Kom igång igen! Tre smarta övningar att snabbstarta säsongen med!

7388058705959

INTER

PRESS 0587-09

RETU

RVEC

KA v 04

mediapartner

Pris: 59,50 SEK,

69 NO

K, 6,90 €

#9: 2010

Sveriges äventyrligaste cykeltidning

M� � n � enm� ck på hög höjd i NepalT� nsalp moun� inbikeVi korsar Europas tak

Posttidning BCykeltidningen Kadens c/o Titeldata112 86 Stockholm

M� � n � enm� ck

Även� r!Tema

19 julklappar till cyklisten

Kadens 9-2010

tema: äventyr! | m

artin stenmarck på hög höjd | transalp m

ountainbike | pamir highw

ay | 212 mil på åtta dagar | em

mas vm

-brons | 19 julklappar | på vift med svenska landslaget | gps-test | snabbstarta säsongen | extrem

a utmaningar | bianchi café & cycles

Generalagent Unicykel AB, 031-50 01 10, nishiki.se

Team CarbonHelt ny och ännu bättre! Team Carbons nya ram är både styvare, lättare och erbjuder högre komfort än föregångaren. Gaffeln är skräddarsydd för att harmoniera med den nya ramen. Dessutom är allt från kolfi berlayup till styrlagerdimensioner reviderat från föregångaren. En helt ny cykel utrustad med de fi naste komponenterna från Lite och FSA samt Shimanos nya Ultegrareglage och Dura-Ace bakväxel. Rek. pris: 29 995 kr.

GPS-test! Välj rätt vägvisare

Tjuvstart

kadens 9: 2010 | 3

Det är underbart att cykla genom bergstrakter. Ännu bättre är det att cykla över, runt och längs med bergen. Luca Mara och Kalle Bern körde Craft Bike Transalp somma-ren 2010. Lagom äventyrligt och lagom hårt. Ordet ”uppförsbacke” omdefinierades under de åtta dagarna bland de spetsiga och ofta karga bergen mitt i Europa. På sidan 28 kan du läsa mer om äventyrets upp- och nedfarter.

Foto: Luca Mara

Tjuvstart ”Jag har kollat på spurten om och om igen och det är ingen tvekan om att hon stänger mig med flit.”

Damernas linjelopp på VM i Geelong, Australien. Läget kan inte vara bättre för Sveriges Emma Johansson.

Duon Judith Arndt, Tyskland, och Nicole Cooke, Storbritannien, är i knapp ledning när den lilla klungan med Emma Johansson också svänger in på upploppet.

Hollands Marianne Vos drar igång spurten med dryga 300 meter kvar. Emma sitter på Vos hjul och väntar.

Iskall. Klungan kommer ikapp tätduon med mindre än två hundra meter

kvar. Emma ska precis avancera på vilt spurtande Vos högersida, men holländskan flyttar sig samtidigt mot kravallstaketet.

En millisekund senare slår Emma huvudet i den fotograferande åskådarens arm.

Italiens Giorgia Bronzini, i blått (mitten), tar guldet lätt. Vos i orange tar silvret. Emma tar sin första VM-medalj – ett brons.

Hon är inte glad.- Jag hade mer att ge och hade väntat och väntat på att rätt tillfälle

skulle komma. När det tillfället var inne tryckte Vos mig mot staketet så jag slog i huvudet i en åskådare, säger Emma.

Läs hela intervjun på sidan 64.

Foto: Cor Vos.

6 | kadens 9: 2010

Inn ehåll TEMA: ÄVENTYR!

YAK ATTACK – EN LITEN TÄVLING BLAND STORA BERG

22 Sångaren Martin Stenmarck och Kadens Andreas Danielsson reste till Nepal för det

tio dagar långa etapploppet Yak Attack. En riktig prövning på hög höjd.

TRANSALP – PÅ TVÄRS GENOM ALPERNA

28 Craft Bike Transalp är ett etapplopp på mountainbike – åtta dagar och fyra länder

över Europas tak. Vi har gjort det.

PAMIR HIGHWAY – EN ANNORLUNDA CYKELSEMESTER

34 Tadzjikistan och Kyrgyzstan, två av Cen-tralasiens minst kända länder, förenas av

Pamir Highway. Paret Odhult cyklade den på sin annorlunda cykelsemester.

TVÅ KOMPISAR PÅ EN CYKEL GENOM MELLANÖSTERN

42 Kompisarna gjorde Mellanöstern under 30 dagar – på tandemcykel. Resans 70 mil

gick genom fem länder, inkluderat oroliga områ-den som Västbanken och Israel.

212 MIL PÅ 8 DAGAR – EN RESA PÅ CYKEL GENOM SVERIGE

46 Mattias och Anders bestämde sig att cyk-la genom hela Sverige. Från Treriksröset i

norr till Smygehuk i söder, 212 mil. På åtta dagar.

I JULES VERNES ANDA

50 För 81 år sedan cyklade två äventyrslystna pojkar tusen mil på cykel genom Europa.

Resan började i mitten av maj 1929 och avsluta-des i Jules Vernes anda 80 dagar senare.

NU ÄR DET (H)JUL IGEN!

52 Redaktionens 19 bästa julklappstips för cyklisten som kör racer, mountainbike

eller bara vill vara snygg på väg till jobbet.

BIANCHI CYCLES & CAFÉ – CYKELBUTIK MED PÅTÅR

58 Cykelkungen Salvatore Grimaldi har öpp-nat en kombinerad cykelaffär och kafé på

en av Stockholms dyraste adresser. Vi var där och fi kade.

PÅ VIFT MED SVENSKA LANDSLAGET

60 Det är mycket som krävs för att allt ska funka på ett landslagsuppdrag. Kadens har

följt med under etapploppet Thüringen Rund-fahrt för U23 i Tyskland.

Omslag

Tema: Äventyr!

Sångaren Martin Stenmarck och vår

redaktör Andreas Danielsson kör en

etapp på tiodagarsloppet Yak Attack i

Nepal. Läs om det äventyret på sidan

22.

Foto: Johan Rosengren

FASTA AVDELNINGAR

Ledare: Den ofrivillige cyklisten. 10Kärlek: Satans underbara Mallorca. 12Prolog: Ny, nyare, nyttigast. 13Kultur: Legendarer och snobbar. 18Brev: Så många – till oss! 76Kalendern: Inte mycket kvar nu. 96Nästa nummer: Cykelguiden 2011. 98

EXA ALLT.Exa är förmodligen den bästa racer vi någonsin skapat. Cykeln släpps

visserligen inte förrän till årsskiftet, men redan nu kan vi avslöja att

ramen är helt i nanokarbon. Växelkomponenter är Shimano Dura Ace.

Double Chamber Construction för maximal vridstyvhet, invändiga

kabelkanaler som inte bara döljer wire utan också bidrar till ramens

styvhet, är andra finesser på vår nya toppracer. Glömde vi den låga

vikten på ramen? Endast 990 gram. Inte illa, va?

Aerodynamisk ram i nanokarbon med en vikt på under ett kilo.

Integrerad wire- dragning, IWC, döljer wiren och förstärker hela konstruktionen.

Double chamber construction gör ramens vridstyvhet extremt hög.

VISTAB på bakstaget absorberar effektivt vibrationerna från bakhjulet.

Ny re

klam

.

EMMA JOHANSSON: VM-BRONS MED EFTERSMAK

66 Emma hade VM-guldet i sikte, när holländ-skan Marianne Vos satte stopp.

– Hon vet vad hon har gjort, säger Emma om inci-denten i spurten.

GPS-TEST: VÄLJ RÄTT VÄGVISARE

68 Utbudet av cykeldatorer och cykelnaviga-torer baserade på gps-tekniken växer. Vi

har testat fyra cykel- och sport-gpser som täcker cyklisters olika behov.

STJÄRNOR VI MINNS: GINO BARTALI

74 Bartali, ”Den gudfruktige” var stark i ber-gen och hade en vinnarmentalitet utöver

det vanliga. Han var älskad på landsbygden och hatad i storstäderna. Gino Bartali väckte starka känslor i Italien.

DIN CYKLING

RACERTEST: CANNONDALE CAAD10

78 Cannondale fortsätter att satsa på fi na ramar i aluminium, materialet som både

är retro och high tech. Och känns märkvärdigt fräscht 2011!

TRÄNING: SÅ KOMMER DU IGÅNG!

82 När man vilat från träningen lite för länge kan startsträckan vara lång. Ingen panik!

Så här kommer du igång igen.

FYSIOLOGI: EXTREMA UTMANINGAR LOCKAR

86 Det gäller att förbereda sig om man ska köra ett ultralångt cykellopp på hög höjd.

Det är en extrem utmaning som kräver minutiö-sa förberedelser.

MINITESTER

90 Hestra Bike Winter-handske för elegant cykelpendling, Fusion ZD-vinterjacka, Ice-

breakers cykelkläder i ull för tjejer, Challenge Fango-crosstubdäck, Canyons komfortsadelstol-pe VCLS och Specialized S-Works-skor för moun-tainbike. Vi har testat järnet.

EXA ALLT.Exa är förmodligen den bästa racer vi någonsin skapat. Cykeln släpps

visserligen inte förrän till årsskiftet, men redan nu kan vi avslöja att

ramen är helt i nanokarbon. Växelkomponenter är Shimano Dura Ace.

Double Chamber Construction för maximal vridstyvhet, invändiga

kabelkanaler som inte bara döljer wire utan också bidrar till ramens

styvhet, är andra finesser på vår nya toppracer. Glömde vi den låga

vikten på ramen? Endast 990 gram. Inte illa, va?

Aerodynamisk ram i nanokarbon med en vikt på under ett kilo.

Integrerad wire- dragning, IWC, döljer wiren och förstärker hela konstruktionen.

Double chamber construction gör ramens vridstyvhet extremt hög.

VISTAB på bakstaget absorberar effektivt vibrationerna från bakhjulet.

Ny re

klam

.

8 | kadens 9: 2010

KADENS är en oberoende tidskrift med syfte att informera och stimulera svenska folket till cykelsportrelaterade levnadsvanor och ett ännu roligare liv.

PRENUMERATIONSÄRENDEN

Kontakta Titeldata för alla ärenden som rör prenumerationer: beställningar,

reklamationer av utebliven tidning eller premie, adressändring samt övriga

prenumerationsfrågor.

Kundtjänst öppettider 8.30–16.00

Onlineservice: www.prenservice.se

Tel: 0770-457 116

Fax: 08-652 03 00

Adress: Titeldata AB,

Kundtjänst 112 86 Stockholm

Ett års prenumeration, nio nummer,

kostar 449 kronor inom Sverige.

Du kan beställa prenumeration,

adressändra med mera på

www.prenservice.se.

REDAKTIONEN

Chefredaktör

Stefan Larsén

stefan.larsen@kadens.se

Redaktör

Andreas Danielsson

andreas.danielsson@kadens.se

Redaktör

Kalle Bern

kalle.bern@kadens.se

Husfotograf

Luca Mara, luca.mara@comhem.se

CYKELTIDNINGEN KADENS

Ansvarig utgivare

Hans Lodin

Tel: 08-545 535 30

hasse@springtime.se

Marknadschef

Robert Karlsson

Tel: 08-545 535 36

jojje@kadens.se

Marknadsansvarig annonser

Lasse Strand

Tel: 023-79 43 13

Mob: 070-545 25 07

lasse.strand@kadens.se

Marknadsansvarig moduler och webb

Thomas Lagerström

Mob: 070-540 40 45

thomas.lagerstrom@kadens.se

Post- och besöksadress

Cykeltidningen Kadens

On the run AB

Kungsholmstorg 4

Box 22559

104 22 Stockholm

Sverige

Kontaktinformation

Tel: 08-545 535 38

Fax: 08-545 535 49

redaktion@kadens.se

www.kadens.se

Tryck

V-TAB Vimmerby 2010

Copyright

On the run AB

ISSN 1651-9744

Stockholm 2010

FÖRLAGS- OCH ANNONSINFORMATION

Cykeltidningen Kadens ges ut av On the run AB

Formgivning

Paolo Sangregorio

paolo.sangregorio@kadens.se

Medverkande i detta nummer

Kalle Bern, Andreas Danielsson, Peter

Eide-Jensen, Fredrik Ericsson, Mattias

Eriksson, Åsa Eriksson, Getty Images,

Joel Greberg (praktikant), Mattias

Haal, Philip Hafstad, Christer Hedberg,

Torkel Ivarsson, Stefan Larsén, Luca

Mara, Tomas Odhult, Jojje Olsson,

Viktor Pettersson, Johan Rosengren,

Anna Sjögren, Björn Skoog, Cor Vos,

Mårten Öhman.

CYKELRADION.SE En ny webbradiostation för cyklister startades i november av Anders Adamson och Tomas Jennebo.

BILIST DÖMD – KÖRDE PÅ CYKLISTEREn bilist som körde på tre cyklister utanför Stockholm kommer tro-ligtvis undan med dagsböter.

ANDREAS GRASS ÖVERKLAGAR DOMENAndreas dömdes till böter för att han inte använde cykelbanan. Nu överklagar han domen.

CYKELCROSSFEST I KUNGSTRÄDGÅRDENSvenska cykeleliten bjöd stockholmarna på en oförglömlig cykeltäv-ling i Kungsträdgården när femte deltävlingen i Merida-Northwave CX cup 2010 avgjordes.

NYA DOPINGLISTAN SLÄPPTNu har WADA släppt 2011 års dopingslista.

CYKELFÖRSÄLJNINGEN ÖKARFörsäljningen av cyklar i Sverige ökade med sex procent under den senaste säsongen.

CONTADOR GER SPELARE OVÄNTADE VINSTEREftersom Alberto Contador lämnade ett positivt dopingtest under årets Tour de France har spelbolaget Betson nu även betalat ut vin-ster till de som spelat på Andy Schleck.

REKORD FÖR CYKLAR PÅ SJAntalet resenärer som väljer att ta med sig cykeln på SJ:s tåg har fyr-dubblats sen 2007.

Du har väl inte missat det här på kadens.se?

Kom igång igen! Tre smarta övningar att snabbstarta säsongen med!

7388058705959

INTERPRESS 0587-09

RETURVECKA v 04

mediapartner

Pris: ��,�� ���,

�� ��

�, �,�� �

#9: 2010

Sveriges äventyrligaste cykeltidning

Mar ti n St enmar ck

på hög höjd i Nepal

Tra nsalp mounta inbike

Vi korsar Europas tak

GPS-test! Välj rätt vägvisare

Mar ti n St enmar ck Äventy r!Tema

15 julklappar

till cyklisten

HPA 7005 Triple Butted

Easton EC70X Carbon

Shimano 105 Groupset

Avid Shorty Brakes

Easton EA30 Wheelset

SEK 12.999:-

maps.cube.eu præse

nteres

av

C

M

Y

CM

MY

CY

CMY

K

HPA 7005 Triple Butted

Easton EC70X Carbon

Shimano 105 Groupset

Avid Shorty Brakes

Easton EA30 Wheelset

SEK 12.999:-

maps.cube.eu præse

nteres

av

C

M

Y

CM

MY

CY

CMY

K

10 | kadens 9: 2010

Ledare Den ofrivilliga cyklisten

Tänj gränsernapå vägenmed proffsen

Förbättra dina prestationer, både inomhus och utomhus. Med Tacx

Virtual Reality kan du träna upp din toppnivå så att du klarar dina

största utmaningar. Tack vare filmerna med legendariska rutter och

Google Earth kan du träna på rätt rutt till och med på vintern. Snart är

du redo för ditt stora lopp. Drömvinsten är din!

www.tacxvr.comBesök din närmaste handlare för mer information.Svensk distributör: Ctrax AB, www.ctrax.se, Telefon 0140-375550

Kadans adv VR Race_210x280mm-SE2010.indd 1 27-08-2010 13:47:00

Bäst just nu!

‰Nu vänder det, snart går vi

mot ljusare tider! Och det är ju

faktiskt kul att köra trainer! För att

inte tala om skidor! (Det gäller att hålla

sig över ytan nu.)

Sämst just nu!

aNär ska den professionella herr-

cykelsporten och UCI göra något

radikalt åt det gigantiska dopingpro-

blemet istället för att fortsätta skylla

på mediabevakningen, köttleveran-

törerna och alla andra? Det börjar bli

många spikar i kistan nu.

Längtar till:

VVi arrangerar en cykelresa

tillsammans med Springtime

Travel i Portugal i vår. Vi har kört våra

cykeltester där i flera år och är verkligen

sålda på området. Nu tänkte vi frälsa fler

– för oss är dessa veckor vårens absoluta

höjdpunkt!

Jag har ett problem. Ett icke-problem kommer alla året runt-cyklister att tycka. Sen vi flyttade i våras har jag fått längre till jobbet. Och när

familjen blev fyra i maj har tiden att lägga på transport minskat ytterligare.

Problemet, som är ganska löjligt, är att alla trans-portmedel som inte är cykel eller löpning är myck-et långsammare. Så jag har cyklat eller sprungit till jobbet.

Tills nu. För nu är det vinter, mörkt och halt. Den tid på året då jag brukar ställa in min trans-portcykel, efter en finputsning, för att ta ut den i april igen.

Men jag har inte tid att åka kommunalt och väg-rar köra bil fyra kilometer i Stockholms innerstad. Och jag pallar f-n inte att springa till och från job-bet fem dagar i veckan.

Så plötsligt står jag här (sitter egentligen) utan val. Jag har inget alternativ. Jag måste cykla – hela vintern också. Mörker, kyla, drivsnö, ishalka – jag har bara att tugga i mig det.

Men det är inte det här som är problemet. Jag har inga problem med vintercykling. Jag har vin-

tertränat på standarcyklar på isiga grusvägar (det här var före mountainbiken). Jag har distansträ-nat på snöiga landsvägar på tubdäck (också före mountainbiken – och dubbdäcken).

Problemet är att jag inte har någon bra vinter-transportcykel. En sån där som man inte behöver vårda men som ändå levererar varje dag under fyra-fem vintermånader. En cykel som man kan ställa var som helst utan att riskera att den blir stulen. Den får helst inte kosta något. Eller bara lite – om den nu ändå blir stulen.

En med dubbdäck, bra skärmar och pålitlig belysning. Men utan utanpåliggande växlar och fälgbromsar som måste underhållas.

Om nätterna, när tvååringens hostande håller mig vaken, inventerar jag förråden i mitt huvud. Skissar på min nya vintertransportlösning.

Lite nytt, lite gammalt. Ett härke tar motvilligt form och problemet kanske är löst. Nu ska jag bara bygga den.

Vi syns i mörkret!

Stefan larSén, chefredaktör

foto

: luc

a mar

a

Tänj gränsernapå vägenmed proffsen

Förbättra dina prestationer, både inomhus och utomhus. Med Tacx

Virtual Reality kan du träna upp din toppnivå så att du klarar dina

största utmaningar. Tack vare filmerna med legendariska rutter och

Google Earth kan du träna på rätt rutt till och med på vintern. Snart är

du redo för ditt stora lopp. Drömvinsten är din!

www.tacxvr.comBesök din närmaste handlare för mer information.Svensk distributör: Ctrax AB, www.ctrax.se, Telefon 0140-375550

Kadans adv VR Race_210x280mm-SE2010.indd 1 27-08-2010 13:47:00

12 | kadens 9 : 2010

”Satans Mallorca. Satans överjävligt helvetiska Mallorca. Varför gör jag det här?

Är det något jag verkligen vet att jag inte är så är det en bergsget. Jag är alldeles för tung och ofta skrämmande otränad. Men ändå för­tränger jag det så snart det pratas om bergstur.

Så här sitter jag i backen. Igen. Hur mycket jag än trampar verkar berget växa allt högre. De falska topparna avlöser varandra och efter varje sväng avslöjas bara ännu mer uppförsbacke. Det känns som jag slitit i timtals. Borde jag inte se toppen snart? Satans satans Mal­lorca.

Trötta tankar försöker ta över, men jag kämpar emot. Benen skri­ker av en farligt snabbt annalkande mjölksyratröskel, men jag käm­par emot. Flåset låter som en rostig bälg, men jag kämpar emot. Satans satans Mallorca.

Ska jag stanna och vila? Jag vet att det bara blir värre så jag biter ihop och kämpar vidare uppför. Strunta i var jag är just nu i backen, hur mycket jag avverkat och hur många kilometer det står att det är kvar till toppen. Bara trampa på. Satans satans Mallorca.

Cykeldatorns display hånler mot mig och visar en lutningspro­cent som ökar för varje meter. Demoraliserande. Okej, ögonen upp i backen igen, glöm cykeldatorjäveln. Skärpning nu. Satans satans Mallorca.

Inte ens vädret är på min sida längre. Det som för en stund sedan var som en skön sommardag nere i Sóller känns just nu snarare som

ren ökenhetta när skuggan från träden blir allt glesare ju längre upp på berget jag kommer. Vattnet är slut och sportdrycken sitter som ett flugpapper i gommen. Det är bara att konstatera att jag är minst lika kass på att hantera värme som långa branta uppförsbackar – tänker jag och sitter i en milslång backe på veckans varmaste dag. Varför ger jag mig in i detta gång på gång? Satans satans Mallorca.

Jag lovar mig själv att jag skall sköta vinterträningen bättre nästa vinter. Antingen det eller så säljer jag cykeln och börjar med schack istället. Fast det är klart, det är nog dåligt med kolfiber i den sporten. Bättre vinterträning får det bli. Satans satans Mallorca.

Men så plötsligt... Just när jag känner att nu får det vara nog så ser jag den. Den efterlängtade. Den jag slitit för under hela dagen. Glän­tan. Just den gläntan. Härifrån vet jag precis vad som gäller.

Några tramptag till och jag kommer ha två mils fantastisk utförs­körning framför mig på en serpentinväg där jag knappt kommer behöva röra bromsarna. Ner i bocken och tryck på på rakorna, fokus på linjen genom kurvorna och sen fullt ös igen på nästa raksträcka. Den tidigare smärtan i kroppen och de jobbiga tankarna är som bort­blåsta. Istället slår endorfinerna frivolter i mitt huvud. Så otroligt underbart.

Ge mig en rejäl serpentinväg utför och jag lever. Ge mig en utförs­löpa och jag är kung. Det här är äkta jäkla cykelkärlek!

Härliga Mallorca. Fantastiskt suveränt underbara Mallorca.”

Kärlek Satans underbara MallorcaUnder påsken 2011 hittar du Christer Hedberg i en alldeles för lång backe på Mallorca. Svärandes. Fram tills dess hittar du honom på kadens.se där han är en av våra nya bloggare.

kadens 9 : 2010 | 13

PrologKessiakoff kör för Astana

I samband med att Garmin­Transitions gick ihop med Cervelo Test Team bytte Fredrik Kessiakoff lag. Han hade ett år kvar på sitt kontrakt med Garmin­Transitions men blev utlöst av Astana som han fått ett tvåårskontrakt med. Nästa säsong kommer han bland annat vara lagkamrat med Alexander Vino­kourov i det kazakiska laget. Fredrik har haft en säsong fylld av skador och andra motgångar och laddar nu om för att köra fler tävlingar under 2011.

Hövding – airbag för huvudet

den första cykel­airbagen är här: Hövding, en svensk uppfinning som har börjat säljas under hösten. Istället för en passiv hjälm i ett stötabsorberande material på huvudet är Hövding en aktiv ”hjälm” som ligger gömd i en krage runt halsen – tills man vurpar. Då fylls en airbag med luft som åker upp ur kragen och skyddar huvudet innan man tar mark. Hövding känner av rörelser som inte är normala cykel­rörelser och det finns också typiska kraschrörelser registrerade som ska utlösa airbagen.

Vi tog kontakt med folket bakom Hövding för att kolla upp om det kan vara intressant för oss sportcyklister.

– Hövding är främst byggd och testad för vardagscykling och för att de som idag inte använder hjälm, till exempel när de cykelpend­lar, ska börja göra det. Så vår produkt passar nog bäst för era läsare när de vardagscyklar, inte när de kör hårda pass i terrängen eller ute på landsvägarna, säger Johan Bresky på Hövding.

Det finns inte heller planer på en lite mer cykelsportanpassad ver­sion, men många andra typer av aktiva hjälmar finns på planerings­stadiet för företaget.

– Vi hoppas att i framtiden kunna utveckla konceptet så det kan användas inom områden som ridning, slalom och för mopeder. Vi har även fått förfrågningar från sjukvården.

Innan lanseringen krävdes det en hel del tester för att Hövding skulle bli godkänd som hjälm.

– Tyget i airbagen är väldigt starkt och klarar slag mot spetsiga föremål samt multipla slag och skrap mot asfalt. Hövding skyddar också ett större område av huvudet än dagens hjälmar samt att den hjälper till att stabilisera nacken vid en olycka, avslutar Johan.

En airbaghjälm från Hövding kostar 2 995 kronor, dessutom finns det snygga tillbehör som scarfar och halsdukar att dölja kragen med. Läs mer och beställ på www.hovding.com

Foto

: Hö

vd

ing

Robin Wallner slutar köra för Sunn

europamästaren I down­hill, Robin Wallner, har under den gångna säsongen kört för franska cykelmärket Sunn. Nu har Robin och laget avslutat sitt samarbete. Det verkar som att han har ett ännu bättre kon­trakt med ett annat, än så länge hemligt lag, på gång. Håll koll på Robin på hans blogg, robin­wallner.blogg.se

Brillor med dubbelglas

österrIkIska sportglasögon­märket Sziols har nu börjat sälja sina produkter i Sverige. Intres­sant för svenska vinterförhållan­den är linsen med dubbelglas, så man slipper imma när det är kallt ute. Svensk generalagent för glasögonen är Sziols Scandi­navia, 08–594 400 80, www.x­kross.se

Foto

: Szio

lS

Cancellara klar för Trek och Luxemburg

fabIan CanCellara verkar följa efter sina lagkamrater, bröderna Schleck, från Saxo Bank till det Luxemburgbase­rade proffslag som byggs kring bröderna. Den åkstarke tem­povärldsmästaren har som mål att köra bra på vårklassikerna och att vara en stark hjälprytta­re under etapploppen. Lagbytet innebär att Fabian också byter cykel till Trek, som är den till­verkare som kommer att spons­ra bröderna Schlecks lag.

Foto

: keitH

valen

tine

Ny trainer från Elite

superCrono powermag är en ny trainer från Elite med magnetiskt motstånd som ska kunna leverera 50 procent mer motstånd än tidigare och det finns åtta lägen att välja mellan. Trainern är också stadigare och tystare än tidigare versioner.

Prolog

www.mavic.com

Cavendish på Specialized 2011

HtC-HIgHroad kommer efter ett par framgångsrika år med Scott att byta cykelleverantör. Ny cykelsponsor är amerikanska Speciali­zed. Laget, vars största stjärna på herrsidan är spurtaren Mark Caven­dish, kommer där emot fortsätta använda Shimano­komponenter.

Foto

: tdw

Spo

rtS.c

om

Foto

: JaHn

ekm

an

Crosstävling i ”Kungsan” lockade storpublik

på fem år har cykelcross gått från att i Sverige knappt existera som tävlingsform till att vara en populär sport som förgyller höstmåna­derna för många cyklister. Deltagarantalet har sedan starten av den nationella cupen varit stigande, men på crosstävlingen i Kungsträd­gården dök också publiken upp. I målfållan stod folk i fyra led och längs med nästan hela banan fanns publik på plats. Herrarnas elit­klass vanns av Magnus Darvell och av damerna var Kajsa Snihs snab­bast. Den ökande försäljningen av cykelcrossar är ytterligare ett teck­en på att sporten hela tiden växer sig starkare i Sverige.

kadens 9 : 2010 | 15

Foto: Jörgen Petersson

• Hög kvalitet –till rätt pris• Till de flesta typer av idrotter• Professionella, tekniska kläder• I kundens egen design• Bästa referenser från: Företag, Motionärer, Elit lag

Kalas SportswearElverksgatan 1, 738 31 NorbergTel/Fax. 0223-234 72 info@kalaswear.sewww.kalaswear.se

Kalas är officiellleverantör till Svenska Cykelförbundet

www.mavic.com

Bancykel för barn

IslabIkes Har specialiserat sig på att tillverka lätta och roliga barn­cyklar. Deras modell Reis är en velodromcykel för barn. Den finns i fyra versioner med olika hjulstorlekar, för att passa barn i åldern 6 till 10 år. Vill man bara ha en tuff singlespeed med bockstyre går det att montera frihjul och bromsar. De tillverkar också vanliga barncyk­lar, landsvägscyklar och mountainbikes för barn. Mer info på www.islabikes.co.uk

Två stycken L’Etape du Tour 2011

aso, arrangören bakom Tour de France och en massa andra proffslopp, arrangerar också motionsloppet L’etape du Tour. Men intresset har nu blivit större än de kan hantera, så för att fler cyklis­ter ska få känna på hur det känns att köra en Tour­etapp ordnar man nu två motionslopp på nästa års Tour­etappsträckor. Anmäler man sig i tid kan man få chansen att köra mellan antingen Modane Val­fréjus och Alp d’Huez eller mellan Issoire och Saint­Flour. Vill man ta en längre cykelsemester i Frankrike kan man försöka få en start­plats i båda loppen och se en hel del av Tour de France alpetapper på köpet! Anmäl dig på www.letapedutour.com

16 | kadens 9 : 2010

på www.kadens.se finns bildgalleriet ”Cykelstallet” där ni läsare kan visa upp era cyklar. Här dyker det upp en hel del riktiga drömcyklar. Scott Scale var en av de första riktigt lätta ramarna för crosscountry. Modellen Limited är en lyxversion och ägaren, Martin Eriksson, har dessutom bytt ut vissa av originaldelarna mot lättare komponenter. Martin tävlar för Cykloteket Racing Team i både crosscountry och cykelcross.

Märke: Scott Modell: Scale Limited Ram: Scott Scale Carbon CR1 Technology Ramstorlek: Large Gaffel: DT Swiss XRC 100 World Champion Edition Bromsar: Formula R1 Däck: Schwalbe Racing Ralph Hjul: DT Swiss XRC 330 Carbon/DT Swiss 240 S Växelutrustning: Sram X.0 Styre/Styrstam/Sadelstolpe: Scott Pilot integrated Sadel: Specialized Romin 143 Pedaler: Crankbrothers Eggbeater 4ti Extra utrustning: FRM CU2 M18NS vevparti, KCNC barends, KCNC snabbkopplingar, KCNC rulltrissor Vikt: 8,25 kilo Kommentar: ”Tokstyv hoj, en upplevelse att köra. Kör med 40/27 fram och det har hittills fungerat bra. Vevar ur ibland i utförslöpor på grusvägar, men det är en grym utväxling för XC.”

Cykelstallet

Campagnolo blir elektroniskt – eller?

Campy teCH Lab är namnet på Campagnolos utvecklingsavdelning och på deras nya elektroniska växelgrupp. Spionbilder på tidiga pro­totyper har cirkulerat ett tiotal år och de första patent ansökningarna skickades in redan 1996. Och nu verkar man vara redo att nästan lan­sera det elektriska växelsystemet. Under 2011 kommer bland annat det spanska laget Movistar att köra på cyklar utrustade med de elek­troniska växlarna från Campa. Även på den officiella Giro­cykeln från Pinarello sitter ett batteripack från Campagnolo på diagonalröret.

Mountainbikeleder i Bergslagen

I nora kommun i Bergslagen skapas under hösten ungefär fem­ton mil mountainbikeleder – olika långa rundslingor som ska vara skyltade och klara till våren. Det kommer att finnas korta barnleder på några kilometer upp till tre­fyra mil långa stigturer, där man får klättra cirka 750 höjdmeter.

Till sommaren kommer också en dirtbana finnas klar vid star­ten av lederna. Lederna utgår från gruvbyn Pershyttan.

Dopningsprover nattetid

wada (World Anti Doping Agency) har uppmanat UCI att överväga nattliga dopningsprover under de stora etapploppen. En av anled­ningarna är att cyklisterna inte ska kunna känna sig trygga och avslappnade. I dagsläget krävs det en misstanke för att kontrollan­terna ska slå till nattetid. Cyklisterna är självklart kluvna till försla­get då de flesta vill att de som dopar sig ska åka fast men alla är med­vetna om hur viktigt det är att få sova under ett hårt etapplopp.

Vätternrundan är fulltecknad

åtta månader innan start blev nästa års Vätternrunda fullteck­nad. Det tog ungefär en månad från dess att anmälningen öppnade tills loppet var fullt. Taket för nästa år är 22 000 deltagare och nu är 20 700 cyklister anmälda. Resterande platser är reserverade för de som genomför ”En Svensk Klassiker” och kommer att fyllas under våren. Ännu finns platser kvar i Tjejvättern och Halvvättern.

Rättelse!

I velodromreportaget i #8 fick man lätt intrycket att cykel­gymnasiet i Vansbro flyttat till Falun. Så är inte fallet, det är bara de båda ledarna Tommy Johansson och Lars­Åke Östlin som flyttat från Vansbrogymnasiet till det nya cykelgymnasiet YA Elit i Falun. Verksamheten i Vansbro fortsätter.

kadens 9 : 2010 | 17

RESOR ARRANGERADE AV CYKLISTER FÖR CYKLISTERwww.cykeltours.se

Följ med CykelTours till ItalienNordens största arrangör av cykelresor

CykelToursCykelresor till Italien där det mesta ingår och cyklisten alltid sätts i centrum

Gruppcykling Anpassade turer för alla behov

Nya wattmätare i pedalerna

som vI tidigare rapporterat verkar Polar och Look bli först ut med en wattmätare inbyggt i ett par pedaler. Look/Polar kommer att börja sälja sina pedaler i januari. Men gps­specialisten Garmin har nu köpt ett nästan färdigutvecklat, liknande wattmätningsprojekt av Metrigear, vilket borde innebära att Garmin ganska snart presen­terar ett eget wattpedalprojekt.

En lite anonymare tillverkare är tyska O­synce som under våren 2011 planerar att börja sälja I­Power – ett par pedaler med inbyggd wattmätare som använder ANT+ för dataöverföring. Minst tre olika tillverkare är alltså på gång med wattmätare inbyggda i pedalerna. Att ha wattmätaren i pedalen innebär fl era fördelar. Låg vikt, man kan lätt byta mellan cyklar, effektmätningen sker nära källan och man är inte beroende av ett särskilt hjulpar eller speciella vevarmar.

Cykla till Paris – stöd Barncancerfonden

I snart tio år har Team Rynkeby cyklat från Danmark till Paris för att samla in pengar till Barncancerfondens danska systerorganisa­tion, Børnecancerfonden. Cykelturen är ett av sommarens störs­ta välgörenhetsevenemang i Danmark och tusentals människor står varje år på väntlistan för att få möjlighet att komma med på resan. Personerna bakom Team Rynkeby arbetar nu för att etablera ett lag i Malmö.

– Vi skulle väldigt gärna vilja vara trettio cyklister om projektet ska lyckas i Malmö, säger Kristian Rønne, lagkapten.

Läs mer om Team Rynkeby på www.team­rynkeby.dk

18 | kadens 9 : 2010

Kultur

CHasIng legends handlar om Tour de France och det är fjolår­ets lopp som utgör fonden. Vi följer HTC­Columbia­teamet i första hand, med fokus på Mark Cavendish och några till.

Från prologen i Monaco, som vanns av Fabian Cancellara, kastas vi över hundra år tillbaka i tiden till 1903 och den riktiga starten av Tour de France. Sedan varvas 2009 års etapper med kommentarer från kommentatorer som Phil Ligget och Paul Sherwen till stjärnor från förr som Eddy Merckx. Utöver teamåkarna i HTC får även nuti­da idoler som Jens Voigt och Lance Armstrong med fl era lite utrym­me i fi lmen.

Chasing Legends är en härlig blandning av ren Eurosport­action med initerade kommentarer och mycket spänning. Flera sekvenser ger mig gåshud på allvar, inte minst på grund av soundtracket. När det är dags för lagtempot får vi följa teamet inifrån följebilen, med ljudet från tävlingsradion som soundtrack. Det är väldigt nervigt.

Men man behöver inte bara vara cykelfåne för att förstå och uppskatta dramatiken och strategierna. Inblickar i HTC­teambilen ger oss sportcheferna Rolf Aldags och Brian Holms barnsliga, men mycket underhållande, tjafsande. Fördjupning och förklaringar får vi genom intervjuer, bland annat med HTC­teamets ägare Bob Stap­leton. Till exempel får vi en inblick i spurtarnas hektiska tillvaro, lik­som i hur poängtävlingen i Tour de France fungerar.

Utöver materialet från 2009 års Tour ges ytterligare historiska för­djupningar, bland annat genom en intressant intervju med Pierre Cogan (97 år), som är den äldsta levande före detta Tour de Fran­ce­cyklisten idag. Cogan ger oss en bildd av 1935 års cykelsport och villkor, där andra världskriget förstås blev en bestämmande faktor i hans liv och cykelkarriär. Han blev sjua 1950, efter ett tio år långt uppehåll mellan sina Tour de France­starter, och körde sin sista Tour 1951.

Under HTC­Columbias Tour de France 2009 får tittaren också vara med i de stunder då vurpor och misslyckade satsningar ger den rent fysiska smärtan av att bara genomföra loppet en extra dimension. Likaså får vi uppleva stunder av lycka och framgång, Cavendish leve­rerar ju fl era gånger om – inte minst på den sista etappen på Champs Elysées i Paris.

De kanske mest intressanta inblickarna får vi i hur mekanikerna, soigneurerna, fotograferna och alla andra sliter och kämpar, inte säl­lan med livet som insats, för att få det stora Tour­maskineriet att fungera. Det är sannerligen ett grandiost spektakel, och den käns­lan lyckas Chasing Legends att förmedla väl. Detta är en snygg fi lm, med en estetik och ett grepp som känns igen från moderna cykel­fi lmsklassiker som Overcoming eller Höllentour. Men ibland kan jag sakna den nerv och närvaro som dessa fi lmer har, här handlar det oftare om klippning och musikval än ett fantastiskt dokumentärt material. SL

Film: Chasing Legends

DVD: Chasing LegendsCirkapris: 300 kronor Leverantör: Gripped Filmswww.chasinglegends.com

kadens 9 : 2010 | 19

Kultur

Bloggbok: Bike Snob – Systematically & Mercilessly Realigning the World of Cycling

bloggaren med namnet Bike Snob bor i New York och hade länge en hemlig identitet. Vi som följt hans blogg vet att Bike Snob är rolig och ganska vass. Snobben gillar cyklingens oskrivna regler och gent­lemannaöverenskommelser, men ogillar cyklar utan frihjul i stads­miljö och cyklar som är fula. I samband med sin boklansering klev han ut i offentligheten och fi ck ett namn: Eben Weiss. Den höga kvalitetsnivå texterna på bloggen håller kan bero på att Eben länge jobbat i förlagsbranschen. Boken är inget undantag, välskriven och genomtänkt – ibland kanske lite för genomtänkt.

Mycket av både text och bilder känner jag igen från bloggen men att läsa på papper känns roligare. Det är lätt att fastna för snobbens elaka sida. Det är roligt när han till exempel sågar hipsters som för­söker bygga den rätta ”fi xien”. Alla typer av cyklister får sin förtjänta skopa ovett.

Men på det hela taget är det elaka en väldigt liten del av cykelsnob­bens alster. Istället faller jag för den utbildande tonen och de goda råden till alla sorters cykelintresserade. Att använda skärmar och hjälm om man ska cykla i stan är till exempel viktigt för Eben Weiss. Hela boken handlar faktiskt ganska mycket om det praktiska. Efter en rejäl genomläsning upptäcker jag fl er detaljer som överraskar, ren underhållning blandas med en hel del tips på hur man sköter sin cykel och olika råd om hur man cyklar säkert i stadstrafi k.

Bike Snobs ”Systematically…” är en instruktionsbok utan några som helst absoluta sanningar, men med Ebens eget tyckande och väldigt personliga åsikter som utgångspunkt. Det är rolig, lustfylld läsning som man kan ha nytta av i sin cykelvardag. KB

Bok: Bike Snob – Systematically & Mercilessly Realigning the World of CyclingFörfattare: Eben WeissFörlag: Chronicle booksInköpsställe: Papercut, www.papercutshop.seCirkapris: 195 kronor

20 | kadens # 9:2010

Cykling är en populär basingrediens när man vill uppleva ett äventyr. Många väljer cykeln som färdmedel till och från sitt mål med äventyret. Som Göran Kropp som cyklade till Everest, besteg berget och cyklade hem igen. För andra är det själva cyklingen i sig som utgör äventyret. Oavsett om det handlar om att uppleva Mellanöstern på en cykel gjord för två, eller om att delta i en mycket äventyrlig cykeltävling. Ett cykeläventyr kan också handla om att sätta upp mål och undersöka var gränserna för ens fysiska och mentala kapacitet går. Och ett äventyr kan definitivt upplevas runt knuten. På hemmaplan. På de följande sidorna får du följa med på flera äventyr. Alla har en sak gemensamt – cykeln. Vi hoppas du blir sugen på äventyrligheter. Trevlig läsning.

Tema: ÄventyrCykling är en populär basingrediens när man vill uppleva ett äventyr. Många väljer cykeln som färdmedel till och från sitt mål med äventyret. Som Göran Kropp som cyklade till Everest, besteg berget och cyklade hem igen. För andra är det själva cyklingen i sig som utgör äventyret. Oavsett om det handlar om att uppleva Mellanöstern på en cykel gjord för två, eller om att delta i en mycket äventyrlig cykeltävling. Ett cykeläventyr kan också handla om att sätta upp mål och undersöka var gränserna för ens fysiska och mentala kapacitet går. Och ett äventyr kan definitivt upplevas runt knuten. På hemmaplan. På de följande sidorna får du följa med på flera äventyr. Alla har en sak gemensamt – cykeln. Vi hoppas du blir sugen på äventyrligheter. Trevlig läsning.

kadens # 9:2010 | 21

Tema: Äventyr

22 | kadens # 9:2010

Yak Attack – en liten tävling bland

stora berg

kadens # 9:2010 | 23

I skogen, på vägen eller på bana. Ensam eller med andra. Inomhus eller utomhus. Snyggt eller snabbt och med tävlingstider från 30 sek-

under till tre veckor. Cykelsporten har ett enormt utbud av discipliner för alla sma-ker. En typ av tävling som just nu växer i popularitet är de med äventyrligt innehåll. En av de första och mest populära äventyrs-tävlingarna heter La Ruta de Los Conquistado-

res och är ett fyradagars etapplopp i Costa Rica. Liknande tävlingar fi nns i Alaska, Mexico, Patagonien, Australien och Syd-afrika och många fl er exotiska tävlingar är under tillväxt.

Förutom konkurrensen mot övriga cy-klister bjuder de här tävlingarna på en rekvisita som är svårslagen. Men även om intresset för äventyrstävlingar ökar kom-mer den här typen av cykeltävlingar aldrig

att samla några stora startfält. De mest exotiska tävlingarna är ganska krångliga att genomföra, ofta dyra och arrangörer-na har sällan kapacitet för några enorma startfält.

Yak Attack i Nepal är en ganska ny utma-nare i dessa sammanhang och den tio da-gar långa tävlingen har hittills genomförts fyra gånger, i år för första gången med svenskt deltagande.

Tema äventyr Yak Attack

Med varsin cykel och två gitarrer reste sångaren Martin Stenmarck och Kadens Andreas Danielsson till

Nepal. De åkte dit på ett månadslångt sportlov och för att representera Kadens på det tio dagar långa

etapploppet Yak Attack. Det blev ett äventyr fyllt av skratt och slit blandat med sång och musik – och en

och annan insikt.

Text: Andreas DanıelssonFoto: Johan Rosengren

24 | kadens # 9:2010

För när inbjudan till Yak Attack landade på Kadens redaktion i slutet av 2008, var det många som kände sig lockade men ingen som verkligen högg på utmaningen att tillbringa sportlovet 2010 i Nepal. Som ett litet aprilskämt placerade jag frågan hos en av våra mest hängivna testcyklister Martin Stenmarck. Han uppfattade aldrig frågan som ett skämt utan tackade ja till erbjudandet på stående fot.

Det är knappt så jag kan förklara hur all-ting sedan tog form. Det som ”bara” skulle vara en tävling växte och fick en inramning som började i Thailand, vidare till Kina och Tibet med världens högst belägna järnväg innan det var dags att ta sig an Himalaya med cykel.

Vi började med ett tomt papper som sedan fylldes på med allt vi tyckte skulle förgylla en cykeltävling. Ganska tidigt be-stämde vi oss också för att resan skulle bli ett möte mellan musiken och idrotten. Vid sidan av musiken som länge varit Martins jobb, har cyklingen varit hans stora hobby. Och vid sidan av cykelsporten som lika

länge varit mitt arbete, har musiken varit min stora passion. Att gitarrerna skulle med på resan var därför självklart.

Nu kör viKlockan 06.00 den 9:e mars ringde väck-arklockan på vårt hotell i Kathmandu. Martin hade redan stigit upp. Han satt på sängen och åt på en brödbit och hade lätt ångest i blicken. Inte så mycket för själva tävlingen utan mer för sina nyrakade ben. Detta hade länge varit vår största konflikt och den eskalerade dagen innan start. Men Martin tvingades ge upp och inse att man inte kör en cykeltävling med oputsade ben.

Vi lämnade Kathmandus varma och stö-kiga innerstad och gav oss av i direkt rikt-ning mot bergen. Efter 300 höjdmeter i första klättringen såg Martin rejält plågad ut och frågade hur långt det var kvar till toppen. Det är ingen bra fråga att ställa när man knappt nått en fjärdedel av stigning-en. Jag insåg att svaret på frågan inte skulle vara särskilt uppmuntrande, därför sa jag inget, jag påminde honom bara att dricka

och gav honom komplimanger för hans ny-rakade ben. Han skrattade surt och förstod att det var en bra bit kvar av berget.

Tids nog nådde vi toppen, sen kom den första efterlängtade utförsbacken. Efter en timmes konstant skakande tog vi ett snabbt stopp. Martin var påtagligt skärrad av den tuffa inledningen och krampade i händerna. Han tog ett djupt andetag och sa ”Okej, nu fattar jag vad det här handlar om. Nu kör vi.”.

Har man aldrig cyklat i riktiga berg kan det första mötet bli en chock, både uppför och utför. Yak Attack går i Himalaya och där är det bergigt.

Higher groundDe första dagarna under tävlingen liknade varandra med hög värme, asfalt, grusvä-gar och inslag av fina stigar, vackra terass-odlingar, mycket sand och härlig grönska. Under dag fem började vi nå högre höj-der och kallare väder. Målgången vid den femte etappen var i den lilla byn Chame på 2 600 meters höjd.

Att cykla över ån efter vatten är att gå för långt.

kadens # 9:2010 | 25

Likt de fl esta byar längs Annapurna Circuit var elektriciteten begränsad och tillgången på varmvatten liten. Precis som i alla andra byar var människorna fantas-tiskt vänliga. Och liksom varje kväll körde vi ett litet mini-gig efter middagen där vi serverade västerländsk musik till kaff et. Den här kvällen var det faktiskt två vand-rande svenskar på besök i samma by. När

de fi ck se Martin sittandes i cykelkläder framföra ”7-milakliv” i den lilla bergsbyn trodde de inte att det var sant. Damen i sällskapet kom fram till oss efter låten och frågade med darr på rösten om vi möjligen var från Sverige. Och när hon väl förstod att det faktiskt var Martin Stenmarck som satt där insåg hon samtidigt det omöjliga med att berätta det för sina vänner och be-kanta. Ingen skulle tro henne… Hur rim-ligt är det att Martin skulle sitta i skitiga spandexbrallor och fl eecetröja på ett tehus i Annapurna och sjunga ”7-milakliv” med ansträngd röst?

Tuff are tagEfter en vilodag i Manang var det dags för de riktigt höga höjderna. Vi vaknade båda med huvudvärk och lätt illamående, van-liga symptom för hög höjd. På vägen mot Th orong Pedi på 4 600 meters höjd, som är sista stoppet innan det högsta passet, började vi båda yrsla ganska ordentligt. De sista kilometrarna mot mål är en jättefi n och lättcyklad vandringsled som nybörjare

utan problem skulle klara. Vi valde däre-mot att gå med cyklarna då vi inte hade full koll på balansen. På sidan om leden var sluttningen nämligen väldigt brant och lång. Där ville man inte ramla ner. Sä-kerheten är något som måste prioriteras och i vissa fall överdrivas när man rör sig i bergen och inte har full koll på sig själv.

Natten i Th orong Pedi är inget att skryta med. Först blev Martin liggandes i foster-ställning, likblek i ansiktet, svullna ögon och med blåsvarta läppar. Efter ett par timmar mådde han något bättre. Då var det dags för mig att få en släng av påtagligt illamående och kraftig huvudvärk.

Starten gick redan vid 05.00 dagen efter och vi hade inte sovit många minuter. Det var kallt, mörkt och ingen av oss kunde äta något. Det minsta vi var sugna på var att vandra med cykeln på axeln i djup snö yt-terligare 1 000 höjdmeter för att nå tävling-ens högsta punkt.

Efter en jobbig och kall morgon började det ljusna och några timmar efter att vi lämnat Th orong Pedi såg vi slutet på klätt-ringen.

Vilken jävla refräng!Uppe på passet ramlade Martin ihop i en liten hög på snön. Han var svimfärdig av höjden, trött och törstig efter att fl askan hade frusit. Han spydde och såg inte alls särskilt road ut. I all bedrövelse vände han sig mot mig, log och sa ”fy fan, vilken jävla refräng jag har på gång, lyssna”. Sedan sjöng han upp några ansträngande rader som senare formades till en komplett låt. Vi spelade in den under hösten, tillsam-mans med nio andra låtar som på olika vis fann sin form under resan.

Trots längtan efter färskt syre valde vi att stanna på passet en stund. Vi kunde inte slita oss från den mäktiga utsikten. Och Martin kunde inte slita sig från sin nya refräng av rädslan att han skulle glöm-ma den.

Även om det återstod några etapper av

Att cykla över bron över ån är däremot en helt annan sak.

NÖDVÄNDIGA FRASER I NEPAL

Var ligger Mount Everest?– Sagarmatha kaha cha?Vill du låna min pump?– Tapai mero pump sapati linu chahanu huncha?Har någon sett min gitarr?– Kasai le mero guitar dekhnu bayeko cha?Vad kostar en Yak?– Yak ko kati ho?Är det någon som har extra starka huvud-värkstabletter?– Kasai sanga kada tauko dukheko ausadhi cha?Min cykel är till salu, billigt...– Mero saikal bechna ko lagi cha ra yo sasto cha.

Han spydde och såg inte alls särskilt road ut. I all

bedrövelse vände han sig mot mig, log och sa ”fy fan vilken jävla refräng jag har på gång, lyssna”.

Refrängen blev en sång som blev en skiva.

Han spydde och såg inte alls särskilt road ut. I all

26 | kadens # 9:2010

tävlingen hade vi båda känslan av att vi skulle klara tävlingen. Det skulle inte bli värre än på Th orong Passet.

Ett par dagar senare låg vi i en varmvat-tenkälla i Tatopani och sa ingenting. Vi var glada över att ha klarat hela tävlingen. Och efter tio dagar av tvivelaktig kropps-vård och ensidig kost kändes det underbart att få tvätta sig riktigt ordentligt – i varm-vatten, och därefter äta och dricka allt på restaurangens meny.

Den sista etappen var tveklöst det mest storslagna vi upplevt från en cykelsadel. Efter en inledande sektion i hög hastig-het på grusvägar utför ett berg, cyklade vi längs en fl od i världens djupaste dalgång, omgivna av enorma berg. Vi passerade djur, glada människor, vattenfall och fan-tastisk växtlighet. Himalaya visade upp sin allra vackraste sida under den avslu-tande dagen.

NÖDVÄNDIGA KONTAKTER:

Yak Attack: www.yak-attack.co.ukVaccinationer, information om hög höjd: www.vac-cinationsguiden.seSäkert vatten: www.xinix.seSäker cykling i Nepal: www.nepalbiking.comSpecialist på Asienresor: Lotus Travel, www.lotustravel.seFlyga till Kathmandu: Thai Airways, www.thaiair-ways.seBoende i Kathmandu: Ambassador Garden Home, www.aghhotel.comVisum i Nepal: Ordnas antingen på fl ygplatsen i Kathmandu eller www.nepalsgeneralkonsulat.se

Yak Attack är förvisso en tävling men jag skulle varmt rekommendera dig som är sugen att sätta en annan rubrik på evenemanget. Vi pratar om ett intryck och en upplevelse som är betydligt större än själva konkurrensen mot de övriga deltagarna. Att odelat fokusera på tävlingen är nog det mest korkade man kan göra, åtminstone om man aldrig varit i Nepal och upplevt gigantiska berg och spännande kultur. Du bör vara skapligt genomtränad om du ska få behållning av tävlingen. Tio dagar är inget man skämtar bort hur som helst. Och du bör uppleva Yak Attack tillsammans med någon annan, både ur ett säkerhetsperspektiv och för att delad trivsel ofta är dubbel trivsel.

Yak Attack avviker från de fl esta andra täv-lingar på fl er sätt än bara genom höjden.

Efter några inledande tävlingsdagar i hög värme, på låg höjd och mestadels tekniskt lätt cykling bär det av uppåt bergen där snön, kylan och den tunna luften tar över. Långa sträckor tvingas man bära cykeln då under-laget är alltför svårcyklat. Supporten under tävlingen är minimal, därför måste cyklisterna själva ansvara för och lösa det mesta som kan uppstå i problemväg. Sammantaget är Yak At-tack en komplex tävling som kräver ganska mycket från deltagarna.

Rätt förberedd är en förutsättningAtt åka till Nepal och genomföra en cykeltäv-ling som Yak Attack kräver en hel del förbere-delser. Att hitta fl ygresor till Kathmandu, där tävlingen utgår ifrån, ordna visum och nöd-

vändiga tillstånd är inget större problem. Inte heller att ta de nödvändiga vaccinationerna. Det mest tidskrävande är all planering med utrustning och förberedelserna inför den höga höjden. En korrekt acklimatisering kräver ungefär en vecka för var tusende höjdmeter. Ska man till exempel köra en tävling på 2 000 meters höjd behövs ett par veckors acklimati-sering på den höjden innan kroppen är fysio-logiskt anpassad. Yak Attack når som högst 5 416 meter över havet. Det innebär inte nöd-vändigtvis att du måste tillbringa fem veckor på 5 000 meters höjd, då totaltiden på den höjden är väldigt kort. Men ett par veckors vistelse på till exempel en skidort runt 2 000 meter, alternativt någon form av simulerad höghöjds-acklimatisering, är däremot en bra investering.

Att genomföra Yak Attack helt utan ackli-matisering, eller ännu värre, att aldrig ens ha testat hög höjd, är ingen bra idé. Sannolikt klarar du de första dagarna, men när du pas-serar 3 000 meters höjd kan besvären bli på-tagliga och höghöjdssjuka är ingenting man leker med.

Valet av materialetTill skillnad från de fl esta andra cykeltävlingar är möjligheten till support och service väldigt begränsad under Yak Attack. Därför bör man prioritera pålitligheten i sin utrustning fram-för jakten på lägsta möjliga vikt. Efter en del velande bestämde vi oss för att använda stela kolfi berramar som vi klädde på med Shimano

XT-utrustning, riserstyre och 2,35”-däck. En trygg och pålitlig kombination och en mycket bra kompromiss mellan önskvärda egenska-per och krav.

På klädsidan gäller det också att vara or-dentligt utrustad med allt som behövs för att klara extrem värme ned till minus tio grader. Man får maximalt skicka med tio kilo utrust-ning i en väska med organisationen under tävlingen, så prioriteringen av packningen är viktig. För att undvika onödiga magproblem är det klokt att hålla sig till väl beprövade en-ergibars och sportdrycker. Därtill behövs bra vattenrengöringsmedel eftersom fl askorna måste fyllas längs etapperna med det som fi nns att tillgå.

Yak Attack – för vem?

F I S H E R D R E A M E D . T R E K U N L E A S H E D .

Nu introducerar vi Gary Fisher Collection från Trek. Monumentala karboncyklar som

fulldämpade Superfly 100 Elite. Med en 2200-grams OCLV karbonram som är fjäder-

lätt, superstyv och försvinnande snabb sätter den nivån bland 29”are.

Gary´s bästa dröm hittills – gjord ännu bättre av Trek.

T R E K B I K E S . S E

Thorong-passet är tävlingens högsta punkt: 5 416 meter över havet.

F I S H E R D R E A M E D . T R E K U N L E A S H E D .

Nu introducerar vi Gary Fisher Collection från Trek. Monumentala karboncyklar som

fulldämpade Superfly 100 Elite. Med en 2200-grams OCLV karbonram som är fjäder-

lätt, superstyv och försvinnande snabb sätter den nivån bland 29”are.

Gary´s bästa dröm hittills – gjord ännu bättre av Trek.

T R E K B I K E S . S E

28 | kadens # 9:2010

Det handlar om att lida. Och om att kunna njuta av lidandet och att njuta av Alperna. För 20 000 höjdmeter uppför på

åtta dagar kan vara ganska jobbigt. Varje år står ändå närmare 1 200 cyklis-

ter, fördelade på 600 tvåmannalag, vid starten av etapploppet Transalp i tyska Füssen. En del av dessa bryter, men de fl esta fullföljer och verkar ha kul på vägen. Transalp är pastaparty tillsammans med alla andra cyklister kvällstid och trevligt umgänge på cykelsadeln dagtid.

Men det här är också tävling på riktigt. Vi står i första startledet i herrelitklassen och känner oss vilsna. Luca Mara, min

På tvär s genom Alper na

eller Jakten på kalorierna

Text: Kalle BernFoto: Luca Mara

Vill man uppleva Europas tak på cykel är Craft Bike Transalp perfekt.

Etapploppet på mountainbike är lagom äventyrligt, med en

organisation som gör det väldigt lätt för deltagarna.

Att korsa Alperna är härligt och Transalp är så mycket mer än en

tävling. Men att korsa fyra alpländer på en dryg vecka kostar också –

närmare 60 000 kalorier.

Tema äventyr Transalp

kadens # 9:2010 | 29

lagkamrat, är stark och jag är lagets svaga länk.

För många andra deltagare, de som står lite längre bak i den stora klungan, är det inte lika mycket tävling. Där bak är det motionslopp. Jag vill vara motionslopp men står längst fram med de snabba.

Jag gränslar en lätt och snabb kolfiber-cykel. Innan jag reste ner till Alperna bytte jag till lättare hjul, lättare styre och en skön sadel. Ett tag funderade jag till och med på att gå till en fotvårdare för att slipa bort lite onödig roterande vikt. Jag tror att mina in-vesteringar ska göra livet uppför lättare.

Jag har en GPS-klocka på ena armen. Klockan känns tung och klumpig.

Framför mig i startfållan står Udo Böltz. Förr i tiden var han landsvägsproffs men nu kör han mycket mountainbike i vete-ranklasserna. Fortfarande ser han läskigt snabb ut. Udo har ingen tung GPS-klocka. Udo har inget som väger onödigt mycket. Jag passar på att titta lite extra på Udo, för när starten väl har gått kommer jag inte att se honom längre.

Jag böjer mig framåt för att spänna skor-na lite extra och ser en skog av ben som ver-kar vara huggna ur sten. Kantiga, fettfria vader med tydliga blodådror. Blanka, nyra-kade ben så långt jag kan se. Plötsligt kän-ner jag mig svag, tjock och yr. Det luktar liniment och adrenalin. Nervositet.

Det är fortfarande fem minuter till start. Musiken pumpar hurtigt och till vänster står en tysk och justerar sin bakväxel. Det är ingen bra idé. Justeringar de sista minu-terna får man alltid ångra, särskilt på ett lopp som Transalp.

En minut innan start byts den hurtiga europopen ut mot AC/DCs ”Highway to Hell”. Det börjar alltså till tonerna av brö-derna Youngs guror.

Vi är på väg.

Vackra benDet är vackert i Alperna. Var man än tittar så ser man ett snyggt berg med en spetsig topp. Eller ett par vältrimmade ben.

Att få vara en del av den här bilden är en av anledningarna till att korsa Alperna på två hjul. Det är vackert, brant och man når platser som inte är tillgängliga med andra fordon.

30 | kadens # 9:2010

Det går snabbt och folk svär när någon är i vägen. ”Scheisse!” skriker någon när han punkar.

Lodräta bergsidor får mig att tänka på bergsklättraren Heinrich Harrer och hans första bestigning av Eigers nordvägg. I bo-ken ”Den vita spindeln” beskriver han både sin egen lyckade bestigning och andras inte lika lyckade försök.

Jag känner mig ganska sliten, ungefär som Heinrich gjorde. Eller kanske lika sli-ten som några av de andra mindre lyckade klättrarna som försökte ta sig upp för Ei-gers nordvägg. Vi cyklar som tur är ganska långt öster om den fruktade mordväggen. Vi är cykelalpinister.

Innan Alperna börjar på riktigt är det klungkörning på stig, grusväg och asfalt. Innan den första riktiga alpen börjat kän-ner jag mig alltså som en sliten trettiotals-alpinist.

Min lagkamrat Luca är så deffad att det gör ont att titta på honom. Han vill hela ti-den köra snabbare. ”Öka Kalle!”

Jag orkar inte mer nu. Jag släpper förbi ett par cyklister och kä-

kar en alldeles för söt energikaka. Jag vill hela tiden slå av på farten. Men kämpar på, försöker öka.

Det är underbart. Det här är tävlingen som jag sett fram emot i nästan ett år. El-ler kanske längre än så. Det kan vara så att det här är vad jag saknat hela mitt liv.

Första etappenDag ett kör vi mellan Füssen och Imst, från Tyskland till Österrike alltså. Etappen mä-ter 78,86 kilometer och rymmer ganska precis 2 000 höjdmeter uppför.

Hetsen och jakten på placeringar byts snart mot en lunkande cykling i vacker alpmiljö. Jag vill inte stressa mig igenom, jag vill inte bryta.

Första riktiga klättringen är 900 höjd-meter och passerar genom en för somma-ren övergiven skidort. Det luktar koskit och överallt strosar nötkreatur runt och fullkomligen skiter i oss cyklister. Allt de tänker på är gräs.

Kossornas tomma blickar. I de tyska gränsbergen drömmer tyska

ynglingar störtloppsdrömmar om Herman Meier och perfekta långa skär i hög fart. Det är i samma backar som vårt alpäventyr börjar. Men ingen tänker på ”Hermina-tor”.

Alperna har sedan alpinismens guldål-der på artonhundratalet varit äventyrets

födelseort. Det var här bland de spetsiga topparna som äventyret uppfanns. Att för nöjes skull söka fara och berömmelse blev trendigt i samma veva som den in-dustriella revolutionen frigjorde tid och pengar runt om i Europa. Drygt 200 år före oss sökte sig en europeisk upptäckaradel till denna skrynkliga del av den Eurasiska kontinentalplattan. Bergsområden var då svårforcerade och farliga, vanligt folk an-såg att det var bäst att hålla sig undan.

Bergen ser fortfarande likadana ut. Men människan har gjort topparna och dal-gångarna mer tillgängliga, nu finns det liftar och hotell på platser som för 100 år sedan knappt var upptäckta. På cykel är bergen däremot fortfarande svåra att ta sig över.

Inkassering!Jag kämpar mig uppför en transportväg genom skidsystemet Marienbergjoch och tänker positiva tankar. Alla backar har ett slut. Som tur är tar den sista och längsta klättringen slut innan jag gör det.

Mot målet i Imst är det utför. Jag och Luca njuter av att inkassera det medlut som vi slitit hårt för att få äga. In mot mål är det fullt ös, sista kilometerna är benen som

Luca Mara, som gjord för att cykla uppför berg, före Kalle Bern, som gjord för att åka utför.

Foto

: Spor

tog

ra

F

kadens # 9:2010 | 31

nya igen. Vi klarade det. Första dagen. När vi kommer fram till hotellet står våra

väskor redan på rummet. Organisationen bakom loppet gör ett fantastiskt jobb. Det ska vara jobbigt ute på stigarna, men be-kvämt efter målgång. Efter en snabbvän-da i duschen börjar jakten på energi. Det är fyra timmar till pastapartyt och innan dess måste vi äta. Vid målgången fanns det mackor, en matchans vi tyvärr missade. Vi bestämmer oss för att inte göra fl er såna misstag.

Nu jagar vi snabbköp med bra chips-sortiment. Hela tiden måste vi kämpa för att få i oss energi, men saknar aptit. Inget smakar särskilt gott efter sådana här da-

gar, men vi behöver alla kalorier vi kan få tag i.

Det går rykten om att ett jordskred har förstört etapp två. Innerst inne hoppas jag på en vilodag. Ändå blir jag lättad när vi får höra att dag två blir av.

Det rullar påEfter den första etappen bör benen kännas sämre för varje dag som jag ägnar åt att bryta sönder och försvaga mina muskelfi -brer. Ändå känns det bra. Vi ska cykla och min plan är att bara hålla ett jämnt tempo och trampa på. Jag älskar att cykla, så hur jobbigt kan det vara?

Fotograf Luca verkar inte påverkas alls

av ansträngningen. Några av våra med-tävlare irriterar sig på att hela tiden bli omkörda av honom. Efter att ha tagit sin bild kliver Luca upp på sin cykel igen och kör om ett par hundra cyklister, innan han återigen stannar för att ta nästa bild.

Vädret varierar. Det är varmt för det mesta, men ibland kommer regnet. Eller det snöblandade regnet. Vädret är mest väldigt lokalt, vi kan skakandes av köld se solskenet längre ner i dalen. Men oftast är det så varmt att man inte klarar sig utan att dricka hela tiden. Värmen gör också att man får kämpa för att få i sig energi. Apti-ten försvinner men vi vet att vi måste äta hela tiden. De gånger vi går tomma innan en depå blir allt väldigt jobbigt innan man får fylla på. Vatten är viktigt och vi kör med ena fl askan fylld med sportdryck och den andra med rent vatten.

Etapp fem är längst och innebär också fl est klättrade fallhöjdsmeter. Hela 3 461 meter uppför och 4 082 meter utför. Vi cyklar mellan Livigno och Ponte di Legno. I startfållan håller vi en tyst minut för en deltagare som avled under natten. Det känns olustigt när vi cyklar ut genom Li-vigno. Vi hade inte förväntat oss att folk skulle dö. Vi har sett läskiga krascher och

Träning inför etapplopp

I nummer 2-2010 skrev vi om Kalle Berns förberedelser inför Transalp. Kadens träningsexpert Fredrik Ericsson gjorde ett träningsprogram redan runt årsskiftet. Programmet byggde på sexdagarsveckor med fokus på kvalitetspass.

Innan den här typen av kuperade tävlingar bör man även ha kört en hel del uppför. Det är också viktigt att veta vad som händer när man blir riktigt trött varje dag i över en vecka och det krävs relativt lång och ihållande träning för att klara av ett så här pass långt lopp.

”Promenadcykling” har en annan innebörd på Trans alp.

32 | kadens # 9:2010

deltagare som blivit hämtade med heli-kopter, men att en av oss kunde dö hade vi inte tänkt på.

Efter starten blir det trångt och för brant, vi får gå i 30 minuter. En halvtimme eftertanke. Det är tystare i klungan nu. Ungefär 1 500 av de klättrade höjdmeterna kör vi upp för den legendariska Giro-klätt-ringen Passo Mortirolo. På toppen börjar det hagla.

SmittohärdVi viker in på en grusväg som blir stig. Vi känner oss väldigt utlämnade, det åskar och haglet har blivit snöblandat regn. Vi ser blixtar slå ner runt omkring oss. Hela tiden tror vi att vi har kört vilse. Som tur är står havererade cyklar och uppgivna cy-klister längs med stigen och visar oss vä-gen. Några gråter.

Här vill vi inte köra vilse. Att vika av från stigen ner i fel dal vore katastrof. Vi lyckas äta en hel del och dricka tillräckligt med vatten. Det är svinkallt och vi ökar lite för att få upp värmen. När det är två mil kvar kommer vi ikapp två britter. Jag kän-ner igen deras tröjor från tidigare etapper, men vi har inte pratat förrän nu. Gareth kör precis som oss sin första Transalp, hemma i Skottland tävlar han en hel del i cross country.

– Det här är något helt annat än att täv-la i två timmar hemma. Även om vädret just idag känns som hemma är det här så mycket större. På alla sätt. Bergen är hö-gre och brantare, stigen går ibland så nära stupets kant att man bara vill åka hem till mamma, skrattar han.

Gareth berättar också att hans lagkam-

rat John har lite svårt att behålla maten. – Kroppen måste hålla hela vägen, kör

man för hårt uppför kan det straffa sig två dagar senare. Kör man för snabbt utför kan det straffa sig för resten av livet. Men jag kommer att göra om det här nästa år. Hur John känner inför det går inte riktigt att säga ännu. Jag ska nog låta honom bli frisk innan vi börjar diskutera nästa års upplägg, säger Gareth.

De två britterna bor i sovsalarna och jag vågar inte ens tänka tanken på att dela rum med magsjuka cyklister. Därför blir jag ex-tra tacksam när Luca kommer ikapp och jag känner hans hand i min svank. Luca ger mig den extra skjuts jag behöver för att cykla ifrån den skotska smittohärden.

Uppför – eller utförEtappen har varit underbar hittills, men kylan i kombination med tömda kroppar får oss att längta efter något annat. Vi vill in i en bastu. Och äta.

Jag har redan visualiserat sista dagen då vi ska rulla in i italienska slutmålstaden Riva del Garda. Jag ser de sista kurvorna innan mål och mig själv som en av de del-tagare som klarar hela loppet. Varje gång jag tvivlar på vad jag håller på med tänker jag på målet i Garda. Jag tänker på vad jag ska äta. Luca tjatar om korv och glass. Jag är mest sugen på carpaccio. Köttet fres-tar. Och Gardasjöns blåa vatten lockar. Ska vi våga bada eller kommer vi att vara för trötta? Tankarna vandrar iväg och helt plötsligt har det gått ett par kilometer. Det är så man lurar sig genom svackorna. Och Alperna.

Cyklar man i Alperna är det omöjligt

att inte cykla uppför eller utför, förr eller senare. Hur man upplever en klättring hinner förändras under resans gång, ofta finns hela spektrumet med i känslosväng-ningarna. Himmel till helvete och tillbaka igen. Till slut är man uppe, lite närmare himlen. Bara för att köra ner igen. Och se-nare köra ner sig igen uppför.

Glädjen över att komma upp till en topp får en alltid att komma ihåg klättringen som en behaglig upplevelse. Och utför är alltid roligt.

HemmaplanNågonstans under loppet flyter allt ihop. Jag vet inte längre vad som händer. Allt är vackert och jobbigt. Nästan hela tiden har vi kul. Veckan går fort. De två sista etap-perna kommer formen. Helt plötsligt går det att ösa på lite även uppför. Etapp sju mellan Malé och Madonna di Campiglio börjar med superben uppför den lagom branta asfaltsklättringen. Vi kör om mas-sor av cyklister. Samma cyklister och ett hundratal till kör en stund senare om oss då jag får punktering. Sista klättringen innan Madonna blir vi omsprungna av två löpare som är ute på ett fyra mil långt bergspass. Jag känner mig kränkt.

Utför mot dagens mål känns det nästan som hemmaplan. Det var här i Madonna Ingemar Stenmark vann sin första världs-cup och den italienska skidorten blev ”svenskbacken”. Det var också här som han gjorde sina mindre lyckade försök i fartgrenarna.

Vid målgång tar vi en enkel espresso. Leriga och illaluktande står vi vid flottaste bardisken i byn och upptäcker att de inte tar kort. Vi saknar kontanter. Utan vidare diskussion så bjuder de oss på fikat.

Vi tror ett tag att de vill bjuda två käm-par. Två alphjältar, precis som Ingemar och Stig Strand som båda har tagit guld i bergen ovanför byn. Troligare är att vår lukt och smuts gör oss till något man helt enkelt vill bli av med.

Inget mer tjatSista dagen börjar med en lång och trång utförskörning. Vi börjar se tecken på att vi snart har lämnat Alperna. Bergen är ljusare och på stigarna ser vi att det finns mer kalksten i berggrunden. Cyklisterna är gladare och mer avslappnade. Inga svor-domar och väldigt lite hets. Vi passar på att köra om lite, nu när de andra tar det lugnt. I Garda tar det slut. Vi också.

När vi kommer i mål på den sista etap-pen i Riva del Garda känner vi oss lättade, lättare och gladare. Den alkoholfria ölen vi

I Hannibals fotspår – mot Italien!

kadens # 9:2010 | 33

får vid målgång är god. Den alkoholhaltiga vi dricker efter att ha checkat in på hotellet är ännu godare.

Hela eftermiddagen och kvällen svävar vi som på moln. Överallt ser vi glada cyklis-ter. Vi känner oss alla som vinnare, men det vågar vi inte berätta för de cyklister som verkligen kom först. De riktiga seg-rarna blev i vår klass Karl Platt och Stefan Sahm. Vi kom in som 139:e lag efter totalt 40 timmar i sadeln. Sista dagen hade vi 112 lag framför oss när vi korsade mållinjen. Damklassen vann de två danska systrarna Kristine och Anna Sofi e Norgaard.

På prispallen får jag äntligen se honom igen. Där står den stenhårde Udo Böltz, han vann veteranklassen tillsammans med Silvio Wieltschnig. Udo ler. Nu får han äntligen vila, bli mjuk och äta grädde igen. Äntligen slipper han Silvios tjat om att det måste gå fortare.

Luca säger något, men jag har slutat lyssna. Jag har tröttnat på hans tjat.

Det känns som ett fi nt avslut på åtta dagars härligt cyklande. Trots att det inte blev något bad i Gardasjön. Kanske badar jag nästa år.

Prylarna du behöver för att korsa Alperna

Många cyklister kör på stela ramar med dämpad framgaff el, det gjorde vi också. Det fanns till-fällen när man önskade sig en heldämpad cykel, men våra cyklar fungerade bra hela vägen. Lätt och hållbart är viktigt, alla prylar ska cyklas och lyftas över Alperna.

Reservdelar som bromsklossar och slang bör man hela tiden ha med sig under etapperna. Dessutom är det läge att kolla igenom cykeln ordentligt efter varje etapp. Vi hade med oss två slangar var men punkterade bara en gång.

Kör man skivbromsar går det åt minst en omgång bromsklossar, med V-broms sliter man ut fl er. Men det är också väderberoende. Mycket regn och lera sliter förstås ännu fl er klossar.

När man väljer däck är slitstyrka, låg vikt och en stor luftkammare viktiga egenskaper. Men det är en nästan omöjlig kombination, så kompromissa hellre med vikten än någon av de andra två egenskaperna.

Varje dag går det åt en hel del energikakor och gel. Räkna noga igenom hur mycket som kom-mer att behövas och se till att ha massor med olika smaker. Lägg till ett par extra kakor och lite pulver att dricka. En i laget bör kunna meka. Vi körde med allting packat i cykeltröjans rygg-fi ckor. Många andra använde ryggsäckar med vätskesystem.

De andra svenskarna

De två andra svenskarna, av totalt fyra med oss, i 2010 års Transalp tävlade i mixedklassen. Anders och Katarina Grände är från Varberg och körde Transalp för första gången.

– Sovsalen och den gemenskap som fanns där var en härlig del av loppet. Men tyvärr var maten för dålig. I snitt fi ck vi nog i oss 3–4 000 kalorier för lite varje dag. Men bortsett från maten gör arrangörerna ett fantastiskt jobb, menar Katarina Grände.

Paret valde att köra heldämpat.– Det gick som smort, cykeln liksom skötte

vägvalet. Anders och Katarina satsar på att ställa upp

igen 2012. – Det vore kul med en sån här lagtävling i

Sverige. Att köra i par ger det hela en helt ny dimension, avslutar hon.

Tyvärr så var Anders tvungen att stå över en dag efter att ha mått riktigt dåligt under en etapp, så de fi ck inte någon placering i to-talen. Katarina fullföljde alla etapper. Norge och Danmark hade vardera närmare 20 lag på plats.

TRANSALP 2011

Datum: 16-23 juli 2011Från: Füssen i TysklandTill: Riva del Garda, ItalienLängd: 605,53 kilometer Antal höjdmeter: 19 926 meter uppför, 20 664 meter utförTerräng: Skogsstig, alpstig, grusväg och asfalt.Boende: I sovsal eller hotell. Smidigast att boka i samband med anmälan.Kostnad tävling: 1 250 € per lag.Anmälan öppnar: 14:e december (det blir fullt ganska snabbt).Anmäl dig på: www.bike-transalp.de

”Kossornas tomma blickar.”

34 | kadens # 9:2010

Mınsta fram och näst störs-ta bak. Det är brant uppför och hastighetsmätaren hån-fl inar, sex kilometer i tim-

men. Grusvägen som var ett lerbad efter gårdagens snöstorm har torkat upp fi nt och underlaget är hårt, men inte särskilt snabbt. Inte i den här riktningen i alla fall. Kroppen är full med energi och ögonen tå-ras av hur perfekt allt är. Metallicas tunga gitarrer på hög volym i iPoden och jag mås-te påminna mig själv om varför jag inte ska ställa mig upp och försöka öka farten.

Året är 2009 och min fru och jag är i Tadz-jikistan och cyklar på Pamir Highway. Pas-set Ak-Baital, ”den vita hästen”, är resans

högsta punkt med sina 4 655 meter över havet. Det är där vi är nu. Och det är där-för det är en dålig idé att ställa sig upp och trycka på, trots att benen känns starka. Ar-betspulsen ligger stabil men om jag ställer mig upp så kommer pulsen att skjuta iväg efter några meter. Utan packning skulle det kanske gå.

Vi möter en liten snöstorm när vi närmar oss passet men i lurarna är det karneval, ett skaband sjunger något på spanska om att legalisera cannabis. Fem Landcruisers med turister far förbi, vi ser ett teleobjek-tiv sticka ut genom en glipa i fönstret.

Sista svängen är brant men sedan är det bara några hundra meter kvar till passet.

Allting omkring oss är stort och vackert, solen tar sig igenom molnen och ger lite värme men det blåser kallt. Luften känns inte särskilt tunn och det är lätt att an-das, åtminstone så länge vi inte frestas att springa bort överskottsenergin som eufo-rin ger oss.

Det blir inte mycket av snön och med några Snickers, vatten och tadzjikiska ka-kor som smakar kartong sätter vi oss för att vänta in våra schweiziska vänner Patrizia och Bruno som vi träff at längs vägen. De cyklar tandem med kärra så de är lätta att få syn på när de jobbar sig uppåt.

Det dröjer lite men till slut kommer de upp, och efter té och mer Snickers och

En annorlundacy kelsemest er

Pamir Highway förenar Tadzjikistan och Kyrgyzstan, två av

Centralasiens minst kända länder. Vägen går på mycket hög höjd,

över pass på upptill 4 600 meters höjd. Paret Odhult cyklade den på sin

annorlunda cykelsemester.

Tema äventyr Pamir Highway

kadens # 9:2010 | 35

kakor rullar vi nedåt. Det blir en lång dag med motvind och dåliga grusvägar innan vi når sjön Karakol i norra Tadzjikistan. Svenske upptäcksresanden Sven Hedin täl-tade vid sjön när han var här på ett av sina äventyr men vi bor hos en familj i ett rum täckt med mattor, och spets från golv till tak.

Le tour de Pamir HighwayI Lonely Planets guidebok över Central-asien finns ett reseförslag, under rubriken ”Roads less travelled”. Där finns Pamir Highway som snirklar sig mellan bergen från Khorog i Tadzjikistan till Osh i Kyr-gyzstan. Själva Pamir Highway är i sig inte

längre än strax över 72 mil, men den är en del av den betydligt längre M41 som bygg-des av Sovjetunionen för att öka kontrollen av de perifera delarna av imperiet.

Men det där med ”Roads less travelled” är inte helt sant. Turismen i landet har ökat. Det är visserligen från en obefintlig nivå sedan inbördeskriget tog slut 1997 men numera är det osannolikt att man kommer att vara enda turisten på Pamir Highway. För långfärdscyklister på väg till och från Asien är Centralasien den mest populära genomfartsleden, men här finns även många cyklister som åker på kortare resor. Med fyra eller fem veckor till godo kan man få ett äventyr som framstår som en dröm när planet åter landar i Sverige.

Vi inleder vår cykelsemester med att åka Landcruiser. Från den tadzjikiska hu-vudstaden Dushanbe till Kalaikhumb, bokstavligen talat ett stenkast från Af-ghanistan. Bil är förstås inte idealet för långfärdscyklister men just längs denna sträcka finns det ett par fördelar, och en nackdel.

Till fördelarna räknas att man vistas kortast möjliga tid i ett område där flera polisstationer attackerats av muslimska fundamentalister, och att man slipper en lång och tung klättring på dålig väg. Nack-delen är förstås att man missar klättringen så det är med blandade känslor vi tar lite bilder från passet innan vi sätter oss i bilen och åker ned mot Kalaikhumb.

På morgonen dagen efter har vi glömt detta, vi sitter på cyklarna och färdas längs med floden Panj som utgör gränsen mel-lan Tadzjikistan och Afghanistan. Branta klippsidor på andra sidan floden ger emel-lanåt plats för gröna byar där människor tar in sina skördar och förbereder sig för en bister vinter.

Barnen ropar och vinkar till oss och det är ett av de där tillfällena när man inser hur olika människors vardag kan vara, trots att de endast är åtskilda av en flod. Tadzjikis-tan är visserligen också fattigt men byarna knyts samman med breda och åtminstone delvis asfalterade vägar, på den afghanska sidan hänger byarna samman tack vare en

smal stig som trotsar tyngdlagen där den zickzackar längs bergssidan.

Hemma hos, tadzjik styleDe första dagarna från Kalaikhumb mot Khorog är varma men ändå en njutning. Vägen går genom en djup ravin som för det mesta skyddar oss från solen samtidigt som floden för med sig svalkande kall luft. Vi stannar ofta i byarna längs vägen och sätter våra huvuden under de små forsarna som bevattnar byarnas odlingar. Vattnet rinner direkt från bergen och är iskallt men fantastiskt svalkande.

Det är vid pauser som dessa som vi ofta blir inbjudna på lunch, på té eller att stan-na över natten. Ibland får vi en famn med aprikoser, eller gurkor, eller tomater eller nötter. Vid ett tillfälle får vi ett halsband med jordnötter. Vi skämtar om att det egentligen inte är genuin gästvänlighet som får dem att ge bort så mycket, de är bara trötta på att äta goda aprikoser varje dag.

Men så är det förstås inte, människorna är av tradition givmilda och intresserade och det är lätt att känna sig en aning skam-sen över att vi inte tagit oss mer tid för att lära oss språket. Men man kommer ändå långt med en ordbok, teckenspråk och ett leende.

Första dagen cyklar vi strax över åtta mil på sex timmar. Det är mycket upp och ner, små backar som inte resulterar i nå-gon större klättring när dagen är slut. Det är vid en av dessa korta men branta backar som en liten flicka springer ikapp hos och gör det universella tecknet för sömn: två händer bildar en kudde som hon lägger hu-vudet mot, sedan pekar hon in mot byn Ba-ravni Tor. Vi följer efter och kommer fram till en vacker gård omgiven av fruktträd. På andra sidan floden, i Afghanistan, tro-nar snötäckta berg som förstärker kontras-ten ytterligare.

Vi blir visade till ett stort fyrkantigt bord som står på gräsmattan. Här tar man av sig skorna innan man kliver upp och sedan viker man in benen under sig så långt stela muskler tillåter. Fötterna får inte röra vid

Text och foto: Tomas OdhultÖppna landskap på strax

under 4000 meters höjd.

36 | kadens # 9:2010

Bergen i Pamir kommer närmare

och ger en föraning om stundande

klättring men ännu är vägen flack

och snabb.

kadens # 9:2010 | 37

38 | kadens # 9:2010

Solvarm asfalt värmer skönt

när vindarna är kalla.

På väg upp mot Pamir Highways högsta punkt,

Ak Baital på 4655 meters höjd.

kadens # 9:2010 | 39

matdelen i mitten så hörnplatser är att fö-redra eftersom det då går att sträcka lite på benen emellanåt. Bordet fylls med super-sött smågodis, äpplen, nötter, aprikoser, bröd och te. Äldsta dottern passar upp och männen och pojkarna tittar på när vi äter. Pappan i familjen bläddrar i vårt lexikon och pekar på olika fraser.

Lagom till att vi är mätta på bröd, frukt, godis och te kommer huvudrätten fram. Det är plov, en slags kombination av pytt i panna och risotto med lite kött på top-pen. Men i princip bara kolhydrater, och så några långa svarta hårstrån som faktiskt är det enda vi ser av frun i huset.

Vid slutet av middagen kommer spri-ten fram. Vi hinner ta ett glas vodka var innan pappan i familjen har hittat en fras i lexikonet som han tecknar åt oss att vi ska säga. På stapplande ryska säger vi: ”Jag utbringar en skål för vår värd” och blir lite förvånade när pappan i familjen säger något om ”muselman”, fyller sitt glas och sveper innehållet. Det blir ett par skålar till, för varandras lycka och hälsa, innan mörkret signalerar att det är läggdags.

Att hantera nervösa soldaterFrån Kalaikhumb och söderut möter vi fle-ra militära patruller till fots. Oftast är det två unga soldater som pliktskyldigt blädd-rar i våra pass och dröjer sig kvar lite extra vid visum och det särskilda tillståndet för Pamir och provinsen GBAO. Men i övrigt är utbytet minimalt, de kan bara några ord på engelska och vi bara några ord tadzjik och ryska.

Det schweiziska paret använder en an-nan taktik. De låtsas som ingenting när soldaterna vill att de ska stanna och cyklar helt enkelt vidare, glatt vinkandes. Det är en taktik som, om man cyklar tandem med kärra, kräver en bra nedförsbacke för att det inte ska gå att springa ikapp. Men det är inte helt säkert att det är en bra idé att köra förbi när beväpnade och ibland ner-vösa soldater tycker att man ska stanna.

De flesta turister som cyklar i Pamir har en historia att berätta om möten med soldater. För det mesta handlar det om harmlösa incidenter, hur de blivit väckta av nattliga patruller. Men två cyklister fick uppleva något annat. De väcktes till ljudet av mantelrörelsen på ett automatvapen. Ett metalliskt och hårt ljud som definitivt lär framkalla en del obehag i ett mörkt tält på gränsen till Afghanistan. Men vi hörde också om soldater som kom tillbaka på

morgonen med té och frukt, och bad om ursäkt för att de stört under natten.

Khorog är provinshuvudstad i GBAO, Gorno-Badakshan Autonomous Province, och ett naturligt stopp på vägen oavsett vilket håll man är på väg. Från Khorog kan man välja att följa floden Panj längs med gränsen till Afghanistan genom Wakhan-dalen tillbaka till Pamir Highway, eller att följa M41 längs floden Gunt.

Vårt första intryck av Khorog är dra-matiskt och hade mycket väl kunna sluta i blodutgjutelse. Ett flygplan är nära att kollidera med en ko som står i godan ro på landningsbanan. Piloten väljer lyckligtvis att inte syna kossans bluff och sätter ned planet lite längre fram på landningsba-nan.

Men staden är mer modern än vad den händelsen kan ge sken av. Det är fattigt men tre universitet gör att utbildnings-nivån här ändå är långt högre än genom-snittet i landet. Universiteten sponsras av en stiftelse, Aga Khan Foundation, som är mycket aktiv i Pamir. Utan stödet från stif-telsen skulle människorna i regionen leva under avsevärt svårare förhållanden.

Disco och heta källorEfter Khorog börjar klättringen mot Pamir på allvar. Vi har längtat efter detta, att komma ifrån värmen i dalgången och ta oss an de höga bergspassen. Det ska också bli skönt att komma ifrån de tätbefolka-de bördiga områdena till platser där det känns mer naturligt att slå upp tältet. Vä-gen lutar svagt uppför men vi har vinden med oss. Naturen förändras sakta när vi tar oss uppåt, det blir mer sand och mindre växtlighet, och luften blir tunnare.

I slutet av andra dagen från Khorog kom-mer vi fram till den lilla byn Jilandy. Här finns en kurort med heta källor som vi sett fram emot och enligt guideboken ska det även finnas ett disco. Men kurorten i Jilan-dy visar sig vara ett deprimerande ställe, även om musikanläggningen i discot pig-gar upp. Den ser ut som ett rymdskepp, designat av ett barn som ätit upp allt lör-dagsgodis på en enda gång och sedan gått loss med kritorna.

Vi lämnar Jilandy med två bestående minnen. Dels vattnet i poolen som ger be-greppet kokhett en konkret innebörd och dels toaletten, av typen sitta på huk. Den är som gjord för den som gillar att gå på toa med sina två bästisar. Eller för den som glömt tidningen och vill låna sporten av

grannen: Tre hål sida vid sida, utan väggar emellan. Nästan så tätt att man nuddar grannens knä med sina.

Sista natten i TadzjikistanTadzjikistan och Kyrgyzstan skiljs åt av Pa-mir Highways näst högsta pass, Kizil Art på 4 336 meter över havet. Den som cyklar från närmaste byn Karakul tar sig lätt över det lägre Uy Bulak pass på 4 232 meter men det blir en lång dag om man vill ta sig över till Kyrgyzstan samma dag.

Den insikten delar vi med sex andra cy-klister som slagit upp sina tält bakom en liten sandkulle. Vinden ökar avsevärt i styrka på eftermiddagarna och bergen om-kring oss ger inget skydd då vinden pres-sas ned i dalgången. Framåt natten mattas vinden och det blir en tyst och stjärnklar natt, temperaturen kryper strax under noll.

På morgonen ger sig alla av mot gränsen. Gruppen splittras fort, alla har sitt eget tempo. Från passet på 4 336 meters höjd är det i stort sett en enda lång backe ned mot Osh, och slutet på Pamir Highway. Vi färdas från massiva snötäckta berg till jordbrukslandskap och tryckande värme på knappt två dagar. Sista natten sover vi i ett buskage en bit från vägen, vi är bara 50 kilometer från Osh men vi vill njuta lite extra av den sista etappen.

För nu går det undan. Perfekt asfalt, bred och utan potthåll och med lite trafik. Och medvind. Det är inte ofta man kan använda storklingan här, men nu är det bara att stå på. På de platta partierna sjun-ker hastigheten ner mot 20 km/h och jag kommer på mig själv med att tänka att jag inte har tid att köra så långsamt. Väl fram-me i Osh har vi hållit 27 km/h i snitt och vi kopplar av med en Cola på en servering i skuggan. Det är en varm dag i början av september, långt från de brutala samman-drabbningar som ägde rum i staden under våren 2010.

Vi har tre veckor kvar innan hemre-san och fortsätter så småningom norrut. Kyrgyzstan är ett bra land att cykla i med mängder av fina grusvägar som skär ge-nom ett fantastiskt grönt landskap. Ber-gen i Pamir lämnar vi bakom oss för den här gången, även om kartan kommer fram ibland. Det finns många isolerade och vackra dalgångar att cykla i, och redan innan planet landar på Arlanda har vi pla-nen klar för nästa resa till Centralasien.

40 | kadens # 9:2010

Utrustningstips för äventyrscyklisten Text: Tomas Odhult

Sugen på cykelburet äventyran-de? Cykeltouring kan vara en dyr historia för den som vill men man ska inte överdriva betydelsen av det materiella. Det jag tar upp i den här texten är främst tips för den som vill cykla i länder där det är svårt att få tag på reserv-delar. För en mer heltäckande utrustningslista rekommende-ras sökningar på internet och boken Adventure Cycle-Touring Handbook.

Allt är subjektivt när det gäller utrustning. Men oavsett om man vill cykla jorden runt, eller prova en kortare resa likt Pamir Highway, så behöver man inte betala en förmögenhet för en touringcykel med Rohloffnav och skivbromsar. Funktion och enkelhet är det som gäller för bekymmersfri touring. Här är våra bästa utrustningstips.

Ram: En bra mountainbikeram med starka hjul är utgångspunkten. En stålram ökar möjligheten att svetsa eventuella rambrott. Fästen för pakethållare, även på gaffeln, är att föredra.

Hjul och däck:Hjulen byggs på 26-tumsfälgar med dubbla väggar och 32 eller

36 ekrar. Naven bör minst vara av Shimano Deore-kvalitet, eller motsvarande. Val av däck beror helt på vilken terräng man tänker sig. För långa turer på dåliga vägar rekommenderas Schwal-bes Marathon XR. Men det finns även lättare alternativ för den som främst räknar med att cykla på asfalt.

Komponenter:Fälgbromsar och pedaler med clips är andra enkla sätt att minska potentiella problem. Drivlinan bör vara av Shimano Deore till XT-standard.

Kontaktpunkter:Sadel och styre har stor betydelse om man ska orka cykla i sju-åtta timmar varje dag i flera veckor. Om man cyklar mycket hemma så har man förmodligen en sadel som fungerar bra . När det gäller styre använder många långfärds-cyklister ett ”butterfly”-styre med flera handpositioner. Ett rakt styre med bar ends är en kompro-miss som fungerar bra.

Väskor och pakethållare:När det gäller cykelväskor är likriktningen närapå total. Vaude och Ortlieb dominerar och det är inte utan anledning. Deras väs-

kor sitter på cyklar som trampas jorden runt, likaväl som till och från jobbet.

Det är även stor tysk dominans när det gäller pakethållare, Tubus gör pakethållare i tubstål som är lätta att reparera. Det finns för-stås fler tillverkare, till exempel Surly.

Reservdelar: Ekrar, slangar, lagningsmaterial, däckavtagare, några kedjelänkar med snabbkoppling, olja, fett, broms- och växelwire, broms-klossar.

Verktyg: Pedalnyckel, multiverktyg, eker-nyckel, kedjeverktyg

Flaskhållare: Det finns flaskhållare för 1,5 liters PET-flaskor, ett sådant per cykel tillsammans med en flaska på en liter ger bra kapacitet.

Huvudsaken:Hjälm eller inte? Med tanke på att det oftast är långt till närmaste sjukhus skulle man kunna tro att alla cyklister tar med sig hjälmen, men så är det inte. Det är bara ett fåtal, och många har den på pakethållaren. Men det finns förstås inga skäl till att

lämna hjälmen hemma, förutom frihetskänslan.

Kläder:Det lönar sig att vara snål när man packar. I princip samma packlista som för en sommar-vandring i fjällen, bortsett från cykelbyxorna. Kläder i syntet eller ull kan lätt sköljas ur vid närmaste vattendrag och sedan torka när man cyklar vidare. En lättare dunjacka är tillräckligt som förstärkningsplagg.

Köksutrustning och brännare: Välj ett pålitligt bensinkök av expeditionsstandard. Bensinen är av skiftande kvalitet och sotar snabbt igen enklare brännare. En vattensäck på omkring fyra liter är bra att ha för längre sträckor där det är ont om vatten. För vattenrening finns olika metoder, filter och tabletter hör till de enklare.

Tält och sovsäck: Tunneltält har ofta större utrym-me än kupoltält vilket är en fördel då man kan ställa in all packning i tältet. Sovsäck är väldigt indi-viduellt, vissa fryser lätt, andra inte. En säck som klarar minus tio är ett bra riktmärke.

Battaglin 2011

www.cyclecomponents.com, tel.: 054-688 690

Battaglin C12 Sram Force, Mavic Cosmic Carbone SLNU: 26 199 kr (Vårt ord. pris: 29 699 kr)

Battaglin C13 Sram Red, Mavic Cosmic Carbone SRNU: 41 299 kr (Vårt ord. pris: 49 199 kr)

Det lönar sig att vara först... T.o.m. 2011-01-31 har vi försäsongspriserpå alla våra cyklar från Battaglin. Våra cykelpriser är inklusive frakt till ditt utlämningsställe.

42 | kadens # 9:2010

Efter en månad i Iran förra året, upptäckte Viktor och Philip att bilden de först hade av landet var helt felaktig. De möttes av

värme och intressant kultur överallt. Ge-nast blev de intresserade av att utforska andra delar av regionen, som ofta får nega-tiv publicitet i väst.

– Mellanöstern är en smältdegel av olik-heter inom kultur, språk, religion och geografi . Det går inte att generalisera om-rådet. Det bästa sättet att lära sig mer om det, liksom begrepp som islam och terro-rism, är helt enkelt att åka dit, menar Phi-lip.

Viktor tillägger att det bara i Libanon – med drygt fyra miljoner invånare – fi nns arton olika offi ciella religiösa grupper. De båda ville komma regionen nära inpå, och beslutade sig för tandemcykel som färd-medel, i hopp om att den skulle fungera som ”en isbrytare”.

– En tandemcykel sticker ut, och är en anledning för folk att närma sig och ta kon-takt. Vi var övertygade om att cykeln skulle resultera i många möten som annars inte skulle ske, säger Viktor.

Idén tog form under jullovet, men för-svårades av att Viktor studerade i Köpen-hamn, och Philip i Hongkong. All plane-ring, teoretisk och praktisk, fi ck ske via internet och telefon.

Mest kultur för pengarnaRutten planerades som hastigast. De ville ha möjlighet att se så många länder och kulturer som möjligt på en månad. Med hjälp av Google Maps och forum på inter-net drog de upp en färdväg med start i den libanesiska huvudstaden Beirut, vidare till Damaskus i Syrien och genom norra Jorda-nien.

Sedan skulle de in med tandemcykeln på Västbanken för att avsluta resan i isra-eliska staden Tel-Aviv, efter att ha besökt oroliga områden som Ramallah, Betlehem och Jerusalem.

– Vi kollade på kartan och märkte att denna väg tillät oss se fl est länder och kul-turer på de 30 dagar som vi var begränsade till, säger Philip.

De båda hade ingen erfarenhet av cyk-ling, och heller ingen aning om vad det skulle krävas för utrustning för att genom-

föra resan. Då de presenterat sin idé för Cykloteket, blev de erbjudna reducerade priser och praktisk hjälp.

Tandemcykeln – inköpt på blocket – be-hövde modifi eras: Väskor hängdes på, en släpvagn hakades dit. För att tåla tyngden var det också nödvändigt att modifi era bromsarna och köpa mer hållfasta däck. Ett 24-växlat system monterades dit på den begagnade tandemcykeln av det taiwane-siska märket Extreme.

De betalade 9 000 kronor för cykeln, och ungefär lika mycket för att bygga om den. Men de praktiska förberedelserna blev knappa på grund av tidsbrist.

– Vi satte oss tillsammans på cykeln först

Två kompis ar på en cy kel

genom Mellanöst er n

Utan tidigare

erfarenhet av

cykling utforskade de

Mellanöstern under 30

dagar – på tandemcykel.

Resans 70 mil gick

genom fem länder,

inkluderat oroliga

områden som Västbanken och Israel.

Kadens har talat med Viktor Pettersson, 23, och Philip Hafstad, 24,

om att övernatta hos jordanska krypskyttar och inte byta tröja på en

månad.

Text: Jojje OlssonFoto: Vıktor Pettersson och Phılıp Hafstad

Tema äventyr Mellanöstern

kadens # 9:2010 | 43

en vecka innan resans början, och hann bara med att cykla ett par kilometer innan vi lämnade Sverige, säger Viktor.

AvresaFör att frakta tandemcykeln till Libanon bokade de i förväg in en cykel hos flygbola-get. Reglerna för att ta med en cykel är att den ska vara inpackad i en låda, med av-tagna pedaler och styret vridet 90 grader.

När Viktor och Philip sedan kom till Ar-landa med två lådor packade efter varan-dra, med en vikt på cirka 20 kilo, blev det inga problem. De hade ju bokat plats för en cykel och följt alla regler – det finns inga särskilda föreskrifter just för tandemcyk-

lar. Frakten kostade strax över 200 kronor.Då de landade i Beirut stod värmen för

det första intrycket. På kvällen innan cyklingen tog sin början var det 35 grader i Beirut, som ligger vid foten av ett berg. Re-dan från början skulle det bli uppför, och under resans gång kom kvicksilvret ofta att visa över 40 grader.

De fick också en första blick av områdets oroliga förflutna. Viktor minns då han stod på ett tak i Beirut tillsammans med vännen Lina, som de lärt känna året innan då de reste runt i Iran och Oman.

– Vi stod och såg ut över havet. Lina pe-kade på sin skola och på de fönsterluckor som fanns på byggnadens tak. Hon sade

att då hon var yngre, var hon tvungen att klättra upp på taket för att se om luckorna var öppna. Var de stängda förbjöd hennes mor henne att gå till skolan, för då kunde det vara bombningar på gång.

Då cykeln redan var överbelastad vikt-mässigt, tvingades Viktor och Philip ha så lite packning som möjligt. En månads kläder rymdes i en gemensam väska på 20 liter. De kom att dela på en liten ansikts-handduk för tvätt och dusch. Ett mindre tält fick visserligen plats, men i stället för sovsäck packades liggunderlag och vanliga sovlakan.

På grund av religion och lokal sed var de tvungna att ta med långbyxor och långär-

Muren mellan Israel och Västbanken bär på många politiska budskap i ord och bild.

44 | kadens # 9:2010

mad tröja, för att använda vid besök i män-niskors hem eller vid sevärdheter.

Första dagen i uppförsbackarna utan-för Beirut. Det blev snabbt varmt, och de stannade till vid ett kafé där de lade sig utpumpade på marken under ett träd och somnade.

– Första etappen gick genom ”Desert Val-ley” från Jordanien till Syrien, där luften stod helt stilla och det konstant var över 40 grader, säger Philip, och lägger till att de drack minst sju liter vätska om dagen.

Den första etappen blev lite av en chock, och de dröjde sig kvar i Damaskus några dagar. De kände att det helt enkelt var för varmt att fortsätta. I fortsättningen var de tvungna att börja cykla runt klockan 04 på morgonen och slutade ofta innan lunch. Den riktigt tryckande värmen började kän-nas redan vid 09.

”Isbrytaren”Tandemcykeln var mycket effektiv som isbrytare. Folk tutade, skrek ”välkomna” för full hals och stannade för att prata eller titta på cykeln. Då killarna skulle in i Li-banon ropade gränskontrollanterna ”Hey, biker guys!” och vinkade dem före i kön för att genast stämpla passen.

Bromsarna tjurade ibland på grund av

övervikten, och då detta skedde i nerförs-backe blev de tre gånger tvungna till att lifta. Första gången var i Jordanien.

– Tre unga killar i en King Cab plockade upp oss och styckade in cykeln på flaket, där vi också fick plats längst ut med fötter-na dinglande ner mot marken. Sedan bar det av i en väldig fart, och det tog inte långt tid innan polisen stoppade oss. ”Välkomna till Jordanien”, skrattade polisen då han såg vad som pågick, och vi åkte vidare i samma stil och fart som tidigare, berättar Viktor.

Så fortsatte de i två mil, och blev sedan avsläppta vid en lokal cykelaffär där brom-sarna kunde lagas. Då de liftade andra gången blev de inbjudna till en taxichauf-förs hem för att slå upp tältet i trädgården. Det ställdes sedan till med middagsfest där vänner, grannar och familj samlades för att beskåda de två tandemcyklande nord-européerna.

Det visade sig att värden tidigare varit krypskytt i den jordanska armén. Under festens gång åkte ett antal medaljer och troféer fram, bland annat ett hjorthuvud. Philip lyckades också skapa uppståndelse, om än omedvetet, genom att ta fram sin Iphone:

– Även här har folk hört talas om Iphone, men väldigt få har någonsin använt eller

ens sett en. Det blev en enorm folksamling och särskilt de yngre ville prova telefonen, just som de redan i timtal hade provat cy-keln.

Av de 30 nätterna spenderades tio hem-ma hos folk de mötte på vägen, varav ett par hos bekanta de träffat i fjol. Resten av tiden tältade de i det fria, eller bodde på vandrarhem längs med vägen. Det var heller inte några problem att hitta mat och vatten, då bebyggelsen var relativt tät längs med hela rutten.

Politiskt oroligtÖkad spänning märktes direkt då de kor-sade gränsen från Jordanien till Israel. Mer vapen syntes, liksom taggtråd, skyltar och den drygt 700 kilometer långa mur som skiljer Israel från Västbanken. Då de skulle in i Jeriko som ligger på Västbanken, blev de hänvisade av israeliska soldater att an-vända en annan ingång till staden, och var tvungna att ta en omväg på cirka tre mil.

– Det hände aldrig i något av de andra länderna. Att det var mitt på dagen i Döda havssänkans 42 gradiga värme, och att vä-gen tillbaka gick genom ett minfält gjorde det knappast bättre. Det var den tyngsta delen av resan, den enda gången jag ville ge upp, säger Philip.

”Det finaste med resan var inte naturen eller någon särskild plats, utan människors vänlighet och gästfrihet…”

kadens # 9:2010 | 45

De kom till Jeriko efter cirka 20 dagar på cykel. Det är världens lägst belägna bebod-da punkt, mer än 250 meter under havsy-tan. Jerusalem, ett av resans sista mål, ligger å andra sidan nästan 800 meter över havet.

Cykeln och packningen gjorde det omöj-ligt att stå upp i backarna och cykla. Och tillsammans med vägspärrar och kontroll-punkter blev sista delen av resan mer slit-sam och problematisk.

– Vid kontroller i Syrien var de mer in-

tresserade av att kolla på cykeln, men här fi ck vi packa upp alla väskor – ibland fl era gånger om dagen. Det var ofta nervösa och tungt beväpnade nittonåriga värnpliktiga som stod vid kontrollerna, minns Viktor.

Fyra gånger kom de att korsa gränsen mellan Israel och Västbanken. Första gång-en, när israeliskt visum skulle ordnas, fi ck

Viktor problem då han fortfarande hade stämplar från Iran i passet.

– De frågade om allt. De ville veta mina föräldrars jobb och ha telefonnummer till folk som vi hade bott hos under resans gång. De frågade också oförskämt om sex-uella relationer med folk på vägen. Efter fem timmars förhör fi ck jag till slut kom-ma in i landet.

Detta var det enda problemet de stötte på under resans gång, och 30 dagar efter ankomsten till Beirut kunde de skicka hem cykeln från fl ygplatsen i Jerusalems fl yg-plats och kliva på planet hem. Många erfa-renheter rikare, samt några kilo lättare.

Värmen tog ut sin rätt och Viktor var dålig i magen mer än halva tiden. Under resans gång hann Philip med att schampo-nera håret två gånger, och dessutom bytte han aldrig cykeltröja. Liksom övriga klä-der, tvättades den sporadiskt med tvål och vatten under resans gång.

Men resan uppfyllde allt vad de i förtid hade önskat, särskilt att komma nära inpå lokalbefolkningen.

– Det fi naste med resan var inte naturen eller någon särskild plats, utan männis-kors vänlighet och gästfrihet trots att de ofta inte har det så välbeställt själva, säger Philip.

|

FAKTA

Rutten var på cirka 70 mil och gick genom Liba-non – Syrien – Jordanien – Västbanken – Israel.Det enda passet som söktes i förtid var till Syrien. Övriga gick att få på plats.Viktor och Philips egen berättelse med bilder kan ses på http://bettertobebuddies.wordpress.com/

40-gradig värme och backar blev en chock.

Efter 70 mil på 30 dagar var Viktor och Philip så här nöjda. Och sunkiga.

Tandemcykeln var mycket effektiv som

isbrytare. Folk tutade, skrek ”välkomna” för full hals och stannade för att prata eller titta på cykeln. Då killarna skulle in i Libanon ropade gränskontrollanterna ”Hey, biker guys!” och vinkade dem före i kön för att genast stämpla passen.

Tandemcykeln var mycket effektiv som

46 | kadens # 9:2010

Pajala

Piteå

Umeå

Kilpisjärvi (start)

Sundsvall

Gävle

Örebro

Skillingaryd

Smygehuk (mål)

en resa på cykel genom Sverige

212 mil på 8 dagar

Efter att ha gjort ”En svensk

klassiker” 2009 var de båda

kompisarna Anders och

Mattias sålda på långlopp.

Nu sökte de en ny utmaning.

Under hösten samma år föddes idén

att cykla genom hela Sverige.

Från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder.

212 mil. Utan följebil. På åtta dagar.

Tema äventyr Sverige

kadens # 9:2010 | 47

– På motellrummet i Skillingaryd den 18:e juni sa våra kroppar nej. Stopp. Det räcker nu, det går inte längre. Jag låg på golvet med benen i högläge medan Anders tryck-te i mig energikakor för att få upp min blodsockernivå. Anders masserade sina infl ammerade hälsenor med Voltaren-gel, berättar Mattias Eriksson.

De båda vännerna hade nått ett stadium där kropparna sög åt sig varenda kalori de stoppade i sig och lederna inte klarade mer av den enformiga belastningen. Sex dagar tidigare hade de påbörjat sin resa från Tre-riksröset i norr till Smygehuk i söder.

– Tankarna på vår resa startade redan ef-ter att vi genomfört ”En Svensk Klassiker” 2009, som visat oss hur roligt vi tycker det är med långlopp. Vi behövde en ny utma-ning och Vätternrundan hade fått oss in-tresserade av landsvägscykling. Dessutom ville vi se hur vi kunde hantera fl era dagar med fysisk och mental belastning, säger Anders Danielsson.

Varför inte cykla cirka 200 mil från norr till söder genom Sverige? Vad klarar man av?

– Vi hade varit pappalediga under våren och hade åtta dagar i juni vi kunde ordna gemensam ledighet. Vi kände att kombi-nationen av tid och sträcka skulle kunna tillfredsställa vår nyfi kenhet på hur långt vi kunde tänja våra gränser.

Tidigt på våren började planeringen och förberedelserna. De bokade datum, gjorde upp rutten och köpte nya cyklar. Dessutom funderade de båda vännerna över maten. Hur skulle de lyckas få i sig 10 000 kalorier om dagen?

– Anders hittade en sponsor i Malmö som sålde rabatterade förpackningar med frys-torkad mat, och han bakade dussinet sat-ser energikakor med knäcksmet och havre-

gryn eller nötter. Jag ordnade sponsring på Stf:s vandrarhem, säger Mattias.

De skickade ut matpaket till vandrar-hemmen de skulle övernatta på längs vä-gen, eftersom de inte hade middag och An-ders och Mattias ville ha mat tillgänglig på rummen när de kom fram.

Och från mitten av april till slutet av maj tränade de två-fyra pass i veckan, mel-lan två till 20 mil åt gången.

– Emellanåt gav vi oss ut klockan sex på morgonen för att hinna träna innan part-nern gick till jobbet. Under perioden lycka-des vi skrapa ihop cirka 140 mils träning, berättar Anders.

Tio grader Fredagen den 11 juni fl ög de till Kiruna och möttes av en blott tiogradig värme. De tog Karl-Olles taxi för att komma de resterande 30 milen till Kilpisjärvi i Finland. Därifrån skulle man åka färjan till Treriksröset. Men till följd av en kall vinter hade färjan inte börjat gå, eftersom det fortfarande låg is på sjön.

– Karl-Olle tröstade med att han kunde köra oss till gränsen mellan Finland och Norge istället. Perfekt. Väl i ”Tvåriksrö-set”, tre och en halv timme senare, monte-rade vi ihop cyklarna, tog foton och cyklade

den korta sträckan tillbaka till Kilpisjärvi där vi övernattade.

De första dagarna i Norrland höll de ge-nerellt ett bra tempo och följde sitt schema för cykling och pauser. Cykla en timme, pausa 5-10 minuter, cykla en timme och så vidare i cirka tio timmar om dagen, med paus för en större måltid var tionde mil.

– Vi låg på rulle och turades om att dra hela vägen. Norrland kändes stort. Avstån-den och den storslagna naturen fi ck oss att bli väldigt små som människor. På en dag kom vi från Kilpisjärvi till Pajala, nästa från Pajala till Piteå och nästa Piteå till Umeå. Trots tre dagars cykling var vi fort-farande i norra Sverige, berättar Mattias.

Under de första dagarna värkte deras rumpor och musklerna var stela när de klev av cyklarna.

– Men vi skrattade och skämtade med varandra varje rast. Fysiskt kändes da-garna långa, men mentalt njöt vi och hade roligt. Dessutom återhämtade våra krop-par sig förvånansvärt bra efter varje natt, minns Anders.

Den fj ärde dagen kom de till Höga Kus-ten. De hade hört att det skulle vara en kuperad sträckning, men undrade hur illa det kunde vara egentligen. Det kunde knappast vara värre än de fem mil söder

STRÄCKDISTANSER

Dag Start Mål Sträcka Cykeltid Totaltid1 Kilpisjärvi Pajala 314 km 11h 52m 15h 48m2 Pajala Piteå 285 km 10h 26m 15h3 Piteå Umeå 220 km 9h 12h 30m4 Umeå Sundsvall 293 km 12h 23m 16h 40m5 Sundsvall Gävle (Hille) 235 km 9h 38m 11h 30m6 Gävle (Hille) Örebro 245 km 9h 57m 13h 30m7 Örebro Skillingaryd 257 km 10h 25m 15h8 Skillingaryd Smygehuk 276 km 11h 16m 16h

Anders poserar vid ”Tvåriksröset”, redo att ge sig iväg! Nöjda och väldigt glada att vara framme i Smygehuk.

48 | kadens # 9:2010

om Burträsk de stånkat sig igenom dagen innan. Men det var det. Backarna började strax efter Örnsköldsvik och sträckte sig kilometervis uppåt.

– Även om vi inte hade träningsvärk längre saknades kraft att trycka ifrån med. De långa backarna och regnet påfrestade musklerna rejält, men i nästan alla lägen lyckades vi se det roliga och skrattade åt det bisarra faktum att vi höll på att cykla genom Sverige, berättar Mattias.

HalvvägsKlockan 19.30 stannade de i Härnösand och käkade hamburgare, med fem mil kvar till Sundsvall. Mer kuperad landsväg. Väl i Sundsvall centrum visade det sig att vand-rarhemmet låg på ett berg. De hade fått regn, backar, mörker och över 16 timmars cykling i benen. Tur att det hade varit en kort etapp dagen innan mellan Piteå och Umeå.

– Klockan 23:20 var vi äntligen framme på vandrarhemmet och kraschade i säng efter lite frystorkat och chips. Nu var vi halvvägs.

Dagen efter Höga Kusten kände de att den jobbiga etappen hade slitit. Som tur var skulle de nu ha en kort etapp ner till Gävle på 23,5 mil. De var i mer välbekanta trakter och övernattade hos Mattias svär-föräldrar.

– Fem dagars cyklande började ta ut sin rätt och vi funderade på att ta en vilodag, men insåg att tidplanen inte skulle tillåta det, säger Anders.

När Anders och Mattias påbörjade dag sex bestämde de sig för att hålla platsen för övernattning öppet. Vägarbeten, vind och fysiska spår av Höga Kusten-etappen resul-terade i att kompisarna förkortade dags-sträckan och övernattade i Örebro.

– Vi gick ut och tog en öl på kvällen, vil-ket tillsammans med en Voltaren dövade min inflammation i hälsenan, säger An-ders vidare.

På den sjunde dagenDen sjunde dagen skulle bli den jobbi-gaste, både mentalt och fysiskt. På vägen mellan Motala och Jönköping fick Mattias slut på energi och fick lägga sig ner på vä-gen. Efter återhämtning med energikakor och vätska cyklade de vidare, men redan

kort därefter var bådas kroppar i behov av ny energi. Inte heller mentalt var de lika starka som tidigare under resan.

– I Jönköping blev vi villrådiga. Klock-an var sju på kvällen och vi ville fram till vandrarhemmet i Södra Ljunga, men var inte säkra på att vi skulle orka. Kanske borde vi övernatta redan nu och göra fler mil imorgon? Tankar om att vi inte skulle klara resan på utsatt tid sköljde över oss. Det skulle varit ett stort nederlag, menar Mattias.

De fortsatte upp på småländska höglan-

det i medvind till Skillingaryd, och över-nattade på ett motell istället för att fortsät-ta till Södra Ljunga. En sidvind hade börjat blåsa upp.

– Och sen låg vi där på motellrummet. Anders med en värkande hälsena och jag var så blodsockerlåg att jag inte kunde sitta upp. Det hade börjat göra ont i våra händer också. Belastningen från cyklingen hade gjort dem kraftlösa och vi hade problem att växla. Rumpan och musklerna hade däre-mot anpassat sig, säger Mattias.

Dag åtta. Skulle detta bli den sista dagen,

Vackert fjällandskap på väg mot Karesuando första dagen. Förmodligen den längsta raksträckan på hela resan.

Mattias på väg uppför en av de kilometerlånga uppförsbackarna på Höga Kusten.

kadens # 9:2010 | 49

eller skulle de behöva ytterligare en dag för sin resa genom Sverige? Mattias hade fått tillbaka energin i kroppen och var utvilad. De båda vännerna hade drygt 27 mil kvar och gamla E4:an var smidig att cykla på. Idag skulle de inte drabbas av energibrist!

– Efter frukost åt vi ett stort mål mat var tredje timme. Klockan nio åt vi pasta på 7-Eleven, klockan tolv blev det pizza i Ljungby, klockan halv tre fick vi köttbul-lar med mos i Markaryd och klockan halv sju på kvällen blev det köttbullar med mos i Höör. Förutom detta åt vi energikakor, mackor, choklad och drack energidryck, minns Anders.

Nu sparade de inte på krutet. – Det tog inte alls emot att äta. Vi var

hungriga hela tiden, det sved bara lite på tungan, berättar han.

Det var först i Markaryd de insåg att de hade en chans att klara det utsatta målet åtta dagar, och bestämde sig för att satsa. Gårdagens episod i Skillingaryd var ett minne blott.

– På korvkiosken i Höör kände vi oss stressade över att kanske inte hinna och skyndade på. De sista milen sporrade oss och vi hittade nya krafter. Vi väntade på att se havet.

Det första tecknet på att man närmade sig slutmålet var tånglukten. Den slog emot dem några kilometer innan Smyge-huk.

– När vi rullade in i den mörka byn klock-an 23.10 infann sig en otrolig känsla. Obe-gripbarhet. Vad hade hänt? Förra lördagen startade vi i Kilpisjärvi. Vi hade cyklat åtta dagar i sträck. Nu var vi i Smygehuk och såg havet, säger Anders.

De hade klarat sitt mål, att cykla genom Sverige på åtta dagar.

– Det var en underbar känsla att vara framme, avslutar Mattias.

Epilog– Första veckan hemma var vi väldigt hung-riga och hade starka drömmar om cykling och etapper och att komma vidare framåt. Märkligt nog har vi inte känt av något i be-nen efteråt, säger Anders.

Men baken då, hur har den haft det? – Hyfsat bra eftersom att vi har haft tre

lager med skyddande gel, två cykelbyxor och ett sadelöverdrag men lite skav blev det allt.

Finmotoriken i händerna var helt borta första veckan och grovt nedsatt de följande två månaderna. Anledningen är att ner-

ven ulnaris belastats med tryck under en längre tid.

– Det har varit en utmaning att knyta skorna på våra barn, öppna mjölkpaket och knäppa gylfen. Det blev bra efter ungefär fyra månader men märks ändå fortfarande tydligt. Ska tänka på det inför nästa resa. Har aldrig hört talas om det förut men så började vi ju cykla med vår första Vättern-rundan sommaren 2009, säger Mattias.

En lärdom de fått med sig är att man tröttnar på frystorkad mat efter ett tag. De hade räknat med att trycka i sig två dub-belportioner per kväll.

– Vilket man absolut inte kände för re-dan efter andra dagen. Vi trodde att vi skulle kunna trycka i oss väldigt mycket mer på kvällen än vad vi faktiskt kunde göra. Dessutom kände vi de sista dagarna att det krävdes att man hade ett jämt kalo-riintag med riktig mat för att orka, säger Mattias.

– I slutet var kroppen inställd på att suga upp varenda matbit som man fick i sig och även om man åt en stor middagsportion var man hungrig efter tre timmar igen.

En ny utmaning blir det redan somma-ren 2011. Då cyklar de Göteborg – Stock-holm under 24 timmar.

Anders vägmålad av damm och regnstänk, men ganska glad ändå. Mattias justerar blodsockernivån.

50 | kadens # 9:2010

Nu är det 81 år sedan Uno Ce-derbergs och John Hedbergs makalösa semestertripp som-maren 1929. Den började i mit-

ten av maj och avslutades i Jules Vernes anda 80 dagar senare. Med dagens mått primitiv utrustning och minimal reskassa tog sig dessa då 20-åriga ynglingar genom Sverige hela vägen till Haparanda, fortsat-te söderut i Finland och cyklade via de bal-tiska staterna vidare ner i Europa. Polen, Tjeckoslovakien, Österrike och Tyskland genomkorsades av de efterhand mycket härdade cyklisterna. Inget kunde stoppa dem, vare sig pistolbeväpnade gränsvak-ter, hårt väder eller alptoppar.

– Jo nog var det en prestation som det talades länge om i släkten, minns Uno Ce-derbergs brorson Per-Åke Cederberg i Rydal och plockar fram familjealbumet.

Han bläddrar en stund och till slut dyker

en gruppbild upp tagen runt 1946-47 där Uno Cederberg, prydligt klädd i kostym och slips står längst till höger. Cykelresan är väldokumenterad. Uno Cederberg skrev 1942 en bok om äventyret med titeln Europa runt på 80 dagar – ettusen mil på cykel mellan Pol-cirkeln och Alperna. I den mycket detaljerade skildringen ryms också en kortare beskriv-ning av en liknande cykelresa till Frank-rike och Pyrenéerna år 1933. Pojkarna fi ck blodad tand trots alla vedermödor. Texten är rikt illustrerad av tecknaren Karl-Erik Andersson. Bara några få foton fi nns.

Vi gingo i livets egen skolaDet var den 19 maj 1929 som Uno Cederberg från Kinnarumma och hans kamrat John Hedberg från Fritsla, båda små orter söder om Borås, gav sig iväg norrut, vardera med cirka 25 kilos packning. I den fanns ett en-kelt tält, varsin fi lt, lite livsmedel och ett

Primuskök. Den första morgonen vaknade de i snöoväder utanför Ulricehamn och den sjätte juni, efter 175 mil, hade de nått Hap-aranda. Så rullade de på söderut genom Finland och Baltikum och ner mot Central-europa. Det var onekligen friska tag av två fysiskt starka och självsäkra ungdomar. Uno Cederberg förklarar själv syftet i sin bok:

”I denna vår jublande ungdoms tid, voro vi främst det egna initiativets, det fysiska jagets och den vidgade blickens män. Vi hade inte givit oss bekvämligheten i våld; vi skulle inte låta oss föras bort, förbi svå-righeterna och strapatserna, de egna stora upplevelserna, de mäktiga intrycken och de storslagna vyerna. Trots den hastighet med vilken vi körde, stodo vi i intim kon-takt med människorna, med naturens storhet och gingo i livets egen skola.”.

I Brünn i Tjeckoslovakien hände något

I Jules Vernes andaBörserna kraschade detta år. I Tyskland hade en skränande böhmisk korpral inlett sin politiska karriär.

Thomas Mann fi ck Nobelpriset i litteratur. I skuggan av världshändelserna gjorde två äventyrslystna pojkar

från Sjuhärad en fantastisk prestation - tusen mil på cykel genom Europa.

Text: Torkel IvarssonFoto: Prıvat/Karl-Erık Andersson

Cyklarna med packning översnöade högt uppe i bergen. Uno Cederberg och John Hedberg gjorde en närmast ofatt-

bar prestation med sin tusenmilacykling i Europa 1929.

En stressad gränsvakt försöker hejda Uno Cederberg

och hans kamrat när de ska passera gränsen mellan

Estland och Lettland.

Tema äventyr Europa

kadens # 9:2010 | 51

mycket ovälkommet, de båda kamraterna kom ifrån varandra i det dåliga vädret. Det hade skett tidigare men den här gången skulle de inte ses igen förrän i Sverige. De fortsatte på egen hand resten av resan, den ene med tältet och den andre med fotogen-köket!

Jakten på den galne svenskenUno Cederberg beskriver noggrant veder-mödorna i alplandskapet Österrike och tittar längtansfullt in över den italienska gränsen, ut över Poslätten, innan han åter vänder hemåt. Han har häng på John i nor-ra Tyskland, ortsbor meddelar att en galen svensk passerat bara timmarna tidigare.

Av de 80 dagarna var 65 kördagar, vilket gör drygt 15 mil per dag, men under goda förhållanden, som i norra Finland, kunde det bli dubbelt så mycket. De susade som berusade fram på de hårda grusvägarna i den fi nska ödemarken.

Cyklarna var av veterankaraktär redan 1929 och inget vidare jämfört med dagens cyklar. Vägarna var ofta usla, men Uno Ce-derberg fi ck bara en enda punktering trots att han startade med en slang i framhjulet som redan var lappad 14 gånger. Däremot var både däcken och byxbakarna helt ut-slitna efter tusenmilafärden.

Uno Cederberg kom att ägna större delen

av sitt liv just åt cyklar, berättar Per-Åke Cederberg. Farbrodern sysslade med lite olika saker, men huvudsakligen drev han en cykelaff är i Borås.

Den gick nog skapligt för Per-Åke kom-mer ihåg hur roligt det var som barn att åka i ”svärmorsluckan” på Uno Cederbergs bil, i en tid när sådana fordon inte var sär-skilt vanliga bland gemene man.

Med tält, spritkök, fi ltar och lite livsmedel på pakethållaren gav sig de båda pojkarna från Sjuhärad ut på sin tusen-

milacykling.

På familjebilden från slutet av 1940-talet står Uno Cederberg längst till höger i den bakre raden. I mitten hans för-

äldrar Gustav och Selma.

Boken om cykelturen i Europa kom ut 1942.

Vägarna var ofta usla, men Uno Cederberg � ck bara en enda punktering trots att han startade med en slang i

framhjulet som redan var lappad 14 gånger.

Vägarna var ofta usla, men Uno Cederberg � ck bara en enda punktering trots att han startade med en slang i

Redaktionen har samlat sina 19 bästa julklappstips - till den som cyklar racer, mountainbike eller bara till jobbet. God rulle!

Foto: Luca Mara

Nu är det [h]jul igen!

De Marchis belgiska retrotröja i skönaste ullpassar stilcyklister som aldrig kör omkull

(1 195 kronor från www.53x11.se)

Lättviktsskorna Vaypor från Bont går att formgjuta flera gånger beställer du fem par får du välja färg och design som matchar dina fotformer

(3 900 kronor från www.bikersbest.se)

52 | kadens # 9:2010

Assos Heritage Collections fina Renault-Elf-klädkit är strumpa, tröja och mössa för dig som inte vill se ut som…

(1 149 kronor från www.energysport.dk)

Gabriella Ekströms bok ”De som inte vann” är strålande läsning för oss som ville, men aldrig hann

(149 kronor från www.seforlag.se)Garmins nya cykel-gps Edge 800 ska vara deras bästa

har det mesta och lite till för den som vill ha det värsta

(5 700 kronor från www.garmin.se)

Rudy Projects Sterling-hjälm har inbyggd glasögonhållareskön passform, låg vikt och funkar som frisyrborttrollare

(1 600 kronor från www.nordictrade.se)

kadens # 9:2010 | 53

Hela vägen hem från jobbet kan du hålla stilen, värmen och takten för Watts-carbonhjälmen från Bern har inbyggda hörlurar i öronlappen

(2 499 kronor från www.illikebike.se)

Mansväskan som snabbt blev den stora redaktionsfavoritenmusetten från Gilles Berthoud blir ännu snyggare lätt sliten

(900 kronor från www.gillesberthoud.fr)

Knogs vajerlås Kabana är färgglattstarkt, mjukt och svårburet som hatt

(299 kronor från www.ilikebike.se)

En snygg, fodrad jacka med windstopper från GoreCountdown för tjejer – den som önskar kanske får…

(2 249 kronor från www.gorebikewear.com)

Hestra Bike Winter- handsken i skinn

för cyklisten med klass och kallväder i sinn

(500 kronor från

www.hestragloves.se)

54 | kadens # 9:2010

Mansväskan som snabbt blev den stora redaktionsfavoritenmusetten från Gilles Berthoud blir ännu snyggare lätt sliten

(900 kronor från www.gillesberthoud.fr)

Craft Active Rain Pant-överdragsbyxaSkyddar mot regn och vind men inte yxa

(800 kronor från www.craft.se)

kadens # 9:2010 | 55

Nu är det [h]jul igen!

Lila softshellbyxa för cykeltjejerBionicon gör finfina grejer

(1 399 kronor från www.bionicon.com)

56 | kadens # 9:2010

Nu är det [h]jul igen!

Gores beany Power II är en smart hatt och halsduk i ettvarm och vindtät, verkligen värd multifunktionsepitetet

(379 kronor från www.gorebikewear.com)

Giro Phase är en skogshjälm med citykamouflageså billig att kungen kan köpa en för sitt apanage

(999 kronor från www.shimano-nordic.com)

Ny led-pannlampa från holländska Spanninga

DX100 lyser längre än du orkar cykla och springa

(2 500 kronor från

www.sramnordic.com )

All mountain är utrikiska för cykling i bergHjälmen Specialized Vice finns i svart och i färg

(1 399 kronor från www.specialized.com)

Glasögon från Rudy Project med fotokromatiska glasRydon är ljusa och mörka och går inte lätt i kras

(1 700 kronor från www.nordictrade.se)

Helgdagsrock åt far, söndagskjol åt mor

Och Icebreaker ullstrumpor åt lille, lille bror

(169 kronor från

www.icebreaker.com)

kadens # 9:2010 | 57

58 | kadens # 9:2010

Bianchi Café & Cycles

Cykelaffär med påtårCykelkungen Salvatore Grimaldi har jobbat sig upp från slipare på Volvo till flott kontor på Blasieholmen.

På vägen köpte han flera cykelfabriker, bland annat anrika Bianchi. Och nu har han öppnat en kombinerad

cykelaffär och kafé på en av Stockholms dyraste adresser.

Text: Kalle BernFoto: Luca Mara

– Jag tyckte att något saknades bland svens-ka cykelbutiker. För att handla cykel idag så måste man först åka ut från stan, det finns inga butiker i innerstan. Där möts man av en mekaniker med smutsiga hän-der som frågar vad man vill. I en cykelbutik vill man väl köpa en cykel? Vår butik ligger i city, ska ha en väldigt hög servicenivå och är kombinerad med ett kafé. En butik med italiensk känsla, säger Salvatore Grimaldi om sin nya Bianchibutik med kafé i Stock-holms innerstad.

Entusiastiskt berättar Grimaldi om cy-kelbutiken, där även kafédelen har cykel-känsla med bilder på cyklister som vunnit stora tävlingar på de celestelackade cyk-larna.

– Svenskarna älskar det italienska, vi äter på italienska restauranger och fikar på italienska kaféer. Jag började fundera på ett cykelbutikskoncept och bollade idéer med massor av olika konsulter. Vi kom fram till Bianchi Café and Cycles, en mö-tesplats för caféälskare, cykelälskare och älskare av Italien och den medföljande kul-turen, menar han om sitt nya och ganska oväntade projekt.

Men man kanske inte ska förvånas när det gäller en entreprenör som Grimaldi. Från början var det tillfälligheter som gjor-de att han började i cykelbranschen. Han hade arbetat sig upp från verkstadsgolvet på Volvo till att äga flera företag som till-verkade verktyg för verkstadsindustrin. I mitten på nittiotalet sålde han ett företag och fick pengar över, men Grimaldi hade inte lust att sluta jobba och spela golf res-ten av livet.

Samtidigt blev Monark-Stiga till salu. Salvatore såg stora möjligheter att kunna effektivisera den svenska cykelindustrin, som då gjorde allt lite för svårt och dyrt för sitt eget bästa.

– Jag ville ha något att göra, så jag köpte upp Monark-Stiga och började effektivise-ra fabrikerna. Då tillverkade de alldeles för mycket själva, säger Grimaldi.

Snabbt insåg han att de behövde äga fler varumärken för att kunna effektivisera till-verkningen och få fler stordriftsfördelar.

– Jag begav mig direkt ut i Europa och började köpa olika cykeltillverkare. Vi köp-te Bianchi 1997 och nu har Cycleurope som cykelkoncern också Peugeot, Crescent, Kil-demoes, Bianchi, Monark, Legnano, Ever-ton och Gitane.

Innan uppköpen tillverkade Monark-Crescent cirka 300 000 cyklar på ett år. Nu säljer Cycleurope mellan 1,3 och 1,5 miljo-ner cyklar på ett år. Crescent hade ett eget premiumsortiment tidigare, men nu står det bara Bianchi på de allra finaste cyklar-na inom koncernen. Bianchi är också ett av få märken man säljer i hela världen. De olika mer nationella varumärkena är till för vardagscykling, och det är den främsta anledningen till att Grimaldi bygger sitt butiks- och kafé-koncept kring just Bian-chi med sin typiska celestegröna färg.

Med sin celestefärgade slips i ena han-den berättar Salvatore Grimaldi om Bian-chifärgens betydelse.

-Vi har jobbat väldigt mycket för få fram en tydlig design och formspråk i butiken. Självklart är celeste en viktig del av det.

Har ni också ett eget kaffe?– Vi har en egen blandning från Lavazza

som utvecklats åt oss på Bianchi Café and Cycles. Det är viktigt att det är äkta vara. Vi har egen design på allt porslin också, be-rättar Grimaldi.

Ja, det har en touch av celestegrönt det med. Bianchibutiken med kafé ligger på Norrlandsgatan i Stockholm och öppnade 30:e oktober.

Cykelkungen Salvatore Grimaldi.

kadens # 9:2010 | 59

Och när man köpt sitt kaffe kan man beställa en cykel – om man väljer en Bianchi. Eller tvärtom.

Celestegrönt, svartvita bilder på Coppi och Co … och så Bianchicyklar.

60 | kadens # 9:2010

viftPå

med svenska landslaget

Kadensreportage

Text och foto: Åsa Eriksson

kadens # 9:2010 | 61

Förbundskapten i svenska lands­laget är den före detta proffs­cyklisten Glenn Magnusson. Det är verkligen inget vanligt nio­till­

fem­jobb han har, utan ett arbete som tidvis kan vara oerhört komprimerat och intensivt. Det är Glenn som åker runt på så kallade observationstävlingar runtom i landet för att skaffa sig en uppfattning om vilka som kan vara lämpliga att repre­sentera Sverige internationellt. Och det är Glenn som sköter kontakten med alla uttagna åkare, massörer och mekaniker. Med hjälp av arbetskamraterna på Svenska Cykelförbundets kansli administrerar han också landslagets resor och sköter kontak­ten med arrangörer, sponsorer, ordnar övernattning, bilar och all annan logistik.

När det väl är dags för tävling är det för­stås också Glenn som sitter i förarsätet på lagets servicebil. Före och efter loppet age­rar han både coach och stöttande kompis till cyklisterna i laget.

Man märker ganska snart att det här är en roll som Glenn trivs riktigt bra i. Att hålla ihop laget så att samtliga, cyklister såväl som massörer och mekaniker, kän­ner sig inkluderade och viktiga är en upp­gift han tar på stort allvar.

Och han lyckas. Stämningen är familjär och för det mesta uppsluppen. Det märks att det här är ett gäng som trivs och har roligt ihop. När laget är ute på resa är dör­ren till Glenns hotellrum alltid öppen – bokstavligt talat. Här samlas man på små möten och här finns det alltid snacks och mellanmål att hämta.

Tips från coachenPå morgonen före den 148 kilometer långa första linjeetappen samlar Glenn ihop gänget för en handfull goda råd att ha med

sig ut på banan. Killarna uppmanas att köra ganska offensivt, att prata och kom­municera mycket med varandra samt att dra nytta av att de är ett lag som ingen för­väntar sig några hjältedåd ifrån. Eftersom radio inte är tillåtet krävs det att killarna söker upp varandra i klungan för kom­munikation och också att de passar på att samla information när de är nere vid ser­vicebilen för att till exempel hämta vatten. Lite kort drar Glenn sedan dagens banpro­fil och några ätartips som passar därefter.

– Etappen börjar med en liten stigning så tänk på att inte käka nåt precis innan start. Ni vill ha blodet i benen då och inte i magen. Hade det varit ett riktigt berg di­rekt från start hade ni knappt fått frukost i dag.

Förbundskaptenen vet förstås vad han talar om. Efter en proffskarriär med flera Giro d’Italia, Tour de France och andra rik­tigt tunga tävlingar i ryggsäcken har han kört uppför ett och annat berg i sina dagar. Cyklisterna lyssnar noga på det som sägs och även jag får mig en ordentlig funde­rare. Är det kanske det som händer när jag drabbas av de där stumma ekstockarna jag kallar fikaben? När de stackarna knappt or­kar veva igång igen efter en stadig lunch­macka på en trevlig uteservering? Blodet i benen…

– På samma sätt ska ni tänka på vad ni sätter i er efter målgång, fortsätter Glenn. Kroppen skriker efter vätska och då är det rent vatten som gäller. Vänta med colan som egentligen bara torkar ut er ännu

viftText och foto: Åsa Eriksson

Att de cyklar så fort de kan, det är den kortaste sammanfattningen om cyklisterna i svenska landslaget.

Men för att allt ska funka när det är dags för tävling krävs avancerad detaljstyrning, en hel del organisering

och flera viktiga nyckelpersoner i kulisserna. Kadens har följt landslaget under ett etapplopp för U23-herrar i

Tyskland – Thüringen Rundfahrt.

När Glenn talar flackar U23-landslaget med blicken. (Gammalt cykelordspråk)

62 | kadens # 9:2010

mer. Vatten först, sedan återhämtnings­dryck och i tredje hand kan ni börja tänka på något sött.

Killarna nickar motvilligt. Många av dem tycker att en cola direkt efter målgång är bland det bästa livet har att erbjuda.

MassörenDen första etappen går riktigt bra för svenskarnas del och dagen slutar med att Lars Andersson får ikläda sig den prickiga bergatröjan. Som seden följer blir han då också den som äntrar massagebordet först denna kväll. För så säger den oskrivna re­geln – den som har vunnit en etapp eller ta­git över en tröja blir också kung i baren för en dag. Lars får sina ben knådade av mas­sören Felicia Rudenstam, som själv har en framgångsrik bakgrund som cyklist och till vardags arbetar för Magnus Bäckstedts lag Team Sprocket.

Dagen efter vibrerar luften av lini­mentångor före start, men i det svenska lägret används babyolja.

– De får liniment om de vill ha det, säger Felicia. Men min teori är att liniment bara flyttar ut blodet till huden och ytan istället för att hålla kvar det i musklerna där det verkligen behövs.

Ingen av de svenska killarna protesterar utan låter sig gnuggas in med den neutrala mjuka oljan och resultatet blir tolv snyggt glänsande brunbrända cykelben.

Efter målgång ser man hur flertalet cyklister, som om de vore boxare, torkas av med handdukar i ansiktet av sina massörer.

– Där drar jag gränsen. Någon måtta får det faktiskt vara, säger Felicia. Det här är inte riktigt den femtonde bergsetappen i Tour de France och är man så trött och slut att man inte orkar torka sig själv i ansiktet kanske man bör uppsöka sjukhus istället, fortsätter hon.

Det är bra att ha skinn på näsan så att alla kan fokusera på rätt saker i en liten grupp individualister i tajt samarbete.

Förutom att gnugga trötta cyklistben några timmar varje kväll har Felicia ansvar för att ordna med flaskor, langning, slung­or, bilkörning, tvätt, packning, lastning, inköp och ett idel kånkande av alla grejer som ska in och ut ur bilarna.

Till sex cyklister på en 15 mil lång lin­jeetapp laddas 50 flaskor med vatten och sportdryck och alla dessa ska finnas på rätt plats i rätt bil när det är dags för avfärd till start. Vissa saker förväntas bara funka. Att cyklisterna får sin slunga i rätt tid kan förstås vara avgörande, men också att det dukas fram fällstolar som de kan sitta och Mycket olika grejer blir det.

kadens # 9:2010 | 63

Förbundskapten Glenn MaGnusson

En personlig sak jag alltid har med mig: Tidtagarur och eltandborste.Favoritcyklist: Michaele Bartoli.Favoritcykelfika: Cappuccino och vaniljfylld brioche på ett strandcafé.Det här gör jag när cyklisterna inte tittar på: Jag har inga hemligheter för dem.Om jag inte var förbundskapten skulle jag vara: Vinodlare i Italien.

Mekaniker Henrik van inGelandt

En personlig sak jag alltid har med mig: Femmans insexnyckel.Favoritcyklist: Lance Armstrong.Favoritcykelfika: Cola och kanelbulle.Det här gör jag när cyklisterna inte tittar på: Pysslar och gullar med deras cyklar.Om jag inte var mek så skulle jag: Cykla ifrån dem allihop!

Massören Felicia rudenstaM

En personlig sak jag alltid har med mig: Iphone och Spotify med mina listor.Favoritcyklist: Jens Voigt.Favoritcykelfika: Cappuccino och wienerbröd.Det här gör jag när cyklisterna inte tittar på: Kör som en galning och sjunger högt i bilen.Om jag inte var massör så skulle jag: Resa mycket i andra delar av världen.

slappa i en stund före start och efter mål­gång. För de här killarna vill inte gå och stå i onödan. De skjutsas ända fram till dörren på hotellet och skulle inte drömma om att ta trapporna utan väntar hellre i en evig­het på en hiss som aldrig kommer.

Det händer att andra internationella lag reagerar på att en tjej bär all denna pack­ning fram och tillbaka, och just i dag är det danska Concordias cykelstjärna som hajar till ute på parkeringen. Han tar resolut över en av de svenska kylväskorna för att hjälpa Felicia att bära upp den till hotel­let. Men lika snabbt delegerar han vidare väskan till en av sina hjälpryttare som får fullborda den danska stjärnans gentle­mannainsats.

MeckenFörbundet har ingen egen anställd cykel­mekaniker och precis som när det gäller cy­klisterna och massörerna tillfrågas någon man har förtroende för inför varje enskild tävling. Det är ett ärofyllt uppdrag som många gärna axlar – kanske för den goda meriten, kanske för kärleken till sporten eller bara för det egna stora nöjets skull.

Under Thüringen Rundfahrt är Henrik van Ingelandt medföljande mekaniker och han är en kille vars hela liv handlar om cykel. Dels som jobb, men också som hobby och passion.

– Jag började arbeta i en cykelbutik som tonåring och det var den bästa lärlingsut­bildningen och grunden för mig. Håller man sedan på varje dag och försöker vara uppdaterad på nyheter så rullar det bara på.

Någon större ersättning för att hänga med landslaget är det inte att tala om.

– Det är perfekt – jag får frukost, lunch och middag, säger han med glimten i ögat. I övrigt är det i stort sett ideellt från min sida. Men jag gör inte det här för att tjäna pengar utan för att det är roligt. Det känns bra att ta lite sportsligt ansvar och kunna hjälpa till med svensk cykel, säger Henrik.

Precis som för massören handlar me­kanikerns uppdrag om så mycket mer än bara titeln avslöjar. Förutom att cyklar ska servas före och tvättas efter varje tävling så ska också meckbussen köras hit och dit. Det kanske behövs extra hjälp med kläd­tvätten på kvällen och man kan vara säker

på att det alltid finns något som ska bäras någonstans. Själva kicken infinner sig i servicebilen under pågående race.

– Jag gillar att sitta med när det verk­ligen händer något i tävlingen. När våra cyklister är i utbrytning eller när man kör igång någon jakt. Bäst är det när vår bil blir uppkallad till täten när någon av våra cyklister behöver hjälp där. Då är det full gas och Glenn kör som en drakmamma till undsättning. Det är förstås spännande att hänga ut ur fönstret och justera en bakväx­el i 50 blås också, säger Henrik.

Vad är svårast då?– Eftersom landslaget är ett hopplock av

åkare har de inte samma grejer. Är det sex olika åkare har jag lika många par extra­hjul att hålla rätt på. Man kan inte sitta och slumra i baksätet när någon punkte­rar. I det läget måste det gå fort och bli rätt hjul på rätt cykel.

KaravanenDen långa orm av bilar och motorcyklar som följer efter cyklisterna under linjelop­pen lever sitt eget liv med både skrivna och oskrivna regler. Det lag som för tillfället

Fem frågor till U

23-landslaget

64 | kadens # 9:2010

pHilip lindau

En personlig sak jag alltid har med mig: Bra skor.Favoritcyklist: Heinrich Haussler.Favoritcykelfika: Café latte med naturell croissant.Det här gör jag när sportdirektören inte tittar på: Är uppe sent.Om jag inte var cyklist så skulle jag varit en: Partykille.

lars andersson

En personlig sak jag alltid har med mig: Datorn.Favoritcyklist: Fabian Cancellara och Jens Voigt.Favoritcykelfika: Kaffe, biskvi och wienerbröd.Det här gör jag när sportdirektören inte tittar på: Det har väl hänt att jag inte har lyssnat så noga när jag inte gillat det jag hört i komradion.Om jag inte var cyklist skulle jag varit: Längdskidå-kare.

robert pölder

En personlig sak jag alltid har med mig: En gammal och mycket sliten underställströja.Favoritcyklist: Fabian Cancellara.Favoritcykelfika: Reis tarte och cappuccino.Det här gör jag när sportdirektören inte tittar på: Jag har haft jeans på resdagar.Om jag inte var cyklist så skulle jag: Plugga vidare inom ekonomi.

innehar ledartröjan kör först och därefter följer alla servicebilar i tur och ordning efter placering i tävlingen. Svenskarna håller under Thüringen Rundfarht en pla­cering någonstans i mitten vilket innebär att man från bilen ser lite halvdåligt vad som pågår framme i klungan. Detta kom­penseras med en radiokanal där allt som pågår i tävlingen kommenteras på tre språk – tyska, franska och engelska. Det är också genom denna enkelriktade radio­kommunikation med kommissarierna vi blir uppkallade om någon särskild cyklist behöver hjälp. Då, och bara då, är det okej att lämna sin plats i karavanen och köra upp till klungan.

Det är förstås inte tillåtet för cyklisterna att hänga på bilarna, vare sig i backspeg­lar eller bakom på rulle. Men man hjälps ändå åt, ofta över gränserna för vad som är tillåtet, för att de som vurpat eller punkte­rat lättare ska komma tillbaka upp till sin grupp. Det är dessutom betydligt mindre provocerande för nitiska kommissarier om en cyklist får draghjälp upp av en service­bil som tillhör något annat lag, så det här systemet tillämpas av alla. Nästa gång kan det vara det egna lagets cyklist som behö­ver hjälp.

Det händer också att avhängda cyklis­

ter kommer upp i riktigt höga farter och kan knappa in på bilar och klungan under utförsåkning. I det läget börjar man tuta längst bak i ledet för att varna andra bi­lister framåt om att cyklister är på ingång bakifrån. Tutandet skickas sedan vidare framåt.

Parallellt med den vanliga karavanen går en helt annan karavan på andra vägar. Den består av massörer med langningsslungor som tar sig mellan start, langningsplats och mål. För dem gäller det att lämna start­området efter att cyklisterna har hunnit iväg, att komma före dem till langnings­platsen och slutligen även nå målet först för att stolar och återhämtningsdrycker ska stå klara när de trötta åkarna kommer fram. Även i denna karavan råder kollegial stämning och man hjälps åt att hitta rätt på de små vägarna och småpratar lite i vän­tan på cyklisterna vid langningsplatsen. För de massörer som jobbar ensamma blir dessa möten ett substitut för det dagliga fikandet med arbetskamrater.

Boende och matPå hotellet bor och äter vi tillsammans med många andra lag, vilket skapar en lite speciell stämning i lokalerna. Var och varannan dörr i hotellkorridoren står öp­

pen och kikar man in ser man halvnakna cyklister liggandes på massagebänkar för knådning. Det luktar liniment i hallen och här och var ligger tvättpåsar med cykelklä­der och lådor med müsli, gamla bananer och energikakor. Det vimlar av sårskorps­prydda killar i tajta kompressionsbyxor och knälånga stödstrumpor.

Det finns förstås tydliga avgränsningar för vilket lag som ska sitta var i hotellets restaurang, men man får också en känsla av att det pågår en del headhunting och inställsamt småfjäsk runt bufféborden. Sportdirektörerna spanar efter nya åkare och de som ännu inte har proffskontrakt är förstås öppna för förslag. Att öppet närma sig en amatörcyklist i ett landslag ses som positivt från alla håll, medan man får smy­ga lite försiktigare vid frukostflingorna om man planerar att värva någon som redan jobbar någon annanstans.

Hotellets middagsbuffé är väl tilltagen, och tur är det. Det är många vändor och backningar för tävlingens alla hungriga och hela proceduren är dessutom över på ett ögonblick. Därefter hamnar många i hotellfoajén där man kan surfa fritt om man har dator med sig. Det har de flesta och på något märkligt sett ser det faktiskt socialt ut när alla sitter med varsin burk

Fem frågor till U

23-landslaget

kadens # 9:2010 | 65

niklas Gustavsson

En personlig sak jag alltid har med mig: Dator.Favoritcyklist: Tom Boonen.Favoritcykelfika: Café latte och kanelbulle.Det här gör jag när sportdirektören inte tittar på: Äter godis.Om jag inte var cyklist så skulle jag: Göra fler resor som vanlig turist.

sebastian balck

En personlig sak jag alltid har med mig: Hårborsten.Favoritcyklist: Thomas LöfkvistFavoritcykelfika: Dubbel espresso och naturell croissant.Det här gör jag när sportdirektören inte tittar på: Dricker vin.Om jag inte var cyklist så skulle jag vara: Formel 1-förare.

tobias ludviGsson

En personlig sak jag alltid har med mig: Dator och I-pod.Favoritcyklist: Fabian Cancellara.Favoritcykelfika: Cappuccino och wienerbröd.Det här gör jag när sportdirektören inte tittar på: Försöker smuggla hem något landslagsplagg.Om jag inte var cyklist så skulle jag vara: Hockeyspe-lare.

och småspråkar med varandra och resten av världen. Det är en viktig stund på dagen då man håller kontakt och uppdatering med nära och kära där hemma. När det börjar dra ihop sig till läggdags kan man uppsöka förbundskaptenens rum för en sista påfyllning i form av mackor eller en tallrik med flingor och mjölk.

Att leva så här på resande fot är en del av den stora charmen med internationellt cykeltävlande.

– Att vara cyklist är att njuta av livet i full fart. Man får resa mycket, träffa mycket folk och alla utmaningar gör att man trä­nas i både tuffhet och ödmjukhet. Det handlar inte bara om en bra grund för en idrottsman, utan om en utveckling som människa, säger Sebastian Balck.

Sebastian har bott ett år utomlands som cyklist i ett ”continental”­team och upp­levt hur man i de stora cykelnationerna blir betraktad och behandlad som en stjärna.

– I Sverige får man bara en backspegel i armbågen och blir trängd ut i vägrenen, berättar han.

Sista etappen– De två första och sista milen imorgon blir det tävling, resten är transportsträcka, sä­ger Glenn på mötet inför den sista etappen.

Hur han nu kan veta det.– Så häng med när det händer under den

första halvtimmen, eller kom igen och var beredda att slåss i slutskedet.

Med facit i hand blir dagen ganska precis så som Glenn sagt. I första utbrytargrup­pen sitter Lars Andersson, så om Glenns spådom hade besannats oavsett får vi ald­rig veta. Kanske triggade orden bara den svenske tävlingslystne cyklisten och blev till en självuppfyllande profetia. Men ut­brytningen hämtas in och återigen ligger den avslutande etappen helt öppen fram till den klungspurt förbundskaptenen har tippat på.

Efter målgång tar det bara några minu­ter innan alla cyklar är lastade och cyklis­terna sitter i bilarna ombytta och klara med varsin dricka i nävarna. Prisutdel­ningen har inte ens börjat och vi är redan på väg tillbaka till hotellet. Jag har ofta fått mig itutat att det är viktigt att varva

ner efter hårda pass, men den regeln ver­kar inte gälla här…

– Det är oftast full fart till hotellet för att massage och mat inte ska behöva bli så sent. Massagen ersätter ofta en halvtim­mes extra nedvarvning på cykeln, förkla­rar Robert Pölder.

Så är ännu en stor internationell tävling lagd till handlingarna. Sverige har gjort en fin insats med inte minst innehav av den prickiga bergatröjan och flera minnesvär­da utbrytningar.

Två teambilar och en meckbuss, fullas­tade med ledare och cyklister, styr hemåt till Sverige igen. Väl inom landets gränser ska cyklister lämnas av i tur och ordning i utvalda städer vi passerar. Men först hin­ner vi runda av hela veckan med en ge­mensam lunch på en vägkrog någonstans i Skåne.

Efter att notan tagits omhand hittar le­darna hela U23­laget på parkeringen med trånande blickar över en sprillans ny pär­lemorfärgad Ferrari. Av förbundskapten Glenn får de ett sista råd att ta med sig hem.

– Stå inte här och dregla, ryter han. Åk hem och träna med er istället! Så kan ni köpa hur många som helst sedan när ni är cykelstjärnor.

” Så häng med när det händer under den första halvtimmen, eller kom igen och var beredda att slåss i slutskedet.”

66 | kadens # 9:2010

Emma Johanssons förberedelser inför världsmästerskapen i Aus- tralien gick helt enligt planen. Upplägget såg ut ungefär som

inför OS i Peking 2008.– Jag tävlade väldigt mycket, och hårt,

innan jag åkte ner till Australien. När jag kom ner dit hade jag lagom med tid på mig att acklimatisera mig. Jag kunde ta det lugnt och det kändes bra, berättar Emma Johansson.

För att vara helt förberedd på uppgiften – att vinna världsmästerskapen – studerade hon upploppet när U23-herrarna tävlade.

– Vi kollade på deras lopp och vi fick svar på att spurten var tuffare än vad den såg ut att vara. Han som vann U23-klassen kom bakifrån väldigt sent. Just den biten pra-tade vi mycket om innan loppet.

I inledningen på damernas VM-linjelopp var Emmas viktigaste uppgift att vara foku-serad och hålla koll på sina värsta rivaler.

– Jag hade bestämt mig för att inte släppa iväg någon av mina farligaste konkurren-ter överhuvudtaget i någon utbrytning och att se till att jag själv var med i backarna.

Det var hon. På sista varvet var det just

Emma Johansson som tillsammans med brittiskan Emma Pooley höjde tempot i den näst sista backen. Fartökningen gjor-de att flera fick släppa klungan. Men det fanns fortfarande åkare med någorlunda pigga ben kvar som kunde sätta press på favoriterna brittiskan Emma Pooley, Mari-anne Vos och Emma Johansson.

Brittiskan Nicole Cooke attackerade och fick snabbt sällskap av tyskan Judith Arndt, duon fick en lucka på runt tio sekunder till gruppen med svenskan. Med tre kilome-ter kvar var de fortfarande i ledningen och Emma Johansson fick spela ett iskallt spel.

– Med tre kilometer kvar att tävla slutade jag köra. Jag hade inget annat val än att spela kall, även om det kändes piss inom-bords. ”Jaha, nu går de här”, tänkte jag. Det var upp till någon av de andra att jaga ikapp. Jag kunde inte köra slut på mig när jag var ensam, då hade jag bara hjälpt nå-gon av de andra till guldet. Men det fanns fortfarande en möjlighet att det skulle gå ihop för de båda var inte så långt framför, förklarar Emma.Den av duon som förvåna-de svenskan mest med sin offensiv så nära målgången på VM var Nicole Cooke.

– Jag hade räknat bort henne till över 90 procent. Hon hade knappt synts på hela säsongen och att hon skulle kunna ta ett så stort steg på så kort tid trodde jag inte.

Fly förbannad Judith Arndt och Nicole Cooke var fortfa-rande i ledning när de svängde in på upp-loppet. Men en alldeles för het Marianne Vos släckte deras VM-drömmar när hon drog igång spurten med dryga 300 meter kvar. Det gjorde att klungan kom ikapp tätduon och fick spurta om den regnbågs-färgade världsmästartröjan. Emma satt perfekt på Marianne Vos hjul och bara vän-tade på att avgöra från slagläge. Men hon fick aldrig chansen då holländskan stäng-de in henne på högersidan.

– Jag har kollat på spurten om och om igen och det är ingen tvekan om att hon stänger mig med flit. Direkt efter mål-gången var jag fly förbannad så jag läm-nade in en protest, men det hände inte mycket med den eftersom vi skulle upp på prispallen direkt efter målgången. Och det ska mycket till om resultatet ändras efter att de haft prisutdelning. Så först ville jag

Landsvägs-VM

VM-brons med eftersmak

Text: Mattias HaalFoto: Scott Barbour/Getty Images

Emma Johansson hade VM-guldet i sikte när hon svängde in på upploppet i Geelong, Australien.

Men holländskan Marianne Vos satte osjysst stopp för de planerna, enligt Emma själv.

– Hon vet vad hon har gjort, säger Emma.

kadens # 9:2010 | 67

inte gå upp på podiet – och jag skulle kan-ske vägrat gå upp trots allt, funderar hon så här i efterhand.

Giorgia Bronzini, som var först över mål-linjen, var aldrig inblandad i incidenten och därmed var det heller aldrig tal om att något guld skulle hamna hos Sverige efter en protest.

– Silver eller brons, det spelar ingen roll vilket. Det var guldet jag körde för och nu fick jag inte en ärlig chans på slutet. Jag hade mer att ge och hade väntat och väntat på att rätt tillfälle skulle komma. När det tillfället var inne tryckte Vos mig mot sta-ketet så jag slog i huvudet i en åskådare. Hade jag vurpat eller missat medalj hade det kanske blivit en annan utgång på pro-testen, säger Emma.

Norskt lag 2011Om hon inte hade blivit trängd är hon gan-ska säker på att det hade blivit en hård fajt om segern. För vinnaren Giorgia Bronzini hade fått släppa klungan i sista backen och precis orkat slita sig tillbaka i utförskör-ningen.

– Hon kom starkt på slutet men jag hade

mycket kvar att ge, så Bronzini tror jag att jag skulle tagit. Jag drog igång spurten innan henne. Men nu fick jag bromsa, börja om och försöka gå om på nytt, det var surt.

På måndagen efter VM kom Marianne Vos fram till Emma och sa att hon hört att svenskan var förbannad på henne.

– ”Ja, vad tror du?” svarade jag. Men hon erkände aldrig att hon tryckte upp mig med flit mot kravallstaketet och inte bad hon om ursäkt heller. Men hon vet vad hon gjort, berättar Emma.

Rivaliteten mellan damcyklingens två stora stjärnor kommer med all säkerhet att fortsätta under nästa säsong när de åter ställs mot varandra. Emma Johansson kommer att göra det i nya färger. Hon har skrivit på för det norska laget Team Hitec Products och hon är glad och förväntans-full på sina nya lagkamrater.

– Det kommer bli spännande, det är kul med förändring och att jag ska få jobba med skandinaviska cyklister. Ett annat plus är att det blir närmare hem vilket känns skönt – jag ska ju inte cykla hela li-vet.

” Jag har kollat på spurten om och om igen och det är ingen tvekan om att hon stänger mig med flit.”

Emma är sur på Vos

Från vänster: Vos (silver), Bronzini (guld) och Emma (brons).

68 | kadens # 9:2010

Test: Gps-datorer

Välj rätt vägvisare

Text: Kalle BernFoto: Luca Mara

kadens # 9:2010 | 69

Gps, Global Positioning Sys-tem, var från början en militär positioneringsteknik baserad på satelliter. Nu är gps-mottagare

nästan var mans egendom. Vanligast är de kanske i bilar och fritidsbåtar, men de flesta moderna telefoner har numera en inbyggd gps-mottagare. Och för oss cy-klister finns det fler och fler smidiga en-heter som anpassats för träning och na-vigering från sadeln. För från att bara ha visat vägen, har navigatorerna nu också blivit mycket kompetenta träningsdato-rer.

Skälen att använda en tränings-gps är många. Den är lätt att flytta mellan cyklar eftersom den inte behöver några hastighetssensorer eller andra tillbehör monterade på cykeln. Gps-tekniken håller reda på din hastighet och sträcka så länge du har kontakt med satelliterna. Med ett enkelt styrfäste på varje cykel är det bara att klicka fast den och köra. En gps ser till

att du alltid hittar om du tränar på okänd mark, och du kan enkelt ladda ner bra tu-rer från internet.

Som ett hjälpmedel för träningsanalys är många av de produkter vi testat väldigt kompetenta. I kombination med puls-band, kadenssensor och wattmätare får de flesta mer information än de hinner ana-lysera. När man tittar igenom ett avslutat pass hemma på datorn är det möjligt att följa sin väg och se pulsen, höjdskillna-den, effekt (om man har en wattmätare), hastighet och mycket mer.

Kör man ofta samma runda är det lätt och smidigt att jämföra de olika tränings-tillfällena med hjälp av analysverktyg som finns både på webben och som program-vara som inte kräver uppkoppling.

Och för de träningsapplikationer som finns till Iphone och liknande telefoner in-går i de flesta fall någon form av nätbaserat träningsprogram.

Den amerikanska gps-tillverkaren Gar-

min var tidigt ute med att träningsanpassa gps-enheter. Först med klockarmband för olika typer av träning, men för två år sedan kom de första cykelspecifika enheterna med styrfäste. Vi har testat Garmins nyas-te cykelnavigator Edge 800 med pekskärm, samt klockan Forerunner 310XT utan kart-funktion på skärmen. Utöver produkterna från Garmin har vi använt en cykelnaviga-tor från italienska Mynav, samt ett skyd-dande fodral för Iphone som Magellan ut-vecklat, Toughcase.

De stora tillverkarna av pulsklockor, fin-ska Polar och Suunto, har klockor som man kan komplettera med en gps-funktion via en så kallad pod. Vi valde att inte ha med dem i testet eftersom dessa bara registre-rar information under turen för analys i efterhand i en dator och inte erbjuder nå-gon form av navigationshjälp under själva cyklingen. Av samma skäl valde vi bort Garmin Edge 500 (som vi testade i Kadens #6-10).

Garmin Forerunner 310XT

Kartfunktion: NejStyrmontage: JaPekskärm: NejVädertålighet: JaHandhavande med handskar på: Två stora knappar sköter det mesta, de är lätta att trycka på även med klumpiga handskar.

ANT+: JaPulsfunktion: JaMedföljande kartor: Nej, klockan sak-nar navigationsfunktion med karta.

Träningsdagbok på webben: Ja, Garmin Connect. Flera andra träningsdag-böcker accepterar Garmins filformat.

Batteritid: 18-20 timmar

Cirkapris: 3 500 kronor inklusive vat-tentätt pulsband.Leverantör: Garmin Sverige ABTelefon: 031-794 00 00Webb: www.garmin.se

Garmin edGe 800

Kartfunktion: JaStyrmontage: JaPekskärm: JaVädertålighet: JaHandhavande med handskar på: Pek-skärmen fungerar bra med handskar. Med vinterhandskar kan det vara svårt att träffa rätt, men skärmen känner i alla fall att man tryckt.ANT+: JaPulsfunktion: JaMedföljande kartor: Baskarta Europa

Träningsdagbok på webben: Ja, Garmin Connect. Flera andra träningsdag-böcker accepterar Garmins filformat. Kartprogrammet Basecamp från Garmin är väldigt bra vid planering av turer.Batteritid: 15 timmar

Cirkapris: 5 700 kronor med baskarta och kadenssensor.Leverantör: Garmin Sverige ABTelefon: 031-794 00 00Webb: www.garmin.se

mynav 700 Bike Pro

Kartfunktion: JaStyrmontage: JaPekskärm: JaVädertålighet: JaHandhavande med handskar på: Pekskärmen fungerar bra med hand-skar, även de vanliga knapparna är lätta att trycka rätt på i lite tjockare handskar.ANT+: JaPulsfunktion: JaMedföljande kartor: Bilnavigationskar-ta för Sverige ingår. Extra regionskar-tor för Sverige kostar 2 700 kr/st.Träningsdagbok på webben: Ingen som Mynav tillhandahåller ännu men det finns mjukvarubaserade analyspro-gram från Mynav.

Batteritid: 12 timmar

Cirkapris: 7 300 kronor.

Leverantör: Gear ABTelefon: 031-748 69 50Webb: www.gearab.se och www.mynav.se

maGellan TouGhcase

Kartfunktion: JaStyrmontage: JaPekskärm: JaVädertålighet: JaHandhavande med handskar på: Pekskärmen fungerar dåligt med handskar på.

ANT+: NejPulsfunktion: NejMedföljande kartor: Google Earths kartor

Träningsdagbok på webben: Massor. Det finns väldigt många tränings-applikationer med bra funktioner. Cykelturen kan t ex live-uppdateras på Facebook så att dina vänner kan följa din träning…Batteritid: 6-16 timmar beroende på vilka funktioner man använder.Cirkapris: 1 700 kronor.

Leverantör: Gear ABTelefon: 031-748 69 50Webb: www.gearab.se och www.magellangps.se

Utbudet av cykeldatorer och cykelnavigatorer baserade på gps-tekniken växer.

Vi har testat fyra gps-mottagare som på olika sätt är anpassade för cyklisters behov.

70 | kadens # 9:2010

Mynav 700 Bike Pro: Talar dig till rätta

Garmin Forerunner 310XT: Enkel träningskompis för handled och styre

Testets enda gps-klocka har ingen kartba-serad navigationsfunktion, men kan hjäl-pa till att hitta hem igen om man sparat utgångspunkten. Det går också att spara egna eller ladda ner andras rundor för att få hjälp med att hitta nästa gång. Fördelen med en klocka är att man kan använda den till andra aktiviteter, som till exempel löp-ning eller skidåkning.

Garmin Forerunner 310XT marknadsförs som en triatlonprodukt, men har i cykelläget många bra funktioner för cyk-lister. Det finns också ett styrfäste att köpa som tillbehör. Eftersom klockan har en Ant+ mottagare kan man använda wattmätare, kadens-sensor och en extra hastighetssensor för mer exakt och pålitlig registrering. Den hastighetssensor som finns att köpa extra till 310XT är kombinerad med en ka-denssensor och monteras på kedjestaget.

Att använda 310XT är inte helt enkelt i början och det tar ett tag att komma igång. Vill man bläddra runt bland funktionerna är det lättast om man står utomhus, då klockan går in i ett satellitletarläge så fort man slår på den. Innan man kommer igång måste man också välja sport och vilka vär-den som ska visas. Två stora knappar sitter lättillgängligt och gör att det inte är några problem att använda klockan med hand-skarna på. Batteritiden ska enligt Garmin vara 20 timmar. För oss räckte batteriet mellan 18 och 21 timmar beroende på hur mycket man använde de olika funktioner-na. Ett litet problem uppstod vid laddning som sker via datorns USB-anslutning, då de flesta datorer slutar att ladda när de går in i viloläge. Som tillbehör kan man köpa en laddare för vägguttag. En laddare som vi tycker borde ha ingått.

Bra och dåligt

+ Bra för dig som håller på med flera spor-

ter och som inte vill kompromissa med cy-

kelfunktionerna.

– Laddaren kräver att du har tillgång till en

USB-anslutning.

Kadens tyckerSka man använda sin tränings-gps till lite allt möjligt och inte har behov av att kunna se en karta när man ska hitta hem, är Forerunner 310XT ett alldeles utmärkt alternativ. Nack-delarna, förutom att vissa funktioner saknas, är få. När man väl lärt sig hur allt fungerar är 310XT väldigt smidig att träna med. Mynav 700 Bike Pro är en gps-navigator

byggd för att monteras på cykeln. MN 700 är fylld med funktioner. Vissa är riktigt bra, andra är lite onödiga. Den är bland an-nat ensam i testet om att ha en talfunktion som berättar för cyklisten vilken väg man ska ta. Gränssnittet känns lite föråldrat och det är inte helt lätt att lära sig navigera i navigatorn.

Mottagaren är mycket bra och får kon-takt med satelliterna både snabbt och i

kadens # 9:2010 | 71

nästan all sorts terräng och bebyggelse. Pekskärmen fungerar bra med hand-skar på och när man väl knappat in sin destination är det lätt att hänga med på kartan. Skärmen fungerar bra i alla ljusförhållanden, även starkt solljus. Tråkigt nog är grafiken lite för dålig om man jämför med andra moderna navigatorer och det kan ib-land vara svårt att urskilja vägen på kartan. I jämförelse med Garmin Edge 800 känns det som om det skiljer ett par år till Garmins fördel, ändå så lan-seras de båda träningsdatorerna sam-tidigt.

När man ställer om till vanligt cykel-datorläge blir det bättre. Det går också att köra röstläget utan att ha naviga-torn i kartläget. Det är användbart då man får den information man vill ha visuellt, samtidigt som man får röst-hjälp med att hitta.

Mynav 700 Bike Pro är nästan dub-belt så stor som Edge 800 från Garmin och tyngre. Funktionsmässigt är det bara röstläget som talar för MN 700. Det finns pulsband, kadens- och has-tighetssensor att köpa som tillbehör.

Edge 800 är en ny och het nyhet från Garmin. Amerikanernas cykel-gps Edge 705 har funnits på marknaden i två säsonger. Nu är det dags att för-nya sortimentet och låta toppmo-dellen få bland annat pekskärm. Edge 800 är marginellt mindre och lättare än sin föregångare 705, men mycket smidigare än andra jämförbara navigatorer.

Garmin har ett stort sortiment träningsanpassade gps-produk-ter och det här är deras dyraste och lyxigaste träningsdator för cykel. Direkt från start förstår man de olika funktionerna. Edge 800 är lättnavigerad och man känner igen användarmil-jön om man är bekant med mo-derna telefoner. Det finns flera olika lägen att välja mellan då skärmen visar olika valbara ty-per av information samtidigt. Självklart finns också ett na-vigationsläge då både kartan och aktuell hastighet visas. Pekskärmen fungerar bra och det är enkelt att bläddra mel-lan de olika lägena även i far-ten. Det är lätt att trycka rätt på den känsliga skärmen.

Många som redan kör med tidigare Gar-min-datorer blev kära direkt när de fick testa den nya lyxnavigatorn. Det enkla handhavandet och alla smarta funktio-ner skapar direkt ett ha-begär. Edge 800 har verkligen allt man kan önska sig. Det enda vi saknar är att pulsbandet inte ingår i grundpaketet.

Styrfästet känns inte helt säkert, då det är lätt att råka lossa navigatorn av misstag om man kommer åt det. Vi körde visser-ligen i rejält stökig terräng utför utan att den lossnade.

Garmin Edge 800: Ny och het värsting

Bra och dåligt

+ Lätt att använda, smidig, bra cykelfunk-

tioner och bra navigationsläge.

– Styrfästet känns inte helt säkert.

Kadens tycker

Edge 800 blev en favorit direkt. Den är lättan-vänd i kombination med bra programvara och tydlig grafik. Det märks att Garmin satsar mycket på att utveckla sin sportelektronik.

Bra och dåligt

+ Bra mottagning och får snabbt kontakt

med satelliterna. Ljusstark skärm. Många

funktioner, bland annat röstguidning.

– Klumpig i storleken och med dålig grafik

i kartläget.

Kadens tycker

Mynav 700 Bike Pro är en kompetent gps-na-vigator för styrmontage. Tyvärr är grafiken lite för dålig, men det är något man bara lider av i navigationsläget. Som träningsdator finns det alla möjligheter att samla all fakta man vill ha från sitt träningspass.

72 | kadens # 9:2010

Gps-framtiden: Blåtand och watt i pedalerna

Ant+ är ett trådlöst protokoll för att skicka information över 2,4 Ghz-bandet mellan olika sensorer på cykeln och till exempel en cykeldator, en pulsklocka el-ler en gps-mottagare. Flera av de stora tillverkarna av wattmätare använder Ant+ för att skicka information. Men fi nska Polar använder inte Ant+ då de håller på att utveckla en sportanpassad version av Bluetooth-standarden för att skicka information trådlöst mellan en-heterna. Med Bluetooth kan man skicka mer information än med Ant+, men det kommer dröja ytterligare minst ett år innan tekniken är färdig. En av de första produkterna som kommer att anpassas till blåtandsöverföring är pedalerna med inbyggd wattmätare som Polar utvecklat tillsammans med Look.

Garmin har å sin sida köpt Vector-tek-niken av Metrigear för att börja tillverka pedaler med inbyggd wattmätare, som ska kommunicera med deras gps-enhe-ter via Ant+.

Magellan Toughcase är ett fodral till App-les Iphone, en av Sveriges vanligaste så kallade ”smartphones”. Till Iphone fi nns det en hel del sportapplikationer att ladda ner, men för oss cyklister så har batteriti-den hittills inneburit en begränsning vid användning på längre pass. I Magellans fodral fi nns därför ett extra batteri inbyggt samt en bättre gps-mottagare. Fodralet innebär också ett bättre stöt- och stänk-skydd. Tyvärr blir själva telefonfunktionen lidande av skalet, även med ljudnivån på max är det svårt att höra och för att prata så är fodralet ingen höjdare.

De nya smarta telefonerna är enkla att använda och det fi nns massor med bra trä-ningsprogram att ladda ner till dem. Men varken Iphone eller Toughcase har en mot-

tagare för Ant+. Men ganska snart kom-mer Polar att börja använda Bluetooth

för trådlös överföring, och då kommer de fl esta telefoner kunna bli bra cykel-datorer.

I dagsläget är Toughcase en förbätt-ring av Iphone som tränings-gps för cykelbruk, då satellitmottagningen blir väldigt mycket bättre och batte-ritiden blir acceptabel. Att telefonen också skyddas mot både stötar och vat-ten är ett stort plus. Om det inte vore för att fodralet är så pass stort och att telefonen saknar mottagare för andra värden än de rent gps-baserade, så skulle det här vara en av de bättre cy-kelnavigatorerna. Men tyvärr måste

man ta av sig handskarna för att kunna använda pekskärmen. Med skyddshöljet blir kombon både den klumpigaste och tyngsta naviga-torn i testet. Fördelen är utbudet av olika träningsapplikationer och den precisa positionsangivelsen som var märkbart bättre än med telefonen

utan skal.

Magellan Toughcase: Gör din telefon till en tränings-gps

Kadens tycker

Magellan Toughcase är ett bra tillbehör till Iphone, om man vill använda de träningsapp-likationer som fi nns tillgängliga för telefonen på cykeln. När det fi nns färdigutvecklade sensorer med Bluetooth-teknik kommer tele-fonerna att bli ett spännande alternativ som gps-baserade träningsdatorer, men i dagslä-get är de för begränsade.

Bra och dåligt

+ Bra mottagning av gps-signalen. Fodralet

är nödvändigt för att man ska våga ha telefo-

nen på styret. Bra navigationsprogram fi nns

som applikationer.

– Klumpig. Begränsad information då den

bara baseras på gps-data, saknar t ex puls

med mera.

Starta cykelSäSongen i SolSäkra

algarve!27 februari - 13 marS 2011

begränSat antal platSer!

Direktflyg meD SaS.

cykelfrakten ingår!

Cyklingen i sydöstra algarve är myCket fin.

vägarna är genomgående av god kvalitet och så gott som bilfria så fort man kommer bort från kusten. området är inte bergigt, men mycket kuperat med backar på upp till två kilometers längd och med lutningar på upp till 20 procent. Så för att få ut maximalt av den här resan tror vi att du åtminstone bör vara elitmotionär och att du har en bra cykelgrund från din försäsongsträning.

vi kommer att cykla mellan två till fem timmar om dagen, med bara något enstaka stopp för vattenpåfyllning och kaffe vid behov. fokus för den här resan är att få många timmar i sadeln och en flygande start på cykelsäsongen.

ledarstaben på resan består av kadens medarbetare samt flera namnkunniga elitcyklister.

för den som vill erbjuds även daglig träning inom löpning, fys, yoga, aerobics mm. Det passar mycket bra att ta med familjen, framför allt under vecka 9 då det även erbjuds aktiviter för barn.

läs mer om resan på www.kadens.se

I samarbete med:

Starta cykelSäSongen i SolSäkra

algarve!27 februari - 13 marS 2011

begränSat antal platSer!

Direktflyg meD SaS.

cykelfrakten ingår!

Cyklingen i sydöstra algarve är myCket fin.

vägarna är genomgående av god kvalitet och så gott som bilfria så fort man kommer bort från kusten. området är inte bergigt, men mycket kuperat med backar på upp till två kilometers längd och med lutningar på upp till 20 procent. Så för att få ut maximalt av den här resan tror vi att du åtminstone bör vara elitmotionär och att du har en bra cykelgrund från din försäsongsträning.

vi kommer att cykla mellan två till fem timmar om dagen, med bara något enstaka stopp för vattenpåfyllning och kaffe vid behov. fokus för den här resan är att få många timmar i sadeln och en flygande start på cykelsäsongen.

ledarstaben på resan består av kadens medarbetare samt flera namnkunniga elitcyklister.

för den som vill erbjuds även daglig träning inom löpning, fys, yoga, aerobics mm. Det passar mycket bra att ta med familjen, framför allt under vecka 9 då det även erbjuds aktiviter för barn.

läs mer om resan på www.kadens.se

I samarbete med:

74 | kadens # 9:2010

Gino Bartali föddes i ett mindre samhälle utanför Florens, krigsutbrottsåret 1914. Familjen drev ett litet jordbruk och sina första egna pengar tjänade han genom att tillverka bastomslag till vinflaskor åt lokala

producenter. Första cykeln kunde han köpa tack vare systerns generösa hemgift, och snart började han också arbeta för en cykelhandlare i trakten. Vid 13 års ålder hade Gino Bartali deltagit i sin första tävling, och vid 21 års ålder blev han proffs. Redan året därpå var han italiensk mästare.

Storhetsperioden för Gino Bartali inföll före andra världskrigets utbrott. Med segrar i både Giro d’Italia, 1936 och 1937, samt Tour de France 1938 var han otvivelaktigt en av dåtidens största cyklister. Och när Gino Bartali även trampade in som segrare i 1948 års upp-laga av Tour de France, satte han ett fantastiskt rekord som knap-past kommer att bli slaget. Segern innebar nämligen att Bartali blev den cyklist med längst tid, tio år, mellan två segrar i loppet.

Men det var inte alla italienare som charmades av landsman-nens framgångar. Mest skeptiska till landsortsbon Bartali var in-vånarna i de norditalienska industristäderna. Deras hjälte hette istället Fausto Coppi, som i mångas ögon representerade det mo-derna och världsvana.

Landsbygden ställdes mot staden. Gino Bartali var en konserva-tiv man, tillika djupt religiös, vilket retade gallfeber på de sekula-riserade stadsborna. Istället fick han sitt stöd från lantbrukarna i södra Italien.

”Den gudfruktige” var avogt inställd till lagkamrater som svor, och han var också noga med att be före varje måltid. Gissa om Gino Bartali blev stolt när självaste påven bad honom om tips för att bli en bättre cyklist. Men allt var knappast frid och fröjd i cyklistens liv. Till sinnet ska han ha varit djupt pessimistisk, och kanske än värre om man ser till hans profession, en kedjerökare.

Som cyklist var en bidragande förklaring till Bartalis framgång-

ar hans styrka i bergen. Men hans cykelstil var tämligen speciell. Uppför var det ovanligt att han stod upp och trampade. När at-tacker gjordes och de andra cyklisterna ställde sig upp satt Bartali lugnt kvar och växlade istället.

Kurir åt motståndsrörelsenGino Bartali dog i en hjärtattack år 2000, och hans bortgång rönte stor uppmärksamhet även utanför cykelkretsar. Europakommis-sionens ordförande, Romano Prodi, kallade honom för ”en symbol för det mest förnäma sportsmannaskapet.”

Men historien om en av världens mest framstående cyklister skulle inte ta slut med detta. År 2003 tryckte en italiensk tidning en artikel som avslöjade att stjärncyklisten under andra världskri-get arbetat som kurir åt motståndsrörelsen. Med hjälp av sin cy-kel transporterade han sig mellan olika nunnekloster med papper som användes att skapa falska identitetshandlingar. Denna insats gjorde att 800 judars liv kunde räddas.

Men Gino Bartalis arbete var långt ifrån riskfritt. Vid ett tillfälle ska han ha blivit kallad till en villa i Florens. Den fruktade byggna-den användes som ett tortyrcenter och samtalet med fascisterna, som krävde att verksamheten skulle upphöra omgående, skulle ha skrämt även den mest hårdhudade. Men inte Bartali. Efter att ha gömt undan fru och barn på ett säkert ställe fortsatte han oför-trutet.

I koncentrationslägret Dachau år 1943 fick florentinaren Anto-nio Davitti en till synes märklig fråga från vakten. ”Känner du Bartali?”, undrade vakten. Davitti, som av en händelse hade ett idolporträtt på cyklisten, visade helt sonika upp detta. Genast be-ordrade lägervakten Davitti att samla ihop 20 personer som han ville rädda undan gaskammaren. Dessa män fick istället börja ar-beta i fabriken.

★ Stjärnor vi minns ★

Gino Bartali – landsbygdshjälte med stort patos

Hans smeknamn var ”Den gudfruktige”. Stark i bergen och med en vinnarmentalitet utöver det vanliga. Älskad på landsbygden och hatad i storstäderna.

Gino Bartali var en man som väckte starka känslor och som i hemlighet arbetade för motståndsrörelsen under andra världskriget.

Text: Mårten Öhman och Björn Skoog foto © cor vos

kadens # 9:2010 | 75

★ Stjärnor vi minns ★

76 | kadens 9 : 2010

Låt oss veta vad du tycker! Skriv till oss – om tidningen eller vad som helst som har med cykel att göra. Eller passa på att fråga vår expertpanel om träning, kost, cyklar, cykelsport eller prylar. Fatta dig kort och skicka ditt brev till Cykeltidningen Kadens, Box 22559, 104 22 Stockholm eller maila till redaktion@kadens.se. Märk kuvertet/mailet ”In-sändare”.

Träning: Fredrik Ericsson (FE)Idrottsfysiolog med inriktning uthållighet och cykelträning.

Förbundskapten för Sveriges mountainbikelandslag från och med i år.

Näring och kost: Anna Sjögren (AS)Legitimerad sjuk-gymnast och kost-rådgivare med fal-lenhet för kondi-tionsidrotter.

Friåkning: Kalle Bern (KB)Kadens friåknings-redaktör har koll på allt från friåk-ning, downhill, bmx och mer av det som ryms vid sidan av det breda cykelspåret.

Mountainbike: Andreas Daniels-son (AD)Kadens mountain-bikeredaktör har

lagt jobbet som förbundskap-ten åt sidan. Istället samlar han till ett eget lagtempolag där alla ska heta Danielsson (grattis till tredje sonen!) och cyklar i Tibet. Där emellan svarar han gärna på frågor om prestation, både på landsvä-gen och i skogen.

Prylar: Daniel Rytz (DR)Kadens prylblog-gare håller koll på det senaste inom prylar och cyklar. Läs Daniels blogg på www.ka-dens.se så har du det med. Täv-lar på elitnivå i landsväg.

Cyklar: Stefan Larsén (SL)Kadens chefredak-tör har testat cyk-lar och cykelpro-

dukter för svensk cykelpress i tolv år. Och trots 29 år som medioker tävlingscyklist bak-om sig har han inga planer på att sluta hoppas. Någon borde säga åt honom.

Fråga expertpanelen!

Brev

Skriv – så kan du vinna! Det bästa brevet belönas med en cykelhjälm från Bell. Bell Slant har 21 ventilationshål och justersyste-

met ErgoDial som gör att den passar alla huvuden mellan 54 och 61 centimeters storlek. (Rek. pris cirka 800 kronor.)

Vad har ni för löner på Kadens?

Min underbara sambo överraskade mig med ett nummer av er tidning (8–2010) som en guldkant på vardagen nu när det är höst och mörkt. Men när jag kom till slutet av tidningen blev jag förvirrad och lite besviken. Jag brukar se fram emot att läsa om cykel-testerna i er tidning men den här gången kunde ni lika gärna ha testat rymdraketer eller lyxyachter! Trek Madone – 80 000 kr, Specialized Roubaix – 48 000 kr, Specialized Demo 8 – 55 000 kr, Specialized Epic Ex-pert Carbon 29 – 43 000, Scott Genius LT 10 – 60 000, Cannondale Scalpel Ultimate 80 000, Scott Scale RC 899 – 56 000... Behöver jag säga något mer?

Jakob Vidarsson

Din synpunkt är inte ovanlig bland våra läsare. Men

dessvärre är svaret inte så enkelt att vi är överbetal-

da. Anledningen till de höga cykelpriserna i testerna

du refererar till är att de nyheter som presenteras inför

kommande modellår så gott som alltid introduceras

högst upp i modellskaran. Först efter hand kommer den

nya teknologin, materialen och lösningarna neråt i mo-

dellstegen och prisklasserna. Så när vi testar nyheter

tenderar de att vara ”det senaste” och då också oftast

det dyraste.

Vi gör även större grupptester på nya cyklar i lägre

prisklasser. I dessa segment dröjer det ofta några år

innan den senaste teknologin introduceras, men det är

här man får mest cykel för pengarna idag. Vi har flera

sådana grupptester inplanerade under våren, alla i pris-

klasser under 20 000 kronor. sL

Tack!

Reportaget om Toscana (i Kadens #7–10) var bland det bästa jag har läst, roligt med fina bilder också. Jag fast-nade speciellt för Ola Berggrens sätt att skriva, man känner igen sig om man har varit där och vänner till mig som inte har varit där vill åka dit. Exakt så vill jag att ett bra resereportage skall vara. Fortsätt gärna med mer av den varan, speciellt nu när det börjar bli mörkt och man behöver drömma sig bort lite.

PeLLe Furenius

Bästa brevet: Gotland 360– kärlek vid första depån.

På cykeldagarna förra året valdes Gotland 360 till årets motionslopp i Sverige. Varför förstår jag nu. Jag och min fru anmälde oss direkt i vintras för att få plats på fjärde rundan. Deltagarantalet var satt till 200 detta år och kommer aldrig bli mer än… 360 såklart!

Men det är inte därför det heter Gotland 360 först och främst. Loppet är 360 km och går 360 grader mot-sols runt ön. Gotland 360 är ett amatör-arrangemang i ordets rätta betydelse. Amatör betyder ju egentligen någon som älskar (av amor). Hela loppet är en kär-leksförklaring till ön, och såklart till cykling. Kryddat med perfekta skadefria vägar, medeltida kyrkor, vack-ra gårdar, fiskelägen, raukar och fantastisk mat. Var 3–4:e mil möttes vi av hembakta bullar och muffins, varm och kall dryck. Och inte minst goe, glade gu-tar – som en Keno-dröm. Därtill superb lunch. Ingen sladdrig varmkorv, ingen vattnig sportdryck så långt ögat kunde nå.

Många åkte detta lopp för andra, tredje och fjärde gången. Men jag garanterar, det var ingen som åter-vänt för att putsa sin tid. Bara för att njuta, äta och cykla vackrare.

nicke HaLLgren

Tack för tipset Nicke, det låter verkligen som ett mo-

tionslopp väl värt att besöka. En hjälm kommer på pos-

ten! Red.

Äkta kärlek

Det kan inte finnas någon större frihetskänsla än att susa fram på sin racer efter landsvägen. Man kän-ner sig stark och frisk, man kryper ned i bocken och trycker på, cykeln svarar direkt. Svetten droppar från hjälmens svettband, vinden tjuter genom lufthålen i hjälmen. Efter ett tag så avtar farten och man känner att benen gett allt, och man bara ler och njuter av landskapet som sveper förbi.

Det är vad jag kallar kärlek!sören Jansson

kadens 9 : 2010 | 77

Det är tragiskt!

Jag är så less på allt som har med proffscyk-ling att göra och känner bara förtvivlan när dessa dopingnyheter uppdagas. Det är ju ungefär samma fl öde på dessa förödande nyheter som de ”positiva”.

Cykelvänner säger att det är samma pro-blem inom alla sporter, det är bara det att cykel är så granskat av media. Visst. Men det här är sporten som jag brinner för, och jag blir ju sviken nästan varje vecka. Det hela är tragiskt, och jag vet inte hur jag ska han-tera det på annat sätt än att ta avstånd ifrån det.

Tänk alla bilder man har på hornhinnan: Floyd Landis gör heroisk upphämtning efter gårdagens totalhammare, Mosquera pressar Nibali, ”Kycklingen” Rasmussen i gult, Di Luca kör av Löfkvist rosa tröjan, Contador... Och jag vågar knappt tänka på vad som håller på att utredas runt Lance.

Allt detta är fejk, fusk och dopning! Vad är det jag tittat på, vilka är mina hjältar!?

Jan gunnars

Jag förstår verkligen hur du känner och delar

din frustration. Jag tycker däremot inte att

det är en fråga om att media bevakar doping-

problemen inom cykel mer än i andra idrotter.

Den professionella cykelsporten har en lång

dopinghistoria och har fortfarande enorma

dopingrelaterade problem. Att skylla cy-

kelsportens överrepresentation i dopingrap-

porteringen på media är verkligen att ta på

sig skygglapparna.

Mest tragiskt tycker jag är de långtgående

konsekvenserna för ungdomsrekrytering och

sponsorjakt för klubb- och tävlingsverksam-

heten på lokal nivå . Hjulen kommer fortsätta

rulla i Tour de France ett tag till, men det är

underifrån sporten kommer dö om inget radi-

kalt görs åt dopingen. sL

Hjälp – min puls rusar iväg!

På träning med mina kompisar funkar allt ok , men på tävling låser det sig. Normalt har jag en puls på 80–90 i början , men på tävling kan jag ha 120 i starten och pulsen fl yger upp i 160–170 utan att jag jobbar spe-ciellt mycket .

Kraften rinner ur benen och efter cirka två timmar kommer krampkänningar. Detta är frustrerande när jag vet att kan så mycket bättre. Det spelar inte någon roll om jag vär-mer upp länge, jag känner mig inte nervös eller stressad och jag har ingen press på mig. Hur ska jag göra och tänka?

roberT

Det här med att vissa underpresterar när det

drar ihop sig till tävling medan andra verkar

höja sig fl era snäpp är verkligen något som

gäckat idrottare och tränare under alla tider.

Ingen vet med säkerhet vad som ligger bakom

detta, men det fi nns som vanligt lite teorier.

Ett intressant spår som kan vara förklaringen

i ditt fall är att vi människor reagerar olika på

de hormoner som utsöndras i kroppen, t ex

adrenalin och cortisol, när vi ställs inför en

så kallad ”fi ght or fl ight”-situation, vilket täv-

lingar kan anses vara.

Du behöver inte vara ovanligt nervös eller

laddad för att påverkas av detta, om du får

en stark negativ reaktion till de förändringar

som automatiskt sker i kroppen. För att mot-

verka detta kan du försöka lära dig att ha ex-

akt samma mentala inställning inför tävling-

ar som inför träningar – även om det betyder

total likgiltighet. Fe

42 | kadens # 3:2010

Trygg Hansa: Full ersättning.

Självrisken är 25 procent av skade-

beloppet, dock lägst 1 200 kronor.

If: Full ersättning. Hos If väljer

man själv vilken självrisk man vill

ha när man tecknar hemförsäk-

ring. Högre självrisk betyder lägre

pris på försäkringen. De allra

flesta av Ifs kunder väljer 1 500

kronor som självrisk.

Länsförsäkringar: Full ersätt-

ning. Självrisken är 25 procent

av skadebeloppet, men lägst

grundsjälvrisken (vanligtvis 1 500

kronor).

Folksam: Full ersättning och

självrisken är 1 500 kronor.

Vad gäller Vid stöld om cykeln stod låst med godkänt lås?

Vad gäller Vid stöld om cykeln stod låst med ett icke-godkänt lås?

Trygg Hansa: Normalt 50

procent nedsättning av ersätt-

ningen.

If: Nedsättning av ersättningen

sker beroende på omständighe-

terna, det vill säga hur oaktsam

man anses ha varit.

Länsförsäkringar: Normalt 50

procent nedsättning av ersätt-

ningen.

Folksam: Normalt sett ingen

ersättning.

Vad gäller Vid stöld om cykeln står olåst ute?

Trygg Hansa: Normalt sett ingen

ersättning.

If: Nedsättning av ersättningen

sker beroende på omständighe-

terna (hur oaktsam man anses ha

varit). Även om man glömt låsa så

betyder det inte att man behöver

bli helt utan ersättning.

Länsförsäkringar: Normalt sett

ingen ersättning.

Folksam: Normalt sett ingen

ersättning.

Hur anpassas ersättningen efter cykelns åldrande?

Trygg Hansa: Kunden har rätt

att köpa en likadan cykel, under

de första två åren. Under det

tredje året betalas 70 procent

av cykelns nypris, det fjärde året

60 procent och därefter lämnas

ersättning med 20 procent av

cykelns nypris.

If: Om cykeln är två år får man 70

procent av nyvärdet, om den är

tre år får man 60 procent och så

vidare till det att cykeln är 10 år

eller äldre, då man får 20 procent

av nyvärdet.

Länsförsäkringar: 0-1 år 100

procent av nyvärdet, 1-2 år 85

procent, 2-3 år 65 procent, 3-4 år

55 procent, 4-5 år 45 procent, 5-6

år 40 procent.

Folksam: Åldersavdrag görs

från att cykeln blir två år och då

ersätts den med 65 procent av

anskaffningsvärdet, efter tre år 55

procent och så vidare.

många aV Våra läsare Har ett enormt prylintresse ocH därför också Väldigt dyra cyklar.

finns det Hos er något kostnadstak för ersättning för stulna cyklar?

Trygg Hansa: Ersättning för

cykel är max 50 000 kronor.

If: Ersättning upp till 8 000 kro-

nor för cykel. Om cykeln är värd

mer än så går det att specialför-

säkra den.

Länsförsäkringar: Högsta

belopp för egendom som förvaras

på annan plats än i bostaden är

50 000 kronor.

Folksam: Ersättning för cykel är

max 20 000 kronor.

När tjuven är frammeDet händer så gott som alla någon gång. Stöld. Du kommer ut från

jobbet och där du parkerat din trotjänare hittar du bara rester av ett

saboterat lås. Eller så är hjulen borta. Kanske sadeln. Klåfingriga typer

finns överallt och förvånansvärt ofta har de en hyfsad känsla för vad

som är dyrt och värdefullt. Vad gäller hos försäkringsbolagen när du

blivit berövad på dina käraste ägodelar? Vi har frågat Trygg Hansa, If,

Länsförsäkringar och Folksam vad som gäller vid cykelstöld om man

har en vanlig hemförsäkring.

Text: Åsa Eriksson Har du ingen bra försäkring gäller det att vara hård och

ha en bra skrivare.

Hur försäkrar jag min cykel?

Jag slog till på en bra landsvägscykel på höstrean vars värde ligger på runt 50 000 kr. Cykeln ska användas uteslutande för trä-ning och ett och annat lopp. Jag vill att den ska vara försäkrad men min hemförsäkring har maxvärdet 20 000 kr för cyklar och de erbjuder inte någon möjlighet att teckna någon speciell försäkring.

Känner ni till något försäkringsbolag som erbjuder separata cykelförsäkringar, alternativt något försäkringsbolag vars hemförsäkring täcker cyklar till ett värde av 50 000 kr? Hur gör andra cyklister med fi nare cyklar – litar på turen?

Henrik

Vi gjorde en genomgång av försäkringsbola-

gens villkor tidigare i år (#3–2010). Då tittade

vi på vad som gäller med en vanlig hemför-

säkring om cykeln blir stulen. Om den var låst

med godkänt lås ger Trygg-Hansa och Läns-

försäkringar full ersättning upp till 50 000 kro-

nor. If ger upp till 8 000 kronor men erbjuder

en specialförsäkring om cykeln är värd mer

än så. Folksams kostnadstak är 20 000 kronor.

Självriskerna varierar från 1 500 kronor till 25

procent av värdet. Samtliga villkor gällde i

april 2010. sL

Jag undviker cykelbanor

Läste med växande ilska artikeln om åtalet mot Andreas Grass (#7–2010). Ett prejudikat i Andreas Grass fall skulle vara absurt och det är otroligt bra att ni tar upp detta.

Efter en olycka när en bil korsade min väg på en cykelbana för två år sedan undviker jag själv cykelbanor på vissa utsatta platser.

Efter olyckan så tänker jag noga på hur cykelbanan ser ut innan jag väljer den. På det ställe som jag blev påkörd och som jag passerar två gånger per dag under cykelsäsongen, väljer jag numera alltid att cykla på huvudleden. Jag vet hur illa det kan gå på cykelbanor...

JoHan JyLLnor

78 | kadens 9 : 2010

Det är inte många år sedan de flesta stora tävlingar vanns på cyklar av aluminium. Sedan tog kolfibret över. Men så sent som

i våras bevisade Philippe Gilbert att alumi-nium fortfarande duger genom att vinna Amstel Gold Race på en aluminiumcykel från tyska Canyon.

Annars har de flesta tillverkare gett upp aluminium som material för cyklarna i pre-

miumsegmentet. Kolfiber är materialet för prestandacyklar, att satsa utvecklingskost-nader på någon form av metall känns som kommersiellt självmord. Men Cannondale har en lite egen åsikt om aluminium. För det var med lätta och moderna aluminium-ramar som Cannondale blev vad de är idag. Långt in i kolfibereran fortsatte de att häv-da att den lätta metallen var det enda som gällde. Företagets första försök med kolfiber

bestod dessutom i ramar som fortfarande mest bestod av aluminium, kolfibret använ-des bara i en liten del av konstruktionen.

Caad är den amerikanska tillverkarens namn på sina egna förfinade metallege-ringar och rörformer. Det började med Caad nummer ett, och nu har alltså den tionde uppgraderingen nått världen i form av Caad10. Och aluminiumramarna sitter fortfarande på cyklar som tillhör Cannon-

Racertest: Cannondale Caad10

Aluminium anno 2011 – retro och high tech

TexT: Kalle Bern

FoTo: luca Mara

Cannondale var en av de sista tillverkarna att använda kolfiber i sina toppmodeller. Och man

fortsätter att satsa på fina ramar i aluminium, materialet som både är retro och high tech.

kadens 9 : 2010 | 79

dales prestandasortiment. Att tillverka alu-minium är billigt, det är beprövat och det är ett material som förfinats under flera år. Fördelarna är många. Cannondale är också en av de tillverkare som är bäst på konstruk-tioner i aluminium.

Små moderniseringar

I våras körde vi föregångaren Caad9 med ungefär samma utrustning som denna nya version. Caad9 var den sista generationen ramar som tillverkades i Cannondales ame-rikanska fabrik i Bedford. Caad10 tillverkas alltså i Asien. Förutom ursprungslandet finns det ett par andra skillnader mellan de två versionerna. Aluminiumlegeringen i Caad10 ska vara starkare och med exaktare information om rörens hållfasthet går det också att göra tunnare rör.

Enligt Cannondale har vidareutveck-lingen lett till en styvare, lättare och mer komfortabel ram. Egenskaper som brukar tillskrivas cyklar av kolfiber. Sittställningen är, precis som ramens egenskaper, anpas-sade för prestanda och inte för komfort.

Det är istället de nya rörens bättre vibra-tionsdämpande egenskaper som ska skapa komforten, inte minst genom de lite tun-nare sadelstagen. Styrröret har nu också bli-vit modernt koniskt, med en större nedre lagerbana vilket ska ge precisare styregen-skaper.

Det handlar om små moderniseringar som gör skillnad. Cykeln känns så modern som en ram i metall kan kännas i plastål-dern. Cannondale utvecklade också BB30-standarden för överdimensionerade vev-lager och gjorde teknologin tillgänglig för andra tillverkare i syfte att etablera en ny vevhusstandard. Men precis som många andra tillverkare har man haft problem med att de pressade vevlagren knakar. På den testcykel som vi kört fanns däremot inga tendenser till oljud från vevlagret.

Växelkomponenterna kommer från Shimanos Ultegra-grupp och fungerar bra. Den nya vajerdragningen med vajerhöljet draget innanför styrlindan kräver däremot en precisare justering. Ultegra-bromsarna fungerar utmärkt ihop med bromsytan på

Aksium-hjulparet från Mavic. Hjulen är an-nars den enda uppenbara uppgraderingen vi skulle välja att göra. Aksiumhjulen är helt okej för träning och motion, men lite för tunga för mer prestandaorienterad cykling. De är å andra sidan ingen ovanlig kompo-nentspecifikation på cyklar i den här pris-klassen.

Nytt och samma gamla

När man grenslar den nya Caad-ramen känner man sig hemma. Sittställning och känsla är samma gamla trygga Cannondale. De förändringar i geometri som den nya modellen har gått igenom är så små att det inte märks. Bra! Det är dumt att ändra på ett fungerande koncept.

Med vetskapen om att man har kortat ner kedjestagen något försöker vi känna någon skillnad eller uppleva den som något annat än typiskt Cannondale-trygg. Men det går inte.

Något som däremot känns nytt och fräscht är konstigt nog att cykla på alumi-nium. Precis som många lite vagt tillskriver

Aluminium i modern tappning.

80 | kadens 9 : 2010

Cannondale Caad10

Storlek: 58 (48/50/52/54/56/60/63)Ram: Aluminium 6069Framgaffel: KolfiberVäxel och drivsystemBakväxel: Shimano UltegraVäxelreglage: Shimano UltegraKassett: Shimano Ultegra, 12-25Kedja: Shimano UltegraVevparti: FSA SLK, 175 mm, 50/34Vevlager: FSA BB 30Hjul och däck Hjul: Mavic Aksium RaceDäck: Schwalbe Lugano, 700x23 mmÖvrigtBromsar: Shimano UltegraStyre: Cannondale C3 kompaktStyrstam: Cannondale C3Styrlager: Cane Creek integreratSadel: Prologo Scratch ProSadelstolpe: Cannondale C3, kolfiberlindad

73° 73,5°57,5 cm

99,6 cm

40,5 cm

58 cm

Vikt utan pedaler: 7,7 kilo Pris:19 500 kronor Leverantör: Cannondale Europe, 0041-614 879 387, www.cannondale.com

geometri

understyrning. Cykeln är stabil och förutsäg-bar och även om sittställningen inte är kom-fortanpassad så är komforten hög på grund av att man kan köra så avslappnat. Cykeln känns trygg utan att någonsin kännas tråkig, snarare är den rejsig i sin karaktär.

Igångdrag och fartökningar går lätt. Hjulen är inte lätta men ändå accelererar ekipaget vil-ligt direkt när man tillför mer kraft.

Av de tre påstått förbättrade egenskaperna styvare, lättare och mer komfortabel är det bara lättare som vi objektivt kan mäta. Ram-vikten för en ram i storlek 56 är 1 150 gram vil-ket är 130 gram lättare än föregångaren Caad9 i samma storlek. Styvare och mer komfortabel är två egenskaper som vi bara kan kommentera – komforten är god och styvheten är tillräcklig för att duga till tävling på allra högsta nivå.

Kadens tycker

Cannondale har lyckats förnya och förfina en

redan bra ram. Caad10 duger för tävling på allra

högsta nivå och finns också att köpa med de dy-

rare Dura Ace-komponenterna för 29 000 kronor,

eller med den enklare 105-gruppen för 15 000 kro-

nor. Den svartvita version som vi testat är dess-

utom en väldigt snygg cykel. Helt plötsligt känns

aluminium fräscht och sportigt igen – 2011!

+ Lätt, snygg och klart jämförbar prestanda

som en kolfibercykel i samma prisklass.

– Hjulen matchar inte riktigt cykelns övriga

prestanda.

stål en viss känsla kan vi nog påstå att alumi-nium äger en egen känsla. Det känns styvt, det känns lätt och aluminium i modern tappning är inte alls så stötigt som de tidiga aluminium-cyklarna var.

Kurvtagning är härligt på Caad10. Man kan lägga ner cykeln hårt i alla sorters kurvor, men i högre farter upplever vi en tendens till lite

CYCLING GLOVES AND ACCESSORIES

Arctic är ett av marknadens varmaste sko överdrag och är tillverkad för riktig kalla temperaturer. Ett fodrat skoöverdrag gjord av 4mm vattentät neoprene som ger maximal värme. Passar de flesta pedal system. Pris 499:-

Arctic

Vattentätt och fodrat skoöver-drag för låga temperaturer. Tillverkad i PU belagd neprene som håller fötterna varma i de flesta väderförhållanden. Passar de flesta pedalsystem. Pris 329:-

Hammerhead

Vatten- och vindtätt skoöverdrag i lätt och smidigt material. Idealiskt för cykling från vår till höst. Passar alla pedalsystem.Pris: 289,-

Orca

GripGrab kan köpas hos ledande cykelhandlare runt om i Sverige. Hitta din närmsta återförsäljare på www.gripgrab.com

Nytt koniskt styrrör.

Tunnare sadelstag för komfort.

BB30 – utvecklat av Cannondale. Men ramen är tydligen inte längre ”Handmade in the USA”.

CYCLING GLOVES AND ACCESSORIES

Arctic är ett av marknadens varmaste sko överdrag och är tillverkad för riktig kalla temperaturer. Ett fodrat skoöverdrag gjord av 4mm vattentät neoprene som ger maximal värme. Passar de flesta pedal system. Pris 499:-

Arctic

Vattentätt och fodrat skoöver-drag för låga temperaturer. Tillverkad i PU belagd neprene som håller fötterna varma i de flesta väderförhållanden. Passar de flesta pedalsystem. Pris 329:-

Hammerhead

Vatten- och vindtätt skoöverdrag i lätt och smidigt material. Idealiskt för cykling från vår till höst. Passar alla pedalsystem.Pris: 289,-

Orca

GripGrab kan köpas hos ledande cykelhandlare runt om i Sverige. Hitta din närmsta återförsäljare på www.gripgrab.com

82 | kadens 9 : 2010

Fyra veckors vila ses som gräns-en mellan kortvarig och lång varig nedträning. Har du alltså vilat, eller inte tränat i närheten av din

normala nivå, under en månad har du bara drabbats av kortvarig nedträning. Har däre-mot hela höstsäsongen tillbringats framför tvn har din nedträning fått lite mer långva-riga konsekvenser.

Vi börjar med de glada nyheterna. Ju sämre tränad du var innan nedträningen började, desto mindre har det procentuella förfallet varit. Och ju bättre tränad du var innan vilan, desto längre tid tar det tills du börjar kunna klassas som otränad, eftersom du har mer att falla på.

Hur stora förändringarna i kroppen blir beror såklart på hur länge du varit inaktiv. Det är även en viss skillnad mellan olika fy-siologiska system när det gäller hur mycket de försämras. Hjärtats storlek förändras till exempel ganska lite, medan vissa enzymer i musklerna kan minska ner till nivåer som hos otränade på bara några veckor.

Tar det tid – så tar det tid

Det finns en tumregel när det gäller föränd-ringar av anpassningar i kroppen. Ju längre tid det tar att förändra ett visst fysiologiskt system genom träning, desto längre tid kommer det ta innan det försämras genom vila. Men det tar också lång tid att träna upp det igen. Omvänt så finns det tränings-anpassningar som går rätt snabbt att uppnå och som försämras snabbt igen under vila. Men lyckligtvis kommer de tillbaka snabbt som ögat.

De kanske viktigaste förändringarna som sker under en höst med väldigt lite träning är en minskning av blodvolymen, en min-dre mängd enzymer som hjälper till vid en-

ergiomvandlingen i musklerna och mindre kolhydratsdepåer. Dessa förändringar gör att du inte har samma maximala kapacitet och att du inte kommer orka arbeta lika länge , även på lägre intensiteter.

Den minskade blodvolymen gör att ditt hjärta pumpar ut syre till musklerna mindre effektivt och du kommer därför troligen att ha ovanligt hög puls för en given ansträng-ning. Din tröskel kommer också att ligga på en lägre procent av ditt max än normalt, vil-ket gör att du bränner kolhydrater i större utsträckning. Till råga på eländet har du ju dessutom färre kolhydrater att göra av med innan du går i väggen.

Konsten att börja om

Det är konstigt att även de flesta av de som älskar fysisk aktivitet i alla dess former ofta

har svårt att motivera sig efter en längre tids vila. Det är som man brukar säga att ”en kropp i vila tenderar att titta på TV” och när väl latmasken bott in sig är den svår att driva ut. Därför handlar den första tidens träning väldigt mycket om att komma in i rutinerna igen och återfå motivationen att träna.

När du börjar träna igen är det klokt att ta det lite lugnt i början. Högintensiv träning och träning där du verkligen pressar krop-pen till det yttersta kommer göra att du når din fulla potential som idrottare. Men nu är det snarare frågan om att hitta tillbaka till någon slags normalnivå, och då är en annan typ av träning att föredra.

Det första du behöver träna upp är för-mågan att orka hela träningspassens längd på en rimlig intensitet. Lågintensiv träning

Så kommer du igång!

Träning: Nystart TexT: FredriK ericsson

FoTo: luca Mara

När man vilat från träningen lite för länge kan startsträckan vara lång. Har du bara vilat en

månad är startsträckan kortare än om du tittat på tv hela hösten. Men ingen panik! Så här

kommer du igång igen.

Första cykelpasset? Ta det lugnt!

kadens 9 : 2010 | 83

är knappast det som kommer göra dig till världsmästare, men den behöver absolut inte vara bortkastad tid och i det här läget är det troligen det bästa alternativet. Redan vid vanligt distanstempo, det vill säga när du fått upp pulsen och flåset lite men fort-farande kan prata, får kroppen signaler om att göra viktiga uthållighetsanpassningar. Kroppen får alltså en chans att i lugn och ro komma en bit på vägen tillbaka till hyfsad form och nervsystemet hittar tillbaka till tramprörelsen.

Smart inneträning

Den här tiden på året brukar för de allra flesta innebära en del träning inomhus. Vid träning på testcykel och trainer, alternativt löpband eller roddmaskin, är det viktig att kyla sig med fläkt och mycket dricka. Men är det någon gång du kan slarva lite med detta är det när du inte tränar så hårt. Värme och vätskeförluster stimulerar nämligen kroppen att öka blodvolymen, vilket är en av de viktigaste anpassningarna du försöker få tillbaka. När du senare tränar hårt för att verkligen förbättra dig är värme och väts-keförlust inte att rekommendera, eftersom det försämrar träningens effekt på hjärtat och i musklerna.

Ett bra sätt att få in lite lättare intensitet på träningen är att passa på att köra tramp-teknikövningar. Detta innebär normalt sett en intensitet över din tröskel, åtminstone för vissa muskler, och säkerställer att du har en bra teknikgrund när du så småningom börjar träna hårt.

Men ska du verkligen utvecklas optimalt måste ändå den högintensiva träningen komma in till sist. Ett bra sätt att smyga igång med detta är att köra korta till med-ellånga intervaller med oproportionerligt

lång vila mellan. Detta gör att du förstärker kroppens signaler om anpassningar, samti-digt som du inte pressar kroppen utan låter den komma ikapp i sin egen takt. Du ska alltså köra en bit under den intensitet du skulle kunnat köra för intervallens längd, vilket troligen är strax över tröskel eller zon 4-5 (se rutan nedan). Ett smidigt sätt att fasa in intensitet och tuff träning långsamt är genom att, en vecka i taget, öka längden på intervallen och korta ner vilan (se rutan för exempel på detta upplägg). →

” Det är som man brukar säga att ’en kropp i vila tenderar

att titta på TV’ och när väl latmasken bott in sig är den

svår att driva ut. Därför handlar den första tidens träning

väldigt mycket om att komma in i rutinerna igen och återfå

motivationen att träna.”

Så skyndar du långsamt med högintensiva intervaller

Nedan är två exempel på hur progressionen

kan se ut, där du efter 5-10 minuter uppvärm-

ning och kanske lite trampteknikövningar

kör 3-6 (beroende på träningsvana) intervaller

enligt följande schema:

Vecka intervall (zon 4-5)* Vila (zon 1-2)*

1 1min 5min 2 2min 5min 3 3min 5min 4 4min 5min 5 5min 5min 6 6min 4min 7 7min 3min 8 8min 2min 1 1min 4min 2 2min 3min 3 3min 2min 4 4min 1min 5 5min 5min 6 6min 4min 7 7min 3min 8 8min 2min

Zon Tids-spektrum

Effekt-utveckling (% av FTP)

Puls i % av tröskelpuls

Puls i % av maxpuls

Skattad ansträngning

(CR10)

Skattad ansträngning

(RPE)

1 Många timmar < 55% < 68% < 60% <2 < 12

2 Många timmar 56-75% 69-83% 60-70% 2-3 13-14

3 2-4 tim-mar 76-90 % 84-94% 70-85% 3-4 15-16

4 20-120 min 91-105% 95-102% 85-90% 4-5 17-18

5 3-20 min 106-120% > 103 % 90-100% 6-7 19-20

6 < 180 sekunder > 121%

Ej användbart Ej användbart

> 7

Ej användbart

7 < 10 sekunder

Maximal effekt

maximal insats

Zonerna

*FTP = Funcional Treshold Power: tröskeleffekt

84 | kadens 9 : 2010

Enbensträning (EB)

Denna övning tränar förmågan att driva på

pedalerna runt hela tramptaget, även i de så

kallade ”dödlägen” (positionen då vevarmar-

na är vertikala) där det är svårt att överföra

kraften effektivt. Klicka ur ena foten (denna

typ av träning kräver SPD-pedaler) och tram-

pa med bara ett ben med ”drag” runt hela pe-

dalvarvet. Det är särskilt viktigt att fokusera

på ”dödlägena”, det vill säga kl 12 och kl 18 i

tramptaget.

Vill du lägga in enbensövningar under ett

pass kan du till exempel köra en, två eller tre

minuter per ben – mer än tre minuter är inte

nödvändigt att köra. Ta de sista 10 sekunder-

na som vilointervall, där du passar på att byta

ben: 50 sekunder med ett ben och 10 sekunder

för att växla ben, 1:50 minuter med ett ben och

10 sekunder för att växla ben, och så vidare.

Detta tränas ofta i samband med upp-

värmningen/nedvarvningen eller som en del

” Vill du lägga in

enbensövningar under ett

pass kan du till exempel köra

en, två eller tre minuter per

ben – mer än tre minuter är

inte nödvändigt att köra. Ta

de sista 10 sekunderna som

vilointervall, där du passar på

att byta ben: 50 sekunder med

ett ben och 10 sekunder för att

växla ben, 1:50 minuter med

ett ben och 10 sekunder för att

växla ben, och så vidare. ”

VI SES 2011!

www.langloppscupen.com

BILLINGERACET / LIdA Loop / RäNNESLäTTSTuREN MöRkSuGGEjAkTEN / fINNMARkSTuREN / BoCkSTENSTuREN

ETT VARMT TACk TILL SpoNSoRER, SAMARBETSpARTNERS, ARRANGöRSkLuBBAR, fuNkTIoNäRER, CykLISTER oCh puBLIk.VäLkoMNA TILLBAkA TILL EN Ny SäSoNG 2011www.LANGLoppSCupEN.CoM

FOTO

: HA

RR

I MA

NN

I

Tre övningar att smygstarta säsongen med

av ett distanspass för att bryta monotonin.

Belastningen kan varieras beroende på hur

det känns för dagen och den allmänna inrikt-

ningen på passet. Enbensträning är också bra

att utföra i olika positioner på cykeln, till ex-

empel i bocken, i tempoställning eller uppför

alternativt utför.

Stretcha gärna musklerna på framsida lår

och dina höftböjare efter ett pass som inne-

hållit enbensträning. Denna typ av träning

ställer nämligen stora krav på dem och de får

jobba i ett förkortat läge.

Hög-låg-kadens (HLK)

Detta är en träningsövning för att vänja be-

nen vid förändringar i rörelsehastigheten i

tramprörelsen. Eftersom detta främst är en

teknikövning så spelar inte intensitet allt för

stor roll, men den bör hållas relativt jämn ge-

nom hela övningen.

Man kan köra i zon 1-3 beroende på dags-

form och känsla och växla mellan cirka 50-70

rpm och 100-130 rpm (kadens/pedalvarv per

minut).

Högkadens (HK)

Detta är intervaller med högsta möjliga ka-

dens där en god teknik fortfarande kan bibe-

hållas, det vill säga utan att man studsar på

sadeln och med mjuka rörelser. Högre kadens

än cirka 140 rpm är oftast inte nödvändigt.

Kan man hålla det med god teknik genom

hela intervallen är det bra nog.

Högkadens tränas i zon 4. Pulsen är egent-

ligen ointressant men brukar hamna i zon 2

till 3. Arbetsintervallen är 30 sekunder med

90 sekunder vila i zon 1 mellan intervaller. Na-

turliga och spontana HK-intervaller kan med

fördel läggas in i distanspass för att bryta mo-

notoni och få växla tempo.

VI SES 2011!

www.langloppscupen.com

BILLINGERACET / LIdA Loop / RäNNESLäTTSTuREN MöRkSuGGEjAkTEN / fINNMARkSTuREN / BoCkSTENSTuREN

ETT VARMT TACk TILL SpoNSoRER, SAMARBETSpARTNERS, ARRANGöRSkLuBBAR, fuNkTIoNäRER, CykLISTER oCh puBLIk.VäLkoMNA TILLBAkA TILL EN Ny SäSoNG 2011www.LANGLoppSCupEN.CoM

FOTO

: HA

RR

I MA

NN

I

86 | kadens 9 : 2010

”Det där kan aldrig vara bra för kroppen” är en vanlig kommen- tar i åskådarleden till en multi- sporttävling eller ett långlopp

på cykel. Och visst, direkt efter målgång känner man sig inte som en miljon dollar. Men är det farligt att utsätta kroppen för extrema ansträngningar?

Ett svenskt forskarlag (Björn Ekblom, Mi-kael Mattson och Jonas Enqvist på GIH res-pektive Karolinska institutet i Stockholm)

frågade sig samma sak, och har studerat frå-gan närmare. De valde att koncentrera sig på multisport, en extrem tävlingsform där deltagarna tävlar i allt från några timmar upp till flera dygn i sträck och utsätter sig för extrem fysisk ansträngning kombine-rat med minimalt med sömn och mat. Ett lämpligt val för att se vad kroppen tål med andra ord.

De första resultaten visade på några rik-tigt intressanta fynd. Till att börja med så

bekräftades det som de flesta misstänkt, att en extrem ansträngning som en mul-tisporttävling innebär en gigantisk stress-belastning på kroppen. Men det som var spännande var dels hur kroppen hanterar belastningen under själva ansträngningen och dels hur återhämtningen ser ut.

Efter en konstant ansträngning på ett eller flera dygn så är det kaos i kroppen. Systemet är kört i botten och allt från en-erginivå till hjärtstatus ligger långt under

Extrema utmaningar lockar

Fysiologi: Långt och högt TexT: anna sjögren

FoTo: luca Mara

Kroppen klarar mycket. Mycket mer än vi tror. Men det gäller att förbereda sig väl, både mentalt

och fysiskt om man ska köra ett ultralångt cykellopp på hög höjd. Det är en extrem utmaning som

kräver noggrann planering, mycket träning och minutiösa förberedelser.

Uppåt, framåt.

kadens 9 : 2010 | 87

det normala, och hälsosamma. Om vi bör-jar med hjärtat så fann man att efter en fingerad 24-timmars multisporttävling var hjärtats tillstånd så risigt att majoriteten av deltagarna med lätthet var kvalificerade för transport till närmsta sjukhus.

Hjärtat är ju en muskel som jobbar oav-brutet från det vi föds till vi dör, och har enorm arbetskapacitet. Men att utsättas för hård ansträngning under flera dygn i sträck med minimal vila påverkar även hjärtat. Att hjärtat blir utmattat efter ett dygns hårt ar-bete är ju inte direkt överraskande, ett mer otippat fynd var hur hjärtat hanterar den långa och hårda belastningen under själva ansträngningen.

Man har tidigare trott att hjärtat blir uttröttat under långt arbete på hög inten-sitet, och att kroppens förmåga att ta upp syre därför blir sämre och sämre ju längre hjärtat får jobba. Det forskarna såg i den här studien var att kroppens förmåga att ta upp syre istället ökades efter en tids ansträng-ning. Det man väntade sig se var en ständigt ökande hjärtfrekvens, det vill säga att hjär-tat slår snabbare för att hålla syreupptaget konstant eftersom upptaget vid varje slag minskar.

I den här studien noterade man att hjärt-frekvensen tvärtom gick ner efter några timmars arbete medan syreupptaget låg konstant. Hjärtat behövde med andra ord slå färre slag per minut, men kunde ändå behålla syreupptaget konstant. Mer syre per hjärtslag kunde alltså tas upp av krop-pen. En paradox som ännu inte har fått nå-gon förklaring. Det verkar som att hjärtat vänjer sig vid, och anpassar sig till, en lång-varig hög belastning och på något sätt kan bli mer effektivt i sitt arbete. Vilka meka-nismer som ligger bakom dessa fynd är fort-

farande oklart, och nya studier behövs för att klargöra detta, men klart är att kroppen och hjärtat har en hittills okänd förmåga att anpassa sig.

Energibrist

Om vi fortsätter att gå igenom kroppens ka-os-tillstånd efter en total utmattning så är förstås energiunderskottet hos deltagarna gigantiskt. Det finns inte en sportslig chans att få i sig lika mycket energi som man gör av med under en så lång ansträngning. Låga energinivåer resulterade också i en ökad fettförbränning eftersom kolhydratlagren var tömda sedan länge.

Vidare såg man att när kroppen befunnit sig på sparlåga under lång tid påverkas även mängden könshormon i kroppen – östro-gen för kvinnor och testosteron för män. Hos deltagarna låg hormonnivåerna på bot-tennivå efter ett dygns ansträngning. Den höga energiomsättningen medför också en rejäl dos oxidativ stress, vilket medför att kroppen formligen dränks i nedbrytande fria radikaler som följd av den enorma an-strängningen.

Det här är effekter som till stor del beror på utmattning, då kroppen tvingas arbeta under långa perioder utan vila. När det gäl-ler multisport, som man tittade på i dessa studier, tillkommer utöver ansträngningen också en rejäl sömnbrist. Eftersom klockan tickar från start till mål utan avbrott slösar man inte så mycket tid på att sova. Detta är ju sällan ett problem i större cykellopp, och kanske orsakar sömnbristen en del av de dramatiska förändringar som man sett i den här studien.

Så anstränger du dig konstant i 24 timmar utan att vila eller sova så har du skaffat dig ett gigantiskt energiunderskott, hormon-

nivåerna ligger på botten, hjärtats tillstånd berättigar inläggning på närmsta sjukvårds-inrättning, och en armé av fria radikaler härjar runt i kroppen. Sunt?

Innan du lägger ner alla planer på långa, ansträngande utmaningar – det verkar ju inte direkt hälsosamt – är det viktigt att po-ängtera att alla dessa förändringar i krop-pen är tillfälliga. Efter ett par dagars vila är hormonnivåerna återställda, kroppen har mobiliserat ett kraftigt antioxidantsvar för att neutralisera de fria radikalerna och hjärtat mår fint igen. Det finns alltså inget som tyder på att kroppen skulle ta skada permanent av en total urladdning. Detta förutsätter förstås att kroppen får bra förut-sättningar för återhämtning med vila, mat, dryck och sömn.

Cykling på hög nivå

Vill du riktigt testa gränserna för vad krop-pen tål ska du inte nöja dig med ett riktigt långt cykellopp utan också se till att det är förlagt på hög höjd, som Martin Stenmarck och Andreas Danielsson gjorde på Yak Attack i Nepal (sidan 22). Till listan över hinder att övervinna kan man då lägga syrebrist, låg syratolerans och höghöjdssjuka. Nu börjar det likna något.

Hög höjd definieras vanligen som höjder över 2 000 meter över havet, mycket hög höjd från 3 000 möh och extremt hög höjd 5 000 meter och högre. Ju högre upp från havsnivå man befinner sig desto lägre blir syretrycket, något som påverkar kroppen på många sätt. De av er som har fysiklektio-nerna i färskt minne vet att gaser förflyttas via tryckutjämning. När det gäller syrgas så passerar syret från lungorna in i blodbanan genom att syretrycket i lungorna är högre än det i blodet. Syretrycket i lungorna är

” Till att börja med så bekräftades det som de flesta misstänkt,

att en extrem ansträngning som en multisporttävling innebär

en gigantisk stressbelastning på kroppen. Men det som var

spännande var dels hur kroppen hanterar belastningen under

själva ansträngningen och dels hur återhämtningen ser ut. ”

88 | kadens 9 : 2010

lika stort som syretrycket i luften du andas in. Ett lägre syretryck i luften, som på hög höjd, och därmed i lungorna medför därför att tryckskillnaden jämfört med blodet blir mindre. En mindre mängd syre passerar alltså över i blodet och kroppen får jobba hårdare för att förse sig med tillräckligt med syre. Det är bakgrunden till att man fl åsar mer på hög höjd.

Syret är absolut livsnödvändigt för kroppens överlevnad, ska du utföra någon typ av fysiskt arbete är tillgången till syre det som begränsar hur hårt kroppen kan anstränga sig. När du befi nner dig på hög höjd krävs det mer av kroppen för att förse muskler och hjärna med nödvändigt syre. Du märker det genom att andningsfrekvensen ökar och pulsen slår snabbare. Genom att ta fl er andetag per minut försöker kroppen kompensera för att inte lika mycket syre kan tas upp per andetag. Hjärtat jobbar hårdare för att öka blodfl ödet, också det för att öka mängden syre som når ut i kroppen. En ansträngning som du i vanliga fall inte ens noterar, säg en promenad uppför en lagom brant backe, kan på hög höjd sluta med att du måste stanna och vila med maxpuls och en andningsfrekvens som efter en tung syraintervall.

Även kroppens maximala syreupptag (max VO2) minskar på hög höjd, eftersom kroppen inte klarar att leverera lika mycket syre som normalt. Man brukar räkna med att max VO2 minskar med en procent per 100 meter på höjder över 1 500 meter över

havet. En tävling på 3 000 meters höjd och högre påverkar alltså din maximala kapaci-tet ganska anmärkningsvärt. Som om inte detta skulle räcka så bildas det dessutom mer mjölksyra i kroppen när du arbetar på hög höjd.

Stannar man en längre tid på hög höjd an-passar sig kroppen till det låga syretrycket genom en rad åtgärder. Fler röda blodkrop-par bildas för att kunna bära ut syre via blo-det till muskler och organ, nya små blodkärl bildas i kroppen för en effektivare syreför-sörjning och lungvolymen blir större för att kunna ta upp mer syre från luften. Alla des-sa anpassningar gör att du faktiskt ökar ditt maximala syreupptag. Det är därför många elitidrottare förlägger träningsläger till hög höjd eller vistas i höghöjdshus i perioder.

Höghöjdskost

Förutom det låga syretrycket är luftfuktig-heten även lägre på hög höjd, vilket gör att risken för vätskebrist ökar. Det är dessutom ofta kallt och man tänker kanske inte på att man svettas. Att hålla vätskebalansen vid ansträngning på hög höjd är därför extremt viktigt, eftersom varje procents underskott på vätska gör att blodvolymen minskar vil-ket påverkar syreupptaget negativt. Dess-utom bidrar vätskebrist till en ökad risk för symtom på höghöjdssjuka: huvudvärk, yr-sel, illamående, sömnsvårigheter och yrsel. Då blir det inte lätt att cykla fort. Eller cykla överhuvudtaget.

När du befi nner dig på hög höjd kan du

glömma ”LCHF” och annan kolhydratsnål kost. Det kostar mycket mer syre att för-bränna protein och fett jämfört med kolhy-drater, så du bör främst satsa på kolhydrater som energikälla. Du behöver naturligtvis få i dig även fett och protein för att kroppen ska fungera normalt, men det är en klok idé att minska på fett och protein och öka på kolhydratintaget. Under vilodagar – om du får några – kan du istället öka mängden protein och fett, för då har kroppen större möjlighet att tillgodogöra sig näringen.

Vi är många som lockas av extrema ut-maningar. Att sätta upp mål som vid första tanken verkar i stort sett omöjliga att klara av, jobba målmedvetet för att komma dit, och sedan uppleva ruset av att det faktiskt gick att genomföra. Man känner sig nästan gränslös, som att allt man bestämmer sig för går att uppnå. Och så är det nog – till en viss gräns. För att tävla långt på hög höjd är ingen lek.

Men genom att förbereda sig väl och ge kroppen bra förutsättningar att hantera den stress den kommer att utsättas för kan de fl esta av oss klara av långt mer än vi tror är möjligt. Vi har nog bara börjat förstå kroppens fantastiska förmåga att hantera stora utmaningar och anpassa sig till de mest extrema förhållanden. Och även om själva utmaningen sliter en del på kroppen gör vägen dit – alla träningstimmar du läg-ger ner för att nå ditt mål – att ditt hälso-konto ligger på solklart plus ändå. Så anta utmaningen.

” När du befi nner dig på

hög höjd krävs det mer

av kroppen för att förse

muskler och hjärna med

nödvändigt syre. Du

märker det genom att

andningsfrekvensen ökar

och pulsen slår snabbare.”

Är du sugen på att umgås med några av världens högsta berg på cykel? Då ska du inte missa filmen, musiken och boken med avtryck och intryck från Martin Stenmarck och Andreas Danielssons resa till Nepal. Här möts musiken och idrotten i en härlig blandning av skratt, svett och tårar i ett av världens vackraste länder.

...om du tycker att Martin Stenmarck är synonymt med schlager är det dags att tänka om! I det här formatet, uppbackad av elaka stratocastrar från Dalarna, visar Sveriges cykligaste artist att han hör bäst hemma i det rockiga rummet!

I butIk 22:a december!fI

lMen

, Mu

SIk

en o

ch b

ok

en

när

idro

tten

möt

er m

usik

en

när

idro

tten

möt

er m

usik

en

när

idro

tten

möt

er m

usik

en

när

idro

tten

möt

er m

usik

en

Är du sugen på att umgås med några av världens högsta berg på cykel? Då ska du inte missa filmen, musiken och boken med avtryck och intryck från Martin Stenmarck och Andreas Danielssons resa till Nepal. Här möts musiken och idrotten i en härlig blandning av skratt, svett och tårar i ett av världens vackraste länder.

...om du tycker att Martin Stenmarck är synonymt med schlager är det dags att tänka om! I det här formatet, uppbackad av elaka stratocastrar från Dalarna, visar Sveriges cykligaste artist att han hör bäst hemma i det rockiga rummet!

I butIk 22:a december!

när

idro

tten

möt

er m

usik

en

Är du sugen på att umgås med några av världens högsta berg på cykel? Då ska du inte Är du sugen på att umgås med några av världens högsta berg på cykel? Då ska du inte missa filmen, musiken och boken med avtryck och intryck från Martin Stenmarck och missa filmen, musiken och boken med avtryck och intryck från Martin Stenmarck och

fIlM

en, M

uSI

ken

och

bo

ken

90 | kadens 9 : 2010

Minitester

s-Works heter de allra dyraste produkterna från Specialized. Det är samma produkter som utvecklas åt och tillsammans med de professionella cyklister som får lön från Specialized.

Men de nya mountainbikeskorna i S-Works-serien är inte helt nyutvecklade, då de faktiskt bara är en skogsanpassad och vidareutvecklad version av landsvägsdi-tot. För att ”knyta” skon använder man två snurrvred som spänner en tunn vajer. Mel-lan fotryggen och den tunna vajern ligger en tryckutjämnande platta för att undvika att trycket hamnar på en och samma punkt. Snurrvreden sitter ganska utsatta, slår man i en sten är det väldigt lätt att det enda som håller skon på plats går sönder.

Passformen är god och skon smiter åt bra runt mina normalbreda fötter. Men precis som på landsvägsversionen känns det som att hälen kan glida upp, på lite längre sträck-or med gång fick jag skavsår.

Bokstäverna BG i skons långa namn står för ”Body Geometry”. Här innebär det bland annat att skon har en vinklad sula, vilket ska motverka att knäna viker in mot cykelns centrum när man trampar. Specialized är ensamma om den här typen av vinklad sula på cykelskor. Men på löparskor är det mycket vanligt att sulan har en hårdare kil på insidan, som ger samma stabiliserande effekt på löpsteget. Tanken är alltså att knät ska följa en rak linje både på väg upp och ner. Att byta från andra skotillverkare till Specialized kändes lite konstigt, men själv upplevde jag inte några problem. Knän och höfter känns som vanligt efter att ha cyklat hårt och länge med de sneda skorna.

Sulan är tillverkad av kolfiber och för att hålla vikten nere är de gummipartier som lagts till för att gå på minimala. Vikten är också väldigt låg, 320 gram för en sko i stor-lek 46. Mina Shimanoskor i samma storlek väger 485 gram per sko. Priset är som med alla lätta och fina produkter mindre ange-nämt, 3 100 kronor per par innebär det ab-solut högsta kilopriset för ett par skor för mountainbike.

Efter en sommar i stockholmsterräng

och åtta dagar tvärs över Alperna ser skorna ganska medfarna ut och sulan är sliten och rejält repad. Men kolfibret ser ut att ha kla-rat sig från repor som påverkar själva fiber-strukturen. Trots att skorna ser rejält slitna ut och de flesta tycker att de ser ut att ha an-vänts minst ett år, anser jag ändå att de har hållit bra. Den misshandel som skorna ut-satts för är utöver det vanliga, med mycket gående i blockterräng när det inte har varit möjligt att cykla. kb

TesTaT: Specialized BG S-Works mountain-

bikesko

+ Lätta, sköna och snygga skor med smidiga

spännen.

– Dyra som få.

Cirkapris: 3 100 kronor

Leverantör: Specialized Europe, 020-790170

www.specialized.com

Specialized BG S-Works: Mountainbikeskor för ambitiösa

kadens 9 : 2010 | 91

icebreakers cykelkläder görs i meri-noull från välmående får på Nya Zee-land. Materialet ska enligt tillverkaren ha naturliga egenskaper som många syn-tetklädestillverkare eftersträvar – venti-lerande, isolerande, luktfritt, värmande, svalkande och torkande.

Kanske är det bara en mental över-tygelse men vi vill nog ändå hävda att ulltyget sprider en naturlig, fräsch och glad känsla över kroppen. Även om syntetkläder kan hålla cyklis-ten torr brukar de inte bjuda på en upplevelse av att huden verkligen andas genom materialet – en skön vind, lite svalkande i värme och lite värmande i kyla. Vi inbillar oss också att ullfibrerna blir renare av tvätt-maskinens 40-gradersprogram än cykel-kläder av syntet under samma behandling. Kläderna finns både för herrar och damer, men vi har fokuserat på damsortimentet i detta test.

Icebreakers cykelkläder känns väldigt eko-rätt och härligt helylle, tills man note-rar att tröjan har förändrats i tvätten. Inte på så sätt att den blir sladdrig eller hängig som klassiska stickade ulltröjor, utan istäl-let skrynklig, krympt och ihopsnörd runt sömmarna. Naturligtvis kan den tålmo-diga stryka tröjan till ursprungsform igen, eller kanske nöja sig med att dra och stret-cha lite i tyget och avsluta med att skaka tröjan rejält i luften några gånger. Ull är ett levande material och därför kommer tröjan att anpassas till kroppen igen efter en stund.

Halo-tröjans snitt är väl anpassat efter en kvinnlig modell och lämnar inget säck-igt utrymme över axlar eller mage. Den har en halvlång dragkedja och till skillnad från många andra glest utrustade damtröjor

Icebreaker damkläder: Ull på rull

kan den dessutom stoltsera med hela fem användbara fickor varav den minsta har ett litet hål för din radio/mp3-sladd.

Cykelbyxor ska ju stretchas en del och Icebreakers damknicker Halo passerar då också tvättmaskinstestet med en fjäder i hatten. De är sydda i flera paneler, varav den i grenen är gjord i syntetmaterial. Vid första anblicken påminner detta om ett par rid-byxor. Men man förstår snart att det är för att undvika glid på sadeln, för att minimera skavrisk och för att byxorna inte ska nötas sönder i kontaktytan. Övriga paneler och material ger en känsla av fasthet och stöd för musklerna, utan att man för den sakens skull känner sig instängd eller kvävd.

Linningen är bred och sitter helt okej i midjan och för syns skull har byxorna också utrustats med enstaka reflexdetaljer vid sömmarna. Till och med prinsessan på ärten skulle trivas på stoppningen och hela byxan känns väldigt välgjord och av hög kvalitet. Ullig lyx helt enkelt.

Cykelstrumporna Bike Ultralite Mini

är tydligt märkta, med ett R för höger fot och ett L för vänster

fot. Efter ett riktigt högrisktest kan vi intyga att Icebreakers mjuka strumpor sitter bra oavsett vilken fot de hamnar på. De känns fasta, lite kraftiga och lär inte tappa formen i första taget. Enligt tillverkaren ska de också hålla dig torr, skavsårsfri, sval och luktfri hela rundan runt. Det gillar vi. Ullsockor känns hel-rätt. Åe

TesTaT: Icebreaker damcykelkläder

+ Sköna, härliga kläder att ha på

kroppen med fina detaljer.

– Tröjans passform förändrades

lite efter tvätt.

Cirkapriser: Halo-tröja 900 kr, Halo-knick-

ersbyxa 1 400 kr och Bike Ultralite Mini-

strumpa 170 kr.

Leverantör: Vertical Experiences, 08-411 14

45, www.icebreaker.com

92 | kadens 9 : 2010

cHaLLenge är en lite mindre italiensk till-verkare av tubdäck, men i crosskretsar är märket väl känt. Fango är ett lerdäck (fango betyder lera på italienska) och finns i 32 och 34 millimeters bredd. Det är handgjort och tillverkat på en 260 tpi-stomme som sit-ter runt en latexslang.

Däcken har ett mönster som består av relativt höga och vassa dubbar. I mitten är det en rad romber, utanför det korta, gan-ska höga piggar och längst ut lite längre och lägre bågformade dubbar. Dubbarna är glest placerade, särskilt i mitten, för att rensa lera.

Fango är ett crossdäck med en mjuk och bra känsla. De bjuder både på mycket kom-fort och grepp vid lågt däckstryck. Greppet är till och med mycket bra i lera, på vått gräs och på grus utan att vi upplevde att rullmot-ståndet ökade. Kantdubbarna biter bra om det börjar släppa i kurvor. Drivet framåt är också bra, både vid sittande och stående cykling.

Däckssidorna är ganska känsliga för smuts och revor, redan efter ett par måna-der ser det ut som att däcken levt ett hårt liv. Funktionen har inte påverkats ännu men det ser inte så kul ut.

Däcken i 34 millimeters bredd är med sina 430 gram klart tyngre än exempelvis Tufos motsvarande lerdäck Cubus (350

Challenge Fango: Crosstuber för lerfester

Tyska cykeLTiLLVerkaren

Canyon släppte i våras en ny sadelstolpe i basaltfiber, som ska reducera vägvibrationerna ännu mer än motsvarande stolpar på marknaden. VCLS står för ”Verti-cal Comfort Lateral Stiffness” – följ-sam i det vertikala planet men styv la-teralt alltså. Tricket, menar Canyon, är att använda sig av basaltfibrer som har en fyra gånger högre elasticitet än kolfi-ber. Vid 50 kilos belastning på sadeln flex-ar stolpen cirka 2,8 millimeter, men med en kompressionsbelastning på tre gånger vikten på sadeln flexar stolpen upp till 8,4 millimeter, enligt Canyon. Resultatet – mer komfort och en mindre sliten cyklist.

VCLS-stolpen flexar bakåt märkbart mer än den Cannondale-originalstolpe vi jämför den med. Det är lite läskigt i början, men samtidigt så krävs det nästan att man vet att den ska flexa för att man ska förstå vad det är som rör sig. Det känns aldrig som att man sitter lägre i kompressionerna, stolpen flexar mer än de flesta, men inte för mycket.

Stolpens förmåga att dämpa mindre vibrationer är svår att avgöra, men det stora flexandet i höjdled gör den troligtvis bra på att ta bort de högfrekventa vibratio-ner som hela tiden transporteras upp genom cykeln.

Sadelinfästningen är av klassisk modell med en cen-trumbult, och stolpen har cirka 20 millimeter setback. VCLS-post finns för 27,2 mm diameter och i 300 mm längd. kb

TesTaT: Canyon VCLS-sadelstolpe

+ Verkar verkligen funka.

– Ganska dyr.

Cirkapris: 2 400 kronor

Leverantör: Canyon Sverige, 076-765 05 96, www.canyon.com

Canyon VCLS-sadelstolpe: Extra komfort med basalt

kadens 9 : 2010 | 93

beHöVer man en särskild handske för att cykla till och från jobbet, räcker det inte med diskhandskarna om det regnar och skidhandskarna när det är kallt? Jo, visst. Men dessa varianter tar du kanske inte på dig när du går på lunchmöte med kunden eller kollegorna. Då kan Hestras nya Bike Winter-handske vara något för dig som både vill vara fin när du cyklar och lunchar.

Bike Winter är en klassisk handske i get-nappa, som både är vindtät och isolerad och med lite stötdämpande neopren i in-nerhanden. Den ser inte ut som en cykel-handske, men tittar man i handflatan avslö-jas det tänkta användningsområdet. Här är stoppning och förstärkning ganska typiska för cykelhandskar.

Detaljer som de röda avsluten och söm-

marna ger Bike Winter en lite lyxig, exklusiv framtoning som gör att man känner sig ex-tra snygg i den, både på lunchen och under pendlingen. Som cykelhandske fungerar den utmärkt så länge man inte tar i mycket och länge (ingen snortorkdel) och så länge vädret inte är för blött. Värmen håller den lätt ner till nollan. sL

TesTaT: Hestra Bike Winter

+ Snygg multifunktionell handske för

fincykling.

– Inget att sporta i någon längre stund eller

vid väta.

Cirkapris: 500 kronor

Leverantör: Martin Magnusson & Co AB,

0370-33 97 10 www.hestragloves.se

TesTaT: Challenge Fango crosstubdäck

+ Mycket bra däck på lera och gräs.

– Ganska tunga och känsliga däcksidor.

Cirkapris: 700 kronor

Leverantör: Marker Scandinavia, +4570-

22 80 75, www.marker-scandinavia.com

gram). Men vi tycker att greppet och kom-forten är värt den extra vikten i vissa förhållanden. Fango är ett ganska renodlat tävlingsdäck, som kommer till sin rätt bäst på gräs, när det är lerigt och när man kan köra riktigt lågt tryck. Då är däcket riktigt bra. För snabba, torra banor kan man välja lät-tare däck däremot.

Hestra Bike Winter: Finhandske för fincykling

Två nummer av runner’s World uTan kosTnad!Därefter får jag en tillsvidareprenumeration

där tidningen kommer med ett inbetal-

ningskort på 49 kronor. (Ordinariepris 59,50

kr.) Jag kan när som helst säga upp pre-

numerationen. Så länge prenumerationen

löper har jag också tillgång till förmånliga

erbjudanden och unikt material som finns

på www.runnersworld.se.www.runnersworld.se/2nr

uTan kosTnad!45 %

rabaTT!

Orka hela vägen [s.18]

nybörjare

NR 10 NovembeR 2010

7 388948 105951

INTERPRESS 9481-10

RETURVECKA v 48

sek 59.50Nok 69 eURo 6.90

www.runnersworld.se

HeleNa ekHolm Skidskyttestjärna och löpare

MaxaDTräning

KroppStretcha rätt

KoStLöparenS Supermat

Spring bättre Med endaSt tre 60-MinuterSpaSS i veckan [s.42]

nycM på 2.19 [s.72]

Stor Special

Spring MeD

hundLöparenS bäSta vän

ImpossibleZiggesMission

”jag överlevde lidingöloppet”Moa Herngren oM Sin debut ulrika oM Sin tuffaSte Seger

LiDingöLoppeT

VeM är SVerigeS bäSTa Löpare?

Vi har teStat höStenS bäSta LöparKLäder

10 nummer + löparklockaJag beställer 10 nummer av Runner’s

World och får en löparklocka med

100 mellantider, timer m.m. för endast 499 kr. (Sammanlagt

värde 894 kr.) Så länge pre-numerationen löper har jag också tillgång till förmånligaerbjudanden och unikt material som finns på www.runnersworld.se.www.runnersworld.se/klocka

Nytt nummerute i butik nu

www.runnersworld.se/2nrErbjudandEt gällEr i SvErigE

Pröva 2 Nummer av ruNNer’s World utaN kostNad!

94 | kadens 9 : 2010

Vi Har TesTaT andra plagg från danska Fusi-on tidigare och nu är det dags för deras nya vinterjacka ZD, som står för Zero Degree. ZD-jackan är alltså framtagen för cykling i låga temperaturer och är både vind- och vat-tentät. Fusion menar också att den klarar av fukttransport väl tack vare ett trelagers tefl onmembran.

Passformen är väldigt tajt, men stretch-panelerna vid armarna ger bra rörelsefri-het ändå. Jackan är sydd för att följa krop-pens former för en ökad komfort under träningspasset, enligt Fusion själva.

Känslan i tyget får en att tänka lite på våtdräkter i neopren, men fl oss-ningen på insidan bidrar till en skön känsla mot kroppen. Andningsför-mågan är god och den skyddar fi nt mot vind – det här är verkligen en bra jacka för kalla dagar.

Bra också med lättåtkomliga fi ckor och även en fi cka med blixtlås på ryggen för nycklar, mobil med mera. Logotypen bak åkte däremot bort efter en tur. Den var pålimmad.

En sådan här jacka ska man endast använda när det är rik-tigt kallt ute och man inte svet-tas överdrivet mycket. Det blir också extra viktigt att tänka på vad man har under jackan – i de fl esta fall räckte det långt med bara ett tunt underställ under. Jk

TesTaT: Fusion ZD-vinterjacka

+ Skön jacka med tajt passform som andas

bra.

– Lite snålfi nish på logotypen.

Cirkapris: 1 600 kronor

Leverantör: Fusion Sport, 073-531 73 41,

www.fusionsport.se

Fusion ZD: Tajt vinterjacka för långa turer

Två nummer av runner’s World uTan kosTnad!Därefter får jag en tillsvidareprenumeration

där tidningen kommer med ett inbetal-

ningskort på 49 kronor. (Ordinariepris 59,50

kr.) Jag kan när som helst säga upp pre-

numerationen. Så länge prenumerationen

löper har jag också tillgång till förmånliga

erbjudanden och unikt material som finns

på www.runnersworld.se.www.runnersworld.se/2nr

uTan kosTnad!45 %

rabaTT!

Orka hela vägen [s.18]

nybörjare

NR 10 NovembeR 2010

7 388948 105951

INTERPRESS 9481-10

RETURVECKA v 48

sek 59.50Nok 69 eURo 6.90

www.runnersworld.se

HeleNa ekHolm Skidskyttestjärna och löpare

MaxaDTräning

KroppStretcha rätt

KoStLöparenS Supermat

Spring bättre Med endaSt tre 60-MinuterSpaSS i veckan [s.42]

nycM på 2.19 [s.72]

Stor Special

Spring MeD

hundLöparenS bäSta vän

nycM på 2.19 [s.72]

ImpossibleZiggesMission

”jag överlevde lidingöloppet”Moa Herngren oM Sin debut ulrika oM Sin tuffaSte Seger

LiDingöLoppeT

VeM är SVerigeS bäSTa Löpare?

Vi har teStat höStenS bäSta LöparKLäder

10 nummer + löparklockaJag beställer 10 nummer av Runner’s

World och får en löparklocka med

100 mellantider, timer m.m. för endast 499 kr. (Sammanlagt

värde 894 kr.) Så länge pre-numerationen löper har jag också tillgång till förmånligaerbjudanden och unikt material som finns på www.runnersworld.se.www.runnersworld.se/klocka

Li

Vebä

Nytt nummerute i butik nu

www.runnersworld.se/2nrErbjudandEt gällEr i SvErigE

Pröva 2 Nummer av ruNNer’s World utaN kostNad!

löparklockaJag beställer 10 nummer av Runner’s

World och får en löparklocka med

100 mellantider, timer m.m. för endast 499 kr. (Sammanlagt

värde 894 kr.) Så länge pre-numerationen löper har jag också tillgång till förmånliga

www.runnersworld.se/klocka

96 | kadens 9 : 2010

Cykelkalendern 2010-11december–januari

Se till att ditt evenemang syns här – tipsa oss på redaktion@kadens.se!

För information om moduler, kontakta Thomas Lagerström på 070-540 40 45 eller thomas.lagerstrom@kadens.se

NOVEMBER27 nov Bana, Tävling, YA Arena Omnium Track Cup, Bancykelklubben 28 novBana, Tävling, YA Arena Omnium Track Cup, Bancykelklubben

DECEMBER4 dec Bana, Tävling, YA Arena Omnium Track Cup, Bancykelklubben 5 dec Bana, Tävling, YA Arena Omnium Track Cup, Bancykelklubben 11 dec Bana, Tävling, YA Arena Omnium Track Cup, Bancykelklubben 11 decCX, Tävling, Merida-Northwave CX-Cup 2010, Kristianstad

12 dec Bana, Tävling, YA Arena Omnium Track Cup, Bancykelklubben CX, Tävling, Merida-Northwave CX-Cup 2010, Åstorp 31 decXC, Motion, Snödrevet, Norbergs CK

JANUARI8 janCX, Tävling, Merida-Nortwave CX-Cup 2010, Södra Sandby9 janCX, Tävling, Merida-Nortwave CX-Cup 2010, Helsingborg 22 janBana, Tävling, YA Arena Omnium Track Cup, Bancykelklubben 23 janBana, Tävling, YA Arena Omnium Track Cup, Bancykelklubben

LOPP – MOTION OCH TÄVLINGObs! Preliminära uppgifter. Kolla www.scf.se och www.scf.se/motion för senaste nytt!

racerdepan.se

www.cykelcentrum.se

www.marinbikes.se

We� Butik

tisdag, 28e december20:00-21:00Cycling stories, Årets höjdpunk-ter från cykelsäsongen samt material från Planet Armstrong.21:00-21:30Planet Armstrong, Andra säsongen av Eurosports pro-gram om Lance Armstrong och hans RadioShack-team.

Torsdag, 30e december11:00-12:00, reprisCycling stories, Årets höjdpunk-ter från cykelsäsongen samt material från Planet Armstrong.

CYKEL PÅ EUROSPORT NORDIC OBS! Preliminära sändningstider. Kolla www.eurosport.se för senaste nytt.

kadens 9 : 2010 | 97

Adels Cykel & Sport

Väpnaregatan 4

393 50 Kalmar

Tel: 0480-167 25

www.adelgatans-cykel.se

Cykelcentrum Borlänge

Stationsgatan 22

784 35 Borlänge

Tel: 0243-136 47

www.cykelcentrum.se

Cykel City Stockholm

Där cyklister handlar

Södermannagatan 12

116 23 Stockholm

Tel: 08-643 73 55

www.cykelcity.se

Cykelhuset Fåglum

Varberg

Birger Svenssons väg 14

432 40 Varberg

Tel: 0340-61 10 60

info@cykelhusetvarberg.

se

Cykel o Fjäll

Stora torget

791 71 Falun

Tel: 023-63862

www.cykelfjall.se

Cykelspecialisten i

Stockholm

Långholmsgatan 14

117 33 Stockholm

Tel: 08-669 13 60

www.cykelspecialisten.

com

Cykelogen

Kyrkgatan 45

831 34 Östersund

Tel: 063 - 12 20 80

www.cykelogen.se

Cyklig

Den lilla butiken med det

stora hjärtat

Råsundavägen 115

169 50 Solna

Tel: 08-27 05 80

www.cyklig.se

Cykloteket

Norra stationsgatan

75-77

113 64 Stockholm

Tel: 08-545 493 90

www.cykloteket.se

Cykloteket Västberga

Västbergavägen 4

126 30 Hägersten

Tel: 08-545 493 90

www.cykloteket.se

Erland Cykel och Sport

Västra Vallgatan 41

432 41 Varberg

Tel: 0340-14455

www.erlan.se

MC-Center

Nässelvägen 4

291 59 Kristianstad

Tel: 044-211 713

www.mccenter.se

Norra Cykel & Motor

Engelbrektsgatan 16-18

702 12 Örebro

Tel: 019-611 86 60

www.norracykel.se

Racerdepån

Odengatan 38

521 41 Falköping

Tel: 0515-71 14 30

www.racerdepan.se

Sportson i Kalmar

Smålands största

cykelbutik

Verkstadsgatan 15

392 39 Kalmar

Tel: 0480-274 00

www.sportson.se/stores/

kalmar

Öster-Cykel

Källgatan 7

554 53 Jönköping

Tel: 036-71 38 00

Sök fl er återförsäljare

nära dig på

www.interpress.se

HÄR HITTAR DU KADENS!

Nästan varje dag drabbas ett barn i Sverige av cancer. Forsk-ning har gjort att många fler klarar sig idag än för bara några decennier sedan. Tre av fyra barn överlever. Men i var fjärde familj inträffar fortfarande det ofattbara.

Barncancerfonden finansierar cirka 90 % av all forskning i Sverige som har med barncancer att göra. Med din hjälp kan forskningen skapa effektivare behandlingsformer, rädda ännu fler liv och ge drabbade barn och familjer en bättre tillvaro.

Var med och kämpa för livet.

Stöd Barncancerfonden PG 90 20 90-0 Tel 020-902090

TRE AV FYRA BARN ÖVERLEVER CANCER

a-xu

s.se

SEXDREG

A

www.cykeltjanst.com

98 | kadens 9 : 2010

I nästa nummer av Kadens ingår CykelGuiden 2011

…OCH MYCKET MER KADENS! #1 ÄR UTE 25 jANUARI!

Nästa års cykelnyheter!De bästa och största cykelnyhe-terna för 2011 inom landsväg och mountainbike – med bilder, fak-ta och priser!

Optimera din sittställning

Nu finns allt mer avancerade system för att avgöra vilken sittställ-ning som är optimal för dig och dina behov. Men behöver man lägga tusentals kronor och flera timmar på att ställa in cykeln? Vi har tittat närmare på bikefitting-trenden.

Guide till loppen du inte får missa 2011

Årets lopp för mountainbike och landsväg, motion och tävling. Dessutom – redaktionen tipsar om vilka favoritlopp du inte får missa 2011!

Köp cykel på rätt sätt

Frågorna du ska ställa, komponenterna du ska titta på,

materialhajpen du inte ska gå på. Vi ger dig verktygen för att

köpa rätt cykel, på rätt sätt.

Crescent satsar igen! Fler spännande nyheter hittar du i CykelGuiden

Tjuvstart

Kom igång igen! Tre smarta övningar att snabbstarta säsongen med!

7388058705959

INTER

PRESS 0587-09

RETU

RVEC

KA v 04

mediapartner

Pris: 59,50 SEK,

69 NO

K, 6,90 €

#9: 2010

Sveriges äventyrligaste cykeltidning

M� � n � enm� ck på hög höjd i NepalT� nsalp moun� inbikeVi korsar Europas tak

Posttidning BCykeltidningen Kadens c/o Titeldata112 86 Stockholm

M� � n � enm� ck

Även� r!Tema

19 julklappar till cyklisten

Kadens 9-2010

tema: äventyr! | m

artin stenmarck på hög höjd | transalp m

ountainbike | pamir highw

ay | 212 mil på åtta dagar | em

mas vm

-brons | 19 julklappar | på vift med svenska landslaget | gps-test | snabbstarta säsongen | extrem

a utmaningar | bianchi café & cycles

Generalagent Unicykel AB, 031-50 01 10, nishiki.se

Team CarbonHelt ny och ännu bättre! Team Carbons nya ram är både styvare, lättare och erbjuder högre komfort än föregångaren. Gaffeln är skräddarsydd för att harmoniera med den nya ramen. Dessutom är allt från kolfi berlayup till styrlagerdimensioner reviderat från föregångaren. En helt ny cykel utrustad med de fi naste komponenterna från Lite och FSA samt Shimanos nya Ultegrareglage och Dura-Ace bakväxel. Rek. pris: 29 995 kr.

GPS-test! Välj rätt vägvisare