Färdiggjorda manskläder Produktion och handel i skiftet mellan hantverk och fabrikstillverkat.

Eva Bredberg

Institutionen för mediestudierModevetenskapKandidatuppsats (15hp) Kandidatkurs (30 hp)Höstterminen 2020Handledare: Professor Klas NybergEnglish title: Readymade menswear

Readymade menswear

Manufacturing and trade in the shift between craftsmanship and factory production.

Eva Bredberg

AbstractThis thesis concerns readymade menswear, tailoring and trade between 1865-1905 during the

emergence of ready-to-wear. The aim is to target who is manufacturing and selling readymade

menswear in a small town in a rural area in middle-north of Sweden. By analyzing advertis-

ing in three different local newspapers from 1865 to 1905 every tenth year regarding ready-

made menswear I answer the two main questions, who manufactures and sells readymade

menswear and where are they sold. Using the theory of flexible specialization by Charles

Sabel and Jonathan Zeitlins, I can see that the tailor saw the increasing demand from working-

class men employed in the increasing forest industry. The temperance movements and urban

life also increased the demand for suits. The analyzed ads show that tailors in the region are

the first to make and sell readymade clothes. I stress they had the skills to make readymade

menswear and used the sewing machine to organize and efficiently manufacture menswear. In

1875 readymade suits were sold at the market by tradesmen from the rest of Sweden. In 1895

the market trade was replaced by local shops and tailors with shops. In the beginning of the

new century readymade suits for kids and young boys were manufactured elsewhere and sold

in shops.

Nyckelord/KeywordsFärdiggjorda kläder, herrkläder, skrädderi, lagerskrädderi, herrekipering, konfektion, kostym,

skräddarsytt fabrikstillverkat, massproduktion, handel, flexibility specialization, symaskin.

1800-tal, Östersund.

Innehåll

1

Inledning 1

1.1 Syfte.............................................................................................21.2 Frågeställning...............................................................................21.3 Material och metod......................................................................21.4 Tidigare forskning........................................................................51.5 Teori.............................................................................................7

1.5.1 Definitioner........................................................................91.6 Disposition..................................................................................10

2 Skräddare: färdiggjorda kläder och symaskinen......................11

2.1 Skräddarna tar täten..................................................................112.2 Skräddarna och symaskinen......................................................19

3 Handlare: färdiggjorda kläder, herrekipering och konfektion...21

4 Slutdiskussion.......................................................................32

5 Sammanfattning....................................................................34

Appendix.................................................................................36

Textila begrepp................................................................................36Exempel på annonser.......................................................................37

Käll- och litteraturförteckning...................................................42

Bildförteckning.........................................................................45

1 InledningEn lagförändring år 1834 innebar att vem som helst kunde sälja färdiggjorda kläder. Tidigare

hade skräddarna genom skråväsendet ensamrätt på att tillverka kläder på beställning. De

kunde tidigare tillverka enstaka plagg för lagerskrädderi av överblivet tyg men någon

massproduktion var inte tillåten skriver Gertrud Grenander-Nybergs i sin uppsats

Sömnadsindustrien. En översikt av dess uppkomst och utveckling i Sverige.1 1864 års

näringsfrihetsförordning öppnar upp för handel på bred front skriver Fredrik Sandgren i sin

avhandling Åt var och en efter behov?: en studie av lanthandeln i Revsundsregionen i Östra

Jämtland 1870–1890.2 Under 1800-talet förändras samhället från jordbrukssamhälle till ett

industri- och stadssamhälle. Städerna växer, tillverkningsindustrin och handeln med varor

sker på ett nytt sätt. Seklet är början på dagens kommers och konfektionsindustri med ett ökat

utbud som förmedlas via reklam. Nya innovationer som symaskinen används i

klädtillverkning. Uppsatsen undersöker hur avregleringar, nya innovationer, och en ökad

efterfrågan påverkar utbudet, handeln och tillverkningen av kläder. Forskning kring kläder

handlar ofta om kvinnligt mode. Handeln och tillverkning av herrkläder i den svenska mode-

och dräkthistorien är ett relativt outforskat område, särskilt i skiftet från hantverk till

färdiggjorda kläder under 1800-talet.

Norrlands inland är jämförelsevis outforskat vad gäller tillverkning och handel kring

herrkläder. Östersund grundas 1786 och växer under 1800-talet när skogsbolagen köper upp

timmer och hemman i länet. År 1879 etableras järnvägen till Jämtland och ångbåtstrafiken

utökas i regionen. Nykterhetsrörelsen får ett starkt fäste i staden. Eftersom jag är född och

uppvuxen i Jämtland, två mil utanför Östersund och att jag även har ett gesällbrev i

herrskrädderi föll valet på Östersund och herrkläder. Genom att studera annonser som berör

skrädderi och färdiggjorda kläder i lokalpressen under 1800-talets andra hälft hoppas jag

kunna bidra med en pusselbit till forskningen om herrkläder, handel och tillverkning.

1 Gertrud Grenander-Nyberg, ”Sömnadsindustrien: en översikt av dess uppkomst och utveckling i Sverige” i Dædalus (Stockholm, 1946), 75–132, http://digitalamodeller.se/arsbocker/daedalus-1946/gertrud-grenander-nyberg-somnadsindustrien-en-oversikt-av-dess-uppkomst-och-utveckling-i-sverige/ (hämtad 2020-12-16), 80.2 Fredrik Sandgren, Åt var och en efter behov?: en studie av lanthandeln i Revsundsregionen i Östra Jämtland 1870-1890, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. (Uppsala: Univ.,Uppsala, 1999), 27.

1

1.1 SyfteMitt syfte med uppsatsen är att undersöka hur produktion och handel av herrkläder är

organiserad och utvecklas i en mindre svensk stad under perioden 1865–1905, i skiftet mellan

hantverk och fabrikstillverkat, för att därmed om möjligt kunna bidra med forskning om

produktion och handel kring herrkläder.

1.2 FrågeställningVilka säljer och tillverkar färdiggjorda manskläder och hur förändras det över tid?

Vilka säljer herrkläder och hur förändras det över tid?

Hur används nya innovationer för att möta utbud och efterfrågan av färdiggjorda kläder?

1.3 Material och metodI boken Den magiska spegeln använder Leif Runefelt annonser för att undersöka hur reklam

påverkar en utveckling av en friare kvinnlig identitet.3 Viveka Berggren Torell använder

annonser som referensmaterial i sin forskningsrapport Barnkläder på 1900-talet utifrån

mormors minnen, och museers material.4 Annonser är således ett material som används i

forskning. Lokalpressens annonser kan ge en bild av hur produktion och handel av kläder

utvecklas i en stad i Norrlands inland under 1800-talets andra hälft. En analys av annonserna

kan ge svar på uppsatsens frågeställningar. För att besvara uppsatsens frågor kommer det

primära empiriska materialet bestå av annonser från dagstidningar utgivna i Östersund.

Lokaltidningarna som jag kommer att använda är Jemtlands tidning för åren 1865,

1875 och 1885 och Jämtlandsposten för åren 1886, 1895 och 1905 och Östersunds posten för

åren 1885, 1895 och 1905.5 Årtalen är valda dels utifrån Hans Jacobssons indelning i boken

Hantverk och hantverkare i Östersund, dels utifrån näringsfrihetsreformen från år 1864 och

3 Leif Runefelt, Den magiska spegeln, [Elektronisk resurs], (Lund: Nordic Academic Press, 2020 (2019))4 Viveka Berggren Torell, För stass och stoj: barnkläder på 1900-talet utifrån mormors minnen och museers material: forskningsrapport från projektet "Ett sekel i skylten - barnkläder som industriellt kulturarv" (Göteborg:, Etnologiska institutionen, Univ. 2003).5 Eftersom Jämtlandsposten endast finns digitaliserat från oktober 1885 väljer jag året därpå.

2

dels järnvägens ankomst till Östersund år 1879. Genom att undersöka vart tionde år är det

möjligt att se ett mönster även om det finns en risk att jag missar någon annons från åren

däremellan. Materialet väljs utifrån annonser som innehåller ord som skräddare, färdiggjorda,

herrkläder, manskläder, kostym, kavaj, byxor, västar, överrockar, herrekipering och tyger som

kan härröras till herrkläder. Analysen sker av samtliga annonser i januari, mars och september

under nämnda nedslagsår. Månaderna väljs utifrån de marknader som fanns i Östersund under

vald period. Trettondagsmarknaden sker som namnet anger vid eller strax efter trettonhelgen i

början av januari; Gregoriemarknad i mars månad är den största marknaden under året och har

flest annonser. Höstmarknaden är i september och är den minsta marknaden. Eftersom

Norrlands inland vid den är här tiden är ett jordbrukssamhälle, ligger marknadsdagarna före

och efter jordbrukets mest intensiva period. Det är därför möjligt att Östersundsborna och

omgivande bondebefolkning gör sina inköp och förnyelse av garderoben på marknaderna. Det

är också möjligt att även lanthandlarna i provinserna gör sina inköp under marknaden. En

vanlig företeelse under perioden är att annonserna, framförallt handlarnas, är införda flera

dagar i rad eftersom annonsören då fick mängdrabatt på annonseringen. I de fall annonserna

är införda mer än en gång räknar jag det som en annons.

Materialet finns tillgängligt digitalt via Kungliga bibliotekets hemsida vilket är en

förutsättning under år 2020 då coronapandemin styr tillgänglighet till bibliotek. Under vald

period tillkommer nya tidningar i Jämtland och Östersund medan andra upphör. Jemtlands

tidning finns tillgänglig från juni år 1845 till april år 1889. Jämtlandsposten finns tillgänglig

från oktober år 1885 till december år 1925. Östersunds Posten finns elektroniskt tillgänglig

från perioden september år 1877 till december 1906. Den senare tidningen ges fortfarande ut.

De två andra har upphört. Jemtlands tidning har återuppstått och då med stavningen

Jämtlands tidning och ska inte förväxlas med den tidning jag har valt för undersökningen. Det

finns därmed inte en tidning som täcker hela den undersökande tidsperioden vilket kan vara

en fördel eftersom det är möjligt att det kan finnas olika annonser i de olika tidningarna och

med olika uttryckssätt. Eftersom det generellt sett inte finns några arkiverade

bokföringsuppgifter om företag från tiden är det inte möjligt att undersöka företagens utbud,

leverantörer och kunder. De skräddare och handlare som inte annonserar i tidningarna förblir

bara en siffra i statistiken. Det är möjligt att det finns fler skräddare och handlare i staden än

vad som finns i annonserna. För att utröna annonsörens yrke i de fall där det inte klart framgår

i annonsen, kommer jag att använda Sveriges folkräkningar för åren 1860, 1880, 1890 och

1900. Även Östersunds kyrkoarkivs husförhörslängders personregister kommer att användas. 3

I husförhören finns fler skräddare än antalet skrädderifirmor. Det beror dels på att en firma

kan ha fler än en skräddare anställd, dels att en del skräddare arbetade hemma hos kund och

de har därmed ingen egen verkstad. Husförhörslängder och folkräkningar är källor upprättade

av kyrkan och redovisar familjerelationer, samtliga invånare och yrken på en ort. De är därför

en god källa för att förstå hur många yrken och yrkesverksamma det finns på en ort vid ett

visst tillfälle.

Christer Ahlberger beskriver i sitt kapitel ”Handelns historiska former 1650–2050”i

antologin Kommers: Historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen,

handelns olika grundformer utifrån där kund, säljare och vara möts.6 Eftersom det inte alltid

uttryckligen skrivs i annonsen om handlaren är kramvaru-, klädes- och manufakturhandlare,

agent, grossist eller detaljist utgår jag från Ahlbergers tabell och benämner alla typer av

handlare (kramhandlare, agenter etcetera) som handlare eller säljare. I de fall där det framgår

vilken titel handlaren har eller för sammanhangets skull nämner jag det.

Peter Svensson menar i sin bok Diskursanalys att det är bra att ställa frågan Vad sker

här? till en text eftersom det tvingar läsaren att tolka handlingen.7 Jag använder Svenssons

fråga för att undersöka vem som annonserar och vad de annonserar om och till vilka

annonserna riktar sig. Uppsatsens metod består i att utifrån Svenssons fråga analysera

innehållet i utvalda annonser, i de tre lokaltidningarna som nämns ovan. Genom att därefter

göra en jämförande analys mellan annonsernas innehåll och tidigare forskning och andra

källor kommer uppsatsens frågor att besvaras.

1.4 Tidigare forskningDen tidigare forskningen kommer i uppsatsen att användas som referens till det empiriska

materialet och berör herrkläder, konsumtion, handel och produktion under 1700–1800-talen.

Det råder brist på svensk litteratur som berör herrkläder, handel och tillverkning i skiftet

mellan hantverk och fabrikstillverkat. Det finns en del äldre litteratur som beskriver svensk

klädproduktions utveckling i stort, till exempel Gertrud Grenander-Nybergs uppsats 6 Christer Ahlberger, ”Handelns Historiska former, 1650–2050”, Kommers: historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen, [Elektronisk resurs], (Uppsala: Historiska institutionen, Uppsala universitet, 2010), s 227–229, http://urn.kb.se/resolve?urn=ur n :nbn:se:uu:diva-130912 , (hämtad 2020-11-16), 233.7 Peter Svensson, Diskursanalys, upplaga 1, (Lund: Studentlitteratur, 2019), 138.

4

Sömnadsindustrien. En översikt av dess uppkomst och utveckling i Sverige och Svenska

beklädnadsarbetareförbundet 1889–1939, En historik av Ture Nerman.8 De ger en

övergripande bild hur utvecklingen har varit och den är mer komplex av olika företagsformer

och tillverkningsprocesser än vad som ryms inom ramen för min uppsats. Jag har därför

använt källor som på något sätt berör handel, kläder, textil, Östersund och Jämtland. Dock

kommer den äldre litteraturen att finnas med som bakgrundslitteratur. Den litteratur jag har

valt kommer att visa vad forskningen känner till om efterfrågan, var konsumenten köper sina

kläder och konsumentens förhållande till kläders symboliska och ekonomiska värde. Jag

kommer även att använda litteratur som berör Östersund som handels- och hantverkstad

eftersom den tar upp statistik om antalet handlare och skräddare därtill händelser i området

som kan påverka utbud och efterfrågan.

I antologin Kommers: historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen

har Gudrun Andersson och Klas Nyberg redigerat en bok med nya undersökningar om handel,

textiler och kläder. Marie Tengroth Ulvängs artikel ”Bouppteckningen som livsgarderob:

Något om kläder och köpmönster i Härjedalen på 1870-talet”, belyser konsumtion av kläder

beroende på ålder och kön. Ulväng har utgått från bouppteckningar och varuförteckningar

från en lanthandel från 1870-talets Härjedalen.9 Tidsperioden i Ulvängs undersökning

stämmer överens med min undersökning och Härjedalen ligger i den region jag ska

undersöka.

Även hennes doktorsavhandling Klädekonomi och klädkultur, Böndernas kläder i

Härjedalen under 1800-talet är en bra källa då hon även där använt bouppteckningar för att

analysera bönders klädkultur och ekonomi.10 Jämtland som är ett skogslandskap precis som

Härjedalen fick också erfara kapital- och arbetskraftsinförsel när skogsbolagen från

Sundsvallsdistriktet köpte timmer och hemman. Den ekonomiska historien är därmed likartad.

Östersund är också den närmaste staden för Härjedalingarna även om municipalsamhället

Ljusdal ligger närmre.

Hon skriver även om böndernas förändrade syn och möjligheter på konsumtion under

1800-talets samhällsförändringar i ”Bondehushåll i förändring: kläder som uttryck för

8 Ture Nerman, Svenska beklädnadsarbetareförbundet 1889–1939, En historik (Stockholm: Förb.; 1939)9 Marie Tengroth Ulväng, ”Bouppteckningen som livsgarderob: Något om kläder och köpmönster i Härjedalen på 1870-talet.”, i Kommers: Historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen, red. Gudrun Andersson & Klas Nyberg, [Elektronisk resurs], (Uppsala: Historiska institutionen, Uppsala universitet: Uppsala 2010), 200–214.10 Marie Tengroth Ulväng, Klädekonomi och klädkultur, Böndernas kläder i Härjedalen under 1800-talet (Möklinta: Gidlund, 2012)

5

socioekonomisk ställning i 1800-talets Härjedalen” i antologin Varans vägar och världar:

handel och konsumtion i Skandinavien ca 1600–1900. Texten belyser även hur nya

konsumtionsbeteenden användes för att visa sin sociala position i samhället.11

Om kommersen i regionen skriver Fredrik Sandgren i sin doktorsavhandling, Åt var

och en efter behov?: en studie av lanthandeln i Revsundsregionen i östra Jämtland 1870–

1890. Tidsperioden sammanfaller med för uppsatsen vald tidsperiod. Främst är det avsnitten

som berör beklädnad, textil och leverantörer som är intressanta.

Martin Wottle redogör i sitt antologikapitel ”Detaljhandel med kläder och tyger,

1734–1834”, om Stockholmshandeln och skrädderiers utveckling i en period som ligger strax

före uppsatsens analysperiod.12 Texten ger en förståelse varför färdiggjorda kläder blir en del

av skräddarens verksamhet och hur en skrädderiverksamhet ser ut mellan åren 1734–1834.

Hans Jacobsson, Hantverk och Hantverkare i Östersund redogör för utvecklingen av

hantverksstaden Östersund från år 1830 till år 1970. Jacobsson har undersökt

husförhörslängder, skattelängder och burskapsböcker.13 Det är framför allt avsnitten som

berör åren 1860 till omkring 1910 som i det här sammanhanget kan vara intressanta. Han

beskriver bland annat hur vilka skräddarna var och hur många skräddare det fanns i staden vid

olika tidpunkter. Mellan åren 1860–1880 är skräddarna den klart största gruppen hantverkare

efter snickarna i staden.14

I referensmaterialet Östersunds historia del 3 som är sammanställt av redaktörerna

Sten Rentzhog och Ulla Andersson använder jag kapitlen som beskriver utvecklingen av

staden utifrån perspektiv om handel, hantverk, kommunikation, folkrörelsens och människors

vardag.15 I källan finns tabeller och statistik som handlar om befolkningsmängd, antalet

hantverkare, handlare och vilken typ av handel de bedrev. Materialets redovisade statistik och

beskrivningar om stadens utveckling och folkrörelsens etablering i staden kan ge svar om det

finns ökad efterfrågan på herrkläder.

Tidigare forskning speglar konsumtion av kläder, klädkulturer och handel i

skogslandskapet och i jordbrukssamhället. De beskriver hur skogsbolagens utbredning i 11 Marie Tengroth, Ulväng, ”Bondehushåll i förändring: kläder som uttryck för socioekonomisk ställning i 1800-talets Härjedalen”, i Varans vägar och världar: handel och konsumtion i Skandinavien ca 1600–1900, red. Christer Ahlberger & Pia Lundqvist (Göteborg: Historiska institutionen, Göteborgs universitet, 2007), 59.12 Martin Wottle, ”Detaljhandel med kläder och tyger, 1734–1834”, i Till salu: Stockholms textila handel och manufaktur 1722–1846, red. Klas Nyberg (Stockholm: Stads- och kommunhistoriska institutet, 2010).13 Hans Jacobsson, Hantverk och hantverkare i Östersund (Östersund: Östersunds fabriks- och hantverksfören., 1985)14 Jacobsson, 33–35 och 59.15 Sten Rentzhog och Ulla Andersson red., Östersunds historia, [D.] 3, (Östersund: Jämtlands läns

museum, 1986).6

Jämtland/Härjedalen tillförde kapital och arbetskraft till området och hur klädkulturer

förändrades genom befolkningens förbättrade ekonomi. Tidigare undersökningar visar inte

vilka som tillverkade kläderna eller hur handeln i staden såg ut och utvecklades. Östersund

har inte heller analyserats genom kläder och mode ur ett produktions- och handelsperspektiv.

Jag hoppas därmed att min uppsats kommer att bidra med svar på frågor som vem tillverkade

och vem som sålde de plagg som den tidigare forskningens konsumenter köpte och bar.

Tidigare forskning visar heller inte hur ny teknik användes för att tillverka kläder.

1.5 TeoriJag kommer att som teoretiskt ramverk för uppsatsen använda mig av Charles Sabel och

Jonathan Zeitlins teori om flexible specialization från artikeln ”Historical alternatives to mass

production: politics, markets and technology in nineteenthcentury industrialization”, i Past &

Present. Teorin från år 1985 är sprungen ur en debatt om hur industrialismen och

massproduktion kan ha uppstått och utvecklats från protoindustriell era till Fordism. De menar

att industrialisering och massproduktion inte alltid följde en rak väg utan att flera delar

samspelade och att det ibland var innovationer och teknik som banade vägen för

industrialismen och massproduktionen.16 Sabel och Zeitlin har undersökt utvecklingen av

textilindustrin i ett antal regioner i Västeuropa, Japan och USA. De hävdar att familjeföretag

och småindustrier förutsåg förändringar i utbud, efterfrågan och teknik och drog nytta av sin

yrkeskompetens genom att snabbt ställa om produktion och utbud. Flera samhällen som

uppstod på 1800-talet och som använde det som de kallar flexible specialization, fortsatte att

vara framgångsrika in på 1900-talet. När och om ekonomierna stagnerade berodde det på

ogynnsamma förutsättningar i området och inte på bristen av teknik.17 De har kommit fram till

tre förutsättningar för att en industriell utveckling ska vara möjlig. De menar att modellen kan

användas inte bara för 1800-talets förändringar utan även för att undersöka samtida och

framtida scenarion.18

16 Charles Sabel, & Jonathan Zeitlin, ”Historical alternatives to mass production: politics, markets and technol-ogy in nineteenthcentury industrialization”, i Past & Present, vol. 108, nr. 1, (1985), 133f, https://doi-org.ezp.-sub.su.se/10.1093/past/108.1.133 17 Sabel & Zeitlin, 134.18 Ibid., 144.

7

1. Ökad efterfrågan: Firmornas relation till marknaden. De förutser ny efterfrågan eller

de söker utöka sin verksamhet.

2. Möjlighet till ökad produktion: Relationen till marknaden uppmuntrade till att använda

teknologin.

3. Infrastruktur: Institutioner som upprätthåller och uppmuntrar; samarbeten, konkurrens

och innovationer.

Att teorin är lämplig att använda på forskning av klädtillverkning visar Nancy Green i sin bok

Ready-to-wear and ready-to-work: a century of industry and immigrants in Paris and New

York. Green har undersökt utvecklingen av textil- och klädproduktion i Paris och New York

och hon menar att forskningen av klädproduktion är ett förbisett område och att historie-

skrivningen av industrin består i den tunga industrin vid löpandeband. Textil- och

klädindustrin tillhör den bransch som kan avläsas i flexible specialization och har en viktig

roll i den moderna storstaden.19 Green ser utvecklingen som en demokratisering av efterfrågan

och som en demokratisering av tillgången på varor. Fler människor fick pengar att köpa för

och det fanns mer varor tillgängliga, dels på grund av distribution, dels på grund av

teknologi.20 Efterfrågan går från konsument till producent och tvärtom genom att en ökad

efterfrågan underblåses av en ökad varutillgång. Hon menar att standardiserade storlekar

skapades för att bemöta efterfrågan på uniformer för krigen under sent 1700-tal och tidigt

1800-tal dessutom gjorde innovationen symaskinen det möjligt att sy snabbare och

effektivare.21 Hon finner att små firmor med en existerande tillverkning av kläder mötte

efterfrågan med hjälp av ny teknik. Flexibiliteten ligger i dessa firmors möjlighet att ställa om

och effektivisera produktionen jämte hålla kostnaderna nere när efterfrågan ökar eller minskar

och när omvärlden förändras eller när ny teknik introduceras. Klädtillverkning och

konfektionens utveckling är en komplex sammansättning av olika företagsformer (skräddare,

handlare, fabrikörer).22 Skräddarna tillverkar och säljer plaggen själva, handlare beställer

färdiggjorda plagg hos skräddare, hos hemsömmerskor eller att fabrikörer startar

konfektionsfabriker. Vilka företag som lyckas växa beror på hur flexibla de är att ställa om

när efterfrågan ökar och hur effektiva de är i sin produktion.

19 Nancy L. Green, Ready-to-wear and ready-to-work: a century of industry and immigrants in Paris and New York, [Elektronisk resurs], (Durham: Duke Univ. Press, 1997). s 2f.20 Green, 23 och 29.21 Ibid., 29–32.22 Grenander- Nyberg, 80–93.

8

Teorin flexible specialization visar att företagare, genom en standardisering och

effektivisering av produktionen och en flexibel omställning av företagets utbud, kan möta

efterfrågan genom ett ökat utbud. Teorin innebär också att institutioner är en förutsättning för

företagen att få en gynnsam utveckling. Genom att undersöka vilka som tillverkar

färdiggjorda kläder och vilka som säljer herrkläder i Östersund med omnejd under perioden

1865–1905 är det möjligt att se om företagen använder sig av flexible specialization för att

möta en ökad efterfrågan med ett ökat utbud och hur försäljning och tillverkning av herrkläder

förändras över tid. Eftersom nyttjandet av nya innovationer är en del i flexible specialization

undersöks om och hur symaskinen nyttjas av skräddare i Östersund.

1.5.1 DefinitionerDefinitionerna är hämtade från Skräddarlexikon från Sveriges skrädderiidkareförbund vilken

är sammanställd av Ragnar Björkman.23

Färdiggjorda kläder, lagerplagg eller lagerskrädderi ska ses utifrån den tid då skräddarna

hade monopol på tillverkning av kläder och utifrån benämningen skräddarsytt. Färdiggjorda

plagg är tillverkade i generella storlekar för försäljning direkt till kund utan att känna till

kundens mått. Det handlar främst om tyngre plagg, exempelvis överrockar, kavajer, kostymer

som kräver passform och kunskap i tillskärning och sömnad. Skjortor, blusar och underkläder

som inte behövde någon särskild passform såldes också som färdiggjorda kläder. De

betraktades som linnesömnad och kunde därför säljas före liberaliseringen av textil och

klädförsäljning år 1834 menar Wottle.24 För att särskilja lättare plagg från de tyngre plaggen

där de senare kräver en yrkesmans kunskap för måttagning och tillskärning, kommer de

tyngre plaggen att benämnas färdiggjorda kläder och övriga kläder herrekiperingsartiklar.

Konfektion: ”Benämning på tillverkning i större skala av kläder i olika storlekar [---]”.25

Begreppet konfektion används för massproducerade plagg i fabrik.

Måttkonfektion: Tillverkning av plagg utifrån en kunds mått och figur. Själva tillverkningen

sker under konfektionsliknande former medan tillskärningen av plagget sker separat. Säljs i

finare konfektionsaffärer. 26

23 Ragnar Björkman, Skräddarlexikon, 2 uppl. (Stockholm: Sveriges skrädderiförbund, 2004), 119 och 130f.24 Wottle, 122–123.25 Björkman, 129.26 Ibid., 132.

9

Skräddarsytt: Tillverkat av skräddare (mästare eller gesäll). Plagget skärs till och sys i utifrån

kundens personliga mått och figur.27

1.6 DispositionAnalysen består av två kapitel. Det första kapitlet berör skräddarannonser och annonser som

berör symaskiner. I kapitel två analyserar jag handelsmännens annonser därtill tar jag upp

övriga herrplagg vilka också kan härledas till 1800-talets brytningstid från marknadshandel

till butikshandel, från hantverk till fabrikstillverkat. Varje kapitel utgår ifrån i en kronologisk

ordning eftersom det då erhålls en förståelse för vad som händer över tid. Sist för jag en

slutdiskussion och avslutar med en sammanfattning. I bilagan redovisas och förklaras

benämningar på äldre tyger och plagg samt ett urval av annonser som visar på utvecklingen av

färdiggjorda kläder, herrekipering och konfektion.

2 Skräddare: färdiggjorda kläder och symaskinen.I kapitlet analyserar jag annonser som berör skräddarnas utbud i tidningarna Jemtlands

tidning och Jämtlandsposten. Jag utelämnar Östersundsposten eftersom samma annonser

finns i Jämtlandsposten. Genom att redovisa analysen utifrån åren 1865, 1885–86, 1895 och

1905 ges en förståelse för skrädderiföretagens utvecklingen. Frågan vilka som säljer och

tillverkar färdiggjorda kläder och hur det förändras över tid besvaras genom att analysera

skräddarannonserna och genom en jämförande analys med tidigare forskning. Vidare, genom

att analysera tidigare källor, undersöker jag om och hur nya innovationer påverkar

tillverkningen.

2.1 Skräddarna tar täten.

27 Ibid., 135.10

Nyligen inkommet: Doffel, Sattin, Korderojer, och Kläden m.m., i smakfulla mönster, [hw]ar[f] beställningar emottagas och expedieras med all ackuratess och skyndsamhet. […] Dessutom finnes ett ständigt lager av färdiggjorda Manskläder […] allt till de billigaste priser. H G Tjernström.28 29

1865H G Tjernströms annons från år 1865 är typisk för perioden. De är rena radannonser utan

någon markering av text. I de annonser som läggs ut inför Gregoriemarknaden får orden

färdiggjorda manskläder en mer markerad form vilket jag tolkar som att varan har en större

betydelse för annonsören att nå kunden. Annonserna tolkar jag som att Tjernström säljer

färdiggjorda manskläder av vilka han har ett ständigt lager och att beställningarna, (det

skräddarsydda) ska ske skyndsamt och med noggrannhet. Winifred Aldrich menar i sin text

”History of sizing systems ready to wear garments ” att färdiggjorda kläder (ready-to-wear

garments) har varit tillgängligaför den växande urbana befolkningen från mitten av 1800-talet.

De sena 1700-talets och tidiga 1800-talets krig runt om i världen skapade en enorm

efterfrågan på uniformer.30 Nancy Green skriver att lösningen på den ökade efterfrågan var att

skapa standardiserade storlekar i ”small, medium och large”.31 Hon skriver vidare att

skräddare i 1820-talets Frankrike och USA använde sin lågsäsong till att tillverka färdiggjorda

kläder till sjömän som efterfrågade billiga kläder.32 Några sjömän finns inte under perioden i

Östersund men antalet arbetare vilka kan jämställas med sjömän ökar i samband med stadens

och skogsindustrins expandering.

Antalet skrädderifirmor mellan åren 1847–1864 är 12 med 164 anställda vilket är den

klart största gruppen hantverkare skriver Jacobsson och visar på en stadskarta att det finns sju

skräddare på 1860-talet.33 Totalt i Östersund finns mellan åren 1863-1872 16 män med yrket

skräddare.34 Att antalet skräddare varierar kan bero dels på att en firma har flera skräddare,

dels att en del skräddare arbetar hos kunden och har därför ingen verkstad. Bosse Sundin

skriver i sin text ”En stad i fest” att Östersund år 1865 har en befolkning på 1808 personer. 35

Under år 1865 är det fyra skräddare som annonserar i Jemtlands tidning och Jämtlandsposten

28 Jemtlands tidning, januari 11, (1865), 3.29 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 1. 30 Winifred Aldrich ”History of sizing systems ready to wear garments”, i Sizing in Clothing: Developing Effec-tive Sizing Systems for Ready-to-wear Clothing, (red) Susan Ashdown [Elektronisk resurs], (Cambridge: Wood-head Publishing, 2007), 1 och 33.31 Green, 30.32 Ibid., 22.33 Jacobsson, 30 och 158.34 ”Register till husförhör”, Östersunds kyrkoarkiv, ÖLA/11109/A l a/8a (1863–1872).35 Bosse Sundin, ”En Stad i Fest”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), 14.

11

om färdiggjorda manskläder. De specificerar inte vilken typ av plagg det är frågan om.36 A A

Söderström säljer även han färdiggjorda manskläder, dessutom skriver han att det finns

korderojer, dofflar och satiner att tillgå.37 Det är möjligt att han säljer tygerna eller att han vill

visa att han har moderna tyger för den som vill ha skräddarsytt. En konsekvens av 1834 års

liberalisering är att skräddarna fick lagerföra tyger för försäljning.38 J A Lindholm förfärdigar

uniformer vilket tyder på en specialisering.39 I mars har han en annons där han en annons om

färdiggjorda manskläder vilket har en framträdande text i annonsen. 40 I samma nummer

annonserar P A Bahrd om ett större lager färdiggjorda manskläder.41 Grenander-Nyberg

menar att i marknadsstäder, hamnstäder och orter där personer vistas en kortare tid finns

skräddare som säljer färdiggjorda kläder.42 Östersund är vid tiden en marknadsstad där

skogsarbetare, marknadsbesökare från stad och landsort möts.

1875Jörgen Björklund menar i en tabell över hantverkare och anställda i sin text ”Företagande och

försörjning” att år 1874 finns det i Östersund fyra skräddare med 37 anställda.43 I

husförhörsregistret finns det 16 män med yrket skräddare.44 Skräddarna är en av de få

hantverksgrupper där det finns mer än en verkstad. Två av skräddarna i Östersund annonserar

i Jemtlands tidning om färdiggjorda kläder. P Hallström skräddare säljer alla sorters

manskläder och tyger som korderojer, kläden, dofflar och satiner.45 N Sundgren har

slutförsäljning på sitt lager av färdiggjorda manskläder.46 47 Det är möjligt att N Sundgren

inser sin begränsning och att konkurrensen blivit för stor för färdiggjorda kläder i staden. Det

är också möjligt att han säljer slut på säsongens färdiggjorda kläder för att få plats med nästa

säsongs kollektion. Skräddaren Petrus Ågren från Sundsvall annonserar i Jemtlands tidning år

1875 att han likt föregående år kommer till Gregoriemarknaden. Han har ett stånd på torget

36 De säljer även fruntimmerskappor men eftersom uppsatsen handlar om herrkläder har jag frångått den uppgiften. 37 Jemtlands tidning, mars 15, 4.38 Wottle, 122f.39 Jemtlands tidning, januari 11, (1865), 3.40 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 3.41 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 3.42 Grenander-Nyberg, 80 och 88.43 Jörgen Björklund, ”Företagande och försörjning”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), 40.44 ”Register till husförhör”, Östersunds kyrkoarkiv, ÖLA/11109/A l a/9a (1873–1882).45 Jemtlands tidning, september 18, (1875), 3.46 Jemtlands tidning, september 18, (1875), 4.47 Folkräkning 1900 - Östersunds församling, Jämtlands län, bildid: Folk_023066-087

12

där säljer ”bättre och välgjorda manskläder” vilka passar för alla samhällsklasser.48 Jag tolkar

det som att han ser en efterfrågan på färdiggjorda kläder från fler än från arbetarna.

Henning Schlasberg skriver i sina minnesanteckningar, Herr- & gosskonfektionens

utveckling för engrosförsäljning i Sverige under ett tredjedels sekel att det är arbetare och

bönder som köper de färdiggjorda plaggen. För dem är priset på kläderna mer avgörande än

kvalitet och passform. Han engagerar skräddare i sitt närområde för att sy firmans

färdiggjorda plagg.49 Eftersom det är skräddare som syr Schlasbergs herrkläder och det är

skräddare i Östersund som först annonserar om färdiggjorda kläder är det möjligt att plaggen

köps av främst arbetare och bönder även i Östersund. Eftersom Östersund är regionens enda

stad är marknaden och handeln i staden även viktig för jämten i stort. Efterfrågan av nya

kläder ökar i alla samhällets klasser genom att Östersund blir en smältdegel av

sågverksbolagens tjänstemän från Östersjökusten, arbetare från Jämtland och andra län,

handelsmän, hantverkare och en bondebefolkning med ökad ekonomi. Grenander-Nyberg

menar att den norrländska skogsnäringen var en guldgruva för handlare och tillverkare av

kläder.50 Marie Tengroth Ulväng menar att bönderna och byarna i Härjedalen fick ett

uppsving i ekonomin genom skogsbolagens kapital. ”Tidens nya möjligheter och preferenser

formulerades i sättet att klä sig utifrån social tillhörighet, ekonomisk förmåga, kön och

ålder.”51 In till Östersund flyttar år 1875 fler män än kvinnor i åldern 21–40 år.52 Det är

möjligt att en ökad andel manlig befolkning med god ekonomin ger en ökad efterfrågan på

kläder både för en urban stil och på arbetskläder. Skräddarna bidrar med ett ökat utbud genom

att de förutom de säljer skräddarsydda plagg även tillverkar och säljer färdiggjorda kläder.

1885–1886Östersund växer snabbt under 1880-talet och mellan åren 1875 och 1886 ökar befolkningen

från 2056 till 4951.53 År 1885–1886 finns det nio skräddare och 24 anställda i Östersund. Det

är bara målare och snickare som har ett högre antal utövare.54

48 Jemtlands tidning, mars 6, (1875), 4.49 Henning Schlasberg, Herr- & gosskonfektionens utveckling för engrosförsäljning i Sverige under ett tredjedels sekel, [Förf.], (Landskrona, 1928), 9 och 24.50 Grenander-Nyberg, 124.51 Ulväng, (2010), s. 200–214.52 Hans Wallentin, ”Människors vardag”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog & Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), 249.53 Sundin, ”En Stad i Fest”, 14.54 Björklund, 40.

13

Skräddare E Rislund på Kyrkgatan 12 i Östersund kostar på sig en bild på en man i

dubbelknäppt överrock, randiga byxor (möjligen korderoj), i finare lågskor, handskar,

höghatt, och en vit skjortkrage skymtas i halsen. Mannen på bilden är propert klädd.55 Rislund

utför allt vad yrket tillhör. Jag tolkar det som att han endast tillverkar och säljer skräddarsytt.

Han vänder sig de till de kunder som kostar på sig en skräddarsydd garderob. I annonsen

skriver han i fet stil om ett ”nyligen inkommit tyglager” vilket jag tolkar dels som att han

säljer tyger, dels som att han vill visa på nyhetsvärdet för sina kunder.56 J J Dahl utför också

allt vad skrädderiyrket tillhör. Vad som mer ingår i skrädderiyrket än att sy kläder framgår

inte. Det är möjligt att det är ändringsskrädderi eftersom han utför kemtvätt, renovering och

omfärgning av manskläder.57 Kläder är för tiden en investering och om hushållets ekonomi

inte tillåter att köpa nytt är omfärgning och renovering ett sätt att förnya och underhålla

garderoben. J J Dahl var fram till 1880 inneboende tillskärare hos S M Lindholm.58

Skräddaren S M Lindholm, etablerad i Östersund år 1863, går i konkurs år 1885 och säljer ut

sitt lager av färdiggjorda manskläder, korderoj- och doffeltyger. I samma annons säger han att

”Beställningar å Manskläder emottagas fortfarande […]” vilket jag tolkar som att han

fortsätter med skräddarsytt. 59 Lindholm kallar sin verksamhet för skrädderiaffär.60 Hans affär

ligger år 1876 på Köpmangatan och verkstaden på Kyrkgränd i Östersund.61 Skrädderifirma

Norélius och Ohlsson på Storgatan 33 i Östersund skriver att ett ”rikhaltigt lager” för höst-

och vintersäsongen har inkommit.62 Vad lagren består i framgår inte men det kan vara

lagerskrädderi som menas.63 Eftersom de inte specificerar några särskilda plagg tolkar jag det

som att det är tyger som inkommit och att kunden kan välja utifrån det. Det är också möjligt

att de säljer tyger. Annonsen är utformad för att dra blicken till sig genom att texten är

centrerad till mitten av satsytan och därmed lämnar ett tomrum runt om.

I Hammerdal sex mil norr om Östersund håller Skräddaren J M Karlsson till. Han

säljer färdiggjorda manskläder och symaskiner därtill utför han allt i skrädderiväg.64 Det här

innebär att skräddarna i byar och mindre samhällen utanför Östersund tillverkar färdiggjorda

kläder. Skogsbolagens pengar kom inte bara till Östersund utan i hela länet köptes hemman,

55 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 2.56 Jämtlandsposten, januari, 9, (1886), 4.57 Jämtlandsposten, januari 25, (1886), 1.58 Wallentin, 247.59 Jämtlandsposten, september 13, (1886), 1.60 Jämtlandsposten, mars 17, (1886) 4.61 Wallentin, 248.62 Jämtlandsposten, september 10, (1886), 1.63 Björkman, 118.64 Jämtlandsposten, mars 8, (1886), 9.

14

avverkades timmer och såldes till sågverksindustrin vid kusten. En förbättrad ekonomi för

arbetarna medger en demokratisering av efterfrågan. Jag menar att skogsarbetare, tjänstemän

och bönder finns under perioden i Hammerdal liksom i Härjedalen. Det innebär att det finns

ett kundunderlag och en efterfrågan på färdiggjorda kläder även utanför Östersund. Det är inte

nödvändigt att åka de sex milen till Östersund från Hammerdal när den lokala skräddaren

utökar sitt sortiment med färdiggjorda kläder.

Av de fyra skräddarna som annonserar i tidningarna för år 1885–1886 är det bara två

som annonserar om färdiggjorda kläder. Det finns betydligt fler skräddare i Östersund och

länet än som annonserar. Det är möjligt att konkurrensen från handlarna ökar och de

färdiggjorda kläderna de säljer tillverkas i övriga landet. Hans Jacobsson skriver att

myndigheterna i Östersund feltolkar fundationsbrevet av år 1789 och förvägrar de personer

som önskar mark för att starta fabriksrörelser.65 Det är möjligt att någon skräddare eller

köpman likt Schlasberg kunde ha startat en konfektionstillverkning i större skala.

Utvidgningen föll eftersom myndigheterna inte gav möjlighet till expandering.

1895År 1895 bor det 6255 personer i Östersund.66 I Östersund fanns år 1891 13 skräddare.67 År

1900 finns det nio skräddare med sammanlagt 43 anställda.68 Mellan åren 1870 och 1900 sker

en förskjutning från hantverk och industri mot handeln enligt Hans Wallentin i ”Människors

vardag”.69 Trots förskjutningen är antalet skrädderifirmor likartad mellan åren 1890–1900. År

1895 finns det två annonser från skrädderifirmor varav en från Ytterhogdal, en ort i

Härjedalen som ligger vid inlandsbanan. Under ”Firma- och adressregistret” i Jämtlands läns

annonsblads januari- och marsnummer från år 1895 finns det sammanlagt sju skrädderifirmor

upptagna.70 Två av skräddarfirmorna står även under klädes- och manufakturhandlare;

Norelius & Olsson och E Eriksson. Den förra är enligt Hans Jacobsson Östersunds största

skrädderifirma.71 Det är möjligt att de två firmorna även säljer färdiggjorda kläder,

Nu när året börjar

önskar jag att ni

väl för kroppen sörjer

65 Jacobsson, 63.66 Sundin, ”En stad i fest”, 1467 Jacobsson, 58.68 Björklund, 40.69 Wallentin, 235.70 ”Firma- och adressregister”, Jämtlands läns annonsblad, januari 12 och mars 2, (1895), 271 Jacobsson, 79.

15

att förkyld ej bli.

Kläder kom och köpen

starka varma, goda.

Våga nu försöken

ni präktig vara får.

J. Johansson, Köpmangatan 36.72 73

J Johansson är skräddare i Östersund.74 I Annonsen ovan berättar inte mer än att det finns

varma kläder att köpa. I annonsen för mars säljer han hemgjorda kläder och här specificerar

han överrockar och kostymer vilket är första gången en skräddare specificerar vilken typ av

plagg han säljer.75 Det är möjligt att ordet hemgjorda betyder skräddarsytt i egen verkstad. Det

är också möjligt att han vill göra en skillnad mot fabriksgjorda. I april öppnar F M Elmgren en

skrädderiaffär i Ytterhogdal som ligger i Härjedalens skogslandskap utefter inlandsbanan 14

mil söder om Östersund. Skogsbolagens intresse för skogen i Härjedalen ökade på

pengaflödet och möjlighet till arbete och ekonomisk vinning.76 Enligt Hans Jacobsson är

Elmgren en skräddare i Östersund som flyttar till Ytterhogdal.77 Elmgrens etablering i

Ytterhogdal tyder på att det finns underlag för ett skrädderi. Skogsbolagens tjänstemän och de

skogsarbetare som strömmar till bygden behöver kläder precis som hos skräddare Karlsson i

Hammerdal tio år tidigare.

Henning Schlasberg ser hur tyska handelsmän säljer konfektion i Sverige. Han startar

därför en tillverkningsindustri för herrkonfektion år 1896 efter att ha praktiserat på

konfektionsfabriker i Tyskland. Han kontrakterar skräddare i Landskronatrakten för att sy

hans herrkollektioner och en tillskärare anlitas för att skära till plaggen. Färdiggjord plagg

monteras utan kundprovning vilket är gängse när det gäller skräddarsytt. De senare kräver en

större arbetsinsats och mycket sys för hand. Till byxor och västar som är lättare skrädderi

anlitas kvinnor som syr hemma. De skräddare och sömmerskorna han anlitar för sin

engrosstillverkning är en del av den hemtillverkning som förekommer i Sverige vid tiden.78

Skräddarna anlitas under deras lågsäsong då de annars gick arbetslösa. Tillverkning av

72 Jämtlandsposten, september 1, (1895), 4.73 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 3.74 Jämtlands läns annonsblad, januari 12, (1895), 2.75 Jämtlandsposten, mars 8, (1895), 4.76 Ulväng, (2010), 201.77 Jacobsson, 80.78 Schlasberg, 9–15.

16

färdiggjorda plagg gör att skräddarna har jobb och en inkomst året om.79 Det här visar att

skräddarna är en del i den tillverkningen av färdiggjorda kläder som senare säljs som

konfektion. Schlasberg förstår marknaden och skapar ett utbud som de med lägre inkomst kan

köpa. Hur mycket av Östersundsskräddarna som syr till handlare går inte att via annonserna

reda ut. Det är möjligt att de syr till lokala handlare men det mesta säljs nog i

skrädderiaffärerna.

1905År 1905 bor det 7291 personer i Östersund vilket är ökning med dryga 1000 personer sedan år

1895.80 År 1910 finns det tio skrädderifirmor med sammanlagt 49 anställda.81 Det är en

ökning med ett skrädderi och sex anställda sedan år 1900. Skräddarna är fortfarande en av de

tre stora hantverksgrupperna (snickare, målare, skräddare). Överrockar säljes billigt hos E

Erikssons skrädderiaffär därtill har de ett nyinkommet lager av paletå- och kostymtyger.82

Berg och Wikéns skrädderiaffär tar emot beställningar och de rear ut vinterlagret för att få

plats med vårlagret.83 Vad lagret innehåller framgår inte av annonsen. Berg och Wikén ser ut

att ha gått skilda vägar efter januari 1905. G Bergs skrädderiaffär erbjuder ett elegant lager av

kostym- och paletåtyger.84 O A Wikéns skrädderiaffär rear under marknadsdagarna ut

paletåer, kostymtyger och ett lager överrockar.85 Thorséns skrädderiaffär erbjuder förutom

skräddarsytt och uniformskrädderi även ej avhämtade kostymer till ett billigt pris.86 Om

kostymerna är i standardstorlek eller kundanpassade framgår inte. Eftersom de är färdiggjorda

för den kund som köper dem till extrapriset behandlar jag plaggen som färdiggjorda kläder i

analysen. 100 år tidigare var försäljning av ej avhämtade kläder ett lagbrott om inte

skräddaren myglade eller påstod att plaggen var begagnade. Avregleringen år 1834 löste

skräddarnas problem att kunder inte hämtade sina beställningar på grund av avsaknad av

kapital eller oenighet kring snitt och fason.87

Sammanfattande slutsatser

79 Schlasberg, 9.80 Sundin,” En Stad i Fest”, 14.81 Björklund, 40.82 Jämtlandsposten, mars 15 och september 13, (1905), 1, resp. 2.83 Jämtlandsposten, januari, 25, (1905), 2.84 Jämtlandsposten, september 5 (1905), 1.85 Jämtlandsposten, september 11 (1905), 3.86 Jämtlandsposten, september 1, (1905), 1.87 Wottle, 127.

17

Analysen av skräddarannonserna visar att skräddarna tillverkar och säljer färdiggjorda kläder

från år 1865. Jag tolkar som att de tillverkar kläder för egen försäljning eftersom det inte

framgår i annonserna att de tillverkar för handlare. Antalet skräddare som annonserar om

färdiggjorda kläder ligger på ungefär samma nivå under hela perioden. Knappt en tredjedel av

stadens skräddare ser efterfrågan och förändrar sitt utbud. När befolkningstillväxten i

Östersund är som störst (1875–1886) fördubblas antalet skrädderifirmor men inte antalet

annonser för färdiggjorda plagg. Det är möjligt att färdiggjorda plagg är standardiserade varor

eller att skräddarsytt köps hos skräddaren och de färdiggjorda plaggen köps hos handlaren. En

analys av tidigare forskning visar att det är arbetare och lantmän som köper färdiggjorda

plagg vilket kan förklaras med en ökad inkomst för gruppen genom skogsnäringens

utbredning i länet. Samma typ av annonser finns i båda tidningarna vilket innebär att jag inte

ser någon skillnad mellan tidningarna i fråga om läsekretsen.

Tabell 1. Antalet skrädderier jämte skrädderier som annonserar om färdiggjorda kläder 1865–1905

Årtal Skrädderifirmor Skräddare som annonserar

om färdiggjorda kläder

Skräddare på landsorten

med annons.

1865 7* 4 0

1875 4** 3 0

1885/86 9 4 1

1895 9*** 1 1

1905 10**** 3 0

Totalt 39 15 2Källa skrädderifirmor totalt: * 1860-tal.88 ** år 1874, *** år 1900, **** år 1910.89 Källa: primärmaterial från analys av annonser i Jemtlands tidning 1865–1885, Jämtlandsposten 1886–1905, Östersundsposten 1895–1905.

2.2 Skräddaren och symaskinen.I Skräddarelexikon menar Björkman att det var symaskinen som gjorde att skrädderiet som

hantverk dog ut. Samtidigt skriver författaren att symaskinen användes av skräddarna för

88 Jacobsson, 158.89 Skrädderiverkstäder, 1874–1905, Jörgen Björklund, ”Tabell 9, Hantverkare och anställda inom olika branscher i Östersund”, ”Företagande och försörjning”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog & Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986). 40.

18

tillverkning av färdiggjorda kläder.90 I Östersund är det skräddarna som först annonserar om

symaskiner. Under Gregoriemarknaden år 1865 förevisar skräddare Tjernström hur en

symaskin fungerar. Symaskinen säljs senare under marknaden på auktion.91 Skräddaren S M

Lindholm annonserar år 1875 om ett utbud av symaskiner både för skräddare och för

husbehovssömnad.92 93 Han är återförsäljare av märket Singer och saluför salongs-, medium-,

skräddare- och skomakarsymaskiner. S M Lindholm är fram till konkursen en stor firma med

åtta gesäller och två lärlingar.94 Ytterligare en skräddare annonserar om symaskiner år 1875.95

Tio år senare är det två skräddare som säljer symaskiner av olika märken medan ”Handels-

och fabriks- Aktiebolaget Taflin & Co” säljer symaskiner av märket Singer.96 97 Björklund

redovisar endast en firma som säljer symaskiner och inte förrän året 1900.98 Efter 1885 finns

inga annonser för symaskiner i det material som undersöks.

De skräddare Schlasberg kontrakterar på 1890-talet använder symaskin för att

effektivisera arbetet med färdigsydda kläder. Eftersom de kvinnliga arbetarna inte är så

skickliga på att sy knapphål vilka annars sys för hand, investerar han i en knapphålsmaskin

för att hålla kvalitet och effektivitet. När han startar en fabrik vid slutet av seklet tillför han

motorer på symaskinerna.99 Symaskinen används tidigt hos skräddarna för att snabbare och

billigare tillverka för lager eller konfektion. Nancy Green menar att standardiserade storlekar

och att sömnaden av ett plagg kunde effektiviseras genom att sy delar till samtliga kavajer

först, för att senare sätta ihop hela kavajer. 100 Processen ger lägre arbetskostnad och därmed

lägre priser vilket gör att utbudet demokratiseras därtill kom symaskinen som ny teknik att

ytterligare snabba på processen och därmed ännu lägre tillverkningskostnad.

En analys av tidigare forskning och andra källor visar att det är möjligt att skräddarna

använder symaskiner för att tillverka färdiggjorda kläder. I Östersund är skräddarna

återförsäljare av symaskiner både för husbehov och för yrkesmässig sömnad. Det framgår av

annonserna att skräddarna i Östersund säljer innovationer som symaskinen. Det framgår inte

att de använder symaskinen för tillverkning av färdiggjorda kläder. Det är dock möjligt att

90 Björkman, 11 och 118.91 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 4.92 Jemtlands tidning, mars 6, (1875), 7.93 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 4.94 Jacobsson, 38.95 Jemtlands tidning, september 18, (1875) 4.96 Jämtlandsposten, september 10, (1886), 1.97 Jemtlands tidning, mars 3, (1885), 4 och september 5, 4.98 Björklund, 34.99 Schlasberg, 9–15 och 21.100 Green, 33.

19

Östersundsskräddarna nyttjade symaskinen eftersom det annonseras om symaskiner för

skräddare och att skräddare i andra delar av landet nyttjade symaskinen för tillverkning.

3 Handlare: färdiggjorda kläder, herrekipering och konfektion. Kapitlet berör handlarnas annonser ifrån de tre tidningarna i en kronologisk ordning. En

jämförande analys görs mot tidigare forskning och andra källor för att besvara frågan vilka

som säljer och tillverkar färdiggjorda kläder och hur det förändras över tid. Även frågan om

vilka som säljer herrkläder och hur det förändras över tid ska besvaras. Under avsnitten 1865–

1875 behandlas vem som säljer färdiggjorda kläder i Östersund, på marknaden och i

lanthandeln samt vem som kan ha tillverkat plaggen. I avsnittet som berör 1885–86 behandlas

påverkan av utbud och efterfrågan efter järnvägens och nykterhetsrörelsens etablering. De två

sista avsnitten 1895 och 1905 berör herrekiperingens utveckling och hur

konfektionstillverkade plagg introduceras i staden.

1865I en affär vid torget i Östersund har A T Hjelm en handelsbod där han säljer byxor och västar

av helmollskinn samt västar av korderoj.101 102 103 De första färdigsydda plaggen var i regel

gjorda till försäljning för de som inte hade möjlighet att sy hemma.104 Vem som tillverkar

Hjelms utbud framgår inte. Det är möjligt att det är en lokal skräddare som tillverkar dem

eller att de är tillverkade genom hemsömnad. Någon annan handlare som säljer färdiggjorda

kläder finns inte. Marie Ulväng skriver tygerna var avsedda för arbetare som ersättning för

skinn och vadmal.105 Genom klädmarknadens avreglering och lokal kännedom om marknaden

ser A T Hjelm möjligheten att möta efterfrågan genom att utöka sitt utbud.

År 1860 finns det 28 burskapsägande köpmän i staden. Det finns även en bank.

Köpmännen bedriver en omfattande handel med diverse varor som spannmål, garner med

101 Jemtlands tidning, mars 29, (1865), 4.102 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 5.103 Jacobsson, 158.104 Ulväng (2010), 214.105 Ulväng, (2012), 246. Även; Schlasberg, 7.

20

mera. År 1864 sker en fördubbling av handelsidkarna.106 Det kan ses som en direkt

konsekvens av näringsfrihetsförordningen från samma år, en institutionell förändring som

påverkar samhället i stort. Skogsindustrin påverkar också regionens ekonomi. Timret och

skogen i Jämtland ger arbetstillfällen för de jämtländska bönderna och tillfällighetsarbetare

från andra län. Näringslivet blomstrar när sågverksbolagen från Sundsvallsregionen köper

hemman och skog. De bidrar därigenom med kapital till området.107 Varor, arbetskraft och

konsumenter var före år 1880 hänvisade till hästtransport. Varorna kom med hästforor från

Atlant- och Östersjökusten där Sundsvall var den viktigaste orten.108 Handlarna från

Sundsvallsregionen har inga färdiggjorda kläder till försäljning på marknaden 1865. Ture

Nerman skriver i sin text Svenska beklädnadsarbetareförbundet 1889–1939, En historik att

lagerskrädderi syddes främst för lantfolk, arbetare och att de såldes på marknader.109 Någon

marknadsförsäljning av färdiggjorda kläder sker inte år 1865. A T Hjelm verkar vara en

tämligen ensam handlare med sitt utbud av färdiggjorda kläder och dessutom i en butik i

staden.

O Th Kindström från Sundsvall har i Jemtlands tidning en halvsidesannons med olika

textila varor vilka han kallar för kramvaruartiklar. De varor som ligger under rubriken ”För

Herr-Garderoben” är tyger som dofflar, korderojer, kläden, croiseer och västtyger.110 I övrigt

består kramvarulagret av artiklar som en herre kan behöva, allt utom överrockar, kavajer,

byxor och västar, det vill säga sådant som skräddaren syr. Hans försäljningslokal är hos

handlaren Eric Andersson vid torget. En tillfällig lokal hos någon av stadens näringsidkare är

vanligast för handlarna från Sundsvall. F T Fresk, Sundsvall, har även han ett litet lager av

herrekiperingsartiklar men annonserar övervägande om tyger.111 Ytterligare tre handlare från

Sundsvall annonserar sitt utbud. De säljer textilier som kan härröras till herrkläder som till

exempel korderojer och kläden från Norrköpings fabriker.112 Det innebär att det är fem

handlare på marknaderna som säljer varor som berör herrkläder. Ingen av dem säljer

färdiggjorda manskläder utan utbudet består i herrekiperingsvaror och tyger för herrkläder.

1875

106 Björklund, 25107 Ibid., 24ff..108 Ibid., 25.109 Nerman, 21.110 Jemtlands tidning, januari 4, (1865), 3.111 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 3.112 Jemtlands tidning, mars 8, (1865), 3 och 4.

21

Under år 1875 kommer det till Gregoriemarknaden fyra olika handlare från Östersjökusten

som hyser in sig i olika lokaler och säljer tyger, färdiggjorda manskläder och andra herrplagg.

I ett stånd på torget hittar kunderna O Frank från södra Sverige, med ett stort lager av bättre

färdiggjorda manskläder.113 114 Det visar också att det kommer säljare från södra Sverige och

att Östersund och Jämtland är en växande marknad med ökad efterfrågan. Georg Hörnström,

Ragunda realiserar sitt sortiment. I hans sortiment finns allt från ljus, strömming, glas och ett

stort manufakturlager. Manufakturlagret består i bland annat färdiggjorda manskläder, kläden,

dofflar och korderojer.115 Det är möjligt att Hörnström bedriver en lanthandel i Ragunda. Det

är också möjligt att han är en handlande som kommer till Östersund med sitt lager. Ragunda

ligger mittemellan Sundsvall och Östersund. Jag har därför placerat in honom under handlare

på marknad.116 Sitt stora lager av manufaktur och kramvaror säljer Ernst A Ekbom från

Sollefteå via postorder. Han ska sluta med sin rörelse och har därför slutförsäljning. Lagret

består till stor del av textila varor men även symaskiner.117

Ydén och Kassman som säljer tyger och färdiggjorda manskläder riktar sin annons till

lanthandlarna i länet.118 Den här annonsen visar att färdiggjorda kläder säljs via lanthandlarna

ute i länet. Fredrik Sandgren menar att lanthandlarnas konfektion kom från Stockholm och

Boråsområdet men även att varor produceras i Östersund och Sundsvall.119 Mellan åren 1874–

76, menar han att utbudet av beklädnad är den största varugruppen räknat efter livsmedel.120

Ulväng menar att det är mannen i bondefamiljen som köper färdiggjorda plagg i korderoj hos

lanthandlaren i Härjedalen. I de fall mannen kostar på sig skräddarsytt är tygerna av finare

hel- eller halvylle. Vidare skriver hon att böndernas klädinköp inte är en enskild företeelse.121

Det är därför möjligt att samma köpmönster och klädkonsumtion finns i Östersund. I början

av 1870-talet handlar bönderna i Härjedalen hos lanthandlaren en komplett garderob av

skjorta, byxor, väst, tröja, rock och mössa.122 Redan år 1865 är det möjligt för bönder och

stadsbor att köpa en komplett garderob i Östersund men de går både till skräddare och till

någon handlare på marknaden. Avregleringen år 1846 medger lanthandelsförsäljning vilket

113 Jemtlands tidning, mars 6, (1875), 6.114 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 6.115 Jemtlands tidning, januari 30, (1875), 4.116 ”Hörnström” Folkräkning 1880, Ragunda församling, Jämtlands län, bildid: Folk_823001-052117 Jemtlands tidning, januari 16, (1875), 6.118 Jemtlands tidning, mars 6, (1875), 6.119 Sandgren, 87.120 Ibid., 103.121 Ulväng, (2012), 246–248.122 Ibid., 247.

22

gör det möjligt för landsortsbefolkningen att köpa varor i sin närhet.123 Handlarna på

marknaden och lanthandlarnas förmåga att se behovet och möjlighet till att tillfredsställa

efterfrågan är tydlig här. De institutionella förändringarna som sker år 1834 och år 1864 gör

handel av färdiggjorda kläder möjligt.

I Östersund säljer stadens kramhandlare tyger, rockar, västar, byxor och

ekiperingsartiklar.124 Två handlare Axel Winnberg och Edward Berg annonserar om

överrockar, kavajer västar, byxor och ekiperingsartiklar och tyger för herrkläder.125 126 De är

först med att specificera vilken typ av manskläder de säljer. Vilka som tillverkar handlarnas

kläder anges inte i annonserna. Axel Winnberg säljer både färdigsytt och lättare konfektion

vilket får ses som en föregångare till dagens herrekipering. Handlarna har utökat sitt utbud.

Köpmännen både på marknaden och handlarna i staden möter efterfrågan av herrkläder.

1885–1886 Östersunds befolkning mer än dubbleras mellan åren 1875 och 1886 från 2056 till 4951

personer.127 Bosse Sundin menar i sin text ”Folkrörelser och kulturliv” att vid slutet av 1800-

talet är den övervägande åldern bland ogifta män i Östersund 20–40 år.128 De inflyttade

arbetarna från andra län bidrar till föreningslivet i staden. Från år 1880 och framåt är

folkrörelsens (nykterhets-, hembygds- och arbetarrörelsen) tid i Sverige.129 År 1883 byggs

nykterhetsrörelsens godtemplarhus i Östersund, vilket var Sveriges största trähus då.130 Sten

Rentzhog skriver i en artikel i Länstidningen från 2017 att när godtemplarrörelsen kom till

Östersund år 1879 blir en fjärdedel av stadens invånare medlemmar. Godtemplarrörelsens

lokal används även som en offentlig lokal för teater och politiska möten. Eftersom antalet

föreningar och därmed sammankomster (fester och möten) ökar menar jag att det blir många

tillfällen för att bära kostym. Antalet banker ökar i Östersund med nio mellan åren 1847–

1901.131 Riksbankens hus byggs år 1885 och flera andra institutioner tillkommer.132 Det stora

antalet banker som tillkommer i staden innebär att det finns kapital och en tjänstemanna- och

borgerlig klädpraktik i staden. Efterfrågan på herrkläder ökar därmed. David Tjäder beskriver 123 Sandgren, 52124 Jemtlands tidning, september 9, (1875), 4. 125 Jemtlands tidning, september 18, (1875), 4. 126 Jemtlands tidning, januari 1, (1875) 2.127 Sundin, ”En Stad i Fest”, 14.128 Sundin, ”Folkrörelser och kulturliv”, 126.129 Ibid., 127.130 Sundin, ”En Stad i Fest”, 12.131 Björklund, 37.132 Sundin, ”En Stad i Fest” 11f.

23

i boken Män i Norden: manlighet och modernitet, 1840–1940, den borgerlige handels- och

tjänstemannen som en man med karaktär, med makt och klädd i kostym.133 Ella Johansson

skriver i samma bok som ovan om arbetaren som en skötsam person vilket hon ser som en

förborgligande av arbetaren.134 Nancy Green menar att färdigsydda kläder marknadsfördes

som en del i en civiliseringsprocess av arbetare och koloniernas invånare. Konfektion var

bättre än begagnat. Hon menar att det är en demokratisering av utbud om än påtvingad.135 En

större antal tjänstemän som bär kostym, ett större antal arbetare som önskar tillhöra samma

konsumentgrupp som övriga män i en modern stad. Kläder menar Ulväng manifesterar status

genom kvalité, mängd och färg.136 Det är de yngre i Härjedalen som först anammar ett mode

och nyheter vilket de såg som en symbol för framgång och förbättrade villkor skriver hon.137

Vilket är möjligt att även männen i Östersund också uppfattar köpekläder som symbol för

framgång. Det är också möjligt att de ogifta männen inte hade möjlighet till hemsömnad.

Anna, Hedtjärn Wester menar i sin avhandling, Män i kostym: prinsar, konstnärer och

tegelbärare vid sekelskiftet 1900, att när tegelbärarna sammanträder på sina

fackföreningsmöten är de klädda i kostym om än med olika personliga uttryck.138 Ett

personligt uttryck kan skapas med olika kragar och manschetter vilka kan köpas i en

herrekipering eller hos en välsorterad handlare. E M Andersson annonserar år 1885 om

”herrekiperingsartiklar”.139 140 Björklund skriver att det år 1886 finns en herrekipering.141 Det

ser därmed ut som det inte finns mycket till handel för män. Det troliga är att männen köper

de tyngre kläderna hos skräddarna och på marknaden.

År 1879 rullar det första tåget från Sundsvall in på Östersunds station och inget blir

sig mera likt.142 Varor, arbetskraft, konsumenter och handelsmän kommer med tåget till

regionen. Järnvägen i stort skapar också arbetstillfällen både för järnvägsanställda och

textilbranschen eftersom järnvägen är en uniformsbaserad klädpraktik. Sandgren menar att

133 David Tjäder, ”Kapitel 2” i Män i Norden: manlighet och modernitet 1840–1940, red. Jørgen Lorentzen & Claes Ekenstam (Möklinta: Gidlund, 2006), 48–52.134 Ella Johansson, ”Kapitel 4”, i Män i Norden: manlighet och modernitet 1840–1940, red.  Jørgen Lorentzen & Claes Ekenstam (Möklinta: Gidlund, 2006), 130.135 Green, 25.136 Ulväng, (2007), 58.137 Ulväng, (2010), 201 och 214.138 Anna Hedtjärn Wester, Män i kostym: prinsar, konstnärer och tegelbärare vid sekelskiftet 1900 (Stockholm: Nordiska museets förlag, 2010), Diss. Lund: Lunds universitet, 2010), 111 och 114.139 Jemtlands tidning, mars 7, (1885), 1.140 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 7.141 Björklund, 32f.142 Sundin, ”En stad i Fest”, 11.

24

järnvägen har en positiv effekt på regionens handel och lanthandel.143 Jane Ashelford skriver i

sin bok The art of dress. Clothes and society, 1500–1914, att när Londons stationer etableras

kan konsumenten nå exakt den gata och affär kunden söker efter. Bussarna och tågen gör det

möjligt för medelklasskonsumenter att spendera sina pengar i Londons affärer. Billiga

biljetter och en ökad trafik gjorde det möjligt för konsumenter långt utanför London att

besöka staden på en dag.144 Nu är inte Jämtland och Östersund en motsvarighet till London

men det visar på att när tåget och kommunikation intensifieras är det möjligt att konsumenter

och varor i större mängd kommer till en central handelsplats. Det är därför möjligt att Firma

Eklund & Ulmgren från Stockholm som annonserar inför Gregoriemarknaden i mars istället

för att komma själva med varorna anlitar ett ombud eller agent som bor hos handlaren A T

Hjelm vid torget. Ombudet har ett provlager av olika tyger med sig: kläden och korderojer av

Norrköpingsfabrikat.145 Sandgren menar att lanthandlarna köpte beklädnadsvaror från södra

Sverige och Stockholm.146 Det är möjligt att handlare inne i Östersund också köpte

färdiggjorda kläder från Södra Sverige. Ångbåtstrafiken på Storsjön var också ett viktigt

transportmedel för varor, konsumenter och arbetskraft. Mellan åren 1880–1910 är det upp till

2140 avgångar per år på Storsjön.147 Antalet butiker (totalt oavsett utbud) i staden

tredubblades mellan åren 1875 och 1886. När all textilhandel inklusive sko-, skinn- och

pälshandel blir antalet utövare lika stort som matvaruhandeln.

Från Sundsvall kommer Fredr. Bengstelius med textila varor, både tyger och kläder.

Manskläder och kläden har nu en blygsammare textstorlek än tidigare.148 Petterson & Blom

från Sundsvall har en realisation av ett stort lager av färdiggjorda manskläder att sälja på

Gregoriemarknaden. De hyser in sig hos järnhandlare Hellström.149 Béve & Co från Sundsvall

har varit på marknadsdagar i Östersund i flera år förut. Det som skiljer från annonserna från

1875 är att de under år 1885 annonserar om korderojer etcetera från Norrköping.150 Nasielsky

& Co säljer ett stort lager av manskläder. De specificerar kostymer, sommaröverrockar,

kavajer, byxor och västar vilka är prissatta. Här finns en möjlighet för konsumenten eller för

handlarna att jämföra priser med andra försäljare. Nasielsky & Co vänder även sig till ”Herrar

143 Sandgren, 141.144 Jane Ashelford, The art of dress: clothes and society, 1500-1914 (London: National Trust, 1996), 256-257.145 Jemtlands tidning, mars 7 (1885), 3.146 Sandgren, 142.147 Björklund, 22.148 Jemtlands tidning, mars 7, (1885), 2.149 Jemtlands tidning, mars 10, (1885), 4.150 Jemtlands tidning, mars 3 (1885), 1.

25

Handlande”.151 De tar också upp beställningar av korderojer. Förutom konkurrensen med

skräddarna har de även tröjor, kalsonger och reskappor med mera i sitt sortiment.

Reskapporna och regnkapporna är i annonsen riktade mot män. Jag tolkar det som att

Nasielskys för ett utbud i tiden. År 1886 annonserar P Carlsson från Stockholm att han

slumpar bort cirka 7500 plagg. På Prästgatan 49 A kan konsumenter köpa överrockar från 15

kr helkostymer i blå cheviot från 18 kr.152 Hos Nasielsky & Co kostar en kostym av korderoj

22 kr år 1885. B R Hillelson handlande i Östersund har gått i konkurs och säljer ut sitt

varulager av tyger, färdiggjorda manskläder och nattrockar för herrar.153 154 N Åström & Co

lägger ner sin verksamhet år 1886 efter 22 år i branschen.155 Under åren 1884–1886 inträffar

enligt Wallentin en handelskris därför är konkursrealisationer vanliga.156 Fredrik Sandgren

menar att de periodiska marknaderna minskade i betydelse under 1800-talets senare del. Det

var torghandeln, lanthandeln och stadsbutikerna som tog marknadsandelar. Stadens handlare

ökade försäljningen under marknadsdagarna. Handelsmännen i Östersund menade att

handlarna på marknaden tog vinsten och de vill därmed förbjuda marknaderna.

Januarimarknaden förbjöds år 1888. Till Gregoriemarknaden som var den viktigaste enligt

Sandgren kom säljare från hela Sverige och besökare från hela länet.157

1895Sundsvallshandlarnas och hästtransporternas tid är förbi. Det finns inga annonser från

handlare från Sundsvall för år 1895. De handlare som annonserar är dels de som finns i

Östersund, dels de handlare eller fabriker från övriga Sverige som har agenter i Jämtland eller

säljer per postorder. Annonserna från år 1895 speglar också klädesförsäljningen för kostym,

överrocks- och byxtyger. Flera fabriker och firmor annonserar om tyger att köpa via agent

eller direkt från fabrik, ofta via postorder. Fabrikerna och firmorna ligger i Stockholm och

söderut. O Lindholm för firma Wessling & Lindholm från Stockholm erbjuder korta varor,

ylle och trikåvaror. Annonsen gäller endast för handlande det vill säga affärsinnehavare i

Östersund och Jämtland.158

151 Jämtlandsposten, mars 8, (1886), 4.152 Jämtlandsposten, september 6 (1886), 1.153 Jemtlands tidning, mars 3 (1885), 4.154 Folkräkning 1880 - Östersunds församling, Jämtlands län, bildid: Folk_823066-061155 Jämtlandsposten, mars 8, (1886), 1.156 Wallentin, 244.157 Sandgren, 27 och 58.158 Östersundsposten, mars 12, (1895), 1.

26

I firma och adressregistret i Jämtlands läns annonsblad från år 1895 finns det sju

klädes- och manufakturhandlare upptagna i Östersund, tre av dessa är också skräddare och en

har en filial där han säljer herrekiperingsartiklar, därutöver finns det ytterligare en

herrekipering.159 Om det finns någon handlare som säljer enbart färdiggjorda herrkläder

framgår inte. Det är möjligt att de två skräddarna som också är klädes- och

manufakturhandlare säljer färdiggjorda kläder och tyger. Garn- och vävhandlarna säljer trikå,

tyger och underkläder enligt annonserna. Albert Anderssons filial säljer ylle och trikåvaror för

herrar.160 Therese Bergström på Storgatan 52 i Östersund är ytterligare en garn- och

vävhandlare som säljare trikå- och yllevaror för herrar.161 Garn- och vävhandlaren A G

Dahlmans Filial säljer gosskostymer av trikå och cheviot. Den senare kostar 4 kr. Udda byxor

för pojkar i samma material som kostymer finns också.

Oscar Lundbecks filial för herrekiperingsartiklar återfinns på Storgatan 32 i

Östersund. Där säljer han allt vad en herre kan behöva från spelmarker till skjortor förutom

tyngre plagg som kostymer, kavajer e t c. Lundbeck har flera annonser utlagda utifrån

varutyp.162 I firma och adressregistret i Jämtlands annonsblad från år 1895 finns han med både

under manufaktur- och klädeshandlare och under kapphandlare. Affärsfilialen på Storgatan 32

står under herrekiperingsaffär.163 Enligt Nationalencyklopedin är en herrekiperingsaffär en

plats där herrkläder säljs och benämningen har funnits sedan år 1894. 164 I Östersund år 1895

är det benämningen på en affär som säljer herrvaror men inte de tyngre plaggen. Första

gången begreppet herrekiperingsartiklar används i Östersund är den 7 mars 1885 i E M

Anderssons annons (se ovan). Lundbeck annonserar om en chefsportfölj den 11 mars 1895.

Det innebär menar jag att det finns en kundgrupp av tjänstemän, chefer eller andra som gör

viktiga (bank-) ärenden och därför behöver en portfölj. Lundbeck kan ses som en handlare

som övertagit marknadernas utbud.

Schlasberg ger sig i december år 1896 ut på en försäljningsresa från Gävle till

Östersund. Med sig har han en provkollektion av sommarrockar och kostymer med två

modeller på kavajer. Han skriver att han besöker platser och firmor som en tysk firma vände

sig till. Det är främst små storlekar (46–52) som beställs ur hans kollektion och att

konfektionskläder säljs till de yngre kunderna. Storleksspannet är mellan 46–52 eftersom det 159 Jämtlands läns annonsblad, januari 5 och september 7, (1895), 2.160 Jämtlandsposten, september 4, (1895), 1.161 Jämtlandsposten, september 13, (1895), 4.162 Jämtlandsposten, mars 11, (1895), 4 även Östersundsposten, mars 11, (1895), 1.163 Jämtlands läns annonsblad, mars 2 (1895), 2.164 ”herrekipering”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/herrekipering (hämtad 2020-12-18).

27

endast var jämna nummer som behövs sys upp. Det var inte så noga med passformen på

kläderna hos konsumenten.165 Storlekarna 46–52 är de storlekar för en normallång man som

används idag. Eftersom han skriver att det endast behövdes jämna nummer innebär det att det

också fanns 47, 49 osv. Dagens storlekssystem på konfektionssydda herrkläder med bara

jämna mått kan ha sitt ursprung här. Det innebär också att de engelska small, medium, large

som Nancy Green skriver om inte används. De handlare som beställer av Schlasberg känner

sin kundkrets eftersom de köper kläder utifrån vad de trodde gick att sälja. År 1898 säljer han

manskostymer för 13:50 styck och gosskostymer för 11:50.166 Priserna tål att jämföras med

kostympriserna tio år tidigare (18 kr för en kostym, se ovan). Jag har inte sett någon annons

som kan härröras till Schlasberg.

1905Under år 1905 tillkommer två nya varianter av butiker och att handlarna annonserar

färdiggjorda plagg för en ny kundgrupp. Bergqvist och Johanssons utbud består av

underkläder, strumpor, kostymgarn och andra vävnader.167 I september annonserar de om

gosskostymer, kavajer och paletåer för gossar. Rubriken är ”Barnkläder”.168 Albert Andersson

Handels AB filial, som sålde ylle- och trikåvaror för herrar år 1895 säljer år 1905 även

herrkostymer och gosskostymer.169 Frejamagasinet säljer gosskostymer, -kavajer, tyger och

underkläder.170

P Hellgrens Go[dt]köpsmagasin säljer konfirmationskostymer från 11.50 per

kostym.171 172.173 Jämför Hellgrens annonserade pris med de gosskostymer som Schlasberg

säljer från år 1895 (se ovan). Att vara uppklädd till konfirmationen är inte nytt i sig. Det som

är nytt är att det finns färdiggjorda konfirmationskostymer att köpa. Efter konfirmationen

anses barnet vuxet och kan ge sig ut i arbetslivet. Konfirmationskostymen kan ses som ett

förkroppsligande av vuxenlivet. Tidigare var kostymen skräddarsydd eller ett arvegods vilken

syddes om. Kostymen gjordes säkert också lite större för att växa i och för att användas under

lång tid framåt. Viveka Berggren Torell skriver i sin forskningsrapport Barnkläder på 1900-

165 Schlasberg, 12.166 Ibid., 15.167 Jämtlandsposten, mars 10, (1905), 2.168 Östersundsposten, september 12 (1905), 2.169 Östersundsposten, mars 9, (1905), 2170 Östersundsposten, mars 11, (1905), 2171 Jämtlandsposten, mars 1, (1905), 1.172 Folkräkning 1910 - Östersunds församling, Jämtlands län, bildid: Folk_123066–055.173 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 8.

28

talet utifrån mormors minnen, och museers material, att kostymer för gossar köps främst av

välbärgade familjer i stan. De billiga massproducerade konfektionskostymerna köptes främst

till arbetarpojkar.174 Det tolkar jag som det finns kostymer för olika prisklasser. Schlasberg är

en firma som kan tillmötesgå en kundkrets med mindre i plånboken.

En annonsbyrå från Stockholm efterlyser ”Första klassens detaljaffär”.175 176 Kravet är

bästa läge och skyltfönster. Den som nappar får ensamförsäljning på finare herrkonfektion.

Fabriken har förut endast haft försäljning i Stockholm men vill utöka.177 Det här ser ut att bli

den första butiken som säljer herrkonfektion i Östersund det som vi idag kallar herrekipering.

Kravet på bästa läge kan jämföras med HM:s etablering i Stockholm där bästa läge och

skyltfönster var viktigt för HM enligt Carina Gråbacke i Kläder shopping och flärd,

Modebranschen i Stockholm 1945 – 2010.178

Svenska klädesfabriken AB i Stockholm söker agenter för måttagning av män och

gossar för att sy upp herr- och gosskostymer, vilka tillverkas i egna verkstäder. Det är så lätt

att ta mått efter deras system så vem som helst kan göra jobbet står det i annonsen.179 180 Jag

tolkar egna verkstäder som att de tillverkar plaggen genom att anlita skräddare likt

Schlasbergs firma.

Sammanfattande slutsatserAnalyserna av handlarnas annonser visar att färdiggjorda arbetarkläder säljs år 1865 av en

handelsman i Östersund. År 1875 säljs färdiggjorda kläder på marknaderna av handelsmän

från Sundsvallsdistriktet. När kommunikationerna förbättras blir det lättare att frakta varor

och för konsumenter att resa till Östersund. Med ett ökat resande utökas handlarnas utbud

med ett nytt sortiment i form av researtiklar. År 1885 ökar antalet handlare i staden som säljer

herrkläder och handlare på marknaden minskar något. Det är möjligt att handeln från

Sundsvall avtar när agenter och ombud etablerar sig i Östersund. År 1885 finns det en

detaljhandlare som enbart säljer herrekiperingsartiklar och tio år senare är de två. Handeln

med herrekiperingsvaror och lättare herrplagg flyttas från marknadshandlare till

detaljhandlare. Butiker som enbart säljer färdiggjorda kläder etableras i början på 1900-talet. 174 Torell, 36–39.175 Jämtlandsposten, mars 3, (1905), 3.176 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 9.177 Jämtlandsposten, mars 3, (1905), 3.178 Carina Gråbacke, Kläder, shopping och flärd: modebranschen i Stockholm 1945–2010 (Stockholm: Stockholmia, 2015), 144–145.179 Östersundsposten, januari 23, (1905), 1.180 Se Appendix, Exempel på annonser, Bild 10.

29

Vid den tiden används ordet konfektion istället för färdiggjorda kläder i annonserna vilket

tyder på en större organiserad tillverkning. Handlarna gör därmed skillnad på de plagg som

tillverkas av skräddarna. Annonserna från 1905 visar att en ny kundgrupp åberopas; pojkar i

konfirmationsåldern. Handeln av färdiggjorda kläder går från handelsboden via marknaden till

manufakturhandlare och till sist detaljhandlare. Vem som tillverkar de färdiggjorda kläderna

för handlarnas räkning framgår inte i annonserna. Det är möjligt att det är firmor likt

Schlasbergs som tillverkar kläder. Eftersom lanthandlarnas leverantörer av kläder kom från

övriga Sverige är det möjligt att även Östersunds handlare hade leverantörer utanför länet. Det

är ett likadant annonsutbud i alla tre tidningarna vilket innebär att jag inte ser någon skillnad

mellan tidningarna i fråga om läsekretsen. Tidningarna vänder sig till både stad och landsort

som till alla samhällsklasser.

Tabell 2. Antal annonser för färdiggjorda kläder, konfektion och ekiperingsartiklar

Årtal Handlare i

stan

Handlare från

övriga Sverige

Herrekiperingsvaror

i staden

Herrekiperingsvaror

från övriga Sverige

1865 1 0 0 2

1875 2 6 1* 2

1885/86 3 5 1 3**

1895 1 0 2 0

1905 5*** 0 0 1

Totalt 11 14 4 8

* Kramvaruhandlare eller trikå och garnhandlare. ** En skräddare i Hammerdal. *** Övervägande goss- och konfirmationskostymer. Källa: primärmaterial från analys av annonser i Jemtlands tidning 1865–1885, Jämtlandsposten 1886–1905, Östersundsposten 1895–1905.

30

4 SlutdiskussionDiagram 1. Totalt antal skrädderifrimor i Östersund jämte antal firmor som annonserar

om färdiggjorda kläder över tid.

1865 1875 1885-1886 1895 19050

2

4

6

8

10

12

Skräddare totalt i staden Färdiggjorda av skräddare Affär i stanHandlare på marknad Herrekipering

Källa: primärmaterial från analys av annonser i Jemtlands tidning 1865–1885, Jämtlandsposten 1886–1905, Östersundsposten 1895–1905. Källa: skrädderifirmor totalt, * 1860-tal.181 ** år 1874, *** år 1900. **** år 1910.182

Diagrammet visar att färdiggjorda kläder annonseras och säljs av skräddare under hela

perioden. När befolkningsökningen är som störst finns det färdiggjorda kläder att köpa hos tre

olika aktörer i Östersund. De färdiggjorda kläderna säljs både av handlare i staden och på

marknaden men att de senare upphör efter järnvägens etablering. Antalet skrädderifrimor

överlag ökar från sju år 1865 till tio år 1905. De ökar markant mellan åren 1875 och 1886.

Vid år 1905 ökar antalet butiker som säljer herrkläder. Herrekiperingsvaror säljs i detaljbutik

från år 1885.

Analysen visar att tillverkningen och försäljningen av färdiggjorda kläder sker av

skräddare i staden parallellt med beställningsskrädderiet. Försäljning av kläder sker genom

handlare på marknad eller i butik. Sandgren visar att lanthandelns beklädnad tillverkas i

Stockholm eller södra Sverige och på marknaderna är det handlare från Sundsvall som säljer

enbart till köpmän i regionen. Det har dock inte framgått i annonserna vem som tillverkat

handlarnas sortiment. Det är möjligt att tillverkning av handlarnas utbud sker i övriga Sverige.

Ute i regionen köper männen sina garderober hos lanthandlaren enligt Ulväng och Sandgren.

Jag visar genom min analys att det även gick att köpa färdiggjorda kläder hos lokala

181 Jacobsson, 158.182 Skrädderiverkstäder, 1874–1905, Jörgen Björklund, ”Tabell 9, Hantverkare och anställda inom olika branscher i Östersund”, ”Företagande och försörjning”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog & Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986). 40.

31

skräddare. Även om handlare före järnvägens etablering kom till Östersund med färdiggjorda

varor är järnvägen en innovation som förenklar (snabbare och mer varor) transporten av varor,

arbetskraft och konsumenter. Järnvägen gör också att handeln från Sundsvall avtar. Agenter

och ombud etablerar sig i staden. Det är endast varorna som transporteras. Fabrikörer och

handlare behöver inte följa med.

De lättare plaggen och herrekiperingsartiklar säljs först hos handlare på marknaden.

Vid 1885 efter järnvägens och nykterhetsrörelsens etablering och institutioner tillkommer

ökar utbudet på herrekiperingsartiklar och ordet kostym används i annonseringen. Den förra

säljs i en särskild butik år 1885 och vid år 1895 är de två butiker. I staden utvecklas

herrekiperingsaffären från handlare som säljer andra textila varor. Herrekiperingar är från

början butiker som säljer lättare herrkläder och accessoarer. Kostymen som kan ses som ett

modeplagg men också som en markering på ökat inflytande och ett ökat ekonomiskt välstånd

säljs hos skräddare, handlare och av handlare på marknaden. År 1895 är det endast skräddare

och handlare i staden som säljer de tyngre plaggen. Analysen visar att det finns skräddare som

både adresserar sig som skräddare och manufakturhandlare. Det innebär att tidigare forskning

kan ha förbisett att herrkläder säljs färdiggjorda av skrädderiaffärer. Den här indelningen

innebär att förståelsen för utvecklingen för herrklädersförsäljning blir missriktad i tidigare

forskning. Statistiken i Östersunds historia blir därför missvisande vad gäller försäljning av

herrkläder.

Vid 1905 syns en början till den konfektionsindustri som blir signum för 1900-talet.

Men det är inte skräddarna i Östersund som tillverkar kläderna även om några av skräddarna i

Östersund tillverkar kläder utanför beställningsskrädderiet och säljer dem parallellt med

skräddarsytt och handlarnas utbud. Konfektionssydda kläder kommer från tillverkare i södra

Sverige och de är riktade mot ungdomar. Konfirmationskostymen säljs i Östersund främst av

tyg- och trikåhandlare och inte av skräddare. Det är möjligt att dessa handlare redan hade

kända leverantörer och en inarbetad kundkrets av kvinnor som handlar till sina barn.

Annonserna stödjer tidigare forskning att det är kostymer för yngre som kommer först

eftersom de kräver en mindre tygåtgång och det går därmed att sy mer. Skillnaden mellan

kostnad och intäkt blir större för fabrikören och handlaren. Min analys pekar på att

tillverkningskostnaderna har gått ned eftersom priserna på kostymerna sjunker. År 1885 är

priset för en kostym runt 20 kr och år 1905 då en konfirmationskostym kostar 11:50.

Schlasbergs pris mot handlare låg år 1898 på 11:50 för en gosskostym. Hellgrens pris är priset

ut mot kund och Schlasbergs pris är inköpspriset för handlaren. Analyserna av annonserna 32

från år 1905 visar även på ny era av herrklädesförsäljning och produktion. Dels att en firma

söker butikslokal med skyltfönster i bra läge för försäljning av konfektion, dels efterlysningen

av agenter som ska måtta kunder för konfektionskläder. De senare handlar om måttkonfektion.

Det som förut varit en yrkeskunskap för skräddarna kan nu göras av vem som helst. Det här

visar att konfektionstillverkningen av kostymer tar över från skräddarnas lagerskrädderi.

Uppsatsens frågor har besvarats genom teorin flexible specialization. Analysen visar

att efterfrågan på arbetskläder och kostymer ökar med skogsindustrins etablering och en ökad

inkomst för arbetarna. Genom nykterhetsrörelsens etablering skapas fler användningstillfällen

för kostym. De tre aktörerna skräddaren, handlare i staden och på marknaden känner dels till

regionens marknad, dels genom flexibilitet förändrar de sitt utbud utifrån efterfrågan och

skapar nya försäljningsställen. Utbudet demokratiseras genom att det dels finns flera aktörer

som konkurrerar och pressar ner priset, dels att skräddarna är flexibla och nyttjar sin

yrkeskunskap till att utöka verksamheten med färdiggjorda kläder. Aktörerna nyttjar

innovationer som symaskiner och järnvägen för att öka och förändra sitt utbud utifrån

efterfrågan. Genom olika lagförändringar och ett ökat antal institutioner är det möjligt för

aktörerna att verka på marknaden. Däremot uppstår ingen större konfektionsfabrik eller

verkstad i regionen. Det är möjligt att stadens magistrat feltolkar stadens fundationsbrev och

berövar därmed företagare möjligheten. Det är också möjligt att klädtillverkningen i södra

Sverige har kommit längre i att effektivisera tillverkningen och kan därmed pressa priserna

ytterligare. Ovanstående visar att teorin om flexible specialization stöder uppsatsens frågor

och syfte.

5 SammanfattningMitt syfte med uppsatsen var att undersöka hur produktion och handel av herrkläder är

organiserad och utvecklas i en mindre svensk stad under perioden 1865–1905, i skiftet mellan

hantverk och fabrikstillverkat. Uppsatsens tre frågeställningar; Vilka säljer och tillverkar

färdiggjorda manskläder under perioden och förändras det över tid?; Vilka säljer herrkläder

och hur förändras det över tid?; Hur påverkar nya innovationer utbud och efterfrågan? har

besvarats genom analys av annonser och genom att jämföra med tidigare forskning.

33

Uppsatsens primära material har bestått i annonser från tre lokaltidningar i Östersund

vilka har berört färdiggjorda herrkläder och övriga herrkläder under perioden 1865–1905

Annonserna valdes med tio års intervaller utifrån tre marknader i Östersund med begrepp som

berör herrkläder. Annonserna har analyserats genom Peter Svenssons fråga vad sker här?

därefter jämförts med tidigare forskning inom herrkläder, konsumtion, handel och produktion

under 1700–1800-talen. Uppsatsens teoretiska ramverk har hämtats från Charles Sabel och

Jonathan Zeitlins begrepp flexible specialization.

Undersökningen har visat att lokala skrädderier tillverkade och sålde lagerskrädderi

under hela perioden och att antalet skrädderier inte minskade trots att det fanns handlare som

även de sålde färdiggjorda herrkläder. Herrekiperingen var från början en affär som sålde

lättare plagg, kragar och manschetter. Herrekiperingsartiklar såldes från början på marknaden

för att från år 1885 säljas i detaljhandel. Symaskinen såldes först av skräddarna och användes

av skräddarna för att effektiviserar tillverkningen långt innan de såldes av handlarna.

Nykterhetsrörelsens etablering i Östersund påverkade efterfrågan så tillvida att medlemmarna,

som var ett stort antal i staden, behövde kostymer för möten och samkväm. Där uppsatsen

slutar börjar en ny era av handel med konfektionstillverkade kostymer för herrar och gossar.

Uppsatsens resultat bidrar därmed till forskning om herrkläder och till forskning om handel

och produktion av herrkläder i Norrlands inland.

34

AppendixTextila begreppCheviot. Ett tungt, slitstarkt kostymtyg av ull från cheviotfåret. Styckfärgat mörkblått är

vanligt. Ett tyg som var vanligt i konfirmations- och finkostymen.183

Croiseer. Tyg av silke, bomull eller fin ull i kypert med påförda blommor eller andra mönster.

Croiseer i siden används till foder. Det grövre tyget används till soldatkläder.184

Doffel. Ett valkat och ruggat tjockt ylletyg som används främst till ytterplagg.185

Kläde. Ett glansigt, valkat, ruggat fast ylle tyg av kardgarn (blandat långa och korta fibrer som

kardats inte kammats, luddigare och porösare). Luggen fixeras åt ett håll vilket ger glansen.

Vanligt tvåskaft. (kan vara valkat tyg allmänt).186

Korderoj. Ett starkt och tungt bomullstyg liknande sammet eller manchestertyg med upphöjda

ränder och vävt med särskilt inslag för luggen. I Sverige benämningen på flera slags

klädesliknande hel eller halvylletyger i två eller flera färger utan manchester eller upphöjda

ränder. ”Tämligen urmodigt”.187

Mollskinn. Mollskinn; ett kraftigt bomullstyg i satinbindning.188

Sattin (Satin, Satäng). Ursprungligt en bomullsväv i satängbindning. Tät, fintrådig och

enfärgat tyg som används vanligtvis till foder.189

Vadmal. Ett kraftigt tyg av grov ull som valkats till en tät yta.190

Paletå. Rock med enradig gylfknäppning (dold) eller tvåradig knäppning. Den är något

insvängd i midjan och med slits i ryggen. Kort rock, bondrock. Den paletå som finns idag är

från år 1830. Kan skrivas PALETOT. Det är främst ett herrplagg men fanns tidvis även för

damer.191

183 ”Cheviot”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/cheviot (hämtad 2020-12-18).184 Lars Nilsson Synnerberg, Svenskt [w]aru-lexi[c]on uti sammandrag ur de mest bekanta författares arbeten, rörande handeln (Göt[h]eborg:L.N. Synnerberg,1815) Del 1 – 2, 97.185 ”Doffel” http://www.saob.se/artikel/?unik=D_1665-0167.8SJ7 (hämtad 2020-12-14).186 Björkman, 94.187 ”Kraffer-Kristdala”, Nordisk familjebok, åttonde bandet, (Stockholm: Stockholm Expeditionen a[f] Nordisk familjebok, Gernandts boktryckeri-aktiebolag, 1884) http://runeberg.org/nfah/0684.html (hämtad 2020-12-14).188 Björkman, 95.189 Ibid., 96.190 ”Vadmal”, Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/vadmal (hämtad 2020-12-18).191 Björkman, 53.

35

Exempel på annonser

1. H G Tjernström ”Färdiggjorda manskläder”, Jemtlands tidning, januari 11, (1865).

2. Skräddare E Rislund, Jämtlandsposten, januari, 9, (1886).

36

3. J. Johansson, Köpmangatan 36, Jämtlandsposten, september 1, (1875).

4. S M Lindholm, ”Singer symaskin”, Jämtlandsposten, mars 6, (1875).

37

5. A T Hjelm, ”Byxor av svenskt helmollskinn” Jemtlands tidning, mars 29, (1865).

6. O Frank, ”Färdiggjorda manskläder”, Jemtlands tidning, mars, 6, (1875).

7. E M Andersson, ”Herrekiperingsartiklar”, Jemtlands tidning, mars 7, (1885).

38

8. P Hellgren, ”Konfirmationskostymer”, Jämtlandsposten, mars 1, (1905)

9. ”Första klassens detaljaffär”, Jämtlandsposten, mars 3, (1905).

10. Svenska Klädesfabriks Akt.-Bol., ”Driftiga Agenter”, Östersundsposten, januari 23, (1905).

39

Käll- och litteraturförteckningOtryckta källorÖstersunds kyrkoarkiv, SE/ÖLA/11109/A l a/8a (1863–1872). www.riksarkivet.se (hämtad

2020–12–07)

Östersunds kyrkoarkiv, SE/ÖLA/11109/A l a/8a-b (1863–1872). www.riksarkivet.se (hämtad

2020–12–07)

Sveriges folkräkningar, www.riksarkivet.se https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar (hämtad

2020–12–07)

Tryckta källorJemtlands tidning, (1865, 1875), https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS

%20TIDNING&from=1845-01-01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)

Jämtlandsposten, (1886, 1895, 1905), https://tidningar.kb.se/?newspaper=J

%C3%84MTLANDSPOSTEN, (hämtad 2020-10-07)

Östersunds posten, (1885, 1895, 1905), https://tidningar.kb.se/?newspaper=

%C3%96STERSUNDSPOSTEN, (hämtad 2020-10-07).

Jämtlands läns annonsblad, (1895), https://tidningar.kb.se/?newspaper=J

%C3%84MTLANDS%20L%C3%84NS%20ANNONSBLAD&from=1895-01-

01&to=1895-12-31 (hämtad 2020-12-02).

Nationalencyklopedin, https://www.ne.se/uppslagsverk/ (hämtad 2020-12-02)

Synnerberg, Lars Nilsson, Svenskt [w]aru-lexi[c]on uti sammandrag ur de mest bekanta

författares arbeten, rörande handeln. (Göt[h]eborg:L.N. Synnerberg,1815) Del 1 - 2.

LitteraturAhlberger, Christer, ”Handelns Historiska former, 1650–2050”, Kommers: historiska

handelsformer i Norden under 1700- och 1800-talen [Elektronisk resurs], (Uppsala:

Historiska institutionen, Uppsala universitet, 2010), s 227–229,

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-130912, (hämtad 2020-11-16).

40

Aldrich, Winifred ”History of sizing systems ready to wear garments”, i Sizing in Clothing:

Developing Effective Sizing Systems for Ready-to-wear Clothing, red. Susan Ashdown

[Elektronisk resurs], (Cambridge: Woodhead Publishing, 2007).

Ashelford, Jane, The art of dress: clothes and society, 1500-1914 (London: National Trust,

1996).

Berggren, Torell, Viveka, För stass och stoj: barnkläder på 1900-talet utifrån mormors

minnen och museers material: forskningsrapport från projektet "Ett sekel i skylten -

barnkläder som industriellt kulturarv" (Göteborg: Etnologiska institutionen, Univ.

2003),

Björklund, Jörgen, ”Företagande och försörjning”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten

Rentzhog & Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), s 19–124.

Björkman, Ragnar, Skräddarlexikon, 2 uppl. (Stockholm: Sveriges skrädderiförbund, 2004).

Green, Nancy L., Ready-to-wear and ready-to-work: a century of industry and immigrants in

Paris and New York [Elektronisk resurs], (Durham: Duke Univ. Press, 1997).

Grenander Nyberg, Gertrud, ”Sömnadsindustrien: en översikt av dess uppkomst och

utveckling i Sverige” i Dædalus (Stockholm, 1946), 75–132,

http://digitalamodeller.se/arsbocker/daedalus-1946/gertrud-grenander-nyberg-

somnadsindustrien-en-oversikt-av-dess-uppkomst-och-utveckling-i-sverige/ (hämtad

2020-12-16)

Gråbacke, Carina, Kläder, shopping och flärd: modebranschen i Stockholm 1945–2010

(Stockholm: Stockholmia, 2015).

Hedtjärn Wester, Anna, Män i kostym: prinsar, konstnärer och tegelbärare vid sekelskiftet

1900 (Stockholm: Nordiska museets förlag, 2010), Diss. Lund: Lunds universitet,

2010.

Jacobsson, Hans, Hantverk och hantverkare i Östersund (Östersund: Östersunds fabriks- och

hantverksfören., 1985).

Johansson, Ella, ”Kapitel 4”, i Män i Norden: manlighet och modernitet 1840–1940, red.

Jørgen Lorentzen, & Claes Ekenstam (Möklinta: Gidlund, 2006).

Nerman, Ture, Svenska beklädnadsarbetareförbundet 1889–1939, En historik (Stockholm:

Förb.; 1939).

Rentzhog, Sten, ”Gamla teatern en del av vår historia”, Länstidningen, september 28 (2017),

https://www.ltz.se/artikel/gamla-teatern-en-del-av-var-historia. (hämtad 2020-12-04).

41

Runefelt, Leif, Den magiska spegeln [Elektronisk resurs], (Lund: Nordic Academic Press,

2020 (2019))

Sabel, Charles & Zeitlin, Jonathan, ”Historical alternatives to mass production: politics, mar-

kets and technology in nineteenthcentury industrialization”, i Past & Present, vol.

108, nr. 1, (1985), s 133-176, https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1093/past/108.1.133 .

Sandgren, Fredrik, Åt var och en efter behov?: en studie av lanthandeln i Revsundsregionen i

Östra Jämtland 1870–1890, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. (Uppsala: Univ.,

Uppsala, 1999)

Schlasberg, Henning, Herr- & gosskonfektionens utveckling för engrosförsäljning i Sverige

under ett tredjedels sekel [Förf.], (Landskrona, 1928).

Svensson, Peter, Diskursanalys, upplaga 1 (Lund: Studentlitteratur, 2019).

Sundin Bosse, ”En Stad i Fest”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och Ulla

Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), s 7–18.

-, ”Folkrörelser och kulturliv”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och Ulla

Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), s 125–128.

Tjäder, David, ”Kapitel 2”, i Män i Norden: manlighet och modernitet 1840–1940,

red. Jørgen Lorentzen, & Claes Ekenstam (Möklinta: Gidlund, 2006).

Tengroth, Ulväng, Marie, ”Bondehushåll i förändring: kläder som uttryck för socioekonomisk

ställning i 1800-talets Härjedalen”, i Varans vägar och världar: handel och

konsumtion i Skandinavien ca 1600–1900, red. Christer Ahlberger, & Pia Lundqvist

(Göteborg: Historiska institutionen, Göteborgs universitet, 2007), s 57–74.

-, ”Bouppteckningen som livsgarderob: Något om kläder och köpmönster i Härjedalen på

1870-talet.”, i Kommers: Historiska handelsformer i Norden under 1700- och 1800-

talen, red. Gudrun Andersson & Klas Nyberg [Elektronisk resurs], (Uppsala:

Historiska institutionen, Uppsala universitet: Uppsala 2010), s. 200–214,

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-130912 , (hämtad 2020-11-16).

-, Klädekonomi och klädkultur, Böndernas kläder i Härjedalen under 1800-talet (Möklinta:

Gidlund, 2012).

Wallentin Hans, ”Människors vardag”, i Östersunds historia, [D.] 3, red. Sten Rentzhog och

Ulla Andersson (Östersund: Jämtlands läns museum, 1986), s 229–330.

Wottle, Martin, ”Detaljhandel med kläder och tyger, 1734–1834”, i Till salu: Stockholms

textila handel och manufaktur 1722–1846, red. Klas Nyberg (Stockholm: Stads- och

kommunhistoriska institutet, 2010).42

Bildförteckning1. Tjernström, H G, ”Annons om färdiggjorda kläder”, Jemtlands tidning, januari 11,

(1865). https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS

%20TIDNING&from=1845-01-01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)

2. Rislund, E, ”Annons om Skräddare E Rislund”, Jämtlandsposten, januari, 9, (1886),

https://tidningar.kb.se/?newspaper=J%C3%84MTLANDSPOSTEN, (hämtad 2020-

10-07)

3. Johansson, J, ” Annons J. Johansson, Köpmangatan 36”, Jämtlandsposten, september

1, (1875), https://tidningar.kb.se/?newspaper=J%C3%84MTLANDSPOSTEN,

(hämtad 2020-10-07)

4. Lindholm, S M, ”Singer symaskin”, Jemtlands tidning, mars 6, (1875),

https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS%20TIDNING&from=1845-01-

01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)

5. Hjelm, A T, ”Byxor av svenskt helmollskinn” Jemtlands tidning, mars 29, (1865),

https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS%20TIDNING&from=1845-01-

01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)

6. Frank, O, ”Färdiggjorda manskläder”, Jemtlands tidning, mars, 6, (1875),

https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS%20TIDNING&from=1845-01-

01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)

7. Andersson, E M, ”Herrekiperingsartiklar”, Jemtlands tidning, mars 7, (1885),

https://tidningar.kb.se/?newspaper=JEMTLANDS%20TIDNING&from=1845-01-

01&to=1900-12-31, (hämtad 2020-10-07)

8. Hellgren, P, ”Konfirmationskostymer”, Jämtlandsposten, mars 1, (1905),

https://tidningar.kb.se/?newspaper=J%C3%84MTLANDSPOSTEN, (hämtad 2020-

10-07)

9. ”Första klassens detaljaffär”, Jämtlandsposten, mars 3, (1905), https://tidningar.kb.se/?

newspaper=J%C3%84MTLANDSPOSTEN, (hämtad 2020-10-07)

43

10. Svenska Klädesfabriks Akt.-Bol., ”Driftiga Agenter”, Östersundsposten, januari 23,

(1905), https://tidningar.kb.se/?newspaper=%C3%96STERSUNDSPOSTEN,

(hämtad 2020-10-07).

44