uppdrag mission nr 2 2013

en tidskrift från lunds missionssällskap • nr 2 • 2013 • årgång 167 • 45 kr

sverige Så lever miSSionärSbarnet martina idag 6

Burma kyrkor i förSoningSproceSS 16

krönika måSte det finnaS miSSion i kyrkan? 4

Roul Åkesson, modern missionär:

– BiBeln kan skrivas

för alla

uppdrag mission nr 2 2013 3

Ordet missiOn har blivit kOnstigt.

I vissa kyrkliga kretsar har det nästan blivit ett svärord medan ordet spelar en alltmer central roll i handel och sekulära organisationer. Där betyder mission något som man vill åstadkomma, hela verksamhetens rationalitet. I kyrkliga sammanhang lider det däremot av en kolonialismens baksmälla. Missionshistoria ses som en rad av västerländsk brutalitet och etnocentrism. I fokus hamnar ofta missionärernas och kolonialisternas närhet och samarbete. Bilden blir ganska ensidig om man förbiser de många variationerna som finns inom triangeln lokala-missionärer-kolonialister. Inom missionsteologin har man sedan länge – även under kolonialtiden – försökt hitta icke-koloniala sätt att förmedla det kristna budskapet på och främja Guds rike. Ända sedan 1800-talet har kulturimperialistisk konvertering och civilisering kritiserats av några missionstänkare, desto fler ju närmare nutid man kommer. Samtidigt har man försökt att omdefiniera begreppet mission och bättre beskriva hur man ska förstå kyrkans ansvar gentemot världen utanför. I Sydafrika finns det till exempel en stark tradition av missionsvetenskap där kristnas ansvar mot samhället ställs i centrum, bland annat i kampen mot rasism, fattigdom och aids. I Sverige kämpar man mellan det gamla och det nya. Mission förknippas ofta fortfarande med fjärran länder och gamla attityder. Samtidigt ifrågasätts de. Vad skulle komma i stället för det gamla är oklart. Kunde man inte tänka sig att mission kan definieras som kyrkans ansvar gentemot världen – de icke-kristna, samhället, naturen? Eller är den förvirrade situationen ett symptom på att kyrkan har förlorat självförtroendet och har insett att den inte har något att erbjuda världen utanför? Mission som ett begrepp påminner oss om att Gud har sänt kyrkan till världen utanför. Det går inte att vända sig inåt.

mika vähäkangas

missions-

uppdraget

i vår tid

Bygger på dialog

och interreligiösa

möten. långt

från doktriner

och regelverk

men nära tron på

människor och

deras förmåga.

det är de

rörelserna vi

följer i uppdrag

mission.

Uppdrag missionwww.uppdragmission.setidskriften ges ut av lunds missionssällskap www.lundsmissionssallskap.se

ansvarig utgivareSamuel rubenson

redaktörmarie bosund Hedbergmedia&SåntS promenaden 7b, 211 29 malmö0733-60 87 [email protected]

redaktionsrådann aldén, ordförande lars micael adrian mika vähäkangas

grafisk formanneli dennersten Sjunde [form & kommunikation]

[email protected] 87 54

[email protected] 0704-81 80 85

tryckljungbergs, klippan 2013iSSn 2001-0087

Omslagroul åkesson, nya tidens missionär foto: martin olson

2 uppdrag mission nr 2 2013 uppdrag mission nr 2 2013 3

– i sverige kämPar

man mellan det

gamla Och det

nya. missiOn

förkniPPas

fOrtfarande med

fjärran länder

Och gamla

attityder.

samtidigt ifråga-

sätts de.

Professor i missionsvetenskap med ekumenik, Lunds universitetMedlem i Uppdrag Missions redaktionsråd

Kyrkans ansvar för världen


24con dios i japanmakiko nakamura-

ottosson, kyrkomusiker

i lunds östra

Stadsförsamling,

hade en dröm. att

få ta sin ungdomskör

con dios till östra tokyo,

där hon växte upp.

med resestipendium från

lunds missionssällskap

blev den verklighet

och tillsammans med

jämnåriga fick de sjunga

och fira gudstjänst.

de fick också uppleva

glimtar av det

pulserande tokyo.

alltid 4 krönikan

15 betraktelSen

20 enkäten

28 notiSer

30 Stipendiaten

6upplevelserna formade livetMartina Prosén föddes i Rwanda där hennes föräldrar var utsända pingstmissionärer. Nu studerar hon afrikanska kyrkliga församlingar som har sitt ursprung i västerländsk mission.

Kära läsare!

I det här numret berättar vi om några som valt att arbeta med mission på ett nytt sätt. Matteusevangeliets missionsbefallning har fått ett handfast resultat sedan Roul Åkesson, ordförande i den kristna nätverksorganisationen Street Church, bestämt sig för att alla människor behöver en bibel och målgruppsanpassar de han själv utformar och trycker. Hittills har han distribuerat över en halv mil-jon biblar över Europa med vitt-nesbörd från medlemmar i kristna motorcykelklubbar.

Kontakter med andra samfund i Sverige visar bland annat att pingstkyrkan kräver insatser i både ord och handling av sina medlemmar medan den islamska missionen mest vänder sig till de som redan är muslimer, men som tappat eller är ljumma i sin tro.

Missa heller inte Kajsa Ahlstrands krönika på sidan 4, där hon skriver att begreppet mission inte längre fungerar men att det är svårt att se hur det skulle kunna ersättas av ett enda annat begrepp.

Marie Bosund Hedberg, redaktör

10– BiBeln kan skrivas för allaTillsammans med de kristna motorcykelklubbarna i Europa har Roul Åkesson tryckt och distribuerat 530 000 Biker biblar på tretton språk. Hans målgruppsbiblar finns bland annat för poliser, kvinnor, ungdomar och rockstjärnor.


foto BiBlar och marie: www.martinolson.se

16kyrklig försoningsprocessdemokratiserings-

processen i burma går

långsamt fram. kraften

finns i burmas kristna

råd, som samlar de

protestantiska kyrkorna

i landet och är en

av Svenska kyrkans

partners.

Kyrkans ansvar för världen


ission var en av femtonhundratalets stora katolska innovationer. vid artonhundratalets ingång uppstod den protestantiska innovationen missionssällskap som kanaliserade engagemang för mission på olika sätt. Hur ser det ut vid tjugohundratalets början – är missionens tid förbi? Jag tror att så är fallet, det går att vara kyrka utan att bedriva mission. men svaret behöver kvalificeras. kyrkan levde i femtonhundra år utan mission, det vill säga det fanns ingen organiserad aktivitet som syftade till att förmå människor av annan tro att bli kristna. däremot fanns det kristet vittnesbörd, kristen tjänst för nästan, kristen förkunnelse och kristet gudstjänstfirande. det kallades dock inte mission och det fanns inga särskilt utsedda missionärer. det fanns kristna som begav sig ut på resor där de i olika sammanhang vittnade om kristus för människor som aldrig hört talas om honom. det fanns kristna som vittnade om kristus för nya generationer som heller inte hört talas om honom. trons spreds både i rummet och i tiden.

missionen från femtonhundratalet fram till våra dagar har lärt kyrkan att bry sig om dem som inte tillhör kyrkan. Hur man har brytt sig om har sett ut på olika sätt. att tvinga människor in i kyrkans gemenskap var en gång ett sätt att bry sig om. en sådan missionsteologi tar praktiskt taget alla kristna kyrkor avstånd från idag. att bry sig om dem som inte tillhör kyrkan kan innebära att arbeta för fred och försoning, för hälsovård och utbildning, för rent vatten och jordens överlevnad. det kan också innebära att visa på gemenskapen kring kristus som en möjlighet för alla människor.

måste det finnas mission i kyrkan?

Mission i förändringspåret i detta

nummer av

uppdrag mission:

Begreppet mission fungerar inte längre, men det är svårt att

se att det skulle kunna ersättas av ett enda annat begrepp.

4 uppdrag mission nr 2 2013

kajsa ahlstrand

kajsa ahlstrand är professor i missionsvetenskap/World christianity and interreligious Studies, vid Uppsala universitet.

texten är ett utdrag ur artikeln ”är missionens tid förbi?” som kajsa ahlstrand skrev i Svenska missions-rådets jubileumsbok 2012, ”100 år av ekumenik och solidaritet”. läs mer på www.missioncouncil.se


Begreppet mission fungerar inte längre, men det är svårt att se att det skulle kunna ersättas av ett enda annat begrepp. trots att den teologiska reflektionen över mission i mer än sextio år poängterat att mission inte primärt bör förstås som ”aktivitet i syfte att omvända människor till kristen tro” utan som ”guds sändning i världen i syfte att upprätta sitt rike av fred, rättvisa och lovsång” så har detta inte slagit igenom utanför de teologiska specialisternas krets. ordet ”mission” är svårt att bruka eftersom det har så många olika betydelser. det är naturligtvis varken möjligt eller önskvärt att förbjuda användningen av ordet. men det finns anledning att fundera över om det finns andra ord och begrepp som bättre kommunicerar vad som avses. det är knappast möjligt att hitta ett ersättningsord för ”mission”, bättre är att mer precist benämna det som man gör och vill. det finns många bibliska begrepp som nu kan få träda fram i egen rätt och inte gömmas undan under det stora paraplyet ”mission”. vi kan tydligt tala om kallelsen att vittna om kristus, om att visa på tjänandet som livshållning, att bära guds fred till världen och att hålla fast vid hoppet om att världen kan förvandlas.

en viktig utmaning för kyrkor och kristna idag är att på allvar föreställa sig vad det innebär att vara kyrka i minoritet och se vilken särskild kallelse som ligger i detta. de flesta kristna lever idag som majoritet i de länder där de bor, bara ungefär tio procent av världens kristna bor i länder där de utgör en religiös minoritet.

Mission i förändringdet som inspirerade år 1910, då det brittiska imperiet stod på höjden av sin utbredning, kan knappast vara det samma som inspirerar i vår tid. rent faktiskt är det ju så att mycket lite av det som idag går under beteckningen ”mission” handlar om organiserad verksamhet för att utbreda och befästa kristendomen bland icke-kristna folk. istället handlar det om att bygga och vidmakthålla relationer mellan kyrkor i Syd och nord. det handlar om arbete för fred och rättvisa. det handlar om att gestalta evangeliet i gudstjänst och förkunnelse. det handlar om utbildning och om ansvar för jordens överlevnad. det finns ingen brist på uppgifter för kyrkor och kristna organisationer idag.

missionens tid, så som mission har förståtts under några hundra år av kyrkans historia, kanske går mot sitt slut. men kyrkan är fortfarande kallad och sänd i världen för att tjäna, vittna, stifta fred, lovsjunga, hela och befria. tiden för detta är nu.•

Kajsa Ahlstrand

Begreppet mission fungerar inte längre, men det är svårt att

se att det skulle kunna ersättas av ett enda annat begrepp.


martina prosén, 35, är doktorand i missionsvetenskap vid lunds universitet. hennes egna upplevelser är en stark grund när hon forskar på pentekostala församlingar i kenya och deras ursprung i västerländsk mission.

mission i förändring

Martina Prosén var missionärsbarn

i Afrika:


Martinas första skola låg i Bujumbura i Burundi och var ett internat för svenska missionärsbarn. föräldrarna

träffade hon högst en gång i månaden. – Det blev en stor omställning att flytta hem till Sverige,

säger hon. jag längtade tillbaka hela tiden.

text: marie bosund hedberg foto: martin olson och privata bilder

–mina UpplevelSer fölJer mig

reSten av livet

martina prosén växte upp på den svenska missionsstationen i Cyangugu i Rwanda. Hennes föräldrar, Ingemar och Solveig Andersson, var utsända av Svensk Pingstmission. Hennes pappa är byggnadsingenjör och var med om att bygga upp många skolor och sjukhus i det tättbefolkade landet. Hennes mamma är sjuksköterska och arbetade mycket med förebyggande hälsovård och skolsjukvård.

Martina beskriver det idylliska livet som hon och hennes syskon, Sabina och Jafet, levde på den inhägnade missionsstationen. Förutom missionärsbostäder fanns det skola, yrkesskolor, lärarbostäder, en verkstad och precis utanför låg en kyrka.

– Vi lekte med fem-sex andra svenska barn och vi hade en barnflicka. Det fanns hundar, katter, kaniner, höns och många träd att klättra i. Det var alltid grönt omkring oss, det

fanns grönsaksodlingar, bananplantor och avokadoträd. Det var två regnperioder om året och omkring 25 grader varmt. Och det var härligt fritt!

När Martina var i tvåårsåldern åkte familjen till Sverige enligt gällande regler men kunde återvända till Cyangugu två år senare. Hon talar om sin barndom som de åren när hon inte saknade något men hon vill inte se den miljö hon växte upp i som en skyddad verkstad.

– Vi såg mer av världen än många andra. När vi gick och handlade till exempel, såg vi hur rwandeserna levde, vi såg sjukdom och fattigdom.

gud ständigt närvarande

Martinas pappa hade en äldsteroll i kyrkan och man gick på gudstjänst varje söndag. Hon minns fortfarande hur hemskt hon tyckte det var att behöva sitta längst fram i kyrkan, vänd

Martina på marknad i Cyangugu. Hon är i full gång med att pruta på priset på majs. – Jag är en skicklig förhandlare, säger hon.


mig sjuk när jag kom tillbaka till internatet i Bujumbura. Jag hade huvudvärk, var ledsen och ville inte gå i skolan. Jag fick bo hos några av internatföräldrarna ett tag i början men efter ett halvår hade jag lärt känna de andra barnen. Då var jag tio år. Jag minns att det var ett ganska fritt liv, vi slapp att ha skor på oss eftersom det var så varmt, vi åkte på skolutflykter till Tanganyikasjön – och ibland smög vi oss ut på nätterna och lekte.

– Men det var också ett strängt skolarbete. Vi hade beting i olika ämnen där det gällde att själv ta ansvar för sina skoluppgifter. Jag brukade skynda mig att bli klar med det så jag kunde få sitta i biblioteket och läsa böckerna om Kulla Gulla, Anne på Grönkulla och böcker av Maria Gripe, som mina släktingar i Sverige hade skickat.

Det var en kristen skola för missionens barn och Martina har med sig starka andliga erfarenheter från den tiden. Hon var tio år när Gud frågade henne om hon ville bli missionär. När skolkamrater lämnade skolan för att följa med sina föräldrar hem till Sverige bad de andra barnen för dem och de skulle också på egen hand förbereda bibelord som en följeslagare på vägen. Martina har sparat ett som hon själv fick, ur Gamla testamentet, Josua 1:9: ”Se, jag har befallt dig att vara frimodig och oförfärad, så var nu inte förskräckt eller försagd, ty Herren din Gud är med dig i allt vad du företar dig.”

kulturkrock i sverige

1990 flyttade familjen tillbaka till Sverige och Jönköping för gott. Martina skulle börja i högstadiet. Hon var tretton år gammal och det här är en period av hennes liv som hon inte så gärna vänder tillbaka till i tankarna.

– Det var en riktig krock, både mentalt och kulturellt. För det första var det väldigt svårt att vänja sig vid att vi skulle bo tillsammans hela familjen, jag var ju starkt präglad av internatlivet. Och att möta mina nya klasskamrater gjorde ingenting enklare. De levde ett helt annat liv – tjejerna var klädda i aprikos, hade massor med smink och älskade


mot församlingen. Alla kunde se hur hon, den lilla blonda flickan, uppförde sig.

– Gud och vår tro var ständigt närvarande, fortsätter hon. Gud är en av alla dem som jag känner, han var en naturlig del av livet. Vi bad inte bara kvällsbön utan vi bad när det behövdes. Det kunde vara saker som plötsligt hände, till exempel att bilen gick sönder på vägen. Då bad vi – och plötsligt ryckte det till i motorn och vi kunde köra vidare.

Hon och hennes syskon läste svenska sagor men Martina älskade att lyssna på bibel- berättelserna som fanns på kassettband, de smällde högre än Astrid Lindgren och Bamse.

När Martina fyllde sju bestämde hennes föräldrar att hon skulle börja i den svenska internatskolan i Bujumbura i grannlandet Burundi, som hade ett femtiotal elever från olika samfund. Alternativet var att hon skulle gå i en afrikansk skola men eftersom familjen inte tänkte emigrera utan skulle återvända till Sverige så ville man förbereda barnen och bland annat vara säker på att de lärde sig svenska.

Hon gick ett år på internatskolan innan det var dags för familjen att åka hem till Sverige för en ny tvåårsperiod. Hon gick andra och tredje året på lågstadiet i Borås.

vi slapp ha skor på oss

– Det var svårare att komma tillbaka till Rwanda nästa gång, minns hon. Jag kände

det var en

kristen skOla

för missiOnens

barn Och martina

har med sig

starka andliga

erfarenheter

från den tiden.


killarna i popgruppen New Kids on the block. Jag försökte passa in men det var svårt när de frågade mig om jag hade bott i en hydda i Afrika, om jag kunde prata afrikanska och om det gick lejon på gatorna.

1995 arbetade Martinas pappa i Rwanda för att hjälpa till med uppbyggnaden efter kriget och hon besökte honom. Hon var beredd på att det skulle bli en fasansfull upplevelse men det blev värre än så. Martina får tårar i ögonen när hon berättar om hur nära folkmordet i Rwanda 1994, när närmare en miljon människor mördades på ett bestialiskt sätt, kom att ligga hennes familj.

– Det hade kunnat bli en glädjens och återseendets resa men istället möttes vi av förödelse och folk pekade ut massgravar på många platser som vi kände till. Missionsstationen hade intagits av militären och flera av våra vänner och de som arbetat på stationen hade blivit mördade.

träffade johan

Som tonåring visste Martina att hennes bästa vänner fanns i gruppen av missionärsbarn från hela världen som träffades en gång om året och som hon kunde dela sina internationella erfarenheter med. Det var också i den gruppen som hon träffade sin man Johan för mer än tio år sedan.

– Vi hade känt till varandra på avstånd i flera år då, ler hon. Han är några år äldre än jag, hans föräldrar var pingstmissionärer i Zaire, som ligger en mil ifrån där vår missionsstation låg, och vi gick på samma internatskola men inte samtidigt.

Idag bor Martina och Johan i småländska Bankeryd med sina barn Jeremia, 6, och Efraim, 4 år. Inte förrän Martina gick på gymnasiet bestämde hon sig för att läsa teologi och bibelkunskap. Hon har inga planer på att resa ut som missionär med sin familj – ”den som är kristen är missionär”. Hon har pluggat språk i olika afrikanska länder och då varit aktiv i lokala församlingar. Nu är hon doktorand på CTR, Centrum för Teologi och Religionsvetenskap vid Lunds universitet, och

om tre år ska hon vara färdig teologie doktor. Hennes forskning handlar om kenyanska pentekostala/karismatiska församlingar och deras lovsångsmusik. Några av dessa församlingar har sitt ursprung i västerländsk mission men samtliga leds av kenyaner idag.

färre missionärsfamiljer

– Samhället har utvecklats på många sätt sedan 1990-talet, säger hon. Då var det koloniala arvet tydligt, idag handlar det mer om jämställda relationer. Det är också stor skillnad på hur det är att vara missionärsbarn i dag jämfört med när jag var liten. Idag väljer man oftare att bo i stora städer där barnen kan bo hemma och gå i en internationell skola (eller i den mån det finns svensk skola) i samma stad. Ytterst få svenska missionärsbarn bor på internat idag, i alla fall inte före gymnasieåldern. I de fall när man bor ute på landet och det inte finns internationell skola i närheten så har man ofta med sig en svensk lärarassistent och får undervisning via nätet.

– Idag är det färre familjer som åker ut i mission, vilket gör att det inte blir lika stora ”svensk-enklaver” som när jag var liten. Därför får man en helt annan närkontakt med kulturen och landet och inhemska lekkamrater.

– Man kan också ha en helt annan kontakt med Sverige och svensk kultur än vad vi hade, genom de möjligheter som internet och förenklat resande ger. När jag var liten pratade vi med mormor och morfar en gång om året, vid jul, och bara ett begränsat antal minuter. Idag kan man ”Skypa” och ringa och hälsa på utan att bli ruinerad. •

då var det

kOlOniala arvet

tydligt, idag

handlar det mer

Om jämställda

relatiOner.

Den svenska missionsstationen i Cyangugu i Rwanda. Under folkmordet 1994 ockuperades den av militärerna.


– bibeln kan SkrivaS

för alla



Birgit och roul åkesson i sitt BiBellager i genarp utanför lund.

De specialdesignade biblarna för lastbilschaufförer och

MC-förare har delats ut i jätteupplagor över hela Europa. nu finns det

även biblar för kvinnor, politiker, rockmusiker,

ungdomar och poliser och fler inriktningar är på gång.

Det är snart fyrtio år sedan som Roul Åkesson upplevde Jesus på ett tältmöte i Tomelilla och

man kan lugnt säga att han har tagit kallelsen på stort allvar.

text: marie bosund hedberg foto: martin olson och privata bilder

mig med en gång och jag kände mig helt fri och lycklig.

Nu var han var inte längre rädd för att tala om sin tro – det spelade ingen roll om det var bland berusade raggare i folkparken eller bland prostituerade kvinnor i Malmö. Han hade kristna böcker med sig, som han delade ut. Ofta blev det långa ärliga samtal.

Något år senare åkte han på en kristen ungdomsresa till Tyskland under några veckor. Tillsammans med andra var han ute på gatorna, sjöng och berättade om tron på Jesus.

– Jag hade börjat arbeta i pappas företag, där vi sålde cyklar, mopeder, motorsågar och gräsklippare och jag arbetade i verkstaden med reparationer. Men jag kände att Gud ville att jag skulle återvända till Tyskland. Jag kämpade emot men gav samtidigt ett löfte: ”Pappa vill sälja en del av företaget och om han lyckas med det så åker jag”. Det dröjde några måna-der – sedan var affären klar. Jag tog kontakt med en kristen man som förmedlade kontakt till kyrkor och organisationer Tyskland och så bar det iväg igen. Då var jag arton år gammal.

Det blev en tid i Tyskland och åter till Sverige. Men resan gick snart tillbaka till Tyskland och den här gången hade han sin nyblivna fru Birgit med sig. De bosatte sig i det tätbefolkade Ruhrområdet med fem miljoner invånare, och de var ofta ute och mötte människor på gator och torg. Roul och Birgit ville nå ut med evangeliet, men hur skulle de kunna nå ut till alla dessa människor?

tacksamma människor

En svensk organisation, Bibeln Till Alla, hjälpte dem att trycka upp 50 000 Nya testamentet på tyska. De hade en strykande åtgång.

– Vi fick brev från tacksamma människor, berättar Roul. En polis som befunnit sig på randen till självmord hade läst vår bibel och sedan plockat fram sin gamla konfirmations-bibel och fortsatt läsa. Han vittnade om att han funnit tillbaka till sin barndoms tro och bad att få beställa hundra biblar till sin arbets-plats. En annan man, som lidit av psykisk

åra målgruppsBiBlar innehåller 128 sidor med

livsberättelser, berättar Roul. Det är vittnesbörd från poliser,

fotbollsspelare, ungdomar eller motorcyklister som upplevt Jesus.

I mitten finns Nya testamentet tryckt på tunt, traditionellt ”bibelpapper”.

Roul och Birgit Åkesson arbetar med organisationen Bible for the Nations

som ger ut biblar i olika länder. Man arbetar ekumeniskt med olika kyrkor och kristna organisationer. ”Guds ord är till för alla människor”.

De är tillbaka i Sverige efter sexton års arbete i församlingar i Tyskland. De har sitt kontor i det lilla samhället Genarp utanför Lund och det är här som de fyller biblarna med sitt innehåll. De planerar, gör intervjuer, skriver och samordnar tryckningarna. De samarbetar med kyrkor och organisationer i bland annat Sverige, Tyskland, Polen, Italien, Spanien, Portugal och England. Dessutom driver de nätbutiken Jesusbutiken.se. De har just kommit hem från en mc-mässa i Stockholm där de delat ut omkring tre tusen biblar till mässbesökarna.

Det som började som ett trevande försök har blivit en viktig del av Rouls liv som en modern missionär.

Han växte upp i Sjöbo i en familj som tillhörde pingströrelsen. Hans pappa hade en cykelaffär och verkstad och det var mer eller mindre uttalat att Roul skulle ta över verksam-heten en dag. Familjen var djupt troende men Roul beskriver sig själv som Petrus, eftersom han oftast inte vågade erkänna för sina kompi-sar att han var kristen. Men allt ändrades när han som femtonåring deltog i en gudstjänst på ett tältmöte i Tomelilla, några mil hemifrån.

en kärleksfull röst

– Jag upplevde Jesus så starkt, berättar han. Jag hörde en röst inom mig, en kärleksfull röst, där Jesus sa ”följ mig”. Pastorn uppmanade de som ville ta emot Jesus att räcka upp sin hand. När jag gjorde det släppte alla bördor inom



–Vhan var inte

längre rädd för

att tala Om sin

trO – det sPelade

ingen rOll Om

det var bland

berUsade raggare

i fOlkParken

eller bland

PrOstitUerade

kvinnOr i malmö.

representanter från street church möter ung puBlik på mässor och festivaler.

14 uppdrag mission nr 2 2013 uppdrag mission nr 2 2013: betraktelsen 15

ohälsa i många år, hade hittat en av våra biblar utomhus. Den var blöt av regn men han tog hem den och lät den torka. Sedan läste han sida efter sida med varsamma händer. Friden han upplevde när han läste ordet, gjorde honom frisk igen.

Roul och Birgit blev vid ett tillfälle inbjudna till en festival för lastbilschaufförer. När de såg alla människor på festivalen och hur de festade om i öltältet, funderade de på hur man skulle nå denna målgrupp med evangeliet.

– Dagen därpå var vi med vid en gudstjänst i ett stort öltält. Vi trodde det skulle komma ett femtiotal människor, men i själva verket kom nästan åtta hundra. Lastbilschaufförerna var uppklädda, de kom tillsammans med sina fruar eller flickvänner. Det hela liknade mest en scen ur en Vilda Västernfilm. När det var dags att fira nattvard fick prästen problem – han behövde hjälp eftersom det var så många som hade kommit. Några av deltagarna tog av sig sina cowboyhattar och assisterade honom.

ett körkort för en BiBel

Året därpå var Trucker Bibeln född och samtidigt startade den internationella

organisationen Trucker Church, som var på plats och delade ut några

tusen exemplar. Den som ville ha ett exemplar samt

en cd med kristen musik, var tvungen att visa upp sitt

körkort. Roul ler när han berättar om glädjen att få höra

musiken som spelades överallt i lastbilshytterna.

För drygt tolv år sedan kom den första Biker Bibeln. Det var

i samband med en resa på tyska Autobahn, där ett mc-gäng körde

förbi, som Roul upplevde att Gud sa att han skulle sammanställa en bibel

även för den här gruppen av människor.– Jag tog kontakt med Benny Gustafsson i

Värnamo, som ledde den kristna mc-klubben Happiness. Vi bad tillsammans och upplevde

en mycket stark gudsnärvaro. Denna vision var möjlig, även om det skulle komma att kosta omkring 250 000 kronor. Det blev en intensiv tid med mycket intervjuer, skrivarbete och samordnande, tills den första Biker Bibeln gick i tryck.

I Sverige delades de första Biker biblarna ut på en stor mc-träff på nöjesfältet High Chaparral i Småland. Många från de kristna mc-klubbarna var tveksamma och undrade om bikers skulle ta ett exemplar av Biker Bibeln. Det dröjde inte länge, förrän många olika sorters bikers kom fram till bibelbordet, för att få sitt eget exemplar av den nytryckta bibelutgåvan. Sammanlagt delades det ut tre tusen Biker biblar den helgen.

20 kristna mc-kluBBar

Sedan 2000 har antalet kristna mc-klubbar i Sverige mer än fördubblats, från sju till tjugo. Roul har tillsammans med de kristna klubbarna i Europa, tryckt och distribuerat 530 000 Biker biblar på tretton språk. Stiftelser, mc-klubbar och privatpersoner stöttar verksamheten. I Biker Bibeln finns förutom hela Nya Testamentet, vittnesbörd, intervjuer, skrivna böner, info och adresser till Europas kristna klubbar.

– Vi möter hela tiden nya grupper, säger Roul. Bland annat är det ungdomar som kommer till de stora musikfestivalerna, Hultsfredsfestivalen och Sweden Rock. Vi har gjort en Street Bibel med vittnesbörd från ungdomar och nu finns det även en Metal Bibel för dem som gillar den sorters musik. I den finns även vittnesbörd från artister som blivit kristna.

– Vi får hela tiden brev från människor som läst våra biblar. Det finns en talong som man kan fylla i och berätta om när och hur det gick till när man mötte Jesus. Det finns till och med en rad för klockslaget. Ofta skriver människor till oss och berättar hur de fått ett eget möte med Jesus. Dessutom vill de ofta ha kontakt med någon kyrka. Vi är då noga med att förmedla kontakter till olika kyrkor runt om i Sverige. •

lastbils-

chaUfförerna

var UPPklädda

– det hela

liknade mest en

scen Ur en vilda

västernfilm.

uppdrag mission nr 2 2013: betraktelsen 15

betraktelsen

kOnfUciUs, kinesisk filOsOf Och religiOnsstiftare. 555 f. kr–479 f. kr.

Bär varje dag en hink grus

till samma ställe, och du kan

bygga ett berg.

16 uppdrag mission nr 2 201316 uppdrag mission nr 2 2013: bUrma uppdrag mission nr 2 2013: bUrma 17

internationella kyrkor arBetar för försoning i Burma

uppdrag mission nr 2 2013: bUrma 17

internationella kyrkor arBetar för försoning i Burma

demokratiseringsprocessen i Burma är märkbar men den går långsamt fram.

Kraften finns i Burmas kristna råd, som samlar de protestantiska kyrkorna i landet och är en av

Svenska kyrkans partners. Temat för det kristna rådets konferens 2013 med den katolska kyrkans ledning

handlar om kyrkans medverkan för att bygga en nation.

text: jerker ekvall foto: angelica karlsson

r 2000 landade jag för första gången på Mingaladonflygplatsen i Rangoon. Att komma från Malaysia till Burma var en resa tillbaka i tiden. I mångmiljonstaden Rangoon hade utvecklingen mer eller mindre stått stilla sedan britterna lämnade landet 1948. Flygplatsen liknande en mindre tågstation.

Att möta fattigdomen och det politiska förtrycket i Burma är en omvälvande upplevelse. Människor kunde bli stela av skräck när den då frihetsberövade oppositionsledaren Aung San Suu Kyi nämndes. Medierna i form av regimens dagstidning och tv:s nyhetssändningar fylldes av hatpropagandan mot henne och etniska minoritetsgrupper medan juntans generaler hyllades. Stads-budgeten talade sitt tydliga språk kring militärregimens prioriteringar. Några enstaka procent gick till utbildning och sjukvård och cirka 40 procent till armén.

Studenterna i Student Christian Movement (scm) berättade i förtroende om frustrationen med universitet som varit stängda i åratal och om brist på framtidstro. Burmas främsta teologiska institution, Myanmar Institute of Theology (mit) har varje år ett bibliskt motto. År 2000 var det Sanningen ska göra er fria. Kraften i bibelordets hopp som enda medel att uttrycka det som inte fick sägas i klartext kunde inte vara tydligare.

ökad turism

Burma idag är ett land i förändring. Under 2012 har horder av företag, organisationer och statschefer besökt och etablerat sig i landet. Turismen har ökat explosionsartat och det är lätt att få intrycket av att Burma är på väg mot att bli en fullfjädrad demokrati. Då måste man komma ihåg att valet 2010 var riggat av militärregimen och den antagna konstitutionen garanterar militären fortsatt inflytande.

– Förändringarna i landet och politiken sker bara på ytan. På gräsrotsnivån i landet har inget hänt och majoriteten av landets befolkning som är bönder vet inte vad demokratisering är, säger Aung Kyaw Oo, som är en frigiven politisk fånge och

demokratikämpe sedan 1980-talet. I Kachinstaten i norra Burma pågår

sedan juni 2011 en väpnad konflikt sedan den burmesiska militären brutit den sjutton år gamla vapenvilan med Kachin Independence Organisation, kio. På juldagen intensifierades militärens angrepp, nu även med flygvapen. Kachinerna är en av de många etniska minoritetsgrupper som kämpat för ökat självstyre under decennier. Kachin, Chin och delvis Karen är tre folkgrupper som utgörs av kristna i det annars buddhistiska Burma. Militärregimen har konsekvent diskriminerat etniska minoriteter som inte är buddhister och talar burmesiska. När de flesta etniska grupperna ingått vapenvilor och det syns tecken på ökad öppenhet är behovet av nationell försoning över kulturer och religioner enormt.

demonstationer mot inBördeskrig

Mo Chit, 22 år, arbetar för scm som har 200 lokalavdelningar och var med om att för första gången arrangera demonstrationer för att stoppa inbördeskriget. Förbudet för offentliga

18 uppdrag mission nr 2 2013: bUrma

jerker ekvall

37 år, är präst i nacka församling och Svenska kyrkans kontaktperson för burmafrågor och Svenska kyrkans burmanätverk. Han har besökt burma kontinuerligt sedan 2000 på egen hand, arrangerat gruppresor med studenter och ungdomar i bland annat kristna Studentrörelsens, nacka och värmdö församlingars regi samt för vuxna i Svenska kyrkans internationella arbetes och Seglora smedjas regi. Han är även ledamot i Svenska burmakommitténs styrelse.

folksamlingar för mer än fem personer hävdes nyligen.

– Jag började i scm eftersom det finns en ”inter-faith spirit”. Vi följer Jesus och vill tjäna våra medmänniskor i hans anda. Därför trivs även studenter från andra religioner hos oss. Under demonstrationerna mindes vi saffransrevolutionen 2007 då ledarna fick fängelsestraff på 65 år. Men trots rädslan kändes det väldigt bra att för första gången våga göra våra röster hörda för dem som lider och förtrycks.

scm är en del av Burmas kristna råd, Myanmar Council of Churches (mmc) som samlar de protestantiska kyrkorna i landet och är en av Svenska kyrkans partners. Vid Kyrkornas Världsråds konsultation i augusti var Aung San Suu Kyi inbjuden huvudtalare.

– Hon betonade vikten av Burmas civilsamhälle och pekade på att detta redan finns i de religiösa gemenskaperna som klostren och de kristna församlingarna utgör, berättar Saw Shwe Lin, mmcs generalsekreterare. I mmcs årliga gemensamma konferens med den katolska kyrkans ledning

uppdrag mission nr 2 2013: bUrma 19

mit

varje år arrangerar mit en kurs under fyra veckor i juli kring kontextuell teologi och religionsdialog i burma. Svenska kyrkan delar med hjälp av lunds missionssällskap ut stipendier till deltagande.

mit välkomnar även gästande lärare för kortare perioders undervisning i sekulära ämnen. Hälften av studenterna vid mit läser på det allmänna programmet som leder till en kandidatexamen i samhällsorienterade ämnen. i praktiken är mit en fristad för kritiskt tänkande och demokratiskt samhällsbygge jämfört med de statliga universitetens totalitära system.

blir temat för 2013 ”Christian participation in nation building”.

– Staten har sedan britternas tid till idag hindrat kyrkan från politiskt deltagande. Det behöver vi göra upp med och bidra aktivt till en nationell försoningsprocess.

aung san suu kyi föreBild

En av de skarpaste profetiska rösterna i Burma är mits f d rektor, Anna May Say Pa.

– Utmaningarna i samhället är många. I fredsprocesserna är frågan hur människorna och miljön på den lokala nivån påverkas. Utbildningssystemet måste reformeras i grunden. De etniska minoriteterna måste kunna lära ut de lokala språken vilket har varit förbjudet. Kyrkorna måste stå upp för de mest marginaliserade, som rohingya-muslimerna.

– Även om vi har Suu Kyi så är kvinnor marginaliserade ekonomiskt och politiskt.

Burma befinner sig vid ett vägskäl. Möjligheten finns att röra sig mot en verklig demokrati med respekt för mänskliga rättigheter och utrymme för mångfald. Där har den kristna minoriteten en viktig roll. •

bUrma

rePUbliken UniOnen myanmar

yta 2678 000 km (2010)

hUvUdstad naypyidaw invånare 925 000 (uppskattning 2009)

statsskick republik, enhetsstat

statschef president thein Sein (2012–)

regeringschef president thein Sein (2012–)

källa: landguiden.se

uppdrag mission nr 2 2013: enkäten 21 uppdrag mission nr 2 2013: enkäten 2120 uppdrag mission nr 2 2013: enkäten

det är inte dags för Svenska kyrkan att missionera i Sverige, det är dags för att fortsätta att missionera och sända ut människor ifrån gudstjänsten med det glada budskapet att det finns en gud som vill oss gott och som offrat sin egen son för att vi skall återupprättas.

Hur man gör? där finns inga entydiga svar, att visa genom handlingar och ord att kristen tro inte är en massa färdigformulerade dogmer utan att kristen tro handlar om mission som är att leva tillsammans med andra människor och visa på vad kristen tro kan innebära i livets alla skeden.

nils-åke carlssOnStiftSpedagog, SträngnäS

ÄR dET dAgS föR SvENSKA KyRKAN ATT MISSIoNERA I SvERIgE – HuR göR MAN I SÅ fAll dÅ?

2011 fick den svenska skollagen ett tillägg som innebär att inga konfessionella inslag får förekomma i skolor med offentlig huvudman (gäller alltså inte friskolorna). En lärare kan som en fördjupning av undervisningen bjuda in religiösa företrädare som ämnesexperter.Samtidigt konstaterade Svenska kyrkans styrelse att det har skett en uttunning av kunskapen om kristen tro och mission över tid och att trosundervisning har blivit en uppgift för trossamfunden.förra året beslutade kyrkomötet att kyrkans anställda, ideella medarbetare och förtroendevalda på stifts- och församlingsnivå är nyckelpersoner för att möta behovet av förtrogenhet med kristen tro.

enkä

t

uppdrag mission nr 2 2013: enkäten 21 uppdrag mission nr 2 2013: enkäten 21

mission behövs. mission är att erbjuda tron på Jesus. Han har givit oss två löftespunkter: där två eller fler möts i bön och där de mest utsatta vistas. inbjudan till bönegemenskap och diakoni är avgörande för trovärdigheten. Undervisning om detta måste erbjudas på ett sätt som når människor. för att väcka intresse måste tilltalet vara relevant för den som lyssnar. det räcker inte med att det är bra, det måste upplevas svara mot ett behov.

nils gårderledamot i SvenSka kyrkanS StyrelSe

poSk, lUndS Stift

att leva i mission tillhör varje kyrkas identitet och väsen. varje kristen är inbjuden att dela evangeliet i ord och handling. därför är det naturligt att Svenska kyrkan gör det också. för vem skulle berätta om Jesus och fördjupa kunskapen kristen tro om inte kyrkorna och de kristna gör det? att leva i mission handlar om diakoni, gudstjänster, lärande, delande där varje församling måste hitta sina former. det finns inga universalrecept utan måste göras lokalt.

eva christina nilssOngeneralSekreterare SvenSka

miSSionSrådet

ÄR dET dAgS föR SvENSKA KyRKAN ATT MISSIoNERA I SvERIgE – HuR göR MAN I SÅ fAll dÅ?

detta ställnings- tagande som skol- lagens tillägg innebär var ju ett naturligt steg i det fortsatta arbetet med att skilja staten från kyrkan. Skolan har dock skyldighet att lära ut kunskap om alla världens religioner oavsett vilken av dem det handlar om. Risken här är dock att kristendomsläran och kunskaperna om kristen tro ses så pass kritiskt på att det kanske riskerar att hamna mera i skymundan än andra religioner.

Ja, kyrkan har denna uppgift bland annat, om jag har förstått Bibeln rätt. vänd er gärna till den gamla missionsrörelsen som under flera hundra år funnits inom Svenska Kyrkan, nämligen EfS, de vet hur.

agnes bOrg ordförande kriSt-demokraterna, lUnd


pingstAntal medlemmar i Sverige: Drygt 460 församlingar med cirka 83 280 medlemmar.

I Sverige tappar Pingströrelsen medlemmar, men i en lång rad andra länder är utvecklingen den motsatta. Ökningen är markant i länder som Ryssland, Sydafrika, Nigeria, Zaire, Indien, Kina, Colombia och Brasilien.

Pingst ffs heter de svenska pingstförsamlingarnas riksorganisation bildad 2001. På deras hemsida står att läsa att de flesta svenska pingstförsamlingar idag satsar på mission. Svensk pingstmission är idag verksam i cirka 90 länder.

På 1980-talet nåddes en höjdpunkt med cirka 900 aktiva missionärer. Sedan dess har mycket av verksamheten överlämnats till nationella krafter. Så trots att missionsverksamheten volymmässigt är lika stor eller större, sänds idag inte lika många missionärer ut från Sverige. Enligt Pingst.se finns det cirka 6 000 folkgrupper i världen som räknas som ”minst nådda” av evangeliet. Här utmanar man sina aktiva att göra insatser.

Uppdraget är givet utifrån Bibelns missionsbefallning och kräver insatser i både ord och handling. Så många som möjligt ska få tillräcklig kunskap för att kunna besluta att vilja ta emot Jesus Kristus som sin Frälsare. Gud kan bara bli älskad när Han är känd. Målet för missionen är att skapa växande församlingar som förmedlar hela evangeliet, till hela människan, till hela världen. Församlingarna ska vara självstyrande, självutbredande och självfinansierande.

samfundens mission i sverigeSynen på och behovet av mission skiljer sig inom några av de samfund som verkar i Sverige – Pingströrelsen, Gemensam framtid och de muslimska församlingarna.

gemensam framtidAntal medlemmar i Sverige: 800 församlingar med cirka 70 000 medlemmar.

2011 bildades Gemensam Framtid då Missionskyrkan, Baptistkyrkan och Metodistkyrkan gick samman. På deras sajt konstateras att det idag mer än någonsin behövs ett ömsesidigt utbyte i missionen snarare än en ”envägsmission”.

– Den kristna tron försvagas på många håll i vårt land och den trosglöd som många av våra systerkyrkor har kan bidra till fördjupad mission i Sverige. Den sociala sammanhållning som finns i många av de kulturer där våra systerkyrkor finns kan lära oss social solidaritet som vi skulle behöva i vårt ”överindividualiserade” samhälle.

Fler mötesplatser behövs för ett öppet utbyte av tro, tankar, värderingar och synpunkter – detta i syfte att det kan bli en verklig ömsesidighet i missionen som gör att Guds rike växer fram allt starkare i Sverige och i våra samarbetsländer, framhåller man och konstaterar att fattigdom är det största hindret för utveckling.

Missionsarbetet består i att utbilda i demokrati och mänskliga rättigheter samt i att driva skolor, hälso- och sjukvård. Enskilda och grupper stöds i att via företagsamhet hitta en bas för egen försörjning.

Missionen i Sverige och utomlands ses som integrerade och som delar av samma uppdrag. Internationellt och nationellt arbete hör ihop och vävs ofta samman. Enligt samfundet handlar evangelisation idag om ”pionjärmission”, det vill säga att verka i områden med svag kristen närvaro, att grunda församlingar och att göra Guds ord tillgängligt.

islam Antal utövare i Sverige: Cirka 110 000 (2010)

Islam är Sveriges näst största religion efter kristendomen. Uppemot en halv miljon människor har sina rötter i muslimska länder och miljöer, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer.

I spåren av den muslimska invandring som tog fart under senare delen av 1900-talet kom viss muslimsk mission till Sverige. Medel från bland annat Saudiarabien har bekostat missionsarbete och moskébyggen i en rad länder, Sverige inkluderat.

– Islam uppfattas vanligtvis som öppen för alla människor, men uppsökande missionsverksamhet är inte något utbrett fenomen, säger Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet. Skillnaden mellan kristendom och islam är stor på denna punkt. Inom islam finns ingen missionsbefallning. Missionen vänder sig till de som redan är muslimer, men som tappat eller är ljumma i sin tro.

Inom islam finns två begrepp som rör mission. Da’wa, som betyder ungefär att kalla eller bjuda in och da’i, en som bjuder in till islam.

Enligt islamguiden.com, den mest välbesökta svenska sajten om islam, är det inte en muslims uppgift att konvertera människor. Det är alltså inte var mans plikt i islam att få andra att bli muslimer. Men det är en plikt att kalla människor till islam, att skilja mellan rätt och fel. Vem som blir vägledd och vem som inte blir det, är dock helt upp till Allah. Hur pass representativ denna syn är för muslimer är dock svårt att säga.

text: maria lundström

samfundens mission i sverige

källorWikipedia www.pingst.se www.gemensamframtid.se www.islamguiden.com samt Religionernas historia av Sören Wibeck.


uppdrag mission nr 2 2013: tOkyO 25

Stipe

ndie

rapp

orte

n kristendialog över


Makiko Nakamura-Ottosson, kyrkomusiker i Lunds Östra Stadsförsamling, hade en dröm.

Att få ta sin ungdomskör Con Dios till östra Tokyo,

hur många gånger har jag inte funderat på att göra en resa till Japan med ungdomarna

i min kör Con Dios i Maria Magdalena kyrka i Lund! Åren har gått och jag har inte kunnat släppa tanken. Japan är mitt hemland och har en månghundraårig kristen tradition. Kristendomen är en liten minoritet i landet, men har funnits där sedan Luthers tid. Japan är ett missionsfält där budskapet både haft svåra motgångar och glädjande framgångar.

Min kör var entusiastisk och ville gärna göra ett besök. Japan är ett välkänt land i Sverige, men relativt få har varit där. Samtidigt insåg jag att flera villkor måste vara uppfyllda för att förverkliga projektet att resa dit med min kör. Skolor och församlingar där borta måste vara införstådda att ta emot oss och göra ett program. Det

skulle kräva mycket arbete med olika praktiska detaljer. Dessutom måste ju ungdomarna ha finansiellt stöd för att kunna genomföra resan och vistelsen i fjärran land.

Men jag kände stark inspiration att göra ett försök. Medlemmarna i Con Dios har sjungit med mig i så många år. De har avancerat från småbarnskör upp genom åldrarna och vi känner varandra väl. Ungdomarna kommer alltid regelbundet till övningarna, de sjunger glatt och innerligt och jag kände att jag måste försöka för deras skull. Så tog idén form: att de skulle få hälsa på i en församling som vår egen, fast på andra sidan jorden. Dessutom möta eleverna i ett kristet gymnasium och i den grundskola jag en gång gick. Vi skulle sjunga psalmer och sånger som vi är vana vid. Vi ville helt enkelt förverkliga det som många talar om: kristen dialog över gränserna.

Blev verklighet

Jag började förbereda planen på allvar. Om det inte skulle gå hade jag i alla fall försökt… Jag skrev till kyrka och skolor borta i Japan. De ligger i mina hemtrakter, i östra Tokyo-området. Till vår glädje fick vi varma välkomnanden och vi började fixera en tid för resan: maj 2012. Och när vi hade fått beskedet från Lunds Missionssällskap att vi fått ekonomiskt stöd kunde alltså vår dröm bli verklighet.

Därefter gick tiden fort. Det var bråda dagar med olika förberedelser inför resan. Vi hade till exempel sångövningar på japanska, eftersom vi ville framföra något på värdarnas eget språk, och vi ordnade också studiecirkel om Japan. Ungdomarna och deras föräldrar delade samma glädje och spänning över resan. Inte minst viktigt var att föräldrarna gav mig förtroendet att få ha hand om

gränserna där hon växte upp. Den blev verklighet och

tillsammans med jämnåriga fick de sjunga och fira gudstjänst. De fick också uppleva glimtar av

det pulserande tokyo och de fick många nya intryck med sig hem.

text: maikiko nakamura-ottosson

deras barn under drygt en vecka långt hemifrån.

möten med den japanska

kulturen

När vi kom fram till Narita flygplats i Tokyo möttes vi av välkomnande vänner. De var från det kristna Eiwa-gymnasiet i Katsutadai, en del av Stortokyo. Det visade sig att elever och lärare förberett vårt besök in i minsta detalj. De tog väl hand om oss och vi fick uppleva Guds kärlek. Kören medverkade i en morgongudstjänst för tusen elever, där också vår kyrkoherde, Lars-Erik Andersson, predikade. De fick senare delta i sångverkstad, prova på klockspel och göra en japansk kulturell upplevelsevandring. De träffade också mängder av engelsktalande jämnåriga som var angelägna att söka kontakt. Våra värdar var nästan med oss dygnet runt för att sköta om olika vardagsbestyr. Vi kommer aldrig att glömma deras uppmärksamhet och deras varma omtanke om oss.

Sedan vistades kören ett tag i Yachiyo-dai församling, min hemförsamling inte långt från Katsutadai. Att fira gudstjänst ihop med nya vänner är alltid en stor upplevelse, trots skillnader i språk och kultur. Vi sjöng gemensamma psalmer och hörde bibeltexter på våra respektive språk. Ungdomarna fick se att kristendomen fungerar också i länder där man inte har vår historiska bakgrund. Mycket av det som är självklart hos oss får man klara sig utan. Kyrkan i Japan är bara en liten minoritet, med enkla lokaler och nästan enbart ideella insatser. Men den genomsyras av samma Guds ord som vår egen. Ungdomarna fick möta en stark anda av gemenskap och sammanhållning, och jag tror de tog till sig mycket av det som de upplevde under dessa dagar.

svenska flaggor på tavlan

Slutligen begav vi oss till grundskolan i samma ort, Yachiyo-dai. Där höll vi en vänskapskonsert och vi fick gå genom

deras olika klassrum och lyssna på lektioner. Flera klasser hade fakta om Sverige eller svenska flaggor på tavlan. Ingen i skolan hade varit i vårt land, så de var säkert mycket nyfikna på vilka vi var.

Sedan tog vi en snabb tur genom det nutida Japan, såg några glimtar från huvudstaden Tokyo och den gamla kulturstaden Kyoto. Vi reste förstås också till Hiroshima och fredsmuseet där. I fredsparken med de tusen tranorna sjöng vi ”Dona nobis pacem” och flera kom och lyssnade.

Ungdomarna blev fulla med intryck och såg på nära håll hur Guds ord och musiken kan bidra till att människor förenas i vänskap över vår jord. Tillsammans försöker vi vandra en väg i fred och kärlek. Det är en nödvändig motvikt till all oro och alla konflikter som skakar vår värld. Resan gav oss oändligt mycket, den svarade upp till våra höga förväntningar och den har lämnat outplånliga minnen och kontakter som lever.” •


uppdrag mission nr 2 2013: läst sedan sist 29

notiser

28 uppdrag mission nr 2 2013: nOtiser

förening för ensam- kOmmandeBehandlingen av Dublin-barnen, som nekas uppehållstillstånd här och skickas tillbaka till Italien eller Grekland, står högt på dagordningen hos den svenska föreningen för och av ensamkommande barn och ungdomar.

Det är den ideella föreningen Skyddsvärnet som startat Sveriges Ensamkommandes Förening (sef ) och verksamheten drivs med stöd från Arvsfonden. Syftet är att vara en instans i samhället i frågor som gäller lagstiftning, bemötande vid ankomst och att förebygga kulturkrockar och missförstånd. En annan viktig uppgift är att anordna aktiviteter för att underlätta ingången i samhället och att förmedla kontakt mellan ungdomar i hela landet. Föreningen verkar inom Skyddsvärnets projekt Prata med oss, inte om oss.

Styrelsen består av ensam-kommande ungdomar som är minst 18 år och har fått permanent uppehållstillstånd (put). Medlemmar kan alla vara och stödmedlemmar från olika organisationer välkomnas.

– Skyddsvärnet har sedan lång tid engagerat sig i de ensamkommandes situation. Vi har flera projekt för att stödja ungdomarna, säger projekt- ledaren Isabella Canow i Stockholm. Sedan starten för ett år sedan har det bildats avdelningar i Malmö och Umeå.

flytta bergMellan den 1 och 6 juli arrangerar den kristna biståndsorganisationen Diakonia och partnerorganisationen Sabeel en festival för unga mellan 18 och 35 år från hela världen.

Evenemanget har döpts till Moving Mountains – Reshaping the World och genomförs i Jerusalem, Betlehem och Jeriko och spänner över både Israel och Palestina.

Festivalens syfte att det ska hända ett litet mirakel varje dag, förändringar som påverkar den långsiktiga utvecklingen i regionen. På programmet står långsiktig hållbarhet, ekonomisk rättvisa, mänskliga rättigheter och gemenskap.

www.diakonia.se/moving-mountains

klein På ny POstHelle Klein har utsetts till chef-redaktör/vd för tidningen Dagens Arbete. Det är en tidning som speglar frågor som rör arbetsmarknad, samhällsutveckling och fackliga rättigheter. Helle Klein tillträder posten i början av maj. Hon kommer på ideell basis att driva vidare Seglora smedja/Dagens Seglora tillsammans med Ewa Lindqvist Hotz.

www.seglorasmedja.se

effektiva hälsOinsatser i grUPPKollektiva insatser i lokalsamhället ökar möjligheterna att förebygga sjukdomar hos fattiga i utvecklingsländerna. Det visar en undersökning som Fatwa Sari Tetra Dewi vid Umeå universitet har gjort.

Idag hotas befolkningens hälsa i utvecklingsländerna inte bara av infektioner utan i allt högre grad av ”icke smittsamma sjukdomar” (eng. non-communicable disease, ncd), ett sammanfattande begrepp för vanliga folkhälsoproblem och dödsorsaker som hjärt-kärlsjukdom, stroke, cancer och

kronisk lungsjukdom. De bottnar ofta i riskfaktorer som är vanligare bland fattiga personer, bland annat rökning och ohälsosam kost.

Studierna i storstaden Yogyakarta i Indonesien visar att fattiga personer är mer benägna att delta i kollektiva hälsoaktioner än rika, som föredrar mer individuella åtgärder. Därför öppnar samarbeten på samhällsnivå möjligheter att förbättra hälsan hos de fattigare delarna av befolkningen.

årsmöte lUnds missiOns- sällskaPSöndagen den 7 april håller Lunds Missionssällskap årsmöte och det inleds med föreläsningsprogrammet Möte med Ostasien! Ungdomskören Con Dios, stipendiater från Lund som besökt Japan, Per-Martin Hjort, Hässleholm som tillsammans med sin hustru Gunnel undervisat tusentals kinesiska studenter i engelska under åren 2001-2012, och Mika Vähäkangas, professor i Missionsvetenskap och ekumenik i Lund som berättar om missionsrörelser i Sydkorea och Kina.

Föreläsningsprogrammet börjar kl 16.00 i S.t Hans kyrka, Norra Fäladen i Lund.

Om du vill deltaga i måltiden efter programmet i kyrkan så anmäl dig senast den 2 april till sekreteraren Ulla Bengtsson på 0730-30 55 72 eller [email protected]. Efter måltiden följer Lunds Missionssällskaps årsmöte.

uppdrag mission nr 2 2013: läst sedan sist 29

stora svårigheter att hitta sin roll och sin tillhörighet trots att de ser ut som andra i sin omgivning. därmed bär patrik på en dubbel utsatthet i och med att han är adopterad och funderar mycket över sitt ursprung.

genom adoptionsperspektivet blir kluvenheten så tydlig. vi vuxna flyttar små barn över halva världen, dels av längtan efter egna barn och dels av tro att barnet får det bättre i en del av världen som har högre materiell standard än det land barnet föds i. Har vi en inbyggd oförmåga att förstå att varje människa bär med sig ett genetiskt och

ett omedvetet kulturellt arv och inte är några oskrivna blad som vi kan forma så att den annorlunda utsidan ”försvinner”?

vi får en vandring genom våra mänskliga tillkortakommanden när det gäller att kunna acceptera dem och det som inte ser ut som normen i gruppen. människans rädsla för och oförmåga att möta det obekanta och annorlunda är lika i alla

kulturer. patrik lundbergs avskalade, ”naivistiska”

språk kan genom sitt karga beskrivande skildra känslor som griper läsaren långt in i själen. den fantastiska resa som författaren gör både geografiskt och själsligt när han åker till korea för att träffa sin biologiska familj skildrar han krasst och genom olika bilder av hans känslor kan man verkligen sätta sig in i hans upplevelser.

ibland tänker jag att de barn som skickats ut över världen i adoption bär den tunga bördan att vara ambassadörer för mångfald och bevis för att kulturen formar alla och ger en tillhörighet som ska trotsa utseende och som vi ska lära oss att ge och känna.

boken har något att säga alla. de ungdomar som är adopterade och vuxna som har adopterat och tänker adoptera bör definitivt läsa den här boken för att få ett vidare perspektiv på vad det innebär för alla parter vid en adoption.

maje althin

läst sedan sist

redaktion: sune fahlgren, mia gröndahl och kjell jonasson

en svenska i jerUsalem

ocH den SvenSka Skolan 1922-1948

Diyar Publishing, Betlehem 2013

den svenska lärarinnan Signe ekblad var en intensiv person, mycket ambitiös och målmedveten. när hon som 28-åring blev rektor för den svenska skolan i Jerusalem 1922 fick hon ordning både på undervisningen och ekonomin. Hon hade utbildat sig i engelska och arabiska och kom till Jerusalem för att ”förverkliga såväl sin kristna som sin sociala kallelse”. boken, som är skriven av flera olika författare, innehåller många berättelser som visar vilken engagerad person som Svenska Jerusalemsföreningen hade placerat i Jerusalem. en sådan historia handlar om dåvarande svenska sändebudet i egypten, Harald bildt, som tyckte att Signe ekblad försummade sin viktigaste uppgift: att missionera. i sitt svar till Svenska Jerusalemsföreningen skrev hon bland annat: ”att palestinamission icke kan eller bör bedrivas som mission i hednaländer, enär här en stor del av befolkningen tillhör kristna kyrkor.” Slutklämmen löd: ”men om skolan ska bedömas efter antalet omvändelser från mohammedanismen och ”erövringar” från grekisk-katolska kyrkan, så torde det bli mig mycket svårt att söka nå en hög standard”.

det är en väldigt gedigen bok som Svenska Jerusalemsföreningen ger ut att för att berätta historien om sin skola, som först låg i Jerusalem och numera är en flickskola, den gode herdens skola, i betlehem. det är förklarligt att man berättar historien med utgångspunkt från Signe ekblad som ”var gift” med skolan i tjugosex år. redaktionen, där bland annat kjell Jonasson, tidigare mångårig utsänd av Svenska kyrkan i mellanöstern, ingår, har utfört ett grannlaga arbete med att samla personliga och historiska fakta, privata brev, bilder och annan

dokumentation. vi får följa skolans historia in i nutid, bland annat när den efter 1948 tvingades flytta eftersom den låg inne i den judisk-ortodoxa stadsdelen mea Shearim, som blivit israelisk mark, de arabiska skolbarnen bodde på den jordanska sidan.

bland de initierade författarna finns Jan-olof Johansson, biskop i växjö och

föreningens ordförande, mia gröndahl, journalist och författare, karin roxman, Svenska institutet i alexandria, axel Wernhoff, Sveriges generalkonsul i Jerusalem, nuha khoury, rektor för dar al-kalima college i betlehem, och munib younan, biskop i den evangeliska lutherska kyrkan i Jordanien. Han lyfter fram de kristna skolornas betydelse för regionen förr och nu.

boken har en ovanlig layout, så tillvida att sidorna är

delade med en svensk och en engelsk version av alla texter. det är meningen att boken ska nå ut till många – och den fyller en viktig funktion för den som vill lära känna en pedagogisk förebild lite närmare och förstå hur det interreligiösa arbetet pågår i Jerusalem och betlehem med Svenska kyrkans utsända som aktiva deltagare.

marie bosund Hedberg

patrik lundBerg

gUl UtanPå

Rabén &Sjögren bokförlag 2013

mårdhund är ett omåttligt populärt djur i Japan och korea, de kan anta olika sorters förklädnader och göra magiska tricks. i Sverige är de bannlysta. ”det måste vara en mårdhund jag är”.

Så skriver peter lundberg i sin rättframma och tänkvärda bok gul utanpå.

Under hela sin uppväxt har patrik lundberg känt utanförskap och kämpat för att hitta olika sätt att vara på för att han ska bli accepterad av sin omgivning. Hela tiden upplever han att han stoppas in i ett fack enbart på grund av sitt asiatiska utseende. de existentiella funderingar han har delar han säkert med många tonåringar som har

att läsa en bOk för första gången är sOm att finna en ny vän; att läsa Om den är sOm att återse en gammal bekant.

Kinesiskt ordspråk

uppdrag mission nr 2 2013: lUnds missiOnssällskaP 3130 uppdrag mission nr 2 2013: stiPendiaten

att dela ut stipendier för resor och projekt som genomförs här hemma eller utomlands hör till lunds missionssällskaps mest synliga verksamheter.

kerstin pihl, handläggare för kyrkorelationer, teologisk utbildning och religionsmötesfrågor, kyrkokansliet, Uppsala, får 200.000 kronor i resebidrag till en konferens i busan i Sydkorea i november. Stipendiet avser resekostnader för åtta unga teologer från partnerinstitutioner i afrika, latinamerika, mellanöstern och asien. den ekumeniska konferensen sker i kyrkornas världsråds regi och är den första i sitt slag.

vad är syftet med kOnferensen?– det är att utveckla det teologiska arbetet. teologin är ju kyrkans bas och många samfund växer snabbt. det är meningen att unga teologer, som sällan får komma

ofta har de inte råd att vara med. det är betydelsefullt att få dela teologiskt tänkande med andra. det behövs många fler utbildade teologer och särskilt hos de snabbt växande karismatiska rörelserna. det finns ett stort intresse till exempel inom aic (african instituted churches) Här har den ekumeniska rörelsen något viktigt att bidra med. vi är övertygade om att man skulle kunna samordna mycket mera och för att lyckas med det måste man bygga en grund av samhörighet.

stipendiater övriga stipendiater hittar du på www.lundsmissionssallskap.se

världsOmfattande möte för Unga teOlOger

stipe

ndia

ten

Yalla Trappanhjälper invandrarkvinnor kläTTra

en tidskrift från lunds missionssällskap�nr 1 • 2011 årgång 165

EtiopiEn Pilgrimsresa för global förståelse 10

indiEn framgångsrik hjälP till självhjälP 22

KröniKan k g hammar: måste jag skämmas nu? 3

Mittens rike i världenKyrKorna växande maKtfaKtor i Kina

en tidskrift från lunds Missionssällskap nr 2 • 2011 årgång 166

Kina Den kyrkliga revolutionen 8

Hong Kong en fristaD för gästarbetare 16 16

KröniKan ola Wong: vem vågar kritisera kina? 3

te

xt

: m

ar

ie b

oS

Un

d H

ed

be

rg

fo

to

: g

ör

an

gU

nn

er

iväg, ska kunna träffas gränslöst och knyta nya kontakter. oftast är det ju de som är lite högre upp i hierarkierna som samlas vid sådana här tillfällen. nu möts unga människor från lutheran theological Seminary i Hongkong, makumira i tanzania, San leopoldo i brasilien och Universidad bíblica latinoamericana i costa rica. även en ung teolog från Sverige ska vara med och nätverka och delta i det ömsesidiga lärandet. Jag är med på plats som samordnare.

mötet anordnas i samband med kyrkornas världsråds generalförsamling och på så sätt får deltagarna också se och bidra i det stora ekumeniska sammanhanget.

varför är det viktigt att stötta ett sådant här arrangemang?– det är angeläget att partnerinstitutionerna kan delta i globala sammanhang men

kerstin pihl, kyrkokansliet i uppsala, är samordnare för ett ekumeniskt möte i sydkorea för unga teologer.

uppdrag mission nr 2 2013: lUnds missiOnssällskaP 31

lunds missionssällskap har dessutom fyra noder över världen – Hongkong, Johannesburg, Jerusalem och malmö. vi lånar erfarenheter från varandra och ställer frågor som vad malmö kan lära av Johannesburg, Hong kong eller Jerusalem. eller tvärtom – vilka erfarenheter och frågor kan malmö bidra med. i Hong kong har vi gett stöd till ett centrum för studiet av mötet mellan kristen tradition och kinesisk kultur, och genom detta till utbyten med universitet i kina, men också till teologisk utbildning för de små minoritetskyrkorna i Sydostasien. i Johannesburg bidrar vi till finansieringen av en professur avsedd att främja ett arbete i desmond tutus anda. i Jerusalem stöder vi Svenska teologiska institutet och dess arbete med religionsdialog och religionsteologi genom bidrag till en professur i religionsteologi. i malmö stöder vi västra Skrävlinge församlings arbete tillsammans med moskén och olika nätverk för en förståelse mellan olika religiösa traditioner, framför allt islam och kristendom.

vill du medarBeta?vill du skriva artiklar, bokrecensioner, debattartiklar eller analyser i Uppdrag mission? Hör av dig till redaktör marie bosund Hedberg, 0733-60 87 54 eller [email protected].

vill du prenumerera på uppdrag mission?tidskriften kommer ut fem gånger om året (inklusive ett tjockare temanummer under sommaren). en helårsprenumeration kostar 200 kronor inom Sverige, 300 kronor inom övriga europa och 350 kronor i övriga världen.

du kan anmäla dig antingen genom att maila till [email protected] eller genom att skriva till redaktionen, se adress sid 3. ange namn, adress, mailadress och telefon- nummer. du kan också kontakta redaktionen på 0733-60 87 54.

lunds missionssällskap: ett gloBalt nätverk stöder ekumeniskt arBetelunds missionssällskap grundades 1845 och är Sveriges äldsta. verksamheten står på tre bärande pelare: övertygelsen om att vi som kristna fått ett uppdrag, beredvilligheten att dela med oss av vår tro och våra liv, samt en önskan att lära sig av mötet med andra.

– lunds missionssällskap har alltid varit fristående och varken varit styrt av kyrka eller stat även om stadgarna fastställts av kung oscar i, förklarar Samuel rubenson, ordförande i lunds missionssällskap. biskopen i lund är hedersordförande och det finns ett nära samarbete med Svenska kyrkans internationella arbete. vi verkar utifrån de breda nätverk som styrelseledamöterna har både här hemma och utomlands. Starka band finns även till den teologiska fakulteten vid lunds universitet och särskilt till ämnena missionsvetenskap och religionsteologi.

ekUmenisk Prägel– det är viktigt att få verka självständigt och redan från början har sällskapet betonat den ekumeniska och interreligiösa prägeln på verksamheten. vi ger bidrag till andra kyrkliga samfund och organisationer och det är inte allt som kopplas till Sverige. det har hänt att stipendier från oss knutit ihop studenter från etiopien och Hongkong via Jerusalem.

lunds missionssällskap förvaltar avkast-ningen på de gåvor som testamenterats till sällskapet och fyra gånger om året delas rese- och projektbidrag ut till några av de många sökande från hela landet.

UngdOmar viktiga– i första hand stöder vi ungdomar, de är viktiga för oss eftersom de har en framtid och vågar se över kultur- och religionsgränser, säger Samuel rubenson. oftast söker de resebidrag för olika slags volontärinsatser. vi stödjer även utbytesverksamhet av olika slag och vill gärna uppmuntra till en mångfald av uttrycksformer med projekt som innehåller musik, konst och film.

Vill du prenumerera? kOntakta marie bOsUnd hedberg, 0733-60 87 54 [email protected]

så söker du lunds missionssällskaps stipendierlunds missionssällskap delar varje år ut resestipendier till i första hand ungdomar under utbildning för tjänst i kyrkan och missionen och grupper vars resa är en del av ett ömsesidigt utbytesprogram mellan kyrkor och ekumeniska organisationer.

resan ska vara väl förberedd och ingå i en långsiktig informations- eller utbildningsverksamhet och ansökan ska innehålla en realistisk budget för genomförandet.

numera kan stipendieansökan bara göras via lunds missionssällskaps hemsida, www.lundsmissionssallskap.se/stipendier. fyll i det elektroniska formuläret enligt anvisningarna och skicka det per e-post till [email protected]

Skicka in din ansökan i god tid! Sista datum för att söka stipendierna är 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november. räkna med att du kan få svar på din ansökan några veckor senare.

när resan eller projektet har avslutats ska stipendiaten/stipendiaterna kunna dokumentera sina erfarenheter i text och bild, rapporter som kan komma att publiceras i Uppdrag mission och/eller på hemsidan. maila in text och bilder till [email protected]

www.lundsmissionssallskap.se

ansökan om projektbidragAnsökan skickas per epost till [email protected] Namnge pdfen med ditt namn och dagens datum, t.ex: Maria_Larsson_20110214.pdf

Eventuella bilagor ska skickas per post till Lunds Missionssällskap, Stiftskansliet,

Box 32, 221 00 Lund. Märk försändelsen med ”Ansökan Projektbidrag”. Beslutsdatum (fylls i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt)

E-post (obligatoriskt)

Projektets längd (obligatoriskt)

Samarbetspartner (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom en organisation (obligatoriskt)

Projektets budget (obligatoriskt)

Syfte med projektet (obligatoriskt)

1 (2)

ansökan om resestipendium

Ansökan skickas per epost till: [email protected]

Namnge pdfen med ditt namn och dagens datum, t.ex: Hans_Hansson_100805.pdf

Datum (fylls i av LMS) Beslut (fylls i av LMS)

Sökandes namn (obligatoriskt)

Telefon (obligatoriskt)

Adress (obligatoriskt)

E-post (obligatoriskt)

Resans längd, alternativt datum för utresa och hemresa (obligatoriskt)

Samarbetspartner på resmålet (obligatoriskt)

Privat initiativ eller genom en organisation (obligatoriskt)

Resans budget (obligatoriskt)

Syfte med resan (obligatoriskt)

1 (2)

nästa nummer ute 25/4 Halva sanningen finns på den andra sidan

en tidskrift från lunds missionssällskap nr 4 • 2011 årgång 166

Västra Jerusalem Rabbinen på baRRikadeRna 14

Östra Jerusalem det lilla huset i sheikh JaRRah 24

analys söRen Wibeck om den histoRiska konflikten 6

I AbrAhAms fotspår Studenter utforskar sina rötter

en tidSkrift från lundS miSSionSSällSkap nr 3 • 2011 årgång 166

IndIen De ovälkomna Döttrarna 14etIopIen Yeshis jorDbruk blir lönsamt meD en ko 22KrönIKAn johan ehrenberg: religionens inställDa DöD 3

Redeemed ChRistian ChuRCh of God

De sjunger Herrens lov

i främmandeland

en tiDskrift från lunDs missionssällskap nR 5 • 2011 årgång 165

maLmÖ Försoning i praktiken 14enKÄten kan man Förlåta alla brott? 18KRÖniKan Den arabiska våren är inte över 3

Mittens rike i världenKyrKorna växande maKtfaKtor i Kina

en tidskrift från lunds Missionssällskap nr 2 • 2011 årgång 166

Kina Den kyrkliga revolutionen 8

Hong Kong en fristaD för gästarbetare 16 16

KröniKan ola Wong: vem vågar kritisera kina? 3

Lutherska kyrkan i Costa riCa:

– Vi vill vara en sten i skon

en tidskrift från lunds missionssällskap nr 1 • 2012 årgång 166 • 45 kr

Växjö Missionen förändrade deras uppdrag 10EnkätEn Vad tänker du när andra firar jul? 16krönikan grekiskt draMa i perspektiV 3

en tidskrift från lunds missionssällskap nr 2 • 2012 årgång 166 • 45 kr

syrien Jesuitmunkens mod 4

etiopien Jesu dop från första bänk 14

stockholm rabbinen söker dialog 22


Burma Flyktingarnas Församling i thailand 4

ZanZiBar Pingströrelsen ger ny identitet 16

malmö Världens Fest i mångkulturell stad 22

peter elmBergs Bror

Bragtes om livet:

Sorgen vändeS till poSitiv kraft


ilmar reepalu om sin kärlek till malmö 6

per Brinkemo somaliland är en del av malmö 16

BoB Hansson alla är olika i malmö 20

kristina olsson om framtidens malmö 39

ann

ilmar

nils

per

martin

sHifaa

–detta ärandreas

sonja

CeCilia

lina

riCHard

BoB

jeHosHua

karin

tony

marie

jonas

sandra

Birgit

Borafael

elsie

kristina

mitt malmö!


mauretanien Moderna noMader söker tryggt liv 10

tanzania stipendiater skapade egen skolbok 20

Jerusalem bibelkonferens blev historielektion 26

Journalisten marika Griehsel:

–Tron ger sTöd i en grym värld


Brasilien Befrielseteologin lever 16indien volontär Bland utsatta kvinnor 20enkäten ska Barnkonventionen Bli lag? 14

Nya familjen ger trygghet åt

Nassir fråN afghaNistaN


sverige Så lever miSSionärSbarnet martina idag 6

Burma kyrkor i förSoningSproceSS 16

krönika måSte det finnaS miSSion i kyrkan? 4

Roul Åkesson, modern missionär: – BiBeln kan skrivas för alla

POsttidning b

returadress:nätverkstan ekonomitjänstbox 311 20400 32 göteborg

4 1 1 1 8 6 3 0 0

Med Svenska kyrkans matkasse får du inga matvaror levererade hem till din dörr. Istället hjälper du en annan människa till ett bättre liv. Genom att köpa matkassen bidrar du till att människor runt om i världen får tillgång till allt som behövs för att de ska kunna försörja sig själva. Som till exempel utbildning, brunnar, träd och boskap. Köp kassen på www.svenskakyrkan.se/webbshop

Tack för att du är med i kampen mot hungern!

uppdrag mission nr 2 2013

Documents