lärkans årsberättelse 2012

2011årsberättelse2012

GYM

NA

SIET

LÄ

RKA

N

HEL

SIN

GFO

RS

sammanställd avmagnus Westerlund

Årsberättelse 2011 – 2012© 2012 Gymnasiet Lärkan

Gymnasiet Lärkan

Årsberättelse2011 – 2012

sammanställd avmagnus Westerlund

grafisk form

Gymnasiet Lärkan

HISTORIASkolan grundades år 1882, som Nya svenska läroverket i Hel singfors, ett privat läroverk för gossar. Under åren 1887 – 1962 verkade NSL, ”Lärkan”, i fastigheten vid Mikaelsgatan 25. År 1962 f lyttade Lärkan till den nya skolfastigheten vid Stormyr vägen 22. År 1971 intogs de första f lickklasserna i skolan, Lärkan blev samskola. År 1977 övertog Helsingfors stad skolan, som blev ett av stadens gymnasier under namnet Gymnasiet Lärkan.

SKOLANS POSTADRESSGymnasiet LärkanPB 305700099 Helsingfors stad

SKOLANS BESÖKSADRESS Stormyrvägen 2200320 Helsingfors

SKOLANS WEBBADRESSwww.larkan.edu.hel.fi

TELEFONERrektor 31086680

kansli 31086681

lärarrum 31086682

studiehandledare 31086626

vaktmästare 0504013881

kök 0400261515

hälsovårdare 0503105570

fax 31086683

REKTORERKarl Theodor Broberg 1882 – 1883August Ramsay 1883 – 1895Axel Arrhenius 1895 – 1903Bernard Estlander 1903 – 1919Holger Petersen Dyggve 1920 – 1924Matias Wasenius 1919 – 1920, 1924 – 1937 Erik Lagus 1937 htJohn Björnberg med Matias Wasenius 1938 vtEric Bargum 1938 – 1947Carl Michael Runeberg 1947 – 1968Tor Lindblom 1968 – 1992Magnus Perret 1992 – 2011 Magnus Westerlund 2011 –

4 gymnasiet lärkan årsberättelse 2011 – 2012

årsberättelse2011 – 2012 5gymnasiet lärkan

Att upptäcka och att lära

LäsårsöversiktMagnus Westerlund

Läsåret har varit Lärkans 130:e och samtidigt mitt första som rektor för denna skola. Då en ny ledare kommer till huset kan tillvaron upplevas som aningen oviss, precis som för en upptäcktsresande som tar sikte på sitt utstakade mål bortom horisonten. Men genom att förbise ovissheten och ta sikte på framtida mål får vi ett helt annat utgångsläge. Det här är något jag tycker vi har lyckats med och detta har gett mig möjligheten att upptäcka och lära mig skolans och kommunens rutiner, vilket jag är tacksam för.

MED ETT ÅRS ERFARENHET kan jag stolt stå här och säga att Lärkan är en väldigt fin och bra skola. Skolan har välbeprövade strukturer, anor och ett pålitligt resurskapital i form av duktig och erfaren personal och framför allt av utomordentligt duktiga studerande, vilket bl.a. årets studenter har visat denna vår. Det var med stor glädje jag gick igenom vårens studentskrivningsresultat för ett par veckor sedan. Stundtals blev jag förstummad av de fina resultatrader som kunde avläsas sida upp och sida ner. Studenter, detta är er dag – njut av den. I samma andetag vill jag också passa på att tacka min företrädare Magnus Perret. Då jag påbörjade min rektorsgärning i Lärkan kom jag till ett välorganiserat arbetsbord med fenomenala lösningar för hur man kan bygga upp en välfungerande gymnasieskola. Magnus gedigna och genuina engagemang som rektor i närmare två decennier har onekligen satt sin prägel på Lärkan. Ett unikt arbete har burit frukt, så tack Magnus för den spännande upptäcktsfärd du gett mig under det här året. En av Lärkans absoluta styrkor är enligt min mening den goda andan i skolan. Den finns så att säga i väggarna. Den goda stämningen

i skolan påverkas helt säkert av det faktum att man i Lärkan får vara sig själv, något jag hört sägas f lera gånger under året. Det här uppskattar jag stort och vill samtidigt understryka att mycket av den goda andan och stämningen kommer från oss själva och vårt egna förhållningssätt till alla andra här i Lärkan. Så som man själv vill bli bemött skall man även vara gentemot sin omgivning.

OM VI SER PÅ LÄSÅRET i övrigt så har det varit både händelserikt, lärorikt och spännande. Vi har lärt oss mycket – inte enbart genom den normala undervisningen – utan även av de många spännande gäster som besökt oss under studia generalia och temadagar. Vi har även haft många givande evenemang och minnesvärda projektresor som finns presenterade i årsberättelsen. Och dessutom har vi fört en kontinuerlig pedagogisk diskussion om hur den framtida gymnasiepedagogiken kan se ut i ljuset av kommande utmaningar som gymnasiestrukturerna, läroplansreformer och eventuella förändringar i studentexamen. I mars hade vi besök av europaparlamentariker Carl Haglund som bjöd på en beskrivande analys av det dagsaktuella läget i EU, allt från eurokrisen till unionens syn på läget i Syrien. De syriska förhållandena var även i fokus då vi hade besök av professor Hannu Juusola. Tack vare sin mångåriga erfarenhet som ledare för Finlandsinstitutet i Damaskus kunde han ge en detaljerad, beskrivande och aningen skrämmande bild av läget i den krisdrabbade Mellanöststaten. Dessa två globala satsningar – föreläsningar – var ett par i raden av många fina studia generalia vi haft under det gångna året. Läs gärna mer om dem i årsberättelsen.

6 årsberättelsegymnasiet lärkan 2011 – 2012

I skrivande stund har vi inte ännu haft den andra av våra två temadagar under läsåret, nämligen studerandenas ”egna” temadag. Målet med denna dag är att studerande själva ska fungera som ledare för workshopar. De bygger upp hela programmet på egenhand och lyfter fram sina mer eller mindre ”dolda” talanger för sina studiekompisar. Initiativet till denna temadag kom från våra studerande och enligt min mening är det ett tecken på gott engagemang och fin initiativförmåga. Läsårets första temadag var en så kallad språktemadag. Vi hade ett mångsidigt program med flera eminenta föredragshållare, som alla tangerade vikten av goda språkkunskaper i vardagen och i arbetslivet. Bland annat fick vi pröva på hur det är att intervjua Usain Bolt då Kaj Kunnas gjorde en fin imitation av den jamaicanska sprintern. Ett smakprov på den tidigare nämnda Lärkanandan upplevde vi då hela skolan stämde upp till afrikansk dans och musik som en rofylld avslutning på en givande dag.

Vad gäller våra evenemang vill jag passa på att upphöja konventsstyrelsens, elevforums, tutorernas och abiturienternas samt alla övriga engagerade lärkors goda arbete under året. Vi har fått uppleva många roliga evenemang: avbrott i vardagen, som säkerligen stärker skolans vianda. En annan poäng som jag vill understryka i sammanhanget är det förberedande arbetets betydelse för slutresultatet. Här vill jag framför allt understryka vikten av dialog mellan alla parter i processen. Genom en genuin diskussion ökar vi förståelsen för att människor ser på saker på olika sätt. Det här är något jag vill vidareutveckla. Vi bör ta hänsyn till våra medmänniskor för då utvecklar vi vår samarbetsförmåga. På tal om vikten av god kommunikation, hade Lärkan äran att kunna sända åtta delegater till den internationella slutsessionen i EYP – European Youth Parliament – i Istanbul. Bedriften är anmärkningsvärd, och särskilt då man tar i beaktande att lärkorna utgjorde 80 % av den finländska



Magnus Westerlund

delegationen. Känslan av att upptäcka att de egna åsikterna får gehör är befriande. Därför understöder jag varmt EYPkonceptet, som kan ses som en upptäcktsresa med oförglömliga upplevelser.

INLEDNINGSVIS NÄMNDE JAG känslan av ovisshet som en naturlig reaktion i förändringstider. Vissa av oss ser nya möjligheter, några avvaktar och andra upplever hoten som större än möjligheterna, vilket kan leda till missnöje och rentav protester. Det här är helt normalt, för vi hanterar ovisshet på olika sätt. Det som är beklagligt är om missnöjet föranleder personliga angrepp, vilket har skett i den rådande skolnätsdebatten. Som gymnasierektor anser jag att svenska sektionens beslut var ett steg i rätt riktning. Enligt min mening vore det oklokt att fortsätta som förut. Man måste helt enkelt ta sikte på nya mål i horisonten. Hotbilderna i det nuvarande systemet är f lera och uppenbara. Bland annat står vi inför kännbara nedskärningar inom den offentliga sektorn, både på

riks och kommunalnivå. Ett annat överhängande problem inom vårt nuvarande system är den otillräckliga studiehandledningen. Med något större enheter, skolor över 400 studerande, skulle vi onekligen vara bättre rustade att möta dessa och andra utmaningar.

AVSLUTNINGSVIS VILL JAG vända mig till vårfestens huvudpersoner, nämligen studenterna. Ni står nu inför ett nytt vägskäl i era liv. Men med de bedrifter som ni visat prov på under det gångna året har ni samtidigt bevisat att ni är redo att ta emot nya utmaningar och bege er ut på nya upptäcktsresor. Tro på er själva, var lyhörda, samarbeta, ta hänsyn till andra och framför allt: lyssna på era hjärtan. Tillvaron kan eventuellt kännas oviss, men förbise det och koncentrera er på målen i horisonten. Pröva era vingar och njut av kommande utmaningar, och kom också ihåg att ni alltid är välkomna i Lärkan. Ett stort grattis till er alla!

Läsårsöversikt


AUGUSTI 201116.8 Skolstart22.8 Skolfotografering31.8 Lägerskola i Sjundeå, Purnus Ådahl

SEPTEMBER1.9 Mysdag för åk 1 (i skolan)6.9 Konventsintagning, våra ettor avlägger Lärkeden12.9-3.10 Höstens studentskrivningar14.9 Studia generalia: filosofen Joel Backström talade om kravallerna i London15.9 Föräldramöte för åk 115-16.9. Hungerdagsinsamling ordnades till förmån för Röda korset21.9 Våra ettor såg på monologen Matsnack av Anders Slotte

OKTOBER13-14.10 Höstlov17-24.10 Projektresa till Brest21.10 Dagsverksdag, inbringades 1450 euro för att utbilda barn i Afrika och 2430 euro till ett Östersjöprojekt21-23.10 Miljöaktionsdagar i Karis26.10 Studia generalia: lektor Andreas Stenius talade om ungas ekonomi28-30.10 EYP regional session i Reso, studerande deltog29.10 Arbetslördag, bokmässan

NOVEMBER7-11.11 Projektresa till Barcelona8.11 Föräldramöte för åk 310-13.11 Kulturkarnevalen i Närpes, 22 studerande deltog14-15.11 MR-dagarna i Stockholm18.11 Excursion till det medeltida Åbo, 17 studerande deltog med lärarna Martin Nugent och Lars-Kristian Ringbom25.11 Filmens natt30.11 Temadag: språkdag

DECEMBER5.12 Självständighetsfest och studentdimision, sex nya studenter13.12 Korvlucia21.12 Julkyrka22.12 Julfest

Händelsekalender


JANUARI 201213.1 Studia generalia: Frank Johansson, ordf. för Amnesty talade om Guantanamo och mänskliga rättigheter13-16.1 EYP nationell session i Tammerors, 13 studerande deltog18.1 Studia generalia: professor Hannu Juusola talade om dagsläget i Syrien18-22.1 Projektresa till Cern23.1 Lärkans öppet hus-kväll för åk 9

FEBRUARI2-6.2 Projektresa till Göteborgs filmfestival, Sverige6-7.2 Exkursion till Åbo och Olkiluoto kraftverk, 21 studerande deltog med lärare Jonas Waxlax10.2-26.3 Vårens studentskrivningar15.2 Våra tvåor såg på teatern ”Inte mera en fullt-tack!” av Anton Häggblom16.2 Bänkskuddardagen, abinas sista dag i huset17.2 Gamlas dans, tvåornas dansar för skolan på dagen och föräldrar samt bekanta på kvällen

MARS1-4.3 Projektresa till St. Petersburg7-8.3 Exkursion till Tammerfors filmfestival, 20 studerande deltog med lärarna Martin Nugent och Niklas Kullström9.3 Studia generalia: Europarlamentariker Carl Haglund talade om dagsaktuella europeiska frågor23.3-2.4 EYP internationell session i Istanbul, 8 studerande deltog med lärare Benny Eklöv

APRIL4.4 Talangafton11.4 Studia generalia: professor Alf Norkko talade om livet under havsisen vid Antarktis17.4 Föräldramöte åk 219-26.4 Projektresa till Berlin22-29.4 Projektresa till Exeter30.4 Lovdag

MAJ2.5 Studia generalia: Henrik Aalto talar om mobbning7-10.5 Projektresa till Lappland11.5 LärkLAN24-25.5 Minitutorläger29.5 Magnusgalan fortsatte enligt gammal tradition med samma namn (sedan 1996)31.5 Temadag: studerandes egen ordnade temadag

JUNI1.6 Stadsorientering (sedan 1998)2.6 Våravslutning och studentdimission



Vi åkte med tutorerna på ett miniläger till Purnus Ådal på våren för att bekanta oss med stället för att sedan kunna planera programmet. Vi hade två roliga dagar där och såg fram

emot att få komma tillbaka dit med ettorna. När skolan började på hösten 2011 var vi alla ivriga över att få börja med vårt nya uppdrag, att ta hand om de nya eleverna. När det var dags för lägerskolan packade vi oss i bussar och åkte iväg till Purnus Ådal. Vädret var inte det bästa möjliga, men vi försökte ändå hålla stämningen uppe. Efter en relativt kort bussresa kom vi fram och väntade på att programmet skulle börja. Under den första lägerskoldagen arbetade vi i våra egna basgrupper, så att ettorna garanterat skulle lära känna varandra och samarbeta med sin grupp. Vi hade märkt på vår egen lägerskola att det var väldigt kul att lära känna sin egen basgrupp på ett nytt sätt, genom att samarbeta och lösa problem. Till programmet i ådalen hörde många roliga programpunkter. Vår basgrupp började dagen med lite improvisationsövningar. Det regnade fortfarande lite, men när vi väl kom igång var det riktigt roligt att härja omkring ute i regnet. Under dagen fick vi också pröva på exempelvis paddling. Vi åkte buss till en sjö, för att där först kort gå igenom hur det går till, sedan paddlade vi iväg, två och två. Gänget i Purnus Ådal ordnade också en orientering för oss, som började med att vi skulle tända eld med tändstål, vilket blev mer krävande än

Jag minns fortfarande stressen och nervositeten jag upplevde för ett år sedan på våren. Vi tutorer hade planerat en del av höstens program för de nya ettorna, och hoppades på att vi skulle lyckas bra så att de nya lärkorna skulle känna sig välkomnade i skolan. Till planeringen hörde bl.a. första skoldagen, konventsintagningen och lägerskolan. Lägerskolan skulle bli aningen annorlunda jämfört med vår egen, eftersom vi inte denna gång hade övernattningsmöjlighet. Vi tutorer tyckte det var synd att våra små ettor inte skulle få övernatta någonstans, jag tror jag talar för de flesta när jag tycker att det var en stor del av det roliga på vår egen lägerskola. Därför bestämde vi oss för att försöka göra lägerskolan så bra som möjligt för att kompensera det som fattades. Till slut bestod lägerskolan av en lång dag i Purnus Ådal och en kortare mysdag i Lärkan.


Tutorverksamhet

normalt på grund av det väldigt fuktiga vädret. Efter det fick vi en karta och anvisningar för vart vi skulle gå till näst. Under orienteringen gick vi runt hela området och utförde olika sorters uppgifter på olika ställen. Vi skulle bl.a. göra en så kallad braintraininguppgift som gick ut på att flytta på bollar enligt vissa regler så att de låg i en särskild ordning. Då fick vi öva på att samarbeta och lyssna på andras idéer för att klara av uppgiften. Vi skulle också lära oss knyta tre olika knopar, och visa dem för kontrollanten för att komma vidare. Vi tutorer hade också en egen programpunkt för ettorna. Vi hade plockat ihop några samarbetsuppgifter vi själva haft på vår lägerskola som vi tyckte var roliga. Då skulle ettorna exempelvis kasta ägg till varandra utan att söndra dem och komma över ett rep utan att röra det, men hela tiden röra varandra. I slutet av dagen grillade vi lite korv och satt vid elden en stund. Allra sist före vi for hem uppträdde ettorna i basgrupper med de sånger de kommit på under ett av passen på dagen. Alla hade kommit på roliga uppträdanden som resten gillade att se på. Stämningen i bussen var relativt tyst pga. den långa dagen. EFTER EN INTE SÅ lång natt hade vi mysdag i Lärkan på torsdagen. Vi tutorer hade planerat programmet för hela dagen och jobbade i grupper med olika programpunkter i skolan. Punkterna vi hade var teamwork, lekar, kakbakning och MoKfilmer. Under mysdagen var ettorna indelade i andra grupper än sina basgrupper, för att lära känna nya människor. Vi hade dessutom fixat grupperna så att det skulle finnas så några som möjligt från samma högstadium i varje grupp. Själv jobbade jag utomhus med teamwork hela dagen och ledde samarbetsövningar med några andra tutorer. Ettorna verkade gilla programmet, alla kommentarer vi hörde var positiva. Efter att alla hade haft alla program hade vi en picknick ute i parken nära skolan med alla ettor och tutorer, där vi satt en stund och åt godis och annat gott. I SIN HELHET var dessa två dagar väldigt lyckade, även om det tidvis ösregnade på onsdagen. Det var ett tungt arbete, men

det var värt det. Alla verkade nöjda efteråt. Jag hoppas att alla kommande årskurser fortfarande får åka på lägerskola, eftersom det är något som binder ihop årskursen och basgrupperna på ett alldeles speciellt sätt. Jag kände mig åtminstone mera som en äkta Lärka efteråt.

Ellen Avellan

Då fick vi öva på att samarbeta och lyssna på andras idéer för att

klara av uppgiften.

”


Under läsåret har vi språklärare försökt lyfta fram språken på olika sätt. Det är inte enbart på resor det är viktigt att känna till en annan kultur och ett annat språk, utan även i kontakt med andra människor eller händelser hemma i Finland. Den största insatsen sattes på temadagen i november.

Vi inledde med att lyssna på våra egna Lärkor som spenderat ett år utomlands, vad det gav dem och vad de upplevt under det läsår de varit borta hemifrån. Tyngdpunkten under dagen låg däremot på de 16 personer, som vi bjudit in från olika yrkeskategorier och som berättade vilken roll språk spelat i deras professionella liv. Bland de inbjudna hittade man bland annat en journalist, en diplomingenjör, en danspedagog och en tidigare diplomat som valt att sadla om och bli f lorist. Dessa gäster höll workshops som de utformat på det sätt de själva önskade. Studerande valde på förhand ut dem som intresserade dem mest och alla dryga 350 Lärkor fick lyssna på åtminstone en av dem de själva önskat. Den respons vi fick efteråt har varit väldigt positiv så vi hoppas att vi lyckades ge våra studerande något att tänka på. Den här dagen avslutades med afrikanska rytmer och dans där alla fick sjunga och röra på sig. Ett annat litet projekt, som uppskattades bland Lärkorna, var veckan då vi bad de språkstuderande abina att ordna språkcaféer. Abina fixade och bakade, spelade musik och sålde bakverk till andra studerande i skolan. Pengarna gick till abikassan. Den veckan kunde man under matrasten höra musik på olika språk från högtalarna, dricka te ur en samovar och en annan dag köpa croissanter med sylt. Under våren ordnade vi dessutom frågesport under en hel vecka. En dag skulle man skriva en limerick på engelska och en annan dag skulle man svara på en fråga om tyskspråkig litteratur. Frågesporten pågick i fem dagar. En dag, ett språk, en fråga. Det hela avslutades med prisutdelning där vi kunde ge dem som svarat rätt paraplyer, tygväskor och andra fina saker med färgtryck på olika språk.

MED VÅRA SMÅ INSATSER i vardagen vill vi visa våra studerande att språkstudier är så mycket mera än tragglandet av verb. Bakom ett språk gömmer sig ofta en eller f lera kulturer, tankesätt och en historia som speglar människorna och som man har nytta av i nästan vilket yrke och i vilket sammanhang som helst.

Språksatsning

Språksatsning


DELF

”Bakom ett språk göm-mer sig ofta en eller

flera kulturer, tankesätt och en historia som

speglar människorna och som man har nytta av i nästan vilket yrke och i vilket samman-

hang som helst.

Språksatsning Ylva von Wright

JAG VALDE ATT GÖRA DELFprovet (diplôme d’études en langue française) nu i våras eftersom det gäller internationellt och kan vara till nytta då man söker jobb eller studieplats vid ett franskt universitet. Dessutom kostar det i vanliga fall rätt mycket att göra det på egen hand men man kunde göra det gratis och enkelt via skolan. Man kan göra provet på fyra olika nivåer: A1, A2, B1 och B2 där A1 är den lättaste. För ett år sedan gjorde jag provet på nivån A2, men nu valde jag att göra om det på B2nivån eftersom det motsvarar språkkraven för att få studera vid universitet i Frankrike. I provet ingår en hörförståelse, en skriftlig del, en uppsats och en muntlig del där man i 20 minuter diskuterar med en examinator från Frankrike. Jag kom totalt oförberedd till provet och tänkte att det inte kan vara så svårt, men fick en liten chock då hörförståelsen satte igång och man plötsligt skulle snappa upp detaljer från en fem minuter lång radiointervju av krasslig ljudkvalitet utan att riktigt hinna läsa igenom frågorna, och ännu mindre hann man kolla att man förstod dem. Typen av uppgifter i B2nivåns hörförståelse och skriftliga del skiljde sig både från studentexamen och från A2nivån, vilket i kombination med den knappa tiden man hade fick det hela att verka ganska omöjligt och jag märkte att det nog skulle ha lönat sig att kolla igenom tidigare B2prov. Uppsatsen påminde däremot om dem man skriver i studentexamens långa språk, förutom att man inte kunde välja uppgift och man hade inte lika mycket tid på sig.

EFTER ALLA DE svarsrader som jag lämnat tomma hade jag inte mycket hopp kvar då det var dags för den muntliga delen. Man fick två texter varav man skulle välja den ena och fick sedan förbereda sig och bearbeta den i 20 minuter innan man träffade examinatorn. Själva provet gick ut på att sammanfatta texten muntligt, plocka fram problem och huvudpoänger ur den och sedan komma med en lösning eller egen åsikt om ämnet. Därefter ställde examinatorn frågor och man diskuterade texten tills tiden var slut, något som man inte precis utsätts för varje dag i kort franskakurserna. Det visade sig inte alls vara så skrämmande och svårt som väntat då examinatorn var trevlig och stämningen lättsam. Om inte annat var det roligt att få snacka franska, om än dålig sådan, i 20 minuter och sedan hoppas på det bästa, vilket tydligen räckte.

DELF

13gymnasiet lärkan


Brest & Hfors Anna Paulig & Philip Böckelman

Medan måndagen den 17 oktober var en helt normal måndag för de flesta eleverna i Lärkan var det början på ett äventyr för sexton elever som studerar franska. Vi satt nämligen på flygfältet och väntade på en flygresa först till Paris och sedan till Brest i nordvästra Frankrike. Framför oss hade vi en veckas äkta kulturupplevelse, då vi skulle tillbringa denna vecka i varsin fransk värdfamilj och få uppleva det franska skolsystemet. Dessutom skulle vi några månader senare få våra så kallade ”correser” (den motsvarande franska eleven) på besök här i Finland.


”

Ankomsten till Brest visade sig för de flesta finländska eleverna vara en riktig kulturchock. Att för första gången hälsa på våra correser var inte heller problemfritt. Medan några finländare osäkert skakade hand med sina correser, fick de flesta kindkyssar på

äkta franskt vis. Nästa dag blev det tidig uppstigning och träff i den franska skolan. Vi visades runt i skolan av correserna och fick även uppleva äkta franskt morgonmål med bland annat croissanter. Skolan var i sig ganska annorlunda än det som vi är vana vid i Finland. Det var en privat skola med ca 1500 elever. Vi fick uppleva äkta fransk klassdisciplin och blev ofta överraskade av hur ärliga och ibland överkritiska de franska lärarna var när de bedömde eleverna. Corresernas fritid följde samma stränga spår. Vi fick inte gå någonstans om det inte var noga planerat och för att få gå runt lite på stan måste vi ha kommit överens om det med både våra correser och deras familjer. På söndagen sa vi sedan farväl till våra värdfamiljer och såg fram emot att få våra correser på beök i februari.

FREDAGEN DEN TREDJE februari anlände sexton nervösa lärkor till HelsingforsVanda flygfält en efter en. Där stod vi hela bunten och skämtade lite halvnervöst medan vi väntade på våra correser. Och till sist kom aderton fransmän gående. Då blev vi finländare plötsligt oroade över hur vi skulle hälsa. Men för att få fransmännen att känna sig så välkomna som möjligt så kindpussade vi vår correser. Första kvällen valde de flesta att bara stanna hemma och äta fredagsmiddag med familjen, medan andra tog sig till Sandells för att titta på Tölös årliga modeshow – som gick under namnet Shimmer i år – och slutarbetskonsert med finlandssvenska artister. De franskisar som fick uppleva Shimmer var väldigt fascinerade av att det finns så duktiga, unga artister i Svenskfinland och att ungdomar ordnar sådana här evenemang alldeles själva.

På lördagen hade några av oss finländare bestämt oss för att ta med våra franskisar på talviklassiko, för att se när HIFK och Jokerit möttes på Stadion i minus 20 grader i ca tre timmar. Vi hade dragit på oss så mycket kläder, både på oss själva och våra franskisar, som vi bara kunde. Dessutom hade vi alla klätt oss i rött för att visa vilka ”true believers” vi är. Eftersom matchen blev en riktig nagelbitare hölls vi finnar varma av den laddade stämningen som rådde över hela stadion. För fransmännens del blev det kanske lite av en chockstart på vistelsen i Finland, och efteråt var de verkligen genomfrusna. På måndagen besökte fransmännen Yle för en rundtur där, så de hann inte förundra sig över skolans låga elevantal desto mera. Senare under veckan var de med på en del lektioner i Lärkan, men de besökte också bland annat Arabia, Borgå och Sveaborg. Kvällarna tillbringade vi oftast hela franskgruppen tillsammans med att gå på bio, shoppa eller något annat. Vissa valde också att ta med sina franskisar på sina hobbyer för att låta dem uppleva den finska ungdomskulturen. Fredagen blev för en dels correser en väldigt tung dag. De var tvungna att ta farväl av våra familjer hemma före vi gick till skolan, vilket ledde till att avskedsceremonin blev kort för de flesta. Strax före deras buss skulle gå från skolan tog vi några sista gruppfoton och sade farväl. Vissa fransmän blev väldigt rörda och grät f loder, medan andra sade tack och hej och konstaterade att det hela var en mycket fin upplevelse. En sak är säker; både de och vi har haft en upplevelse för livet.

”Vi hade dragit på oss så mycket kläder,

både på oss själva och våra franskisar, som vi

bara kunde.

BREST


Barcelona

Barcelonaresan gav mig mycket. För att vara helt ärlig fanns det så mycket att ta in på några få dagar att jag knappt klarade av att skapa något eget. Förutom att staden har många museer att erbjuda är den full av konstverk och även på minsta lilla sidogata kan man hitta någon överraskande detalj som inspirerar till att gräva fram skissblocket.



Barecelona 7 – 11.11

En vacker och ståtlig stad är Barcelona egentligen inte, men det fina med staden är inte heller att allt är vackert och harmoniskt, utan att staden är levande. Bara man håller ögonen öppna kan man också hitta otroligt välgjord graffiti. Människorna,

parkerna och de olika stilarna samverkar alla i harmoniskt kaos. Det finns en viss känsla av befrielse i Barcelona och Katalonien som inte, åtminstone ännu, finns här uppe i Finland. En känsla av att det är okej att använda en massa olika mönster, att breda på och vidareutveckla koncept. Att inte hålla sig till måttlighet, utan leka med det hela och se hur långt man kan gå. Det kändes otroligt skönt att vandra omkring i Barcelona och de övriga städerna vi besökte under resan, och se hur konst kan införlivas i vad som helst. Konst kan vara en naturlig del av vardagen, inte bara något bakom glas på ett museum. Vardagsobjekt kan vara användbara, praktiska och hållbara och samtidigt vara estetiskt tilltalande, lekfulla och fylliga. Ett exempel på detta är Antoní Gaudís mosaikprydda bänkar som kan hittas lite här och var i Barcelona. En annan sak jag insåg under resan var att förutom att konst kan vara var som helst kan konst verkligen göras av vad som helst. Vardagsföremål, småsten, kakel, gummi, cement; med glimten i ögat kan vad som helst få nytt liv. Efterhand som dag blir till natt växlar ljuset och avslöjar nya nyanser och perspektiv som går att känna igen i de katalanska konstnärernas verk. Kompositioner och färgval som tidigare kändes ovanliga och ibland konstiga får plötsligt sin förklaring när man ser dem i sin kontext, i den miljö där de skapats. Under resan fick jag t.ex. upptäcka att många av de färger som förekommer i Dalís målningar finns i staden Figueras, där han vuxit upp, och i den spanska naturen överlag. Att se bilder på verk och att läsa om konstnärer och historia är nog aldrig riktigt samma som att uppleva och lära sig i den miljö det hela handlar om.

RESAN TILL BARCELONA är absolut något jag rekommenderar, men inte bara för personer som gått i konstskola eller som kan alla ismer. Resan är för personer som tycker om konst. För sådana som tycker att det är roligt att bygga, rita, måla, klippa och klistra.

Matilda Grönberg

Barcelona


Konst kan vara en naturlig del

av vardagen, inte bara något bakom glas på

ett museum.

”


Stockholm 14 – 15.11

MRdagarna, dvs. Mänskliga Rättighetsdagarna är ett tvådagarsseminarium fullspäckat med främst föreläsningar, men också andra programpunkter, som handlar om allt mellan mänskligt och rättigheter.

Evenemanget har ordnats årligen sen år 2000, och i år insåg Lärkan att skicka en grupp med elever som deltog i den fördjupade kursen i samhällsfilosofi på plats. För mej verkade resan genast som en frisk pust. Vi övernattade i Stockholm, en bit från Stureplan och Kulturhuset, var evenemanget ordnades i år, men detta är egentligen inte relevant i och med att vi spenderade största delen av tiden med att sitta på seminarier som skulle få en universitetsstuderande att blekna (eller för att inte överdriva: trivas). Årets tema var ”Gränslösa rättigheter”, men tolkningen var fri, och jag var själv och lyssnade på föreläsningar om bl.a. åldersdiskriminering, storföretagens ansvar i uländer, normer och innovationer inom språkutbildningen för invandrare i Sverige. Många föreläsningar var som sagt rätt krävande, och långa, och alltför sent insåg jag att man gjorde väl i att anteckna. Jag var själv lite dåsig och måste därför säga att vissa föreläsare tog beklagligt lite med sin publik. Interaktiviteten blev jag och sakna, men workshoppen

om normativitet gick ut på gruppdiskussion vilket jag var tacksam för. Så fanns det filmvisningar och teaterföreställningar man kunde gå på, och till och med en clownshow. Jättebra var också andra dagens huvudföreläsare Liz Fekete, som under sin föreläsning om islamofobi både tog in publiken och beklagade sej på att många föreläsare på evenemanget

inte gjorde det. Dagarna var fullspäckade med program, så vi hade inte mycket fritid. Ändå hann vi hålla på med roligheter: synnerligen trevlig, och välkommen för f lexitarianen jag, var vår middag på den vegetariska restaurangen Örtagården, under vilken vi förde intressanta och stundvis hektiska diskussioner om dagens föreläsningar och helt andra saker. Samtida med resan var också födelsen av Occupyrörelsen, och några i vår grupp bekantade sig med Occupy Stockholm, som campade alldeles bredvid Kulturhuset.

RESAN TILL MR-DAGARNA av helt annan typ än Lärkans andra resor. Föreläsningarna, avsaknaden av språkmurar, och att resan ordnades i samband med en filosofikurs har övertygat mej om att den borde upprepas! Med dessa ord vill jag uppmuntra er att hoppas på det, och vara alerta ifall ni själva får tillfälle att åka till MRdagarna med skolan under de närmaste åren. Annars kan ni sätta er på färjan och fara själv.

MRDAGARNA

EN RESA MED INNEHÅLL

Lukas Rusk & Aino Jauhiainen

årsberättelse2011 – 2012 19gymnasiet lärkan 19gymnasiet lärkan

Jag, Aino Jauhiainen, som också var med på resan, fick liksom Lukas en fin upplevelse av MRdagarna. Program fanns det massor av, vilket innebar rusning, köer och oväntade pauser för dem som oplanerat tog sig till evenemanget. Dock fanns det enhel del

trevligt folk att prata med. Mången upprätthöll reklamstånd för den ena välgörenhetsorganisationen efter den andra. Jag frågade en tjej som satt bakom en organisations bord varför inte alla små organisationer inte kunde slå ihop sig istället för att tävla med varandra (så kändes det ibland). Hon tyckte att det kunde vara en bra ide. Fast kanske det inte skulle bli effektivare med sammanslagningar. Organisationerna gav en massa att fundera på, men det mest intressanta var föreläsningarna. En del av dem var otroligt givande, medan jag satt och grinade till andra av olika orsaker.

EN FÖRELÄSNING OM prostutition kändes väldigt partisk. Den hölls av två poliser och det kändes som om de ville antyda att de visste precis hur alla prostituerade känner sig och att de skall rädda hela Sverige från människohandel. En opassande överlägsenhet de hade angående ämnet lämnade en något besk smak i munnen efteråt. En annan föreläsning som skulle handla om invalidernas rättigheter satt jag och väntade på tillsammans med en man med kryckor. Efter en stund fick vi veta att den inte skulle bli av.

Han hade kommit till denna föreläsningssal som var längre bort än de andra för att lyssna på just detta ämne. Han talade något om att han inte kunde ta sig annenstans längre och blev och väntade vid ingången. Det var ju klart att ändringar i programmet skedde hela tiden. Men jag grinade i alla fall.

Liz Fekete gick jag och växlade några ord med. Det visade sig att hon hade bra bekanta i Finland och reser hit varje sommar. Jag frågade vad man på individnivå kan göra för att motverka islamofobi. Hon uppmanade mig att ”prata med människor, samla en grupp, prata med dem som blivit utsatta.” Få se om det blir av.

EN RESA MED INNEHÅLLJag frågade en tjej som satt bakom en organisations bord varför inte alla små organisationer inte kunde slå ihop sig istället för att tävla med varandra (så kändes det ibland). Organisationerna gav en massa att fundera på, men det mest intressanta var föreläsningarna.

”


Språktemadag Cassandra af Hällström & Hanna Hakala

Språk temadag”

”Alla föreläsningar hade mer eller min-dre något att göra med språken som

eleverna har möjlig-het att studera här i

Lärkan.

Hon hade redan länge funderat på att uppfylla sin dröm och söka sig till

en floristskola i Paris.

DEN 30.11 ORDNADE Lärkan en språktemadag för alla gymnasieelever i skolbyggnaden. Först f ick vi i auditoriet lyssna på förra årets utbyteselever som berättade om sina fartfyllda år i USA. Som följande programinslag fick varje studerande välja två föreläsningar av f lera föreläsningsalternativ som de gick på. Föreläsningarna hölls av engagerade specialister och språkintresserade utanför Lärkan, och alla föreläsningar hade mer eller mindre något att göra med språken som eleverna har möjlighet att studera här i Lärkan. SJÄLV VALDE JAG (Hanna) två program som hade med Ryssland att göra. I den första mötte vi en representant från bokhan

deln Ruslania. Hon lärde oss det ryska alfabetet och i slutet av föreläsningen hade vi lärt oss att skriva våra namn

med kyrilliska bokstäver. I den andra föreläsningen träffade vi Tanja Ljungqvist som jobbar med kulturexport vid Svenska Teatern. Hon berättade om sin


barndom i Novosibirsk, bland annat om hur rysligt kallt det var där på vintern. Vi fick också höra om hennes ungdom och om hur hon kom till Finland och stannade här. JAG CASSANDRA LYSSNADE först på Eija Limnells föreläsning, som handlade om hennes karriärbyte från diplomat till f lorist. Hon hade redan länge funderat på att uppfylla sin dröm och söka sig till en f loristskola i Paris, och idag äger Eija äntligen den egna, eleganta blombutiken Fleuriste mitt i Helsingfors hjärta. Andra föreläsningen var visserligen inte lika personlig, men föreläsaren, som representerade den globala ventilations och luftbehandlingssystemsleverantören Fläkt Woods, verkade väldigt professionell gällande sitt yrke. Han berättade kort om vad Fläkt Woods är, och dessutom berättade han också allmänt om hur Fläkt Woods fungerar internationellt.

EFTER FÖRELÄSNINGARNA samlades vi i auditoriet för att runda av dagen. Utbyteseleverna som inte tillbringat sitt år i USA, fick nu turen att dela med sig av sina upplevelser. De hade varit i länder som till exempel Ecuador, Tyskland, Japan, Nya Zeeland och Frankrike, och alla hade egna presentationer som de visade bilder från. Till sist överraskades vi ännu med ett glädjefyllt program en afrikansk musikduo som spelade och sjöng för oss, och som dessutom till slut fick alla elever att dansa och sjunga med. Själv tyckte vi att temadagen var lyckad, och det är alltid bra med lite variation till den rutinerade skolvardagen. Alla föreläsningar hade ett massivt innehåll, och eftersom det finns f lera språkintresserade bland Lärkans elever, blev det en mångsidig temadag som vi gärna önskar att kunde ordnas även i fortsättningen.

Språk temadag

BÄSTA LÄRKOR, MINA DAMER OCH HERRAR

Jag heter Stefan Törnqvist och det är 28,5 år sedan jag på första raden i denna festsal väntade på min studentmössa. Det är ett tag sedan dess, men inte så länge att jag inte skulle komma ihåg hur det kändes att sitta i salen och höra på gamla gubbar som jag, som talade länge och om tråkiga saker, så jag skall fatta mig kort. Jag har alltid haft brist på pengar och därför varit intresserad av dem. Jag blev sedan bankir, så pengar är numera mitt liv, min hobby och mitt yrke. Jag kommer att tala om ekonomi, eftersom pengar är det enda område som jag egentligen förstår mig på. Men vad har då riktigt hänt i ekonomin sedan 1983 då jag fick min studentmössa? Ungefär 1983 upptäckte Ronald Reagan i USA att väljarna inte brydde sig om ekonomi och att man därför kunde vinna presidentval genom att sänka skatterna och låta staten skuldsätta sig. Idag ligger USA:s statsskuld på 100 % av BNP och då övriga västländer gjort detsamma, har vi idag situationen att nästan alla stater i västvärlden är såpass skuldsatta, att taket börjar komma emot. Tex. eurokrisen handlar ju om att många stater alltför länge levt över sina tillgångar. År 1983 hade den andra oljekrisen nyligen tagit slut, och sedan dess har vi haft en sjunkande global räntetrend som varat ända tills idag. Samtidigt har finansvärlden skapat nya låneprodukter så att

I december hade vi en fin självständighetsfest, där vi hade äran att dimittera sex nya studenter från vår skola. Under samma festligheter höll Stefan Törnqvist ett självständighetstal, och allt avrundades med sång. Sången ljöd även under korvlucia där lucian, Lukas Rusk, läste upp en inspirerande dikt medan hela abi-klassen sjöng träffande sånger om skolor. December avslutades med vår traditionella julfest, där vi fick ta del av julskådespelet Snövit i filmens värld.

LJUSGLIMTAR I DECEMBER22 årsberättelsegymnasiet lärkan 2011 – 2012

hushållen de senaste 20 åren småningom kunnat skuldsätta sig. Då räntorna idag är nära noll kan de inte sjunka lägre och hushållen börjar i de f lesta västländer vara såpass skuldsatta att lånebördan inte mera kan öka. Med stora skulder är man känslig för stigande räntor och störningar i omvärlden. De stora åldersklasserna, som föddes efter kriget 19451949, var 1983 i yngre medelåldern i alla västländer. I medelåldern brukar man vara som bäst som skattebetalare och samhällets hälsovårdstjänster brukar man ännu inte behöva. I medelåldern brukar man också spara till sin pension, vilket innebar att det fanns gott om sparkapital för att finansiera företagens och samhällets investeringar. Den som föddes 1945 är idag 66 år, de stora åldersklasserna håller nu alltså på att pensionera sig, småningom börja använda sina pensionsbesparingar och småningom även börja belasta samhällets hälsovårdstjänster. Det finns säkert många i publiken som väntar på att jag skall säga någonting om eurokrisen också, men i historien har nästan inga valutaunioner överlevt och jag vet därför inte vilken valuta vi i framtiden har i Finland. Dessutom, oavsett vilken valuta vi har, måste vi f inna lösningar på de nyssnämnda problemen, som till och med kan äventyra vår självständighet.

Min åldersklass, som idag håller på att ta över samhället, är ganska liten och den åldersklass, som nu sitter i Lärkan och om 20 år börjar ta över samhället, är inte större. Hur skall vi, som är så få, då klara av att sköta skulderna och samtidigt hålla samhället f lytande med en åldrande befolkning? I västländerna har vi totalt drygt en miljard människor i skuldsatta och åldrande samhällen. Kom ihåg att det inte är någon självklarhet att de nordiska länderna är välfärdssamhällen! Men vi har i Asien ca tre miljarder människor som med hårt arbete småningom försöker höja sin levnadsstandard. Dessa länder har en helt annan befolkningsstruktur än vi, med många unga människor som jobbar hårt och sparar för sin ålderdom. De kommer heller inte att kunna tillverka allt själva, så det finns många och goda affärsmöjligheter, som också möjliggör att vi kan hålla vårt samhälle i funktion.

MEN HUR KLARAR man sig då i den här globala världen? Om man är lat och dum blir man helt säkert fattig. Är vi f litiga och dumma kan vi överleva, men det är svårt att tänka att vi bortskämda nordbor i enkla sysslor skulle kunna konkurrera med flitiga kineser och indier som gör långa arbetsdagar. Är man smart och flitig brukar det gå mycket bra, det är alltså en möjlig väg för Finland. Om man är smart och

LJUSGLIMTAR I DECEMBER

lat, kan det lyckas att någon annan gör jobbet och vi håller pengarna, men på sikt är det inte realistiskt att Finland långsiktigt skulle kunna livnära sig på någon annans arbete. Så vi måste alltså i Finland vara smarta och flitiga för att kunna bevara välfärden. När man kvällstid rör sig på stan börjar man lätt fundera på hur smarta och flitiga vi egentligen är i vårt land, men då jag nu står här och ser vilka fina ungdomar det finns, känner jag mig mycket lugn när jag tänker på Finlands framtid. Ni satsar på utbildning och måste vara ganska smarta eftersom ni går i en av Finlands bästa skolor. Flitiga måste ni också vara, eftersom inträdeskraven lär ha ökat betydligt sedan studentklassen 1983, då medeltalsgränsen var 6,3. Med sådana ungdomar som ni blir nog slutresultatet bra för oss i Finland så att också jag om ca 20 år kan börja lyfta pension. Jag hoppas ni har många fina idéer såsom Angry Birds, så att vårt lilla Finland klarar av alla utmaningar med skulder och åldrande befolkning. Det känns tryggt att överlämna Finland i era händer.

TILL SIST, kära blivande studenter, ni har nu uppnått en milstolpe i ert liv och världen står öppen för er. Njut av stunden och den stora dagen. Försök också njuta av självständighetsdagen i morgon, som dock av förståeliga skäl kan kännas litet tung. Mina damer och herrar, avslutningsvis önskar jag er en trevlig självständighetsdag. Den är värd att fira!

Stefan Törnqvist Självständighetstal


På lektionerna i skolan före resan hade fysikläraren Jonas Waxlax förberett oss grundligt på vad vi kommer att få se och uppleva i CERN. Vi hade intensivt studerat standardmodellen och dess konkurrent strängteorin, som beskriver hur världen är

uppbyggd på den subatomära nivån. Vi gick också igenom hur man i CERN detekterar partik

lar, hur partiklar sönderfaller och hur de grupperas enligt sina egenskaper. Även

antimateria togs upp, och vi fick förklarat för oss att Dan Browns

sätt att beskriva saken i boken ”Änglar och Demoner” kanske

finns på området. Den största acceleratorn, LHC, är nio km i diameter och går ända in i Frankrike. För att kunna accelerera partiklar till 99,999999 % av ljusets hastighet måste energiförlusterna vara så små som möjligt. Därför var LHC under vårt besök nerkyld till 271 grader, så ner i tunneln fick vi inte gå och titta. Däremot fick vi gå och se på Antiproton Decelerator (ADringen), en mindre maskin med vars hjälp man bromsar in antiprotoner till en sådan hastighet att man kan undersöka dem.

PARTIKELFYSIKENS HÖGBORGinte var hundraprocentigt sant. För att

kunna få ut så mycket som möjligt av besöket gav Jonas var och en av oss i uppdrag att ställa minst en smart fråga av någon av de föreläsare som vi skulle lyssna på under vår resa.

DET VAR MENINGEN ATT vi skulle tillbringa en och en halv dag på CERN, dvs. torsdag och fredag. Vi hade anlänt med flyg föregående dag och installerat oss på vandrarhemmet där vi skulle bo under vår femdagarsvistelse i Genève. Vandrarhemmet var rätt så gemytligt och bekvämt med bl.a. fyra och sexpersonersrum och med allmänt tvättrum bara några steg från rummen. Vandrarhemmet fungerade som vår bas varifrån vi startade ut på våra utflykter. Med hjälp av allmänna kommunikationsmedel, närmare bestämt spårvagn, begav vi oss iväg till CERN på torsdagsmorgon. Under vårt torsdagsbesök fick vi bekanta oss med CERN:s verksamhet i allmänhet. Vi tittade också på ritningar av vissa acceleratorer och deceleratorer som

Nåja, liten är kanske fel ord för att beskriva en maskin med en omkrets på ett par hundra meter, men i alla fall är den rejält mindre än LHC:s 27 km långa ring. Vi fick en guidad rundtur med två forskare, som förutom att visa oss ADringens dipol och kvadrupolmagneter, förklarade vad de olika experimenten i anslutning till AD hade för mål. Samtidigt som alla delar på ADringen såg mycket invecklade och svårbegripliga ut, verkade det som om vissa delar skulle ha gått att hitta i var mans kök, till exempel den isolerande aluminiumfolien runt maskinen. Det var ett mycket intressant besök för alla och vi hade utmärkta guider.

DEN 18 JANUARI 2012 FOR ELEVERNA I KURS FY23 IVÄG PÅ RESAN SOM ALLA HADE SETT FRAM EMOT LÄN-GE, NÄMLIGEN TILL CERN I GENEVE, SCHWEIZ. ATT EN GÅNG I SITT LIV FÅ RESA TILL DETTA MYCKET VIKTIGA PARTIKELFYSIKFOR-SKNINGSCENTER ÄR EN DRÖM SOM GÅR I UPPFYLLELSE FÖR DE FLESTA FYSIKSTUDERANDE I LÄRKAN. Cern


Cern 18 – 22.1

Efter att vi ätit lunch i en av personalrestaurangerna var det dags att besöka ATLASdetektorns kontrollrum. ATLAS är en av de enorma partikeldetektorerna runt LHC:s ring, vilka används till att analysera partikelkollisioner. Den är otroligt stor, 44 m lång och 25 m i diameter, och har en massa på 7 000 ton. Givetvis kunde vi inte besöka grottan där detektorn är belägen, men byggnaden i vilken kontrollrummet fanns hade på ytterväggen en flera våningar hög väggmålning. Den föreställde en genomskärningsbild av ATLASdetektorns olika komponenter, vilken gav oss en uppfattning om hur enormt stor maskinen är.

Efter ATLAS besökte vi Globe, en klotrund byggnad som inhyser en permanent utställning med temat modern fysik.

Utställningen var snyggt genomförd med bl.a. interaktiva informationsskärmar projicerade på olika ytor. I ljudisol

erade vilstolar kunde vi luta oss tillbaka och lyssna till framstående fysiker som berättade om vad de tycker är så spännande med just deras forskningsområde. Vi fick också se en kort film om hur världsalltet fungerar, vilken projicerades på alla väggar och dessutom de stora skärmarna. Det här gav ett mäktigt intryck av att hela Globe flög igenom rymden. Fredagen tillbringade vi endast halva dagen på CERN och då fick vi bekanta oss med SM18, det vill säga testhallarna för LHC:s moduler och den datatekniska delen av institutionen. Med en liten

buss åkte vi över till Frankrike, till SM18, där vi sedan fick se hur färdigställandet av reservkomponenter till

LHC går till. I fabrikshallen, i vilken de färdiga modulerna testas, fanns en liten utställning med bland annat

supraledande kablar och en modell i full skala av en del av LHCacceleratorns tunnel. Vi visades runt av en av forskarna

på CERN, en sympatisk britt som verkligen hade ett brinnande intresse för sitt ämne. När vi återvänt till den schweiziska sidan av CERN fick vi lyssna till en föreläsning om datakommunikation som handlade om World Wide Grid, en efterföljare till CERN:s uppfinning World Wide Web. Idén med World Wide Grid är att räknekraft skall kunna delas på samma sätt som information delas på Internet. Vi fick också se en gigantisk dataterminal på CERN:s område, en enorm hall med tusentals internetservrar i långa rader. Därefter var det dags för en mycket kaotisk lunch i en annan av CERN:s personalmatsalar, där man aldrig blev riktigt på det klara med vad

Robin Forsén & Cathryona Sirviö

man blev serverad i och med att de olika matköerna gick kors och tvärs genom salen. Dessutom måste man nästan slåss för att få en sittplats, för matsalen var så fullsatt. Utöver den normala mängden forskare och gäster bidrog flera besökande grupper, bland annat en finsk skola, till trängseln.

HÄRMED TOG VÅRA egentliga fysikrelaterade äventyr slut, men resan var inte över i och med detta. Fredagseftermiddag tillbringade vi i FNhögkvarteret i Genève. Säkerhetsgranskningarna för att komma in på FN:s område var strängare än på flygplatsen och vi ledsagades av säkerhetsvakter genom dörrarna. Väl inne fick vi en guidad rundtur där det berättades om de olika konferenssalarnas historia och litet fakta on FN som organisation. Under lördagen var programmet fritt, dvs vi fick ströva omkring i Genève på egen hand. En del av gruppen for till slalombackarna, medan andra stannade i stan och utforskade shoppingkvarteren. Vi fick äta lunch var och när vi ville, men skulle vara tillbaka vid vandrarhemmet på kvällen för att gå och äta middag. Middagsmaten under resan var fantastiskt god och vi åt varje dag på ett nytt ställe. Morgonmålet på vandrarhemmet var däremot litet begränsat, med bara vitt bröd, te, kaffe och frukostflingor med sylt.

PÅ SÖNDAGEN VAR DET en trött men mycket nöjd FY23grupp som begav sig tillbaka till flygfältet. Resan hade varit en av de bästa upplevelserna under tiden i Lärkan och vi hade fått lära oss otroligt mycket nytt och fått se och uppleva spännande saker. Om du är ens det minsta intresserad av fysik, läs lång fysik och välj kurs FY23 så får du vara med om samma otroliga upplevelser som vi!

25gymnasiet lärkan


FILM ÄR MER ÄN BIO

I kursbeskrivningen för MOK 25 poängteras att ”filmer gestaltar audiovisuella ’verkligheter’, fik-tiva, dokumentära, animerade”, och att filmer förmedlar livsupp-fattningar och värderingar. Un-der kursen bekantar deltagarna sig med filmer från olika kulturer, olika tider, olika länder och olika världsdelar, och diskuterar deras innehåll, form och struktur. Un-der hösten skedde detta på olika filmfestivaler i Helsingfors. I bör-jan av februari kulminerade kur-sen i en studieresa till Göteborg Filmfestival, Nordens största i sitt slag. En av årets deltagare var Susanna Nygård.

COMPANY ORHEIM

26 gymnasiet lärkan


Göteborg 2– 6.2

Då vi den andra februari steg på bussen utanför Lärkan hade vi bara en ytlig aning om vad vi hade att vänta. Vi var tretton elever, samt Virpi och Henrik, som medverkade som ledare för hela resan. Med schemat för resan i väskan, och korta beskrivningar av vad vi skulle se under resan, så kunde vi bara

ana oss fram till vad denna filmfestival skulle föra med sig för vår del. Filmer blev det ju. Bra, dåliga, konstiga, tankeväckande och ibland sövande, filmer i nästan större mängd än man klarade av. Trots att vi hade pauser under dagen då vi fick lov att utforska vad Göteborg annat hade att erbjuda, så blev det ändå vid någon punkt väldigt jobbigt att hålla ögonen uppe och orka fokusera på det som hände på skärmen. Men då det var bra så var det trots allt värt det. Under en f ilmfestival f inns speciellt en viktig sak att lära sig; filmer kan vara så mycket än det som vi ser då vi vanligtvis går på bio. Det finns så mycket att se och uppleva, att det i slutändan nästan får en att glömma de mindre bra f ilmerna. Varje f ilmfestival har såklart sina höjdpunkter, och det bästa är då du ser en film som kan vara Hollywoodproducerad, men som har sin egen stil som avslöjar filmen riktiga ursprung. Det är den stilen som jag älskar och som gör det härligt att vara på en filmfestival. STÄMNINGEN I EN FILMSAL under en filmfestival är helt annorlunda än stämningen i en vanlig biosal en lördagskväll. Man har inte haft en chans att se en trailer före man kommer dit, utan har kanske valt filmen slumpmässigt eller utgående från en kort beskrivning. Filmerna tas väldigt seriöst och det är helt naturligt att applådera då filmen tar slut. Ibland kan det även komma några förord innan filmen kör igång, och en utvald skådespelare, eller regissören, kan presenteras med några korta ord. Stämningen är ändå ganska avslappnad, alla är där av samma orsak, för att få se något lite mer speciellt. Du känner inte doften av popcorn och ingen sitter och småpratar under filmen eller sparkar i stolryggen. Filmerna respekteras, vilket är väldigt fint.

Det härliga är att det verkligen finns något för varje filmsmak under en festival som denna. Med ett rätt stort urval av filmer och ett öppet sinne, så finns det garanterat något att förälska sig i. Att våga vara öppen för nya slags filmer och stilar är väldigt viktigt. Något som känns konstigt behöver inte automatiskt vara dåligt, man måste bara våga se på det från en annan synvinkel än vad man är van vid. Vissa filmer är inte heller automatiskt typiska ”popcornfilmer”, ibland måste man verkligen fördjupa sig i vad som händer på skärmen och tänka till lite själv också. Självklart så måste man inte tycka om allting. Det är tillåtet att ogilla filmer, det är det alltid. Men när man väl vant sig med stilen så kan man kanske börja tycka om filmer man aldrig an

nars hade gett en chans. ATT JAG ÅKTE MED på resan är verkligen inte något jag ångrar, jag är verkligen väldigt glad över det. Att uppleva en filmfestival, som är stor som denna, är verkligen fint. Det får en att tänka om lite när det gäller filmer, det ger en vidare blick på vad bra film kan innebära, och är en otroligt stor inspirationskälla för alla som är intresserade av filmskapande. Förutom detta så gav resan en chans att få se en

ny stad, uppleva en annan kultur, äta god mat och skapa nya, samt förstärka gamla, människorelationer. Resan gav en avkoppling från den annars stressiga skolmiljön, och under resan hittade jag även f lera nya filmer som jag gott kunde se på nytt. Och nog är det ju en ganska cool känsla då trailern för We need to talk about Kevin kommer ut på Finnkinos sidor, och man kan säga ”ha, jag har redan sett den”.

Susanna Nygård

CHICKEN WITH PLUMS

I Helsingfors låg snön ännu djup när vi på morgonen den första mars infann oss på järnvägsstationen – tio elever som alla läser ryska andra året, vår rysklärare Sonja Biese och vår ryskkunnige tysklärare Cati Jipp. Som trettonde på resan hade Sonjas dotter i år privilegiet att få följa med. Allegro startade i tid klockan 9.00 och fick snabbt upp farten, och vips

var vi redan över gränsen och det blev dags att ställa om klockorna. En dimma dolde slottet i Viborg men i St Petersburg sken solen när vi skyndade från tågstationen till metron – en av de djupaste i världen, vars ståtlighet jag genast förälskade mig i. Till min stora förvåning saknades snö i staden; de hade inte fått någon i år, fick vi veta. Efter att ha installerat oss på hotellet, som låg bekvämt nära metron och bokstavligen ovanpå ett köpcenter, tog vi en liten promenad i centrum och sökte oss sedan mot kvällens program, en oförglömlig sång och dansshow, som drog upp en av oss på scen och fick alla att skratta. Av alla ”typiskt ryska” sånger kände jag igen bara en melodi – från en snapsvisa... Nästa morgon var alla en aning trögstartade och dröjde sig kvar vid hotellets fantastiska morgonmålsbuffé, och vi kom iväg till dagens program – besök i skola 204 Millionnaya – aningen sena. I skolan hade vi en intensiv lektion i ryska, åtföljd av några ytterligare språkbadstimmar med tutorer ute på stan. Däremellan hann vi upptäcka att själva skolan var mycket olik våra skolor i Finland, och bli utstuderat avundsjuka på deras pool. Efteråt åt vi på en restaurang inredd med enorma konstgjorda träd, och slutligen gick vi på bio och såg en film. Följande dag, ägnad åt sightseeing, var minst lika intensiv. Vår guide Olga berättade mer om staden än jag hann uppfatta, vi såg minst 106 sevärda byggnader, besökte en ortodox kyrka, åt lunch och rusade igenom så mycket av Vinterpalatset som tidtabellen tillät – där vi såg mer än en hel livstid av utsökt konst på bara 1½ timme; sammetsväggar, silversäten, förgyllningar och mosaiker.

St Petersburg 1 – 4.3

Linda Sederholm


Omgiven av St Petersburg


EFTER KULTURARVSBOMBARDEMANGET fick vi uppleva en äkta cirkus – inte i tält, som i Finland, utan inhyst i en stationär byggnad. Förutom de för oss finländare vanliga numren med akrobatik och clowner bjöd den ryska cirkusen på en hel rad exotiska djur; pingviner, hästar, en björn och en känguru, bland andra. När vi alla efter sista dagens självständiga tid på stan hittade tillbaka till hotellet i god tid för att hinna till tågstationen, kunde jag konstatera att vi nog alla lärt oss en hel del, och inte bara av besöket i den ryska skolan, utan av resan överlag. Man får en otroligt mycket bättre uppfattning av en kultur och ett språk

när man får se den med egna ögon, uppleva den själv – att på ryska lyckas beställa sin egen mat på McDo

nalds eller Teremok ger en sorts självförtroende som inte går att få annanstans än i verkligheten; insikten om hur mycket man lyckats lära sig.

I ST PETERSBURG är man konstant omgiven av ryska, på oräkneliga reklamaffischer, skyltar och i samtalen man hör. Man kan inte låta bli att uppfatta saker, trots att man inte märker det själv där och då – de omedvetet inlärda orden dyker sedan upp efteråt. Dessutom får man smaka på andan i en miljonstad; trängseln, det höga tempot, metrons dörrar som verkligen stängs genast, trafikljus som räknar ner tills det byter till rött – en mycket lärorik upplevelse. Resan till St Petersburg var en ovärderlig upplevelse, som lägger en extra, äkta guldkant på programmet i ryska. Tack till Sonja och Cati för denna härliga upplevelse, och naturligtvis till skolan som understödde den!


Omgiven av St Petersburg

29gymnasiet lärkan


Lärkan global

För tre år sedan startade ett projekt i Lärkan med ett angeläget mål – att vidga vår syn på den värld vi lever i. Grundidén var att vi ville skapa broar mellan olika ämnen, det vill säga arbeta på ett tvärvetenskapligt sätt, och bevaka aktuella samhälleliga, ekonomiska, kulturella och ekologiska fenomen med global anknyt-ning. Under detta läsår har denna vision förverkligats på olika sätt.

VÄRLDEN I VÅR SKOLAHela skolan har deltagit i en rad Studia generaliaföreläsningar där olika globala teman har behandlats. I början av oktober ledde filosofen Joel Backström en tvärvetenskaplig samhällsfilosofisk diskussion om en aktuell händelse, nämligen kravallerna i London på sensommaren 2011. Några veckor senare höll chefen för International Business Programme i Arkada Andreas Stenius en mer allmän föreläsning om privatekonomi och dess relation till den aktuella ekonomiska krisen i Finland och världen. I januari besökte Frank Johansson, verksamhetsledare i Amnesty International i Finland, Lärkan i samband med organisationens 50års jubileum och berättade om en pågående kampanj om brott mot mänskliga rättigheter på fånglägret i Guantanamo, Kuba och en vecka senare berättade Hannu Juusola, f.d. chef för Finlandsinstitutet i Damaskus och professor i semitiska språk

och kulturer vid HU, om den aktuella politiska konflikten i Syrien. I mars höll MEP Carl Haglund en allmän pre

sentation om Europaparlamentet som utmynnade i en frågestund där bland annat frågan om de

Anna-Stina Lindholm & Camilla Norkko

9.3 CARL HAGLUND 11.4 ALF NORKKO30 gymnasiet lärkan 2011 – 2012


Katri Harmoinen

europeiska och internationella organisationernas roll i krisen i Mellanöstern och Nordafrika togs upp till diskussion. I april fick eleverna slutligen en inblick i aktuell marinbiologisk forskning på Antarktis i form av en både informativ och visuellt tilltalande presentation av polarforskaren och professorn i östersjöforskning på Tvärminne zoologiska station, Alf Norkko. Även den internationellt kända internetbaserade kampanjen KONY2012 togs upp till behandling i skolan: fyra Lärkanelever deltog i ett inslag i OBS som sändes i Yle Fem och därefter visades på en morgonsamling i auditoriet. Det följde en allmän diskussion där de medverkande eleverna besvarade frågor från publiken.

VÅRA ELEVER UTE I VÄRLDENUtöver de tillställningar som gick av stapeln i skolan deltog en grupp globalt engagerade elever tillsammans med två lärare i MRdagarna 14 15 november i Stockholm. Temat för seminariet var migration, medborgarskap och mänskliga rättigheter och i programmet ingick allt från föreläsningar, workshops och teaterföreställningar till fria diskussioner med seminariedeltagare från olika länder (se Lukas Rusks och Aino Jauhiainens text på

sid 18 19). Årets reseprojekt i engelska till Exeter, Storbritannien handlade även om globala teman (se Kim Standertskjöld

Nordenstams text på sid 42 43). Slutligen har en elev, Katri Harmoinen, i

år avlagt ett globalt diplom. Hennes projekt, som bygger på erfarenheter under ett utbytesår i

Nya Zeeland, behandlar ett ämne inom miljöekologi, nämligen biologiska in

vasioner. Det omfattande skriftliga arbetet är i sin helhet skrivet på

engelska men i en bifogad rapport med titeln ”Retrospektiv

analys av arbetet” beskriver Katri sina erfarenheter av diplomarbetet på svenska följande sätt:

Generellt är jag mycket nöjd med mitt projekt. Jag mötte största delen av mina mål: jag lärde mig mer om Nya Zeeland och den biologiska invasionen som skett där, jag klarade av att skriva ett omfattande projekt på engelska och lärde mig mer om ekologi samt flera biologiska termer. // Under arbetets gång hade jag mycket nytta av mina erfarenheter och det som jag fått lära mig i skolan i Nya Zeeland. Jag hade en grundläggande kunskap om vad den biologiska invasionen i Nya Zeeland går ut på, vad som skett och varför. Jag kände till människor, platser och metoder och visste till vilka organisationer jag skulle vända mig till för att få mer tillförlitlig information. Jag hade också personligen besökt f lera av de platser jag beskrev, t.ex. Rainbow Spring och flera av nationalparkerna, som inte endast gjorde informationssökandet lättare men också gjorde arbetet mer personligt för mig själv.

VAD JAG LÄRT MIG inför kommande projekt är att planera min tid bättre och redan från början ha det relativt klart för mig vad jag kommer att skriva om. Nu tog planerandet och funderandet om hur jag kommer att framställa mitt arbete onödigt mycket tid och var ibland mycket frustrerande. Att inte ha några tydliga gränser och riktlinjer för vad man skulle skriva om var både mycket inspirerande och besvärligt, då man inte kunde bestämma sig om vad som egentligen var det allra viktigaste. Å andra sidan lärde man sig snabbt lämna tomma utrymmen för utvidgning av intressanta temaområden. Jag var positivt överraskad om hur intressant det i sin helhet var att jobba med projektet och hur mycket man själv lärde sig om ämnet.

RETROSPEKTIV ANALYS AV ARBETET

2011 – 2012 31gymnasiet lärkan

Istanbul 23.3 - 2-4

Beskedet om att hela åtta lärkor valts ut för att representera Finland i den internatio-nella European Youth Parliament-sessionen i Istanbul togs emot av VÄLDIGT glada elever. Av tio representanter från Finland var nästan alla lärkor! Det var ju tur att vi inte var sämre än förra årets Lärkan-delegation som också tog sig till den internationella sessionen.

en ypperlig session


I år var intresset för EYP extra stort i Lärkan, 16 elever ville vara med och Benny måste fråga om speciallov för att alla skulle få delta i de regionala sessionerna. Hälften av lärkorna deltog under hösten i den regionala sessionen i Helsingfors och hälften i Reso, och alla valdes vidare till den nationella sessionen med delegater från hela Finland som hölls i

Tammerfors i januari. Alla elever har fått en bra bild av EYP efter de evenemang de deltagit i, inte minst de som fick resa till Istanbul!

en ypperlig session


34 årsberättelsegymnasiet lärkan 2011 – 201234 årsberättelsegymnasiet lärkan 2011 – 2012


Istanbul

i lyxsviten ett rum i brist på andra rum den natten! Fast det var nog verkligen inte något fel på de andra rummen heller. Vi hade tur att få vara på en session man satsat på så mycket, all inkvartering och mat var otroligt bra.

MAN LÄR SIG SÅ ENORMT mycket under EYP och upplever en fantastisk vecka. Man får sova alldeles för lite men på något sätt hamnar man i ett sådant f lowtillstånd att man ännu orkar.

Att kunna bekanta sig med så många olika europeiska länder och samtidigt lära känna så många härliga människor är fint, dessutom lär man sig mycket om olika samhällsproblem. Jag visste till exempel ingenting om hur banker fungerar och har varit allmänt oförstående inför alla dessa tidningsrubriker om att banker går i konkurs, nu vet jag varför det har hänt och hur banker fungerar. Mycket roligare att lära sig det på ett evenemang som en EYPsession än att läsa ur en skolbok, dessutom är det ju som en språkkurs, man talar engelska hela tio dagar i sträck! Tack Lärkan och Benny för att vi hade chansen att delta i en så här unik resa!

Fredagen den 23 mars samlades lärkorna Erik Kaunismäki, Anton Linder, Arthur Lindstedt, Sofie Schauman, Emil Yliheljo, SenniKaisa Nurmi, Mattias Wiklund och Felicia Aminoff samt lärare Benny Eklöv på HelsingforsVanda flygfält utanför incheckningen till Turkish Airlinesflygen. Ett tio dagar långt äventyr började! På f lygfältet shoppade vi ännu lite grejer för Eurovillage. Det var meningen att varje land skulle ha mat med från sitt eget land att ställa upp på ett bord en kväll så alla fick smaka. Så vi bestämde oss för att reklamföra finsk business och köpte ett Angry Birdsmjukdjur att ha som dekoration på bordet blad rågbrödsbitar, renkött, karelska piroger och annat typiskt finskt gott som vi hade med oss. Från Istanbul flygfält till hotellet som låg ca 80 km utanför själva staden hade vi en nästan tre timmar lång resa i en buss som vilt bytte fil så alla krängde till. Trafiken i Istanbul är inte som i Helsingfors där en 80 km resa med buss tar max en timme.

DOGA TATIL KÖYÖ var en fantastiskt vacker semesterort. Här inhystes ca 300 EYP:are under fem dagar. Alla bodde i fyra personers ”apartementos” med två sovrum, vardagsrum och kokvrå. Kokvrån var det nog aldrig behov av att använda utan det serverades otroligt god buffé vid morgonmål, lunch och middag! Rumskamraterna var alla från ens kommitté och från olika länder. På Doga Tatil Köyö hade vi program med teambuilding och man lärde känna människor som var i ens grupp från alla europeiska länder. Vi hade mycket roliga fester, bl.a. med karnevaltema! Det var otroligt kul att springa omkring i en enorm uppblåst plastboll och äta både popcorn och sockervadd! Mot kvällens slut dansade alla på taket och flaket av vår ”musikbil” som för övrigt hade ett mycket bra ljudsystem! Mattias dansade mest. Programmet bestod inte bara av underhållning utan även ett par dagar av committee work, dvs. man jobbade med det ämne ens grupp hade. Sofie har t.ex. försökt ta ställning till EU:s humanitära hjälp till Nordkorea, Emil har försökt lösa finanskrisen och Senni tog ställning till huruvida Turkiet borde vara medlem i EU eller inte. Det sistnämnda ledde till en intressant diskussion under den öppna debatten som hölls under de sista dagarna av sessionen eftersom flera turkar var på plats! Som sagt så bodde vi på Doga bara fem dagar, resten av tiden bodde vi på Eurasia Luxury Hotel, ett otroligt fint (ännu finare än Doga) hotell närmare Istanbuls centrum. Sofie hade turen att få sova

Jag visste till exempel ingenting om hur banker fungerar och har varit allmänt oförstående inför alla dessa tidningsrubriker om att banker går i konkurs, nu vet jag varför det har hänt och hur banker fungerar.

”

Felicia Aminoff


Konventsstyrelsen

Möten nästan varje vecka, flera evenemang samt införskaffande av nya produkter till skolan har hållit Lärkans Konventsstyrelse 1112 mer än sysselsatt. Jag fick äran att bli vald till

ordförande och är evigt tacksam för de sju medlemmar som eleverna i vår skola valde som konventsstyrelse; Emil Ehnström, Fredrik Stenius, Rebecca Barck, Anton Nordlin, Henrik Tötterman, Lukas Rusk och Ida Sten. De har alla olika personligheter, specialområden, sätt att tänka och jobba. Tillsammans blir det en perfekt blanding en perfekt konventsstyrelse. Alla har alltid ställt upp för varandra och jobbat hårt för våra mål samt uppgifter och samtidigt orkat upprätthålla en bra stämning. Den mysiga stämningen på Filmens natt var en bra start på året som följdes av Chillajul i december och Vändagsveckan i februari. Eleverna i Lärkan visade än en gång att skolan är full av talang på Talangafton som hölls i april. I skrivande

stund väntar med spänning på Magnusgalan som ännu skall ordnas i vår, likaså på den klassiska stadsorienteringen. Vi har alla lärt oss att det ligger betydligt mera jobb, tid och planering bakom ett evenemang än vad vi trodde betydligt mycket mer än vad som syns på ytan. Vårt tema under läsåret har varit att öka trivseln samt få en mer avslappnad miljö och på samma gång öka växelverkan mellan årskurserna. Med ny soffa, säckstolar och biljardbord hoppas vi främja detta. Årets mål var att öka öppenheten mellan eleverna och forumen genom att hänga upp mötesprotokollen för alla att se.

ÅRET HAR VARIT mycket givande, lärorikt, delvis stressigt men mest av allt en otrolig och väldigt rolig upplevelse och när vår tid som konventsstyrelse är slut kommer åtminstone jag att vara lite sorgsen och sakna den lilla familj som vi blivit under detta år.

ANNA PIIROINEN



Elevforum (EF) fungerar som Lärkans elevers största påverkningsorgan och dessutom som en informationskanal mellan lärarna, konventsstyrelsen och elevkåren, alltså alla Lärkans elever. Under läsåret 20112012 har jag, Ida Sten, och Fredrik Stenius fungerat som ordförande för EF. Redan under det första mötet bestämdes det att mötena i fortsättningen skulle hållas i rum 15, istället för 13, där de hölls hela förra läsåret. Rum nummer 13 är mysigt och fungerade bra som mötesplats, men är dock lite för litet då hela EF är samlad.

HÖSTENS FÖRSTA ÄRENDE var att bestämma målen för årets dagsverksinsamling. Målen valdes genom öppen omröstning, och de blev John Nurminens Itämerisäätiö och Unicef. Från EF valdes två medlemmar till skolans antimobbningsgrupp. Jag och Cassandra af Hällström fick äran att vara med i antimobbningsgruppen. Vi hade inte fler än två kandidater, så ingen omröstning behövdes. En av de häftigaste diskussionerna har förts kring valkriterier för internationella projekt med skolan. Dessutom har EF aktivt varit med i diskussionen kring PAMAUS 2012 och skolreformen. Vi har också diskuterat ändringsförslag till det nuvarande provutgivningssystemet med två hela provutgivningsdagar och 90 minuter per ämne.

VI HAR FÖRSÖKT öka på samarbetet mellan både konventsstyrelsen och direktionen. EF har hjälpt till i arrangerandet av Filmens natt, och kommer i slutet av terminen att ordna en temadag. Dessutom har vi bett elevkårsrepresentanter att delta i våra möten. Projektet med att beställa tidningar till skolan, som startades redan i fjol, börjar så småningom komma igång. Vi har dock inte ännu beslutat om vilka tidningar det kommer att bli, eller vad som händer med de gamla tidningarna. Också den klassiska problematiken kring Oivariini har tagits upp under flera möten.

VI VILL TACKA alla aktiva EFrepresentanter som varit med om att utveckla trivseln och läromiljön i vår skola. Det har varit inspirerande och roligt att märka att våra åsikter tas i beaktande och på riktigt har betydelse när det gäller planering av skolans verksamhet. Fortsätt på samma sätt i nästa år!

elevforumIDA STEN

Lärkor har talang. Bilderna från talangafton 4.4.



Berlin 19–26.4



”And I know one thing more – that the Europe of the future cannot exist without commemorating all those, regardless of of their nationality, who were killed at that time with complete contempt and hate, who were tortured to death, starved, gassed, incinerated and hanged…”

ANDRZEJ SZCZYPIORSKIFÅNGE I KONCENTRATIONSLÄGRET SACHSENHAUSEN UTANFÖR BERLIN, 1995.

TEXTEN FINNS INRISTAD PÅ ETT MINNESMÄRKE VID STATION Z, ”SLUTSTATIONEN”, I KONCENTRATIONSLÄGRET.

Vi lämnade skolan en mulen torsdag den 19 april för att bege oss till HelsingforsVanda flygfält, och därifrån vidare till Berlin. Väl framme möttes vi av vår guide Stefan, som kom att följa med oss under hela resans lopp och gav oss en mycket personlig inblick i stadens historia. Vi tog ett tåg till Warschauerstrasse, där

vårt hotell var beläget. Vår första hela dag i Berlin fick sin början med en liten rundtur i centrum, där vi stannade vid olika minnesmärken och rester av både nazismen och delningen av staden, bland annat platsen där Hitlers domedagsbunker är belägen och minnesmärket för de mördade judarna i Europa. Sedan tog vi ett tåg till staden Oranienburg, en av Berlins förorter, där koncentrationslägret Sachsenhausen är beläget. Vi fick en guidad rundtur på lägret, som är ett av de första som inrättades av Naziregimen, och fungerade som ett arbetsläger. Rundvandringen innanför lägrets murar var för oss till en början fullkomligt surrealistisk, och blev alltmer känsloladdad ju mer vi fick se och höra. Lördagen började med något som många upplevde som en liten lättnad i förhållande till programmet dagen innan, men även här återspeglades mycket av det mörka i Berlins historia. Vi besökte museet ”Story of Berlin”, där vi kunde följa en tidslinje i stadens historia från dess grundande till nutid. Här fick vi även se en av

årsberättelse2011 – 2012 39

STEFAN PAHLKE, vår handledare och ett av våra tidsvittnen reflekterar

STUDERANDE FRÅN GYMNASIET LÄRKAN har sedan 2004 besökt Berlin för att intensivt bekanta sig med skeenden i Tysklands närhistoria. En av orsakerna till besöken är att visa att språkinlärningen omfattar så mycket mer än enbart språket. Genom förberedelser i skolan och genom besök på ort och ställe bekantar sig de studerande med Tysklands historia med tyngdpunkt på 1900talet. Man betraktar kontinuiteter, olikheter och utvecklingsprocesser i samhället.

på alla och hur folk spionerade på varandra för att få olika slags förmåner i livet, allt bara för att hitta dem som eventuellt opponerade sig mot regimen och sedan kunna fängsla dem. Sätten som nyttjades för att få veta precis allt om alla, och de totalt omänskliga levnadsvillkoren och behandlingssätten i Hochenschönhausen är tillräckliga för att ge den mest hårdföra av personer rysningar, och i egenskap av gymnasieelever var det mycket hårt att få höra om unga i vår ålder som fängslats på helt obegripliga grunder och se de olika tortyrkamrarna man hade till hands. Det som trots allt genomsyrade dagens programpunkter var att allt vi såg och hörde, det att Stasi och dess metoder ens behövdes av DDRs regim, allt är ett uttryck för människornas obeveklighet och strävan till frihet. Tisdagen spenderade vi i den gamla staden Potsdam, där vi först besökte en filmpark och fick se hur man gör TVshower av olika slag, och sedan åkte en guidad rundtur i själva staden. Potsdam är fylld av fantastiska gamla byggnader, och hela staden gav ett minst sagt majestätiskt intryck. Under vår sista dag i Berlin fick vi själva avgöra vad vi ville göra, och vi i gruppen satte vår tid på att bland annat shoppa, bekanta oss ytterligare med staden eller helt enkelt gå på bio.

VI FICK UNDER RESANS LOPP gång på gång och på mycket varierande sätt öva oss i konsten att kommunicera på tyska, så på det planet var resan mycket lyckad. Samtidigt handlade resan till Berlin för oss, i enlighet med Szczypiorskis tankar, mycket starkt om att minnas och ta lärdom av det förgångna. Vi fick under vår resa inte bara se en av Europas storstäder och känna dess liv samt höra dess språk, utan gavs genom mycket personliga berättelser och ett mycket mångfasetterat program ett nytt och mycket djupgående perspektiv på människan och hennes historia både i Europa och resten av världen. Utan att överdriva ett dugg var resan oförglömlig för oss alla.

de atombunkrar som byggdes i Västberlin under det kalla krigets atomkrigshot. Slutet av dagen spenderade vi i innerstaden, där vi tillsammans med vår guide Stefan letade upp både synliga och dolda rester av muren som delade staden i två från 1961 till 1989. Att följa den murade linje i gatan som löper genom hela staden och markerar var muren stått var både väldigt intressant och samtidigt mycket svårbegripligt och tragiskt. Följande dag handlade praktiskt taget helt om själva berlinmuren. Vi promenerade via stadens domkyrka och området där Berlins gamla slott en gång stod till Checkpoint Charlie, en av gränsövergångarna mellan DDR och BDR, Öst och Väst. I ett museum vid övergången fick vi se och bekanta oss med olika metoder folk använt sig av för att f ly från Östberlin till Västberlin, och tyvärr fick vi också läsa om mindre lyckade försök. Efter lunchen gick vi till Bernauerstrasse, där delar av muren finns utställda som del av ett minnesmärke Hur det var att ha sina föräldrar lika folk, åtskilda av en mur som inte fick korsas.et var att folket i Öst och Västberlin pl, och ett segment av både inner och huvudmur med tillhörande vakttorn i originalskick, finns bevarade. Här guidades vi runt av en man som själv lyckats f ly från Öst till Väst. Vi fick genom hans personliga inblick en möjlighet att verkligen föreställa oss hur det var att folket i Berlin plötsligt var två olika folk, åtskilda av en mur som inte fick korsas. Hur det var att exempelvis ha sina föräldrar på andra sidan, och att enda sättet att få träffa dem igen var att försöka f ly med risk för att mista sitt liv.

FÖLJANDE DAG TILLÄGNADES STASI, den hemliga statspolisen i Östtyskland efter andra världskriget. Först besökte vi huvudkvarteret, där vi guidades runt av en man som själv varit politisk fånge under Stasi, och sedan fick vi se det på efterhand ökända fängelset Hochenschönhausen, som grundats av Stasi i all hemlighet för att inhysa politiska motståndare och berlinarna själva inte ens visste att existerade. Vi fick se och höra hur Stasi spionerade

40 årsberättelsegymnasiet lärkan

Berlinresan Arthur Lindstedt

Alla besök vid minnesmärken och i museer och alla stadspromenader, genomförs helt på tyska. Studerandena möter det nya öppet och intresserat och jag är glad över att kunna bidra till att öka deras kunskap. Vi arbetar ofta tillsammans med tidsvittnen, som berättar om egna erfarenheter av livet i det efterkrigstida Tyskland. Det är oftast personer som ställt sig kritiska till förhållandena i landet eller som helt enkelt eftersträvat personlig frihet. Detta är någonting som berör de studerande. De ställer frågor som visar att de tänkt igenom det som berättats. De visar respekt för de platser de besöker och de personer de möter.

Frågorna som de studerande ställer mig i slutet av resan får också mig själv att alltid tänka efter och att reflektera över min egen bakgrund.

ALLA NYA INTRYCK tar de studerande med sig när de vandrar genom framför allt Berlins mångsidiga stadsbild, inte alltid på jakt efter spår av en förgången tid. Berlin är en metropol, en stad i ständig förvandling – med alla för och nackdelar. Lärkanstuderandena känner av det här, intuitivt. Alltså bästa kommande generationer: följ efter, kom hit, bidra till att Berlin förblir internationellt.


”Vi fick genom hans personliga inblick en möjlighet att verkligen föreställa

oss hur det var att folket i Berlin plötsligt var två olika folk, åtskilda av

en mur som inte fick korsas.”

Exeter 22 - 29.4


exeter

När skolåret började, och jag kom till Lärkan

som ny elev, och fick höra att det fanns

kurser som innehöll en resa utbjudna på kursbrickan väcktes

mitt intresse genast. Ännu ivrigare blev jag

när jag fick veta att en av dem var till Exeter.

Kim Standertskjöld-Nordenstam

årsberättelse 2011 – 2012

årsberättelse2011 – 2012 43gymnasiet lärkanårsberättelse2011 – 2012 43gymnasiet lärkan

exeter

England har alltid legat mig nära hjärtat och jag har alltid känt en dragning till den brittiska ön. Jag visste genast att jag måste komma med på den kursen, och som tur var fick jag också göra det. Ännu bättre blev det när många av mina

bästa vänner kom med även de. Förväntningarna var alltså höga ända från början; man gick bara och väntade på att det skulle bli april. Själva kursen gick ut på att vi hade en del lektioner redan här i Finland, under vilka vi gjorde bland annat ett projekt, som vi sedan skulle fortsätta med i Exeter. Också där hade vi sedan lektioner under förmiddagarna. Lektionernas teman höll sig till stor del till globala teman; vi fick till exempel lära oss mera om allt från globalisering, invandrarfrågor och återvinningsproblem, via politik och poesi, till engelsk mat, slang och kultur. Många saker var relativt nya för en, och genom olika övningar fick man en inblick i dem ur nya perspektiv. Naturligt nog, förstärktes ens kunskaper i engelska även där på sidan om, eftersom det var det språk som användes både under lektionerna och ”hemma” hos värdfamiljerna där vi bodde. En av de största sakerna man fick med sig var mer självsäkerhet i att använda engelska speciellt i vardagliga situationer, man fick mer olja i sitt språkmaskineri. Det var dock inte bara ”skolsaker” man fick ut av resan. Den engelska

kulturen blev mycket mer bekant på ett helt annat sätt än när man läser om den, man fick uppleva och insupa den själv. Man lärde sig också en hel del om sig själv, om hur man klarar sig nästan på egen hand, om att ta ansvar och sådana saker. Också djupare band vänner emellan skapades, då man spenderade större delen av dygnet under en veckas tid tillsammans. OFTA OM FÖRVÄNTNINGARNA är höga, lever inte själva resan upp till dem. Ens iver blir för stor. Det kan man med gott samvete verkligen inte säga om denna; resan var ännu bättre än man hade kunnat förvänta sig. Tillsammans med de gamlas dans kommer resan att förbli ett minne som man säkert mången gång under kommande år kommer att blicka tillbaka till. Den är absolut en av skoltidens höjdpunkter. Upplevelser som man nödvändigtvis annars inte skulle ha fått uppleva, blev nu serverade till en. Personligen kan jag inte komma på hur man skulle ha kunnat ha en bättre resa.


timå

min vecka 17 Vanessa Backman


VAD JAG ÄLSKAR de durriga tvåtre sekunderna på morgonen då verkligheten ännu inte slagit sina klor i en; dröm och verklighet utgör en enda röra, kroppen är fullständigt avslappnad, och, det bästa: ingen smärta. Tyvärr är ögonblicket snabbt förbi, väckarklockan på den vita byrån ett par meter bort pockar ilsket på min uppmärksamhet och jag rullar klumpigt ur sängen för att få slut på oljudet. Efter att en ansiktstvätt tvingat upp mina springor till ögon ägnar jag en dryg halvtimme åt HBL och frukost. Samtidigt ökar smärtan långsamt för varje vaken minut. Gå ut och promenera, nu! skriker den. Jag ignorerar den och gläds istället åt att Francois Hollande besegrat Sarkozy i den första omgången av det franska presidentvalet. Första delen av biologitimmen får den här måndagen ge vika för en tid på Smärtkliniken – kanske inte den mest ideala tidpunkten med tanke på att jag har biologiprov på onsdag. Trots min privata chaufför (mamma) lyckas jag komma för sent, vilket jag, elakt nog,inte har ett dugg dåligt samvete för. Ogillar starkt min läkare, hon skrattar på ett obehagligt hysteriskt sätt vid de mest olämpliga ställen, som då hon berättar att jag möjligtvis kommer att ha så här ont i 20 år, kanske hela livet. Borde säkert ta och förklara orsaken till smärtan som följer mig varje vaken sekund, men det är en lång, tråkig, invecklad historia… Men kortfattat: Det började på nian med ett diskbråck i ryggen, troligen orsakat av mina dansträningar fem gånger i veckan samt dåliga gener. Läkaren sade att det skulle gå om på tre månader. Nu, över tre år senare, är skadan kvar men har ändrat karaktär: den kraftigaste värken sitter i min högra höft och lår (det är inte strålning, som vissa antar), den är konstant men förvärras om jag sitter (4560 min), står (10 min) eller går (25 min) länge. Måste alltså gå på promenad titt som tätt, annars blir värken outhärdlig. Läkarna kan inte enas om vad det är; en anser att det är nervsmärta, en annan tror att de är någon konstig reaktion på mitt diskbråck. Har försökt bota den med allt från himmel och jord, ingenting har hjälpt. Käkar för tillfället min femtioelfte medicin (värdelös). Nåja, när jag en knapp timme senare vandrar ut från kliniken med ännu ett nytt recept i handen har jag galet ont; hann varken gå på morgonpromenad eller lägga mig ner och tänja före läkarbesöket. Men skolan kallar, och jag drar mig till Lärkan för 45 min biologi – efter en promenad såklart. När det äntligen blir matrast beger jag mig ut på en lång promenad, igen. Magen kurrar otåligt men får vänta; ryggen/höften/benet kommer alltid först. Styr därefter stegen mot vår gymnastiksal där jag drar fram mitt smutsiga, sönderslitna liggunderlag och låter

musklerna slappna av. Underbart. Nog för att jag gärna skulle byta ut det stickande gula ljuset som skär i ögonen till en värmande sol. Utför mitt pilatesprogram, tänjer och rusar iväg till maten där jag slevar i mig på tio minuter. Hinner nätt och jämnt i tid till finskan. Efter min korta skoldag vandrar jag och en vän iväg till ett café för att plugga, biologi för min del. Blir ett tämligen ineffektivt arbetspass, för många distraherande faktorer (mitt pluggningssällskap, min vän som jobbar på caféet, Hesari, smärtan). Resten av kvällen ligger biologiboken oöppnad i min väska, tänker glatt att jag hinner fint imorgon! Istället läser jag Time, vandrar i regnet med en vän och ser en dokumentär.

HELVETE. MISSAR DEN tidigare spårvagnen, hinner varken med promenad eller tänjning före hissalektionen. Otroligt intressant kurs – internationella relationer – men jag har svårt att koncentrera mig, det enda jag kan tänka på är att få gå ut och gå, lägga ner mig, vad som helst! Efter 90 plågsamma minuter märker jag att den vanliga promenaden inte hjälper; det regnar och är råkallt ute, och jag har alldeles för tunna byxor, vilket gör att värken snarare förvärras. Är på riktigt dåligt humör, vilket inte direkt förbättras av att gymnastiksalen är full med små lågstadiebarn som skriker i kapp. Har håltimme till näst och hade tänkt skriva en finskuppsats… Men tyvärr, orkar helt enkelt inte, värken har tagit alla mina krafter. Sover istället en timme på soffan utanför hälsovårdarens rum, och masar mig därefter till konsten. På hemvägen köper jag en fryspizza, vet att ingen mat väntar mig därhemma. Kvällen sover jag praktiskt taget bort, det är den enda medicinen (förutom alkohol) som dämpar smärtan. Borde egentligen ha läst om cellandning och enzymer för provet imorgon, men det blir endast ett par sidor efter min kvällspromenad. Den får mig på lite bättre humör – ofantligt vacker himmel med ljusröda moln. Tömmer mitt huvud före läggdags med hjälp av en tankeström (du skriver ner varenda tanke som dyker upp i ditt huvud – tack AnnaStina!). Det hjälper mot ångesten.

NY DAG OCH ALLT känns bättre! Mitt humör verkar skifta som vädret, regn igår, solsken idag. Hinner med nästan hela mitt smärtförebyggande program före konsten kvart över 8, blir endast fem minuter sen. Ljuvliga Virpi har oss att klippa mandalacirklar och fylla dem med mönster inifrån och ut, till vacker musik, en slags meditation. Passar mig perfekt. På rasten får jag promenadsällskap, vilket gläder mig, det blir rätt



on frNär jag kommer hem har jag lust att vara kreativ, skriva, diskutera! Tyvärr

får allt det vänta, en ogjord finskessä måste

plitas ner.

”

to

så ensamt när man tvingas ut och promenera så ofta

som jag. En kvart senare, på f insk lektionen, börjar

smärtan öka i kraft. Jag frågar om jag får promenera runt i skolan

samtidigt som en text ska läsas. Det får jag.

Håltimmen tillägnar jag helt och hållet biologiboken, grym sistaminutenpluggning. Med ATPmolekyler och mitokondrier snurrande i huvudet vandrar jag in på historielektionen, där vi får instruktioner om ett kommande projekt, samt rubrikförslag (oljekrisen 1973, Salvador Allendes Chile…). Skulle vilja veta mer om allt, det känns som om jag har så många luckor att fylla! Till exempel det stora hålet där mina biologikunskaper borde sitta; provet går sådär. Efter skolan hinner jag snabbt hem och svänga förrän jag beger mig till Alexandersteatern för att hjälpa min mamma med en dans (hon har en balettskola). Fortsätter därefter till Kampen, ska se teatern ”Om flickor kunde döda” med en vän. På bussen har jag så ont att jag skulle kunna skrika, borde tydligen ha tagit det lite lugnare förrän vi for iväg. Turligt nog är föreställningen superb, den får mig på andra tankar; när jag kommer hem har jag lust att vara kreativ, skriva, diskutera! Tyvärr får allt det vänta, en ogjord finskessä måste plitas ner.

MORGONEN GÅR GALANT; tidning, France 24:s nyhetsrapportering på TV, treminutersdusch, promenad och tänjning före skolan en åttans morgon, inte illa! Efter en chill finskalektion hittar jag dessutom en vänlig själ som orkar följa med ut och promenera. Håltimme till näst, hinner både utföra mitt pilatesprogram samt träffa en vän på stan före konstlektionen, som den här eftermiddagen hålls på Amos Anderssons konstmuseum. Museet är fyllt med otroligt fina utställningar, skulle vilja gå runt i timmar och beundra allt! Men tyvärr så har ödet inte gjort det möjligt för mig; efter att vi med Virpi gått runt en stund och hon berättat om diverse utställningar, håller jag på att förgås av smärta. Stående är det värsta, har bara lust att skära bort mitt högra ben så att min egen kropps mobbning av mig ska få ett slut. Är så frustrerad och besviken att jag brister ihop när jag meddelar Virpi att jag redan måste gå. Jag erbjuds en hand och en famn, hon följer mig ut. Tomheten följer mig resten av kvällen.

JAG VAKNAR KLOCKAN fem, troligen av värken. Jag vrider och vänder mig, vet att det är för sent att ta en sömntablett. Lyckas ändå slumra till före väckarklockan ringer halv sju. Känner mig som en levande död men klarar mig ändå på något sätt igenom biologitimmen. Åker hem, sover en timme. Vaknar upp, är mig själv igen, den där sköra zombien ni såg på morgonen – och igår kväll – var inte jag! (Försöker jag intala mig själv.) Vandrar iväg till min fysioterapeut, inget hissaprojektarbete för mig. Min fysioterapeut är världens bästa och, om jag får lov att skryta lite, Finlands fotbollslandslags fysioterapeut. Känner mig som en bulldeg när han behandlar mig, men är van. Tyvärr så räcker inte ens hans förmågor till att bota min smärta, endast l indra, för ett par timmar. Men det är ändå bättre än ingenting, fastän det är svindyrt. Hade tänkt gå och lyssna på en av mina vänners spelning på kvällen, men känner mig fortfarande lite bedövad. Bestämmer mig för att vara värsta tråkmånsen och bli hemma istället; Jonathan Franzens bok ”Tillrättalägganden” får hålla mig sällskap istället.

årsberättelse2011 – 2012

måti

gymnasiet lärkan

min vecka 17

on

Virpi Westman

årsberättelse 2011 – 2012

STEGEN STYRS MOT sal 16 och konst 1. Björn S frågar om han får komma in på timmen. Jag berättar om veckans arbete. Alla fortsätter med sitt bildarbete. Jag går runt, tittar och kommenterar. Två pojkar har försjunkit i dvala, de delar hörlurar och lyssnar antagligen på musik. Jag frågar om det inte är dags att fortsätta med tecknandet. Lite generade tar de sig an sina uppgifter. Björn kommer fram till mig och berättar att deras film vunnit första pris i en skolfilmtävling. Björn tar fram diplomet. Efter en kort paus inleder jag med Isak Wacklin. Berättar kort om

rokokon inom finländskt måleri. Visar bilder på målningar ur Ateneums samlingar, Miss Heckford. Jag blir ivrig och

går vidare till Nils Schillmark och den gustavianska tidens måleri. Har möte med fem elever under matrasten. Vi diskuterar deras arbeten. En kamera kommer in och jag kontrollerar innehållet i väskan. MiaMaria V jobbar med sin portfolio till bildkonstdiplomet, jag kollar hur det fortskridit. Hon har köpt en provdocka från Tori.fi för 35 euro för att

ställa ut sitt diplomarbete. Om jag skyndar mig så hinner jag äta, klockan är 12.30.

12.45, dags för fotograferna. De jobbar med sitt livs ABC, första fotouppgiften. Jag går runt, tittar på bilderna, svarar på frågor och hjälper där det behövs. Klockan 14.15 dags för en kaffe från min bästa vän, kaffemaskinen. Tillbaka i sal 16. Jag tar fram en hög med teckningar som ska bedömas. Det knackar på dörren. ”Hur länge kan vi ha kameran? När kan vi lämna tillbaka den?”

Bedömer bilder, koordinerar morgonsamlingen om Bar

celonaresan med berörda elever, fyl ler i bedömningsblanketter som sedan ska till Ulrika. Planerar arbetsuppgifter och kontrollerar materialet. Tidigare under dagen såg jag Vanessa. Jag berättade för henne om en f.d. chef för Moderna museet i Stockholm som i smyg för

sin fru hade köpt ett konstverk av Roland Persson som han håller gömt i ett skåp, apropå skelett i garderoben. Det arbetet finns nu på Amos Andersons konstmuseum. Ska simma idag, doktorns order. Varifrån kommer alla de här människorna? Hela simhallen svämmar över av folk. Tävlingssimmarna har fyra banor och sedan står det nopeat uimarit på några av banorna. Jag funderar på om jag är nopea uimari eller inte? Oklart. Ute 21.30. Det regnar och är mörkt, sju minuter till nästa spårvagn. Åtta minuter till Atåget och det våta håret känns kylande trots termometerns +11 grader C.

24:E DAGEN EVAKUERAD hemifrån. Regntungt ute, kokar espresso, tar fram en croissant och fyller den med hjortronsylt. Det är inte doktorns order, inte näringsterapeutens heller. Vecklar ut HBL, tar den första tuggan och en första klunk av kaffet. Nyhetsfylld vandrar jag till jobbet. Någon har dumpat ett avgasrör på Haga Sportväg, det duggar. Kopierar två texter ur HS, en om Damien Hirst och den andra om Markku Valkonen, f.d. chef för Emma i Esbo. Texterna ska diskuteras i konst 2 efter valborg. Min kollega Niklas Kullström och jag har långmöte idag. På agendan finns kortsiktig planering inför skolans filmgala, Magnusgalan där elevers berättelser i bildform visats i över 15 års tid. Vi diskuterar affischerna, jurymedlemmar, priskategorier och annat i anslutning till evenemanget. Naturligtvis kommer vi in på diskussioner om filmundervisningens stora betydelse i takt med att filmkonsumtionen ökat. Behovet av att förstå hur de här medietexterna byggs upp är viktigare än någonsin för att kritiskt kunna granska och ta emot allt som idag sprids över nätet. Vi har ett behov av att berätta och bearbeta för oss viktiga ämnen i livet med bilder, se vilken genomslagskraft youtube har. Bilder kan uttrycka sådant som vi inte alltid kan eller vill uttrycka i ord. Vi fortsätter att diskutera de långsiktiga planerna för ämnet kommunikation. Mina lärarkolleger kommer in och sätter sig vid de runda borden. Jag ser att det är lunchtid. Vi fortsätter emellertid våra diskussioner. Lugnet lägger sig över lärarrummet, eftermiddagslektionerna har börjat. Vi förflyttar oss till sofforna. Amanda och Magnus gör oss sällskap. Kaka, kaffe och värdediskussioner. Det som skulle bli en lättsam kaffepaus med lite small talk visar sig ha blivit djupsinniga diskussioner om grundläggande värderingar av gymnasieämnena. Varför anses matematik vara viktigare än bildkonst? Klockan närmar sig halv tre och min lektion i konst 2 ska börja. Resultatet av mötet är en ny lista med många ”att göra” igen. Vi börjar lektionen med att se på DVD:n om Carnegie Art Award 2006. Jag introducerar konstnärerna och priset. Jag vill visa på mångfalden i det konstnärliga uttrycket, form, innehåll och avsikter. Efteråt delar jag ut texter


to

fr Vi har ett behov av att berätta och bearbeta för oss

viktiga ämnen i livet med bilder, se vilken genom-slagskraft Youtube har.

”on


ur HS. Eleverna färdigställer påbörjade arbeten. Ellen N och jag bestämmer datum för screenarbetet som hon vill lära sig. På kvällen är jag vid Hööks i Vanda där Stella Hagelstam ska föreläsa om utbildning av unghästar. Jag bänkar mig längst fram. Jag kommer till nya insikter så kvällen var riktigt lyckad. På vägen hem tar jag en sväng via stallet, tittar på dagens sista ridlektion. Klockan är 21.30, mobilen visar: mamma kom hem. Vi läser två kapitel ur Amanda Hill därefter knäpper jag på datorn, tid för Wilma och dagens text. Barcelona leder 21 i 84:e minuten mot Chelsea FC.

VEM VET VAD MANDALA är? Konst 2, en hand sträcks tveksamt upp. Jag berättar kort om den universella cirkeln och dess betydelse inom buddismen, hinduismen, om rosettfönstren i den kristna kyrkoarkitekturen. Jag berättar vidare om det meditativa i ritandet av mandalan. Ger instruktioner till eleverna och de påbörjar arbetet. Lägger in Albioni Adagio i DVDspelaren och låter tonerna strömma ut till eleverna. Rektangulära A2:or omformas med sax till cirklar. Färgpennor, akvarellfärger lämnar tysta spår på pappret. Djupt försjunkna i koncentration fylls cirkeln sakta ut med färg och mönster. Jag hinner inte ta rast, två elever söker upp mig för att visa sina bilder. Vi diskuterar arbetena tillsammans. När flickorna går ut kommer följande grupp inströmmande. Idag ska jag föreläsa 60 minuter med hjälp av bilder om horisont, ledande linjer, rytm, kontraster, färg, form, balans, harmoni, förgrund, mellangrund och bakgrund. Fortsätter med att berätta om bilders narrativitet. Talar om porträttfotografering och drar paralleller till

det mycket omdebatterade fotografiet av president Sauli Niinistö. Föreläser om bländare och exponering. Eleverna går till skollunchen och Cathryona S kliver in i klassrummet. Vi sätter oss ner och jag får hennes portfolio för mediediplomet. Cathryona och jag diskuterar hennes framtidsplaner en stund. Sätter mig i arbetsrummet och går igenom betygen för min basgrupp, kontrollerar att elever som bör delta i prov också har anmält sig till tentamensdagen. Tio minuter kvar. Hämtar vegebullar, sallad och ett glas filmjölk. Jag äter i kapp med klockan och för att undvika samtalssugna kolleger fäster jag blicken i Åbo Akademis meddelanden. Eleverna i konst 1 hade en hemuppgift, att rita av sitt rum. Några elever lämnar in sina bilder till mig. Medan de ritar visar jag ett urklipp från HS som handlar om estetiken i våra hem. Illustratören Salla Savilainen har gett ut en bok om hur våra hem egentligen ser ut i jämförelse med de bilder som inredningsmagasinen levererar. Vi diskuterar hur dessa estetiska hembilder påverkar oss. Lektionen avslutas lite tidigare för att jag ska hinna i tid till konferensen. Rusar in i lärarrummet för att ta den tredje latten för dagen. Lyckas balansera koppen, datorn och alla papper till konferensrummet. Min tur att föredra min basgrupp, det går snabbt. Klockan 16.16 är jag fullt informerad. Jag går in på hemsidan för Helsinki Design Capital (http://wdchelsinki2012.fi/)och surfar runt efter info om utställningar och evenemang i maj.

I dag vill min dotter simma. Det är lugnare än senast, betydligt färre människor

och barnbassängen är tom.

MORGONENS FOTOLEKTION. Jag visar bilder av Elisabeth Ohlsson Wallin och föreläser bl.a. om bildens ”punktum”. Delar in gruppen i två. De som vill ha en genomgång av bländaroptik och slutar

tider, ISOtal och vitbalans ska stanna i klassrummet, de andra fortsätter arbetet med sina bilder i Photoshop. Under den korta kaffepausen blir det småprat med Magnus om skolpolitik och annat vardagligt för lärare. Lektionen fortsätter med kameraprat. Jag demonstrerar och eleverna övar. Håltimme och jag jobbar i stan. Sätter mig i 10:ans spårvagn och förflyttar mig till Designmuseet. Det duggar, jag kastar en blick på Topelius som läser för barnen, vilken underbar skulptur. Det hänger garnbollar på grenarna i träden, stickgraffiti. Roligt, får oss att se vår omgivning. Vädret är mulet, luften rå. Det sitter fyra huttrande turister på bänken utanför Designmuseet. Jag inspekterar först den beryktade paviljongen, allt doftear nytt virke. På väg till Amos Andersson och konst 2 tar jag en lunchsallad. På museet inleder jag med att tala om samtidskonst och om Roland Persons verk. Vi fortsätter med Harro Koskinens politiska konst och jag berättar lite för dem om konstnären, hans arbeten och i synnerhet hur revolutionerande hans konst var i 1960talets Finland. När vi sakta förflyttar oss uppåt i huset berättar jag om konsten på de olika våningsplanen. Ingen av eleverna har tidigare varit på museet. Eftermiddagen tillbringar jag i stallet där jag rider.

KONST 1 KL 8.15 OCH JAG talar om grafikern Eric Bruun som gjorde Jaffareklamen och eleverna har i dag som uppgift att göra en affisch. Färger plockas fram och mycket snart rör sig penslarna över pappren. Morgonsamling, konstresenärerna lyckas återskapa stunderna vi upplevde i mötet med Gaudis arkitektur, Dalis målningar som med sin mångbottnade symbolik fascinerar oss. Flickorna berättade om sina upptäckter och sin lärdom från resan till bilder de tagit och ritat. Efter lunchen förbereder jag följande vecka. Klockan 15.20 övervakar jag tentamen, tiden mal sakta och solen skiner ute, kl. 17.25 vandrar jag hem.

Idrott

Tom Lindfors

Idrottsåret 201112 var inte lika framgångsrikt som året innan. De största framgångarna har kommit i friidrott, simning och handboll. I friidrottsmästerskapen i Lovisa på hösten gjorde Kira Kytölä, Emilia Eriksson och Anna Korkman mycket väl ifrån sig med fina prestationer i längd, höjd och häck samt på 100 och 400 meter. Simmarna skördade framgångar i skolmästerskapen i simning, både individuellt och i lag. I de individuella grenarna deltog Alexander Blomster i golfmästerskapen och Axel Mesterton i slalommästerskapen. Bland bollsportsgrenarna nådde pojkarna finalturneringen i handboll och efter en dramatisk semifinal slutade pojkarna på en fjärde plats.

ÖVERLAG VAR POJKARNA mer aktiva i lagidrotter med deltagande i fotboll, innebandy, basket och handboll. Jag kan inte låta bli att nämna Niklas Zilliacus, Leo Leinonen

och Ossian Stadigh som fungerat som sammankallare i de lagidrotter vi deltagit i. Ett stort tack till dessa herrar. Flickorna deltog enbart i innebandy under läsåret, från att tidigare år ha varit betydligt mer aktiva. Det avtagande intresset för dessa turneringar är lite oroväckande. Det beror förstås mycket på hurdana årskullar och utövare vi för tillfället råkar ha i Lärkan, men likväl bör vi tänka över det till nästa läsår.

ÅRETS SISTA HÄNDELSE var stafettkarnevalen som arrangeradess den 26 maj på olympiastadion. Under årens lopp har vi märkt att det är betydligt lättare att få flicklag än pojklag att delta i stafettkarnevalen. Vi jobbar hårt på att väcka intresset även bland pojkarna.

Till slut vill jag kasta bollen till eleverna – skolidrott är roligt, kom med!

Simmarna hållerLärkan flytande



FLICKORNAS SILVER- OCH POJKARNAS GULDLAG. Övre raden från vänster

anna Piiroinen, amanda Pasanen, anni Paro och anastasia Boman. nedre raden från vänster christian segercrantz, BjÖrn LÖnnfors, rasmus Pettinen och caLLe mohn.

Simmarna hållerLärkan flytande


Simmarna skördade framgångar

i skolmästerskapen i simning, både

individuellt och i lag.

”


LapplandVi skulle få äta ”poropyöryköitä”, stora köttbullar gjorda av renkött, med potatismos och lingonsylt. Efter lunchen satte vi oss igen i bussen och körde till Toivoniemen koulutuskeskus som är en del av Saamelaisalueen koulutuskeskus, där man t.ex. kan studera renskötsel, alltså att man då blir till exempel renskötare. Vi gick omkring där och fick bl.a. se deras slakteri. Efter denna rundtur fortsatte vi till en renfarm där vi fick se riktiga renar och till och med mata dem. Vi fick också se hur man gör skor av renskinn. På kvällen presenterade vi våra specialarbeten för varandra.

VARJE MORGON FICK VI ÄTA morgonmål på hotellet. På tisdagen hade vi mycket att göra, vi började med att gå till en annan del av Saamelaisalueen koulutuskeskus; Inarin koulutuskeskus, där man kan studera olika hantverk. Efter detta gick vi på besök till Yles samiska radio. Vi fick gå omkring där och se bl.a. deras nya musikstudio. Därifrån fortsatte vår väg till Siida, som är samernas kultur och friluftsmuseum. Där åt vi lunch och skickade postkort åt nära och kära. Sedan gick vi omkring och såg och hörde om den samiska historien.

Kursen FinA23/FiM22 fördjupade sig i år i den samiska kulturen. Kursen började med lektioner i klassen, innefattande allmän information både om kursen och om kulturen. Alla kursdeltagare skulle välja ett ämne de fördjupade sig i och skriva ett arbete om det som sedan skulle presenteras i Lappland.

Själva resan gick av stapeln 710 maj och började med en träff på Helsingfors f lygfält på måndagsmorgonen. Alla var fyllda av iver för den kommande resan, vi fick våra boardingkort, förde våra väskor till incheckningen och gick genom säkerhetskontrollen. Då vi väl kommit igenom till själva terminalen, hade

vi gott om tid att köpa morgonmål och smått och gott till f lyget. Flyget avgick 10.40 och landade på Ivalo f lygfält lite efter klockan tolv. Flygfältet var mitt i absolut ingenting, och litet som bara vad. Då vi fått våra väskor och gick ut, fick vi se en buss med en lapp i fönstret med stora bokstäver: LÄRKÄN. Bussen skjutsade oss till vårt hotell, Hotel Kultahovi, i Enare. Vi blev indelade i rum och packade upp före lunchen.

Krista Lindberg



Efter detta såg vi en kort slideshow med bilder av norrsken och joiku som bakgrundsmusik. Vi fick också se det nyöppnade samiska kulturcentret Sajos. I Sajos verkar bl.a. Samediggi (sametinget) och där finns också en stor konsertsal. Eftersom Enare inte är direkt stort, så gick fritiden mest åt till att vi gick till Siwa och Kmarket Kuukkeli. På kvällen lyssnade vi igen på presentationer i mysrummet.

ONSDAGSMORGON VAR DET tidig väckning – bussen skulle köra iväg prick 8.00. Vi steg upp, åt morgonmål och gjorde oss färdiga. När alla kommit in i bussen, startade vi mot Norges norra kust, och ishavet. I bussen fick några av oss ännu äran att hålla sina presentationer talande i mikrofon. Vi stannade väldigt ofta i små byar och på fina ställen och våra ansiktsuttryck då vi såg

ishavet för första gången var något ingen av oss kommer att glömma i första taget (och förstås inte heller utsikten). Bussresan tog praktiskt taget hela dagen och efter kvällsmaten var det dags för lite skolarbete och sedan varm bastu för dem som ville gå.

PÅ TORSDAG VAKNADE VI ALLA kanske med lite deppig känsla – det var sista dagen på denna otroligt trevliga resa. Alla packade sina sista grejer, åt ett sista gott morgonmål och förde väskorna till bussen. Vi lämnade in nycklarna och körde iväg mot Ivalon lukio. Där fick vi först lära oss lite samiska och sedan träffa några förstaårsgymnasieelever som pratade samiska (varav en hade svenska som modersmål!). Sedan hade vi en timme tillsammans med en moddagrupp (alltså finska) där vi satt och diskuterade bland annat deras fördomar mot finlandssvenskar. Sista lektionen vi fick ta del av var valbar, så

några satt på hissalektion, andra på engelsklektion och de sista på tysklektion. När vår skoldag väl var förbi fick vi gå omkring i den otroligt stora Ivalocityn. Ett lopptorg med lyxfynd hittades och några turistbutiker också. Till middag valde några av oss att gå till en restaurang och äta, medan resten körde på otroligt stora pizzor (plus undantagsvis en otroligt stor sallad) på en pizzeria.

TILL SLUT STEG VI in i bussen som skulle köra oss till Ivalo flygfält. Vi tog farväl av det otroligt vackra Lappland och steg på flyget som avgick 18.30. På flyget var alla trötta men glada. Det var skönt att få komma hem fast resan var väldigt lyckad. Det är inte svårt att säga att vi alla troligtvis fick några extra år till våra liv efter allt det skratt som resan innehöll. Och nu är vi alla dessutom experter på den samiska kulturen.

Lappland

Lappland 7-10.5


Hela skolan 22.8



Elever 2011 – 12

Grupp 1:1GrupphandledareAmanda Audas-Kass

Ahlbäck TobiasAhti AnnamariaAla-Heikkilä FannyAndersson OliverBengs VilleBengtström RasmusBerg RinjaBergman EmmaBergman KiiaBjörkestam EdwardBjörkman JohanBlomqvist RebeccaBrink MinetteBruen JessicaCastrén MiaCorander DesiréeDahlberg ViviEhrström AndreaEkholm HenrikEklund JanicaEkroos CamillaEnckell SandorEngström CeciliaEstlander Maxvon Bruun Maja

Grupp 1:2GrupphandledareSonja Biese

Fagerudd ViktorFlythström SofiaForsén FelixGalan JonGinman IdaGranholm LauraGranqvist PernillaGustafsson JensHaataja RoosaHaikala IlonaHannus LindaHedvall AnnaHemming MalinHertzberg AndreasHindsberg EmmaHirvonen SamuelHolmqvist PeikHongisto ToveHoven SophieHämäläinen AntonIllman IdaJalas VeronikaJohansson JessicaJohansson MiroJäkkö SariJäntti Johannes

Grupp 1:3GrupphandledareHannele Hagström

Järvinen EmilKarell ElisKaukiainen CeciliaKaunismäki ErikKorkman AnnaKorsström RobertKousa MatildaKruskopf SofiaKull SimonLaahanen SaraLehtinen AntonLehtinen SalmeLeino FannyLilius PatrikLindberg KristaLindedahl FannyLindgren HeidiLintula JoakimLöfgren MajaMalmström FrejaMelin FelixMesterton AxelMoilanen JennyMustelin MarianaMyllymäki Elias

Grupp 1:4GrupphandledareTiina Vuorinen

Neiro JakkeNordlin AntonNyman SofiaPalmgren PeikPettinen RasmusPuukko MaxRahikainen RebeckaRehn MaximilianRoos CeciliaRosas SamuelRuohonen KiraRytsölä AkselSalminen LinusSandler JennyferSantala DanielaSantala PatrikSchauman BjörnSchlauf NeaSchreiber KarinSchubert MartinSeppälä AlexanderSjöblom AnnikaSommardal NathalieSpiby IsabelleStenholm Sophie

Grupp 2:1GrupphandledareAnna Grönlund

Aminoff FeliciaAntell JaniceAnttila AssiAvellan EllenBarck RebeccaBergman SaaraBjörklund AntonBoman AnastasiaBorg EmilBöckelman PhilipCedercreutz MaxCorrea CassandraEhnström EmilEhrman OttoEhrnrooth Johanna

Grupp 2:2GrupphandledareMalin Mårtens-Purdie

af Hällström CassandraGustavsson MiaHakala HannaHalpin FionaHansson HelenaHeino JaninaHildén FranciskaHolmström MalinHonkonen EmmiHård af Segerstad AxelHärkönen JonnaHöykinpuro MirandaIgnatiew LauraKalland AstridKorkka Rebekka

Grupp 2:3GrupphandledareAnna Wikberg-Metzner

Lemström ViiviLevo EmilLinder AntonLindstedt ArthurLundsten MiriamLybeck HenrikLönnfors Björn-HenrikMalmio AntonMalmio JoelManninen Ida-KaisaMustonen MaxNordlund JenniferNorkko EllenNummelin KjellNurmi Senni-Kaisa

Grupp 2:4GrupphandledareCathrine Jipp

Regårdh JensRikberg SofiaRuokolainen DanielaSairanen AnnikaSalonen JannikaSandell IsakSandström LisaSchauman SophieSchubak SafiraSchönberg CharlotteSederholm LindaSegercrantz ChristianSinisalo JadeSmeds NinaSnabb Sami

Grupp 1:5GrupphandledareVirpi Westman

Stenius ThomasSuominen TomSvartbäck Minna Söderman CamillaTelimaa EmiliaTenström JohannaTilander MinaToivanen RobertTorkko AnniTörnqvist FannyWagner ErikaWalander SaraWallenius DanielaWenman MatildaWesterberg RasmusWesterlund KajsaWestö DanielWikström MathiasWiljanen VivianWirén EbbaWährn SaskiaÅsbacka CorinneÅstrand KiaÖster JessicaÖsterlund Emerik

Grupp 2:5GrupphandledareJonas Waxlax

Ahonen MarkusSundholm MikaelaSuonio Hanna-SofieSöderlund JoelSöderlund KarinTengström TeoTerje SaraTiderman MelindaTorres Airava João ViktorWarras EmilWeckman MikaelaVeranen MariaWesterling OonaWickholm TonyWiklund Mattias



Utbyteselever hela läsåret

Grenman GiaHolmström MariaIdström AxelJansson SabineKittilä PauliinaMarjola Krista

Ekelund HenrikEnglund FilipEnström DominiqueEriksson EmiliaFellman HelenaForsén JohannaForss FredrikFrisk CamillaGeorgs AlbertGripenwaldt AntoniaGrönblad Jasmine

Kottelin RolfKruse AnnaKumlin HenrikaKurkio KatrinaLehto LindaLeinonen Leovon Konow Helena

Nygård SusannaNyström JaninaOlander MillaParo AnniPasanen AmandaPaukku MariPaulig AnnaPesonen MiaPöytäniemi Viktorvon Martens Andreasvon Numers Alexander

Stadigh OssianStandertskjöld-Nordenstam KimStarck EmilSten IdaStenius FredrikStierncreutz MicaelaStill ZachariasStockus KristofferStrömberg SagaSundelin Cecilia

Grupp 3:1GrupphandledareLars-Kristian Ringbom

Aalto AlexandraAhlblad NiklasAhlström SofiaAla-Heikkilä IdaBackman VanessaBeck MirandaBjörkell JaninaBjörkestam SofiaBlomqvist SophiaBlomster AlexanderBonns JenniferBrander OskarBreitenstein CarolineBäckström Camillade la Chapelle FannyDerefalk MatildaDjupsjö AslakEklundh FelixEriksson AnnaEräkallio CarlaEskola EmiliaEtelämäki KristaFarneman CarolineForsbacka Jenna

Grupp 3:2GrupphandledareCamilla Norkko

Fontell LauraFontell MathiasFontell SaraForsén RobinFougstedt DanielaGräsbeck GunnarGrönberg MatildaGrönroos HannaHarju MarikoHarmoinen KatriHeiniö NoraHeinonen AlexanderHemming EllaHenelius DanielaHildén WalterHjelt NicoleHollfast ThomasHolmlund AnnikaHolmström HugoHolmström OscarHård af Segerstad EleonoraIngman SonjaIstomin NatalieJansson CharlotteJauhiainen AinoJohansson IraJokela Ville

Grupp 3:3GrupphandledareÅke Brännbäck

Kairemo JohanKaisti AntonKamsani SarahKoivisto EmmiKorsström CarlKousa SandraKyllönen JoakimKytölä KiraLaaksonen EvelinaLabart EssiLahtinen EmmyLaine NoomiLakanen EllaLeino JenniLevo EmmaLindberg AxelLindholm GabrielleLindholm LinneaMattsson SebastianMikkonen JesseMohn CarlMöller LinneaNorrman AnnikaNummelin MindiNyberg Emilia CNyberg Emilia F

Grupp 3:4GrupphandledareTherese Almén Mattila KennethOjala JanniOlin FannyPalmu JessicaPiiroinen AnnaPoppius NinoPyykkönen AnnikaPölönen ToniQvist FannyRaatikainen AnniRahka LindaRamsay AnneRautoma HannaRehnström BettinaRosenlew MicaelaRuneberg NoelRusk LukasRydbeck AxelRönnholm IdaSaarinen RonjaSandholm DitteSandvik LinneaSavonius KaisaSchalin HennaSchlauf Jesper

Grupp 4GrupphandledareCarina Järf-Ringbom

Axerud JohannesEkström JennikaLindén JennyMalmberg Ann-LouiseSuni Akselivon Hertzen Alexandra

Grupp 2:1 (forts.) Grupp 2:2 (forts.) Grupp 2:3 (forts.) Grupp 2:4 (forts.)

Grupp 2:5GrupphandledareJonas Waxlax

Ahonen MarkusSundholm MikaelaSuonio Hanna-SofieSöderlund JoelSöderlund KarinTengström TeoTerje SaraTiderman MelindaTorres Airava João ViktorWarras EmilWeckman MikaelaVeranen MariaWesterling OonaWickholm TonyWiklund Mattias

Grupp 2:5 (forts.)

Vilén KiaWilhelmsson Fannyvon Weissenberg RebeckaWuori NaomiVäisänen VilleYliheljo ÉmilÖhman MatildaÖsterholm Atte

Grupp 3:5GrupphandledareTuula Lahtinen Seppelin OscarSiljamäki AxelSirviö CathryonaSivén StefanSjöholm MikaelaSkogberg NinaSmeds EmmiSonninen HeidiStenbäck BettinaStenius HenrikStröm VictorSuominen InaSveen AnnamariSöderholm MiinaTallqvist EmiliaTallqvist SandraTötterman HenrikWahl JessicaVartiainen Mia-MariaWasström JeanetteWentjärvi RebeccaWestergård SebastianWesterlund ElsaViitamäki Emmavon Wright YlvaWährn JolinZilliacus NiklasÖst Karolina

Salonen PetraSanmark WilhelmTcheng EmmaTörnqvist CeciliaVihervaara Emma


Studenter

sara Fontell mathias Fontell Laura Fontell CaroLine Farneman

sofia ahlström ida ala-heikkilä Janina Björkell

sophia Blomqvist aLexander Blomster Jennifer Bonns CaroLine Breitenstein CamiLLa Bäckström fanny de la chapelle

matiLda dereFalk feLix eklundh anna eriksson CarLa eräkallio emiLia eskola krista etelämäki

Jenna ForsBacka robin Forsén

STUDENTER HÖSTEN 2011

STUDENTER VÅREN 2012

aLexandra aalto nikLas ahlBlad

Jenny lindén ann-Louise malmBerg aLexandra von hertzenJohannes axerud Jennika ekström


danieLa Fougstedt matiLda grönBerg mariko harju katri harmoinen nora heiniö aLexander heinonen

eLLa hemming danieLa henelius WaLter hildén niCoLe hjelt thomas hollFast annika holmlund

osCar holmström eLeonora hård aF segerstad sonJa ingman nataLie istomin CharLotte jansson

aino jauhiainen ira johansson ViLLe jokela Johan kairemo anton kaisti sarah kamsani

CarL korsström sandra kousa Joakim kyllönen eVeLina laaksonen essi laBart emmy lahtinen

huGo holmström


Studenter

axeL rydBecknoeL runeBergmiCaeLa rosenlewbettina rehnström

noomi laine eLLa lakanen Jenni leino emma levo axeL lindBerg GabrieLLe lindholm

Linnea lindholm sebastian mattsson Jesse mikkonen Linnea möller annika norrman mindi nummelin

emiLia c nyBerg emiLia F nyBerg Janni ojala JessiCa palmu nino poppius annika pyykkönen

toni pölönen fanny qvist anni raatikainen Linda rahka anne ramsay hanna rautoma

ida rönnholm ronJa saarinen


Linnea sandvik kaisa savonius henna schalin Jesper schlauF osCar seppelin axeL siljamäki

Cathryona sirviö stefan sivén nina skogBerg emmi smeds bettina stenBäck henrik stenius

akseLi suni ina suominen annamari sveen miina söderholm emiLia tallqvist

sandra tallqvist henrik tötterman JessiCa wahl Jeanette wasström rebeCCa wentjärvi sebastian westergård

eLsa westerlund emma viitamäki yLVa von wright JoLin währn nikLas zilliacus karoLina öst

ViCtor ström

årsberättelse2011 – 2012 59gymnasiet lärkanårsberättelse2011 – 2012 59gymnasiet lärkan


STUDENTER HÖSTEN 2011

STUDENTER VÅREN 2012

dimission 5.12.2011

dimission 2.6.2012

Studenter

Aalto Alexandra Ahlblad Niklas Ahlström Sofia Ala-Heikkilä Ida Björkell Janina Björkestam Sofia Blomqvist Sophia Blomster Alexander Bonns Jennifer Breitenstein Caroline Bäckström Camilla de la Chapelle Fanny Derefalk Matilda Eklundh Felix Eriksson Anna Eräkallio Carla Eskola Emilia Etelämäki Krista Farneman Caroline Fontell Laura Fontell Mathias Fontell Sara Forsbacka Jenna Forsén Robin Fougstedt Daniela Grönberg Matilda Harju Mariko Harmoinen Katri Heiniö Nora

Heinonen Alexander Hemming Ella Henelius Daniela Hildén Walter Hjelt Nicole Hollfast Thomas Holmlund Annika Holmström Hugo Holmström Oscar Hård af Segerstad Eleonora Ingman Sonja Istomin Natalie Jansson Charlotte Jauhiainen Aino Johansson Ira Jokela Ville Kairemo Johan Kaisti Anton Kamsani Sarah Korsström Carl Kousa Sandra Kyllönen Joakim Laaksonen Evelina Labart Essi Lahtinen Emmy Laine Noomi Lakanen Ella Leino Jenni Levo Emma

Lindberg Axel Lindholm Gabrielle Lindholm Linnea Mattsson Sebastian Mikkonen Jesse Möller Linnea Norrman Annika Nummelin Mindi Nyberg Emilia C Nyberg Emilia F Ojala Janni Palmu Jessica Poppius Nino Pyykkönen Annika Pölönen Toni Qvist Fanny Raatikainen Anni Rahka Linda Ramsay Anne Rautoma Hanna Rehnström Bettina Rosenlew Micaela Runeberg Noel Rydbeck Axel Rönnholm Ida Saarinen Ronja Sandvik Linnea Savonius Kaisa Schalin Henna

Schlauf Jesper Seppelin Oscar Siljamäki Axel Sirviö Cathryona Sivén Stefan Skogberg Nina Smeds Emmi Stenbäck Bettina Stenius Henrik Ström Victor Suni Akseli Suominen Ina Sveen Annamari Söderholm Miina Tallqvist Emilia Tallqvist Sandra Tötterman Henrik Wahl Jessica Wasström Jeanette Wentjärvi Rebecca Westergård Sebastian Westerlund Elsa Viitamäki Emma von Wright Ylva Währn Jolin Zilliacus Niklas Öst Karolina

Axerud JohannesEkström JennikaLindén JennyMalmberg Ann-Louisevon Hertzen Alexandra



STIPENDIER & UTMÄRKELSER

Stipendier

skolan har förmånen att kunna dela ut stipendier ur skolans traditionella fonder, samt stipendier som donerats av företag, stiftelser och föreningar och enskilda personer. skolan riktar ett varmt tack till donatorerna.

STIPENDIER VID SKOLANS VÅRFEST 2012

Medaljfonden: Mathias Fontell 16 maj fonden: Gabrielle Lindholm, Linnea Lindholm Valentin och Alexander Hagmans premiefond: Ylva von Wright, Linda Lehto Historiefonden: Daniela Fougstedt Lars Stigulf Krogius’ minnesfond: Sofia Björkestam, Henrik Ekelund, Viktor Fagerudd Rektor Erik Lagus’ minnesfond: Jessica Wahl, Ida Sten, Andreas Hertzberg Prof. Uno Lindelöfs stipendiefond: Essi Labart, Rebecka von Weissenberg Carl Didrik Malms stipendiefond: Henrik Stenius

Tom Forsströms minnesfond: Matilda Grönberg Daniel och Georg Morduchs fond: Ville Jokela, Joakim Kyllönen Harry Schybergsons stipendiefond: Rebecka Wentjärvi Forstmästare Kurt Thomés minnesfond: Fanny Qvist, Mari Paukku, Jakke Neiro Nils Ultvedts premiefond: Ville Jokela 1912 års studenters fond: Daniela Henelius Björn Björnbergs fond: Laura Fontell, Karolina Öst Föräldrarnas fond: Caroline Breitenstein Henrik Lindbergs fond: Axel Rydbeck Anna Nordmans fond: Natalie Istomin Prof. Axel Wallenskjölds minnesfond: Maja Löfgren Rektor Mathias Wasenius’ fond: Cassandra af Hällström Gunnar Pippings minne: Sara Fontell, Rasmus Westerberg Henrik Kristian Fabritius’ minne: Viivi Lemström

Kapten Axel Lilius’ fond: Robin Forsén, Noel Runeberg Nils Gustaf Ekmans minne: Axel Hård af Segerstad Rektor Bernhard Estlanders fond: Sofia Ahlström Henrik Estlanders minne: Niklas Ahlblad Richard Schybergsons fond: Emilia F. Nyberg Gustaf Degerholms fond: Camilla Frisk Kaj Ylermis minnesfond: Krista Lindberg Ane Gyllenbergs kamratskapsstipendium (genom val i åk 1): Roosa Haataja, Erik Kaunismäki, Kajsa Westerlund, Emil Järvinen Kamratförbundet Lärkornas stipendium till ”en typisk lärka”: Oscar Holmström Brita Maria Renlunds minne: Camilla Bäckström, Krista Etelämäki, Ira Johansson, Bettina Rehnström, Ronja Saarinen, Stefan Sivén, Ina Suominen, Henrik Tötterman, Andrea Ehrström, Mia Gustavsson, Thomas Stenius Skolans särinriktningar, media: Cathryona Sirviö, Mia Castrén, Ida Ginman, Susanna Nygård, Björn Schauman, franska: Kajsa Savonius, Fanny Lindedahl, ryska: Sonja Ingman, Anastasia Boman

Föräldraföreningen Lärkans stipendier: Johanna Ehrnrooth, Laura Ignatiew, Emil Levo, Kristoffer Stockus, Kia Vilén, Johan Björkman, Jon Galán, Robert Korsström, Peik Palmgren, Jessica Öster Selma Wasastjernas fond (SFV): Bettina Stenbäck, Annika Norrman Stiftelsen Tre Smeder: Matilda Derefalk, Annika Holmlund, Noomi Laine, Jesper Schlauf Föreningen Granatenhjelms stipendier: Emma Levo, Oscar Seppelin, Evelina Laaksonen, Katri Harmoinen ABB Oy:s fysikstipendium: Mathias Fontell Jubileumsstipendium (studentklassen 1972): Carl Korsström, Mindi Nummelin

PRESENTKORT

Lions Club, H:fors-Hoplax: Sophie Stenholm, Daniela Wallenius, Emerik Österlund Hbl-prenumeration (Hbl): Hanna Rautoma Natur och miljö r.f: Robin Forsén, Helena von Konow, Elias Myllymäki Helsingin Sanomain säätiö: Camilla Bäckström Tyska ambassadens bokpris: Saara Laahanen

UTMÄRKELSER

Bildkonst diplom: Matilda Grönberg, Sarah Kamsani, Ella Lakanen, MiaMaria Vartiainen Media diplom: Catryona Sirviö Globalt diplom: Katri Harmoinen

Kämpepokalen, Kamratförbundet Lärkornas vandringspris (sedan 2007) ”för insatser utöver det vanliga”: Lukas Rusk



Tisdagen den 18 augusti 2009 stod vi, den blivande abiklassen 2012, och betraktade med förundran de dåtida abiturienternas entusiasm inför deras sista år av gymnasiet. Det var för oss den första dagen i Lärkan – ankdammens mytiska tempel, en ryktbar skola där nördarna är coola och de coola är nördar.

ABI, ABI, ABI!62 gymnasiet lärkan


Abi 2012

Lärkans goda anda var en trevlig överraskning för oss alla. Vi tre syskon lyckades snabbt simma in i de klickar som börjat bildas inom den vilsna lammskaran. Alla var öppna och vänliga. På den första morgonsamlingen blev vi varmt välkomnade av skolans dåtida rektor Magnus Perret. Han var en god faija, och det var våra ämneslärare också. Av dessa lärare stannade de flesta, några lämnade oss och ersattes av

nya – men alla var de vänliga, otroligt hjälpsamma och elevnära och bidrog stort till att åren här var så bra som de var. Vi märkte snart att det krävdes en viss prestationsnivå för att leva upp till Lärkans standard: det är ju vi elever som år för år lyckas lyfta Lärkan högt i rankingen av Finlands bästa skolor. Här gör alla sitt bästa det är svårt att föreställa sig en trevligare studieplats. Månaderna som följde skolstarten var spännande och fartfulla. På minilägret kastade tutorerna vatten på oss. Under konventsintagningen dansade manliga män i tutun och teletubbies brottades till abinas nöje. Filmens natt var på dessa uråldriga tider ännu en hel natt, till skillnad från de följande åren då eleverna skickades hem redan vid midnatt. Men gymnasiet var inte bara evenemang bland skoldagarna – vi fick också svettas och tåras med att sy ihop vår ännu då oklara framtid. I nio år hade vi fått en färdig läsordning ur skolan som man

ABI, ABI, ABI!

Laura, Mathias och Sara Fontell

64 årsberättelsegymnasiet lärkan 2011 – 2012årsberättelseårsberättelse64 årsberättelsegymnasiet lärkan 2011 – 2012


Abi, abi, abi

skulle följa, men i gymnasiet måste man plötsligt pussla ihop hela sin läsordning utgående från vad man möjligen skulle vilja göra efter tre års gymnasiestudier. Tidigare än vi hade trott tvingades vi att ta itu med det kommande vuxenlivet. På liknande sätt skulle man pussla ihop sin läsordning de två följande åren, men då visste vi redan hur det skulle gå till och vi behövde inte springa till studiehandledaren för att få hjälp.

UNDER ANDRA SKOLÅRET var det gammeldansen som gällde. Fastän själva tillfället var först i februari, måste man redan på hösten börja öva danserna, hitta ett par och speciellt f lickorna grubblade länge över klänning och frisyr. Detta år gynnade könsfördelningen i Lärkan starkt våra kåta pojkar: en räckte till tre f lickor. Efter dansandet satte våra festklädda societetshönor riktningen mot restaurangen Skatuddens Casino. Plötsligt var vi de äldsta i skolan: nästa år skulle vi vara Abin. Andra året var dock också psykiskt krävande för var och en. Motivationsbristen kröp över oss under den långa vintern, som var full av obligatoriska och tunga kurser som slukade en stor del av vår fritid. Samtidigt måste vi rusta oss inför de kommande studentskrivningarna. Tunga åskmoln av ansvar sinade redan vid horisonten.

VÅRT TREDJE, och för många sista år, sparkades igång kvällen före skolstarten med abitältningen på Lärkans bakgård. Det första vi såg på morgonen var gårdskarlens nöjda grin då han tvingade de dåsiga treorna resa sig från sina varma sovsäckar. Vi fick också vår första glimt av den nya, yngre rektorn Magnus (god faija han också). Nu var vi officiellt Abin; det var vår tur att välkomna de nya ettorna på samma sätt som vi hade blivit välkomnade två år tidigare av skolans äldsta. Stämningen var på topp.

Under abiåret hade vi kurser bara halva året och de flesta av dem var prepkurser, för det var nu det gällde på riktigt. Vi var medvetna om att våra prestationer under det kommande halvåret möjligen skulle väga tungt i vår närframtid. Denna period var förvriden på alla vis: vi låste in oss i våra hem och läste som vi aldrig hade läst förr. Emellanåt kröp någon enstaka abi ut i solljuset för att vädras. På skrivningstillfällena fick man iaktta bleka, fula och skäggiga elever som dragit sig ut ur sina grottor i sina collegebyxor för att visa vad de går för. Bland all stress ordnade abina evenemang som korvlucia, lärarmiddag och bänkskuddardagen. Vi hade väntat länge på ”penkkisen”, och den var minst lika rolig som vi hade förväntat oss. Glada tredjeklassister skrek och brölade i sina färggranna overaller samtidigt som godis regnade ner på iakttagarna. Tre plakatförsedda lastbilar körde efter en euforisk runda i centrum till Skatudden, där vi lastades ombord för abikryssnigen – denna kväll hoppas säkert många att de kom ihåg bättre. Dagen därpå fick vi se tvåorna dansa sin gammeldans. Cirkeln är sluten. Vi kanske lämnar denna skola, men livet fortsätter i Gymnasiet Lärkan.

I LÄRKAN FICK VI en möjlighet till en mångsidig utbildning. Diverse medie och globala projekt, studieresor, tillämpade kurser, tävlingar och sportevenemang har färgat vår tid i Lärkan. Vi har fått uttrycka oss och syssla med de saker och ämnen vi älskar bland goda vänner och gott humör. Vi är stolta över att få kalla oss Lärkor.

Vi har fått uttrycka oss och syssla med de saker

och ämnen vi älskar bland goda vänner och gott hu-mör. Vi är stolta över att

få kalla oss Lärkor.

”65gymnasiet lärkan

REKTORWesterlund, Magnus (FM) historia, samhällslära

GYMNASIELEKTORERAlmén Therese (FM) franskaAudas-Kass, Amanda (FM) modersmål och litteratur Brännbäck, Åke (FM) matematik, fysikEkholm, Thorolf speciallärare, gemensam

Eklöv, Benny (FM) engelskaGrönlund Anna (FM) engelska, tyskaJipp, Cathrine (FM) tyska, biträdande rektor

Järf-Ringbom, Carina (FM) studiehandledare

Lahtinen, Tuula (FM) finskaLindholm, Anna-Stina (FL) modersmål, livsåskådning, filosofi, bibliotekarie

Mårtens-Purdie, Malin (FM) matematikNorkko, Camilla (TM) religion, psykologiNugent, Martin (FM) historia, samhällsläraRingbom, Lars-Kristian (FM) historia, samhällsläraRosenberg, Henrik (FM) modersmål, mediekunskapVuorinen, Tiina (FK) biologi, geografiWaxlax, Jonas (FM) fysik Westman, Virpi (PeK, KoM) bildkonst, mediekunskapWikberg–Metzner, Anna (FM) finska

LEKTORER GEMENSAMMA FÖR GRUNDSKOLAN & GYMNASIETAhlström, Tom (FK) biologi, geografiLindfors, Tom (GIM) gymnastik för pojkar, hälsokunskapPiiroinen, Tua (GIM) gymnastik för f lickor

TIMLÄRARE Biese, Sonja (FM) ryska, engelska Brink, Katarina (FM) hälsokunskapCarlsson, Gun-Maj (FM) franska Hagström, Hannele (DI) kemi, matematik, htj. ordinarie Ittonen, Mats biologi, geografiNyholm, Alexandra (FM) biologi, geografi



Nylund, Frida (FM) matematik Salo, Filippa (TK) religion, musikWiederholm, Ida (FM) matematik

ÖVRIG PERSONALHälovårdare Pamela HakulinenSkolkurator Mette Salvesen, höstterminen Sara Sandén, vårterminen

Skolsekreterare Ulrika HellströmSkolvärd Kari AnttonenKosthåll Palmia Städning Sodexo

DIREKTION

MEDLEMMAR SUPPLEANTERVårdnadshavareUlla Wiklund, ordf. Christine EklundhKjell Nyberg, viceord. Stephan BjörkellMia Andersson Jan-Ole NordlinSusanne Lagerqvist Monica LondénOlli Nastamo Frey Nybergh

Lärare Benny Eklöf Jonas WaxlaxMalin Mårtens-Purdie Anna Grönlund

Övrig personalUlrika Hellström Pamela Hakulinen

StuderandeAxel Rydbeck Artur LindstedtNiclas Zilliacus Sandor Enckell

Gymnasiet Lärkan

Föräldraföreningen Lärkan rf är ett forum för alla de föräldrar som vill engagera sig i sina gymnasisters skolgång och/eller skolmiljö, ge sin syn på undervisning och fostran samt som vill stärka kontakterna mellan skola och hem. Styrelsen önskar att impulserna till utveckling av verksamheten skulle ges av föräldrarna direkt till styrelsemedlemmarna eller via gruppombuden. Föreningens stadgar, uppgifter om styrelsen, protokoll från möten med mera finns på hemsidan http://larkan.hemochskola.fi. Föreningen hör till Förbundet Hem och Skola i Finland. Verksamheten består av informations och trakteringsuppdrag vid olika tillfällen vid skolan, såsom ettornas infokväll, julfesten och vid den traditionella gammeldansen för tvåorna i februari. Föreningen har gruppombud (ca två föräldrar per elevbasgrupp). Dessutom ordnas ett årsmöte för val av styrelse och fattande av andra viktiga beslut. Styrelsen har aktivt samarbetat med elevkåren och konventet. Föreningen verkar som en informationskanal mellan föräldrar och skolan och påverkar i skolfrågor. Styrelsemedlemmar under perioden 201112 är ordförande Jukka Paro, viceordförande Kátia Torres Airava , sekretare Veronica Fellman, kassör Stefan Törnqvist, kontakperson för gruppombuden Sussi Neiro, webmaster Maria Wegelius samt styrelsemedlem Clary Corander. Lärarkollegiet har representerats av Sonja Biese. Styrelsen har sammanträtt 45 gånger under verksamhetsåret.Medlemsavgiften är 30 € per familj och gymnasietid. Föräldraföreningen har utdelat stipendier enligt lärarkårens förslag samt givit övrigt understöd till eleverna i skolan i form av bidrag för ordnande av Filmens natt, understöd för skolans besök av Helsingfors bokmässa och abiturienternas bänkskuddargille. Föreningen har också ansökt om bidrag från andra organisationer.

FÖRÄLDRAFÖRENINGEN

Inledningsvis vill jag tacka hela personalen: alla lärare, sekreterare Ulrika, hälsovårdare Pamela, kuratorerna Mette och Sara, städarna Siiri och Bajo, kökspersonalen och inte minst vår skolvärd, Kari. Era insatser i skolan är ovärderliga för en ny rektor. Jag vill också tacka Haga lågstadieskola och hela dess personal för det gångna läsåret. Under detta läsår har även Kristian Smedlund avgått från sin tjänst som lektor i matematik. Han arbetade hos

TACK!sedan 2001 och var tjänstledig under detta läsår, då han arbetade på Utbildningsstyrelsen. Tack Kristian och lycka till med dina nuvarande arbetsuppgifter. Jag vill också tacka två timlärare i matematik, Frida Nylund och Ida Wiederholm, som under året handhaft kurser som ämnade för tjänstlediga lärare. Tack för ert engagemang och lycka till med framtida läraruppdrag.

Trevlig sommar!

67gymnasiet lärkan


EXAMENSDAGAR HÖSTEN 2012Hörförståelseprovenmå 10.9 främmande språk, lång lärokurs: engelska kl. 8.45, tyska kl. 11.00, franska kl. 13.00, ryska/spanska kl. 15.00 ti 11.9 finska kl. 8.45, A och Bnivå ons 12.9 främmande språk, kort lärokurs: tyska kl. 8.45, ryska kl. 11.00, engelska kl. 13.00, franska kl. 14.00, spanska/italienska kl. 15.00

De skriftliga provenfre 14.9 modersmålet, textkompetens må 17.9 främmande språk, lång lärokurs ons 19.9 realämnen; religion, livsåskådningskunskap, samhällslära, kemi, geografi, hälsokunskapfre 21.9 finska, A och Bnivåmå 24.9 modersmålet, essäprovons 26.9 matematik, lång och kort lärokursfre 28.9 realämnen; psykologi, filosofi, historia, fysik, biologi må 1.10 främmande språk, kort lärokurs

EXAMENSDAGAR VÅREN 2013Hörförståelseproven

må 11.2 finska kl. 8.45, Aoch Bnivå ti 12.2 främmande språk, lång lärokurs: engelska kl. 8.45, tyska kl. 11.00, ryska kl. 13.00, franska/spanska kl. 15.00 ons 13.2 främmande språk, kort lärokurs: tyska kl. 8.45, engelska kl. 11.00, franska kl. 13.00, ryska kl. 14.00, spanska/italienska kl. 15.00

De skriftliga provenfre 8.2 modersmålet, textkompetensmå 11.3 modersmålet, essäprovons 13.3 realämnen; psykologi, filosofi, historia, fysik, biologi fre 15.3 främmande språk, lång lärokursmå 18.3 finska, A och Bnivåons 20.3 matematik , lång och kort lärokursfre 22.3 realämnen; religion, livåskådningskunskap, samhällslära, kemi, geografi, hälsokunskap må 25.3 främmande språk, kort lärokurs

De skriftliga proven inleds kl. 9.00. Alla skall vara på plats senast kl 8.40.

Omtagningsprovet för period 5 hålls tisdagen den 5.6 klockan 912.

Intagning av nya eleverFörteckningen över intagna elever sätts upp på skolans dörr och publiceras på skolans hemsida torsdagen den 14 juni klockan 9.00. De elever som intagits i Gymnasiet Lärkan skall personligen infinna sig i skolan för att bekräfta mottagandet av studieplatsen under torsdagen den 14 juni klockan 914 eller under fredagen den 15 juni klockan 914 och då lämna in sitt avgångsbetyg från grundskolan i original.

StudentskrivningarAnmälan till höstens studentskrivningar görs skriftligt. Anmälan lämnas personligen senast den 5 juni 2012 i skolans kansli under kanslitid. Examensavgifterna betalas via bank med ett inbetalningskort som du får i samband med anmälan. Anmälan till vårens studentskrivningar sker senast den 23 november på motsvarande sätt.

Meddelanden

ARBETSTIDER OCH LOVDAGAR Höstterminen 14.8 – 21.12.2012

Höstlov 18 – 19.10.2012

Jullov 22.12.2012 – 5.1.2013

Vårterminen 7.1.2012 – 1.6.2012

Sportlov 18.2 – 22.2.2013

Påsklov 29.3 – 1.4.2013

Avslutning 1.6.2013

GYMNASIER NAS PERIODERPe riod 1 14.8 – 5.10.2012

Pe riod 2 8.10 – 31.11.2012

Pe riod 3 3.12.2012 – 6.2.2013

Pe riod 4 7.2 – 9.4.2013

Pe riod 5 10.4 – 1.6.2013

Läsåret 2012 – 2013 inleds tisdagen den 14 augusti 2012 kl. 10.

69


Timplan

obligatoriska fördjupade tillämpade Modersmål och litteratur 6 3 8

A-språk Finska 6 2 4 Finska, modersmålsinriktad 6 2 3 Engelska 6 2 4 Franska 6 2 5

B1-språk Finska 5 2

Övriga språk (B2, B3) Tyska 8 2 Franska 8 2 Ryska 8 3 Engelska 8 1

Matematik Lång matematik 3 3 Kort matematik 6 2 2

Miljö- och naturvetenskaper Fysik 1 7 4 Kemi 1 4 2 Biologi 2 3 4 Geografi 2 2 1

Livsåskådningsämnen Evangelisk-luthersk religion 3 2 2 Ortodox religion 3 2 Livsåskådning 3 2 1 Filosofi 1 3 1

Psykologi 1 4 3

Historia 4 2 4

Samhällslära 2 2 3

Hälsokunskap 1 2 3

Konst- och färdighetsämnen Gymnastik 2 3 1 Bildkonst 1 – 2 3 6 Musik 1 – 2 3 2

Studiehandledning 1 1 2

Skolspecifika kurser Media och kommunikation 10 Samhällsengagemang 4 Kulturkurs 1 Teckenspråk 1 Trafikkunskap 1 Specialarbete 1 Obligatoriska kurser 47 – 51 Fördjupade kurser, minimum 10 Tillämpade kurser sammanlagt minst 75

10

70 gymnasiet lärkan70 årsberättelsegymnasiet lärkan 2011 – 2012

tryckt av topnova

upplaga 700 exemplar

helsingfors 2012

Abi 2012

lärkans årsberättelse 2012

Documents