svenskans beskrivning 32 2011 -...

32 2011

Svenskans beskrivning

Karlstads universitet

SVENSKANS BESKRIVNING

32

Svenskans beskrivning 32 Frhandlingar vid trettioandra sammankomsten fr svenskans beskrivning

Karlstad den 1314 oktober 2011

Redigerade av Bjrn Bihl, Peter Andersson & Lena Ltmarker

2013 Frfattarna

Institutionen fr sprk, litteratur och interkultur Karlstads universitet 651 88 Karlstad

ISSN: 1102-3619 ISBN: 978-91-7063-490-1

Tryck och layout: Universitetstryckeriet, Karlstad 2013

Frord Den trettioandra konferensen fr svenskans beskrivning gde rum i Karlstad den 1314 oktober 2011 under tv hrliga hstdagar d Sola i Kallsta (som vanligt) lyste med sin nrvaro. Konferensen samlade vl ver 100 deltagare, huvudsakligen frn Sverige och Finland. Som vrd fr konferensen stod svenska sprket vid Karlstads universitet. Den lokala arrangrskommittn bestod av Bjrn Bihl (sammankallande), Jessica Eriksson, Peter Andersson och Lena Ltmarker. Arbetet med volymen har sktts av Bjrn Bihl, Peter Andersson och Lena Ltmarker med std av Camilla Grnvall.

Konferensens tema var Sprket som kulturbrare d och nu, vilket ocks behandlades av de tre inbjudna plenarfrelsarna. Per-Axel Wiktorsson, professor emeritus i nordiska sprk vid Uppsala universitet, talade under rubriken Mer ljus p fornsvenskan, med vilket han inte s mycket syftade att lyfta fram denna del av svensk sprkhistoria i rampljuset. Istllet handlade fredraget i huvudsak om att man med hjlp av i sammanhanget ny teknik, t.ex. laser och ultraviolett strlning, kan belysa texter frn denna period fr att bttre komma t svrlsta partier. Stefan Brink, professor in Scandinavian studies vid University of Aberdeen, hll ett fredrag med titeln De nordiska sprkens pverkan p ortnamnsskicket i Storbritannien. Utifrn en zonindelning av Storbritannien baserad p nr och vem som koloniserade riket under vikingatiden, menade Brink, kan man bttre frst sdana faktorer som lder, tthet och ursprung ifrga om spridningen av skandinaviska ortnamn. Margareta Svahn, docent i nordiska sprk vid Uppsala universitet, talade utifrn Kontinuitet och frndring i vstsvenska dialekter. Det r en mycket komplicerad dialektgeografisk spridningsbild som redovisas. Dels handlar det om bevarandet av traditionella varianter (kontinuitet), dels rr det sig om utjmning mot standardsprket resp. gteborgskan (frndring). Dessutom frekommer i viss utstrckning ett samspel mellan dessa tv tendenser. Alla tre plenarfrelsningarna freligger hr i publicerad form.

Frutom ett stort antal sektionsfredrag anordnades en workshop om myndighetssprk och en paneldebatt om ordboksarbete.

Infr publicering av konferensbidragen har ett granskningsfrfarande tillmpats dr bidragen bedmts och granskats av redaktrerna i samrd med anonyma referenter. I urvalsfrfarandet har bidrag som presenterar forskningsresultat och/eller forskning som inte tidigare publicerats getts fretrde. I vrigt har vetenskaplig kvalitet vrderats.

Konferensen och publiceringen av konferensvolymen har stttats ekonomiskt av Svenska Akademien, Kungliga patriotiska sllskapet och Karlstads universitet. Vi vill ocks rikta ett varmt tack till Karlstads universitets konferensenhet, dr Maria Josteus och Helena Persson varit oss till mycket stor hjlp. Ett tack gr ut ven till vra medarbetare vid svenska sprket fr all mjlig hjlp i samband med arrangemanget. Sist men inte minst vill vi tacka fregende arrangr av svenskans beskrivning och d i synnerhet Ann-Catrine Edlund.

Karlstad i december 2012 Bjrn Bihl fr arrangrskommittn fr Svenskans beskrivning 32

Forskningsnmnden fr svenska sprket Forskningsnmnden fr svenska sprket r ett samarbetsorgan fr forskare i Sverige och Finland med inriktning p svenska sprket. Nmndens uppgift r att svara fr den vergripande planeringen av konferensen Svenskans beskrivning, vilken arrangeras var tredje termin enligt ett rullande schema dr var fjrde konferens hlls i Finland. Uppgiften innebr att nmnden ska fatta beslut om dels var konferensen ska arrangeras, dels i samrd med den lokala arrangren formerna fr hur konferensbidragen ska publiceras.

S lyder den frsta paragrafen i Forskningsnmndens stadgar, och dr beskrivs allts nmndens uppgift. Fram till 11 oktober 2008 hette denna nmnd Forskningsnmnden fr modern svenska, men vid det mte som gde rum i anslutning till Svenskans beskrivning 30 ndrades namnet till Forskningsnmnden fr svenska sprket, ett namn som bttre stmmer verens med de mnen som i dag behandlas p Svenskans beskrivning.

Nmnden utgrs allts av forskare frn Sverige och Finland, vilka vljs fr en tid av fyra r (och som sedan kan omvljas en gng). Forskare i Sverige representeras av tv ordinarie ledamter (inga suppleanter utses) frn de universitet som tidigare har arrangerat Svenskans beskrivning (fr nrvarande Gteborg, Karlstad, Linkping, Linnuniversitetet, Lund, Stockholm, Ume, Uppsala och rebro) eller som str i begrepp att gra det. Forskare i Finland representeras av fyra ordinarie ledamter som alla representerar olika universitet, och fr dessa utses dessutom fyra suppleanter.

Svenskans beskrivning arrangeras, som framgr av paragrafen ovan, enligt ett rullande schema. Helsingfors universitet kommer att arrangera Svenskans beskrivning 33 i maj 2013, eftersom var fjrde konferens, enligt stadgarna, hlls i Finland. Drp fljande konferens hlls i Lund hsten 2014. Till ordfrande i nmnden vljs ngon frn den ort som str i begrepp att ordna nrmast fljande konferens. Nmnden sammantrder i regel endast en gng var tredje termin, dvs. i anslutning till Svenskans beskrivning.

Stadgarna fr Forskningsnmnden terfinns p omstende sida. En frteckning ver tidigare konferenser terfinns sist i volymen.

Bjrn Bihl Ordfrande 20102011

Stadgar fr Forskningsnmnden fr svenska sprket, senast reviderade 2010-05-21

1. Forskningsnmnden fr svenska sprket r ett samarbetsorgan fr forskare i Sverige och Finland med inriktning p svenska sprket. Nmndens uppgift r att svara fr den vergripande planeringen av konferensen Svenskans beskrivning, vilken arrangeras var tredje termin enligt ett rullande schema dr var fjrde konferens hlls i Finland. Uppgiften innebr att nmnden ska fatta beslut om dels var konferensen ska arrangeras, dels i samrd med den lokala arrangren formerna om hur konferensbidragen ska publiceras.

2. Nmnden bestr av tv ordinarie ledamter frn vart och ett av fljande universitet: Gteborg, Karlstad, Linkping, Linnuniversitetet, Lund, Stockholm, Ume, Uppsala och rebro, samt av fyra ordinarie ledamter frn Finland som alla representerar olika universitet. Fr den rikssvenska gruppen utses inga suppleanter. Fr den finlndska gruppen utses fyra suppleanter frn olika universitet. Suppleanterna har nrvaro- och yttrandertt.

3. Ledamterna utses fr en tid av fyra r och kan omvljas en gng. 4. Ledamterna utses lokalt bland forskarna inom mnesomrdet svenska

sprket p respektive ort eller orter; nmndens ledamter svarar fr att s sker p respektive ort. Hgst hlften av nmndens ledamter och suppleanter br frnyas t gngen enligt fljande, dvs. vartannat r: a) ledamot 1 (och suppleant 1) vljs fr perioden 20092012, b) ledamot 2 (och suppleant 2) vljs fr perioden 20112014 osv. Nmnden kan vid behov fatta beslut om justering av ledamternas mandatperioder.

5. Nmnden utser inom sig ordfrande, vice ordfrande och sekreterare. Om mjligt hmtas dessa frn den ort som str i tur att arrangera Svenskans beskrivning.

Innehllsfrteckning

Mer ljus p fornsvenskan Per-Axel Wiktorsson ......................................................................................................................................13

De nordiska sprkens pverkan p ortnamnsskicket i Storbritannien Stefan Brink .......................................................................................................................................................38

Kontinuitet och frndring i vstsvenska dialekter Margareta Svahn ............................................................................................................................................52

Jag sku hoppas p mera toleranta attityder Mngkulturella klassrum i finlandssvensk grundskola ur lrarnas synvinkel Sanna Airio .......................................................................................................................................................73

P jakt efter amerikasvenskan Maia Andrasson, Ida Larsson, Benjamin Lyngfelt, Jenny Nilsson och Sofia Tingsell ................................................................................................................83

Interpunktionens funktioner i det moderna skriftsprket Frslag till en ny analysmodell Alva Dahl ............................................................................................................................................................94

Andrasprksbehrskning i tal och skrift Sker den grammatiska inlrningen parallellt? Maria Eklund Heinonen ...........................................................................................................................104

ldreboendet som flersprkig arbetsplats Policy och praktik Gunilla Jansson ..............................................................................................................................................118

Svensk standard speglad i samhllsfrndringar Lars-Erik Johansson .....................................................................................................................................130

Tvsprkig mteskommunikation som diskursiv praktik Merja Koskela & Jaana Puskala..........................................................................................................145

Kultur i myndighetskommunikationen Jannika Lassus ................................................................................................................................................156

Kylie Kwong Crossover En multimodal versttningsanalys av Kylie Kwongs kokbok Heart and Soul Yvonne Lindqvist...........................................................................................................................................166

Att undervisa om analys Modeller och effekter Jenny Magnusson...........................................................................................................................................180

Frn qvinnan i midten till mannen kom frst Kvinnor och mn i mltidslitteraturen, exemplen Hagdahl och Morberg Karin Milles.....................................................................................................................................................193

Anvndning av stimulusord i sprkbadselevers uppsatser Elina Nevasaari och Niina Nissil .....................................................................................................202

Dialekten i backspegeln Bysockensmlet som kulturbrare d och nu Gunvor Nilsson..............................................................................................................................................213

De e du som e experten Roller, normer och perspektiv i ett textsamtal mellan en sprkvrdare och en skribent i myndighetsmilj Andreas Nord .................................................................................................................................................222

God Svenska! Attityder till sprkliga konstruktioner bland gymnasister och deras lrare Catrin Norrby och Gisela Hkansson ................................................................................................234

Tjlknul, oxdans och Falu rdfrg p polska versttningstekniker vid tergivning av svenska kulturreferenser i polska versttningar Grayna Pietrzak-Porwisz ........................................................................................................................244

Fackspecifik tvsprkighet i en serviceorganisation i ljuset av strategiska ml Nina Pilke .........................................................................................................................................................256

I begynnelsen slutade ryggsckarna alltid som pronformade psar vid rumpan Erbjudanden om gemenskap och identitet i fretags skapelseberttelser Hanna Sofia Rehnberg................................................................................................................................266

Ganska mycket text, tnker jag Hur ger studenter respons? Lena Rogstrm ................................................................................................................................................275

Vad dillar du om? om versttning av svenskt litterrt talsprk till polska Marta Stasiak-Grna .................................................................................................................................285

Dags att skrota lng och kort vokal inom svenska som andrasprk Bosse Thorn.....................................................................................................................................................296

Myndighetskommunikation p minoritetens sprk En jmfrelse av ngra finlndska och svenska myndighetsbroschyrer Eveliina Tolvanen..........................................................................................................................................305

Tidig betoning, utom dr den r sen Lexikal prosodi genom automatisk regelinduktion Marcus Uneson...............................................................................................................................................315

Subjektsplacering i utveckling Om subjektsposition och informationsstruktur hos svensksprkiga barn Christian Waldmann...................................................................................................................................326

Verbet underkasta och den bitransitiva syntaxen och semantiken Bo-A. Wendt....................................................................................................................................................338

Gudomlighet, patriotism och koloniala kunskapstraditioner Legitimerat frldraskap i Svenska Familj-Journalen 18701875 Gustav Westberg.............................................................................................................................................346

De personliga pronomenens makt En studie av hur pronomen styr vra frestllningar om personer Daniel Wojahn................................................................................................................................................356

13

Mer ljus p fornsvenskan

Per-Axel Wiktorsson

Inledning Med ljus skulle kunna avses sdant ljus som till ventyrs stadkoms av medialt intresse fr fornsvenskan. Men ngot sdant r det inte frga om hr. Det mediala ljuset som vapen r tveeggat. Ibland r medialt ljus av godo, exempelvis nr det gller att beskriva ett nyfynd. Andra gnger kan det frdunkla, som nr man vill beskriva ett forskningslge.

Vad jag i stllet syftar p med ordet ljus r sdant konkret ljus som kan hjlpa till vid lsningen av en fornsvensk text och som gr att svrlsta textpartier frn olika tider kan lsas med hjlp av t.ex. laser eller ultraviolett ljus. Nr det gller det konkreta ljuset p ldre kllor har olika lsningar prvats under tidens lopp, vissa av dem ganska misslyckade.

Lngt tillbaka i tiden laborerade man med att utstta ett textparti fr en reagens, som gav ljus med hjlp av en viss vtska. P s stt skulle man f texten att framtrda klarare. Resultatet blev att man kanske fr en kort stund kunde se texten tydligare. Men nr effekten frsvann, blev resultatet ofta det motsatta: texten blev svrare att lsa. Det finns flera varnande fall av detta. Utan att kunna diskutera vilken sorts vtska det kan ha varit frga om, vill jag visa fljande exempel (figur 1):

(1) I ett senare skede anvnde man ultraviolett ljus fr att bttre kunna lsa otydlig text. Det ansgs t.ex. att pergament kunde utsttas fr sdant ljus under upp till 1520 minuter, utan att pergamentet riskerade att skadas. S hr eftert kan man konstatera att pergamentet d utsattes fr ungefr samma behandling som ett kttstycke i en grill. Ofta kunde man heller inte lsa nmnvrt bttre med denna metod.

(2) Under 1970-talet lanserades en ny metod fr lsning av skadad text. Fr metoden anvnds ljus frn en s. k. rntgenspektrometer (mera drom strax). Under tiden frn 1970-talet till 1990-talet hade den flera utvare och det skrevs en hel del om den. Numera verkar den ha kommit ur bruk, i varje fall p svensk botten.

(3) I stllet tycks man ha gtt tillbaka till den ldre metoden med ultraviolett ljus via en s. k. videometer. Skillnaden mot tidigare r att fremlet nu utstts fr det ultravioletta ljuset under endast brkdelen av en sekund, samtidigt som ett foto tas. Metoden tillhandahlls av AS Videometer i Hrsholm, Danmark (mera drom strax).

(4) Nr man har lst s mycket som ljuset tillter, r det viktigt att g vidare och anvnda ngon ny infallsvinkel p det lsta. En sdan infallsvinkel, som tidigare inte har anvnts till fullo, r jmfrande av handstilar (mera drom strax).

14 Svenskans beskrivning 32

Figur 1. Cod. Holm. B 59, fol. 66v

Hr ges ngra exempel p tre av de metoder som har nmnts: (2) rntgenspektrometern, (3) videometern och (4) jmfrandet av handstilar.

15 Per-Axel Wiktorsson: Mer ljus p fornsvenskan

Rntgenspektrometern Det frfalskade pergamentbrevet 1499 1/4 Linkping, RAp Rntgenspektrometern bestr grovt sett av tre olika delar: 1) ett rntgenrr, 2) ett glaskapillrkrl och 3) en halvledande detektor med ansluten elektronik. Instrumentet kan samtidigt analysera mnga olika grundmnen, ocks i mycket sm mngder, s.k. sprmnen, hos det underskta fremlet. Tidigare har liknande underskningar gjorts med elektronstrlar och protonstrlar. (Fr den senare metoden se Bkstedt 1990.) Den hr aktuella metoden med rntgenfluorescens har frdelen att den inte skadar det underskta objektet och att den upptcker ocks mycket lga koncentrationer av grundmnen.

Denna vid Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) i Linkping vidareutvecklade metod anvnds fr att faststlla ursprunget hos t.ex. hr, glassplitter och blck. Det r det senare anvndningsomrdet som r srskilt intressant i detta sammanhang. Blck som anvnds i t.ex. kulspetspennor utgr organiska freningar, vilka innehller lga doser av metaller. Metallinnehllet varierar med tillverkaren. Det r drfr mjligt att srskilja blcksorter av olika fabrikat. P motsvarande stt frhller det sig med blcket i ldre, skriftliga kllor. Blck som har tillverkats vid olika tider och p olika orter, allts i skilda sammanhang, innehller olika mngder av olika mnen. I nedan tergivna fall visar det sig att den sekundra (yngre) blckskriften innehll strre mngder av mangan och kalcium, medan den primra (ldre) innehll mera av zink och jrn.

Det gr p s stt att analysera text, som har gjorts olslig, genom att man, med eller utan radering, har skrivit ver med en annan text i annat blck. Hrvid anvnder man sig av en mneskartering av textytan. Ytan delas upp i mycket sm rutor, vilkas sidor utgr endast brkdelar av en millimeter. Varje ruta undersks sedan av en rntgenstrle, d det gller frekomsten av ett antal mnen. D alla rutorna lggs bredvid varandra, framtrder frdelningen av respektive mne i ett visst mnster. (Denna redogrelse fr metoden har granskats av Bengt Stocklassa, SKL. Se ocks Starendal 1993:3033.)

I Olof och Nina Sellings samling, deponerad i Riksarkivet, finns det ett pergamentbrev, som r daterat 1499 1/4 i Linkping. Brevet r ett kpebrev, dr namnet p den kpta grden (i slutet p den tredje raden) har skrapats bort och med en ojmn handstil ersatts av ett annat ortnamn. Genom den ovan beskrivna metoden lyckades SKL f fram den bortskrapade texten. Man underskte i det hr aktuella brevet den skrapade textytan med den verskrivna texten gsmestad i Bre s[okn], varmed avses Gsmesta i Brje socken i Ullerkers hrad i Uppland (figur 2).

Denna i och fr sig fullt lsbara text framtrdde ven i mangan- och kalciumkartorna. Frdelningen av zink och jrn visade i stllet texten btinge i Asbo s[okn] (figur 2). mnena zink och jrn bevarade allts konturerna av den ldre, senare bortskrapade texten. P samma stt undersktes ortnamnet gosmesta p brevets baksida. Namnet r skrivet i ett skrapat parti och synligt fr blotta gat.


Det framtrdde ven i mangan och kalcium. Med hjlp av zink och jrn framtrdde dremot det drunder bortskrapade btinge.

Figur 2. Detalj av brevet 1499 1/4 Linkping (RAp) jmte karteringen av olika mnen i

blcket p den underskta ytan

Den ursprungliga brevtexten har lytt: btinge i Asbo sokn j gilstringz hrede. Brevet avser allts frn brjan Btinge i sbo socken i Gstrings hrad i stergtland.


Genom ndringen till Gsmesta kunde man gra troligt att man hade gandertten till sistnmnda gods.

Hur uppstod mjligheten att utnyttja Btingebrevet 1499 1/4 fr en frfalskning? Regeln var att ett kpebrev fljde med den egendom som kptes. Frst nr brevet inte lngre behvdes fr att styrka innehavet av egendomen, eller om brevet p ngot stt skildes frn det gods som det avsg, kunde brevet fristllas, s att det gick att anvnda t.ex. som utgngspunkt fr en frfalskning. Det blir d av intresse att ska klarlgga, nr frfalskningen kan ha gt rum. Detta hnger nra samman med fljande frga.

Varfr var just Gsmesta intressant att ska frvrva? Dr donerades r 1463 6 resland jord av kyrkoprsten i Biskopskulla Jns Larsson till dekanen Erik Petersson, och denne donerade i januari 1467 i sin tur jorden till domkyrkan, som hade tre landbor dr, vilka r nmnda under ren 14971536. Av byns jord verkar ungefr 2/3 ha tillhrt kyrkliga institutioner. Se DMS 1984:7778, dr det ocks framgr att ungefr 1/6 av Gsmesta var frlsejord, som 1562 gdes av Per Kristersson (Sjblad). Det kyrkliga jordinnehavet fick stor betydelse, nr Gustav I vid Vsters riksdag 1527 lovade att sdant gods som av adeln hade givits, slts eller pantsatts till kyrkor och kloster efter kung Karl Knutssons rfst 1454, skulle terlmnas till adeln sedan giltig bevisning hade framlagts p tinget. Dessa egendomar tergick i stor utstrckning under 1520- och 1530-talen. Vid den tiden br denna frfalskning ha gjorts. Detta br ha gtt till s att kronan hade kommit ver det aktuella brevet vid ngot grdskp. Kronan ville komma i besittning av godset i Gsmesta, dr domkyrkan gde tre grdar. Man frde drfr in namnet Gsmesta i brevet och kunde drefter gra ansprk p en av domkyrkans grdar dr.

Frfalskningar av denna typ skulle knappast kunna anvndas med ngon strre framgng i ett utprglat skriftsamhlle. Men 1500-talets Sverige var inte ngot sdant. Ett kpebrev var p den tiden inte officiellt registrerat utan frvarades i den privata grdskistan. Ofta br det ha rckt med vetskapen om att ett kpebrev fanns p grden, fr att kpet skulle vara tryggat. Mste brevet vid ngot tillflle visas upp p tinget, torde risken ha varit frsumbar att ngon tillrckligt ls- och skrivkunnig skulle f brevet under sina gon och att frfalskningen skulle avsljas.

Videometern ldre Vstgtalagen i Cod. Holm. B 59: dess historia under nya tiden Man kan med stor sannolikhet antaga att handskrift B 59, slutgiltigt sammanstlld p 1320-talet, fanns vid Skara domkapitel redan i och med frdigstllandet. Vi vet dessutom att handskriften i februari 1687 har funnits vid Antikvitetskollegiet i Uppsala. I en anteckning av Johan Hadorph i sjlva handskriften str det att den detta r har blivit bunden p nytt p kollegiets bekostnad (jfr


CollinSchlyter 1827:i). Handskriften frdes r 1692 ver till Antikvitetsarkivet och drifrn br den r 1786 har kommit till Kungl. biblioteket. Frgan r var handskriften har funnits under tiden frn 1320-talet till r 1687 (Wiktorsson 2011:3137).

I B 59 fol. 47v finns en anteckning p islndska av en 1600-talshand. Anteckningen kan med hjlp av videometern lsas: S. Olofz krn. 61: pag 7 lin. Madr er nefndr emundr af scaurum: han var laugmar i gautland vestra etc., allts Olof den heliges saga sidan 61 rad 7: En man hette Emund frn Skara; han var lagman i Vstergtland, etc. (Theutenberg 2007:7174). Denna kllreferens utgrs av dels en ren kllhnvisning, dels ett citat. Trots det mrknade pergamentet kan partiet fortfarande lsas i B 59, men ingen forskare verkar ha stllt frgan vad detta utgr, eller var, nr och av vem det har skrivits. Mrkligare r emellertid att ingen har dragit ngon slutsats av det som de har lst. Hr freligger helt enkelt en hnvisning p islndska till det som vi idag kallar Olof den heliges saga. Eftersom hnvisningen ocks anger rad, fr man tnka sig att den gller en handskrift av den islndska sagan. B 59 har skerligen aldrig lmnat vrt land. Drfr br hnvisningen glla en handskrift av sagan, som har funnits i Sverige. De bda handskrifterna har mtts.

Eftersom handskrifter r s olika i frga om innehllet p sidor och rader, br denna handskrift av Olof den heliges saga kunna identifieras, om den finns i behll. Vr huvudhandskrift av sagan har signum Sthlm perg. 2, 4:o. Dr terfinns visserligen det aktuella citatet om lagman Emund p blad 53 framsidan. Men nu har denna handskrift tv bladnumreringar. Slunda r numreringen av blad 53, som r utfrd av en ganska sen hand, ndrad frn en ldre numrering 61. P rad 7 str just: Madr er nefndr emundr av scaurum: han var laughmar i gautland vestra etc. Det r allts handskrifterna B 59 och Sthlm perg. 2, 4:o, som ngon gng under 1600-talet har mtts i hnderna p en islnning. Denne har frt in hnvisningen i B 59, dr ldre Vstgtalagen finns, fr det var ju dr som hnvisningen hrde hemma. Sdana handskriftsmten brukar alltid ge ny information om de inblandade handskrifterna.

Nr, var och av vem har denna anteckning skrivits? Den r infrd p en radering av text, som innehller rtalet 1631. Efter detta r br den drfr vara infrd. Den frmste utforskaren i vrt land av vr ldre historia var p 1600-talet Olof Verelius (16181682), frn 1662 professor i fderneslandets antikviteter och ocks riksantikvarie under ren 16621675. Han verkade bland annat fr att ldre Vstgtalagen och Olofssagan skulle skrivas av och ges ut med versttningar. Den som utfrde detta arbete t Verelius var Lars Bure (1623?1665), en avlgsen slkting till Johannes Bureus och 16581661 professor i historia vid Uppsala universitet. Han skrev av just de bda hr aktuella handskrifterna. Efter Lars Bures dd fll det p Olof Verelius lott att revidera Bures manuskript fr en planerad tryckning. Men manuskriptet kom aldrig att ges ut och 1702 frstrdes det hos Olof Rudbeck vid den stora stadsbranden i Uppsala.


Verelius intar genom sitt projekt en nyckelposition, nr det gller mtet mellan de bda handskrifterna. En gammal uppgift om att Johannes Bureus skulle ha skrivit litteraturhnvisningen mste avvisas, d hans handstil har en annan karaktr. En islnning br i stllet ha skrivit den. Hos Olof Verelius i Uppsala verkade under ren 16621679 islnningen Jnas Rgman. Han torde ha skrivit, eller snarare prntat, hnvisningen. Jnas Rgman (16361679) kom till Sverige redan 1658 och till Uppsala 1662. Han br genom sin anknytning till Verelius ha varit den ende som har kunnat gra anteckningen i B 59 och anteckningen br drfr vara tillkommen ngon gng under hans Uppsalatid, 16621679. (Efter Verelius tid kom en svrm av islnningar till Sverige p 1680-talet: Gumundur lafsson, 16811695, hans bror Helgi lafsson, 16821686, Arngrmur Jnsson, 16831691, Jn Vigfsson, 16841691, prsten Loptur Josephsson, 16861687, och Gumundur Gumundsson, 16871697.

Har de bda handskrifterna sammanfrts redan fre 1600-talets mitt? I en anteckning p framprmens insida i den islndska handskriften Sthlm perg. 2, 4:o (Olof den heliges saga) str fljande: Oupphrligt anfrd och begagnad af J. T. Bure allt frn 1611, 12. Sannolikt hitkommen 1449 med Vilkina Sagan [allts Didrikssagan] samt Barlaam och Josaphat. Johannes Bureus (15681652) hade allts tillgng till denna handskrift. Bda handskrifterna br ha funnits som ln hos honom. Han har nmligen ocks med sin karakteristiska handstil gjort tillgg i B 59.

Ovan har nmnts att Olof den heliges saga i handskriften Sthlm perg. 2, 4:o redan under 1400-talets frra hlft skall ha kommit till Sverige och en norsk forskare, Magnus Rindal, menar att den d fanns i Vadstena. Somliga bygger detta lsa antagande p att handskriften kom till Sverige i samband med kung Karl Knutssons norska krning. Andra menar att den har kommit till vrt land frn Munkalivs kloster vid Bergen.

Det r lockande att tnka sig att B 59 efter sitt frdigstllande p 1320-talet fanns kvar i Skara och att i och med Gustav Vasas rfst mot kyrkor och kloster bde B 59 och Sthlm perg. 2, 4:o togs i beslag och hamnade i det kungliga kansliet i huvudstaden. Normalt blev sdana pergamenthandskrifter dr anvnda som omslag till rkenskaper i kungens rknekammare, men kanske rddades just dessa bda handskrifter av att de inte hade tillrckligt stort format fr att komma i frga fr detta ndaml (Wiktorsson 2011:3137).


Jmfrande av handstilar (a) Huvudskrivarna i Cod. Holm. B 59 En rad skrivare har lmnat avtryck i B 59, bde under medeltiden och under nya tiden. Sedan lng tid tillbaka r det dock fyra medeltida skrivare, som brukar hllas fram ssom srskilt betydelsefulla fr handskriftens nuvarande utseende. De r fljande:

(1) D-skrivaren Denne skrivare kallades tidigare Vidhemsprsten. Han har frutom blad 43v47r i B 59a ocks skrivit stora delar av B 59b, nmligen blad 48r58v och 66v76v. Dessutom har han gjort sju smrre tillgg (av vilka fem str i Askrivarens parti): fol. 15v hgst upp (4 rader = IV:1), fol. 16r hgst upp (4 rader = IV:2), fol. 26r hger marginal, fol. 36v upptill, nedtill och vnster marginal (= IV:6), fol. 43r lngst ned (6 rader = IV:9), fol. 50r lngst ned (7 rader = IV:17) samt fol. 66r lngst ned (11 rader = IV:20:14). Man fr ltt intrycket att D-skrivaren p 1320-talet var handskriftens redaktr.

D-skrivaren tar vid efter A-skrivaren och efter ett lngre avsnitt, blad 59r 66r, dr C-skrivaren r verksam, fortstter D-skrivaren sedan till slutet av B 59b. D-skrivaren avfattar det frra avsnittet, blad 43v58v, p svenska och det senare avsnittet, blad 66v76v, p latin. Hans skrivstil kan nrmast betecknas som en liten, mycket noggrant gjord prntstil. I ett kortare avsnitt, blad 44r45r, anvnder han dock, ssom tidigare har nmnts, en stor prntstil. Att han i sin skrivstil hr har pverkats av A-skrivaren (herr Lars) r tydligt. Bruket av prnt, srskilt p de frsta bladen samt bruket av m-runan fr ordet man talar sitt tydliga sprk. Frmodligen har herr Lars haft runan inte bara i prntet av sjlva lagen utan ocks i sina efterkommande anteckningar, varifrn de vertagits av den avskrivande D-skrivaren.

Blad 47r handlar om Vidhems, d.v.s. (Laske-)Vedums, socken och nrmast om kamerala frhllanden dr. Den som i frsta hand br ha knt till sdana ting r socknens kyrkoherde. Denne kallas (rad 5 nedifrn p sidan) Lars Djkn. Man har hr blandat samman innehll och form och trott att det r Lars, som har skrivit i denna del av handskriften och att han r identisk med D-skrivaren (se ovan). P fol. 66r talas ocks, ssom nmnts, om Lars bok. Lars bok skulle, frutom sjlva lagtexten, ha omfattat D-skrivarens fornsvenska parti samt C-skrivarens parti (allts den textmassa som inflt p fol. 43v66r i B 59.

Det synes vara angelget att ska efter D-skrivarens handstil p andra hll i det medeltida materialet. Drfr r det viktigt att precisera ngra srdrag hos denna handstil, vilka man kan ska efter p annat hll. Utmrkande fr handstilen r (Wiktorsson 2006:3638; Wiktorsson 2011:2425):

\g\ huvudstapeln dras frst t hger och drefter i en bge kraftigt t vnster och nedt samt slutligen upp till bokstavskroppens undersida.


\w-\ hr brjar de tv frsta staplarna uppe till vnster. \\ utgrs av ett a med ett diakritiskt tecken i form av ett komma uppe till

hger. \\ utgrs av ett o med ett diakritiskt tecken i form av ett rakt streck draget

rakt genom bokstavskroppen i omkring 45 graders vinkel. \y\ huvudstapeln r tunn och gr t vnster nedt i omkring 30 graders

vinkel och bokstaven har en punkt ovanfr bokstavskroppen. \-n\ har en bistapel, som r dragen svagt t hger och stannar p raden. \k\ har en rak huvudstapel med en flagga upptill. Utformningen av denna

bokstav pekar p att skrivaren var van vid att anvnda prntstil. \h\ har en bistapel, som r dragen svagt t vnster och slutar en bit under

raden.

En handstil med just dessa srdrag hittar man i ett antal medeltida diplom frn 1300-talets frra hlft. En grupp bland dessa utgrs av brev med anknytning till hertigarna Erik och Valdemar. Till denna grupp hr fljande brev:

1308 21/3 Kungsra kyrka (DS 1576) Hertig Erik utfrdar. 1315 17/8 Stockholm (DS 2599) Hertig Valdemar utfrdar. 1316 13/9 Uppsala (DS 2062) Frteckning ver hertig Valdemars egendomar i Tiundaland. 1316 13/9 Uppsala (DS 2063:1) Frteckning ver hertig Valdemars egendomar i Attundaland och Tiundaland.

Denne skrivare skriver allts fyra av de viktigaste breven fr hertigarna, som har bevarats till vr tid. Det ligger drfr nra till hands att tnka sig att skrivaren r Eriks och Valdemars sekreterare Tyrgils, som tilltrdde denna post hsten 1307, allts kort innan det frsta av de nmnda breven r daterat. Han frestod hertigarnas (och senare hertiginnan Ingeborg Hkonsdotters) kansli.

Enligt ett 2010 utgivet arbete av Bengt R. Jonsson, Erikskrnikans diktare, var Tyrgils frfattaren till Erikskrnikan och krnikans frmste tillskyndare var lagman Birger Persson. Det r drfr intressant att se att denne skrivare ocks har skrivit ett tidigt brev med anknytning till lagmannen:

1315 23/8 Larsta (DS 2029) Om jord som skall tillfalla Birger Persson.

Detta stmmer ocks vl verens med att Birger Persson hela tiden stod p hertigarnas sida ( Jonsson 2010:2223). Om Tyrgils vet vi bland annat fljande: Han br ha varit fdd p 1270-talet och levde tydligen in p 1340-talet. Tyrgils blev hertigarnas sekreterare r 1307 och hade i denna syssla flera skrivare till sin hjlp, bland andra skrivaren Karl. Tyrgils var kanik i Skara 1317 och 1321 ocks i Vxj. r 1326 verkar han ha innehaft Allhelgonakyrkan i Sknninge.


Han befann sig r 1331 (troligen redan 1330) vid den pvliga kurian i Avignon. Tyrgils nmns sista gngen i kllorna den 12 juni 1340, d han deltar i valet av ny biskop i Skara ( Jonsson 2010:7073).

Ytterligare kunskap om Tyrgils fr man genom att ska vidare efter hans handstil i diplomen. Den upptrder i en grupp diplom, vilka alla gller indrivandet av Peterspenningen och andra avgifter frn i frsta hand svenskt omrde till den heliga stolen.

1333 9/1 Linkpings domkyrka (DS 2957) Utfrdat av notarius publicus Johan Nilsson.

1333 22/3 (Uppsala) (DS 2970) Utfrdat av notarius publicus Johannes de Eusebio.

1333 4/5 Stockholm (DS 2978) Utfrdat av notarius publicus Johannes de Eusebio.

1333 4/5 Stockholm (DS 2979) Utfrdat av notarius publicus Johannes de Eusebio.

1333 4/5 Stockholm (DS 2980; UUB) Utfrdat av notarius publicus Johannes de Eusebio.

1333 15/5 Uppsala (DS 2981) Utfrdat av notarius publicus Johannes de Eusebio.

1333 15/5 Uppsala (DS 2982) Utfrdat av notarius publicus Johannes de Eusebio.

1333 5/6 Skara (DS 2989) Utfrdat av notarius publicus Johan Nilsson.

1333 5/6 Skara (DS 2990) Utfrdat av notarius publicus Johan Nilsson.

1334 19/2 Vadstena (DS 3035) Utfrdat av Petrus Gervasii.

1334 19/2 Vadstena (DS 3036) Utfrdat av Petrus Gervasii.

Indrivandet hades omhand av pvens ombud Petrus Gervasii frn Avignon. Tyrgils br vid sitt besk dr (1330)1331 ha varit i kontakt med Petrus. Valet av Tyrgils br ha varit ganska naturligt med tanke p hans erfarenheter som sekreterare t hertigarna och genom hans p s vis erhllna kontakter, men ocks p grund av att han var kanik i just Skara stift. Skara stift verkar via Ldse ha fungerat som en inkrsport till Sverige (och Norge) vid indrivandet av Peterspenningen.

Petrus Gervasii var kanik i Saint-Vozy i Puy och senare ven i Viviers, bda i Frankrike. Han avreste frn Avignon den 24 november 1330 och kom till Sjl-land den 26 mars 1331. I augusti detta r befann han sig i Lbeck. Dr fick han sitt uppdrag utstrckt till att glla inte bara Danmark utan ocks Sverige och Norge. Pvebreven hrom r daterade den 29 januari 1332.


Petrus Gervasii kom till Skara den 21 oktober 1332. Drifrn fortsatte han (tillsammans med Tyrgils) till Sknninge, dr han vistades den 25 november. I Linkping stannade Petrus ver nyret. (Ett brev r skrivet hr av Tyrgils den 9 januari.) Den 12 januari 1333 lmnar Petrus Linkping och finns i rebro den 16 januari. Drifrn fortstter Petrus till Bohus fr att trffa kung Magnus. Den 8 februari r han i Ldse och den 13 februari ter i Skara. Den 17 februari vistas Petrus i Strngns och s nnu den 6 mars. Han far den 12 mars vidare till Uppsala, dr han finns nnu den 22 mars. (Sistnmnda dag skriver Tyrgils hr tv brev.) Den 15 april var Petrus i Vsters, den 20 april i Strngns och den 25 april i Stockholm och s nnu den 4 maj. (Sistnmnda dag skrev Tyrgils tre brev hr.) Petrus var ter i Uppsala den 15 maj. (Denna dag skriver Tyrgils tv brev hr.) Den 2 juni var Petrus tillbaka i Skara och dr fanns han kvar den 5 juni. (Sistnmnda dag skriver Tyrgils tv brev hr.) Den 8 juni lmnar Petrus Ldse och den 21 juni r han i Oslo. Han stannar i Norge till lngt in p hsten, men i november far han via Bohus till Skne.

Den 19 februari 1334 r Petrus ter i Vadstena. (D skriver Tyrgils tv brev i staden.) Petrus r tillbaka i Lund den 5 mars. Den 6 april beger han sig sjvgen till Lbeck och r ter i Avignon den 27 augusti 1334 (Brilioth 1915:167178).

Att Tyrgils fljer Petrus Gervasii under hans resor i pvens tjnst visar att Tyrgils hade ett stort anseende som skrivare.

(2) C-skrivaren Denne skrivare kallar sig sjlv Lydekinus (i tysk och svensk form Lydeke). Han har skrivit avsnittet p blad 59r66r. Lydekinus anvnder hr liksom Tyrgils en liten prntstil. Stilen r dock inte lika ledig som dennes. Ocks hr mrks inverkan frn A-skrivaren, eftersom Lydekinus anvnder m-runan fr man. Man fr tnka sig att runan ingtt i den frlaga som herr Lars hade skrivit.

P blad 66r str det avslutningsvis (hr i svensk versttning frn latinet): terger Lars bok, som Lydekinus skrev. I detta parti terkommer allts namnet Lars, som man grna vill anse betecknar prsten i Laske-Vedum (se ovan). I detta fall har forskningen hindrats frn misstaget att inte skilja p innehll och form, eftersom Lydekinus sjlv gr denna tskillnad, nr han talar dels om Lars som frlagans gare, dels om sig sjlv som textpartiets skrivare. Man har allts, helt korrekt, uppfattat Lydekinus som enbart skrivaren. Troligen r innebrden den att Lydeke har skrivit av ur en bok, som Lars hade gt. Lydekinus parti utgr en avskrift av minnesanteckningar, tydligen frn en tid d man planerade en ny lag fr landskapet, nmligen Yngre Vstgtalagen. Detta br ha skett omkring 1310 och Lars bok br drfr ha tillkommit d.

Lydekinus r ett tyskt namn i latinsk sprkdrkt. Namnet var vid denna tid mycket sllsynt i vrt land. Vr Lydekinus r i sjlva verket den andre braren av detta namn, som vi knner frn svenskt omrde. Den frste knde Lydekinus p svensk botten var borgare i Skara r 1315.


Eventuellt fungerade vr Lydekinus som Skarabiskopens skrivare p 1320-talet. Vi knner till en skrivare frn Ldse med detta namn. Skerligen r det honom som vi hr hittar som skrivare i Skara. Lydekinus i Ldse r kyrkoherde i S:t Olofskyrkan i staden. Han har skrivit ett brev med kursiv stil, daterat den 23 oktober 1330 (DS nr 2809; Norska Riksarkivet i Oslo). Det r Skarakanikerna Sigge i Falkping och Gunnar i Husaby som utfrdar brevet. Visserligen skiljer sig stilen t i B 59 och i brevet. Det beror p att Lydekinus i B 59 uppvisar prntad stil och i brevet kursiv stil. Ett antal bokstver verensstmmer trots detta i det prntade och det kursiva, nmligen

\a\ r tvrummigt och lutar upptill ngot t vnster. \d\ r draget i en enda linje. \g\ ser ut som en lutande tta. \p\ har nedtill p huvudstapeln en svag bge t hger. \s\ ser ut som en liten tta med tv nstan helt slutna rum. \x\ har en bge uppe till vnster och en bge nere till vnster. \y\ har en bge nere till vnster.

Det var ofta den yngste nrvarande skrivkunnige som fick skriva ett brev. Troligen var Lydekinus drfr en tmligen ung man, nr han skrev brevet, och som ovan antytts fdd omkring r 1300.

Utmrkande fr Lydekinus handstil r fljande fem drag. I \g\ utgrs huvudstapeln av en gla, som r frskjuten ngot t hger; lngst till vnster gr ett tunt sir ned ytterligare mot vnster i omkring 60 graders vinkel. I initialt \w-\ brjar den frsta och andra stapeln ganska lngt t vnster. Den tidens \\ \\ bestr av ett \a\ med ett diakritiskt tecken i form av en tunn linje, som har en flagga uppe till hger. Den tidens \\ \\ utgrs av ett \o\ och det diakritiska tecknet bestr av en tunn linje i omkring 45 graders vinkel med en flagga upptill. I \h\ gr bistapeln rakt ned och slutar under raden (Wiktorsson 2011:2024).

(3) B-skrivaren Denne skrivare har gjort fem tillgg med kursiv hand. Jag kallar honom drfr Kursivskrivaren. Hans fem bidrag str i det parti som A-skrivaren har skrivit (fol. 18r, 27v, 30v, 37r och 37v). Tidigare ansgs det att han ocks hade skrivit ett smrre kursivt parti i det avsnitt som D-skrivaren har utfrt (lngst ned fol. 50r). P det sistnmnda stllet omtalas ngot som p modern svenska skulle heta: sankt Johannes Dparens kloster, vilket strax drp kallas vr ordens kloster. Detta ansg man tidigare peka p att partiets skrivare har tillhrt Johannes Dparens orden eller johannitorden. Drfr har han kallats Johannitmunken. Denna tanke kan inte upprtthllas.

Ett studium av handstilen visar att det r D-skrivaren, som har skrivit det kursiva partiet lngst ned p blad 50r. Partiet r ett utdrag ur ett avlatsbrev, dr


de citerade passagerna har vertagits ur sjlva brevet. Misstaget hos tidigare forskare r att man inte har skilt p innehll och form. Eftersom partiet handlar om johanniter, har man ansett att en johannitmunk ocks har skrivit partiet. Tanken mste verges. Drmed faller tanken p att en johannitmunk har skrivit i handskrift B 59 (Wiktorsson 2011:20).

(4) A-skrivaren Denne skrivare brukar ocks betraktas som Huvudskrivaren. Han har skrivit det mesta av B 59a, nmligen blad 1v43r. Han var en driven bokprntare och br vara den som har skrivit av ldre Vstgtalagen p 1290-talet. Det r knappast ngon tvekan om att han har varit verksam i Vstergtland samt att han var fdd och uppvuxen i landskapet.

Hr r ocks platsen att sga ngonting om den frste garen till B 59a. I B 59 nmns en herr Lars. Han omtalas bde p fol. 47r17 (laurencius dyakn) och 66r18 (liber laurencij). Tidigare identifierades han med den s.k. D-skrivaren. Det r dock viktigt att skilja mellan innehll och form, mellan gare och skrivare. Fr att ngon skall kunna rknas som bde gare och skrivare av en handskrift, mste det finnas skl fr att rkna med bda dessa roller hos en viss person. Herr Lars roll betrffande handskriften br vara en annan n den som man hittills har rknat med.

I B 59 talas allts om Lars bok. Vad som menas med denna beteckning har inte tidigare fullt ut preciserats. P senare tid har emellertid Gran B. Nilsson hvdat som sin uppfattning att Lars bok utgrs av fol. 59r66r.

Handskriften B 59 har byggts ut undan fr undan. Man kan fundera ver vad den ursprungliga handskriften frn brjan har omfattat. Det br emot att tro att denna endast bestod av den prntade handskriften av ldre Vstgtalagen (VgL) i B 59 (fol. 1v40r) och prntarens tillgg (fol. 40r43r). Hit br ocks ha hrt det som senare renskrevs i D-skrivarens fornsvenska parti, fol. 43v58v och naturligtvis ocks de minnesanteckningar som en gng skrevs ner av herr Lars och som sedermera renskrevs i C-skrivarens parti (fol. 59r66r). Anteckningarna kan ha varit slarvigt frda av herr Lars (med tanke p de mnga skrivfelen i renskrivarnas texter). Snarast torde allts den ursprungliga delen av handskriften ha besttt av sjlva lagen VgL tillsammans med de drefter fljande anteckningarna av herr Lars. VgL skulle ocks ha kunnat inte bara gas utan ocks prntas av den nmnde herr Lars, ocks kallad Lars Djkn (Vidhemsprsten). Ordet djkn betecknar ju i regel en skicklig skrivare. VgL i B 59 r visserligen inte ngon prakthandskrift men en habil brukshandskrift. Efter VgL fortstter A-skrivaren att skriva p blad 40r43r, vilket troligen r brjan av de tillagda anteckningarna i Lars bok. Det finns ingen tydlig innehllslig grns mellan sjlva laghandskriften och anteckningarna.

Ett hinder fr tanken att herr Lars har skrivit hr har tidigare varit att p fol. 47r herr Lars kopplas till rtalet 1325. S behver emellertid inte vara fallet. Ra


derna med rtalet str lngst ned p sidan och r ett tillgg, som en annan och senare skrivare n D-skrivaren har gjort. Det finns drfr knappast ngonting som hindrar att herr Lars har varit verksam redan p 1290-talet, d denna handskrift av ldre Vstgtalagen skrevs av och att han har skrivit sina anteckningar under 1300-talets frsta decennium. Herr Lars br ha varit garen, troligen ocks prntaren, av huvuddelen av B 59a. Det freligger allts vissa frhllanden som talar fr att A-skrivaren r identisk med Laurentius Dyakn (Lars Djkn) (Vidhemsprsten) (Wiktorsson 2011:1720).

Sammanfattningsvis kan man sga att identifieringen av de olika handstilarna i B 59 ser helt annorlunda ut n vad en ldre forskning har antagit.

(b) Sdermannalagens B-handskrift i Cod. Havn. NKS 4:o 2237 Under r 2011 intrffade det lyckosamma att en av vra medeltida kllor terbrdades frn Danmark till Sverige lt vara som en deposition. Det gller handskriften Cod. Havn. NKS 4:o N:o 2237 (nu deponerad i Kungl. biblioteket), som innehller en prakthandskrift (den s.k. B-handskriften) av Sdermannalagen. Nyligen kom den till Kungl. biblioteket i Stockholm i utbyte mot huvudhandskriften av Jyske Lov (den medeltida lagen fr Jylland), som tervnde till Kpenhamn ocks den som en deposition.

B-handskriften av Sdermannalagen har frt en ganska undanskymd tillvaro inom forskningen, kanske beroende p att den inte har funnits hr i Sverige p flera hundra r. Detta har lett till att fga har skrivits om den. Man har inte knt till nr den har skrivits. Det har antagits att den har tillkommit ngon gng under tiden 13351435. Man har inte vetat var den har skrivits och inte heller vem som har skrivit den eller vem som har gt den. Likaledes har det saknats uppgifter om vilken frlagan har varit. Allt detta kan man reda ut med hjlp av sprket och det har ocks skett i min avhandling (Wiktorsson 1976:159; jfr figur 3).


Figur 3. Cod. Havn. NKS 4:o N:o 2237, fol. 8v

En handskrift kan oftast inte bertta sin historia ensam. Man mste kunna visa att den har mtt andra dokument legat p samma skrivbord. Ett sdant handskriftsmte kan betygas mellan B-handskriften och tv bevarade pergamentbrev, som r skrivna den 5 april 1335 (DS nr 3130 och DS nr 3131) p grden rns i Krnbo socken i Sdermanland, nra det nuvarande Mariefred. Breven utgr tv exemplar av kaniken Ulf Holmgerssons testamente. B-handskriften har den egenheten att beteckna frikativt /d/ med \\ eller \h\. Fenomenet upptrder tidigare i ett enda brev, daterat den 10 februari 1311 i Friggerkers socken i Vstergtland. Samma egenhet har de tv diplomen frn 1335. Tillsammans med en del andra drag i ortografin (/k/ tecknas \ch\, lngt /e/ skrivs \ee\ och lngt /o/ skrivs \oo\) visar detta att en och samma skrivare har varit verksam i laghandskriften och i de bda breven.

Men det behvs mera bevisning fr att gra troligt att laghandskriften och de bda breven har mtts p rns. B-handskriftens blad mter 25 x 19,6


cm. Eftersom tv blad bildar ett ark, har arket haft mtten 25 x 39,2 cm. Det r slende att diplomet DS 3130 har nstan exakt detta format (25,7 x 39,2 cm). Formatet r betydligt strre n hos flertalet samtida diplom. Vanligen varierar diplomens mtt starkt vid denna tid. I en genomgng av Riksarkivets pergamentbrev frn 1330-talet, tillkomna p svenskt omrde, har liknande mtt ptrffats endast hos systerdiplomet DS 3131 (28,0 x 40,9 cm). Inte heller verkar SdmL B:s mtt vara vanliga vid handskrifter. Ngon annan samtida svensk handskrift med exakt detta format r inte knd. Formaten hos breven och B-handskriften r ovanliga och eftersom det finns i olika kllor, skrivna av en och samma skrivare, fr kllorna anses ha tillkommit i ett sammanhang.

Att formatet stmmer kan frklaras s att breven har skrivits p tv pergamentark, som frn brjan har varit avsedda fr sjlva laghandskriften. Om de bda pergamentarken ursprungligen har varit tnkta fr en annan text n den aktuella diplomtexten, fr man en god frklaring till att de strngt taget r fr sm fr texten och att denna drfr i bda breven avslutas under det uppveck nertill p breven som sigillremsorna trddes in i.

Genom detta mte i skrivgonblicket fr vi veta nr och var laghandskriften skrevs. I brjan av april 1335 mste arbetet ha pgtt och detta har gt rum p rns. rns var inte vilken grd som helst utan hemvist fr lagmannen i Sdermanland riddaren Lars Ulfsson (Ama), Ulf Holmgerssons farbror (Gillingstam 1965a:109110). Men laghandskriften skulle knappast ha skrivits p lagmannens grd, om det inte var lagmannens egen lagbok, som tillverkades i form av B-handskriften. Det r d naturligt att det var frga om en prakthandskrift (Wiktorsson 1976:147).

Uppgiften om garen stds av att vi ocks har hittat handskriftens frlaga. Det r den s.k. D-handskriften av Sdermannalagen (AM 52 i Kpenhamn). Av den finns i behll endast den inledande Kyrkobalken, vilken s smningom bands samman med en handskrift av Magnus Erikssons landslag, vilken saknade egen kyrkobalk. Men en enda balk rcker fr att visa att D-handskriften r frlaga till handskrift B. Den frra har fol. 10r 2 i radskiftet rt umbu med adjektivet i radslut och substantivet i radupptakt. Eftersom D-handskriften ibland utelmnar bindestrecket i avstavade ord vid radskifte, kan B-skrivaren av gammal vana ha tnkt in ett sdant p denna plats i sin frlaga och drfr fol. 10r 4 anvnt sammanskrivningen rtumbu. Detta och flera andra ting pekar p att handskrift B har skrivits av frn D-handskriften (Wiktorsson 1981:315).

Men vem var denne B-skrivare? Man kan misstnka att han kom frn det nrbelgna Strngns. Det visar sig ocks stmma. Hans handstil terfinns nmligen i en frbnslngd fr S:t Knuts gille i Strngns, som nu frvaras i Statens Historiska Museum. Han r den som har lagt upp denna lngd. Det r mjligt att han var en dominikanmunk i staden (Wiktorsson 1982a:1112).


(c) Fru Mrtas bok i Cod. Holm. D 4 a Under 1990-talet hade jag tillflle att studera svenskt medeltida handskriftsmaterial fr att ska identifiera ett antal skrivare frn medeltiden. En rad handskrifter och brev undersktes ur paleografisk synvinkel och karakteristiska drag fr varje enskild skrivare noterades. P detta stt blev det mjligt att urskilja drygt 800 olika skrivarhnder. Arbetet pgr. Underskningen kom att lggas till grund fr en framstllning om handstilen i den handskrift av Skmtan om abbotar, som finns i Cod. Holm. D 4 a Fru Mrtas bok (Wiktorsson 1997:257267). I denna handskrift, tillkommen omkring 1448 svarar huvudhanden fr hela partiet p fol. 1490. Fr en sida ur D 4 a, se figur 4.

Ngra srdrag hos denna handstil listas hr:

\g\ Huvudstapeln gr ned och lutar drvid t vnster och gr sedan upp till bokstavskroppen. Ovanfr bokstavskroppen finns ett skaft, som utgr den vre delen av huvudstapeln.

\w-\ Den frsta av de tre staplarna har formen av en gla. \\ Det diakritiska tecknet utgrs av ett rakt streck, som r draget i 45

graders vinkel till hger om bokstavskroppen. \y\ Huvudstapeln r lng, rak och smal och r dragen i 45 graders vinkel. \-n\ Bistapeln r lng och dragen ned mot vnster. \\ Det diakritiska tecknet r en kort stapel uppe till hger om bokstavs

kroppen. \k\ Huvudstapeln r bjd t hger bde nedtill och upptill. \h\ Bistapeln pekar nert vnster i omkring 30 graders vinkel.

Det som r srskilt slende betrffande handstilen i D 4 a r den tydliga lutningen t hger, som antyder att texten skrevs relativt snabbt. Men fr att bedma handstilen mste vi bortse frn bokstvernas lutning och betrakta dem som mer upprtta. Frgan r om vi kan finna ngon identifierad handstil i ngon annan medeltida text, som visar samma karakteristika. I min hittills opublicerade samling av identifierade medeltida handstilar finns det ngra som pminner om denna stil. Lt oss se p de mest karakteristiska dragen hos skrivaren av D 4 a: \g\, \w\- och \y\.

Bokstaven \g\ med skaft anvnds i mitt hopsamlade material av 20 skrivare. Det rder knappast ngon tvekan om att detta drag i viss mn r koncentrerat till Strngns stift och Uppsala rkestift, eftersom fjorton av de tjugo skrivarna kommer frn dessa bda omrden. Ngra skrivare, som har ftt sin utbildning vid utlndska universitet, visar draget i sina handstilar ocks fre 1440-talet, vilket antyder att denna speciella typ av bokstav kom utifrn och tidigast anvndes av dem som var centralt placerade inom respektive stift. Man kan vnta att ett skrivardrag, som kom till Sverige utifrn, spreds till alla stift. Dock verkar draget i frga ha tagits upp som en del av skrivartraditionen i ett mindre antal stift och det har anvnts av relativt f skrivare frn 1440-talet till medeltidens slut.


Figur 4. Sigge Ulfsson skrev strre delen av handskrift Cod. Holm. D 4 a

Vr skrivare anvnder ocks ett \w-\, i vilket den frsta stapeln r formad som en gla. Om vi sker efter andra skrivare som anvnder denna typ av \w-\ tillsammans med ett \g\ med skaft, minskas andelen tnkbara skrivare drastiskt.


Draget att skriva \w-\ med gla r visserligen spritt till alla stift, men kombinationen av detta slags \w-\ med den hr aktuella formen av \g\ r sllsynt. I sjlva verket ptrffas den i det bevarade materialet endast hos Sigge Ulfsson (Sparre av Hjulsta och ngs), som var rkedjkne i Strngns och som nmns 14251463 (Gillingstam 1965b:193; Collmar 1977:8387; Hedlund 1980:13). Men \w-\ saknas hos Erik Johansson, frestndare fr Helga Lekamens gille i Stockholm, och Gulle, kyrkoherde i Munktorp i Vstmanland, vilka bda skrev \g\ med skaft. Drfr mste vi g vidare och underska ocks \y\, vars huvudstapel under raden gr rak och avsmalnande svagt ner t vnster. Kombinationen av dessa \g\, \w-\ och \y\ finns endast hos Sigge Ulfsson.

Om vi nu vidgar vr underskning till att omfatta alla bokstver, blir det klart att det r Sigge Ulfssons handstil, som visar det strsta antalet likheter med handstilen i D 4 a. Det rcker med att se p bokstaven \h\ med en rak bistapel riktad ner mot vnster samt bokstaven \d\ med den lilla intbjda bgen till vnster om bokstavskroppen och slutligen med en liten bj t hger lngst ner p huvudstapeln (Wiktorsson 1997:257267). Utver den handskrift som diskuteras hr har Sigge Ulfsson ocks skrivit ett odaterat pappersbrev, nu i Riksarkivet, liksom en handskrift, som r frvarad i Domkyrkobiblioteket i Strngns med signum MS 9 (RAppr nr 22; Strngns, Ms 9 fol. 3r20v, med en skrivarnotis p fol. 1r).

Sigge Ulfssons handstil r inte alltid helt likformig, om man ser till varje enskild bokstav, men alla bokstver stmmer med bokstvernas utseende i D 4 a p ett stt, som inte ptrffas vid ngon annan skrivares handstil. Utifrn detta kan man dra slutsatsen att han har skrivit fol. 1490 i D 4 a. Sigge Ulfsson beskte med stor sannolikhet universitetet i Leipzig 1425 och blev baccalaureus dr 1426. r 1429 blev han rkedjkne och senare biskop i Strngns. Han avled 1463 (Gillingstam 1965b:193).

Denna handskrift, D 4 a, r knd som Fru Mrtas bok, vilket stller frgan om det fanns en fru Mrta knuten till skrivaren Sigge Ulfsson, som beskrivningen skulle kunna avse. Fljande gare har diskuterats, d det gller Fru Mrtas bok:

Mrta Bengtsdotter (Vinstorpatten), nmnd 14351480, g.m. ke Axelsson (Tott) Skne Mrta Knutsdotter (Tre rosor, Mrbytten), nmnd 13621385, g.m. Jns Lagapose Vstergtland Mrta Mnsdotter (Gren), nmnd 14501463, g.m. Kristian Bengtsson (Oxenstierna) Uppland Mrta Mnsdotter (Tre rosor av Horshaga), nmnd 1460-talet, g.m. Mns Bengtsson (Natt och Dag) Nrke Mrta Ulfsdotter (Sparre av Hjulsta och ngs), nmnd 14251448, g.m. Gustav Algotsson (Sture) Sdermanland.


Vi finner att en av herr Sigges ldre systrar hette Mrta och att hon bar titeln fru, eftersom hon var gift med riddaren Gustav Algotsson (Sture, sjbladstten) i dennes andra gifte. Mrta Ulfsdotter dog ngon gng mellan den 18 oktober 1448 och den 9 februari 1449 (Gillingstam 1965b:193). Den tidigare dateringen av D 4 a till omkring 1457 uteslt slunda fru Mrta som tnkbar gare till D 4 a, men ett sdant gande stmmer bra med den senare freslagna dateringen till 1448.

D 4 a verkar drfr ha gts av fru Mrta Ulfsdotter (Sparre av Hjulsta och ngs), syster till rkedjknen Sigge Ulfsson, som har skrivit strre delen av handskriften (Wiktorsson 1997:257267).

(d) Codex Aboensis i Cod. Holm. B 172 Handskriften Cod. Holm. B 172 har ansetts vara skriven vid mitten av 1400-talet. Uppfattningen om var den har skrivits r omtvistad. Enligt en uppfattning har den skrivits i sdra Uppland, enligt en annan i boland i Finland.

B 172 r en prakthandskrift (figur 5). P nstan varje sida r den frsta bokstaven utformad som en anfang och till den har en illustration knutits. Skrivstilen str nra prntet (Wiktorsson 1981: 105106). Nr det gller platsen fr handskriftens tillkomst finns det ett par frhllanden, som skulle tala fr boland.

(a) Ett av dem r att tv av illustrationerna, fol. 59v och 60v, visar en hstsele med en loka, allts en (hg) trbge ver hstens nacke. (Nufrtiden betecknar lokor de bogtrn, som ligger an mot hstens bogar.) Kustaa Vilkuna ansg att denna detalj p selen under medeltiden endast fanns i Finland. Dock kan man sga att en detalj p en sele kunde bli knd ocks utanfr Finlands omrde genom hstekipagens rrlighet. Sdana finska ekipage kunde drfr skert ses ocks i Stockholm och iakttas av ngon uppmrksam konstnr. Nu vet vi att lokan fanns ocks i Stockholm p 1400-talet. Lokor omtalas nmligen i SSb 1 s. 367.

(b) Ocks gandet skulle kunna peka p boland. En gare anses ha varit Anna Hansdotter (Tott) till ker i Sdermanland, och som hade nra kontakter med Finland.

Fr sdra Uppland talar: (a) skrivaren. Handstilen utmrks av fljande drag. Hr finns en kombina

tion av 1) ett \a\ och \o\, som upptill slutar i en topp, 2) ett \g\ med en kraftigt bjd nerstapel, 3) ett \h\ med bistapeln oftast kraftigt svngd t vnster nertill, 4) ett \k\ oftast med huvudstapeln nertill bjd t hger, 5) ett \w\ som oftast brjar i en gla ovanfr bokstaven, 6) ett \y\ med en tunn, kraftigt t vnster bjd nerstapel, 7) ett \\ med det diakritiska tecknet oftast i form av en tunn bjd linje, oftast synlig endast ver och under \o\.


Figur 5. Cod. Holm. B 172 fol. 18v

Vid en genomgng av diplomen frn ren 14211445 ptrffades endast nio diplom, som uppvisar samtliga dessa drag:


1425 12/3 Stockholm (RAp) 1425 13/5 Stockholm (RAp) 1432 30/3 S:ta Clara kloster (RAp) 1432 30/3 Stockholm (RAp) 1435 25/3 Tyres (RAp) 1435 29/4 Liderne [Stockholm] (RAp) 1435 26/10 Stockholm (Up) 1436 25/6 Stockholm (RAp; 2 brev)

Figur 6. Donatorsportrtt av Bengt Jnsson i Tensta kyrka, mlat vid 1330-talets slut

(b) garen. I breven omtalas Hans Krpelin, Nils Jnsson (Oxenstierna) och dennes bror Bengt Jnsson till Salsta, lagman i Uppland 14391449. Av dessa


passar endast den senare som gare, eftersom hans arvgng kan fras vidare till den nmnda Anna Hansdotter (Tott). En garlngd fr B 172 under den aktuella tiden ser ut som fljer:

Bengt Jnsson 1449 dennes son Kristiern Bengtsson 1473 dennes son Bengt Kristiernsson 1495 dennes broder Sten Kristiernsson 1516 dennes son Bengt Stensson 1520 dennes faster Birgitta Kristiernsdotter 1529 dennas make Knut Bidz 1494 dennes brorson Henrik Bidz 1506 dennes maka Anna Hansdotter (Tott) 1549

Vi ser allts att handskriftens anknytning till Bengt Jnsson frklarar det som tidigare antogs vara tecken p handskriftens finska ursprung, nmligen att Anna Hansdotter en tid har varit dess gare (Wiktorsson 1981:105108; Wiktorsson 1982b:3748).

c) illustrationerna. Vi knner till en bild, som visar Bengt Jnsson (figur 6). Den finns i Tensta kyrka, vars kalkmlningar han lt bekosta. Det r allts frga om ett donatorsportrtt. Mlningarna anses vara utfrda av den s.k. rentunaskolan (Cornell 1943 s. xxvii ff.). Samma stil visar illustrationerna i handskriften B 172 (figur 7). Illustrationerna pekar allts p Uppland.

Figur 7. Illustration och anfang i Cod. Holm. B 172, fol. 31v (frstoring)


Sammantaget pekar dessa fakta p att handskriften har skrivits i Stockholmstrakten p 1430-talet.

Hr har nu beskrivits ngra olika stt att rikta ljuset p fornsvenskan. Det bsta sttet har jag sparat till sist. Det r att beskriva ett fornsvenskt mne vid Svenskans beskrivning.

Otryckta kllor Handskrifter Den Arnamagnanske Samling, Universitetet, Kpenhamn

AM 52. Det Kongelige Bibliotek, Kpenhamn

Cod. Havn. NKS 4:o N:o 2237 (nu dep. i Svenska Riksarkivet) (Sdermannalagens B-handskrift).

Kungl. biblioteket, Stockholm Cod. Holm. B 59 (ldre Vstgtalagen och dess bilagor). Cod. Holm. B 172 (Magnus Erikssons landslag, hs. 34). Cod. Holm. D 4 a (Fru Mrtas bok). Sthlm perg. 2, 4:o (Olof den heliges saga).

Statens Historiska Museum Frbnslngd fr S:t Knuts gille i Strngns.

Domkyrkobiblioteket, Strngns Ms 9.

Brev Pergamentbrev och pappersbrev i Norska Riksarkivet, Svenska Riksarkivet och Uppsala

universitetsbibliotek.

Muntliga meddelanden Bengt Stocklassa, Statens Kriminaltekniska Laboratorium i Linkping (SKL).

Tryckta SSb 1. Stockholms stads skottebok 14601468 samt strdda rkenskaper frn 1430-talet

och frn ren 14601473. Utg. genom Joh. Ax. Almquist. 1926. Stockholms stadsbcker frn ldre tid 3. Rkenskaper 1.

Litteratur Brilioth, Yngve 1915. Den pfliga beskattningen af Sverige intill stora schismen. Uppsala. Bkstedt, Harry 1990. Hetsade protoner avsljar frfalskning. Svenska Dagbladet 900909. Collin, Hans Samuel Carl Johan Schlyter 1827. Fretal till Westgta-Lagen. Samling af

Sweriges gamla lagar. 1. Haeggstrm: Stockholm. Collmar, Magnus 1977. Strngns stifts herdaminne. D. 1, Medeltiden. Sdermanlands

museum: Nykping.


Cornell, Henrik 1943. Inledning till Lex Communis Regni Sueciae vetustior (Magnus Erikssons landslag) e codice B 172 Bibl. Reg. Holm. Suecice et Britannice praefatus. Corpus Codicum Suecicorum medii aevi. 1. Munksgaard: Kpenhamn.

DMS 1984. Gran Dahlbck, Olle Ferm & Sigurd Rahmqvist, Det medeltida Sverige. 1 Uppland, 2. Tiundaland: Ullerker, Vaksala, Uppsala stad. O. Ferm & S. Rahmqvist (red.). Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien och Almqvist & Wiksell: Stockholm.

Gillingstam, Hans 1965a. Ama. ldre svenska frlseslkter: ttartavlor. 1:2. Riddarhusdirektionen: Stockholm. S. 107110.

Gillingstam, Hans 1965b. Sparre av Hjulsta och ngs. ldre svenska frlseslkter: ttartavlor. 1:2. Riddarhusdirektionen: Stockholm. S. 191198.

Hedlund, Monica 1980. Katalog der datierten Handschriften in lateinischer Schrift vor 1600 in Schweden. II Die Handschriften Schwedens ausgenommen UB Uppsala. Bibliotheca Ekmaniana 68:1. Almqvist & Wiksell international: Stockholm.

Jonsson, Bengt R. 2010. Erikskrnikans diktare ett frsk till identifiering. Samlingar utg. av Svenska fornskriftsllskapet 1:94. Svenska fornskriftsllskapet och Swedish Science Press: Uppsala.

Starendal, Monica 1993. Efter fem hundra r: Frfalskat kpebrev avsljas med ny kriminalteknik. Forskning och framsteg 1. S. 3033.

Theutenberg, Bo J:son 2007. Ett intressant fynd i B 59. Sprk och lag. En vnskrift till Per-Axel Wiktorsson p 70-rsdagen 16 mars 2007. S. 6178.

Wiktorsson, Per-Axel 1976. Sdermannalagens B-handskrift. Textens historia och sprk. Studia Philologiae Scandinavicae Upsaliensia 10. Uppsala universitet: Uppsala.

Wiktorsson, Per-Axel 1981. Avskrifter och skrivare. Studier i fornsvenska lagtexter. Studia Philologiae Scandinavicae Upsaliensia 17. Uppsala universitet: Uppsala.

Wiktorsson, Per-Axel 1982a. Tv frbnslngder frn det medeltida Strngns. Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien. Filologiskt arkiv 26. Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien och Almqvist & Wiksell international: Stockholm.

Wiktorsson, Per-Axel 1982b. En handskrift frn Sveriges medeltid. Fredrag vid Kungl. Vetenskaps-Societetens hgtidsdag den 6 november 1981. Kungl. Vetenskaps-Societetens rsbok 1982. Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala: Uppsala.

Wiktorsson, Per-Axel 1997. On the Scribal Hands in the Manuscripts of Skemptan. Master Golyas and Sweden. The Transformation of a Clerical Satire. A collection of essays. O. Ferm & B. Morris (red.). Sllskapet Runica et mediaevalia: Stockholm. S. 257267.

Wiktorsson, Per-Axel 2011. Inledning. ldre Vstgtalagen och dess bilagor: i Cod. Holm. B 59. D. 1. Freningen fr Vstgtalitteratur och P.-A. Wiktorsson (utg.). Freningen fr vstgtalitteratur: [Skara]. S. 1144.


De nordiska sprkens pverkan p ortnamnsskicket i Storbritannien

Stefan Brink

Det torde vara allmnt knt, att de nordiska sprken spelat en betydande roll fr utvecklingen av det engelska sprket under srskilt de rhundraden vi kallar vikingatiden. Substantiv, fr att ta ngra ur hgen, som law (< lagh), booth (< bo), egg (< egg), sister (< systir), window (< vindauga) har alla en central roll i till och med dagens moderna engelska; dessutom frekommer svl verb som adverb bland de inlnade orden. Kulturkontakter mellan Norden och Storbritannien har naturligtvis funnits redan fre som efter vikingatiden, och under senare tid har vi ftt en omvnd situation, d som bekant Norden kommit att bli mottagare av nya ord, till och med syntaktiska frndringar, och d srskilt under de allra senaste decennierna. Trots denna tmligen ensidiga strm av sprkpverkan frn engelskan under senare tid, har ett ftal ord lnats in i engelskan frn nordiska sprk, exempelvis fjord, saga, smorgasbord och frsts ombudman.

Naturligtvis kom de nordiska sprken under vikingatiden att pverka ven en annan del av det engelska lexikonet, den del vi kallar onomastikon repertoaren av namn, inbegripande svl person- som ortnamn. Detta r synnerligen ptagligt i det omrde som gick under benmningen Danelagen, liksom p Orkney och Shetland. Alla som rest i Yorkshire har frsts sttt p ortnamn innehllande orden kirk (< kirkia) och by, och om man strosat i staden York har man mtt gatunamn p gate (< gata). Vad som dock kanske inte r s allmnt knt r att studiet av inte bara de nordiska ortnamnen i Storbritannien, utan brittiska namn generellt, har haft ngra av sina frmsta fretrdare i nordiska, srskilt svenska forskare.

En av de frsta, och den som kom att lgga grunden fr en srskilt svensk forskningsinsats vad gller namn i Storbritannien, var Eilert Ekwall, professor i engelska i Lund mellan 1907 och 1942. Bland hans mnga grundlggande arbeten kan nmnas: The Place-Names of Lancashire (1922), English Place-Names in -ing (1923), English River Names (1928), Studies on English Place and Personal Names (1931). r 1936 kom hans monumentala The Concise Oxford Dictionary of English Place-Names, vilken sedan getts ut i nya upplagor och omtryck i princip fram till idag. Till Lund kom under Ekwalls tid en annan forskare som kom att f stor betydelse fr utforskandet av engelska ortnamn, Robert Eugen Zachrisson, sedermera professor i engelska i Uppsala (192137). Kring bda dessa fretrdare flockades en rad begvade forskare, vilka kom att g i deras fotspr. En av Ekwalls

39 Stefan Brink: De nordiska sprkens pverkan p ortnamnsskicket i Storbritannien

lrjungar var hans eftertrdare Olof (Anderson) Arngart,1 och bland Zachrissons disciplar mrks Olof von Feilitzen och Olof Kkertiz.2 Den senare skte professuren efter Zachrisson, men sg sig frbigngen och valde att flytta till USA, dr han sedermera fick en professur vid Yale. Till samma uppsalaskola, men av en yngre generation, hr Karl-Inge Sandred och Bengt Lindstrm.3

Den som under senare tid kommit att dominera studiet av nordiska ortnamn och personnamn i Storbritannien r Gillian Fellows-Jensen i Kpenhamn, vars forskning jag kommer att lgga till grund fr denna min versikt. P senaste tid har denna trend fortsatts av forskare som Peder Gammeltoft i Kpenhamn, Berit Sandnes, Trondheim (nu i Lund) och Arne Kruse i Edinburgh.

I min expos ver nordisk pverkan av ortnamnsskicket i Storbritannien har jag allts valt att flja i Gillian Fellows-Jensens fotspr. Hon har delat in Storbritannien i olika zoner (se figur 1), beroende p nr kolonisationen gt rum och vilka som koloniserade, om de kan ha varit fretrdesvis frn dagens Norge eller frn dagens Danmark. Det r uppenbart att de norrmn som letade sig till Storbritannien, sannolikt med avfrd frn Vestlandet, frst passerade Shetland och sedan Orkney, och drifrn fortsatte lngs vstra sidan av Skottland, via Hebriderna, ned till Iriska sjn, varfr vi br kunna utg frn att de ortnamn av nordisk extraktion eller inspiration som ptrffas hr torde ha sina nrmaste frebilder i dagens Vstnorge.

1 Olof Anderson, English Hundred-Names (Lunds universitets rsskrift. Frsta avdelningen, Teologi, juridik och humanistiska mnen, 30:1), Lund: Lunds universitet, 1934; Olof Arngart, The English hundred-names : the southeastern counties (Lunds universitets rsskrift. Frsta avdelningen, Teologi, juridik och humanistiska mnen, 35:5), Lund: Gleerup, 1939.

2 Olof von Feilitzen, The Pre-Conquest Personal Names of Domesday Book (Nomina Germanica, 3), Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 1937; Helge Kkeritz, The Place Names of the Isle of Wight (Nomina Germanica, 6), Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 1940.

3 Karl-Inge Sandred, English place-names in -stead (Studia Anglistica Upsaliensia, 2), Uppsala : Acta Universitatis Upsaliensis, 1963; The place-names of Norfolk, ed. by K.-I. Sandred and B. Lindstrm (English Place-Name Society), Nottingham: English Place-Name Society, 1989.


Figur 1: Zonindelning av Storbritannien baserad p nr kolonisationen gt rum och vilka som koloniserade.

Fellows-Jensens frsta zon (se figur 1) omfattar Shetland, Orkney och nordspetsen av Skottland, Caithness. Denna kolonisation av frmst norrmn var s omfattande srskilt p Orkney och Shetland att alla frvikingatida ortnamn av gaeliskt ursprung i princip raderats ut och ersatts av nordiska namn, och trots att dessa ar kom under skotsk politisk jurisdiktion 1472, blev det nordiska ortnamnsskicket bevarat i princip i sin helhet. Man skall d hlla i minnet att Norn, dvs. en nordisk dialekt, talades p dessa ar nnu mot slutet av 1700-talet.4 nnu idag r namnen p Orkney och Shetland identifierbara som nordiska, och d

Michael Barnes, The Norn Language of Orkney and Shetland. Lerwick: Shetland Times, 1998. 4


srskilt norska. Vi har p Orkney namn som det vlbekanta, Birsey < byrgis-ey n med ett frsvarshus (av ngot slag), Noss < ON ns f. nos, nsa, Wyre < ON vigr m. spjutspets och Flotta < flatr platt, flack och ey , vidare Twatt (< veit f. (oviss betydelse, oftast frklarat som) glnta, Skaill (< skli m. enklare hus alt. lnghus) och p Shetland det skerligen fr alla knda Lerwick den leriga havsviken, samt sta(d)-namnen Wethersta (< Vidhar-stair) och Gunnister (< Gunna-stair) och namn p bolstar, som Fladdabister (< flat-blstar).5

Av synnerligen stort intresse r frsts namnet Tingwall, som frekommer bde p Orkney och Shetland, vilket frsts r identiskt med det vlknda Thingvellir p Island och det Tingvalla vi har i Karlstad, ett, tminstone fr alla bandyhabituer, vlbekant namn. Tingvall br kunna tas till intkt fr att en gemensam rttslig kultur funnits inom Skandinavien och dessa koloniserade omrden. Som kommer att framg ptrffas detta ortnamn inte bara i Norden och Orkney och Shetland, utan ven i Skottland, England och p Isle of Man.

Det skall dock sgas att det finns vissa namn p de strre arna p Orkney och Shetland som nnu inte getts evidenta tolkningar, som vissa forskare menar kan ha icke-nordisk bakgrund, hit hr namn som Unst (Aumstr ca 138795), Yell (Alasund ca 1300, Iala 1405) och Fetlar (Ftalare 1490, Fetlair 1587). Hur dessa namn skall frsts r ovisst.6

Den Zon 2 som Fellows-Jensen identifierar, som utgrs av norra och vstra Skottland, inkluderande Hebriderna, r mera toponymiskt komplex, detta som en fljd av existensen av ett frvikingatida skikt av keltiska ortnamn samt en restitution av det gaeliska sprket med nymyntade ortnamn p detta sprk. Allt detta gr bilden mera suddig och svrfngad i denna zon. En fljd av denna sprkliga mix r att ortnamnen i mnga fall sprat ur och kommit att erhlla etymologiskt ogenomskinliga sprkdrkter, s att ett nordiskt Lambasetr idag upptrder som Laimeseadar och ett Laxavatn keltiserats till ett Loch Lacsabhat. Vissa skandinaviska ortnamnselement har kommit att i ny sprkdrkt inkorporeras in i ett gaeliskt lexikon och onomastikon, ssom exv. sgeir f. < fvn. sker n. skr. De namn vi finner p Hebriderna, som Skye, Lewis, Harris, Uist, Barra, Mull osv. r alla i princip mycket svrtolkade, dr merparten frefaller att vara gaeliska, men dr vissa kan ha ett skandinaviskt ursprung, dr dock sprkdrkten keltiserats till oigenknnlighet. Allt detta sammantaget gr det oerhrt svrt att rtt etymologisera gamla ortnamn inom denna zon.

Lngre sderut, i Galloway och Dumfriesshire, sledes i sdra Skottland och norr om Lake District, identifierar Fellows-Jensen en Zon 3, dr det r ngot lt

5 Jag vljer fr enkelhets skull hr och nedan (dr inget annat anges) att ta exempel och ldre belgg frn Gillian Fellows-Jensen, Scandinavian Place Names in the British Isles, The Viking World, red. S. Brink, London: Routledge, 2008, s. 391400.

6 Se exv. Peder Gammeltoft, Look now, stranger, at this island. A brief survey of the island-names of Shetland and Orkney, Viking and Norse in the North Atlantic. Select papers from the proceedings of the fourteenth Viking Congress, Trshavn, 1930 July 2001, Trshavn: Frskapur spf., 2005, s. 25763, Shetland and Orkney Island-Names : A Dynamic Group, Northern Lights, Northern Words: Selected Papers from the FRLSU Conference, Kirkwall 2009, red. R. McColl Millar, Aberdeen: Univ. of Aberdeen, 2010, s. 1525.


tare att identifiera namn av nordiskt ursprung. Ett relativt frekvent ortnamn, inte bara hr, utan i stora delar av Skottland och norra England, r Kirkdale < kirkjudalr. De namn av nordiskt ursprung som kan identifieras ssom nordiska i detta omrde r i princip namn p naturlokaler, som Gategill < geit-gil getklyftan, medan bebyggelsenamn p exv. -stadhir, -setr och -bolstadhr saknas. nyo kan vi dock konstatera att ett Tinwald, dvs. ett Tingvall, frekommer hr, nmligen i Dumfriesshire.

Strax sder hrom, i Lake District (Cumbria) och i Lancashire, brjar vi nyo komma till bygder dr det r versllat med namn av nordiskt ursprung, ett omrde Fellows-Jensen kallar Zon 5. Hr ptrffas knda nordiska ortnamnsefterleder som -thveit, -skli och -setr, i namn som Thackthwaite < ak-veit halm-eller ag-glntan och Ambleside < -melr-setr grden vid sandbanken vid n. Mnga naturnamn av nordiskt ursprung frekommer hr, ofta ltt igenknnliga, ssom Skelgill < skli och geil grden i den trnga dalen och Matterdale < Mara-dalr dalen med krapprot. Mnga av de namn som mter oss i Lake District r antagligen vl bekanta, som Derwentwater, Windermere, Kendal, Penrith och Keswick. Mnga av dessa namn har ett engelskt ursprung eller r hybrider, sammansmltningar av engelskt och nordiskt namngods. Det senare namnet, Keswick, har i sammanhanget en intressant bakgrund. Till grund ligger ett engelskt ortnamn Csewc ostgrden, ysteriet, grden som r knd fr att tillverka ost e.d., ett namn som de nordbor som koloniserade Cumbria uppenbarligen hade svrt att uttala, varfr ett nytt, nordiskpverkat, uttal uppkom, nu med hrd initial konsonant Keswick.

Isle of Man r i sammanhanget speciellt. Skandinavisk pverkan p toponymin r hr mycket ptaglig. Vida knt r frsts det ovan ptalade ortnamnet Tynwald Hill, dvs. Tingvall. Hr frkommer n i dag rttsliga ceremonier en gng per r, normalt den 5 juli, p den s.k. Tynwald Day, d alla nya lagar kungrs och juridiska framstllningar emottages i nrvaro av det brittiska kungahuset och The Lord of Man. Detta anses vara vrldens ldsta parlament och rttsinstitution, som funnits p ett och samma stlle frn tminstone r 979, och sledes med ett skandinaviskt ursprung. P Man frekommer svl stair-namn, och -by-namn, som -bolstar-namn, exv. Grest < Grjt-stair grden p den steniga marken, Jurby < djr hjort och Bravost < Breia-blstar, som har mnga avlggare i Norden och kan betyda den stora grden eller ngot sdant.7 P Man frekommer ocks att ursprungliga nordiska namn erhllit en gaelisk sprkdrkt, ssom Agneash < Egg-nes det vassa nset, medan andra har konserverat sin nordiska prgel, ssom exv. Ramsey < Hramsa- ramslksn e.d.

P Irland frekommer inte s mnga ortnamn med nordiskt ursprung som man skulle kunna frvnta sig, med tanke p den bitvis intensiva nordiska aktiviteten p n under vikingatid. Potentiellt nordiska ortnamn tycks enkom ptrf-

Om blstar-namn se Peder Gammeltoft, The place-name element blstar in the North Atlantic area (Navnestudier, 38), Kbenhavn, Rietzel, 2001.

7


fas lngs den stligaste delen av n, dr srskilt bekanta r de befsta plaserna som Wexford, Waterford, Carlingford och Strongford, vilka samtliga tycks kunna innehlla ett nordiskt -fjrr fjord som senare led. Notabelt r att skandinaverna varit med och namngivit huvudstaden i landet, allts Dublin, inte s att namnet skulle vara nordiskt, istllet ligger det till s att den plats dr man ankrade sina skepp utanfr staden hette Ir. Dubh-linn den svarta glen e.d., medan irlndarna sjlva kallade staden fr th Cliath, som avsg ett viktigt vadstlle eller en bro lngre uppstrms. Vikingarnas bidrag bestod dri att de sg till att Dublin kom att bli namnet p sjlva staden i det engelska sprket.

Nordbornas sydligaste toponymiska nedslag lngs vstra kusten av England ptrffas i Wales, i norr och i sder, vilket Fellows-Jensen kallar Zon 10. ven hr r det framfrallt kustnra och topografiska ortnamn av nordiskt ursprung som bevarats, dr vlbekanta namn r Milford Haven < melr och fjrr fjorden med sandbankar och Swansea som faktiskt r ett ldre Sveins-sr eller -ey, allts Svens sj eller ; deras ldre walesiska namn var Aberdaugleddy floden Cleddyfs mynning och Abertawe floden Tawes mynning.

Hittills har vi behandlat ortnamn av nordiskt ursprung vilka mest sannolikt har myntats av norrmn, och kanske islnningar, i alla hndelser kolonisatrer med rtter framfrallt i Vstnorden. Nr vi kommer till zonerna 6 till 8 i stra England torde det framfrallt ha varit danskar och kanske enstaka svenskar som bidragit med namn. Dessa vikingar torde som naturlig avreseplats haft vstra Jylland, varvid man fljt kusten sderut, lngs Friesland, fr att sedan ta sig ver Nordsjn till England.

Zon 6 i norra England frefaller att vara ett omrde med omfattande nordisk pverkan, men en strre frekvens av nordiska ortnamn ptrffas endast i en mindre del, nmligen i Yorkshires tre tredingar (Ridings) liksom i County Durham. Av historiska dokument vet vi att det fanns flera danska bosttningar i stra County Durham i brjan av 900-talet, men pfallande nog ptrffas endast f ortnamn av nordiskt ursprung hr. Anledningen hrtill kan vara det faktum att danskarna kontrollerade omrdet under relativt kort tid, varfr namnen och besittningarna inte kom att permanentas.

Med Yorkshire r det precis tvrt om. I North och East Ridings r mer n 40 % av bebyggelsenamnen av nordiskt ursprung eller visar drag av nordisk sprkpverkan. Den vanligaste ortnamnstypen r hr, som torde vara bekant, -by, ofta i vlknda sammansttningar som Dalby och Kirkby. Gillian Fellows-Jensen gr troligt att namn av denna typ, och d srskilt Kirkby, r namn som nordborna kommit att erstta ldre, engelska namn med, i de fall dr nordborna vertagit engelska bosttningar eller helt enkelt jagat bort de engelsmn som bodde i dessa byar. Detta r antagligt, d vi mste rkna med att kyrkor redan fanns p plats p 800-talet, nr de frsta nordborna kom till omrdet. Mnga -by-namn har naturbetecknande frleder, som Ashby < askr ask och Appelby < ppel pple, eller med djurbeteckningar, som Girsby < grss gris och Weth


erby < ver bagge. Vanligast r dock -by-namn med ett personnamn i frleden, vilka mjligen myntats ngot senare i tid, ssom Amotherby < Eymundr, Asselby < sketill, Thirkleby < orketill och Ormesby < Ormr.

Problemet med -by-namnen i Danelagen och deras bakgrund har livligt diskuterats under flera decennier var dessa byar nyanlagda av nordmnnen och drmed givna nya namn, eller vertog de ldre bebyggelser, varvid vi mste rkna med namnsubstitutioner? Vi vet att danskar delat upp land i Danelagen 876, 877 och 880, och en traditionell tolkning var att vi hr mter en frsta nordisk kolonisation av England, dr land utdelats till deltagare i den stora danska hr som hrjat i landet. Idag r man mera tillbjlig att se det p ett annat stt. Man rknar idag med att den nordiska namngivningen i Danelagen pbrjas frst under 900-talet, nr danskar brjade att dela upp ervrade engelska estates, allts gods med huvudgrdar, varvid de land som utdelades frn den uppsplittrade huvudgrden kom att bebyggas av danska kolonisatrer, vilka sledes gav dem primra, nordiska namn.8

Ngot br sgas om namnet Danelagen innan vi fortstter vr expos. Namnet syftar frsts det omrde dr dansk lag gllde, p samma stt som Frosta-tingslagen och Gulatingslagen var de omrden dr Frostatingslagen respektive Gulatingslagen i Norge gllde, och Bergslagen var det omrde dr en srskild lag fr detta gruvomrde, omfattande delar av Dalarna, Vstmanland och Gstrikland gllde, liksom Roslagen avsg det kustomrde i Svealand, dr av gammalt en srskild rodartt existerat. Namnet Danelagen finns anfrt redan i Anglo-Saxon Chronicle och tidigt tycks nordisk, eller d dansk, rtt ha kommit att ha inflytande p engelsk rttstradition. Om inte annat visas detta av att just det engelska ordet law r lnat frn nordiskans lagh.

Den nst vanligaste ortnamnsefterleden av nordiskt ursprung i Danelagen r den p -torp, av vilka ptrffas ver 500. Det r inte alltid helt ltt att skilja dessa namn frn engelska ortnamn p anglo-saxiskt -throp. Den vanligaste frleden i dessa namn p -torp utgrs av personnamn, exv. Osgathorp < sgautr, Grimblethorp < Grmketill, Raventhorp < Ragnhildr, medan andra innehller appellativiska frleder, som Copmanthorpe < Kaupmannathorp, Bonthorp < brunnr brunn, klla, Birthorpe < birki bjrkdunge, Londonthorpe < lundr lund, Gristhorpe < grss gris och Langthorpe < lamb lamm. Utver dessa vanliga efterleder p -by och -torp frekommer i Danelagen, dock endast i Yorkshire, elementet -veit, som oftast av ren slentrian brukar versttas med glnta, vilket med strsta sannolikhet inte r aktuellt fr dessa ortnamn i England. Ett sdant namn r Husthwaite < hs-veit, innehllande ordet hus, hur nu namnet skall frsts.

Fr alla som beskt staden York minns som sagt skert att hr vimlar det av

Om den nordiska kolonisationen av Danelagen under vikingatid, se exv. Peter H. Sawyer, The Density of the Danish Settlement in England, University of Birmingham Historical Journal, 6 1958, s. 117 och The Two Viking Ages of Britain, Mediaeval Scandinavia, 2 1969, s. 16376, 2037, samt Dawn Hadley, The Vikings in England: settlement, society and culture, Manchester: Manchester University Press, 2006, och The Creation of the Danelagen, The Viking World, red. S. Brink, London: Routledge, 2008, s. 37578.

8


gatunamn som avsljar ett nordiskt ursprung, mest bekant torde vara Coppergate till koppari bgare- eller kopptillverkare och Skeldergate till skjaldari skldmakare, och p samma stt frekommer i Lincoln gatan Hungate < gen. pl. av hund. Anglo-saxarnas namn p York var Eoforwc, innehllande det wc vi finner i handelsstder som Ipswich och Norwich, samt en frled Eofor, som ger en direkt parallell i fornnordiskans jfurr furste, hvding, egentligen galt. Hur nordmnnen hrifrn konstruerat sitt Jrvik, r inte helt ltt att veta. Det kan vara ett slags ljudsubstitution dr frleden anknutits till jr hst och efterleden till vik, men man har ocks tnkt sig att ett anglo-saxiskt eofor i nordmns mun kan ha resulterat i ett jr. I alla hndelser ligger det nra till hands att jmfra med nordbornas egentillverkade namn p Jerusalem, bekant frn runinskrifter, nmligen Jorsalir, vilket helt uppenbart r ett ljudassociationsnamn, enligt ett slags nearest-neighbour-teknik, fr att nu nyttja en geografisk term, dr man i efterleden -salem velat inlsa en dativ pluralis av salr hall, stor salbyggnad.

En srskild grupp av namn som tilldragit sig srskilt intresse r de s.k. Grimston-hybriderna, dvs. namn dr efterleden r ett anglo-saxiskt -tn medan frleden r ett nordiskt personnamn, exempel hrp r just Grimston < Grmr, Flixton < Flk, Fryton < Frii, Nafferton < Nttfari, Thurcaston < orketill och Thurgarton < orgeirr. Man antar att dessa namn r sdana dr en nordbo vertagit en engelsk bosttning lagligt eller ej varvid namnet kommit att ndras s att denne nordbos personnamn satts som frled i det ldre -tun-namnet.9

Sdra delen av Danelagen, i den del som kallas East Midlands, och av Fellows-Jensen fr Zon 7, karakteriseras av nordiska ortnamn p -by och -torp, medan namnen p -tveit saknas. Jag tror detta pvisar att norska kolonisatrer pverkat namngivning i viss utstrckning i norra delen av Danelagen, medan det framfrallt varit danskar i sdra delen. Som bekant r ortnamnselementet -tveit vanligt i Norge, men synnerligen ovanligt i Danmark. I Lincolnshire ptrffar vi ortnamn som Asterby < Eystri-by, Scamblesby < mn. Skamlauss, Goulceby < mn. Kolkr och Ranby < rand s, och i Leicestershire namn som Saxelby < mn. Saksulfr, Asfordby < mn. sfrr och Hoby < hh hjd, frhjning. Srskilt intresse tilldrar sig namnet Frisby, som br innehlla gen. pl. Frisa- av folkslagsbeteckningen friser. Hr har allts funnits en bosttning med friser, vilken nordbor namngett. Detta r ett utmrkt exempel p hur namngivning gr till. Man mter d och d, till och med i den toponymiska vetenskapliga litteraturen nufrtiden, att mnniskor namnger sina grdar och byar sjlva, som ngon sorts dopakt. Detta r i verkligheten ngot som varit mycket ovanligt. Istllet r regeln att det r grannarna som namnger neighbours names, vilket frsts leder till att vissa ortnamn r mer n acceptabelt skmtsamma, ibland direkt nedsttande,

Om dessa s.k. Grimston hybrids, se Kenneth Cameron, Scandinavian settlement in the territory of the five boroughs: the place-name evidence. Part III: the Grimston hybrids, England Before the Conquest. Studies in Primary Sources Presented to Dorothy Whitelock, red. P. Clemoes och K. Hughes, Cambridge: Cambridge University Press, 1971, s. 14763, och Gillian Fellows-Jensen, The Vikings and their victims: The verdict of the names (The Dorothea Coke Memorial Lecture 1994), London: Viking Society, 1995, s. 1317.

9


men man kan allts inte inlgga veto mot naturligt, sjlvvuxen namngivning, ven om man skulle ogilla det namn som nyttjas p min bosttning, det kan man bara gra nr det kommer en lantmtare till grden eller byn och frgar vad bebyggelsen heter, d kan man svnga till med att sga att grden heter Granhem istllet fr det i bygden brukade Snret i Hlsingland, eller Lvvik istllet fr Krkngerssnoret i ngermanland.

East Anglia, Fellows-Jensens Zon 8, har inte samma inte

svenskans beskrivning 32 2011 -...

Documents