Höstträff för allaTorsdagen den 28 november kl. 1 9i församlingshemmet i Billa

Musikgissning och bilder medanknytning till bygden

Vi bjuder på kaffeAlla välkomna!

Söndagen den 5 januari kl 10 - 1 5 ärdet Öppet Hus med kaffe, glögg och

tilltugg i hembygdsstugan påMasugnsvägen 12 i Åryd.

Hemmesjö socken

medÅryd, Billa,

Hemmesjö, Risinge,

SödraÅreda och

Gummatorp

HemmesjöbygdenÅrgång 37, 201 3Nummer 2

www.hembygd.se/hemmesjowww.aryd.se

epost till hemmesjo_hbf@hotmail.com

Redaktör för Hemmesjöbygden: Claes Lissing. 0470-77 43 15.

Årsavgiften i Hemmesjö hembygdsföreningär 50 kr per person. Inbetalningskortkommer med nästa nummer av

Hemmesjöbygden. Plusgiro 72 98 81 -3.Många medlemmar - föreningens styrka.

2

HEMMESJÖ - FURUBY FÖRSAMLING

I samband med kyrkovalet i september2013 nämndes en del om kommandeförändringar. Nu friskar vi upp minnetoch repeterar en del och ger en del nyinformation. Inte minst viktig ärnomineringen av församlingsråd somkommer att ske i slutet av november.Mer om detta nedan.

Från och med kommande årsskifte serdet ut så här: Hela Växjö kommunbildar ett enda pastorat, Växjö pastorat.Här är det domprosten ThomasPetersson som leder arbetet. Pastoratet

är uppdelat i församlingar. För vår del heter den Hemmesjö – Furubyförsamling. I den ingår också Tegnaby även om det inte hörs på namnet. IHemmesjö – Furuby församling blir Johannes Grimheden församlingsherdeoch Anna Borgström komminister. De kommer även att tjänstgöra iHögstorps församling.I vår församling kommer det också att finnas ett församlingsråd som bestårav sex lekmän och församlingsherden. Det är kyrkofullmäktige i Växjöpastorat som utser församlingsrådet men alla röstberättigade i församlingenkan lämna förslag. Det är här du kan göra din stämma hörd!Söndagen den 24 november kl 1 8 i Furuby församlingshem blir det ett mötedär du som är röstberättigad i svenska kyrkan kan föreslå kandidater tillHemmesjö – Furuby församling. Kandidaterna måste naturligtvis varatillfrågade och positiva till uppgiften.Hur bemanningen blir i församlingshemmet i Billa är inte helt klart ännu.Planerat är att det skall vara öppet tisdagar kl 10 – 12 och då skall det finnasen präst på plats. Följ uppgifterna i Trovärdigt för närmare besked.Församlingsherden Johannes Grimheden hälsas hjärtligt välkommen tillHemmesjö – Furuby församling!

Församlingsherde Johannes Grimheden

3

FRÅN SMEDSTUGAN I ÅRYD TILLAUSTRALIEN

I somras var Esther Schauser, bosatt i Tyskland, och hennes bror JohnWarming, bosatt i Australien, på besök i Åryd. Esther har skrivit en släktboksom bl a handlar om deras mamma Greta, född i Åryd i början av 1900-talet. Hembygdsföreningen fick ta emot ett exemplar av boken som gåva.Här följer utdrag ur de delar av boken som berör våra trakter.Vi börjar med Gretas föräldrar, Johan och Botilda Johnsson. De träffades imetodistkyrkans sångkör i Malmö. Efter giftermålet år 1900 flyttade de tillBraås där Johan fick anställning på AB Malmö Snickerifabrik. Han arbetadesom maskinist på en båt som fraktade timmer och passagerare. Medanfamiljen bodde i Braås föddes två barn.AB Malmö Snickerifabrik i Braås hade kontakter med Åry bruk vid byggetav nya sågverket i Åryd 1903. Därigenom hade troligen Johan fått vetskapom Åryd och sökte en anställning som maskinist. Rekommendationsbrevetfrån Braås innehåller idel lovord:"Maskinisten Joh. Johnsson från Limhamn som sedan november 1900 haftanställning hos oss, som maskinist i en bogser- och passagerarbåt med en ca50 HK maskin, har under tiden fullgjort sina åligganden till vår synnerligabelåtenhet, varit villig och påpasslig och är absolut nykter . . . . ".I Åryd är Johan med under uppbyggnaden av sågverket och installationenav ångmaskinen, en Bolinder på 230 hk. Bolinders mekaniska verkstadskriver till Åry bruk att " . . . dock anser vi att en examinerad eller väl erfarenmaskinist erfordras." Det kan vara en anledning till att man valt JohanJohnsson, som ju hade dokumenterat goda kunskaper.Tidigt på våren 1903 flyttade Johan till Åryd och senare kom Botilda medde två barnen. De fick bo i arbetarbostad no 8, en av de s.k. smedstugornavid Masugnsvägen. (Smedstugorna revs 1993 i samband med bygget avFridhemsområdet.) Huset fick de dela med den tidigare hammarsmedenPatrik Rahm och hans dotter som bodde i halva huset. Varje hushalva bestodav kök och två rumPatrik Rahm var den siste av de gamla hammarsmederna från järnbrukstidenoch han hade fortfarande arbete som postbud i Åryd, trots att han var över80 år. För detta fick han 15 kr i månaden och fri bostad.Under tiden i Åryd växte familjen med ytterligare sex barn. 1 905 föddes

4

Greta, mor till Esther som skrivit ovan nämnda bok. Det blev trångt i stuganoch den äldste brodern John trodde att det var i barnmorskan stora svartaväska som de nya, skrikande barnen kom till familjen. Johnsson-ungarna varganska livliga men klarade sig trots det relativt helskinnade genom barn- ochungdomstiden.Greta tyckte på sin ålders höst mycket om att berätta om sin barndom iÅryd. Så här kunde det t.ex. vara.Barnen gick i skola i Billa i det nuvarande församlingshemmet. Gretamindes hur det var långt att gå genom den mörka skogen och särskilt påvintern med djup snö var det besvärligt. När man kom till skolan varkängorna dyblöta och lades framför kakelugnen att torka medan man sattmed sina våta sockor och frös om tårna. På sommaren gick det lättare mendet brukade finnas huggorm på vägen.Storebror Erik var mycket duktig i skolan och tyckte om sin lärarinna. Gretadäremot gillade inte att gå i skolan och tyckte inte om sin lärare. En dagbeskyllde läraren henne för något hon inte gjort. Hon vägrade då att svara pålärarens frågor. Som straff fick hon sitta kvar ensam i skolan och var oroligför att sedan ensam få gå hem genom den mörka skogen. Då hörde honnågon utanför fönstret. Det var lillebror Kalle som föreslog att hon skullehoppa ut genom fönstret och så blev det. Nästa morgon ville Greta inte gåtill skolan och så kom det fram vad som hänt. Johan, hennes far tog henneresolut i handen och så gick de till skolan. Greta befarade att hon skulle få

Hammarsmeden PatrikRahm, granne tillfamiljen Johan Johnssoni smedstugan.

5

Arbetarbostad no 8, smedstugan (närmast till höger). Smedstugan låg ungefär därnuvarande Masugnsvägen 7-9 ligger. Foto: LeifBolmgren. 1980.

stryk men i stället slutade det med att läraren fick en utskällning.Det sjöngs mycket i hemmet. Föräldrarna sjöng ofta sånger med barnen påkvällarna, ackompanjerade av Johans husorgel eller Botildas gitarr.Storasyter Ester var en vacker flicka med våldsamt temperament. Ester varden enda som vågade säga emot sin far när han blev för sträng och skälldeut modern eller slog pojkarna. Flickorna slog han aldrig.De yngre bröderna Kalle och Knut var fulla av upptåg. En dag när de tycktedet var för kallt ute bestämde de sig för att ha snöbollskrig inomhus. Fadern,Johan, låg och sov efter att ha arbetat nattskift och vaknade av att snöbol-larna dunkade i sovrumsdörren. Det kunde bara sluta på ett sätt! Med stryk.En jul byggde Johan en släde till barnen som julklapp. Barnen fick strängaorder om att inte gå ut på den osäkra isen. Men dit gick de i alla fall ochgick igenom och hamnade i det kalla vattnet. Johan fick dra upp dem och defick lägga sig i säng med varmvattensflaskor och uppvärmda stenar. För engångs skull fick de inte stryk.Barnen hade inget lätt förhållande till sin far och de försökte ofta hålla sigborta från honom. Men det hände ibland att han tog sig an barnen ochskojade med dem.Till smedstugan hörde ett litet stall där Johan och Botilda hade två kor, Rosaoch Blomma. Framför stugan var ett stycke mark där man odlade grönsaker.Där fanns också några grisar, höns, änder och många kaniner och en get somblev barnens lekkamrat. Det var svårt att få nog med gräs till korna eftersom

6

det inte hörde någon betesmark till. Ibland fick barnen gå en runda med koni ett rep för att hitta gräs. Lillebror Kalle gick en gång med kon vidbanvallen när tåget plötsligt kom. Hur han räddade sig själv och kon blevinte klarlagt men han har sedan dess ett stort ärr på kinden.Kalle lekte på sommaren med brukets disponent Ohlssons son Hakon. NärHakon skulle åka tillbaka till Göteborg för att gå i skola lovade han att Kalleskulle få hans trampebil. Men Hakon åkte och det blev aldrig något avdrömmen om trampebilen!Johan och Botilda gick ibland till Hultet i Skogstorp för att hälsa på enbekant som vävde åt Botilda. På vägen dit gick de över järnvägen, där fruLundblad bodde med sönerna Sten och Stellan. Hon hade hembageri därman kunde köpa bullar för två öre styck. Därför hade föräldrarna alltidbullar med hem till barnen.

En gång kom en konstnär till Åryd. Han fick ha sin utställning i Johansmaskinrum vid sågen. Som tack målade han ett porträtt av Johan ochBotilda som ännu finns kvar. Vartannat år åkte hela familjen till Växjö föratt gå till fotografen i sina finaste kläder.

Johan var mycket intresserad av det kommunala arbetet i socknen och var bla med i skolstyrelsen. Han var medlem i IOGT och var emot all alkohol.Han var också en som man vände sig till vid olycksfall. Det var långt tillläkare så när någon arbetare skadat sig eller ett barn slagit sig kom man tillJohan.

Johan och Botilda var sedan ungdomen medlemmar i Metodistsamfundet.De gick inte i den vanliga kyrkan. Däremot kom årligen en präst frånMetodistkyrkan i Malmö, höll gudstjänst i deras hus och döpte de barn somfötts sedan förra besöket. Troligen har Johan och Botilda här i Åryd saknatgemenskapen i ett kristet samfund eftersom de 1912 blev medlemmar i densvenska statskyrkan. Yngste sonen Einar var den ende av barnen som blevdöpt i kyrkan i Billa.

År 1914 sökte och fick Johan Johnsson anställning vid pappersfabriken iTimsfors. Här skulle Johan få mer i lön och familjen få en större bostad. För

7

Johan och Botilda Johnssonmed de fem äldsta barnen.Omkring 1907. Greta, somefter sin tid i Köpenhamnflyttar till Australien, är denlilla flickan i svart som stårhos pappan. Foto. Privat.

de 8 barnen var det svårtatt lämna Åryd där deväxt upp. Speciellt svårtvar det för dem attlämna geten sombrukade följa demöverallt. När barnen klevupp på tåget på Årydsstation stod geten därmed sin nye ägare.Geten ville med – ochbarnen grät.Efter bara något år

flyttade familjen vidare till Immeln i nordöstra Skåne. Den 2 januari 1 919avlider Johan Johnsson i Spanska sjukan och Botilda står ensam med 8 barn.

Hela den övriga familjen utom Greta drabbades också av samma sjukdom.Greta måste passa dem och alla blev friska igen. Men hur skulle familjenförsörja sig nu när Johan var död?

Greta, som var 1 3 år, skickades till en moster i Köpenham som lovade att tahand om henne. Men detta är en helt annan historia som kan sammanfattaspå följande sätt. I Köpenhamn fick Greta arbete i släktens trikåaffär som hontillsammans med sin man så småningom övertar. I Köpenhamn föds ocksåGretas barn Esther och John. I början av 1960-talet sålde Greta och hennesman affären i Köpenhamn och sökte visum till Australien dit deras sonemigrerat tidigare. Det blev en åtta veckor lång resa, med tåg och fraktbåt,till det nya hemlandet Australien. Här bodde Greta fram till sin död 2004,nittionio år efter att hon sett dagens ljus i smedstugan i Åryd.

8

FÖRORENINGAR I ÅRYD

Länsstyrelsens konsult har varit och gjort analyser av glas- och jordproverkring det f.d. glasbruket i Åryd. Det preliminära resultatet är inte särskiltmuntert. Glastillverkning är förknippad med användning av giftiga ochmiljöfarliga ämnen. Provtagningen i Åryd visade på höga halter av bly,arsenik och barium.Glasbruket var beläget mellan rostugnen och masugnen i Åryd. Närverksamheten upphörde på mitten av 1920-talet tippades resterna ut i backenbakom rostugnen. Troligen har området också använts som avfallstippmedan tillverkningen pågick. Nuvarande fastighetsägare är Hemmesjöhembygdsförening.De omedelbara åtgärderna,som företas i samråd med Miljö och hälsa påVäxjö kommun, är att spärra av ett område i backen bakom rostugnen. Enskylt om tillträdesförbud finns redan på plats. En informationsskylt omglasbruket och riskerna med lämningarna sitter på väl synlig plats. Såsmåningom kommer det en rapport från provtagningen och då får vi se omdet behövs ytterligare åtgärder. Turistbesöken och caféet påverkas inte idagsläget.

9

ÄLDRE HEMBYGDSBOKDet var en gång ett järnbrukDennna vackra bilderbok från Hemmesjösocken gav hembygdsföreningen ut 1990.Bilderna är tagna av Leif Bolmgren ochtexten skriven av Bengt Hjelmqvist. Detfinns ganska många böcker kvar ochhembygdsföreningens styrelse har beslutatatt sprida böckerna i bygden bl.a. via ÅrydsLanthandel.När du handlar i Åryds Lanthandel för merän 100 kr får du boken på köpet. I bokenfinns en kompletterande beskrivning avbilderna. Om du bor långt ifrån våra trakteroch är intresserad av boken kan du höra avdig till redaktören via epost eller telefon.

SANDAHLS BLÅBORRAR, fortsI förra numret berättades om gårdssmeden August Vilhelm Sandahl i SödraÅreda som tidigt hamnar på ett undantag vid torpet Lugnet. Artikeln slutademed en efterlysning av fler uppgifter om familjen Sandahl.Bara för någon vecka sedan ringde en person som är barnbarns barnbarn tillsmeden Sandahl. Det var smedens ädsta barn, sonen Carl Fredrik Wilhelm,född 1842, som är denna persons anfader. Av smedens sex barn flyttar fyratill Växjö, en till Tävelsås och en till Stockholm.Det finns också en intressant historia om smedens härkomst. Han, AugustVilhelm Sandahl, föddes 1813 som oäkta son till Beata Sophia Chytraeus påNäsby Wästregård. Hans morfar och mormor var Commisionär AndersChytraeus och Laurentia Hellenstjerna. Bland dopvittnena fanns sergeantCarl Gustaf Bagge och hans hustru Fredrika Carolina Bagge. Då hans morlämnar bort sonen hamnar denne först hos paret Bagge. I ungdomen flyttarhan först runt en del men återfinns senare som gesäll men har då namnet

10

BOK OM ÅRY HERRGÅRD

Sandahl. Hans far var antagligen "en katt bland hermelinerna" eftersomsonen blev bortlämnad och man kan säga att han gjorde en omvändklassresa som slutade som inhyseshjon på Lugnet i Södra Åreda.

I sin presentation av länets byggnadsminnen har nu Länsstyrelsen iKronobergs län kommit till Åry herrgård. I en skrift på drygt 60 sidorbeskrivs Åryd som bruksort, utvecklingen från järnframställning tillproduktion av glas och träprodukter. Herrgårdens inre och yttre visas medbilder från förr och nu liksom omgivningarna med bruksallén och den storaparken. Häftet avslutas med en ägarlängd för Åry herrgård samt handlingarkring byggnadsminnesförklaringen, som gjordes så sent som 1997. Text ochfoto: Thomas Lissing.Häftet trycks i en liten upplaga och distribueras via länsstyrelsen. Helaskriften läggs också upp på länsstyrelsens hemsida men det kan dröja ett taginnan den hamnar där.Du kan också redan nu läsa skriften (och några andrabeskrivningar av byggnadsminnen) i Åryds Lanthandel. Ävenhembygdsföreningen kommer så småningom att få ett exemplar.

11

BRUKSPOJKENMed stor tacksamhet har Hemmesjö hembygdsförening mottagit berättelsenom brukspojken, där Sven Olof Zäll, född i Åryd 1924, skildrar sinbarndoms och ungdoms hembygd. För att göra innehållet tillgängligt ävenför de som inte så väl känner till Åryd med omgivningar har redaktörengjort anmärkningar och bifogat illustrationer.

Fadern, som i början av 1900-talet åkte till Nordamerika, hade återkommittill Sverige efter att världskriget slutat 1918. Meningen var att han skulleåtervända till de stora möjligheternas land efter att ha besökt sin sjuka mor,men modern avled innan han hann hem, det tog några veckor att färdas överAtlanten då. Väl hemkommen kom en kvinna i vägen för att återresan skullebli av. Efter giftermål, året var då 1919, föddes en son 1920. Emellertidavled såväl mor som son i barnsäng och fadern stod ensam med sin sorg .Tankarna började återkomma att vända tillbaka till Amerika. I tidningarnastod då att läsa att Amerika drabbats av depression med åtföljandearbetslöshet då soldaterna återvände från slagfälten i det sargade Europa.

Året var 1922. Då hade fadern fått anställning på bruket i det lillabrukssamhället (Åryd, red. anm.), träffat en ny kvinna som skulle blimodern, som år 1924 födde en son. Undertecknad.Som brukligt var på den tiden bodde familjen tillsammans medgammelfarfar i en liten stuga ägd av bruksherren och där utrymmena bestodav kök, kammare, och finrum. Stugan eldades med ved som arbetarna fickhämta gratis i säckar från det avfall som uppstod vid bruket. Elströmmen tillbelysningen som bestod av 125 V likström levererades även från bruketsstora ångmaskin de tider den var i drift. På andra tider fick man ström frånett vattenfall. Där fanns en turbin med elgenerator som levererade strömmennär brukets maskiner stod stilla. Lamporna gav ifrån sig ett flimranderödgulaktigt sken och man kunde märka när maskinisten kopplade överelströmsproduktionen från den av ångmaskinen drivna generatorn till denvattenfallsdrivna, då uppstod nämligen alltid en stunds mörker.

Arbetarfamiljerna bodde som regel i "kaserner", stora tvåvåningsbyggnader

12

som inrymde 10-1 5 en- eller tvårumslägenheter. Man gick in på gaveln ihusen och en lång korridor löpte genom hela huset med dörrar på båda sidorin till lägenheterna. En öppen trappa ledde upp till andra våningen. Ikorridoren som användes av alla var trägolven nedslitna, knaggarna i träetliknades vid ett kuperat landskap med höjder och dalar jämte tillhörandebreda golvspringor. I korridoren med dess ständiga trafik av människorkunde all information om huset inhämtas, barn som kivades, kvinnor ochmän som trätte, allt kunde höras i korridoren även det som hände inne i desmå lägenheterna. Vad för mat som bjöds på i de olika bostäderna vardäremot kanske svårare att utröna, allt matos blandades till en salig röra närdet släpptes ut i korridoren.I uthusen i anslutning till "kasernen" fanns ett antal utedass, vedbod ochgrisastia, varje familj med självaktning skulle på våren köpa in en litenhushållsgris utav en kringfarande grishandlare vid namn Nicklasson. Anslagsattes upp när Nicklasson skulle komma med sin bil och man gick man urhuse försedd med säck för att välja ut sin lilla gris. Under grisens tjut ochskrik höll Nicklasson upp smågrisarna i ena bakbenet för beskådande. Efterinköp stoppades grisen i säcken som bars hem på ryggen till den i förvägiordningställda stian. Sedan vidtog en tävlan om att kunna föda upp denstörsta och bästa grisen under sommaren och hösten. Man samlade

Huset där brukspojken i Åryd föddes. Huset finns fortfarande kvar och heter nuMasugnsvägen 22.

1 3

Buskakull, en av arbetarkasernerna, lågsöder om järnvägen. Idag syns inga spårefter den.

matavfall, man gick ut och söktevåtarv på sankmarkerna, ett foder somgrisarna uppskattade högt. Pålördagarna vidtog så ett uppskattatnöje, då man gick omkring hosvarandra och lodade (mätte upp)grisarna för att se vem som hade denstörsta och mest snabbväxande grisen.Dessa djur ägnades säkerligen mångagånger större omsorg än vad vi ungarfick.

Kasernerna hade olika namn som"Gamlekasernen", "Lyckås","Buskakull" och "Norrlands-kasernen". Sistnämnda namn säkerligen därför att den befolkades av fleranorrlänningar.De mindre stugorna hade namn efter de familjers efternamnsom bodde i stugan eller hade bott där. Stugnamnen följde inte alltidfamiljen utan kunde ha sitt gamla familjenamn kvar trots att en ny familjflyttat in. Detta kunde pågå i flera årtionden. Ingen post kom fel eller andramissförstånd uppstod. Alla kände alla.

När julen närmade sig var det dags att slakta hushållsgrisen, en händelsesom framkallade mycken sorg då grisen mer eller mindre betraktades som enfamiljemedlem. Man kallade på en man som utförde slakten och snartförvandlades grisen till korvar av olika slag, palt, syltor, fläsk som saltades istora träkar, julskinkan inte att förglömma! Träkaren som det saltade fläsketskulle förvaras i var torra och gistna så att vattnet läckte ut. Därför måsteman en vecka i förväg lägga karen i blöt i något vattendrag för att de skulleballna ut och bli täta. Fjorton dagar före jul inköptes lutfisken som bestod avtorkade fisksidor, i huvudsak av den billigare sorten "rotskär" men ävennågon gång av spillånga som ansågs bättre och därför var dyrare. En knippafisk togs hem från affären buntades säkert ihop med ståltråd och hängdessedan ner vid dammluckorna där vattnet hela tiden strömmade från sjön ut iån. Man kunde gå ner veckorna före jul till luckorna och där stirra ner i detmörka vattnet för att se de många knippena lutfisk hänga en bit under den

14

strömmande vattenytan. Efter en vecka var fisken mör, lakad, och togs hemoch lades i en träbalja där lutningen vidtog.

På bruket fanns en affär, brukshandeln (brukshandeln låg på Skogstorps-vägen mellan järnvägen och nr 4, red. anm.), som drevs av en privathandlare. I handelsboden fanns det mesta för livets nödtorft. Någrakontanter hade man inte med sig till varje inköp utan man handlade på bok.Det tillgick så att man hade en från handlaren utskriven bok med sig däranteckning gjordes vid varje inköpstillfälle - vad som inköpts och pris -således en fullständig specifikation av de olika varorna samt i kanten priset.Man fick sedan göra betalningar på boken antingen månadsvis ellerveckovis, vanligen vid avlöningstillfället. Även avbetalningar på bokenförekom då det var knappt om pengar och handelsmannen var medgörlig.Kunde man inte betala, vad man var skyldig på boken, drogs den in ochkontant betalning krävdes.

I affärslokalen blandades dofter av kryddor med fotogen och andrakemikalier. Ingenting var förpackat utan såldes i påsar och strutar somvägdes upp. Kassakvitton förekom inte utan varorna räknades för hand medblyerts på en pappersremsa från rullen med omslagspapper. Ibland förekomlånga remsor med priser men sällan förekom någon felräkning. Man räknaderemsan från två håll, både framåt och bakåt, därefter sattes pennan tillbakabakom örat.

Kaffet maldes i en kvarn i affären till den finhet som kunden önskade. Olikablandningar av kaffet kunden önskade kunde även erhållas t ex java medkolombia eller brazil. Även rostningen kunde varieras.

I affären var varorna staplade på hyllor ända upp till taket och i taket hängdeäven varor i krokar såsom galvaniserade spannar, fotogenkannor m m.Affärens värld med varor och dofter var alltid spännande och barnen kundeibland få en strut karameller då handlaren var på det humöret. Annars kundeinköpas för 2 öre Karlssons blandning, en strut stenhårda karameller i olikafärger, men som i smak inte skiljde sig åt, alla var sockersöta.

(forts. följer i nästa nr)

1 5

Arne Johansson, Hemmesjö prästgård, och Olle Johansson, Lindeborg, vet det mesta omHemmesjö. Här berättar de vid en intervju i Hemmesjö Södergård. I huset där intervjungjordes finns en av de tidigaste skolsalarna i socknen. Den användes för att de minstaskolbarnen skulle slippa ta sig hela vägen till sockenstugan.

Gårdarna runt Södra Åredasjön ordnar varje sommar fisketävling för stora och små. I årgick tävlingen på Gummatorp. Andra år har det varit på Nyadal eller Åreda herrgård.

B FöreningsbrevAvs.HemmesjöHembygdsföreningMasugnsvägen 12360 43 Åryd

16

Vid hembygdsdagen i augusti 2013 delades hembygdsföreningens stipendium till EvertLinders minne ut till Birgit Bengts och Inge Gustafsson, båda från Risinge. De får stipendietför sin medverkan med berättelser om Risinge nu och förr. Berättelserna har publicerats iden senaste hembygdsboken. Foto: LeifBolmgren.

Sprickorna i Hemmesjö gamla kyrkasväggar har åtgärdats under hösten.Kommande år skall också de svårt skadademålningarna i valven restaureras.