Hälsa och samhälle

Psykopati En följd av dysfunktionella spegelceller Lilyana Christianson

2

PSYKOPATI EN FÖLJD AV DYSFUNKTIONELLA SPEGELCELLER PSYCHOPATHY A CONSEQUENSE OF DYFUNCTIONAL MIRROR NEURONS LILYANA CHRISTIANSON Christianson, L. Psykopati en följd av dysfunktionella spegelceller. Examensarbete i Kriminologi III 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Kriminologi 2012. Abstract: Bevekelsegrunden till psykopati är än idag en omdebatterat ämne. Miljöpåverkan, biologiska faktorer eller en förening mellan dessa två faktorer?

3

Meningarna mellan forskare och teorietiker går än idag isär. Denna studie tar upp en helt ny och fortfarande obeprövad hypotes om att spegelceller som har förmågan att skapa resonans mellan människor, kan ligga till grund för psykopatins uppkomst. Vi har studier gjorda på personer med autism och autismspektrumstörning, där resultatet pekar på att störningarna beror på en defekt i speglingssystemet. Man har kunna se att hos dessa individer uppstår betydligt svagare signaler vid observationer av handlingar, från amygdala och insula där bl.a. känslor och språk finns lokaliserade i hjärnan. Liknande studier har gjort på psykopater men då man inte kunnat koppla samman den abnorma hjärnaktiviteten med en lägre eller avsaknad av spegelneuronaktivitet. Än så länge har vi faktiskt långt kvar innan vi fullt kan se dessa forskningar kring spegelneuronernas lokalisering och funktioner i hjärnan men denna teori, om än inte prövad på empirisk grund, är ett viktigt steg till att förstå uppkomsten av empati och inlärning hos människan. Med denna studies resultat, hoppas jag kunna bygga grunden för ny forskning inom ämnet psykopati som kanske kan ge oss svaren på varför vissa människor utvecklar denna störning. Nyckelord: Empati, Frontallobsaktivitet, Inlärning, Psykopati och Spegelneuroner

4

Innehållsförteckning Inledning…………………………………….s. 3 Metod/material………………………………s. 5 Avgränsningar…………………….s. 5 Sökord och sökmotorer…………...s. 6 Psykopati…………………………..s. 6 Spegling…………………………….s. 7 Annat material……………………..s. 7 Vailiditet och reliabilitet…………...s. 8 Teorier…………………………………………s. 8 Psykopati -

Diagnostik och problem…………......s. 9

Naturteorier - Biologi och gener, hjärnskador sedan födseln…………..s. 12

Miljöteorier - Uppfostran och inlärning…………s. 14 Natur och miljö i samspel - Leran och krukmakaren………......s. 16

Tidigare forskning…………………………… s. 18

Psykopati……………………………s. 18 MNS, vad är det? ............................. s. 21

Resultat………………………………………...s. 22 Det lilla barnet som härmar……….s. 22 Autismspektrumstörningar…..……s. 25 Vad har detta för betydelse?............s. 27

5

Behandlingsformer………...……….s. 30 Kritik……………………………...…s. 30 Diskussion……………………………….………s. 31 Hypotesen…………………………….s. 31

Metod…………………………………s. 33 Etiska överväganden………….……..s. 34 Referenser………………………………….……s. 35 Bilagor……………………………………………s. 37 Bilaga 1………………………………...s. 37 Bilaga 2………………………………...s. 38 Bilaga 3…………………………….…..s. 39 Bilaga 4………………………………...s. 41

6

Inledning Kriminella psykopater skiljer sig från den allmänna brottslingen i många aspekter. Deras nedsatta impulskontroll, gör att de ofta är inblandade i dåligt planerade rån, högt risktagande brott eller allvarliga spontana brott för omedelbar tillfredsställelse som motiv. Detta gör att den kriminella psykopaten sällan är specialiserad i någon brottskategori och begår en rad olika brott, från mindre förseelser till grövre brott. Psykopaten handlar sällan med reaktiv aggression utan istället med en form av instrumental aggression för att uppnå sina mål. Detta gör att de sällan begår passionsbrott eller brott som är en följd av en rad okontrollerade känslopåfall. I de flesta misshandelsfall utförda av icke-psykopater, är brottsoffret av kvinnligt kön och känner gärningsmannen till skillnad från misshandel utförda av psykopater, där brottoffret oftast är av manligt kön och saknar tidigare kontakt med gärningsmannen. Vid dessa misshandelsfall, finns det nästan aldrig några tecken på provocerat våld och misshandeln sker ofta utan förvarning. Även om kriminella psykopater är sällsynta, gör deras ospecificerade, bestående brottskaraktär och impulsiva beteende dem till oförutsägbara och ibland farliga individer i samhället. Eftersom kriminella psykopater kan skapa en stor förödelse runt omkring sig och eftersom de ofta är aggressiva och kroniska brottslingar, är det nödvändigt med fortsatt forskning om denna brottsgrupp och hur de fungerar i form av bakgrund, uppväxt inlärning och beteende för att kunna hitta framgångsrika metoder för behandling, rehabilitering och prevention inom denna grupp. (Bartol & Bartol 2012). Jag har valt att göra en litteraturstudie där jag kommer att lägga fram en helt ny och aldrig tidigare testad hypotes, om dysfunktion i speglingssystemet kan förklara personlighetsstörningen psykopati. Syftet är att kunna bredda kunskapen om spegelneuroners funktion och se om dessa mikroskopiska neuroner som lokaliserats i delar i vår hjärna, kan ha en betydande del i uppkomsten av psykopati. Jag vill studera om spegelneuroners funktioner kan förklara helt eller till viss del psykopati. Spegelneuroner som fram tills idag kunnat lokaliseras i delar av vår hjärna; Brocas område och på undersidan av frontalloben, är en relativt ny upptäckt som på 1990-talet upptäcktes av neurologen Giacomo Rizzolatti, Leonardo Fogassi, professor inom humanfysiologi och Vittorio Gallese, professor inom humanfysiologi vid universitetet i Parma, Italien. Det finns minst 2 miljoner psykopater i Nordamerika och i staden New York närmare 100 000. I medeltal är omkring 20 % av de intagna på fångvårdsanstalter psykopater och mer än 50 % av de grova brotten utförs av psykopater (Hare 1997). Uppskattningsvis är drygt 1 % av världens population psykopater och då siffran kan variera något till följd av anstaltstyp, är mellan 15 % till 25 % av interner på fängelser, psykopater (Bartol & Bartol 2012). Det är viktigt att påpeka att långt ifrån alla psykopater är kriminella och att psykopater kan fungera i stort

7

sett normalt i samhället och bidra med sina ofta extremt utvecklade talanger. Dessa psykopater, som ofta vuxit upp i en trygg och omhändertagande miljö, blir inte sällan välutbildade doktorer, högt uppsatta chefer, forskare och politiker. De flesta psykopater har medel till över medel i IQ och detta gör att de flesta uppnår en bra utbildning. I andra fall kan de lura sig till jobb och utbildningar men ändå inte direkt utgöra ett hot mot samhället, såsom i fallet Demara/Cyr. Ferdinand Waldo Demara Junior var en psykopat som förfalskade flertalet dokument och som under sin livstid prövade på en rad olika yrken, trots sin otillräckliga utbildning. Han hade vid ett flertal tillfälle förfalskat identiteter som han använde sig av för att söka arbeten och iscensatte till och med sitt egna självmord för att kunna ta över en annan identitet. Denna lånade identiteten tillhörde en doktorand i filosofi, dr. French och efter att han blivit dr. French gick Demara vidare till att få jobb som dekan för ett Kanadensiskt universitet och föreläste även vid en rad föreläsningar inom psykologi. Under denna tid, bildade han en vänskap med kollegan dr. Cyr som var läkare och med deras nya vänskap, lärde sig Demara mycket om medicin och läkarkonsten. Till slut valde Demara att än en gång byta identitet och förfalskade dr. Cyrs läkarlicens, diplom, födelseattest, dop och konfirmationsbevis och skolresultat. Efter detta fick Demara jobb som dr. Cyr i den kungliga kanadensiska flottan. Under det Koreanska kriget var Demara/Cyr stationerad på ett fartyg som, under sin resa till de mest krigsdrabbade områdena, stötte på en flotte med svårt skadade koreanska soldater som togs ombord på fartyget för medicinsk vård. Tre av dessa soldater var så ila däran att bara kirurgiska ingrepp skulle kunna rädda dem. Demara hade aldrig ens närvarat vid en operation men han hade läst på mycket om kirurgi och hämtade en av sina böcker om kirurgiska ingrepp och började läsa. Han opererade dessa tre män natten igenom och dagen därpå hade han inte bara räddat livet på dem alla utan även behandlat de övriga 16 skadade soldaterna. Hans insatser spreds via press och radio och nådde till slut den riktiga dr. Cyr. som chockad över händelsen, exponerade Demaras lögner. Han lämnade självmant den kanadensiska flottan utan reprimander. Detta är ett slående fall på en psykopat som inte är involverad i grov kriminalitet och vars insatser faktiskt har räddat liv (Bartol & Bartol 2012). Men det är inte dessa psykopater som min studie inriktar sig på utan de som faktiskt utgör en börda och ibland även fara för samhället med sina extrema beteenden och handlingar som lagöverträdare. Avsaknad, minskat antal eller mutationer av dessa spegelneuroner är teorier som kan förklara autism men forskningen kring om detta kan förklara tillståndet psykopati, är ett ännu outforskat område. Hypotesen om att det kan finnas en koppling mellan spegelneuroner och psykopati, kom till av en ren slump. När jag började läsa på om psykopati, läste jag samtidigt en hel del artiklar inom neurovetenskap och neuropsykologi. Det slog mig att psykopater helt saknar den resonans som finns beskriven i texter om spegelcellerna funktion. Jag frågade mig själv om det var möjligt att det kan finnas en koppling mellan dessa två områden och började läsa om hur teorin hävdar att defekta spegelceller kan spela en avgörande roll för störningar hjärnan såsom autism och autismspektrumstörning. Det mest intressanta jag fann var att teorin fortfarande står inför frågan om spegelneuroner finns hos alla djurarter som lever i flock eller samhällen och har i uppgift att hålla samman gruppen. Eftersom psykopaten ofta är oberoende av andra människors åsikter och inte heller känner någon rädsla eller oro att bli utesluten ur en grupp, finns det mycket

8

som tyder på att psykopaten är en slags eremit som i evolutionär synvinkel inte har någon nytta av att vara en del av ett samhälle. Denna hypotes skulle kunna ligga till grund för fortsatt forskning inom båda områdena psykopati och spegelcellerna och möjligtvis nya behandlingsformer för kriminella psykopater. Eftersom denna hypotes aldrig tidigare blivit prövad, kanske den även kan väcka en del nya idéer och teorier inom forskningen om psykopatiska kriminella. Frågeställningar:

• Kan deffekter/skador på spegelneuronsystemet i det limbiska systemet förklara avsaknaden av empati och känslor hos psykopater?

• Hur ställer sig denna teori mot andra teorier om psykopati?

• Om samband finns gällande psykopati och spegelneuroner, vilka andra

alternativ till rehabilitering och behandling skulle då kunna finnas tillgängliga i framtiden?

Metod/material Till studien valde jag att använda mig av en komparativ litteraturstudie. Eftersom det inte finns någon tidigare forskning inom mitt valda ämne och med tanke på att det är en potentiell ny teoribildning, valde jag genom en litteraturstudie kunna se om de två variablerna kan ha ett samband mellan dessa. Jag gör alltså en jämförande studie av tidigare forskningsresultat av den relativt nyfunna kunskapen om spegelneuroner och det vi idag vet om beteendestörningen psykopati, genom tidigare forskning och teoribildningar. Den eventuella kopplingen mellan spegelneuroner och psykopati, fann jag efter att ha läst en del forskning inom neurovetenskap och då fick upp intresset för detta relativt nyfunna fenomen. Det som gjorde kopplingen till en så självklar hypotes, var att spegelneuronerna som ansvarar för handlingar, visualisering, imitation och inlärning, verkar finnas i delar av språkcentrum och frontalloben enligt forskning om spegelneuronernas funktion. En av spegelneuronernas uppgifter är att tolka andras känslor och intentioner till det egna jaget. Avgränsningar Från början ville jag utföra min studie genom en fall- och observationsstudie av en dömd kriminell psykopat men resurser i form av tid och kapital fanns inte att tillgå. Efter att ha konsulterat med min mentor, valde jag istället att utföra en litteraturstudie som har till syfte att antingen bekräfta eller avfärda min hypotes. Eftersom det är en ny hypotes, anser jag att mitt val av studiemetod var väl grundad med tanke på att hypotesen behöver starka belägg för att i en eventuell framtid kunna testas som teori.

9

Studier har sedan tidigare visat att autism och autismspektrumstörningar, såsom Aspergers syndrom troligen beror på brister eller fel i spegelsystemet. Jag valde att läsa mer om fenomenet och fann att det fanns goda skäl till att studera om det kan finnas något samband mellan psykopati och skador eller brister i spegelsystemet. Jag har valt att endast jämföra symtombilden av autismspektrumstörningar och psykopati för att se hur dessa olika störningar kanske kan ha en gemensam orsak, dvs. dysfunktionella spegelceller. Autism som ofta är en allvarligare form av störning, har inte lika många gemensamma nämnare med psykopati som autismspektrumstörningar, såsom Aspergers syndrom. Jag kommer ändå att hänvisa till studier gjorda på autistiska individer för att kunna styrka teorin om spegelsystemet. Min studie inriktar sig på kriminella psykopater och den allvarligare formen av psykopati och hur man i framtiden eventuellt kan behandla och rehabilitera kriminella med en psykopatdiagnos. Sökord och sökmotorer Efter att ha läst ut Bauer (2009) valde jag att leta efter material skrivna av forskarna som upptäckte spegelsystemet och fann studier och rapporter skrivna av neurologen Giacomo Rizzolatti som var en av forskarna som upptäckte spegelcellerna och än idag forskar kring hur de fungerar och deras syfte och betydelse för mänskligt samspel och känslor. Jag använde mig av databaserna , Science Direct, PsycINFO och Nature och sökte på orden; psykopati, psychopathy, mirror neurons, spegelneuroner, autism, autismspektrumstörning och criminal psychopathy. Många användbara böcker fann jag genom tidigare studentlitteratur från kriminologikursen I och II, bland annat Sarnecki (2009), Hare (1997), Levander et al. (2009) och Babiak & Hare (2006). Andra böcker som jag använde mig av fann jag på Malmö högskolas bibliotek, Bartol & Bartol (2012), APA (2000) och på Ystads stadsbibliotek, Goleman (1995) och även relevant och övergripande litteratur om psykopati, Holt et al. (2012). De flesta böckerna och tidskrifterna är på engelska och det var en hel del irrelevant material som behövde sållas bort, framförallt de kring psykopati. Psykopati Jag valde att ta med litteratur inom psykopati som beskriver syndromet och tar med fallstudier. Hares böcker Psykopatens värld och Snakes in suits var två självklara val redan från början. Studier gjorda av Terrie Moffitt har visat på faktorer som kräver både en biologisk inverkan och en påverkan från socialisation och miljö och med hennes tidigare välgjorda studier, fann jag snabbt att resultaten kunde vara till nytta för min egen studie. Eftersom spegelneuroner är någonting vi föds med och för att då komma till roten av problemet valde jag att även rikta in mig på psykopatiska drag hos barn och unga. Det finns många studier inom området vuxen psykopati men mindre om barn med psykopatiska drag och tendenser. Dock fann jag goda källor även inom detta område genom exempelvis en studie skriven av Dolan (2004). Ämnet unga psykopater är ett hett debatterat ämne och många är osäkra på om det vore etiskt korrekt att sätta en psykopatstämpel på ett barn.

10

Teorierna jag valde att ta med delas in i tre huvudgrupper; naturteorier, miljöpåverkan och biologi i samverkan med sociologi. Naturteorierna grundar sig alla i att beteendet är biologiskt betingat och att syndromet finns med redan från starten. Det finns många olika förklaringar och forskningen inom detta är till synes förgrenad inom många olika förklaringsfaktorer. Jag har valt att ta med det mest väsentliga och det med mest stöd av vetenskapen. Påverkbara miljöfaktorer är många och även här finns det en hel del teorier som kan förklarar psykopati. Jag har valt att inrikta mig på behaviorismen eftersom den faktiskt har en hel del gemensamt med teorin om hur spegelneuroner utvecklas i takt med att vi växer. Sist har jag valt att ta med teoribildningar som innefattar ett samspel mellan biologiska och sociala faktorer eftersom de mesta inom forskningen idag faktiskt talar för att det inte är en enskild faktor som ligger till grund för psykopatin. Biologiska faktorer kan vara startskottet för ett avvikande beteende men i integration med miljömässiga faktorer kan beteenden och personlighet förbättras eller förvärras. Spegling Eftersom området än så länge är relativt outforskat, var det svårt att få tag på studier av god reliabilitet. Jag valde efter att ha läst boken ”Varför jag känner som du känner” av Joachim Bauer psykiatriker och professor i neurologi i Freiburg, att använda mig av originaltexter av de forskare som faktiskt upptäckte spegelneuronerna. Neurofysiologen Giacomo Rizzolatti var en av de tre forskare som först upptäckte dessa neuroner under 1990-talet och som verkar ha funnit nyckeln till empatins gåta. Två andra uppmärksammade forskare inom området är Marco Iacoboni professor i psykiatri och biobehaviorism och Mirella Dapretto docentur i psykiatri och biobehaviorism och med autism som specialområde. Eftersom forskningen är så pass ny och man tidigare inte varit särskilt intresserad av att studera människans känslor och empatiska förmåga, har detta bidragit till svårigheter att utföra empiriska studier och även att finna tungt vägande mätinstrument för forskningen. På de apor som man först utförde experimenten på, hade man tillgång till mer direkta och exakta mätinstrument än de man idag har på människor. Makakernas hjärnaktivitet mättes direkt via elektroder placerade inne i olika delar av det centrala nervsystemet. Detta gjorde att man med säkerhet kunde identifiera dessa neuroner och deras funktion. Men på människor har just denna form av studie bara kunnat utföras vid ett fåtal tillfällen på grund av den stora risken som följer med att placera elektroder djupt in i det centrala nervsystemet på en människa. Istället har man använt sig av andra mätinstrument för att få en bild av hjärnan och dess aktivitet exempelvis PET, fMRI, DTI, META och TMS. Med detta följer att resultaten inte blir lika reliabla och man måste ifrågasätta om spegelneuronerna har samma funktion hos oss människor som de har hos apor. Annat material För att kunna jämföra symtom för Aspergers och psykopatiska drag använde jag mig av MINI-D IV som ger en klar och okonstlad bild över sjukdomsbildern. Även om Aspergers har många symtom som liknar psykopatisk personlighet, var jag ändå noga med att inte dra förhastade slutsatser och att istället inrikta mig på hur pass kompatibla de två variablerna är. Det var ändå till stor hjälp för studiens

11

vikt. Jag hittade efter att ha arbetat med studien ett tag även äldre litteratur inom ämnet empati och valde därför att ta med detta som en del i hur synen kring empati har sett ut innan. Jag sökte länge efter forskning som kritiserade och motargumentera spegelneuronsystemet men kunde bara finna en enda studie med tillräckligt goda argument emot. Antagligen beror detta på att forskningen inom just detta område är så pass ny och att forskare inte har haft chansen än till att pröva teorin empiriskt. Efter att jag samlat in allt material och analyserat detta, började jag att dra paralleller mellan de två områdena. Den viktigaste frågan i arbetet är om defekter på spegelneuroner hos psykopater kan förklara deras bristande empati och även andra personlighetsdrag och genom att dra dessa paralleller mellan olika forskningsresultat. Validitet och Reliabilitet Målet med studien är att kunna se om det kan finnas något kausalt samband mellan dysfunktionellt spegelsystem och personlighetsstörningen psykopati. För att göra detta, jämför jag hur tidigare teorier om psykopati kan ha samband med spegelsystemet och även hur autismspektrumstörningar som det redan finns belägg för kan orsakas av skadade eller felaktiga spegelceller, i många avseenden liknar psykopati. Studien håller sig inom ramen av frågeställningar och studiens ursprungssyfte och besvarar dessa i den mån som är möjligt med insamlat material, väsentligt för syftet som grund. Med en inte tidigare prövad hypotes, som saknar tidigare data och material och som samtidigt utförs genom en litteraturstudie, kan det vid första anblick anses som att reliabiliteten i studien är låg. Men eftersom jag noggrant dokumenterat mitt tillvägagångssätt och material, kan reliabiliteten anses högre då det finns goda chanser för att i framtiden upprepa studien. Forskningen kring spegelsystemet är relativt nytt och nya framsteg och resultat inom området, kan försvåra replikering av denna studie i framtiden. Teorier Psykologi är vetenskapen om beteende och mentala processer. Psykologisk kriminologi är vetenskapen om beteende och mentala processer hos kriminella individer. I denna vetenskap står individen i fokus, till skillnad från sociologisk kriminologi. i denna vetenskap står sociologiska processer som formar människan genom samspel med andra och personlighet som innefattar biologiska, kognitiva och psykologiska influenser, i fokus. Det är inte förens nyligen som denna vetenskap har riktat in sig på kognitiva, utvecklings och neuropsykologiska teoribildningar, istället för den tidigare psykodynamiska inriktningen (Bartol & Bartol 2012). Hos de individer som har begått allvarligare brott, har man kunnat se att deras kognition är snedvriden och missanpassad i jämförelse med populationens. Den grövre brottslingen kan exempelvis tycka att en partner ibland måste få fysiska straff för att förhållandet ska fungera eller att offer för hens brott, inte tillkommer

12

så stor skada. Neuropsykologin som spelar en central roll i denna uppsats, baseras på hur det mänskliga centrala nervsystemet har kopplingar till beteendestörningar och skador som kan leda till en kriminell personlighet. Genom vidare forskning inom neuropsykologi, skulle man möjligen kunna hitta bättre preventionsprogram tidigt i individens liv för att kunna förstå och reducera antisocial personlighet. Utvecklingsteorier inriktar sig på att förstå hur en kriminell personlighet utvecklas över tid och vilka riskfaktorer som kan vara orsak till den brottsliga karriären men även vilka skyddsfaktorer som kan skydda individen från att utveckla en kriminell bana i livet (Bartol & Bartol 2012). Psykopati - Diagnostik och problem Psykopati är en internationellt erkänd personlighetsstörning med två kategorier av nyckelsymtom; emotionella/interpersonella drag och socialt avvikande beteende. Till skillnad från allmänhetens syn på psykopati, klassas psykopati inte som en psykisk sjukdom i juridiska och psykiatriska stadgar (Hare 1997). Man bör även komma ihåg, till skillnad från den allmänna åsikten att det endast finns psykopater och icke-psykopater, är långt från sanningen. Det finns en rad olika svårigheter och omfattning av psykopati och detta varierar stort från individ till individ. Vissa har en mer utpräglad psykopatistörning medan andra är på gränsen till en psykopatidiagnos (Bartol & Bartol 2012). Även namnet psykopati kan ibland skapa förvirring då ordet kommer från latin och betyder själv (psyche) och lidande eller sjukdom (pathos). Det går heller inte att jämföra psykopati och psykisk sjukdom med varandra eftersom psykopaten inte har en förvriden verklighetsuppfattning och saknar även symtombilden desorientering. Psykopater lider inte heller av vanföreställningar och hallucinationer och de är heller inte utsatta för depression, ångest eller oro. För att minska risken för förväxling av orden psykopati och psykos och även undvika stämpling och stigmatisering, valde man under en period i tiden att kalla psykopati för sociopati. Den franske psykiatrikern Philippe Pinel, beskrev psykopati i början av artonhundratalet som psykisk sjukdom utan förvirring men med en till synes fullständig avsaknad av ånger och brist på hämningar (Hare 1997). På 1930-talet skickades brottslingar och andra patienter till ett mentalsjukhus där psykiatrikern Hervey Cleckley jobbade. Cleckley såg nästan omedelbart att en del patienter inte hade de klassiska symtomen för mental ohälsa och var till synes friska. Han skrev en av de första böckerna om syndromet som blivit en klassiker inom psykopati och som beskriver psykopatens natur ”The mask of Sanity” som publicerades första gången 1941. Den senaste och femte utgåvan gavs ut 1976. I boken beskriver han psykopati som en störning där inga symtom på psykisk sjukdom finns med men som han ansåg var en störning där språk och emotionella komponenter var påverkade. Han kallade störningen för semantisk afasi där en central del i symtombilden var språket där deras meningsuppbyggnad, ordval, beats och förståelse för ord med känslomässig innebörd var annorlunda än andras (Babiak & Hare 2006).

13

1950-talet fördes en debatt om psykopati i Sverige med rättspsykiatrikern Bo Gerle och Karl-Erik Törnkvist i fronten. Gerle ville ändra psykopatibegreppet och istället kalla dessa individer för ”så kallade psykopater” Törnkvist som hade lång och bred erfarenhet av språkteorier, lutade sig dock stadigt mot Wittgensteins språkteori och Gerles ord var föga värt. Under 1960-talet påbörjades en ny debatt om att bygga ett antal kliniker speciellt inriktade på psykopati. Karsudden i Katrineholm, var dock det enda som till slut blev byggt. Det var kritiken från vänstersidan som utgjorde den stora faktorn till misslyckandet i att bygga fler eftersom ifrågasättandet av diagnoser i sin helhet och sociala missanpassningsdiagnoser som gjorde att projektet gick om intet. För att släta över det hela valde socialstyrelsen att döpa om diagnosen till sociopati. Men detta hjälpte inte mycket och man valde istället att använda sig av begreppet ”särskilt vårdkrävande”. Sociopati, psykopati är alltså synonymer med varandra och det finns i många forskares ögon ingen skillnad på de två diagnoserna även om en del hävdar det motsatta (Hare 1997). Vid utredning för psykopati, tillämpas idag två olika diagnostiseringsmetoder; WHO: s klassifikationssystem ICD-10 som är ett internationellt system och DSM-IV som grundades i Nordamerika och är fjärde upplagan. Båda dessa modeller används vid diagnostisering av psykosomatiska sjukdomar (Levander et al. 2009). DSM-III höll enligt Hare inte måttet för de symtom som psykopati inbegriper och som står under rubriken antisocial personlighetsstörning. Den nya versionen som kom ut 1994 DSM-IV stämmer helt överens med Hares linjer inom psykopati och kritiken som DSM-III fick, gav utdelning. Liknande kriterier finns att hitta i ICD-10 under dyssocial personlighetsstörning i WHO-klassifikationen (Hare 1997). I Sverige används av praxis ICD-10 men många hävdar att DSM-IV är en mer utförlig och genomtänkt modell och är att föredra. Det hör inte till ovanligheten att personer har några psykopatiska drag, men det är viktigt att påpeka att detta inte gör dem till psykopater (Levander 2009). Professor Robert D. Hare (1997) utarbetade de allra första verktygen för diagnostisering av psykopati i början av 60-talet och använde sig av psykiatrikern Hervey Cleckleys kliniska beskrivningar och anteckningar från 1940-talet. 1992- publicerades den senaste versionen av psykopatichecklistan och är det instrument som visat på starkast samband mellan grov kriminalitet och återfall av alla tillgängliga prediktionsinstrument som finns tillgängliga idag (Hare 1997). De allra flesta psykopater är inte dömda brottslingar men deras beteende är ändå avvikande från resten av samhällets normer och spelregler. De utnyttjar inte sällan andra människor för att nå sina mål i livet. En dömd psykopat valde att beskriva psykopati på följande vis; ”Han kommer att välja ut dig, avväpna dig med sina ord och

kontrollera dig med sin närvaro. Han kommer att glädja dig med sin slagfärdighet och sina planer. Han kommer att visa dig hur man roar sig, men du kommer alltid att få betala notan. Han kommer att le mot dig och lura dig och du kommer att bli skrämd av hans ögon. Och när han är färdig med dig, och det blir han, kommer han att överge dig och ta din oskuldsfullhet och din stolthet med sig. Du kommer att bli en vemodigare människa, inte särskilt mycket klokare, och du kommer

14

länge att undra vad det var som hände och vad du gjorde för fel. Om någon annan av hans sort knackar på din dörr, kommer du att öppna den då?”(Hare 1997 s. 32).

Psykopatens persona är ofta en skarp kontrast till socialt anpassade människan och kännetecknas av att hen saknar samvete. Många psykopater sitter i fängelse pga. sin oförmögenhet att känna men de flesta lever mitt ibland oss och även om de inte brutit mot någon lag, har de garanterat brutit mot moralkodexen i samhället och troligtvis vid oräkneliga tillfällen, sårat människor i deras närhet. Psykopaten begår brott i ett tillstånd av avsaknad av känslor, iskallt och noga beräknat där kalkylerande intellekt spelar den centrala rollen (Babiak & Hare 2006). Den dödsdömda psykopaten verkar till synes helt oberörd när dennes straff ska verkställas, enligt källor från anstalter där personalen interagerar med dödsdömda fångar på daglig basis. De äter ofta sin sista måltid med god aptit och har ofta inga problem med sömnsvårigheter, ångest eller depression mot slutet. De verkar kunna behålla lugnet i alla situationer, även de mest stressfyllda (Bartol & Bartol 2012). Psykopater har kontakt med verkligheten och de är rationella med fullt fungerande interlekt och är väl medvetna om vad de gör. Deras problem är istället att de inte kan förstå att människor är kännande och tänkande varelser som förtjänar respekt (Hare 1997). Psykopaten skapar sina egna regler och normer som bara hen följer. Psykopater som begår brott brukar inte specialisera sig i någon brottskategori och provar på det mesta som kan ge dem något i utbyte. Inte alla psykopater sitter eller har suttit i fängelse men kan ändå fördriva tiden genom att hålla på med falska aktieaffärer, våld mot sin familj och bedra sin arbetsplats. Andra kan ha karaktärer som anses oetiska av samhället och bedrar sin partner, drar sin familj i ekonomisk konkurs, byter jobb sporadiskt m.m. (Babiak & Hare 2006). Ett stort problem än idag är huruvida psykopati uppträder hos barn. Meningarna kring detta går isär och forskningen inom psykopati hos barn och unga går långsamt. Ungdomar med psykopatiska drag liknar vuxna psykopater då deras kriminella karriär börjar tidigare än brottsliga ungdomar utan psykopatiska drag. Den kriminella psykopaten utför ofta fler brott och inom många brottskategorier, är våldsammare och risken för återfall är högre. De två största hindren för forskningen är de etiska överväganden och även att vi inte förens nyligen har tillgång till mätinstrument för barn med psykopatiska tendenser. Fort et al. utvecklade år 2004 PCL-R för ungdomar som kallas PLC-YV, där man mäter psykopatiska drag hos barn i åldrarna 13-18 år. Det finns idag flertalet instrument för att mäta psykopati hos barn och ungdomar men med än så länge för lite empirisk forskning för att ge tillfredsställande resultat (Dolan 2004). Lista över nuvarande mätinstrument för barn med psykopatiska drag:

• Psykopatichecklistan: version för unga PCL-YV Forth et al. (2004) för ungdomar mellan 13-18 år av forth et al. 2004

• Psychopathy screening device PSD av Frick (1998). Även känd som

antisocial process screening device för att mäta psykopatiska drag hos barn i åldrarna 6-12 år.

15

• Childhood psychopathy scale CPS av Lynam (1997) för föräldrar och

lärare för att upptäcka psykopati I sena barndomen och början av ungdomen.

• Youth psychopatic traits inventory YIP av Andershed et al. (2002)

• En självrapporterande skala för barn över 12 år och äldre (Dolan 2004).

Naturteorier - Biologi och gener, hjärnskador sedan födseln Teorierna kring hur psykopati uppstår, skulle nog kunna utgöra ett mindre bibliotek. Än idag har vi inget enhetligt svar på frågan. Likaså är det troligtvis långt kvar till vi kommer kunna behandla störningen effektivt och rehabilitera personer med psykopati med ett fullgott resultat. Men en viktig del kring frågan, är teorierna om de olika faktorer som kan ligga till grund för psykopati. De kan delas in i tre kategorier; Naturteorier, miljöteorier och interagerande teorier (Hare 1997). Det finns många som hävdar att psykopatens hjärnas uppbyggnad och funktion det centrala nervsystemet som skiljer sig från andras. Hjärnan är normalt uppbyggt så att vänstra hjärnhalvan är den som är bäst på att bearbeta information på ett analytiskt sätt och är avgörande för hur vi använder och förstår språk. Den högra hjärnhalvan är avgörande för hur vi uppfattar rumsliga förhållanden, fantasi och känslomässiga upplevelser exempelvis hur vi uppfattar musik. Det är antagligen gjort såhär av naturen att en hjärnhalva har den övergripande kontrollen för att minska felfrekvenser vid aktiviteter och göra det mer effektivt än om de båda hjärnhalvorna arbetat lika mycket med samma område. Dessutom måste någon hjärnhalva ha befälet för att de inte skulle tävla om kontrollen (Hare 1997). Neurovetenskaplig forskning har kunnat visa att hos psykopater dominerar ingen hjärnhalva över känslolivet, som i vanliga fall är den högra hos den mänskliga populationen. Vid dyslexi och stamning är språkcentra bilateralt och alltså lokaliserat i båda hjärnhemisfärerna. Detta kan förklara psykopatens svårigheter att fullt förstå språkets innebörd men svarar ändå inte på frågan om varför han ljuger vilket dyslektiker, stammare och vänsterhänta normalt sett inte gör. En möjlig slutsats till detta kan ändå vara att psykopatens neuroner för känslor är splittrade, uppdelade och ofokuserade i hjärnan (Hare 1997). En annan teori är att låga värden av kortisol i plasma som annars är kopplade till depression och ångest har setts hos psykopater. Fynden bevisar att en neurobiologisk faktor måste vara kopplat till psykopati (Dolan 2004). Patienter med konstaterade frontallobsskador har setts ha liknande symtom som hos psykopaten med svårigheter med långsiktiga planer, låg tolerans för besvikelser,

16

ytliga affekter, aggressiv och irritabel, impulsiva och beter sig socialt opassande. Forskning har dock inte än kunnat bevisa frontallobsskador hos psykopater. Det är dock ingen omöjlighet att defekter och inte faktiska skador av frontalloben, kan ligga till grund för psykopatiska drag. En annan populär teori inom biologiska faktorer, anser att psykopatens neuroner skulle mogna onormalt långsamt och därför försena utvecklingen. Men denna teori bör man avfärda eftersom ett normalt barns beteende inte är i närheten likt ett barn med psykopatiska drag eller en vuxen psykopats (Hare 1997). Psykopati kan även bero på ett brott i nervbanorna i sensoriska talcentrum (Goleman 1995). En mycket intressant biologisk teori är reproduktionsstrategin som innebär att naturen har utvecklat denna ytliga och känslokalla persona som en mänsklig överlevnadsstrategi inom fortplantningen. En del föder många barn så att en del barn, statistiskt sett måste överleva och andra föder mindre barn som de vårdar för att de ska ha en chans att överleva. Man kan antingen skaffa få barn och sköta och fostra dem väl eller så kan man skaffa ett stort antal barn som man bryr sig mindre om att fostra och sköta. Detta skulle innebära att för båda fortplantningsstrategierna skulle ett fåtal barn överleva och säkra människans framtid. Den psykopatiskas livsstil, kännetecknas även av en benägenhet att impulsivt flytta runt och avslutar sällan påbörjade projekt, vilket kan liknas vid ett form av nomadliv. Deras egen avkomma betyder inte mycket för dem och många psykopater har flertalet barn med olika partner. Denna hypotes är inte omöjlig med tanke på psykopatens karaktär som kringresande, spänningssökande och promiskuös (Babiak & Hare 2006). Andra teorier som relaterar till den affektiva karaktären hos psykopaten är, the punishment/low-fear-teory ,där individen är spänningssökande och motståndskraften för bestraffning är hög. Den bristfälliga våldshämmande mekanism-hypotesen, som bygger på bristen på att uppleva och uttrycka känslor hos individen, såsom rädsla och istället gör att en automatisk upphetsning sker vid farliga och livshotande situationer. Amygdala i hjärnan är en central marker för båda dessa teorier (Dolan 2004). Detta stämmer även väl överens med det faktum att psykopaten är spänningssökande och älskar att leva farligt. Vissa använder droger för att söka nya kickar och flyttar ofta runt från plats till plats, byter frekvent arbete och kan ofta inte upprätthålla relationer. De kriminella psykopaterna beskriver ofta anledningen till sina brott som de gjorde för upphetsningen eller spänningen av det (Hare 1997). Få av alla dessa förklaringsmodeller har dock kunnat prövas på barn och ungdomar. Men enskilda studier ha kunnat visa en selektiv försvagning av förmågan att uttrycka sorgsna och rädda ansiktsuttryck hos barn med psykopatiska drag och som ger stöd åt den bristfälliga våldshämmande mekanism-hypotesen (Dolan 2004). De få tvillingstudier som gjorts på barn med psykopatiska drag, visar entydigt på att uppfostran och miljöpåverkan har liten inverkan på utvecklingen av psykopati (Hare 1997). Andra forskare hävdar att hjärnans signalsubstanser, serotonin kan vara orsak till bland annat psykopatisk personlighet. Personer med låga eller instabila serotoninsystem verkar ha en personlighet som gör dem mer benägna till att påbörja en kriminell bana. Psykopati kan alltså även vara en följd av hur signaler skickas via hjärnans synapser (Sarnecki 2009). Eftersom serotonin inte bara styr

17

hur vi känner oss, utan även hur vi agerar, kan en låg eller instabil serotoninnivå förklara hur psykopaten ibland agerar med deras förmåga att bli arg och få raseriutbrott för småsaker och deras till synes nedsatta kontrollmekanismer. Trots att de har till synes svårt för att kontrollera sina handlingar, är deras handlande ändå inte okontrollerade och de vet exakt vad de gör. I olikhet med exempelvis ett passionsbrott där förövaren inte ens förstod vad han gjorde förens efteråt, är psykopaten alltid i full kontroll. De flesta är överens om att psykopati inte är någonting man kan utveckla senare i livet. Störningen börjar tidigt och är stabil över större delen av individens liv med en liten chans för minskat normbrytande beteende i medelåldern. Det är de biologiska och genetiska faktorernas som styr vårt temperament och det vore nästan en omöjlighet att inte biologiska faktorer har en viss inverkan på psykopatins utveckling hos människan (Hare 1997). Miljöteorier - Uppfostran och inlärning En del teoretiker hävdar bestämt att psykopati är en följd av tidiga trauman i livet och brister i uppfostran av det lilla barnet. Dessa teorier kan dock bara förklara psykopati till en viss del. Naturteorierna kan endast förklara det affektiva och interpersonella karaktärsdragen. Men hur är det med psykopatens livsstil och antisociala beteende? Till skillnad från naturteorierna, tror man att beteendestörningen är en följd av tidiga och svåra trauman i livet. Trots att svåra miljömässiga faktorer i livet kan ge upphov till depression, brottslighet, lägre intelligenskvot och en förhöjd risk för självmord hos vissa människor, är detta ingenting som pekar på att miljöpåverkan är en ensam orsak till psykopati (Hare 1997). Symbolisk interaktionism skapades av socialpsykologen och socialfilosofen George Herbert Mead (1863-1931). Gester används av oss för att kommunicera med andra människor och för att förtydliga budskap, för att undvika missuppfattningar. Språket är det centrala hos människan som ger möjlighet för henne att reflektera den medvetna intelligensen och den personliga identiteten. Självet har sitt sociala ursprung från mänskligt samspel som inom socialpsykologi kallas spegeljag eller looking-glass self och har en viktig del i denna studie eftersom det är en föregångare till spegelneuronerna. Vi människor formas av den respons som vi får av andra. Processen startar redan tidigt i livet och pågår hela livet ut och vi blir i stort sett, aldrig färdigsocialiserade. Som en följd av detta hävdar man att kriminella individer uppstår tack vare andras negativa reaktioner som formar den egna personen (Sarnecki 2009). Barnet lär sig tidigt handlingar och erfarenheter genom hur omgivningen interagerar med denne. Detta sker genom att barnet söker kontakt med sin omgivning och tränar på detta sätt in socialisationen med andra. Om en förälder brister i samspelet med sitt barn, slutar barnet successivt att ta kontakt med sin omgivning. Studier på spädbarn har visat att barn som får se bilder på ansikten

18

som saknar emotionella uttryck, väljer att vända bort blicken och avslutar då sina försök till kontakt (Bauer 2009). Viss forskning pekar på att barn med föräldrar som tidigt i barnets liv, inte tillgodoser behoven av uppmärksamhet och inlärning, har en ökad risk för att i vuxen ålder utveckla antisocial personlighetsstörning, problem med att hantera känslor och dålig kognitiv utveckling (Bartol & Bartol 2012). Alla samhällsgrupper har sina egna normer och lagar men psykopaten verkar inte höra till någon av dessa grupper då han istället väljer att följa de lagar och normer som passar för stunden. Moralkodexen som är en ett gemensamt avtal mellan individen och gruppen, för samförstånd och att förhindra anarki, finns alltså inte hos psykopaten. Någonstans menar forskarna har det skett någonting som påverkat socialisationsprocessen, där det lilla barnet lär sig hur man gör saker av föräldrar, skolan och av de sociala erfarenheterna. Detta skapar och bygger upp ett samvete hos individen som avhåller en från att begå brott. Risken för att bli utesluten ur gruppen om man bryter mot lagar och normer är ofta en tillräckligt avskräckande konsekvens för den vanliga individen men inte för psykopaten (Hare 1997). Benägenhet att göra intrång på vårat personliga utrymme med exempelvis intensiv ögonkontakt, flytta sig närmare och stå tätt intill individen man kommunicerar med, gör att psykopatens beteende kan ses som fascinerande eller rent av skrämmande. Det är det tysta avtalet om hur vi bör uppföra oss i vissa situationer som gör att psykopatens beteende fångar vår uppmärksamhet och ger oss antingen ett positivt eller negativ första intryck. Detta generar dem inte och kan till en början få oss att tro att de inte har lärt sig hur man uppför sig i sociala sammanhang. Detta betyder dock inte att det är en direkt följd av dålig uppfostran och svåra förhållanden i barndomen som många av teorierna kring psykopati hävdar. Många psykopater har växt upp i vårdande och kärleksfulla miljöer och har trots detta, ett besynnerligt sett att se världen (Hare 1997). ”Min son har alltid varit egensinnig och svår att komma in på livet.

Vid fem års ålder upptäckte han skillnaden mellan rått och fel: om han klarade sig undan upptäckt så var det rätt, åkte han fast så var det fel.” (Hare 1997 s. 147).

Teoretikerna är dock inne på rätt spår eftersom mycket av psykopatens beteende faktiskt kan ha en viss inverkan av miljö och socialisering. Man har t.ex. kommit fram till att psykopatens aggressiva och impulsiva beteende tenderar att avta runt 40-årsåldern men vad detta exakt beror på kan vi idag ännu inte svara på (Dolan 2004). Även om vi genom vårt liv förändras, förblir mångas personlighetsdrag och beteendemönster densamma. Att brottsfrekvensen hos psykopaten, tenderar att minska i medelåldern, behöver inte innebära att en personlighetsförändring har ägt rum. Vissa, särskilt de som tenderar att begå grövre våldsbrott, att fortsätta begå våldsbrott tills de dör. Studier har visat att de allra flesta psykopater, fortfarande besitter de karaktärer som utmärker en psykopat i högre ålder, men att de istället har lärt sig att tillfredställa sina behov på mer socialt accepterade vis (Hare 1997).

19

Natur och miljö i samspel - Leran och krukmakaren Likt krukmakaren som är beroende av leran kvalitet och egenskaper för att kunna forma sina föremål med hjälp av sin yrkeskompetens och talang, är det många teoretikers uppfattning att psykopati en följd av vad naturen har att ge och hur miljön sedan formar denna individ. Det mest troliga, är att psykopati är ett resultat av både miljöpåverkan och biologiska faktorer. Det kan varken vara rent biologiska eller rent sociala faktorer som ligger till grund för störningen (Hare 1997). Det vetenskapliga förhållningssättet med en interaktiv modell, speglar bakgrunden i experimentell psykologi och kognitiv psykologi. Att ha en trasslig och hemsk barndom kan inte förklara utvecklingen av en psykopat eftersom långt från alla som haft en utsatt uppväxtmiljö, blir psykopater i vuxen ålder. En missgynnsam uppväxt kan dock förvärra en redan påbörjad utveckling till psykopati. Detta gör att barn med psykopatiska drag som växer upp i en stabil och omhändertagande miljö, löper mindre risk för att senare i livet begå brott. Men detta innebär inte automatiskt att deras karaktärer inte kommer ha en direkt inverkan på deras liv. Redan tidigt i livet uppvisar psykopaten beteendestörningar exempelvis genom lögner, anlagda bränder, snatteri, stölder, skolk, mobbning, vandalism, våld, misshandel av djur och syskon, rymningar och sexuell brådmogenhet. Eftersom många barn uppvisar detta beteende i barndomen till följd av splittrade och dåliga hemförhållanden är det viktigt att påpeka att den blivande psykopatens beteende är allvarligare och mer omfattande, även om syskon växt upp samma miljö (Hare 1997). Man har kunnat se att psykopater med en stabilare uppväxt än de uppväxta i missförhållanden, i större utsträckning klarar sig från att begå brott men istället har ett normbrytande beteende genom att exempelvis bedra sin partner, ignorerar sina barn, ljuger och bedrar andra i sin närhet. Man har även sett att barn med psykopatiska drag inte är lika försiktiga och har outvecklade färdigheter i att bedra och manipulera människor som den vuxna psykopaten. Barn med psykopatiska drag, är också är mer öppna och mindre försiktiga än den vuxna psykopaten. Det är alltså möjligt att deras antisociala beteende alltså finslipas med åren (Hare 1997). Tillståndet psykopati som tros etableras i unga år och svarar dåligt eller inte alls på behandlingsmetoder, har man även kunnat se tenderas att följas av en rad fysiologiska och biologiska avvikelser i förhållande till friska individer (Hare 1997). Hur psykopati först uppträder hos barn är ännu inte känt. Man vet dock att man kan se att barn och ungdomar med dåliga familjeförhållanden löper större risk för att utveckla antisocial personlighetsstörning och psykopati. Föräldrar som tar avstånd från sina barn, dålig uppfostran och missförhållanden ökar risken för

20

att dessa störningar ska uppstå. Men litteratur inom uppförandestörning har visat att barn med uppförandestörning samtidigt med en dålig och våldsam uppväxt också uppvisar neuropsykologiska brister och har lägre värden av signalsubstanser, exempelvis oxytocin, serotonin och endorfiner i hjärnan som verkar agonistiskt och antagonistiskt för upphetsning (Bremner et al 2012). Frick (1998) utarbetade en hypotes i sambandet mellan känslolösa drag och barn med uppförandestörningar. Modellen visar hur känslolösa drag uppstår till följd av ett unikt temperament och en låg självkontroll hos barnet som i sin tur försvårar socialisation hos barnet. Kochanska (1993) upptäckte att barn som uppvisade oförskräckt vid situationer som normalt skapar rädsla, var mindre mottagliga för den uppfostringsstandard som förespråkas idag. Idag förespråkas en omhändertagande men bestämd och maktlöst inriktad disciplin, som i normala fall fungerar för barn med känsla att naturligt uttrycka rädsla (Dolan 2004). Hos barn med antisociala drag och låga värden på skalan för känslolösa drag, fann man måttliga grader av genetisk och delad miljöpåverkan. De höga graderna av genetisk influens i barn med känslolösa drag och antisocialt beteende med känslolösa drag, föreslås det att den molekylära genetiska forskningen kring antisocialt beteende bör fokusera på de känslolösa drag som ses hos psykopater. Barn med psykopatiska drag är mindre bekymrade över sina normbrytande och socialt avvikande beteenden, än andra barn med normal emotionell utveckling. Detta är troligen en följd av att deras psykopatiska drag dämpar den stress och ångest som barnet i normala fall känner i specifika situationer. Genetisk forskning inom antisocialt beteende har visat på att både tidigt normbrytande och antisocialt beteende som är stabilt över tid, har måttliga till omfattande genetiska influenser och även måttliga delad och icke delad miljöpåverkan (Blair et al. 2005). Hare (1997) beskriver i sin bok Psykopatens värld, hur han anser att en psykopat skapas av världen.

” I själva verket tillhandahålls de faktorer som behövs för att psykopati ska utvecklas, däribland en djupgående oförmåga att känna empati och att uppleva alla möjliga typer av känslor, däribland rädsla, till viss del av naturen, och möjligen också av någon okänd biologisk påverkan på det växande fostret och spädbarnet. Till följd av detta försämras förmågan att utveckla interna kontrollmekanismer samvete och känslomässiga relationer till andra människor” (Hare R. D. 1997 s. 161).

Tillstånden ADHD och DAMP hos barn, är enligt många forskare något som kan leda till en psykopatisk personlighet i vuxen ålder men de allra flesta barn med dessa symtom blir inte psykopater som vuxna och har ofta inte ens de klassiska karaktärsdragen för psykopatisk personlighet (Sarnecki 2009). Resultaten från dessa studier är dock vaga och hypotesen går heller inte att bekräfta. De allra flesta forskare är dock rörande överens om att de krävs mer än enbart antisocialpersonlighet för att psykopati ska kunna utvecklas (Hare 1997). Uppförandestörning har länge, till följd av dess likheter med psykopati setts som en föregångare till psykopati hos barn men endast 25 % av barn med uppförandestörning, uppfyller motsvarande kriterier för psykopati (Bartol & Bartol 2012).

21

Tidigare forskning - Psykopati En studie som gjordes för DSM (2005), visade på att gåtan bakom psykopati tros ligga till viss del i prefrontala loben. Det är inte förens på senare år som man kunnat se att personer med psykopatiska drag där inga tidigare skador kan lokaliseras i detta område, lägre aktivitetsnivåer i dessa områden i hjärnan. Deltagarna i studien delades in i tre grupper; framgångsrika psykopater som hade höga poäng på PCL-R men ingen tidigare kriminell bakgrund, icke framgångsrika psykopater med höga poäng på PCL-R och kriminell aktivitet och en kontrollgrupp. Andra relevanta faktorer såsom IQ och drogbruk togs med i studien. Deltagarna fick gå igenom en MRI-undersökning av de prefrontala loberna. Av de 52 deltagarna, där 13 var framgångsrika psykopater och 16 icke-framgångsrika kriminella psykopater, kunde man med hjälp av MRI-bilderna se att hos alla psykopater i de båda grupperna var massan i prefontala loben mindre än hos kontrollgruppen. Kriminella, icke framgångsrika psykopater hade en betydligt lägre volym av grå materia i detta område. Jämförelsevis med kontrollgruppen, hade den kriminella gruppen en 22,3 % mindre volym i prefrontala loben. Denna avsaknad av grå materia i området, tycks vara orsak till psykopatens oförmåga att uppfatta faror och även beslutfattande ( Holt et al . 2012). Eftersom en psykopat är spänningssökande och till synes helt orädd, har det tidigare varit en dels åsikt, att de skulle passa bra inom farliga och intensivkrävande yrken såsom inom militären men de flesta inom dessa yrkesgrupper skulle ha svårt för att hålla med om detta. En psykopat hade inte överlevt många dagar i krigsföring och eftersom de saknar intresse för sina medsoldater, kan de inte följa strategier och utritade planer, menar dessa. De är fullständigt inriktade på att nå direkt och omedelbar tillfredsställelse och struntar i de säkerhetsåtgärderna i stridsföring och detta gör att de löper stor risk för att dö eller skadas i strid. Vid biomedicinska laboratorieexperiment har man kunnat konstatera att psykopater saknar rädsla som avhåller oss andra från att bryta mot regler och lagar och ta onödiga risker. Psykopaten förstå innebörden av vad som kan följa av en handling med rädslan uppstår inte. Rädslan som följer en handling ger oss andra obehag och vi vill undvika detta men hos psykopaten uppstår inte detta (Hare 1997). Många forskare menar att psykopaten har svårigheter att lära från positiva negativa konsekvenser som annars gör att vi undviker handling ar som kan vara direkt farliga och ge obehagliga konsekvenser. Denna inlärning finns till största del lokaliserad i frontala och prefrontala loben. Denna inlärning tycks inte finnas eller vara nedsatt hos psykopaten (Bartol & Bartol 2012). Den framgångsrika och den icke-framgångsrika psykopaten Psykometriska studier har visat att psykopater ofta har en någon högre genomsnittligt intelligenskvot än den normala populationen. Hare (1997) menar att de individer som man använt sig av i många psykopatistudier där testpersonerna var dömda brottslingar, hade en något mindre intelligenskvot än den genomsnittliga psykopaten och att det därför i större utsträckning var dessa

22

psykopater som levde ett kriminellt liv. Det hör nu till vanligheten att man inom denna vetenskap, delar in psykopater i framgångsrika och icke-framgångsrika psykopater. De framgångsrika psykopaterna kan fungera i stort sett normalt i vårat samhälle och utgör därför inget direkt hot mot den samhälleliga ordningen. De kan vara väldigt produktiva medborgare som med sin förmåga, likt autismspektrumstörningar, kan ägna stor uppmärksamhet åt enskilda projekt och intressen. Detta gör att det inte hör till ovanligheten att framgångsrika psykopater med hög intelligenskvot, blir framgångsrika forskare, chefer, idrottsmän eller läkare. De väljer då genom intellektuella kalkylationen att skjuta fram belöningar och hindrar därmed sin annars svaga impulskontroll från att få utlopp ( Bartol & Bartol 2012). Gester förekommer oftare hos psykopater. Gester som är motoriska rörelser av armar och händer, förekommer i olika frekvenser i olika kulturer och har till uppgift att förstärka talarens ord visuellt. Tomma gester, såkallade beats används dock inte för detta och har inte till uppgift att förstärka talarens berättelse. Många människor kan samtidigt som de pratar i telefonen, gestikulera med ena handen trots att personen i andra änden inte kan se dem när de talar. Varför gör vi då detta? En trolig anledning kan vara att det område som reglerar talet i Brocas område, även reglerar handrörelser. Beats verkar underlätta talet och hjälper till att överföra tankar och känslor till ord. I vissa fall kan ett onormalt stort antal beats vara tecken på svårigheter att överföra tankar och känslor till ord. En person som talar två språk och inte använder sig av sitt modersmål tenderar att använda ett större antal beats än när de pratar sitt modersmål. Forskning har visat att psykopater använder större mängd beats än andra speciellt om de berättar om någonting med känslomässig innebörd (Hare 1997). Det centrala nervsystemet som utgör hjärnan och ryggmärgen, innefattar också hjärnbarken och där sker sinnestolkningar, tankar och minnen. Hjärnbarken består av cirka 100 miljarder neuroner som kopplar samman med varandra i ett komplext nätverk. Många hävdar att det är dessa elektriska impulser mellan neuroner och aktivitetsnivån som är avgörande för att förstå hur en psykopat fungerar och tänker. Hjärnbarken som är det yttre skiktet av storhjärnan delar även in storhjärnan i höger och vänster hjärnhalva. För att känslor och handlingsförmåga ska kunna fungera på bästa sätt krävs det en balans i samarbetet mellan dessa hjärnhalvor. En del forskare hävdar att denna balans är rubbad hos psykopater och de båda hjärnhalvorna inte samarbetar på ett korrekt och effektivt sätt. Nyligen gjorda studier har visat att psykopater i högre utsträckning använder sig av den högra hjärnhalvan till uppgifter som annars domineras av den vänstra hjärnhalvan exempelvis, språk och kommunikation vilket kan ge förklaringar till deras oförmåga att uttrycka sig fullgott verbalt i vissa sammanhang. Men även den högra hemisfären tycks fungera onormalt då psykopaten har svårt för att förstå och uttryck känslor (Bartol & Bartol 2012). En tvillingstudie gjord på 3687 tvillingpar med en snittålder på 7,1 år, visade att barn med antisocialt beteende och samtidigt uttalade uppförandestörning visade på starka genetiska band och en liten till måttlig eller ingen delad miljöpåverkan. Två tredjedelar av skillnaderna i barn med höga värden av uppförandestörning kan förklaras genom genetik. Att barn som uppträder med uppförandestörning vid 7 års ålder i studien har alltså en stor genetisk faktor. Minimala delade miljöfaktor

23

kunde detekteras och antyder att vid denna ålder har tvillingparets delade miljöpåverkan såsom socioekonomiska, utbildning och boende, ingenting med uttalad uppförandestörning att göra. Det är viktigt att påpeka att de flesta vuxna med antisocialt normbrytande beteende inte uppnår kriterierna för psykopati eftersom de saknar kriterier för tidig uppförandestörning. Inte heller alla barn med uppförandestörning har dessa drag. Barn som uppvisar antisociala drag tidigt, löper större risk att uppvisa antisocialt beteende och kriminella beteenden i vuxen ålder. Uppförandestörning hos barn kan troligen bidra till att barnet löper större risk för stabilt antisocialt beteende av en allvarligare natur. Det är viktigt att påpeka att inte alla barn med en kombination av uppförandestörning och antisocialt beteende, kommer att bli psykopater i vuxen ålder. Men det är ett viktigt område i fortsatt forskning och resultaten kan hjälpa vid exempelvis framtida behandlingsmöjligheter (Blair 2005). Vid Mt Sinai och Bronx VA Medical Centers i New York, har man kunnat få fram bilder av psykopaters hjärnaktivitet och jämfört dessa med normala människors hjärna när känslomässigt laddade ord bearbetas och sett att de inte använder samma delar av hjärnan som den normala. Fynden är bara början på en viktig forskning som måste fortsätta för att om möjligt få svar på frågor om varför en psykopat tänker som han gör. Ett viktigt område är studier på barn och ungdomar med psykopatiska drag för att så tidigt som möjligt diagnostisera och behandla störningen i framtiden (Hare 1997). Idag kan man inte sätta diagnosen psykopati på ett barn men med fortsatt utarbetad forskning, hoppas många kunna visa på om psykopati faktiskt finns hos barn (Dolan 2004). Fallstudien med tvillingarna Alice och Ariel av Robert Hare, visar på hur olika två individer med samma uppväxtmiljö kan vara. Alice och Ariel var tvåäggstvillingar och uppväxta av omhändertagande föräldrar i en välanpassad miljö. När flickorna var 30 år, var Ariel den dottern som föräldrarna var stolta över som alltid tog sitt ansvar och visade kärlek och respekt för sina föräldrar, Bortsett från en svacka i tonåren, då hon hade provat på cigaretter och marujana på högstadiet var hennes beteende oklanderligt. Andra året på högskolan hoppade hon av mest för att hon var osäker på vad hon ville bli och tvivlade på sin egen förmåga och talang. Men efter en tid började hon läsa juridik och hennes ambitioner ledde till att hon tog examen med toppbetyg. Alice hade föräldrarna inte någon direkt koll på längre och det kunde dröja veckor innan de hörde ifrån henne. Då oftast eftersom hon behövde pengar för borgen eller liknande. Alice hade alltid varit annorlunda enligt hennes mor. Redan vid tre års ålder fascinerades modern över Alice förmåga att använda sin skönhet och sin flickaktiga personlighet för att få sin vilja igenom. Hon fick intrycket av att Alice visste hur man flörtar redan i mycket unga år. När flickornas kattunge hittades strypt i trädgården, var Ariel otröstlig medan Alice tårar verkade framtvingade. Ariel var defensiv och Alice aggressiv och verkade finna glädje i systerns olycka. Alice föräldrar klandrar sig själva och har gång på gång rannsakat sig själva i tron att Alice beteende är resultatet av någonting de själva gjort. Forskning visar dock entydigt på att föräldrar ofta inte har någon eller väldigt liten inverkan på psykopatens karaktär (Hare 1997). Uppförandestörning, uppmärksamhetsstörning och trotssyndrom användes innan för att beskriva psykopatiska karaktärer hos barn men ingen av dessa tre störningar träffar helt rätt. Den närmaste är uppförandestörning. Men barn med uppförandestörning blir i allmänhet inte psykopater som vuxna. Problemet måste

24

tas i itu med tidigt men ofta gör man inte detta och de flesta behandlingsmetoder går istället ut på att behandla specifika beteenden, bedrägerier, stölder och narcissism, istället för centrala problemet till beteendestörningen. Kliniker ställer också ofta fel diagnos, bagatelliserar problemet eller skyller på dålig uppfostran. (Hare 1997). MNS, vad är det? MNS (mirror neuron system) eller på svenska, spegelneuroner är en relativt ny upptäckt och har gett oss en förklaring till hur empati uppstår. Under slutet av 1980 och början av 1990-talet studerade neurofysikerna Giacomo Rizzolatti, Luciano Fadiga, Leonardo Fogassi och Vittorio Gallesse på universitetet i Parma, rörelseapparaten, främst händer och mun. De placerade inopererade elektroder i den ventrala premotoriska cortex på en grupp makakapor, för att kunna mäta hjärnaktivitet på ett mycket precist vis. Apornas uppgift var att ta mat med händerna och antingen äta det eller placera det i en behållare. Aktiviteten som uppstod i ventrala premotoriska cortex, registrerades genom fMRI (funtional magnetic resonance imaging). I mitten av studien upptäckte de att aktivitet i ventrala premotoriska cortexen uppstod även när aporna observerade andra apor och forskarna själva tog upp maten (Bauer 2009). Detta tycks ge en individ en mekanism som gör det möjligt automatiskt att förstå andras handlingar och intentioner (Dapretto 2005). Theory of mind är gåvan att föreställa sig vad andra tänker: den första kontakten som skapar en föreställning. Föreställningen kommer till oss helt spontant utan reflektion, kallas prereflexiv. Om intrycket är riktigt är inte så viktigt för oss. För att kontakten mellan människor ska fungera är det viktigare att över huvud taget få ett intuitivt intryck av den andra personen så att spontan kommunikation kan inledas (Bauer 2009). Tack vare spegelcellsystemet är det möjligt att intuitivt förstå handlingar utan verbal kommunikation (Bauer 2009). Social kognition är läran om hur människor interagera med varandra i sociala sammanhang. Ett villkor för detta är förmågan att förstå vad andra gör, deras intentioner och deras känslor. Spegelneuronerna gör det möjligt att vid en observation av en handling förstå hur den andra människan utför handlingen, hans mål och hans känslor och tolka handlingen som om du själv utförde den. Detta gör det möjligt att intuitivt förstå en handling en annan människa utför utan att kalkylera ut den vilket skulle avsevärt mycket längre tid (Fabri-Destro & Rizzolatti 2008). Genom denna intuition kan åskådaren automatiskt, genom sitt inre simuleringsprogram förstår vad den andra personen gör utan närmare eftertanke. Detta i sin tur gör oss kapabla till att förutse en kommande händelse innan den har skett. Det krävs inte en intellektuell eller matematisk analys för detta, eftersom det sker automatiskt och utan närmare eftertanke men det kan heller inte bytas ut helt mot en analytisk sida av hjärnan. Men det bästa är ändå när intuition och analysering samarbetar för att undvika missförstånd och felaktiga beslut (Bauer 2009).

25

Resultat Spegelneuronsystemet är fortfarande till stor del en gåta och den lilla forskning vi idag har om detta fenomen är toppen av ett isberg. Än så länge har man kunna lokalisera neuroner med speglingsförmåga i parietal och frontalloben som styr förståelsen för målet med observerade handlingar, den såkallade intentionen. Man har också kunnat lokalisera spegelneuroner i Brocas område där neuroner har till uppgift att omvandla upplevda ljud till en förmåga att återskapa dessa själv. Segelsystemet finns även i insular cortex (insula) och interior cingluate cortex (amygdala) som båda bearbetar känslor och känslointryck (Fabri-Destro & Rizzolatti 2008). En del forskare däribland Hare har gjort liknande experiment som gjorts för att mäta neuroners funktion hos exempelvis autistiska och kommit fram till liknande resultat. Hare utförde ett experiment där en biomedicinsk registreringsapparat mätte den elektriska aktiviteten i hjärnan hur ett stort antal vuxna män i olika grupper under en språklig uppgift. Aktiviteten registrerades som vågor på en utskrift i form av en såkallad EEG elektroencefalogram. EEG/et var ytterst märkligt och en del kritiserade forskningsresultatet och hävdade att de registrerade vågorna inte kunde komma från verkliga människor (Hare 1997). I en artikel skriven av Dolan (2004) tas det upp hur vissa beteenden inom psykopati och ADHD och autismspektrumstörningar, överlappar varandra genom defekter på amygdala. Eftersom skador och defekter på amygdala redan konstaterats ha effekt på hur vi hanterar känslor i tidigare teorier och om hur ADHD och psykopati ofta ses hos samma individ är det menar Dolan att det inte är en omöjlighet för att psykopati faktiskt kan förklaras av en defekt på amygdala (Dolan 2004). Exekutiva funktioner i den prefrontala loben, som innefattar organiseringsförmåga, hämningsförmåga, minnen och planering är ofta mer eller mindre bristfälliga hos psykopaten. Skador i denna del av hjärnan har tidigare visat sig kunna ge psykopatliknande drag, såsom i det klassiska fallet med Phineas Gage. Dock har man ännu inte kunnat påvisa brister/skador i denna del av hjärnan hos psykopaten. Vissa forskare har lagt fram en del bevis för detta medan andra har avfärdat deras resultat efter ytterligare studier. En del hävdar dock att felet kan ligga i vilken grupp inom populationen som testas och att framgångsrika psykopater inte tycks ha samma brister i prefrontala och frontala loberna som kriminella, icke-framgångsrika psykopater. Forskare har här funnit att framgångsrika psykopater har starkare och bättre organiserade exekutiva funktioner än kriminella och icke-framgångsrika psykopater (Bartol & Bartol 2012). Det lilla barnet som härmar

26

Som jag tidigare nämnt bygger symbolisk interaktionism på de icke verbala budskapen vi ger andra människor med våra blickar, hållning, ansiktsuttryck och kroppsspråk. Under psykologins utveckling, studerade Meltzoff på 1970-talet spädbarns beteenden och kom fram till att spädbarn har någon form av inlärningsförmåga genom härmning och förstod då att härmningen var en viktig del i barnets utveckling. Att imitera är ett viktigt redskap för inlärning under utvecklingen. Det är också viktigt för att lära känna igen ansiktsuttryck, gester och vad dessa innebär och för att kunna läsa av andras mål, intentioner och viljor (Dapretto & Iacoboni 2006). Spegling innebär att du ser dig själv i andras uttryck och handlingar genom deras interagering med dig. Det är precis detta som är spegelneuronernas huvudsakliga uppgift. Forskarna tror att vi alla föds med en komplett uppsättning spegelneuroner som sedan kräver mänsklig interaktion för att utvecklas och kunna fungera på ett fullgott vis. Denna interaktion börjar redan när barnet är några timmar gammal och fortsätter långt fram till vuxen ålder. I början observerar bara barnet sin omgivning och söker kontakt, men vid ungefär 6 månaders ålder börjar barnet att interagera med sin omgivning och tränar in beteenden som den tidigare observerat. När föräldern ler och barnet ler tillbaka är detta en form av spegling. Barnet känner igen handlingen och speglar tillbaka denna till föräldern som i sin tur automatiskt ler tillbaka på nytt för att konfirmera för barnet att handlingen var uppskattad och i sin tur ger barnet en positiv erfarenhet av den utförda handlingen. Denna positiva upplevelse för barnet, uppmuntrar denne till att fortsätta söka kontakt, imitera beteenden och på så vis lär barnet sig resonans och en empatisk förmåga hos barnet utvecklas med tiden (Bauer 2009). En EMG studie visade att barn som utvecklades normalt, som fick observera en handling som kräver en rad motoriska rörelser, spänns muskeln som används under den sista delen av handlingen på barnet (observatören) efter den första motoriska rörelsen har utförts. Detta fenomen uteblir hos barn med ex. autism. Detta föreslår att observatören har en direkt kopia av händelseförloppet som observatören utför redan innan handlingen har utförts (Fabri-Destro & Rizzolatti 2008). Man har även kommit fram till att det inte krävs ett realistiskt scenario för att spegelneuronerna ska aktiveras vilket man innan inte trodde var möjligt. Man ansåg då att speglingen bara skedde då objektet för observation var levande och lik den egna individen. En studie gjordes där en grupp människor, uppkopplade till fMRI, fick kolla på videoklipp där en hand fördes mot ett föremål och en robotarm fördes mot ett föremål och resultaten visade på att i båda fallen aktiverades spegelneuroner i hjärnan. Om en robotarm registreras av hjärnan, kan då en person som aldrig själv utfört en handling, ha insikt i och förstå handlingen? Detta testade man genom att studera människor utan armar och händer vars funktionsnedsättning funnits sedan födseln. De fick se klipp där olika handlingar utfördes av en hand medan deras hjärnaktivitet var övervakad och som senare jämfördes med en kontrollgrupp. Resultatet visade att testpersonernas spegelsystem aktiverades under observationen av handlingarna. Detta bevisar att människor som aldrig kunnat utföra en handling själva, ändå verkar ha en viss insikt i hur det känns att utföra denna handling (Fabri-Destro & Rizzolatti 2008). En annan studie där deltagarna fick lyssna på olika ljud och se olika ansikten, kunde man konstatera att när deltagarna fick lyssna till en hund som skällde,

27

utlöstes ingen aktivitet i spegelsystemet i Brocas area. Det tycks som att det finns en koppling mellan hur lik observatören är den observerade, som till viss del avgör om resonans uppstår (Craighero & Rizzolatti 2005). En studie på 6-7 månader gamla spädbarn mätte med hjälp av infraröd spektroskopi (NIRS) hur barnens motoriska cortex aktiverades under tiden de fick titta på en tv-skärm. Kontrollgruppen bestod av vuxna som också fick titta på en tv-skärm. Hos vuxna individer, aktiveras motoriska cortex i betydligt högre utsträckning vid direkta observationer än vid observationer på en tv-skärm. Barnens motoriska aktivitet gav liknande resultat och områden i motoriska cortex aktiverades både vid direkta observationer och vid observationer av tv-karaktärer, såsom tecknade seriefigurer men observationerna av videoklippen gav betydligt svagare signaler än om objektet var en riktig människa (Dapretto & Iacoboni 2006). Neurofysiologiska och hjärnbildsstudier visar på att MNS tar olika långt tid att utvecklas för olika former av inlärning. Studier har visat att för att den proaktiva målinriktade ögonrörelsen hos spädbarn ska uppstå, måste de först själva klara av att utföra handlingen. Handlingen lär de sig att utföra genom imitation men det är först när de förstår handlingen som de målinriktade ögonrörelserna börjar framträda hos barnet. I studien visade det sig att dessa framträdde när barnet var runt 12 månader men inte så tidigt som vid 6 månaders ålder. Grupperna bestod av vuxna och två spädbarnsgrupper; 12 månaders spädbarn och 6 månaders spädbarn. Uppgiften gick ut på att iaktta när en handling utfördes av en annan människa. Människan utförde en rad uppgifter där handen förflyttades från punkt A till punkt B. Under tiden undersöktes ögonrörelserna hos deltagarna. Resultatet visade att hos vuxna och 12-månaders spädbarn förflyttade sig ögonen från punkt A till punkt B, innan handen hann komma fram till punkt B. I gruppen på 6 månaders spädbarn, förflyttade sig ögonrörelserna från punkt A till punkt B efter handen hade utfört uppgiften. När handen byttes ut mot en motordriven robotarm, visade det sig att både vuxna och barnen på 12-månader, inte behöll blicken på objektet lika länge som när de iakttog handen. Spädbarnen på 12 och 6 månader kunde inte heller förutse var punkt B var när robotarmen utförde uppgiften. Spädbarnen på 6 månader hade inte utvecklat intuition och kunde inte förutsäga händelseförloppet. Under det andra halvåret av spädbarnets liv, utvecklas förmågan att förutse handlingar. Det är en liten tidsrymd och kräver god kognitiv stimulering för att kunna utvecklas (Falck-Ytter et al. 2006). Studier inom psykisk utveckling har visat att små barn tenderar att spegla observationer spegelvänt. Dvs. om den observerade vinkar med vänster hand, och barnet är ombedd att härma handlingen, väljer barnet att vinka med höger hand. Spegelsystemet i frontalloberna har lättare för att aktiveras om observatören väljer att härma spegelvänt och inte anatomiskt korrekt. Som tidigare nämnt, var en av de första experiment som utfördes på spegelsystemet, observationer av apor genom fMRI där aporna fick observera en forskare ta upp mat och placera i behållare eller äta. Vid en fortsatt studie på detta fick aporna observera när man istället för att använda handen, använde ett verktyg såsom en tång eller en pinne för att ta upp maten med. Spegelcellerna aktiverades endast när maten plockades upp för hand och inte med hjälp av verktyget. Eftersom aporna inte är vana att använda verktyg till att äta med, var resultatet inte särskilt förvånande. Men efter en tid in i studien, kunde man dock se lite aktivering i dessa områden. En slutsats man kan dra från denna studie är att dessa spegelceller behöver lära in den nya observationen för att resonans ska uppstå (Dapretto & Iacoboni 2006).

28

Innan upptäckten av spegelneuronerna, trodde man att imitation och härmning var något som enbart var ett mänskligt drag. Nu vet vi att även lägre stående primater har förmågan att lära i beteenden genom härmning. Men äkta imitation, alltså att observatören utför exakt samma motoriska handling som den observerade, är fortfarande inte konstaterat hos apor. Vi kan med detta dra slutsatsen att inlärning genom observering av motoriska handlingar är en mycket gammal funktion i hjärnan hos primater och att andra kognitiva funktioner såsom äkta imitation och framförallt språkutveckling, senare utvecklades hos människan ur detta system (Fabri-Destro & Rizzolatti 2009). En studie gjord på psykopater och kriminella icke-psykopater 2001, visade att psykopater hade betydligt lägre aktivitet i amygdala under emotionella uppgifter än de kriminella icke-psykopaterna och en kontrollgrupp på icke- kriminella icke-psykopater. 2003 utfördes en liknande studie som gav likvärdigt resultat. Av detta kan man dra slutsatsen att brister i amygdala kan orsaka svårigheter för känslouttryck och inlärning hos psykopaten (Bartol & Bartol 2012). En studie gjordes även där man mätte hur en person själv reagerar under observationer av andra personer som uttrycker avsmak exempelvis vid äckliga dofter eller smaker. Man kunde se kraftig aktivering av amygdala och insula när en person fick observera ansiktsuttryck på personer som åt eller luktade på någonting äckligt. Aktiviteten var belägen i den högra hjärnhalvan. Aktivitet kunde även registreras i amygdala vid observationer av personer som fick lukta på dofter som de gillade. Insula aktiverades enbart vid observationer av äckliga dofter och smaker. Dessa data från studien, ger starka belägg för att det finns neuronaktivitet i insula både för när individen själv upplever avsmak och när denne observerar andra göra det som nästan är identiska. Studien stöds även av kliniska studier som har visat att patienter som haft stroke i insula, upplever att de inte upplever någon förståelse för när andra känner avsmak (Craighero & Rizzolatti 2005). Forskningen om autism och autismspektrumstörningar och spegelneuroner Eftersom det endast är autismspektrumstörningar som har vissa likheter med psykopati kommer jag endast att beskriva detta tillstånd. Den tidigare forskningen i denna studie bygger dock även på autism som är en allvarligare och mer handikappande form än autismspektrumstörning. Autismspektrumstörningar är en mildare form av autism med bevarat interlekt. Störningen benämns ofta som Aspergers syndrom och klassificeras även så i DSM-IV (se bilaga 3). Autismspektrumstörningar har en frekvens på 0,5 % av befolkningen och det är fler pojkar än flickor som är drabbade. Aspergers syndrom karakteriseras av starka svårigheter eller oförmåga till socialt samspel. I lek har de sina egna regler och är oflexibla. De tar ofta ingen hänsyn till andra i sociala sammanhang. De är tvångsmässiga och följer ritualer och har starka svårigheter för förändringar, stora som små. De har ofta bara några få intressen men deras inriktade fokusering på ett specifikt ämne, gör att de ofta kan bli riktigt duktiga på just det ämnet, exempelvis schack eller matematik. Syndromet kan behandlas om man anser detta nödvändigt. Det vanligaste är att man behandlar

29

med SSRI eller klomipramin. I vissa fall används låga doser antipsykotiska och subkliniska epilepsikomponenter. Detta är till följd av att närmare hälften av alla med Aspergers syndrom, någon gång under sitt liv drabbas av ett epileptiskt anfall (Levander et al. 2009). Hjärnvågor hos autistiska personer har vid flertalet tillfällen analyserats. Resultaten talar för sig själv. Resonans hos friska individer gör att signaler skickas ut både när man själv utför en handling och när man observerar någon annan utföra en handling som vi tidigare gått igenom. Dessa signaler uteblir hos autistiska personer vid observerade handlingar. Om en autistisk person ska imitera en annan människa, kan de inte göra detta på ett korrekt sätt, eftersom deras speglingssystem inte fungerar korrekt. Personer med autism och autism spektrumstörning har liten eller ingen spegelneuronaktivitet (Bauer 2009). En egenskap som psykopaten har, är att denne ofta ägnar odelat intresse för en sak och struntar i andra. Denna extrema fokusering kan liknas vid autism. Om vi bara ägnar koncentrationen åt en enskild sak, finns risken att vi missar saker som händer i vår omgivning och som utgör en fara för oss. Om detta beror på att psykopaten saknar intention eller helt enkelt ignorerar annat i sin omgivning har vi ännu inget svar på (Hare 1997).

”Första gången Dan uteblev från ett överenskommet möte, blev hon utom sig av oro för att han skulle ha råkat ut för en olycka, med tanke på att han brukade rusa tvärs över gatan mitt i trafikstockningarna.” (Hare 1997 s. 28).

När man började undersöka autistiska individer med hjälp av fMRI (functional magnetic resonance imaging) såg man även hur friska individers spegelneuroner aktiverades i limbiska systemet som gör det möjligt för oss att automatiskt uppfatta i vilket sinnestillstånd en annan individ befinner sig i. Hos de normalutvecklade barn fann man omfattande aktivering i amygdala, insula och ventrala striatum som har sensomotoriska egenskaper och i cerebellum. Gruppen visade även starka tvåsidiga aktiveringar i Brocas område. Gruppen hade också de starkaste aktiveringarna i höger hjärnhalva i Brodmanns area. Hos den autistiska gruppen kunde man se aktivering i visuella premotoriska och motoriska barken och muskulära regioner i ansiktet och amygdala vilket bevisar att denna grupp verkligen utförde uppgiften och härmade ansiktsuttryck. Men till skillnad från kontrollgruppen fanns det ingen eller liten aktivering i spegelneuronernas område i Brodmanns area. De normalutvecklade barnen visade också på en betydligt högre aktivitet i insula och amygdala, ventrala striatum och thalamus. Autistiska gruppen visade dock högre aktivitet i den vänstra parietalloben och det högra visuella associationsområdet än i den normala gruppen. Detta betyder att de alltså kompenserade för att deras spegelsystem inte fungerar. För att vidareutveckla detta undersökte man om barnets svårighetsgrad av autism hade ett samband med aktiviteten av spegelneuroner och fann att så var fallet. Ju högre aktivering i Brodmanns area, desto bättre fungerade barnet socialt. Även i insula och limbiska systemet kunde man se ett samband mellan aktivitet och svårighetsgraden av autism (Dapretto et al. 2005).

30

En studie gjord på barn med Aspergers syndrom visade på strukturella defekter i deras speglingssystem i jämförelse med friska barns. Barnen fick härma läpprörelser som registrerades med hjälp av Magnetoencephalography (MEG) som kartlägger delar av hjärnans aktivitet. Resultatet visade att signalerna som svarar för imitation tog längre tid att nå fram hos barnen med Aspergers syndrom jämfört med kontrollgruppen med friska barn. Detta är troligen resultatet av brister systemet mellan spegelneuroner och neuroner för visuella intryck. I en annan studie använde man sig av två grupper av barn, båda med konstaterad Aspergers syndrom. Den ena gruppen fick interagera med en vuxen som kontinuerligt härmade barnens handlingar. Man kunde se tydliga sociala förbättringar hos individer i gruppen där den vuxna härmade barnens beteenden. Detta skulle kunna innebära att Aspergers syndrom och möjligtvis även autism skulle kunna behandlas med andra psykoterapeutiska behandlingsformer i framtiden (Dapretto & Iacoboni 2006). Forskningen som gjorts på barn med autism och autismspektrumstörningar, visar att deras förmåga till resonans är nedsatt eller saknas helt. Alla studier som gjort inom detta område, visar på att defekter eller skador på spegelcellernas funktion verkar ha en koppling till dessa störningar (Fabri-Destro & Rizzolatti 2008) The response modulation deficit-hypothoesis, fokuserar kring området prefrontala cortex och genom olika tester av hypotesen har man sett hur kriminella psykopater har svårigheter att lära från tidigare erfarenheter och risktagande beteenden. Andra studier på just detta område har visat att barn med markerande brist på känslor, också visar en motståndskraft för bestraffning. Ur en neurokognitiv syn finns det bevis för att barn och ungdomar med psykopatiska drag, uppvisar brister när de utför uppgifter som mäter impulskontroll och empati (Dolan 2004). Forskare har kunnat konstatera att spegelcellers uppgift är densamma oavsett var de lokaliseras i hjärnan och genom studier kunnat konstatera att de svarar på åtminstone fyra sinnesorgan, syn, lukt, smak och hörsel. Språket som tidigare nämnt verkar spela en väsentlig roll för mänsklig intuition (Fabri-Destro & Rizzolatti 2009) och verkar vara en störd del av psykopatens neurologiska system (Babiak & Hare 2006). Apraxi är en sjukdom som innebär att trots att individen har en helt fungerande rörelseapparat kan denne inte eller inte längre planera eller utföra handlingsfrekvenser. De lider alltså även alltid av afasi trots att talorgan är funktionsduglig och kan till följd inte uttrycka sig språkligt. Handlingsförståelsen kan vara opåverkad trots afasi som kan uppstå genom trauma. I de fall då språket står i strid med handlingar ska man alltså inte tro på det som sägs (Bauer 2009). Hur stor betydelse detta har för psykopatens störning är dock ett ännu outforskat område, trots ingående diskussioner kring problematiken (Babiak & Hare 2006). Vad har detta för betydelse? Människan är en kännande varelse och empatin är en viktig del våra liv. Genom att observera andra, skapar vi automatisk en känslomässig koppling till dem. Detta skapar ett samförstånd och gör det möjligt för oss att leva tillsammans som ett produktivt samhälle. Känslorna påverkar oss så till den grad att vi känner sorg och

31

upprördhet när vi ser en annan människa gråta på grund av att vi ser oss själva i denna människa (Craighero & Rizzolatti 2005). “How selfish soever man may be supposed, there are evidently some

principles in his nature, which interest him in the fortune of others, and render their happiness necessary to him, though he derives nothing from it except the pleasure of seeing it.” Adam Smith (1759).

Det är mycket möjligt att spegelsystemet har spelat en avgörande roll för altruismen. Vi får som åskådare en inblick i andra människors själar och omvandlar deras känslor till våra egna. Detta innebär att om vi är olyckliga, kan vi söka oss till en människa som är lycklig och därigenom ta del av dennes lycka genom spegling vilket i sin tur leder till att vi känner oss gladare. Ett altruistiskt beteende blir automatiskt ett egoistiskt beteende på så vis (Craighero & Rizzolatti 2005). Ord som har känslomässig innebörd, är lätta för psykopaten att misstolka och byter ofta ut sådana ord med andra med en helt annan innebörd, ex. avliden med avstigen. En studie som gick ut på att personer fick se ord på en skärm under en bestämd tidsintervall. Orden var uppdelade i tre kategorier; känsloladdade ord, neutrala ord och bokstäver som inte utgjorde ett riktigt ord. Så fort försökspersonen hade uppfattat ordet skulle denne tryck på en knapp. Ord som är känsloladdade såsom död, kärlek och kram uppfattas av våra hjärnor något snabbare än neutrala ord, på grund av våra känslomässiga associationer till orden. Resultatet var ändå att personer med psykopatisk diagnos tog längre tid på sig att uppfatta ord med känslomässig innebörd än kontrollgruppen. Psykopatens språk är tvådimensionellt och saknar emotionellt djup. Man kan likna denne vid en färgblind som trots att han inte kan se färger har lärt sig kompensera för detta. Likt den färgblinda saknar psykopaten en del erfarenhetsmoment i detta fall känslor. De har lärt sig ord som andra människor använder för att beskriva känslor och använder dessa men känslan i sig uppstår aldrig (Hare 1997). Psykopaten tenderar ofta att ge ett gott första intryck och ger en bild av sig att vara sympatisk och karismatisk. Hen är en duktig skådespelare och kan lura i nästan vem som helst att hen verkligen kan uppfatta känslor. Alla människor spelar olika roller i sina liv och de allra flesta människor uppträder olika beroende på i vilket socialt sammanhang denne befinner sig i för stunden. Är man med sitt barn, är man en förälder med en roll att fostra och vårda barnet. På arbetet är man en anställd eller ansvarig chef och kan då inte uppträda som man gör när man leker med sitt barn i parken. En del människor måste lära sig att förhålla sig kyligt och distanserat till andra människor. Exempelvis läkaren som är beroende av att inte bli känslomässigt berörda av sina patienter, men deras roll som läkare påverkar sällan deras roll som ex. pappa, vän eller bekant. De förhåller sig så till enbart en eller ett fåtal målgrupper. Psykopaten förhåller sig känslolöst till alla målgrupper. Psykopaten går också in i olika roller men till skillnad från andra, saknar dessa roller verkligt innehåll och känslor. Det finns till synes ingenting bakom maskerna hen bär (Hare 1997).

32

Men spegling har en viktig del i detta eftersom när man interagerar med andra människor och uppfattar deras känslotillstånd och deras persona, blir man automatiskt påverkad av dem vilket i sin tur leder till att man uppträder i likhet med denna person. Gäspningar brukar man säga smittar men är i själva verket en form av spegling som sker automatiskt eftersom man är i resonans. Detta kallas för kameleonteffekten och studier har visat att ju mer en person tenderar att imitera en annan, desto större empatisk förmåga har denne (Dapretto & Iacoboni 2006). Men den sympatiska utstrålningen måste uppfattas som rimlig för sammanhanget annars riskerar det känslomässiga meddelandet att gå förlorat hos mottagaren. För lite eller för mycket empatisk utstrålning är förkastligt och ger dålig respons av mottagaren (Bauer 2009). ”Joint attention” innebär att om någon plötsligt och förskräck riktar blicken mot något, riktar vi automatiskt blicken dit själva, simultant och utan närmare eftertanke. Att spontant rikta uppmärksamheten åt samma håll och är ett nästan oemotståndligt vardagsfenomen i likhet med gäspning (Bauer 2009). Psykopaten har ofta en dålig inlevelseförmåga och kan ha samma inlevelse när han kapar av ett finger på ett offer som om han skulle kapa av grenar på en buske. Psykopaten tycks inte heller förstå allmänhetens upprördhet av dennes handlande (Hare 1997). Människan kan genom spegelsystemet, intuitivt förstå hur en annan människa känner och till viss del också dennes intention enbart genom att titta på deras ansiktsuttryck (Dapretto et al 2005). På något märkligt sätt verkar vi ändå förstå att psykopaten inte tillhör vår egen empatiska art. ”…ansiktsuttrycket visar tydligt att om man stirrar tillbaka, om man

utmanar den här ungen, så är det säkrast att man kan sätta hårt mot hårt. Han blick visar att han inte bryr sig om någonting, varken ditt liv eller sitt eget.” en gängmedlem beskriver sin 17-årige psykopatiska kompanjon (Goleman 1995 s. 144)

Detta är inte heller så märkligt eftersom det en person ger uttryck för speglar sig i vår egen persona. Med hans grandiosa och egocentriska natur, är det inte så konstigt att vi uppfattar denne som en högre stående varelse inte av denna jord, om inte medvetet så undermedvetet. Och om denna självbild nu smittar över till oss via speglingar, är det heller inte så konstigt att vi dras till psykopaten för att bada i hans glans och bekymmersfrihet (Hare 1997). En viktig grundaspekt i teorin om spegelneuronernas inverkan, är att även fastän vi föds med en hel uppsättning spegelceller från födseln, behöver de i likhet med andra funktioner i kroppen såsom muskler, tränas upp för att deras egenskaper inte ska gå förlorade. Det krävs socialisering och interaktion med andra människor redan tidigt i livet för att dessa cellers viktiga funktion ska kunna användas av människan. Detta innebär att barnet som får tillgång till en välanpassad start i livet, har större chanser att utveckla sitt känsloliv och intuition än ett barn som inte har tillgång till speglingsobjekt tidigt i livet. Forskarna menar att risken för en isolerad personlighet då uppstår är hög (Bauer 2009). Men även om vi har tillgång till en välanpassad start i livet med en mångfald av speglingsobjekt redan efter förlossningen, innebär detta inte att den empatiska förmågan, kommer uppstå hos oss ändå som man har sett i studier med autistiska barn. Även om denna hypotes inte är prövad empiriskt, kvarstår frågan om grunden till avsaknad av empatisk förmåga och intuition inte kan uppstå när skador och medfödda defekter

33

finns i områden som ansvarar för känslor och socialisering såsom visats i Brocas område. En relativt ny teori är att defekter på spegelsystemet skulle kunna leda till en del symtom vid schizofreni eftersom dessa individers spegelceller tros vara överstimulerade (Dapretto & Iacoboni 2006). Behandlingsformer Psykoterapi, psykoanalys, gruppterapi och andra former har visat sig ineffektiva för behandling av psykopati. Biologiska terapier i form av psykokirurgi, el-terapi eller drogterapi har heller inte haft någon påvisbar effekt. En grund för att psykoterapi ska fungera är att patienten behöver hjälp och vill ta emot hjälpen. Det kräver att patient och terapeut samarbetar och att patienten aktivt deltar i terapin. Psykopater anser inte att deras beteende är ett problem och är ofta nöjda med sin personlighet och sin livsstil. Om de genomgår ett behandlingsprogram, låtsas de ofta bara delta och använder istället sina nyvunna kunskaper till att fortsätta bedra och utnyttja människor på ett mer effektivt sätt. I en studie gjord på psykopater som genomgått ett behandlingsprogram på en anstalt var sannolikheten fyra gånger större att de skulle begå ett våldsbrott efter avslutad behandling (Hare 1997). Psykopater som sitter inne under rehabilitering vid anstalter, har sex gånger så stor risk att falla tillbaka i brott än deras medfångar. Studier som är gjorda på det lilla barnet med psykopatiska drag, har dock bidragit till en viktig del i hur vi i framtiden ska utveckla behandling och rehabiliteringsprogram. Om vi istället för att fokusera på att utrota problemet helt, koncentrerar oss på att behandla och förmildra beteendet, kan vi möjligtvis komma ett steg till på vägen till att få kriminella psykopater att i större utsträckning bli respektabla och produktiva medborgare. Om behandling sätts in tidigt i livet menar många att detta kan försvaga psykopatens normbrytande beteende och få denne att istället välja lagliga och moraliska vägar i livet i vuxen ålder (Blair et al. 2005). Kritik Det är svårt att göra empiriska undersökningar på ämnet och än då länge finns det inga gjorda. Trots att de heter spegelneuroner, speglar de inte utan signalen sänds ut vid en rad liknande situationer, menar kritiker. Eftersom vi idag inte har tekniken och det finns frågor kring huruvida forskning på människor vore etiskt försvarbart, har vi inte kunnat lokalisera spegelneuroner i den mänskliga hjärnan och är än så länge bara en hypotes och är mer en oprövad teori än en vetenskaplig upptäckt. Även om man kunnat identifiera spegelceller hos primater, finns det idag ingenting som kan stödja denna teori menar kritikerna (Vivona 2008). Många hävdar också att intuitionen och förmågan att förutsäga en handling, inte har med hur pass empatisk personen i fråga är, utan istället med vilken handling som individen väljer att förutsäga utloppet av situationen. Detta avgörs helt av vilken som är den vanligaste och mest sannolika händelsen för individen genom tidigare inlärt beteende och har därför ingenting med spegling att göra. Den kriminella psykopatens beteende kan idag inte konstateras ha sin grund i någon av den många hypoteser och teorier som blivit framtagna. Troligtvis är det

34

en komplex sammansättning av en rad olika faktorer och gör det omöjligt att i dagsläget konstatera vare sig en bilogisk eller miljömässig faktor. Man kan inte förutse genom dagens teknologi om ett barn kommer att utveckla psykopati och det finns heller inget direkt mönster med samlade faktorer som gör det möjligt att förutse detta. Brott kan inte förklaras av enbart personlighetsdrag och beteendedrag hos individen, utan måste även innefatta en sammanställning av individens kognition, neuropsykologiska och utvecklingsfaktorer för att ge en så rättvis bild av individen och dennes problematik som möjligt (Bartol & Bartol 2012). Diskussion Hypotesen I studien har jag tagit upp hur defekter och skador i Brocas område som både reglerar talet och känslor, har kunnat påvisas hos personer med autism och Aspergers syndrom. Hos psykopaten är ord och meningsbyggnader ofta bristfälliga. Det finns även studier som stärker hypotesen om hur skador och dysfunktioner i prefrontala och frontala cortex, kan vara orsaker till psykopatens brister i impulskontroll, strategiskt tänkande och förmåga till känslor. Om dessa dysfunktioner i olika delar av hjärnan, har en koppling till speglingssystemet eller inte, går med denna studie inte att besvara. Det finns för lite egentligt forskning kring speglingssystemet i sin helhet och för få bevis för att detta kan ha en koppling till hur psykopati uppstår. Det som tycks skilja autismspektrumstörningar från psykopati, är hur de förhåller sig till förändringar. Aspergers-patienter är svaga mental för förändringar och när rutiner bryts medan psykopater inte bryr sig nämnvärt om rutiner och förändringar i livet utan snarare tar emot förändringar som en självklarhet i livet. Psykopater verkar inte heller ha problem med social interaktion även om värme och nära relationer sällan uppstår i psykopatens liv. De flesta andra symtom tycks till viss del stämma överens med psykopatiska drag, såsom deras förmåga att i större utsträckning använda sig av ”beats” när de kommunicerar och oförmågan att fokusera på flera olika uppgifter samtidigt. Men man måste komma ihåg att lika symtombilder inte utgör någon grund för att ett orsakssamband finns. Det finns ingenting vetenskapligt som pekar på att autismspektrumstörningar har samma orsaksfaktor som psykopati i denna studies slutanalys. I denna studie som bygger på analysering av två stora ämnesområden inom psykologin och kriminologin, kunde jag kunde dra vissa paralleller mellan de två områdena och se att mycket faktiskt stämmer överens med varandra. Dock finns det inte tillräckligt med stöd för denna hypotes med det insamlade materialet som jag har att tillgå. Jag håller ändå frågan öppen till andra att vidare studera i framtiden eftersom spegelneuronernas hypotes om ännu inte prövad teori på empirisk grund, skulle kunna ge förklaringar till en rad av psykopatens karaktärer och beteende. Det faktum att språket och känslor är lokaliserade i samma område i hjärnan, Brocas område, kan ge förklaring till det distinkta språkbruket som

35

psykopaten använder sig av. Vid användning av speglingsteorin som grund, kanske det är troligt att psykopati uppstår som en följd av defekta eller skadade spegelceller som i interaktion med en med en bristfällig miljö för imitation tidigt i livet som försvårar psykopatens symtombild senare i livet. Den tidigare forskningen som är gjord inom psykopati, har under de senaste 30 åren kommit med en rad potentiella förklaringar till hur och varför psykopati uppstår. Det är inte förens på senare år som vi börjat vända oss åt neurobiologiska förklaringsmodeller, om än ett nytt och relativt outforskat område, tros ha svaren på många av de frågor kring hur personlighetsstörningar uppstår. Med det insamlade materialet tillhanda är det troligast en interaktion mellan biologi och miljöpåverkan som föder fram den kriminella psykopaten men att spegelteorin kan appliceras på detta område, måste jag tyvärr avfärda till följd av bristande bevis och material. Det finns två väsentliga frågor inom spegelsystemet, som fortfarande är en gåta. Är spegelmekanismen i hjärnan inbyggd redan från start eller behöver den erfarenheter och social interaktion i livet för att utvecklas? Det är fortfarande oklart hur pass stor aktivitet av spegelneuroner som finns hos det nyfödda barnet och under de första månaderna i livet. Den andra frågan är hur många andra djurarter som faktiskt har ett spegelsystem. Man har sett spegelsystem hos primater och hos vissa fågelarter. Men forskningen kring om andra däggdjur har detta system är ett ännu outforskat område. Om studier kan påvisa spegelneuroner hos andra däggdjur exempelvis gnagare, kan vi möjligtvis ta forskningen till en cellulär nivå och då kanske få svar på frågor kring autism och andra patologiska syndrom som troligen beror på skador på spegelsystemet. En annan viktig fråga är vilken inverkan negativa handlingar har hos det lilla barnet. Eftersom vi tidigt börjar observera och lära in handlingar, kan risken finnas att vi blir påverkade av exempelvis våld på tv redan tidigt i livet och att detta sätter sina spår i ett inlärt beteende senare i livet. Meningarna om detta går isär men vi har genom studier upptagna i denna text, fått bekräftat för oss att aktivitet i spegelsystemen faktiskt uppträder vid observationer av icke-levande varelser hos både vuxna och barn. Även om signalerna inte är lika starka som vid levande observationer och observationer som liknar den egna personen, finns det ändå tecken på att inlärning sker under dessa ögonblick i livet. Innan trodde att det krävdes en riktig scen för att intuition ska uppstå men det har visat sig att det troligen bara krävs liknanden varelser för att empati och samförstånd ska uppträda. Vad kan då konsekvensen bli för barn som tittar på våldshandlingar på tv tidigt i livet då speglingssystemet fortfarande utvecklas och kan detta förklara störningar som i sin tur kan leda till psykopati i vuxen ålder? Ur ett rent biologisk perspektiv och om vi ska förlita oss på att det ligger någon sanning bakom reproduktionsstrategin, finns det stora skäl till att vidareutveckla teorier om att psykopati är en följd av genetiska faktorer. Psykopater är ofta översexuella och promiskuösa vilket måste öka sociobiologernas forskning kring detta, eftersom det finns hypoteser som talar för att psykopaten kan föra dessa gener och personlighetsdrag vidare.

36

Att i framtiden kombinera neurovetenskap och genetiska metoder kan vara en bra väg för att nå svaret på många frågor om psykopati. Den forskning vi har idag pekar på fel och dysfunktion i områden i hjärnan som ansvarar för känslor, i amygdala och insula kan vara triggade mekanismer för psykopati. Felen kan vara relaterade till genetiska svagheter. Det tycks som att psykopati inte bara är genetiskt, utan en blandning av miljö och gener och att det finns viss möjlighet till att kunna förbättra psykopatiska drag om miljöfaktorer förbättras omkring barnet. Det finns även tecken på att psykopaten har en viss förmåga till empati hämtat från ett antal fallbeskrivningar där psykopaten ofta urskuldar sitt beteende och skyller på andra omständigheter och faktorer än sitt eget ansvar. Detta skulle mycket väl kunna vara en form av beteende för att rättfärdiga sitt handlande för sig själv och inte så mycket för andras del. Psykopaten kanske faktiskt har förmåga till att känna skuld och ansvar för sitt handlande men att känslorna är så pass förtryckta av antingen miljöpåverkan eller biologisk inverkan, att de aldrig riktigt når ytan. Om schizofreni kan ha sin förklaring i överaktiva spegelceller, kan då psykopati och autism ha sin förklaring i understimulerade spegelneuroner? Finns det då en chans att man i framtiden faktiskt kan behandla dessa störningar med hjälp av exempelvis psykofarmaka? Det är frågor som fortfarande finns att besvara. Eftersom jag måste avfärda min hypotes på grund av brister i materialet, tidigare forskning och den till synes stora avsaknaden av kritiska studier inom speglingssystemet, går det inte att besvara min tredje frågeställning om alternativa behandlingsmöjligheter för psykopater i framtiden. Forskningen och frågorna kring speglingssystemet är långt ifrån löst och mer forskning krävs först inom detta område innan man kan ta steget vidare till att forska kring behandlingsmetoder till de syndrom och skador som kan bevisas ha en koppling med dysfunktionella spegelceller. Vid en sammanställning av denna studie, kan jag idag inte bekräfta hypotesen om att defekter på människliga spegelceller kan leda till psykopati. Metoden Eftersom jag valde att undersöka en helt ny hypotes, visste jag även med mig vilka hinder och svårigheter som skulle komma att följa denna studie. Jag hade god tillgång till material om psykopati och teorierna kring denna störning men dessvärre hade jag otillräckligt material inom forskningen om speglingssystemet och även kritiska studier gjorda på området. Området kring spegelcellerna och deras funktion är idag bristfällig och trots att det finns belägg för att dysfunktioner och skador på spegelneuroner kan ha en avgörande roll för utvecklande av autism och autismspektrumstörningar, finns det inte tillräckligt med forskning som kan stärka vare sig speglingssystemet egentliga egenskaper och funktion eller hur detta kan ge upphov till vissa beteenden och störningar i människans personlighet. Denna studie skulle man kunna gå vidare med och utforska på ett mer vetenskapligt vis. Vi har fortfarande inte tekniken till att till hundra procent konstatera att spegelneuroner faktiskt existerar i den mänskliga hjärnan men med takt att utvecklingen går framåt, se jag ljust på framtiden att en dag kunna få denna teori bekräftad. Under tiden skulle man kunna utveckla studier med observerande metoder, där man gör beteendemässiga försök på individer med psykopatiska drag och se hur pass bra dessa faktiskt speglar en annan individs

37

beteende. Enligt teorin är gäspning ett uttryck för den empatiska förmågan att spegla en annan människas tillstånd, även hur pass stor förmåga till ”joint attention”, psykopaten har skulle till viss del kunna bekräfta min hypotes. Etiska överväganden Som Hare (1997) har diskuterat är frågan om man faktiskt bör behandla psykopati eftersom psykopaten oftast är fullkomligt nöjd med sig själv och lider inte själv av sitt beteende. Var drar vi gränsen för vad som är integritetskränkande? Att vara som vi, går emot deras natur och ska vi tvinga på dem något de inte vill ha? Nya former av behandlingar borde inte fokusera på att få dem att utveckla ett känsloliv och övertyga dem om att deras person är oacceptabel utan istället gå en omväg och försöka övertyga psykopaten att deras nuvarande beteende inte tjänar dem bäst och att det finns bättre metoder för att uppnå deras mål. Att man skulle kunna diagnostisera ett barn eller ungdom med psykopati väcker inte bara en hel de etiska frågor utan också frågan om ett beteende som tyder på psykopati kvarstår i vuxen ålder eller helt enkelt växer bort. Här går meningarna isär. Vissa hävdar att personligheter och karaktär är relativt stabila över tid och att man genom de karaktärsdrag som vuxna med diagnosen psykopati kan se slående likheter i barns och ungdomar som verkar utveckla psykopati. Andra menar att det stora antal falska positiva som utgör gruppen barn med början till psykopati, gör det meningslöst att förutse psykopati hos barn och ungdomar. Kriminella psykopater får ofta dödsstraffet till följd av att de anses icke rehabiliterbara. Bara nyligen fanns fortfarande risken för en dömd minderårig brottsling mellan åldern 16-17 år med psykopatiska drag att avtjäna straffet på en anstalt för vuxna och risken för att dömas till döden var även stor i delar av USA där dödsstraff fortfarande brukas som straffpåföljd. Högsta domstolen i USA, valde år 2005 ändra detta och bedömde att så pass unga individer inte skulle kunna få dödsstraff som var satt som minimum 16 år innan dess. Vissa hävdar att den idag, så använda psykopatichecklistan bör tas bort inom rättsystemet tills vidare forskning kan konstatera om och hur behandling av kriminella psykopater kan ske. Man bör inte sätta stämpeln psykopati på barn eftersom forskningen inte kan peka på att psykopati faktiskt finns hos barn och istället använda begreppet psykopatiska drag. Metoderna som idag används för att lokalisera spegelceller hos apor, innebär att man opererar in elektroder i olika delar av hjärnan för att med hjälp av fMRI, kunna mäta aktivitet och blodcirkulation i bestämda områden i det centrala nervsystemet under experiment. Detta har gjort på människor en gång tidigare men vad är riskerna med detta? En av forskningens grundprinciper är att den positiva utkomsten för mänskligheten ska överväga de negativa konsekvenserna. Att operera in elektroder i människor centrala nervsystem är inte helt riskfritt och är det då etiskt försvarbart att utföra studier med hjälp av denna metod? Är det etiskt försvarbart att låta dömda kriminella psykopater gå igenom denna behandling eller har vi gått för långt och inkräktat på den mänskliga friheten? Metoden är i mina ögon lite väl inhuman och riskerna med att öppna upp delar av hjärnan genom kirurgiskt ingrepp måste föra med sig övervägande positiva konsekvenser än negativa för individen och samhället för att denna metod ska kunna vara försvarbar.

38

39

REFERENSER Referenslista American Psychiatric Association (2000) Mini-D IV Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV- TR Babiak P., Hare R. D. (2006) Snakes in suits – when psychopaths go to work Harper 2007 Bartol C. R. och Bartol A. M. (2012) Criminal behavior, a psychological approach nionde upplagan Pearsons education inc. 2008 Bauer J. (2009) Varför jag känner som du känner. Intuitiv kommunikation och hemligheten med spegelneuroner. NATUR & KULTUR Stockholm 2007 Craighero L. och Rizzolatti G. (2005) Mirror neuron: a neurological approach to empathy Neurobiology of Human values Springer-Verlag Berlin Heidelberg 2005 Dapretto M., Davies M. S., Pfeifer J. H., Scott A. A., Sigman M., Bookheimer, S. Y och Iacoboni M. (2005) Understanding emotions in others: Mirror neuron dysfunction in children with autism spectrum disorder Nature neuroscience Brief communications 2005 Dapretto M. och Iacoboni M. (2006) The mirror neuron system and the consequences of its dysfunction s. 942-951 vol. 7 Nature publishing G 2006 Dolan M. (2004) Psychopathic personality in young people (s.466-473) Advances in

psychiatric treatment journal of continuing professional development

RC PSYCH 2004 Vol. 10

Fabri-Destro M. och Rizzolatti G. (2008) The mirror system and its role in social cognition Current opinion in neurobiology 18: 179-184 Elsevier Ltd. 2008 Fabri-Destro M. och Rizzolatti G. (2009) From discovery to autism (s. 223-237) Exp Brain

Res 2010 Springer-Verlag 2009

40

Falck-Ytter T. Gredeback G., och von Hofsten C. (2006) Infants predict other peoples actions and goals (s. 878-879) Nature Neuroscience vol. 9 nr. 7 2006 Goleman D. (1995) Känslans intelligens – om att utveckla vår emotionella kapacitet för ett tryggare och mänskligare samhälle Wahlström & Widstrand 1998 Hare R. D. (1997) Psykopatens värld Studentlitteratur Lund 1997 Holt N., Bremner A., Sutherland E., Vliek M., Passer M. och Smith R. (2012) Psychology, the science of mind and behavior Andra upplagan McGraw-Hill Higher Education 2012 Levander S., Adler H., Gefvert O. och Tuninger E. (2009) Psykiatri – en orienterande översikt Studentlitteratur Lund 2009 Sarnecki J. (2009) Introduktion till kriminologi Studentlitteratur Lund 2009 Viding E., Blair, R. J. R., Moffitt T. E. och Plomin R. (2005) Evidence for substantial genetic risk for psychopathy in 7-year-olds Journal of child psychology and psychiatry 46:6 (s. 592-597) 2005 Vivona J. M. (2008) Leaping from brain to mind: a critique of mirror neuron explanations of counter transference (s.525-550) The College of New Jersey; adjunct clinical faculty, Department of Psychiatry, Pennsylvania Hospital 2008

41

Bilaga 1 Personliga drag hos den unge psykopaten IQ. M (SD) FSIQ fullständig intelligenskvot VIQ verbal intelligenskvot PIQ Prestationsintelligenskvot Utförande av övergrepp Fysiska Sexuella Emotionella Drogmissbruk CD(conduct disorder) uppförandestörning symtom Tidigare brotthandlingar Våld Icke-våld Sexuell Hares Psykopatichecklista för unga PLC-YV 2004

42

Bilaga 2 Nyckelsymtom på psykopati emotionella/interpersonella drag socialt avvikande beteende Munvig/charmig impulsiv Egocentrisk och grandios okontrollerat beteende (blir lätt arg) Avsaknad av ånger och skuldkänslor spänningssökande Bristande inlevelseförmåga bristande ansvarskänsla Svekfull och manipulativ tidigt uppstådda beteendeproblem Ytligt känsloliv i vuxen ålder, antisocialt beteende (Hare R. D 1997 s. 43) Idag används ofta den fyrsidiga modellen, där man istället delar upp de psykopatiska tendenserna i fyra hörnstenar; Interpersonell, livsstil, affektiva drag och antisocialt beteende (Bartol & Bartol 2012).

43

Bilaga 3 Aspergers s. 46 mini-d diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR american psychiatric association 2000 Kvalitativt nedsatt förmåga till social interaktion, ter sig på minst två av följande sätt A Brister i förmåga att använda icke-verbala beteenden såsom ögonkontakt, gester, kroppshållning och ansiktsuttryck Oförmåga att skapa kompiskontakter Brist på vilja att dela glädje, aktiviteter och intressen med andra Brist på emotionell och social ömsesidighet B brister och stereotypa mönster i beteende och aktiviteter och intressen. Fixering vid ett eller flera stereotypa intressen med abnorm fokusering och intensitet. Oflexibel fixering i aktiviteter som inte tjänar någon mål och som innefattar ritualer och rutiner. Stereotypa och upprepade gesterex. Vifta, vrida på händerna och komplicerade kroppsrörelser. Abnorm fascination för delar av saker. C orsakar klinisk signifikant nedsatt funktionsförmåga i arbete, på fritiden D Ingen klinisk signifikant försening av utvecklandet av språk E Ingen klinisk signifikant nedsättning av den kognitiva utvecklingen bortsett från social interaktion F Kriterier för annan störning ex. schizofreni är inte uppfyllda Autism s. 43 44 mini-d diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR american psychiatric association 2000

44

Sammanlagt minst 6 kriterier från (1) (2) och (3), och minst 2 från (1) och vardera 1 från (2) och (3). (1) Interagera socialt Brister i förmåga att använda icke-verbala beteenden såsom ögonkontakt, gester, kroppshållning och ansiktsuttryck Oförmåga att skapa kompiskontakter Brist på vilja att dela glädje, aktiviteter och intressen med andra Brist på emotionell och social ömsesidighet (2) Brist på förmåga att kommunicera sent utveckling av talet eller talar inte alls(gör inga försök till kompensation genom gester) Hos personer där talet är utvecklat har denne svårt att påbörja eller upprätthålla samtal med andra. Talet har många upprepningar i ord, meningar. Brist på spontan lek och imitationslekar som är viktigt i utvecklingen av inlärning. (3) brister och stereotypa mönster i beteende och aktiviteter och intressen. Fixering vid ett eller flera stereotypa intressen med abnorm fokusering och intensitet. Oflexibel fixering i aktiviteter som inte tjänar någon mål och som innefattar ritualer och rutiner. Stereotypa och upprepade gester. Vifta, vrida på händerna och komplicerade kroppsrörelser. Abnorm fascination för delar av saker.

45

Bilaga 4 Spegelneuronsystemet

Synbarken i nackloben (occipitalloben) är inte utplacerad men ligger precis bakom tinningloben (temporalloben) där STS (optiska interprestationssystemet) är lokaliserat. Frontalloben(pannloben) den motoriska barken är belägen i bakre delen av pannloben och omedelbart framför centralfåran (sulcus centralis) skiljer frontalhjärnan från hjässloben. Direkt framför den motoriska barken ligger den premotoriska barken. Främre delen av frontalloben står för beslutsplanering och samvetet. Parietalloben (hjässloben) bakom centralfåran är det band av kroppsliga förnimmelser som går uppifrån och ner. STS: sulcus temporalis superior är den plats i tinningloben (temporala kortex) där optiska bearbetnings och interpretationssystemet finns. På apor kan enskilda neuroner undersökas men hos

46

människor finns endast metoder som PET (positronemissionstomografi) och fMRI (funktionell magnetresonanstomografi) som är moderna bildgivande metoder. Premotoriska barken i frontalloben (pannloben) I nedre delen lagras hur målinriktade handlingar ska genomföras. Nedre parietalregionen i parietalloben (hjässloben) lagras hur handlingar känns STS (optiskt interpretationssystem) i temporalloben (tinningloben) Tolkar levande varelser som vi har sett Synbarken i occipitalloben (nackloben) här förvandlas optiska intryck till en sedd bild. Levande varelser som vi sett skickas som en kopia till STS-regionen. Bauer J. (2009)