Tema:Pressfrihetpublik

Nummer 1, 2012

JMG-studenternas magasin

Hur mycket får manskriva om Hovet?

nytt datalagringsdirektiv möter protester

”I SverIge är vI dålIga på att ta tIllvara på vår yttrandefrIhet”

Urban löfqvISt på reportrar Utan gränSer:

nils Hanson om var man drar gränsen

twitter: magasinetPublikfacebook: Magasinet Publik

publik2

Så har vi kommit fram till utgivning av det sjunde numret av Maga-sinet Publik. Det är något vi ska vara stolta över. Att vi studenter

kontinuerligt lyckas förvalta detta i praktiken oberoende studentmagasin sedan starten 2010. Inte bara för att vi gör magasinet på fritiden, utan också för att redaktionsmed-lemmarna inför varje nummer till stora delar byts ut. Av de JMG-studenter som startade Publik är ingen med i det här numret. De är ute i verkligheten. Ändå lever tidningen. Den börjar så smått att rota sig på institutionen och den ger studenterna ett ypperligt tillfälle att få breda ut sig och skriva de där lite längre texterna. Det tycker jag är häftigt. Och jag tror att grundarna är glada för det. En vacker dag kanske den till och med kan ges ut i tryckt format.

Förra numret blev ett visuellt snyggt nummer med ett runt, mysigt och läsvärt innehåll. Vi hade då ålderdom som tema. Inför det här numret bestämde vi oss för att vi skulle tuffa till oss något och gå in med ambitionen att bli mer ”granskande”. Med ett till hälften nytt gäng på redaktionen satte vi tema pressfrihet. Ett ämne som ständigt är aktuellt i den journalistiska världen. I förhål-lande till de förutsättningar vi på Publik ar-betar utefter, tycker jag att vi har fått ihop ett mycket bra nummer som på olika sätt belyser yttrandefrihetsfrågor. Inte bara från Sverige. Om förra numret var var snyggt visuellt, så är det här numret snyggt textuellt.

Personligen har jag oroat mig för justitiedepartementets promemoria gällande “olovlig fotografering”. Den skulle kunna innebära, om den går igenom, allvarliga

LEDARE

inskränkningar på press- och yttrandefrihe-ten. Även om fotografering i ett publicistiskt syfte är undantagen förslaget (så långt det är möjligt) om fotograferingen anses vara av allmänintresse, så är det inte alltid helt tydligt var den gränsen går. I vissa fall kan det kanske leda till självcensur. Det är inte önskvärt.

De flesta kan nog hålla med om att det behövs redskap för att komma åt kränkande fotografering och att det inte heller är en enkel uppgift att finna ut vilka dessa redskap är eller bör vara. Men vår yttrandefrihet är dyrbar och något som vi måste värna om. Det finns tendeser på inskränkningar på yttrandefriheten i Sverige i dag genom bland annat FRA och hot mot journalister, enligt TT. Men även genomWW ovannämnda “fotolag”. Sverige har tappat sin förstaplats på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex och innehar nu en bitter tolfte plats.

Nyligen klubbade riksdagen igenom datalagringsdirektivet som på sätt och vis kan ses som en förlängning av FRA-lagen. Direktivet kan i förlängningen också indirekt inskränka på yttrandefriheten om människor börjar att avstå från att ringa till exempelvis psykologer, präster och journalister för att man är orolig för samtalsregistreringen. Och inte minst gör direktivet därför också inskränkningar på meddelandefriheten.

Den bästa motmedicinen är kunskap. Att lära sig vad de nya lagarna och direk-tiven som fingrar på våra grundlagsskyd-dade rättigheter innebär. Och hur man ska förhålla sig till/opponera emot dem. För det tycker jag att man ska göra. Inte av princip,

utan för att yttrandefriheten är viktig och en rättighet som vi alla alldeles säkert vill värna om. Politikerna lyssnade inte på kritiken från folket när FRA-lagen infördes. De upprörda rösterna har varit färre vad gäller datalag-ringsdirektivet. Debatten har inte riktigt nått gräsrotsnivån i önskad utsträckning. Den har istället hållits på elitmedia- och politikernivå. Därför kommer direktivet att gå många förbi. Det är synd. Vi i Sverige är ofta stolta över vårt “öppna samhälle”. Låt oss fortsätta att ha den möjligheten.

Till sist vill jag skänka en tanke till Mar-tin Schibbye och Johan Persson och önska er trevlig läsning.

Chefredaktör: Mattias Bolin

INNEHÅLL

Publik är ett magasin från studenter på journalistprogrammet på JMG i Göteborg. Publiks syfte är att belysa olika intressanta aspekter av samhället omkring oss, med ett fokus på medias roll.

Chefredaktörer: Mattias BolinAnsvarig utgivare: Sophia NilssonLayout: Lisa JalakasBildchef: Linnea BorgertWebbansvarig: Rikard Jernberg

Redigering: Mattias Bolin, Hanna Bol-msjö, Elina Haimi, Lisa Jalakas, Jonas Partheen, Caroline Widenheim

Skribenter i detta nummer:Aron Engman, Mattias Bolin, Lisa Jalakas, Elina Haimi, Katarina Muhr

Susanna Nemeth, Rufus Ollberg Jägemar, Jonas Partheen, Katariina Sundén, Caroline Widenheim

Omslagsfoto: Mattias Bolin

3

LEDAREtwitter: magasinetPublik facebook: Magasinet Publik

INNEHÅLL NUMMER 1, 2012

4. D(E) L(AGRAR) D(IG): rIkSdagen röStade Igenom datalagrIngSdIrektIvet

26. NY MEDIELAG I UNGERN: Kommer den att inkskränka på pressfriheten?

30.HÅRDARE SEKRETESSLAGAR I SYDAFRIKA

24. TIDNINGARNAS SJÄLVCENSUR: moderatorn “Ormanoff” på flashback tycker att allmännintresset väger tyngre än etiska aspekter.

16. SVERIGE RASAR PÅ REPORTRAR UTAN GRÄNSERS PRESSFRIHETSINDEX

18. HUR FRI ÄR PRESSEN? - EN JÄMFÖRELSE MELLAN SVERIGE OCH STORBRITANNIEN

36.KRÖNIKA: “Det är ytterst svårt att säga vad acta-avtalet kommer att innebära”

13. MEDIERNAS MAKT: Nils Hanson från Uppdrag Granskning om etiska överväganden och beslut.

35. INGEN NY YTTRANDEFRIHETSLAG: men den nuvarande ska modifieras.

39. INTERVJU: Dan Park säger allt - Dömd för hets mot folkgrupp.

8. KAN KUNGAFAMILJEN GRANSKAS?

Anne Kekki och Martin Svensson deltog i demonstrationen den 17 mars i Göteborg mot datalagringsdirektivet.

10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010 0100100100101010111010010010100011110 1001000001111110101010101001010111010 1 0 10010010010100100101010010010010010011101001001001010010 100111010101001110100111010110100101110100101001001001110110111000110100101010100100100100101010111010010010100011110100100000111111010101010100101011101010100100100101001001010100100100100100111010010010010100101111001 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 100111010101001110100111010110100101110100101001001001110110111000110100101010100100100100101010111010010010100011110100100000111111010101010100101011101010100100100101001001010100100100100100111010010010010100101111001 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 100111010101001110100111010110100101110100101001001001110110111000110100101010100100100100101010111010010010100011110100100000111111010101010100101011101010100100100101001001010100100100100100111010010010010100101111001 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 100111010101001110100111010110100101110100101001001001110110111000110100101010100100100100101010111010010010100011110100100000111111010101010100101011101010100100100101001001010100100100100100111010010010010100101111001 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 100111010101001110100111010110100101110100101001001001110110111000110100101010100100100100101010111010010010100011110100100000111111010101010100101011101010100100100101001001010100100100100100111010010010010100101111001 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 100111010101001110100111010110100101110100101001001001110 1101110001 1010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010010101110101010010010010100100101010010010010010011101001001001010010 10011101010100111010011101011010010111010010100100100111011011100011010010101010010010010010101011101001001010001111010010000011111101010101010

De Lagrar Dig

Datalagringsdirektivet

4 publikpublik

Publik besökte demonstrationen mot EU-direktivet:

5publik

Ett integritetskränkande övergrepp, eller ett nödvändigt polisiärt verktyg? Den 21 mars röstade riksdagen för Europaparlamentets direktiv gällande lagring av trafikuppgifter för brottsbe-kämpande ändamål. Allmänt kallat da-talagringsdirektivet.

– Det kan innebära att människor av-står från att bilda opinion, säger Anna Troberg, Piratpartiets ordförande.

I praktiken innebär datalagringsdirektivet att staten får tillgång till ett register över alla våra elektroniska kontakter. Information om var du

befinner dig, vilka du kommunicerar med, och när du kontaktar dem via telefon eller internet, sparas i minst sex månader. Telefoni- och inter-netleverantörer kommer att vara tvingade att lagra dessa uppgifter. I debatten har dessa ar-gumenterat att implementerandet kommer att innebära stora kostnader som i förlängningen drabbar konsumenterna. Det har vägts mot det årliga bötesbelopp som Sverige tvingas betala om man vägrar anta direktivet. Uppgifterna om vilket alternativ som är ”dyrast” går isär, liksom åsikterna om direktivets nytta eller onytta.

Förespråkarna för datalagringsdirektivet me-nar att det var ett måste att anta direktivet efter-

som det kommer från EU och att man därmed var nödd till att acceptera det.

– Det är ett ganska fult knep av riksdagsmän-nen att påstå att de är tvungna att anta direkti-vet bara för att det är på EU-nivå. De är inte alls

Demonstranterna samlades på Götaplatsen för att gemensamt tåga till Gustav Adolfs torg och viss sitt missnöje mot datalagringsdirektivet.

text och foto: mattIaS bolIn

” Det är ett ganska fult knep av riksdagsmännen att påstå att de är tvungna att anta direktivet.

Anna Troberg, Piratpartiets ordförande, är en av dem som är starkt kritiska till direktivet. Foto: Michelle Dunbar

tvungna. Det finns många exempel på länder som inte antagit vissa EU-direktiv. Tanken är att direktiven ska antas, men det är inget tvång, säger Anna Troberg.

Men Anders Ahlqvist, it-brottsexpert på Rikspolisstyrelsen, menar att omröstningen var ren formalia och att allt annat än ett antagande av direktivet var uteslutet. Han är positiv till po-lisens nya verktyg och ser möjligheterna i det.

– Det är ett viktigt redskap för polisen att fin-na till exempel spridare av barnporr. Det läggs ner många utredningar just för att operatören inte har sparat trafikdata och där det inte finns några andra spår att arbeta utifrån, säger An-ders Ahlqvist.

Sverige har förhalat implementerandet av direktivet som skulle ha varit infört i samtliga EU:s medlemsstater senast den 15 november

2007. Men nu har alltså direktivet antagits ge-nom omröstning i riksdagen (233 röster för, 41 röster emot och 19 nedlagda röster) och det är tänkt att det ska träda i kraft den första maj i år. Miljöpartiet och Vänsterpartiet röstade emot förslaget tillsammans med tre stycken center-partister som gick emot sitt egna partis linje.

Syftet med direktivet är att de polisiära myndigheterna ska få nya mejslar i sin brotts-bekämpande verktygslåda. Anna Troberg me-nar dock att direktivet inte i någon större ut-sträckning bidrar till att polisen löser fler brott.

– Datalagringsdirektivet är integritetskrän-kande och det löser inte fler brott. Under-sökningar från andra länder visar att brotts-bekämpningen inte har ökat med hjälp av datalagringsdirektivet, säger hon. På sin hemsida presenterar hon siffror som vi-

sar att man löser 0,002 procent fler brott med hjälp av direktivet. De siffrorna kan tyckas tala för sig själv. Men Anders Ahlqvist är av en an-nan uppfattning.

– Det finns exempel på där brott klaras upp tack vare lagrad trafikdata, så beläggen för en positiv brottsbekämpningseffekt till följd av di-rektivet är uppenbara för oss, säger han.Han tycker också att debatten håller en låg nivå och att teleoperatörernas argument är ihåliga.

– Opertörerna vill ju inte göra det här. Man försöker att finna argument emot direktivet. Först var det för dyrt, sen var det integritets-kränkande och det senaste är att det är me-ningslöst, säger han.

Anna Troberg menar att datalagringsdirekti-vet indirekt kan komma att få negativa konse-kvenser även på yttrandefriheten

– Man kanske avstår från att ringa till exem-

6 publik

pel psykologer, präster eller journalister för att man är rädd för samtalsregistreringen. Det kan innebära att människor avstår från att bilda opinion, säger hon.

Direktivet har också fått kritik för att det inskränker på meddelandefriheten. Dagen innan omröstningen anordnade Miljöpartiet och Vänsterpartiet ett seminarium i ämnet där bland andra Svenska Journalistförbundets ord-förande, Jonas Nordling, medverkade och sade såhär: ”Meddelarskyddet sätts ur spel eftersom alla samtal registreras. Vi ser redan nu att det är svårt att få många att ställa upp och lämna upp-

gifter till media eftersom det för många innebär att de riskerar sina jobb”.

Lördagen den 17 mars hölls demonstrationer mot datalagringsdirektivet i några av de större städerna i Sverige. Bland annat i Göteborg. Un-gefär 200 personer samlades vid Götaplatsen för att tåga ner längs avenyn till Gustav Adolfs torg och visa sitt missnöje mot direktivet. Anna Kekki och Martin Svensson var två av dem.

– Folk ska inte behöva känna oro för att bli övervakade. Jag är en gamling, men jag är ändå här för att visa att vi gamlingar också måste lära oss om det här, sade Anna Kekki.

De båda är oroliga för risken att informatio-nen som lagras kan komma att missbrukas och användas i syften som den från början inte var avsedd för.

– Det kan bli så att informationen blir till-gänglig för alla, inte bara för underrättesletjäns-ten, sade Martin Svensson.

Vilka effekter datalagringsdirektivet fak-tiskt kommer att få i Sverige vet vi ännu inte. Det får framtida undersökningar visa. Men att polisen kommer att nyttja det nya verktyget i lådan står klart.

– Vi kommer att fråga operatörerna efter lag-rad data i större utsträckning än tidigare. Idag är det så att om vi har en IP-adress till en ope-ratör som vi vet inte sparar trafikdata så finns det ingen anledning för oss att gå dit och fråga, säger Anders Ahlqvist.

7publikpublik

” Det finns exempel på där brott klaras upp tack vare lagrad trafikdata.

Ungefär 200 demonstranter samlades på Götaplatsen i Göteborg lördagen den 17 mars.

Granskande journalistik har tidigare inte varit något som man förnippat med det svenska hovet.

I dag är situationen annorlunda och många redaktioner ser en granskning av hovet som en självklarhet. Men inte alla.

Kristina Widestedt, universitetslektor på JMK, forskar om hovjournalistik och har sett hur rapporteringen om hovet har börjat luta åt det mer skandaliserande hållet. Det som tidigare var förbehållet vissa medier, typ veckotidningar och skvallerpress är nu mera utbrett.

– Genom historien skulle jag säga att den

Krona eller klave?

8 publikpublik

– Olika sidor av kungafamiljen i media.

Man undrar ju om det är folksagor för barn eller modern journalistik.

Hovjournalistik

text: katarIna mUhr

Drottning Silvia och kung Carl Gustaf på kronprinsess-bröllopet 2010. Foto: Holger Motzkau/Wikimedia Commons

följsamma journalistiken har tagit stor plats men nu börjar det allt mer väga över åt det an-dra hållet där man behandlar kungligheter som vilka andra kändisar som helst.

Den traditionella hovjournalistiken kän-netecknas av en positiv och följsam journalistik med sagoinslag. Kristina Widestedt beskriver det speciella ordförrådet som gammaldags och sagoladdat. Ett exempel hon tar upp är SVT:s serie ”Det kungliga bröllopet” som sändes inn-an kronprinsessan Victorias bröllop. I vinjetten syntes ett trollspö som svepte guldstjärnor över bilden och nuddade olika stenstatyer som blev förgyllda.

– Det kom fjärilar och blommor och vete sjut-ton om det inte var en groda i vinjetten också. Man undrade ju om det var folksagor för barn eller modern journalistik.

Den här typen av sagoberättande journalistik blir svår att ta på allvar men Kristina Widestedt tvivlar på att den är på väg att försvinna, möj-ligtvis börjar den utmanas av den nyare och hårdare sensationsjournalistiken. Hon tycker att hovjournalistik borde kunna ses som vilken annan journalistik som helst men att det i prak-tiken inte gör det.

– Man är styrd av att hovet kan bestämma vilka journalister de vill ackreditera eller ge inträde. De lyder inte under offentlighetsprin-

cipen och det betyder att de själva bestämmer vilka de vill bjuda in till olika evenemang och intervjuer. Det tror jag leder till ett visst, kanske inte fjäskande men en mer försiktig inställning.

Den försiktiga inställningen har haft en direkt påverkan på granskningen av kungafa-miljen- det har helt enkelt inte funnits någon granskning. Kristina Widestedt tycker att det finns mycket kvar att göra.

– Klart att de stora riksmedierna har resurser att emellannåt göra väldigt bra jobb där man granskar och gör en kritisk insats men sen var-var man det med sådana här väldigt hyllnings-mässiga saker

Krona eller klave?

9publik

” Man undrar ju om det är folksagor för barn eller modern journalistik.

– Olika sidor av kungafamiljen i media.

Kronprinsessan Victoria och prins Daniel från bröllopet 2010. Foto: Holger Motzkau/Wikimedia Commons.

Och varför ingen har vågat sig på den granskande biten fullt ut tror hon handlar mer om ett sätt att hålla om sin publik än en räds-la för hovet.

– Framförallt är det allmänheten som man är lite rädd om. Vi har fortfarande ett massivt stöd för monarkin i Sverige, även om det urholkas sakta år för år. Om man då börjar skriva kritiskt mot den riskerar man att komma på kant med den allmänna opinionen.

Jenny Alexandersson har va-rit hovreporter i tio år. Hon har tidigare arbetat på Svensk Dam-tidning men jobbar nu som hov-reporter på Aftonbladet, en tid-ning som hon menar ägnar sig åt

granskande journalistik av kungafamiljen. – Det är bättre i dag och att det- på gott

och ont, men mest på gott- inte finns den här ” skrapa-i-marken-med-foten”-attity-den. Tidigare var man nog rädd för att inte få intervjuer om man stötte sig med hovet men den kungliga familjen är idag så bero-ende av svenska medier. Man kan granska på ett friare sätt, säger hon.

Även fast Jenny Alexandersson själv inte arbetar med granskande journalistik av kungafamiljen utan har en bevakande roll känner hon sig fri i sin rapportering.

– Det är ovana journalister som drabbas av den här hövligheten första tiden. Men hos oss är det duktiga nyhetsjournalister som bevakat politiker och makthavare som granskar kungafamiljen idag så de är inte rädda.

Både kvälls- och dagspressen sorterar alltså in nyheter om kungafamiljen under den allmänna nyhetsbevakningen och sä-

ger sig inte särbehandla kungafamiljen. Skill-naden i hur man skriver om dem ligger enligt Jenny Alexandersson i vilken roll man valt som reporter.

– Det är en stor skillnad i rapportering mellan Svensk Damtidning och Aftonbladet. Svensk Dam har ju ingen granskande roll utan skriver mest för en stunds underhållning.

Under en tioårsperiod har Jenny Alexanders-son märkt ett större fokus på kungafamiljens privatliv. Journalisterna har blivit hårdare men det ser hon som en nödvändighet.

– Läsarna är inte intresserade av den här snobbiga, högtravande rapporteringen utan de ser kungafamiljen som vilken annan familj som helst. Den äldre generationen tycker nog att det är mer okej att tassa runt. Vanliga Svenssons är mer irriterade över att Madeleine är i New York och spenderar skattepengar.

Men finns det en del som ni känt till men

10 publikpublik

” Tidigare var man nog rädd för att inte få intervjuer om man stötte sig med hovet.

Kronprinsessan Victoria vinkar under kortegen under bröllopsdagen 2010. Foto: Holger Motzkau/Wikimedia Commons.

Jenny Alexandersson, hovreporter på Aftonbladet. Foto: Privat

” Vi känner oss inte bakbundna utan gör våra egna val så att säga.

valt att inte publicera av respekt för kunga-huset?

– Då har det handlat om skvaller och rykten som vi inte har belägg för. Rykten kring kung-ens otrohetsaffärer har funnits i många år men det har aldrig kommit fram någon tjej som kunnat verifiera. Först när boken kom ut kunde vi skriva om detta.

Boken som Jenny Alexandersson refererar till är skandalboken ” Den motvillige monar-ken” som kom ut år 2010. Boken om kungens kaffeflickor och kriminella kontakter ledde till en våg av artiklar, inslag och debatter i hela Sve-rige. Det var första gången som man skrev om kungafamiljen på det här sättet, men några som valde att inte följa med i den hårda kritiken av kungafamiljen var Svensk Damtidning. Enligt chefredaktören Karin Lennmor kände deras re-daktion till en del av uppgifterna sedan tidigare,

liksom de allra flesta tidningsre-daktioner. Och varför ingen hade gått ut med uppgifterna innan beror enligt henne på feghet.

– Man vågade inte. Ingen vill vara budbäraren så man väntade tills den här boken kom. Då kun-de man hela tiden referera till boken och säga ” det är ju inte vi som drivit det här och tagit fram de här uppgifterna utan det är den här boken”.

Svensk Damtidning har valt en underhållande linje som fo-kuserar på att visa en positiv, juste bild av kungahuset. De har aldrig påstått att tidningen ägnar sig åt granskande journalistik och Karin Lennmor säger att deras reportrar absolut inte kan skriva fritt om kungahuset.

– Det handlar inte om feghet utan om en affärsidé. Vi känner oss inte bak-bundna utan gör våra egna val så att säga. Vi vill inte ge oss in i smutskastningen av kungahuset utan försöker ge en någorlunda juste, glamou-rös och positiv bild, och det gör vi av bara en enda anledning: vi är kommersiella. Vi måste sälja och har valt det för att vi har sett att den här linjen fungerar ganska bra. Så krass är ju verkligheten.

Trots sin policy om att visa den glamourösa och positiva bilden av kungahuset har det fun-nits tillfällen då Svensk Damtidning publicerat mindre fördelaktiga nyheter, som otrohetsaffä-ren med prinsessan Madeleines ex-fästman Jo-nas Bergström. Norska Se & Hör var först med att publicera storyn och strax därefter följde Svensk Damtidning efter och lade upp nyheten på sin webbsida. Karin Lennmor berättar att hon blev väldigt kritiserad för att de skrev om affären.

– Det finns en stor grupp hardcore journalis-ter som tycker att man helt och hållet ska sticka huvudet i sanden och inte berätta om sådana här angelägenheter, men mitt försvar till att jag överhuvudtaget skrev om det här är att hela medievärlden ser annorlunda ut. Den är full-ständigt global idag och en dag efter det här av-slöjandet hade alla utländska nätsajter jättestora artiklar. Och då kan ju inte vi sitta här i Sverige och hålla käften!

Kristina Widestedt håller med om att den för-ändrade medievärlden är en av orsakerna till att otrohetsaffären fick så mycket uppmärksamhet i media.

– Man kan ju läsa norska Se & Hör på nätet så varför ska svenska medier förlora sina läsare till en norsk sajt?

Men även i det här fallet fanns det någon an-nan att skylla på: den norska tidningen.

– De hade hittat en norsk tjej som berättade om sina nätter med Jonas Bergström och då kunde vi alla hugga på den här historien och säga ” budbäraren är den norska tidningen, det är inte vi som är stygga”, säger Karin Lennmor.

Budskapet verkar vara att det blir mer okej att skriva om något som någon annan redan har skrivit om, ganska paradoxalt i den journalistiska världen där man normalt sett vill vara först med en nyhet. Vad är det man är rädd för?

– Jag tror man är rädd för att hamna i någon typ av onåd, säger Karin Lennmor. Vi är bero-ende av kungahuset som journalister och spe-ciellt Svensk Damtidning. Jag menar, vi lever på att skriva om det här kungahuset, vi har inte råd att hamna i någon slags onåd hos dem och det tror jag faktiskt inte kvällstidningarna har heller.

Eftersom Svensk Dam främst skriver om kungahuset har de veckokontakter med hovet där presschefen Bertil Ternert ofta ger feedback på kungaparets åsikter om tidningens bevak-

11publik

Karin Lennmor, Chefredaktör på Svensk Damtidning. Foto: Privat

ning. Kungaparet kan vara nöjda, eller mindre nöjda.

– Det händer att han eller hans företrädare ringer oss och säger ”nu är kungaparet jättebe-låtna med hur ni bevakade deras statsbesök”. Eller så kan Bertil Ternert ringa och säga ”nu är chefen arg” och det betyder ju att kungen är förbannad på oss för något vi skrivit.

Vad händer om ”chefen är arg”?– Inte så himla mycket. Då säger vi att vi vet

det! Och ska försöka att inte göra om det. Om de tycker att vi har gjort något dumt har det hänt att de ställt oss i ett kylskåp för att markera att de är sura på oss men sen får man komma igen. De är inte så långsinta tack och lov.

Som ”den kungliga veckotidningen” förstår man att Svensk Damtidning är beroende av ho-vet och att de inte vill riskera att bränna sina möjligheter till intervjuer och delaktighet vid statsbesök. Men Karin Lennmor tror att även andra svenska medier tänker i liknande banor.

– Ja, det kanske inte är lika mycket som vi men jag är ganska övertygad om att man är ex-tra försiktig när det gäller bevakning av kunga-huset, och speciellt kontroversiella frågor som kvinnohistorier och otrohet.

Chefredaktören för Göteborgsposten, Jo-nathan Falck, har en annan åsikt. Han tycker att deras journalister är fria i sin rapportering av kungafamiljen och tror inte de känner någon rädsla inför hovet.

– Nej, det tror jag inte. Vi skriver ju inte väl-digt mycket om kungahuset utan det går under den allmänna nyhetsbevakningen.

Under de 15 år som Jonathan Falck har varit på tidningen kan han inte minnas att de någon-sin känt till något som de valt att inte publicera av respekt för hovet. Däremot har han märkt av en förändring i hovjournalistiken.

– Den har blivit mer granskande, vilket jag

tycker är bra, och mer ifrågasättande. Det finns en mer levande diskussion som speglas i medierna.

Svenska Dagbladet tycker inte heller att de ger kungafamiljen nå-gon särbehandling. Re-daktionschefen Martin Jönsson säger att deras journalister absolut inte är rädda för att stöta sig med hovet.

– Vi har samma syn på dem som på riksdagen eller någon annan institution i samhället. Själv-klart kan de granskas kritiskt.

Varken Karin Lennmor eller Kristina Wi-destedt tycker att något media lyckas särskilt väl i sin granskning. Ingen av dem är säkra på varför, men kungafamiljens särskilda status som gjort att de har lämnats ifred har varit en bidragande orsak. Men den statusen är på väg att försvinna.

– Jag tror inte att unga människor bryr sig för fem öre. Den äldre generationen är uppvuxen och född med att man ska behandla kungahuset med viss respekt. Det är där vi möter den främ-sta kritiken i alla fall, säger Karin Lennmor.

En vanlig kritik från journalisternas sida har varit hovets otillgänglighet. Hovet har va-rit ovilligt att ställa upp och släppa in journa-lister men med sociala medier som facebook och twitter har kungahusets dörrar sakta börjat öppnas. Hovet har moderniserats och börjat försöka att undvika de mediala mellanhän-derna, till exempel med publiceringen av den första bilden på prinsessan Estelle via deras eget facebookkonto.

Jonathan Falck ser kungafamiljens egna ka-naler som en del av den nya medievärlden där

de, precis som vilket företag eller institution som helst, vill etablera sina egna kanaler.

– Men det finns en annan trovärdighet i med-iernas rapportering som är granskande och opartisk.

Karin Lennmor hoppas på ett mellanting mellan ”facebook-öppenheten” och traditionell mediebevakning eftersom hovet annars kan göra för starka styrningar.

– Tar man det initiativet själv inifrån hovet har man lite av makten i sin hand.

Precis som Jonathan Falck och Karin Lenn-mor säger finns det inte samma trovärdighet i kungahusets egna kanaler. Genom att själva styra informationsflödet får kungahuset en helt annan kontroll än vad de haft tidigare och Kris-tina Widestedt tror att det kan vara negativt för den självständiga journalistiska mångfalden.

– På ett sätt kanske det rensar upp litegrann i de här sämsta delarna av hovjournalistiken. Den sortens journalistik kanske inte försvin-ner men blir mer sällsynt eftersom man inte behöver förlita sig på de här källorna tre, fyra steg bort. Men samtidigt, naturligtvis, är det en styrning som innebär att hovet kan ta kontroll i större utsträckning och reglera vad som kom-mer ut.

” Vi skriver ju inte väldigt mycket om kungahuset, utan det går under den allmänna nyhetsbevakningen.

12 publikpublik

Jonathan Falck, Chefredaktör på Göteborgs-Posten. Foto: Privat

13publik

Var går gränsen?text: aron engman

foto: mattIaS bolIn

Mediernas makt

Nils Hanson, ansvarig utgivare på Uppdrag granskning, ställer sig alltid frågan om någon människa kan komma till skada av publicering.

Etiska övertramp är ingen ovanlighet inom journalistik, än mindre när drevet går. Men medierna följer en medielogik som ofta kräver tveksamma publiceringar. Och Sveriges Press-ombudsman får in över 300 anmälningar varje år.

– Det är svåra avvägningar och ibland är det också svårt att förutspå konsekvenserna, säger ansvarige utgivare för Uppdrag granskning, Nils Hanson.

Solen strålar in genom den glasklara re-ceptionen i Kanalhuset. Sorlet från caféet nästintill dränker receptionistens försök att förklara om passerkort och inloggnings-system. Här inne trängs Sveriges television, Sveriges radio och Utbildningsradion under ett och samma tak. På andra sidan älven, bortom båtar, kranar och traverser syns ett rörigt Göteborg.

– Välkommen!, hälsar Nils Hanson som precis brutit sig fri från de avancerade dörrslussarna.

Han signalerar att vi ska tillbaka in igen och börjar omgående berätta om vilka som huserar på de olika avdelningarna i byggna-den.

Nils Hanson är projektledare och ansva-rig utgivare för det undersökande tv-programmet Uppdrag granskning. Han är med vid alla beslut under resans gång, såväl ekonomiska som publicistiska. Även om han arbetar med ytterligare fem redaktörer är det alltid han som trycker på knappen i slutändan.

– En fråga man ofta ställer sig: kan någon människa komma till skada av detta? Vi vill ju inte skada någon. Men vad är det som kan motivera det, jo att det finns ett stort allmän-intresse, säger han.

” En fråga man ofta ställer sig: kan någon människa komma till skada av detta? Vi vill ju inte skada någon. Men vad är det som kan motivera det, jo att det finns ett stort

Diskussioner förs i huvudsak mellan redak-törerna och Nils, men ibland med report-rarna också. Men besluten som han tar delas inte alltid av kollegerna.

Vi svänger av från en till synes oändligt lång korridor för att sedan svänga in på en likadan igen och ganska snart har jag tappat orienteringen. Vi är på väg mot Nils favori-trum.

– Påfallande ofta är det så att de som inte behöver ta ansvar för beslutet ofta har en frejdigare inställning till detta, säger han och syftar främst på reportrarna som själva inte riskerar något genom en tveksam publice-ring, men jag tycker att det är viktigt att vi står för precision i journalistiken. Det finns en risk när man inte namnpublicerar och det får ju inte bli en grumlig massa.

Han pratar om människor som kan förlora sina jobb, få problem med polis, åklagare och som kanske också kan förlora sina hus. Det handlar ofta om personer på höga positioner inom den offentliga sektorn eller inom stora företag. Det vill säga människor med makt.

Dreven kan ha en enorm effekt på den som befinner sig under granskning. För ibland kan enstaka mediers kritiska undersö-kande övergå i drev där många olika medier driver samma journalistik.

– Det är en väldigt stor upplevelse som förändrar livet. Man brukar prata om ett före och ett efter, säger professor i journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet, Bengt Johanson.

I sin forskning kring skandaljournalistik har han bland annat intervjuat flera av de som figurerade i Uppdrag Gransknings val-stugereportage 2002. Ett reportage som gick

ut på att först filma flera valstugepolitiker och deras främlingsfientliga uttalanden med dold kamera, för att sedan öppet ställa dem mot väggen.

– Vissa av dem har blivit otrygga för de vet aldrig om människor de möter har läst om dem eller inte. Det skakar ju identiteten i grunden, jag skulle inte ens önska mina ovänner det, säger han.

Men dreven är också tecken på något gott, de står nämligen för offentlig frihet och demokratisk hälsa. För utan granskande journalistik blir det heller inga avslöjanden menar han.

– Skandaler är bra. Hade vi inte haft skandaler i Sverige på ett år hade jag blivit allvarligt ororad, för det skulle tyda på att journalisterna inte gör sitt jobb. Men dreven däremot är likriktade, det är det som inte är bra.

Vi kommer äntligen fram till ett litet kalt rum som upptäcks så när som på en kontors-lampa riktad in mot väggen. Det lilla runda bordet i mitten är skevt så kaffekopparna får stå på golvet.

Nils säger att han inte vet varför han gillar rummet, för ingen annan i huset gör tydligen det. Men det kanske hänger ihop med Nils roll på redaktionen, den som inte alltid vill samma sak som reportrarna.

– När man väl kommer fram till ett beslut… så innebär inte det att beslutet är korrekt. Visst kan det vara så att man försto-rar upp missförhållandet eller förminskar skadan som en person kommer drabbas av. Det är svåra avvägningar.

Idag utsätts Nils och hans kollegor för betydligt mer granskning själva än de gjorde

14 publikpublik

för åtta år sedan när han började arbeta med programmet. Genom internet får de direkt efter programmen veta vad publiken tycker och många av deras källor går att syna med bara några klick.

Nils påpekar att det är välgörande för programmens kvalitet att de idag tvingas till en större transparens.

På andra sidan medierna finns de som tar emot allmänhetens anmälningar. Det är Pressombudsmannen och Pressens opini-onsnämnd och dit anmäler de som anser sig utpekade eller nämnda i något felaktigt och negativt sammanhang i media.

– Det handlar ju om att inte kränka enskilda personer. Att inte skriva ut onödiga detaljer som gör att närstående får veta mer än personen själv vill, säger biträdande Pressombudsman Kersti Söderberg.

Ofta handlar det om brottsmisstänkta,

Bengt Johanson, professor i journalistik och masskommunikation, anser att skandaler tyder på att journalister gör sitt jobb.

brottsoffer eller yrkesgrupper som blivit kritiserade och många gånger handlar det om att de inte fått bemöta kritiken eller att personer kunnat identifieras trots att de inte velat det.

Antalet anmälningar ligger på en an-märkningsvärt stabil nivå, och har gjort det de senaste 20 åren. Men Kersti Söderberg misstänker att deras begränsade nättjänster påverkar siffrorna. Eftersom att man inte kan anmäla via e-post till Pressombudsmannen i dagsläget så tror hon att de missar många yngre anmälare.

– Vi funderar på att ändra på det och då tror jag att vi kommer se en ökning av anmälningar, säger hon.

Vi går tillbaka genom det väldiga kon-torslandskapet som bryts av här och var av någon enstaka grävare som lågmält diskute-rar med en annan. Avdelningen för Uppdrag granskning är ganska stor.

2004 gjorde Mediemagasinet, som också sändes på SVT, ett granskande program om just Uppdrag gransknings förhållningssätt till källor, material och publicistiska avvägan-den. Många ifrågasatte Nils Hanson och hans kollegor och den mediala stormen var ett faktum.

– Det är klart att det var omskakande för oss, ingen gillar ju att bli ifrågasatt.

Vi kliver in i dörrslussarna och omsluts för en sekund av de trånga kuporna innan vi är ute i receptionen igen. Sorlet från cafégästerna möter oss som en vägg och Nils tittar ut genom de stora glasrutorna mot det fortfarande röriga Göteborg. Han berättar att Mediemagasinets granskning faktiskt var det bästa som kunde hända dem. Ett sätt att tvingas till att göra mer kvalitativa program.

– Det var ju jobbigt då när det hände. Men i efterhand så har man ett annat perspektiv på det.

15publik

16 publikpublik

Under förra året dödades 66 journalister. Samtidigt ökade antalet gripna journalister dramatiskt, från 535 år 2010 till nästan dub-belt så många året efter.

Hur står det egentligen till med pressfrihe-ten i världen?

Varje år sammanställer Reportrar utan gränser ett pressfrihetsindex, som ska ge en bild av medias frihet i olika länder. Syftet är att kartlägga var mediearbetare hindras i sitt arbete, både rent fysiskt och gällande lagar och i vilken utsträckning myndigheterna i respektive land jobbar för pressfrihet.

Den senaste rankningen, som baseras på största delen av 2011, är den tionde i ord-ningen. 179 länder är representerade.

Den arabiska våren genomsyrade nyhe-terna under förra året, och av de 66 journa-lister som dödades förra året befann sig 20 i Mellanöstern.

Urban Löfqvist, kanslichef för Reportrar utan gränser, menar att just protesterna un-der den arabiska våren var en stor orsak till ökningen av våld och gripanden.

– Det fanns en kraftig hotbild mot bloggare

text: katarIIna mUhr

SVERIGE INTE LÄNGRE

och nätaktivister, säger han. Och flera journa-lister blev både attackerade och gripna när de skulle rapportera därifrån.

Ungefär lika många dödades i Latiname-rika, där det kriminella våldet stod i fokus.

Urban Löfqvist talar om en utveckling, där korruptionen leder till tysta samhällen där ingen vågar öppna munnen.

– Särskilt Mexiko har under några års tid haft en riktigt skrämmande utveckling, säger han. Journalister som rapporterat om drog-kartellerna har råkat illa ut, men även van-liga medborgare som skrivit på facebook och twitter.

Vid en närmare titt kan ländernas placeringar te sig något märkliga. Ett exem-pel är Etiopien, som på senaste listan klättrat tolv positioner, till sin bästa plats sedan 2004. Urban Löfqvist understryker att pressfrihets-indexet bör läsas med en nypa salt.

– Läget har inte förbättrats i Etiopien, tvärtom, men pressfriheten har försämrats i så många andra länder, säger han. Det är det som är faran med sådana här listor, det är ingen exakt vetenskap.

Vid insamlandet av fakta och statistik är det

flera saker man tar hänsyn till, som därefter poängsätts. Exempelvis ger mord på en jour-nalist fler ”straffpoäng” än misshandel. Detta kan bidra till en skev bild.

– Personligen tycker jag att indexet tenderar att ge övervikt på fysiska kränkningar, säger han. Ett mord i ett land väger mycket tyngre än till exempel mediekoncentration, medan konsekvenserna av mediekoncentration ofta inkräktar mer på yttrandefriheten.

Å andra sidan menar han att mediekoncen-tration – ägandet av media i ett fåtal händer – kan föra med sig en del positiva förändringar.

– Colombia är ett exempel, där följderna blev att många journalister fick bättre villkor. Korruptionen minskade och journalisterna kunde vara mer professionella istället för att ägna sig åt gråzonsjournalistik.

De åtta första platserna i pressfrihets-indexet innehas av europeiska länder, med Finland, Norge, Estland och Nederländerna i toppen.

Sverige, som året innan låg etta, kommer nu på tolfte plats i rankningen. Enligt Urban Löf-qvist har det mycket att göra med jämförelsen med andra länder.

Dubbelt så många journalister frihetsberövas världen över och Sverige rasar på pressfrihetslistan.– I Sverige är vi dåliga på att ta tillvara på vår yttrande-frihet och långtgående offentlighetsprincip, säger Urban Löfqvist, kanslichef på Reportrar utan gränser.

BÄST

17publik

Reportrar utan gränsers karta över pressfriheten i världen. Läs mer och se tidigare pressfrihetsindex på en.rsf.Grafik: Reportrar utan gränser

– Att vi tappat beror mycket på att andra länder rört sig framåt, säger han. Estland är ett exempel, där det registrerades väldigt få kränkningar av journalister under året. De har också en stor nätfrihet.

Förutom det är det bland annat FRA-lagen kombinerat med att det finns en del journa-lister som lever med en kraftig hotbild, som gjort att Sverige halkat ner på listan.

– Sverige är dåliga på att ta tillvara på vår yttrandefrihet och långtgående offentlighets-

princip. Vi är inte alltid så bra på yttrandefri-het som vi tror.

De tre sista platserna i listan innehas av Eritrea, Turkmenistan och Nordkorea, sam-ma som 2010. De länder med flest fängslade mediearbetare var Kina, Eritrea och Iran.

Utöver det höga antalet gripna under 2011, finns en rad ytterligare fall av journalister som fängslats under korta perioder eller på annan sätt blivit hindrade i sitt arbete. Nästan 2000

BÄST

journalister uppges ha blivit fysiskt attackerade eller hotade.

Som sagt ska inte Reportrar utan gränsers index fungera som en exakt uppdelning av hur det står till med pressfriheten i världen. Men den kan fungera som en påminnelse om att mediernas oberoende bara kan upprätthållas i starka demokratier.

Och att demokratin behöver mediernas fri-het.

Pressfrihetsindex

18 publikpublik

text: lISa JalakaS

IllUStratIon: lISa JalakaS

Hur fri är pres sen?

- En jämförelse mellan Sverige och Storbritannien.

I Sverige är pressfriheten större än i Storbritannien, och de inskränkande lagarna färre. Men större pressfrihet innebär inte nödvändigtvis friare journalistik.

– Det finns drag av självcensur och fehget i det svenska systemet, säger Britt Börjesson på Göte-borgs universitet.

Storbritannien

19publik

Vad journalister och andra skribenter får, kan och bör skriva skiljer sig åt över hela världen.

Sverige utmärker sig genom en stor och generös pressfrihet. En frihet som lägger an-svar på skribenterna och som i utbyte kräver att man håller sig till det etiskt accepterade och inte går för långt. Det som lagligen kan skrivas kanske inte alltid måste skrivas.

I Storbritannien är gränserna snävare. Skribenter där kan inte ta sig samma friheter, och måste ständigt förhålla sig till olika lagar och regleringar. Ofta försöker man tänja på gränserna och hitta sätt att ta sig runt det olagliga. Den som gör det otillåtna riskerar dyra böter.

Två system med olika konsekvenser på ländernas journalistik. För en svensk kan systemet här framstå som det bästa. Men det finns alltid en baksida och man kan vrida och vända på det pressetiska myntet i all oändlighet.

Pressetiken och press-friheten i Sverige respektive Storbritannien bottnar i olika historier och traditioner.

I Sverige infördes en nästan fullständig tryckfrihet år 1766 genom tryckfrihetsför-ordningen. Allt som inte är uttryckligen står som förbjudet i tryckfrihetsförordningen är tillåtet.

Och med den friheten följer ansvar. I Sverige diskuterade och debatterade man

genom åren kring huruvida pressetiken skulle lagregleras eller inte. Skulle man verk-

Hur fri är pres sen?

ligen få lov att skriva vad som helst?Publicistklubben bildades 1874 och dis-

kuterade pressetiska frågor som är aktuella än idag. För att undvika lagstiftningar som inskränkte den generösa pressfriheten utvecklade pressens organisationer ett själv-regleringssystem.

Genom diskussion och debatt ska skri-benter hålla sig inom de etiska ramarna.

Inte genom lagar. Så är det svenska självregleringssys-temet tänkt att fungera.

Britt Börjesson är univer-sitetsadjunkt på Göteborgs universitet. Hon har forskat inom medielagstiftning och etik och säger att det finns

en skillnad på hur debatten sett ut i respek-tive land.

– I Sverige har vi en stor frihet som har mejslats fram genom 150 års diskussion. Och det finns en slags konsensus att vi ska vara restriktiva med friheten och tänka på vad vi publicerar. I Storbritannien har man också haft den typen av diskussioner men man har även lagt mycket krut på att diskutera hur man tar sig runt de restriktioner som finns.

Fokus i diskussioner om journalistik har legat åt olika håll.

Medan journalisterna i Sverige utveck-lade ett system för pressetik som byggde på självreglering och frihet, skapades i Storbri-tannien ett motsvarande system med stor motvillighet.

1907 bildades National Union of Jour-nalists, NUJ, och på 30-talet började de att diskutera den fria pressens etiska ansvar. Tio år senare tillsattes en statlig kommission som skulle granska pressen. Kommissionen kom fram till att man borde bilda ett pressråd, och efter ytterligare påtryckningar och diskussio-ner bildades slutligen Press Council.

Britt Börjesson säger att det inte fanns samma samarbetsvilja i Storbritannien som i Sverige.

– I Storbritannien har man inte alls haft den konsensus och samarbetstradition som funnits i Sverige. Här har vi ett journalistför-bund och en utgivarorganisation. I Stor-britannien fanns det minst sju olika under någon period, som alla konkurrerade med varandra och hade olika synsätt. Och det är klart att om man aldrig är överens så kom-

Äktenskapet mellan Prinsessan Dianas och Prins Charles skapade rubriker i brittisk press.

Foto: Rick, Wikimedia Commons

” I Sverige finns det en slags konsensus att vi ska vara restriktiva med friheten och tänka på vad vi publicerar.

mer man aldrig fram heller.Hon säger att systemet för att reglera

pressetik i Storbritannien har byggts och krackelerat gång på gång sedan 50-talet. Det är ett mönster som ständigt upprepas. Pressorganisationer uppmanas att vårda pressetiken, och om de inte gör det hotar

parlamentet med hårdare lagstiftning.

På 80-talet, när relationsproblematiken i kungahuset skapade tillfällen för pressen att skriva spännande saker (prins Charles och prinsessan Diana gifte sig 1981), blossade debatten upp igen. Då tillsattes ännu en kommission och man hotade återigen med restriktioner, om inte pressen skärpte sig.

Press Council ombildades och blev Press Complaints Commission, och en ny ordfö-rande tillsattes. En motsvarighet till allmän-hetens pressombudsman i Sverige.

– Jag minns att jag träffade honom några månader efter att Press Complaints Commis-sion bildats, säger Britt Börjesson. Han sa att han var ganska hoppfull och att han trodde att det skulle kunna hålla ett år åtminstone (skratt)! Men det gjorde det inte. Efter ett halvår så harvade de i ett träsk igen där ingen lyssnade.

Nu har ännu en utredning påbörjats i Storbritannien, efter skandalen kring News of the World. Britt Börjesson tror att de återi-gen kommer att komma fram till samma sak. Att om inte pressen löser det här själva så får lagstiftaren ”hjälpa till” genom att skruva åt

lagarna ännu mer.Britt Börjesson säger att en del av proble-

met är att inte tillräckligt många lyssnar på Press Complaints Commission, eller bryr sig om vad de säger.

– Ett sådant här system bygger på att man faktiskt ska bli lite generad av att få kritik, och inte bara skita i det.

Hon säger att man i Storbritannien kalkyle-rat går över gränsen hela tiden, både till det lagliga och till det pressetiska. Man räknar på vad det kostar i böter och jämför med hur många tidningar man kommer att sälja. Och sedan går man över gränsen om det lönar sig.

– Och det är lite häftigt också med den som vågar säga det som är förbjudet. Det är attraktivt för en läsare.

Ur en pressfrihetsaspekt är det en ond cirkel. Tidningarna säljer mer om de skriver om det mest skandalösa och förbjudna. Men texter om det mest skandalösa och förbjudna skapar ett opinionsunderlag för ytterliga inskränkningar av pressens frihet. Britt Börjesson säger att det i Storbritannien finns ett stort folkligt stöd för strängare lagstift-ning just för att man ofta går så långt och så hårt åt enskilda människor. Att tidningarna

Britt Börjesson, universitetsadjunkt på Göteborgs uni-versitet, har forskat inom medielagstiftning och etik.

Foto: Göteborgs universitet

Foto: Mitch Melton, Wikimedia Commons

20 publikpublik

Lästips för den som vill veta mer:

Läs gärna JMG-studenterna Elin Hellström och Frida Jakobssons kandidatarbete från 2009, ”I allmänhetens in-tresse – en jämförande studie av elva svenska och brittiska morgontidningsjournalisters inställning till namn- och bildpublicering”.http://uppsatser.jmg.gu.se/uppsats/ju/Kandidatarbeten/KH09-11.pdf

På JMG:s hemsida finns även flera andra intressanta upp-satser att läsa. Gå in och ta en titt på uppsatser.jmg.gu.se.

bär sig åt så gör att det finns ett motiv att ta friheten ifrån dem.

Men inskränkningarna i friheten bidrar inte bara till att tidningar hindras från att gå för långt. Det bidrar också till att det finns större möjligheter att dölja sådant som fak-tiskt borde bli känt.

Tror du att man i Storbritannien har en an-nan syn på vad som är av allmänintresse och vad som är ren nyfikenhet?

– Jag tror inte att man skiljer på det över-huvudtaget. Man tycker att man har rätt till all information. Går man tillbaka till grun-den för ett demokratiskt samhälle så har man ju egentligen rätt att veta alla namn. Men i Sverige får vi ta reda på det själva. Det kan både du och jag göra om vi går till en dom-stol. Men vi tycker inte att det är nödvändigt att man offentliggör allting och gör det tillgängligt på ett enkelt sätt. Vi tycker ofta att själva fallet är intressantare än de som var inblandande. Och kan man hjälpa anhöriga till den inblandade genom att inte publicera det så kan man låta bli.

Men vi är jättekonstiga där. Det är vi som är konstiga i världens ögon.

Visst borde större frihet innebära

bättre journalistik? Det kan man tycka. Men möjligheten att

skriva allt innebär inte att man faktiskt gör det.

Britt Börjesson tycker att det i Sverige finns drag av självcensur och feghet.

– Det är nackdelarna med vårt system. Den totala friheten att berätta allt finns inte på så många ställen i världen. Den finns här. Men vi utnyttjar inte den. För om vi skulle ut-nyttja den fullt ut så skulle vi bli av med den. Och eftersom vi har möjligheten behöver vi heller inte utmana gränserna. Och då kan vi låta bli.

Hon säger att det finns ämnen som man i Sverige inte skriver om för att det blir obekvämt. Man drar sig för att skriva för att man är rädd att det ska bli komplicerat, att man ska trampa någon på tårna eller att det kan bli jobbigt.

– Det är klart att det finns en självcensur i det svenska systemet. Och den finns inte på samma sätt i Storbritannien. Där är det någon annan som står för censuren.

Där handlar det snarare om att vara kreativ och komma runt den.

Storbritannien

” Den totala friheten att berätta allt finns inte på så många ställen i världen. Den finns här. Men vi utnyttjar den inte.

21publik

To ”gag someone”betyder på svenska att sätta munkavel på någon. Och det är just det som sker när en, på talspråk kallad, ”gag order” utfärdas. Tidningarna måste hålla inne med nyheter, de tvingas hålla klaffen.

Att utfärda gag orders, eller ”publication injunction” som de egentligen heter, har blivit allt vanligare i Storbritannien.

Personer som av någon anledning inte vill att pressen ska skriva om dem kan ansöka om ett förbud hos den brittiska motsvarig-heten till tingsrätten. Om ansökan godkänns ”munkavlas” media och är förbjudna att skriva om personen tills förbudet har lyfts.

Gag orders användes länge för att skyd-da människor som riskerade att bli utsatta för hot och våld på grund av brott de begått, eller för att skydda landets säkerhet. En domstol kunde även i till exempel brottsmål hindra pressen från att skriva om fallet om domaren ansåg att jurymedlemmar skulle

kunna påverkas av mediernas rapportering och spekulationer.

Dessa anledningar ligger fortfarande bakom flera gag orders. Men den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, som införlivades i den brittiska lagstiftningen år 1998, skapade möjligheter för britterna att ansöka om gag orders på helt andra grunder. Det var artikel åtta i lagen som gjorde detta möjligt. ”Rätt till skydd för privat- och familjeliv.”

Nu hindras nyhetsorganisationer allt oftare från att avslöja identiteten på människor inblandade i rättsliga tvister, och ibland förbjuds de att ens rapportera att de blivit förbjudna att rapportera. Själva gag ordern i sig är hemlig.

Många tidningar väljer dock att publicera alla detaljer som inte uttryckligen förbjuds av gag ordern. Under ”The British privacy injunctions controversy“ förra året

Storbritannien

text: lISa JalakaS

IllUStratIon: lISa JalakaS

Munkavel på pressen

publicerade flera tabloidtidningar i London historier om anonyma kändisar. De publice-rade alla detaljer som inte var sekretessbe-lagda, och läsarna kunde på så sätt gissa vem den inblandade var. Detta ledde till Twitter-stormar och personen som ansökt om gag ordern fick sitt namn publicerat fler gånger än vad hen antagligen fått om gag ordern aldrig utfärdats.

Britt Börjesson, universitetsadjunkt på Gö-teborgs universitet, tror inte att man får en mer ansvarsfull journalist- eller twitterkultur genom att förbjuda.

– Är det något som förbjuds så blir det bara en sport att slingra sig runt, eller göra det på sitt eget sätt och kanske med en liten tvist.

Hon kan inte tänka sig att gag orders är något som skulle kunna införas i svensk lag.

– Det ligger enormt långt bort i Sverige. Det är nästan otänkbart. Det är 250 år sedan den makten fanns hos en myndighet här.

22 publik

Att en domstol skulle kunna förbjuda tidningar att skriva om ett visst ämne eller person är nästintill otänkbart i Sverige.

I Storbritannien sker det allt oftare.

SÅHÄR KAN

DET GÅ TILL

NÄR EN ”GAG

ORDER”

24 publikpublik

Internets öppenhet har förändrat jour-nalistiken totalt. Detta menar ”orma-noff” moderator på internetforumet

Flashback.– Man behöver inte längre vara en auk-

toritet eller gå igenom en redaktion för att nå ut med information. Alla har möjlighet att själva bidra med egna texter och åsikter, säger han.

Men öppen-heten har i vissa fall kritiserats för att vara för till-låtande. Exempel där brottsmiss-tänktas namn och bild publiceras långt innan brott kan styrkas förekommer.

– Utgångspunkten är att det råder ytt-randefrihet på forumet. Endast de inläggen som bryter mot reglerna eller stör diskussio-nen raderas, säger han.

”Ormanoffs” uppgift som moderator är att städa upp bland inläggen och se till att diskussionen håller sig på en relevant nivå.

– Jag bedömer ifall ett inlägg tillför något. Det kravet är lågt ställt. Ett inlägg som ver-kar vara idiotiskt till en början kan längre fram i diskussionen bli viktig, säger han

Att det existerar en moralisk problematik kopplat till frågan om eventuella namn- och bildpubliceringar håller ”ormanoff” med om. Dock menar han att det eventu-

ella allmänintresset i de flesta fallen överväger den moraliska och etiska aspekten i sådana av-vägningar.

– Vid mycket grova brott har jag inget emot att en persons hela liv läggs ut till allmän be-

skådan. Det viktiga för mig är att det finns ett allmänintresse, säger han.

Jan Strid, universitetslektor och forskare på medieetik och medialagar på Gö-teborgs universitet, menar att det egentligen inte behöver vara så stora skillnader mellan de olika mediernas policys i frågan.

– All journalistisk verksamhet i Sverige

skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen förutsatt att de har en ansvarig utgivare. Den ansvariga utgivaren beslutar då om det finns skä-lig grund – tillräckligt nyhetsvärde eller relevans och sanning – för att publicera en brottsmisstänkts namn och bild i en tid-ning, säger han,

– Även om personen i fråga, vars namn som publicerades, i slutändan visar sig vara oskyldig behöver inte det inte betyda att publikationen från början var fel. Inte om det från början fanns relevant anledning till misstanken.

Jan Strid menar att upprätthållandet av lagarna och regelverket i slutändan utmynnar i fråga om definitioner.

– För att kunna skyddas av lagarna så krävs det ett utgivningsbevis. Det får man genom att bedriva journalistik. Det i sig är en fråga om definition och är inte speci-ficerad någonstans. Det är upp till Radio och TV-verket att behandla varje enskild ansökan, säger han.

Enligt Jan Strid väljer tidningarna idag

Namnpublicering

text och foto: rUfUS ollberg Jägemar

Namn- och bildpublikationer av brottsmisstänkta i media är kontroversiellt. Debatten har aktualiserats ytterligare i och med lättillgängligheten till information via nätet. Dock behö-ver skillnaden i publiceringspolicyn mellan de olika typerna av medier inte nödvändigtvis vara så självklar.

– Restriktiviteten är i de flesta fallen självvald, säger medie-forskaren Jan Strid.

Pressar för fria re namnpublicering

” Jag bedömer ifall ett inlägg tillför något. Det kravet är lågt ställt.

25publik

” I många fall kan tidningarna publicera mycket mer än vad de i själva verket gör.

Jan Strid tror att media i framtiden kommer gå mot fler namn- och bildpubliceringar.

själva att anamma en restriktiv policy kring namn och bildpublikationer. Detta på grund av omtanken på deras eget rykte.

– I många fall kan tidningarna publicera mycket mer än vad de i själva verket gör. Så gör de för att de själva vill bibehålla läsarnas förtroende. Ett förtroende som fallerar om eventuella publikationer av namn och bild i slutändan visar sig vara osanna.

Jan Strid tror att de flesta tidningarna kommer att börja gå emot en mer lösare publikationspolicy. Detta bland annat på grund av lättillgängligheten till informa-tion.

– Man ser redan att kvällstidningarna har börjat följa efter med liknande publikationer som till exempel Flashback. Jag tror även att många morgontidningar kommer att göra det. Däremot tror jag också att det i fram-tiden kommer att finnas tidningar som går motsatt håll. Alla konsumenter vill faktiskt inte ha den här typen av nyheter.

Pressar för fria re namnpublicering

Den femtonde mars firade Ungern sin nationaldag. Hundratusentals ungrare demonstrerade såväl för, som mot, regeringen och premiärminister Viktor Orbán. Det som splittrar folket är regeringens omfattande lagändringar, där bland annat medielagen skärpts.

text: SUSanna németh

Ungern

Ny medielag splittrar Ungern

26 publikpublik

Radiokanel Klubrádió är en oppositionell radiokanal i Ungern som fått sitt sändning-stillstånd indraget och tvingats upphöra med sin verksamhet. Arne König, ord-förande i European Federation of Journal-ists, tror att det är en strategi från regerin-gens sida att stänga ner radiokanaler som diskuterar samhällsfrågor. Foto: Susanna Neméth

Ny medielag splittrar Ungern

27publik

den anses kunna ”avslöja eller förhindra en kriminell handling”.

Detta är ett mycket snävare begrepp av källskydd än vad de flesta EU-länder har. Sammantaget ansåg man att lagen i sin hel-het är ett allvarligt hot mot medias mångfald och möjligheten att spela den viktiga rollen som allmänhetens vakthund.

Man ska dock tillägga att lagen inte enbart har mött motstånd. En del ungrare menar att media i Ungern varit för vänster-vriden tidigare, som ett resultat av femtio års kommunism i landet. Traditionellt sett har flertalet medier haft koppling till det socialdemokratiska partiet. Medielagen bör därför ses i sitt sammanhang, tycker de som sympatiserar med lagen.

György Ocskó är internationell juridisk rådgivare på medierådet NMHH. Han tycker att kritiken är överdriven.

− Den är för bred och inte alltid konkret. Det har blivit en politisk sakfråga snarare än en yrkesmässig, säger han.

Och från regeringens sida anser man ha skapat en medielag efter europeisk modell. Detta håller inte Arne König på EFJ med om.

– Detta är en snedvridning av verkligheten, menar han.

Han hänvisar till en rapport som regering-en publicerade tidigare i år. Där tog man upp övriga EU-länders medielagstiftningar och ville därigenom visa att Ungerns lagstiftning stod i jämförelse med dem. Denna rapport har dock följts av en granskning från Center for Media and Communication Studies i Budapest. Enligt den undersökningen har re-geringens jämförelser med andra EU-länder ingen förankring i verkligheten.

Regeringens skärpta mediepolitik ledde till

28 publikpublik

– Yttrandefriheten är en del av andra friheter och rättigheter som inskränks i det auktori-tära samhälle som regeringen skapar, säger Arne König.

Han är ordförande i European Federation of Journalists (EFJ), Europas största intres-seorganisation för journalisters rättigheter. Arne König har flera gånger öppet kritiserat Ungerns medielag som han anser möjliggör för regeringen att kontrollera media.

Vid parlamentsvalet för två år sedan fick Viktor Orbáns högerparti Fidesz två tredje-delars majoritet i riksdagen. Därigenom har regeringen kunnat genomföra långtgående förändringar i konstitutionen. Förutom detta har man skärpt medielagen som trädde i kraft i januari 2011.

Med den nya lagen instiftades också ett medieråd, National Media and Infocommu-nications Authority (NMHH). Detta råd ska granska media och kan utdöma höga böter till journalister som inte rapporterar i enlig-het med lagen. Medierådet har också makten över sändningstillstånden av kommersiell ra-dio och TV. Eftersom medlemmarna i rådet har utsetts av regeringen anses regeringen därmed kunna ha en indirekt kontroll över media.

I november förra året besökte en delega-tion med representanter från ett flertal intresseorganisationer Budapest. Man hade diskussioner tillsammans med ordförande för NMHH och Ungerns kommunikations-minister. I rapporten som följde konstaterade delegationen att Ungerns medielag inte är förenlig med europeisk standard. Den har medverkat till ett kyligare medieklimat som stärkt självcensuren inom media. Dessutom kan journalister krävas att uppge källan om

” Yttrandefriheten är en del av andra

friheter och rättigheter som inskränks i det auktoritära samhälle

som regeringen skapar.

Arne König, ordförande i EFJ.Foto: Mikael Sjöberg

flera protester och demonstrationer under förra året. I december rapporterades det om hungerstrejker bland journalister och att flera journalister fick lämna sina jobb när de öppet kritiserade lagen. Ungerns största dagstidning Népszabadság markerade den nya lagen med att på förstasidan skriva ”Pressfriheten är avskaffad i Ungern” på 23 språk.

Men det är inte bara inom landet röster höjts. Förutom intresseorganisationer har även EU vänt sig till Ungern med kritik. I mars 2011 krävde Europaparlamentet att Ungern vidtar åtgärder för att ändra medie-lagarna för att möta europeisk standard för yttrandefriheten.

Även EU-kommissionen har varnat för att yttrande- och pressfriheten hotas med den nya lagen och har lagt fram krav på Ungern

att anpassa sig till EU-normerna. Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malm-

ström skriver i ett mejl till Publik att det fanns flera ur demokratisynpunkt tvivelak-tiga punkter i medielagen. Efter kritik från EU-kommissionen ändrade Ungern lagen på några betydande punkter. Men sedan

dess har både kommissionen och Europaparlamentet haft ögonen på både medieut-vecklingen i landet och den politiska utvecklingen mer allmänt. Hon tycker det finns en självklar fara om ett land går mot att inskränka friheten för medier.

”Media måste ju vara en helt integrerad del av ett demokratiskt samhälle”, skriver hon i mejlet.

György Ocskó på NMHH håller dock inte med om att medierådet skulle inskränka press- och yttrandefriheten i landet.− Om någon har utsatts för en sanktion från NMHH som han eller hon tycker är oberät-tigad, så kan personen vända sig till domstol, som får titta på fallet. Vi värnar alltid om yttrandefriheten och mångfalden, säger György Ocskó.

Han påpekar att de sedan lagen infördes inte har utfärdat någon sanktion mot någon journalist.

− Vi har hela tiden sagt att vår vardagliga praxis skulle bevisa att kritikerna överrea-gerat.

Arne König på EFJ tycker däremot att ytt-rande- och pressfriheten hotas med en sådan här lagstiftning och ett medieråd. Men han har ännu inte sett några mätningar på hur det har påverkat landets medieklimat.

29publik

” Vi har hela tiden sagt att vår vardagliga

praxis skulle bevisa att kritikerna överreagerat.

Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström.Foto: Wikimedia Commons, Johannes Jansson

− Men jag har kollegor som vittnar om att självcensuren sprider sig. Folk blir rädda om sina jobb, säger han.

Han kritiserar också starkt att en av de få oppositionella radiokanalerna, Klubrádió (se stor bild), inte fått förlängt sändningstillstånd och nu kan tvingas upphöra. Han menar att det är en uppenbar strategi från regering-ens sida att stänga ned en radiokanal som diskuterar samhällsfrågor. Nu är de flesta kommersiella radiokanaler musikkanaler.

− Det är ett oerhört stort problem att mångfaldsdiskussionen i samhället minskar. Kritiska journalister kommer inte att få jobb, säger Arne König.

På nationaldagen för två veckor sedan höll premiärminister Viktor Orbán ett tal med vass kritik riktad mot EU och dess behand-ling av landet.

− Ungern är ingen koloni, utropade han och möttes av jubel från sina anhängare.

Det återstår ännu att se om man kan enas om mediefrågan i Ungern.

György Ocskó, juridisk rådgivare på NMHH.Foto: Privat

30 publikpublik

Demokratin backar i SydafrikaSkydda information som kan skada nationen, säger ANC. Fara för yttrandefriheten, hävdar kritiker. Förra året röstade Sydafri-kas parlament igenom ett kontroversiellt lagförslag till skydd för statlig information.

– Är man så rädd för det fria ordet är man rädd att bli gran-skad, säger Ulrika Knutson, ordförande i Publicistklubben.

Sydafrika

31publik

När African National Congress, ANC, kom till makten i Sydaf-rika 1994 var målet att ena landet

efter apartheidtiden. Bland annat stärktes yttrande- och pressfriheten. Men nu hörs allt fler protester mot regeringspartiet. I och med ett aktuellt lagföslag menar kritikerna att ANC begränsar utrymmet för grävande journalister och whistleblowers.

The Protection of State Information Bill röstades den 22 november igenom i National Assembly, där ANC har majoritet. Nästa steg är en omröstning i parlamentets första kammare, National Council of Provinces. En särskilt utsedd kommitté har hållit offentliga utfrågningar runtom i Sydafrikas provinser.

Murray Hunter, nationell koordinator för The Right2Know Campaign, hävdar att utfrågningarna inte gått rätt till. Protestkam-panjen, som samlar cirka 400 medborgaror-ganisationer och 16 000 enskilda medlem-mar, har fått in vittnesmål om att utsända från regeringen ska ha tystat eller hotat kritiska mötesdeltagare.

”Statliga medel har använts för att skicka busslaster med partimedlemmar till mötena, medan allmänheten stängts ute”, skriver Murray i ett mejl.

Invändningarna mot förslaget handlar bland annat om att otillåten hantering av

” De riskerar långa fängelsestraff om de fortsätter att sköta sitt jobb så som de har gjort förut.

text: carolIne WIdenheIm

Demokratin backar i Sydafrika

hemligstämplat material kriminaliseras. Innehav av hemlig information kan straffas med till upp till 10 års fängelse, och vid publicering kan straffet bli upp till 25 år. Även en person som hjälpt, instruerat el-ler uppmuntrat någon till att komma över hemligtstämplat material kan dömas enligt samma straffskala.

Lars-Gunnar Erlandsson, styrelsemed-lem i Reportrar utan gränser och tidigare utrikeskorrespondent för Sveriges Radio, var på ett seminarium i Kapstaden i september förra året.

– Förslaget fick väldig kritik där. Framför

allt var det många som var förvånade, säger han. Sydafrika har setts som en förebild i Afrika när det gäller yttrandefrihet, så att de kommer med ett sådant här förslag ses som flera steg bakåt.

Både Lars-Gunnar Erlandsson Reportrar utan gränser ser mycket allvarligt på den bild man fick av sydafrikanska journalisters abetsvillkor.

– De riskerar långa fängelsestraff om de fortsätter att sköta sitt jobb så som de har gjort förut, säger han.

En känslig fråga i Sydafrika, där apartheid-regimens övergrepp ligger färskt i minnet. Onsdagen den 19 oktober 1977 förbjöds

32 publikpublik

ett stort antal medborgarrättsrörelser att verka i landet, däribland två tidningar som var kopplade till kampen mot apartheid: The World och The Weekend World. Dagen kallas Black Wednesday, och sedan regimen föll har man firat pressfrihetens dag den 19 oktober. Den 22 november döptes av protestgrupper till Black Tuesday, och stora demonstrationer hölls runtom i landet.

Lagförlaget har reviderats efter den första vågen av protester. Bland annat tog man bort möjligheten att skydda rent kommersiell information. Däremot bortsåg man från oppositionsgruppernas förslag på en klausul om undantag för information som ligger i allmänhetens intresse.

Efter omröstningen den 22 november meddelade Reportrar utan gränser att man var ”djupt besvikna och mycket oroade” över resultatet. ”Även om det är förståeligt att man vill hemligstämpla känsliga dokument, måste processen vara tydligt definierad och begrän-sad, och bör inte hota informationsfriheten eller journalisters frihet”, skrev organisatio-nen i ett pressmeddelande.ANC har tappat mark bland ett flertal inflytelserika personer under de senaste åren. Ärkebiskop Desmond Tutu, känd för sitt en-gagemang för mänskliga rättigheter gick hårt åt partiet vid presskonferens i oktober förra året. Anledningen var att Dalai Lama nekats inresetillstånd för att delta i firandet av Tutus 80-årsdag, dit flera mottagare av Nobels fredpris bjudits in för att föreläsa.

”Vår regering är värre än apartheidreger-

ingen” sade Desmond Tutu på presskon-ferensen. ”Under apar-theidreger-ingen kunde du åtminstone förvänta dig sådant här.”

Ärkebiskopen vädjade till National As-semblys ledamöter att rösta emot de nya sekretesslagarna, enligt BBC. Han har sagt att ”det är förolämpande för alla sydafrika-ner att ombes svälja en lagstiftning som kan användas för att kriminalisera whistleblowers

och grävande journalister… och som gör att staten bara svarar inför staten.”

Härvan kring Sydafrika

militära upprustning i slutet av 90-talet, där även svenska SAAB var inblandat, har solkat ANC:s rykte. Dessutom dömdes Schabir Shaik, president Jacob Zumas före detta ekonomiska rådgivare, 2005 till 15 års fäng-else för sin inblandning i en mutaffär. Zuma friades från anklagelser.

Sydafrika

Protection of State Information Act

Lagförslagets första version skulle ha gått upp till omröstning i mitten av september 2011. På grund av kraftiga protester ströks vissa delar.

Den 22 november röstades förslaget igenom i National Assembly. I maj förmodas National Council of Provinces rösta om förslaget.

Det skulle bli straffbart att ha hemligstämplat material i sin ägo, att vidarebefordra det och att publicera det, om man vet eller rimligen borde veta att det är hemligstämplat.

Lagförslaget befaras försvåra arbetet för grävande journalister, och för att försämra skyd-det för whistleblowers.

Bland kritikerna finns nobelpristagaren Nadine Gordimer, Desmond Tutu, South African National Editors Forum (SANEF) och Nelson Mandela Foundation. En koalition av organisa-tioner har samlats under protestkampanjen Right2Know.

För att markera likheterna mellan ANC:s agerande och apartheidregimen döpte protestorganisationer den 22 november till Black Tuesday. Foto: Michael Francis/Wiki Commons

15publik

Sydafrikas president Jacob Zuma. Foto: Matthew Jordaan/Wiki Commons

Samma dag som National Assembly röstade om lagförslaget gick Mac Maharaj, Zumas talesperson, till attack mot tidningen Mail&Guardian. Maharaj anklagades för mut-brott 2003, men dömdes aldrig. Tidningen sade sig ha bevis för han ljugit i förhören, men att man inte kunde publicera hela historien på grund av hot om rättsliga åtgärder. Maharaj svarade med att stämma de två ansvariga journalisterna på Mail&Guardian, Sam Sole och Stefaans Brümmer, för att ha svärtat ner hans rykte med grundlösa anklagelser.

Om sekretesslagarna godkänns skulle information om muthärvorna kunna hem-ligstämplas, och att inneha dessa hemliga dokument eller att avslöja något av innehål-let skulle bli straffbart. Allt för att skydda nationens intressen.

Ulrika Knutson anser att situationen är allvarlig, och menar att det som händer i Sydafrika inte bör ses som en isolerad händelse.

– Man kan jämföra med Ungern, där yttrandefriheten försämrades drastiskt i och med den nya medielagen, säger hon.

– Samtidigt har vi sett små försämringar i till exempel Frankrike, Italien, Storbritan-nien och i viss mån även Sverige. Generellt finns det anledning till höjd beredskap i de här frågorna.

Dag Hammarsköldsstiftelsens kansliord-förande Henning Melber drar kopplingar till andra länder som frigjort sig från en kolonialmakt. I till exempel Angola, Moçam-bique och Namibia har frihetsrörelser gått ett liknande öde till mötes.

– Risken är stor att revolutionära rörelser

mer eller mindre öppet tar med sin retorik – om du inte är med oss är du emot oss – när de kommer till makten.

Henning Melber har under flera år regel-bundet besökt universitetet i Pretoria som gästforskare, och är förvånad och besviken över ANC:s utveckling. Många av lagförsla-gets kritiker har tidigare stött regeringspar-tiet, vilken Melber ser som ett tydligt tecken på att ANC rör sig i fel riktning.

En positiv aspekt av lagförslaget är den livliga debatt det har väckt. Både organisatio-ner, medier och civila aktivister har engage-rat sig i protesterna. Enligt Henning Melber finns en lärdom att ta med sig.

– Kampen för demokrati måste fortgå varje dag, säger han. Vem som helst kan bli kor-rumperad av makten.

SydafrikaOfficiellt namn: Republiken SydafrikaYta: 1 221 037 km2 (2010)Antal invånare: 49 962 243 (2010)Huvudstad: Pretoria (regeringen), Kapstaden (parlamentet), Bloemfontein (högsta domstolen)Statsskick: Republik. I parlamentet finns två kamrar, National Assembly med 400 ledamöter (väljs proportionellt), och National Council of Provinces med 90 säten (delas av representanter från landets tio provinser).Statschef: Jacob ZumaRegeringschef: Jacob ZumaBNP per invånare (amerikanska dollar): 7 101 (2010) Källa: Landguiden

Sydafrika

34 publikpublik

” Generellt finns det anledning till höjd beredskap i de här frågorna.

35publik

Kommittén, som tillsattes år 2003 av den förra regeringen, har idogt jobbat på ett nytt grundlagsförslag de senaste åren.

I oktober 2010 kom ett delbetänkande på över 400 sidor, där tre olika modeller för en ny grundlag presenterades. Tanken var att se om det gick att skriva en ny så kallad ”tekni-koberoende yttrandefrihetsgrundlag”.

I vår nuvarande grundlag Tryckfrihets-förordningen (TF) är skyddet fokuserat på tryckta medier, eftersom den skrevs redan 1776. Sedan dess har en hel del hänt inom teknisk utveckling, och inte minst under de senaste tjugo åren i och med internets framfart. Man ville därför se om det skulle vara möjligt att innefatta andra medier i grundlagen.

Nils Funcke kallar det dock en ”fullstän-dig omöjlighet”. Han förklarar att om, som betänkandet föreslog, en ensam utgivare till exempelvis skulle ansvara för en konstutställ-ning eller en teaterpjäs, kan ju den personen omöjligen kunna kontrollera allt som sägs från scenen. Och publikationer på nätet innefattas faktiskt av yttrandefrihetsgrund-

lagen (YGL) som togs i bruk 1992. Det som inte innefattas är bloggar och andra sociala forum på nätet, men om man vill ha grund-lagsskydd för dessa platser kan man köpa ett utgivningsbevis som idag kostar 2000 kr.

Tanken att ersätta en - visserligen över 200 år gammal men trots allt fungerande grundlag med en ny, fick även många kända publicister och jour-nalister att gå i taket och debatten har gått het på ledar- och kultursidorna de senaste åren. Många har hävdat att ett ”teknikobero-ende” skulle kunna leda till inskränkningar i yttrandefriheten. Men på ett internt möte häromdagen beslutades att alla tidigare förslag skulle skrotas.

– Jag skulle inte säga att vi slänger arbetet i papperskorgen, men vi kan säga att vi ställer in det i hyllan, säger Nils Funcke.

Det blir ingen ny yttrandefrihetsgrundlag. Däremot kommer den nuvarande att fräschas upp och modifieras en smula. Det menar Nils Funcke, sekreterare för den parlamentariskt tillsatta yttrandefrihets-

Nils Funcke, som är journalist i botten, men även kallar sig för amatörjurist, säger sig vara glad över beslutet. Kommittén har nu till den 23 augusti på sig att komma med ett nytt förslag till regeringen. De ska försöka

fräscha upp den befintliga Tryckfri-hetsförordningen, som inte bara är den äldsta yttrandefrihetsgrundlagen i världen, utan även den längsta. 17 400 ord lång att jämföra med USA:s 45 och Norges 166.

– Språket behöver ses över. Vi vill göra det mer aptitligt så att säga, säger Nils Funcke.

Efter den 23 augusti kommer slutbetän-kandet gå ut på remissrunda och myndig-heter och andra organisationer får säga sin mening om saken. Därefter, när lagrådet granskat förslaget, kan regeringen besluta om de vill lägga fram en proposition till riksda-gen att rösta om.

” Språket behöver ses över. Vi vill

göra det mer aptitligt...

text: elIna haImI

INGEN NY YTTRANDEFRIHETSGRUNDLAG

Kort fakta om grundlagar

Grundlagsbeslut – För en ändring krävs två likalydande riksdagsbeslut med val emellan.

TF – Som första land i världen garanterade Sverige yttran-defriheten genom Tryckfrihetsförordningen år 1766. Statlig censur förbjöds.

YGL – Yttrandefrihetsgrundlagen tillkom år 1991 och täcker alla nya medier, så länge någon är ansvarig utgivare för innehållet.

Lagar

Nils Funcke. Foto: Arild Vågen/Wiki Commons

På den senaste tiden så har det skrivits mycket om ACTA. Man har sett stora demonstrationer i media och folk har protesterat öppet på gatorna. Men vad är

det egentligen de har protesterat mot?Enligt kritikerna är avtalet ett hot mot

medborgares frihet och rättigheter. Ett genomförande av avtalet anses ge staten, po-lisen och tullen för stora befogenheter. Vi alla minns väl FRA-debatten? ACTA är främst utformat för att skydda varumärken och rik-tat mot att stävja och motverka piratkopie-ring av varor. Konflikter kring varumärkens tillhörigheter ska motverkas och regelverket ska stärkas och redas ut. Avtalet innefattar även digitala varumärken, och sägs därige-nom motverka piratkopiering via internet.

Kritiker menar att avtalet bland annat ger tullen incitament för att kontrollera bagage i en större utsträckning än tidigare. Till exempel att börja gå igenom mp3-spelare och laptops i sökande efter kopierad musik och film. Avtalet sägs också cementera IPRED-lagen genom att ha skrivelser i sig som gör det svårt för Sverige att eventuellt riva upp IPRED om ACTA ratificeras i EU-parlamentet och godkänns i riksdagen. Avtalet sägs också drabba sydländer hårt då

text: rUfUS ollberg Jägemar

foto: mattIaS bolIn

Många skulle mena att ACTA inskränker på medborgarnas rättigheter. Tyvärr så enkelt är det inte, inte ens om man sätter sig in i frågan. ACTA:s innebörd är svår att konkretisera. Det är det som är dess problem. Men också dess styrka.

frågan kring ägandeskap och rätten till mediciner blir svår. Konflikterna kring AIDS-medicin och TRIPS-avtalen innan Doha-deklarationen kan vara en god liknelse.

Avtalet, som officiellt heter Anti-Counterfeiting Trade Agreement, har i många fall liknats med USA:s SOPA- och PIPA-lagar som var aktuella i slutet av 2011. Tidigt diskuterades det till exempel i att innefatta punkter i ACTA liknande SOPA:s skrivelser om internetleve-rantörers ansvar över användarnas internetbruk. Direkt konkreta punkter angående just den frågan uteslöts dock i det slutgiltiga ACTA-avtalet.

Även om avtalet har diskuterats länge är det ingen nyhet. Avtalet har förhandlats fram under en lång tid. Ja, faktiskt under flera års tid. Och detta bakom stängda dörrar. Avtalet blev först uppmärksammat år 2008 tack vare Wikileaks läckning av delar av materialet.

På grund av att avtalet i grund och botten är ett multilateralt handels-avtal har det inte funnits några krav på förhandlingstransparens. Sådana

typer av avtal ligger inte under Sveriges offentlighetsprincip.

Avtalets innehåll har sen förhandling-ens start föränd-rats. Denna förändring beror mycket på den hårda kritik som avtalet fick efter Wikileaks publicering.

Kritiken hand-lade främst om avtalets innehåll, men också om den bristande transparensen som förhandlingar-na hade haft.

Krönika ”VAD INNEBÄR EGENTLIG EN ACTA-AVTALET?”

36 publikpublik

Officiella publikationer gjordes under 2010 och den slutgiltiga utformningen av avtalet offentliggjordes under slutet av 2010. Nu i januari 2012 skrevs avtalet symboliskt på av 22 EU-medlemsländer däribland Sverige. Dock måste avtalet ratificeras av EU-parlamentet och därefter av varje enskilt lands parlament innan det kan träda i kraft i de specifika länderna.

Vad innebär då egentligen avtalet som skapat sån stor rabalder? Den frågan är ytterst svår att svara på. Till och med för experterna.

Även om avtalet nu är offentligt så har få länder valt att uttala sig om innehållet. Det är bland annat denna typ av vad kritikerna kallar ”odemokratiskt hemlighetsmakeri” som har skapat motsättningar.

När denna artikel till en början utfor-mades inplanerades det en rad intervjuer med bland annat rättsvetare, immateri-

alforskare, yttrandefrihetsforskare, statsvetare och Piratpartister. Tyvärr

sa alla att de inte konkret hade satt sig in i ACTA-avtalet. Deras

uttalanden skulle i största mån antingen bli kvalificerade gissningar eller principiella åsikter. Johan Axham är dok-

”Enligt kritikerna är avtalet ett hot mot medborgares frihet och rättigheter.

”VAD INNEBÄR EGENTLIG EN ACTA-AVTALET?”

torand i immaterialrätt och var regeringskans-liets ämnessakkunnige under delar av avtalets förhandlingar. Inte heller hans uttalanden i Stockholms universitets juridiska institu-tions nyhetsbrev; Juridicum (nummer 2, 2010), klargör eller belyser ACTA:s egentliga innebörd. ”Förhandlingar om frihandelsavtal är normalt i stort sett alltid slutna. Om det vore full transparens skulle parterna inte våga vara öppna mot varandra.”, säger Johan till Juridicum.

I och med experternas oförmåga att uttala sig om ACTA blev denna artikel en krönika i slutändan. Deras kvalificerande gissningar och principiella åsikter kunde likväl bli mina kvalificerande gissningar och principiella gissningar.

När jag själv satte mig in i det 25 sidor långa avtalet så gick det upp för mig att avtalet är väldigt ospecifikt. Likt FN:s många resolutioner så är skrivelserna diffusa och brett syftande. Mycket av bestämmandet om lagarna och aktionerna som bör genomföras för att upprätthålla avtalets innehåll överläm-nas till länderna själva att besluta över. Det är här kritiken kring cementerandet av IPRED kommer in. En del av IPRED sägs kunna gå in under delar av ACTA och därför förank-ras. Nya lagar behöver nödvändigtvis inte

etableras utan kan snarare omformas. Sveriges förhållningssätt till Barnkonventionen kan vara en bra liknelse.

Johan Axham säger till Juridicum att an-ledningen till att skrivelser i avtal som dessa är ospecifika beror på länders oförmåga att komma till en rådande konsensus. Det är enligt honom också därför ACTA inte har gått igenom FN:s organ WIPO (World Intellec-tual Property Organization) som avtal som dessa vanligtvis gör. Forumets många olika typer av stater har på senare tid haft svårt att komma överens om några genomgripande avtal. Länder med starkt växande ekonomi har i vissa fall förespråkat tänjda regler för patent då det kan ha stärkt deras inhemska ekonomi. Produkter blir billigare att producera om man slipper betala avgifter till patentägaren.Det man i framtiden kan säga om ACTA är att det är ytterst svårt att egentligen säga vad avtalet kommer att innebära. Man skulle absolut kunna säga att avtalet i slutändan kommer att inskränka på de medborgerliga rättigheterna i och med skrivelser som;

“Each Party shall adopt or maintain pro-cedures with respect to import and export shipments under which its customs authorities may act upon their own initiative to suspend the release of suspect goods.”

37publik

38 publikpublik

Foto: Tomasz Sienicki/Wiki Commons

Foto: Pałac Prezydencki/Wiki Commons

Foto: Martin Schmitt/Wiki Commons

“Each Party shall provide for criminal procedures and penalties to be applied at least in cases of willful trademark counterfeiting or copyright or related rights piracy on a commer-cial scale.”

“Each Party shall promote collection and analysis of statistical data and other relevant information concerning infringements of intel-lectual property rights as well as collection of information on best practices to prevent and combat those infringements.”

Per automatik sker det dock inte. Det är bero-ende på hur de olika staterna och dess regering-ar väljer att tolka avtalet och dess genomföran-de. Dock är protesterna och demonstrationerna helt i sin ordning vad det gällande kritiken om avtalets offentlighet. I och med att ACTA till skillnad från ”föregångare” är mer omfattande och gränsöverskridande på vad som egentligen är varumärken och regler kring användares ansvar, rör den medborgare på ett helt annat sätt än tidigare. Det i sin tur har skapat en helt ny situation där medborgerlig interaktion under avtalets förhandlingsfas bör ha förespråkats.

Externa påtryckningar lyckades i slutän-dan att skrota SOPA och PIPA i USA, åtmins-tone temporärt. Det man kan hoppas på är att oavsett om ACTA klubbas igenom i EU och i riksdagen behöver det inte de facto inne-bära direkta inskränkningar. Resultatet kan i slutändan mycket väl påverkas av medialt tryck och folkliga motsättningar. Oavsett om avtalet i sig må vara byggd på en naiv samhällsbild och påverkat av företagslobbyister är det fortfarande i slutändan våra folkvalda som ska ta beslut om det. Både i EU-parlamentet och i riksdagen. Åberopa därför dina medborgerliga rättigheter och ta kontakt med dina folkvalda och försök påverka din framtid. Det är därför de sitter där de sitter.

w

39publik

Hur ser du på yttrandefriheten i Sverige idag?Den är helt klart begränsad. Det ser man ju bara på domen mot mig. Man kan säga att man har yttrandefrihet så länge man yttrar rätt saker eller så länge man inte skämtar om andra raser, då är det kört. Då blir det hets mot folkgrupp.

Är det möjligt att förena yttran-defrihet med en lag som hets mot folkgrupp?Nej, det går inte. Blir man fälld om man sät-ter upp en affisch är det ingen yttrandefri-het. Själva hetsen kan man komma åt ändå. Slår du någon är det redan förbjudet. Jag förstår inte varför hets mot folkgrupp finns, den är bara begränsande.

Men varför är möjligheten att säga vad man vill så viktig?För att man skall kunna protestera mot sa-ker man inte tycker om. Folk måste kunna säga vad de vill. Konsten blir ganska tråkig om samhället eller staten skall bestämma vad som skall visas. Då blir det som tredje riket ungefär.

Vad var tanken bakom att sätta upp

text: JonaS partheen

foto: prIvat

HALLÅ DÄR!

dina affischer?Det var en reaktion på att Afrosvenskarnas riksförbund anmäler precis allt de inte gillar. (Anmälde Hallands nation i Lund efter en maskerad när några klädde ut sig till svarta slavar, vilket sen inspirerade Dan Park till sin affisch, red anm.). Kvarteret ”neger” har blivit tvunget att byta namn, man får inte säga negerboll och Astrid Lindgrens ”negerkung” vill de få bort.

Vilken reaktion hade du önskat på din affisch?Att människor hade sagt att ungdomarna skulle få ha haft sin maskerad i fred. Att det inte var någon ”big deal”. Men samtidigt anmäler Afrosvenskarnas riksförbund det helt medvetet. De vill ha uppmärksamhet, annars får de inga bidrag från staten. Det var perfekt att jag gjorde en affisch så att de kan fortsätta anmäla.

Ordförande i Afrosvenskarnas riksförbund har känt sig kränkt av dina affischer, hur tänker du kring det?Det är hans grej att känna sig kränkt. Han är med i Afrosvenskarnas riksförbund och de lever på att känna sig kränkta. Samtidigt,

kränkt? Jag kan känna mig kränkt men kan inte gå runt och anmäla saker för det. Man blir alltid kränkt för någonting.

Kan du inte känna någon ånger när en annan människa känner obehag?Nej. Jag skulle göra om det. Självcensur kan man inte hålla på med. Det är också en risk med domen mot mig. När jag blir fälld för en sådan här grej kanske andra inte vågar göra likadant. Det blir självcensur och då går det utför.

Vilka inskränkningar i yttrande-friheten borde finnas?Inga (inskränkningar) är ok. Jag menar att våld och handlingar redan är förbjudna. Däremot kan inte bilder och texter skada direkt så de skall inte inskränkas. Det är samma sak med barnporr. Det är själva övergreppet som skall stoppas, inte teck-ningar över det som blev fallet för manga-tecknaren.

Fotnot: Dan Park dömdes till villkorlig dom och böter. Han har överklagat domen till hovrätten.

Dan Park, dömd för hets mot folkgrupp efter att ha satt upp affischer i centrala Lund med ordförande för Afrosvenskarnas riksförbund på bild och texten ”vår negerslav är bortsprungen”.

publik

twitter: magasinetPublikfacebook: Magasinet Publik