PENYA CHESCANDINAVIABoletín oficial – No 5 – September 2010

oversikt Troppen 2010-2011 artikkel“El Rat Penat”s nye ansikt

terminliste

artikkelDe lokale rivalene

Sesongen 2010/2011artikkel

artikkel

Valencia CFs skyddshelgon

Ocensurerat från Mestallas läktare

paco alcácer Er dette Villas fremtidige arvtaker? side 15

i dette nummeret

nyhetsbrev #5 september 2010

avsiktsförklaringPenya Chescandinavia är en officiell supporterförening till Valencia CF, organiserad som en obunden och ideell förening med medlemsbas i de nordiska länderna.

El boletín de Chescandinavia är föreningens nyhetsbrev som innehåller nyheter och artiklar om klubben Valencia CF, om peñan, om APV och annat som kretsar kring Valencia – både för nytta och nöje.

Nyhetsbrevet distribueras till Penya Chescandinavias medlemmar samt

alla som vill prenumerera via e-post.

bidragOm du vill du bidra med innehåll, annonsera, prenumerera eller ge feedback kan du kontakta oss på penya@chescandinavia.com.

Redaktionen förbehåller sig rätten att publicera inskickat material.

ansvarig utgivareDaniel Cervera

redaktörHans Kristian Lange

designFredrik Stai

bidragsgivareDaniel CerveraHans Kristian LangePeter Olsson

Troppen2010/2011

Antikentur och retur

tankar om säsongen 2010/11

La Virgende los Desamparados

Valencia CFs skyddshelgon

Ocensureratfrån Mestallas läktare

Del 3 Seriemestere igjen!

valencias troféer

side 4

side 10

side 16

side 18

side 21

Under slutet av september åker jag ner till Valencia för att träffa släkt och vänner, och förhoppningsvis får jag möjlighet att se en match på Mestalla igen. Åker man ner med småbarn vet man aldrig hur det blir med planeringen.

De senaste åren känns som en enda lång nedräkning tills den gamla borgen slår igen för gott. Trots stora förseningar närmar sig dagen då Nya Mestalla öppnar portarna. Varje gång jag åker till gamla Mestalla får jag för mig att det är mitt sista besök. Det känns vemodigt och kluvet, men förändring är ofrånkomlig. Jag försöker intala mig om att alla fina minnen kommer leva kvar, och jag motstår frestelsen att köpa en miniatur-Mestalla i fejkat guld som souvenir. Den skulle förmodligen hamna i en låda som jag rotar i när vinden ska rensas om 20 år. Och kanske fäller jag en lyckotår då, i ren nostalgi. Är den lyckans stund värd 20 euro? Såklart, men ändå inte. Ett tidningsurklipp räcker minst lika långt, så jag bestämmer mig för att pengarna är bättre att lägga på något annat.

Under denna resa kommer jag träffa den nytillträdde presidenten i Agrupació de Penyes Valencianistes, vår moderförening. Señor Blas Madrigal har verkat som vicepresident under Jaume Parts era, men stora delar av styrelsen är utbytt så det ska bli ett mycket intressant möte. Jag är nyfiken på hans agenda, jag vill få en bra relation till honom såsom vi hade med Jaume, skaffa ett nätverk som vi kan nyttja och jag vill påverka APV så att våra intressen som utlandspenya blir tillgodosedda. Alla har vi en agenda.

Våra frågor handlar framförallt om biljetthantering; hur den kan göras smidigare för oss som reser långväga från Spanien. Men det handlar också om hur vi kan få bli

mer delaktiga och känna oss mer närvarande, trots att vi bor långt från händelsernas centrum i Valencia. Om hur vi får valuta för våra medlemsavgifter - som delvis går till APV’s verksamhet; tifo, biljetthantering och andra arrangemang. Om du vill att jag ska ta upp något särskilt med APV’s presidente så gör din röst hörd på vårt forum:http://is.gd/f4pj3

I nästa utgåva av vårt medlemsmagasin El Boletín kommer jag berätta om hur mötet gick, vilka intryck jag fick och dela med mig om nyheter från APV.

Säsongen 10/11 har satt igång. Vi kan se fram emot nya möjligheter i Ligan, i Copa del Rey och Champions League. Jag hoppas att vi får uppleva något positivt inte bara i resultaten på plan utan även vid sidan av; en ekonomi som stabiliseras, en trupp som svetsas samman, en ansvarsfull ledning och en fan-kultur som fortsätter att utvecklas.

Och du, om du vill stötta Valencia CF och Penya Chescandinavia, glöm inte att betala in medlemsavgiften för denna säsong! Inbetalningarna sker som vanligt, se chescandinavia.com för mer information.

¡amunt valencia per collons!

Er president

Daniel Cervera

Visca el València, del nostre cor

ledareAv El Guiri / Daniel Cervera

notisStyrelsen i Penya Chescandinavia meddelar att vi för närvarande inte har möjlighet att kolla kontotransaktioner på banken på grund av tekniska bekymmer. Medan vi väntar på att banken ska skicka ut nya inloggningsdosor skickar de ut utskrivna saldolistor via vanlig postgång. Tyvärr sker detta endast en gång i veckan, så det kan ta en tid innan vi kan återkomma med bekräftelse på att inbetalningen kommit in.

Därför ber vi er som betalar in medlemsavgifterna den närmsta tiden att även skicka ett mail till penya@chescandinavia.com där ni kompletterar uppgifterna med namn, postadress, födelseår/datum mobiltelefonnummer m.m. så vi kan uppdatera medlemsregistret och få en indikation på vem som betalt in. Naturligtvis bekräftar vi er inbetalning så fort vi kan.

/

Troppen

2010/2011

Cesar / Moya / Guaita

Ricardo CostaDavid Navarro

DealbertMaduro

Stankevicius

Ever BanegaAlbelda

FernandesTopal

SoldadoAduriz

DominguezTino CostaFeghouli

MathieuJordi Alba

MataVicente

«

«

«

«

«

«

«

MiguelBruno

JoaquinPablo H.

--- --

----

-- --

- ----

- ---

----

= ny spiller«

mehmet topal

Defensiv midtbane

TyrkerFødt 19861.87 m

Kommer fraGalatasaray

roberto soldado

Spiss

SpanjolFødt 19851.79 m

Kommer fraGetafe

Kun tre spillere er nå igjen fra doblete-sesongen 03/04; Vicente, Navarro og Albelda. Og om ikke det var nok, så spiller alle disse sitt siste år i nåværende kontrakt og har mye å bevise for å få fortsette. Mens Albelda mer eller mindre garantert må finne seg ny arbeids-giver, har Vicente og Navarro muligheten til å vise sin verdi i løpet av sesongen og muligens få et tilbud om en mindre kontrakt til neste sommer. Alle er nemlig blant de best betalte i en klubb der man forsøker å få bukt med de høye lønnskostnadene.

Valencia 10/11 har fått flere viktige nysigneringer og vi kan nok gå en tøff sesong i møte når de skal spilles inn i Emerys 4-3-3- og 4-2-3-1-systemer. Høydepunktene på transfermarkedet har vært Tino Costa, Ricardo Costa, Mehmet Topal og Roberto Soldado som har i seg potensialet til å danne stammen i et nytt storlag sammen med spillere som Mata, Pablo og Banega. På papiret har kanskje Valencia fått mindre stjerner, men det grundige og fokuserte arbeidet til det sportslige støtteapparatet har tilført laget sårt tiltrengt dybde; man er mindre avhengig av enkeltspillere enn tidligere sesonger. La oss aldri glemme at det Valencia vi var glad i og som vant dobbelen i 2004, var akkurat et slikt lag. Mista har aldri vært en fantastisk spiss, men i den ene sesongen sto han frem og ble toppscorer, godt hjulpet av ferdighetene til spillerne rundt ham som foret ham med innlegg og sjanser.

Felles for mange av spillerne som forlater Valencia som stjerner er at de feiler i nye lag; Ayala, Mendieta, Farinós, Gerrard, Kily, Rufete, Mista.... De var lite uten lagmaskinen som gjorde dem gode. Det er dette valencianske laget Emery nå har fått oppgaven med å gjenskape i en klubb som ikke på mange år, og trolig aldri, vil være i nærheten av å ha de finansielle musklene til å kjøpe om kapp med Real Madrid og Barcelona.

Keeperplassen har vært en bekymring i Valencia helt siden Santiago Cañizares la skoene på hylla og frem til César Sanchez uventet kom tilbake til Spania fra Tottenham og viste seg å være en keeper i toppklasse. Han har de to siste sesongene utkonkurrert både’Timo Hildebrand og Miguel Angel Moyá og i en alder av 39 virker han bedre enn noen gang.

Forts. på neste side /

“El Rat Penat” har fått et nytt ansikt

baraja, marchena, silva, villa – alle navn som har vært synonymer med Valencia CF de siste årene og revolusjonen som sakte startet med spillere som Mista, Rufete, Ayala, Angulo etc nærmer seg fullbyrdelse.

Av Mulu / Hans Kristian Lange

tino costa

Offensiv midtbane

ArgentinerFødt 19851.76 m

Kommer fraMontpellier

ricardo costa

Midtstopper

PortugiserFødt 19811.83 m

Kommer fraLille

Forrige sesong var han ofte matchvinneren for laget når man trengte det som mest bak et rufsete forsvar. Forsesongen har fortont seg noenlunde likt og ingen er i tvil om hvem som blir førstevalget mellom stengene.

Emery ønsket noe overraskende å beholde Vicente Guaita i klubben i stedet for å la ham gå på lån, noe som gjør at stallen for første gang på flere sesonger har tre keepere. Mye av grunnen til det er Guaitas fremdragende sesong på utlån i Segunda og at Moyá har vært alt annet enn overbevisende siden han kom fra Mallorca. Begge har mye å lære av erfarne César, og det regnes som meget viktig av keepertrenerne å ha fler enn to keepere på trening for å sikre kvaliteten. Hvem som blir andre- og tredjevalg er noe usikkert, men Moyá har fått flere sjanser så langt. Dybden på keeperplassen er dermed svært god, men bare César er matchvinneren man trenger for å kjempe i toppen.

Minst forandringer er det i forsvaret, selv om spekulasjonene har vært mange også her. Hadde man fått et tilstrekkelig bud på Miguel, ville man erstattet ham med Málagas Gamez, men i stedet ser det ut til at den skandaleforfulgte portugiseren fortsetter å kjempe med Bruno om plassen. I bakhånden har man juniorer som Joel Johnson og Iván Rubio som i første rekke skal spille med Mestalla, men som har potensialet til å bli førstelagsspillere.

På motsatt side blir det også kontinuitet i og med at Mathieu og omskolerte Jordi Alba fortsetter. Det betyr større offensiv enn defensiv styrke på venstresiden. Hva som skjer med Asier Del Horno er uvisst; inntil videre er han på lån til Levante. Klubben vil selvfølgelig helst selge ham, men få er interesserte i å betale den overdådige lønnen han hever.

Sentralt er det også i første rekke kontinuitet som gjelder idet Navarro og Dealbert fortsetter. Carlos Marchena ble også brukt i posisjonen forrige sesong, men har satt kursen mot Villarreal og representerer dermed det eneste byttet. Inn har den portugisiske VM-spilleren Ricardo Costa kommet. Store forventinger finnes til en spiller som omtales som en stødig leder. Som fjerdevalg har man også Aruberen Maduro som forhåpentligvis får mindre spilletid. At han alltid gir 100% hjelper lite når kvaliteten er såpass lav som den er. Sett under ett er forsvaret fremdeles en potensiell akilleshæl for et medaljejagende lag. Den naturlige lederen mangler, selv om både Navarro og Costa har potensialet. Tiden til å få det ut begynner å svinne.

På midtbanen legger Emery opp til å ha mange valg-muligheter. Det manifesteres gjennom byttene mellom 4-3-3- og 4-2-3-1-systemene. I 4-2-3-1 vil man på tradisjonelt vis spille med en dobbel pivote á la Albelda-Baraja, mens man

i 4-3-3 gjør om denne til en trivote der to er mer indreløpere i Rosenborg-forstand med stor løpskapasitet og offensive bidrag. Tino Costa er håndplukket for å passe inn i begge disse; på den ene siden er han en fremdragende boks-til-boks midtbanespiller som kan bidra defensivt samtidig som han er med fremover som Baraja gjorde det i sine glansdager, på den andre kan han med sin gode venstrefot og løpskapasitet sørge for den nødvendige spisskompetansen i en indreløperrolle. I 4-2-3-1 vil han og hans landsmann Ever være konkurrenter, mens man i 4-3-3 vil spille på hver sin indreløperposisjon. En tredje utfordrer er Manuel Fernandes.

Ever Banegas utfordring blir å videreføre spillet han la til grunn i en fjorårssesong som startet fantastisk og avsluttet bra. En stund dominerte han La Liga i stor stil og alle pasninger, mottak og skudd gikk dit de skulle. Samme hvor mye man presset og jaget Ever, hadde han alltid rom og tid. Som så ofte skjer blir dette vanskeligere når motstanderne begynner å innse at Ever er mannen å stoppe. Man kan fristes til å dra en sammenligning med Moldes Makthar Thioune som i første halvdel av 2009-sesongen rett og slett lekte seg med enhver motstander, før han på høsten og ikke minst i årets sesong ble redusert til en mer alminnelig skikkelse. La oss håpe Evers sesong blir like god som Thiounes har vært dårlig.

Manuel Fernandes maktet ikke å videreføre sin gode 08/09-sesong der han var nesten like god som Ever var i forrige. Han har blitt offer for det typiske ryktet om ”helt på byen – skurk på banen” og har mye å bevise. Dennes sesongen er han i en klar utfordrerrolle, noe som kanskje passer ham bedre enn forsvarsposisjonen han hadde i forrige.

På vingene er det ingen forandring i forhold til foregående, noe som betyr at vi fortsatt har noen av de mest fryktede kantspillerne i La Liga. Verdensmester Mata, skal sammen med Pablo, Joaquin og Vicente fóre det nykomponerte angrepet med det de trenger av innlegg, og skal man sammenligne, er det ingen tvil om at Valencia har større kraft i boksen nå en tidligere. Da er det viktig at innleggskvaliteten økes, samtidg som antallet løp fra midtbanen forhåpentligvis øker. Spesielt i 4-3-3 blir det viktig, med vingene i en mer fremskutt rolle der det strenge defensive ansvaret i 4-2-3-1 er noe redusert.

Savnet av David Silva er det mange som snakker om og tror blir fryktelig stort. Den oppfatningen deler ikke jeg. David Silva kom gjennom ungdomssystemet i en tid da tapet av Aimar ble en realitet og man søkte etter en lignende spillertype for å tre inn i klovnens rolle. Helt den typen spilleren ble aldri Silva, men han hadde andre kvaliteter som gjorde ham til en toppspiller både i den

“el rat penat” har fått et nytt ansikt, forts.

spanske ligaen og i europa. De siste to årene så man dog tendenser til at Silva hadde mistet noe av gnisten, samtidig som Valencias spill ble mer og mer avhengig av ”den lille trollmannen”. Til slutt ble det etter min mening et større hinder enn en fordel for laget. Selvfølgelig hadde Silva en nøkkelrolle i en del kamper, men i mange andre ble han en klamp om foten.

To navn ble med en gang trekt frem som utfordrere til Silvas posisjon: Chori Dominguez og Sofiane Feghouli. Argentineren kom på free transfer i vintervinduet som en storsignering etter å ha vist stort potensiele i Champions League for russiske Kazan. Fjorårssesongen ble tøff for en Dominguez som ikke hadde hatt fotballferie på tre år. Dermed har man desto høyere forventinger denne sesongen om at en nå uthvilt spiller skal vise seg verd investeringen. Til nå i forsesongen har han ikke vist noe spesielt utover det han bidro med forrige sesong – fint lite. Franskmannen Feghouli kom nå i sommer fra beskjedne Grenoble der han gikk fra å være årets sensasjon til å slite benken og tribunen på grunn av skade og uoverenstemmelser i forbindelse med overgangen. Så langt i treningskampene har han vært inspirert og man kan tydelig se et potensiale som kan blomstre.

Aller best i Silva-posisjonen har likevel unggutten Isco vært. Allerede i fjor ble vi klar over potensialet til 18-åringen, men i og med at han nå har hatt sjansen til å vise seg frem for Emery i forsesongen er han mer aktuell en noen gang. Emery har vært meget fornøyd med det han har sett og akkurat nå er det faktisk Isco som ligger aller

best an i kampen om startplassen. Lik Silva i spillestilen, men mer målfarlig har Valencia i Isco en ny potensiell juvel som kan få sitt gjennombrudd allerede denne sesongen.

På spissplassen er det ingen tvil om at det å erstatte David Villa – garantist for 20+ ligamål de siste sesongene – blir en enorm oppgave. Fremst i rekken står Valencia-fødte Roberto Soldado som nettet til sammen 20 for Getafe i alle konkurranser. Soldado har aldri tidligere spilt for klubben fra hjembyen, men har allerede vist seg meget tent på oppgaven med å putte i de kampene han har spilt. Soldado er en helt annen spisstype enn Villa og det kommer nok til å ta litt tid før samarbeid sitter. Best kjemi har han hatt med Joaquin og sammen har de vært ansvarlig for en stor del av de målene Los Che har scoret.

Soldados konkurranse heter i første rekke Aritz Aduriz som kommer fra et godt opphold i Mallorca. Med henholdsvis 11 og 12 mål de to sesongene han tilbrakte på tyskerøya har også han et spennende utgangspunkt. Unai Emery har veldig stor sans for baskerens arbeidskapasitet og ser ham som et verdig alternativ. I løpet av sommeren er også en ny stjerne født på den valencianske himmelen, nemlig unggutten Paco Alcacer som knuste alle tidligere rekorder i Spanias EM-triumf på u17-nivå. Spissens målteft er til forveksling lik David Villa de første årene i klubben da han kunne gjøre mål fra alle vinkler og posisjoner, med høyre, venste eller hodet. Selv om 10/11 kan bli litt tidlig skal man ikke se bort i fra at Paco kan få noen sjanser om han ikke leies ut.

/ L.

Troppen 2010/2011under Unai Emery bygger opp et nytt Valencia-lag for framtiden.

sesongen 2010/2011 Kampoppsett

Jornada 1 - Dato: 29/08/2010

malaga - valencia

Jornada 2 - Dato: 12/09/2010

valencia - racing

Jornada 3 - Dato: 19/09/2010

hercules - valencia

Jornada 4 - Dato: 22/09/2010

valencia - atletico madrid

Jornada 5 - Dato: 26/09/2010

sporting - valencia

Jornada 6 - Dato: 03/10/2010

valencia - athletic bilbao

Jornada 7 - Dato: 17/10/2010

barcelona - valencia

Jornada 8 - Dato: 24/10/2010

valencia - mallorca

Jornada 9 - Dato: 31/10/2010

valencia - zaragoza

Jornada 10 - Dato: 07/11/2010

sevilla - valencia

Jornada 11 - Dato: 14/11/2010

valencia - getafe

Jornada 12 - Dato: 21/11/2010

villarreal - valencia

Jornada 13 - Dato: 28/11/2010

valencia - almeria

Jornada 14 - Dato: 05/12/2010

real madrid - valencia

Jornada 15 - Dato: 12/12/2010

valencia - osasuna

Jornada 16 - Dato: 19/12/2010

real sociedad - valencia

Jornada 17 - Dato: 02/01/2011

valencia - espanyol

Jornada 18 - Dato: 09/01/2011

levante - valencia

Jornada 19 - Dato: 16/01/2011

valencia - deportivo

Jornada 20 - Dato: 23/01/2011

valencia - malaga

Jornada 21 - Dato: 30/01/2011

racing - valencia

Jornada 22 - Dato: 06/02/2011

valencia - hercules

Jornada 23 - Dato: 13/02/2011

atletico madrid - valencia

Jornada 24 - Dato: 20/02/2011

valencia - sporting

Jornada 25 - Dato: 27/02/2011

athletic bilbao - valencia

Jornada 26 - Dato: 02/03/2011

valencia - barcelona

Jornada 27 - Dato: 06/03/2011

mallorca - valencia

Jornada 28 - Dato: 13/03/2011

zaragoza - valencia

Jornada 29 - Dato: 20/03/2011

valencia - sevilla

Jornada 30 - Dato: 03/04/2011

getafe - valencia

Jornada 31 - Dato: 10/04/2011

valencia - villarreal

Jornada 32 - Dato: 17/04/2011

almeria - valencia

Jornada 33 - Dato: 24/04/2011

valencia - real madrid

Jornada 34 - Dato: 01/05/2011

osasuna - valencia

Jornada 35 - Dato: 08/05/2011

valencia - real sociedad

Jornada 36 - Dato: 11/05/2011

espanyol - valencia

Jornada 37 - Dato: 15/05/2011

valencia - levante

Jornada 38 - Dato: 22/05/2011

deportivo - valencia

tips: print ut og heng opp!

Årets sesong i Primera Division har et sterkt preg av Comunidad Valenciana. Mens det i fjor kun var Valencia og Villarreal som representerte den Valencianske autonomien, har man i år fått selskap av Hercules fra Alicante og byrival Levante. I denne artikkelen skal vi se litt nærmere på de tre lokale rivalene.

Av Mulu / Hans Kristian Lange

De lokale rivalene

hercules er det største laget fra Alicante, Spanias 8ende største metropol med i underkant av 800.000 innbyggere. Klubben fikk sitt navn fra den greske helten Hercules og ble bygd på hans verdier. De holder til på Jose Rico Pérez som de deler med Alicante CF og som tar 30.000 tilskuere. Stadionet var en av de som ble brukt under VM i 1982. Kallenavnet til klubben er Herculanos eller Blanquiazules (etter draktfargene hvit og blå)og har til sammen 20 sesonger i Primera, med storhetstiden på 70- og tidlig 80-tall. Den beste plasseringen kom i 74/75 når de endte på femteplass.

Hercules’ største rival er byrival Elche som historisk sett har vært på samme nivå, men Alicantinerne har også en brodd i siden til Valencia. Historisk sett har flere tidligere Valenciaspillere trappet ned i naboklubben, blant dem Mario Kempes. I dagens stall finner man også Valenciaheltene Rufete og Farinós. Av andre spillere kan man trekke frem keeper Calatayud, forsvareren Pamarot med en fortid i Portsmouth og Tottenham, Real Madrid-produktene Tote og Portillo, samt colombianeren Abel Aguilar som imponerte på lån i Zaragoza i fjor.

levante er tilbake i Primera etter å ha vært gjennom et aldri så lite helvete. Returen til den øverste divisjonen i 07/08 endte med nedrykk og økonomisk ruin. Klubben gikk frivillig konkurs og mistet en god del av spillermatrialet like før 08/09-sesongen tok til. Likevel kjempet man seg til ovelevelse i Segunda etter at man en stund fryktet et nytt nedrykk. Frem mot 09/10 fikk man stablet på bena et nytt lag og noe overraskende ble man igjen en utfordrer til opprykk. Det greide man med et av de laveste budsjettene i divisjonen.

Dermed er det igjen duket for et ekte byoppgjør i Valencia og heller ikke på Ciutat mangler det på tidligere Valencia-spillere blant Los Granotes. Juan Luis Mora skal kjempe med Munua og Manolo Reina om keeperplassen, mens Cerra og Juanfran er utfordrere på hver sin back og Xisco Muños utfordrer om en spissplass. Det tidl-igere stortalentet Pallardó som ble solgt fra Valencia til Getafe er også tilbake i byen.

villarreal trenger nok ingen nærmere presentasjon, men har som mange spådde, slitt etter Pellegrinis overgang til Real Madrid. Merkbart er også her tilstedeværelsen av en eks-Valenciaspiller i form av Carlos Marchena som ifølge wikipedia allerede er valgt som kaptein for de gule etter sommerens overgang. Den andre store signeringen har vært Borja Valero som imponerte stort på lån i Mallorca forrige sesong.

/

Antiken tur och returtankar om säsongen 2010/11

Antiken tur och retur tankar om säsongen 2010/11 Av Palop / Peter Olsson

katharsis Jag vet inte riktigt hur jag skall börja, inte heller hur jag skall avsluta min text. Jag vet inte om det hela har sin rot i den märkliga känsla jag har inför säsongen. Det började vid insikten om att Villa skulle säljas, att det skulle ske var inpräntat i huvudet men inte i känslorna. Den dag då det stod klart var det som en känsloravin gick lös. Den drog med sig allt det som fanns, och det var kanske bra. Jag vet inte. Efter försäljningen blev det tomt, och sedan lugnt, märkligt lugnt. Det var som ett stoiskt lugn vuxit fram ur den kaosartade ravin som dragit fram. Ett lugn som till och med fick mig att tänka: ”Vi säljer säkert Silva också, och det rör mig inte så mycket”. Det rör mig visserligen till viss del.

Jag tycker det är oerhört tråkigt att förlora en spelare som fostrats in i klubben, på samma sätt som det var tråkigt att förlora Albiol.

Grekerna kallar känslan katharsis, rening. Tanken var att man skulle renas efter bevittnandet av ett grekiskt drama. Man skulle lämna teatern som en ny människa. Renad, frisk och fylld med känslan av nyvunnen energi. Det var kanske detta som behövdes, efter otaliga säsonger av fruktan att bli av med våra stora och mest lysande stjärnor. En ohållbar olidlig oro, som höll en i ett skruvstäd. Ett skruvstäd som drogs åt mercado efter mercado. Det låter märkligt men det är nästan

Antiken tur och returtankar om säsongen 2010/11

befriande att det skett. Vi har tappat två enormt stora spelare som kommer fortsätta uträtta storverk i Europa, ingen tvekan om detta. Men det är skönt att skruvstädet äntligen släppt. Släppt på samma sätt som det kanske gjort runt klubben. Vi har haft ett ekonomiskt tryck på oss länge nog nu. Genom försäljningarna och hårt arbete känns det som klubben äntligen är på rätt väg att renas från tidigare synder. Det är en svår balansgång att gå, klubben skall renas samtidigt som den inte skall utplånas i iver att få en omstart. Än så länge tycker jag vi balanserat ganska bra på knivseggen. Sålt dyrt, värvat billigt och ganska smart. Väntat ut och inte förivrat. Släppt det omöjliga och blickat åt andra håll. Om en dörr stängs får man öppna ett fönster.

Dessutom kanske skruvstädet med tiden släpper på ytterligare ett plan. Vi har tappat spetskompetens som i princip är omöjlig att ersätta. Man kan vrida på det och tänka: ”Tänk vad vi kunde köpt om vi sålt Villa och Silva och inte haft skulder”. Men hade vi inte haft skulder hade vi inte sålt dem, vilket leder oss in i en omöjlig tankelek. Sättet jag istället ser på det närliggande förgångna är att vi tappat spets men ökat i bredd. Vi har två dugliga anfallare som är billigare än de två vi hade tidigare. En av dem är ung nog att forma till en storspelare, den andra ung nog att inte vara gammal. Gammal nog att låta rutinen tala på planen. Det känns som vi har spelare nog att byta spelsätt, att förbrylla motståndaren. Tidigare var vi ganska lättlästa. Ta bort Villa och Silva och du vinner en taktisk seger. I år blir det svårare. Fler alternativ, fler tänkbara uppställningar. Detta är bara en del av vad jag ser som en nydaning eller rening om man så vill.

Jag tror att laget i sig kan känna, vilket kan tyckas motsägelsefullt, katharsis. Med våra två stora stjärnor borta så tror jag förlamningen kan släppa. Vi är inte längre direkta favoriter efter de två stora, utan fokus kommer nu hamna på andra lag i större utsträckning. Pressen på spelarna kan komma att minska, vilket kan komma att leda till mer avslappnat spel. Dessutom borde ett kollektivt ansvar sprida sig i truppen. Nu finns det inte längre en enkel lösning. Nu är det inte bara att ge bollen till Silva eller Villa och hoppas på det bästa. Nu måste alla kliva fram. Kollektivet får arbeta för att uppnå resultat, samtidigt som spelare som tidigare stått i skuggan av de stora mycket väl kan kliva fram och höja sig en nivå när strålkastarljuset når dem. Jag tänker kanske främst på Joaquin. Det skulle inte förvåna mig om han får en ny vår och förvandlas till Betis-Joaquin. Jag tror och hoppas än mer att han skall känna förtroende och ansvar i frånvaro av andra stjärnor och hitta rätt i sitt spel. I hans fall tror jag att förväntan kan göra honom gott. Att få kliva ut ur skuggan in i ljuset, ett renande ljus som sköljt bort tidigare prestationer. Förvandlingen framstår alltmer som spridd på flera plan. En förvandling som var nödvändig och som i efterhand

inte var alltför smärtsam. Med en faktisk förbättrad ekonomi och en trupp sprungen ur en reningsprocess, som om det vill sig väl kan fungera både kollektivt sammansvetsande och individuellt nytändande. Ett delat ansvar som ändå lyfter individen. Dessutom har, och nu kan jag bara tala om mig själv som Los Ché supporter, nog denna rening nått även mig. Jag borde givetvis vara bestört och ha tvivel inför säsongen 2010/11, så är inte fallet. Det skådespel som jag sett, vars ridå gick upp någon gång under tidig vår 2010 och vars ridå sakta sänkt sig under den tidiga hösten 2010, har renat mig. Jag känner inte alls samma panik och hopplöshet. Nya tider kräver nya grepp. Oavsett hur uttjatat det är så måste man riva ner för att bygga nytt. Och skall vi bygga nytt så är det bättre att göra det sakta med stadig grund, än med en grund byggd på lånad mark, med lånat material. Med tiden kommer lånen att återkrävas, och då är det klart bättre att stå med ett kapell skapat med egna enkla glasrutor, än med en katedral skapad med vackra men lånade rosettfönster. Visst lyser det vackrare och mer praktfullt när solen slår igenom dem, än genom obehandlat glas. Samtidigt slår en uppåtgående sols strålar kraftfullare och klarare genom ett enkelt glas. När höstridån går upp för ett nytt drama kommer ljuset från Turia brytas genom fönstret i ett kraftfullt sken. En renande ljusflöde som varslar om nydaning och pånyttfödelse. Ett nyfött Los Che, måhända präglat av ett enkelt, men kraftfullt ljus. Ett ljus att beakta.

Ty även det enklaste turiska ljus sätter katedralens fasad i brand.

från platon till aristoteles Från rening är tanken att fortsätta i antikens fotspår. En abstrakt tankegång som väcktes i samband med

Forts. på nästa sida /

over Ximo har all anledning att le.

den omformning laget genomgår. De förändringar som skett och som trampat upp kommande säsongers förutsättningar. Om första delen handlade om rening och pånyttfödelse så är denna del tänkt att överblicka förändringen. Jag vill dock redan nu be om ursäkt för de vaga trådar som spinns. När jag började utforma denna text tyckte jag det var en bra idé med en ganska klar struktur. Men jag har med tiden insett att de tankebanor som jag hade inte alls faller in i den logiska och begripliga struktur som var tanken från början. Det är väl som när man tar ut en startelva och lägger upp taktiken för en match antar jag. Det verkar logiskt och genomförbart tills matchen börjar och saker och ting delvis lever ett eget liv. Jag hoppas dock att det går att skymta en röd tråd och att andemeningen framkommer.

Jag vet inte var jag läst det, men någonstans fanns en text om Hector Cuper, i vilken det nämndes att han läste Platon. Jag kan inte riktigt släppa det där. Personligen tycker jag det är intressant med tränare som vågar tänka utanför fotbollen och den begreppsvärld som finns där. Det kan handla om att föreläsa om en händelse eller en stor personlighet för att förbereda ett lag inför en match. Eller det kan handla om att plocka ut en tankegång och en idé från en sfär och applicera den i det taktiska inom fotbollen. Bygger man en strategi kan inspirationen hämtas från otaliga områden. Om Cuper hämtade inspiration från Platon låter jag vara osagt. Det som dock slog mig när jag erinrade mig om detta faktum var att man på väldigt lösa grunder kan försöka sig på att använda den antika filosofin för att undersöka och beskåda den metamorfos som inte bara laget utan även tankegångarna i styrelserummet tycks genomgått.

Vi tar vår början någon gång mellan 400-300 före vår tid. Platon börjar vid denna tid forma sina tankegångar kring hur verkligheten skall uppfattas. Väldigt avskalat och enkelt kan man säga att han ansåg att det existerar en värld av ideala former. Utan att göra för mycket våld på hans teorier kan man nog säga att en ideal form är detsamma som den ”perfekta” sinnebilden av något. Vi vet alla hur en stol ser ut, men alla de stolar vi har runt om oss är inte några perfekta stolar utan bara bleka kopior av stolens idé, alltså den perfekta eller fullkomliga stolen. Platon antog kort sagt att det finns en värld av ideala former, som är oföränderliga, stabila, fullkomliga företeelser. Alla ting i vår värld är alltså endast ofullkomliga avbilder av dessa. Alltså finns det en perfekt form av, t. ex., färgen orange, av skalbaggar och andra företeelser som existerar.

Detta kan tyckas långväga ifrån allt vad fotboll heter. Att fråga sig vad detta har med Los Ché och säsongen 2010/11

att göra är fullt naturligt. Men låt mig breda ut den brokiga tankegången. Låt oss för enkelhetens och för estetikens skull utgå ifrån Cupers tid, då det var han som läste Platon, och den tidslinje som sträcker sig från honom fram tills idag. Vad har skett under denna tid?Låter vi oss inspireras av filosofin kan man tänka sig att vi jagat det perfekta laget. Fint så, det gör väl alla klubbar. Absolut är mitt svar, alla klubbar vill säkerligen uppnå perfektion. Ett lag som ligger farligt nära vad Platon skulle ha kallat ”lagets idé”. Den bild av ett fotbollslag som får alla andra att se ut som dåliga kopior med skavanker och brister. Det finns lag som försökt köpa sig till denna idé. Frågan är om det inte är omöjligt, och är det inte omöjligt så finns väl risken att man i sin iver att skapa det perfekta tappar bort något på vägen. Det borde ligga en fara i att totalt gå upp i strävan efter att skapa ett lag, byggt på Platons idéer. Det behövs väl inte nämnas några exempel på lag som stått för något men som i iver klivit över ett antal moraliska gränser enbart för att få ytterligare en pusselbit till sitt ”idélag”. Faran ligger i att så totalt uppgå i idévärlden att man tappar fotfästet med den verkliga världen. Vi Los Ché-fans har bittert fått erfara detta, då intresset för idévärldens lag i viss mån kan sägas ha legat bakom ett tappat fotfäste, som drivit oss rakt in i en ekonomisk kris.

Det är lite drygt tio år sedan Cuper tränade Valencia, med eller utan platonismen som grund. Det som till stor

over Hector Cuper, hobbyfilosof.

antiken tur och retur, forts.

del dock präglat dessa tio år är märkliga beslut, som allt som oftast lett till felslut, av styrelse och sportchefer. Vi ville spela i samma liga som de stora drakarna, vilket intensifierade jakten på ett ”idélag”. Spelare som på pappret skulle kunna utgöra pusselbitar till ett fullkomligt lag köptes in efter parti och minut, utan någon egentlig tanke på om det skulle fungera i realiteten. Spelare som sedan blivit kvar och tärt på ekonomin i den verkliga världen, tills de skänkts bort eller lösts ut. Otaliga tränare har kommit och gått under dessa år. Vissa med viss framgång, andra inte. Vågar man tro att det gemensamma för flera av dem, kanske inte alla, är att man försökt bygga ett lag i idévärlden istället för att bygga det i den verkliga världen. Kanske. Kanske inte. Det har i vilket fall som helst varit ett extremt kostsamt experiment. Ett projekt som snarast slutat i en imploderad idévärld. Drar vi linjen fram tills idag och sätter ned foten där kan vi återvända till antiken för att kanske finna en tänkbar fortsättning. En fortsättning som kan tänkas utgå ifrån Platons arvinge. Trots skillnader i filosofin så låter jag Aristoteles stå som Platons efterträdare. Han gick trots allt på Platons Akademi och skolades in i filosofin i densamma. Det är inte alls fel att utnämna Aristoteles till den mest moderna av de antika filosoferna, något som syns i den elementära men tidigare icke-uttalade tanken att sökandet efter kunskap måste ske på olika sätt, beroende på vilken kunskap som söks. Aristoteles är intressant ur två perspektiv. Låt oss börja med det första, det som tar vid där Platon och det gamla Los Ché slutar.

Medan Platons ansåg att vår värld enbart är en blek kopia av de ideala formernas värld, så ansåg Aristoteles att den yttersta verkligheten finns att finna i de fysiska föremålen. Man kan lära känna dem genom observation. Felet Platon gör, menar Aristoteles, är att han tilldelar idéerna en självständig existens oberoende av de enskilda tingen. Idéerna lokaliseras i en speciell idévärld, som ligger vid sidan om den värld vi har omkring oss. Hos Aristoteles finns bara denna värld vi har omkring oss. Idévärlden är alltså inte någon fristående värld, utan enligt Aristoteles finns tingens idéer inneboende i det tinget det rör sig om. För att göra resonemanget än mer intressant kan nämnas att Aristoteles även talar om att det i varje ting finns både form och materia. Enkelt uttryck har en tegelsten av lera, sålunda tegelstenens rektangulära form och lerans materia. Materia och form anses av honom som relativa begrepp. Detta syns i det att tegelstenen har lerans materia, samtidigt som samma tegelsten i ett hus är materia i formen hus. Vidare talar Aristoteles om tingens funktion, eller ändamål, och hur denna förklarar tingen. Saker och ting förklaras framför allt genom sitt ändamål, genom det de blir. Hönan är förklaringen till ägget, eken till ekollonet, blomman till fröet och huset till tegelstenen.

Här blir det rörigt, men jag skall försöka lotsa er genom min tankegång. Förhoppningen, efter tio år, är att lagbygget flyttas från en idévärld till den verkliga världen. Att fokus äntligen hamnar på att sätta samman och forma något i denna verkliga värld. Om vi tänker oss att den perfekta stolen inte alls existerar i en fristående värld, utan att varje stols, oavsett utseende, essens hyser den perfekta stolen, så får man en helt annan utgångspunkt. Man ser förvisso inte perfektionen och den framkommer inte, men vetskapen att den finns inneboende i formen gör att den ändå finns där. Överför man detta på varje individ i ett lag och sen på laget, så borde slutsatsen bli att varje spelare har en inneboende perfektion, på samma sätt som varje lagdel har det. Denna perfektion framkommer inte men den finns där. Detta bör innebära att de lagdelar som svetsats samman till ett lag har en inneboende perfektion. En perfektion som, jag upprepar, kanske enligt teorin inte går att få fram. Men vetskapen och tron på att den finns där borde, med tränarens hjälp, fylla individen, och i förlängningen laget, med tilltro och självförtroende. Om perfektionen finns innesluten, så kanske det till synes omöjliga inte är omöjligt. Det kanske räcker med vetskapen att potentialen finns, även om den är omöjlig att nå i sin renaste och mest perfekta form. I slutänden handlar det om att försöka mejsla fram ett så perfekt lag som möjligt ur den form, det lag, som finns att tillgå.

Personligen så känns det som ledningen tagit tanken från en abstrakt idévärld till en existerande, för sinnena, verklig värld. Det känns inför säsongen som man har försökt skapa ett lag som inte bara skall fungera i teorin utan som skall fungera i verkligheten.

För visst måste det vara bättre att jaga perfektion med utgångspunkt i verkligheten än i tankevärlden?

när enheten är större än summan av delarna – eller låt ändamålet förklara tinget

Rötterna från det stoiska lugnet, som omnämns i Katharsis, har kanske sakta men säkert börjat leta sig även till sättet att se på och värdera kommande säsong. Jag skall försöka besinna mig under densamma och låta slutet få förklara tinget. Hemligheten ligger kanske i den svåra konsten att lita på Aristoteles ord, att ändamålet förklarar tinget. Jag var tidigare en av ivrarna till att låta Emery lämna och Pellegrini ta över, något som jag reviderat efter att ha summerat en märklig säsong som faktiskt inte alls var så dålig som jag tyckte inledningsvis. Ser vi till Aristoteles tankar kring ändamålet och hur i

Forts. på nästa sida /

princip slutprodukten, får förklara tinget så kanske vi måste besinna oss och låta saker och ting ske. Konsten är, som sagt, kanske att inte utvärdera för tidigt. Att låta

skapelsen ta form och tillslut förklaras utifrån avslutet. Vi kan tycka att försäljningar och värvningar kan te sig obegripliga. Vi kan tycka att laget och laguttagningar under försäsongen kan se märkliga ut. Vi kan förbanna och förundra över Emerys märkliga tankebanor. Men vi får helt enkelt hoppas att hans ändamål ger svar någon gång i maj 2011. Det är svårt att förklara ett ekollon utifrån sig självt. Lättare är att förklara ekollonet med hjälp av en majestätisk ek, var rötter obevekligt håller skapelsen stadigt på plats trots oväder och stormar.

Det är helt enkelt bara så att rätta sig efter slutprodukten, eller sluttanken om man så vill. Vi skrek alla efter en förklaring till varför Villa och Silva skulle säljas, det skulle komma att försvaga oss något fruktansvärt. Nattsvarta dagar följde, och för många kanske detta mörker fortfarande vilar tungt, personligen tycker jag att den svarta nyansen övergått i gråvitt. Förklaringen till försäljningarna kommer kanske den dagen då vi är i princip skuldfria och det blomstrar igen på allvar. Vi kommer aldrig få reda på vad som hänt om Villa och Silva inte sålts, eftersom det inte kan göras ogjort. Kanske hade det inte behövts någon förklaring eftersom en icke-försäljning hade inneburit att klubben upphört att existera. Detta är tankebanor som i sig själva är omöjliga, det enda alternativet var kanske att sälja. Säljer vi inte upphör vi att finnas till, vilket tvingar fram en försäljning. Kanske får vi aldrig reda på hur nära utplåning vi stod. Vi får väl se vilket datum som kan sättas som förklarande till de drastiska åtgärder som vidtogs under våren och den tidiga sommaren 2010.

Vi får överlåta åt andra att skapa idélag. Att öppna upp kassakistorna och köpa framgång, framgång till priset av att tappa fotfästet. Jag ser hellre ett lag format efter en faktisk aristotelisk arkitektur än av en platonsk abstrakt tänkt perfekt byggnad. En drömbyggnad som kan kollapsa lika snabbt som tanken som skapade den. Emery har ett enormt arbete framför sig. Idélaget kan byggas till en enhet där varje lagdel tillsammans utgör en summa som är större än den enhet som presenteras och som presterar. Det har vi sett förr. Det arbete som Emery har framför sig är hårt, otacksamt och ohyggligt svårt. Men resultatet blir, när det lyckas, vackrare att beskåda än idélaget. Emerys arbete ligger i att skapa ett ändamål för varje individ, för att sedan skapa ett ändamål för varje lagdel, för att slutligen skapa ett ändamål i som förklarar det lag han satt ihop. Lyckas han med detta har han skapat något som egentligen är mindre fullkomligt än ett idélag, men paradoxalt nog genom att vara mindre fullkomligt blir mer

fullkomligt och vackrare genom att uppnå samma resultat. För visst måste det vara vackrare och mer fullkomligt om helheten är större än summan av delarna än när summan av delarna är detsamma som helheten?

postludium – doktrinen om medelvägen Jag nämnde att Aristoteles var intressant ur två synvinklar. Denna avslutande del bygger vidare på den tanken. Förutom sin syn på hur verkligheten är beskaffad har Aristoteles gjort sig känd för sin etik. Strukturen på denna etik kan kanske hjälpa mig att sy ihop de tankebanor som jag försökt förmedla. Man talar om Aristoteles ”Doktrin om medelvägen”, vilken lyder något i stil med: ”Människor handlar väl om de undviker såväl överdrifter som överdriven återhållsamhet inför de situationer som möter dem”.

Det kan tyckas låta trivialt och trist med ytterligare en förmaning om en medelväg. Men benar man ut den och presenterar den som Aristoteles gjorde, vilar det ett visst skimmer av värdighet och besinning över den, långt bortom tristess. Eftertanke är inte tråkigt, utan i många fall grunden för ett logiskt och hållbart agerande. Skalar man bort det överdriva på båda sidor om en våg kan man ställa upp följande exempel: Mod är medelvägen mellan Feghet och Dumdristighet. Min förhoppning är att denna medelväg genomsyrar laget och ledningen ifråga om såväl spel på planen som agerande i styrelserummet. Och visst skymtar man den redan i det faktum som tog sin början förra säsongen. Det var modigt att behålla Villa och Silva för att nå Champions League, för att sedan sälja dem säsongen efteråt. Det gav en stor avkastning såväl sportsligt som ekonomiskt. Den balansakt som ledningen står inför både vad det gäller det sportsliga och det ekonomiska är beroende av besinning och eftertanke i fråga om beslut. Mod krävs, samtidigt som det varken får falla över i fega eller dumdristiga beslut. Och av vad vi sett än så länge i fråga om att skuldsanera utan att tappa all slagkraft, så tycks medelvägen följas.

Detsamma gäller för Emery. Med det lag som finns att tillgå i år, så gäller det att han visar att han är en människa med ett utvecklat tänkande på det strategiska planet. Vi har på pappret ett lag som inte är lika starkt lysande som tidigare säsonger. Men genom att balansera det på den tunna, men ändå existerande eggen av mod kan vi gå långt.

Jag hoppas på en säsong präglad av besinning, eftertänksamhet och mod.

antiken tur och retur, forts.

/

Som en fugl føniks har det ut av den asken som er salget av David Villa, stått opp en ny potensiell klassespiss i Valencia. Det er få i tvil om. 16-årige Paco Alcácer satte Europa på hodet når han i sommer knuste alle rekorder i U17-EM.

Av Mulu / Hans Kristian Lange

Barcelona, Real Madrid, Inter, Milan, Chelsea, Manchester United, Tottenham og Arsenal var alle blant de som forespurte om hans tilgjengelighet. Svaret var det samme til alle; et entydig nei. Det samme ga spilleren selv som erklærte sin kjærlighet til klubben og ønsket om å bli hvor han er.

Mange av fotballens forståsegpåere er raske til å kalle Paco ”den nye David Villa”, men som alltid før vil det vise seg at Paco ikke blir en kopi av sitt forbilde, men en helt egen type spiller. Ingen kan dog betvile likheten i styrker og spillemåte med en ung David Villa. Den lekenheten og naive selvtilliten Villa viste i sine første år i Valencia, har Paco fremvist både for Mestalla og det spanske U-landslaget. Avslutningene kommer med begge ben eller hodet fra alle tenkelige og utenkelige vinkler. En av styrkene er også evnen til å bevege seg og gå på diagonale løp som gjør det mulig for midtbanespillerne å finne ham mellom forsvarerne og keeper.

Unggutten som ble født i august 1993 i den Valencianske byen Torrent har allerede i flere år gitt glede til skuelystne på juvenil-nivå, frem til han debuterte for Mestalla med å bli tidenes yngste målscorer forrige sesong. Han er en angriper som kan spille over alt i angrepet, men som selvfølgelig er best sentralt. Han beskrives som en høyrebeint spiss, med en nesten like god høyrefot. Han har en mobilitet på banen som gir ham mye rom og en fart, styrke og tekniske ferdigheter som gjør ham i stand til å holde på ballen og passere motstandere. Han har i tillegg et godt skudd fra distanse.

Den viktigste egenskapen er likevel hans sterke tro på at det er hans innsats som skaper ethvert resultat, på og utenfor banen. Han viser ingen tegn til å være mer opptatt av livet som stjerne utenfor banen enn det som skjer på banen, en felle mange andre har gått i. Paco har fått sjansen til å trene med A-laget i oppkjøringen til sesongen, og har tross sterk innsats ikke tjent seg en permanent plass i A-stallen, mye på grunn av overlasten av spillere i troppen. I stedet vil han trene med A-laget og som hovedregel spille for Mestalla i Tercera. Han vil likevel være aktuell for A-lagskamper i løpet av sesongen. Man har valgt å gjøre det på denne måten fremfor å leie ham ut, for selv å være i førersetet i hans utvikling.

/ L.

Adresser: http://is.gd/eNGXt og http://is.gd/eNH07

paco alcácer: Villas fremtidige arvtaker? profil

Se videoklipp av Alcácers VM-innsats her og her.

Krigsårene var fruktbare for et Valencia som bare var inne i sitt andre tiår som Primera-klubb. Seirene i 41 og 42 hadde gitt laget og klubben selvtillit, og en vinnerkultur var skapt.

Av Mulu / Hans Kristian Lange

sesongen 42-43 endte likevel med full kræsj og en 7endeplass. Mundo var fortsatt den store stjernen på laget, og selv i den mislykkede sesongen ble det hele 26 mål på Valencias mestscorende gjennom tidene. Det var Athletic Bilbao som kunne kalle seg spanske mestre til tross for Francos styre. På pallen hadde de selskap av henholdsvis Sevilla og Barcelona, mens Valencias naboer Castellón fulgte like bak. Real Madrid hadde en katastrofal sesong på tiendeplass og dermed mye å hevne.

Serien bestod nå av 26 kamper og første strid sto mot Real Sociedad med følgende spillere:Eizaguirre, Juan Ramón, Alvaro, Monzó, Elzo, Ortúzar, Hernández, Giraldós, Gorostiza, Mundo og Asensi, utplukket av den nyutnevnte treneren Eduardo Cubells.

Cubells – bildet til høyre – er et navn som er skrevet med gullskrift i Valencias historie; Han begynte nemlig som spiller ved klubbens stiftelse i 1919 og spilte åpningskampen på klubbens mytiske første stadion Algirós og ble klubbens første landslagsspiller, før han la opp og fortsatte som rådgiver når klubben skulle vurdere trenerinnsatser i en alder av 28 år. Han bidro til ansettelsen av Leopoldo Costa, mannen som var ansvarlig for fiaskosesongen som ledet til at Cubells ble trener. Han var teknisk ansvarlig i den sportslige ledelsen, noe som på den tiden innebar at han var den som valgte ut startoppstillingen til kampene. Senere ble han også styremedlem og tilbrakte til sammen 40 år i Valencia CF, før han trakk seg i 1959. I tillegg spilte han også for klubbens forløper Español de Valencia.

Kampen i San Sebastián endte med 2-4-seier til Los Che etter en fantastisk oppvisning av tremålsscorer

Del 3 Seriemestere igjen!

valencias troféer

over Kaptein Juan Ramón tar i mot pokalen.

Gorostiza og spisskollega Mundo. Det skulle være starten på en drømmesesong. Selv om spissene var viktig, hadde keeper Eizaguirre nå virkelig inntatt eliten i La Liga. Baskeren var nesten umulig å komme forbi, noe flere motstandere skulle få merke seg. Forventingene var derfor høye foran hjemmekampen mot Barcelona. Kampen startet på best mulig vis, med scoring for vertene allerede etter 3 minutter ved Epi.

Gleden bled dog kortvarig idet Barcelona utlignet kun 5 minutter senere. Og katalanerne fortsatte å finne veien forbi Eizaguirre; til pause sto det 1-3. Valencia ga likevel ikke opp og mål av Gorostiza og Mundo utlignet forspranget. Minuttet etter kom spikeren i kista likevel, når Martín ble tremålsscorer for bortelaget. Dermed var det mye å rette opp i kampene som fulgte. Og det gjorde man til gangs, for resten av året forløp uten tap og med høydepunkter som 8-0 over regjerende sølvvinner Sevilla og 4-0 over Espanyol. Allerede i fjerde runde inntok man tabelltoppen.

Det nye året startet med den viktigste kampen til da mot regjerende mester Bilbao. Det endte med et tap som lukket den første halvdelen av sesongen. Valencia hadde

forført det spanske publikummet med sitt glitrende angrepsspill, fortsatt anført av sitt ”delantera electrica”. Fortsatt på tabelltoppen, så man seg aldri tilbake når andre halvdel startet med 5 nye kamper uten tap før Atletico Aviación ble for sterke. Det ble også Oviedo i den fjerde siste runden. Likevel lå man an til å kunne sikre seieren i ligaen allerede tre runder før slutt.

CE Sabadell var motstander hjemme i Valencia den 26.03.1944 i en kamp Valencia startet meget nervøst. Det var selvfølgelig Mundo som roet nevnte nerver med sitt mål etter 26 minutter. Rolig ble man dog ikke lenge ettersom katalanernes Aranaz utlignet bare et par minutter etter. Eizaguirre sto dog en meget god kamp og hindret ytterligere baklengs. Derimot visste Mundo å finne nettet igjen etter 51 minutter, en ledelse man aldri mistet. Dermed kunne Valencias andre ligaseier feires på hjemmebane.

Valencia scorte 73 mål på 26 kamper, 27 av dem signert liganes pichichi Mundo. Samtidig ble Eizaguirre vinner av Zamora-trofeet med kun 32 innslupne.

/

over Samlekort fra 1944 med spillere fra Valencia CF / Marca-utgave fra samme år med førsteelveren på forsiden.

La Virgen de los Desamparados La Virgen de los Desamparados Valencia CFs skyddshelgon Av El Guiri / Daniel Cervera

“Och ett stort tecken visade sig i himmelen: där syntes en kvinna som hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter, och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.”

uppenbarelseboken 12

Varje år i mitten av augusti, exakt klockan 13:00, lägger Valencia CF:s lagkaptener en krans till klubbens skyddshelgons ära, för att få hennes välsignelse för tur och framgång under kommande säsong. Kanske får man hjälp med ett litet mirakel som behövs då och då inom fotbollen. Denna ceremoni med starkt religiösa

förtecken brukar traditionsenligt genomföras samma dag som den officiella presentationsmatchen, partido de presentación, innan ligan drar igång.

Basilikan rymmer inte så många fler än de närmsta men det är stor uppslutning från klubben; förutom lagkaptenerna som har äran att bära fram offerkransen brukar utan undantag hela laget finnas med, hela styrelsen, den tekniska staben med tränaren i spetsen samt de flesta som jobbar inom klubben vara närvarande. Blomsterkransen överlämnas i Basílica de la Virgen de los Desemparados som strax bakom katedralen vid Plaza de la Virgen, mitt i stadens centrum.

Jungfru Maria, Vår Fru för de Försakades basilika blir alldeles fullsatt.

Just det, Valencias skyddshelgon är ingen mindre än självaste heliga Jungfru Maria, guds mor!

Vissa är förstås lite mer närvarande än andra. Pablo Hernández, Joaquín och Michel var de som uppvisade störst engagemang i sången till helgonets ära då det begav sig år 2009, enligt tidningsrapporterna.

Utanför basilikan står det ofta hundratals fans och väntar på att spelarna ska komma in och ut, så de kan få en chans till autografer och ta foto. Detta är första tillfället hela laget samlas offentligt hemma i Valencia efter semester och försäsongsupptakt runt om i världen.

Det är inte riktigt samma tryck som under stadens stora fiesta Las Fallas den 17-18 mars, då gator och torg kantas av hundratusentals människor som vill få sig en glimt av denna heliga madonna som bärs omkring på gatorna. Under Les Falles samlas en enorm publik för att se tusentals Falleras och Falleros komma från alla delar av Valencia - stad och region - iklädda traditionella kostymer, dansandes traditionella danser till deras lokala band som spelar lika traditionell musik hela vägen till Plaza de la Virgen. Där överlämnar de sina blomstergåvor i form av buketter som tillsammans bildar en giganisk skapelse av den heliga Maria gjord av blomsterprakt. Det tar flera timmar att färdigställa denna flera meter höga blomsterstaty.

Valencia CF’s ceremoni är en något mer modest tillställning.

“Basilica de la Virgen de los Desamparados” är förstås en attraktion i sig, väl värd ett besök för vilken turist som helst, oavsett religös övertygelse. Denna historiska

kyrkobyggnad med stor kupol är öppen alla dagar mellann 07:00 till 14:00 och från 16:00 till 21:00 på kvällen. Utanför brukar det stå tiggare och musikanter, och därinne är det sedligt att skänka en slant till välgörande ändamål, så det är en bra tillfälle att göra sig av med små eurocentväxelpengar.

our lady of the forsakenVem är då denna oskuldsfulla beskyddare av de de galna, de fattiga, de hemlösa, de fattiga - ja alla de hopplöst försakade som ingen tar hand om? För någon som är uppväxt i de sekulära nordiska länderna är det exotiskt med helgonadyrkan, men det är förstås ett naturligt inslag för katoliker.

Det finns flera olika typer av helgon. Nationalhelgon är skyddshelgon som är förknippade med en nation, eller ett land. Dessa ses som skyddshelgon för deras befolkning. Det mest kända nationalhelgonet är kanske Jeanne d’Arc i Frankrike. I de skandinaviska länderna finns St Olof i Norge, St Erik i Sverige och St Knut i Danmark.

Varje kungarike av självaktning har ett skyddshelgon och varje skrå skaffar sig också en officiell extra ängel som vakar över en, som ger en tur och framgång. Valenciaregionen är som bekant ett gammalt kungarike, “El Reino de Valencia” och således har man ett eget skyddshelgon: La Virgen de los Desamparados är Patrona för la Comunidad Valenciana. Hon är även skyddshelgon för staden Valencia, och som en naturlig förlängning även till fotbollsklubben Valencia CF.

Maria Bebådelsedag, den där dagen då ärkeängeln Gabriel sa till Maria att hon skulle få barn, kallades förr för “Vår Fru-dagen”, vilken i folkmun bokstavligen blev “Våffeldagen”.

Forts. på nästa sida /

Så den 25 mars kan vi i norden fira Valencias skyddshelgon genom att kränga riktigt många våfflor.

På tal om örkeängeln Gabriel är han själv skyddsängel till bland andra fallskärmsjägare, TV-hallåor, radiotekniker och trafikledare för polisen, för att nämna några. Maria är skyddshelgon åt väldigt många andra också, då Maria-kulten är seriöst stor inom katolicismen. “Santa María de”, “Virgen de” o “Nuestra Señora de” osv. är alla Maria-omskrivningar. Our Lady, Vår Fru som det heter på svenska - men just “Virgen de los Desamporados” är faktiskt unikt för Valencia. Det finns förstås kapell till hennes ära i fler länder, framför allt i Sydamerika och på Filippinerna, men det beror till främsta del av att det var missionärer från Valencia som grundade dessa kapell och kyrkor.

Bland diverse helgon och ikoner har jungfru Maria en alldeles speciell plats hos katoliker; hon var ju trots allt självaste guds moder! Kärt barn har många namn och Maria nämns inte bara som guds mamma (Mare de Deu/Madre de Diós). Hon har den världsunika titeln Gudsföderska, på grekiska “θεοτοκος/Theotokos”, och tilltalas således “Guds allraheligaste moder”, eller “Förmedlare av all nåd” men också som La Virgen (jungfrun/oskulden), Madonna (Min dam, eller “Vår fru”), Himmelens Drottning, Heliga Maria av Bebådelsen - det vill säga det som ärkeängeln Gabriel sa till henne: att hon skulle bli gravid utan sex och föda guds barn. Ett übermirakel.

Mariakulten är således stor, och det finns en mängd små och stora skyddshelgon inkarnerade som Maria. Den 21 april 1885 utfäste påven Leo XIII att hon var skyddshelgon till Valencia, men det skulle dröja ända tills 1923 innan hon officiellt blev heligförklarad. Det är förstås extra prestigefullt att ha en dokumenterat påvlig heligförklaring till sitt skyddshelgon, istället för något som en lokal präst föreslår.

Inne i basilikan leder Valencias ärkebiskop ceremonin. Hymnen till hennes ära sjungs, det predikas och sjungs några psalmer till. Kaptenerna lägger fram gåvan: ett krans bestående av vita blommor och oranga apelsiner som symboliserar klubbens färger, samt tackar för de framgångar som nåtts förra säsongen och ber om stöd till framgång för den kommande.

Efter en dryg timme är allt över och äventyret för kommande säsong stundar. Utanför i hettan och soljuset väntar fansen otåligt för att få en glimt av sina favoriter, en bild med mobiltelefonen och kanske en autograf. Idoldyrkan anno 2010 möter tusenårig helgondyrkan.

/ L.

YouTube-video av La Virgen de Los Desamparados:http://is.gd/f4Nqa

Video av La Virgen, bland folkmassorna i Valencia:http://is.gd/f4NwC

Läs mer om La Virgen de los Desemparados på Wikipedia (spanska): http://is.gd/f4NIK

la virgen de los desamparados, forts.

Ocensurerat från Mestallas läktareLikt medelhavsmaten är de latinska språken, inklusive spanskan och valencianskan, betydligt mer varierad och kryddad än de nordiska tungomålen. När man börjar bekanta sig med diverse vokabulär som man kan höra på gatorna i Valencia och i synnerhet på Mestallas läktare, kan man bli smått chockad.

Av El Guiri / Daniel Cervera

Vi kommer i en serie artiklar presentera de de mest förekommande, samt de mest pikanta inslagen, hört och upplevt på Mestalla - ocensurerat.

Svärord, könsord och grova uttryck med religösa hädelser är ytterst vanliga. Kanske är det en reaktion på den makt som den katolska kyrkan historiskt sett haft i Spanien, för man skojar gärna om det förbjudna och promiskuösa.

Långt fler drar sig inte för att leverera en mustig fras som knappt går att tvätta rent med tvål i mun.

Föreställ dig en gammal oskyldig mormor med käpp och sjal som tappar sin handväska utanför Nya Ullevi-stadion i Göteborg.

Skulle du också kunna föreställa dig samma rosenkindande gumma utbrista i ett högt och gällt “Jävla fitta också!”? Jag tror jag hade tappat hakan. Men den här typen av språkbruk är mer utbrett och accepterat i Spanien än i de nordiska länderna. Det är inte alls ovanligt att till synes vanliga spanska damer ropar ¡coño, me cago en la leche!

Forts. på nästa sida /

En puta är en prostituerad kvinna, en hora, en smutsig anti-personlighet till den immaculada innocenta jungfru Maria, guds Heliga moder. Kontrasterna är fascinerande stora. Som uttryck kan nämligen Puta å ena sidan betyda något otroligt positivt, å andra ett riktigt nedsättande skällsord. Den vanligaste betydelsen är dock fan/faen eller skit/drit - och i de flesta sammanhang låter det inte jätte-vulgärt på vare sig svenska eller norska.

Tu puta madreDin mor är en hora (och därmed är du en horunge). Inte snällt sagt.

De puta madre Skitbra! Lätt vulgärt, men i positiv bemärkelse. - Hur spelade Valencia? - De puta madre!

De putisima madreSà in i helsikes bra!

Me lo he pasado de putasJag har haft det uselt, men satt i ett annat sammanhang betyder det motsatsen.

Ni puta ideaInte en jävla aning.

Hijo de putaHorunge, men översätts snarare som Jävla idiot.

Fil de putaValencianskans motsvarande för horunge. Ganska grovt.

Puta är förstås inte det enda ordet för hora. Se upp för till synes oskyldiga varianter.

Spansk grammatik säger generellt att ord som slutar på -o är maskulina och de som slutar på -a är feminina - med diverse undantag främst med ord av grekiskt/feniciskt ursprung.

aventureroEn orödd, risktagande man som söker spänning och upplevelser

callejeroEn urban person, en som hänger eller stryker omkring på gatorna

cualquierEn medelmåtta, en svensson, en anonymt genomsnittlig man

conejoEn söt fluffig kanin, även utmärkt som ingrediens i en paella

perroMänniskans bästa och trogna vän.

AVENTURERAPuta

CALLEJERAPuta

CUALQUIERAPuta

CONEJAPuta

PERRAPuta

ocensurerat från mestallas läktare, forts.

del 1: Puta

bokstavligt: äventyrare, äventyrerska

bokstavligt: man eller kvinna från gatan

bokstavligt: vem som helst

bokstavligt: kaninhona/hane

bokstavligt: hundhanne och tik

hombrezueloEn småväxt man, lillgammal pojke eller någon som är kortväxt

hombrepúblicoOfficiell, prominent personlighet som allmänheten känner till

hombrede la vidaEn man med stor livs-erfarenhet och visdom

zorroEn rättfärdighetens hjälte som står på de förtrycktas sida

putoHomosexuell man (myntat redan i den klassika boken Don Quijote)

MUJERZUELAPuta

MUJER PÚBLICAPuta

MUJER DE LA VIDAPuta

ZORRAPuta

PUTAPuta

bokstavligt: liten man/kvinna

bokstavligt: offentlig man/kvinna

bokstavligt: en livets man/kvinna

bokstavligt: räv och rävhona

bokstavligt: slang för prostituerad man/kvinne

För att inte listan ska ta upp minst fem sidor till tar vi inte med alla Puta-synomymer, och i synnerhet alla som kommer från spansktalande länder i Syd- och Mellanamerika.

Som med många andra gamla ord är ursprunget till Puta inte fastställt helt och hållet, men det finns många intressanta etymologier, som att det kommer från tidiga romartiden då grekerna besgrats. Många togs som slavar och fördes till Rom, där de grekiska männen som var mer bildade än de då barbariska romarna, användes som privatlärare, hålla koll på räkenskaper och liknande administrativa och akademiska uppgifter.

Det finns faktiskt en koppling mellan puta och att “disputera” om sin kunskap i akademiska sammanhang. Många grekiska kvinnor fick däremot disputera i sängkammaren.

Man behöver inte vara genusforskare för att se ett mönster i kvinnoförtryck och machismo i dessa uttryck, ja i de flesta latinska språk.

Spanska fotbollsdomare tycks märkligt nog alla vara födda av akademiska mödrar av grekiskt ursprung.

maskulin feminin

/

www.chescandinavia.com

hasta la próxima