maria nilsson - göteborgs universitet

EARTH SCIENCES CENTREGÖTEBORG UNIVERSITYB221 2000

EN JÄMFÖRELSE AVTRÄDGÅRDSODLINGEN I LULE OCH

TORNE ÄLVDALAR

Maria Nilsson

Department of Physical GeographyGÖTEBORG 2000

GÖTEBORGS UNIVERSITETInstitutionen för geovetenskaperNaturgeografiGeovetarcentrum

EN JÄMFÖRELSE AVTRÄDGÅRDSODLINGEN I LULE OCH

TORNE ÄLVDALAR

Maria Nilsson

ISSN 1400-3821 B221 Projketarabete

Göteborg 2000

Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth SciencesCentre Geovetarcentrum Geovetarcentrum 031-773 19 51 031-773 19 86 Göteborg UniversityS-405 30 Göteborg Guldhedsgatan 5A S-405 30 Göteborg

SWEDEN

Svartvinbärsodling, Bjässberget, Boden, Lule älvdal, Oktober 1998.Black currant cultivation, Bjässberget, Boden, Lule valley, October 1998.

TRÄDGÅRDSODLINGEN I TORNE OCH LULE ÄLVDALAR

– 2 –


– 3 –

SAMMANFATTNING

Syftet med denna uppsats är att jämföra och analysera trädgårdsodlingens naturliga ochkulturella förutsättningar i Torne och Lule älvdalar. För jämförelsens skull har jag ocksåundersökt de naturliga förutsättningarna för en ort i sydligaste Sverige, nämligen Lund.

Huvudmetoden har varit fältarbete som har gått ut på att besöka och utfråga trädgårds-odlare för att få underlag till en kartering över spridningsmönster av och storleksskillnader iodlad yta i Lule och Torne älvdalar. Som bakgrund till ämnet har även kartstudier, statistiskastudier och litteraturstudier gjorts.

Resultaten visar att trädgårdsodlarna är fler samt har större ytor i Tornedalen än iLuledalen. I Tornedalen finns också trädgårdsodlarna i högre grad längre norrut i älvdalen än iLuledalen där de mest finns i kustlandet. Bärodlarna har större ytor än köksväxtodlarna iLuledalen, medan omvända förhållandet råder i Tornedalen. Den bärodlade ytan är ungefärlika stor i Lule och Torne älvdalar.

Svartvinbärsodlingen är den största trädgårdsodlingen i båda älvdalarna och i Norrbottensom helhet, framför allt på grund av att plockningen på senare år har mekaniserats. Även föredetta landshövdingen Ragnar Lassinanti har haft betydelse för svartvinbärsodlingensspridning, särskilt i Tornedalen. Åkerbärsodling förekommer endast i Lule älvdal.

Älvdalarna liknar varandra geomorfologiskt; sedimentjordarna i Luledalen har dock större,sammanhängande fält, medan de i Tornedalen uppträder fläckvis. Samma mönster gäller förjordmånen: älvdalarna domineras av podsol, men brunjord med inslag av podsol förekommer iett långsmalt bälte i Luledalen och i små fläckar i Tornedalen. Ryktet om att Tornedalenskulle ha bördigare jord än andra älvdalar i Norrbotten tycks därför vara falskt. Övertorneåsbördiga sedimentholmar i Torne älv tycks emellertid ha haft stor betydelse för områdetsjordbruk. Att Torne älvdal är betydligt flackare än Lule älvdal har också givit Tornedalengoda förutsättningar för boskapsskötsel och motverkar även kalluftssjöar. Även klimatet ärlikartat i älvdalarna. Det är särskilt de långa sommardagarna som gynnar trädgårdsodlingen iNorrbotten. Lundatrakten har i jämförelse med Tornedalen och Luledalen fördelar i jordmånoch temperatur; dessutom är vegetationsperioden tre månader längre. Norrbotten har dockunder sin vegetationsperiod mycket mer ljus om dygnet än Skåne. Det är viktigt, ty detsamlade ljuset låter grödorna växa dygnet om, vilket ger mjällare och sockerhaltigare bär ochgrönsaker, då sockret ej hinner omvandlas till cellulosa. Mer cellulosa ger å andra sidan bättrelagringsduglighet; dessutom har grödorna söderut högre karotinhalt.

Tornedalen torde ha längre jordbrukstradition än Luledalen. Dessutom har bristen påindustrier gjort att folk har fått leva av det som har funnits till hands: jorden och skogen. ITornedalen finns också längre tradition av trädgårdsodling, ända sedan 1920-talet.

Läser man om markanvändning på dessa breddgrader finner man ofta att inget utomvallodling, boskaps- och renskötsel kan drivas där på grund av det stränga klimatet. På 1920-talet gjorde dock Nelson en studie över Kanada, där man då trädgårdsodlade lika nordligt somUmeå. Norrbotten har ett gynnsammare och mer maritimt klimat, tack vare Golfströmmensom för upp varmt vatten och västvindssystemet som för in milda vindar. Tornedalen, somligger något längre in på kontinenten, har dock ett något kontinentalare klimat än Luledalen,som bland annat tar sig uttryck i de högtryck som stundom sommartid tar sig in frånKolahalvön, den så kallade ryssvärmen.

Framtiden för trädgårdsodlingen i de studerade områdena blir dock dyster om ungdomenicke intresserar sig för trädgårdsodling och om norrbottningarna icke lägger om sina matvanortill att äta efter säsong och framför allt gynnar Norrbottens trädgårdsodlare genom att köpaderas varor och därmed värderar närhet och kvalitet högre än lågt pris.

ABSTRACT

The purpose of this essay is to compare and analyse the natural and cultural conditions forthe hortoculture in Torne and Lule vallies. For the comparision’s sake I have also investigatedthe natural conditions for a place in southern Sweden: Lund.

The methods have been field work by visiting and inteviewing cultivators and recievematerial for mapping the spreading of the vallies’ hortoculture. Maps has also been studied tocompare the hortocultures’ location to bedrock, earth deposit and soil. To reicieve climateinformation, demographic information and the occurence of agriculture statistical studies hasbeen made. Litterature studies has been made to study the influence of the vallies’ history overthe localisation of the horticulture today.

The most freqvent hortoculturing in northern Sweden today is black currant. This hasmostly to do with that the picking has recently been mechanized, but the former governorRagnar Lassinanti has also played a part in the spreading of black currant cultivation,especially in the Torne valley.

The result shows that there are more cultivators in the Torne valley than in the Lule valleyand that they also cultivate larger areas each. It also shows that there are more cultivators inthe northern Torne valley than in the northern Lule valley, where they mostly are spread in thecoastland. For the berry cultivation the conditions are rather similar, but arctic raspberry iscultivated only in the Lule vally. As for the vegetable cultivation both cultivators andcultivated area are far more in the Torne valley than in the Lule valley.

The geomorphology of the vallies are similar to each other, though the finest earth deposithave larger continuous fields in the Lule valley. The soils of the vallies are dominated bypodsol but bown earth are also to be found close to the coust in a long and narrow field in theLule valley and in different spots in the Torne valley. The rumour that the Torne vally shouldhave more fertile soil than other vallies in the North of Sweden is therefor not true, althoughthe sedimental islands outside Övertorneå have had a major meaning for the agriculture in theTorne valley. The flatter character of the Torne valley has also been friendly to cattle and hasalso stopped cold air from gathering in the valley. The climate are similar in the vallies andthe most positive factor for the hortoculture is the midnight sun. This concentrated lightduring the summer month does that the sugar in the berries and the vegetables do not havetime to transform into cellulose and therefor are more tender and sweeter than in areas wherethey do not have concentrated light. If one compare the natural conditions in the vallies withthose in Lund in southern Sweden, one finds that Lund has more fertile soils, highertemperature and even more incoming light during the year than in Torne and Lule vallies.There is only one thing that Lund do not have, that is the concentrated light.

Historically, Torne valley seems to have an older agricultural tradition. The lack of largerindustries have led people to feed on what they hadf at hand: the forest and the land. Tornevalley has also had hortoculture for a longer time, since the 1920’s.

Litterature mostly says that nothing more than hay can be cultivated this far north and onlycattle and reindeer can be held because of the severe climate. In the 1920’s, though, Nelsonshowed that there were hortoculture in Canada at the same latitude as Umeå in Sweden.Norrbotten in Sweden has better conditions and a more maritime climate with the warm waterof the Gulf stream and the warm westly winds. Torne valley, though, has a more continentalclimate than Lule valley.

The future for the hortoculture in the studied area seems gloomy unless the youth findsinterests in it and the people of Norrbotten adapt their foodhabits to the season and support thecultivators of Norrbotten by consuming their products and thereby value nearness and qualitymore than price.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING____________________________________________________ 3ABSTRACT_____________________________________________________________ 4INNEHÅLLSFÖRTECKNING_____________________________________________ 5FÖRORD _______________________________________________________________ 6

1. INLEDNING ____________________________________________________________ 7SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR _____________________________________ 7MARKANVÄNDNING I KALLA OMRÅDEN_______________________________ 7

2. METODER _____________________________________________________________ 9AVGRÄNSNINGAR____________________________________________________ 9FÄLTARBETET _______________________________________________________ 9KARTSTUDIER ______________________________________________________ 10STATISTISKA STUDIER_______________________________________________ 10

3. OMRÅDESBESKRIVNING ______________________________________________ 11ALLMÄN BESKRIVNING______________________________________________ 11GEOLOGI OCH MORFOLOGI __________________________________________ 11KLIMAT ____________________________________________________________ 16BEFOLKNINGSUTVECKLING__________________________________________ 18SYSSELSÄTTNINGEN EFTER INDUSTRIALISERINGEN ___________________ 20

4. RESULTAT____________________________________________________________ 22ODLARNA OCH GRÖDORNA __________________________________________ 22TRÄDGÅRDSODLINGENS FÖRUTSÄTTNINGAR I LÄNET_________________ 24FAKTORER SOM STYR VÄXTLIGHETEN _______________________________ 24

KLIMAT ___________________________________________________________ 25Ljusförhållanden • Temperatur • Vegetationsperiod • Frost, snö och tjäle •Vattenförhållanden • Klimatextremer 1997 och 1998

JORDAR ___________________________________________________________ 28NÄRINGSÄMNEN OCH GÖDSLING_________________________________________ 29ODLINGSTEKNIKER ___________________________________________________ 30

NATURFÖRUTSÄTTNINGAR I NORD OCH SYD _________________________ 33SJÄLVFÖRSÖRJNING AV TRÄDGÅRDSPRODUKTER I NORRBOTTENS LÄN 33ODLARNAS INSATSER _______________________________________________ 34

ODLARTRADITION OCH PIONJÄRER _______________________________________ 34JORDBRUKARNAS UNGDOMSFÖRBUND OCH TRÄDGÅRDSUNDERVISNING __________ 34

LANDSHÖVDINGARS INSATSER ______________________________________ 35TRÄDGÅRDSODLINGENS ÖVERLEVNADSSTRATEGIER _________________ 35

Ekonomiska föreningar • Ekologisk odling • Konventionell odling • Yrkesodlarepå heltid • Odling som delförsörjning • Odling som del i en livsstil•Självförsörjning • Förädlingsindustri • Marknadsföring

5. DISKUSSION __________________________________________________________ 416. SLUTSATSER _________________________________________________________ 44

KÄLLFÖRTECKNING__________________________________________________ 45BILAGOR _____________________________________________________________ 48


– 6 –

FÖRORD

Jag vill tacka alla trädgårdsodlare som jag har varit i förbindelse med för att de har varit såtillmötesgående och hjälpsamma, och så intresserade av min undersökning, och för att detillåter mig att publicera detta material De har fått mig att intressera mig än mer för ämnet ochtill och med för trädgårdsodling som en möjlig framtida sysselsättning för mig i Norrbotten.

Jag vill också tacka dem som jag har varit i förbindelse med å Länsstyrelsen i Norrbotten, åNorrbottens Hushållningssällskap och å Lantmäteriverket.

Framför allt vill jag tacka mina handledare Margit Werner, som har varit otroligt behjälpligi framför allt att uppmuntra mig i mitt arbete, få mig att strukturera det, finna lämplig litteraturoch som dessutom visat stort tålamod trots att mitt arbete har dragit ut rätt mycket på tiden,och Björn Holmer, som har hjälpt mig med klimatlitteratur och -statistik.

Till sist vill jag tacka Patrik Andersson för den språkliga granskningen.Förändringar inom trädgårdsnäringen går fort, varför vissa resultat över trädgårdsodlingen

tyvärr kommer att vara oaktuella redan vid uppsatsens tryckning.Samtliga fotografier i uppsatsen är tagna av mig.

Maria Nilsson


– 7 –

1. INLEDNING

Anledningen till att jag har valt att skriva min uppsats om trädgårdsodling i Torne och Luleälvdalar, är att jag vid butiksbesök i min hemstad Luleå har sett att mycket av trädgårds-grödorna som sommartid finns där kommer från Tornedalen. Däremot har jag inte sett någragrönsaker från Luleå. Vad jag undrar är alltså varför det är på det sättet, om trädgårdsodlingenär vanligare i Torne än i Lule älvdal och i sådana fall varför.

Detta ämne intresserar måhända ej alla. Att det intresserar mig beror nog på ett stortintresse för odlande och vilja att öka människors självförsörjningsgrad, eftersom jag tror attdet är ett viktig sätt för att nå en hållbar utveckling. Även tankar om en levande landsbygdmed möjligheter för människor att få leva där de trivs har varit betydande. Jag hoppas ock attdet jag skriver skall kunna vara till någon nytta för trädgårdsodlarna i de bägge älvdalarna ochatt det kan få fler intresserade för trädgårdsodling på högre breddgrader i vårt land.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Mitt syfte har varit att jämföra och analysera trädgårdsodlingens naturliga och kulturellaförutsättningar i Torne och Lule älvdalar utifrån följande frågeställningar:

1. Finns det avsevärda skillnader i trädgårdsodlingens omfattning och utseende mellanTorne och Lule älvdalar? 2. Beror en sådan skillnad på skillnader i älvdalarnas naturgivna förutsättningar (klimat,bergrund, jordar)? 3. Är trädgårdsodlingens framväxt och utveckling knuten till älvdalarnas befolkning ochhistoria? 4. Vad efterfrågas, enligt grönsakshandlarna, på marknaden? 5. Vilka försörjningsstrategier finns hos de olika trädgårdsodlarna idag? 6. Hur ser situationen för älvdalarnas trädgårdsodlare ut idag och inför framtiden? 7. Hur skiljer sig de båda älvdalarnas odlingsförutsättningar från dem i Lund i södraSverige?

MARKANVÄNDNING I KALLA OMRÅDEN

Läser man om markanvändning på dessa breddgrader världen över, så är trädgårdsodlingingenting som brukar nämnas. För urbefolkningen i Alaska och norra Kanada ärhuvudnäringarna jakt och fiske. I Norge, Sverige och Finland är renskötseln den viktigastenäringen för samerna (Abrahamsson 1985). I övrigt nyttjas marken till skogsbruk, fiske ochvallodling och även i viss mån kornodling samt mineralutvinning (Roots 1993).

Norra Finland är glesbefolkat och jordbruk förekommer främst i älvdalarna. Jordbrukenupptar en liten del av den odlingsbara marken. Vallodling, för främst nötkreatur, är störstajordbruksgren, men utmed Bottenvikskusten förekommer även kornodling. Inkomsterna ärlåga och i och med skogsbrukets nedgång, vilket tidigare möjliggjort blandjordbruk, harmånga människor även tvingats överge jordbruket (Varjo 1987).

I Suomossalmi i Österbottens inland bildades 1983 en ekokommun. I kommunen varskogs- och jordbruk de viktigaste näringarna. Det föreslogs att en utredning skulle görasangående ekoodlarnas miljöpåverkan. Det fanns även planer på att forska i effektivnaturgödsling. För att utveckla kommunens näringsliv skulle ett specialiseringsexperimentutföras och tankar fanns om att utveckla en ekoturistby, bärby, resesouvenirby, getby ochgrönsaksby och så vidare (Kommittebetänkande 1983:27).

Nordnorges kust har ett milt, maritimt klimat, vilket möjliggör jordbruk trots dåliga jordaroch kort säsong med kalla somrar. Hö är överlägset huvudgrödan och den animaliska


– 8 –

produktionen består av nötkreatur och får. Nordnorge är den enda del av norra Skandinaviendär trädgårdsodling omnämns av Varjo et al (1987). Trädgårdsgrödor odlas å 2 % avjordbruksmarken, vilken i sin tur utgör 2 % av all mark (Thormodsaeter 1987).

I Norra Sverige är, enligt Söderman (1987), 40–50 % av jordbrukarna mjölkbönder. Kornodlas endast i ringa omfattning. 85 % av jordbrukarna var år 1976 också skogsägare ochantalet kritter per 100 ha odlingsbar mark var 40–60 stycken. Att jordbruk och skogsbruk inorr hänger så nära samman antas ha att göra med den för jordbrukets del korta säsongen. Attförena jord- och skogsbruk ger därför säkrare inkomst spridd över året.

I Norrbotten upptas 300 ha av trädgårdsodling. Av frilandsodlingen upptar bär 90 % avytan, köksväxter 8 % och övrigt 2 %. Många trädgårdsodlare i Norrland odlar svarta vinbär.Detta har ökat särskilt sedan plockningen mekaniserades (Ottosson 1992).

I en del äldre litteratur nämns Tornedalen som ett för sitt läge unikt område urodlingssynpunkt. I Nordisk Familjebok från 1954 (’Norrbotten’ och ‘Tornedalen’) står att läsaatt Tornedalen med sina bördiga och lättarbetade jordar, trots sin korta vegetationstid, kan geverkliga rekordskördar för vissa grödor tack vare de gynnsamma temperatur- ochljusförhållandena. Man nämner även att trädgårdsodlingen ger goda resultat. I KunskapensBok från 1955 i artikeln ’Norrland’ nämns också grönsaksodlingen i Övertorneå som enintressant företeelse. Fromm (1965) nämner också de ryktesomspunna jordarna i Tornedalenoch menar att detta rykte kommit av de bördiga jordarna på holmarna utanför Övertorneå.

Nelson gjorde 1922 en studie över Kanada., där han jämförde dess klimat ochodlingsförutsättningar med Sveriges. På 1920-talet hade åkerbruket i Kanada börjat trängaöster om prärierna, in i den kanadensiska urbergsterrängens skogsmark, där naturför-hållandena i mycket liknar dem i norra Sverige.

Nordamerikas klimat präglas mycket av dess topografi. I motsats till i Europa hindras ickede nordliga och sydliga vindarna av någon tvärgående bergskedja. Kordilliererna i väster utgören barriär mot maritimt inflytandet västerifrån. Den kalla och torra luft som Hudsonviken gerupphov till blandas med varm och fuktig luft från Golfströmmen. Dessa omständigheter gerKanada ett kontinentalt klimat, med temperaturskillnader om upp till 40°C på 18 timmar.

Årsisotermen för 0°C går i Tornedalen på 67°N och sänker sig i väster obetydligt söder ompolcirkeln. I Kanada ligger den på 50°N på östkusten, 56°N i präriernas nordvästra hörn och60°N längs Stilla Havskusten.

Enligt Nelson kan korn odlas i Sverige upp till 68 breddgraden. I östra Kanada nås gränsenredan vid 50 breddgraden. Den höga sommarvärmen bidrar till att vete kan odlas väldigt närakornets och rågens nordgräns. Han jämför Moose Factory (51°25’N) i Hudsonvikens södraände med Haparanda (66°N). Maj till juni är 1–1½°C varmare i Moose Factory, juli tillaugusti 2–2½°C varmare och september till oktober nästan 3°C varmare. Vintertid är detdäremot åtskilligt kallare i Moose Factory. Här odlades rovor och rotfrukter, framför allt påöarna vid älvmynningen. Trots den varma sommaren är ej vegetationsperioden längre i MooseFactory än i Haparanda, då den begränsas av de stora växlingarna från dag till dag. Det är ickebrist på värme utan de många frostnätterna som sätter gränser för odlingen. I Haparandauppgår den frostfria tiden av året till 102 dagar, i Peace river crossing (56°15’N) till 65 dagar.Dawson i Yukonterritoriet ligger på 64 breddgraden, ca 360 m.ö.h., och medeltemperaturen ijuli är 15,4°C. 1918 skördades olika sorters vete; även trädgårdsväxter odlades med framgång.

Nelson skrev 1922 att gränsen för kornodling i Sverige hade drivits söderut då förbättradsamfärdsel har gjort osäker brödsädesodling onödig. Detsamma, menade han, skulle kommaatt ske i östra Kanada. Arbetet med att skaffa fram mer frosthärdiga och snabbmognande arterbedrevs dock i Kanada med framgång, vilket kan verka i motsatt riktning.


– 9 –

2. METODER

AVGRÄNSNINGAR

Metoderna har varit fältarbete, kart-, statistik-, litteraturstudier och kartering.När jag talar om Norrbotten så åsyftar jag alltid Norrbottens län, som omfattar landskapet

Norrbotten och norra halvan av landskapet Lappland. Tornedalen och Torne älvdal liksomLuledalen och Lule älvdal betyder här detsamma. Undersökningsområdena har begränsats tillälvarnas huvuddalgångar varför ej större sidoälvar har medräknats. I Tornedalen har endastden svenska sidan undersökts, den finska sidan har endast skildrats utifrån samtal med odlareå den svenska sidan; men där bedrivs heller alls icke lika mycket odling.

Även begreppet trädgårdsodling har avgränsats. Uppsatsen omfattar frilandsodling av bäroch köksväxter. Växthusodling har över huvud ej tagits i beaktande. Potatisodlingar har hellericke undersökts, men undantag har måst göras, då vissa köksväxtodlare även odlar potatis.

Meningen var från början att enbart rena yrkesodlare skulle tas med i resultatredovisningen.Sedan jag upptäckt att många trädgårdsodlare har odlingen som deltidssysselsättning samt attdet finns en vilja från myndigheter och enskilda att uppmuntra människor att börja odla sinträdgård, fann jag dock sådan deltidsträdgårdsodling lika viktig att redovisa.

FÄLTARBETE

En dryg månad har ägnats åt fältarbete för insamling av data till uppsatsen. Huvuddelen avdetta arbete har utgjorts av intervjuer med trädgårdsodlarna i Torne och Lule älvdalar samtundersökning och iakttagelse av deras odlingar. Intervjuerna har bestått av samtal där fråge-formulär (bilaga 1–2) har legat till grund.

Undersökningen av odlingarna har varit översiktlig och har gällt odlade jordar, odladegrödor och fördelning av grödorna. Ingen detaljkartering av de enskilda odlarnas marker harutförts. Fördelningen av grödor har ock visat sig vara svårundersökt då det mesta av fältarbetetskedde under oktober månad när de flesta av grödorna redan var färdigskördade. För att fåreda på odlingarnas storlek har jag frågat odlarna. Dessa uppgifter har sedan icke kontrolleratsgenom egna mätningar, mer än i ett fall. Denna mätning liksom uppgifter från intervjuer ärungefärliga, men felmarginalen torde inte vara av betydelse.

För att leta fram verksamma trädgårdsodlare har Norrbottens länsstyrelses trädgårds-konsulent Hans-Erik Öster kontaktats, vars kartering av trädgårdsodlare från 1995 har fåttligga till grund för mina undersökningar. Dessa uppgifter har vidare bekräftats genom samtalmed Holger Henriksson, ordförande för Norrbottens Bär och Grönsaker. Då karteringen ärnågra år gammal kan det betyda att någon odlare ej finns medtagen i min undersökning, mendetta torde icke ge någon större förändring av mitt resultat, särskilt inte med tanke på atttrenden snarare har varit att lägga ned än att starta nytt. Trädgårdsodlingarna har utifrån ovannämnda uppgifter karterats med odlingsyta och plats i älvdalen för att se spridningsmönstren ide båda älvdalarna. Arealerna har även nedtecknats i tabellform för att kunna jämföra hurstora ytor som är uppodlade i Torne och Lule älvdal och för att kunna se hur stora arealerodlarna i genomsnitt har i de bägge älvdalarna.

Det fältundersökta området har blivit större i Torne än i Lule älvdal då trädgårdsodlarna ärmer utspridda där. Vissa enstaka spridda odlare norrut i älvdalarna har jag ej besökt, utanendast telefonintervjuat. Fältundersökt område är i Lule älvdal från kusten upp tillbredåkerstrakten runt en mil norr om Boden, i Torne älvdal från kusten upp till Pajala (Fig.2).

Trädgårdsodlarnas marknadssituation har undersökts genom intervjuer (bilaga 2) medinköpsansvariga på grossistfirmorna samt frukt- och grönsaksansvariga i affärer iresidensstaden Luleå, som utgör länets största marknad.


– 10 –

KARTSTUDIER

För att erhålla en geologisk grund har jordartskartan och berggrundskartan samt tillhörandebeskrivningar för Norrbottens län (Fromm 1965, Ödman 1957) studerats och analyserats.Studierna har bestått i att undersöka typer av berggrund och jordarter och jordmåns spridningför att se om dessa har utövat något särskilt inflytande över trädgårdsodlingens lokalisering.Sedimentbandens utbredning och utseende utmed älvarna är exempel på förhållanden som harundersökts. Studierna har speciellt koncentrerats till de orter där trädgårdsodling förekommer.För en jämförelse av jordmån har jordmånskartan i Sveriges Nationalatlas; Skogen nyttjats.För att få en referens utanför Norrbotten har också de bägge älvdalarna jämförts medLundatrakten i södra Sverige (Minell & Troedsson 1990).

STATISTISKA STUDIER

De statistiska studierna har till största delen varit klimatstatistiska. De undersöktaområdena inringas av vardera två klimatstationer. Referensnormaler om 30 år från SMHI övernederbörd och temperatur vid dessa visas i diagram. För att visa vilket inflytandeklimatextremer kan ha över trädgårdsodlingen har även temperatur- och nederbördssiffror föråren 1997 och 1998 medtagits i resultatredovisningen (Väder och vatten 1997 och 1998).

Trädgårdsodlingens areal i Norrbottens län har jag hämtat ur Jordbruksstatistisk årsbok(1998)

Information om älvdalarnas folkmängd har jag fått från statistik över kommunernasfolkmängd (Statistisk årsbok 1998). Eftersom kommunerna är väldigt stora till ytan ochsträcker sig över större område än själva älvdalen är siffrorna väldigt missvisande förälvdalarnas befolkning. Församlingsfolkmängder hade varit bättre, men det har jag ej lyckatsuppbringa.


– 11 –

3. OMRÅDESBESKRIVNING

ALLMÄN BESKRIVNING

Lule älv sträcker sig 45 mil från nordväst till sydöst (Baudou et al. 1966) och är i stortbetydligt bredare än Torne älv (fig. 2). Den består av Lilla Lule älv och Stora Lule älv somrinner samman vid Vuollerim (för ortnamn se figur 2). Torne älv är ungefär 87 mil lång,Muoni älv inräknad (31 mil), vilken rinner samman med Torne älv strax söder om Pajala. Luleälv sträcker sig ungefär från 68°N till 65,5°N och från 23°Ö till 17°Ö med uppdämdaAkkajaure inräknad. Torne älvdal sträcker sig ungefär från 68,5°N till 66°N och från 24°Ö till18°Ö med Torne Träsk inräknad (Bil & Turistkartan 6, Norra Norrland, 1992).

Figur 2: Översiktskarta över Norrbotten med för uppsatsen viktiga orter i Torne och Lule älvdalar utsatta. Skala1:4 000 000. Källa: Bil och Turistkartan, Norra Norrland, Lantmäteriverket, 1992.Key map, Lule and Torne valleys. Scale 1:4 000 000. Source: The car and tourist map ; North of Sweden. Land surveying government,1992.

GEOLOGI OCH MORFOLOGI

Hela Norrbottens län, utom fjällkedjan, består av gamla urbergsslätter. De sura graniterna iurbergsslätterna upptar den största arealen. Graniterna är vanliga såväl i Luledalen som iTornedalen. I Luledalen finns också många gamla vulkaniter medan man i Tornedalen jämtegraniterna finner gamla gnejser, vanligtvis av sedimentärt ursprung (Ödman 1957).


– 12 –

I söder närmast Bottenviken finns vid bägge älvdalarna en kustslätt. Kustslätterna växer sigständigt större tack vare den pågående kraftiga landhöjningen (Lidmar-Bergström 1994).

För Tornedalens del finner man även en peneplanyta vid kusten, söder om Hedenäsetövergår kustslätten i bergkullterräng och i höjd med Pello nås sedan den för Norrlandspecifika terrängformen bergkullslätt. För Luledalen gäller samma förhållande medbergkullterräng från och med Boden och bergkullslätt ungefär i höjd med Harads. Häruppträder höjder som är sammanslutna i större höjdområden (Lidmar-Bergström 1994). Ettexempel är Haradskölen som med milslång sträckning öster om Flarkån visar upp åtskilligatoppar på 370–390 m.ö.h. (Fromm 1965). Uppströms höjer sig terrängen i takt med att dennärmar sig fjällen och därmed når älvarnas källor. I nedre Luledalen finner man också en delstörre arealer med isälvsavlagringar i form av sand- och grushedar. Detta påträffas icke iTornedalen förrän i dess nordligaste trakter (Fromm 1965, jordartskartan).

Lule älvdal karaktäriseras av sina breda sel, omgivna av delvis odlade sedimentterrasser.Längst i norr är dalgången trång. Här finns avlagringar avsatta som sandiga älvmynnings-sediment. Dessa skapar mäktiga terrassplan 10–15 meter ovan den djupt nedskurna älven, somomges av branta sluttningar och strandbrinkar. Ungefär från Boden och nedströms ändrarälvdalen karaktär, där betydligt finkornigare sediment har avsatts i en bredare dalgång. Därförsaknas här utpräglade strandbrinkar och sluttningarna mot älven är ganska flacka. Ytterligarelängre ned, strax ovan Sävast, breddas älven åter, och liknar i det närmaste en fjärd, endast vidGäddviksströmmens låga tröskel, (en del av Luleälvsåsen) snörs älven ihop (Fromm 1965).

Sedimentjordarterna i Lule älvdal domineras av grovmo, men även finmo finns. Dessahavsbottenavsättningar visar sig som breda band på älvens bägge sidor, ända tilljordartskartans begränsning vid Lappmarksgränsen (den administrativa gräns som skyddatsamernas renmarker från utbrett jordbruk) runt en mil söder om Vuollerim. Ju närmare kustenman kommer desto finare blir kornstorleken. De tyngre leriga jordarna utbreder sig till störredelen på den norra älvsidan nära kusten (Fromm 1965, jordartskartan).

Morän finns också i Luledalen och är då framför allt normalblockig. I norra älvdalen är densandig och moig och närmare kusten (Luleå- och Bodentrakten) på grund av läget underhögsta kustlinjen svallad, grusig och sandig. Fläckvis förekommer även blockfattig, moigmorän. Även myrmarkerna är vitt utbredda, med tonvikt till inlandet.

Vad beträffar jordmån förekommer ett område med brunjord med inslag av podsol norr omälven från Harads och ned mot kusten. I en krets på 600 km² kring Harads förekommer ocksåsvag podsol. I övrigt dominerar den medelsvaga podsolen i hela älvdalen (figur 3) (Minell &Troedsson 1990, jordmånskartan).

Erik Bylund (1996) menar att det inte någonstans i Sverige finns så skarpa skiljelinjer vadgäller natur, näringar, kultur och folkgrupper i två angränsande områden som det finns mellannedre Luledalens odlingslandskap och övre Luledalens skogs- och sjölandskap med fjällen iväster. Han delar in området i fyra topografiska och morfologiska områden.

1. Kustslätt med tillhörande skärgård. Från kusten och 3–4 mil uppströms älven uppträderen småkuperad terräng med endast ringa höjdskillnader. Höjden över havet ligger vanligenmellan 5 och 20 meter.

2. Morän-bergkull-landskapet omsluter älvdalen redan vid Boden, och kan där uppvisahöjdskillnader på omkring 300 meter.

3. Förfjällsområdet innehåller ett stort antal av de långsträckta sjöarna som återfinns iLuleälvens vattensystem, vilka sträcker sig in i fjällregionen. Nivåskillnaderna är vanligen 300till 500 meter, men kan uppgå till 700 meter.

4. Fjällområdet har mycket markerade dalgångar, där bottnarna täcks av sjöar. Områdetshögfjäll ovan trädgränsen utgör en spärr västerut, för såväl odling som bebyggelse.

Torne älvdal kan också beskrivas enligt Bylunds indelning. Morän- och bergkullandskapethar här en större utbredning, varför man får ta sig längre uppströms för att nå förfjällsområdet,ända upp till kirunatrakten (Fromm 1965, jordartskartan och Lidmar-Bergström, 1994).


– 13 –

Älvdalen är mycket flackare än Lule älvdal, varför strandängar lätt har bildats som hargödslats av vårfloderna och varit bra betesmarker och slåtterängar (Sundström et al. 1984).

Figur 3: Jordmåner i Torne och Lule älvdalar. Skala 1: 2 500 000Källa: Jordmånskartan, Sveriges Nationalatlas, Skogen, 1990

Soils in Torne and Lule valleys. Scale 1:2 500 000. Source: Soil map, Swedish National Atlas, The forest, 1990.

Sedimentjordarna uppträder fläckvis på svenska sidan. I norra älvdalen finns de mycketsparsamt och blott i låglänta områden (Fromm 1965, jordartskartan). Först söder om Pajalahar de betydelse som odlingsjord. Norr om Pajala gör istället isälvssedimenten sig gällande.På Torne älvs finska sida finns ett band med lera och mjäla från Ylitornio i norr, som breder utsig i ett delta vid kusten. Norr om Ylitornio finns sand och mo i ett smalt band längs älven. Iövrigt dominerar moränen. Älvsedimenten förekommer huvudsakligast i Torneälvens storaselområde, som löper från Korva i norr till Vuentoforsen vid Risudden (figur 4).


– 14 –


– 15 –

Figur 4, denna och föregående sida: Sedimentholmarna i Torne älv från Korva i norr till Risudden i söder.Skala 1:100 000. Källa: Gröna Kartan, Karungi 26N SV och Överkalix 26M NO, Lantmäteriverket 1988.

This and the previous page: Sediment islets in Torne river from Korva in the north to Risudden in the south.Scale: 1:100 000. Source: The green map, Karungi 26N SV and Överkalix 26M NO, Land surveying government 1988

I detta selområde har avsatts rikligt med framför allt grovmo, så att det ursprungliga öppnaselet nu är uppfyllt av holmar och bankar, i vissa fall sammanvuxna med stranden. Denna


– 16 –

grovmo återfinns idag såväl på fasta land som på holmarna på svenska sidan, vid och norr omÖvertorneå. På finska sidan framträder älvsedimentsholmarna som tydligast i trakterna kringHietaniemi. Dessa älvsediment med sin rika gräsväxt, menar Fromm (1965), är vad som hargivit Tornedalen dess rykte om bördighet.

I Torne älvdal är morän- och myrmarkerna mest utbredda. I norr är moränen blockfattig,sandig-moig men för det mesta enbart moig. I mellersta Tornedalen är den i allmänhetblockigare. Områden under högsta kustlinjen har ofta en morän som är normalblockig, svalladoch grusig eller sandig. Torvmarkerna är i Torne älvdal som störst i dess övre del. De har storutbredning, men myrarna har sällan större torvdjup än omkring två meter. Flacka myrområdenfinns inte till lika stor del i mellersta älvdalen, men även söder om Hietaniemi uppträder storamyrmarker (Fromm 1965, jordartskartan).

Torne älvdals västra sidas jordmån domineras av medel och stark podsol. Fläckar avbrunjord med inslag av podsol förekommer närmast kusten, i ett område vid Övertorneå och iett vid Juoksengi (fig. 3) (Minell & Troedsson 1990, jordmånskartan).

Sammanfattningsvis kan sägas att Tornedalen är betydligt flackare än Luledalen.Sedimentjordarna uppträder i Lule älvdal i breda sammanhängande bälten, men på Torneälvdals svenska sida blott fläckvis i smala band. I Torne älvdal är istället morän- ochmyrmarker vanligast. I dess norra del har dessa stor betydelse som odlingsjord. Detta för attfina sediment endast påträffas i låglänta lägen, där frosten kan vara förödande (Fromm 1965).

Älvdalarna har normalblockig morän; sandig och moig i nordliga delar och svallad, grusigoch sandig i området under högsta kustlinjen (Fromm 1965, jordartskartan).

Den dominerande jordmånen är i bägge älvdalarna podsol. Brunjord med inslag av podsolförekommer i ett stråk öster om Luleälven från Harads och söderut medan den i Torne älvdalförekommer i enstaka fläckar (Minell och Troedsson 1990, jordmånskartan). I lundatraktenfinns brunjord med podsol vid kusten och inåt landet enbart brunjord. Västerbottens ochNorrbottens starkt podsolerade moränområden kan direkt kopplas till den höga fuktighetenoch låga avdunstningen i skogslandets höjdområden (Minell & Troedsson 1990).

KLIMAT

Denna klimatbeskrivning bygger på Ångström (1974) samt Holmer (1995).Övre Norrlands klimat, liksom övriga Sveriges, präglas av västvindssystemets ständiga

cyklonvandringar, som gör att lågtryck oavlåtligen rör sig in över området. Med havet ochdess varma golfström i väster erhåller regionen genom västvindarna ett klimat med maritimadrag. Detta för med sig en temperaturutjämning mellan årets varmaste och kallaste månader. Ijämförelse med södra Sverige har området större skillnader mellan varmaste och kallastemånad, andra regioner i världen som ligger på dessa latituder har ett klimat med en betydligtmer kontinental prägel och därför längre och strängare vintrar liksom kortare och varmaresomrar. Kontinentala klimatdrag förekommer emellertid i regionen på grund av läget iutkanten av en stor landmassa. Det kontinentala klimatet sätter bland annat sin prägel påvegetationen, genom det boreala barrskogsbältet som löper över hela Eurasiens norra del. Detkontinentala klimatet kan ge regionens inland ett varmt sommarklimat. Den kontinentalaprägeln är dock effektivare vintertid då västvindarna stannar tidigare då de hejdas av detsibiriska köldhögtrycket. Till västvindsystemet hör också de högtrycksblockeringar somförekommer särskilt ofta under våren och senvintern. Lågtrycksaktiviteten byts då ut mothögtryck och svaga vindar.

Vintertemperaturerna är i högre grad breddgradsavhängiga än sommartemperaturerna.Januaritemperaturerna i området varierar från -9°C i längst i söder till -16°C längst i norr.Temperaturen avtar såväl ju längre norrut som ju längre inåt landet man kommer. Ävenhöjden över havet påverkar temperaturen; i låglänta områden är det kallt om vintern och varmt


– 17 –

om sommaren. Julitemperaturerna är likartade i kustland och inland. I många fall uppgårtemperaturen till ca 15°C; i fjällvärlden omkring 5°C lägre.

Fyra klimatstationer inringar älvdalarna. Mönstren visar att temperaturen beror avbreddgrad. Det finns följaktligen inga stora skillnader älvdalarna emellan (fig. 5). Luledalenhar ett par tiondels grader varmare än Tornedalen.

-20

-15

-10

-5

0

5

10

15

20

Jan

Feb

Mar

s

April

Maj

Juni

Juli

Aug

Sep

Okt

Nov

Dec

grad

er c

elsi

us

Jokkmokk

Luleå

Pajala

Haparanda

Figur 5: Diagram över temperaturens variation över året, vid det undersökta områdets fyra klimatstationer.Källa: Väder och vind 1998 januari–december, medelvärden SMHI.

Diagram showing the variation of the year’s temerature in the measured area’s four climatic stations.Source: Weather and wind, January – December 1998 SMHI.

I hela området bortsett från fjälltrakterna understiger årsnederbörden 600 mm. Detta berorpå att landskapets flacka karaktär i skogs- och myrområdet i princip utesluter den orografiskanederbörden samt att avdunstningen från vegetation och myr motverkar uppvärmningen av delägsta luftskikten, vilket konvektiv nederbörd uppkommer genom (Ångström 1974).

Årsnederbörden i älvdalarna fördelas enligt diagrammet nedan (fig. 6). Alla orter harnederbördsmaximum under sommaren, särskilt gäller detta Jokkmokk. Luleå har den jämnastenederbördskurvan (Väder och vind 1998 SMHI).

Bottenviken påverkar temperaturen vid kusten. På hösten fördröjer havet temperatur-sänkningen något och på våren fördröjer havsisen temperaturhöjningen. Sålunda blir detsnabbare varmt på våren och snabbare kallt på hösten i inlandet än vid kusten. Bottenviken geren temperaturhöjning i kustlandet i vintertid med 3°C och en sänkning sommartid med 3°C.

Nordsveriges klimat utmärks framför allt av vegetationsperiodens avtagande längd motnorr och mot fjällen. Till vegetationsperioden kan räknas alla de dagar då medeltemperaturenöverstiger +3ºC. Den är därför kopplad till områdens latitud, varför Lulebygden gynnas något.I stora drag varierar vegetationsperiodens längd i bägge älvdalarna mellan 140 och 160 dygn.


– 18 –

0

20

40

60

80

100

120

140

160

Janu

ari

Febr

uari

Mar

s

April

Maj

Juni

Juli

Augu

sti

Sept

embe

r

Okt

ober

Nov

embe

r

Dec

embe

r

nede

rbör

d m

m Jokkmokk

Luleå

Pajala

Haparanda

Figur 6: Diagram över nederbördens variation över året i det undersökta områdets fyra klimatstationer.Källa: Väder och vind 1998 januari–december, medelvärden SMHI.

Diagram showing the variation of the year’s precipitation in the measured area’s four climatic stations.Source: Weather and wind, January – December 1998 SMHI.

I nedre Luledalen uppgår antalet timmar med klart solsken under året till 2200, i älvdalensmellersta del till 2000 och i dess övre del till 1800–2000. Ingenstädes i riket har man såmycket klart solsken så långt inlands. I Tornedalen har man klart solsken 2000 timmar om åreti nästan hela älvdalen, förutom allra längst i norr där man har uppåt 1800 årligen.Klarsoltimmarna är under juni månad i nedre Luledalen 380, mellersta Luledalen 350–370,övre Luledalen 300–350, nedre Tornedalen 360 och övre Tornedalen 300–350 timmar.

BEFOLKNINGSUTVECKLING

De första människorna i Norra Bottnen livnärde sig på jakt och fiske. I Tornedaleninträffade en kulmen för denna typ av bosättningar runt 2000 år f. Kr. Under denna tid fannskontakter med folk i såväl väster och öster som söder (Sundström 1984). Arkeologiska fyndhar visat att det fanns fångstsamhällen i Vuollerimtrakten i Lule älvdal runt 4000 år f. Kr.Deras levnadssätt påverkade naturlandskapet väldigt litet (Bylund 1996).

Samerna tros ha varit Norrbottens första inbyggare. Det samiska inflytandet i ortsnamnenfinns i hela Tornedalen men främst vid kusten väster om Torneå och strax norr om Torneå. ILuledalen märks samiskt inflytandet först i höjd med Vuollerim (Sundström et al. 1984).

Från vendeltid till tidig vikingatid påverkades naturlandskapet betydligt kraftigare. Manbörjade rödja skogen för att kunna bruka jorden. Efter svedjning kunde säden odlas.Fortfarande var halvnomadiseringen den vanliga kulturformen, med primitiva odlingar somuppsöktes säsongvis. Framför allt odlades råg men också havre och korn (Sundström 1984).

Resandet förr i tiden företogs i norra Bottnen till sjöss längs kusten och uppefter älvarna.Höjdryggarna mellan älvdalarna var blott vildmark och är än i dag tätt skogbevuxna ochmycket glest bebyggda. Därför utgör till stor del älvdalarna ännu från varandra åtskilda,enhetliga bygder. Älvdalarna var också fördelaktiga för odling och fiske och de vart därförnaturliga bosättningsplatser. Sin fasta utformning fick älvdalarna i mitten av 1500-talet.

Från järnåldern, möjligen från slutet av folkvandringstiden (600 – 800 e. Kr.) bebyggdesTornedalen framförallt av finnar (Fjellström 1994). De kom dock även i viss mån att spridasig ned till Pite och Skellefte socknar (Åkerman 1996).

Det enda område i Lule älvdal där varaktigt jordbruk utvecklats innan 1300-talet är Heden,vid Boden, där kornodling bedrevs i slutet av vikingatiden eller början av medeltiden. Tidigt


– 19 –

odlades dock viss säd och sköttes boskap i Edefors, men odlingen var ej stadigvarande. ITorne älvdal fick man däremot varaktig odling redan på 1000-talet. Råg var dock det förstaodlade sädesslaget, vilket berodde på en klimatiskt gynnsam period (Baudou 1996).

Den svenska bebyggelsen i norra Bottnen antas ha tagit fart i och med Nöteborgsfreden år1323 mellan Sverige och Novgorod. Svenskarna tvangs då underbygga sin uppfattning om vargränsen gick genom att visa hur utbredd svensk bygd i praktiken var. Snabbast möjligt skulledå vildmarken kring norra Bottenviken inbyggas. Från 1400-talet till 1600-talet var Torneälvdal söder om Övertorneå den av de norrländska älvdalarna som var mest befolkad. Somstörst var den svenska inflyttningen dock under 1600–1800-talet (Hallin 1988).

I mitten av 1500-talet låg den mesta av bebyggelsen utmed kusten och efter de storaälvarna med sidoälvar. Odlingen hade vuxit runt tio mil uppefter älvdalarna; i Torne älvdalända till Pello, runt femton mil från kusten. Övre Norrlands kust var sammanhängandebebyggd från Kalixbygden och söderut, mellan Kalix och Torneå socken dock glesare.

I Tornedalen var bebyggelsen strängt koncentrerad till älvstranden och byarna låg såsom ettpärlband längs älven. Bebyggelsestrukturen i Tornedalen skilde sig också från andra områden.I socknar utom denna älvdal var åkrarna bandplacerade och ägoblandning rådde och byarnabestod av en eller flera gårdsklungor. I Tornedalen däremot hade varje hemman sin marksamlad inom ett gärde och vart och ett låg de vid älven. Ensamgårdar var dock sällsynta iTorne älvdal och förekom ej alls i Torneå socken. Här fanns standardbyar som saknade fastorganisation. I vissa delar av älvdalen hade byar mark på bägge sidor av älven. Det visar huren älv snarare kan förena människor än skilja dem åt (Sundström 1984).

Under 1500-talets mitt var åkerbruket huvudnäring inom de flesta socknar i nuvarandeNorrbottens län, och boskapsskötsel var binäring. Även på denna punkt avvek Tornedalen därgrundnäringarna var boskapsskötsel och fiske. I Luleå socken svarade åkerbruket under dennatid för 4/5 av den samlade jordskatten medan i Tornedalen åker och äng stod för hälften var.Tornedalen är det enda området där ängen har en sådan stor ekonomisk betydelse.Boskapsskötseln gynnades också av att vinterfoder lätt kunde bärgas från ängsmarker vid älv-och sjöstränder. I Lule älvdal fanns boskapsskötsel framför allt i älvdalens norra delar. IJokkmokk drabbades kornodlingen av missväxt i snitt vart femte år, vilket gjorde att man vartvungen att koncentrera sig på djurhållningen (Bäcklund 1996).

Bebyggelsens lokalisering i Torne älvdal bestämdes av närheten till vatten för betet ochfisket. Lule älv var inte lika rik på lax som Torne älv. Däremot var odlingsbetingelserna goda,och jordbrukstekniker för åkerbrukets räkning utvecklades, varför bebyggelsen i Lule älvdalkom att läggas på ett sådant vis som möjliggjorde den effektivaste åkerbruket.

I Norrbotten tros de tidigaste marknadsplatserna ha legat i Pite och Torne älvdalar, menäven i kustlandet däremellan fanns handelsplatser. I Hietaniemi runt en mil söder omÖvertorneå fanns en handelsplats åtminstone i slutet av 1200-talet. Tornedalen har länge variten knutpunkt för handel och en stor del av älvdalens näringsliv har givit varor lämpade föravlägsna marknader. Marknadsplatser lämpade sig väl i Tornedalen då älven utgjorde en länkmellan Bottenviken och Ishavet och därmed kom att brukas som handelsled. Den livligahandeln skapade också vidare möjligheter för nybyggningen i älvdalen (Hallin 1988).

På 1600-talet ledde järnmalmsfyndigheter till bildandet av Kengis bruk och bebyggelse avTornedalens övre del. Älvens betydelse som transportled kom då att bli än viktigare.

Befolkningsexpansionen under 1700-talet ledde till effektivisering inom jordbruket iLuledalen och även till utveckling av binäringar jämte odlingsverksamheten (Bylund 1996).Idag är befolkningen än mer koncentrerad till kusterna, eftersom arbetstillfällena och utbild-ningsmöjligheterna blir allt färre i inlandet.

I Lule älvdal bor idag om man räknar kommuninvånarna 106 860 personer och i Torneälvdals kommuner bor idag 49 375 personer. Kustkommunerna är de största. Luleå har idag enbefolkning på 71 360 invånare. I Haparanda bor det 10 580 personer. Siffrorna blir dock


– 20 –

ganska missvisande för att mäta älvdalarnas befolkning eftersom kommunerna täckerbetydligt större ytor än vad älvdalarna gör (tabell 1) (Databas SCB, 1999).

Tabell över befolkningen i Lule och Torne älvdalars kommunerLuleå Boden Jokkmokk Haparanda Övertorneå Pajala Kiruna

Folkmängd 71 360 29 195 6 305 10 580 5868 7779 25 148Källa: Databas SCB, 1999 och Statistisk årsbok för Sverige 1999.

SYSSELSÄTTNINGEN EFTER INDUSTRIALISERINGEN

Skogen var första naturresurs att börja nyttjas i bägge älvdalarna vid industrialiseringen ochdå vart tjäran den första stora exportvaran. I Luledalen blomstrade tjärtillverkningen vid 1800-talets början, och i seklets andra hälft byggdes flottlederna ut. I Luledalen har två sågverkfunnits i nuvarande Bodens kommun, vilka startade under 1800-talets slut (Bylund, 1996).

När de stora malmfälten i Gällivare och Kiruna upptäcktes på 1800-talet bestämdes att enmalmbana skulle byggas för att underlätta malmtransporten. 1903 färdigställdes malmbananmellan Luleå och Narvik (Korhonen & Alvstam 1990). Dessa förenklade transporter för-svagade Torneälvens betydelse som transportled. I Tornedalen betydde det att jord- ochskogsbruket fortsatte att vara grunden för människans överlevnad i området (Bäcklund 1996).

Den funna malmen ledde till utbyggnad av järnverk för stålvalsning och malmhamn i Luleåoch på senare år har även ett tillverkningsföretag för tunnplåt bildats i staden.

I Porjus byggdes vattenkraften ut i stor skala redan 1910, beroende på att SJ villeelektrifiera malmbanan samt att gruvnäringen önskade få vissa moment elektrifierade(Bäcklund 1996). Smältverk och konstgödselfabrik anlades i Porjus 1916 och ännu flerindustrier önskade få etablera sig, vilket ledde till riksdagsbeslut om att även Harsprångetskulle byggas ut. Efter 1945 öppnade sig många attraktiva försöjningsmöjligheter förskogsbygdens befolkning i Luledalen. Mycket var ett resultat av vattenkraftens utbyggnad.Vid utbyggnaden av kraftstationerna i Porsi och Messaure omkring 1960 var nära 50 % avJokkmokks 12 000 invånare på något sätt beroende av anläggningsarbetena för sin försörjning(Bylund 1996). Genom vattenkraftens utbyggnad vände sig många människor i Luledalen frånjordbruket då industriförsörjningen var såväl tryggare som lönsammare (Bäcklund 1996).

Det tog lång tid innan någon industrialisering påbörjades i Tornedalen. Industriföretagendär har ofta ej gått så bra eller ens varit särskilt långlivade. Sågverksindustrin byggdes ut vid1800-talets slut. Tre sågverk startade och idag återstår bara Seskarösågen, utanför Haparanda,som sysselsätter 42 man (Hederyd 1992).

Efter andra världskriget var det dags för rationalisering inom jordbruk och skogsbruk.Ingen näring i Tornedalen lyckades expandera så kraftigt att de människor som stod utanförsörjning kunde fångas upp. Detta ledde till stor utflyttning (Hallin 1988).

I utbildningssammanhang har man i Luleå satsat på en Teknisk Högskola, vilken stodfärdig 1971. Högskolan har visat sig ge orten nya företagsetableringar inom framför alltelektronik. Tekniska högskolan vart 1996 Luleå tekniska universitet (Sundin, 1996).

I Torne älvdal bedrivs rymdforskning längst i norr, i Kiruna. Redan under 1900-taletsbörjan bildades här, tack vare gynnsamt läge på jordklotet, Vassijaure naturvetenskapligastation, med forskning om norrsken, ozonskikt och meteorologi (Hultqvist 1994).

I Nedre Tornedalen har yrkesutbildning inom älvdalens basnäringar bedrivits. 1953byggdes Vojakkala hus, till förmån för hushållningsskolan som tidigare låg i Övertorneå.Denna fortsatte att drivas fram till läsåret 1981–82 då trädgårdsnäringen hade vuxit sig så stori älvdalen att man bildade en särskild trädgårdsskola. Sveriges lantbruksuniversitet öppnadeockså en försöksstation. Skolan ägdes till en början av landstinget, men kom snart att säljastill Haparanda kommun. Skolan lades ned årsskiftet 1995–96 på grund av elevbrist. Året därpåövertogs byggnaden av en ekonomisk förening som skapades i byn och nu har namnet


– 21 –

Palogården. Försökstationen har tagits över av älvdalens största potatisodlare, Outinens, ochväxthusen har köpts av Hietalas handelsträdgård (Ekholm, muntligt, 1998).

Hela åkerarealen i Norrbottens län upptar 42 988 ha (tabell 2). Vallodlingen upptar denstörsta jordbruksarealen i länet med 28 965 ha. Därefter följer fodersäden och på tredje platspotatisodlingen, där endast matpotatis odlas. I Norrbottens län odlades trädgårdsväxter påtotalt 302 ha. Av dessa upptog bärbuskar 224 ha, och är därmed den största trädgårdsodlingen.Av bärodlingen upptar odlingen av svarta vinbär den största arealen; jordgubbar tillhör ocksåde mest odlade trädgårdsväxterna i länet. Ekologiskt jordbruk bedrivs på 1137 ha i helaNorrbottens län och uppgår därför till drygt 2,5 % av den totala odlingsarealen(Jordbruksstatistisk årsbok 1998).

Tabell 2: Odlingen i Norrbottens länJordbruk Total

åkerarealVall-odling

Fodersäd Potatis Träda Trädgårds-växter

Ejutnyttjadslåtter-ochbetesvall

Annanobrukadåker

Övrigt

Hektar 42 988 28 965 5391 876 3151 302 2124 2146 33Källa: Jordbruksstatistisk årsbok 1998.


– 22 –

4. RESULTAT

ODLARNA OCH GRÖDORNA

Här nedan följer en presentation av odlarnas spridningsmönster i älvdalarna i kartform och därtillhörande tabeller över vilka grödor som odlas och på hur många hektar.

Figur 7: Karta över trädgårdsodlare i Torne och Lule älvdalar. Skala 1: 2 200 000. Källa: Öster, muntligt 1998.Map showing horticulture in Lule and Torne valleys. Scale 1: 220 000, Source: Öster, verbal 1998.

Odlarna är betydligt mer utspridda i Tornedalen. I Luledalen finns de flesta odlarna ikusttrakterna, i Tornedalen istället ett stycke norrut uppåt älven, särskilt kring Övertorneå; detvill säga närmare polcirkeln (fig. 7). Enligt jordmånskartan ligger näst intill alla odlingar därden mest fruktbara jorden finns: brunjord inklusive podsol. Ingen odlare finns där stark podsoldominerar (fig. 3).


– 23 –

Tabell 3: Bärodlare i Lule älvdalOdlare Ort Bär Areal (ha)1.Harry Almqvist Konventionell odling

Mattisudden Svarta vinbär 2,5–3

2.Monica Wirding Ekologisk odling

Mjösjön Jordgubbar 1

3.Tore & Mildred Granström Konventionell odling

Bjässberget Svarta vinbär 7

4.Per Hörnström Konventionell odling

Norra Sunderbyn Svarta vinbär &Jordgubbar 5,5

5.Sunderbygårdens jordgubbar Konventionell odling

Södra Sunderbyn JordgubbarÅkerbär

70,5

6.Sten-Sture Strandberg Konventionell odling

Bensbyn Svarta vinbärJordgubbar

20,5Summa: runt 26

Källa: Samtliga odlare, muntligt 1998.

Tabell 4: Bärodlare i Torne älvdalOdlare Ort Bär Areal (ha)1.Seth Mannfeldt Konventionell odling

Kitkiöjärvi Svarta vinbär 1,5

2.Lars och Irene Hannu Konventionell odling

Pello Jordgubbar &Svarta vinbär 4–5

3.Folke Pudas Konventionell odling

Armasjärvi Svarta vinbär 10–11

4.Ture Tynni Konventionell odling

Korpikylä Svarta vinbär 3,5

5.Lennart Wennberg Konventionell odling

Mattila Svarta vinbärJordgubbar

60,5Summa: runt 27

Källa: Samtliga odlare, muntligt 1998.

Bärodlad yta är ungefär lika stor i båda älvdalarna. Tabellerna visar att 6 bärodlare finns iLule älvdal och 5 finns i Torne älvdal, vilket betyder att odlarna har något större yta var iTorne älvdal. Jordgubbsodlarna är dock både fler och odlar större ytor i Lule än i Torneälvdal. Det är enbart i Luledalen som åkerbär odlas, dock i liten omfattning. Sammantagetupptar svarta vinbär störst odlad mark. I vardera älvdalen finns en svartvinbärsodling nordligt.Nordligast är den i Tornedalen, som tillika är den nordligaste odlaren överhuvudtaget i bäggeälvdalarna och ligger på 67°50’N. I Luledalen ligger den nordligaste strax norr om polcirkeln.(fig. 7, tabell 3 och 4.)

Tabell 5: Köksväxtodlare i Lule älvdalOdlare Ort Grödor Areal (ha)7. Katarina Larsson Ekologisk odling

Smedsbyn Squash, Paprika, Sallad, Vitkål,Kålrabbi,Blomkål, Savoykål,Broccoli, Lök, Morötter,Palsternackor, Svartrötter,Baljväxter, Mangold, Spenat,Kryddor

1,5

8. Per Hörnström Konventionell odling

Norra Sunderbyn Potatis, Vitkål, Blomkål, BroccoliSalladskål, Sockerärter, Kålrötter,Morötter, Rovor, Rödbetor

Potatis 3Övrigt 6,5

9. Nils Tibergs kooperativ Ekologisk odling

Gäddvik Potatis, Sallad, Persilja, Grönkål,Svartrötter

2

Summa runt 13Källa: Samtliga odlare, muntligt, 1998.


– 24 –

Tabell 6 köksväxtodlare i Torne älvdalOdlare Ort Grödor Areal (ha)6. Auli Andersson Ekologisk odling

Mättijärvi Lök, Morötter, Kålrötter,Vitkål Normalår: 2,51998: 0,5

7. Anders Wuotila Konventionell odling

Rantajärvi Potatis, Salladskål, Morötter Potatis: 8Övrigt: 5

8. Hietalas handelsträdgård Konventionell odling

Korva Broccoli, Vitkål, Blomkål, Sallad 1998: 51999: 8

9. Evald & Else Luttu Ekologisk odling

Soukolojärvi Morötter, Kålrötter, Vitkål, Grönkål,Broccoli, Kryddor, Purjolök, Potatis

Potatis: 7Övrigt: 3

10. Karl-Erik Modig Ekologisk odling

Armasjärvi Morötter, Kålrötter, Lök 2

11. Karl-Johan Swahn Ekologisk odling

Hedenäset Broccoli, Lök, Purjolök, Kålrötter, Vitkål,Morötter Potatis, Dill, Persilja

13–14

12. Jessica Lindbäck Ekologisk odling

Bäckesta Broccoli, Morötter, Potatis Kålrötter,Sallad, Salladskål

Potatis: 0,5Övrigt: 1

13.Lennart Wennberg Konventionell odling

Mattila Broccoli 1

Summa: runt 48 Källa: samtliga odlare muntligt, 1998.

Jämför man köksväxtodlarna finner man att odlarna är både fler och har större marker iTornedalen (fig7, tabell 5 och 6). Luledalens odlare verkar satsa mer på bredden med flersorter, men på mindre yta. Att Auli Andersson i Torne älvdal har haft mindre odlingsmark1998 än vad hon brukar ha beror på att den höga nederbörden och den låga instrålningen hargjort det omöjligt att ta sig ut på fälten som består av täckdikad myrmark. I Tornedalen harman främst satsat på grönsaker och rotfrukter som går att lagra länge (Lindbäck, muntligt1998). Ett undantag är Hietalas handelsträdgård som säljer sina grödor direkt efter skörd(Hietala, muntligt 1998).

Sammanfattningsvis upptar bärodlingen två tredjedelar i Luledalen och köksväxtodlingenen. I Tornedalen råder omvända förhållandet. Luledalens siffror ligger närmare länets, därbärodling upptar nästan fyra femtedelar Den mest odlade grödan liksom den nordligasteodlade i såväl Torne som Lule älvdal är svarta vinbär, som i Luledalen upptar 38 % och iTornedalen 32 % av trädgårdsodlad mark. Den odlade ytan är nästan dubbelt så stor, odlarnaär fler och har mer mark var i Torne än i Lule älvdal. Odlarna är mer utspridda i Tornedalenoch den nordligaste odlaren finns också här.

TRÄDGÅRDSODLINGENS FÖRUTSÄTTNINGAR I LÄNET

Köksväxtodling på friland är möjlig långt upp i fjälldalarna, men ju längre upp i landet ochinåt landet man kommer desto högre krav ställs på både sortval och odlingstekniker på grundav det strängare klimatet (Carlsson & Lundberg 1990).

Riksförbundet Svensk Trädgårds zonkarta var från början enbart baserad på meteorologiskamätningar, men har på senare år omarbetats alltmer efter växternas förmåga att tåla olikaklimat. I stort sett hela Lule älvdal ligger i zon VI. Torne älvdal ligger i samma zon upp tilloch med Övertorneå, och norr därom i zon VII.

FAKTORER SOM STYR VÄXTLIGHETENLjus, temperatur, vatten, jordar och näring är de faktorer som styr växtligheten. Det är

samspelet mellan dessa som gör säsongen i Norrland så kort. Här nedan behandlas var och enav dessa faktorer och förhållandena i de båda älvdalarna diskuteras.


– 25 –

KLIMAT

LjusförhållandenDet är det långa dagsljuset som gör att man i Norrbotten trots en kort säsong kan få lika

många soltimmar under växtsäsongen som på Gotland, med den skillnaden att det är mersamlat. Växtligheten under den norrbottniska säsongen blir därför desto intensivare. Dettasamlade ljus är bra för trädgårdsgrödor: eftersom de inte kräver så lång utvecklingstid, gör detinte något att de växer litet snabbare. Istället är det en fördel för kvaliteten på grödorna, dåmidnattssolen gör att växtligheten inte stannar. Detta gör att sockret i grödan inte hinneromvandlas till cellulosa. (Lindbäck, muntligt 1998) Resultatet blir därför en tidigare färdigprodukt, men också mjällare (mindre torrsubstans), sötare, mer smakrik och med en högrec-vitaminhalt. De kvaliteter som man däremot uppnår med trädgårdsodling längre söderut ärbättre lagringsduglighet samt högre karotinhalt (Krekula 1987).

TemperaturVäxtligheten i Norrbotten begränsas mest av temperaturen. Låg marktemperatur kommer

av djup tjäle och lång snöläggning. Marktemperaturen bestäms av lufttemperaturen men ävenav värmestrålning till och från marken (Krekula 1987). Tornedalen drar framför allt fördel avatt det kontinentala högtryck, som sommartid brukar bildas över Kolahalvön, vissa år sveperöver dalen; den så kallade ryssvärmen Dess inflytande minskar dock efter att det når fram tillBottenviken och kyls av, därför når heller inte värmen längre än till Tornedalen (Wuotila,muntligt 1998).

Frost, snö och tjäleFrosten i Norrbotten kan vissa år, såväl höst som vår, vara helt förödande. Särskilt utsatta

är lågt liggande platser nedanför sluttningar och i dalgångar, på grund av att kalluften ’rinner’ned i dem (Krekula 1987). Det är framför allt vid blomningen som växterna är känsliga förfrosten. Visar sig frosten vid blomningen hos vinbärsodlaren är skörden helt och hålletförstörd (Almqvist, muntligt).

Vattensjuk mark utsätts oftare för frost om våren än torr mark; på hösten och sensommarenkan däremot omvända förhållandet råda. Kartan nedan visar riskerna för frostskador den tid dåmedeltemperaturen ej understiger +6°C, det vill säga den tid som frosten kan åstadkommaskador på växtligheten. Närheten till stora vatten tycks ej främja vårfroster och förebyggahöstfroster, i stället förskjuts hela vegetationstiden i dessa miljöer och frosten är mindre såvälvår som höst (Ångström 1974).

Antalet frostdagar runt vårsådden överstiger ej fyra varken i Luledalens eller Tornedalensnedre delar. I mellersta och övre Tornedalen liksom i mellersta Luledalen varierar det mellanfyra och åtta. I Luledalens nordligaste del kan de uppgå till tolv. Höstfrosten är vänligast motLule älvdals kustland där frostdagarna i skördetid är färre än två. Omedelbart innanförkustlandet visar sig frosten två till fyra dagar, vilket även gäller för Torne älvdals nedre hälft. ITornedalens övre hälft är antalet frostdagar färre än två. Vad beträffar Lule älvdals övre delkan fyra till sex frostdagar drabba området (Ångström 1974).

Tjäldjupet i Norrland växlar mellan en halvmeter och en meter i ogrävd mark. Snötäcketgör också sitt för markvärmen under vintern. Luften i opackad snö ger ett värmehållandetäcke, varför snöbrist leder till djupare tjäle. Tjälen är dock ej blott av ondo. Den långa ochdjupa tjälen kan frysa bort svampsjukdomar och samman med kort växtsäsong gör den att intelika många skadegörare hinner ta sig till Norrbotten (Sjörs 1956).

Snön kan vara besvärlig under tö då den blir tung och blöt och kan bryta sönder buskarnasgrenar. Medelsnödjupet i Lule älvdal (15/1) uppgår till mellan 40 och 50 cm uppströms tillVuollerim. I övriga älvdalen är det under samma tid på 50–60 cm. I Torne älvdal harkustlandet upp till Hedenäset ett snödjup på mellan 20 och 40 cm. Därefter övergår det till 40–


– 26 –

50 cm upp till Övertorneå. Norr därom är det 50–60 cm. Närmast Torne Träsk finns också ettområde där regnskugga råder och snödjupet är där 40–50 cm (Dahlström 1995).

VattenförhållandenVatten är för växterna viktiga för saftspänningen samt är det som möjliggör

näringstransport (Sjörs 1956). Älvdalarna har ingen anmärkningsvärd hög nederbörd menkombinationen med lägre temperaturer ger en lägre avdunstning.

Klimatextremer 1997 och 1998

Vissa år är extrema åt ena eller andra hållet. 1997 och 1998 visar sig vara rakt motsattaextremår. 1997 hade en ovanligt torr sommar, med knapp nederbörd och hög temperatur.Nederbörden under 1997 års växtsäsong var på försommaren särskilt låg i Tornedalen. Pajalahåller det lägsta värdet med bara 5 mm i juni månad. Luledalen hade inte lika torrt, både Luleåoch Jokkmokk hade sina normala nederbördsmaximun i juli. Jokkmokk hade dock enanmärkningsvärt låg nederbörd i oktober (fig. 8).

Temperaturen under 1997 var mycket högre än normala år (jämför fig. 5 och 9). Samtligastationer hade under juli månad temperaturer som översteg 16°C. Varmast hade Haparandamed sina 18,5°C (fig. 9).

0

20

40

60

80

100

120

140

160

Maj Juni Ju li A ugus ti September Oktober

Ned

erbö

rdsm

ängd

mm

Jokkmokk

Lu leå

Pajala

Haparanda

Figur 8. Nederbörden under växtsäsongen 1997 vid det undersökta områdets fyra klimatstationer.Källa: Väder och vind maj-oktober, medelvärden 1997 SMHI.

Percipitation during vegetative season of 1997 in the four climatic stations of the measured area.Source: Wether and water, average values, May–Octobre 1997 1997 SMHI.


– 27 –

- 5

0

5

1 0

1 5

2 0

MajJu

ni Juli

Augus

ti

Septem

ber

Oktobe

r

grad

er c

elsi

us

J o k k m o k k

L u le å

P a ja la

H a p a r a n d a

Figur 9. Temperaturens variation under växtsäsongen, 1997 i det undersökta områdets fyra klimatstationer.Källa: Väder och vatten maj-oktober medelvärden 1997 SMHI.

The variation in temperature during the vegetative season, 1997 in the four climatic stations of the measured area.Sourc: Wether and water, average values May–Octobre 1997 SMHI

Den ovanligt torra sommaren 1997 ledde till att man fick vattna betydligt mer än vanligt.Det fanns risk för uttorkning men många odlare klarade sig utan skador på skörden med sinabevattningsanläggningar. 1998 var nederbörden extremt hög (fig. 10). Detta har bland annatmedfört att de upphöjda bäddarna (se odlingstekniker) har runnit ned (Lindbäck, muntligt1998), grödorna har kvävts av syrebrist; i vissa åkrar har man fått göra utdikningar mitt i åkern(Wuotila muntligt 1998) (fig. 11) för att leda bort så mycket som möjligt av vattnet och en delåkrar har blivit häckningsplats för sjöfågel (Lindbäck, muntligt 1998). Vissa odlare kunde ejta sig ut på fälten för att plantera (Andersson, muntligt 1998). Skördarna har blivit 10–20 %mindre; exempelvis har inte all kål hunnit knyta sig (Hietala, muntligt 1998). Enligtdiagrammet nedan hade Luleå en normal nederbördskurva under juni och juli, medan särskiltstora nederbördsmängder visade sig under augusti och oktober månad. Vad gäller övrigaklimatstationer var nederbörden betydligt högre än normalt utom i september som var normal.

0

20

40

60

80

100

120

140

160

Maj Juni Juli Augusti September Oktober

nede

rbör

dsm

ängd

mm

JokkmokkLuleåPajalaHaparanda

Figur 10: Nederbörden under växtsäsongen 1998 i det undersökta områdets fyra klimatstationer.Percipitation during the vegetative season of 1998 in the four climatic stations of the measured area.


– 28 –

Figur 11: Dike mitt i åkern hos Anders Wuotila. Oktober 1998Ditch in the middle of the field of Ander Wuotila. October 1998

Temperaturen 1998 var också betydligt lägre än normalt (jämför fig. 5 och 12) ochklarsoltimmarna var betydligt färre.

-2

3

8

13

18

Maj Juni Juli Augusti September Oktober

grad

er c

elsi

us

Jokkmokk

Luleå

Pajala

Haparanda

Figur 12: Temperaturvariationen under 1998 års växtsäsong.Källa: Väder och vind maj–oktober medelvärden 1998 SMHI.

The temperature during the vegetative season of 1998. Source: Weather and water, average values, May–Octobre 1998 SMHI

JORDAR

Jorden är växternas förankringsplats och det är jordens utseende som skall tillfredsställaväxternas behov av vatten, luft och näring (Carlsson & Lundberg 1990).

Jordarten har också inflytande på marktemperaturen. Lättare, grovkorniga jordar somsandjordar blir fortare varma om våren, då de har svårare att bära vatten än ler- och torvjordar(Krekula 1987). Utan varma jordar får grödorna syrebrist och kvävs. Växterna tar upp största


– 29 –

delen av syret genom rötterna. Därför är det viktigt att jorden är porös så att luften kan tränganed till växternas rötter. I tunga och kalla lerjordar är dränering därför särskilt nödvändig. Harman inte tillgång till varma jordar, eller vill ha dem ännu varmare, finns det odlingsteknikerför att öka värmen i jorden (se odlingstekniker) (Carlsson & Lundberg 1990).

Alla bärslag vill ha mullrik jord. Jordgubbar passar bäst på stenfri, lättbrukad jord med godvattengenomsläpplighet. Vinbärsbusken trivs bäst på mullhaltig, fukthållande jord, dock ejvattensjuk. Ju djupare matjordslager desto mer bär orkar den bära (Carlsson & Lundberg1990). Alltför lätta sandjordar är känsliga för torka och därför olämpliga som odlingsjordar förvinbär (Hannu, muntligt,1998). Ett annat lättodlat bär är hallonet, som fordrar mindre arbeteoch omtanke än jordgubbar och med fördel kan odlas över hela landet till och med zon VII.Bäst trivs det på genomsläppliga, humusrika jordar i soligt läge. Ett annat bär som idag odlaspå en del platser i Norrbotten är allåkerbäret, som är en korsning mellan vanliga åkerbär ochalaskaåkerbäret. Till skillnad från det vanliga åkerbäret är hybriden odlingsbar. De flestaköksväxter vill inte ha en alltför tung lerjord, utan väl mullhaltig och näringsrik jord. Morotoch svartrot passar bäst på lätt mullrik sandjord. På styva och tunga lerjordar blir de lättgreniga och spruckna. Sallad kan odlas på många olika sorters jordar. Bäst trivs den dock ivarm, lucker och näringsrik jord. Isbergssallad kan i goda lägen odlas till och med zon VII(Carlsson & Lundberg 1990).

Tabell 8: Odlarnas jordarterLuledalens odlares jordarter Tornedalens odlares jordarterOdlare Jordarter Odlare Jordarter1. Harry Almqvist Sandjord 1. Seth Mannefeldt Morän: normalblockig sandig2. Monica Wirding Finmo 2. Lars & Irene Hannu Sandjord3. Tore & Mildered Granström Grovmoig lera 3. Auli Andersson Myrmark4. Katarina Larsson Finmo 4. Anders Wuotila Grovmoig sand5. Per Hörnström Lättlera 5. Hietalas Handelsträdgård Grovmoig sand6. Sunderbygårdens jordgubbar Lättlera 6. Evald & Else Luttu Morän: normalblockig sandig7. Nils Tibergs kooperativ Grovmo 7. Folke Pudas Mull grovmo och lättlera8. Sten-Sture Strandberg Lättlera 8. Karl-Johan Swahn Finmo

9. Jessica Lindbäck Morän: normalblockig grusig10. Ture Tynni Mellanlera11. Lennart Wennberg Lättlera

Källa: Samtliga odlare muntligt 1998 och jordartskartan 1965.

Jordarterna verkar inte ha haft någon större betydelse för trädgårdsodlingens spridning iTornedalen. Alla sorters jordar odlas, från myrmark till morän. Vad som däremot kan skönjasär att odlingsmarkerna är större där näringsrikare och lättare jordarter finns. I Luledalen odlarman oftare på finkorniga jordar som finns närmare kusten. Lättleran är här den vanligasteodlingsmarken. Enligt Evald Luttu är inte moränjord att förakta när man skall odla grönsaker,eftersom de större stenarna tar åt sig mer värme som sprids ut i jorden (Luttu, muntligt, 1998).

NÄRINGSÄMNEN OCH GÖDSLING

Jordar som ej tillförts någon näring genom brukning och gödsling är i regel näringsfattigareju hårdare klimatet är, vilket beror på att nedbrytning och uppbyggnad av organisk substans ärlångsammare. Makronäringsämnena är de ämnen som grödorna är mest beroende av. Tilldessa hör kväve, fosfor, kalium, svavel, magnesium, och kalcium. Ämnen som ej behövs i likastora mängder kallas mikronäringsämnen; dit hör mangan, koppar, järn, natrium, kobolt, zink,bor och molybden. Alla dessa ämnen finns naturligt i stallgödsel. Dessa kan också blandas tillkemiskt i konstgödsel (Carlsson & Lundberg 1990). Konventionella odlare menar att det ej ärnågon skillnad för grödans del om den får sin näring genom konstgödsel eller genom


– 30 –

stallgödsel (Hietala, muntligt, 1998). Stallgödsel gör dock inte jorden lika uttröttad, vilketunderlättar för odlaren.

ODLINGSTEKNIKER

Odling å nordligare breddgrader kräver mer ansträngning av odlaren (Carlsson & Lundberg1990). Områden med lång odlartradition har kunnat bygga upp olika odlingstekniker i högregrad än nybörjare.

Förkultivering av frön i kalldrivbänk förlänger säsongen för många av odlarna (fig. 13). Påså vis slipper man dyra plantkostnader och kalldrivbänkarna gör det även möjligt för plantornaatt härdas. Bruket av drivbänk kan göra att man hinner få flera skördar på en säsong (Luttu,muntligt 1998).

Figur 13: Kalldrivbänk hos Evald och Else Luttu, 1998.Hot bed for precultivation at Evald and Else Luttu, 1998.

Drillar är vanliga i Tornedalen (fig. 14). Det är ungefär 2 dm upphöjda bäddar som manodlar grödorna på, de ligger i öst–västlig riktning och gör att en större jordyta kan ta uppkoncentrerad solvärme och på så vis sprida värme i jorden. Amoniumkvävet släpps också fritt,vilket normalt är bundet; dessutom förbättrar tekniken dräneringen i jorden (Wuotila,muntligt, 1998).


– 31 –

Figur 14: Drillar, med och utan. Källa: Wuotila muntligt 1998 och egen iakttagelse 1998.Cultivation with and without elevation. Source: Wuotila verbal and own observations 1998.

Bevattning. Om det regnar dåligt något år, så finns ändå vatten i närheten, som odlingarnaligger vid älven. De största odlarna har olika typer av bevattningssystem. Anders Wuotilasamlar upp en del av det vatten vårfloden ger genom en slang som ligger på ena bergssidan.Detta leds sedan till en bassäng i marken som är tätad med lera. Från denna går sedan en slangsom leder till spridare som kan flyttas (Wuotila, muntligt, 1998). Hietala har en självflyttandebevattningsanläggning (Hietala, muntligt, 1998).

Skadegörare hålls i många fall borta av den korta säsongen och den djupa tjälen. De fryserbort om vintern eller hinner under sommaren ej ta sig så långt norrut. Detta gör behovet avbekämpningsmedel mindre. Detta gäller dock främst svampsjukdomar; insekter finner vägarnorrut. För att få använda kemiska bekämpningsmedel finns olika karenstider för hur lång tidefter sådd som man ej längre får spruta. Flera odlare påpekar också att det går lika bra om mansprutar flera veckor innan karenstiden tar sin början (Wennberg och Hannu, muntligt 1998).

Fiberduk är ett sätt att skydda framför allt kålväxter mot skadegörare. Samtligaköksväxtodlare täcker sina jordar efter planteringen med så kallad fiberduk, vilket är en tunn,lätt och genomskinlig duk. Den skyddar mot skadedjur och ger mikroklimatförbättringar. Denär tunn nog att släppa igenom den största delen av instrålningen, porerna i duken låter bådeluft och vatten tränga in, men den är tät nog att hejda utstrålningen, vilket höjermarktemperaturen. Ofta ligger duken kvar tills det är dags att skörda (Wuotila, muntligt,1998). Lars och Irene Hannu lägger på fiberduk på sina jordgubbsplantor redan på hösten ochlåter den ligga kvar till följande vår då plantorna går i blom. Det ger tidigare och högre skördoch dessutom mindre risk för barfrostskador (Hannu 1998).

Inom den ekologiska odlingen brukas även ett biologiskt bekämpningsmedel, Bacillusturigensus, som är mot framför allt kålmalen, dock ej kålflugan, så om malen har hunnitutvecklas till fluga finns det inget att göra. Tidigare fick man även viltbidrag om älgar, renareller rådjur åt upp skörden eller skotten på vinbärsbuskarna, men sådana förmåner är nuborttagna (Lindbäck, muntligt, 1998).


– 32 –

Plastlist, som är vanlig framför allt inom jordgubbsodlingen, är en list som läggs över enupphöjd bädd som plantorna är fästa i (fig. 15). Fördelarna med detta är att man fårnäringsbalans, mindre ogräsproblem, bättre styrning av vatten, tidigare och högre skörd samtlättare plockning. Nackdelarna är plastresterna, hög anläggningskostnad och svårigheter att fåfram revplantor (Hannu 1998). Inom svartvinbärsodlingen är inte odling på plastlist likavanligt men det finns en del som har börjat med det (fig. 16)(Granström muntligt 1998).

Figur 15: Wirdings jordgubbsodling på plastlist Mjösjön, Lule älvdal, Oktober 1998.Wirding’s strawberry cultivation on plastic list, Mjösjön Lule älvdal., October 1998.

Figur 16: Granströms svartvninbärsodling på plastlist. Bjässberget, Lule älvdal, Oktober 1998.Granströms black currant cultivation on plastic list, Bjässberget Lule älvdal, October 1998.


– 33 –

NATURFÖRUTSÄTTNINGAR I NORD OCH SYD

Jämför man de naturliga förutsättningarna för trädgårdsodling i de undersökta älvdalarna meden ort i sydligaste Sverige, Lund, finner man att dess medeltemperatur ligger över noll gradernästan hela året. Det är endast i juni till augusti som klimatstationerna i norr kommer inärheten av Lunds temperaturer. Detta tyder på att Lundatrakten har en betydligt längreodlingssäsong och därmed ett enormt försprång i jämförelse med såväl Lule som Torneälvdalar eftersom de kan leverera trädgårdsgrödor under mycket större del av året. I Lund ärvegetationsperioden 240 dagar lång. Detta möjliggör fler skördar per säsong. Lund har litethögre årsnederbörd än norrbottenkommunerna, men den högre årsmedeltemperaturen ger ockhögre avdunstning. Lund har också annorlunda kurvmönster, med nederbördsmaximum tvågånger, om högsommaren och om hösten.

I Lund är antalet timmar med klart solsken 1900, men de är mer spridda över året.Klarsoltimmarna är fler i norr under juni månad. Lund har då i regel 300, medan exempelvisnedre Luledalen har 380 timmar. Solen uppträder över horisonten nästan hundra timmar merpå ett år i Haparanda än i Lund. Dessa överskottstimmar är samlade till sommarmånaderna.Detta långa sommardagsljus kan Lund icke tävla med. Antalet soltimmar, timmar då solen äröver horisonten, under året ser ut som följer:

Tabell 7: Soltimmar under året i Haparanda och LundJan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sep Okt Nov Dec Året

Haparanda 140 228 360 456 589 675 639 518 393 296 176 94 4564Lund 236 269 364 422 501 520 520 464 381 323 248 218 4466Källa: Ångström 1974.

Lund har ingen jordmån med enbart podsol; längs kusten finns ett band av brunjord medinslag av podsol men längre inåt landet finns Sveriges bördigaste jordmån, ren brunjord.

SJÄLVFÖRSÖRJNING AV TRÄDGÅRDSPRODUKTER I NORRBOTTENS LÄN

Självförsörjningsgraden av trädgårdsprodukter i Norrbotten är påfallande låg. Enligt detfåtal grönsakshandlare som handlar från Norrbotten utgör dessa inköp 1% av de totalaårsinköpen. Kunderna efterfrågar dock närhet, menar Björnfot (Konsumentföreningenmuntligt 1998). Han hävdar att kunderna lägger några kronor extra för närhet och kvalitet. TillOBS Stormarknad i Luleå kommer de norrbottniska grönsakerna som de köper in nästanenbart från Tornedalen (Fredriksson, frukt- och grönsaksansvarig, OBS, muntligt 1998).Många grönsakshandlare köper överhuvudtaget ingenting från Norrbotten, utan enbart frånSkåne samt Holland för att få förmånligast pris (Ola, Luleå frukt & grönt, muntligt 1998). Detfinns också de, som under säsong handlar en procent av sina varor från Norrbotten(Holmström, muntligt 1998). På ICA:s distributionsenhet i Umeå tror man att det kommer attbli högre mervärde i lokalframställt i framtiden (Vikström, muntligt 1999). Medlokalframställt syftar han dock framför allt på trädgårdsodlingen i hela Norrland. Sedan ICA:sdistributionsenhet i Luleå lades ned, har svårigheter med transport och lagring blivit större.Försök att finna nya distrubutionssätt i Norrbotten med transport direkt från odlare till butik ärdärför viktigt. Idag kommer det enda som ICA köper från Norrbotten från Hietalashandelsträdgård. Vad gäller lokalproducerat i Norrland är det som störst i Jämtland, där folkockså är mer lokalpatriotiskt. Vikström påpekar dock att det är viktigt att nya odlare ochföreningar tar kontakt med ICA så att de vet att de finns, även om det också är företagetsuppgift att söka upp säljare.


– 34 –

ODLARNAS INSATSER

ODLARTRADITION OCH PIONJÄRER

I Norrbotten är trädgårdsodlingstraditionen ej så stor som i södra Sverige. Som barn harman inte i samma utsträckning varit omgiven av trädgårdar. I och med att skolträdgårdarnaförsvann har också arbetet med att föra traditionen vidare försvårats (Krekula 1987). Torneälvdal har dock längre odlingstradition än övriga Norrbotten

1927 bestämde sig Gunnar Hietala i Korva norr om Övertorneå för att börja medträdgårdsodling (Ulrik Hietala muntligt 1998). Han var den förste att satsa på detta inte bara iTornedalen utan i hela Norrbotten. Som pionjär inom området har han betytt mycket, i en tiddå grönsaker inte räknades till riktig mat. Han betraktades som en smula galen när hanbeställde fönsterglas i massor med tåget till Övertorneå för att bygga ett växthus (Wuotilamuntligt 1998). Det som drev honom till detta var givetvis ett intresse för odling, men det varockså ett sätt att se sig om efter en annan försörjningsstrategi. Han hade fått överta ett litethemman med ett stycke dålig jord, ett stycke skog och ett par kreatur. Dessvärre fick han ävenmed sig en hel del skulder. Han var då tvungen att försöka tänka ut andra sätt att få inkomster.Hans tanke var att det ljus som dygnet om skänks Norrbotten under en kort del av året skullekunna tillvaratas. Eftersom det i naturen finns växtlighet som klarar sig under en kort säsongborde man kunna finna grödor som inte kräver lika lång utvecklingstid som exempelvisspannmål. Med 1000 m² började han experimentera med grönsaker och blommor. Att dennaodlarkunskap sedan har ärvts vidare i två ättled, har förmodligen också gjort att nya kunskaperkunnat förvärvas, inte bara för det enskilda familjeföretaget, utan att dessa kunskaper ocksåhar spritt sig till andra odlare i framför allt Torne älvdal (Ulrik Hietala, muntligt, 1998). I allafall förekommer i mångt och mycket samma sorters tekniker hos alla odlare i Tornedalen.

Under andra världskriget fick Gunnar Hietala lön för sina mödor. Livsmedelsbrist råddeoch Gunnar kunde utöka sina odlingar. I Kunskapens bok från år 1955 står i artikeln Norrlandatt läsa ”Av stort intresse är den omfattande grönsaksodlingen i Övertorneå strax söder ompolcirkeln, vars hållbara produkter säljs långt ner i Mellansverige”. Med den idag rådandekonkurrensen från södra Sverige och kontinenten och med den tillgång på grödor som idagfinns, är situationen inte längre densamma.

På 1930-talet började även Evald Luttu i Suokulujärvi med trädgårdsodling. Han odlademorötter, kålrötter och rödbetor främst för husbehov, men en hel del av skörden såldes ocksågenom Gunnar Hietala (Luttu, muntligt 1998).

JORDBRUKETS UNGDOMSFÖRBUND OCH TRÄDGÅRDSUNDERVISNING

Jordbrukets ungdomsförbund (JUF) har också spelat stor roll i utvecklingen av enträdgårdsodlartradition i Norrbotten. JUF som skapade 4H-verksamheten som skulle betonavikten av att sköta om hela kroppen från huvud och hand till hjärta och hälsa. Artur Mäkitalofrån Tornedalen gick 1938 som tioåring med i hembyns JUF-klubb och efter lantbruksskolanjobbade han också en sommar som JUF-ledare. Tanken var att lära barn och ungdomar attodla, vilket skulle ge dem en rolig fritidssysselsättning som dessutom var nyttig för att bevarade öppna landskapen, och att få barn att förstå var maten på bordet kom ifrån. På hösten höllsskördefest, då man lagade mat av säsongens skörd. I länet fanns en heltidsanställd JUF-konsulent, och så fanns JUF-instruktörer i olika områden. Det fanns under Mäkitalos verk-samma tid gott om JUF-klubbar i Tornedalen. 1967 drogs de statsanslagen till Hushållnings-sällskapen in och skolträdgårdarna fick lägga ned (Mäkitalo, muntligt 1998).


– 35 –

Idag görs dock en del för att undervisa mellanstadiebarn i trädgårdsodling. Vissakommuner gör egna satsningar genom sitt Agenda-21-arbete. Luleå kommun bedriver en såkallad miljöskola dit elever från mellanstadiet inbjuds för att syssla med trädgårdsodling.Även Hushållningssällskapet bedriver undervisning i trädgårdsodling i mellanstadieskolorna ilänets inlandskommuner (Varg, muntligt 1998).

LANDSHÖVDINGARS INSATSER

En annan nyckelfigur för Tornedalen och då framför allt för dess bärodling, har varitmycket uppskattade före detta landshövdingen Ragnar Lassinanti, som också hade sittursprung i Tornedalen. Han hade en tro på den lilla människans möjligheter som uppskattadesav många. Han ville få igång storodling av svarta vinbär i Tornedalen och delade därför islutet av 1970-talet ut 500 buskar till dem som ville börja satsa på kommersiellsvartvinbärsodling. Detta var ett sätt att hindra det öppna landskapet från att växa igen, nu närjordbruk mångenstädes hade fått läggas ned. Många tornedalingar nappade på Lassinantis idé.Även om man inte kunde klara sig på att enbart odla svarta vinbär kunde man ändå kombineradetta med annat arbete och därmed göra det möjligt att stanna kvar i sin hembygd (Mannfeldt,muntligt 1998). Lassinanti var, på 1960-talet, den förste att odla svarta vinbär i Tornedalen,och hade alltså själv bevisat att det gick att odla där. (Pudas muntligt 1998). Svartvinbärs-busken har också länge funnits vilt växande intill bäckar runt om i Norrbotten (Wennberg,muntligt 1998). Mannfeldt var en av dem som började, och som det gick, fortsatte han medbåde frilands- och växthusodling av köksväxter (Mannfeldt, muntligt 1998).

Många har också uppskattat det arbete som före detta landshövdingen Björn Rosengren ochhan fru Agneta har lagt ned och ännu lägger ned på att få igång näringslivet i Norrbottens län(Wennberg, muntligt 1998). De grundade 1997 ett av Hushållningssällskapet ägt bolag vidnamn Norrbottens Mat & Dryck AB. Detta kom till för att makarna Rosengren upptäckte hursvårt det var att få tag på Norrbottens delikatesser i butikerna. Idag ingår ungefär tjugosmåföretag i bolaget, bland andra Övertorneå Naturprodukter (se nedan).

TRÄDGÅRDSODLINGENS ÖVERLEVNADSSTRATEGIER

EKONOMISKA FÖRENINGAR

Det finns i de båda älvdalarna två ekonomiska föreningar; en för konventionell(Norrbottens bär och grönsaker) och en för ekologisk odling (Övertorneå Naturprodukter).Sammanslutning i ekonomiska föreningar gör att odlaren ej står ensam i prisförhandlingarmed grossisterna och därmed ej är lika utsatt för konkurrens odlarna emellan (Nilsson 1983).

EKOLOGISK ODLING

Sedan 1985 finns i Sverige den ekonomiska föreningen KRAV, som har som målsättningatt driva fram ett ekologiskt lantbruk med hänsyn till vad som är möjligt att uppnå förtillfället. De sätter upp regler för samt kontrollerar ekologiska produkter, och som auktoriseradförening underlättar de marknadsföring och skapar förtroende i alla led. För växtodling gälleratt det måste finnas en genomtänkt plan för omläggning till ekologisk produktion. Ett årskarenstid krävs för odling av gröda innan man får inträda i KRAV, och under denna tid skallodlingsmarkerna kontrolleras. Ingen konstgödsel får användas och heller inga kemiskabekämpningsmedel. Till dessa regler kommer regler om t.ex. odlingens avstånd tilltrafikintensiv väg och andra föroreningsmöjligheter (KRAV:s regler 1998).

Det finns odlare som bedriver ekologisk odling utan att vara anslutna till KRAV. Dettagäller exempelvis när odlarna samtidigt bedriver djurhållning och då naturligt får stallgödsel.


– 36 –

Evald Luttu i Suokulujärvi och Katarina Larsson i Smedsbyn är exempel på odlare som odlatekologiskt innan de började odla KRAV-produkter (Luttu och Larsson, muntligt 1998).

1983 startade i Övertorneå kommun ett projekt kallat framtidsstudier. Projektet kom till föratt skapa en tro på framtiden och försöka vända den negativa befolkningsutveckling som hadeskapats i kommunen genom våldsam utflyttning. Medborgarna i kommunen samlades tillmöte för att försöka komma på olika sysselsättningsprojekt. Det visade sig finnas mångaidéer. Många äldre fann det mycket tråkigt att se de gamla, bördiga åkrarna växa igen(Lindbäck, muntligt 1998). Så togs det ett beslut 1984 att göra Övertorneå till en ekokommun.Det blev Sveriges första ekokommun. Samma år bildades den ekonomiska föreningenÖvertorneå Naturprodukter (ÖNP) som skulle satsa på ekologisk grönsaksodling. Påholmängarna i gränsälven, länge omtalade för sin bördighet, kunde de första fårorna,bestående av 1,5 hektar, plöjas upp den tredje juni kommande år. Projektet hade parollen’Fred, delaktighet och utveckling’ vilket intresseföreningen också fann passande för sinverksamhet, eftersom odlingarna var förlagda i ’världens fredligaste gräns’, skolungdomarkunde få delta i arbetet och satsningen skulle kunna ge bygden en bestående utveckling(Swahn, muntligt 1998).

Vid ungefär samma tid lanserades Suomussalmi i Finland som ekokommun, vilket man iÖvertorneå sneglade en del på i utvecklandet av Övertorneå ekokommun (Lindbäck, muntligt1998). Det var en kommun med liknande bakgrund som Övertorneå; en liten glesbygds-kommun med en åldrande befolkning. De hade skogen som viktigaste naturtillgång och enväxtodling som var naturenlig (Kommittébetänkande 1983:27).

Som mest har ÖNP haft runt sextio medlemmar, men nu är man nere i bara åtta odlare(Lindbäck, muntligt 1998). I början gick det bra för odlarna. De fick 25% bättre ersättning förekologisk än för konventionell odling (Luttu, muntligt 1998).

Efter EU-inträdet har odlarnas ersättning för produkterna sjunkit med 30%. Detta ikombination med att folk i allmänhet väljer bort det som kostar litet mer när de har fått detekonomiskt sämre ställt gör att framtiden idag inte ser särskilt ljus ut för Övertorneå Natur-produkter. Ett av de stora problemen är att odlarna i norr får konkurrera på södra Sveriges ochfastlandeuropas villkor. När isbergssalladen står färdig i mitten av juli i Norrbotten är man iSkåne inne på sin andra skörd, och priserna har därmed dumpats. För att få till stånd enförändring måste kunderna opponera sig och välja de närframställda ekologiska varorna(Luttu, muntligt 1998). I annat fall är epoken för Övertorneå Naturprodukter slut i och med attde gamla odlarna lägger av, vilket kommer att ske inom tio år (Swahn, muntligt 1998).

1989 tog Hushållningssällskapet över projektet och som huvudägare för ÖNP står idagNorrbottens Mat & Dryck (Swahn, muntligt 1998).

Föreningen bedriver också ett samarbete med odlare på den finska sidan. Odlare på finskasidan har dock inte så stora odlingar som på den svenska sidan och de är heller inte särskiltmånga (Lindbäck muntligt 1998).

Det finns inom föreningen planer på att starta växthusodling. Uppvärmningen kommer dåtroligen att ske med ved eftersom elvärmning troligtvis inte kommer att godkännas av KRAV.

Vad som är viktigt för att föreningen skall överleva är, enligt Lindbäck, att fler satsar på attodla och i större skala, att man samarbetar så att inte alla odlar samma grödor och att hindrakonflikter från att uppstå inom föreningen.


– 37 –

KONVENTIONELL ODLING

Det är ej så att den konventionella trädgårdsodlingen är helt fri från regler och krav. Det ärtillåtet att använda sig av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, men det är icke tillåtetnär som helst. För bekämpningsmedel finns flera veckors karenstid, för att restprodukter frånmedlet ej skall överföras till grödan. Det kan också vara ganska viktigt att påpeka att det finnsolika grader av konventionell odling. Det finns inget intresse från de konventionella odlarnaatt sprida ut ett överflöd med varken konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Wuotila(muntligt 1998) strör till exempel konstgödseln direkt i drillen, eftersom det endast är därplantor skall förekomma. Wuotila har tidigare varit KRAV-odlare men har gått över tillkonventionell odling.

Många konventionella odlare påpekar också att det är mycket svårt att få tag på stallgödselidag (Hietala, Wennberg muntligt 1998). Ulrik Hietala menar att det enda som skiljerkonventionell odling från ekologisk, är att den senare ger en oersättlig jordförbättring.Stallgödseln tillför jorden näringsämnen som stannar kvar. Med konstgödsel tröttas därförjorden snabbare ut. Däremot, menar Hietala, påverkar inte konstgödseln de färdiga grödornasinnehåll.

Norrbottens Bär och Grönsaker ombildades till ekonomisk förening 1980 från att tidigareblott ha varit en intresseförening (Hävermark, 1985). Denna bildades för att kunnatillhandahålla ’ortens produkter’ (Norrbottens) vilket skulle innebära närproducerade ochdärmed färska bär och grönsaker av god kvalitet. Björn Ekholm har på uppdrag av föreningenskrivit en rapport om vad föreningen bör satsa på i framtiden. Ekholm tror inte på att satsa påden ekologiska odlingen, eftersom det råder mycket liten efterfrågan på ekologiska produkter ilänet. Däremot bör man göra reklam för ’Ortens bär och grönsaker’(länets) och peka på derasfina kvalitet. Ekholm tror också på produktförädling av ‘exotiska’ norrbottensprodukter.

Även Norrbotten Bär och Grönsaker har haft tvister inom föreningen så att man snararekonkurrerar norrbottensodlarna emellan än har gemensam front mot utländska och sörländskaodlare (Wennberg, muntligt 1998). Många av odlarna är dock ense om att NBG är en viktigförening som har åstadkommit mycket för länets odlare (Strandberg, muntligt 1998).

YRKESODLARE PÅ HELTID

Bröderna Hans och Ulrik Hietala arbetar året om med odlingarna (Hietala, muntligt 1998).Att de har möjlighet att göra det beror till stor del på att de jämte de fem frilandshektaren haren växthusareal på 11 000 m². Detta förlänger den intensiva arbetssäsongen med fleramånader. Företagets affärsidé är att sälja stora kvantiteter till grossistföretag. Idag säljerHietala nästan hela sin produktion till Norrbottens frukt och grönt (KF). Förutom detta säljs endel till affärer i övertorneåområdet. Hietala kommer även att börja sälja till ICA i länet.Hietalas håller inga lager under året utan säljer sina varor omedelbart efter skörd. Under denmest hektiska månaden har Hietalas handelsträdgård ungefär 15 anställda och under helaodlingssäsongen är de som oftast 8–10 arbetande.

Evald och Else Luttu började med trädgårdsodling på 1930-talet. Inte heller hos dem harfrilandsodlingen utgjort den enda inkomsten. Luttus har också fått sin inkomst av djurhållningoch vallodling. I början hade Luttus tänkt ägna sig åt egenförsäljning. Detta visade sig varaganska svårt. Många som bor på landet odlar själva, vilket snabbt minskar kundkretsen dåegenförsäljning beror av kunder i ens närhet (Luttu, muntligt 1998).

Även Per Hörnström i Lule älvdal har försökt leva på trädgårdsodlingen, men allt eftersomkonkurrensen har hårdnat har han tvingats övergå till att bli frukt- och grönsakshandlare(Hörnström, muntligt 1998).


– 38 –

ODLING SOM DELFÖRSÖRJNING

De flesta odlarna har trädgårdsodlingen som delförsörjning eller sidoinkomst. Eftersomsäsongen för trädgårdsodling på friland är särskilt kort på dessa breddgrader, är det väldigtsvårt att leva enbart på detta. Många har ett annat arbete vid sidan av. Andra har odlingenenbart som ett fritidsintresse som möjligen kan ge en extrainkomst. Så är fallet för Karl-ErikModig och Jessica Lindbäck, bägge i Tornedalen. När Jessica började kunde hon odla påsvärföräldrarnas mark. Som mest har hon odlat potatis på 3 ha och köksväxter på 3 ha. Idagodlas potatis på 1/2 hektar och köksväxter på 1 hektar. Jessica menar att hon och hennes manhade lättare att jobba dygnet om under odlingssäsongen för några år sedan när de inte hadenågra barn.

Anders Wuotila är bosatt i Luleå och jobbar där heltid på järnverket. I Rantajärvi iTornedalen bedriver han och brodern trädgårdsodling på 13 ha. Allting som skördas säljs idagtill Norrbottens frukt och grönt. Odlingen måste dock bedrivas med lönsamhet för att det skallfungera menar Wuotila.

ODLINGEN SOM DEL I EN LIVSSTIL

Monica Wirding är exempel på en odlande mångsysslare som inte livet igenom vill ägnasig åt samma syssla. Att ägna sig åt jordgubbsodling är ett ypperligt tillfälle att få varautomhus under sommaren. Samtidigt driver hon sommarkafé där hon kan bjuda gästerna påjordgubbar och saker från sin örtträdgård. Vintrarna ägnas istället åt konsthantverk,kursledning i kaféet och kenneldrivning.

Björn Ekholm är en av de drivande bakom Palogården i Vojakkala, sedan trädgårdsskolanlades ned 1994. 1996 startade Palogårdens ekonomiska förening då det fanns en vision om attstarta liknande verksamhet och möjligheter med mark och lokaler. Idag bedrivs här kursgårdoch konferensverksamhet med inriktning på friluftsaktiviteter. I framtiden har man planer påatt starta en gårdsbutik där man säljer egentillverkade varor. Björn har en dröm om attPalogården skall bli en samordningsskola under temat natur, som kan bedrivalivsmedelsproduktion i kombination med omhändertagande av turister. Han är själv utbildadhortonom, har sitt ursprung i Helsingfors och tillhör tredje generationen av trädgårdsodlare isläkten. Som förebild för verksamheten har han kibbutzerna i Israel och menar att vi harmycket att lära av sådant kooperativt leverne (Ekhom, muntligt 1998).

SJÄLVFÖRSÖRJNING

Nils Tiberg, professor i avfallsteknik, Luleå universitet, har länge burit på idén atttillsammans med andra börja trädgrådsodla ekologiskt för självförsörjning (Tiberg, muntligt).För två år sedan blev idén verklighet och två hektar odlingsmark hyrdes. Runt tjugo personerdriver odlingen som ett kooperativ. Tanken var att föra ut näring från staden i form avkompost och komplettera med hästgödsel. Kooperativet har därför ansvar för tömningen av ettantal villakompostbehållare i Luleå kommun. Nils Tiberg hoppas på att deras verksamhetskall bidra till att öka självförsöjningsgraden i länet, som idag är sorgligt låg. Kooperativet harerhållit pengar från Agenda 21 i Luleå för att kunna sprida sitt budskap vidare. Senare harockså utbildning i en skola i Boden och en i Morjärv startat. Tibergs budskap är sedan längeatt en allmän arbetstidsförkortning skulle leda till att människor gjorde något vettigt av sinfritid, som att exempelvis odla sin trädgård (Tiberg, muntligt 1998). Agenda 21 i Luleå har detsenaste året också givit information i stadshuset till medborgarna om trädgårdsodling.


– 39 –

Något som idag är en vanlig överlevnadsstrategi bland odlarna är att sälja bär ochgrönsaker för självplock, vilket ju också innebär ökad självförsörjningsgrad hos köparna, somgör en del av arbetet mot lägre pris (Lindbäck 1990)

FÖRÄDLINGSINDUSTRI OCH NYA GRÖDOR

1964 bildades Norrbottens Frys AB. Delägarna var då Erik Innala, Karl-Erik Olsson,Hushållningssällskapet och BD fisk och det låg i Haparanda. Tanken var att tillvarataNordkalottens vilda bär. 1971 försattes företaget i konkurs. Bolaget såldes till Allan Lehto ochArmas Kristo. Den förstnämnde hade stort kunnande i bäraffärer och bärhantering. Bolagetdöptes senare om till Norrfrys AB och till detta bildades dotterbolag såsom Norrfrysförsäljning AB. Produktionen inriktades till stor del på infrysning av svarta vinbär (Hederyd1992). De senaste åren har produktionen gått sämre för Norrfrys, som har krävt att odlarnaskall sälja till underpriser (Wennberg, muntligt 1998).

Vad som idag har vuxit sig större inom förädlingsindustrin är drycken Jokk som finns ismakerna svartvinbär och svartvinbär-lingon. Den tillverkas på musteriet i Hedenäset ochsäljs över hela Sverige och har på senare år även lanserats i Europa.

Än så länge förekommer förädlingsindustri enbart inom bärodlingen. Bland köksväxt-odlarna finner man dock en hel del tankar och idéer om förädling. Däribland att man skullekunna gå samman med en livsmedelsproducent för en introduktion på frysvarumarknaden(Wuotila, muntligt 1998). Särskilt i norr kan detta vara gynnsamt eftersom skördesäsongen ärså pass kort och intensiv. Vid Hietalas handelsträdgård har man också sådana planer i åtanke.

Björn Ekholm har också tankar på att utveckla förädlade produkter. Hans tankar går snararetill specialprodukter och att det över huvud taget är viktigt att odlarna specialiserar sig. Enförebild i detta avseende är grannlandet Finland där man bedriver en hel del småskaliglivsmedelsframställning såsom geléer, teer, sylt och aromatiska oljor. Gunnar Wennberg ansersig vara för gammal för att själv börja utveckla nya produkter, men han har liknande tankarsom Ekholm och anser dessutom att förädlingen bör koncentrera sig till att finna nya exotiskaprodukter. Ett exempel är den myntasirap som Ekhom själv har tillverkat med mynta frånPalogårdens odling (Wennberg och Ekholm muntligt 1998).

Hos Övertorneå Naturprodukter förekommer även viss förädling genom konservering.Framför allt syrajäser man morötter och vitkål som säljs i egen regi (Andersson muntligt1998).

Bortsett från förädlingsindustri kan man också se sig om efter att börja odla nya grödorsom ger ett högre marknadspris. En gröda som inte har odlats i allt för många år och som harvisat sig ge ett bra pris för odlarna på marknaden är broccoli. En gröda som är exotisk ochdessutom ger god betalning är åkerbäret. Något annat som man skulle kunna satsa på ärbiodling och då framför allt vandringsbin. Dessa skulle kunna ge två saker: dels en ökadbärproduktion genom pollinering och dels en skörd av aromhonung såsom blåbärshonung,hjortronhonung eller rallaroshonung. Försök har visat på gott resultat i Ålåsen i Jämtland(Almgren et al, 1989). Biodlingen har ingen särskilt lång tradition i Norrbotten, i Tornedalenblott omkring 25 år.MARKNADSFÖRING

De ekonomiska föreningarna har på senare år börjat hjälpas åt med marknadsföringen avvarorna. De har olika reklamblad där de gemensamt gör reklam för att norrbottningarna skallköpa ortens produkter. Det viktiga är alltså icke tävlan föreningarna emellan utan att få allanorrbottningar att handla bär och grönsaker från sin egen landsända.

Från Norrbottens Mat & Dryck saluförs grönsaker från bland andra ÖvertorneåNaturprodukter och förädlade varor från länets bärodlare av framför allt svarta vinbär. PåInternet har de en hemsida där man kan beställa sina varor; det finns även gåvoförpackningar,


– 40 –

företagsgåvor och julklappar. På hemsidan gives även olika matrecept med vad man kantillaga av Norrbottens delikatesser (www.norrbotten-mat-dryck.se)

Övertorneå Naturprodukter har i sin marknadsföring dragit nytta av läget då man saluför attvarorna kommer från odlingar i polcirkelland. Därmed kan de skryta med att deras produkterfår extra mycket ljus sommartid (Luttu, muntligt 1998). I lanseringen av drycken Jokk påeuropamarknaden drar man nytta av att bären är odlade i Europas renaste bärmarker medkoncentrerat ljus som ger smakrika och vitaminrika bär.

För att trädgårdsodlarna i Norrbotten skall kunna överleva krävs även att grossisterna satsarpå att köpa in ortens produkter och marknadsföra dem flitigt. KF har varit duktig på dettagenom att anordna olika grönsaksdagar där man fyller hela ingångstorget i butikerna medgrödor från Norrbotten fint och aptitligt upplagt på kylbäddar av is. Det behövs fler liknandeinitiativ (Lindbäck, muntligt 1998). Undersöker man statistiken finner man dock tyvärr attimporten av lagringsbara produkter såsom morot, vitkål och lök under svensk grönsakssäsonghar ökat med 10–15 % mellan 1981 och 1990 (SOU 1992:119).


– 41 –

DISKUSSION

Trädgårdsodlingens lokaliseringsmönster har visat sig skilja sig åt i Torne och Luleälvdalar. I Lule älvdal är verksamheten koncentrerad till kustlandet medan den i Torne älvdalär mer utspridd i hela nedre älvdalen, med en viss koncentration till Övertorneåområdet.Trädgårdsodlarna i Tornedalen är också fler och har större odlingar än odlarna i Luledalen. Deolika mönsterbildningarna skulle kunna bero av såväl natur som kultur.

De naturgivna förutsättningarna har dock visat sig likartade. Klimatet är i stort settdetsamma, vissa år kan dock Tornedalen dra fördel av de högtryck som rör sig in frånKolahalvön. Ej heller berggrunden, med sin utpräglade urbergslätt, verkar ha någon betydelseför trädgårdsodlingens mönster i älvdalarna. Jordmånstyperna verkar dock ha visst inflytandeöver trädgårdsodlingens spridningsmönster. Brunjord med podsol är den bördigaste jordmånbägge älvdalarna erbjuder. Denna förekommer på nordsidan av Lule älv från Edefors och utmot havet. Det är också i det området som de flesta odlingarna finns. I Torne älvdal finnsfläckar av denna jordmån vid Haparanda och Vojakkalla, vid Hedenäset och Övertorneå ochkring Juoksengi och det är även på dessa platser som man finner de flesta trädgårdsodlarna.Vad beträffar jordarter är sedimentjordarna mer utbredda i Lule älvdal och det är blott på desom trädgårdsodling förekommer, på kustlandets finkorniga jordar. I Torne älvdal verkar dockej jordarnas beskaffenhet vara ett hinder för trädgårdsodlingens spridning. Den störstaodlingsarealen är förvisso att finna på det bördigaste området i älvdalen, sedimentholmarnautanför Övertorneå, men i älvdalen bedrivs odling på väldigt olika jordar.

Trädgårdsodlingens fördelning Torne och Lule älvdalar har snarare än med naturligabetingelser att göra med älvdalarnas historiska utveckling. Samtidigt går det attsammankoppla kulturen med naturen. I Tornedalen är det trots allt vid sedimentholmarna somden tidigaste bosättningen i älvdalen har ägt rum. En av Norrbottens äldsta handelsplatser,från 1200-talet, ligger i Hietaniemi strax söder om Övertorneå. Tornedalen hör också till deälvdalar i Norrland som tidigast befolkades av bofasta bönder. Den har därför en äldrebebyggelse- och jordbrukshistoria än Luledalen, ävensom den tidigare har spritt sig längrenorrut i älvdalen. Torne älv var ett laxrikt vatten med lättfarna forsar och i skogen fanns gottom vilt som lockade människorna. De goda transportmöjligheterna bidrog även till bildandetav handelsleder och handelsplatser i Tornedalen. Denna längre jordbrukartradition kan ha haftbetydelse för trädgårdsodlingens utveckling i Tornedalen.

I modern tid har Luledalen industrialiserats mer än Tornedalen, vilket har kunnat erbjudabefolkningen betydligt attraktivare försörjningsmöjligheter än jordbruket. Möjligheterna iTornedalen har varit att flytta eller att leva av vad jord och eller skog erbjuder. Fler människori Tornedalen lever ock idag ett mer jordnära liv än vad man gör i Luledalen och det finnsbland tornedalningarna en mycket stark vilja att få stanna eller återvända till sin hembygd.

I Tornedalen har det också funnits pionjärer som har kunnat visa att trädgårdsodling är enmöjlig försörjningsstrategi. Trädgårdsodlingen som yrke har också här en längre tradition,som går tillbaka till 1920-talet. Familjeföretaget Hietalas handelsträdgård finns kvar sedandess och drivs nu av tredje generationen. Deras kunnande har förmodligen smittat av sig påälvdalens befolkning. En annan nyckelperson, då framför allt för svartvinbärsodlingen iTornedalen är före detta Landshövdingen Lassinanti, som genom egen odling och utdelning avbärbuskar inspirerade folk att sätta igång.

Tornedalens finska sida har jag ej karterat. Vissa odlare på svenska sidan säger att deodlare som finns där är så små att de inte har någon betydelse. Det finns dock odlare på finskasidan som levererar till Övertorneå Naturprodukter. Andra säger att odlarna på finska sidan ärmånga och uppfinningsrika. Ett år innan ÖNP bildades, startade en ekokommun i Suomosalmii Österbottens inland. Det var en kommun med liknande bakgrund som Övertorneå. Hur dettahar fortlöpt har jag ej kunnat utreda, utvecklingen kan ju tänkas ha spritt sig å andra håll iÖsterbotten. Man sneglade i varje fall åt Suomosalmi när man utvecklade Övertorneå


– 42 –

ekokommun. Idag pågår också ett projekt mellan Finlands och Sveriges Hushållningssällskapför att främja samarbetet mellan de båda ländernas företag (Puhranen, muntligt 1998).

Trädgårdsodlingen i Norrbotten ter sig annars unik i jämförelse med andra områden pånordliga breddgrader. Nelson undersökte dock Kanada på 1920-talet. Hann fann då attträdgårdsodling i Kanada fanns i Dawson i Yukonterritoriet, lika nordligt som Umeå. Urklimatisk synvinkel är området dock än mer jämförbart med Tornedalen med ett varmtkontinentalklimat på sommaren jämte ett icke alltför högt breddgradsläge. Kanada är ocksåavsevärt flackare och bör även därför ha större likheter med Torne älvdal. Moose Factory somligger på samma breddgrad som Lund, jämförde Nelson med Haparanda. Moose Factoryvisade sig ha åtskilliga grader högre sommartemperatur, men det som satte upp hinder förodling där var de stora variationerna. Den frostfria tiden i Haparanda är 102 dagar/år medansamma siffra för Peace river crossing (56°15'N) är 65 dagar. Nelson nämnde att det underhans tid bedrevs forskning med framgång för att ta fram mer frostbeständiga arter i Kanada.Denna forskning skulle då kunna leda till att odlingsgränsen förflyttades längre norrut. Det ärett problem i Norrbotten idag att det inte finns så många platser att bedriva sådan forskning påoch att det heller inte är av riksintresse. Om det i Yukonterritoriet idag förekommer någonkommersiell trädgårdsodling har jag icke kunnat utreda. Att odling kan föras på så högabreddgrader som i Luledalen och Tornedalen beror på det milda klimat som västvindsystemetoch Golfströmmen bidrar till.

Jämför man naturförhållanden i Norrbotten med dem i en stad i sydligaste Sverige, Lund,finner man att Lund har klimatiska fördelar av att ligga längre söderut vilket ger betydligthögre temperatur året om. Detta ger i sin tur en längre vegetationsperiod, vilket möjliggör flerskördar och större säkerhet för skördeleveranser till grossisterna. Nederbörden är i stort settdensamma, men högre temperatur ger å andra sidan högre avdunstning. Jordmånstypernakring Lund är också fördelaktigare för jordbrukets del. I Lundatrakten finns Sverigesbördigaste jordmån, ren brunjord. Det är således väldigt tungt att vara trädgårdsodlare iNorrbotten. Vegetationsperioden är kort och istället mycket intensiv och arbetsam och manslåss mot kyla både i början och i slutet av växtsäsongen. På frågan vilka fördelar som finnsmed att odla i Norrbotten, svarade någon att det är en fördel att det över huvud taget går. Denviktigaste naturliga förutsättningen för att trädgårdsodling med kvalitet skall kunna bedrivas iNorrbotten är växtsäsongens koncentrerade ljus, med långa dagar och korta nätter, vilket göratt växtligheten här under sommarmånaderna utvecklas betydligt fortare än i södra Sverige.Eftersom växtligheten inte stannar upp så länge solen sprider sitt ljus över odlingarna hinnersockret i grödorna ej omvandlas till cellulosa vilket gör den färdiga grödan sötare och mjällareän annars. Å andra sidan håller den sämre att lagra. De övriga klimatiska fördelarna och debördigare jordmånerna och stor konkurrens bland odlarna har gjort att man från Lund kansälja färska grönsaker till ett lågt pris året om, vilket konsumenterna efterfrågar. Detkoncentrerade ljuset är dock en konkurrensfördel som norrbottensodlarna har gentemotskåningarna.

Det bör också påpekas att det går allt sämre för trädgårdsodlarna i såväl Torne som Luleälvdal. Den största konkurrensen möter de från Skåne och norra delen av Europas fastlandgenom de fördelar som sydligare breddgrader har och framför allt genom de låga priser somde kan erbjuda. Priserna för årets första skörd är ungefär lika i Skåne och i Norrbotten, mennorrbottningarna får ej sin första skörd förrän skåningarna får sin andra, som de kan hållalägre priser på.


– 43 –

Det är framför allt de ekologiska odlarna som har svårt att överleva, och efterfrågan påderas grödor har ej heller visat sig vara särskilt stor. Inledningsvis gick det bra för dem. Dekunde få 25 % högre ersättning hos grossisterna än de konventionella odlarna. Allt eftersomåren har gått har dock grossisterna pressat ned priserna samtidigt som efterfrågan ej har stigit.

Till syvende och sist handlar det såväl för de konventionella som de ekologiska odlarnaändå om vad konsumenterna väljer att lägga sina pengar på. Det är konsumenterna som måsteopponera sig om det skall bli någon förändring, menar Evald Luttu. Många är de som talar omvikten av att handla närframställt, försvaret och politikerna är två sådana grupper, säger Karl-Johan Swahn, men ändå köper försvaret i Boden sina färdiga plättar från Norrköping ochskolor och barnomsorg har inte pengar nog att köpa ortens produkter. Konsumentföreingen(KF) tycks dock spå vissa tendenser att fler konsumenter efterfrågar norrbottensodlat och ävenICA tror att mervärdet i lokalframställt kommer att öka.

Om fler idéer om förädling av varor förverkligas tryggas möjligen trädgårdsnäringen iälvdalarna och det ger en längre arbetssäsong. Detta gäller såväl infrysning av grönsaker somskapandet av nya exotiska produkter från Norrbotten. Svartvinbärsodlarna har i och medlanseringen av svartvinbärsdrycken Jokk fått högre ersättning på marknaden. I lanseringen avdrycken Jokk på Europamarknaden drar man nytta av att bären är odlade i Europas renastebärmarker med koncentrerat ljus som ger smakrika och vitaminrika bär. Det krävs en sådanaktivare marknadsföring från odlarna sida. Det finns exempel på när Norrbottens Bär ochGrönsaker och Övertorneå Naturprodukter har gått ihop för att gemensamt göra reklam förortens produkter. Ett sådant samarbete mellan de ekonomiska föreningarna är viktigt förträdgårdsnäringens överlevnad. Även marknadsföring genom Norrbottens Mat & Dryck kansäkert vara värdefull för odlarna. Även att se sig om efter nya grödor att odla kan varavärdefullt. Broccoli, till exempel, som inte har odlas särskilt länge, har givit ett bra pris påmarknaden. Något som också sprider sig är åkerbärsodlingen. Här har Luledalen ett försprånggentemot Tornedalen då det icke förekommer någon åkerbärsodling i Tornedalen. Ytterligareen sak som skulle kunna växa är biodlingen. Överhuvudtaget är det nog i likhet med BjörnEkholms tankar, viktigt att odlarna specialiserar sig så att inte alla odlar samma grödor. Enviktig faktor för att trädgårdsodlingen i Tornedalen skall kunna finnas kvar, anser ocksåodlarna vara att mejeriet i Hedenäset får finnas kvar.

Det är också viktigt att ungdomen intresserar sig för trädgårdsodling. Idag är många avodlarna i övre medelåldern. För att få ungdomar intresserade krävs att de kommer i kontaktmed det redan i tidig ålder. I vissa kommuner förekommer idag framför allt för mellanstadie-elever trädgårdsodling på schemat. Tibergs kooperativ har exempelvis fått medel från Agenda21 i Luleå för att gå ut på en del skolor i länet. Tiberg vill dock sprida budskapet om ökadsjälvförsörjning till länets samtliga invånare.

Torne och Lule älvdalar har bägge visat sig vara goda exempel på att trädgårdsodling medskördar av högsta kvalitet kan bedrivas i Norrbotten. Den gamla uppfattningen att Torneälvdals odlingsförutsättningar skulle vara unika för Norrbotten har visat sig vara en förutfattadmening. Detta skulle betyda att om i framtiden fler kunder efterfrågade mer närframställt ochmer kvalitetsvaror skulle en växande trädgårdsodling i hela Norrbotten möjliggöras, ochdärmed ökad sysselsättning och ekonomisk utveckling, och vidare möjlighet för människorsfortsatta leverne i Norrbotten.


– 44 –

6. SLUTSATSER

De naturliga förutsättningarna för trädgårdsodling ligger väldigt nära varandra i Torne ochLule älvdalar. Klimatet är likartat även om Tornedalen vissa år kan nyttja den så kalladeryssvärmen, och dessutom är flackare, varför frosten ej är fullt så förödande. Kustområdena ärmest gynnade i bägge dalarna. Trädgårdsodlarna är dock mer utspridda, är fler och odlar störreyta, såväl sammantaget som i genomsnitt, i Tornedalen, vilket har visat sig ha främsthistoriska orsaker. Människor har måst fortsätta lita till jorden i Torne älvdal, då inga störreindustrier har etablerat sig där varaktigt. Här har också funnits odlarpionjärer som har kunnatvisa att trädgårdsgrödor kan dra nytta av sommarens långa dagar i norr, då växtligheten ejstannar upp nattetid, vilket ger en snabb växtutveckling som ger mjälla och söta bär ochgrönsaker.

Trädgårdsodlingen är större i Tornedalen på grund av bildandet av ÖvertorneåEkokommun samt Övertorneå Naturprodukter för runt femton år sedan, vilket var en idé sommånga nappade på; det är dock bara en sjättedel av dem som då började med trädgårdsodlingsom håller på än idag.

Självförsörjningsgraden av Norrbottensodlat, särskilt KRAV-märkt, är mycket låg idag,och trädgårdsindustrin växer icke i någon av älvdalarna. Av Norrbottens-odlat köpergrossisterna främst från Tornedalen. Vissa grossister hävdar att kunderna efterfrågar närhetoch kvalitet, andra att fördelaktigt pris är det viktigaste. Många tror dock att lokalframställtkommer att få ett betydligt högre mervärde i framtiden.

Idag bedrivs i älvdalarna konventionell och ekologisk odling inom olika ekonomiskaföreningar; i ett fall som heltidsförsörjning annars framför allt som deltidsförsörjning, odlingsom en del i en livsstil och odling i kooperativ för självförsörjning. Säsongen är kort, så detkrävs många gånger att man försörjer sig på annat sätt vintertid.

Trädgårdsodlingen i Norrbotten skulle kunna växa och göra det möjligt för fler att levakvar om fler köpte det som odlas där och anpassade sina matvanor till odlingssäsongen så attman åt mer lagringsduglig mat vintertid. Även varuförädling och saluförande av exotiskaNorrbottens-delikatesser liksom odlandet av nya grödor som åkerbär är lösningar som skullekunna åstadkomma beständig utveckling för bägge älvdalars trädgårdsodlare.


– 45 –

KÄLLFÖRTECKNING

Tryckta källor

ALMGREN S., GRIP R., KLANG A., LUNDSTRÖM M., LÅFTMAN J. Övertorneå kommun,Examensarbete i Ekoteknik, Högskolan i Östersund 1989.BAUDOU E. Arkeologi i Luleälvsområdet, Evert Baudou, Att leva vid älven,CEWE-förlaget Luleå, 1996.BYLUND E. Lule älvdal i ett kulturgeografiskt perspektiv, Baudou E. Att leva vid älven,CEWE-förlaget Luleå, 1996.BYLUND E. Naturgeografisk översikt, Baudou E. Att leva vid älven, CEWE-förlaget Luleå, 1996.BÄCKLUND D. Jord, skog och vattenkraft. Ekonomisk omvandling i norrländsk skogsbygd 1870–1970,Baudou E. Att leva vid älven, CEWE-förlaget Luleå, 1996.CARLSSON A., LINDBERG S. Trädgård i norr-det hårda klimatets trädgård,LT:s förlag Falköping, 1990.DAHLSTRÖM B. Snötäcke,Raab B. och Vedin H., Sveriges Nationalatlas - Klimat, sjöar och vattendrag, 1995FJELLSTRÖM P. Det nordliga rummets nätverk och kulturella samband sett ur ett etnologiskt perspektiv,Edlund L-E & Beckman L. Botnia –en nordsvensk region, Bra Böcker, Höganäs, 1994.FROMM E. Beskrivning till jordartskarta över Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen,Sveriges Geologiska Undersöknig, Serie Ca nr 39, Stockholm, 1965.HALLIN G. Övertorneå Ekologikommun –Naturresurser och ekonomiska beroenden i en strategi förlokal utveckling Arbetsrapporter, Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet Juni 1988.HANNU I. Bärodling i Tornedalen, Pello 1998.HEDERYD O. Haparanda efter 1809 – Tornedalens historia III, Birkkarlens förlag, 1992.HOLMER B. Några drag ur Sveriges klimat,Natugeografiska institutionen vid Göteborgs universitet, 1995.HULTQVIST B. Rymdverksamhet i nordligaste Lappland,Bäcklund L-E. & Beckman L. Botnia – en nordsvensk region, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs, 1994.HÄVERMARK K. Norrländsk trädgårdsodling – dess struktur och miljö,Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp 1985.KREKULA I. Norrländsk trädgårdsodling –Åtgärder för att främja fritids- och yrkesodlingen 1987Kunskapens bok 1955KOMMITÉEBETÄNKANDE 1983:27 Betänkande angivet av kommissionen förekologikommunexperiment i Suomosalmi, Statens tryckericentral, Helsingfors 1983.LIDMAR-BERGSTRÖM. Berggrundens ytformer, Fredén. Sveriges Nationalatlas -Berg och Jord, 1994.LINDBÄCK J. Trädgårdsnäringen i Norrbottens län, Härnösand, 1990.LUNDKVIST. S, Norrbotten i Sverige, Baudou Evert, Att leva vid älven, CEWE-förlaget Luleå, 1996NILSSON B. Trädgårdsodlingen i Norrland 1971–1981 med utvecklingstendenser 1981–1986,Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp 1983NELSON H. Canada – Nybyggarlandet, A.-B. Magn. Bergvalls Förlag, Stockholm, 1922.Nordisk Familjebok, sextonde bandet, Förlagshuset Norden AB, Malmö 1954.OTTOSSON L. Trädgård, Clason Å. och Granström B. Sveriges Nationalatlas –Jordbruket, 1992ROOTS E.F. The Arctic Region –Challenges and Opportunities,Friborg C och Karlsson S-O Arctic Challenges, Nord 1993:31, Norsteds Stockholm 1993.SEGERSTRÖM U. Naturmiljön, agrikulturen och människans påverkan på vegetationen i övre Norrland,Baudou Evert, Att leva vid älven, CEWE-förlaget Luleå, 1996.SOU 1992:119, Svensk trädgårdsnäring–nuläge och utvecklingsmöjligheter.SUNDIN B. ”Ta vara på den norrländska gräddan.” Utbildning och forskning norr i historisktperspektiv, Becklund L-E. & Beckman L. Botnia – en nordsvensk region,Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs, 1994.STATISTISKA CENTRALBYRÅN, Jordbruksstatistisk årsbok 1998.STATISTISKA CENTRALBYRÅN, Statistisk årsbok över Sverige 1999.SUNDSTRÖM, Bönder bryter bygd. Studier i Övre Norrlands äldre bebyggelsehistoria (Botnica 4.)Lund 1984.


– 46 –

SÖDERMAN I. Norden - man and environment Varjo U. och Tietze W. Gebrüder Borntaeger 1987TORMODSAETER A. Norden - man and environment Varjo U. och Tietze W. Gebrüder Borntaeger1987TORNEDALSKOMMUNERNAS HISTORIEBOKSKOMMITTÉ, Tornedalens historia II: från 1600-talet till1809, Haparanda, 1993VARJO U. Norden – Man and environment Varjo U. och Tietze W. Gebrüder Borntaeger 1987ÅKERMAN S. Bondesamhälle och samesamhälle under senmedeltid och tidig nyare tid,Baudou E. Att leva vid älven, CEWE-förlaget Luleå, 1996ÅNGSTRÖM A. Sveriges klimat, 1974, Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm.ÖDMAN O. H. Beskrivning till berggrundskarta över urberget inom Norrbottens län, 1957,Sveriges Geologiska Undersökning, Stockholm.

Kartmaterial

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING, serie Ca nr 39, 1961,Jordartskarta Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen, norra och södra bladetGeneralstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm.SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING, serie Ca nr 41, 1958, Berggrundskarta urberget inomNorrbottens län, norra och södra bladet, Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockhom.KARTFÖRLAGET, Bil- & Turistkartan 6: Norra Norrland, Skala 1:400 000, Gävle 1991.LANTMÄTERIVERKET, Gröna kartan Luleå, Boden, Jokkmokk, Haparanda, Karungi, Överkalix.Topgrafiska kartan skala 1: 50 000. Gävle 1988MINELL H. OCH TROEDSSON T. Geologi, Jordmånskarta, 1990, temaredaktör Nils-Erik Nilsson,Sveriges Nationalatlas: Skogen.ÖVERSIKTSKARTESEKTIONEN, LANTMÄTERIVERKET, Äventyrskartan Norrbottens län, skala 1:500 000,Lantmäteriverket Gävle 1992.

Databaser

DATABAS STATISTISKA CENTRALBYRÅN 1999-05-25, Folkmängd kommuner.NORRBOTTENS LÄNSSTYRELSE hemsida: www.bd.lst.se/narliv/lantbruk/jordbruk.htm 990527, 12.30.NORRBOTTENS MAT & DRYCK hemsida www.norrbotten-mat-dryck.se 990527, 12.55.

Muntliga källor

TrädgårdsodlareANDERSSON, AULI, (ordförande ÖNP) Mettejärvi, intervju 982021ALMQVIST, HARRY, Mattisudden Jokkmokk, telefonintervju 981013.EKHOM, BJÖRN, Vojakalla, intervju 981020.GRANSTRÖM TORE, Boden, intervju 981026.HANNU, LARS OCH IRENE, Pello, intervju 981007.HIETALA, ULRIK, Korva, intervju 981007.HENRIKSSON, HOLGER, (Ordförande NBG) Överkalix, telefonintervju 981001.HÖRNSTRÖM PER, Norra Sunderbyn, intervju 981003.LARSSON ANITA (före detta odlare) Luleå, intervju 981014.LARSSON KATARINA, Smedsbyn, intervju 981016.LINDBÄCK, JESSIKA, Bäckesta, intervju 981006.LUTTU EVALD OCH ELSE, Soukolojärvi, intervju 981006.MODIG KARL-ERIK, Armasjärvi, intervju 981021.MANNFELDT SETH, Junosuando, telefonintervju 981023.MÄKITALO, ARTUR, Övertorneå, Ombudsman JUF 1950-talet, telefonintervju 981014.PUDAS FOLKE, Armasjärvi, intervju 981007.SWAHN, KARL-JOHAN, Hedenäset, intervju 981006.STRANDBERG, STEN-STURE, Brändön Luleå, 981013.SUNDERBYGÅRDEN, Södra Sunderbyn, 990922.TIBERG, NILS, Luleå, telefonintervju 981023


– 47 –

TYNNI, TURE, Korpikylä, telefonintervju 981023.WENNBERG, LENNART, Haparanda, intervju 981009.WIRDING, MONICA, Mjedsjön, intervju 981026.WUOTILA, ANDERS telefonintervju 981002.WUOTILA, ANDERS, Rantajärvi, intervju 981004.

MyndigheterPURHANNEN, JAN Hushållningssällskapet, telefonintervju 981023.VARG, SUNE, trädgårdskonsulent Hushållningssällskapet, telefonintervju 981023.ÖSTER, HANS-ERIK, trädgårdskonsulent Norrbottens län Länsstyrelsen, intervju 980930.GrossisterBYGDESSON, PER, Servera R&S AB, Umeå.BJÖRNFOT, MIKAEL, Konsumentföreningen Norrbottens frukt och grönt, telefonintervju 981008FREDRIKSSON, OVE, Frukt- & grönsaksansvarig OBS stormarknad, Luleå, intervju 980929.HOMSTRÖM, BJÖRN, Larssons Frukt och Grönt, Luleå intervju 980929.OLA, Luleå Frukt och GröntOlofssons Frukt och Grönt, Boden


– 48 –

BILAGOR

Bilaga 1: Frågeformulär till odlarna1. Hur länge har ni varit trädgårdsodlare?2. Hur stor areal odlar ni?3. Vilka grödor odlas?4. Varför började ni med trädgårdsodling? (Varför började ni med ekologisk odling?)5. Vad har ni för jordarter?6. Vilka speciella odlingstekniker använder ni er av?7. Vilka för- och nackdelar finns det med trädgårdsodling i detta område?8. Vilka förändringar krävs för att odlingen i området skall överleva?9. Har ni stött på några misslyckanden i år?10. Vilka säljer ni till?11. Varför tror ni att det finns så många trädgårdsodlare i Tornedalen?

Bilaga 2: Frågeformulär till grönsaksgrossisternas inköpsansvariga1. Hur stor del av det ni köper under året kommer från Norrbotten?2. Hur stor del av det ni handlar under Norrbottens vegetationsperiod kommer därifrån?3. Varifrån handlar ni era Norrbottensprodukter?4. Vilka faktorer styr varifrån ni handlar?5. Kommer efterfrågan på grönsaksmarknaden att förändras i framtiden?

maria nilsson - göteborgs universitet

Documents