt hur svårt detta ärmärks i oförmågan att få ner födelsetalen.Frågan har stått högt på den politiska dag-ordningen de senaste femtio åren, ändå för-

dubblades befolkningen mellan 1954 och1991.

Antalet personer över 60 år har ökatmärkbart mycket, en åldersgrupp som harsvårt att anpassa sig till 2000-talets materi-alistiska trend. De unga flyttar till städernaför att söka arbete medan de äldre lämnasensamma och övergivna på landsbygden.Medellivslängden är endast 59 år.

Omkring två miljoner äldre människorfår en pension på 100 rupier i månaden (un-gefär 11 kronor) vilket enbart räcker till treenkla måltider om dagen. Många av degamla struntar i att anmäla sig för pensioneftersom de inte anser vandringen till ettdistriktskontor vara värd ansträngningen.

Fackföreningsmannen Updhyaya sä-ger:

– 90 procent av landets befolkning ar-betar i den informella sektorn. Nu utarbetarvi en plan för dels de tio procent som är for-mellt anställa någonstans, dels en särskildplan för alla andra. Det är första steget motett heltäckande socialt skyddsnät med häl-sovård och pension.

Kastsystemet leverKastsystemet ogiltigförklarades 1967 menär fortfarande en faktor som styr männi-skors liv och som leder till stora orättvisor.Pooja, duktigaste eleven i sin klass, upp-hörde plötsligt med att komma till skolan.Ett äktenskap med en pojke från en lämplig

kast hade arrangerats för den 16-årigaflickan. Snart kommer hon att leva som enslav. Hon kommer att få arbeta som kocka,som städerska och som tjänare i sin mansfamilj. Hennes framtidsutsikter försvinnerframför ögonen på henne.

Även bland tiggare finns undergrupperoch hierarkier och inom politiken är detsqamma namn som återkommer: Joshi,Shreshta, Koirala. Det är inte meriter utankast och förbindelser som ger inflytande –men också pengar.

Ett angränsande problem är könshan-deln. Enligt Ronda som arbetar på en fri-villigorganisation så finns omkring 200000 prostituerade kvinnor. Inom de lägstakasten finns det fattiga och skuldsatta för-äldrar som ibland tvingas sälja sina döttrartill rika indier och araber för att bli skuld-fria. Ofta återvänder kvinnorna från utlan-det efter flera års utnyttjande. Då hamnarde i ännu mer lidande genom den avskysom människorna i deras hemby visar.

Höjd pension = högre priserEn sak som intresserar mannen på gatan ärtidningarnas första sidor. Samma dag sompensionen för regeringstjänstemän höjs, såstiger också priserna på bränsle och trans-porter. Samtidigt höjs också skatterna.Därmed finansieras välfärden för de åld-rande regeringstjänstemännen. Militäreroch polistjänstemän har också en pensionatt se fram emot efter fyllda 58 år. Den ba-serar sig på en obligatorisk försäkring.Shankar Sharma är medlem i den natio-nella planeringskommittén. Hans äger:

– Regeringen har inte täckning för pen-sionsutgifterna.

Men trots planerna för framtiden så kande återstående 90 procenten av befolk-ningen som saknar formell anställning interäkna med någon form av socialt skydds-nät.

Värst är det för kvinnor som drabbas påalla områden: I arrangerade äktenskap,som utnyttjade hustrur, som änkor, som ar-betsdjur, som utnyttjade inom kvinnohan-deln, för alltid beroende av mäns godtyckeoch nycker. De patriarkaliska strukturernakommer dåligt överens med inflytandetfrån kvinnofrigörelsen i väst och fortsätt-ningen in i 2000-talet.

En av få fördelar med Nepals långsam-ma utvecklingstakt är att den ursprungligakulturen hålls vid liv i mer isolerade delarav landet. Men dessa områden är i stort be-hov av snabb utveckling. Mängder av fri-villigorganisationer finns på plats för attupprätthålla den sociala infrastrukturen,särskilt hos de mest sårbara grupperna sominte får något stöd från staten. Kampanjersom går ut på att medvetandegöra befolk-ningen misslyckas ofta på grund av den ty-piska nepalesiska nonchalansen. Om manser till allt som Nepal trots allt har så kundelandet varit Asiens Schweiz. Men landet

17SYDASIEN 2/05

En tredjedel av Nepals barn får ingen skolgång alls. I Kathmandudalen bor deallra fattigaste. Många barn lever som gatubarn.

VÄND!

18 SYDASIEN 2/05

har aldrig varit ett väl sammanhållet sam-hälle och är fortfarande en lös sammansätt-ning av olika kulturer och språk som varie-rar från dalgång till dalgång. När invånarnai de mest avlägsna distrikten reser tillKathmandu säger de att de ”reser tillNepal”.

Urbaniseringen splittrar invanda socialastrukturer samt storfamiljerna med mor-och farföräldrar, föräldrar och barn.

Av Kathmandudalens 1,5 miljoner in-vånare är det bara 300 000 som räknas sommedborgare. Resten är lösdrivare, flyk-

tingar, prostituerade, illegala affärsmän el-ler hemlösa gatubarn.

Nu kan nationens redan svaga själv-känsla vara på väg att få ytterligare enknäck. Kinesiska kartritare håller på medmätningar av Sagarmathas (MountEverest) höjd och position.

Rykten gör gällande att berget saktasjunker och att det rör sig i riktning motTibet och den kinesiska folkrepubliken. Kegarne?

Arne Peter Braaksma,text och foto

Översättning: Katarina Sandström Blyme

Poliser syns överallt i Nepal. Ändå hör explosioner och andra attentat till vardagen, äveni städerna.

Till nyår 2005 lät turistkontoret i Kathmandu göra en stor mandala spå Tamel-torget.

FORTS.

Världsbankenvarnar NepalVärldsbanken överväger attstoppa sina projekt i Nepal ominte de grundlagsskyddade rät-tigheterna i landet respekte-ras. Det meddelade man i mit-ten av mars.

Det internationella samfundet och finans-institutionerna står för över 28 procent avlandets totala statsbudget. Institutioner-nas inflytande över landet är därförenormt, menar många analytiker.

I ett uttalande säger Världsbanken attman noga bevakar händelserna i Nepaloch att banken kan komma att agera inomett par månader.

Världsbankens styrelse har uttrycktfarhågor över säkerhetssituationen i lan-det och ifrågasatt om de pågående pro-jekten kan fortsätta.

Man har även ifrågasatt om Nepals re-gering ska kunna fortsätta genomföraekonomiska reformer.

Ken Ohashi, Världsbankens chef förNepal, säger att den nepalesiska reger-ingen har en till två månader på sig att vi-sa att man tänker arbeta för politiska re-former.

Ohashi sa också att institutionen kom-mer att iaktta om landets nya regering påallvar ämnar leva upp till den ekonomis-ka reformplan som kallas PovertyReduction Strategy, PRS.

Borde fördömt tidigare– Jag anser att detta är ett mycket bety-dande hot från Världsbanken, sägerMark Schneider, vice ordförande förInternational Crisis Group, ICG.

ICG har krävt att Världsbanken an-vänder sitt inflytande för att få ett slut påbrotten mot de mänskliga rättigheterna iNepal.

Världsbanken och Asiatiska utveck-lingsbanken har kritiserats hårt för attman inte offentligt fördömt de odemo-kratiska åtgärder som genomförts efterkuppen i landet den första februari.

Då avskedade landets kung Gyanen-dra regeringen och tog över makten samtbeordrade att ett stort antal politiker skul-le sättas i husarrest. Kungen menade attdetta var nödvändiga åtgärder för att få ettslut på det blodiga maoistiska uppror sompågår i landet.

Undantagstillstånd och censur inför-des och kungen förbjöd all kritik mot sittagerande under de kommande sex måna-derna.

Människorättsaktivister hävdar attövergreppen i landet snabbt förvärratssedan kuppen och att ett stort antal poli-

19SYDASIEN 2/05

Företrädare för den nepalesiskekungens regering har uppmunt-rat civila till vedergällningsak-tioner mot den maoistiska geril-lan – vilket lett till att våldetstegrats ytterligare i det kris-drabbade landet.

I mars sade FN:s människorättskommis-sionär Louise Arbour att Nepal tillsam-mans med Sudan utgör två av de värstaplatserna i världen i fråga om brott mot demänskliga rättigheterna.

FN och biståndsorganisationer hardessutom varnat för att det lilla fatti-ga landet står inför en humanitär kris,och man har vädjat till både landetssäkerhetstrupper och gerillan att inteblockera nödvändiga hjälpsändning-ar, samt att skydda de civila i strider-na.

Uppmaningen komr samtidigtsom medborgargarden dödat 31 på-stådda maoistsympatisörer i det syd-nepalesiska distriktet Kapilvastu.Som hämnd har maoisterna hittillsdödat 16 bybor, samtidigt som tusen-tals människor av rädsla flytt övergränsen till Indien.

Känslorna har svalnat något efteratt säkerheten skärpts betydligt, menläget är fortfarande oroligt.

– Det är alla mot alla, sägerNarayan Prasad Poudel, journalist iTaulihawa, den största staden i distriktetKapilvastu.

Politiska ledare fängsladeSedan den maoistiska gerillan inledde sittså kallade ”folkkrig” 1996 har fler än 12000 människor dödats i strider.

Den första februari i år avskedade lan-dets kung Gyanendra regeringen, fängsla-de många politiska ledare och tog själv

över makten i landet. Han sa sig agera föratt få ett slut på gerillaupproret. Kungensagerande har dock fördömts världen över.

I Kapilvastu har även spänningarnamellan olika etniska grupper ökat.

– Det är mycket instabilt där ute, sägerPoudel.

Allt började den 16 februari då maoisterkidnappade den före detta polisen PremBahadur Bhujel i byn Ganeshpur. Bhujelhade en hög ställning i byn och förbereddesig för ett familjebröllop när han fördesbort. Dagen därpå samlades runt 300 by-bor beväpnade med påkar för att leta efter

Bhujel och hans kidnappare. De hittade ho-nom inlåst i en bur, bunden och förseddmed ögonbindel.

Det som sedan skedde är inte helt klart.Vissa hävdar att byborna först överlämna-de de infångade kidnapparna till den loka-la armén, och sedan krävde att få dem ut-lämnade igen och dödade dem. Enligtandra lynchades kidnapparna direkt.

Ett par dagar senare bröt våldsamheter-na ut på allvar, efter att tre högt uppsatta

ministrar kommit till Ganeshpur från hu-vudstaden Kathmandu och uppmanat by-borna att hämnas på maoisterna.

– Detta eldade upp känslorna, sägerjournalisten Tilak Pokharel, som besöktbyar i området, samtidigt som uppretademobbar dragit omkring.

– Närmare 30 000 bybor har flytt övergränsen till Indien, och många av domkommer nog inte att återvända, säger han.

Uppeldade av regeringens stöd satteman eld på nästan alla hus i byn Hallana-gar, som anklagats för att vara ett starkt fäs-te för maoisterna.

– De första hämndaktionerna motmaoisterna var spontana. Men detsom skedde senare var det inte, sägerPoudel, som även företräder regio-nens avdelning för landets journa-listförbund.

Samtidigt tycks regeringen iKathmandu vara oberörd. Rege-ringens talesman Tanka Dhakal, savid en presskonferens den 18 mars,att byborna tvingats att hämnas i sinönskan att skapa fred.

De bybor som är kvar i Kapilvastumenar att den spända situationensnart kan blossa upp igen genomminsta lilla händelse.

Säkerheten har stärkts i regionenmed upp till 1 200 armésoldater påplats. Byborna frågar sig dock vadsom kommer att ske när dessa solda-

ter tvingas bege sig till andra problemom-råden i landet.

En högt uppsatt polis i Kapilvastu er-känner nu att det var fel taktik att upp-muntra till hämndaktioner mot maoisterna.

– Vi insåg snabbt att situationen gåttöverstyr.

En slutsats som dock inte tycks delas avregeringen i huvudstaden.

Akhilesh Upadhyay/IPS

Regeringen uppmanar till hämnd mot gerillan

tiska aktivister har försvunnit. Hundratalspolitiker och aktivister har gripits och pro-tester har slagits ned med våld.

De medborgerliga rättigheterna harfortsatt att dras in, och landets medier ut-satts för hårdare restriktioner.

Bryssel-baserade International CrisisGroup, ICG, begärde tidigt att de interna-tionella biståndsgivarna skulle agera för attfå ett slut på övergreppen. ICG menar att deviktigaste aktörerna – Indien, USA,Storbritannien och FN – måste samarbeta

för att hjälpa Nepal att hantera det pågåen-de maoistiska gerillakriget.

ICG har bland annat krävt att allt direktekonomiskt stöd till den nya regeringenstoppas.

Vissa länder har reageratVissa länder har redan genomfört åtgärder.Indien, landets mäktiga granne i syd, ströptillfälligt det militära biståndet till Nepaloch Storbritannien har dragit in en planeradförsändelse av militär hjälp.

Även om vissa anser att Världsbankensmeddelande kommit alldeles för sent, såanser Schneider att budskapet i sig är ettsteg i rätt riktning.

– Jag anser att det är ett mycket positivtuttalande. Och jag hoppas att kungen kom-mer att inse allvaret i det och dra tillbakabeslutet att sätta de demokratiska institu-tionerna ur spel.

Emad Mekay/IPS

FOTO: ARNE BRAAKSMA

Mantrat om juvelen i lotusblomman – om mani padmehum – är vida spritt i Nepal. Men fredens och kärlekenslov får oftast stå tillbaka för blodigt våld.

Tidigt på morgonen hörs ettbarn gråta ute i köket. Ett stillasnyftande mot ett hårtstengolv. Halima Lutfa är tjä-nare hemma hos en familj i

Bangladeshs huvudstad Dhaka. I natt harhon drömt om sin mamma som bor i en bysju timmar bort. Hon drömde att hon skrat-tade och lekte med sina syskon. När mor-gonen kommer är drömmen borta, menlängtan hem sitter kvar i bröstet.

Halima Lutfa har aldrig firat sin födel-sedag. Men hon tror att hon är nio eller tio

år, för hon har tappat alla sina mjölktänder.Sedan sex månader bor och arbetar hon hosfamiljen Rahman. Hennes huvudsakligauppgift är att ta hand om familjens ett ochett halvt år gamla dotter, Orini. Honspringer även ärenden, viker tvätt, dukaroch diskar.

Halimas pappa har två fruar. Han jobbarsom cykeltaxiförare och bor med Halimasstyvmor i ett litet skjul i Dhaka. Iblandkommer de och hälsar på för att se hur hon

”Jag drömmer omatt få åka hem”

Halima växer upp som piga

VÄND!

Ute på gården leker några barn . Halima har hänHalima pysslar om familjens 1,5 åriga dotter Orini som ska sova.

Halima är av Bangladeshs miljoner barnarbetar

I Bangladesh beräknas över sexmiljoner barn mellan fem och 14år arbeta och det finns ingen lagmot barnarbete. Sedan 1991finns skolplikt för barn mellansex och tio år, men många harinte tiden eller motivation attbörja skolan. Bildjournalisten Marta El-Hasriföljde Halima Lutfa som är hembiträde hos en familj i Dha-ka.

Halima (längst till höger) tillsammansmed sina kompisar på gatan där hon bor.

ngt tvätt på balkongen. Ibland blir det en stund över för lek, som här på balkongen.

re. Att bädda sängarna är en av hennes uppgifter i familjen hon jobbar hos. Myggnätet håller myggorna och malarian borta.

22 SYDASIEN 2/05

har det. Då lyser Halimas ögon av stolthetoch hon växer flera centimeter. Sin biolo-giska mamma har hon inte sett på flera må-nader. Hon är mycket fattig och bor i en byutanför Dhaka med Halimas storebror ochlillasyster.

Familjen Rahman tog emot Halima föratt hennes styvmor hade jobbat hos demförut. De har redan tre kvinnor som arbetarhos dem. Halima är som deras barn, menhar redan lärt sig att ta ansvar som en vux-en. Hon är väl medveten om att hennesjobb är förutsättningen för att hon ska kun-na äta sig mätt varje dag. Från en journalisti Dhaka får jag höra att man bör betala si-na tjänare minst 900 taka i månaden. Mendet är nog något de flesta inte vet om ellerstruntar i. Halima får 150 taka i månaden,vilket motsvarar omkring 20 svenska kro-nor. Pengarna skickas till hennes mamma.

Trots allt är Halima lyckligt lottad. Honhar någonstans att sova, mat att äta, renakläder att ta på sig. Så ser inte verklighe-ten ut för många av Bangladeshs barn. Ettav 13 barn dör före sin femårsdag.

Vad vill du göra när du blir stor? frå-gar jag Halima.

Hon tittar på mig med sina storarådjursögon.

Har du några drömmar? försökerjag igen.

Hennes blick undrar vad jag vet omöverlevnad, medan hon funderar på vadhon ska svara.

– Jag drömmer om att åka hem, för därkan jag leka. Fast om jag stannar i Dhakakanske jag kan få börja i skolan.

Marta El-Masri,text och foto

Rahmans kampanjhyllad av regeringeni BangladeshFattigdomen är mycket ut-bredd i Bangladesh. Men detfinns även exempel på fram-gångsrika lokala initiativ – ex-empelvis en jordbrukssats-ning som inleddes på gräs-rotsnivå.

H amidur Rahman kom till Chuhor idet nordliga distriktet Rangpur

1990. Hans uppgift var att bistå de lokala

småbönderna med rådgivning och attförsöka utveckla det lokala jordbruket.Inom hans område fanns 23 byar meddrygt 2 500 familjer, varav de flesta hademycket små jordegendomar att leva av.Många av invånarna hade stora problemmed att försörja sina familjer.

– Jag har sett människor som efter endags arbete fått äta ris med enbart litechili. Jag funderade mycket på hur jagskulle kunna hjälpa dessa människor, sä-ger Rahman till IPS.

För tio år sedan lanserade Rahman enkampanj mot fattigdomen. Målsättning-en var enkel: att maximalt och mångsi-digt utnyttja varje centimeter odlingsbarmark.

Kalebass och chilifrukterNu hänger kalebass på gårdarna, kläng-växter löper längs taken. I rabatter växertomater, chilifrukter, bönor och andragrönsaker. Via ledningar förs vatten tillen liten damm där fiskar odlas för att mö-ta behovet av protein bland befolkning-en. Utanför gårdarna växer frukter sompapaya och banan.

När Rahman lanserade sitt projektsatsade han främst på att nå ut till trak-tens kvinnor.

– Kvinnorna förblir hemma medanderas män beger sig till distrikt ochstäder långt borta för att sälja sin ar-betskraft. Dessutom var inte männensärskilt intresserade av mina idéer närjag presenterade dem. Men kvinnornavar mycket intresserade, säger Rahman.

Ali Ahmed från byn Belbari erkänneratt kvinnorna visat sig ha större tålamod.

– De insåg att små satsningar med ti-

den kunde växa sig stora.Den åsikten delas av Sona Mia. – Kvinnor bär fattigdomens största

börda. Barnen vänder sig till sina mam-mor när de är hungriga och kvinnor ärberedda på allt för att få mat till sinabarn, säger hon till IPS.

Rahman stödjer för närvarande 1 200familjer. Och de förändringar han upp-levt sedan arbetet inleddes kompenserarallt det hårda arbete som ligger bakom.

Råd att äta grönsaker nuRashida Begum visar stolt sinagrönsaksodlingar och berättar hur hen-nes familj även föder upp getter och hönssamt komposterar.

– Tidigare hade vi aldrig råd att ätagrönsaker. Men nu kan vi till och medsälja ett överskott. Även för kompostenfår vi bra betalt.

För Marjina handlade det om att bör-ja från noll. Hon ägde inte ens någon enjord utan arbetade som daglönearbetareoch tjänade mycket dåligt.

Men Rahmans kampanj fick henne attlåna en liten jordremsa där hon börjadeodla grönsaker och föda upp kossor. Dethon producerade delade hon med mark-ägaren, som därigenom upplät markenutan att ta ut någon hyra.

I dag äger Marjina en egen kossa ochnågra getter och har till och med råd attbetala hyra för den mark där hon odlargrönsaker och kryddor.

Byarna ligger i närheten av en storväg så det är inga problem att sälja över-skottet.

Rahman har hyllats av landets reger-ing för sina insatser, och projektet harbesökts av många representanter föricke-statliga organisationer.

Den lokale journalisten Mahboob-ul-Islam har på nära håll följt utveck-lingen i Chuhor.

– Den största framgången med dennasatsning är att den ökat medvetenhetenom den egna förmågan. Rahman har bi-dragit till den förändringen endast ge-nom att motivera människor.

Och enligt Rahman själv är det denlokala befolkningen som står bakom ut-vecklingen.

– Jag har bara motiverat och gett demråd, samt försökt bistå med teknisk hjälp.Men det är människorna själva som ska-pat förändringen genom sitt eget hårdaarbete, påpekar han.

Qurratul-Ain-Tahmina/IPS

Småskalig satsning påjordbruk visar resultat

FORTS:

Halima sitter i trappuppgången i huset därhon bor och arbetar. Klänningen är hen-nes finklänning.

23SYDASIEN 2/05

I södra Indien vänder livet lång-samt tillbaka efter tsunamin.Frivilligorganisationen TreeFoundation hjälper fiskare – ochsköldpaddor – tillbaka till havet.

B oats Back to the Sea – ungefär ”TillHavs igen” – stod det på ett handskri-

vet plakat vid det första huset i fiskebynInjambackan femtio meter från stranden.

Det hade gått lite drygt sex veckor sedanfiskarna i Injambackan söder om Chennaiplötsligt på morgonen vid niotiden såg hurhavet drog sig tillbaka för att sedan snabbtkomma tillbaka som en jättevåg som drab-bade besinningslöst.

I Injambackan klarade sig fiskarna efteromständigheterna förhållandevis bra såtillvida att alla lyckades sätta sig i säkerhet.Den materiella förstörelsen var förstås stor– vågen sköljde över husen närmast stran-den, båtarna slogs sönder, nät försvann.Den lokala fiskmarkanden hade varitstängd sedan dess, dels för att fiskarna intekunnat gå ut och dels också därför att detsedan tsunamin funnits ett motstånd mot attäta fisk.

Fem stora fredsduvorKlockan var halvsju på morgonen och detfläktade skönt från havet. Om två timmarskulle det komma att vara för hett för att gålängs stranden där det nu var full aktivitet.Under ett solskydd stod röda plaststolaruppradade och barnen tittade intresserat påfotoutställningen om renoveringsarbetetsom NGO-gruppen Tree Foundation sattupp.

Tree Foundation arbetar tillsammansmed Injambackan och de fyra närmaste fis-

kebyarna som här symboliserades av femstora fredsduvor i vitt tyg som satts upp vidsolskyddet och som fladdrade triumferan-de i havsbrisen I flera veckor hade man nuarbetat för att kunna komma tillbaka till ru-tinerna. Man hade städat rent på stranden,reparerat husgrunder och skadade båtar.Viss ekonomisk hjälp hade fiskarna fåttsom kompensation men knappast så att dettäckte de materiella och ekonomiska för-lusterna. Det handlade om ungefär 2 000rupier per familj, inte en stor summa ensmed indiska mått.

Populär t-shirtI dag var det mesta klart och det var äntli-gen dags – fiskarna skulle återta sin vardag.

– Kom här, sade Prakash, en ung manfrån ett av husen närmast stranden. Han ha-de på sig den t-shirt med Tree Foundationssköldpaddslogga som uppenbart var popu-lär bland folket på stranden.

Han förde oss till en liten bur av grönanät som stod lite längre bort.

– Titta, sa han stolt och visar på en litenbabysköldpadda som sedan i triumf barsner till havet.

Och han tillade:– I morgon kommer vi att kunna bära

ner tolv sköldpaddor till!Förutom att förbättra fiskarnas villkor

arbetar också Tree Foundation med attskydda de utrotningshotade havssköldpad-dorna som lägger sina ägg på stranden.

Under solskyddet började folk samlasoch satt sig tillrätta i de röda plaststolarna.Det blev tal av representanter från TreeFoundation och fiskarna. Presenter deladesut till personer som gjort stora insatser i ar-betet med att få båtarna i skick.

Så började det bli dags för den stora hän-

delsen. En efter en bars båtarna ner tillstranden De såg vid första ansynen lättaoch smäckra ut men skenet bedrar – detkrävs åtta man för att bära en båt. De flestasåg närmast ut som stora kanoter och ärmålade i glada färger. Sammanlagt var detelva stycken som skall ut i havet varav ba-ra en är av den gamla katamarantypen avsammanbundna stockar.

– Men det är den bästa båten, påpekadePrakash.

Gudarna välvilliga?Motorerna hämtades och surrades fast –även på den väderbitna katamaranen. Meninnan båtarna sattes i sjön var man förståstvungen att försäkra sig om gudarnas väl-vilja och visa sin tacksamhet. Vid varje båtbyggde ägaren ett litet sandtempel, lade nerbananer och kokosnötter och tände rökelseoch havsdoften blandades med sandelträ.

Första båten ut var den där fotografenska sitta – naturligtvis skulle denna viktigahändelse dokumenteras. Båtägaren drarigång motorn, farkosten skjuter ut och nuär fotografen redo.

En efter en lyfts båtarna i och glider ut. Ivarje båt står sex till åtta man och snartvimlar båtarna som svarta siluetter i mot-ljuset mot horisonten. Fiskarna har vunnitöver tsunamin.

– I morgon skall båtarna i grannbyn isjön, sa Prakash. Det blir en invigning perdag den här veckan.

Det blev inget fiske sjösättningsdagen –ritualen var mest symbol för segern överförödelsen. Men dagen efter återgick livettill det vanliga för fiskarna i Injambackan.

Birgitta Tingdal, text

Anita Andersson, foto

Fiskarna återtar sin vardagI fiskebyn Injambackan söder om Chennai får fiskarna hjälp från en frivilligorganisation. I februari sjösattes tsunamiskadade båtarunder högtidliga former.

24 SYDASIEN 2/05

Krigsförbrytarna måste straffasoch avlägsnas från offentligaposter. Det anser en majoritetav befolkningen i Afghanistan.Det framgår av en undersökningom vad folk anser skall görasmed de senaste 25 årens af-ghanska krigsförbrytare.

D et betyder att undersökningen i enmycket begränsad grad berör männi-

skorättsövergrepp som kan tillskrivas ut-ländska makters militära interventioner iAfghanistan under den senaste 25-årsperi-oden.

I undersökningen som har genomförtsav Afghanistans oberoende människorätts-kommission vill 90 procent av 6 000 till-frågade personer runt om i landet se demstraffade och inte som presidentkandidater,ministrar eller rådgivare till presidentHamid Karzai.

Folk vill ha rättvisa både vad gäller tidi-gare och aktuella brott mot de mänskligarättigheterna. Det finns dessutom en myck-et stark oro för de pågående övergreppen.

Genomgående har folk inget förtroendeför regeringen, och myndighetspersoneroch till en del även det internationella sam-fundet som inte har gjort något åt att för-brytarna går lösa. Strafflöshet ses allmäntsom en del i det politiska systemet, som be-lönar förövare med maktpositioner trots attde fortsätter begå övergrepp.

Av de utfrågade deltog 2 000 personer ifokusgrupper. Deltagarna var väl medvet-na om vilka rättigheter de borde ha menkänner sig förrådda av makthavarna somskall värna om dessa rättigheter.

De flesta oroar sig mest för den bristan-

de säkerheten och tre fjärdedelar ansåg attsäkerheten skulle öka om krigsförbrytarnaställdes inför rätta inom en snar framtid.Med tanke på situationen sade sig mångavilja ha möjlighet att skydda sig mot god-tyckliga övergrepp från just makthavarna.

Folk anser inte att perioden efter Bonn-avtalet 2001 har fått våldet att upphöra.Många berättade att de nyligen själva ut-satts för övergrepp.

Männen nämnde mest övergrepp underSovjettiden, medan fler kvinnor nämndeövergrepp under mujahedin-tiden (1992-1996). Färre övergrepp rapporterades fråntalibantiden, vid jämförelse med andra pe-rioder, och då i lika stor utsträckning avmän som kvinnor.

Av de intervjuade såg 70 procent sigsjälva eller sin familj som offer för grovamänniskorättsbrott under de senaste 25åren. 500 av deltagarna i fokusgruppernaberättade om släktingar som dödats. Nära400 hade själva torterats eller fängslats el-ler så hade medlemmar i deras närmaste fa-milj utsatts för det.

Saknas motstycke i världenEnligt människorättskommissionen saknasmotstycke vid jämförelse med andra kon-flikter i världen.

– Det är på grund av dessa mujahedinsom många av våra systrar dränkte sig ochkastade sig från hustaken sedan deras hederhade kränkts. Nu är det samma mujahedinsom sitter i toppositioner i regeringen ochhar nominerat sig till valen, sade en manfrån Kunduz.

Deltagarna ansåg att varje regimskiftebara medfört nya övergrepp.

Människorättskommissionens slutsatsär att om regeringen försöker agera mot

förbrytarna skulle det återskapa förtroendetför ledarna.

I stället ses tillsättandet av männi-skorättsförbrytare på höga poster som ettgodkännande av deras kriminella beteende.

– Det finns många kriminella som fort-farande lever här och annorstädes. Statenhar inte ställt dem till ansvar. Även nuskyddar Karzai-regeringen dem, sade enkvinna från Herat.

– I dag är det samma krigsförbrytaresom härskar över folket och har statsappa-raten i sin hand, sade en man från Zabul.

En viktig aspekt med att döma förbry-tarna, som framkom, är att det skulle hind-ra dem från att få politisk makt i framtiden.En stor del av kraven på rättsskipning komjust från folk i regioner där det förekommerkriminell aktivitet från krigsherrars ochandras sida riktat mot befolkningen. Över90 procent av deltagarna i fokusgruppernaville att brotten skall kommas ihåg och do-kumenteras. Tre fjärdedelar av dem för attdet skulle ha en preventiv inverkan i fram-tiden.

– Framtida statsmän skulle lära sig enläxa så att de inte begår samma brott ochfår sina namn nedsvärtade av historien,som en deltagare uttryckte sig.

En del var också rädda för att avslöjasanningen.

– Jag är rädd. Jag kan inte säga sanning-en just nu för då skulle jag omedelbart blihängd, förklarade en kvinna i Khost.

Omkring nio av tio oroar sig för att detkan uppstå ett revanschistiskt dödande omde skyldiga inte ställs till ansvar. Oron förkonsekvenserna av en amnesti är befogad.När den första presidenten efter kommu-nistregimens fall 1992, Mujadiddi, utfär-dade en amnesti tog folk i Kabul saken i eg-

EUbidrar med en miljard euro för atthjälpa Afghanistan att bekämpa

narkotikaproduktionen i landet. Afghani-stans president Hamid Karzai säger attpengarna kommer att bidra till en minsk-ning av opiumproduktionen i landet meden fjärdedel under det här året.

EU-kommissionens ordförande JoseManuel Barroso sade nyligen att pengar-na ska gå till utveckling av landsbygdenmed målsättningen att förmå bönderna attsluta odla opium. Barroso sa samtidigt attpengarna kommer att förbättra hälsovår-den i landet, vars medellivslängd är en av

de lägsta i världen. Biståndsprogrammetomfattar 376 miljoner euro under 2005och 2006, varav 30 procent ska gå till attuppmuntra till alternativa försörjnings-möjligheter för bönder som är beroende avopiumodlingar. Resten av pengarna kom-mer att fördelas längre fram.

Afghanistan är världens ledande pro-ducent av opium. Förra året tillverkadesuppskattningsvis 87 procent av den globa-la opiumproduktionen i landet, varav enstor del var ämnat för den europeiska he-roinmarknaden. Enligt FN stod opium-industrin för närmare 60 procent av

Afghanistans bruttonationalinkomst 2003. President Karzai har förklarat ”jihad”

mot narkotikan i landet.– Utvecklingen har varit god under året.

Jag hoppas att vi kan se en minskning avnarkotikaodlingarna med 20 till 30 pro-cent, sa Karzai i mitten av maj.

Han vädjade samtidigt till EU och detinternationella samfundet i stort att se tillatt landets bönder ges möjlighet att odlaalternativa grödor. Karzai menar att bön-derna odlar opium på grund av att de intehar något val.

Stefania Bianchi/IPS

Afghanska folket kräveratt krigsförbrytare straffas

EU-pengar ska minska opiumproduktionen i Afghanistan

25SYDASIEN 2/05

na händer och dödade många av de gamlaplågoandarna från den kommunistiska sä-kerhetspolisen.

Fyra av fem såg ett behov av en förso-ningsprocess i landet. 40 procent ville atten ”sannings- och försoningskommission”skall ha hand om processen

Många såg eliminering av diskriminer-ing och fördomar mellan folken som enbörjan på att bygga upp förtroende och na-tionell enighet. Deltagarnas inställning,oavsett metod kan sammanfattas i att de al-la anser att det är brådskande att bryta meddet förflutna.

Rättegång inom landetEn majoritet ansåg dock att rättegångarskall begränsas till dem som begått allvar-liga brott samt deras kommendanter ellerbara kommendanterna.

Drygt hälften sade sig inte lita pårättsväsendet och vill ha en domstol medbåde afghanska och internationella doma-re. De flesta vill dock att rättegångarnaskall hållas i Afghanistan.

– De måste ställas inför rätta iAfghanistan så att folk kan se och följa pro-cessen med egna ögon och stämma dem,förklarade en man från Herat.

En kvinna från Kabul påpekade viktenav att ha den i landet så att folk kan vittna.

Fyra av fem utfrågade ansåg att offrenbör få ersättning, men bara en femtedel fö-redrog skadestånd framför rättsskipning.Intressant är att trots att många identifiera-de sig själva som offer så var det inte sigsjälva de tänkte på. De uttryckte en önskanom gottgörelse till de mest behövande isamhället; så som invalidiserade, de somförlorat anhöriga eller familjeöverhuvudenmm. Alltså inte som man lätt skulle kunnatro att de ser det som en chans att få något

för egen räkning.Människorättskommissionen konstate-

rar att alla försök att bygga in mekanismerför ansvar i den politiska processen sedanBonn-mötet 2001 har misslyckats. Bonn-avtalet bejakar ansvar som en princip, mensaknar någon form av mekanism för detta,i motsats till andra aktuella fredsavtal(Sierra Leone, Liberia, Demokratiska Re-publiken Kongo och Burundi).

Dock undveks i Bonn Nordalliansensförsök att få in en klausul om amnesti.Likaså ett försök från FN:s sida att få in enparagraf om ett förbud för regeringen att geamnesti för krigsförbrytelser och brott motmänskligheten.

Försök att utesluta påstådda förbrytarefrån den politiska processen har stött påmånga bakslag. Det första var försöket attutesluta en del av de 50 personer som pre-sident Karzai tillsatte vid den första LoyaJirgan i juni 2002 och som var kända förbrott mot de mänskliga rättigheterna, brottmot mänskligheten och inblandade i nar-kotikahandel.

Kommissionen anser att den totalaavsaknaden av ansvar och att folk tillåts fåmaktpositioner utan att deras tendenser attbegå övergrepp ses över är ett hot motAfghanistans långsiktiga möjlighet att ska-pa en fredlig och stabil miljö för sina med-borgare.

Kommissionen uppmanar presidentKarzai och hans rådgivare att offentligt för-binda sig att gottgöra tidigare brott genomen långsiktig och integrerad strategi, sominnefattar granskning, bestraffning, san-ningssökande och gottgörelse.

Den uppmanar också president Karzaiatt inte tillsätta kandidater som är kända föratt ha begått människorättsbrott och avsät-ta dem som namnges i nyligen publicerade

människorättsrapporter.Mindre än fem veckor efter det att rap-

porten offentliggjordes utnämnde i ställetpresident Karzai den ökände krigsförbry-taren General Rashid Dostum till stabs-chef för den nya nationella armén. Hanssoldater är ökända för plundring massvåld-täkter och avrättningar av krigsfångar.

Åklagarämbete inrättasEtt ”Speciellt Åklagarämbete” med en per-manent specialiserad utredningskapacitetbör inrättas inom två år. Ämbetets mandatskall vara att utreda och åtala tidigare ochpågående massövergrepp, systematiskabrott mot de mänskliga rättigheterna, brottmot mänskligheten eller krigsförbrytelser.De skall också utreda och åtala dem somhotar landets stabilitet.

Inom två år efter upprättandet av dettaämbete vill kommissionen att det upprättasen speciell instans som skall ta upp fall avkrigsförbrytelser, och brott mot mänsklig-heten.

Kommissionen rekommenderar FN ochdet internationella samfundet att hålla re-geringen ansvarig för att strategin genom-förs. Att de skall utöva politiska påtryck-ningar som leder till att folk som begåttmänniskorättsbrott inte tillsätts och att debrottslingar som har statliga uppdrag av-lägsnas från dem.

Kommissionen rekommenderar lokalaoch internationella frivilligorganisationeratt dokumentera människorättsbrott ochuppmärksamma regeringen, den oberoen-de människorättskommissionen och det in-ternationella samfundet om dem. Att deskall förespråka och ge allt möjligt stöd tillgenomförandet av strategin.

Börje Almqvist, text och foto

Affischering inför presidentvalet hösten 2004. Krigsherren Rashid Dostum framställd som respektabel kandidat.

26

D et hör inte till vanligheterna att USAagerar på inrådan av indiska männi-

skorättsaktivister. Men i slutet av mars i årgjordes ett undantag då högerpolitikernNarendra Modi, BJP:s blodsbesudladechefsminister i delstaten Gujarat fick av-slag på sin visumansökan till USA.

Lokala människorättsgrupper anklaga-de Modi för delaktighet i upploppen idelstaten Gujarat 2002 då fler än två tusenmuslimer brutalt mördades.

– Vi förde en intensiv kampanj för attdetta skulle ske, säger Shabnam Hashmi,

ordförande för den lokala organisationenAnhad, som samarbetar med USA-basera-de Coalition Against Genocide.

– Han är ökänd för sin aktiva delaktigheti en av de mest brutala massakrerna mot in-diska medborgare sedan landet blev själv-ständigt 1947, säger Hashmi.

Enligt människorättsgrupper dödadesnärmare 2 500 människor, de flesta musli-mer, i de upplopp som blossade upp iGujarat i början av 2002. Oroligheterna in-leddes efter att 59 hinduiska pilgrimer dö-dats i samband med en tågbrand, som en

muslimsk mobb anklagas för att ha legatbakom.

Modi har förnekat anklagelserna om atthan medvetet valde att inte agera för att fåett slut på mördandet av muslimer, utan harhävdat att polisen agerade resolut. Vittnentill upploppen och människorättsgrupperhar dock sagt att polisen inte gjorde någotför att förhindra att hinduiska mobbar at-tackerade muslimer. I vissa fall sägs till ochmed polisen ha varit delaktiga i våldet.

– Modis hatiska politik bör inte legiti-meras av det internationella samfundet.

SYDASIEN 2/05

Torsdagen den 7 april flaggadeden indiske premiärministernManmohan Singh av den förstapassagerarbuss på 58 år somskulle gå genom det deladeKashmir. Bussen bär även påförhoppningar om att en mjuka-re gränspolitik ska leda till enlösning på den långvariga kon-flikten om delstaten mellankärnvapengrannarna Indienoch Pakistan.

Hur viktig händelsen är bevisas av attSingh vid sitt besök i delstatshuvuds-

taden Srinagar hade sällskap av landetshögsta politiska ledare.

– Fredens karavan har startat och ingetkan stoppa den, sa Singh i sitt tal vid invig-ningen i Srinagar. På TV visades i direkt-sändning hur Singh och hans kolleger ska-kade hand med passagerarna innan bussenrullade iväg på den farliga färden.Islamistiska grupper har lovat att förvand-la bussen till en ”likkista”.

Busslinjens potential som fredsbäraregick inte de militanta grupperna förbi.Dagen innan genomfördes en desperat at-tack mot de väntande passagerarna, sombefann sig på en strängt övervakad tu-ristanläggning i Srinagar. Passagerarnaväntade där på att få börja den 17 mil långaresan över till Muzaffarabad, huvudstad iden pakistanska delen av Kashmir.

Attentatsmännen skadade flera personeroch tände eld på den byggnad där de 21

väntande passagerarna fanns innan de stop-pades av säkerhetspersonal som sköt ihjältvå beväpnade män. Attacken tyckte dockbara befästa viljan hos de indiska ledarnaatt se till att busslinjen verkligen komigång.

– Detta var en desperat respons från demsom inte vill att dialogen fortsätter, saSingh direkt efter attacken.

I Islamabad uttryckte den pakistanskeutrikesministern Khursheed MehmoodKasuri liknande känslor när han till pres-sen sa att attacken var ”obegriplig” medtanke på att de väntande passagerarna baraville få möjlighet att möta sina nära och kä-ra som man separerats ifrån.

Möjlighet till återföreningKasuri har varit djupt involverad i de långaförhandlingar som slutligen ledde fram tillinvigningen av busslinjen, vars passagera-re måste inneha särskilda handlingar för attfå resa med.

Även FN:s generalsekreterare KofiAnnan fördömde attentatet. I ett press-meddelande skrev Annan att busslinjen ut-gör ett verkligt framsteg i dialogen mellanIndien och Pakistan.

Efter frigörelsen från Storbritannien de-lades Indien av religiösa skäl 1947.Maktkampen om Kashmir och dess främstmuslimska befolkning startade direkt efteratt delstatens hinduiske härskare anslöt re-gionen till Indien. Indien och Pakistan harflera gånger gått i krig om det omtvistadeområdet och den kontrollgränslinje som lö-per genom delstaten. Delningen har lett tillatt hundratals familjer splittrats på olika si-

dor av gränsen. För dessa familjer kommerbusslinjen att erbjuda en möjlighet att åter-förenas. De militanta grupperna ser dockpassagerarna som förrädare mot kampenför ett fritt Kashmir. En konflikt som underde senaste 15 åren krävt uppskattningsvis50 000 människors liv.

För Indien och Pakistan, som båda inne-har kärnvapen sedan 1998, ingår busslinjeni en serie av förtroendeuppbyggande åtgär-der som i slutändan kanske kan leda till enlösning av konflikten i Kashmir.

Busstur med högainsatser genomdelat Kashmir

En indisk passagerare vinkar åt folkmassorna

Inget USA-visum för Modi på grund av

27SYDASIEN 2/05

Fortsatt vapenvilavid världens högstbelägna krigszon –Siachenglaciären

E fter att representanter för Indiens ochPakistans högsta försvarspolitiker

träffades i slutet av maj står det klart attden 18 månader långa vapenvilan vidSiachen-glaciären fortsätter. Platsen ärden högst belägna och kanske mest kost-samma konfliktzonen i världen.

I ett pressmeddelande från Indiens för-svarsminister Ajai Vikram Singh ochdennes pakistanske motsvarighet TariqWazim Ghazi säger man att båda sidorbeslutat att lösa konflikten vid Siachen”på ett fredligt sätt” samt att vapenvilanska fortsätta.

Tusentals pakistanska och indiska sol-dater har trots vapenvilan förblivit poste-rade på glaciären, vilken ligger 5 500 me-ter över havet. Fler soldater har avlidit pågrund av den extrema miljön än i sambandmed strider.

Indien ockuperade större delen avSiachen 1984 och tre år senare utbröt blo-diga strider om kontrollen av glaciären.Många analytiker menar dock att platsenförlorade en stor del av sitt strategiska vär-de efter att båda länderna 1998 klev överkärnvapentröskeln.

DemilitariseringSamtalen som nu pågår fokuseras på endemilitarisering av Siachen. Det storahindret för att så ska kunna ske tycks varaatt Indien kräver att den elva mil långagräns som soldater bevakar från båda si-dor formellt ska godkännas, innan en de-militarisering genomförs.

Pakistan hänvisar i stället till en över-enskommelse som gjordes 1989, där mankom överens om att båda ländernas solda-ter ska dra sig längre tillbaka.

Länderna har vid flera tillfällen disku-terat hur man ska kunna demilitariseraglaciären och kunna dra tillbaka sina sol-dater, vilka tvingas befinna sig i en miljödär temperaturen ofta sjunker till mer änminus 40 grader.

Efter ett bottenläge i relationerna 2001då ett krig var nära kom så ett genombrotti januari 2004 då länderna beslöt sig för attbörja förhandla om skiljaktigheterna. Detviktigaste var att man även beslöt sig föratt diskutera den gamla tvistefrågan omdelstaten Kashmir. Förhoppningarna vardärför stora inför mötet om Siachen nu imaj. Ett möte inför vilket pakistanske pre-sidenten Musharraf antytt att en metodför att lösa den långvariga konflikten omKashmir är att göra gränsen mellan län-derna av mindre betydelse.

Ranjit Devraj/IPS

Ett annat initiativ utgjordes av en inbju-dan till den pakistanske presidenten Per-vez Musharraf att resa till Indien för attbeskåda en kricketmatch mellan ländernaden 17 april i den indiska huvudstadenDelhi, som är Musharrafs födelsestad.

Indiska analytiker anser att busslinjenäven kan leda till att en politisk dialogkommer igång med de kashmiriska ledarnai Srinagar.

Detta skulle i sin tur sätta Pakistan un-der press att gå med på en bestående lös-

ning som är acceptabel för alla parter. Suba Chandran, vid tankesmedjan

Institutet för freds- och konfliktstudier,IPCS, påpekar samtidigt att om Indien serbusslinjen som ett mål i sig och inte initie-rar en dialog med kashmiriska ledare ellerbörja förhandla med Pakistan, finns riskenatt slutresultatet bara blir frustration. Ochdärigenom äventyras de pågående freds-samtalen mellan Indien och Pakistan.

Ranjit Devraj/IPS

innan bussen lämnade Srinagar på väg mot Muzaffarabad. FOTO: NARENDRA BISHT/OUTLOOK

Och av den anledningen välkomnar vi deamerikanska myndigheternas beslut, sägerHashmi.

Enligt planerna skulle Modi besöktUSA under fem dagar på inbjudan av ame-rikansk-indiska företagsgrupper, och blandannat talat inför ett förbund för hotellägare,som domineras av personer från Gujarat.Hans ansökan om affärs- och turismvisumavslogs av det amerikanska utrikesdepar-tementet i enlighet med en lag som för-hindrar att visum ska utfärdas till politikersom varit ansvariga för grova brott mot re-

ligionsfriheten. Modi ansökte därefter omdiplomatvisum, men fick även då avslag.

Indiska utrikesdepartementet i NewDelhi beklagade att Modis visumansökanblivit avslagen och hävdade att USA ge-nom sitt beslut visat brist på artighet moten folkvald delstatsminister. Att den avkongresspartiet ledda regeringskoalitionen(som står för en sekulär samhällssyn) idenna fråga valde att stödja Modi har i sigvållat debatt i Indien.

Ranjit Devraj/IPS

massakern i Gujarat

28

Kolkata 11 maj 2005

Det har nu gått ett år sedan det udda ex-perimentet inleddes med en kon-

gresspartistisk minoritetsregering som styrIndien med stöd utifrån av kommunistpar-tiet CPI(M). Regeringens uppträdande harinte kommit att betraktas med gillande avallianspartiet, som öppet beskyllt den föratt ”föra samma gamla skamliga politiksom förr” och som exempel angett an-strängningarna att locka till sig utländskadirektinvesteringar också inom känsligaområden där samhället borde bibehålla fullkontroll.

Det gäller också regeringens positiva in-ställning till privatiseringar och utförsälj-ningar av viktiga offentliga verksamheter,också av sådana som i dag ger vinst, dess såkallade reformering av banksektorn, av-veckling av statliga elbolag och dess sen-färdighet i att agera för att skapa syssel-sättning åt dem som är i mest trängande be-hov av arbete.

Det råder också en total tystnad kringfrågan om att distribuera mark åt jordlösa,kärnfrågan för att genomföra jordreformer,liksom att driva igenom lagstiftning tillstöd för lantarbetare och oorganiserad ar-betskraft. Mycket lite har också gjorts föratt främja landsbygdsutveckling, vattenre-sursutnyttjande och liknande.

Inget att frukta från vänsternKongresspartiet vet dock att man har fögaatt frukta, för hur stort missnöjet än blir kanvänstern inte kosta på sig att fälla regering-en i det att man därmed skulle bereda vä-gen för det ”fascistiska” BJP:s återkomsttill makten.

På andra sidan i detta maktkomplex närsen viss strävan hos de båda kommunistpar-tierna CPI och CPI(M) – båda allierademed kongressregimen – att komma närma-re varandra för att på så sätt bilda en fastmassa representerande en alternativ pro-gressiv makt. Men nedärvd misstro sedandecennier tillbaka inom den kommunistis-ka rörelsen kan inte så lätt överbryggas.

Den politiska situationen i Indien i dagkan ses som en studie av förvirrade rörelserinom snäva ramar, resulterande i ett död-läge både till höger och vänster. Den kon-servativa högerpolen med sin långa erfa-renhet av att leda den nationella rörelsen ärmedveten om behovet av ett populistisktkamouflage för att upprätthålla massornasnedärvda lojalitet, och den radikala oppo-sitionen saknar djuprotat engagemang föratt genomgripande förändra den socialaordningen. Indisk politik är därmed i grun-den reducerbart till att gälla ettriga skär-mytslingar som handlar om begränsadeoch sekundära mål.

Vänsterpolen representerad av kommu-

nisterna å sin sida är på det stora taget han-dikappad av sin ytterligt svaga närvaro i dethindispråkiga hinduiska kärnland som ock-så går under beteckningen Aryavarta – ari-ernas hemvist. Vänstern har aldrig förmåttförankra klassbaserad kamp i Indiens or-ganiska kastbaserade samhällsordning.Därigenom är man dömd till ett utdragetdödläge inom ramen för ett förutbestämtjämviktstillstånd.

Den indiska historien kommer att behö-va antingen en omvälvande omorganisa-tion eller en våldsam påverkan utifrån föratt framkalla en verkligt radikal förändring.Lyckligtvis, eller hur man nu ser på saken,förefaller inga katastrofartade utbrott stun-da inom överskådlig framtid, och såväl na-tionen som dess ekonomi är alltför välförankrade för att lätt låta sig påverkas avexterna faktorer.

Det återstår därför för dagens generationuppfylld av självförverkligande motivationatt framkalla en acceleration av den evolu-tionära processen, även om man misslyck-as med att nå fram till revolutionära di-mensioner. Men kan vänstern vara situa-tionen vuxen? En fråga som bara historienkan ge svar på.

Hoppingivande teckenFör tillfället finns det emellertid vissahoppingivande tecken på nya rörelser i densociala basen. Uråldriga kastbaserade loja-liteter dominerar fortfarande, men med enlägre grad av effektivitet. Exempelvis hål-ler sammanhållningen inom yadava-kasteni Uttar Pradesh och Bihar, liksom kshat-riya-kasten i Maharashtra, på att minska, idet att marginalgrupper börjat alliera sigmed i en del fall med storbondekonglome-rat, och i andra fall med grupperingar be-stående av egendomslösa människor avolika kastursprung, förenade av sin likarta-

de sociala situation. Detta är dock en pro-cess som just börjat, det kommer att ta tidinnan den utvecklas och mognar.

Just nu befinner sig även det hindukon-servativa lägret i problem och oordning, tillföljd av interna motsättningar. Alldelesbortsett från den traditionella spänning somlänge rått mellan BJP:s två starka män, dendiplomatiske A B Vajpayee och puristen LK Advani, har det på senare tid kommit idagen ömsesidiga beskyllningar mellan fö-reträdare för den hinduiska fundamentalis-mens grundval, RSS, och dess öppnamassfront utåt, BJP.

Motsättningarna har djupgående orga-niska och existentiella rötter, i det att le-darna för RSS – fundamentalister som de är– kräver av BJP:s företrädare ett öppet ochkompromisslöst stöd åt sin ideologi, samti-digt som en del av dessa ser sig tvungna attvackla i hållningen och slingra sig i frågorom stenhårda religiösa deklarationer för attinte tappa stöd bland väljarna. I den kon-flikt som uppstått vänder sig grupper av fa-natiska RSS-sympatisörer bort från BJP,trots att ledningen för RSS är angelägenom att bromsa processen.

Indiens social-reformistiska omstruktu-reringsprocess inleddes för övrigt långt ti-digare, jämförbart med andra motsvarandeländer. Faktum är att den satte i gång redanmed britternas kolonialstyre, och dess på-verkan har stadigt menlångsamt brett ut sig.

Det är därför inte att und-ra på att till och med den so-ciala reaktionens krafter in-te är fullständigt immunamot de underströmningar avreformvilja som finns blandfolket.

Ajit RoyÖversättning: Lars Eklund

Ajits krönika

Vänstern vågar inte ta strid

SYDASIEN 2/05

Den hindufundamentalistiska rörelsen RSS mister alltmer sin popularitet, något som letttill konflikt med det tidigare så trogna partiet BJP. FOTO: BHAWAN SINGH/INDIA TODAY

29SYDASIEN 2/05

Upproret 1855 slogs hårdhänt ner, pre-cis som skett med tidigare uppror av

andra stammar, och precis som kom att skemed senare uppror bland närbelägna stam-mar, exempelvis mundafolkets upprorkring sekelskiftet 1900.

På 1930-talet gick en rad stamfolk i om-rådet samman och ställde krav på att bildaen stat eller delstat med det dokumenteradenamnet Jharkhand. Att förverkliga dettalyckades man dock inte med, varken vidIndiens självständighet 1947 eller vid denstora omorganisationen av de indiskadelstaterna som kom till stånd 1955.

Det faktum att området inte var homo-gent språkligt, utan här talades ett stort an-tal olika språk av skilda språkfamiljer, så-som mundari och santali (kherwariskaspråk), oroan (dravidiskt språk), och hindi,bengali och oriya (indoeuropeiska språk)utan klara skiljegränser dem emellan blevden gången den formella orsaken till attkravet avvisades.

Under loppet av 1980-talet fördes kra-vet åter fram, men nu snarare som ett regio-nalt krav än ett rent etniskt, och den 14 maj1990 rekommenderade den parlamentaris-ka Committee on Jharkhand Matters i enrapport till inrikesministeriet att Jharkhandborde utgöra en avgränsad kulturell enhet.Men det är en sak att skriva så i en rapporttill centralregeringen, det är en helt annansak är vad de delstatsregeringar som måstelämna ifrån sig territorium kan förväntas gåmed på.

Endast södra BiharFörst 1994 etablerades därför vad som kal-lades Jharkhand Area Autonomous Coun-cil, som jämfört med de ursprungliga kra-ven endast omfattade södra delen av en en-da delstat, Bihar, vars lokala regering fram-gångsrikt obstruerade rådets verksamhet.Men år 2000 beslutade centralregeringenatt upphöja området till självständig delstatunder namnet Jharkhand.

Sett i historiens flyktiga ljus dröjde detalltså från santalupproret 1855 till novem-ber 2000. Men kan man över huvud tagetdra en rät linje från kravet om Santal Rajtill upprättandet av delstaten?

Denna och liknande frågor diskuteradespå ett seminarium som Institutet för tvär-kulturella och regionala studier vidKöpenhamns universitet anordnade till-sammans med organisationen IWGIA(International Work Group for IndigenousAffairs) den 18 mars i år.

Seminariet hölls med anledning av 150-årsjubileet av santalupproret, och som led ien långsiktig diskussion om hur ur-sprungsbefolkningar kan tillförsäkras soci-ala och kulturella rättigheter.

Tre indiska specialister på området del-tog i seminariet, däribland Amit Prakashfrån Centre for the Study of Law andGovernance, Jawaharlal Nehru University,New Delhi, som diskuterade försök att enastamfolk och lokala kasthinduer. R.K.Bhattacharya, före detta chef för Anth-ropological Survey of India, tog upp ochavlivade myten om icke-hierarkiska stam-samhällen

Slutligen visade Samar Bosu Mullickfrån organisationen Jharkhand Save theForest Movement/Jharkhand Jangal Ba-chao Andolan att den indiska statens försökatt ekonomiskt involvera djungelbefolk-ningen i skogsbruket inte ger dem rimligtsjälvbestämmande i förhållande till denfortsatt alltför dominerande Skogsmyn-digheten, Forest Department.

Mycket har hänt men självbestämman-de för stamfolken är inte något som auto-matiskt följer på upprättandet av en delstat,i all synnerhet inte när grundvalen fördelstaten just är en lokal allians mellanstamfolk och kasthindugrupper.

Peter B AndersenKöpenhamns universitet

Sille StidsenIWGIA

Det indiska spritföretagetUnited Breweries, eller UB somdet allmänt kallas, har nyligengenomfört en serie smarta af-färer som fått mycket upp-märksamhet.

H järnan bakom affärerna är Indiensobestridde spritkung, playboyen Vi-

jay Mallya som är ordförande i UB-grup-pen. Mallya är känd för sitt utsvävande livoch iögonfallande projekt.

Nyligen startade han till exempel ettflygbolag med namnet ”Kingfisher” efterbolagets storsäljande ölmärke, och medunga kvinnliga modeller som flygvärdin-nor. Som ledare för UB gruppen har handäremot gjort sig känd som en slug af-färsstrateg och visionär.

Några av UB:s mest kända spritmärkenär whiskysorterna Bagpiper och MacDowell samt konjaken Honey Bee. Nu harUB gruppen även tagit kontrollen över sinvärsta konkurrent, Shaw Wallace med in-arbetade märken som Royal Challenge ochDirector’s Special.

Kommentatorer anser att UB betalat all-deles för mycket och varnar för en kom-mande likviditetskris. De stora lånen mås-te snart betalas tillbaka och UB är därförberoende av att skaffa en kapitalstark ut-ländsk partner.

Men det som kan se ut som en riskabelsatsning på kort sikt är bara en del av en än-nu djärvare plan där Mallya vill slå ihopUB-gruppens olika företag till UnitedSpirits Limited. Därmed skulle företagetbli den näst största spritproducenten i värl-

den efter det engelska Diageo, med en totalproduktion på runt 60 miljoner lådor spritom året. Det uppskattade värdet på företa-get skulle då landa på över fem miljarderkronor.

Att UB:s expansiva strategi är intressantför aktörer på världsmarknaden visas av attden engelska sprittillverkaren Scottish &Newcastle nyligen köpte 37,5 procent avUBs öltillverkning till ett för UB mycketfördelaktigt pris.

Jan Magnusson

Smarta affärer av Indiens spritkung

Grunden till Vijay Mallyas företagsimperium som expanderar snabbt.

150 år sedan kampen för Jharkhand inleddesI år är det 150 år sedan santa-lerna, ett stamfolk i nordöstraIndien, gjorde uppror med kravom att Santal Raj skulle in-föras, det vill säga ursprungs-befolkningen skulle få mak-ten. Det uppmärksammadesbland annat med en konferensi Köpenhamn.

30 SYDASIEN 2/05

Iden punjabiska byn Nawabpur inträffade1984 en uppmärksammad händelse. Ett

halvdussin kvinnor av låg kast släpades utur sina hem, fick sina kläder avslitna ochtvingades sedan nakna paradera utmed ga-tan. I avsikt att utkräva hämnd för brott motfamiljehedern piskades de slutligen i denlokala basaren. Det hela hade utlösts av atten pojke av lågkastig familj beskyllts föratt ha blivit kär i en flicka av högre kast.

År 2002 i den avsides belägna bynMeerwala, också den i Punjab-provinsen,grät och vädjade den unga flickanMukhtar Mai om nåd sedan hon lyssnattill den dom som utfärdats mot henne av endomare och en jury bestående byns stam-äldste. Domen gick ut på att hon skulle ut-sättas för gruppvåldtäkt i avsikt att skämmaut hennes familj. Hon fördes omgående inett angränsande lerhus där straffet verk-ställdes alltmedan en stor skara människorstod samlad utanför.

Bakgrunden till den bisarra ”rättegång-en” bestod av att medlemmar av mastoi-stammen, av något högre kast, anklagat 12-åriga pojken Abdul Shakoor (Mukhtarsbror) för en utomäktenskaplig förbindelsemed en 22-årig kvinna. Pojken blev illa sla-gen och inspärrad, varefter byrådet, pan-chayaten, sammanträdde och beslutade attfamiljehedern måste hämnas. Pojkens pap-pa Farid beordrades att låta en av familjensfem döttrar ta emot straffet. Om han vägra-de skulle i stället samtliga kvinnor i hansfamilj våldtas. Ställd inför detta ultimatumlät Farid föra sin äldsta dotter Mukthar tillbydomstolen och låta henne utsättas förstraffet.

För att ytterligare förnedra henne ochför att statuera ett avskräckande exempelför andra som eventuellt skulle trotsa de lo-kala makthavarnas dekret, tvingade manefteråt Mukhtar att naken löpa gatlopp mel-lan rader av hundratals åskådare. Hennes

pappa skylde henne nödtorftigt med enschal på vägen hem.

I ännu ett mycket uppmärksammat fallvåldtogs i början av januari 2005 denkvinnliga läkaren Shazia Khalid av enkapten Immad tillhörig säkerhetsstyrkornaDSG (Defence Security Guards) inne pågasraffinaderiområdet i staden Sui iBaluchistan.

Trots att polisen säkrade tydliga bevisför genomförd våldtäkt i Dr Shazias ner-blodade och sönderslagna rum väcktes in-get åtal på grund av att höga officerare iDSG i samråd med ledningen för raffina-

deriverksamheten tystade ner händelsen.Ingen skugga skulle få falla över en man iuniform.

Dessvärre är sexuellt våld och över-grepp mot kvinnor vardagsföreteelse iPakistan. Samhället domineras av feodalajordägare, stammedlemmar och extremt re-ligiöst sinnade män. De nyssnämnda fallenär några få som uppmärksammats rejält,men det stora flertalet fall rapporteras detaldrig om. Flickor våldtas regelmässigt avstorgodsägare och inflytelserika personer.Den pakistanska människorättsorganisa-tionen HRCP) rapporterade om 320 be-kräftade fall av kvinnovåldtäkt från janua-ri till oktober 2004, och därutöver 350stycken gruppvåldtäkter. Andra oberoendepressrapporter uppskattar antalet kvinnorsom utsätts för våldtäkt i Pakistan till cirka10 000 om året.

Hedersbegreppet finns kvarI stamfolksdominerade områden är detstamledare som har den verkliga makten,och deras beslut avgör människornas öde.De flesta familjer väljer att hålla tyst omvad som händer för att inte riskera förlorasin heder. Få kvinnor har modet att brytatystnaden och kräva att rättvisa skipas. Ochskulle de likväl göra det får de uppleva be-svikelse över att gärningsmännen i regelslipper fria. Tvärtom blir det så att offrenstigmatiseras och samhället i fortsättningenbehandlar dem som utstötta.

Hedersbegreppet skiljer sig åt på olikanivåer i samhället. Trots att regeringen re-dan i början av 1970-talet officiellt förbjöddet traditionella rättssystemet i de stam-folksdominerade områdena fortsätter detatt existera, och statsapparaten är oförmö-gen att stå emot de mäktiga stamledarna.

– I de flesta stamsamhällen är hedersbe-greppet starkare än till och med religionen.Hedern förmår män att döda, säger männi-

Ayesha Solangi hade ett arbete sområdgivare men kände sig underlägsen

sina manliga kollegor eftersom hon intekunde läsa och skriva. En dag skrev hon insig vid ett vuxenutbildningsprogram i sinhemstad Sanghar – och det har förändrathennes liv.

– När jag hade lärt mig skriva mitt namnbörjade jag skriva under officiella hand-lingar med mitt namn i stället för att sättadit mitt tumavtryck. Skrivkunnigheten hargett mig ett självförtroende som jag tidiga-

re saknade och vissa manliga kollegortycker inte om det, säger hon.

Solangi har gått på ett av de tio centerför kvinnliga analfabeter som den paki-stanska organisationen Safwco och en ka-tolsk hjälporganisation driver sedan åttamånader. Hittills har de haft 400 elever.Initiativet är välkommet eftersom baraomkring 28 procent av de pakistanskakvinnorna kan läsa och skriva, enligt FN,

32-åriga Ummat bor i ökenområdetAachro Thar i provinsen Sindh. Hon gläds

över att äntligen få lära sig läsa och skriva.– Det första jag ska göra är att skriva ett

brev till mina släktingar i Indien, säger hon. Ummats man är också analfabet. Han gickmed på att hon började i skolan om det inteinnebar att hon försummade sitt arbete medde fyra barnen, hushållet och husdjuren.Nu är han glad för det.

– Du skulle ha sett henne den första da-gen. Hon skakade av entusiasm och vägra-de bära sina böcker själv ifall någon honkände skulle se henne och driva med hen-

Läsprogram förändrar livet för pakistanska kvinnor

Rättvisan vänder ryggen åtvåldtäktsstraffad Mukhtar

31SYDASIEN 2/05

skorättsaktivisten Noor Naz Agha.Det pakistanska rättsystemet är en kom-

bination av islamisk och brittisk lag. Mendärtill finns alltså i stamfolksområdenaruntom i landet ett parallellt system därstamledare avgör rättsfall som kan gällaallt från mord till stöld, och de kan ocksåbestämma om hur människor ska leva.

En framstående jurist karaktäriseradedet övergrepp mot den oskyldiga flickanMukthar Mai som byns stamäldste beslu-tade om såsom varande det mest flagrantaexemplet på hur brott mot mänskliga rät-tigheter och mänsklig värdighet fortlever inpå 2000-talet.

Uppmärksamheten kring Mukhtar Mailedde i alla fall till att polisen till sist tving-ades överlämna fallet till en antiterrorism-domstol i Dera Ghazi Khan. 14 personeråtalades, och en rättegång vidtog som led-de fram till en fällande dom den 31 augusti2002. Sex medlemmar av byäldsterådetdömdes till döden medan sex frikändes.

Domen överklagades dock och efter enny prövning av hovrätten i Lahore frikän-des den 3 mars 2005 ytterligare fem avmännen, medan dödsdomen mot den sjätte,Abdul Khaliq, omvandlades till ett livs-tidsstraff. Hovrättsdomarna Ijaz Chau-dhry och M.A. Shahid Saddiqi skrev i sindom att det inte gick att bevisa att någon irådet verkligen skulle ha beordrat engruppvåldtäkt, och att man över huvud ta-

get inte trodde på anklagelsen att MukhtarMai alls hade utsatts för en sådan.

Mot denna mildare dom reagerade dockomgående Högsta domstolen, som i ett suomoto-förfarande den 14 mars fattade beslutom att verkställigheten av hovrättens dommåste uppskjutas, och samtidigt själv taupp fallet. På order av Pakistans premiär-minister arresterades samtliga anklagadepå nytt.

Ingen vågar vittnaAtt verklig rättvisa nu kommer att utkrävasär dock omöjligt att förutspå. För som ad-vokaten Ghazala Kazilbash, juridisk råd-givare åt Edhi-stiftelsen, desillusioneratpåpekar är det så att gärningsmän i denmån de har pengar och makt lätt köper sigfria från rättvisa. Det är därför de kännersig fria att begå vilka brott som helst.

När Mukhtar Mai utsattes för grupp-våldtäkt fanns exempelvis hundratals åskå-dare som kunnat vittna om händelsen, meninte en enda av dem berättade någonting,eftersom de stod under inflytande av gär-ningsmännen. Mukhtar Mai kämpade en-sam, och det gjorde hon sedan hon hört ta-las om att en flicka som begått självmordefter att ha blivit våldtagen av två stam-medlemmar i en angränsande by. Och detär bara tack vare Mukhtar Mais envetnakamp som fallet slutligen hamnat på högstanivå i det pakistanska rättssystemet.

I fallet med Dr Shazia Khalid har rätts-skandalen kring det skamlösa försöket atttysta ner våldtäkten av mån i uniform utlösten omfattande våldsvåg i Baluchistan, ochi sin tur vållat en politisk och ekonomiskkris för president Pervez Musharraf.

Shazia Khalid hade under 18 månaderarbetat som sjukhusläkare för PakistanPetroleum Limited (PPL) i staden Sui, ochbodde inkvarterad i en personalbostad innepå raffinaderiområdet. Natten till den 3 ja-nuari överfölls hon, våldtogs och lämnadessedan bunden. Shazias man som befann sigutomlands vid tillfället har berättat för-massmedia att hans hustru efteråt utsattsför en rad försök att tona ner händelsen ochbeskriva det hela som ett fall av väpnat rån.Den lokala polisen ska enligt uppgift haväntat en hel vecka med att förhöra ShaziaKhalid, och läkarundersökning företogs li-kaså först flera dagar efter det skedda.

Våldtäkten och den påföljande mörk-läggningen urartade i våldsdåd, sedan mi-litanta medlemmar av bugti-stammen lätavfyra hundratals raketer mot gasraffina-deriet i Sui och allvarligt skadade anlägg-ningen som svarar för en stor del avPakistans naturgasbehov. Det bidrog ocksåtill blottlägga de allvarliga motsättningarnasom existerar mellan militären och den lo-kala administrationen/polisen.

Polisen ville lagföra officerarna i våld-täkten alltmedan armén införde ett land-somfattande förbud för media att namngegärningsmän eller ens identifiera vilken or-ganisation de arbetade för (Pakistans ar-mé).

Konflikten mellan polisen och arménpågick samtidigt som flertalet gasberoendeindustrianläggningar och huvuddelen av deprivata gaskonsumenterna runt om i landetgenomled avbrott i gasleveranserna 14-16timmar om dygnet.

De ansvariga för Sui-raffinaderiet häv-dade till en början att skadorna till följd avraketattackerna var ännu värre än de sena-re visade sig vara, och i det läget förbered-de sig industrin på neddragningar.

ne. Vår son fick följa henne till skolan. Ochnu – nu kan hon både skriva sitt namn ochhjälpa vår son med läxorna. Jag är verkli-gen stolt över henne, säger maken.

Ummat säger själv att utbildningen harförändrat henne.

– Jag brukade vara extremt blyg. Jagskulle ha haft svårt att prata med dig. Detsjälvförtroende jag har fått på dessa få må-nader är enormt, säger hon.

Sughra Khatoon har inte mött sammaengagemang från sin man som Ummat.

– När jag kom hem första gången, heltentusiastisk, och visade honom att jag kun-

de skriva mitt namn så orkade han inte brysig. Han blev irriterad över att jag stört ho-nom när han vilade sig, säger Khatoon be-sviken.

Men trots makens ointresse är hon mo-tiverad att studera vidare. Utbildningen harfått henne att vilja börja läsa koranen. Varjekväll går hon nu till koranläsningarna ibyns lärares hem.

Suresh Kumar, ansvarig för utbild-ningsprogrammet på Safwco, säger att närorganisationerna först började med kvin-noklasserna så mötte de motstånd frånmånga män.

Men genom taktik lyckades de övertygamännen om att det även var för deras bästaatt kvinnorna studerade.

– Vi förklarade för männen och de älds-te i byarna att om kvinnor lär sig läsa ochskriva så blir de bättre mödrar och fruar.

Ett annat problem med att få igång ut-bildningscenter på landsbygden har varitbrist på kvinnliga lärare, berättar Kumar.Ofta kräver männen att läraren ska varakvinna och helst komma från regionen. Detgår inte alltid att ordna.

Zofeen T Ebrahim/IPS

VÄND!

Våldtäktsmännen i Mukhtar Mai-fallet isamband med hovrättsförhandlingen iLahore. FOTO: HERALD

Rajani Pandit är obotligt nyfi-ken och besatt av att ta redapå sanningen. Men denna lägg-ning var yrkesvalet självklart.Hon är privatdetektiv, Indiensförsta kvinnliga.

R ajani Pandit kommer till vårt möteklädd i en vacker svart sari med guld-

inlägg. Hon berättar att hon är på väg till etthemligt uppdrag, men vill inte tala om var,för som privatdetektiv är diskretion ennödvändighet. Skulle hon avslöja klientensnamn skulle telefonen sluta att ringa. Honberättar dock att det är en societetsmiddagdär hon diskret skall observera gästerna.

Sedan Rajani Pandit för 15 år sedanöppnade sin byrå har hon haft många för-klädnader: hon har utgett sig för att varaastrolog, blind, galen och under ett av sinafarligaste, men också intressantaste upp-drag, spelade hon hembiträde för att fåfram sanningen om vem som låg bakom ettmord på en far och hans son. Rajani tog an-ställning som husa hos frun till den mörda-de mannen och sonen.

Lät kökskniv fallaEfter fyra månaders spaning listade Rajaniut att det var hustrun och hennes älskaresom begått dådet. En kväll då hustruns äls-kare besökte lägenheten lyckades Rajanibanda deras avslöjande samtal med en doldmikrofon. Mitt i deras konversation togbandet slut och bandspelaren gjorde ettklickande ljud. Hustrun blev misstänksamoch krävde en förklaring av Rajani varifrånljudet kom. Rajani lät då en kökskniv fallapå sin egen tå så att hon började blöda. Påså sätt fick hon en ursäkt att lämna lägen-heten och kunde ringa polisen.

Är du aldrig rädd, frågar jag?– Jag har ingen fruktan för döden, säger

Rajani och skruvade på sig. Hon var litestressad och orolig för att komma för senttill vår intervju.

Hon är full av energi och inte alls blygsom många indiska kvinnor är vid mötenmed okända män. Hon tittar mig rakt i ögo-nen och förklarar att jobbet som privatde-tektiv är hennes liv och att hon därför be-slutat sig för att inte gifta sig. Att kombi-nera ett liv som kvinnlig privatdetektiv ochmoder är än så länge svårt i Indien. Hon er-

känner dock att många av hennes klienterförälskat sig i henne.

– Jag har haft stunder av frestelser, sä-ger hon på ett litet kryptiskt sätt. Men minafötter står stadigt på jorden och det endasom kan få mig att engagera mig till hund-ra procent är mitt arbete.

Bröllop är ironiskt nog en av hennesstörsta inkomstkällor. Bombay (Mumbai)är en megastad och den sociala kontrolleninte lika stor som på mindre orter. Därför ärdet svårt att ta reda på eventuella svärsö-ners eller svärdöttrars bakgrund. Föräldrarsom vill gifta bort sina söner och döttrarvänder sig därför till Rajani för att honskall ta reda på om bruden eller brudgum-men verkligen är den person han eller honutger sig för att vara.

Är det sant att de äger ett företag?Stämmer det att de inte har någon flick-vän? En gång avslöjade Rajani att denflicka som skulle gifta sig inte alls var denblyga jungfru hon påstod sig vara, utanjobbade som callgirl och att hon hade varitgift flera gånger. Enda anledningen till atthon ville gifta sig var att lura pengar avsvärföräldrarna. Det har förekommit fall,berättar Rajani, där hustrun sålt lägenhetenoch rymt med pengarna då maken varit påtjänsteresa.

Rajani får också många samtal frånhustrur som misstänker att maken har enälskare och från oroliga föräldrar som villveta vad deras barn syssla med på fritiden.I Bombay jobbar ofta båda föräldrarna ochdärför vet de inte vad deras barn gör underdagen.

Att spionera på andra människor haraldrig bekommit Rajani. Hon påstår att honalltid varit sådan, rent utav besatt av att tareda på sanningen och aldrig brytt sig omvad folk tyckt eller tänkt om henne.Kanske intresset för brott också har att gö-ra med att fadern var polisbefäl och att hanmånga kvällar tog hem sitt arbete och lillaRajani fick höra historier om hur han löstemordfall.

Hon berättade att hon som liten ofta fickstryk för att hon var för nyfiken och fråg-vis. Men det var så att hon inte kunde få nå-gon ro i kroppen om hon inte fick reda påhur det låg till. Denna envishet och inne-boende behov av att alltid avslöja lögnerförsatte ibland hennes föräldrar i pinsam-ma situationer. När Rajani var 13 år gam-

32 SYDASIEN 2/05

Nationen förberedde sig på en energikris.Armétrupper skickades i stor skala till

Baluchistan för en operation som enligtförre provinsguvernören Nawab AkbarKhan Bugti skulle komma att rikta in sigpå att undanröja och döda framstående ba-luchiska ledare. Khan Bugti hävdade ock-så att 3 000 soldater och 12 stridshelikopt-rar skickats till Sibi, som komplement tillde 7 000 soldater i gränspolisen som fun-nits i bugti-regionen sedan tidigare och de750 man i säkerhetsstyrkan i Sui.

– Vi står under belägring och kommeratt utsättas för en militär insats. Ingen vetvem som kommer att få leva och vem somska röjas ur vägen, sade Khan Bugti.

Musharraf uttalade själv en varningmed samma innebörd ett par dagar tidiga-re:

– Vi lever i en ny tid nu, det är inte läng-re som på 1970-talet. Separatisterna kom-mer inte ens att förstå vad som drabbardem.

Inför detta hot påpekade flera baluchis-ka ledare, däribland sonen till NawabKhair Buksh Marri liksom veteranpoli-tikern Mir Hasil Bizenjo, för Musharrafatt inte armén heller kommer att förstå vadsom drabbar den.

– Visste ni vad som hände med Sui-raf-finaderiet, frågade Hasil Bizenjo, och til-lade att också nationalisterna av i dag ärförsedda med vapen tillverkade 2005 ochinte med gevär av 1970-talssnitt.

En politisk kris hotade sedan AltafHussains Karachi-baserade parti MQMförklarade sig vara helt emot militärensoperation, och hotade med att dra sig ur re-geringskoalitionen om den ändå genom-fördes.

Allt detta sammantaget gjorde att re-geringen tvingades tänka om. En appellutgick till våldtäktsmännen att ”frivilligt”träda fram och försvara sig. Musharrafkallade våldtäkten av Shazia Khalid en av-skyvärd händelse, och svor att de skyldigaska straffas. Samtidigt förklarade handock att alla anklagelser mot den utpekadearméofficeren var grundlösa.

En natt i mars lämnade så plötsligt DrShazia och hennes man landet och for tillLondon. Hur detta kunde ske och vemsom tvingade iväg dem är frågor som ing-en kunnat svara på.

En baluchisk nationalistledare hävdadeatt protesterna mot Dr Shazias våldtäkthöll på så länge som de gjorde därför attregeringen komplicerade fallet genom attförsöka försvara en anklagad som tillhör-de en ”helig” institition. Nu har alltså off-ret tvingats lämna landet. Frågan om våld-täkt har begravts och andra frågor har lyftsfram i förgrunden. Någon rättvisa kommerDr Shazia aldrig att få. Var hon nu kan tän-kas befinna sig.

Rana RizviÖversättning: Lars Eklund

FORTS. Rajani Pandit densanningssökandeprivatdetektiven

mal var familjen bjuden på ett bröllop.Rajani upptäckte att de fina gåvorna intealls var så värdefulla som värdarna påstod.Den lilla flickan berättade gladeligen förgästerna om presenternas rätta värde. Honfick en ordentlig åthutning av de generadeföräldrarna. Men Rajani försvarade sigmed att hon bara hade sagt sanningen somvar uppenbar för alla bröllopsgäster.

Hennes sätt att rakt ut tala om vad hon

tyckte och sitt förakt för falskhet gjordehenne inte populär i skolan. Hon fick i allafall några vänner genom att hjälpa enklasskamrat från att hamna i dåligt säll-skap. Rajani hade observerat att en skol-kamrat från en respektabel familj hadekonstiga vänner. Ofta reste hon iväg medmystiska män på motorcykel.

Rajani kunde naturligtvis inte låta bli attundersöka vad som egentligen pågick och

fann till sin stora förfäran att skolkamratenjobbade som callgirl. Hon tipsade flickansföräldrar som först blev arga på Rajani föratt hon hade följt efter deras dotter, men dåderas egna efterforskningar visade attRajani hade rätt bad de om ursäkt.

Det fall som skulle staka ut Rajanis livvar en förfrågan från en bekant som villeveta mer om den man hans syster skullegifta sig med. Det tog inte lång tid förRajani att ta reda på att den tilltänkta brud-gummen redan var gift. Brodern till brudenvar journalist och han blev så imponerad avden unga detektiven att han skrev en artikelom henne.

Uppdrag strömmar inEfter publiceringen kom det fler förfråg-ningar om uppdrag och när Rajani slutadecollage startade hon detektivbyrån RajaniInvestigation Bureau som i dag har sex an-ställda, två av dem kvinnor. Sedan startenhar hon löst närmare 3 000 fall. Hon haräven skrivit en bok om de mest spektaku-lära fallen.

Hennes klienter kommer från alla klas-ser i samhället, från hemmafruar till film-stjärnor som Madhuri Dixit. Ena väggenär prydd med pressklipp från de indiska tid-ningar som skrivit om henne. I ett vitrin-skåp har hon samlat alla de utmärkelserhon fått som affärskvinna. Hon är numerakänd och har fått erbjudanden att spela sigsjälv i en TV-serie, men tackade nej, oroligför att kändisskapet skulle förstöra hennesmöjlighet att jobba vidare som privatde-tektiv.

Rajani säger att hon är stolt över att, somhon uttrycker det, hjälpa människor att lö-sa problem som de inte kan gå till poliseneller läkare för att få lösta – till ett pris för-stås.

– Detektiver är födda, inte gjorda, sägerRajani, med en väl inövad formulering somhon sagt till nästa alla journalister enligt deurklipp som hänger på väggen. Men tilläg-ger att kvinnor är bättre detektiver därföratt de är duktigare på att observera andramänniskors beteenden.

Pär Janson, text och foto

33SYDASIEN 2/05

PÄR JANSSONBombay – Indiens framtid.CKM

Pär Jansson har länge fascinerats avIndiens mest kosmopolitiska storstad,

Bombay och har under de senaste 10 årentidvis varit bosatt i staden. Det har resulte-rat i rappa och kunniga reportage och ar-tiklar som publicerats i svenska tidningar,inte minst här i SYDASIEN.

Ett antal av dessa reportage har nu redi-gerats om och på ett förtjänstfullt sätt vävts ihop till en bok om en stad fylld av

drömmar och framtidsförhoppningar, därallt är möjligt, där människor av skilda re-ligioner tills rätt nyligen levt i harmoni, ochdär avvikande levnadsmönster såsom ho-mosexualitet accepteras.

Det är också Bollywood-filmens hem-stad, och Pär berättar om fängslande mö-ten med dess stjärnor. Men han behandlarockså hur en chauvinistisk hindunationa-lism alltmer fått fäste i staden, med följd atttolerans ersatts av hätska kampanjer medreligiösa förtecken.

Författaren ser bytet av officiellt namn

på staden som genomfördes 1996 (tillMumbai) som en del i detta försök att rase-ra stadens öppna karaktär. Han väljer där-för medvetet, liksom större delen av dessinvånare, att konsekvent bibehålla dengamla stavningen Bombay.

Lars Eklund

Rajani Pandit startade sin detektivbyrå för15 år sedan. Hon är Indiens första kvinnli-ga privatdetektiv.

SYDASIENs läsare erbjuds köpa bo-ken till specialpriset 90 kronor. Sättin pengar på postgiro 795496-9(SYDASIEN). Ange ”Pärs bok”.

34 SYDASIEN 2/05

Med hänvisning till ett antal forskarehävdade för några månader sedan

journalisten Bertil Falk i tidningenDagens Nyheter, i en artikel kallad ”Som-liga gudar syns bäst från sattelit”, att detnumera finns vetenskapliga belägg för attSaraswati en gång i tiden faktiskt flöt sam-man med de andra två floderna iAllahabad. Digitalt behandlade sattelit-och radarbilder har avslöjat underjordiskautrymmen i Tharöknen (i Rajasthan ochHaryana, långt från Allahabad som ligger idelstaten Uttar Pradesh).

Med hjälp av C14-prover ska forskarevid Bhaba Atomic Research Centre ha på-visat att grundvattnet i dessa utrymmen ”är

ett par tre tusen år gammalt, vilket stämmerbra med tidpunkten för Saraswatis försvin-nande”. Forskarna tycker sig alltså ha fun-nit spår efter den Saraswati som omnämnsi vedaskrifterna.

Men om Saraswati kan spåras tillTharöknen kan den väl omöjligt ha flutitsamman med Ganges och Yamuna vidTribeni i Allahabad? Jo, enligt Falk hardenna motsättning visat sig vara skenbar.Med hänvisning till forskarna GFeuerstein, S Kak och D Frawley påpe-kas att Saraswatis tidigare biflod, Sutlej,under historiens gång ändrat riktning och istället förenat sig med Yamuna. ”Medandra ord har det vatten som skulle ha run-

Protester motdansförbud påMumbais barerI april månad i år förbjöds dansande

flickor på barerna i Mumbai. Förbudetär ett hot mot omkring en miljon männi-skors försörjning, menar kritiker.

I början av maj demonstrerade därförminst 10 000 dansflickor i Mumbai motförbudet. Totalt har omkring 80 000 flic-kor och kvinnor försörjt sig genom attdansa på någon av jättestadens barer, ettförbud som också drabbar managers, bar-tenders, kypare, dörrvakter, utkastare ochandra som direkt eller indirekt arbetat in-om branschen. En försiktig uppskattningav hur många som förlorar jobben pågrund av förbudet är en miljon människor.

Det finns över 700 barer i Mumbai därflickor enligt bestämda scheman dansarför gästerna. Många av numren utförs tillmusik hämtad från stadens enormt popu-lära filmindustri. Bargästerna ger sedlarom de uppskattar dansen och gästernauppmuntras att dricka mer av uppträdan-dena. Vissa av de kända dansbarerna somCarnival och Topaz omnämns i guide-böcker för turister. Andra har dåligt rykteoch uppges erbjuda ”extra aktiviteter” tillrika gäster, som inbegriper allt från politi-ker till kriminella. Konservativa grupperhävdar att dansbarerna är en grogrund förbrott och prostitution och har krävt att deska förbjudas.

Danserskorna kräver kompensation ef-tersom deras arbeten plötsligt försvinner.De har samlats i en fackförening som heterBharatiya Dance Bar Girls Union, BGU,och kräver rehabilitering som omfattarminst tre månadslöner från delstaten.

Biträdande regeringschefen i delstaten,R.R. Patil, har sagt sig vara villig att be-tala ut kompensation men bara till flickorsom är födda i Maharashtra. Majoritetenav dansarna kommer från andra indiskadelstater som Andhra Pradesh och UttarPradesh eller från grannländer som Nepaloch Bangladesh. I april reste därför en de-legation från BGU till New Delhi för attförsöka få hjälp från kongresspartiets ord-förande Sonia Gandhi. Både hon och pre-miärminister Manmohan Singh har före-språkat humant genomförda reformer, ochde har redan blandat sig i den lokala re-geringen i Maharashtras agerande en gångtidigare. Då gällde det de brutala rivning-arna av slumområden i Mumbai.

Julio Rebeiro, Mumbais före detta po-lischef som blivit känd för sitt korståg motden organiserade brottsligheten i staden,är också kritisk till förbudet.

– Flickor utan hopp hamnar i händernapå hallickar och bordellägare, säger han.

Ranjit Devraj/IPS

I Indien är Saraswati känd som flod och gudinna. Saraswati om-talas redan i de vediska skrifterna och flyter enligt en mycketkänd myt samman med floderna Ganges och Yamuna vid Triveni,i närheten av Allahabad. Detta är en av Indiens – och världens –mest välbesökta pilgrimsorter. Sammanflödets rituella betydel-se är därför uppenbar. Men trots att många hinduer hävdar attSaraswati existerar som en osynlig underjordisk flod är det, rentempiriskt, bara Ganges och Yamuna som i dag kan observerasvid ”treflodsmötet”. Som ofta är fallet tycks myten alltså intehelt och hållet överensstämma med verkligheten.

Myter blir sanna i

FOT

O: A

NE

TT

EE

RL

AN

DSS

ON

35SYDASIEN 2/05

nit i Saraswatis gamla flodfåra i väster istället tagit vägen österut”.

Detta låter inte orimligt, eftersom såda-na förändringar av flodernas flödesriktninghar varit, och fortfarande är, vanligt före-kommande på den indiska subkontinenten.Det nuvarande Bangladesh är till exempeli hög grad en produkt av att Ganges huvud-fåra under Mogulperioden ändrade rikt-ning från Bhagirathi-Hooghly (som passe-rar Kolkata i Västbengalen) till det flödesom i dag är känt som Padma och som iBangladesh förenar sig med Brahmaputra(eller Jamuna) och Meghna.

Det aktiva deltat i Bengalen har sedanunder århundraden förskjutits österut.Minnet av många sådana landskapsföränd-ringar, vilka ägt rum genom sedimenteringoch erosion, lever bland bengalerna vidarei myter, sånger och berättelser.

Problematiskt påståendeMen trots att myterna alltså kan vara verk-lighetsförankrade är det ytterst problema-tiskt att som Falk, och de forskare han hän-visar till, påstå att hinduernas uråldriga fö-reställning ”sammanfaller med den moder-na forskningens rön” och att myten i dettaavseende ”har förenats med sin verklig-het”. Denna upptäckt torde nämligen intevara resultatet av någon spännande och li-te kuriös tillfällighet. Att få myt och veten-skap att flöda samman är snarare såväl ut-gångspunkten som slutmålet med denverksamhet som bedrivs av forskarnaFrawley, Kak och Feuerstein. De är samtli-ga kända företrädare för den ”vediska ve-tenskapen”.

I sin bok From the River of Heaven skri-ver Frawley att den vediska vetenskapen ären andlig vetenskap som omfattar livet i sinhelhet och förbinder oss med evigheten påalla nivåer (a spiritual science encompas-sing the whole of life and linking us up tothe eternal on all levels, 1990: 22).

Den vediska vetenskapens grundtankeär att Rig Veda, den äldsta Vedaskriften,liksom Upanishaderna och andra religösaurkunder i själva verket innehåller moder-na vetenskapliga rön inom ämnen som fy-sik, astronomi, matematik och logik. Allväsentlig kunskap finns där, om än i kodadform. I The astronomical code of the RigVeda (1994) menar sig till exempel Kakfinna ”astronomiska koder” i designen påde altare som användes vid vediska offer.

En av den vediska vetenskapens argastekritiker heter Meera Nanda. Hon är utbil-dad mikrobiolog, men har under senare tidägnat sig åt Science & Technology Studies(STS) vid Rensselaer Polytechnic Institutei USA. I sin utmärkta bok Prophets FacingBackward – Postmodern Critiques ofScience and Hindu Nationalism in India

(Rutgers University Press, 2003) granskarhon bland annat den forskning Frawley,Kak och Feuerstein bedrivit.

Frawley presenteras som ”en ameri-kansk hindu som driver ett ashram för ve-disk astrologi i Kalifornien”. Nanda tyd-liggör också den vediska vetenskapenskopplingar till hindunationalismen. Honpåpekar bland annat att Frawley själv harbeskrivit sig och sina kollegor som ”intel-lektuella kshatriyas” – det vill säga som”krigare” i termer av den indiska hierarkinsfyra varna eller ”kastgrupperingar” – varsfrämsta uppgift är att försvara den hinduis-ka kulturen mot indiska liberaler och marx-ister och mot eurocentriska stereotyperutomlands.

Den vediska vetenskapens företrädareförvandlar helt enkelt sin religions mythostill den moderna vetenskapens logos.Detta, som enligt religionshistorikernKaren Armstrong är karaktäristiskt för allfundamentalism, leder till en nedvärderingav såväl tro som vetenskapen.

Den historiska och geografiska identifi-eringen av Saraswati blir viktig då man sö-ker länka samman Rig Veda med den äldreIndus-, eller som man nu säger, ”Indus-Saraswati-civilisationen”. Detta tvåflods-land betraktas inte bara som det modernaIndiens urhem, utan som hela den indoeu-ropeiska civilisationens vagga. Utifrån det-ta synsätt tar Frawley och hans anhängareäven avstånd från ”den ariska invasions-teorin”, det vill säga den mer vedertagnaåsikten att arierna anlände till området sominvandrare från Centralasien.

Politisk strid om astrologiUnder senare år har den vediska vetenska-pen varit omstridd på högsta politiska nivåi Indien. I april 2001 lyckades den indiskarymdforskningsorganisationen skriva his-toria genom att skjuta upp en sattelit i enbana 36 000 km över jorden. Tre månadersenare föreslog hindunationalistiska Bha-ratiya Janata Party (BJP), som då hademakten, att vedisk astrologi skulle införassom vetenskapligt ämne på indiska univer-sitet.

Förslaget var kontroversiellt. Kritikernaville förstås försvara det indiska utbild-ningssystemets sekulära och vetenskapligakaraktär. Att staten ville tillskriva astrologivetenskaplig status sågs i förlängningensom ett allvarligt hot mot de demokratiskaoch sekulära principer som varit grundläg-gande för indisk politik sedan självstän-digheten 1947. Det slutade med att BJP gavvika och gick med på att introducera astro-logi som ett humanistiskt, snarare än na-turvetenskapligt, universitetsämne.

Man kan fråga sig hur hindunationalis-men och den vediska vetenskapen ändå fått

en så stor betydelseoch acceptans.Enligt Nanda är denfrågan relaterad tilldet ofta välvilliga,men politiskt ochintellektuellt naiva,jämställandet av al-la kulturer och kun-skapstraditioner, in-klusive vetenska-pen. Denna långtgå-ende kunskapsrela-tivism eller ”episte-mologiska jämlikhet” spårar hon bland an-nat till det så kallade ”starka programmet”inom kunskapssociologin. Samma tankeförenar många samtida idéströmningar ioch utanför Indien.

I sin skepsis mot ”den västerländska ve-tenskapliga sanningen” kan således akade-miska företrädare för postmodernism,postkolonialism och social konstruktivismförenas med hindunationalister och andrareligiösa fundamentalister, men också medmer vänsterinriktade, antiimperialistiska,ekologiska och feministiska organisationersom vill värna olika alternativa och lokalakunskapstraditioner. Deras gemensammafel är, enligt Nanda, att de inte inser attIndien behöver mer vetenskap, upplysningoch verklig sekularisering, inte mindre!

Nanda menar också att företrädarna förden vediska vetenskapen lanserat sinaidéer genom att skickligt utnyttja männi-skors öppenhet för multikulturalism och”radikalt alternativtänkande”, inte minstinom den nordamerikanska media- ochuniversitetsvärlden.

Efter senare decenniers erfarenhet avafro-centrism och feministisk epistemolo-gi tycks många människor nu anse att detinte kan skada med lite indo-centrism. Enliknade resonansbotten för vedisk veten-skap finns säkert bland många svenskar.Förhoppningsvis utnyttjas den inte medve-tet av journalisten Bertil Falk.

Jan Johansson

Köp Saikals bok omAfghanistans historia❏ SYDASIEN säljer för närvarandeAmin Saikals utomordentliga bok”Modern Afghanistan. A History ofStruggle and Survival” utgiven på Tau-ris förlag. Boken som anmäldes av LarsEklund i nr 1/05 under rubriken ”Stor-maktsspel och polygami förödande förAfghanistan” säljs till specialpriset 400kronor. Beställ via postgiro 795496-9(SYDASIEN), ange ”Saikal”.

”vedisk” vetenskap

Meera Nanda – den”vediska” vetenska-

pens främsta vedersakare.

FOTO: BEHNOUSH PAYVAR

36 SYDASIEN 2/05

På ett tak i staden Rajsamand sitter engrupp kvinnor i olika åldrar och berät-

tar historier. De har kommit från byar i när-heten för att liksom jag delta i mötet somhålls varje månad av ENSS – en organisa-tion som arbetar med änkor och skildakvinnor i delstaten Rajasthan, nordvästraIndien. Historierna är deras egna, intesärskilt muntra och många påminner omvarandra.

Marju, en ung kvinna i ljusblå sari resersig med värdig min.

– Efter mitt giftermål flyttade jag till mi-na svärföräldrar och efter ett år födde jag endotter. Min man sa att han ville ha en sonoch slog mig. Fyra år senare födde jag endotter till. När hon bara var fem dagar kas-tade han ut oss och tog sig en andra fru. Nubor jag hos mina föräldrar.

Hennes röst låter spänd och hon rör intemycket på munnen när hon pratar. Kvin-norna lyssnar uppmärksamt och hyssjar pånågon som avbryter henne. Nerifrån gatanhörs trafikens buller och den eftermid-dagsheta luften andas avgaser. Uppspändatygskynken i rött och gult sprider ett varmtljus över allvarliga ansikten.

Kämpar mot byråkratinTillsammans med några andra kvinnor frånENSS polisanmälde Marju sin man menhan släpptes sedan mot borgen. Nu vill honha skilsmässa och skadestånd men den in-diska byråkratin är svår att manövrera förden som varken kan läsa eller skriva.

De andra kvinnorna suckar igenkännan-de åt hennes berättelse och någon anteck-nar i ett block. ENSS har en heltidsanställdbiståndsarbetare i varje distrikt som har hu-vudansvar för att möten hålls regelbundetoch på ett demokratiskt sätt. Men tankenmed organisationen är att grupperna ska fåredskap att kunna fungera helt av sig själva.

Min blick faller på en kvinna i ljusgråklänning med små gula blommor. Honmåste vara bland de äldsta men är fortfa-rande obegripligt vacker. Minst hälften avdeltagarna den här eftermiddagen saknarbindi, den traditionella prick i pannan somvisar att man är gift. Som änka får man en-ligt seden inte heller bära färgstarka kläder,

henna eller smycken. En äldre gråhårigkvinna berättar:

– När en kvinnas man dör får ingen sehennes ansikte på sex månader. Hon måstebo ensam i ett mörkt rum eftersom hon förolycka med sig.

De vidskepliga föreställningar som geren änka skulden för allt ont som händer ibyn är svåra att tvätta bort. Skällsord somrand (hora) och dakan (häxa) är vanliga.Eftersom kvinnan flyttar till mannens fa-milj när hon gifter sig har hon ingen somskyddar henne när han dör.

Hennes egna föräldrar har sällan ekono-misk möjlighet att försörja en dotter de re-dan gift bort. Svärföräldrarna är ofta ovilli-ga till att låta henne bo kvar. Trakasserier,även sexuella sådana, är för många ettofrånkomligt inslag i vardagen och gör detibland omöjligt att stanna i byn.

– Efter mannens död får hon ingen re-spekt, varken från familjen eller samhället.Hon måste fråga sina släktingar om lov tillallt och de vill åt hennes egendom, fortsät-ter samma kvinna upprört.

Enligt den indiska lagen ärver en kvinnasin man men i praktiken är det svårt att ut-kräva den rättigheten. I Rajasthans halv-öken gör klimatet mycket av jorden obruk-bar. En liten bit mark är ofta det enda manäger och efter att den har delats upp mellanbarnen gör man allt för att den ska stannakvar inom familjen.

När mötet lider mot sitt slut och delta-garna börjar se trötta ut tar jag mod till migoch ber tolken ställa några frågor till den

äldre vackra kvinnan. Mira Kanwar är 70år och blev änka för tre år sedan. Hon sermager men stark ut och hennes mun ochögon är stora. Efter att hennes man dog de-lades marken upp mellan hennes två söner.Men sönerna tar inte hand om henne ochden lilla bit mark hon har till sitt förfogan-de går inte att odla på. Som många fattigakvinnor arbetar hon med vägkonstruktionoch kan nätt och jämt försörja sig. Hon lu-tar sig tillbaka i skuggan, hennes blick ärlugn och stadig.

– Nu är jag fysiskt i form för att kunnaarbeta på byggen men hur kommer det attgå när jag blir äldre?

Rösten är sträv och utdragen på ett be-hagligt sätt. Hennes händer viftar oupphör-ligt medan hon pratar. Med armar som rörsig i dramatiska gester avslöjas den för-tvivlan som rösten lyckas dölja.

Inger hoppTrots dystra framtidsutsikter har ENSS gettMira hopp. Hon känner i alla fall till sinarättigheter och försöker nu få marken deladi tre delar.

– Jag har en medvetenhet nu och vet vartjag ska vända mig. Jag förstår regerings-strukturen och kan själv gå och tala med entjänsteman, säger hon.

Hon har varit medlem i en av ENSSsjälvhjälpsgrupper i två år och de andrakvinnorna ville välja henne till ordförande.Eftersom hon är analfabet var det svårt förhenne att klara av posten.

– Men annars hade jag varit det! sägerhon stolt. Hon skrattar stort och drar denljusrosa sjalen över huvudet med en vanhandrörelse. Mötet är slut och kvinnornareser sig långsamt. Deras bara fötter trängspå mattan. Mira och jag följs åt en bit på vä-gen mot bussen.

Vi kan inte prata med varandra utan lerbara ursäktande och lite förläget mot va-randra. Plötsligt viker hon av och höjer ar-men för att vinka adjö. Jag ser henne för-svinna bort mellan lastbilarna på den dam-miga vägen.

Några dagar senare har jag bestämt träffmed Dr. Archana Sharma utanför henneshem i Udaipur. Under ett år har hon arbetatmed att samla ihop fallstudier av änkors si-tuation till ENSS. På vespa och i svarta sol-glasögon anländer hon i pastellfärgad pun-jabi. Eftersom hon fortfarande är ogift borhon hos sina föräldrar och hennes flickrumär fyllt av affischer på indiska filmstjärnor.

– Fallen jag arbetat med är alla markre-

Kvinnors livsvillkor på lands-bygden i indiska delstatenRajasthan är hårda. MalenaWåhlin har besökt stadenRajsamand och träffat företrä-dare för organisationen ENSSsom aktivt arbetar för utsattakvinnor.

Tillsammans blir vi starkaKvinnoorganisation värnar om änkor i Rajasthan

Mira Kanwar, änka sedan tre år tillbaka.

37SYDASIEN 2/05

laterade och problemen har börjat efter detatt kvinnorna blivit änkor, berättarArchana.

Hon bekräftar de diskriminerande sedersom änkor utsätts för och svårigheternamed att kräva sin rätt till marken. De patri-arkala strukturerna är tydligare i norraIndien än i södra där utbildningsnivån ärhögre. Rajastan är en av de fattigastedelstaterna och gamla traditioner är starkadär.

– Inom ett av kasten säger seden att densom hållit dödsfesten får rätt till marken.Vanligtvis är det någon manlig släkting el-ler granne som har råd med det.

Archana talar snabbt och med självför-troende. Det är tydligt att hon känner sigväl insatt i problematiken efter året medENSS. Jag tvivlar inte på att Archanas en-gagemang är äkta trots att kvinnorna dethandlar om lever ett liv så långt ifrån hen-nes eget.

Många av fallen i Archanas studie kom-mer från dem som kallas ”schedule castesand tribes”– lågkastiga och stamfolk, demest marginaliserade i det indiska samhäl-let. Livet på landsbygden i Rajasthan harvarit ovanligt svårt på sistone. Efter fem årav dåliga monsuner är torkan akut ochskörden så gott som förstörd.

Delstatsregeringen har inte hållit sinalöften om att sätta in vattencisterner och ivissa byar finns inte ens dricksvatten så deträcker. I en överlevnadskultur finns ingen

plats för den som inte längre fyller någonfunktion och en änka blir lätt behandladsom en parasit.

– De kvinnor som kommit i kontakt medENSS får självförtroende att kämpa för si-na rättigheter tillsammans med de andra.Hon kan gå till polisen och anmäla om dekallar henne skällsord. Polisen stöttar hen-ne för att de vet att organisationen är stark,fortsätter Archana. Hennes långa flätasvänger av och an på ryggen när hon gåromkring i rummet.

– Genom att gå flera tillsammans ochvara påläst försöker man förhindra att lo-kalpolitiker och tjänstemän faller för fres-telsen att låta sig mutas av den starkare par-ten. Korruptionen är utbredd och kan för-sinka efterfrågade utredningar och andranödvändiga handlingar i oändlighet, för-klarar hon.

Rätt till pensionVid sidan av markrättigheter är rätten tillpension en annan viktig fråga. Som det ärnu har man inte rätt till pension om man haren son över 18 år. Men Archanas studiervittnar om en utbredd erfarenhet av söner –som Miras – som själva försöker driva sinamödrar från hemmet och lägga beslag påmarken. Hon konstaterar:

– Att ha en son garanterar inte din för-sörjning som ensam kvinna.

Malena Wåhlin, text och foto

Kräver rättigheter åt Indiens 40 miljoner änkor

❏ ENSS står för Ekal Nari ShaktiSanghatan – the Association for StrongWomen Alone. Det är en indisk frivilli-organisation och har ett deltagarper-spektiv på utveckling. Totalt har ENSS16 000 medlemmar och projektet komigång på allvar 1996 efter en studie avMartha Alter Chen några år tidigaredär änkornas situation för första gångenbörjade belysas och ifrågasättas. Undernågra år fick ENSS biståndspengar avSida, och projektet är initierat av den in-diska organisationen Astha som bidrarmed biståndsarbetare i varje distrikt.

I oktober 2004 ordnade man ett na-tionellt möte i delstatens huvudstadJaipur. Under tre dagar samlades 1 300änkor, de flesta från Rajasthan, för attdiskutera sina rättigheter och problem.Konventet i Jaipur fick mycket upp-märksamhet i media. Hindustan Timeskonstaterade att 33 miljoner änkor iIndien utgör en inte obetydlig politiskkraft. Enligt ENSS är 40 miljoner en merkorrekt siffra. De politiska kraven somutformades under mötet kräver att femprocent av jobben ska reserveras till en-samstående kvinnor och att nya tydliga-re lagar stiftas mot både fysiskt ochmentalt våld. Markrättigheter och rättentill pension är andra tunga frågor.

Deltagare från ENSS samlades efter mötet tillsammans med representanter för MahilaManch, en kvinnoorganisation för gifta kvinnor som man samarbetar med.

D e ekonomiska reformerna i Indien1991 sanktionerade Indiens definitiva

inträde i den globala marknaden. So-cialantropologen Paolo Favero beskriver isin avhandling (India Dreams: CulturalIdentity among Young Middle Class Menin New Delhi), som han i februari 2005 för-svarade vid Stockholms universitet, ettIndien som tidigare sällan skildrats i väs-terländska massmedia, nämligen Indiensmoderna medelklass med dess strävan ef-ter materiellt välmående och dess tro pålandets alldeles speciella och överlägsnakulturella arv.

Paolo Favero tar avstamp just i de eko-nomiska reformerna 1991 och tittar på denunga generationen som symboliserar den-na nya epok. Han har bedrivit fältarbete iNew Delhi bland unga, medelklassmänsom aktivt bygger upp sin roll i samhället

genom att utnyttja landets öppnande. Detär män som är aktiva inom turism, Internet,idrott, multinationella företag och journa-listik. De framhäver sig själva som “bro-kers” i den pågående dialogen mellanIndien och den övriga världen. Samtidigtframhäver de även sin stolthet över att va-ra indier och sin tro på landets centralaframtida roll i en globaliserad värld.Favero beskriver en värld där det att vara”indisk” och ”traditionell” är framgångsri-ka tecken av ens globala och modernaidentitet, i motsats till den konventionellavästerländska stereotypen.

Avhandlingen handlar om kulturellidentitet, frågor kring identitetsskapande,kring kopplingen mellan samtida diskurserom samhällsförändring och landets kolo-niala förflutna, kring maskulinitet, kärlekoch sex. Samtidigt utgör den även en resagenom en av Indiens växande metropoler -New Delhi – som nyligen blivit symbol förIndiens framtid.

Paolo Favero, född i Italien, undervisari dag i antropologi i Italien men arbetaräven med fotografi och video och har nyssi samarbete med italienske filmarenAngelo Fontana gjort en dokumentär omsin forskning som heter FLYOVERDELHI.

38 SYDASIEN 2/05

Svenskt och indiskti internationellaEmmausrörelsen❏ Emmausrörelsen inleddes när AbbéPierre i Frankrike mötte efterkrigstidenslidande inte med att ge bidrag utan medatt be de nödställda själva om ”hjälp atthjälpa andra”. Under de mer än 50 år rö-relsen funnits har den vuxit till att omfattauppemot 400 självständiga grupper i 40olika länder. Grupperna arbetar med bådelokala rättvisefrågor och internationell so-lidaritet. Mest kända är de i Sverige föråterbruk, loppmarknader och direktstödtill inhemska organisationer i länder i Syd.

Nyligen möttes den internationella sty-relsen hos ett lumpsamlarkollektiv utanförLissabon i Portugal och utsåg bland annatnya förtroendevalda. I den nya verkstäl-lande gruppen på sex personer ingår förförsta gången en svensk representant.Birgitta Göranson-Iliste kommer de när-maste åren att verka som vicepresident förEmmaus. Till vardags är hon knuten tillSvalornas Indien-Bangladesh-sektion iLund och är också NGO-representant iSASNET:s styrelse. I den verkställandegruppen finns också S Kousalya från or-ganisationen VCDS i Tamil Nadu. Honhar i många år arbetat för kvinnorörelsenNavayothi Women’s Movement.

Abbé Pierre, i dag 93 år gammal, är förövrigt, sin höga ålder till trots, ännu själv-skriven medlem i alla möten.

SASNETIntresseradav forskningoch akademis-ka studier medinriktning påsödra Asien?

Gå då in på vår hemsida: http://www.sasnet.lu.seoch anmäl dig tillvårt nyhetsbrev!Välkommen till Nätverket förSydasienstudier i Sverige

Staffan LindbergLars Eklund

Drömmar om det nya Indien

H istoria skrevs den 1 maj iår då det Kina-kontrollera-

de Tibet öppnade sin tidigarestängda huvudstad för vanliganepaleser. Detta genom lanse-randet av den första direktabusslinjetrafiken över Himala-ya som binder samman Kath-mandu och Lhasa.

Tidigt på morgonen flagga-de kinesiska och nepalesiskaledare av en buss med destina-tion Lhasa. Ett stort antal åskå-dare vinkade och applåderadedå den luxuösa bussen medplats för 40 passagerare starta-de sin 94 mil långa resa. Enligttidtabellen skulle bussen anlän-da den tibetanska huvudstadenLhasa omkring 30 timmar se-nare.

– Jag känner mig mycket en-tusiastisk, berättade den nepa-lesiske affärsmannen Sudar-shan Karki för IPS när han le-ende stod och väntade på av-färd kostymklädd och med enportfölj i sin hand.

– Banden mellan Nepal ochTibet börjar äntligen få sitt er-kännande.

Fram tills nu har de båda stä-

derna bundits samman genomAir Chinas flyg. Flyget är dockbetydligt dyrare än bussresor-na. Bussrutten till Lhasa kom-mer att bli ännu viktigare dåjärnvägslinjen mellan Lhasaoch Kina står färdig eftersomdetta leder till att Nepal blir ettviktigt transitland för handelnmellan Kina och Indien.

Kulturella bandDe kulturella och affärsmässi-ga banden mellan Nepal ochTibet är flerhundraåriga. Pas-sen på de höga höjderna iHimalaya var tidigare viktigaför handeln med bland annatsalt. Tibetanska affärsmäntransporterade salt på jakoxargenom bergen ned till Nepal.På vägen tillbaka till Tibettransporterade man hem sädoch annan proviant som intefanns att tillgå hemma på dehöga platåerna.

Turistbranschen på båda si-dor om gränsen välkomnar dennya bussförbindelsen.

– Den närmaste jämförelseman kan göra är romantikenkring transsibiriska järnvägen

som man kan läsa om i denklassiska ryska litteraturen, sä-ger affärsmannen PembaSherpa.

Sedan de kinesiska kommu-nisterna befäst sin makt 1949invaderade man Tibet och an-nekterade illegalt landet. Sedanden brutala invasionen har flerän en miljon tibetaner förloratlivet. Ett okänt antal människorsitter dessutom fängslade förbrott som att exempelvis fred-ligt ha protesterat mot det kine-siska styret över det tidigaresjälvständiga landet.

En tibetansk flykting sominte vill avslöja sitt namn berät-tar att det finns anledning attfundera noga innan man somexiltibetan sätter sig på bussen.

– Om du är tibetan med in-diskt eller nepalesiskt id-kortbör du tänka efter flera gångerinnan du sätter dig på bussentill Lhasa. Så vitt jag vet be-traktas vi av Kina som utländs-ka kineser och de kan mycketväl se våra besök som att viåtervänder.

Akhilesh UpadhyayIPS

39SYDASIEN 2/05

Flyg tillIndien, Bangladesh, Pakistan, Thailand, Sri Lanka,Hong Kong, Filippinerna, Singapore, Nepal, etc.

MedGulf Air, Lufthansa, Tarom, British Airways, Aeroflot, Emirates, Alitalia, CSA eller något av våra bolag

metropolresorLuntmakargatan 42 · 111 37 Stockholm

Tel. 08-10 45 58 · Fax. 08-723 06 66

E-mail: metropolresor@telia.com

Hemsida: www.metropolresor.com

Telefon och fax: 046-222 73 40E-mail: sydasien@sydasien.seWebb-sida: http://www.sydasien.seUtgivare: TidskriftsföreningenSYDASIENAnsvarig utgivare: Thomas BibinTidskriftsredaktör: Lars EklundRedaktion för detta nummer:Katarina Sandström Blyme, LarsEklund och Johan MikaelssonTryck: Luleå GrafiskaPrenumerantregister:Nätverkstaden Väst, 031-743 99 05,ekonomitjanst@natverkstan.netISSN: 0282-0463Prenumeration: Medlemskap i tid-skriftsföreningen SYDASIEN, inklfyra nummer av tidningen (ett år)kostar för privatpersoner i Sverige270 kr. Prenumeration för institutio-ner och bibliotek 325 kr. UtanförSverige kostar en prenumeration/medlemskap 360 kr. Lösnummerpris: 65 krPostgiro: 79 54 96-9 SYDASIEN.Nästa nummer utkommer i septem-ber. Manusstopp: 1 augusti 2005Tidskriftsföreningen SYDASIENhar som mål att sprida informationom situationen i södra Asien.Föreningen stödjer de krafter som be-kämpar imperialismen, det politiskaförtrycket och underutvecklingen iområdet. Föreningen är friståendefrån politiska partier och gruppering-ar i Sydasien såväl som i Sverige.

SYDASIEN,RÅBYGATAN 5A223 61 LUND

Ny busslinje över världens högsta toppar

Den indiske författaren RabindranathTagore fick Nobelpriset i litteratur

1913, men det dröjde ända till 1921 innanhan kunde besöka Sverige för att ta emotpriset. Nobelmedaljen kom att förvaras påVisva-Bharati, det universitet som Tagoresjälv grundade i Shantiniketan, ungefär150 kilometer nordväst om Kolkata.

I mars 2004 drabbades den indiska na-tionen av ett hårt slag. Nationalskaldensmedalj stals av inbrottstjuvar tillsammansmed hans fickur av guld, hustrun Mri-nalini Devis armring, en guldring som till-hört fadern Debendranath Tagore, värde-fulla tyger samt åtskilliga föremål av silveroch elfenben. Förövarna har ännu inte kun-nat gripas.

Händelsen blev en stor skandal, efter-som bevakningen på museet varit bristfäl-lig. Nobelstiftelsen i Sverige fick så små-ningom en förfrågan om den kunde låtatrycka en kopia av medaljen. Det blev inteen, utan två medaljer. Den ena tillverkadesi guld och ska förvaras i ett bankfack, me-dan en kopia av förgyllt brons blir tillgäng-lig för allmänheten genom att den ställs utpå universitetet.

Medaljerna överlämnades vid en vacker

och högtidlig utomhusceremoni på Visva-Bharati lördagen den 7 maj i år. När-varande var bland andra Sveriges ambas-sadör i Indien Inga Eriksson Fogh, In-diens utrikesminister Natwar K Singh,försvarsministern Pranab Mukherjee, tal-mannen i parlamentet Somnath Chatter-jee, samt delstaten Bengalens guvernörGopal Krishna Gandhi (Mahatma Gan-dhis barnbarn, och f d indisk ambassadör iNorge). Även nobelpristagaren i ekonomiAmartya Sen fanns på plats. Sen har självstuderat i Shantiniketan och har ett hus inärheten.

Tagores författarskap leverIntresset från indiska medier var stort attdöma av alla TV-kameror som förevigadeceremonin. De ovan nämnda celebriteternahöll varsitt tal till Tagores minne, och fleraav talen var påfallande känslosamma.Tagore är fortfarande en högst levande för-fattare i Indien.

Samtidigt med medaljen överlämnadesockså en skrift om Tagores resor tillSverige 1921 och 1926. Den har publice-rats av svenska ambassaden i New Delhitillsammans med undertecknad. Den arti-

kel som skrif-ten bygger påtrycktes ur-sprungligen iSYDASIEN nr1/03. ÄvenPer Olov Hen-ricson, flitigmedarbetare i SYDASIEN, har bidragit tillskriften.

Jag hade förmånen att själv få närvaravid överlämnandet av medaljerna. Efterden två timmar långa ceremonin blev detdessutom gemensam lunch med tillfälle tillsamtal under lättsammare former. Så små-ningom flög ministrarna iväg i en helikop-ter medan festligheterna fortsatte på uni-versitetet. Själv tog jag dock kvällståget tillKolkata för ett tidigt morgonflyg tillbakatill en relativt obemärkt tillvaro i Sverige.

Indiska tidningar har fortsatt att skrivaom den ovanliga sammankomsten iShantiniketan. Rimligtvis kommer över-lämnandet av medaljerna att stärka relatio-nerna mellan Indien och Sverige undermycket lång tid.

Olavi Hemmilä, text och foto

Avsändare:SYDASIENRÅBYGATAN 5 A223 61 LUND

POSTTIDNINGBEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med nya adressen noterad på baksidan

UtgivningspostkontorLULEÅ 1

Nobelprisutdelning i Shantiniketan. Honoratiores slipar på sina högtidstal till Tagores ära, däribland ut-rikesminister Natwar K Singh, nobelpristagaren Amartya Sen, försvarsminister Pranab Mukherje, gu-vernör Gopal Krishna Gandhi och ambassadör Inga Eriksson Fogh.

Tagore fick Nobelpris på nytt