#1:2004

+f i ka? det cykl ister gör vacchi inför säsongen 20 04t r ä n i n gs l ä g e r: tips du inte har råd att missa stora g rejer med robin wa l l ner t est: softtail i aluminiumt r ä n i n g: cykla långs a mt, bli sna b b

mediapartnersto rt test! vint e rns bästa cyke lj acko rsto rt test! v i nt e rns bästa cyke lj acko r

mö rke rvi har sett lju s ets u sanne lju n g sko ggår sin egen väg

b ätt re b r o msa rpr o ffskn e pe n

wh i stler mtb - pa rkfre e ride för hela fa mi lj e n

mö rke rvi har sett lju s ets u sanne lju n g sko ggår sin egen väg

b ätt re b r o msa rpr o ffskn e pe n

wh i stler mtb - pa rkfre e ride för hela fa mi lj e n

S V E RI GES NYA CYKE LT I D N I N G ! LA N D S VÄG OCH MO UNTA I N BIKES V E RI GES NYA CYKE LT I D N I N G ! LA N D S VÄG OCH MO UNTA I N BIKE

Innehåll nr1 :2004

f i ka?

18Kaffe och fika é lika. Te, vad é dé?Sportdryck i all ära, men cykel-sportens ljugvatten numero uno är

kaffet. Kadens fördjupar sig i den härliga dryck-ens mystik och försöker reda ut varför. Varförkaffe och cykel?

s u s a n ne lj u n gs kog går sin egen vä g

50Hon har vunnit två VM-guld på raken och är därmed en avSveriges mest framgångsrika cyklister genom tiderna. MenSusanne Ljungskogs karriär har också varit kantad av bråk och

kontroverser. Klart vi är nyfikna på vem den där kvinnan med världsmä-startröjan egentligen är. Roberto Vacchi har tagit reda på det åt er.

m ö r ker? vi har set tlj u s et !

64Det ärmörkt iSverige på

vintern. Och det är kul.För då kan man cyklamed pannlampa ochupptäcka en helt ny sidaav cykel. Och sig själv.Kalle Bern har famlat imörkret och sett ljuset.

sto rtv i nt e r j ac kt est

80Snöglop,underkyltregn, styv

kuling. Meteorologi?Nej, Kadens har testatcykeljackor för vinter-bruk.

6 | kadens nr 1:2004

m i n i m a lt med kad e n s

72Den kanadensiska skidorten Whist-ler har över 60.000 besökare per sä-song. Sommarsäsong. De har hajat

läget och skapat något ganska fantastiskt för allasom gillar mountainbike och freeride. Gammalsom ung vallfärdar hit och Kadens var där.

Ansvarig utgivareRansu Salovaararansu@rocsport.com

ProjektledareAndreas Danielssonandreas.danielsson@kadens.se

ChefredaktörStefan Larsén, 08-22 60 91stefan.larsen@kadens.se

Bild- och webbredaktörDavid Elmfeldt, 08-22 60 91david.elmfeldt@kadens.se

Redaktion / LandsvägscykelRoberto Vacchiroberto.vacchi@kadens.se

Redaktion / FreerideAndreas Strömandreas.strom@kadens.se

FormgivningPaolo Sangregorio, 08-30 40 03paolo.sangregorio@kadens.se

a n n o n s fö r s ä lj n i n g

MarknadsansvarigLasse Strand023-79 43 13, 070-545 25 07lasse.strand@kadens.se

AnnonssäljareChristian Bagge08-22 60 90, 070-633 10 20christian.bagge@kadens.se

TrafficErik Westberg08-22 60 90erik@rocsport.com

TryckUusi Kivipaino Oy, Finland

Prenumerationer P re n u m e rat i on ett år, sex nummer,ko star 249 kron or inom Sve ri g e .Kont a kta T i t e l d a t a om du harfrå g or om, eller vill lösa, pre n u m e-rat i on e r. Te l efon ku n d se rv i ce: 08-6 17 23 80, Ti te l d ata AB, 112 86 Stoc k h o l m .Du kan prenumerera och adress-ändra via www.prenservice.nuockså.

Medverkande i detta nummer:Anna Sjögren/O2, Andreas Ström,Niclas Sjögren, Roberto Vacchi,Andreas Danielsson, David Elm-feldt, Stefan Larsén, Lars Rønbøg,Luca Mara, Kalle Bern.

Tack!Anna Semrén, Marcus Johansson,Daniel Rytz, Kaveh Azizian, MaatsBlomberg, Peter Eide-Jensen,Joakim Simonsson, Calle Friberg,Fiskartorpet samt Surf och Bruce.

Har du ideér om artiklar eller an-nat är du välkommen att höra avdig till oss. Vi tar inget ansvar för material viinte beställt.

Eventuell vinstskatt i tävlingar an-ordnade av Kadens betalas avvinnaren.

Post- och besöksadressKadens / ROC Media Group OyFiskartorpetBjörnnäsbacken 15113 47 Stockholm

Telefon 08-22 60 91www.kadens.se

www.rocmediagroup.com

Copyright Kadens/ROC Media Group Oy

ISSN 1651-9744

Stockholm 2004

Fiskartorpet, Kungliga Djurgården

Kadens är en oberoende tidskrift med syfte att informera och stimulera svenska folkettill cykelrelaterade levnadsvanor och ettännu roligare liv.

Kadens ges ut av ROC Media Group

robin kör sto rtoch smoot h

85En av den svenska free-ridescenens

mest intressanta cyklister.Robin inte bara cyklar fortutför, han drar också påhåriga hopp och stora drops.Andreas Ström har pratatmed framtiden.

l e da re : Vi är inte nöjda. Vill du veta varför såslå upp sidan 8.

b re v: insändare, frågor och åsikter från läsarna på sidan 10.

p ro lo g: korta nyheter från cykelsportensvärld. Människor, prylar och tester hittar dupå sidan 12 och framåt.

t r ä n i n g: d ista n st r ä n i n g gör dig snabbare. Men var-för? Och hur gör man? Anna Sjögren förklarar läget på sidan 42.

t r ä n i n gs l ä g e r är inte automatiskt bra. Mengör man rätt och tänker efter före kan detgöra skillnad. Andreas Danielsson skriver omhur man undviker lägerfällan på sidan 46.

m e kn i n g: Kadens tipsar om genvägarna tillbättre bromsar. Allt som krävs är lite jobb.Låter det bra? Läs mer på sidan 62.

c y ke lt est: Castellanos XC-softtail i alumi-nium och en budgetkolfiberracer från G2 ärkanske början på något stort. Få förklaringenpå sidan 88 och framåt.

vac c h is sidor:Allt du vill veta omsäsongen 2004.Och lite mer. Läsallas vår Roberto-nes rapport fråndet som ännu intevarit. Framtidenbörjar på sidan 28.

k u lt u r: Märkligheter och subversiviteter bevakas på Kadens kultursidor. Nu ännu bättre på sidan 94.

krö n i ka : Kadens actionsportcyklistskribentNiclas Sjögren fördjupar sig i problemet medvinter och ger sig ut på jakt efter val. Chockeras eller inte på sidan 97.

Fasta avdelningar

kadens nr 1:2004 | 7

8 | kadens nr 1:2004

Så var premiären överstökad. Vitrodde att lugnet skulle lägga sig. Att vi skulle kunna ta oss tid. Ha ro att slänga upp föt-

terna på skrivbordet, luta oss tillbakaoch sippa på kaffet medans vi belåtetdunkade varandra i ryggen. Nöjt kluck-andes joråsåatts.

Men så blev det inte. Det var nu pärsenbörjade. Nervositeten var värre än innandeadline och ju närmare utgivningsda-tumet vi kom desto jobbigare blev det.Svettigt till och med.

För det var nu som all vår möda, allaidéer och artiklar skulle rannsakas, na-gelfaras och kritiseras. Diskuteras, stö-tas och blötas. Av er.

Spänt väntade vi. (Tänk om de inte gillartidningen.)

Vi hade ju stuckit ut hakan lite. Okej,ganska mycket.

Sedan rasslade det till. Ni diskuteradepå forum, mejlade och ringde om Ka-dens.

Det tog ett par veckor innan vi förstodatt vi är inne på rätt spår. Reaktionernahar varit överväldigande positiva, kriti-ken oftast konstruktiv. Det är förstås väl-digt roligt och oerhört lärorikt.

Men vi är inte nöjda. Det är för er vi görtidningen. Därför har vi redan, med erhjälp, funderat på hur Kadens kan blibättre. Några förändringar möter ni re-dan i detta nummer. Att utveckla Kadenstänker vi fortsätta göra. Om ni lovar attfortsätta höra av er med era synpunkter.

Utveckling är målet, förbättring ärmedlet. Som cykling ungefär. Eller livet.

Vi ses i vår!

st e fan larsén, chefredaktör

Vi är inte nöjdaKadensLedare

Kadens presenterar:

Andreas Ström –freerideredaktör

a nd re a s är en 31-årig webdesigner ochgrafisk formgivare från Stockholm. Ensympatisk livsstilsportwannabe som en-ligt honom själv brer ut sig i alltför tunnalager över bland annat mountainbike,motocross och BMX samt diverse bräd-sporter. Han väntar med spänning på närJames Bubba Stewart kliver upp i 250-klassen och kör ifrån Ricky Carmichael.Tills dess får vi nöja oss med Andreasintervju med en av Sveriges bästa ochmest lovande freerideåkare – Robin Wall-ner. Läs den på sidan 85.

Dante är inte heller nöjd.

10 | kadens nr 1:2004

Tidningar i tidenPå 70-talet gjorde jag debut som tävlingscy-klist. Den tidning som skulle spegla cykelvärl-den i Sverige då var Nya Cyklisten. Det var för-stås spännande att läsa resultatlistorna frånde tävlingar jag själv varit med om och ocksålära känna några av stjärnorna som Leif VincoHansson, Sven-Åke Nilsson, Curre Söderlundoch senare Bernt Johansson, Tommy Primmed flera.

Då och då skymtade en annan värld fram,bland annat i Thure P:s notiser från proffs-världen. Men när jag hittade tidningen Miroirdu Cyclisme i en välsorterad tidningskiosk in-såg jag att cykelsporten på proffsnivå hadehelt andra, nästan mytiska dimensioner.

Bildmaterialet i Miroir var enormt. I debranta alpsluttningarna utspelade sig dramerpå liv och död. Där fanns Merckx i sin brunaMoltenitröja, där fanns den ständige tvåanPoulidor, och där fanns Thevenet, Gimondi,Battaglin, van Impe och alla de andra legen-dariska proffsen, seniga och benhårda. Iblanddallrade luften av hetta, ibland låg snödrivorintill vägen vid de höga bergspassen somGrossglockner i Dolomiterna.

Helvetet i norr, klassikern Paris-Roubaix,var en av de mest bildmässiga och dramatis-ka. Jag kommer särskilt ihåg en närbild på etttubdäck som studsar fram mellan de enorma

pavéstenarna – det var ingen barnlek. Den bil-den hade jag på källarväggen intill minMonark testcykel som jag körde många svetti-ga träningspass på då den norrländska vin-tern låg tung över min hemstad.

jan lund st rö m

Miroir du Cyclisme var bibeln för mig i början på 80-ta-let, men tillgången var helt beroende av en kompis varsfamilj brukade semestra i Frankrike. Jag förstod ingetav franskan, men bilderna och affischerna trollbandmig. Tommy Prim hade just kommit tvåa i Girot ochSVT hade sänt de sista etapperna. Samma år gick jagmed i en cykelklubb.

Om vi bara kan inspirera en människa såsom du blevinspirerad av Miroir är jag nöjd. Oavsett om det hand-lar om pavé i Belgien eller mountainbiking i Kanada.Eller Sverige. (le Red)

Kommer MTB-sporten att dö sotdöden?De senaste åren har jag upplevt att startfältenminskat på tävlingarna. Många orsaker kanbidra till detta men huvudorsaken tror jag äratt många familjer helt enkelt inte har rådatt, år efter år, investera i cykeldelar på dennivån att cykelglädjen hos ungdomarna (läs:hänga med och konkurrera på tävlingar) hållspå topp.

Många har inte heller tid, intresse ellerkunskap att underhålla cykeln för att uppnåden klockrena funktion som eftersträvas.

Är det så att en sviktande uppbackning frånföräldrar beroende på kostnad och tidsåt-gång, är en orsak till de minskande startfäl-ten? Om så är fallet, vad gör vi åt detta? Skallvi hejda kostnadsökningen vid inköp av cykelgenom någon form av begränsning i ung-domsklasserna? Detta kan ske via minimeradtotalvikt eller på annat sätt. Steget upp tilljunior borde då bli en jättekick tillsammansmed 1,5 kg lättare cykel, ihopbyggd undervintern.

Frågorna är lätta att ställa. Det är alltid vär-re att svara. Troligen finns det bättre förslagtill att öka startfälten, eller kanske det intebehövs några? ro l a nd abelsson

Den prylfixering som många upplever inom cykelspor-ten är inte ett nytt fenomen. Därmed inte sagt att detär något bra (och skamset erkänner vi att vi som cykel-tidning är en del av problemet).

Vi gillar förstås tanken att det inte i första hand skahandla om cykeln. Men att re g l e ra kostnaden för cyklar,ä ven om det säkert skulle välkomnas av många fö rä l d ra r,är bara att åtgärda ett symptom på ett mer grundlägg-ande problem. Det sporten behöver är ännu fler engage-rade människor som får utrymme att utveckla cykel, oav-sett form, till något som är enkelt och roligt att göra till-sammans. Det utrymmet och de nya idéerna skapas integenom förbud och re g l e r i n g a r. (Libera l i s m re d )

Cykelsporten når en större publikDet var med glädje som jag hörde min arbets-kamrat fråga om det var någon av oss andrasom följde cykling. Jag som alltid varit lite aven cykelnörd blev mycket glad och vi inleddeen längre konversation framförallt om Tourde France (detta hände i juli).

Under framförallt Touren intresserar sigmånga fler för cykel än dom redan inbitna.Detta tycker jag är positivt då man ofta kän-ner sig lite ensam när man kollar på någon avvårklassikerna och omgivningen undrar hurman kan kolla på en sport där det händer sålite (dom skulle bara veta!). Tack för en under-bar tidning, ni har en bra mix av tester,proffsvärlden, intervjuer etc … Önskar baraatt den skulle kunna komma lite oftare.

a nders diedrichs

To u ren växer för varje år liksom intresset för cykelspor-ten på den högsta nivån. Jag var på ett bröllop för ett parår sedan och en äldre fa s t e r, fö rövrigt präst, till brud-gummen höll tal. Hon gra t u l e rade brudparet och tack-ade för de trevliga festligheterna men hon var lite besvi-ken. På grund av bröllopet missade hon nämligen en avde avg ö rande etapperna i Giro d’Italia och hon ville ve r k-ligen se hur det skulle gå för Simoni. Vi är inte ensammaAnders. Och tack för berömmet! (Gemenskapsre d )

Styrhöjd med A-headset?Med A-headset tycker jag att man har förloraten inställningsmöjlighet på cykeln. Det gåratt justera höjden på styret nedåt, men därfinns en maxhöjd. En styrtapp som pekaruppåt på en racer är inget för mig. Då jag ärmotionär så vill jag kunna höja blicken. Bordedå inte detta ”höjdmått” vara ganska viktigtvid köp av cykel? Allt för att få en vettig diffe-rens i höjd mellan styre och sadel.

a nders öst e r b e rg

insändare Skriv ett brev

Skriv kort och koncist, max 800 tecken, om vad du vill som har med cykel att göra. Vi förbehåller oss rätten att redigera insändare. Skicka brevet till redaktion@kadens.seoch skriv Insändare som ämnesrubrik. Senast den 25 februari måste vi ha ditt brev.Den bästa insändaren, enligt Kadens redaktion, vinner en sadelväska från Cannondale.

Visst är det så att inställningsmöjligheterna harbegränsats med A-headset, men även det gamla syste-met hade en begränsning i justermån. A-headsystemetär på många sätt bättre än den gamla expandervarian-ten. Det är lättare, vridstyvare och enklare att monteraoch demontera. Dessutom riskerar man inte att styr-stammen rostar fast.

Styrhöjden är ett viktigt mått som ofta glöms bort.Vill man inte ha en uppåtpekande styrstam kan manantingen be cykelaffären att inte kapa bort så mycketgaffelrör och montera några brickor ovanför styrstam-men också, så man har justermån uppåt. Lösningenkanske inte tilltalar en traditionalist och är gaffelnsstyrrör i kolfiber finns det begränsningar för hur högtupp på röret styrstammen kan monteras. Det andrasättet är att måttbeställa ramen så att man får exaktden överrörslängd och frontrörshöjd man vill ha.(Mekred)

Cykla är lätt men gör jag rätt?Min synpunkt till Er tidning blir att lägga tillen fast avdelning som heter Teknik. Anled-ningen till det är lika enkel och självklar somden är svår. Att cykla är lätt men gör jag rätt?Jag skulle gärna läsa och se hur man tränarrundtramp och hur det skall kännas. Det bor-de ju rimligtvis gälla både landsväg, MTB ochfreeride. Andra ämnen kan vara sadelhöjd,position på cykeln och taktik.

Jag tror att tidningen fångar många av lan-dets cyklister men det är viktigt att hållanivån där köpkraften finns. Hos motionären.Om en läsare redan kan tipsen kan han/honläsa vidare men blir man någonsin fullärd?

daniel pa l m

Tack för synpunkterna. Vi diskuterar ständigt inrikt-ning och innehåll i tidningen och vi kommer att skrivaom mycket av det du tar upp, oavsett om det blir som enfast avdelning eller under rubriken ”Träning”. Vi trorinte att man någonsin blir fullärd och tur är väl det.(Pedagogikred)

kadens nr 1:2004 | 11

Cyklist, bilist, hundägare, skogsvandrare och vanlig människa!

Ja, det är jag, allt i ett på samma gång. Eller är det så?Träder jag in i en roll när jag sätter mig bakom ratten och kör som en gud, bäst

av alla? Har jag störst rätt att använda stigen bara för att jag har coola cykelkläderoch dyr cykel? Ska min hund få springa lös i skogen och fartgalna cyklister skaminsann visa hänsyn när jag är ute och promenerar?

Tänk dig följande: Du är ute på ett fartfyllt träningspass på din MTB, vädret ärinte det bästa men inget regn från de mörka molnen. Du kollar cykeldatorn ochser att ditt banrekord är på väg att förbättras! Farten ökar ytterligare och mjölksy-ran formligen sprutar ur öronen! Du får gåshud av endorfinkicken och bakomhörnet är det dags för den sista långa branta backen innan banans slut. Det gälleratt ha bra hastighet i foten på backen så man orkar hålla fart hela vägen upp! Imed stora klingan och full f … –Va fan!? En äldre dam med en liten tax spärrarvägen!!!

Tvärnit! Taxen åt ena hållet, damen åt det andra, kopplet såklart tvärs övergrusstigen. Det finns bara en sak att göra; lägga ner cykeln i det snåriga buskaget.Efter en kullerbytta och ilskna svordomar både från dig och från damen så kom-mer du på fötter. Taxen som är ordentligt chockad skäller ut dig ordentligt,damen också! Du svarar såklart med något uppkäftigt och ger henne fingret innandu drar iväg med gruset sprutande efter bakhjulet!

Efteråt märker du att bakhjulet liknar en åtta och handleden fick sig en rejälkyss. Ute på bilvägen när du försöker bända hjulet något sånär runt igen börjarregnet strila, ett sådant där regn som kan hålla på i timmar. Du ger upp försökenatt rikta hjulet, det är kört. Det blir till att knata hemåt och mobilen ligger kvarpå hallbordet. Nu kommer gåshuden igen av andra orsaker; du fryser. Det börjardessutom bli mörkt.

Plötsligt hörs det billjud bakom din rygg och du vänder dig hoppfullt om. –Enbil på väg åt rätt håll, kanske man kan få lift eller låna en telefon? Bilen närmarsig och du försöker fånga förarens uppmärksamhet med att vinka med din stu-kade hand. Föraren bromsar in och stannar. Du ska precis gå fram till förardörrennär ett långfinger trycks mot rutan och bilen rivstartar därifrån! I bakluckan kandu skymta hur en liten tax hoppar upp och ner och skäller!

Ja, så kan det gå … Kanske hon hade stannat om man hade visat lite hänsyn. Istället åkte hon hem till sin man och berättade vad som hänt. Han är kommunpo-litiker och ska på måndag fatta ett beslut om det ska vara tillåtet att cykla fritt iskog och mark innanför kommungränsen …

Förstår du vart jag vill komma? Om man visar hänsyn och förståelse för andramänniskor (och djur) när man är ute och cyklar ökar chansen att man själv blirvänligt bemött och dessutom kanske cykling i skog och på andra ställen accepte-ras mer. Hänsyn och förståelse kan med fördel också tillämpas ute i trafiken och ivanliga livet.

Jag har själv skrämt damer med taxar, låtit min hund vara lös i skogen, gettbilister fingret och tutat på fotgängare som gått för sakta. Det var häftigt då menvad blir resultatet? Nästa gång du cyklar och möter en dam med tax kanske du kanprova med att sakta in och säga ett simpelt: – Hej!

Det ska jag!magnus grape cykl ist mm.

Det ska vi också! Det är så enkelt – visar man respekt ochtar hänsyn så får man det tillbaka. Det är ofattbart attmänniskor inte inser det, oavsett om man kör bil, rastarhunden eller cyklar på sin cykel. Grattis till ett par nya Shi-manoskor!

Hej, tax!

Detta kanske är ett alternativ för den som villkunna ändra styrhöjd med Aheadset.

12 | kadens nr 1:2004

Dr.Spoke har landatmen inte Simon

d r. s po ke är en helt ny sorts affär för dig som gillar alternativ och fricykling. Mycket specialimport av tillbehör och cyklar från bland annatDMR, Santa Cruz, Felt, 24seven med flera. Dessutom har man en verk-stad med inriktning mot dämparservice, hjulbyggen och customhojar.

Dr.Spoke drivs av Dave, Phil och John. Samma sympatiska gäng stårbland annat bakom Åre Mayhem festival, Nordens största freeridefes-tival som går i juli 2004. Efter en blöt invigning (bilden) har det varitfull rulle.

Bland annat planerar man årets Mayhem för fullt samt sluter spon-soravtal med duktiga friåkare. Först ut är Simon Danoff och de somhänger på frostnet.nu är säkert redan bekanta med Simon. Där finnsnämligen ofta bilder på honom svävandes ett par meter över markenmed sin Big Hit DH.

Säsongen 2004 byter Simon ut Specializeden mot en Azonic Recoili och med att han får flowspons av Huckfest och Dr. Spoke.

– Jag kommer köra en Romic-utrustad Azonic Recoil med en Mar-zocchi 888 gaffel, båda genomHuckfest. Dessutom kommer jagfå meksupport och tuning av Dr.Spoke. Jag kommer åka i kläderoch skydd från 661 och Azonic,berättar Simon.

Förutom att köra Sverigecupen,NM och SM kommer Simon dykaupp på evenemang som ÅreMountain Mayhem 2004.

– Jag kommer också fota och fil-ma en del. Kanske blir det någonroadtrip utomlands också, avslöj-ar Simon.

Dr. SpokeÅsögatan 136, Stockholm Tel: 08-22 78 05

Simon Danoff.

Läs mer: www.drspoke.sewww.frostnet.nuwww.huckfest.orgwww.mtbfreerider.com

…vår gamla downhillstjärnaJohan Engström, som gjor-de sin sista säsong förproffslaget Volvo/Cannondale2000, laddar för comeback.Efter några års aktiv frånvarofrån nummerlappar har Johanmest kört BMX. Nu vill hantillbaka där han bäst hörhemma …

…medans slitvargarna AnnaEnocsson och Philip Tavellhar förnyade kontrakt medTeam Merida International.Världscupen kommer att bliförsta prio för båda…

…ny arbetsgivare har där-emot Fredrik Kessiakoffsom förra året tävlade förTeam Bianchi-Motorex. Hankommer i år att köra förSiemens-Cannondale ochFredrik, som numera bor inorra Italien, har också byttklubb i Sverige till SpårvägenCF …

… för att bli klubbkamrat medCalle Friberg som fortsättersin satsning med hjälp avScott. Calle som förra åretslutade 7:a på U-23 VM kom-mer i år att tävla mest iSchweiz där han får stöttningav Scott-Allianz laget …

Kadens hörde att. . .

Möt Kadens på två hjul

På två hjul är Sveriges ochNordens största konsument-mässa för cykel- och motor-cykelbranschen. I år går denav stapeln den 22–25 januari,på Stockholmsmässan i Älv-sjö.

på mässan kommer flera av destörsta cykelföretagen att visaupp sina produkter och nyheterinför 2004. Några av dessa ärHallmans Sports med bland an-nat Shimano och Avanti, Cycleu-rope med Crescent och Bianchi,Grahns som har Merida och Spe-cialized, Jaguarverken med Gi-ant, Duells med Trek och GaryFisher och många, många fler.

Dessutom finns det en cykel-testbana inuti hall C. Det kom-mer även att bjudas på mode-visningar och spektakulära cy-keluppvisningar.

Även Kadens kommer att varadär tillsammans med vår medi-apartner Eurosport. Kom förbimonter C06:20, mittemot kaféetoch träffa Kadens medarbetare,kolla lite film och snacka cykel.

Läs mer om På två hjul påwww.patvahjul.se

På två hjul har öppet följande tider 22–25 januariTorsdag kl 11.00–21.00Fredag kl 10.00–21.00Lördag kl 09.00–18.00Söndag kl 09.00–17.00

Bra kondis i dålig luftc y kelbud är en utsatt grupp yrkestrampare. Inte nog med hårda bi-lar och dödsföraktande pudlar, luften de andas är mycket förorenad.Och de får i sig mer än de flesta.

Det här visar en ny rapport från Stockholms läns landsting. Man harundersökt cykelbudens arbetssituation för att få reda på hur energi-krävande arbetet är och hur mycket luftföroreningar de får i sig underen arbetsdag.

Detta gjordes genom att mäta syreupptagningsförmåga, puls samtluftföroreningar.

Resultatet är både positivt och negativt för alla cykelbudwanna-bees. Den glada nyheten är att ett cykelbud ofta har en mycket högsyreupptagningsförmåga – mellan 4,2 och 5,4 liter syre/minut. Dendåliga nyheten är att den fysiska ansträngningen innebär hög lung-ventilation. Detta gör att cykelbud kan få i sig dubbelt så mycket för-oreningar som andra yrkestrafikanter.

Dessutom är det inte billigt att handla mat om man är bud. Energi-åtgången överskrider faktiskt rekommenderade maxvärden för fysisktkrävande arbete. Under en åttatimmars arbetsdag gör cykelbuden avmed fyra gånger mer energi är en kontorsarbetare…

Läs rapporten Cykelbud i Stockholm: http://www.sll.se/amm

Minitest Hotronicvärmesulor

i b l a nd hjälpe rdet inte hur dyra

skor, lyxiga strumporoch tjocka skoöverdrag

man än köper. Är detkallt så domnar tårna bort

till slut. För den desperateär kanske elektroniska vär-mesulor lösningen.

Hotronic är ett par batteriuppvärmda su-lor som man kan installera i såväl slalomp-jäxor som cykelskor. Installationen är ganskaenkel (även om instruktionsboken lätt skulleplatsa som skräckexempel i vilken lärobokom kommunikation som helst) och syste-met tar inte särskilt mycket plats i skon.

Däremot är batterierna lite klumpiga, mennär man väl fått dem på plats så sitter destadigt också. En uppladdning räcker frånflera timmar till en dag beroende på vilkenvärmeinställning man kör dem på, vilket ärresultatet av att batterikapaciteten ökatsavsevärt från tidigare modeller.

Vi har testat Hotronic och kan konstateraatt de fungerar ypperligt. Vi har kört demute i flera timmar i sträck i flera minusgra-der, med Shimanos vinterskor men utanskoöverdrag och med vanliga cykelstrumporpå fötterna. Känslan är inte varm och mysig,men man fryser inte och tårna domnar inte.Med bra strumpor och rejäla skoöverdragbör systemet hålla fötterna igång i avsevärtlägre temperaturer. Fast då är det kanskeandra kroppsdelar som säger ifrån. Vi åter-kommer efter fler testtimmar i mer kyla.

Hotronic värmesulorCirkapris: 1.500 kronorLeverantör: Åre Agentur AB, tel: 0647-522 10www.areagentur.sewww.hotronic.com

Vad hände sen?i vår nysta rtad e och tro l i gtvis kort l i v a d ese rie ”Vad hände sen?” tänker vi följa upp oli-ka cyke l pe rson l i gh ete rs liv efter ka rri ä re n .Kort sagt – vad hände sen? Följ med på dennae x po sé över märkliga människoöden. Fö rst utär Sve ri g es downhilldrottning nummer ett ,Malin Lindgren, som efter en fa nt a stisk ka rri ä roch som fle rfaldig svensk mäst a rinna valde attd ra sig tillbaka för några år sedan.

Det har varit tyst om henne länge, men såplötsligt dök detta komprometterande bild-bevis upp. Vi som trodde att hon ägnade sigåt barnskötsel i Stockholms södra förorter.Istället visar det sig att Malin har en ny karri-är som hårmodell. I Fuengirola på den Span-ska solkusten. Inget undgår Kadens.

Ännu mer tjejtramp

t j e j t r a m pet blir nuen ännu tuffare ut-maning, för densom vill. I år blir detstora damcykellop-pet 15 år och det fi-rar man med en tio-

milsbana. Det nya loppet heter TjejtrampetTrophy medan den gamla banan kallas förTjejtrampet Classic. Man kan även välja entredje, 25 kilometer lång, bana. Den heterÖppet tramp och är utan tidtagning.

Tanken med den nya och längre banan äratt man vill utveckla loppet så att det i fram-tiden kan ingå som en deltävling i damelit-ens världscup. Loppet är fortfarande öppetför både elit och motionär och avgörs den22 och 23 maj på Gärdet i Stockholm.

Läs mer på www.tjejtrampet.com

Sajthajp

några skö na siter för den som vill mermed sitt liv än att bara cykla. Eller tror attlivet måste kunna erbjuda något mer äncykling. Eller så.

www.modestbike.comEn webbtidning för dig som hellre grindar änflåsar. Höga hopp, smutsiga trick, existenti-ella frågor.

www.OldSkoolTrack.com En site enbart dedikerad människor somcyklar med fast utväxling eller på velodrom-cyklar. På vägen, i trafiken. Här får du läradig allt om vad, vem och varför. Dessutomhur man undviker att bli dödad i New Yorksstadstrafik när man cyklar utan bromsar.

Vindtunnelglajor

på lidingö utanför Stockholm har en spe-cialoptiker med inriktning mot slipade glas-ögon för sportbruk öppnat. Intressant noghar de en vindtunnel i affären där man kantesta hur glasögon eller linser fungerar i fart-vinden. Tunneln är utvecklad av KTH. Vi serframför oss hur butiken kommer invaderas avkvinnor och män iförda lycradräkter och strut-hjälmar som vill ”testa linser”.

Sportoptik, 08-678 45 37www.sportoptik.nu

Leontien Zijlaard-van Moorsel först över mål-linjen 2003.

14 | kadens nr 1:2004

PostScript-bildAd_Kadens_Jan1.eps

LegendariskZap till Trek

m o u nta i n b i kes kr i b e nt e noch en av de stora profilernainom amerikansk mountain-bikesport, Zapata ”Zap” Esp-inosa, har värvats till cykeltill-verkaren Treks led. Espinosablev känd under 1990-taletsom en av de bästa och mestintressanta cykelskribenternaoch som chefredaktör förMountain Bike Magazine.

Men nu har han alltså gåttöver till den andra sidan ochska ha hand om Treks varu-märke, samt arbeta medwebb, kataloger och medi-arelationer. Tänk att till ochmed vår ledstjärna ”Zap”hade ett pris.

Durastyvt

den amerika n s ka tidningenVelo News har testat flexet i ettantal racervevar (10/11-03) ochutropar nya Dura-Ace till vin-nare. Med stor marginal också,särskilt om man sätter vridstyv-heten i relation till vikten.

Inte lika styva, men rätt jäm-förbara med varandra var FSAsCarbon Pro Superlight och Cam-pagnolo Record Carbon, enligtVelo News test.

Mer om tidningen:www.velonews.com

Modin frånFakta tillskogen

f redrik modin körde somlandsvägsproffs för det danskaTeam Fakta under 2003 och harspåtts en lysande framtid sombergsklättrare de luxe. Underhösten har han förhandlat omett kontrakt med det italienskastallet Alessio, som MarcusLjungqvist och Magnus Bäck-stedt kommer köra för 2004.

– Men det blir troligtvis inte Alessio, vilket är tråkigt. Istället satsarjag till hundra procent på mountainbike och då särskilt världscupen.Jag kommer nog att tävla för något amatörlag på landsväg för att fåtävlingsfart på våren. På mountainbiken blir det nog för min moder-klubb CSK Ludvika, berättar Fredrik Modin.

Ludvikasonen söker nu sponsorer och har siktat in sig på de lokalaföretagen i hemorten.

–Då ka n s ke jag kan kv i tte ra ut 20 kö ttbullar varannan ve c ka på ICA( s kratt). Al l v a rl i gt talat så har jag inte så myc ket klart ännu. Men detkänns positivt, be rä ttar Mod i n .

Fetare godisägg

från crank brot he r s kommer den fiffiga succépedalen Egg Beaternu i flera versioner. Candy SL, vikt 294 gram/par och Candy C är en XC-plattformspedal som bygger på samma teknik som den revolutione-rande Egg Beater-pedalen. Insteg från fyra håll, men med en stabilareplattform för de som vill ha mer stöd i tillvaron eller inte alltid vill ha cy-kelskorna på sig.

24sevens Slack Pedal bjuder på mycket metall, rejäl plattform ochfjorton utbytbara pins på varje sida. Inte lättast, men lätt snyggast. Häri MX Gold. Akta skenbenet bara.

Sverigerekordet gjorde ont

sju dyg n, fyra dagar och fyra timmar är den nya rekordtiden för attcykla genom hela Sverige. Bedriften stod Linus Jönsson från Halm-stad för i somras när han cyklade från Treriksröset i norr till Smyge-huk i söder.

Candy SL.24seven Slack Pedal.

Candy SL cirka 1299 kronorCandy C cirka 999 kronor24seven Slack cirka 910 kronor

Leverantör: Dr. Spoke, tel: 08-22 78 05www.drspoke.sewww.crankbrothers.comwww.24sevenbikes.com

kadens nr 1:2004 | 19

Som stavhopp utan stav.Lennon utan McCartney.Romeo men ingen Julia. Som sex utan gummikläder, helt enkelt. Det går knappt att varacyklist utan att också vara kaffedrickare.

text: n i clas sjögren foto: david elmfe l d t

KaFFe&KoFFein

20 | kadens nr 1:2004

Att idag sta n na för en stärkande kopp java är lika självklart som att ha cykelbrallor eller flerväxlad cykel. Kaffe och tvåhjulingar hör ihop.

Och har så gjort sedan 40-talet då sven-ska cyklister började avbryta långpassenför att smita in på något fik. Från börjanhandlade det förmodligen om att brytaupp långpassen till mer, inte minst men-talt, hanterbara enheter. Idag kan ävenkortare pass förgyllas av en, eller två kop-par kaffe.

Anders Adamsson, expertkommenta-tor på Eurosport när det gäller cykel, harfikat sig igenom fler cykelrundor än deallra flesta. Dessutom har han nosat gan-ska närgånget på cykelkultur blandatmed kaffe ute i stora världen i åratal. Hanhävdar att kaffekulturen bland svenskacyklister är exceptionell.

– Om man tittar på resten av världen såär det nog norra Europa som har den star-kaste kaffekulturen i kombination medcykling. I Italien, till exempel, smiterman in på en snabb espresso medan sven-skarna, och även danskarna, gärna sitterner en stund och tar både påtår och tre-tår. Det hänger väl ihop med vårt sätt attfika, det sociala med det.

– Konstigt nog är det inte alls så i Fin-land som dricker mest kaffe per invånarei världen. Där cyklar man ensam. Mendet är klart, det kanske bara finns två cy-klister i Helsingfors och en i Åbo, unge-fär, så det kan vara svårt att få ihop ettgäng.

Alla syr inteFikapausen för cyklister kan också ha ettrent praktiskt ursprung. En åtgärd för attöverleva helt enkelt. I vårt klimat kanskedet krävs en liten paus om du ska vara utei fem, sex eller åtta timmar. Då är fika-rasten en liten ljuspunkt i det storamörkret. Dessutom fyller ju kaffepausenen funktion utöver själva kaffeintaget.

– Det är väl som med syjuntor ungefär,alla åker inte dit för att sy. Kaffet och

snacket kan vara lika viktigt, menar An-ders.

Om man pratar fika och svenska cyklis-ter dyker namnet Marcus Ljungqvist,proffs i italienska stallet Alessio, upp förreller senare. Ända sen barnsben, när hanbörjade i Falu C K, har han kopplat ihopfika med cykling. Inga långpass utan kaf-fepaus, i princip.

– I Italien är det till exempel betydligtfärre som stannar under passet för attfika. Där fikar man före eller efter. Men iNorden så fikas det mer medan man ärute. Det beror väl på hur man blivit upp-fostrad, säger Marcus om fikakulturen icykelsporten.

Han drar sällan i sig mer än fyra-femkoppar per dag men är ordentligt insatt iden ädla konsten att tillverka riktigtstarkt gott kaffe. Han är stolt ägare till enhelautomatisk a e g-maskin och en s a e-

c o. Och så, förstås, en vanlig svenskbryggare.

– Jag dricker väl det mesta men favori-ten är en riktig espresso, och det brukarjag fixa själv hemma. Det kan ju vara litesvårt att få tag på espresso på landsortsfi-ken i Sverige. Där är det mer Gevaliamellanrost brygg. Jag gillar starkare grej-er som Zoegas Blue Java eller nåt annatmed lite mer karaktär.

På vintern trampar Marcus oftast självi Falutrakten. Under sommarhalvårettränar han gärna med ett gäng danskaroch en norrman i Luxemburg, där hanbor.

– Det är sällan vi kör längre än tre tim-mar utan att fika. Det är klart att vi intestannar under till exempel intervallpas-sen, men då fikar vi efteråt istället. Det ärju lite socialt också.

Där cyklister häckarDe cyklister som häckar strax söder omStockholm passerar ofta och gärna caféetvid Rosenhill på Södertäljevägen. Bor-längeryttare missar sällan Thorsångscafé, vare sig de kör lång- eller kortpass.

Norr om huvudstaden ruvar fashionablaDjursholm på ett guldställe: båtmackenmed utsikt över Lidingö.

I och med den tidigare idrottspluto-nens läge i Örebro har där utvecklats enstark kaffetradition bland cyklisterna.Det är inte många som mosat mil i Öre-brotrakten som missat Sveas café. Listankan göras hur lång som helst. Överalltdär det cyklas, i vår del av världen, finnsdom där. Stamhaken. Fiken där man kanfå sig både på- och tretår. Fiken där lycra-tightsfolket med rakade ben kan pustaut, hämta nya krafter och ljuga ihopbortförklaringar till varför man stötte såmesigt eller inte höll hjul.

Men även om espresso samt dess sys-kon cappuccino, ristretto och latte eröv-rat Sverige och världen har det visat sigatt det gamla svenska bryggkaffet hållerstånd bland konservativa cyklister. Att taen fikapaus handlar inte enbart om denkulinariska upplevelsen utan innefattaräven själva skvallret och att ta sig tid attsitta ner ett tag. Återhämta sig, fylla påmed vätska (visserligen vätskedrivande),gå igenom u s a:s utrikespolitik och av-handla hur mycket Ullrich gått upp ivikt. För att sammanfatta resonemangetlåter jag Anders Adamsson knyta ihop på-sen.

– Vi gick så långt att vi ställde upp någ-ra sammanfattande regler för hur ett brafik skulle vara. För det första skulle intepåtåren kosta något. För det andra skulledet finnas minst två dagstidningar. Dentredje punkten var att det skulle finnasen jukebox så att man kunde spela litemusik. Svårare än så är det inte.

Marcus Ljungqvist listar topp tre närdet gäller fikande proffscyklister

1. Kurt Asle Arvesen (Norge)2. Marcus Ljungqvist (Sverige)3. Jörgen Bo Pedersen (Danmark)

Om man l eta r e fte r kaffets ur-sprung stöter man på en hel del ganska ovetenskapliga skrönor.En del hävdar att det var en ara-

bisk köpman på genomresa i Etiopien somtack vare ett par getaherdar upptäckte kaf-fet. Köpmannen blev bjuden en het dryckhan aldrig tidigare smakat och upptäckte atthan blev både ”pigg och munter”. Sen dröm-de han att profeten Mohammed gav honomett par kaffeplantor som substitut för andrarusdrycker. Han blev också uppmanad att tahem några plantor. Och på den vägen är det.Eller så är det dom där egyptiska munkarnasom på landsflykt från Egypten upptäckerkaffet eftersom några getter blir som galnanär dom käkar kaffebönor, också detta i Eti-opien. Eller så är det shejk Omar vi ska tackaför fikat. Han påstås ha blivit lockad till enmystisk buske av ett par fåglar. Han blev såtagen av kaffet att han började dricka tunn-vis av drycken. I samma veva passade han påatt grunda staden Mocka. Men allt detta ärsom sagt inte riktigt vetenskapligt belagt.Ganska klart står dock att kaffet härstammarfrån Etiopiens högland. Förmodligen komdet först till Jemen, enligt vissa källor redanår 575. Araberna var tidiga med att kokasoppa på de krossade bönorna (egentligenfrön). Men åtskilliga år tidigare hade mantuggat både kaffeblad och bönor på sammasätt som man tuggar Kat, vilket för övrigtväxer i samma bergsområden som den vildakaffetplantan gjorde och gör i Etiopien. Manbakade också kaffekakor av mjölet från bö-norna som rullades in i fett.

Om inte ko ffe i n et funnits med i bilden hade förmodligen kaffetkunnat förpassas till historiens kuriosaskåp. Men giftet hade så

angenäma effekter att drycken snart spredsöver världen. På 1700-talet började europé-erna nyttja drycken på allvar och sen dess

har både statliga förbud och renlevnadshet-sare jobbat mot kaffedrickandet. 1695 finnsett av de första beläggen för att kaffe im-porterades till Sverige. Bland annat rappor-teras om ett parti på futtiga 25 kilo till Stock-holm. Men starten var lite trevande. 1728fanns det 15 kaffehus i huvudstaden medanvinälskarna kunde roa sig på inte mindre än42 vinkällare. Men snart började man drickaenorma mängder kaffe även om priset gjor-de att det bara var societeten som hade råd.Ett skålpund (0,425 kg) kaffe kostade 1740lika mycket som en dräng fick i cash underett helt år. Sju år senare beskattades kaffetoch utskänkningen reglerades. Det dröjdeända fram till mitten på 1800-talet innankaffet blev vår egentliga nationaldryck. Ibörjan av 1900-talet slår det färdigrostadekaffet igenom och här börjar konsumtionenta fart på allvar i alla samhällsskick. Under

andra världskriget ransoneras kaffet ochblandas ut med cikoria. Under senare delenav 1900-talet är kaffet väletablerat och viligger i världstoppen och slåss med Finlandom vilka som häver mest per capita. Idag pe-kar trendbarometern på större konsumtionav kvalitetskaffe inspirerat av den italienskakaffekulturen. Latte, espresso och annatkaffe tar över mycket av den svenska kafé-kulturens bryggkaffe. Men fortfarande kokarmånga i landets norra delar kaffe på tradi-tionellt svenskt vis. Vi konsumerar ungefärtio kilo kaffe per person i Sverige idag.Idag är kaffet en av de större handelsvaror-na i världen. Varje dag, året om, dricks detungefär 1 600 miljoner (1600 000000) kop-par java runt om i världen. Köpp.

källor: Kaffeboken (Lars Elgklou, Bra Böcker1993), Kraft Foods

kadens nr 1:2004 | 21

När? Var? Hur?

”Det är sällan vi kör längre än tre timmar utanatt fika. Det är klart att vi inte stannar undertill exempel intervallpassen, men då fikar vi efteråt istället. Det är ju lite socialt också.”

Marcus Ljungqvist

22 | kadens nr 1:2004

Koffein som dopingFrån och med januari –04 har koffein tagitsbort från dopinglistan. Anledningen är attkoffein kan ha en prestationshöjande ef-fekt redan vid koncentrationer på 4 mikro-gram/ml. I dopinglistan är det förbjudetmed en koncentration av koffein på 12mikrogram/ml urin. Med tanke på hur kaffeoch andra koffeinhaltiga drycker används idag så blir det ogörligt att gå ned på så lågagränsvärden. Man väljer därför att släppakoffeinet då det inte anses skadligt att an-vända och den prestationshöjande effek-ten är mycket marginell.

Positiva effekterKoffein stimulerar det centrala nervsyste-met, påverkar hjärtmuskulaturens arbete

och vidgar blodkärlen i musklerna. Det ökarandningshastigheten, kroppstemperaturenoch ämnesomsättningen samt bildningenav adrenalin, magsaft och urin.

Undersökningar visar också att informa-tion kan behandlas upp till tio procentsnabbare av en människa med koffein ikroppen. Uppmärksamheten ökar och äveni viss grad prestationsförmågan beroendepå uppgift. Kroppen blir även mer uthålligvid längre ansträngning genom att koffeinminskar förbrukningen av glykogen. Iställetökar kroppens fettförbränning.

Negativa effekterKoffein är vätskedrivande och laxerande.Höga doser (oftast mer än fyra koppar kaf-fe) kan ge en mängd bieffekter såsom darr-ningar, oro, nervositet och överaktivitet.Det finns hypoteser som talar för att koffei-nets verkan på hjärta och blodkärl skullekunna öka risken för hjärtsjukdomar.

Verkningstid Koffein börjar verka inom alltifrån ett parminuter upp till en halvtimme, beroendedels på hur van kroppen är på att ta uppdet, dels på hur det intas och med vad. Hö-gre koncentrationer tas upp snabbare. Ut-blandning med fet mat, mjölkprodukter ochliknande fördröjer upptagningen.

Kroppen förbränner koffein inom 3–5timmar.

BeroendegradKoffein är svagt beroendeframkallande.Beroendet är till lika stor del psykiskt somfysiskt. Bristsymptom brukar som mestvara huvudvärk. Det är fullt möjligt att min-ska behovet av koffein genom att minskaintaget under några dagar.

KaFFe&KoFFeintext: a nd reas da n i e l s s o n

kadens nr 1:2004 | 23

Olika kaffebönorDet finns tre arter av kaffebönor som odlasi större utsträckning än de övriga.

1. Coffea Arabica: Den ursprungliga artensom härstammar från Etiopien. Tre fjärde-delar av all kaffeproduktion kommer fråndetta träd. Arabica kaffet har en mild smakoch är av hög kvalitet vilket medför ett re-lativt högt pris. Arabica-busken odlasmestadels i Sydamerika.

2. Coffea Robusta: Detta träd är mermotståndskraftigt mot sjukdomar ochdåligt klimat och odlas därför på stäl-len med opålitligt klimat. Detta kaffehar dock lägre kvalitet än Arabica-kaf-fet och har en bitter och frän smak.För att kunna dricka det, blandarman det med Arabica och det an-vänds ofta till snabbkaffe. Fördelen medRobusta är dess relativt höga koffeinhalt.

3. Coffea Liberica: Liberica-kaffet odlas iMalaysia och Guayana för lokal konsumtion.Detta kaffe har samma egenskaper som Ro-busta. Liberica-kaffet står för cirka en pro-cent av världsproduktionen av kaffe.

Robustabönan innehåller mest koffein, unge-fär två procent vilket är det dubbla mot Ara-bicabönan (som vi använder mest i Sverige).Koffeinhalten skiljer också med tillagnings-metod. Högsta relativa koffeinhalt har es-pressokaffe, ungefär dubbelt så mycket kof-fein som i samma mängd filterbryggt kaffe.Snabbkaffe innehåller drygt hälften så myck-et koffein som bryggkaffe.

Mest koffein skulle man alltså få med enhel kaffekopp espresso, gjord på ren Robus-ta.

KaFFe-KonstigheterKaffebantaDet är en populär metod bland cyklis-ter att deffa sig med hjälp av kaffe.Man dricker helt enkelt ett par kop-

par kaffe på morgonen och hoppar överfrukosten helt. Därefter sticker man ut ochtränar upp till 90 minuter. Tanken är att efter-som kaffet sätter fart på ämnesomsättningenoch glykogennivån i musklerna är rätt låg ef-ter en natts sömn så bränner kroppen fettextra bra. Men man får inte köra för långt fördå riskerar man att få hammaren. Vilket ock-så är det engelska namnet på kaffedeffning-en – bonktraining.

Valen för ValenIbland väljer man fel. Som när norska elitcy-klisten Anita Valen åkte dit för koffein efter enspansk tävling. För att bevisa sin oskuld tes-tade hon koffeinhalten i spanskt respektivenorskt kaffe och det visade sig (tänka sig...)att det spanska kaffet hade högre koffeinhaltberättar DN. Vi är glada för Valens skull attkoffein tas bort från dopinglistan. Så honslipper välja i framtiden.

Bryggkaffe 75 mg

Snabbkaffe 41 mg

Koffeinfritt kaffe 1 mg

Espresso 216 mg

Te 25 mg

Varm choklad 4 mg

Coca-Cola light 15 mg

Coca-Cola 13 mg

Pepsi 11 mg

Red Bull, energidryck 32 mg

Mängden är mg/100 ml. Robustabönor innehållernästan dubbelt så mycket koffein som Arabica, menfaktorer som bryggtid har också betydelse för kof-feinhalten i det färdiga kaffet.

mer om KaFFe

Ställ frågan om det verkligen är någon skillnad på kaffe och kaffe till en barista och du får garanterat en föreläsning om bönor, 800 smakämnen och det idealiska

trycket i en espressomaskin. Det fick vi när visnackade kaffe med Kaveh Azizian, barista ochsvensk lattemästare 2001. Kaveh, vars namn bety-der kaffe på bland annat polska och arabiska, ärlika passionerat intresserad av kaffe som de flestacyklister är av Tour de France. Och han ser en väl-digt uppenbar koppling mellan idrott och kaffe-drickande.

– Att dricka kaffe är ett sätt att njuta av livet. Attägna sig åt idrott är ett annat sätt. Kan man kom-binera dessa så blir livsnjutningen kanske ännustörre, menar Kaveh.

Det är då det slår oss – sanningen om cyklandeoch kaffedrickande. Givetvis handlar det på ett yt-ligt, konkret och pragmatiskt plan om mycket en-klare saker än livsnjutning. Som att det är förban-nat skönt att ta en paus från snöglopp och and-hämtning. Eller att det är ljugandet över fikat somär själva målet med tragglandet i leran. Eller attman bara fryser alldeles för mycket.

Men lyfter man upp fikandet till ett existentielltplan så är det njutningen vi strävar efter. Välbef-innandet. Lyckan i de små tingen. Att njuta av li-vet är att njuta av att cykeln samspelar med under-laget. Att kroppen samspelar med lutningen. Attkaffet smakar … himmelskt och att det gör det för

att det är en del av en större helhet. En del av cyk-lingen.

Men då måste det finnas grader av livsnjutning.För cyklister är det dagar av form, sol, segrar, flyt,upplevelser. För kaffedrickande cyklister är detdetta i kombination med gott kaffe intaget i detbästa av sällskap. Och gott kaffe är något Kavehkan göra, oavsett om det handlar om espresso, lat-te eller cappuccino. Basen är alltid ett bra espres-sokaffe i dessa klassiska kaffevarianter.

– Fast det är en smaksak vad man föredrar. Gillarman starkt kaffe ska man satsa på sorter med Ro-bustabönor i – till exempel Lavazza eller Mauro harbra espressokaffe baserat på Robusta, säger Ka-veh.

KaffesponsringMen det handlar inte bara om rätt råvara. Självatillagningsprocessen och valet av maskin är ocksåviktigt för ett bra slutresultat. Hur man ska hand-skas med en riktig proffsespressomaskin är ingetsom man lär sig i brådrasket, men de flesta tillver-karna gör även mindre modeller för hemmabruk.

– Det är vettigt att satsa på en maskin från någonav de stora tillverkarna av proffsmaskiner – Gag-gia, Brasilia eller Faema till exempel.

Därmed kommer vi in på en annan kopplingmellan kaffe och cykelsport – nämligen att espres-somaskinstillverkare gärna sponsrar proffsstall.Ett modernt lag som har en kaffemaskinstillver-

kadens nr 1:2004 | 25

Att kaffe och fikaär lika inom cykel-sporten håller kanske mångamed om. Men ärdet skillnad påkaffe och kaffe?Kan man verkligendra i sig vad somhelst som kallaskaffe och serveras i en kopp? Javisst.Och man kan cyklaVättern runt i trä -skor.

text: st e fan larsénfoto: david elmfe l d t

F i ka för den krä s n e

KaFFe&KoFFein

26 | kadens nr 1:2004

kare som sponsor är Saeco med Giro-vinnaren Gil-berto Simoni i spetsen. Självaste Eddy Merckx kör-de i början av sin karriär för Faema-stallet, en an-nan berömd maskinbyggare.

– Ska man göra gott kaffe hemma så är det en brastart att köpa ett kaffe man gillar och en bra ma-skin. Men det räcker inte med det. Man måsteäven se till att kaffet är färskt samt att det alltid ärfärskmalet. Därför ska man helst mala kaffet självoch då gärna i en kvarn som man kan ställa in mal-ningsgraden på. En bra kaffekvarn kostar runt1 000 kronor, säger Kaveh.

Okej, då har vi grejerna för att göra espresso.Men om man vill snitsa till det och svänga ihop ensmaskig latte eller en cappuccino?

– En mjölkkanna som man skummar sin mjölk ioch en termometer som man kan kontrolleramjölkens temperatur med är bra att ha i så fall.

När Kaveh visar hur han gör sina latte, fantas-tiskt snygga dessutom, förstår vi att en riktig ba-rista inte behöver någon termometer. Känslan sit-ter i händerna. Kaveh känner när mjölktempera-turen är perfekt.

– Det gäller också espresson. När man arbetat etttag så vet man precis hur mycket kaffet ska malas,hur det ska packas och hur råttsvansarna ska se utför att creman ska bli perfekt.

”Råttsvansar” är baristornas term för hur kaffetska se ut när det lämnar espressomaskinen. Kaffe-strålarna ser precis ut som två nötfärgade rått-svansar som ringlar ner i koppen. Creman är det

skum som bildas på ytan av espresson och är resul-tatet av det relativt höga trycket på runt nio barsom vattnet pressas igenom det färska, nymaldaoch lätt packade kaffet med. Processen ska max ta30 sekunder.

– Creman är en restprodukt som består av fett,cellulosa och protein bland annat och den får manbara om man gör espresson med bra råvaror i enbra maskin. En bra espresso kännetecknas av engyllenbrun crema som täcker kaffet.

Det finns ett knep för den som vill testa kvalite-ten på creman. Man häller en tesked socker påytan som ska bära sockret några sekunder innandet sjunker. Om sockret sjunker direkt är kvalite-ten inte så bra.

Enkla knepVill man inte investera tusentals kronor i utrust-ning och attiraljer för att få de där perfekta tre cen-tiliterna kaffe efter maten eller före morgonpassetså går det att få ganska bra kaffe med en enkel mo-kabryggare, en sorts aluminiumbryggare somman ställer direkt på spisen. Men någon cremakan man inte få till eftersom trycket i en sådanbara är runt två bar.

– Det är ett bra alternativ. Bara man tänker påatt alltid använda färskt, och färskmalet kaffe.Kaffet måste också förvaras lufttät annars blir detsnabbt smaklöst. Tänker man bara på det här såkommer man långt även med en mokabryggare,säger Kaveh.

TRE KAFFE KL A SS I KE ROCH KAVEHS FAV O RI T

EspressoEn espresso är tre centiliterdryck där vattnet har pressatsgenom kaffet under högt tryckoch på kort tid, serveras oftasti espressokopp. Resultatet ären mycket smakrik och kon-centrerad dryck med en cremaovanpå, det gyllenbrunaskummet som bildas vid kor-rekt tillagning med bra råvaror.En klassiker.

Caffè LatteEn latte har en dubbel espres-so som grund, det vill säga sexcentiliter. Den blandas däreftermed två deciliter varm mjölkoch hela härligheten serverasoftast i glas. Mjölken ska vararunt 60 grader och skummasmed espressomaskinens ång-munstycke eller i kastrull medvisp eller mjölkskummare.Espresson hälls i först, däreftermjölken. Standardmjölk ärgodast eftersom fettet fram-häver espressons smaker. Enfavorit.

CappuccinoEn cappuccino är 1/3 espresso,1/3 mjölk och 1/3 mjölkskum.Gör mjölken på spisen i kast-rull eller med ångpipen. Mjöl-ken ska vara runt 60 grader.Gör espresson i en cappucci-nokopp, häll i mjölk och toppamed lite mjölkskum, som omdet är rätt gjort blandar sigmed kaffet och bildar en mörkkrans runt kanten. Ett alterna-tiv för den som vill ha mer kaf-fesmak men tycker espressoär för starkt.

Kavehs favorit: apelsinlatte• Dubbel espresso 6 centiliter• Standardmjölk 2 deciliter• Mörk 70-procentig choklad

hackad i småbitar, 1 matsked• Socker, 1 tesked• Rivet apelsinskal, 1 nypa

Brygg en dubbel espresso. Hälli rivet apelsinskal i den kallamjölken och skumma den till70 grader så att mjölken kansmälta chokladen. Lägg entesked socker och choklad ibotten på glaset. Häll på varmmjölk och rör om. Häll iespresson och dekorera medapelsinskal på toppen.

28 | kadens nr 1:2004

I sverige har eurosport varit detmedieföretag som de senaste tioåren gett svaren på frågan om vaddet nya året ska bringa. Cykeltäv-

lingarna som visas är många med börjani mars och avslutning med VM i oktober.

De senaste åren har TV-säsongen in-letts med ett par timmar direktsändningfrån Het Volk, den första riktigt tuffa en-dagsklassikern. Min kollega på Euro-sport, Anders Adamson, påstår att för enriktig cykelälskare så infaller nyårsaftondagen före just Het Volk. Jag håller med.Det har gått så långt för oss två ”rikscy-kelmesar” att vi faktiskt sms:ar gott nyttår till varandra dagen före Het Volk. Jagtror till och med att om vi skulle umgåsden dagen så skulle någon nyårsraket fy-ras av.

Touren mest poppisDen tävling som drar mest uppmärksam-het är utan tvekan Tour de France. Det ärhelt enormt vilket intresse detta evene-mang drar till sig runtom i världen, tilloch med i Sverige. Jag får besvara mångae-mail och brev under året om var manska åka för att se cyklisterna bäst, när vä-garna stängs för trafik eller om jag kanfixa en träff med Lance Armstrong (jagkan inte det, tyvärr) bland mycket annat.Och de allra flesta breven handlar omTour de France.

Anledningarna är många till att Tou-ren blivit så populär. Det är det äldsta av

VACCHIS sidorsäsongen 2004 Gott nytt Vo lk!

Man kan tycka att varje säsong är sig lik. Varje tävling kommer ungefär samma tid på året och sällan sker förändringar. Trots det ärdet lika nervkittlande att invänta det nya året. För att få veta omstjärnan håller måttet, om ens favorit har tränat rätt under vintern eller om någon svensk kan bli årets stjärnskott.

text: ro b e rto vac c h i foto: g etty images /e u ro s po rt

Kan Ullrich hindra Armstrong från att ta sinsjätte seger i Tour de France? Och kan Ullrichta sitt andra raka OS-guld eller får vi en ny OS-mästare?

kadens nr 1:2004 | 29

de tre största etapploppen. Tour-ledning-en har alltid kommit på de viktiga ingre-dienserna först, såsom ledartröja, bergs-pristävling, spurtpristävling, bonussek-under, PR-karavan och mycket mera. Allaandra lopp tar efter.

Arrangörerna har överhuvudtaget lyck-ats marknadsföra tävlingen bättre änandra. Men det kanske viktigaste är tidenpå året. Touren har nästan alltid körts ijuli, en månad då många har tid att följaloppet lite extra.

För egen del är jag osäker på om Tour deFrance är den roligaste tävlingen att kom-mentera. Hm, jo, det är det nog, men denär jämställd med flera andra race. Jagtänker inte minst på några av de tuffa en-dagsloppen i världscupen. Flandern Runttill exempel, är en tävling som är sanslöstrolig att kika på. Här krävs mod, rutinoch enorm åkstyrka för att kunna levere-ra resultat. Hit kommer ingen ”gröngö-ling” och gör sig besvär. Det är alltid detunga namnen som är kvar framme i tä-ten på slutet. Det är en prestation att barata sig runt tävlingen.

Helvetet i norrParis–Roubaix är också en pärla för enkommentator. Ofta känns det som attman har för lite tid att berätta allt som ärav värde för att en tittare verkligen skaförstå att uppskatta tävlingen. Den äridag mest känd för att kallas ”helvetet inorr”, i synnerhet på grund av alla milsom avverkas på gatsten. Det sistnämndaär däremot bara en av många anledning-ar till att Paris–Roubaix är en av de mestuppskattade tävlingarna i Frankrike (seartikel på sid 32).

VM är också speciellt att kommentera.Många anser att en världsmästare inteborde koras årligen men det är precis sådet ska vara. Precis som man korar åretsfotbolls- eller hockeyspelare, svensk mäs-tare i terränglöpning eller 100 meterhäck. Jag tycker inte det är logiskt att enkille eller tjej som vinner VM 2003 skavara världsmästare i två år. Tänk att hajulafton en gång varannat år, hur kulskulle det vara? Dessutom har cykelspor-ten den originella regnbågsfärgadevärldsmästartröjan. Och den förtjänaratt delas ut en gång varje år.

Armstrong en sjätte?Som sagt, säsongen är i antågande ochspännande blir det. Jag ser verkligen det-ta år an med tillförsikt. Kan Lance Arm-strong ta en sjätte rak seger på Tour deFrance? Eller är Jan Ullrich redo att, åter isitt hjärtas lag (nu under namnet T-Mobi-le), peta ner amerikanen från tronen ochta sin andra seger i världens mest presti-gefyllda cykeltävling? Kommer Paolo Bet-tini att fortsätta sitt segertåg i världscu-pen och bli den förste att vinna densam-ma tre år i följd? Kan Mario Cipollini åter-igen briljera i de täta spurtstriderna ochta sig tillbaka på kungatronen bland av-slutarna? Eller får vi äntligen se GustavLarsson i ett av de stora etapploppen ochhur kommer han att klara sig där? Dessafrågor och massor därtill kommer att varabesvarade i mitten på oktober. Alltså, un-gefär åtta månader in på cykelnördarnasår och fyra månader före nästa nyårsaf-ton, dagen före Het Volk 2005.

Program 2004

Världscupen landsväg 200420/3 Milano–Sanremo, Italien4/4 Ronde van Vlaanderen, Belgien11/4 Paris–Roubaix, Frankrike18/4 Amstel Gold Race, Holland25/4 Liége–Bastogne–Liége, Belgien1/8 HEW-Cyclassic, Tyskland7/8 Clasica San Sebastian, Spanien22/8 Züri Metzgete, Schweiz10/10 Paris–Tours, Frankrike16/10 Giro di Lombardia, Italien

Världscupen mountainbike 200423/5 XC #1, Madrid, Spanien30/5 XC #2, Houffalize, Belgien5-6/6 XC #3 och DH & 4-X #1, Fort William,Skottland13/6 DH & 4-X #2, Sestrière, Italien19-20/6 XC #4 och DH & 4-X #3, Schladming,Österrike26-27/6 XC #5 och DH & 4-X #4, Mont-Sainte-Anne, Kanada3-4/7 XC # 6 och DH & 4-X #5, Calgary, Kanada18-19/9 XC #7 och DH & 4-X #6, Livigno, Italien

OS-programmet i Aten, landsväg och mountainbike14/8 Linjelopp, herrar15/8 Linjelopp, damer18/8 Tempo, damer och herrar27/8 Cross country, damer28/8 Cross country, herrar

VM-programmet mountainbike, Les Gets, Frankrike8/9 Cross country, stafett9/9 Cross country, damjuniorer9/9 Downhill, kval10/9 Cross country, herrjuniorer10/9 4-X, kval10/9 Trial, final damer 20” och 26”11/9 Downhill och 4-X, finaler juniorer och elit11/9 Trial, final juniorer och herrelit 20”–26”12/9 Cross country, dam- och herrelit

VM-programmet landsväg, Verona och Bardolino, Italien28/8 Tempo, herrar U23 och damjuniorer29/8 Tempo, damelit och herrjuniorer30/8 Tempo, herrelit1/9 Linje, herrar U23 och damjuniorer2/9 Linje, damelit och herrjuniorer3/9 Linje, herrelit

Se sid 40 för preliminära Eurosportsändningar.

”Hej, hej! Jaha, fem segrar …”

30 | kadens nr 1:2004

T idningen l’aut o stod bakom Tourde France och La Gazzetta delloSport stod bakom Giro d’Italia. Pre-cis som många andra cykeltävling-

ar i slutet av 1800-talet och början av1900-talet var det en tidning som stodsom arrangör för premiärupplagan avFlandern Runt. Den belgiska tidningenSportwereld.

Visst, Sportwereld var officiell arran-gör men mannen som drog igång det hela

var cykelälskaren och journalisten KarelVan Wynendaele. Hans egen karriär ärinte mycket att tala om och från börjanvar hans tävling inte heller mycket attskryta med. Första upplagan kördes 1913och samlade endast 37 kämpar som skulleta sig runt de 330 kilometerna. Året efterhandlade det om bara tio deltagare ochsedan bröt första världskriget ut. Framti-den för tävlingen var förstås inte ljus.Van Wynendaele gav dock inte upp.

Efter det första ödesdigra kriget star-tade han upp racet igen. Det tog några årinnan det började bli populärt och upp-s k at t at, då också i andra europeiska län-d e r. Italienarna ville exempelvis inte kän-nas vid Flandern Runt de första uppla-gorna eftersom det ofta krockade medM i l a n o- S a n r e m o. Den riktiga skjutsenfick ”Rondan” när man bytte datum envecka framåt och klämde sig in mellano van nämnda italienska stortävling och

F l o p pen Fland e r nHan var en medelmåttig cyklist. Men han älskade sporten och somjournalist bevakade han den passionerat. Och 1913 fick Karel Van Wynendaele chansen att arrangera ett eget race. Läs om floppen somidag är en av de mest prestigefyllda tävlingarna och ett race de flestadrömmer om att triumfera i – Ronde van Vlaanderen.

VACCHIS sidorsäsongen 2004

Flandern runts stigningar är korta och branta och stenbelagda. Sista 16 milen är det i snitt en klättring per mil in till målet. Avgörandet brukar kom-ma i någon av de sista, som till exempel Muur van Geraardsbergen.

text: ro b e rto vac c h ifoto: g etty images /e u ro s po rt

Paris–Roubaix. Målet var förstås att skapa ett intres-

sant lopp. Men man ville också lyftafram det bästa av Flandern, den del avBelgien som har sitt egna språk, flam-ländskan.

Sexton backarMellan alla fina orter var det riktigt dåli-ga vägar. Det sägs att omkring 75 procentav sträckningen kördes på kullerstenmen sanningen ligger närmare hälftenav loppet, vilket i sig inte är lite det hel-ler.

Efter hand förbättrades vägnätet ochpå många vägar bytte man ut de uthugg-na kullerstenarna till asfalt. Van Wynen-daele var därmed tvungen att hitta nyastråk och småvägar för att göra tävlingenså tuff att det inte skulle sluta i någonklungspurt.

Idag innebär det att man startar i Brüg-ge och har målgång i Meerbeke. Det ärväl egentligen ingen runda i Flandernlängre. Men ändå är det utomordentligtintressant att följa bansträckningen desista tio milen. De går i ett komprimeratområde, vilket innebär att man kan secyklisterna i flera av de 16 korta menbranta stigningarna. Flera av dem är gat-stensbelagda och det sätter verkligenprägel på kampen. Men för att hängamed måste man kunna området.

– Min gode vän Henk Raaijmakers harvarit MC-åkande kommissarie i de storabelgiska tävlingarna i många år och hankan dessa vägar som handen i handsken,berättar den finske Eurosportkommen-tatorn Peter Selin.

Han har tillsammans med Henk hun-nit se cyklisterna 18 gånger under sam-ma lopp för några år sedan. Läs mer omdetta i nästa nummer.

Belgarna redan favoriterI år körs Flandern Runt för 88:e gången.Redan nu kan det sägas att belgarna ärstora favoriter. För cyklister som exem-pelvis Johan Museeuw (tre segrar) och Pe-ter van Petegem (två segrar) är detta loppviktigare än VM. Tilläggas bör att flam-ländarna, inte förvånande, är hetare änvallonerna i detta lopp. Det visar inteminst de 56 segrar de tagit genom årenmot vallonernas – enda. Claude Crique-lion heter vallonen som segrat men hanbor å andra sidan bara några meter frånden flamländska gränsen.

Första utlänningen att vinna var

”Nästan ingen

kan tekniken

att accelerera

i Muur. Det är

bara de som

lärt sig att ha

bröstkorgen på

sadeln som

kan trycka på

lite extra utan

att bakhjulet

släpper”

32 | kadens nr 1:2004

schweizaren Henri Suter 1923. Därpå fickman vänta 27 år till nästa icke-belgiskaseger. Det var italienaren Fiorenzo Magnisom tre år i följd, i ruskigt väder varjegång, segrade och fick smeknamnet il Leo-ne delle Fiandre (Flanderns lejon). Ett smek-namn som Museeuw nu fått ärva.

Den bästa svenska placeringen harSven-Åke Nilsson med 37:e plats 1978.Faktum är att det bara är ytterligare tresvenskar som har tagit sig runt detta tuf-fa lopp. Magnus Bäckstedt, Glenn Mag-nusson (73:e och siste man 1999 då 182bröt) och Stefan Adamsson.

– Många tror att de första tio milen ock-så är tuffa då det kan vara mycket vind.Men alla ser till att de första timmarna är”snälla”, berättar Magnusson.

Han tycker att tävlingen kommer in idet första kritiska läget efter Knokteberg,den sjätte stigningen.

– När man kommer upp på toppen avKnokteberg planar det ut något men vä-gen är fortsatt smal. Efter det svängerman vänster ut på en bredare väg. Är maninte med där försvinner man ur bildensnabbt, säger han.

Bröstet på sadelnDet är detta som skiljer de rutinerade rä-varna och ”gröngölingarna”. Rutin ochåkstyrka är ett måste för att vara med påslutet av denna tävling. Man måste heltenkelt vara stryktålig och kunna läsa ra-cet. Ingen tillfällighet alltså att snittål-dern oftast ligger runt 30 år för de tiofrämsta.

Glenn Magnusson nämner förstås ock-så den värsta och mest mytiska av backar,Muur van Geraardsbergen. Det är dennäst sista knäppan. Den mäter runt kilo-metern och är så brant att man knappt tarsig upp.

– Nästan ingen kan tekniken att accele-rera i Muur. Det är bara de som lärt sig attha bröstkorgen på sadeln som kan tryckapå lite extra utan att bakhjulet släpper,skojar Magnusson om backen, som tillårets upplaga renoverats för en ansenligslant.

Drömmen är att få kommentera dennatävling i sin helhet. Ronde van Vlaande-ren, ett av de mest prestigefyllda loppen,som de flesta cyklister fantiserar om attvinna.

Och som Van Wynendaele skrev 1961:”1913 var Flandern Runt en smal och litenkille, men nu har han vuxit till en jätte”.

Ja du, Kalle, faktum är att Flandern

Värm upp me dhe l v et et i nor rFrån början var Paris–Roubaix uppladdningslopp för det mycket längreBordeaux–Paris. Idag blir man hjälteförklarad när man vinner loppetsom i folkmun kallas ”l’enfere du nord” – helvetet i norr.

text: ro b e rto vac c h i foto: g etty images /e u ro s po rt

Te xt i l fa b r i k a n t e r na från dengamla textilstaden Roubaix, TheoVienne och Maurice Perez, star-tade upp Paris–Roubaix 1896. Från

början kom tävlingen att spela andrafiolför Bordeaux-Paris som mätte runt 600kilometer och till stor del kördes med mo-torcykel-pace. Med andra ord, delta-garna hade varsin motorcyklist somskyddade dem mot vindmotståndet. Sågjorde man även i Paris–Roubaix frånbörjan, några år med bil-pace.

Paris–Roubaix kallas idag för ”l’e n f e r edu nord”, helvetet i norr. Men det har intealltid varit smeknamnet på loppet. Efter-som Paris–Roubaix alltid gått i sambandmed påsk så hade det från början öknam-net ”la Pascale” – typ påskracet. Täv l i n g e n

har nämligen ändrat karaktär under årensl o p p. Visst har det alltid varit ett helve t emen det är från 1960-talet som täv l i n g e nkom att se ut ungefär som den ser ut idag.

Mer pavéAtt de svåra vägförhållandena alltid fun-nits där är helt säkert. Men allteftersomvägnätet förbättrades så blev tävlingen imångas ögon ganska tråkig. Det fannsinget speciellt i den förutom en rejälbacke 150 kilometer in i loppet, nämligenDoullens-stigningen. Här avgjordes täv-lingen många gånger, trots den långa vä-gen kvar till Roubaix. Därför var dettaden huvudsakliga attraktionen i racet.

Men sedan 1968 är det pavé- av s n i t t e n( g atsten på franska) som är huv u d at t r a k-

Är det torrt är det bara fruktansvärt jobbigt med gatstenarna. Är det blött blir det till och medfarligt. Vurpor och punkteringar räknar man med. Många.

kadens nr 1:2004 | 33

Paris–Roubaix har intealltid haft den härkaraktären. Gimondivar 1966 en av de sistaatt vinna den gamlavarianten av loppetinne på velodromen iRoubaix.

tion – och svårighet för all del – för ”la Pas-c a l e ”. Det året åkte man och studsade påg atstenarna i 57 kilometer av de omkring260 som tävlingen mätte. Idag handlardet om cirka 48 kilometer. Samtliga deknappt 30 partierna mellan 3,7 kilometeroch 300 meter är numrerade. Den cyklistsom kommer ut först från några utva l d aavsnitt tilldelas poäng och den som sam-lar flest poäng ges ett specialpris.

Det mest kända pavé-avsnittet sträckersig genom Arenbergskogen. Det är blandde mest besvärliga vägsträckorna som ettlandsvägslopp körs på. Punkteringar ochotäcka krascher är vardagsmat i Foret d’A-renberg.

– Första gången jag körde i Arenberg vardet full sprint hela vägen in. Vi kom in påpavén i 60 knyck och jag trodde inte detvar sant. Så dålig pavé var det. Man hin-ner inte koppla om direkt för det är sågrymt, berättar Magnus Bäckstedt, sommed en sjunde plats 1998 svarat för denbästa svenska placeringen hittills.

Den pavé som finns kvar, efter att någ-ra tas bort av fans som souvenirer varje år,är ofta fuktiga och svårbemästrade.

– Det gäller att kunna läsa vägen, attveta exakt när man ska lägga kraft på pe-dalerna och när man måste slå av lite föratt inte få ett kast. Det sitter i ryggmär-gen, säger Magnus.

Arenberg är ArenbergI Arenberg har bland många andra JohanMuseeuw vurpat och skadat sig allvarligt.Detta medförde att arrangören ändraderiktning på den första pavésektionen.Motivet var att man inte ville att cyklis-terna skulle damma in med den ovannämnda hastigheten. Ändringen gil-lades inte av supportrarna.

– Inte av oss cyklister heller. Arenbergär ju Arenberg och riskerna vet alla om,säger Bäckstedt.

”Det är det

värsta jag sett,

Roger var så

smidig på

pavén att det

såg ut som om

han visste

exakt var varje

sten låg.” Eddy

Merckx om

rivalen Roger

De Vlaemincks

förmåga att

besegra pavén.

34 | kadens nr 1:2004

Paris–Roubaix är känd för sina gatstenar, pavén, men är en för övrigt ganska platt tävling. En av de mest klassiska gatstensträckorna är den genomArenbergskogen. Där brukar tävlingen sätta igång på allvar.

Numera kommer man den gamla vä-gen. Men arrangören bygger idag upp enchikan med hjälp av kravallstaket för attdämpa farten.

– Det är okej, men den borde ligga 200–300 meter före pavén. Idag är den alldelesi ingången av partiet, vilket inte heller ärbra, menar Bäckstedt.

Trots att man fortfarande har Paris i täv-lingsnamnet så startar man idag i Co m p i-ègne som ligger ungefär sju mil nordostom huvudstaden. Anledningen är blanda n n at att banan nu kan kryssa sig framoch gå på gat s t e n s vägar som förr var va n l i-ga, men som idag är svåra att hitta.

Visserligen finns flera avsnitt kvar ochandra har tillkommit eller renoveratsbara för cykeltävlingens skull. Men det ärlångt ifrån alla som jublar över detta.Många som skulle vilja använda dessa vä-gar, som är smått groteska att ta sig frampå, tycker det är märkligt att bevara demför en enda cykeltävlings skull.

Gräv upp stenarnaJust inne i Roubaix lade man 1996 en heltny sektor pavé, som också är loppets kor-

taste med sina 300 meter. Den är lagd i enallé, bara några hundra meter innan cy-klisterna styr in på velodromen där täv-lingen avgörs. Detta avsnitt har fått nam-net Charles Crupelandt efter stadens bäs-ta cyklist genom tiderna. Crupelandt harvunnit denna klassiska cykeltävling samtfyra etapper på Tour de France. Förstagången just med start i Paris och mål iRoubaix.– Det pavéavsnittet är så fint att manknappt ska räkna med det. Jag tycker deska gräva upp stenarna lite grann, skojarBäckstedt.

Crupelandt i all ära men kungen av Pa-ris–Roubaix är Roger De Vlaeminck somsegrat fyra gånger. Pavén bekom honominte, precis som den inte berörde mångaandra segrare. Han flöt över dessa stenarsom om han svävade fram. En enorm för-måga som är väldigt få förunnad.

Eller som Eddy Merkcx lär ha sagt omrivalen, trots att det säkert tog emot:

– Det är det värsta jag sett, Roger var såsmidig på pavén att det såg ut som omhan visste exakt var varje sten låg.

Men just svenske Magnus Bäckstedt är

i närheten av De Vlaemincks förmåga.Trots sin storlek, 193 centimeter lång och89 kilo tung.

– Många av de andra specialisterna ärinte heller några små pojkar. Här krävsförstås teknik och känsla men också enviss typ av åkare, så kallade ”powerhou-se”. Och man måste tycka det är roligt attstudsa omkring, säger Bäckstedt somockså varit 19:e man på loppet en gång.

Magnus Bäckstedt har, trots sina tvåfina placeringar i Paris–Roubaix, varithjälpryttare båda gångerna. Borde kän-nas tungt när man vet att man själv ärmed i bilden.

– Jag tänkte inte på det sättet då. Detvar första världscupen jag var med så brapå slutet. Men nu blir det annorlunda,avslutar han och avslöjar att han tillsam-mans med den tidigare segraren AndreaTafi kommer att vara huvudpersonerna iAlessio-stallets lag under årets upplaga.

Något att se fram emot när Eurosportdirektsänder från ”helvetet”.

36 | kadens nr 1:2004

Visst ska det vara tufft på etapp-lopp av Giro d’Italias kaliber. Mennär nästan varenda etapp har enstigning som kan få spurtarna att

åka av så undrar man om det inte är liteöverdrivet. Redan på första etappen, medstart i Genua och målgång i Alba, ska cy-klisterna ta sig an en stigning på drygamilen och med en snittlutning på 4,1 pro-cent. Här kommer det troligtvis att gå i”180” då många cyklister har fina ben.Vilket kommer att medföra att spurtarnafår det jobbigt. Och så fortsätter det lop-pet igenom. På papperet är bara tre etap-per rena spurtetapper, vilket är för lite.

Man har ju alltid pratat om att etapp-loppen ska vara balanserade. Det inne-bär, i alla fall i mina ögon sett, att täv-lingen ska ha en fin mix av slätåkning,berg, tempo, utför, kantvind – you nameit. Avvägd tycker jag inte att denna upp-laga är. Visserligen avslutas endast treetapper uppför men det är ändå en förklättervänlig tävling.

Detta kommer att hämma cykelåk-ningen hos alla. Scenariot kan exempel-

vis bli att en cyklist är så överlägsen atthan halvvägs in i tävlingen har ett för-språng som innebär att han bara behöverbevaka och åka passivt. Ett annat scena-rio kan vara att alla är oroliga för att intehålla de tre veckorna och då kan det verk-ligen bli tråkig cykelåkning. Förvisso kantävlingen då bli jämn men med få tillfäl-len att hetsa upp sig över något roligt.

Italienare kommer vinnaGirot är ändå Girot. Folkfest kommer detatt bli. Och en italienare kommer attvinna. Förmodligen Gilberto Simoni somidag är Italiens bästa klättrare. Han hardessutom förbättrat sin tempoåkning,men den är av mindre betydelse i år efter-som det bara körs en tempoetapp (förut-om prologen), som mäter 52 kilometer.

I början av 1990-talet fick italienarnadet tufft. Miguel Indurain, Jevgenji Ber-zin, Tony Rominger och Pavel Tonkovtvålade dit hemmaåkarna. Ungefär somförsta hälften av 1970-talet då EddyMerckx tog fyra segrar och vår egen Gösta”Fåglum” Pettersson vann en (1971). Men

sedan 1997 är det återigen italienarnasom dominerar.

Att det inte är någon överraskning omen italienare vinner igen beror på att dettyvärr mest är från stövellandet stjärnor-na som kör loppet kommer ifrån. Ocheftersom det är så många utländska lagsom tackar nej till deltagande tvingas ar-rangören bjuda in mest italienska lag.Ifjol var det exempelvis elva italienska lagav 18 deltagande. Det fanns bara ettspanskt, ett franskt och ett tyskt lag medför att ta några exempel.

Italiensk konkurrensMen givetvis finns konkurrenter till Gil-berto Simoni. Stefano Garzelli och PaoloSavoldelli för att nämna några heta hem-maåkare. Det största hotet kan varaukrainaren Yaroslav Popovych som ifjolblev trea. Dessutom kanske flera spanskastorlag dyker upp igen och Spanien är jutotalt sett kanske den främsta nationenidag på etapploppen.

Höjdpunkterna kommer den sista ve c k-an. Det är då cyklisterna stånkas uppe iDolomiterna i Italiens nordligaste del. Ef-ter att ha varit i Kroatien och cyklat ige-nom Slovenien så kommer man ta sig anf yra raka bergsetapper. Då ska man blanda n n at ta sig i mål i Bormio där legendenFausto Coppi vann 1953 och Gilberto Simo-ni 2000. Högsta punkten når man vidbergspriset vid Passo di Gavia då mansnuddar himlen på 2.618 meters höjd.

För att inte tala om näst sista dagen dåcyklisterna ska ta sig uppför den kanskebrantaste stigningen man överhuvudta-get använt sig av i girots historia, Passodel Mortirolo.

Man får bara hoppas att jag inte får rätti min analys och att tävlingen istället bliröppen och att cyklisterna trots allt harkrut kvar i påkarna. Då blir det inte barafolkfest. Då blir det också nervkittlandeoch underhållande.

VACCHIS sidorsäsongen 2004 Tu f ft Gi roGiro d’Italia startar i år i Liguriens huvudstad, Genua. Hamnstadenkommer att stå i centrum då prologen på 6 kilometer körs. Den är förövrigt en av få sträckor som är lättåkta. Den 87:e Giro-upplagan gerinte spurtarna många chanser att briljera.

text: ro b e rto vac c h i foto: g etty images /e u ro s po rt

Petacchi har tagit över tronen som supersprinter från Cipollini och Zabel. Han vann faktiskt etap-per i alla de tre stora etapploppen 2003 och var därmed den tredje hittills att lyckas med det.Men i år får spurtarna det tufft.

38 | kadens nr 1:2004

Tour de france har under årenslopp kritiserats för de många kilo-meter som cyklisterna måste av-verka i tempolopp. Framförallt är

det bergsgetterna som har tyckt det. Inteså konstigt kanske. Ibland har man varitberedd att hålla med. Men med en nyhetsom verkar spännande är årets Tour deFrance perfekt – nästan.

Det hela börjar i Belgien, närmare be-stämt i Liége, Valloniens huvudstad, meden prolog. Därefter erbjuds slätåkarna ochspurtspecialisterna utrymme att briljeraoch försöka ta ledartröjan för någon dag.

Fjärde dagen kommer så den etapp jaginte riktigt förstår vad den har med Tour

de France att göra. Jag har i flera år bettfolk att övertyga mig om varför man skaha med en lagtempoetapp i Touren, meningen har lyckats hittills.

Lagtempo har aldrig på något sätt varitavgörande i Tour de France. Möjligenbara för några få som helt misslyckats el-ler som kommit för sent till start (läsStephen Roche). Inte ens arrangören ver-ka vilja att den ska bli avgörande efter-som inget lag enligt reglerna kan förloramer än två och en halv minut till det vin-nande stallet, hur lång tid de än har tor-skat under loppet.

Då undrar man vad poängen är med enlagtempoetapp som ingår i den individu-

ella tävlingen. Tycker man att tävlings-formen är vacker eller att det är roligt attse på kan man ju ha med den, men dåbara som en del i lagtävlingen. Av sports-liga skäl måste man ju förlägga en sådanhär etapp tidigt i loppet, vilket i sin turinnebär att de flesta av cyklisterna i detsegrande laget finns på topp-tio listan isammandraget. Det känns inte bra.

Enda av två minusMen förutom att jag gärna sett ännu enetapp i Alperna är lagtempot det enda mi-nuset.

I övrigt är Tour de France 2004 perfekt.Tävlingen är väl avvägd och har något atterbjuda alla typer av cyklister, i ungefärlika stor mängd. Troligtvis kommer denrelativt lätta första halvan att innebäraen lika härlig rysare som avslutning somförra årets lopp gjorde.

En av anledningarna till det är att manförlagt ett av tempoloppen i den sägen-omspunna klättringen Alpe d’Huez. Dethar alltid varit en linjeetapp dit och oftahar man kört in i backen i en stor klungaför att göra upp. Denna gång ska man en-sam bemästra den branta stigningen ochde 21 numrerade serpentinsvängarna.Härligt!

Detta medför att den individuella tem-pokörningen, med prologen inräknad,kommer upp i 81 kilometer. Vilket är all-deles lagom.

Lance nöjdTrots detta är säkert tempohästen ochden femfaldige vinnaren Lance Arms-

To u ren är nästan pe rfe kt

VACCHIS sidorsäsongen 2004

Lance Armstrong är fast besluten att vinna den 91:a upplagan av Tour de France. Precis som han vann de fem föregående upplagorna.Lyckas han är han ensam om att ha vunnit sex i rad. Och då lägger hantroligtvis av. Det gör han i så fall efter att ha vunnit en upplaga av Tourde France som på papperet är perfekt – nästan.text: ro b e rto vac c h i foto: g etty images /e u ro s po rt

Lance kommer troligtvis lägga av om han vin-ner en sjätte Tour på raken. Men vinner hanverkligen i år?

En vacker syn? Roligt att titta på? Roberto Vacchi är inte övertygad om meningen med en lag-tempoetapp som ingår i den individuella tävlingen. Lagtempovinsten ifjol innebar att U. S Postalhade nästan alla cyklister på topp-tio i sammandraget. En stund i varje fall.

trong nöjd. I Alpe d’Huez har han åkt braoch att en sådan stigning avgörs med etttempo gynnar säkert amerikanen. Hanfick ju storstryk i fjol på den ena plattatempoetappen av rivalen nummer ett,Jan Ullrich.

Lance Armstrong är ute efter sin sjätteraka seger. Ingen har lyckats med bedrif-ten tidigare och man förstår ju varför.Fem upplagor innebär 105 tävlingstillfäl-len under Touren utan någon svacka atttala om. Helt grymt. Men klarar han 126tävlingstillfällen på topp? Ja, jag tror det.Men gör han det blir säsongen 2004 tro-ligtvis hans sista.

Jan Ullrich kom visserligen tillbakastarkt ifjol. Men nu är han tillbaka i sittgamla stall som i år heter T-Mobile. Återi-gen kommer de tyska medierna att följahonom varje millimeter i jakten på enandra seger i Touren. Den uppvaktningenhar han haft problem med tidigare. Ifjolvar det helt annorlunda då han kundeköra utan press och mer avslappnat. Nugäller det att prestera med en huvudspon-sor som mer eller mindre kräver seger.

Botero svajigMånga tycker också att laget talar för ho-nom. Men kom ihåg att Santiago Boterosform ofta är rena berg-och-dalbanan. Ca-del Evans har vid en enda tävling (Girot2002) visat att han kan vara med bland destora och Alexander Vinokourov vet maninte ens om han får köra Touren på grundav risken för interna stridigheter. Hanvar trots allt trea ifjol. Nej, jag tycker fak-tiskt att om dessa cyklister ska med somhjälpryttare så hade Ullrich bättre upp-backning i det gamlaTelekomlaget

Den 25 juli, i Paris, har vi svaret på hurdet gick. Om Armstrong eller Ullrich vun-nit. Eller för all del, kanske någon an-nan. Men på vägen dit ska i alla fall jagförst njuta av en upplaga av Tour de Fran-ce som är perfekt – nästan.

En bekant syn. SkaLance bli den försteatt köra i gula tröjan iParis för sjätte gångeni rad?

40 | kadens nr 1:2004

Strax före pressläggningen avdenna tidning presenterade ar-rangören Unipublic bansträck-ningen för årets Vuelta. ”Dom är

inte kloka i skallen” var första tanken. Sexs l ät-, elva bergs- och fyra tempoetapper.Och så den fördömda lagtempoetappen,första dagen dessutom. Det är ju ännuvärre än på Touren. Här får cyklister sominte har en massa lagtempomaskiner i la-get jaga från dag ett. Det är inte sjysst.

Sen kommer faktiskt några spurtetap-per med slätåkning fram till Burgos, norrom Madrid. Loppet går sedan vidare viaSoria till vindens paradis, Zaragoza-om-rådet.

Första målgången uppför blir på femteetappen. Under Vueltan är det sedan yt-terligare sex sådana målgångar, blandannat på tempot i Sierra Nevada.

Det är till och med värre än Girot. Menpå något sätt kan jag inte ogilla Vu e l t a n ,hur de än drar sträckningen. De kan tilloch med skippa Pyrenéerna, vilket de ock-så gjort i år, men jag är ändå fascinerad.

Förtjusande VueltaJag vet inte varför jag är så förtjust i Vuel-tan. Jag vet att många cyklister inte hål-ler med mig. De gillar inte de långa rak-sträckorna där publiken lyser med sinfrånvaro, dom korta etapperna och så vi-dare. Men jag tror faktiskt att det är detkulturella, de underbara städerna (jagsäger bara Avila) och landets historia somfascinerar mig mest. Kanske också språ-ket. Min fascination har alltså egentli-gen inte så mycket med cyklingen attgöra.

Men om jag skulle hålla mig till den såhar ju Vuelta a España fått ett lyft. Förstnär man ändrade datum från vår tillhöst. Därefter har loppet blivit mer spek-takulärt då man dragit ner antalet kilo-meter med nästan 900, jämfört med tidi-gare.

Det gör att cyklisterna håller sig frä-schare och kan tackla svårigheterna bätt-

re än i Girot. Å andra sidanhar cyklisterna sagt att snitt-hastigheten ändå gör sitt ochmånga undrar om inte dettagjort Vueltan tuffare.

Men snittet är ganska lika genomhistorien. Och trots allt återhämtarman sig snabbare efter varje etappnu när segrartiden totalt sett är 27timmar färre än för sju år sedan.

Kort mot dopingDenna nymodighet med kortareetapper har i grunden med dopingenatt göra. Flera arrangörer menar att fus-ket kanske minskar med kortare tävling-ar.

Vilket är ganska blåögt eftersom prepa-rat att fuska med finns för alla fysiskasporter, oavsett hur lång tid man än hål-ler på. Jag menar, om en 100 meters lö-pare kan förbättra prestationen med do-ping så spelar det inte så stor rulle omman cyklar 300 eller 400 mil på tre veck-or.

Det man däremot märker är att de storastjärnorna, som kommer till sin rätt pålånga tuffa tävlingar, har svårare att ut-märka sig mot mindre namnkunniga cy-klister på etapplopp som Vueltan.

Tänk om man kortade ner FlandernRunt till 150 kilometer istället för de 260som den mäter idag, då skulle vi säkert fåse en hel del överraskande segrar. Menskrällar är inte välkomna på det sättet en-ligt mig. Stjärnorna måste få visa att deär stjärnor på några tävlingar per år.

Ett litet bekymmer för Unipublic är attmånga cyklister har sett Vueltan som enbra tävling inför VM, som avgörs tvåveckor efter avslutad Vuelta. Nu har mantidigarelagt VM en vecka, vilket innebäratt det bara är sju dagar mellan loppen.Det kanske är lite för tajt för att Vueltanska kunna bli en bra uppladdning.

Nåväl, inget kan vara perfekt. Det ärinte Vueltan heller. Men det spelar ingenroll, jag längtar till den ändå. Viva l’Es-

Vue l ta Mo ntaña 20 04Bergsvueltan skulle man kunna döpa om årets Vuelta a España till. Snacka om berg-och-dalbana. Och såden där fördömda lagtempoetappen, första dagen. Man storknar. Men jag älskar Vueltan ändå. Fråga miginte varför. Kanske för allt runtomkring.

text: ro b e rto vac c h i

Preliminära sändningar Eurosport 2004

8–14/3 Paris–Nice, Frankrike22–26/3 Setmana Catalana, Spanien4/4 Ronde van Vlaanderen, Belgien5–9/4 Vuelta al Pais Vasco, Spanien7/4 Gent–Wevelgem, Belgien11/4 Paris–Roubaix, Frankrike18/4 Amstel Gold Race, Holland21/4 Fleche Wallone, Belgien25/4 Liége–Bastogne–Liége, Belgien28/4–2/5 Tour of Romandie, Schweiz8–30/5 Giro d’Italia26–30/5 VM på bana, Melbourne, Australien3–25/7 Tour de France1/8 HEW-Cyclassic, Tyskland7/8 Clasica San Sebastian, Spanien14–15/8 OS linjeloppen, Aten, Grekland18/8 OS tempoloppen, Aten, Grekland20–25/8 OS på bana, Aten, Grekland4–26/9 Vuelta a España28/9–3/10 VM landsväg, Verona, Italien10/10 Paris–Tours, Frankrike

Mountainbike-sändningarna är inte klara vidpressläggning.

42 | kadens nr 1:2004

Vintern är den perfekta tiden föratt lägga grunden till nästa säsong.Du behöver inte tänka på tävlingaroch formtoppning utan kan träna

på i lugn och ro och dessutom hinna vilaordentligt mellan passen. Lägg tonviktenpå distansträning så har du mycket attvinna. Förutom den skadeförebyggandeeffekten kan du samtidigt förbättra dinfettförbränning och anpassa musklernaför långvarigt arbete.

För vilken sport man än sysslar med såhandlar det om att så effektivt som möj-ligt utnyttja energi för muskelrörelse.Inom uthållighetssporter som cyklingkan man lite fö r e n k l at säga att kroppenkan välja mellan två typer av bränsle fö ratt utvinna energi; fett eller ko l hyd r at e r( l a g r at som glykogen i muskler och lever).

Valet av bränsle beror på vilka krav somställs på kroppen; från i princip bara fettvid mycket låg ansträngning till 100 pro-cent kolhydrater vid maximal ansträng-ning. Däremellan är det en mix av debåda, med större och större mängd kolhy-

drater ju högre ansträngningsgraden är.Hur stor andel fett respektive kolhydratersom används vid en viss ansträngninggår, till viss del, att påverka med rätt typav träning.

Fett är bra, fett är dåligtAvgörande för valet av bränsle är tillgång-en på syre. Ju bättre tränad du är desto ef-fektivare kan kroppen ta upp och använ-da syre. Det krävs mer och mer syre ju hö-gre ansträngningen är och jobbar du rik-tigt hårt uppstår till slut syrebrist imuskeln.

Nackdelen med fett som bränsle är attdet kostar mycket syre, och av den anled-ningen så fungerar inte fett vid högre ar-betsintensiteter när syre blir en bristva-ra. Fördelen med fett som bränsle är attdet räcker väldigt länge, även den mestvältrimmade person har fettlager somräcker för många timmars cykling.

Glykogen (kolhydrater) däremot funge-rar bra på höga intensiteter eftersom detinte kostar lika mycket syre att förbrän-

na. Nackdelen med glykogen är att förrå-den i kroppen är begränsade och ganskasnabbt tar slut. Man brukar räkna medatt glykogenlagren räcker i ungefär 1-1Mtimme. Tar glykogenet helt slut så fårman den beryktade hammaren och lyck-as i bästa fall hålla en fart på hälften avsin normala kapacitet.

En annan nackdel är att det bildasmjölksyra vid förbränning av glykogenpå högre intensiteter. Om det råder syre-brist i muskeln, så räcker inte syret tillför att ta hand om och transportera bortmjölksyran, vilket leder till att mjölk-syranivån stiger. Som de flesta säkert harkänt av så ger för mycket mjölksyra, för-utom att det gör ont, stumma muskleroch förr eller senare måste man dra nerpå tempot.

Slutsatsen man kan dra av detta är attdet bästa utgångsläget för dig som tränaroch tävlar cykling på längre distanser, ären hög förmåga att ta upp och användasyre kombinerat med en optimal fettför-bränning. Kroppen kan då använda sig av

”Inom uthållighetssporter som cykling kan man lite förenklat säga attkroppen kan välja mellan två typer av bränsle för att utvinna energi;fett eller kolhydrater.”

kadens nr 1:2004 | 43

t r ä n i n g

teori d ista n st r ä n i n g

text: a n na sjögre n /o2 foto: david elmfe l d t

Optimal fettförbränning, mindre mjölksyra och ökad uthållighet. Det är alla faktorer som avgör om du kan åkacykel riktigt snabbt, riktigt långt. Låter det intressant? Satsa på distansträning i vinter!

Träna långsammare –

bli snabbare

44 | kadens nr 1:2004

fett som bränsle i så hög grad som möjligtoch därmed spara glykogenet så att ener-gin räcker längre.

Distansträning hemlighetenDet är här distansträningen kommer in.Genom att vänja kroppen vid att arbeta pålåg intensitet under långa perioder an-passar sig musklerna till att effektivt taupp och använda syre, samt att användafett som bränsle istället för att nalla påglykogenlagren.

Förändringarna sker framförallt i mus-kelcellerna. Inne i muskelcellen finnsm i t o kondrierna, muskelns energifabrik.Det är där omvandlingen från fett och gly-kogen till rörelseenergi sker. Lågintensivträning gör att mitokondrierna blir fler,större och effektivare. Samtidigt ökar an-talet små blodkärl runt muskelcellen, såatt mer syre når fram via blodet.

Resultatet blir att tillgången på syreökar, samtidigt som syret tas upp och an-vänds på ett effektivare sätt. Mer syre icellen gör att kroppen i högre utsträck-ning kan välja fett som bränsle. Kort sagten bättre fettförbränning. Detta i sin turleder till minskad mängd mjölksyra, och– i och med att du sparar på glykogenför-råden – bättre uthållighet.

För dig som ännu inte är övertygad omdistansträningens förträfflighet, kanfler positiva effekter nämnas: skaderis-ken minskar genom att kroppen byggerupp leder, senor och skelett för att klaraökande påfrestningar. Du vänjer dig vidlånga distanser, både mentalt ochkroppsligt. Den här typen av träning gerockså större inlagring av glykogen i mus-klerna, det vill säga att du får ett störreförråd av ”högoktanigt” bränsle. Dessut-om kan kroppen lagra in små mängderfett inne i musklerna för att ha det näratillhands, vilket också bidrar till en ökadfettförbränning.

Träna lugnt, träna längeEtt distanspass ska vara långt och lugnt.Från en till en och en halv timme för ny-börjaren till flera timmar beroende på vil-ka distanser du vill tävla på. Tempot börligga på 60–70/75 procent av ditt maxi-mala syreupptag (VO2 max) eller ungefär70–85 procent av maxpuls. Detta motsva-rar ”snacktempo”, det ska kännas ganskalätt, och du ska egentligen aldrig bli sär-skilt andfådd.

Tanken med det låga tempot, är attfettförbränningen ska jobba maximalt

och så lite energi som möjligt tas frånglykogendepåerna. Dessutom minskarskaderisken vid ett lägre tempo. Hållhelst en jämn fart, ta det lugnt i uppförs-backar och tänk på att dra ner på farten imotvind. Tränar ni flera tillsammans ärdet viktigt att ni är hyfsat jämna så attinte någon luras med i ett för högt tempo.Tänk också på att dricka tillräckligt, extraviktigt vid långa pass.

Distansträningen ska helst vara sågrennära som möjligt, det vill säga cyk-ling för cyklister, löpning för löpare, sim-ning för – ja, du fattar. Mountainbike ärett bra alternativ även för landsvägscy-klister under vintern när racern måsteställas undan för vinterförvaring pågrund av kyla och slaskväder. Distansträ-ning på rulle funkar också alldeles ut-märkt, om du har ett starkt psyke och för-

stående grannar och familjemedlem-mar.

Pulsklocka är ett mycket bra hjälpme-del för att hålla rätt tempo på distanspas-sen. Tänk bara på att pulsen driver uppåtmot slutet av långa pass. Orsaken till det-ta fenomen är inte helt känd, men berordelvis på vätskeförlust. Lita inte blint påpulsklockan, utan lyssna på kroppen ock-så.

Under grundträningsperioden bör dis-tansträning utgöra en ganska stor del avträningsmängden. Det är här du läggerbasen för hårdare träning, samtidigt somdu kan ta gott om tid att vila mellan pas-sen för att hinna återhämta dig. Ju när-mare säsongen du kommer desto mer tidläggs på fartträning. Men distanspassenbör finnas med i träningsschemat åretrunt för att behålla träningseffekterna.

Kalle ville alltid köra lite längre än oss andra. Men vi förstod aldrig hans taktik.

Ett träningsläg e r kan innebära lite av varje beroende på vem du är, var du står och vart du vill nå. För vissa handlar det om att

komma iväg och uppleva en ny miljö,kanske lite varmt väder och nya tränings-kompisar. För andra handlar det om attlägga grunden till säsongen genom dis-tanspass eller att preparera inför viktigatävlingar genom att jobba upp fartenmed tävlingar och högintensiva pass.Oavsett syftet med lägret är det viktigtmed en glasklar plan. Annars riskerar dufå minimal utdelning.

Många lämnar det kyliga klimatet iSverige för att träna söderut i Europa. Of-tast är det klokt att träna många timmarunder mer skonsamma förhållanden.Samtidigt blir man inte automatisktbättre bara för att man åker utanför Sveri-ges gränser. Det kanske låter dumt, menfaktum är att många sätter ett likhets-tecken mellan att träna utomlands ochatt bli bättre. Vilket är fel. Det enda sombestämmer resultatet av träningen är tid

och intensitet. Om träningen sedan skeri Sverige, Spanien eller på Kolahalvönspelar egentligen ingen roll. Därmed intesagt att en tvåveckors-tripp till Mallis äratt underskatta, det finns många förde-lar med en sån resa.

Sjuk eller skadad är dumtEn väl fungerande kropp har bara en endakonstant strävan, nämligen att vara friskoch hel. Undantaget autoimmuna sjuk-domar är det aldrig kroppens fel att dengår sönder eller blir sjuk. Det är du sombestämmer förutsättningarna för att hål-la din kropp intakt. Slarvar du med matoch sömn är sannolikheten större att dublir sjuk på grund av att ditt immunför-svar inte orkar med. En plötslig volymök-ning i träning kan också leda till att dublir sjuk eller drabbas av en mekanisk de-fekt.

Otaliga cyklister kommer hem från sö-dra Europa med förkylningar eller knä-problem. Den generella ursäkten är näst-an alltid ”väderomställning” eller ”otur”.

Oftast sitter sanningen i att de går frånen träningsvolym på 10–15 timmar pervecka till 30–40 timmars veckor. Volymenpå träningen måste alltid vara baserad påindividens kapacitet och träningsnivå.

Tränar du överdrivet mycket är riskenstor att du blir sjuk eller skadad. Om dutrots försiktighet drabbas av sjukdomunder ett läger är det viktigt att du intedrar ner dina träningskompisar i ”källa-ren”. Kan man ha ett rum för sjuka cy-klister är man lite säkrare. Om man integillar att vara sällskapssjuk förstås…

Hur mycket mer är lagom?Det som talar för en ökning av volym ellerintensitet på ett träningsläger är att duinte har något annat än träningen atttänka på. Slipper du jobba eller gå i sko-lan mellan träningspassen kan du smas-ka på lite extra eftersom din återhämt-ningstid blir effektivare. Har du en bragrund kan du lägga på upp till 50 procentmer på träningen under 1–2 veckor.

Så har du tidigare legat på 15 timmar iveckan kan du utan större risk smyga upppå strax över 20 timmar. Men tiden ärinte det enda som är intressant. Om dittsyfte med lägret är att driva upp fartenmåste du på samma sätt ta hänsyn tillhur många och långa hårda pass du körttidigare för att hitta en lagom nivå.

Är du på läger med cyklister som inte ärlika duktiga går det oftast att hitta sättsom gör träningen effektivare. Är detlandsvägscykel kan du till exempel liggaförst och ta vind framför de som inte ärlika starka. För den som vill köra längrepass är det oftast trevligare att köra enrunda innan du ansluter till resten avsällskapet. Det sliter mindre på psyket änatt skarva på efter passet. Kör du högin-tensivt kan det till exempel vara läge attskapa luckor vid intervallpass. Då skapar

46 | kadens nr 1:2004

t r ä n i n g

planering t r ä n i n gs l ä g e r

text: a nd reas danielsson foto: david elmfe l d t

Nu är det dags att lägga grunden för årets första förkylning och svåra knäproblem. Kadens tipsar om hur du får en garanterat dålig start på säsongen. Eller en bra.

L igg lågt på lägret

På läger finns det tid att fundera på de stora frågorna.

kadens nr 1:2004 | 47

48 | kadens nr 1:2004

man en nyttig stress – oavsett om du jagareller jagas.

Men viljan att fö rvalta varje minut avett träningsläger kan ibland vara nega-t i v. Har du planerat ett läger på minst envecka och som innebär en längre resa ärdet klokt att ligga lågt första dagen och

kanske bara rulla lugnt en till två tim-m a r. Vill du genast jaga timmar och fåbruna ben kan effekten istället bli ensnabb förkylning eller onda knän. Det ärsmart att även köra lugnare på slutet avlägret så du inte är helt nedkörd underh e m r e s a n .

Ett träningsläger är också en utmärktmöjlighet att testa och köra in nya prylar.Istället för att chockas på första tävlingenav att dina skor smärtar och din nya sadelär det mest obekväma som finns kan dusköta det innan säsongsstarten. Samti-digt ska du vara försiktig med att belastadin kropp hårt med helt nya prylar.

Det kan låta konstigt, men de som ärmest vältränade är oftast mest känsliganär det gäller nya prylar. Om dina benhar kört 750 timmar med ett och sammapar skor och pedaler kan du få ont i bådeknän, fötter och hälsenor genom att bytatill något som inte ger exakt samma ergo-nomi som tidigare.

Stora berg och nya prylarPå en landsvägscykel brukar man intebyta eller justera utrustningen så mycketmellan olika tävlingar, annat än däck ochkanske utväxling. På en mountainbikekan man däremot behöva anpassa cykelnmer beroende på banans karaktär. På ettträningsläger har du en utmärkt möjlig-het att testa olika däck och olika inställ-ningar på fjädringen. Då lär du kännadin egen cykel bättre och kan snabbarehitta rätt inställning för varje race. Gillardu inte att spy under tävling kan det ock-så vara bra att testa nya sportdrycker ochenergikakor under de högintensiva pas-sen. Det brukar bara behövas några passför att ta reda på hur bra din kropp trivsmed nya produkter.

En annan sak man ska vara försiktigmed är bergen. För när en backe övergårtill berg och klättringen pågår över tiominuter ska man ha respekt, särskilt omman aldrig kört riktiga berg förut. Detfarliga är inte att det är jobbigt att cyklauppför utan att påfrestningarna på fram-förallt knäna är mycket stora. Det är kulatt cykla i bergen, både uppför och utförserpentiner. Men ta det lugnt första pas-sen, det tjänar du på i längden. Ha ocksårespekt för de tunga växlarna. För precissom cykling i berg så sliter tunga växlar,logiskt nog, mer på muskler, senor ochknän.

Ett träningsläger kan alltså vara merän knäproblem och förkylningar. Mendet är upp till dig själv att göra det till enpositiv, stärkande erfarenhet. Och på kö-pet får du kanske bruna ben.

Just den här dagen skulle både rallylägret och cykellägret träna på att skära kurvor.

kadens nr 1:2004 | 49

Mattias Lundqvist, mountain-bikecyklist, som nästa år kör för Cyclecomponents.coms nya moun-tainbikesatsning, åker helst på träningsläger till:1. Antibes, Franska rivieran2. Gran Canaria, Spanien3. Vejbystrand (Hallandsåsen),

Sverige

Fredrik Modin är hemvändandelandsvägsproffs från nedlagda Fakta-laget. Fredrik satsar till 100procent på mountainbikevärlds-cupen 2004, men vill tävla på lands-väg också. Fredrik gillar berg ochfina vägar så därför åker han helsttill:1. Spanska kusten, öster om

Benidorm2. Mallorca, Spanien3. Luxemburg

Calle Friberg har just skrivitkontrakt med mountainbikelagetScott-Allianz Suisse och rensatlungorna på en världscup i cykel-cross. Calle tränar gärna landsvägoch mountainbike här:1. Frigliana, Costa del Sol,

Spanien2. Gran Canaria, Spanien3. Toscana, Italien

Philip ”Tuffe” Tavell är proffs iMerida och ska precis åka på lägertill Nya Zeeland. Men utan att havarit där gillar Tuffe mest att tränahär:1. Stellenbosch, Sydafrika2. Gran Canaria, Spanien 3. Arizona, USA

Jonas Holmkvist i Team BianchiNordic är regerande svensk mästarepå landsväg. Han gillar Mallis förvariationen och Belgien för tävlings-farten.1. Mallorca, Spanien2. Toscana, Italien3. Flandern, Belgien

Magnus Bäckstedt, proffs i Ales-sio, är allra helst hemma och tränar,i närheten av familjen och i terränghan känner bra till. Men måste hanåka iväg föredrar han Sydafrikashuvudstad Kapstaden och dess om-givningar.

Anna Semrén, elitcyklist i moun-tainbike och multisportare, har ald-rig tränat utomlands. Så om hon fårvälja bästa stället för att bli bättrepå mountainbike och i inspirerandelandskap så blir det:1. Riksgränsen2. Kebnekaise3. Åre

Tobias Lergård,Team BianchiNordic, föredrar Montecatini Terme,Toscana, Italien, där det finns gottom både backar och slätåkning.

Dessutom gillar han Vianden iLuxemburg. Där i Ardennerna finnshärlig natur, fina fem kilometerlånga stigningar och mycket vackraborgar, kloster och annat kulturelltbehagligt att titta på tycker han.

Stefan Adamsson, numeraItalienproffs, tycker att Alicantepassar perfekt för träningsläger,framförallt på grund av vädret vin-tertid. Men han har också en hög-oddsare, nämligen Oudenaarde,mitt i Flandern. Härifrån är detkrypavstånd till alla de mytiskastigningarna som man kör påFlandern Runt. Han föreslår attman ska bo på Hotell Tyl och attman ska besöka just Flandern Runt-museet mitt i den trevliga staden.

Martin Rittsels favorit ärMallorca. Det föredetta Fakta-proffset skulle mycket väl kunnatänka sig att åka och dit ochmotionscykla nu när han lagt av.Det är framförallt det stora utbudetav olikartad terräng, platt ellerbackigt, som han fastnat för. Tyvärrfick han inte möjlighet att vara därpå träningsläger så mycket som hanönskat.

Thomas Lövkvist, proffs iFrancais de Jeux gillar Mallorca.Det är fint men det regnar tyvärr liteför ofta. I alla fall var det så när hanvar där senast. Fyra av 18 dagar vardet sol, resten plaskigt. Men det ärbra träningsvägar och trafikanternatar hänsyn till alla cyklister. Menhan tränar allra helst på hemma-plan.

Var tränar proffsen?

CyklamedKadenspåMallorca!

Vecka 14 och 15 åker Kadens på träningsläger till Alcudiapå Mallorca. Nu har du chansen att åka med och tränamed Sveriges bästa cyklister och oss lite mindre bra påKadens. Förutom fina pass bland bergen kommer vi att ägna oss åttrivsel, cykelkultur, massor av gott kaffe och färska hand-plockade apelsiner.

• Vi kommer att ha ett antal testcyklar på plats som dunaturligtvis får chansen att provköra.

• Dina sparringpartners på vägen eller i skogen är FredrikModin, Calle Friberg, Fredrik Kessiakoff och Emil Lind-gren. Samtliga tillhörande Svenska Olympiska Kommit-téns satsning på framtida OS-stjärnor.

• MTB-landslagets förbundskapten Andreas Danielssonfinns med och ger dig råd både i teorin och praktiken.

• Vissa kvällar vigs åt gamla klassiska cykelfilmer med dehårdaste matcherna mellan Coppi och Bartali blandatmed färska fighter i Touren. Naturligtvis kommer En sön-dag i helvetet, den prisbelönta dokumentären omParis–Roubaix 1976 också att gå varm.

Häng med oss och förkovra dig i cykelsporten, vare du trivsbäst på vägen eller i skogen. Tiden för resan är vald utifrånnär vädret är som mest gynnsamt och innan alla turisteräntrar Mallis.

Träningslägret riktar sig till elitmotionärer eller tävlings-cyklister.

Mer information hittar du på www.kadens.se

50 | kadens nr 1:2004

kadens nr 1:2004 | 51

L j u n g s k o gSusanne

Susanne Ljungskog är världensbästa damcyklist. Vägen dit harvarit lång. Men att hon komfram är inte förvånande. Hon har talang. Framförallt har hon talang för att utnyttjasin talang på ett rätt extremtsätt.

Allt för att vara bäst.

text: ro b e rto vacchi foto: david elmfe l d t, lars rø n b ø g,g etty images /e u ro s po rt

Kadensp o r t r ä t t

52 | kadens nr 1:2004

När vi fråg a r Susanne Ljung-skog om hur hennes vardag ser ut, utanför cyklingen, så har hon inte mycket att berät-

ta. Hennes och sambon, tillika coachen,Klas Johanssons liv är just cyklingen. Alltkretsar kring hennes framfart på sadeln.

– Jag är nog ganska tråkig egentligen.Eftersom jag tränar mycket innebär detatt jag måste vila mycket mellan passen.Därför hinns det inte med mycket annatän det vardagliga, berättar hon.

Men en Svensson-semester är inte hel-ler något hon saknar.

– Jag reser så mycket att semester är attvara hemma för mig. Jag älskar Sverigeoch njuter av att få vara hemma ibland.Laga god mat i mitt kök, det är semesterför mig, säger hon.

Hon och Klas har bestämt sig för att off-ra allt för cykelsporten. Från början vardet för att uppnå toppen. Nu när hon ärdär gör hon allt för att bevaka sin ställ-ning som världsetta.

ExtremaSusanne och Klas är väldigt extrema. Atttillhöra världseliten innebär förstås attman måste vara äckligt disciplinerad,vilket är hennes starka sida. Hon är ocksåoerhört målmedveten, en egenskap hon

haft alltsedan hennes fars arbetskamratlyckats få henne att börja cykla. Sedandess har hon varit duktig. Som 18-åringtog hon sitt första SM-tecken på seniorsi-dan. På den efterföljande presskonferen-sen sa hon kallt:

– Jag ska bli bäst i världen. Åtta år senare nådde hon målet.Men för att uppnå målet krävdes en hel

del uppoffringar (enligt undertecknad).Visserligen kan hon unna sig en biokvällibland men inte under säsong.

– I en biosalong samlas mycket folk,bakterierna florerar och därmed är riskenatt bli sjuk stor. Jag lägger ner så myckettid på detta och vill därför inte ta onödigarisker att bli sjuk, säger hon.

Samma synsätt har hon när det gällerkompisar med barn. När de ska träffas såsker det utomhus, eftersom hon anser attbarn ofta dras med förkylning och annatsom lätt kan smitta henne.

Annan fotpositionAndra ytterligheter som kan nämnas ärhennes position av spurtklossen underfoten. Sedan första delen av 1900-talet,när clips och clipsrem kom in i sporten,har man trampat genom att pressa nedpedalen med främre delen av foten.Spurtklossen har därmed också fästs i

den främre delen av sulan. Susanne ochKlas fick ett tips av uppfinnaren DieterHerbert som menar att det är effektivareatt ha spurtklossen mitt under foten.

– Jag testade det några månader förstoch tyckte det var spännande. Men vihade ingen referens eftersom vi var förstmed det. Så vi kanske gjorde små misstagi början, men vi hittade rätt ganskasnabbt ändå, berättar Klas.

Vitsen med detta alternativa system äratt delvis koppla bort vadmuskeln ochistället använda lårets och stjärtens stör-re muskelgrupper.

– Vaden är en jättebra muskel vid från-skjut, som i exempelvis längdåkning,men inte för en cirkelrörelse som dethandlar om i cykel. Därför vill man an-vända vaden mindre eftersom den mestslukar energi och inte tillför så mycket,förklarar han.

Varför inte fler än ett tiotal testat dettakan han inte svara på. Och på frågan ominte anledningen till att så få testat det-ta, är att de är fel ute, svarar Susanne:

– Jag har ju vunnit VM två gånger.

Elektromagnetisk mattaEtt annat exempel är förberedelserna in-för VM i Hamilton, där hon tog sin andraraka VM-seger. Klas och Susanne hade

kadens nr 1:2004 | 53

”I en biosalong samlas mycket folk, bakterierna florerar och därmed ärrisken att bli sjuk stor.” Susanne går inte gärna på bio under säsongen.

Kadensp o r t r ä t t

54 | kadens nr 1:2004

sett banan och letade upp en sträcka medungefär samma längd och med två back-ar. Med hjälp av en stadsarkitekt fick Gö-teborgs Postens journalist Cege Berglundfram att träningsrundan var rysligt likoriginalet.

– Det var verkligen skoj. Vi visste att detvar en bra bana, men att den också profil-mässigt skulle vara så äckligt likt VM-ba-nan, det trodde vi inte, säger Susanne.

Susanne har sedan början av säsongen2003 använt en elektromagnetisk mattasom hon ligger på. Detta ska hjälpa hen-ne att få ner antalet sjukdagar under ensäsong. Och det har hon fått, från tolv tillfem.

– Det var faktiskt en tandläkare somhade läst i tidningarna om att jag varitsjuk en hel del. Han ringde mig och före-slog att jag skulle testa den här mattan,eftersom den skulle stärka immunförsva-ret. Jag ligger på den åtta minuter varjemorgon och jag har med den överallt. Jagtror stenhårt på det här, säger hon.

Inget pass missasFör sjunde året i följd kommer Susanneatt åka till tyska Herdecke i Dortmund.Här testas hon och får hjälp med trä-

ningsprogram vid fyra tillfällen per sä-song.

– Efter varje test har jag och Klas en dis-kussion med tränaren där. Vi kollar vilkatävlingar jag ska köra, när jag vill vara itoppform och så vidare. Därefter lägger viupp ett tre månader långt träningspro-gram som alltså sträcker sig till nästatesttillfälle, berättar hon.

All träning är pulsstyrd och inget passmissas eller förändras från ursprungspla-nen. Om inte sjukdom sätter stopp för-stås. Till mångt och mycket handlar detom distansträning.

Men att laga egen pasta på hotellrum-met i pastans förlovade land, Italien,under VM 1999? Så extrem kan väl ingenvara?

– Jo, faktiskt. Men det berodde på attjag och Madeleine (Lindberg) hade less-nat på att vänta på maten en och en halvtimme inför varje måltid. Därför tog vitag i det på egen hand, säger hon.

Frågan man ställer sig är om Susannehade blivit lika bra utan de extrema till-vägagångssätten.

– Helt klart har hon ju talang. Men detgäller att ta ett steg från att vara talangtill att bli världsetta. Jag menar, hon var

”Jag ligger på den åtta minuter varjemorgon och jag harmed den överallt. Jagtror stenhårt på dethär.” Susanne omsin elektromagnetiskamatta.

foto: lars rønbøg/www.picturesport.com

56 | kadens nr 1:2004

riktigt bra 1994 men sedan planade det utlite. Hade vi inte gått efter det här störrekonceptet tror jag inte hon blivit så brasom hon är idag, berättar Klas som ocksåpoängterar hennes målmedvetenhetsom ett måste för att orka med nämndakoncept.

Nästa stora mål är OS i Aten i augusti.Där kommer hon att vara storfavorit eftersina två VM-guld. Därefter är det tänktatt hon ska ta sin tredje raka seger närVM, precis som 1999, körs i italienska Ve-rona. Men hur ser framtiden ut efter det?

– Det har vi ännu inte bestämt. Efter

säsongen ska jag och Klas diskuteraframtiden och då får vi se om jag ska fort-sätta något år till eller hur jag ska göra.Jag är ju ändå 28 år då. Vi får se, avslutarhon.

Känns allt detta överdrivet? Kanskehade det gått lika bra utan ovan nämndametoder. Men varför ta risken. Man görval här i livet.

Susanne valde att bli världsbäst och detuppnådde hon. Med hjälp av elektromag-netisk matta och spurtklossarna mittunder foten. Bland annat.

”Jag reser så mycketatt semester är attvara hemma för mig.Jag älskar Sverige ochnjuter av att få varahemma ibland.”Susanne Ljungskogsaknar inte Svensson-livet.

foto: lars rønbøg/www.picturesport.com

58 | kadens nr 1:2004

När Susanne Ljungskog vann VM-linjeloppet i belgiska Zol-der var hon helt suverän i av-slutningen. Tre cyklister var

loss och hon kom ikapp dem 600 meterföre mål. Det var tre ganska svaga spur-tare och Ljungskog kunde vinna spurtenmed flera cykellängder.

– Jag visste vilka som var loss så när enkilometer återstod tänkte jag bara att jagmåste komma ikapp för då vinner jaglätt, sa Ljungskog då.

Avslutningen var dock oerhört drama-tisk. Med två varv kvar av tävlingen hadede mycket åkstarka Joane Somarriba,Spanien och schweiziskan Nicole Brändlistuckit loss tillsammans med då mer

okända australiskan Sara Carrigan. Defick 20 sekunders försprång som de hölltill alla – utom Ljungskog. Men det varinnan Ljungskog kom ikapp som denmest dramatiska sekvensen i hela loppetutspelade sig.

Svenskan följde med ett ryck uppförsista backen två kilometer före mål. Hol-ländskan Mirjam Melchers var först av dejagande på toppen av backen. Även vit-ryskan Zina Stahurskaia, som i augustisamma år vann damernas motsvarighettill herrarnas Tour de France före Ljung-skog, fanns med i den trio som bildades. Iutförskörningen gick så Melchers åt si-dan för att få hjälp av Ljungskog meddragjobbet. Av någon anledning drog sig

holländskan återigen inåt högerkantenvarpå Ljungskog touchade i henne. Mel-chers vurpade och drog med sig Stahur-skaia i asfalten. Ljungskog blev därmedensam i jakten på tättrion.

Vägbanan var blöt och de tre i täten varpå gränsen till för försiktiga när de tog sigigenom de två sista svängarna. Ljung-skog körde precis tvärtom, på gränsen tillför riskfyllt. Tack vare det var hon alltsåikapp 600 meter före mål.

– Det jag tänkte på var bara att ta någradjupa andetag och sedan sätta mig påandra rullen, för Somarriba och Brändlivisste jag att jag skulle slå. Men jag kän-de inte riktigt till australiensiskans kapa-citet, sa hon.

Det var just Carrigans rulle hon tog ochmed 300 meter kvar drog densammaigång spurten. Ljungskog tvekade inte,gick ut till vänster om Carrigan och vannVM med flera cykellängder, före Brändlioch Somarriba. Den laddade avslutning-en innebar också att Ljungskog tillde-lades Svenska Dagbladets bragdmedalj.

Susanne Ljungskog har svarat för två magiska VM-lopp de två senaste åren. Först 2002 i belgiska Zolder ochsedan 2003 i Hamilton, Kanada. Båda gångerna var det stor dramatik i slutfasen.

Zolder, Belgien 2002

Som allt i d innebar ett VM-guld extra uppmärksamhet och inte minst särskild bevakning från konkurrenterna under loppet.

Susanne Ljungskogs 2003-säsong framtill september hade varit bra men långt-ifrån exceptionell. Men när VM närmadesig skrämde hon slag på sina konkurren-ter med segrarna i Holland och ToscanaRunt.

Taktiken inför linjeloppet var ganskaenkel egentligen, nämligen att cykla de-fensivt. Enkelt visst, men det ska myckettill att det ska falla så väl ut som det gjor-de och att man kan hålla sig så iskall somSusanne gjorde. Hon lät sina värsta kon-kurrenter slita och ta ansvar för att splitt-ra klungan och köra ikapp utbrytningar.Man grubblade däremot på om hon var såotrött som hon såg ut i TV-rutan.

– Det gjorde grymt ont i benen, speci-ellt sista gången uppför den långa back-en. Hon var så bra, Mirjam Melchers, dendan, säger hon.

Melchers är holländskan som vurpade islutskedet av VM i Zolder. Nu var de återi-gen sida vid sida men den här gångenända in på upploppet. Men det var näraatt en tant, Jeannie Longo-Ciprelli, 45 år,tvålat dit cyklisterna hon skulle kunnavara morsa åt. Nästan två varv höll honundan i ledningen, men 500 meter föremål var de ikapp henne.

Ryskan Olga Zabelinskaia tog sig ige-nom sista svängen först, följd av Mel-chers och Ljungskog.

Spurten blev intensiv och ruggigt tät.Återigen hade halländskan gjort det,vunnit VM.

Susanne sällade sig därmed till en litensamling som lyckats försvara VM-guldet.Först var Anna Konkina, Sovjetunionen(1970–71). Longo-Ciprelli har gjort det ochär värst med fyra raka segrar (1985–87 &1989), dock med ett mellanår 1988 efter-som det förut inte kördes VM-lopp pådamsidan OS-åren. Leontien Zijlaard-van Moorsel var tredje i historien att göradet (1991 & 1993), 1992 var OS-år.

Hamilton, Kanada 2003

60 | kadens nr 1:2004

Gl e n n Magnussons roll som förbundskapten för damer på landsväg var tydlig: att skapa harmoni i gruppen.

Men också att skapa så bra förutsätt-ningar som möjligt för Susanne Ljung-skog, Madeleine Lindberg och Jenny Al-gelid-Bengtsson och eventuellt andra,inför de internationella mästerskapen.

Susanne Ljungskog

Född: 1976-03-16 i HalmstadVikt: 57 kgLängd: 171 cmYrke: CyklistFamilj: Sambo med Klas JohanssonFavoritartist: Celine Dion och EnriqueIglesiasFavoritkrubb: Pizza på vintern och pastapå sommarenKlubb 2004: CK Thor-AleProffslag 2004: BIK-Powerplate (byternamn 2004)Tidigare klubbar: CK Bure Halmstad,Hisingen CK och Burseryds IF CykelTidigare proffslag: Greenery Hawk(TYS), Acca Due –O Lorena (ITA), FarmFrites-Hartol (HOL), Vlaanderen-T Interim(BEL), Team Aliverti-Catalunya (ITA/SPA)och BIK-Powerplate (HOL)Debut: 1988Segrar totalt: 137

Bästa resultat:Världsmästerskapen, linje 2002 och 20031:aVärldsrankingen 2002 och 2003 1:aEuropamästerskapen, linje 1998 1:aLa Primavera Rosa, världscup, 2001 1:aGP Suisse, världscup, 2001 1:aGiro della Toscana 2002 och 2003 1:aTour of Holland 2003 1:aLa Grande Boucle Féminin 2002, etapp 141:aLa Grande Boucle Féminin 2002, slutställ-ning 2:aEuropamästerskapen, tempo, 1998 2:a7 SM-guld, 7 silver och 3 brons sedan1994

Gu l d t r u b b e l text: ro b e rto vac c h i

Inför säsongen 2002 erbjöds Glenn Magnusson jobbet som damernasförbundskapten. Det hade varit turbulent kring den posten, men allainblandade parter tyckte till slut att Glenn var ett bra alternativ.

Valet har gett utdelning med bland annat två VM-guld. Men nulämnar han uppdraget efter meningsskiljaktigheter med dubblavärldsmästarinnan Susanne Ljungskog.

kadens nr 1:2004 | 61

Detta var ett projekt som backades upp avSveriges Olympiska Kommitté.

Samarbetet har fungerat och det helahar resulterat i Susanne Ljungskogs tvåVM-guld. Alla var nöjda och glada efterdet senaste världsmästerskapet menveckorna efter bestämde sig ändå GlennMagnusson för att lämna posten som för-bundskapten.

– Jag tycker att vi hade hittat rätt och attallt fungerat bra. VM i Kanada skulle bligeneralrepetition inför OS i Aten och detledarteam vi hade i Kanada skulle gällaockså i OS, en generell policy SOK har, sä-ger Glenn Magnusson.

Det är här motsättningen kommer in.Susanne Ljungskog vill ha med Klas Jo-hansson på heltid i OS, något som manenligt Glenn redan hade diskuterat.

-Vi hade ett möte i april 2003 med SOKdär vi redan hade bestämt riktlinjerna.Klas skulle givetvis finnas med som påVM, och under OS ha ett dagpass meninte ingå i truppen. Men Susanne ochKlas krävde att Klas ändå skulle ingå efterhennes andra VM-guld och det gick jaginte med på, säger Magnusson som kän-

de att de därmed var tillbaka på ruta ettoch därför avgick.

Man undrar förstås vad problemet ärmed att ha Ljungskogs viktigaste kuggemed i truppen?

– Jag anser att Klas är helt fantastisk ijobbet som Susannes tränare och coachmen han brister i ledarrollen i en lands-lagstrupp och därför var han, och är fort-farande inte, aktuell för truppen, sägerMagnusson vidare.

Ljungskog tycker det är en självklarhetatt hon ska ha med Klas på heltid.

– Det är ju Klas som tränar mig och läg-ger upp taktiken åt mig. Han är med mighela året och så vill jag ha det på OS ock-så, säger hon.

Paret poängterar att i ett VM är de inte”avspärrade” ifrån varandra som fallet ärunder ett OS på grund av det massiva sä-kerhetsmaskineriet. Ett dagpass när cy-keltruppen bor i OS-byn skulle hålla isärparet mer än de önskar.

– För att jag ska kunna prestera maxi-malt vill jag ha med Klas så gott som dyg-net runt, säger världsmästarinnan.

Efter Magnussons avhopp har Svenska

Cykelförbundets sportchef, Hans Falk,och paret Ljungskog-Johansson träffatsför att diskutera den fortsatta satsning-en. Efter mötet var alla väldigt nöjda.

– Vi fann ett upplägg som vi är nöjdamed och som kommer att innebära attKlas finns med och stöttar mig under OSockså, säger Ljungskog.

Det märkliga är dock att det inte verkarvara någon förändring i upplägget motnär Magnusson var med. Detta eftersomdet bara finns två ledarplatser i cykeltrup-pen. Dessa går i nuläget till Falk och me-kanikern Jan Karlsson, själv OS-medaljöri lagtempo 1988 i Seoul.

– Skillnaden är att jag tar Glenns platsnär han nu hoppat av, säger Falk.

Förslag ligger nu att cykeltruppen skabo utanför OS-byn vilket skulle innebäraatt problemet med dagpass för Johanssonskulle försvinna. Den frågan hann maninte diskutera med Magnusson. Medandra ord, var det onödigt att det gick sålångt att Magnusson hoppade av? Ellervar det ett nödvändigt ont?

62 | kadens nr 1:2004

Mekning B ät t re bro m s a r

En bra broms är en broms som fungerar när den behövs och helst utan att man behöver ta i. Men en dyrbroms är ingen garanti för att det är en bra broms. Särskilt inte efter ett par års användande. Men det finnsknep för att få bromsarna att fungera bättre än någonsin.

Om missljud som påminner om en grävlings parningsskrik i natten uppstår varje gång du ska bromsa fören tax, eller dylikt, så kan det bero på flera olika saker. Den vanligaste orsaken är att bromsen är fel inställd,till exempel att den bakre delen av klossen går i före den främre delen. Men smuts på bromsgummi och fäl-gyta är lika vanliga orsaker. Rena grejer bromsar inte bara bättre, de bromsar tystare. Kadens kan knepen.

text: st e fan larsén foto: david elmfe l d t

1. Rengör fälg och bromsklossar och tabort eventuella metallspån i bromsklos-sen gummiyta. Är bromsklossarna sned-slitna så att kanter bildats är det bara attta en kniv och skära bort kanterna.

2. Ta en fil eller ett grovt sandpapper ochrugga upp bromsytan. Det är dags attbyta klossar om de är nedslitna till metal-len eller om mönstret på dem är borta.

3. Justera bromsklossen så att hela klos-sen ligger i linje med fälgens bromsyta.Justera bakkanten på klossen med lite”toe-in”.Det innebär att den främre delenav klossen ska ta i fälgen någon millime-ter före den bakre delen av klossen.

11. En för tajt justerad broms går lätt i fäl-gen när hjulet belastas i sidled och kanligga emot och bromsa. Det blir dessutomsvårare att få kraft i fingrarna om brom-sen tar för tidigt eftersom bromshandta-get stannar så långt ifrån styret.

12. Skruva åt bromsvajern och klipp avresterande vajer tre centimeter frånbromsvajerfästet. Sätt på en ändpluppoch kläm åt den med en tång.

6. Klipp rent runt vajerhöljets mynningså att inte vajerhöljespiralens ände sliterpå bromsvajern. Montera höljena så attde löper i mjuka böjar, för minimal frik-tion. Klipp höljena så korta som möjligt,men se till att styret kan röras fritt frånsida till sida. Fetta in vajern och dra dengenom höljena.

7. För bromsarmarna mot och från fäl-gen. Känns det trögt på tillbakavägen be-höver kanske fjädern spännas. Gör detgenom att skruva in fjäderspänningskru-ven ett kvarts varv i taget (Se bild 13).

8. Går det trögt åt båda håll så är det lägeatt montera av bromsen från ramfästet.S k r uva loss insexbulten och dra av broms-armen. Rengör infästningen och slipaner ytan lite om den rostat med sandpap-per. Fetta in ordentligt och montera denrengjorda bromsarmen igen. Lägg gärnalite fett på bromsbultens gängor också,så slipper du såga loss den nästa gång.

9. Skruva ut justerskruven på broms-handtaget som vajerhöljet löper igenomnågot varv från bottenläget. Då har dulite justermån efter att vajern monterats.

10. Dra åt vajern med handen och fästden i fästskruven på bromsen. Dra åtfästskruven lite löst och tryck sedan inbromshandtaget försiktigt tills du hardet i det läge du föredrar. Ungefär halv-vägs intryckt brukar vara ett bra riktmär-ke, eller lite innan dess.

kadens nr 1:2004 | 63

5. Haka ur vajerhöljena ur sina fästen ochinspektera bromsvajrarna. Börjar de ros-ta eller fransa sig är det dags att byta.Rengör vajrar och höljen med avfettning.Tryck i lite fett i vajerhöljet och kör vajernfram och tillbaka några gånger.

4. Kontrollera att klossen hamnar helt påfälgens bromsyta när du trycker den mothjulet. Ingen del ska gå emot däcket ellerfälgens undersida.

13. Centrera bromsen genom att justerafjäderspänningsskruvarna på varderabromsarm. Spänn fjädern och flytta utbromsklossen från fälgen genom attskruva in skruven. Spänn fjädrarna påbåda sidor så att klossarna tar samtidigtpå båda sidor av fälgen, när du trycker inbromshandtaget. (Kolla att hjulet är raktinnan du gör detta.)

64 | kadens nr 1:2004

kadens nr 1:2004 | 65

Sverige är världens bästa mörkercyklingsland. Vi har ju mest och mörkast mörker.Mörkercykling är med andra ord en nödvändighet.Upptäck cyklingen igen. På samma stigar men med ett helt nytt perspektiv.

text: kalle bern foto: david elmfe l d t

Det var under en kvällstur i sep-tember som det började, det nya alltså. Vi tog det väldigt lugnt och chillade en hel del.

Sommaren ansträngde sig med gott re-sultat att stanna kvar och tränga höstennärmare oktober. Vid en av sjöarna somvi passerade hördes ljud av bad. Det varfler än vi som sög det sista ur sommaren.En av oss punkterade och vi stod och njötett tag, åt ett par sena blåbär, tittade omdet fanns några spår av svamp, lät tidengå – vi hade inte bråttom.

Det var torrt och snabbt precis som dethade varit hela sommaren och turen varganska lik många andra turer. Men alltvar inte som vanligt, det fanns någotnytt i skogen den här kvällen. Det smögsbakom träd och långt in bland skuggornaskymtade vi det lite i periferin. Jag vetinte om vi alla blev lite rädda men fartenökade och jag kände att jag ville hem.Det nya och okända kändes obehagligtoch jag kände mig iakttagen. Det smögnärmare och närmare hela tiden. Plöts-ligt var det överallt och gjorde rötterosynliga, det blev svårt att bedöma av-stånd och stigen som jag kört hundratalsgånger var borta.

Jag hade inte fått besök av min gamlevän hammaren, inte heller var det alg-odlingen i min Camelbak som bjöd påparanoida hallucinationer.

Nä, det var inget särskilt nytt ochokänt, inte oväntat heller. Det var höst-mörkret som kommit tillbaka. Den nyaversionen av min favoritstig var långsamoch knixig. Allt blev roligt på ett sättsom påminde mig om när jag började cy-kla och allt var nytt hela tiden. Vi börjadesnabbt prata om lampor, gamla mörker-turer och planer på nya.

Det gick sakta hemåt och att köra ige-nom stan utan lampor var läskigare änskogen. Hemma och nyduschad så letadejag reda på min gamla lampa och sattebatteriet på laddning. Det var dags attpåbörja höstens ljusterapi.

Mest och mörkast mörkerMörkercykling är inte ett nytt fenomen,det är snarare en nödvändighet. Vill mancykla efter jobbet i oktober så finns få al-ternativ. Att spinna, fika med en bra cy-keltidning eller kapitulera inför det fak-

66 | kadens nr 1:2004

kadens nr 1:2004 | 67

tum att Sverige är världens bästa mörker-cyklingsland, vi har ju mest och mörkastmörker. När man vill hoja så finns dethelt enkelt inget bra alternativ till riktigcykling. Det är utomhus som gäller ochpå hösten så blir det med lampa.

Det var på grund av höstarna och detfantastiska mörkret som mountainbikeblev en snorsport i Sverige. Det var häf-tigt och kaliforniskt och de populärastetävlingsformerna krävde väldigt mycketträning.

Här hemma innebar det Wassberg-snytningar och mörkercykling. Det be-hövdes lampor. Till skogscykling dög inte

den gamla dynamon utan mountainbi-kepionjärerna inspirerades av de som deoftast mötte i skogen – orienterarna.

Orienterarna verkade hårda och kutademest hela tiden, men vilka lampor dehade. Med halogenlampor på uppåt 20watt och stora batterier som stoppades iryggfickan kunde man cykla nästan somvanligt. Under det tidiga nittiotaletscustomhysteri dök det upp en mängd oli-ka typer av belysning. Det pågick någotav en kapprustning i effekt, till exempelkonstruerades lampor som utan fartvindblev överhettade och började brinna.

De svensktillverkade lampor som är

lämpliga för cykel kallas fortfarande förorienterarpannlampa även om de iblandsitter på styret.

Någon ser digSkogen blev annorlunda i mörkret. Detvar tyst, alla som hade varit ute och gåttbort julmaten mitt på dagen satt hemmaoch fyllde på igen inför Robinsson.

Vi var ute och hojade, kände oss väldigtnöjda efter en månad utan cykling. Detvar precis under nollan och det lerigahade frusit, inte så att det var halt, barasnabbt och krispigt. Cyklingen blev spän-nande och fostrande. Jag vet inte om vivar helt ensamma i mörkret, någonstanskanske det stod någon tyst och iakttogoss.

Det gick ganska långsamt men det kän-des bra mycket snabbare i mörkret. Småmisstag kom tillbaka stort. Det enda visåg var det som lampan lyste upp, alla re-ferenspunkter låg i ljuskäglan och ett tagkände jag mig sjösjuk.

Spängerna var täckta av ett tunt, hårtsnölager precis så vi fick fäste. Ingen ver-kade vilja vända. Till slut fick jag bli dentråkiga och kloka med koll på batteriti-der. Efter en halvtimmes asfaltsmatandemed en lampa påslagen åt gången kundevi nöjda svepa varsin espresso innan viskiljdes åt. Jo, jag hann hem till örådetmen somnade ganska snabbt och vak-nade till Kvinnofängelset.

”Den nya versionen av min favoritstig varlångsam och knixig.Allt blev roligt på ettsätt som påminde mig om när jag börjadecykla och allt var nytthela tiden.”

68 | kadens nr 1:2004

Att tänka på Välj en lampa som passar ditt behov men köplite kraftigare än du tror dig behöva. Vinter-natten suger åt sig mer ljus än man kan ana.Ska du cykla i skogen så är det bara de star-kaste lamporna som gäller och hellre en ljus-kägla med mycket spridning än en som lyserlångt.

Kolla upp reservdelstillgången innan du kö-per en lampa som inte går att laga eller köpautbytesbatteri till. Batterierna är ofta ganska

känsliga. Laddar man för sällan eller för längeförkortas livslängden avsevärt – läs instruk-tionerna.

Pannlampa eller styrmonterat är en smak-sak, det finns för- och nackdelar med bådaalternativen. Vill du känna dig riktigt novem-berkåsa kör du med lampa på både styret ochfullfacehjälmen.

Ha koll på hur länge batteriet räcker i verk-ligheten. Kyla sänker brinntiden, så förvarabatteriet nära kroppen (en fördel med pann-

lampa). Det är batteriet som avgör hur längedu kan cykla. Detta mäts i amperetimmar.

Var försiktig med lamphuset, sitter det påhjälmen kan det lätt kroka i kvistar och drassönder.

Av samma anledning kan det vara bra attha ett par glasögon med klart glas så slipperdu obehagliga överaskningar.

Ha alltid med en utbytesglödlampa och litesilvertape. Om ni ska köra i trafik så måste niha en röd lampa bakåt.

DiodlamporDen främsta anledningen till att använda endiodlampa istället för en traditionell glödlam-pa är batteritiden. En diod gör av med väldigtlite energi i förhållande till ljusstyrka. Detfinns diodbelysning med batteritider uppe-mot en vecka.

Moderna dioder ger också tillräckligt ljusför att få användas i trafik. Det krävs att lam-pan lyser upp marken framför cykeln. Menännu har det inte tillverkats någon diodlampasom duger till skogscykling.

( Styrmonterad diodlampaDen här lampan har fem dioder som ger ettlite blått sken. Istället för att använda en van-lig traditionell reflektor så används optik.Budcyklisternas favorit.Perfekt om du: pendlar, kör i stan och harlång drifttid som primärt krav.Mindre bra om du: bara kör tekniskt single-track.

( Liten pannlampa med dioderFinns i flera modeller från olika tillverkare. Po-pulär bland det tältande friluftsfolket.

En lampa att titta på klockan med eller närman byter slang. Bra att ha med som backupmen för lite ljus för att cykla med.

Bra om du: även har en lampa på styretoch vill ha lite smart ljus när du mekar.

Inte alls bra för dig som: gillar att körajättesnabbt på natten med bara en lampa.

)

Tips om lampor

Fakta om lampor för mörkercykling

Lampor att cykla i skogen med Styrmonterad halogenlampaDet här är den vanligaste modellen av lampa för att cy-kla i skogen med. En eller två kraftiga halogenlamporkopplade till ett batteri som fästes på ramen. Vissa mo-deller har halvljus och kan byggas ut med flera lamp-hus.

Ett dyrare men ljusstarkare alternativ till halogen ärhalide arc-belysningar. Cateye Stadium Light är en hali-de arc-lampa som finns tillgänglig i Sverige. Med en ef-fekt på 21 watt lyser den med en styrka motsvarande80 watt halogen.Jättebra för dig som: vill ha en stark lampa på styretför att cykla i skogen.Mindre lyckat för dig som: ogillar att blända av för bi-lar.

Hjälmmonterad halogenlampaMila och Silva är två svenska märken som tillverkar lam-por för hjälmmontage.

Båda märkena har lampor som räcker till för skogs-cykling. Mila tillverkar även ett styrfäste.

De har lätta och lättservade lamphus med sladd såatt man kan placera batteripacket där man vill ha det.Bra om du: gillar pannlampa och kanske kutar i skogennär cykeln är trasig.Dåligt val om du: bara ska pendla och vill att batterietska räcka jättelänge.

Det är givet att 33 välpreparerade leder i bästa samförstånd med cyklar och cyklister inte kan bli fel. Hela 60 000 besökare är en bekräftelse på att Whistler har charmat de som gillar att tyngdlagen sköter grovjobbet. Vi har besökt framtidens cykelort.

text: a nd reas da n i e l s s o nfoto: david elmfe l d t

Minimalt me d k

72 | kadens nr 1:2004

d kad e n s

kadens nr 1:2004 | 73

Med lite drygt 10 minuter kvar till att Whistler Moun-tainbike Park öppnar har ett hundratal hungriga cyklis-

ter radat upp sig och väntar på att liftenska starta. Samtliga på fulldämpade ma-skiner, med fullfacehjälm och iförda hel-kroppsskydd. Vid en första anblick ser detut som en världscuptävling i downhill,fast ändå inte. Ungefär hälften av alla be-sökare består nämligen av barnfamiljer,tjejgäng och gamla gubbar med skägg.Även om vi besökt de flesta cykelrelate-rade platser och evenemang värda attnämna i hela världen fick vi genast juste-ra vår bild av vad MTB-cykling kan inne-bära, och för vem …

Whistler/Blackcomb hade bra förut-sättningar redan innan man började sat-sa på mountainbike, nämligen terräng-en och ett starkt närliggande intresse förcykling i alla dess former. Men Whistlervar absolut inte den första skidorten attsatsa på cykel som ett komplement tillskidåkningen. På flera platser i världenhar man gjort olika mer eller mindrelyckade försök i 15 års tid. I bästa fall hardet funkat halvskapligt och i sämsta fallhar man gett upp efter en säsong. Detfinns förvisso några anläggningar,främst i Kanada och u s a som jobbat ettantal år med skaplig framgång men ing-en når upp till Whistler/Blackcombsnivå.

Anledningen till att dom lyckats är likaenkel som anledningen till att de andramisslyckats. När de flesta skidorter satsatpå cykel sommartid har satsningen oftastbestått av ett antal mindre väl skötta hyr-cyklar, en möjlighet att ta cykeln i liftenoch i bästa fall några markerade leder ochnedfarter. Möjligheterna till bra och ro-lig cykling har oftast varit mycket be-gränsade. Eftersom ingen besökare gläds

av detta så har naturligtvis framgång-arna uteblivit.

– När vi bestämde oss för att satsa på cy-kel så gjorde vi det rejält och samtidigtenkelt. Vi kopierade helt enkelt stora de-lar av infrastrukturen bakom skidsäsong-en. Vi visste att det inte skulle räcka medatt vi tillät cykling i backen sommartidoch kanske några markerade trails. Detbehövdes betydligt mycket mer för attsätta igång ett starkt intresse, sägerTom Prochazka, som är huvudansvarigför hela m t b-parken.

Småchippar ocksåS atsningen har successivt tagit form ochalla intjänade pengar har direkt sat s ats påatt bygga ut och fö r b ättra hela systemet.Idag finns tio trailskötare, fyra trailbyg-gare, m t b- p atrollers, guider, cyklandes j u k vårdare, instruktörer för både barn,nybörjare och extremflorister. Liksomskidbackarna prepareras efter varje dag såfixas också lederna för cykling efter stäng-ning. Besökskurvan har pekat ko n s t a n tu p p åt och förra sommaren hade Whistler

närmare 60 000 besökare! Det visar at tman gjort mer rätt än fel.

– Ledningen har varit mycket positivtinställd ända sedan starten och alla intjä-nade pengar från cykelparken har oav-kortat investerats i utvecklandet av helasystemet. Nästa år (2004) öppnar vi denövre delen av berget. Det innebär att vikan leverera ytterligare 600 fallhöjdsme-ter fantastisk cykling. Alla leder är hand-byggda och det mesta handlar om single-tracks med inslag av North Shore-mo-ment. Även om mycket här handlar omfriåkning vill jag betona att parken verk-ligen är för alla cyklister. Det finnsmånga leder som liknar mer traditionellm t b-cykling, enda skillnaden är att duslipper sköta grovjobbet, säger MikeJohnstone, en av guiderna.

Totalt finns 33 markerade nedfartermed allt från lätta nybörjarleder tillomöjlig North Shore cykling. Det finnsockså XC-leder, en bikercross-bana och endirtpark. Även ett ”kidscorner” finns påtoppen av backen. Här får småchipparnalära sig grunderna i cykling.

kadens nr 1:2004 | 75

Ett familjeliftkort, tack.

Mästaren av alldeles för branta backar, BrettTippie, deklarerar sin förmåga. Här i luftenovanför Crabapple.

76 | kadens nr 1:2004

Några av Kanadas mer namnkunnigaprofessionella friåkare har varit med ochdesignat flera av dom svarta lederna. Rit-chey Schleys ”Schleyer” är redan en livs-farlig klassiker för dom som vill krånglatill det mer än normalt, framför allt i luf-ten. Precis som skidbackarna är grade-rade utifrån svårighet är också cykelle-derna märkta på samma vis. I de enklarelederna syns oftast barnfamiljerna ochnormalcyklisterna. Här körs också deflesta nybörjarkurserna där besökarnafår lära sig vad som händer när manbromsar, hur man svänger med en cykeloch får den att gå framåt. FrånsettWhistlers egna instruktörer så hyrs ocksåflera friåkarproffs in för olika event ellersom ”huckmasters”. Eftersom dramatiskfriåkning blir alltmer populärt går ex-tremkurserna varma hela somrarna.

Allt för säkerhetenUnder alla år som cykel funnits på sche-mat sommartid har man haft problemmed cyklister som skadat sig, ibland ock-så riktigt illa. När vi pratade med folksom inte hade koppling till skidortenmen ändå god insikt så förstod vi att just

skadade cyklister varit alldeles för vanligtoch nästan tvingat Whistler att tänka ommed sin cykelsatsning.

– Med skidor på snö är det inte lika lättatt skada sig som på cykeln bland rötteroch sten, allrahelst när det lutar på. Ty-värr underskattar många faran med attsläppa på utför och då kan det gå illa. Nukräver vi först en genomgång av cykeln såvi vet att allt fungerar som det ska. På vis-sa av lederna kräver vi också fullface-hjälm och full skyddsutrustning, berät-tar en av sjukvårdarna.

Precis som idioter kan tvingas av lift-korten vintertid händer det att m t b-pa-trullen sätter stopp för liknande galning-ar på cykel. Att stanna på olämpliga stäl-len längs lederna är förbjudet liksom attpassera andra cyklister utan respekt. Omnågon guide ser cyklister köra leder deabsolut inte klarar av blir de genast till-sagda att tänka om. Det är också helt för-bjudet att köra utanför de markerade le-derna. Allt för säkerheten. Genom dettahar man reducerat antalet skador, fram-förallt av allvarligare sort. Det märks ock-så att de flesta besökare är införståddamed alla regler. Stämningen är god och

”Ritchey Schleys’Schleyer’ är redan en livsfarlig klassikerför dom som villkrångla till det mer än normalt, framförallt i luften”

A-line är just nu världens mest omtalade trail.

Mike Johnstone är guide.

”Nä, nu får du ta bilden snart.”

Mer tid i liftkön än utför är precis lika kul som på vintern. Fast man slip-per ju frysa.

78 | kadens nr 1:2004

respekten mellan besökarna är stor ochom någon kraschar eller kör sönder cy-keln finns snabbt hjälpande händer påplats, både andra besökare och m t b-patrullen. Patrullen har också verktyg,plåster och lite reservdelar med sig förfältmässiga operationer av både cyklaroch människor.

Ny legendSlickrock trail i Moab har länge varit värl-dens mest omtalade trail. Men nu får denröda sandstenen i Utah ge plats åt Whist-lers, eller kanske hela världens, nya stor-

favorit. Det är nämligen ingen överdriftatt utse A-line till världens just nu mestomtalade trail. A-line är enkelt beskriveten mycket, mycket lång b m x-bana. Helavägen från toppen till botten. Inte allssärskilt svår eller farlig men förbannatrolig. Du behöver inte ta ett tramptag påhela resan, det är bara att reglera fartenmed bromsarna. Snälla dubblar, mysigastep-ups, långa platåer och feta switch-backs kännetecknar denna härlighet somär högst beroendeframkallande.

Men även om flera leder fungerar meden stel cykel och en del till och med är rik-

tigt roliga på dirtmaskiner så är det full-dämpat som gäller om du ska ha riktigtkul. I samarbete med Kona har Whistlerm t b-park designat en egen uthyrnings-cykel som trivs bäst när det är som värst.Eftersom hyrcyklarna utsätts för mångafallhöjdsmetrar och hårt hanterande an-vänds de också som testmaskiner för ettantal komponentmärken. Hayes, Mar-zocchi och wt b är några tillverkare somlåter Whistler m t b-park vara deras le-vande test och utvecklingsstation. Förut-om de 100 shredmonstren finns också etthundratal normala mountainbikes, hy-

”Snälla dubblar,mysiga step-ups,långa platåer och feta switchbacks kännetecknar dennahärlighet som ärhögst beroende-framkallande.”

Säg cheese, please.

Tjo.

brider och barncyklar samt skyddsut-rustning i uthyrningsparken.

Tänker stortLedningen i Whistlers cykelsatsningtänker större än det som bara gäller denegna anläggningen. Till de orter som sat-sar på mountainbike delar man gärnamed sig av bra och dåliga erfarenheter,allt för att bygga ett stort intresse för cyk-ling i skidbackar, inte bara i Kanada.

Man har också utvecklat ett eget cykel-ställ som enkelt passar på befintligaskidliftar. Det skickar man gärna runttill intresserade anläggningar som gratisfår kopiera. Således blir det en slags stan-dardisering av liftsystemens cykelställ.

– Om vi kan bidra till att öka intressetför cykel bland skidorter är jag säker påatt alla tjänar på det. Hittills har vi mesthjälpt skidorter här i Kanada och delar avusa men vi har också haft flera besökfrån andra delar av världen. Vi kan hjäl-pa andra skidorter så slipper dom startafrån ruta ett, avslutar Mike Johnstone.

Öppettider: maj–septemberPris/dag, dagskort: ca 200 kronorHyra/dag, cykel: ca 200–600 kronor beroende på modellHyra/dag, skydd: ca 250 kronor

Mer info: www.whistlerblackcomb.com/bike

Fakta

W H I STLER MTB-PA RK

Dave Watson, en avmånga besökare.När vi träffade Davehade han just åter-hämtat sig från etthopp över en klungacyklister på Tour deFrance.

Hmm, varför laddade jag inte lite extra …

80 | kadens nr 1:2004

Att klä sig rätt och funktionellt är aldrig så svårt som på vintern. Och att misslyckas då kan få all-varliga konsekvenser för hälsan

och motivationen. De kroppsdelar somdet talas mest om som problemområdenvintertid är händer och fötter. Det är tillviss del befogat. Det är svårt att hålla vär-men i fötter och händer. Vissa cyklisterlyckas aldrig hitta något som fungeraroch får välja bort vintercyklingen när detblir för kallt.

Att klä sig lager på lager är också detallmänt know-how för vintercyklare. Etttunt, fukttransporterande lager närmastkroppen, ett lite tjockare värmande lagerutanpå och längst ut ett skal som skyddarmot vind och väta men ändå andas. Gan-ska enkelt kan man tycka.

Men det är inte så självklart att väljadet där skalet som ska klara jobbet i tim-mar, vinter efter vinter. Det ska klara ettmonsunregn, stå emot en orkan men an-das och vara luftigt som en vårdag. Sittatajt men tillåta full rörlighet. Erbjudamassor med fiffiga lösningar och små-fickor som ska vara lätta att nå, samt lättkunna öppnas och stängas i 40 kilometeri timmen.

Kanske inte så enkelt trots allt.

Soft eller hard?Till att börja med kan man urskilja två

typer av jackor. Vi kallar dem mjuk- ochhårdskalsjackor, två termer som användsav många tillverkare, men inte alla, föratt beskriva jacktyp. Vi använder ter-merna här för enkelhetens skull.

En mjukskalsjacka är en jacka som harett lite mjukare yttertyg. Fronten och är-marna är oftast klädda med ett vindtät toch vat t e n avvisande tyg. Sidor och delarav ryggen är gärna av stretchtyg som an-das bra men varken klarar vind ellervatten. Mjukskalsjackor är lite va d d e r a d eför att hålla värmen bättre. De är oftamycket följsamma och fladdrar fö r h å l l a n-devis lite. Tygen i dessa jackor kan heta tillexempel heta Windstopper och Airblock,men det finns en uppsjö andra märken.

En hårdskalsjacka har ett ytterskalsom är vind- och vattentätt på front ochrygg. En riktigt vattentät jacka ska dess-utom ha limmade sömmar och vattentä-ta blixtlås eller vindslå över dragkedjan.

Den här typen av jacka klarar av ihål-lande regn i flera timmar, men den andasinte lika bra som mjukskalsvarianten.Den är inte heller särskilt varm i sig utanskyddar bara mot väder och vind, ävenom en del har ett tunt nättyg på insidan.Membranet är ofta tillverkat i olika kva-liteter såsom Gore-Tex eller XCR.

Valet är dittVi har testat 23 vintercykeljackor av bådehård- och mjukskalstyp, för såväl tjejersom killar. En del är rena, cykelspecifika,jackor som det är svårt att hitta andra an-vändningsområden för. Andra är kombi-nerade jackor och västar och en del ärgjorda för alla möjliga typer av utomhus-aktiviteter.

När man ska köpa en vinterjacka förcykling finns det några saker man bör hai åtanke. Ska du bara ha den för cyklingeller vill du kunna åka skidor ellerspringa i den också? Ska den tåla regn el-ler bara kyla? Är träningen du ska bedrivai den kort och intensiv eller lång ochlugn?

En bra vinterjacka ska enligt oss upp-fylla vissa kriterier. Den ska vara rymligöver axlarna samt tillräckligt lång i är-marna för en utsträckt sittställning.Tänk också på att jackor blir tajtare runthalsen när man sitter framåtlutad medböjd nacke.

Det är bra om jackan går ner ordentligtöver ryggslutet. Den ska vara lätt att ven-tilera och det ska vara enkelt att kommaåt fickorna. Den får gärna andas bra menta bort fartvinden och rimligt mycketväta. Den ska synas i trafiken – färger ochreflexer behöver inte innebära att enjacka blir ful.

Våra testpiloter har slitit i slasket föratt göra ditt val lättare. Varsågod, Kadensstora vinterjackstest. Nu är det din tur.

När det bara finns dåligt väd e r

Kadens testarvinterjackor

Ibland är det riktigt trist att cykla ute. Snålblåst, ett par plusgrader, bilar som stänkersmutsvatten. Snöblandat regn letar sig ner i nacke och skor ochkyler långsamt ner kropp och själ.Det enda som räddar dagen är enduktig vinterjacka. Vi har testatett gäng.

text: st e fan larsén och david elmfe l d tfoto: david elmfe l d t

kadens nr 1:2004 | 81

• Skaffa en digital utomhustermometer, och kolla påden innan du drar ut. Kolla också vinden. Blåser detmycket behöver du bättre skydd. Med tiden kommerdu att lära dig hur mycket kläder du vill ha i olikaväderlekar.

• Fundera på vad du skall göra. Till jobbet ellerintervallpass innebär helt olika uppsättningar klä-der. En bra regel är att det skall kännas kyligt när dukommer ut genom dörren. Perfekt klädd cyklar dulätt ifrån för varmt klädda kompisar.

• Köp ett riktigt bra underställ som verkligen trans-porterar bort svett och som känns varmt även omdet blir genomblött. Det är stor skillnad på under-ställ och underställ.Använd inte bomull. I princip allt annat är bra, menbomull kyler alldeles för mycket när det blir blött

• Har du en glipa vid handlederna kommer dugaranterat känna dig kall. Även om du är varmtklädd på kroppen.

• ”Neckgaiter” är ett pannbandsliknande tillbehörför att skydda halsen och överkroppen mot drag.Ibland kan pannbandet dras ihop i toppen och bli enmössa. Ett riktigt guldplagg! Sy en själv av en bitstretchfleece eller klipper sönder benet på ettutslitet underställ.

• Köp en tunn hjälmmössa som ligger tajt på huvu-det och passar under hjälmen. Ha ett fleecepann-band utanpå för att skydda öronen (eller i fickan föratt byta till när det blir varmt). Vissa hjälmmössor ärvindtäta framtill men har stretch upptill för att venti-lera. Inte dumt! Är det riktigt svinkallt så överväg enrånarluva (balaclava).

• Om du fikar så plocka av alla kläder och häng uppdem. Ta fram torra handskar och sockor och byt tilldem. Sätt på dig mössan och sitt inomhus i baraunderstället. På så vis torkar du bäst och fryserminst när det är dags att dra. Att sitta med allt på ivärmen inomhus är att lura sig själv.

• Mjukskalsjackor klarar nederbörd förvånansvärtbra. Så du behöver inte bli orolig om det börjar dug-ga eller regna med en mjukskalsjacka på.

• Att köpa en enda jacka för alla typer av cykling ären kompromiss. Det är alltid bäst att kunna ha enuppsättning jackor att välja mellan beroende på typav pass och väderlek. Men det är dyrt.

• Prova! Gå till en butik med ett stort utbud och tes-ta olika jackor. Passformen kan skilja mycket mellanolika jackor. Väg in passformen i ditt slutliga val.Provsitt en cykel och känn om ärmarna är korta ellerom det stramar över axlarna eller nacken.

• Välj en tajt storlek om du ska cykla mycket i dinjacka. Fladder är störande. De flesta jackor harstretchpaneler som tillåter mer kläder under utanatt det blir trångt.

Tips för längre träningspass• Bästa kompromissen är en mjukskalsjacka och enliten tunn vattentät hårdskaljacka i ryggfickan. Taockså med torra sockor, en ”neckgaitor”, en tunnextra mössa och ett pannband. Då har du en upp-sättning som står emot det mesta. Blåser det uppeller regnar tar man på det vattentäta skalet ochmössa. Det tar lite extra plats, men det är det värtom du väljer prylarna med omsorg.

Inget dåligt väder-tips

•W i n d stoppe r, Gore Tex, Pa c l i te, Windtex, WindShi-eld, 3 layer är olika namn på det membran somanvänds i jackan. Membra n et syns oft a st inte. Detfinns fle ra ti l l ve rka re som har liknande membra n .De säljs till fö retag som använder membra n et i sinaj a c kor, men sätter egen design och tyger utanpå.

• Membran ska dels stoppa vädret utifrån ochdels ventilera ut fukt inifrån. En klassisk galon-regnjacka ligger högst på vattentålighet, men nollpå andningsförmåga. En mjukskalsjacka av brakvalitet ligger högt på andningssförmåga menlägre på vattentålighet.

• Även den bästa jackan kan bli blöt på insidan.Kör man intervaller i ösregn så kommer det att blifuktigt på insidan eftersom fukten inte hinnertransporteras till utsidan.

• En hårdskalsjacka har inget foder. En mjukskal-jacka är lite tjockare, mer som en fleecejacka ochär ofta vindtät.

• En trelagersjacka har yttertyg, membran ochinnertyg. En tvålagersjacka har bara yttertyg,membran och ofta ett nätfoder för att skyddamembranet och ge en luftigare känsla.

• Trelagersjackor skall stå emot väder bättre, påbekostnad av andningen. En trelagersjacka bru-kar därför ha dragkedja i armhålan för att ökaluftcirkulationen.

• Alla jackor mår bara bra av att tvättas ofta. Inteså konstigt eftersom skitiga saker oftast fungerarsämre. Men att svett (saltkristallerna) skulle sättaigen porerna på membranen är enligt Gore fel-aktigt.

Tekniksnack

TillverkareModellCirkaprisMaterial

Beskrivning

Bra

Dåligt

Passar bäst

BESTEssential Jacket1475 krWindstopper

Ett okomplicerat plagg med genom-tänkt design, bra materialval ochsnyggt snitt. Tajt följsam passform.Bra krage och ärmlängd. Dragkedjoroch ficka fungerar bra.

+ Ventilerande paneler på insidanoch längs sidorna gör att jackanandas. – Den enda fickan är liten (maximaltmobil, banan och extraslang).

för distanspass kalla höstdagar ellervinterdagar utan alltför mycketnederbörd.

Gore Bike WearFunction Jacket1 399 krGore-Tex Windstopper

En tunn och följsam vindjacka somkan göras om till väst. Skal med nät-foder, reglerbara ärmslut och neder-del samt med dragkedja underärmarna. Ganska stor i storleken.Finns även i dam som Passion PlusLady jacket.

+ Bra dragkedjor med flärp på rygg-fickan.

– Jackans halsöppning upplevsnågot för vid. Jackan är ganska tät.

för sämre väder och blåsiga passoch för tillfällen då du vill kunnagöra om jackan till väst.

CannondalePinnacle Jacket2 000 krEpic

En genomarbetad rejäl vinterjackamed mycket detaljer och anorakvib-bar. Något klumpig men bra materi-alval gör den förvånansvärt följsamoch smidig. Dolda justeringssnoddaroch sex dolda dragkedjor varav någ-ra med flärp.

+ Jackan upplevs som tät, men tackvare dragkedjor i sidan så kan dennästan bli dragig.– Tunn huva upplevs som överflödig.

för kalla vinterturer med eller utannederbörd.

BicycleLineHöstjacka WindTex795 krWindTex

En enkel jacka i klassisk cykeltröje-modell. Lång dragkedja och tre öpp-na ryggfickor.Ventilerande paneler på insidan avärmarna och på hela ryggen. Rela-tivt bylsig passform.

+ Bra ventilering och följsam.

– Tendens till slarviga sömmar.

för distanspass på hösten och deallra kallaste vinterdagarna.

TillverkareModellCirkaprisMaterial

Beskrivning

Bra

Dåligt

Passar bäst

AssosProsLine Air 1480 krAirBlock

Tajt, elastisk jacka. Bra passform.Fodrad krage men lite låg för attvärma hals och nacke ordentligt.Vindtäta paneler, varm och skönutan att vara för tät. Lyxig känsla.

+ Grym finish, snygga detaljer.

– Den gula färgen kanske blir litesunkig om man kör utan skärmar.

för alla väder utom riktigt ösregn.Bra allround-jacka.

BrikoEmergency jacket1 150 krDropshell 2

Snygg jacka som ger intryck av brakvalitet. Smidig trots att den är rätttjock. Stor på kroppen, ärmarna ärlite korta. Stora ryggfickan är litestel, känns som man har en tompappkartong i ryggfickan. Remmar isidan för att ändra vidden på jackanär bra.

+ Jackan känns helt vindtät, menandades ändå bra.

– Dragkedjan till den stora ryggfick-an är pytteliten och går inte att öpp-na med handskar på.för regnigt och kallt väder. En brajacka för folk som cyklar i mer nor-mala kläder, typ cykelpendlare.

BrikoKatana Jacket2 000 krDynamo 2

En gul riktigt kaxig jacka medaggressiv look. Stretchigt och vind-tätt fleeceaktigt material. Tyget harlite Schoeller känsla över sig. Tajtpassform och kort framtill. Utanpå-liggande sömmar och reflexloggorpå ärmarna. Finishen är hög,genomtänkt design. Ärmarna kantas av så jackan blir en väst.

+ Vindtät och upplevs ventilera bra.Lite för tajt och tunn för de allrakallaste dagarna, annars väldigt bra. – Den gula färgen är naturligtvis ennackdel på skitiga vägar men det ärkul med en annan färg än svart. för pass då det inte är svinkallt ellerösregnar, men då du ändå vill hålladig varm.

CraftTempest Winter Jacket1 195 krVentAir

En mjuk skaljacka med Crafts 3-lagers teknologi. Tyget är ganskatätt, därför finns dragkedja medlufthål under armarna. Istället förmudd finns kardborreslå så du kanreglera ärmslutet. Snygg jacka, sersnabb ut, slimmad skön passformoch smidig. Både stora fickor och enliten med dragkedja baktill.

+ Jackan är något tät och vid hårdapass bildas relativt mycket fukt påinsidan. – Dragkedjorna under armarna kanibland kännas bylsiga.

för de flesta pass, men kan upplevasför tät för riktig hårdkörning.

82 | kadens nr 1:2004

Kadenstestarvinter-jackor

kadens nr 1:2004 | 83

TillverkareModellCirkaprisMaterial

Beskrivning

Bra

Dåligt

Passar bäst

CraftPayBack Jacket1495 krGore-Tex Windstopper

En rymlig jacka med Crafts 3-lagersteknologi. Har helt vindtäta ärmaroch framsida men hyfsat bra ventila-tion genom rygg i stretchfleece.Ordentligt stretchband med halk-skydd nertill som nästan är för hårt.Men hellre tätt, än att det drar in.Tre öppna ryggfickor. Något bylsig,men bra finish.

+ Bra passform och ärmlängd.

– Känns något tät.

för de flesta pass, kanske något förtät för de allra hårdaste passen.

ShimanoXTR Jacket1495 krWindFlex

En bra och stryktålig vinterjacka.Helt vindtät, upplevs ändå ventilerabra tack vare att del av ryggen är ifleece. Ärmarna är lagom långa, kra-gen är hög och skön. Skön, lagompassform. Lätt flossad insida ger envarm känsla. Ser racig ut utan attvara för mycket.

+ Yttermaterialet är lätt glansigtutan att blänka och tål en hel delnederbörd. – kan bli väl varm om man kör riktigthårt.

för allsidigt användande, men kanbli varm om du kör riktigt hårt.

HaglöfsLIM Ultimate Jacket2800 krGore-Tex Paclite

Rymlig krage, huva och hög front.Hyfsad ärmlängd men lite kort medtumgreppen och utsträckta armar.Ganska luftig passform, smidig ochlätt men tendenser till prasslighet ihögre farter. Bra dragkedjor, enenkel frontficka som är på gränsentill liten.

+ Genomgående välgjord jacka medhög finish.

– Ganska instängd känsla vid inten-siv träning med en mycket blöt insi-da. för blött och blåsigt och ganskakallt väder när man ska vara utelänge i lugnt tempo.

HaglöfsLIM Oxygen Jacket1 900 krGore-Tex Windstopper

En lätt och tunn, men helt vindtätjacka. Den är minimalistisk i sindesign med få detaljer. Jackan ärinte en specifik cykeljacka och ärdärför ganska bylsig för att manskall kunna reglera mängden kläderunder. Ärmsluten har tumgrepp menärmlängden är något kort. Tvåfrontfickor med dragkedja.

+ Genomarbetad jacka med högfinish

– Något fladdrig för fartpass.

för blåsiga dagar och långa turer påfjället när man har stort behov avflexibla klädlösningar.

TillverkareModellCirkaprisMaterial

Beskrivning

Bra

Dåligt

Passar bäst

AssosProsLine Gator Jacket1 995 krAirBlock

En klassisk vinterjacka för cyklister.Hög krage, långa ärmar och lite kor-tare rygg. Mjuk och följsam, riktigcykelpassform. Andas mycket bra,varm utan att vara kvav och ändåvindtät, superskön. Rejäl dragkedja,två enkla fickor bak med reflexer –mycket enkelt att använda fickoroch ventilera jackan med tjockahandskar.+ Enkel design men bra funktion ochhög kvalitet.

– Besvärligt att få ren den i 30 gra-der som var rekommendationen,trots specialtvättmedel. för cykling i torrt väder och minus-grader – oavsett intensitet på pas-set. En grym vinterjacka.

Gore Bike WearRace jacket2 299 krGore-Tex Paclite

En riktig skaljacka i Gore-Tex Paclite,ett ganska prassligt material. Tätareän de flesta mjukskalsjackorna, menhär regnar det aldrig igenom.Inbyggt stänkskydd för rumpan, jus-terbara ärmslut med kardborre ochjusterbar krage. En riktig surväders-jacka. Bra, tajt passform och ärm-längd. En bra ryggficka med packpå-se med midjerem för jackan. + På ryggen finns ventilation ochden klarar mycket regn.

– Vi saknar ventilation underarmarna.

för längre turer i dåligt väder ellerhård nederbörd för dig som inte villbli blöt utifrån.

Gore BikeWearTecno jacket1099 krGore-Tex Windstopper

En skön mjukskalsjacka med snyggdesign. Windstopper framtill och påärmar. Ventilerande fleece underarmar och del av ryggen. Varm, menförhållandevis luftig. Bra passform,rätt ärmlängd och skön flossad kra-ge. Tre öppna fickor bak och endragkedja fram.

+ Sydd kortare fram och längre bak,vilket funkar perfekt på cykeln.

– Ärmsluten är inte reglerbara utanstängs med strectchband.

för de flesta pass även de som ärmer kyliga.

Peak PerformanceBike WS Jacket2 195 krGore-Tex WindstopperEn frä sch teknisk jacka med smart am ate rialval. Pa s sformen är rym l i gutan att vara klumpig. Rygg i st retc h-fle e ce, resten av jackan är gj ord i ettpra s s l i gt vindtätt mate rial som tål enhel del nederbö rd. Liten brö st fic kaoch en stor fic ka bak, båda medd ra gkedja. Ve nti l ati on genom dra g-kedja i ärmhålan, samt juste rb a ras n oddar för att dra åt nerti l l .+ Inuti är jackan nätfodrad så jackankänns inte klibbig eller tät när manstånkar på. – Lite prassligt material.

för de flesta pass. Den skyddar brasamtidigt som den ventilerar väldigtbra. En mycket allsidig jacka!

84 | kadens nr 1:2004

l e v e r a nt ö re r:

Assos Cyclecomponents.com0533-69 15 46www.cyclecomponents.comwww.assos.com

BEST Bromal, 013-130004,www.bromal.se www.best-bike.com

Bicycleline Cycleurope0340 – 862 00

Briko Type 20 Sweden 031-69 61 90 www.briko.com

Cannondale Europe0031-541 5735 80 www.cannondale.com

Craft Scandinavia033-22 58 20 www.craft.se

FOX Bruhns Racing 0176-22 45 99 www.foxracing.com

Gore Bike Wear 0200-21 38 00

Haglöfs Scandinavia AB0226-670 00 www.haglofs.se

Helly Hansen Sverige08-505 567 00www.hellyhansen.com

Peak Performance08-506 555 00www.peakperformance.com

Shimano Hallman Sports 018-56 16 00 www.shimano.com

Specialized Grahns 0141-209 200 www.specialized.com

TillverkareModellCirkaprisMaterial

Beskrivning

Bra

Dåligt

Passar bäst

BicyclelineVinterjacka Windtex998 krWindTex

En klassisk cykelvinterjacka utanöverdrifter. Samma vindtäta mjukamaterial, som är flossat på insidan, ihela jackan. Ärmarna är sköntlånga, ombonad känsla. Tajt pass-form och kort bak. Ryggficka mednågot trång öppning, men lätt attöppna och stänga med handskar på.

+ Under lite hårdare pass så är denvarm och ventilerar trots allt bra(utan några ventilationspaneler).– Finishen (sömmar exempelvis)skulle kunna vara lite bättre, men dåhade den säkerligen kostat mer.för kallt vinterväder. Varm för dehårdaste passen, men kan användastill det mesta utom som regnjacka.

SpecializedWindjacket899 krWindTex

En av de mer minimalistiska ochtunna jackorna i testet. Kanske förtunn för vinterdagar i norr, menkanske inte helt fel för blåsiga vin-terdagar i Skåne. Gjord i stretchma-terial med WindTex. Står emot lättnederbörd. Smidig med tajt pass-form. Ärmarna är något korta ochkragen något låg.

+ Andas bra och är helt vindtät.

– Tyvärr saknas fickor baktill.

för väder då det snarare är plus ochfuktigt än minus och snorkallt.

HellyHansen Rapide Jacket1 199 krInterFace

Slimmad, mjuk och följsam jackamed två fickor och helt utan reflex-er. Hyfsat vattenresistent, men viddragkedjan drar det in om det blåsermycket. Inga muddar i ärmslut krä-ver vinterhandskar som dras upputanpå. Bra dragkedjepluppar.Finns även som herrjacka.

+ Mjuk och följsam jacka.

– Kragen är något låg, krävs enpolokrage eller liknande som kom-plement. för pass i hyfsat torrt och inte förkallt eller blåsigt väder.

Fox Stormblock Jacket1 199 krStormblock

Bra passform och mycket reflexer.Gott om dragkedjor för ventilation.Två sidfickor i midjehöjd samt bröst-ficka. Justerbara ärmslut med resår.Bra dragkedjepluppar men låg kra-ge. Den här typen av material är all-tid lite prassliga. Finns även som herrjacka.

+ Skön jacka som inte känns särskiltblöt eftersom det finns ett nätfoder.

– Ljus färg kan vara svår att hållaren om den körs i 30 grader som detstår i tvättanvisningen.för alla typer av vinterväder, inte förtät känsla och med bra justermöjlig-heter.

TillverkareModellCirkaprisMaterial

Beskrivning

Bra

Dåligt

Passar bäst

BESTDirty Girl jacket1446 krMaterial: Windstopper

En väldigt skön jacka, med mjuktoch smidigt tyg. Sitter tajt men följ-samt och kragen är lagom hög föratt hindra vinddrag. Enkel och medbara en ryggficka. Dragkedjorna ärlätta att hantera, men lite plastiga.Inga extra ventilationsfunktionerfinns, men jackan i sig andas braoch tog emot vind bra.

+ Sköna långa ärmar och bra pass-form.

– Den korta skärningen framtill gjor-de att man blev lite kall om magen.

för blåsiga men inte alltför kalla ochblöta dagar, nollgradigt är bäst.

CannondaleThermal Jacket2200 krPowerstretch

En rejäl jacka i powerstretch, somsitter tajt och bra. Mycket hög kva-litet och snygg design. Långa ärmaroch midja med resårer. Ganska varmoch ventilerar hyfsat, men inga extraventilationsmöjligheter finns. Myck-et låg krage som gör att det blåserin kall luft. Små fickor på bådaärmarna, i sidorna och en ryggfickabak. + Fungerar jättebra i alla väder.

– Tyvärr är kragen inte alls genom-tänkt. Fickornas dragkedjor är klenaoch svåra att hantera med en hand.för alla väder. Cannondale meddelaratt jackan kommer ha en normalkrage till nästa säsong.

Peak Performance W’s Vent Jacket1 995 krEpic

Snygg jacka med mycket skön pass-form. Förböjda ärmar och hög kragei minimal skaldesign. Två sidofickoroch en mindre frontficka, med rejäladragkedjor. Bra ventilationsmöjlig-heter under armarna. Vindtät ochhåller emot regn mycket bra. Upp-levs som ett vindfång på cykelneftersom den inte är så tajt. Väldigtprasslig.+ Allroundjacka med snygg design.

– Blir vid högre intensitet lätt fuktigoch klibbig på insidan eftersom densaknar nätfoder.för de flesta väder med fleraanvändningsområden.

Kadenstestarvinter-jackor

Robin Wallner är en av Sverigesfrämsta friåkare och downhill-cyklister. Han är blott 15 årmen har redan samlat på sig en imponerande hög meriter.En skön kille med ett öppet sinne och en trevlig inställningtill sin cykling. Driven av ambition och med ett bra ladd,men samtidigt laid back ochödmjuk. En polare man vill draut och hojja med, helt enkelt.

s m o o t hRobin kör st ort &

Freerideprofil Robin Wallner

kadens nr 1:2004 | 85

text och foto: a nd reas st rö m

Kadens: Tja Robin, hur är läget idag?Robin Wallner: – Jodå, det är bara bra.

Hur kommer det sig att du härjar runt på entrampcykel större delen av din vakna tid?– Jo, det är egentligen min tremänningHerman Öhlunds fel. Han har alltid varitmin stora idol. Det började med att jagkollade på en downhilltävling som handeltog i. Det var i Kungsberget -96 om jaginte minns fel. Jag hade redan kört en delBMX och tänkte ”det där skulle man kun-na hålla på med”. På den vägen är det.

Din far har ju flera motoriserade tvåhjulingarhemma i garaget. Har han influerat dig mycket?– Ja, farsan fick mig att börja köra crossoch det var ju djävligt roligt och jag varofta med och tittade när pappa körde trialnär jag var liten. Jag har kört cross i ettpar år och det är hans förtjänst.

Har du lagt ner crossåkandet nu eller?– Ja, jag sålde crossen i våras – jag hadeinte tid med allt och så kostar det ju endel. Om jag haft råd hade jag nog fortsattköra men jag fick prioritera bort cross-åkandet.

Berätta lite om din trädgård förresten, där finnsdet ju en del grejer att leka med …– Morsan tycker inte om trädgårdens ut-seende, men jag gillar den (skratt). Därfinns ett litet north shore-drop på två-tremeter, en hoppramp och en liten dubbel.Det ger rätt bra träningsmöjligheter.

Hur ligger det till med andra actionsporter?– Det blir lite skidor och snowboard påvintern, och så skoter förstås – på vinternnär vi är i Dalarna sitter jag på skoternmest hela tiden.

Du har ju redan vunnit det mesta och till och medgrillat Sveriges bästa seniorer i tävlingssamman-hang. Hur håller du motivationen uppe?– Det är ju så otroligt kul att cykla. Visst ärdet kul att piska Tommy Johansson ochHerman Öhlund och så i Svenska cupen,men samtidigt vet jag att det finns hurmånga som helst som är mycket bättre änjag. Jag siktar på att bli bäst i Sverige ochkanske mer därtill. Men om jag blir deteller inte spelar inte så stor roll, jag kom-mer fortsätta cykla ändå.

Ser du dig som en tävlingscyklist eller som en fri-åkare?– Jag vill blanda fritt mellan stilarna. Kol-la på Cedric Gracia och grabbarna, på se-nare år har de börjat köra mer freerideoch Cedric har alltid haft skön stil ochgjort feta trick på downhilltävlingarna.Nu vinner han inte alltid men han är all-tid med och syns, både på downhill- och

86 | kadens nr 1:2004

Någon tog fasta på uttrycket ”Sikta mot skyn, och du skall träffa skogsbrynet!”.

friåkarscenen. När jag kör downhill görjag det gärna med lite freeridestil och närjag friåker blir det med downhillstil. Jagblandar rätt mycket. Om jag bara tävladei downhill skulle jag nog inte hålla på sålänge till och om jag bara friåkte skullejag nog känna att jag inte fick visa hurbra jag är.

Vissa föredrar streetan och andra stora berg. Vil-ken är din favoritterräng?– Ganska grottiga slingor med feta dub-blar och hopp. Ganska snabba grejjer,långa svepande hopp som man kan dra påett fett trick i.

Vilka andra ställen brukar du åka till för attcykla?– Bjursås i Dalarna på vintern. Det är enmäktig känsla att komma till en snow-park med en massa feta hopp av snö. Detfunkar jäkligt bra med cykel faktiskt. Detär rätt häftigt att kunna säga ”jag drog enfemton meters platå igår”.

Berätta lite om hur din utrustning ser ut?– Kommande säsong kommer jag köra påen Scott High Octane. Det är verkligenmin typ av cykel – ren och snygg och gan-ska race-inspirerad. Det kommer sitta enBoxxer Race fram och en Fifth Element-dämpare bak. Boxxern kommer eventu-ellt Black Box-tunas.

Vad är den viktigaste prylen på din cykel?– Känslan i bromsarna är väldigt viktigmen det jag ändrar direkt på en ny hoj ärs t yre och styrstam. Jag har väldigt svårt fö rcyklar med högt styre och långa stammar.Jag kör med lägsta möjliga styre och ko r ts t yrstam så att jag får lite gocart-känsla.

Många friåkare gillar cykelfilmer. Är du enmediaslukare?– Jämfört med många andra är jag noginte det. Det är kul att titta på en film nå-gon gång ibland när man ligger hemmaoch softar, men jag vill inte kalla migfilmexpert.

Filmar du något själv?– Ja, under året har jag filmat med Vi c t o rNorman, John Roche och David Rimmelfrån mtbfreerider.com. Filmen ko m m e rheta No rdic Ride och kommer innehållam aterial från Sverige, Norge och Finland.Filmen kommer i vår och den blir rätt fet.Vi har kört hårt, en del stora grejor.

Vad tror du kommer hända inom freeridescenende kommande åren?– När man pushar tillräckligt hårt kom-mer man förr eller senare till en gräns.Men den gränsen kan man alltid ta sigrunt på något sätt. Nu ser man småkidspå enkla Kona-cyklar som börjar köra sto-ra grejor, saker som jag och mina polaretyckte var feta för typ ett år sedan. Allakör högre och högre, men det börjar ock-så handla mer om stil. Jag droppar hellretre meter med stil än chansar på tio me-ter. Utmaningen blir att kombinera höjdoch stil. Ta Josh Bender till exempel. Detär dumt att säga det rakt ut men han är juriktigt djävla dålig. Han klarar inte hälf-ten av det han försöker sig på. Nu börjarandra åkare i freeride-eliten köra likastort som Bender, fast stylish. Benderkommer nog tyvärr vara arbetslös snart.

Darren Berrecloth gör ju 3:or utför nu – friåkning-en blir mer och mer tech. Vad är viktigast när manfriåker: tech eller style?– Jag har ju själv aldrig satt någon 3:a ut-för som Darren Berrecloth. Jag är uppvux-en med racing, smooth style och cleanatweaks. Ännu så länge föredrar jag styleöver tech, fast det är ju saker som kanändra sig ganska snabbt.

Du gjorde några no handed suicides häromdannär vi fotade. Vilket är ditt favorittrick?– Jag lärde mig suicide no hands under hös-ten och just nu är det nog favorittricket.Sen gillar jag de klassiska tweaksen. Jaglandar ofta lite snett när jag tweakar, förjag vrider hojen åt sidan så mycket jagkan. Bara bakhjulet håller så är detlugnt.

Vilka åkare ser du upp till? Har du några före-bilder?– Då måste jag säga att Steve Peat och Ce-dric Gracia är grymma. De är så otroligtduktiga, och dessutom är de sköna per-sonligheter.

Vem är Sveriges råaste friåkare?– Daniel Salminen kör grymt, men hanhar lagt av. Det finns många okända somkör fett. Jan Holma och Per Marklund ärtvå killar från Norrland som folk nästanaldrig hör något om, de är grymma –finns det möjlighet att köra stort så back-ar de inte. Jag har nog aldrig sett dembanga på någonting. Sen har vi ju MickeBolmstrand, han går andra året på Cykel-gymnasiet i Vansbro. Han har bara kört i

två–tre år men har redan börjat körabackflip. Han är lite småtokig.

Vad är det bästa med att cykla?– Ja, det kan man ju faktiskt fråga sig.När cashen har tagit slut och hela krop-pen värker och man funderar över hurmycket cykelintresset kostar händer detatt man tänker ”vad fan håller jag påmed”. Men det är ju så jäkla roligt. Iblandkänner man för att lägga av men så ärman där igen veckan efter och nöter fördet är så skönt när allting funkar.

Vilka är de största målen inför framtiden?– Förhoppningsvis blir det cykelgymnasi-et i Vansbro nästa år. Men annars tänkerjag fortsätta ungefär som hittills – ut-vecklas så mycket som möjligt. Kom-mande säsong ska jag försöka komma ut-omlands och tävla.

Jaha, då har vi kommit till slutet. Några sistaord?– Ja, absolut – jag vill tacka morsan ochfarsan. De har alltid stöttat mig. Och såvill jag tacka gamle Herman Öhlund föratt han vilseledde mig en gång i tiden ochfick mig att börja cykla mountainbike.

kadens nr 1:2004 | 87

Född: 4 juli 1988Bor: JärfällaFamilj: Mor, far, lillebrorsan och en tokig hundCyklar på: Scott High OctaneBörjade cykla: BMX vid 7 års ålder, downhillsäsongen 2000Lyssnar på: Hiphop och en del hårdrock

Främsta meriter: Svenska mästerskapen 2002 då han vann downhillför pojkar 13–14.

–Men min tid hade räckt till en andraplats ijuniorklassen och en sjundeplats i seniorklassen.

Vann downhill för pojkar 15-16 på Nordiska mäs-terskapen 2003.

fakta: robin wa l l ne r

88 | kadens nr 1:2004

Mer mindre är bättre

Kanske är det dags nu. Kanske ärdet läge för en revolution i det tysta.För när näringslivet talar om låg-ko n j u n k tur och olyc k s ko r pa r na baraser storföretag och butikskedjor iframtiden håller det på att händanågot. Vid sidan av.

Kanske har vi fel, men det kännsrätt. Nämligen att fler och fler min-dre tillverkare av cyklar och cykel-delar dyker upp. Att fler specialaffä-rer öppnar. Att det finns mer attvälja på för cyklister än på länge.

Vi såg det på 80-talet. Racerboo-men ledde till en uppsjö innovatio-ner inom sporten. Nya varumärkendök upp och nya idéer från nyamänniskor revolutionerade lands-vägscykelns utseende.

Vi såg det på 90-talet. Mountain-biken var överallt helt plötsligt ochdet fanns oerhört mycket nya sakeroch modeller och märken att väljapå. En del är idag några av världensstörsta inom cykelbranschen.

Vi ser det nu. Mycket händerinom freeride. Utvecklingen gårsnabbt framåt och fler märken ochmodeller dyker upp. Några kommerförsvinna, andra kommer att växa.Men det sker saker inom andra om-råden också. Racer växer. Vätternrunt är fullbokad tidigare och tidi-gare för varje år och Tour de Franceslår tittarrekord. Mountainbike för-ändras och långlopp håller på att blien jättegrej och snart en etableradtävlingsform.

Nya krav och nya människor ledertill nya idéer, förändringar och kan-ske förbättringar. Inte minst påmaterialsidan.

Kadens har testat två små märkensom skiljer sig från mängden. G2 ären helkolfiberracer till ett mycketrimligt pris och Castellano är ensofttailmountainbike i aluminiumfrån en av konstruktörerna bakombland annat Ibis. Nya tankar, nyacyklar.

Vi gillar det.

Ny teknik och nya material gör att utvecklingen på material-sidan obönhörligt accelererar.Inte lika snabbt som inom

elektronik- och dataindustrin, men medcykelbranschmått mätt har det aldriggått fortare än nu. För bara tio år sedanbörjade aluminium bli ett högintressantoch kostnadseffektivt material för cykel-byggande. Nu är aluminium standardoch feta rör normen.

Samma sak håller på att hända medkolfiber. För bara några år sedan var detförbehållet folk med pengar och de bästaproffscyklisterna. När tillverkningsme-toderna utvecklas stiger volymerna ochpriserna sjunker.

Kolfiberramar är fortfarande dyra,men fler och fler tillverkare levererarhögprestandaramar till lägre pris. I fjolgjorde Giant succé med sin TCR Composi-te som trots låg vikt och fantastisk pre-standa, sådant som brukar vara syno-nymt med en fet prislapp, kostade cirka15.000 kronor. I och för sig är det mycketpengar, men ändå är det 10.000 mindreän vad en betydligt mer namnkunnig kil-le i Italien tar för sin variant.

Nu kommer det fler och billigare alter-nativ. G2 är egentligen inte ett eget mär-ke utan ett samlingsnamn på ramar ochkomponenter som Georgij Gefwert iStockholm importerar från Taiwan.Georgij, vars initialer är bakgrund tillnamnet, har länge arbetat med egenim-port av produkter från små tillverkareoch satsar nu bland annat på kolfiberra-mar.

Konventionella kolfiberG2 är en helkolfiberram med ett konven-tionellt utseende, så till vida att diago-nalröret är rätt saftigt och ganska aerody-namiskt. Finishen är á la kolfiber, det villsäga svart och lite mönstrad, men utanklarlack vilket ger en rätt rå och matt yta.Det ser ganska bra ut, men eftersom detinte är lack på ramen blir dekalerna lättskadade. Så man får nog räkna med en

Så testar KadensDels gör vi en objektiv bedömning av cykelnstekniska kvaliteter – hantverk, hållbarhet, funk-tion, finish, material med mera. Den tekniskabedömningen är indelad i fyra kategorier: Ramoch gaffel/dämpare, Komponenter, Hjul ochÖvrigt. Dessa kategorier betygsätts från ett tillfem enligt nedan. Snittbetyget som anges gällerenbart den tekniska bedömningen.

1. Dålig! Håller inte måttet när det gäller funktionoch kvalitet.

2. Okej! Ganska enkel men funktionell för lättmotionsbruk.

3. Bra! Duglig och kompetent för seriöst men inteextremt användande.

4. Jättebra! Högklassig för tävling och duktigacyklister.

5. Super! Bättre än så här blir det inte.

Dels gör vi en subjektiv bedömning av cykelnsegenskaper. Här beskriver vi hur vi upplevercykeln. Vi tar upp olika egenskaper beroende påvad som är mest intressant att belysa – det kanvara komfort, styrning, stabilitet, vridstyvhet ochfunktion utifrån användningsområde och pris. Denhär delen av testet betygsätts inte.

Alla cyklar vägs av oss med en och samma våg.

test G2 Karbon HM

Ko l fiber till fo l ketStål höll i hundra år. Aluminium i tio. Nu är det dags för kolfibereran. I takt med att tekniken för att bygga kolfiberramar utvecklas sjunkerpriserna drastiskt.

För bara fem år sedan var kolfiber fortfarande ett exklusivt materialförbehållet de bästa proffsen och de dyraste cyklarna. Nu kommer kol-fiberhojarna för den breda massan. Vi har testat en.

text: st e fan larsén och kadens re da ktion foto: david elmfe l d t

lite sjavigare framtoning efter ett tag. Det lite billiga intrycket förstärks av att

passningen mellan växelvajerstoppenoch ramen inte är den bästa. Men det ärsmå detaljer och överlag ger G2 ett väl-byggt intryck med en robust finish utanextravaganser.

Monocoqueramen är byggd i HM-kolfi-ber av Advanced Group, som bygger ra-mar åt flera stora tillverkare. HM betyderi sammanhanget high elastic modulus

och anger kolfiberns kvalitet och elasti-citet enligt Georgij. Ramen har flera mo-derna lösningar, däribland styrlagretsom möjliggör en låg styrposition och envridstyvare front.

Även sadelröret är av aerodynamiskmodell och följer bakhjulet till viss del föratt minska turbulensen i utrymmetmellan ram och hjul. Andra snygga lös-ningar är den indragna bakbromsvajernsamt den dolda sadelstolpsbulten. Snyg-ga lösningar är däremot inte alltid bralösningar. Vår erfarenhet säger – gör detenkelt.

Skönt längeTill att börja med blir vi inte riktigt klokapå G2s åkegenskaper. Den är liksom svaj-ig utan att vara ostadig. Det tar ett taginnan vi inser att svajigheten är en förvå-nansvärd följsamhet. Den hårda och di-rekta åkkänsla som en kort och kompakttävlingsram i aluminium förmedlar kanförvisso vara härlig på sitt sätt. Inteminst för att responsen och feedbackenär direkt. Varje manöver och ojämnhetfår direkta konsekvenser på en sådan cy-kel – på gott och ont.

Med G2 är det inte så. Nog för att den ärstabil, den går som på räls, och ganskavridstyv. Men det är något som saknas i

relationen, eller ska vi säga kommunika-tionen, mellan cyklist och vägbana. Dendär känslan för underlaget är borta. Istäl-let är det bara mjukt. Och ganska skönt.Det är som att åka med ballongdäck, ellerpyspunka både fram och bak.

Följsamheten är den direkt utmär-kande egenskapen för G2 och den är defi-nitivt positiv om man gillar komfort – attcykla en snabb Vätternrunda på G2 låtersom en bra idé. Eller kanske till och medett tre veckor långt etapplopp. Kroppenmår rätt bra av komforten.

Men man kan också uppleva G2 somlite seg. Det går bra att köra fort länge påden, men man får som sagt inte den därkänslan, den där kommunikationen medunderlaget, som en hård racinghoj ger.Respons utan stötighet.

Dålig responsRespons är något som egentligen har mermed geometri och rördesign att göra änmaterialvalet. Men med kolfiber är detmycket enklare att bygga in de egenska-per man önskar i en ram, jämfört medmetallrör som har större begränsningarnär det gäller relationen hållbarhet ochvikt till exempel.

Tillverkaren av G2 har valt en konstruk-tion som bejakar komfort och följsam-

kadens nr 1:2004 | 89

Så … aero.

Teknisk bedömning

Ram och framgaffelEn komfortracer med snygga lösningar ochen rå look. Finishen är kanske inte på topp,men det är svårt att hitta en kolfiberram somkan konkurrera med G2 i den här prisklassen.Man får den finish man betalar för men enbetydligt lyxigare åkkänsla om man gillar följ-samma cyklar. Framgaffeln har även styrröreti kolfiber och väger 340 gram.

Betyg: 4

Komponenter Shimano Ultegra fungerar i allmänhet mycketbra och vår testcykel var byggd med Ultegrasväxelsystem rakt igenom. Bromsarna från G2påminner mycket om Mavics gamla racing-bromsar men de kändes lite väl fladdriga ochmjuka. Kolfibervevarmarna med Shimanodrevmonterade på Shimanos splinade vevlagerser stadiga ut men ytlacken var ganska käns-lig för slitage.

Betyg: 3

HjulVi har sagt det förr och säger det igen – Ma-vics Ksyrium SSC SL är lätta i kombinationmed vridstyvhet och aerodynamik. Oväntatkomfortabla och oerhört slitstarka. Ungefärvad man vill att ett par hjul ska vara.

Betyg: 5

ÖvrigtSt y re och st y rstam är oc kså G2, med nor m a lfinish för den här typen av CN C - frä sta tillbe-h ö r. Fl i te är en klassisk sadel från Selle Italiasom många tävlingsc y k l i ster gi l l a r. Sadelsto l-pen från G2 gör sitt jobb. Däcken från Hut-c h i n son är av hög kv a l i tet och är abso l ut branog att tävla på. Öve rlag är kom pon e nte rn akom pete nta utan att st i c ka ut särskilt myc ket.

Betyg: 3

Del för del – snittbetyg 3.75

Subjektiv bedömning

EgenskaperG2 Karbon är en ohyggligt komfortabel cykel.Den är dessutom ganska billig. Lös ram medkolfibergaffel och styrlager kostar 14.000kronor och byggd i det här utförandet gården loss på 32.000. Mycket pengar men ock-så mycket komfort för pengarna. Den är enperfekt långloppscykel – stadig och följsammed en något understyrd geometri – ingennervositet eller stötighet här inte. Detta kanockså upplevas negativt om man vill ha kon-takt med underlaget. För en tävlingscyklist ärG2 kanske lite väl stabil och seg i acceleratio-nen, responsen är inte så där omedelbar somden kan vara på en hård och kort racercykel.Vill man ha det ska man inte köpa en G2. Mengillar man komfort är G2 en synnerligen pris-värd hoj.

Storlek: 58 (finns även i 52 och 55 cm)Ram: Kolfiber G2 Karbon HMFramgaffel: Kolfiber G2 med styrrör ikolfiber 1-1/8”Framväxel: Shimano UltegraBakväxel: Shimano UltegraVäxelreglage: Shimano UltegraBromsar: G2Vevlager: Shimano UltegraVevparti: G2 Kolfiber med Shimanodrev172,5, 53/39Kassett: Shimano Ultegra 12–23Pedaler: ingår inteHjul: Mavic Ksyrium SSC SLDäck: Hutchinson Carbon Comp 700x23 mmStyre: G2 aluminium 210 gramStyrstam: G2 aluminium 155 gramStyrlager: integrerat Stronglight Lightin’Sadel: Selle Italia FliteSadelstolpe: G2 aluminium

Leverantör: Intereurovelo AB, 08-643 90 98, intereurovelo@swipnet.seC i r kapris det ta utför a nd e: 31975 kron or. Cirkapris lös ram med gaffel: 13 900 kr.

g2 karbon hm

Fakta

Sadelrörslängd: 58 cm c-tÖverrörslängd: 57 cmHjulbas: 99,7 cmSadelrörsvinkel: 73°Kedjestag: 41,2 cmVikt: 7,9 kilo utan pedaler

g e o m et r i

Kadens testar G2 Karbon HM

90 | kadens nr 1:2004

het, en geometri som ger stabilitet ochganska lite stötighet. Baksidan blir att G2kan upplevas som lite ovillig när det bör-jar gå fort, den är inte riktigt med på no-terna när det blir dags att accelerera efteren kurva eller över ett backkrön. Eller i enspurt för den delen (fast det är ju inte viheller …).

Ser man på priset så är G2 definitivtprisvärd. En G2 kan vara ett intressantköp om du är ute efter en lite lyxigare Vät-terncykel, och den går förstås alldeles ut-märkt att tävla på. Men är det en täv-lingscykel du är ute efter skulle vi rekom-mendera en jämförande studie mellanolika kolfibercyklar innan du bestämmerdig. Det är faktiskt ganska stor skillnad iuppförande också. En modern design i ett modernt material. Så nu.

Det var med en blandning avskepsis och respekt vi testadeFango, en softtail från JohnCastellano. Han är en ganskaanonym men respekteradkonstruktör av amerikansktursprung. Och om hans tretimmar per dag i sex år verkligenstämmer kan Fango vara enmycket intressant sak.

John castellano har många års er-farenhet som konstruktör. Han är mest känd för sina modeller Silk Ti och Bow Ti. Båda mycket omtyckta ramar gjorda av Ibis. Under sina 15

år i branschen har John även designat ra-mar åt Schwinn och Rocky Mountain.Under sitt eget namn har Castellano intejobbat mer än drygt ett år och märket ärdärför också nytt i Sverige. Fjädring haralltid varit Castellanos stora passion,framförallt led- och länklösa konstruk-tioner. Frånsett cykelramar har han ock-så designat fulldämpade rullstolar.

Varför softtail?I jakten på lättare fulldämpade XC-cyklarär softtailramarna ett smart drag, efter-som man låter kedjestagen flexa iställetför att leda bakgaffeln. Således spararman vikt och kan dessutom låta spänsteni kedjestagen sköta stora delar av fjäd-ringen medan dämparen helt enkelt skö-ter dämpningen. Rätt byggd blir resulta-tet en lätt konstruktion. Tilläggas bör attfjädringsvägen aldrig kan bli längre medett softtailsystem än att det bara funkarför traditionell XC-cykling, eftersom detinte finns några leder eller länkage somtillåter en längre fjädringsväg.

Ett problem bland vissa softtailcyklarhar varit att dom inte är tillräckligt styva

kadens nr 1:2004 | 91

Test Castellano Fango

I taliensk lera i soft for m at

text: a nd reas danielsson och kadens re da ktion foto: david elmfe l d t

92 | kadens nr 1:2004

lateralt på grund av att länkage vid in-fästningen av dämparen saknas. Påfrest-ningarna på dämparen har också blivitstora eftersom vinkeln vid infästningenändras vid komprimering. Oftast byggerman därför in en medveten tolerans föratt tillåta den förändrade vinkeln.

Vi kommer ihåg dom gamla OffroadPro Flex cyklarna där den genomgåendebulten vid dämparinfästningen gick avså fort cykeln utsattes för hårda tag. Off-roadens konstruktion tolererade inte vin-kelförändringen.

Castellano Fango har sitt ursprung i enliknande ram från Ibis (Silk Ti). Störstaskillnaden är egentligen att Fango ärgjord i aluminium. De flesta softtailra-mar som har oledade kedjestag förlitarsig oftast till titan eller kompositmateri-al. Båda materialen, rätt använda, erbju-der oftast en bra spänst och fjädrings-funktion. Framförallt räknas de som re-lativt outmattliga vilket är en viktigegenskap för en del som flexar hela tiden.

Aluminium har generellt egenskapersom inte är lämpade för att flexa. Å andrasidan är vingarna i ett Boeing 747 gjorda ialuminium och dom kan bockas upp till30 grader utan att ge upp. Dessutom imånga år. Aluminium kan alltså fungerasom flexande material. John, som har ettförflutet inom flyg- och rymdindustrin,har naturligtvis tänkt på detta och därförtestkört Fango rejält.

– Visst, aluminium är inte lika bra somtitan eller komposit men prisskillnadenär också enorm. Till skillnad från huvud-

ramen som är gjord i 6061-aluminium såär kedjestagen gjorda i en 6069-legering.Vi har kört ramen i testbänk där den kom-primerats maximalt var tionde sekund.Resultatet visar att du kan köra Fango tretimmar om dan i sex år utan problem, sä-ger John Castellano själv om sitt val avmaterial.

Eftersom vi inte hinner testa cykeln sexår litar vi på Castellanos test. Och skulleFango inte fungera lämnar han två årsgaranti på ramen och livstid på bakgaf-feln.

Lera på italienskaFango, som förövrigt betyder lera på itali-enska, är utrustad med en elastomer-dämpare. En rejäl gummibälg skyddardämparen mot fukt och smuts. Dämpa-ren är justerbar och utbytbara elastomersfinns att köpa. Den genomgående bultenär av vanlig M5-sort. Utrymmet kringbulten är väl tilltaget för att tillåta vinkel-förändringar och de påfrestningar detinnebär när cykeln fjädrar ihop.

En nackdel med softtails är att bakgaf-feln inte är särskilt styv lateralt (i sidled).Vi har testat softtailcyklar där bakgaffelnär så mjuk att cykeln under hård belast-ning börjar självväxla. Naturligtvis pres-sade vi Fango onödigt mycket för att pro-vocera fram en ofrivillig växling, mentrots upprepade försök till onaturligtkraftfull cykling i knölig terräng händeingenting. Således är den inte för mjuklateralt.

– Dämparen på softtailcyklar gör att du

tappar ungefär 30 procent i lateral vrids-tyvhet. En del av den förlusten återfåsgenom att de platta kedjestagen på Fangoär mycket stabilare än normalt. Dämpar-infästningen har också sådana toleranseratt den tillåter en förändrad vinkel på 2grader utan att påfrestningarna på däm-pare och infästning ökar, säger John.

LångloppareVår testcykel var utrustad med en Fox Flo-at 100-gaffel och XT-komponenter. En se-tup som lämpar sig bra för tävlingsbruk.

Det stora argumentet för att CastellanoFango tillverkas i aluminium är priset.Prisskillnaden är stor gentemot titan el-ler komposit. Vi tycker ändå att 15 000kronor för ramen med bakdämpare är ihögsta laget, men livstidsgarantin påbakpartiet är ett plus. Användningsom-rådet för Fango är traditionell XC-cyklingdär den ger extra komfort utan att prisetav högre vikt eller energiförlust är särskiltstort. Vi ser tävlings- eller långlopps-cyklisten som en mycket lämplig använ-dare av Fango. Inom kort kommer denockså i titan. Då blir priset betydligt hö-gre. Egenskaperna kommer att bli likvär-diga med undantag för livslängden. Entitanram håller resten av ditt liv.

En lätt cykel är alltid välkommet, oav-sett situation. Med sina 2 000 gram förram och bakdämpare är Fango lätt och re-lationen mellan komfort, vikt och ener-giförlust är bra. Vår testcykel vägde totalt10,6 kilo utan pedaler.

De tunna kedjestagen ska hålla 6 570 timmar. Ungefär.

Plockar man bort dämparen blir bakgaffelnganska sladdrig. Nej, så ska man inte göramen vi ville bara se vad som hände.

Teknisk bedömning

Ram och fram- och bakdämpareRamen har traditionell racinggeometri ochlämpar sig för normal XC-cykling med beto-ning på tävling. Den är inte lika styv som endel andra aluminiumramar, vare sig i huvud-ram eller bakgaffel. Å andra sidan ger Fangosåledes lite mer komfort, framförallt bakgenom fjädringen. Kedjestagen har bra medutrymme för både feta däck och lera. Fox-gaffeln harmonierar bra med ramen. Styv,snabb och bra lockout.

Betyg: 4

Komponenter Vår testmaskin var uppbyggd med XT-prylaroch levererar vad som förväntas av XT, det villsäga full racing till överkomliga pengar. EttChris King styrlager gör oss alltid lika lyckliga.King är helt enkelt kung.

Betyg: 4

HjulHjulen är ett par Mavic X-517-fälgar byggdamed XT-nav. Geax Beaumont-däcken på vårtestmaskin är faktiskt också designade avJohn Castellano. De gör ett bra jobb i lite lö-sare terräng då mönstret är ganska grovt ochglest. Däremot kan dom bli lite hala på hårtunderlag och bland rötter och sten.

Betyg: 4

ÖvrigtCrank Brothers pedalerna är mycket lätta ochfina. Då foten kan tryckas i från fyra håll gårdet blixtsnabbt att knäppa fast sig efter någ-ra löpsteg eller kurvtagning. Enda minuset är

att dom inte har lika mycket plattform att er-bjuda om man inte sitter iknäppt. Det är allt-så inte några pedaler för stadscykling i san-daler. Styre, styrstam och sadelstolpe frånEaston och Thomson är av hög kvalitet och fi-nish.

Betyg: 4

Del för del: snittbetyg 4.0

Subjektiv bedömning

Cykeln uppträder som väntat då vinklar ochmått på ramen är normala, vilket gör den tillen bra allroundcykel i alla lägen. Huvudrameni 6061 aluminium är styv och snabb utan attkännas död. Fjädringen bak jobbar konse-kvent bra både uppför och utför. Framföralltjobbar den mycket snabbt och sväljer ojämn-heter i högt tempo.

Men är du en vän av styva och snabba alu-miniumramar kommer du att uppleva bakpar-tiet som mjukt. Då menar vi alltså mjukt i sid-led. De platta kedjestagen är designade föratt klara av påfrestningarna som ställs menhade, enligt vår mening, kunnat vara betyd-ligt styvare i sidled. Fox Float 100 sköter kom-forten i framändan och gör det bra. Den varlite svårcharmad innan vi hittade en inställ-ning som kändes bra i alla lägen. Gaffeln ärlåsbar genom ett vred på ena benet.

Vi ger ramen ett högt betyg för finish ochvikt. Men vi hade önskat en lateralt styvarebakgaffel. Det skulle göra ramen mer tillta-lande för aggressiva cyklister.

kadens nr 1:2004 | 93

Storlek: 16.5”Ram: Alu 6061 i huvudram och bakgaffel-rör. Alu 6069 i kedjestag.Dämpare: Justerbar Castellano CDE-elas-tomer, fjädringsväg 32 mmFramgaffel: Fox Float 100 RLCFramväxel: Shimano XTBakväxel: Shimano XTVäxelreglage: Shimano LXBromsar: Avid Single Digit 7Vevlager: Shimano XTVevparti: Shimano XT, 175 mm, 44-32-22Kassett: Shimano XT, 12-34Fälgar: Mavic X-517Nav: Shimano XTDäck: Geax Beaumont 26x2.0”Styre: Easton EA 70Styrstam: Thomson EliteStyrlager: Chris KingPedaler: Crank Brothers Egg BeatersSadel: Fly X, Buzz OffSadelstolpe: Thomson Elite

Leverantör: North American Flyers, 070-484 06 02www.northamericanflyers.comwww.castellanodesigns.comCirkapris ram inklusive bakdämpare:14 950 kronorCirkapris komplett cykel i dettautförande: 35 000 kronor

c a stellano fa n go

Fakta

Sadelrörslängd: 47 cm c-tÖverrörslängd effektivt: 59,5 cm c-cHjulbas: 107,5 cmKedjestag: 42,8 cmVikt lös ram: 2000 gram inklusive däm-pareVikt hel cykel: 10,6 kilo utan pedaler

g e o m et r i

Kadens testar Castellano FangoHjärtat i Fango. En justerbar elastomerdämpare.

94 | kadens nr 1:2004

KuLTursiDorna

In vino trampas

en av 1970 - och 80-talets stora italienskahjältar var Francesco Moser. Efter sin fram-gångsrika karriär började han tillverka cyklar iTrento i italienska Dolomiterna. Numera dri-ver ”Cecco” dessutom en cykelaffär med sinsvärson Gilberto Simoni strax norr om staden.Där säljer han sitt egenhändigt produceradevin. Om han har trampat druvorna själv låtervi vara osagt, men visst kittlar tanken?

Freeriders of Stockholm anno 1898F RO STs fö re gå n ga re jobbade hårt redanförrförra seklet. Dessa unga män var profes-sionella friåkare och hängde gärna på centra-la spots där de kunde visa upp sina färdighe-ter. Inte sällan till den blandade publikenshänförelse. Här ser vi några friåkare utanförBerns i ett sommarfagert Stockholm, ivrigtpåhejade i sina dödsföraktande åk av hufvud-stadens unga möer. Inget är nytt under solen.Det är bara termerna som förändras. (Och cy-klarna, hrm…). Klippt ur Hjulsport, Kadensförebild från industrialismens era.

”One footed no hander”

”Flatlanded superflyer”

”Backwheeling frontspinner”

”Frontwheelied backflipper”

Matt Rendell (Aurum press, 2002)www.bokus.com cirkapris: 247 kr

Kings of the Mountains är en fascinerandebok om cykelsportens växande popularitet iColombia under 1950-talet och framåt, be-lyst utifrån såväl kulturella som sociala, religi-ösa och politiska aspekter. Matt Rendell be-handlar cykelsportens framväxt och formali-sering i kaotiska tider. I ett sydamerikansktland med egna hjältar, tragedier och mytiskatävlingar föga kända för den europeiska cy-kelpubliken.

Och han gör det utan att separera sportenfrån det colombianska samhället. Istället lå-ter han cykelsporten speglas i landets ut-veckling från jordbruksamhälle till ett samhäl-le i politiskt sönderfall med kopplingar tillvästerländska kapitalister, knarkmaffior ochkorrupta politiker. Men också ett samhällesom älskade sina hjältar, ett samhälle somgick man ur huse för att bese cyklisterna ochsom fick författaren, och senare Nobelprista-garen, Gabriel García Márquez att skriva enbiografi om en av dåtidens största stjärnor,Ramón Hoyos, för dagstidningen El Especta-dor.

Sporten var allt för dessa begåvade cyklis-ter som stod ut med tävlingar tuffare än vadnågon proffscyklist idag skulle drömma om. Iett land som då och än idag anser att cykel ärnationalsporten nummer ett.

Det började 1951 med en egen Vuelta á Co-lombia. Loppet följdes av tusentals åskådaresom vallfärdade miltals för att få se dåtidenscykelhjältar passera. Fausto Coppi körde 1958men var tvungen att bryta på grund av vär-meslag. Andra europeiska stjärnor som dentrefaldige världsmästaren Rik van Steenber-gen och Hugo Koblet, vinnare av Touren 1951,deltog men hade ingen chans mot colombia-nerna på hemmaplan. Inte när tävlingarnaavgjordes i stigningar på över 3000 metershöjd och i 40-gradig värme.

De första colombianerna som senare bör-jade tävla i Europa hävdade sig väl mot deeuropeiska klättrarna. Problemet var bara attde var avhängda innan de kom fram till ber-gen. Platta tävlingar var inte deras styrka.

Höjdpunkterna för colombiansk cykel kom islutet på 1980-talet när Lucho Herrera vannSpaniens Vuelta och L’Alpe d’Huez-etappenpå Touren och Fabio Parra kom trea på Tourde France.

Därefter gick det utför med colombianskcykel under många år. Orsakerna har varit fle-ra, men märkligheter som kidnappningar,kopplingar till knarkkartellerna och politiskinstabilitet är några möjliga förklaringar Ren-dell ger.

Men på senare år har nya stjärnor tänts.Santiago Botero och Victor Hugo Peña är tvåav flera intressanta cyklister som har bevisatatt colombianer kan cykla fort även om det ärplatt.

Matt Rendells bok ger en inblick i hur olikacykelsportens villkor kan te sig. Villkor sominte alltid är så självklara utifrån ett europe-iskt eller västerländskt perspektiv. Men Kingsof the Mountains ger också en djupare för-ståelse för Colombias invånares situation. Ensituation som är både sorglig och hoppfull.

kadens nr 1:2004 | 95

Bok: Kings of the Mountains

Grabbighet

Svenska cykeltidningsläsare raljerar gärnaöver sexistisk reklam i utländsk cykelpress.Men vi frågar oss – vad är Cannondales byst-damer eller Northwaves C ipollini-som-bär-naken-tjej-iförd-konstiga-kläder-och-cykel-skor mot detta? Är inte flaggstången i bak-grunden en jättelik fallosymbol, represente-rande den svenska mansdominerade cykelin-dustrins syn på kvinnor? Eller handlar det inteom objektifiering av det kvinnliga könet? Äromslaget till 1973 års Crescentkatalog egent-ligen ett uttryck för den samtida sexuella re-volutionen, den kvinnliga emancipationensreaktion mot den patriarkala ordningen inomcykelsporten och i samhället?

Eller skriver vi det här under ett kvasifemi-nistiskt alibi, med ett genusteoretiskt-histo-riskt resonemang som täckmantel för engenomsunkig grabbighet? Vi vet knappt själ-va längre.

Tour de France-CD mysteriet löst

a nders gistorp har skingrat mystiken kring Tour de France-CDnsom vi skrev om i nummer 1-03. ”Den är utgiven av BerlingskeTidende tillsammans med B.T. onsdag 2/7 1997, d.v.s. tre dagar förestarten av Tour de France. Detta var ju året efter Riis seger så

intresset i Danmark var – milt talat – stort! Vissa år går ju danskarna lite längre än vad som kanses som lämpligt för att fira TdF…” Så sant, så sant.

Niclas Sjögren, Kadens krönikör minns också skivan: ”Jag befann mig i Bjarnes hembyHerning och får väl erkänna att jag rycktes med lite i stämningen. Jag köpte fanskapet (CD:n)men kan inte påminna mig att jag någonsin lyssnat på den. Men omslaget var ganska snyggttyckte jag då.”

i vår nysta rtad e, och kanske kortlivade,serie om gamla cykeltröjor börjar vi med enklassiker som firar 20 år. Skil-Sem-laget varinte ett av de äldsta eller mest långlivadestallen, men 1984 och -85 hade man en av demest allsidiga cyklisterna världen skådat i sinlaguppställning. Irländaren Sean Kelly.

Kelly var fenomenal. Han vann allt från en-dagarslopp, såväl vårklassiker i Belgien tillLombardiet runt på hösten (på rekordtid) tillkortare etapplopp. Han vann bland annat Pa-ris-Nice sju år i rad mellan 1982–88.

Dessutom var han ofta med långt fram i to-talen på Tour de France och Vuelta Españaoch många gånger nära att ta v m-titeln. Det-ta gärna under en och samma säsong.

Sean Kelly var av den gamla, hårda skolan.Han satt alldeles för lågt och krumt på sin cy-kel och envisades med att köra med tåclipsoch remmar långt efter att hela övriga cykel-världen gått över till clipslösa pedalsystem.Men fort gick det.

Säsongen 1984 var fantastisk för Kelly ochSkil-Sem-laget. Kelly vann Paris–Nice för tre-dje gången på raken samt Criterium Interna-tional, Baskien runt, Paris–Roubaix, Liége–Bastogne–Liége, GP Plouay, Paris–Bourges,Katalonien runt, Paris–Tours (som då hetteBlois–Chaville) och den totala världscupen

(som då hette Super Prestige Pernod Trop-hy). Bland annat.

Dessutom var han tvåa på Milano–SanRemo, tvåa på Flandern runt, tolva på Vallon-ska pilen, fyra på Schweiz runt och femma påTour de France.

Året efter, 1985, vann Gerrie KnetemanAmstel Gold Race för andra gången, 34 årgammal, iförd Skil-Sem-lagets tröja. Förstasegern i den holländska klassikern tog Knete-man redan 1974 och en lång karriär med envärldsmästartitel 1978 kröntes elva år senaremed en enastående soloseger i Amstel.

Attacken kom i Cauberg, en av de sista ochhårdaste backarna bara dryga milen före mål.Kneteman körde solo sista biten in och vanndet 242 kilometer långa loppet på knappt sexoch en halv timme. Vädret var fruktansvärt.Regnigt och kallt och blåsigt.

Kn eteman grät när han passe rade mållinjenoch han grät fort fa rande när de inte rv j u a d eh on om. Det var den fin a ste se g e rn i hans liv.

Tröjor från förr KuLTursiDorna

kadens nr 1:2004 | 97

Det är nu det börjar. Äntligen blir det lugn och ro nog för att lägga upp en perfekt eftersäsong och sedan ladda vidare med försä-

songsträningen. Visst är man sugen påatt dra på dubbla långkallingar, skoskyddoch pannlampa? När man får vara självpå favoritstigen eller den där vindlandelandsvägen. När klimatet är sådär grå-friskt. När det snöblandade regnet fårkinderna att blossa, då känner man att li-vet är rosa, viktlöst och sant. När hän-derna som håller i styret känns som vir-ket i ett basebollträ och du sladdar utförleriga single tracks med bromsar som ta-git ner skylten på grund av betongbland-ningen som åstadkommits av surunder-laget. Att sportdrycken frusit i flaskankommer som en liten livsförstärkare närdu har köld-, mat-, vätske- och syraham-marn, fyra mil hemifrån och punkte-ringen du just fått känns lite krånglig ioch med att du inte har någon känsellängre från hjärtat än ljumskarna ocharmhålorna.

Nähä. Du tycker alltså att det är skö-nare med nyrakade ben i shorts somsmeks av en sensuell försommarfart-vind. När blomsterprakten du susar förbikastar doftsjok som för tankarna till kär-lek, extralånga njutningspass och oänd-lig sommar. Du tycker förmodligen attnysopad asfalt och torra, snabba singletracks är bättre än januarifrusna eller,söder om Sundsvall ungefär, slaskiga le-råkrar.

Du är inte ensam.

”Vintern är ju jättehärlig i Sverige omman gillar att cykla” är det röda halmstråsom hindrar Kadens redaktion från attfalla ner i total mental solförmörkelse.Om man verkligen gillar att cykla skaman också älska det året runt. Om manär besatt. Om man är så sjuk, så förstörd,så obotligt masochistromantisk att maninte har ett liv. Att hela det liv man intehar går ut på att tvinga sig själv att älskacykling över allt annat.

Men till slut ger jag upp. Jag måste fak-tiskt erkänna att cykling, inte minst iSverige, är lite, eh … säsongsbetonat.Det är därför jag drar mig för att anmälamig till Vätternrundan när jag får chan-sen i februari då någon kompis fått tag ien överbliven plats till mig. Jag kollar utpå snögloppet utanför fönstret och ryser.Vintoddy och X-box eller näsdropp ochspäkning? Kanske tvingar jag mig till ettpass i mörkret. Jag har impulsköpt enpannlampa för ett par tusen. Rätt utrust-ning är a och o och jag är väl på m, ellerkanske till och med n. Jag kan inte skyllapå utrustningen. Väl ute försöker jagnjuta av lidandet. Och det går inte attkomma ifrån att det är en upplyftandekänsla att betvinga sig själv och klima-tet. Jag vinner över regnet, snön, den kal-la leran, halkan, snoret och kylan. Jag äroövervinnelig. I en kvart, ungefär. Cyk-ling på vintern suger, men kanske är denen förutsättning för att jag ska älska som-marcykling mer än det går att förklara.Mer än vad sambon förstår, mer än vadbarnen kan ta in. Mer än semestern tillå-ter och mer än vad som är riktigt nyttigtför ett vettigt umgänge utanför den kretssom kan råka i handgemäng över om detär Shimano eller Campa som gäller, omdet är Coppi eller Merckx som är den stör-ste genom tiderna.

Den tröstlösa transportsträcka som vin-tern på våra breddgrader innebär kan intefyllas med något riktigt vettigt. Fyll vin-tern med fruktansvärda golgat ava n d r i n g-ar i sadeln. Fyll med hopplösa, frostnup-na näradödenturer. Fyll med köldskador iansiktet och fingertoppar som dunkandehåller dig vaken på kvä l l e n .

Först då lär du dig att till fullo uppskat-ta den ljusa årstiden, då vi vaknar till livordentligt och kan vara de cykelnördar viverkligen vill.

Cykling i Sverige suger på vintern, meni och med att det mesta gör det så varförinte? Lid dig till cykelsuget. Ta dig i kra-gen och trampa även när det blåser is-

n i clas sjögre n

Cykling suger va l-p e n i s

Kadens krönikör på jakt efter valmöjligheter. foto: lars thulin

Webb butik

Carlshamns Cykelaffär 0454-15550

www.svenskaturistforeningen.se

www.utsidan.se

JIBOSpecialized, Bianchi m.m.

www.cykelnetto.com

Världsmästar-Filip

Filip Meierhaege har vunnit det mesta som går att

vinna i XC. Trots att han är från Belgien, landet de

flesta förknippar med kullersten eller cykelcross. Läs

om hans syn på doping, impotens, kriget i Irak och

varför han skulle välja cyklingen före flickvännen.

Rävspelet cykel

Allt du undrat om landsvägstaktik och lite till. Rober-

to Vacchi går på djupet i taktikträsket och reder ut

det vi alltid har undrat, men inte vågat fråga om. Lär

dig proffsens knep – av proffsen!

Långloppscyklar – stort test

Vi har hård test at ett urval mount a i n b i kes som läm-

par sig för långl opp. Vad är bra och vad ska man tän-

ka på? Kadens gör valet lätt a re .

Svenska proffsen om säsongen

Vem kör var och varför? Vilka svenska proffs kommer

vi att få se på världscuptävlingarna i april och på de

stora etapploppen? Roberto Vacchi har snackat med

våra svenska stjärnor om pavé och svårigheten att

lära sig franska. Möt Magnus Bäckstedt, Gustav

Larsson, Thomas Lövkvist och många fler.

Test: Santa Cruz Bullit

Santa Cruz Bullit är en modern klassiker i freeride-

sammanhang och har utnämnts till årets freeride-

cykel bland annat. Kadens har hårdtestat.

Mat bättre än doping

Rätt kost är lika viktigt som träning och vila. Anna

Sjögren reder ut vad som funkar och inte funkar i

kosttillskottdjungeln.

Kadens 2:04, ute 30 mars!

nästa nummer:

Filip Meierhaege har det snårigt.

För annonsbokning kontakta Christian Bagge 08-22 60 90, 070-633 10 20 bagge@rocsport.com

CykellabbetKocksgatan 49, 116 29 StockholmCyklar och komponenter (G2 mm)www.cykellabbet.com

Cykellabbet 08-643 90 98

Posttidning BKadens c/o Titeldata112 86 Stockholm