En barnahand af Laura E. Richards.

B o n i ett litet rosenhjärtblad, Den 7wilar vid modersbarm,

Som en s9zö$?inga 7wit och fyZlig, Som e& aftonslcy rosig och varm.

. fina sn~å 7~äZplösa fingrar Ha aldrig nå'n ro eller rast, De röra si,q jämt och ständigt Oc76 7~ålla så stad2gt fast. Solstrålen vilja de gripa, De sölca f& fatt uti Skyddsengelens 7avita klädnad, Som sväfcar snkta forbi. Då nzodern sme7cer 0c7z 'Icysser S& Ijuf liten Barna7zalzd, Hon tanker så vnånga tanlcar, Som g& ~ I Y C i frn9ntidercs' land; Och hennes oroliga 7järta Vill f ors7~a i konanaande år Med en moders Ihögsta f ortjzcsszirny Med den ängslan en mor förstår. Hon tänker: I år som lcomma, Om få, onz många de bli, Hvad verk skall väl Herren sända Litelz 7aand att grisa uti? Blir den alltid o9pen att gifua? Oc78 fast vid 7wad som ar rätt? Och fardig att ifrigt arbeta, Doch stilla, tålig och lätt? Slcall den f i t ta pensel och mejsel

5 b.

I konsteras förtrollade v M d Elier glada med ljifiign toiter Den trötte vid mslig lliird? Skal l den jtimka [len lida9zdes Icttdde, Ge ham värkande 7wfvud ro? Skall den, räcka den, törstande vatte~a, Föra bröd till den fattiges bo? O, i alla de år son2 komma, Om f&, onz m.%nya de bli, Hvad verk s7call val Herren s&nda Liten hand att gripa uti? Så modems oroliga hjärta

. Vi11 forska i kommande bi. Med en moders högsta föi$jz?s~if~g, Med den ängslafa en mor förstår.

Lilla hand! Hvad än lyc7cnoz dig bringai-, Hz;ad härnere onå blifia di92 lots, Ditt grepp om din moders Ijärtn Löses ej, om an Jifvet förgått.

Vid den af herr Professor Victor Rydberg verkstalda granskningen af de 18 insiinda taflingsöfversättningarne af poemet Baby's hand, har den ofvan införda af granskaren ansetts närmast motsvara fordringarne p& en god öfversättning.

Af de öfriga hafva fem ansetts ej böra i triiflingen med- tagas, en har uteslutits för dess ofullstandighet, och tv& i följd af deras för sena ankomst.

Af de återsthende finnes, enligt professor Rydbergs id- talande, ingen som icke innehåller lyckade moment, mer eller mindre blandade med s&dana, som ptlkalla förbättring.

Bland dessa anser sig Redaktionen med sa.rskildt eskii.u- nande böra omniimna en, hvars namnsedel inneh&ller initialerna E. W, och en med märket E-n-n.

Botilda ~ndersson.

å en graf uppkastas för att gömma stoftet af någon, som stod i sitt lifs vår och full af lifslust och lefnadsmod

med odelad håg och obruten helsa jagade efter ett högt och skönt mal, måste ofrivilligt känslan af mänsklig vanmakt och kortsynthet med serskild styrka tränga sig på oss. En dylik tidig graf mottog den 8:de sistl. Mars å V. Karaby kyrkogård i förvar de jordiska kvarlefvorna af medicine studeranden Botilda Andersson. Hon var en af dessa lyckliga, som förena barndomens rena doft med ungdomens naturfriska glädje;

Hon hade valt läkarekallet till sin lifsgerning och visste att vägen till malet hade svhigheter, men hon visste ock att dessa skulle rikligen uppvägas af fröjden att f& läka några af mänsklighetens många sår. Så studerade hon i. klar uppfatt- ning af sin uppgifts betydelse och hade börjat tentera till medicine kandidatexamen i Lund, då en lindrig halsåkomma, som snart tog en god vändning, för några, dagar förde henne till sjukhnset. Det var här hennes plötsliga bortgång intriif-. fade. *) Icke minsta tecken förrådde, att hon kämpat med döden, utan det var som om han varit rädd att störa hennes nattro och\kommit helt stilla och tyst till den insomnade. Om morgonen låg hon så fridfull som om döden icke afklippt hennes lifstrfid, utan blott fläktat p& henne s& lätt, som d% man blåser ut ett ljus.

Har lifvet gåkor, döden har dem i icke ringare mängd. Men de lösas icke fullkomligt här p& denna vår jord. Har- nere är för kallt och för mörkt. Deruppe lösas de. Der ar evig sommar och ett ljus, som icke störes ens af minsta dimma.. I ljuset der varder allt dunkelt solklart, och i kärleken der. kännas alla Guds vägar med människors barn såsom godhet och sanning.

Botilda Andersson tillhörde en landtmannafamilj, der enkla seder och arbetsamhet höllos i stor helgd. Hon föddes i V. Karaby den 3:dje juni 1865. Läraren i byskolan, der hon fick sin första undervisning, ansåg att hon borde "ta studentenn. Rådet följ des. Hon genomgick Landskroiia elementarläroverk,

*) Enligt dödsattesten af hjii,rtförlsmning.

och efter några ars enskild undervisning i Lund tog hon stu- dentexamen derstades den 12 dec. 1884. Nedicinsk filosofisk examen afiade hon den 10:de april 1886 och hangaf sig der- efter med ifver' och framgång &t de medicinska studierna. Hon dref icke examensstudier -B det ytliga siitt., som göï det teoretiskt förvarfvade dödt och ofruktbart eller flyktigt och snart bortdunstande, utan hvad som införlifvats i henues vetande förblef friskt och kraftigt, egnadt för praktisk till- lämpning från första stund. Enkel, lefnadsglad, hjälpsam och ëdelt anlagd vann hon varma sympatier inom och utanför kamratkretsen, och vackra förhoppningar vor0 fasta vid hennes framtid på grund af hennes begåfning, energi och redbare arbete.

Hennes barnatro rubbades icke af de forskningsresultat, med hvilka den modernare visdomen blindgjort så månget enfaldigt öga. Det sköna, djupa ordet af en kyrkofader on1 människosjtilen, att ')hon af naturen iir kristen", skulle kunna ristas på det kors, som val torde resas p& Botilda Anderssom graf. Och der naturens lagar lika mycket i det lilla som i det stora gro heliga och bindande för maiiniskan, och hennes samvete Merljuder af den evighet, som ligger i hverje man- niskohjarta, der utbyter man icke det vissa, det, man kanner sig ega, mot det ovissa, det man icke kgmer, der bortbyter man icke sanningen för några dagens an så blanclande hug- skott, der vajer man att satta under debatt och omröstning heliga ting, der ar den Herrens fruktan, som ar vishetens begynnelse. Så tänkte och trodde den hadangiingna och valde den heliga enfalden framför den visdoin, som f6rst tager ifrån manniskan friden och stillheten i anden och sedan lemiiaj: henne i valet emellan den bullrande riirldsgliidjeu och dec friitande världsledan. Q-l.

Sj uttonde 5rhundradets salonger. (Forts. frGn ~ O T S ~ F , hiiftet.~

Versailles, - det vill saga bofvet - som under Ludvig XIV:s tid varit medelpunkten för allt umgiingeslif i Frankrike, förlorade efter den store konungens dod sin prestige. Iiofadeln, som under rnaoga. Ar

bott i Versailles, flyttade &ter till Paris, der ett gladt och lysande um- gangeslif inom kort uppblomstrade.

Sallskapslifvet antog smAningom en helt aunari karaktar, an det haft under hôtel de Rambouillet's tid. Den stela och sirliga uuigii,ngestonen blef ledig och naturlig, och den högtidliga och omständliga konversa- tionen blef l m , lekande och spirituell. De samtalsamnen, som intresse- rade det föreghende arhundradets sallskapsviirld hade förlorat sin drag- ningskraft. E n af 1700-talets "salongern kunde ej, som hbtel de Ram- bouillet förlikoas vid en cour d'amour, der man med djupaste allvar sökte afgöra h e m som gifvit den bästa definition af begreppet "karlek", eller om ej ordet épée i den högre tragedien borde ersattas af det

l

mera poetiska "gloiren - nu var det filoeoflska frhgor, nya samhalls- teorier och dylikt kring hvilket samtalet rörde sig.

Men den största förandring, som sallskapslifvet undergick var kanske den, a t t markisen och hertigen m&ste At filosofen afsth sin plats som salongernas hjälte; de som under föreghende tidehvarf varit be- skyddade af salongerna, blefvo nu deras beskyddare. De förnama herrarne hstadkornmo sjalfva denna revolution genom att uppsöka filo- soferna och draga dem ur den obemärkthet, livari de hittils lefvat, för at t med dem fA diskutera de nyn filosofiska och sociala frhgor, som vid Arhundradats början .frhn England spredo sig till Frankrike. .

Äfven damerna deltogo med lif och intresse i dessa samtal, under det de vor0 sysselsatta med sitt tilsklingsarbete "le parfilage", d. v. s. a t t repa upp saker gjorda af guldtrad, ett arbete, som vid denna tid

blef ett allmant mode. Vid alla tillfallen gjorde man livarandra presenter af allehanda fBremB1, tillverkade af guldtriid: vagnar, barstolar, djur m. m. - ungefär som man uppvaktar med buketter i v&ra dagar. Sedan den blifvit "parfileradu saldes den upprepade guldtrsden till guld- smederna. Det psstods a t t en och annan'dam haraf hade en inkomst af mer än hundra tusen francs Brligen.

Först detta besynnerliga mode uppkom, mhste herrarna sllppa till sina épaulettefransar och galoner, h i l k a damerna helt enkelt klippte af deras uniformer och repade upp. Men efter en tid raddadc herti- gen af Orleans, genom ett listigt phfund, de olyckliga her rabes grann- lhter. . Haii lat satta galoner a € oakta guld pA sin uniform och först sedan de damer, som erhhllit privilegium att klippa af och repa upp .dem, viil blandat det oäkta guldet med det akta, som de förut hade i sina "phsarn, omtalade han sitt pihitt och skrattade hjärtligt At de lurade damernas farargelse. NAgra brefskrifvare fr&n denna tid piistii, att damerna efter den lexan upphörde at t plundra sina manliga vänner p& deras prydnader.

SmAningom började en och annan, sedan allt flere af denna tids slllskapskretsar att ordna sig efter samma plan, som hbtel de Ram- bouillet och att sträfva efter att blifva, hvad detta en ging varit, me- delpunkten för sin tids intellektuella lif. Ingen arbetade med större framghg p& detta mal, an Hadame Geoffrin, som lyckades göra sin "salonn till den mest besökta och den mest ansedda bland dess m%ngs lysande medtäflare - lyckades att göra, den, som Sainte-Bouve sager, "till 1700-talets centrum och rendez-vous", och - hvad som kanske ej var mindre svh-t, an att skapa detta komplicerade maskineri, som kallades en "salon" - hon förstod, att under mer &n tjugufem Ar, fran omkring 1750 till 1776, Pt sin krets bevara det stora anseende den en ghng vunnit.

Madame Geoffrin sar af borgerlig hiirkomst - hennes fair sar kammartjänare hos Dauphine, Ludvig XB:s svärdotter, hennes man spe- gelfabrikör - och hon sökte alltid med en nästan ängslig noggramhet att iakttaga den ansprhksl6shet, hon ansiig tillhöra sitt stånd. Hon kladde sig med en nastan puritansk enkelhet, och gjorde sig alltid iildre an hon verkligen var - deri, likasom i mycket anngt, tycks hon hafva tagit Madame de Maintenon till mönster. Innan hola var trettio &s bannlyste hon alla, glada färger f r h sin dragt. Till en person, som yttrade sin förvaning öfver att hon kliidde sig som en gammal gumma, yttrade hon: "Jag har med flit gjort mig gammal tidigt, för att med värdighet kunna mottaga ailderdomen, nar den kommer pai allvar."

Hennes enkla driigt passade säl till hennes utseende, som var till- talande och imponerande, utan att vara vackert. "Hennes stitliga figur, hennes silfverhvita Mr, till hllften doldt af en enkel mössa, knuten under hakan, hennes enkla, men prydliga drage, det uttryck af klokhet och godhet, som hvilar p& hennes ansigte, gör hennes utseende b&de tilldragande och imponeranden, skrifver Xadame Suard i ett bref till en van, om Madame Geoffrin ungefarligen vid den tid, d8 hon blirjadc sina mottagningar - hon var d& omkring femtio %r.

Hennes satt var imponerande, likasom hennes utseende, det var lugne och fullt af värdighet. Hon hade ett skarpt förstind dertill fila

takt och mycken människok&nnedom, men hon saknade bildning. Ona sin uppfostran skrifver hon själf i ett bref tiI1 kejsarinnan Katarina II: "Jag förlorade tidigt mina foräldrar och uppfostrades hos min farmor, som hade godt hufvud, men ingen bildning; kunskaper anshg hon som niigot för en kvinna alldeles obehöfligt. Ocksa liirde hon mig blott att lasa innantill, och intet mera, men hon lat mig lasa mycket och lät mig redogöra för hvad jag last. P& s& satt lärde jag mig att tanka och att .tala. Hennes farmors lektioner buro god frukt, ty Nadame Geoffrin

uttryckte sig val, klart och enkelt. Hon begagnade garna kraftiga uttryck, utan att bry sig on], att de stundom ej ratt passade för den fina krets,' soni omgaf henne. "Upprepa ej mina ord", brukade hon saga till sina variner, "ty mina uttryck passa ej för n&gon annan &n mig sjalf." Hon talade aldrig mycket, utom n& hon fick "moralisera". Man har p&statt, att det var hennes svaghet, men det var en svaghet, som kladde henne, som nastan var ett behag, om vi f& tro Sir Horace Walpole. Ma- dame Geoffrin", skrifver han, "har ett sätt att moralisera, som &r rent af. intagande. Jag har aldrig förr tyckt om att taga emot "bannorn, men nu har jag riktigt fattat smak derför." Sir Horace var ej den ende, som tyckte om hennes förmaningar, de fleste af hennes vanner satte varde p& dem shsom ett bevis p& hennes synnerliga vanskap och emedan de alltid Atföljdes af goda rAd och ofta af en vacker gkfva, eller till och med, om s& behöfdes, aE en liten v~lkommen'lifstidspen- sion. Ty Madame Geoffrin, eller mamma Geoffrin, som hon kallades, sparade lika litet sin börs, .som sina förmaliingar, nfir hennes vanner behöfde endera eller b&da delarne. Hon var ytterst frikostig och delade garns med sig af sitt öifverflbd At andra, men hon "gaf" p& ett aför henne egendomligt satt, med en slags butter tvarhet, men dock med mycken finkiiuslighet. - tacksagelser kunde hon aldrig Ma. Voro hennes egna tillsiingar uttömda, s& mAste n&gon af hennes rika vanner hjälpa hennes skyddslingar, s& t. ex. fick den sparsamme Fontenelle ofta slappa till ganska betydliga summor. E j sällan mötte Madame Geoffrin honom med den föga valkomna halsningen: "Fontenelle, vand om hem efter femtio louisd'orer, jag behöfver just nu s& mycket &t en af mina viinnern, och Fontenelle, som ej ville saga nej, vande om och hem tade sina femtio louisd'orer.

Stamgasterna i Madame Geoffrins "salonY, vor0 encyclopedisterna. Omkring denna karna grupperade sig andra författare, statsman, mili- tarer, frammande furstar, ambassadörer - (Carl Filip Creutz var bland andra en af hennes nära vänner och sh godt som daglig gist i hennes salong) - och konstnarer, som annars vid denna tid ej hade tillträde till de eleganta sallskapskretsarne.

Hvarje mandag gaf hon middag för konstnarer och hvarje onsdag for filosofer och skriftstallare. Till denna krets hörde d'Alembert, Mairan, Marivaux, Marmontel, Raynal, Belvétius, Grimm, Holbach m. fl. N&gra "grands seigneurs" voro alltid inbjudna till dessa middagar och en dam - Mademoiselle de L9Espinasse. Madame Geoffrin gaf dess- utom en eller tv& supéer i veckan, dA alltid en mangd damer vor0 närvarande.

De moderna religiösa och sociala fragorna voro s& godt som enda

samtalsiimnet i Madame Geoffrins salong. Ned största omsorg vakade hon öfver, att hennas vänner, de hetsige reformatorerne, ej slrulle kom- promettera sig sjalfva eller henne genom att alltför Baftigt löpa till storms mot den bestaende ordningen. Ofta afbröt hon en oförsigtig talare med en kort, men bestamd uppmaning att sluta. M&nga funno det band hon salunds lade p& yttrandefriheteil allt för tungt och drogo sig i f r h hennes "salon", för att vid Baron Holbachs middagar, der friheten niistan urartade till sj8lfsvald) halla sig skadeslösa för det tvang de hos Madame Geoffrin mast underkasta sig.

En af hennes hldsta vanner - och en af de mest upptuktads - Burigny, medlem af "Academie des Inscriptions" hjtilpte henne med att utöfva en slags polisuppsigt öfver hennes krets. Hade niagra oför- sigtiga yttranden blifvit fallda, som viickt uppseende, s i lat hon honom ratt eftertryckligt känns sitt missnöje öfver att han s i illa vakat öfver ordningen.

Likas& gjorde hon allt hvad hon kunde för att hindra sina gaster att gifva ut böcker, som kunde vacka oro eller skandal. S& berattar man, att da Abbé Ruhlihres en dag i hennes "salon" laste upp ett stycke af ett historiskt arbete öfver Ryssland, som han vas sysselsatt med, och som hon ansåg för "farligt", erbjöd hon honom en ratt be- tydlig summa, om han ville afsti frAn att gifva ut det. DS -abbén gjorde invandningar inföll hon lifligt: 'Jas&, ni sill ha mer - n&, huru mycket vill ni d& ha?"

Hade nBgon af hennes gaster genom oförsigtighet Bdragit sig f(lrfOlje!ser, kunde han vara saker p i att sedermera blifva faga vanligt mottagen af Madame Geoffrin, och hade nBgon fBtt gora ett besök p& Bastiljen, kunde detta för alltid beröfva honom hennes vanskap, en fOrlust, som hennes uppriktiga deltagande i allt, som rorde hennes vanner, äfveusom hennes stora hjiilpsamhet, gjorde högst kännbar.

Madame Geoftrin hade ett ofantligt iuffytande. Detta hade sie grund ej endast i hennes vtilviljs och bjiilgsamhet; det var fast mera hennes stora mlnniskokiinnedom, som satte henne i stand att behers- ska sin omgifning. Hela hennes krets slrulle kunna instlmma i det svar abbé de Sainte Pierre gaf henne, di% hon en gAng komplimenterade honom för hans angenamrs konversation - den gode a b b h visste allt för val, att han i allmlnhet var mycket trakig, som siillskapsmannisko - "Madsme, jag iir blott etut instrument, p& hvilke? ni har spelat med mycken talang."

Madame Geoffrin fordrade af dem, som itnjöto hennes glistfrihet, att de skiille bemöta henne med den största vördnad och uppmark- samhet. Den eukla borgarfrun blef alltid behandlad, som hade hon

varit en drottning - ej blott inom sin egen krets, utan äfven utanför densamma. DB hon &r 1766 - hon var dS 67 Br ga.mma1 - företog

' en resa till Polen, dit lion var inbjuden af konung Stanislaus Ponia- towsky, som under en längre vistelse i Paris, varit hennes dagliga gast, blef hon öfverallt der hon under resan uppehöll sig, mottagen, som hade. hon varit en furstinna. I Wien tätlade till och med kejsar- huset med allmänheten om att visa henne uppmärksamhet.. Konung Stanislaus gjorde allt för att göra hennes vistelse i Warschau SA angenam, som möjligt. För att hon skulle lriinna sig hemmastadd hade han latit möblera de rum hon bebodde i slottet alldeles lika med hen- nes enskiida rum i Paris.

Hennes vanner tycks haha fruktat att all denna uppmarksamhet och dessa ärebetygelser, för livilka hon vtir föremal skulle för-ndra henne och göra henne likgiltig för sina mera ansprhkslösa bekantta. De tycks hafva uttalat sina farhagor, ty i ett bref till Marmontel sager hon: "Nej, min van, intet af allt detta kommer att iutriiffa. Jag kommer alltid att blifva mig lik, och mitt hjarta blir lika öppet för vänskap, som förut."

Och hon blef sig alltid lik; snarare blef hon mera enkel och an- sprAkslös, ju mera firad och eftersökt hon blef - hon koketterade annu mera med sin anspriikslöshet, phstodo hennes vedersakare. Som alla storheter hade Madame Geoffrin m4nga fiender. Kanske var hennes enkelhet mera ett yttre satt, än en verklig anspriikslöshet; kanske hade Madarno' de Maintenon afven i dett.a fall tjiinat henne till förebild.

Man kallade ocksh hennes religiositet för koketteri. Hon gick alltid i messan som en rattrogen katolik, - till stor harm för sina vanner emyclopedisterna - fast hon omgaf sig med religionens .och kyrkans bittraste fiender och understbdde dem p& det frikostigaste, hvilket naturligtvis Adrog henne de frommes högsta ogillande. Men detta vacklande mellan tidens tvii ytterligheter var ej niigot f6r henne egen- domligt; det delades af en stor del af henues samtids, hvilka sasom hon, sletos emellan sin gamla religiösa öfvertygelse, som de ej kunde eller ville frigora sig i f r h och de nya, larorna, - soni biide lockade och skramde, - och som de ej helt vBgade hiingifva sig At.

Hennes religiositet, vare sig att den var skrymteri eller att den utgjorde en del af den respektabilitet, som det var henues högsta straf- van att omgifva sig med - tilltog med Aren. Hon kunde ej förmiis att insttilla sina dagliga kyrkobesök, ens d& hennes helsa blifvit angri- pen. Sommaren 1776, dii hennes krafter redan vor0 starkt medtagna ansträngde hon sig sii mycket vid 'eu kyrkofest, att hon Sdrog sig ett slaganfall, friin hvilket hon ej mer hemtade sig.

Hennes dotter, markisinnau de la E'erté-Itubault, som skyndat till sin mors sjuksikng, stiingde genast hennes dörr för hennes vanner, filo- soferna, hvilkas inflytande pil sin mor hon fruktade. Xadarne Geoffrin milste underkasta sig sin dotters vilja och atersag aldrig de henne s& kara vilnnerna, men sin dotter ovetande, skickade hon dem helsningar och försakringar om en ofbranderlig vansbap, - hon lat till och med tillst&lla nhgra af dem vackra och dyrbara gåhor. Hon skamtade ofta öfver att hon var likasom under bevakning. "Min dottern, sade hon en g&ng, "ar som Gotffrid af Bouillon, hon vill försvara min graf mot de otrogne". - Efter uaigot mer an ett års aftynande, dog hon g8 hö- sten 1777.

Hon hade blott ett barn, en dotter, den nyss ornngmnda markisinnan de la Ferté-Imbault. Hon var en fullkomlig motsats till sin mor, likrasii harmonisk och sansad denna var, likash obettinksam och extravagant var dottern.

Elle parle comme un livre Composé par a n homme ivre,

heter det i ett af de rn&oga epigram, som Sinnu finnas kvar om Nar- kisinnan de la FertB-Imbault, och dctta t p k s vara en traEanide bild af hennes persoiilighet och begifning. N a d m e Geoffrin brukade saga om sin dotter: "Nar jag betraktar henne, tycker jag mig vam en höna, som kliickt ut ett ankäggn.

Madame Geoffrins man ar föga känd, han var ej ens kand af sin hustrus krets, om man f&r tro följande anekdot. Nilpon fragede en dag Madanie Geoffrin: "hvart har den tystlitno herrn tagit viigen, han som alltid satt der vid ena bordsilndan?" - 'Han ä r död." - "Hsem var han?" - "Det var min man", svarade Madame Geoffrin. Et t par anekdoter L[r det enda ininne, som fins kvar af en man, hvars förmö- genhet sB, ofta rilddade frAn sviirigheter personer, som ej ens kände igen honom.

NBgon af Madame Geoffrins vanner sökte förrn& BIonsieur Geoffrin att bilda sig genom Iiisning. Man gaf honom första delen af ett, histo- riskt arbete. Ban 18ste ordentligt igenom det och begarde att f& fort- siittningen. Sannolikt af misstag fick han första delen tillbaka. Han laste samvetsgrant igenom den ännu en g&ng och 'fann arbetet mycket godt", han hade blott den anmarkningen att göra, 'att författaren ibland repeterade sig. '

En annan g&ng IAnade man honom ett filosofiskt arbete, der sidorna vor0 indelade i spalter. Herr Geoffrin laste raden ut p& en @ng, men beundrade i alla fall mycket fbrfattarens "mOnga goda idéern, eburu

han tyckte att det var skada, att de stundom voro litet osamman- hangande. '

Flere "salonger" fonnos samtidigt med Madame ~eoffrins, men ingen af dem alla bar ingripit s& djupt i adertonde Arhundradets kultur, som hennes, hoilken mera an nAgon annan bidragit till spridande af de idéer, som skapat den nya tidens ordning. Dertill har Madame Geof- frin personligen kraftigt bidragit derigenom att dessa idéer genom hennes lugnande inflytande i hennes 'salon" ikladdes en modern form, som skaffade dem sympatier och auhangare bland den stora allmtinheten.

Minnen från amerikanska inbördes kriget. Z y story of the War: A zoontnn's narrative of four years perso~ta.1

experience as Iturse h2 the' union army etc, By BIary Lioernzore. Hurtjord. Com. 1SSS.

"My story of the war" är en bok på sjuhundra sidor, som sistlidne höst blifvit publicerad i Amerika. En mängd L I ~ -

ländska tidskrifter hafva redan haft utdrag lir den. Den liar öfver allt väckt stor uppm~rksamhet. Författarinn&, Mrs Mary Livermore, var 11resid.ent i en afdelning af den stora Sanitary Commission, denna ofantliga association till soldater- nas hjalp, som genast efter det inbördes krigets utbrott bilda- des af Alnerikas kvinnor, och som nästan blixtsnabbt genom hundratals filialer bredde sig som ett barmhertighetsnät öfver nordstaterna.

Genom denna bok, hvars författarinna har till sitt för- fogande uton1 ett ögonvittnes auktoritet en penna, lika må- lande då det gäller att skildra det gripande som det humo- ristiska, ffir man en lefvande bild af hvad ett W g ar. Hoii beskrifver, huru oberedda nordstaterna vor0 på, att kriget verkligen stod för dörren, då man allmäiit ansett sydstater- nas hotelser och rustningar som tomt skryt. Då telegrafen lördagen den 13 April 1861 meddelade Fort Saunters bombar- demang och intagande, kom detta som ett oväntrtdt åskslag. Men denna åskblixt föll i en krutfjarding.

Följande dag Söndagen den 14 April dundrade friin hvarje predikstol kungörelser om upproret. Presterna insago i allmänhet f r h början att hiifvudfrågan gälde slafvesi eller frihet, och deras predikningar applåderades. P& gatorpa höl-

los tal i syfte att hellre bryta föreningen an tillåta att slaf- veriet infördes öfver hela republiken. Och så kom mandagen den 16 April, en dag, som enligt förf. aldrig kan förgätas af clen som upplefvat den. Ty nu hördes öfver Söderns triiunf- rop 0c.h kanonader Abraham Lincolns röst kallande p& sjut- tiofem tusen frivillige på tre manader, ett upprop som snart följdes af en ny kallelse på tre hundra tusen nian. Man bör läsa beskrifningen pi, hur denna arm6 samlades. Bonden lem- nade plogen i fåran, bokhållaren sin disk, studenten sina böcker, f r h hvarj e samhallsklass strömmade man till fanorna, och man trodde, att segren skulle bli latt och upproret snart kufvadt.

Annorlunda visade erfarenheten. Det kostade tio tnseii och åter tio tusen offer fallne i strider, som i början oaktadt ursinnig tapperhet blefvo nederlag - omkomne af brist p&. '

föda, kläder, tält, sjukvård - all t. Det var da kvinnorna re- ste sig öfver hela landet och bildade trots allt* iiiotstiricl och all misstro, trots misstag och inviindniiigar Sanitarx Commis- sion, en förening hvars dimensioner för oss europocr niistaii iiro ofattliga. Inom kort vann den shdan inom landet, att järnvagarile förde dess sändningar fraktfritt, tele- grafen dess budskap och exyresstAgen dess persontrafik.

Vi kunna icke har upprepa alla siitten för kommissio- nens verksamhet. Den underhöll fyratio soldathem eller her- bergen, hvarest öfver Atta hundra tusen soldater emottagits och fyra och en half million måltider utdelats. Efter slaget vid Antietam, hvarest fjorton tusen skrade lago p& platsen utdelades 27,000 sk jor t~r och andra linnepersedlar, 5,000 skAl- y und kalfkött, 3,000 butelj er vin, 4,000 sjukhusclragter fik- utom tusentals skålpund kokt frukt, kondenserad mjölk, te, socker, guttaperkatyg, tennskålar, kloroform, opiater, fiiltskiiss- instrument och andra nödvändighets artiklar för sjukvird. Under kriget utkämpades 600 strider, alla lemnande mer eller mindre rika skördar af sårade och döende.

Och p& dessa ofantliga sändningar genom kommissioiiens agenter fans aldrig någon brist. Ås efter Ar, under de fyra som kriget varade, var det med undantag för en kort tids missmod och slöhet, samma ihärdiga, outtröttliga, inra tillflöde fr&n fattig och rik, ung och gammal. Det ar med saknad man måste afstå från att anföra ett och annat af de m h g a

exemplen på den mest uppfinningsrika offervillighet. Et t li- tet utdrag af en dag tillbringad i kommissionens byrA i Chi- cago måste tillåtas oss.

"Tidigt på morgonen, säger förf., sedan jag i ett gat- hörn gifvit mina barn, som äro på väg till skolan, en afskeds- kyss, tar jag .en omnibus och beger mig till byrån. Men hur tidigt jag ä n kommer, har dock en lastvagn hunnit före mig. Man bër in dess stora och små lårar, dess korgar och knyten. Sidoghgen ar barrikaderad med högar af packsaker, mellan hvilka den trogne portvakten John söker att bereda mig väg till packrummet. Har börjar nu ett hamrande och uppbry- tande a.f lock för att ordna de olika sakerna, stämpla dem, packa om dem! och föra dem till deras olika afsändningsor- ter. De få aldrig st% kvar mer all ett par tre timmar.

Jag intriider i mottagningsrummet. Der vhnta mig re- dan damer, som sanilat några hundra dollars och gro ifriga att få veta, hur de bäst böra användas. De vilja också f'å reda på kommissionens medel och arbetsmetod för att tysta munnen på nkgra misstrogna, som betvifla dess nytta. Ar- tigt och tåligt upprepas nu för hundrade gången p& en må- nad kommissionens sätt att arbeta, dess syften, dess misstag och dess framgångar och damerna taga afskad.

En liten sjuirig flicka kommer med fem dollars, som hon fatt af sin morfar att bjuda sina vänner på; hon vill gifva pengarne till' soldaterna, men önskar bara veta hvad de kunna f& för dem.

Jag tar henne upp p& knäet och förklarar saken för henne. .Då öppnas dörren och en liten välkänd trasvarg, som dagligen plågat mig med sitt gälla skrik: "tiindstickor, tänd- stickor", klifver in.

nDe stackars shrade soldaterna kunna fån, säger jag till den lilla, "vin, kaffe, tobak, och nar de iiro mycket hungriga en god, varm soppa."

Nu stiger den lille tändsticksförsäljaren fram, han gräf- ver i sin trasiga ficka, får upp d g r a småmynt, som han med' en duns liigger på bordet och säger: "Se här, gif dem soppa."

Jag stryker undan hans tofviga hår och böjer mig just ned för att kyssa 'hans smutsiga ansigte, då han förskräckt vrider sig ur mina armar och utbrister: "jag är inte en toc- ken, som tycker om att pussas, jag inte." Och dermed sprin-

ger han sin vag, &ny0 med gäll röst iitbjiidande sina: ;'Mat- ches, matches ! n

Et t ' expressbud inträder, visar sin avis, f&r kvitto och betalning och går utan ett ord. Derefter kommer posten. Ett bref 'nmäler ankomsten af flera koffertar, ett annat gr& lar öfver ett fördröjdt svar, ett tredje berättar att filtskarer och sköterskor p& ett lhngt aflagset sjukhus sjalfva iita upp allt hvad som skickas soldaterna, i ett fjärde anhaler en kvinna p% det bevekligaste att blifva skickad som sköterska p& det uslaste och sämsta, sjukhus som finns, i ett sjiitte, be- stiinkt med tarar, bönfaller en enka att om möjligt f& under- rättelser om hennes ende son, i ett sjunde anhålles om hjillp vid upprättande af en filial i en afliigsen stad, i ett åttonde önska barn veta hur de skola bast anvanda sina sparpengar i kommissionens tjänst ,i ett nionde anhålles att någon medlem från kommissionen ville besöka ett samhälle för att npplifva de arbetandes sjunkande krafter, i ett tionde underriittas vi att en af vara bästa sköterskor aflidit o. s. v. genom buiid- tar af' ända till femtio bref, hvilkas besvaraende för det me- sta måste uppskjutas till nattens timmar. Och detta %r blott en af dagens poster.

Emellertid sätter man sig för att börja korrespondansen med afbrott hvar femte minut.

In kommer en gammal man, som jag känner. Han har hört efter flere gånger förut. Det är hans son, som ar ute i kriget.

"Det behöfs intet telegram, min frun, siiger han och hans läpp darrar.

Jag förstår - han har fatt unclerriittelser. 'Han liar gktt litet före er", säger jag och trycker hans hand.

"Ja och för en god sakn, säger den gamle mannen. "Om han också, varit mig tio tusen gånger karare an han var, s i sälger jag and&, att han föll för en god sak. Värst &r det med hans *mor - hon vet det inte än - men hon skall dö af det." Och den gamle ghr suckande hem.

En gosse kommer in med släpande g b g . Han faller i en stol. Han är sänd till oss f r h en kanonbgt, der han tja- nat som springpojke. Han har varit med om mllnga strider trots sina tretton hr. Men s& blir hen sårad - ranvArc1, fe- ber, umbäranden ha gjort sitt till. Han ar förlamad i ena

sidan. Vi sända honom till ett "soldathemn, der han får mo- derlig vård.

Och vidare - ett sällskap sköterskor som skola inspek- teras, utrustas och afsändas, - och SA detta hvita, ångest- fulla ansigte som synes der borta i hörnet. Det är en moder, som fått telegram att hennes son blifvit sårad för tio dagar sedan. I dag måste jag underrätta henne, att det är förbi. Så komma soldater utan skjortor, utan skor, konvalescenter, som endast längta tillbaka till sina regementen.

Så går dagen - med nya kistor och lådor, nya pack- ningar, balar af ylle- och bomullstyger som sändas upp till arbetsrummen för att klippas och sys. Ölkorgar, potatis, 'kon- denserad mjölk - allt maste skyndsamt ordnas och afsändas f61 att lemna rum för morgondagens nya förråd. Så nya bundtar med bref - och oupphörligt man och kvinnor, som- liga för att lemna bidrag, andra för att kritisera, för att gifva och få underrättelser, för att berätta sina sorger, sina för- luster.

Solen sjunker, den brännande hettan aftar, klockan visar på sex eller sju. Andligt och kroppsligt trött, samlar jag de obesvarade brefven, anropar åter en omnibus och far hem. Hemmets behagliga ordning och stillhet, dess efterlängtade möjlighet af hvila, dess kärlek, munterhet och glädje, allt synes s& besynnerligt och zinderligt efter dagens erfarenheter. Men icke ett ord om dem i denna krets. Jag söker att glömma alla berättelser om skottsår, sabelhugg, strid och död, hvilka regnat öfver mig hela dagen. Min man är lycklig att ha mig hemma, barnen hafva tusen berättelser från skolan, och jag känner mig som i himlens förgård."

Efter en tid blef 'författarinnan skickad söderint for att inspektera sjukhiisen och utröna p& hvilka sätt kommissionen* bast kunde verka till de sårades hjälp.

I St. Louis gjorde hon sitt första besök i ett faltlasarett. Det gr lärorikt att se hur pligtkänslan är i stånd att öfver- vinna alla svårigheter. "När jag kom in i den första sjuk- salenn, säger hon, "höll jag på att kväfvas af luktenaaf blpd och suppurerande sår. I den närmaste biidden låg en ung man, hvars nederkiik och tunga blifvit bortskjuha. F&ltskä,ren kom för att ,lägga om såret, och jag skulle lemna honom den hjiilp han behöfde. Nar ansigtet aftäcktes var jag fárdig att svimma och måste skynda ut i fria luften.

Jag återvände tre gånger till 11-p fasansfulla syner, och tre gånger måste jag föras ut afsvimmad. Liikaren afradde mig slutligen att försöka: "det finnes personer, In-ilka aldrig öfvervinna detn, sade han.

Men skulle jag draga mig undan %synen af hvsd an- dra fingo uthärda? Jag lyckades tvinga mig att stanna kvar utan att svimma, och sedan den stunden har aldrig mina nes- ver svikit mig. Men jag måste hålla mig under jarnhltrd kontroll, till dess jag blifvit van vid de fasor, hvilks iiro följ- der af det syndiga arbete, som mknniskor kalla krig.

Från en säng, der en ung gosse låg amputerad öfveï knäet hördes vilda skrik i feberyrsel: Wamma, mamma: mamma! "

En annan grasligt lemlästad intar följande siing. Han hade fallit i början af striden och sjunkit ned i dyn, hvarest han med hundratals kamrater imder nattens kyla och snöfall bokstafligen frös fast. Nar andtligen ambulansen började sitt arbete måste de gräfvas upp ur jorden. "Hur liinge lago iii dern, fragade jag. "Tv& dygnn, svarade han. Hans ~ y g g och höfter voro förfrusna, hans ben f~rlamade. Krigets nödtvhgs elande var ännu nytt för mig, och jag frågade med ovilja: "vem rådde för en sådan vhrd~löshet?~

"Åh, de kunde inte ha tid med ossn, sade den t&lige mar- tyren. "De måste ju ta in fästningen. Vi kunde inte fordra, att någon skulle stanna och se efter oss förr än det var gjordtn.

"Tänkte ni på det, medan ni låg der fastfrusen under de långa nätterna?"

"Naturligtvisn, svarade han. "Vi visste nog, att de s k d e komma till oss så snart fästningen gaf sig. Ti så r~de ooro lika ängsliga för det som någonsin trupperna. Nar vi sago den hvita flaggan, så hurrade vi der vi lågo. Ja, inte jag - för jag var så stel - men Jerry der i stingen - fast hans högra arm var borta och venstra handen afskjuten, så, lyfte han upp stumparne och skrek hiirra, s& att halsen kunde

. spricka." Fr&n en sang hördes förtviflade rop: V a g vet att jag

måste dö, men jag kan inte, kan inte, kan inte." Jag drog fra.m en fällstol till den unge mannens badd.

')Hvarför ar ni rädd att dö?n frågade jag. "Berätta det, min stackars gosse." "Jag har fört ett s% gräsligt lif - jag ar så rädd att dö", ropade han.

Jag lade mina haiider p& hans axlar för att hålla honom stilla och sade i bestamd ton som till ett otåligt barn: "Skrik inte, ligg stilla, ni förkortar ert lif. Om ni måste dö, s& gör det som en man. Var nu tyst och hör på mig." Jag talade till honom om Guds barmhertighet och om Kristi sändning på jorden. J ag bad honom upprepa de böner jag förestaf- vade, hvilket han gjorde som ett' lydigt barn.

"Skaffa mig en methodistprestn, bad han slutligen. n Jag har affallit - men jag hörde till den kyrkan."

Sjukhusets förvaltare var också methodist prest, och han skickades efter. Jag besvor honom att söka lindra den döeii- des ångest skyndsamt - ty slutet nalkades hastigt. Der blef ett kort samtal, en allvarlig bön. "Kan ni inte sjunga?" frå- gade jag, ty det tycktes mig som om den stackars gossen mera behöfde tröstas an öfvertygas i sin sista timma.

Med en rik, full, vann tenor tog han upp en hymn, hvara melodi ljöd genom salen och tystade jämren och klagan:

Kom ödmjuke syndare, i hvars bröst Tusende tankar slites, Kom till den hiinmelska kärlekens tröst Evig glädje dig väntar. Jesus, som min sjal älskar Lat mig fly till din famn, Mina timmar ila hastigt sin kos, Jag ar en främling och pilgrim.

Jag s& fran sang till sang hur de tarda aizsigtena klar- nade, och på den döende ynglingen vid min sida &g jag hur det ångestfulla uttrycket förbyttes i en niistan strhlande glans.

n Mina vänner kommo för att hämta mig, men han hvi- -

skade : "C*a inte ifrån mig", och jag lofvade honom att stanna. Det dröjde icke länge - innan solen gick ned hade han hun- nit den aildra stranden.

Nar jag återkom till min vans hem, kunde jag hvarken tala, äta, sofva eller sitta stilla. Hela natten gick jag i mitt

'

rum. Jag kampade med mig själf, jag ville draga mig till- baka, jag dugde icke till det, jag stod icke ut a t t se krigets fasor. - Detta var ju blott en sal pi% åttio man, det var bara början, i morgon skulle jag se tv& tusen. Nej, jag kunde icke. Aldrig förr hade jag förstatt hvad krig betydde."

Men efter den dagen for hon under flere veckor från sjukhus till sjukhus, vårdade, utdelade hjälpmedel, mat, dryck,

Dagny. 6 "

klader, skref bref, tog emot döendes sista helsningar, var en g h g nästan midt i elden, organiserade sjukv&rclsa~istalter, gick omkring bland dem som ledo af smittosamma febrar, allt utan att svigta.

D& hon kom hem från denna resa blef Mary Livermore kallad till ett Irvinnomöte i Dubuque i Iowa. Man önskade att hon skulle beratta hvad hon sett i kriget för att afven inom denna stat åvagabringa mer kraftig hjalp. Nötet skulle äga rum i en sal, rymmande trehundra personer.

Hon for fran Chicago aftonen före den bestämda dagen. Men när hon kom med tag till Mississippi, der man. skulle farjas öfver, befanns floden full af drifis. Under ett dygn hade ingen kommit öfver, och en hop människor van- tade på öppet vatten. Författarinnan såg en båt vid stran- den, lyckades muta och öfvertala ett par karlar att ro henne öfver emellan isstyckena, och under allas olycksprofetior '

begaf hon sig af. Och hon kom lyckligt frani en mil ofvanför hamnen och en kort stund före mrnöts början. Da ifriga damerna hade dekorerat alla hus med stora plakat: hvarpå i handshöga bokstäfver lästes, "Mary Livermore. En röst från slagfältetn. De talade om hvarandra i sin förtjus- ning öfver hennes ankomst. En berättade att salen ansetts för liten, mötet skulle hållas i en kyrka, hvarvid en annan som en liten uppmuntran tillade, att hvarken pastor D. eller pastor T. hade nog starka röster att höras i den. Guvernör K. skulle leda mötet. - Ofverste S. skulle bevista det, likask general- den, och major den, och hela traktens framstående miin.

"Ni kommer att tala for hela Iowa, hvarje kommim liar sin representant har. Så utomordentligt lyckligt att ni iiom 'of- ver floden. n

Jag satt der alldeles förstummad. Jag hade ddrig ta- lat offentligt. - Jag var fullt besluten att icke göra det in- för detta lysande sällskap.

nNi skulle icke ha gjort detta utan att rådfråga mign, sade jag. "Jag ar ingen talare. Jag har aldrig i mitt lif hiil- lit tal. Jag har uppträclt i några fruntimmers sallskap, sittande ibland dem i all förtrolighet, det ar allt. Jag Pan icke göra detn.

J u mer de öfvertalade mig, desto mer hjälplös kiinrle jag mig. Jag var f~~llkomligt tom invärtes.

Herrar börj ade komma, generaler, guvernörer, öfverstar, adjutanter hemma pi% permission, alla började bestorma mig. De kunde lika väl sökt öfvertala en stock. Jag kände det omöjligt. Slutligen blef det bestämdt att öfverste Stone, i h a r s militärsjukhus jag tillbringat några dagar,' och som jag kände från kriget, skulle hålla talet för mig. Jag skulle berätta honom hvad jag hade ärnilat säga damerna.

Timman nalkades - herrar kommo och bad0 oss skynda, , kyrkan var packad med folk. Nycket nedslagna begåfvo sig

damerna af, statens dignitärer följde och sist kon1 öfverste -Stone och jag. När vi kommo ned från samlingsrummet, drog han mig in i mottagningsrummet, hvars dörr han stängde. Med ryggen mot dörren betraktade han mig allvarsamt.

'Jag har sett er i kriget, Mrs Liverrnore7', sade han, "sett ert arbete i sjukhusen, och jag tror att ni menar ärligt. Ni har sagt, att ni önskar vara en. hand eller en fot, ett öra eller ett öga för att tjäna ert land, och jag tror er. I dag har GLI^ bestämt er att tala till Iowa. Dessa damer hafva icke gjort det. Dessa högt stående män hafva kommit hit genom Giicls tillslryndelse, hur vågar ni då neka?"

Han talade mycket bestämdt under det han hela tiden fixerade mig. Det blef en revolution inom mig. "N& väl, öfverste Stone, jag vill försöka det. Men låt det bara inte bli langa förberedelser."

Jag följde honom till platformen framför predikstolen, hvarest en plats var afsedd för mig. Sh fort som möjligt presenterade mig öfverste Stone för den stora församlingen. Jag steg upp genom en ytterlig anstrangning, darrande i hvarje fiber af min varelse. Uteslutande all tanke p& den väntande hopen, koncentrerade jag hela min själ på hvad jag hade att säga. I de första tio minuterna talade jag i full- komligt mörker. Det föreföll mig som om intet enda ljus. brunnit. Jag hörde icke ett ljud af min egen röst, endast som om tio tusen kvarnar 'dundrat i mitt hufvud.

Men smiiningom började det ljusna omkring mig. Efter en stund upptäckte jag kända ansigten framför mig. Jag märkte att jag hördes öfver hela huset. Slutligen förlorade jag all känsla af fruktan, allt minne af åhörarne, jag siig blott den sjukdom och de lidanden jag bevittnat. En giing blef jag afbruten af en stark applåd. Jag var så upptagen, att

jag icke förstod hvad det betydde - jag trodde att nibgoil- ting händt.

D& jag slutade ansag jag mig ha talat en halftimma --.

men det var i fem kvart. General Bissel reste sig och sade: 'Utan nagot försök

att h%lla tal, har Mrs Livermore berattat oss fakta. Det ålig- ger oss att svara i dollars."

Jag kan icke beskrifva den scen som följde. Åtta tusen dollars, tusentals tunnor af fornödenheter samlades och för- skrefvos på aggra minuter.

Vi skiljdes icke förr än klockan half ett. D& vor0 planer uppgjorda för en sj ukviirdsbazar och filialer för nödhj alps- komitén grundade.

Författarinnans sammanträffande med Abraham Lincoln, då hon i November 1862 i kommissionens ärenden Besdcte Washington kan vara af intresse. Det var den tidpunkt i kriget d& folkets mod och tålamod sattes 13% det högsta prof. Armén var overksam, till en del genom de våldsamma höst- regnen, till en del genom general Mc Clellans politik eller o h - slutsamhet. Tidningarne voro uppfylda af motsägande under- rättelser, än 'hotade rebellerna Washingtonn, an "hade de besatt en flod och tagit unionens förrådn o. s. v. Idel ned- slhende meddelanden. Trupperna ledo grymt af sumpfeber, daliga lägerplatser, skörbjugg och va.nvård. Permission gafs af de uttröttade officerarne, s& att landet ofversvämmades af krigsfolk. Oaktadt desertörer nästan dagligen skötos, deser- terade man ändå, ty fiiltlifvet var outhärdligt. Rebellerna vunno beständigt nya fördelar, sakernas tillstånd ar ytterst nedslående.

"Jag undrar om Mc Clellan ämnar företaga nAgontingn, sade Mr Lincoln en dag till en van. 'Jag skidle önska att Iiina arm6n af honom en dag eller två.'

nV&ra hjärtan nästan stannade inom oss, d& vi hörde d m ovilja som öppet uttaladesn, säger förf. "1 Vestern kunde man icke utan fara uttala rebelliska sympatier, och der hade vi en oföränderlig tro pH att Unionen skulle segra utan att* förlora en enda stat."

Presidenten hade utsatt en tidig timma för r&rt emot- tagande.

J ag skall aldrig förgata den förskräckelse hans utseende ingaf oss. Hans ansigte sllg icke mera spöklikt och tardt ut,

dal han låg i sin kista, an på denna aldrig förgätna afton. Hans inåt vända blick och hans nastan vacklande gång lik- nade en människas, som g&r i sömnen. Han syntes bokstafli- gen digna under sina bekymmer. En större dysterhet, än den som hvilade öfver hans ansigte, då han nästan maskin- messigt tog oss i hand, har jag aldrig sett. Han rörde sig på ett tafatt, franvarande sätt, ända till dess han uppfattade namnet Chicago, då han lifvades och bad oss sitta ned.

ni aren från Chicago)), sade han, ha icke blifvit besudlade af Washingtons dy då.n Derefter fragade han små,- saker om staden, liksom man frågar om en kar hemtrakt. När vi bertittade att vi hörde till Sanitary Commission, och att vi kommit till hononi för att få ett ord af uppmuntran och stimulus svarade han sorgset och rätt fram: "Jag har ingen iippniiintran att ge. Harens tillstand ar långt ifrån lofvande, och folket vet det Likaväl som jag.3

Det blef en djup och smärtsam tystnad. "Saken ärn, fortsatte han efter en paus, ')att folket icke

förstår, att vi iiro i krig med södern. De hafva icke beslutit sig för att kämpa ut striden. De ha fått i sitt hufvud att saken skall afgöras genom nagon slags strategi. - Det är just ordet: strategi. General . Mc Clellan tror att han skall slå .

rebellerna genom operationsplaner, och armén tror detsamma. De ha-fva ingen idé om att segren m&ste vinnas genom hhrd, iharclig kamp och s& lange denna förblindelse varar kan ingen- ting vinnas."

Vi försökte motsäga honom genom att påminna om hur tappert armen och flottan hade kämpat vid Fort Henry, Donel- son, New Orleans, och huru ärofullt den hade segrat.

"Jag sager er akt 1iatione.n 7$ar icke förstatt att vi ha krign, upprepade han med stor bestämdhet, "De tro att det finns en kungsväg till freden, och att general Mc Clellan skall finna den. Armén har icke den öfvertygelsen, att vi äro inne i ett bland de fruktansvärdaste krig som utkämpats p& jor- den och som måste k&mpas igenom tum för tum, och inte officerariie heller. På er hemväg skall ni finna järnvägar, byar, stader öfversvammade af soldater p% permission, tätt .

som blåbär. Hela regementen äro nära upplösta genom de- sertering eller permission, hvilket ar nastan lika illa, och oupp- hörligt ropar generalen på mera trupper, mera trupper. Att fylla armén är nastan soni att skyffla flugor. Ni tar upp en

skofvel f ~ d " ; illusterande sina ord med en ytterligt komisk gest, "meil innan ni kan kasta dem någonstans, äro de alla sin kos."

"Menar ni att våra män desertera", fragade vi. ')Det %r just hvad jag menarn, Qtertog presidenteu, "det

är för närvarande vårt värsta onda. I slasget vid Antietani hade General Mc Clellan (Generalen hade afskedats samina vecka och ersatts af general Burnside; men vi visste det icke ännu) etthundra åttatio tusen man enligt rullorna. Af dessa hade officerarne medgifvit permission åt sjuttio tiisen., tjugu tusen lågo på, sjukhusen och efter två, timmars strid hadr tjugu tiisen deserterat, och sålunda blef striden ut kampad med sextio tusen. Hade nu Mc Clellan haft det ratta antalet trupper, hade han kunnat kringränna Lee, f h g a hela den rebelliska armén och ända kriget med ens utan strid.n

"Straffas icke desertering med döden?" n J ~ "Hvarfor då icke stafj a den ?' nMan kan icke skjuta sina egna landsman tjogtais, det

skulle vara obarmhertigt, barbariskt. Kej, vi mgste finna p& ett annat sätt. Vi rnå,ste ha .dugliga anförare. Elandet tyc- ker om sällskap som ni vetn, tillade han. "Det är en sorts tröst, att det inte star det minsta bättre till i den fieiidtliga armén."

DB vi efter en timmes samtal lemnade presidenten, komnio vi öfverens om, att det icke skulle vara klokt att upprepa hvad han sagt. Vi hade en sömnlös natt.

När vi dagen derpå å nyo besökte honom, blefvo vi a n m .

mera förfärade d& dagsljuset uppenba.rade för oss de hasjnin- gar bekymmer, lidande och öfveranstrangning gjoit på ho- nom. Vi kunde knappast återhalla vAra tå.rar.

Innan vi lemnade honom, vAgade vi en tveksam fråga: "herr President, vi äro djupt bekymrade: anser ni verkligex d r ställning hopplös? ~r vart land förloradt?"

"Åh nej", sade han med mycket allvar, "vår stä1lnin.g iir icke hopplös, ty vi hafva rätten på var sida. Vi önskade icke krig - vi tvingades till det. Vi skola hoppas att det ä r Guds sak vi strida för, och då skall den slutligen segra. Hen emellan denna stund och segrens timma ligger en myckenhet af lidande, ångest och beclröfvelse, som folket icke anar och icke är beredt för."

Ingen kan någoiisiii nog uppskatta presicleiiteii Lincolns lidanden under kriget. Jag träffade honom flere gånger seder- mera, och beständigt såg jag detta uttryck af smärta på halis ansigte. "När än detta krig slutarn, sade han till en af mina vanner, "liar jag en känsla af att jag icke skall länge öfver- lefva detn, och efter det förfarliga nederlaget vid Fredericks- burg, pressade ångesten detta rop från presidentens läppar: nO1n det finns en människa i helvetet, soin lider mer %n jag gör, så beklagar jag henne."

Det var endast iiär han var i tillfälle att göra godt, som .det dystra uttrycket försvann.

Då Mrs Liverinore vid ett senare tillfälle iippvaktade honom, skaffade hon audiens åt en stackars hustru, livars man var dömd till döden för subordinationsbrott. Hustrun kunde icke tala, hon blott betraktade presidenten lialfdöd af ångest.

"O! käre, kären, utropade han och strök med handen öf- ver sitb ansigte, "dessa saker döda mig. Låt mig slippa höra dem. Hvad skall jag göra? I stiften lagar och bedjen mig .att bryta dem. Ni ha bestamt att om en man reser sig iipp mot sitt befäl, så skall han dö. Och när jag låter lagen ha sin gång, så ställen I till en sådan här sönderslitande scen, som dödar mig."

Någon inföll att detta var ett fall, då det syntes som om . barmhertigheten hade ratt att ingripa.

Presidenten genomögnade papperen uttröttad, sittande i en stol. Hastigt kastade lian dem ifr&n sig och sprsgg upp, under det lians ansigte lyste nästan af skönhet. "Ahn, ro- pade han, "är det han - men jag har ju redan benådat honom."

Jag skall aldrig glömma hans uttryck; hans svartmuskiga, grofva, nästan tarfliga drag strålade af. förtjusning, han var hänryckt öfver att få lyckliggöra. Ingen målare har någon- sin kunnat At dessa sorgsna drag gifva en aning om den skön- het, som kunde upplysa och nästan omskapa dem, da hans stora sjal sken ut igenom dem. Hans ansigte lyste bokstaf- ligen som en engels aiisigte, då lians adla lijiirta rördes till en .god handling.

Ändtligen efter fyra åm gränslösa ansträngningar tydi- tes kriget vara G r a sitt slut. Sedan generalerna Grant och Scherman kommit till styret kröntes a rmhs rörelser för det

mesta med framgling. Den tredje april 1865 föll Richmond och den nionde underkastade sig general Lee.

Budskapet om den afgörande segern spred sig blixtsnabbt öfver nordstaterria. "Fred, fredn, jublade man. Det fanns inga obekanta mer. Alla vor0 bröder och systrar. Alan an- dades efter ett fyrabriat tryck. Hela nationen var clriicken af gkdj e.

Då, midt under den öfversvallande hanryckniiigen, kom sorgebudet. Abraham Lincoln lönmördades den fjortonde april. Denna underrättelse väckte ett smärta~s skri ej blott i Amerika, utan öfver hela den civiliserade viblden.

Vi skola till slut blott gifva några få siffro; af hvad detta krig kostade. Inskrifna till tjiinstgoring under kriget voro '1,850,000 man. Dödade på slagfaltet blefvo 56,OUO. Döda af sår och sjukdom p5 faltsjukhusen 219,000. Döda efter ut- skrifningen utaf sjukdomar ådragna under kriget 80,000 ut- görande en totalsumma af 300,000 man. Omkring 200,000 blefvo krymplingar. 134,000 sofva i okiinda grafvar. Sani- tary Commission litdelade i penningar och varor icke mindre an 25 millioner dollars.

Det ar med en viss själfförsakelse man företar sig att göra ett utdrag ur denna bok. Der finnes på hvarje sida sa- ker som man ville taga med, som man har svart att lemna. Hur gärna skulle jag icke velat gifva en bild af kväkerskan, sjuksköterskan, mamma Bickerdyke, som lika litet Iiit inverka p& sig af generaler som af doktorer - men som vann bbdas aktning, och som med sin breda humor, sitt ömma moders- hjärta var soldaternas afgud. Hon, som när hon alltför kraf- tigt ingrep i sjukhusens omgestaltning, på frigan hvem som gifvit henne denna ratt, helt lugnt svarade: "det har Gud Allsmäktign. Hon, som nar natten bröt in öfver slagfiiltet och alla andra sökt hvilan, ensam med sin lilla lykta vandrade bland de fallna for att an en gång vanda på de döda, resa på dem, skaka dem for att se om icke der fanns en flämtande gnista af lif. Hon, som nar hon nbgra &r senare besökte ett talrikt militärmöte, var orsak till att det blef en stor uppstån- delse nere vid dörren, d& hon kom in. Ordföranden, som icke

' anade anledningen, bultade ursinnigt med sin klubba. Sliitli- gen skrek en röst: Mamma Bickerdyke ar har, och nu fick

stojet fortfara. Alla soldaterna skulle omfamna henne. "Hvil- ket spekta.keln, sade föremålet - nmen så hk11 er då i styr, gossar." "Du har blifvit hvit i hufvudet, mamma Bickerdyke, men vi känna nog igen dign, och de skäggiga mannen falde tårar.

Om vi också inse att Mrs Livermore ser saker helt och hållet frfn en nordstat kvinnas synpunkt, så förefaller det. dock som om hon varit mycket noggrann i angifvande a f fakta. , Man ffr genom hennes fraBmstallning en inblick i ame- rikanska förhallanden; man förstar i hurn hög grad hvar och en känner sig som medborgare, barnet och kvinnan likaväl som mannen. Man far en föreställning om församlingslifvet, huru kraftigt unga män och kvinnor egna sig åt söndags- skolearbetet, och hur man inom de olika samfunden känner sig som ett hjärta och en sjal. Man förvånas öfver det glada. mod, hvarmed de mest storartade företag sättas i verket och trots alla svårigheter genomföras, och ehuru man val förstår att i och bakom allt detta finnes skuggsidor, missgrepp, öf- verdrifter, så tror jag dock att icke någon skall anse den tid förspild, som egnas åt denna bok, trots dess sju hundra sidor. Den bör läsas af dem, som klaga öfver att de ingenting kunna. iitriitta i världen, ty der lär man att der viljan ar god der. vaxa tillfallen, och att hvarje liten hjälp kan bara rik frukt. Den bör liisas af dem, som digna under tunga lidanden, den visar att man icke är ensalm om smärtan. Den bör läsas af så-. dana, som se i smatt, ty der lär man att det finnes saker värda. att lefva och att dö för.

A. K-dt.

Fdn riksdagen. Fragan om kvinnas inväljande. i skol- råd och fattigvårdsstyrelse, förekom den 6:te och den 9:de innevarände månad inom riksdagens båda kamrar, och det från. regeringen ntg%ende förslaget blef bifallet. Detta ar i fh ord det enkla resultatet. De som mera intressera sig för saken, hafva nog ej underlåtit att taga kännedom om de öfverlagg-. ningar, hvillra föregingo besluten samt i allmänhet de skäl för. och emot, hvilka framstalts hvarom allt den dagliga pressen

i utförliga referat leinnat meddelanclex. *l Ctoiii frilgans egen vigt och det inflytande ka.nslaii af en rattvis och för sam- hället gagnelig reform måste hafva utöfvat, torde framgången i icke ringa m$n böra tillskrifvas herr Ecklesiastikministerns varma, vältaliga och formfulländade anföranden. Det vill synas som om han på fädernes satt, knäsatt och gjort till sitt detta förslag, för hvilket han nu uppträdde soni mh.lsman i egentlig mening. Lagutskottet, som för tvenne år sedan till- styrkte en skrifvelse till Kongl. Maj:t angående denna sak, hade nu afstyrkt densammas antagande, och utskottets ord- förande lade äfven denna gång sitt, nu som alltid tungt va- gande svärd i motst,åndets vågskål, hvarföriitom från andra h&ll många formella betiinkligheter yppades, afvelen der annars principiella hinder icke afskräckte.

Till grund för den vidlyftiga debatten låg, som naturligt, Lagutskottets betiinkande, h a r s iiiileliáll l~lifi-it. betecknaat. såsom e11 "cirkel i riksdagslogikenn. Reformeii vore dels för stor, dels för liten, borde icke vara en genomgripande om- störtning inen fick icke heller blifva en partiell förbiittring. En sådan cirkelgång är i den s. k. livinnofrilgan icke niigot nytt och Bterfinnes äfven i följande tankerigtning : makan och modern tillhör hemmet och har der sin tillräckligt vidsträckta och välsignelserika verksamhet; de ogifta kvinnorna, hvilkas antal är stort nog fur att ej lemnas ur räkningen, böra der- emot finna användning för sina krafter i skolans, kommuileiis och välgörenhetens tjänst. Men då det föreslås att så anvanda just dessa krafter, heter det: ya , om de gifta kvinnorna med deras rika erfarenhet vore med, mycket gärna! men wir de icke af för närvarande fullgiltiga skiil tagits med, s i iiro ?k

andra obehöfliga eller obetydande." S r h t iir ock a t t fatta huru det nit, den begåfning och duglighet som nu under fri- villighetens form erhållit så ampla vitsord genom att inordnas under samhallets lagbundna verksamhet sk~ille blifva, icke blot4 af mindre gagn utan verka skadligt samt till och med, enligt en talare, för kvinnan sjalf blifva nedsättande. Hon skulle icke heller kunna reda sig med de mknga rent praktiska be- styren, - ett påstaende som iinnu ar obevisadt och ingill~iuda. -

C ) I afseende p& fragans historik, dess uppkomst och utveckling, dess behandling hos Landshöfdiugeernbeteii och Domkapitel m. m., hin- visas dels till Kongl. Maj:ts proposition, dels för en kortare öfversigt till Aft.-Bl. lS1l,kEL3. Fe iihen Dagny 1888 haft. I.

styrkes af erfarenheten från lieilnes öfriga arbetsfält, På de flesta områden galler ju i vira dagar arbetets fördelning, och, iitail att vilja antaga kvinnans verksamhet inskrankt till några sarskildt bestämda uppgifter, kan man dock tanka sig att på hennes lott oftare fölle besök i hemmen och personlig beröring der hennes sakkunskap och mera praktiska blick biist ltuncle koinma till sin ratt, framför uppgörelser med byggnadsentre- prenörer eller angående kol- och vedleveranser. Vana och kunskaper vid affärers bedömande äro för öfrigt numera icke sällsynta bland röstberattigde h mrnor. '

Meningsskiljaktigheterna hafva i allmanhet dock mera gallt sättet &n sakeii, mera f'orin än innehåll, och bland in- kasten förekommer iif~-eii ett, som ar rigtadt mot bestämmelsen att kvinna kan a.fsäga sig uppdraget, hvilket icke medgifvits manlig ledamot. Det kan verkligen ifrågasattas om en dylik iiiiclantagsstiillniilg ar fullt ratt eller i grunden för henne biist. Praktiskt blifver den af ringa betydelse, ty blott sallan torde ett kommuiialt 1ippdra.g påtvingas ' en dertill utan lagligt gal- lande slial, ovillig person. Vigten af den genomförda lagför- förandriiigen må bedömas olika. Som ett steg i rigtning rna den helsans med tillfredsställelse, men äfven med ihågkoin- mande att, om ingen bör nekas .en rMt, så bör heller ingen uiiclailclm.nga sig en motsvarande pligt.

Kviiinoma h a h a sjalfva lifligt intresserat sig för denim sak. Redan sistlicliie höst, kort före cle nllnliiniia Byrlcostain- morna i hiifvudstaden, hade YE'öreniiigen för gift kvinnas egander5itt2 anordnat ett större allniaat möte och ett annat mera ensliildt, endast för Itvinnor, för att genom diskussion göra fragan kand och uppmana till verksamt deltagande vid dess lösning. Den narmaste följden liaraf var att, i några för- samlingar, kvinnor blefvo föreslagna till ledamöter i skolrådet. Författningeiis ordalydelse ansågs dock hindra fds tä l lande t af sådana yrkanden. Det ar att hoppas, att de strafvanclen som iiu krönts med framgång hos våra lagstiftare, äfven m& liafva samma framgåi~g då frågan nu flyttas till den prak- tiska tillälmpningens omrade, och att vid nästkommrtiide val. kvinnor och iniin skola tillsainmans rösta samt i fattigvårds- styrelse och skolrid insiitta män och kvinnor.

Fredrika-Bremermrbundets meddellanden. *

Arbetsområden för kvinnor. (Ports.)

d) För narvarande utbildas dÖfstun~l&arinnor vid det i samband med Manilla institut for döfstummn stiillda seminariet.

h i g e n intagas 2 B 3 elever (manliga och kvinliga). Till elever antagas halst unga personer (20 h, 25 tir), som med

goda vitsord genorngiitt niigot statens follzslioleliirare- elIer lararinne- serninariuoi.

Kursen ar tvA8rig. Elev Atnjuter, utom afgiftsfri undervisning, fri bostad och ved

samt shom stipendium 500 kr. under det första Aret och 600 kr. un- der det faljande.

Forslog till anordnande af döfstumiindervisningen kommer sanno- likt att redan f6r nu varande riksdag frarnliiggas, hyarför har lemnade upplysningar torde komma att gllla endast en kort tid.

e) Specie1 utbildning stisom kZvaruana för blinda vinnes vid statens blindinstitut A Tomteboda.

Den der ordnade profkursen eller larnreelevkiarsen omfattar en tid af ett Ar.

För intrade fordras att hafva undergaitt afgCbngsexainen vid nCbgot statens folkskoleseminarium för. bildande af Iiirlariniior, eller ock p& annat satt styrkt sig ega derernot svarande kunskaper.

Riksdagen har hittills beviljat ett hrligt anslog af 1200 kr. för utbildande af blindlarare, och deraf har vanligeii tilldelats profkandi- dat ett stipendium af 600 kr.

För antagande shsom arbetslararirma jlh blinda finnas icke nApa besttluida koinpetensvilkor uppstttllda.

f ) Den, som h k a r utbilda sig som !uraraha siirskildtför sinnes- slöa barn, ftir genomga; larokurs vid den af Fareningen f6r sinnesslöa barns vArd upprattade skolan i Stockholm. Denna kurs 8r ettarig (frAn d. 1 sept. till d. 1 aug.).

Iiitrldesfoïdringarns äro: att hafva aflagt smAskollelHrarinneexu- men eller styrkt sig ega deremot svarande kunskaper-

Elev Atnjutcr under kursen fri bostad och fullst%ndigt underhAll af skolan.

g) Vid tekniska skolan i Stockholm finnes en sarskild afdelning for dem, som önska utbilda sig till Idrars i teckning elle?. modelle- ring vid rikets allmanna och tekniska elementara Ilroverk samt vid folkskolellrareseminarier.

For intriide fordras: at t hafva fyllt 18 hr, att förete betyg om god frajd och om allmtin skolbildning (motsv. afgiingsbetyg frhn 5:te klassen af allmant Iihoverk, samt siirskildt i geometri kannedom om Euklides fyra första böcker) samt att vid anstiildt prof tidagalaiggla er- forderlig skicklighet i frihandsteckning och linearritning, utstrlckt till

perspektiv- och skugglara, samt i modellering, konstindustriel fackteck- ning och figurteckning.

För ansttillning som teckningslarare vid folkskolellirareseminarier och lagre laroverk kan man genorngii kursen p& tv& Ar. För anstall- ning vid liögre allm8ut laroverk eller teknisk skola mAste tre Ars kurs beriiknas.

Högsta afgiften för teckniiigsliirarekandidat ar 20 kr. AfgAngsbetyg erliAlles efter fullstiindigt genomghgen kurs af de

liirjungar, som deraf pröfvas förtjiinta. h) De, som önska utbilda sig som slöjdlärarinnor, kunna vid

tekniska skolan genomgA en kurs i iräsn.ide?*i samt kurs i kotzstsömnctd. För deltagande i kursen i träsnideri fordrqs: att liafva fyllt 14

Ar, att ega kunskap i frihandsteckning och modellering samt i vanliga skoliimnen, motsvarande allmäu folkskolebilduing. Kursen gr minst tviiilrig.

För iiitrade i kumen i konstsömnad fordras: att hafva fyllt 14 Ar, att aga kunskap i frihandsteckning, ornämentsteckning och niigon mAlning (lavyr) samt i vauliga skolamnen, motsvarande allmiin folk- skolebilduing. Kursen minst tviiirig. Arliga afgifter för bada dessa kurser &r 12 kr., hvartill kommer en tilliiggsafgift af 2 kr. för konst- sömnad.

Andra kurser för utbildande af slöjdlilrarinnor iiro de vid Naäs slöjdZärareseo~~i9aariecm anordnade, Handarbetets vänvaers kurser i konst- sömnad och gammalsvensk konstvafond samt Fröken Hulda Lundins '

kurser i keiinlig slöjd. Kurserna vid Nkus slöjdlärareseminarium afse att bibringa kan-

nedom om den pedagogiska slöjdundervigningens grunder. Hvarje kurs piigar 1'1, mhader.

Undervisning och materialicr samt, sk vidt utrymmet medgifver, bostad Btnjutes kostnadsfritt; mat erhBlles efter 42 lir. för kursen.

För erliiillande af intyg om kursens fullstQndiga genorngilende bör elev hafva vid liiroanstalten p i ett godkiindt satt utfört snmtliga modeller uti den för kursen gallande grundserien.

I ntrades fordringarna vid Handarbetets vurmers kurs 1: konstsöm- 9zad iiro: skicklighet i vanlig siatsömn och förrniga att med korsstygn itergifva ett enkelt mönster y& rutbotten.

I afgift erlagges f6r 2 lektioner i veckan 15 kr. första manaden och 10 kronor för hvarje följande rnAnad, eller med dubbelt antal lek- tioner 25 kr. första minaden och 18 kr. för hvar och en af efter- f6ljande mAnad.

Intradesfordriugarna för kiirsen i gatnnialsuensk konstuäfnad gro: nhgoii vaua vid simpel vafnad och insigt i konsten att uppsatta en vaf.

Kursen pAg&r tv8 mAnader med tre lektionstimmar i veckan. I afgift erliigges 30 kr. e

Afghgsbetyg erh8lles efter genomgingna kurser. För intrade vid Fröken Hulda Luvadim kurser för utbildande

af Zärarinnor i Evinlig sk$d fordras: vanlig skolbildning samt fardig- het i linnesömnad och stickning.

Hvarje kurs omfattar en tid af 10 veckor. Vanligen ordnas tvil kurser om aret, af hvilks den första bbrjar d. 20 febr., den senare d. 20 sept.

Afgift for livarje kurs ar 30 kr. Betyg erbilles. (FOY~S.)

lkrrnare upp$sningar angående ofvanstbende och Öfmga för kvinnor tillgängliga arbetsområden, lemms muntligen eller skriftligen af Bedrika-Bremer-Förburadels hyrd, N:o 5 5almtorgsgatan, Stock- holflt.

d förbundets byrb &ro under februari m h a d anmfilda: Arbetsgzjcvare: för erhAllande af lararinnor 8, lektioner 5, bi-

traden i hem 6, lektris och ~ i i l l ~ k a l ~ 2, summa 21. Arbetssökarade: lararinnor 15, lektionsgifvare 16, vardinnor och

bitraden i hem 6, kontors- och skrifbitrkden 5, sjuksköterslm 1, summa 37.

Svar till prenumerant. Om ?\i blott varit en tilZfulZiu/ läsare af Dagny och icke en pre~zzmerant, s k d e er M g a och er förutsägelse förviinat mindre an den nu gör. SAsom prenii- merant borde val kännedomen om det faktum, att Dagny har samma redaktionskomité som förut, vara er en borgen för att redaktionen icke i religiöst hänseende har samma uppfattning som minnestecknaren, liksom den med afsigt i häftet införda diktcykeln väl kunnat lemna en liten fingervisning, savida den dystra sagan med dess hemska slut icke inför er och an- dra föriniitt föra sin egen talan.

Att en person af Ernst Ahlgrens betydelse icke kiuide af Dagny förbigås, det torde vara en hvar klart. Att till att teckna hennes runa, af pietet för den hiidanghgm valdes just den person, som hon sjalf utsett och som genom sin skïift- ställarta.lang, sin psykologiska blick och sin sakkiinneclom var den bäst kompetenta liksom hon genom en viss öfverens- stämmelse i lifsilskiidning kunde gifva uppsatsen ett värdefullt tycke af en själfbiografi, derför kanske Dagny kunde vara värd iiiigot erkännande. Men, det ar sannt; ett uttryck liar insmugit sig som borde vara borta. Det beror helt enkelt

O p& ett förbiseende. När manuskriptet granskades stod detta af er anmärkta uttryck - 20:de Arhundradets lifskskådning - en gång utstruket och derför nästan oläsligt mellan raderna och ansiigs således af förf. förkastadt. Läsningen af korr. hade förf. själf förbehkllit sig. Hade red. märkt detta utt.ryclt,

så hade förf. helt visst med afseende p& detsamma visat sig lika tillmötesg&eiicle som i många andra i artikeln ursprung- ligen förekommande af red. önskade uteslutningar och föran- clringar.

Det är eljest i allmänhet red. åsigt, att man icke har rätt att ändra eu artikel ined namngifven känd författare till öf- verensstämmelse med sin egen ~nppfattning. Hade någon af redaktionens~mecllemmar skrifvit biografien, så hade det nog icke lemnats oanmärkt, att förmaga af frigörelse fr&n slägt- skapsbandens pligter och ömhetskänslor bevisar e11 stor inre brist och skulle, om den i allmänhet intöfvades, leda till stora faror; att denna fordran på lifsnjutning, ehuru förklar- lig genom den triingsel hvari Ernst Ahlgren sin mesta tid lefde, dock innebär icke så liten själfviskhet och att saknaden af religiösa behof och bristen på religiöst sinne med nödvändighet gör lifvet dystert och döden hopplös. Att hon icke var allde- les utan anknytningspinnkter i det stycket torde dock neclan-

, sthende utdrag ur ett bref till en viin bevisa. Det anföres för att om möjligt hos en och annan väcka en viss grad af sympati för den som led så mycket, helst adressaten genom följande ord nästan kan anse sig berattigad att pinblicera det shom en skyldig g i i d å t hennes minne. Hon skrifver:

"Hvad är det för snxi samvetsbetiinkligheter du har öfver att du lasle upp nAgot af mitt förra bref? Du behöfver alla inte lofva bot och biittring. Du får hj!irtans garna läsa upp hvad du vet icke skall inissförstAs, ty att bli förstadd iir ju en vinst, och att göra sig förstådd af mAnga, det är just det man vill nar man ar författare.

Om jag undrar hvarför du iir kristen? Nej. Och hvacl mer ear, om du talar till mig om sAdana saker som röra ditt religiösa lif, s& skall du se att jag forstar dig. Det ar just det besynnerliga. Du vet att nar du annars talar till fritänkare om, sadana ting, SA kans det ofta som om dina ord fölle tillbaka till dig själf, utan att ha träffat iltigon resonansbotten. Jag matte ha ett vidlyftigt hjartri, ty det kans som om der funnes plats för allting, - alla trosbekännelser och allt slags folk. Mig tycks dessutom som skulle all religion ga ut p i att göra människor goda och karleksfulla mot hvarandra. Du s5iger att vi tvti genoni Asigter och rigtning icke borde sympatisera, skulle man tycka. Ja, det är just deri det ligger. Jag tycker orn att närma mig dig de?$%- att du hör till en annan rigtning an jag sanit cleyför att du 5r statskyrkligt kristen. Det iii egendomligt, men det ar sa. Jag kali icke finna förklaringen i annat an min naturs sträfvan efter flersidig-

Biet. Och s5 i det att jag icke sjalf hör till xigot parti, att jag icke karl göra det. De unga håller jag af, men de brkla och skrika sa mycket, ~ c h s& kans det sorn en hvila att f i l komma till dig, som inte anfäktar mig .på samma sida som de. Och det kans go& att trots mina isigter f& vänliga ord frAn dig, som stsr vid det garnla, det kans godt just för det mina närmaste medvetet och omedvetet pina mig med tusen nAlstygn för Asigter, dem jag icke delar, men som jag ar för stolt att förneka, nar det fins sa många beröringspunkter mellan mina och dem.

Eller skall jag gi bort fran mina käraste vänner, om de iiro socia- lister, och jag icke ar det! Bara derför att nar ett rapp rigtas mot dem det ocksCI kan traffa mitt skinn, om jag stdr för nara? Nej, nej, nej! Men det ar anda SA pinsamt tröttande att nödgas taga hugg för iivarje ord en annan yttrar, nar man sjalf icke instämmer i dessa ord. .Se der hvad sorn hiinder mig livarenda dag, derför att jag raknas till "det unga Sverige".

Min familj fordrar helt enkelt att jag skall bi-]-ta mina personliga vänskapsförbindelser för att p i detta salt desavouera de isigter jag anser vara för ridt gaende; men skulle jag icke f i ha andra v3iiiier in sil- dana, hvars alla ord och handlingar jag ville skrika under, si b1eft.e jag visst skäligen ensam, och hellre Iiiter jag steka mig för dessa samnia Asigter.

Jag har kommit att tanka p5 detta nu med anledning af L-s föreläsning. Alla mina bekanta tuta i inina öron om den förelas- ningen, precis som om jag vore hans förmyndare eller snarare hans ansvaring. DA de rusa öfver mig p2 det sättet, kanner jag mig för stolt att ens saga att jag tycker illa on1 förelasningen, l-ivilket jag eniel- Ilertid gör. Detta hindrar mig icke att tycka bra om hononi person- ligen. Men stidant k r man ha svdrt att f5rstA."

Minnestecknarens tröstlösa slutsats "att p i en böil om frid har lifvet intet annat svar an döden", bevisar ju husii det går, när man gör sig egna gudar. De svika när de som bust behöf- vas och kunna ej ge nhgot annat r id an tomheten och till- intetgörelsen.

Svar till reformviin. Dagnys ytterst begränsade u6- rymme hindrar oss ty varr att annat än i stort nödfall in- taga polemiska artiklar. Som den af E r behandlade frhgan redan varit omordad i pressen, s& kunna vi icke vidare.iipp- taga densamma.