1

Rädda Djuren-klubbens tidning • nr 3 2014

Grodor i Sverige

Minifokus

2

Hej!Eftersom vi som jobbar med Rädda Djuren-klubben tycker att vår tidning är så himla fin och bra så vill vi att alla barn ska få veta att den finns. Därför har vi nu ordnat så att alla era kompisar kan gå in på vår webb och beställa ett prov-nummer av tidningen, helt gratis!

På webben finns också flera gamla nummer av tidningen som du kan läsa direkt på en dator eller läsplatta. Du hittar både formuläret och tidningarna här: raddadjuren.se/tidningen Nu är det ju faktiskt snart sommarlov och jag hoppas att ni får det riktigt fint allihop!

Djurvänliga hälsningar

Sofia SäljöAnsvarig för Rädda Djuren-klubbenraddadjuren@djurensratt.se

Rädda Djuren är Djurens Rätts barnklubb

Adress: Rädda Djuren, Box 2005, 125 02 ÄlvsjöTelefon: 08-555 914 32E-post: raddadjuren@djurensratt.seHemsida: www.raddadjuren.seChefredaktör: Sofia SäljöAnsvarig utgivare: Liv LinderGrafisk form: Sofia AnderssonOmslagsbild: Ida Ahlström

Tidningen utkommer 5 gånger per år och ingår i medlemsavgiften för barn (100 kr/år).

Tryck: Danagård LithoISSN: 1651-5528Upplaga: 5 000Vi kan tyvärr inte ansvara för insänt material. Eftertryck är tillåtet om du anger källa.

Foto: Hendrik Zeitler

John Holm

vall & Jonas H

ultén

Du hittar alla Kim & Mika på webben.

3

Djurens HjälteNamn: Joel ÖstmanÅlder: 5 årFavoritdjur: HundBor: Luleå

Det skulle bli en helt vanlig septemberdag. Joel och hans mamma Veronica var ute på höstpromenad. De hade med sig fika och skulle plocka lite blåbär. Men just den här dagen visade sig bli allt annat än vanlig.

Efter att ha gått en bit av promenaden gick de förbi en vedbod. Under vedboden satt en liten svart och grå kanin och kurade. Den såg rädd ut. Joel tycker väldigt mycket om djur och ville därför hjälpa kaninen. Snart skulle det bli kallt och den skulle troligen inte klara sig utomhus över vintern. Joel tog fram en av sina smörgåsar som han haft med sig för att försöka locka fram kaninen. Efter en stund kom den ut från sitt gömställe och de lyckades fånga in den. – Det var svårt att fånga kaninen, berättar Joel. Den var alldeles vild och spattig.

Joel och hans mamma trodde först att kaninen rymt någonstans ifrån. Därför kontaktade Joels mamma polisen och satte in annonser i tidningen för att försöka hitta ägaren. Men ingen hörde av sig. Till en början ville Joels mamma inte behålla kaninen. Men Joel hade bestämt sig. Det var hans kanin nu. Det tog inte lång tid innan Joels mamma också började tycka väldigt mycket om kaninen. Den fick namnet Skruffe. – Det är viktigt att ta hand om djur, säger Joel. Om vi inte hade gjort det den dagen skulle kaninen ha svultit ihjäl.

Till en början var Skruffe väldigt rädd. Han gömde sig när han såg människor och ville inte bli klappad. Efter några månader började Skruffe bli lugnare. I dag stortrivs han hemma hos Joel och Veronica. Men han är fortfarande är lite blyg när det kommer gäster och hälsar på. När Skruffe är ensam hemma får han vara i sin bur, men annars får han springa fritt i lägenheten. När det är dags för fredagsmys

Text: Petra Holmberg

i soffan kommer Skruffe och vill vara med. Han älskar att bli kliad bakom öronen. – Hans favoritmat är morötter, berättar Joel. Men han äter sallad och hö också.

Joels mamma har funderat på att skaffa en kanin till så att Skruffe får en kompis. Men det är stor skillnad mellan att bo under en vedbod i skogen och i en lägenhet. Därför vill Veronica att Skruffe ska få tid på sig att helt anpassa sig till sitt nya hem, innan han får träffa andra kaniner.

Ingen vet riktigt hur gammal Skruffe är eller var han kommer ifrån. Ingen vet heller riktigt varför han satt under den där vedboden ute i skogen i höstas. Men en sak är säker. I dag har han det bra. Och för Skruffe är Joel en riktig hjälte.

4

• 1 Strumpa• Knappar• Sytråd och synål• Fyllning• Sax

Fyllning går att köpa på handarbets- och hobbyaffärer men det går lika bra att använda fyllningen från en gammal kudde. Det är bäst att fråga en vuxen om du får klippa sönder kudden innan du gör det.

5

2 cm

Lägg strumpan platt med hälen uppåt. Hälen kommer

att stå upp men det gör inget. Klipp ut bitarna som på bilden. Om du vill kan du rita först med en tuschpenna för att det ska vara lättare att veta vart du ska klippa.

Vänd det som förut var foten ut och in och sy runt

öronen. Sy små stygn upp och ned genom tyget. Sy först en gång åt ena hållet och sedan tillbaka igen.

Vänd det som förut var skaftet på strumpan ut

och in och sy runt benen. Sy små stygn upp och ned genom tyget. Sy först en gång åt ena hållet och sedan tillbaka igen.

Vänd tillbaka öronen så att den fina sidan är utåt

och stoppa lite fyllning i toppen på öronen. Sy ett stygn några gånger precis där örat börjar på båda öronen. Sy sedan upp och ned runt halsen med dubbel tråd. Lämna långa ändar. Fyll nu huvudet med fyllning och dra sedan ihop halsen med ändarna, knyt och klipp av trådarna

Vänd tillbaka kroppen och fyll den med fyllning.

Sy fast huvudet på krop-pen med små stygn runt

kanten. Sy några stygn genom kroppen för att skapa armar. Sy fast knappar som ögon och nos.

Nu är du färdig!

Pyssel & bilder av: Ida Ahlström

6

Ekoxen är Europas största skalbagge. Hanen kan bli upp till 8,5 cm lång medan honorna som har mindre käkar blir ungefär hälften så långa.

Hanarnas välutvecklade käkar gör dem enkla att känna igen. En del tycker att ekoxen ser lite

lömsk ut, men den är inte farlig. Ekoxen kallades förut för horntroll på grund av

sina käkar som ser ut lite som horn.

Ekoxen lever gärna i stora områden med gammal ekskog, det kanske hörs på namnet. De älskar värme och trivs därför i solen. De är fridlysta och antalet ekoxar har minskat de senaste åren.

Om du hör något som brummar i luften på sommaren så kan det vara en ekoxe som är på flygtur. De flyger som en del

i parningsleken. Ekoxarnas flygtid är mellan midsommar och några veckor in i juli, så kika extra noga i luften då!

Korpen är en stor svart kråkfågel, faktiskt en av de största kråkfåglarna. Korpen anses som mycket intelligent eftersom den kan lösa svåra problem. I forskning jämförs den ibland med delfiner och människoapor och många menar att korparna är mer lika människor än vi tror.

Korpar finns ofta med i olika länders mytologi och sagor. Till exempel så har vi i Sverige fått höra om asaguden Odens korpar Hugin och Munin.

Lätet som hörs från en korp är väldigt eget. Det är ett djupt, skorrande läte som brukar upprepas 3–4 gånger. Det är lätt att höra ifall det är en korp som låter, även om en inte är en erfaren fågelskådare. Det kan låta krack-krack-krack eller ett torrt och strävt kraa. Precis som andra kråkfåglar så kan korpar härma ljud från sin omgivning, så som bilar eller människors tal.

Foto: Anita Lasocka

Foto: Elena Duvernay

Foto: Lennart Angermund

7

Igelkotten är ett spännande djur som funnits i 65 miljoner år – det är ungefär så långt tillbaka i tiden som när de sista dinosaurierna levde.

En ung igelkott har ungefär tre tusen taggar och en vuxen har upp till sju tusen! De använder sina taggar när faror hotar dem. Då rullar de ihop sig till en boll och skyddar sitt huvud och sin undersida. Vi brukar använda begreppet ”taggarna utåt” när någon skyddar sig och det är hämtat från igelkottarnas beteende.

Igelkotten föder ungefär fem ungar i varje kull. Ungarna som föds är blinda men de har redan vita mjuka taggar. Igelkottar gillar att gå i vatten och kan simma om de behöver.

Under vintern går igelkotten i dvala och rullar ihop sig i sitt vinterbo under en lövhög, i en kompost eller i en jordhög. På våren när igelkottarna vaknar ur sin vinterdvala behöver de hitta mat jättesnabbt eftersom de förlorat mycket vikt när de sovit.

Brunbjörnen är precis som namnet avslöjar brun, men den bruna färgen kan variera från ljust grågul till nästan svart.

Björnens framben kallas ram och bakbenen kallas fot. Ett fotavtryck av en björn är ganska likt en människas. Varje fot har fem långa och böjda klor som björnen använder för att krafsa efter mat. Björnar ser ganska klumpiga och tunga ut, men de är faktiskt också väldigt snabba och kan springa i upp till 50 kilometer i timmen – men bara kortare sträckor.

Björnen sover, brukar vi sjunga om, och björnarna går i ide på hösten och sover hela vintern. De brukar göra i ordning ett ide i en

gammal myrstack, under en stor sten eller i en grävd jordhåla. Mitt i vintern föds björnungarna inne i idet. Där inne är det varmt och skönt

för de små björnungarna som föds utan päls. De är små som ekorrar när de föds och hinner växa till sig lite innan det blir vår och de ger sig ut ur sitt ide.

När de är i idet så äter och dricker björnarna ingenting. De lever på reserver som de byggt upp i sina krop-par under hösten. De sover väldigt tungt, hjärtat slår långsammare och kroppen går i viloläge.

Text: Camilla Bergvall

Foto: Elena Duvernay

Foto: Lennart Angermund

Foto: Leif Westling

8

Grodor i Sverige

I Sverige är alla groddjursarter fridlysta och de flesta är listade i EU som arter som måste skyddas. Trots detta så minskar grodorna, vat-tensalamandrarna och paddorna i antal i Sverige. Det som skiljer en groda från en padda är att en groda har slätare och fuktigare hud, längre bakben och att de tar sig fram genom att hoppa. Paddorna brukar däremot krypa fram.

Grodor spenderar vintern på begränsade områden

och rör sig inte särskilt mycket. De yngsta hanarna brukar övervintra i vattnet på botten av någon damm. Honorna och de äldre hanarna gräver istället ner sig i lös jord eller lövhögar på land för att vara skyddade mot vintern. Men nu under våren tar de sig till närmaste lekvatten för att träffa andra grodor.

Under april och maj när det blir lite varmare brukar vi människor säga att grodor leker. Det är när de ska föröka sig som de använder sig av något som liknar en lek. Först flyttar hanarna sig till någon närliggande damm, så kallat lekvatten. Där håller de ”kväkkonserter” för att locka till sig honorna. Oftast återvänder de vuxna djuren till de vattensamlingar de en gång själva kläcktes i. Sedan fortplantar de sig och lägger sina ägg i dammarna och väntar på att de ska utvecklas till grodyngel. Äggen läggs i regel tillsammans och bildar stora vita klumpar, och kläcks efter ett par, tre veckor beroende på temperaturen. Lökgrodans yngel kan bli 13 cm långa och utvecklingen till färdiga grodor tar ungefär fyra månader. En hona kan lägga 800–4000 ägg under en lekperiod som varar i en månad.

Grodor och paddor i Sverige

Det finns 8 arter av grodor i Sverige: vanlig groda, åkergroda, ätlig groda, långbensgroda, gölgroda, lövgroda, lökgroda och klockgroda.

Det finns 3 arter av paddor i Sverige: vanlig padda, grönfläckig padda och strandpadda.

Alla arterna är fridlysta.

Foto: Tomm

y Björklund

En hona kan lägga 800–4000 ägg under en lekperiod som varar i en månad.

9

Grodor och paddor andas både med lungor och genom huden: när de är uppe på land andas de med lungorna och när de är i vattnet tar de upp syre genom huden i stället.

Foto: Stefan Herm

anson

Kul fakta om lökgrodan

Lökgrodan har fått sitt namn efter hur de hanterar faror. Då utsöndrar de sekret som luktar vitlök genom huden för att skydda sig.

Men det är inte helt enkelt att ta sig till sina lekvatten för grodorna. Ett stort problem för grodor, paddor och vattensalamandrar är bilar och vägar. Det kan vara svårt för djuren att ta sig över vägarna utan att bli överkörda. – Ett bra sätt att hjälpa grodorna och paddorna är genom att bygga så kallade grodtunnlar. De gör det möjligt för groddjuren att passera trafikerade vägar utan att riskera att bli överkörda, säger Emma Björk som är biolog och kan mycket om grodor.– Andra bra sätt att rädda dem är att ge dem lift i en hink ner till dammen, eller genom att sätta upp en varningsskylt så att bilisterna blir mer uppmärksamma.

Ett annat hot för grodorna och paddorna är att jordbruket spritts till fler områden, och det har lett till att det inte längre finns kvar lika många småvatten och våtmarker. Nya vägar kan också förstöra lekvatten för grodorna eftersom farliga ämnen från vägen kan påverka och skada vattnet.

Groddjur är nämligen väldigt känsliga för miljöpåverkan. Övergödning eller bekämpningsmedel i närheten av grodornas lekvatten kan göra så att grodorna får problem med sitt beteende och med att fortplanta sig – det vill säga skaffa små grodyngel.

I Sverige har antalet våtmarker och lekvatten där grodorna trivs minskat väldigt mycket, på grund av nyodling och andra verksamheter. Grodorna har inte lika många platser att vara på som förut – vilket har gjort att det finns färre grodor.

Men många försöker också hjälpa grodorna. Svedala Kommun i Skåne har påbörjat ett projekt för grodorna. I Svedala finns tre dammar med lökgrodor som är en art med stort skyddsbehov, eftersom Lökgrodan bara finns i södra och sydvästra Skåne.

10

Kommunen har byggt tunnlar under trafikerade vägar så att grodorna ska kunna ta sig fram.– Grodorna vill gärna ta sig mellan olika vatten och därför vill vi att de ska använda gångtunnlarna, säger Christel Strömsholm Trulsson som är naturvårdsansvarig i Svedala kommun, till Sveriges Radio.

I många kommuner byggs tunnlar där grodorna kan ta sig fram under vägen utan att bli påkörda. Även andra djur, som till exempel igelkottar, får hjälp av sådana tunnlar, eftersom de då slipper korsa de farliga vägarna. I vissa kommuner stängs vissa vägar av för biltrafik under de perioder när grodorna brukar gå över dem.

Text: Camilla Bergvall

Grodor har öron!

Grodor har faktiskt öron: de sitter bakom ögonen och ser ut som ringar.

Det här kan du göra för grodorna

•  Hjälp groddjuren över vägen!  Lyft dem försiktigt och låt dem lifta i en hink ner till sjön eller dammen.

•  Sätt upp en egen varningsskylt  Plocka fram snickarglädjen och sätt upp en skylt på en vägsträcka där du vet att grodor ofta passerar.

•  Anlägg en damm på tomten  Eftersom många lekvatten försvinner för grodorna kan du hjälpa dem genom att skapa en damm åt dem. Har du tur får du nya grannar och roliga nattljud i trädgården.

•  Peppa myndigheterna  Ta kontakt med miljökontoret eller kommunens ekolog och be kommunen att sätta upp varningsskyltar eller ordna en grodtunnel. Eller ta kontakt med Trafikverket (läns- och riksvägar) och berätta om vandringsplatser där många grodor passerar och där det behövs en grodtunnel under vägen.

Källa: naturskyddsföreningen

Övergödning eller bekämpnings- medel kan göra så att grodorna får problem med sitt beteende och med att fortplanta sig – det vill säga skaffa små grodyngel.

11

Minifokus

SmåkrypKärt kryp har många namn - HarkrankDu har säkert sett en harkrank eller två på somma-ren – men vad brukar du kalla dem? Några vanliga smeknamn på dem är:

• Hästmygga• Långbenskrank• Skängelmy• Pappa skrotben• Skrangelmygga• Harskrank• Pappa Långben• Skrackelmogga

Det finns hela 14 000 arter harkrankar i hela värl-den. I Sverige kan du dock bara hitta ungefär 350 av dem. Du känner igen harkrankarna på deras långa ben och de kan vara allt ifrån 2 millimeter till 30 millimeter långa i Sverige. Harkrankar i andra delar av världen kan vara upp till 100 millimeter långa!Harkrankar tillhör en ordning som kallas ”tvåving-ar-diptera” och precis som det låter har de bara två vingar. Som hjälp för att flyga har de istället två vingliknande svängkolvar bak på kroppen som de använder för att styra när de flyger.

Harkrankar kan vara lite läskiga när de kommer flygande med sina långa ben mitt framför en, men de är helt ofarliga. Var försiktig om du behöver flytta en harkrank som förvillat sig inomhus, så att deras ben inte går av.

I Sverige finns det ungefär

350 arter av harkrankar.

12

Daggmasken - faktiskt ingen insektMaskar tillhör ordningen ryggradslösa djur och är ingen insekt som vi ibland kan tro. Det brukar även skiljas på ringmaskar och rundmaskar när det gäller maskar. Bland ringmaskarna hittar vi dem vi ofta tänker på när vi pratar om maskar. Daggmaskarna.

Daggmaskars kropp är formad som ett långt ”rör” med munnen längst fram och sedan en tarm som löper genom hela kroppen. De är tvåkönade, det vill säga både hona och hane på samma gång.

Daggmaskar äter växter och berikar jorden genom att de drar ner växterna de äter i sina gånger under jorden. Tänk dig att de är som en maskin som vänder jorden för att den ska luftas och bli näringsrik – fast de gör det väldigt långsamt. Maskarnas matvanor motverkar också försurning i marken: när växter och jord passerar från maskens mun till rumpan så förändras ph-värdet så att det blir mindre surt.

Favoritlöven för en daggmask är askens blad. Men även löv från alm, hassel och al är smaskiga, tycker de. De mjuka löven rullas ihop till en strut och dras

ofta ner i maskens gångar. De hårdare löven får de äta när de har blivit lite förmultnade och mjukare. Daggmasken har inga käkar, utan de äter genom att suga in maten och blanda den med saliv som bryter ner löven till mindre bitar. De äter inte bara löv, utan även till exempel bark, strån och alger.

Det finns några beräkningar av hur många löv en daggmask kan äta. En av de större daggmaskarna kan äta ungefär 750 löv på ett år. En lite mindre mask äter ”bara” runt 62.

Det finns ungefär 20 arter dagg- mask som lever i Sverige. När det har regnat kan du se massor av maskar på asfalterade vägar – det beror på att deras gångar har fyllts av vatten och att de har svårt att få tillräckligt med luft i vatten. Men det kan vara farligt för masken att vara ovanför jorden eftersom de är superkänsliga för mot solens ultravioletta strålar. De kan också lätt bli överkörda av bilar eller cyklar.

En större daggmask kan äta ungefär 750 löv på

ett år.

13

Sniglar med hus heter snäckor!Vi brukar kalla dem för sniglar. Men de sniglar som har hus på ryggen heter egentligen snäckor. En snäcka kan vara alltifrån en millimeter upp till en meter stor och de lever överallt! I havet, i sötvatten och på land. Beroende på vilken miljö de lever i så har de olika färger för att kunna kamouflera (gömma) sig.

På snäckornas rygg finns ett skal som vi ibland kallar för hus. Men inuti skalet finns inte rum eller

möbler som i vanliga hus – utan där har snigeln de flesta av sina organ (tarmar och lever till exempel) för att skydda dem. Skalet är hårt och består av kalk som snigeln suger upp, till exempel från våra hus, och bygger sedan sitt eget skal.

Skalet är spiralformat – nästan som en kanel-bulle (det kanske är därför den kallas kanelsnäcka ibland?) – och hela djuret kan gömma sig i det om

det uppstår en fara. Då smiter de in och stänger dörren till sitt hus, genom att täcka öppningen med slem och kalk.

Snäckan har tentakler på huvudet och ögon som ibland sitter på ett par andra tentakler. Den har också en fot som är som en platt skiva under hela kroppen. Det är den som de glider fram på när de rör sig. När det regnar och är dagg eller dimma så trivs snäckan som bäst. De gillar inte solsken och torka. Om du vill se snäckor så bör du alltså passa på en morgon när det är mycket dagg eller en fuktig kväll. När det är torrt väder så gömmer sig nämli-gen snäckorna i sina skal för att inte torka ut.

Text: Camilla Bergvall

Men när solen sedan gått ner så tittar de fram och börjar leta efter mat.

De tycker om allt som är grönt och saftigt i trädgården. När det blir vinter så går

snäckan in i sitt hus och täpper till öppningen med slem och kalk. Sen sover de tills det blir vår igen.

När det blir vinter så går

snäckan in i sitt hus och sover tills det blir vår igen.

14

GryningsblåEn saga av Celeste Perez

Det bästa med ett hem är värmen. Finns inget värre än kylan. Om vintrarna fick man huttra som om ett jordskalv ägde rum inom ens kropp. Även när solen lyste på dagarna var livet på gatan ändå inget för de med ömma tassar. För man skulle undvika att bli påkörd av bilar, bussar och allt annat som människor färdas i. Det var så Gryningsblå beskrev hur hon en gång vågade lämna den gamla kattkolonin som bildats på ett övergivet industriområde. Maten hade blivit allt knappare och hungern hade tvingat Gryningsblå att söka sig vidare. Men genom en slump hade myllret av vägar och gator fört henne hem.

Gryningsblå, så kallades hon av andra katter. Hennes mamma hade nämligen fött sin tredje kull under en morgon när himlen ljusnade. Efter födseln hade modern strängt förmanat sina små att alltid svara Gryningsblå om någon frågade vad de hette. Särskilt unikt var inte namnet Grynings-blå eftersom alla fem syskon fått det. Men det var inte hela sanningen. För sedan hade modern haft ett enskilt samtal med vart och ett av sina barn. Alldeles som den store författaren T S Eliot en gång klurat ut, hade då varje kattunge fått ett eget namn som absolut inte fick föras vidare till någon annan och absolut inte en människa. Utan detta namn var ämnat att hållas hemligt i all evighet. Sådan var kattlagen och så skulle det förbli. När jag lärde känna den lilla svarta katten presenterade hon sig därför som Gryningsblå och inget annat.

Hunddagiset hade haft stängt för renovering denna första tisdag i mars. Matte Bianca hade därför kommit hem vid lunchtid för att rasta mig en stund. I handen hade hon resterna av en smörgås hon tagit på vägen. Bianca hade bråt-tom med promenaden för att hinna tillbaka till kontoret. ”Du må tro att det är ett viktigt möte Linus!” flåsade hon fram medan hon satte på mig halsbandet. Så stressad var min människa att hon tappade lunchmackan på golvet i hallen. Och hon

15

varken märkte sitt misstag eller mindes att stänga dörren efter sig när vi sedan rusade ut. Jag upptäckte Gryningsblå gömd bland den kala häcken som omger vårt radhus. Men Bianca ryckte i mitt koppel utan att vända huvudet åt vår lilla gäst. Hemkomna igen förebrådde sig Bianca för den öppna dörren. ”Vi hade tur att ingen tog sig in” var hennes kommentar innan hon gav sig till jobbet igen. Men Bianca lämnade mig inte ensam denna gång.

Nyfiken som den katt hon var hade Gryningsblå klivit in i huset efter att vi försvunnit ur sikte. Intill skohyllan hade hon hittat matte Biancas kvarläm-nade mat. Utsvulten sedan flera dagar tillbaka hade hon då kalasat på sitt fynd. Och när hon inte blev mätt på resterna bestämde sig Gryningsblå för att undersöka om annat ätbart fanns tillgängligt i andra rum. Till hennes förtret återvände vi innan hon var klar med utforskandet. Gryningsblå befann sig därför kvar på övervåningen när Bianca ljudligt stängde dörren efter sig och vred om nyckellåset. Det var meningslöst att gömma sig för en skarp

nos som min. På en gång hittade jag henne. Jag visste bättre än att skrämma en rädd liten katt. Hennes ansikte väckte genast min kärlek. I vanliga fall drar en katt öronen bakåt när den känner sig hotad, men Gryningsblå kunde inte göra det. För hon hade inga öron kvar! De hade frusit bort förra vintern. Men hon hade ändå överlevt.

Jag berättade om mina människor, tänkte att Gryningsblå kunde bli min kompis och bo med oss. Men hon var misstänksam mot människor och vägrade att ens fundera på saken. Livet på gatan hade skrämt henne för mycket. När matte Bianca och husse Markus kom hem och upptäckte min sotiga kattkompis blev det en diskussion om hennes framtid. Efter många vändor kom hon så småningom att känna trygghet hos oss. En tisdags-kväll när vi tre satt i soffan framför teven tog hon mod till sig. Istället för att hålla sig dold i någon undanskymd vrå lade hon sig på en av fåtöljerna. Bianca och Markus log och från den stunden var hon Smilla. Det var många år tillbaka. Nu är hon sedan länge en älskad medlem i vår familj.

Roligaste klubben där du

får lära dig om djur! Du får Rädda Djurens tidning Klubbnytt fem

gånger varje år.